Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1943 kl. 3 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
lindring i skattskyldigheten för stiftelser och föreningar,
som hava till ändamål att främja litterär
verksamhet.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren av herr Holmbäck m. fl. väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 166, har hemställts, att stadgandena i 53 §
1 mom. e) kommunalskattelagen samt 7 § f) förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt måtte var för sig erhålla följande ändrade lydelse:
»kyrkor---eller
främja vetenskaplig forskning eller litterär verksamhet,
ävensom---rörelse».
Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.
Enligt 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen, sådant detta lagrum lyder
efter år 1942 beslutad ändring av detsamma, äro stiftelser, som hava till huvudsakligt
ändamål att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller
bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd
för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet
bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana
föreningar, vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, huvudsakligen verka för ändamål av nu angivna art,
skattskyldiga för inkomst av fastighet och av rörelse men befriade från
skattskyldighet för annan inkomst.
I 7 § f) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt enligt
detta författningsrums lydelse efter år 1942 beslutad ändring finnes en föreskrift
av motsvarande innehåll som i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen,
dock att befrielsen från skattskyldighet här gäller sådan inkomst, som ej
härflutit av rörelse.
Enligt 12 § 1 mom. b) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
föreligger skattskyldighet för förmögenhet för, bland andra, föreningar
och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 10. 1
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
i föreningens eller samfundets förmögenhet, ävensom stiftelser, samtliga dock
endast såvitt de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst.
Ovannämnda bestämmelser angående befrielse från skattskyldighet tillkommo
i samband med år 1942 genomförd omreglering av skattefriheten för
stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska personer. Dessa författningsändringar
inneburo i jämförelse med förut gällande bestämmelser, bland
annat, att stiftelser och föreningar med ändamål att främja vetenskaplig
forskning förklarades skola åtnjuta skattefrihet för vissa slag av inkomster,
medan däremot enligt de äldre bestämmelserna stipendiefonder och vetenskapliga
samfund åtnjöto sådan skattebefrielse. I samband med dessa författningsändringar
utmönstrades begreppen stipendiefonder och vetenskapliga
samfund ur författningstexten.
1936 års skattekommitté, som utarbetat det förslag, vilket låg till grund
för 1942 års lagstiftning på ifrågavarande område, yttrade i samband med
frågan örn den av kommittén föreslagna skattefriheten för stiftelser och föreningar
med ändamål att främja vetenskaplig forskning bland annat följande:
»När
nu skattefrihet föreslås för stiftelser med ändamål att främja vetenskaplig
forskning, skulle det kunna ifrågasättas, om icke även stiftelser, som
gynna konst och litteratur, borde erhålla skattefrihet. Därvid må erinras, att
sådana stiftelser, som hava till ändamål att lämna understöd för mottagarens
undervisning eller utbildning, enligt kommitténs förslag skola erhålla skattefrihet.
I den mån stiftelser för främjande av konst och litteratur kunna hänföras
under detta stadgande, komma de således i åtnjutande av skattebefrielse.
Beträffande övriga stiftelser för främjande av konst och litteratur synas
emellertid icke föreligga tillräckliga skäl att undantaga desamma från skattskyldighet.
»
Departementschefen, som i detta hänseende följde kommittéförslaget, yttrade
i proposition nr 134 till 1942 års riksdag i detta sammanhang, att vad
teaterkonsten, musiken och de bildande konsterna beträffade utövades de
väl icke alltid på sådant sätt, att uppmuntran från det allmännas sida i form
av skattebefrielse kunde anses befogad.
1942 års bevillningsutskott förklarade sig i sitt av riksdagen godkända betänkande
(nr 21) icke hava något att erinra mot den i propositionen föreslagna
gränsdragningen för skattefriheten. Helt allmänt framhöll emellertid utskottet
i detta sammanhang, att det ej torde kunna förnekas, att genom denna
gränsdragning även ändamål, vilka vöre av högt kvalificerad art, lomme
att ställas utanför området för skattefriheten. Utskottet erinrade i detta hänseende
om de bildande konsterna, musiken och teaterkonsten. Uppenbarligen
måste det här bereda stora svårigheter att draga gränsen mellan vad
som vore förtjänt av stöd från det allmännas sida och vad som icke borde
understödjas. Vidare yttrade utskottet, att därest det i särskilda fall skulle
befinnas, att beskattningen av vissa juridiska personer komme att verka på
sådant sätt, att det allmännas stöd ansåges påkallat, det syntes lämpligare,
att dylikt stöd lämnades i form av anslag till den av dem bedrivna verksamheten.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
3
I den nu föreliggande motionen har till stöd för det däri framställda yrkandet
anförts bland annat, att motiveringen för bibehållande av skattskyldigheten
för stiftelser och föreningar med uppgift att främja litterär verksamhet
torde — i den mån man av förarbetena till författningsändringarna
kunde utläsa någon motivering alls —- kunna göras till föremål för erinringar.
