1
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
3
Nr 15.
.\nkom
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utsträckning i vissa fall av i 8 §
1 mom. tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister för
åtnjutande av tullfrihet.
I en den 12 februari 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 57, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit för tiden 1 juli 1943—30 juni 1945
att i särskilda fall medgiva utsträckning av tullfrihet, varom i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen
stadgas, utöver i nämnda författningsrum bestämd längsta
tid.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Enligt 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen må på särskild framställning tullfrihet
under viss tid medgivas bland annat för åtskilliga i nämnda författningsrum
angivna varor, vilka inkommit till riket men äro avsedda att återutföras.
Sådan tullfrihet må icke medgivas för längre tid än ett år från införseln,
dock må tiden utsträckas till högst två år, då tullfrihet medgives för varor,
som inkomma för att användas antingen såsom modeller eller mätverktyg
eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara eller ock vid avprovning
av vara, som är avsedd att utföras.
Genom proposition den 7 mars 1941, nr 147, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t för tiden intill utgången av juni månad
1943 att i särskilda fall medgiva utsträckning av tullfrihet, varom i ovanberörda
författningsrum stadgas, utöver däri bestämd längsta tid.
Sedan riksdagen i skrivelse den 2 april 1941, nr 148, lämnat det begärda
bemyndigandet, förklarade Kungl. Majit i brev till generaltullstyrelsen den
9 april 1941 sig vilja, efter framställning i varje särskilt fall av vederbörande
varuhavare, meddela beslut, huruvida och i vad mån tullfrihet finge åtnjutas
utöver i omförmälda författningsrum stadgad längsta tid. Sådan utsträckning
av tiden för åtnjutande av tullfrihet har därefter, på särskilda framställningar,
medgivits av Kungl. Majit i åtskilliga fall.
Efter anmodan har generaltullstyrelsen i skrivelse den 29 januari 1943 avgivit
yttrande rörande behovet av förlängning av tiden för det av riksdagen
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
Utskottet.
lämnade bemyndigandet och därvid anfört, att då de skäl, vilka legat till
grund för bemyndigandet, fortfarande syntes vara för handen, en utsträckning
av giltighetstiden för detsamma, förslagsvis intill utgången av juni månad
1945, syntes styrelsen vara påkallad.
Föredragande departementschefen har funnit de försvårade handelsförbindelserna
med utlandet fortfarande göra det önskvärt, att möjlighet beredes
Kungl. Majit att utsträcka tidsfristerna för temporär tullfrihets åtnjutande i
de fall, varom här är fråga. Departementschefen har förordat, att härför erforderligt
bemyndigande, vilket syntes böra gälla för tiden 1 juli 1943—30
juni 1945, inhämtas hos riksdagen. Därvid har departementschefen förutsatt,
att bemyndigandet må tillämpas även i fråga om redan utgångna tidsfrister,
såvida ansökning örn förlängning göres i fall då tull ännu icke erlagts.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,
får hemställa,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Majits förevarande proposition
nr 57.
Stockholm den 11 mars 1943.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: se under betänkande nr 14.
437562. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.