Det syntes sålunda icke vara möjligt att göra någon sakligt grundad
avvägning, som degraderade främjande av litterärt arbete till en lägre klass
ur allmännyttans synpunkt än främjande av annat kulturellt arbete. Vetenskaplig
forskning och litterär verksamhet läge ofta mycket nära eller
grepe in i varandra så att det vore ytterligt svårt att avgöra vad som vore
det ena eller det andra. I detta hänseende erinras om Nobelstiftelsen ävensom
om Samfundet De Nio, vilket samfund av regeringsrätten vid tillämpning
av de äldre bestämmelserna ansetts frikalla! från skattskyldighet (regeringsrättens
årsbok 1920 ref. 71). Enligt motionärernas mening skulle ett
jämställande av dessa båda verksamhetsgrenar i beskattningshänseende säkerligen
vara ägnat att bringa reda och klarhet saint underlätta bestämmelsernas
tillämpning.
Under utskottets behandling av förevarande motion har till utskottet inkommit
utredning rörande vissa rättssubjekt av nu ifrågavarande slag, nämligen
stiftelsen Albert Bonniers stipendiefond för svenska författare, stipendiefonden
Albert Bonniers 100-årsminne och Samfundet De Nio. Av dessa
rättssubjekt ha de båda förstnämnda vid 1941 och 1942 års taxeringar genom
beslut av vederbörande beskattningsnämnder blivit beskattade för sina inkomster
och sin förmögenhet. Samfundet De Nio blev år 1942 av vederbörande
taxeringsnämnd åsatt taxering, som dock undanröjdes genom beslut
av vederbörande prövningsnämnd. Häröver anförda besvär uppgivas vara
beroende av kammarrättens prövning. Beträffande stiftelsen Albert Bonniers
stipendiefond för svenska författare skall fondens avkastning — med visst
avdrag —- användas till understöd åt på svenskt språk skrivande skönlitterära
författare av talang. Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsminne haltin
ändamål att genom utdelning av stipendier understödja, uppmuntra och
belöna på svenskt språk skrivande män eller kvinnor: skönlitterära författare,
författare till vetenskapliga eller populärvetenskapliga arbeten inom de
humanistiska disciplinerna, reseskildrare, journalister samt konstnärer, som
ägna sig åt bok- eller tidningsillustration, i svenskspråkig press. Samfundet
De Nio har till ändamål och uppgift förnämligast att främja den svenska
skönlitteraturen genom prisbelöning av från trycket utgivna skönlitterära
alster samt genom utgivandet av en tidskrift.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan örn beskattning
av stiftelser och ideella föreningar samt härmed i skattehänseende
jämställda juridiska personer varit föremål för lagstiftning vid 1942 års riksdag.
Stiftelser och föreningar med ändamål att främja vetenskaplig forskning
blevo därvid frikallade från skattskyldighet för vissa slag av inkomster
Utskottet.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
och i anslutning därtill jämväl för viss förmögenhet. Stiftelser och föreningar
med ändamål att främja konst och litteratur kommo däremot i åtnjutande
av motsvarande skattebefrielse allenast för det fall att desamma
hade till ändamål att lämna understöd för mottagarens undervisning eller
utbildning. I den nu föreliggande motionen yrkas, att stiftelser och föreningar,
som främja litterär verksamhet, skola erhålla skattefrihet i samma
utsträckning som sådana juridiska personer, vilka främja vetenskaplig forskning.
I motionen framhålles bland annat, att det icke syntes vara möjligt att
göra någon sakligt grundad avvägning, som degraderade främjande av litterärt
arbete till en lägre klass ur allmännyttans synpunkt än främjande av
annat kulturellt arbete. Med anledning härav får utskottet påpeka, att enligt
grunderna för den år 1942 genomförda lagstiftningen på ifrågavarande område
kulturella ändamål i allmänhet lämnats utanför de därvid utstakade
gränserna för skattefriheten. Såvitt utskottet kan finna, innebära de nu gällande
bestämmelserna örn skattefrihet i huvudsak, alt rättssubjekt, vilka lia
till ändamål att främja undervisning, barnuppfostran, sjukvård och annan
hjälpverksamhet, ansetts böra komma i åtnjutande av en sådan förmånsställning
i beskattningshänseende. Därjämte lia rättssubjekt för främjande
av vetenskaplig forskning inrymts inom gränserna för skattefriheten. Kulturella
ändamål i övrigt skola däremot icke föranleda skattefrihet.
Utskottet vill emellertid icke förneka, att fx-ämjande av åtminstone vissa
slag av litterär verksamhet skulle kunna motivera samma skatteförmåner som
främjande av vetenskaplig forskning. Att på sätt i motionen föreslagits främjande
av all litterär verksamhet skulle föranleda skattefrihet torde dock få
anses uteslutet. Litterär verksamhet bedrives ju i många olika former, från
högt kvalificerat författarskap till tämligen mindervärdigt sådant. Medgivande
av skattefrihet för främjande av litterär verksamhet av sist angivet slag
lärer säkerligen ej heller hava varit motionärernas mening. Att bestämma i
vilka fall främjande av litterär verksamhet bör föranleda skattefrihet, måste
dock anses synnerligen vanskligt. En tänkbar möjlighet vore visserligen att
i författningstexten såsom skattefria uppräkna vissa angivna rättssubjekt.
Alldeles främmande för vår nuvarande skattelagstiftning är icke en sådan anordning.
Sålunda lia i 53 § d) kommunalskattelagen och 7 § e) förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt genom en sådan uppräkning angivits
såsom frikallade från skattskyldighet —■ enligt förstnämnda författningsrum
allenast i viss utsträckning — bland andra svenska skeppshypotekskassan,
järnkontoret, aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag.
Skattefriheten för dessa juridiska personer har emellertid föranletts
av särskilda orsaker. I övrigt torde skattelagstiftningen kunna sägas vara
grundad på den principen, att skattebefrielse icke bör medgivas viss namngiven
skallskyldig. Detta framgår exempelvis av bevillningsutskottets och
riksdagens uttalanden år 1904 i anledning av väckt motion örn skattebefrielse
för Nobelstiftelsen och år 1920 i anledning av väckt motion om skattebefrielse
för stiftelsen Lars Hjertås minne. Sålunda anförde 1904 års bevillningsut
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
5
skott, att ett förslag att från utgörande av inkomstbevillning fritaga en särskild
institution syntes i och för sig vara betänkligt och att en dylik befrielse
endast borde tillerkännas vissa klasser eller slag av inrättningar. Det framhölls
därvid jämväl, att ett bifall till framställningen om skattebefrielse för
Nobelstiftelsen ej osannolikt kunde komma att framkalla befogade anspråk
på lindring även för andra stiftelser och inrättningar. 1920 års riksdag yttrade
i överensstämmelse med vad samma års bevillningsutskott i avgivet betänkande
anfört, att riksdagen icke kunde medgiva något skatteprivilegium åt
viss skattskyldig samt att riksdagen funnit sig i denna principiella punkt
kunna i allo instämma med 1904 års bevillningsutskott i dess yttrande rörande
den ifrågasatta skattefriheten för Nobelstiftelsen.
Även enligt utskottets uppfattning bör ett undantagande från skattskyldighet
av viss bestämd skattskyldig undvikas. Detta icke minst med hänsyn till
att rättssubjekt med helt likartade ändamål därigenom kunde komma att
ställas utanför skattefriheten. Då kravet på jämlikhet vid beskattningen givetvis
måste tillgodoses, skulle med en sådan anordning lagtexten säkerligen
gång efter annan få kompletteras. Det får i detta sammanhang ej heller förglömmas,
att enligt grunderna för 1942 års författningsändringar på ifrågavarande
område ändamålet, sådant detsamma framträder i den bedrivna
verksamheten, och icke ändamålet enligt stadgarna skall vara avgörande vid
bedömandet av frågan om skattefriheten. En eventuell förändring i verksamheten
kan sålunda föranleda skattefrihetens upphörande.
Vid medgivande av skattefrihet torde enligt utskottets mening den enda
riktiga vägen vara, att gränsdragningen mellan skattefrihet och skattskyldighet
sker med hänsyn tagen till ändamålets art. Då emellertid, såsom ovan
nämnts, främjande av all litterär verksamhet icke torde böra medföra skattefrihet,
återstår endast den möjligheten, att skattefrihet medgives vid främjande
av litterär verksamhet av visst angivet slag. Att i en författningstext
genom allmänt hållna föreskrifter göra åtskillnad mellan mer eller mindre
välkvalificerad litterär verksamhet måste dock anses synnerligen vanskligt.
Även ett och samma rättssubjekt kan för övrigt, såsom framgår av den till
utskottet inkomna utredningen, hava till ändamål att stödja ej allenast skönlitterära
författare och författare av vetenskapliga arbeten utan även journalister
samt konstnärer, som ägna sig åt bok- eller tidningsillustration. Enligt
utskottets mening är fördenskull en ändring i motionens syfte icke möjlig att
genomföra utan en ingående utredning av förevarande spörsmål. Då emellertid
riksdagen så nyligen som år 1942 godkänt nu gällande bestämmelser
angående skattefrihetens omfattning, vilka bestämmelser i sin nuvarande
avfattning tillkommit efter utredning inom en för ändamålet tillsatt kommitté,
finner utskottet ej tillräckliga skäl föreligga att hos Kungl. Majit göra
framställning örn utredning i ämnet. På grund av nu angivna förhållanden
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 10
att motionen I: 166 av herr Holmbäck m. fl. om lindring
i skattskyldigheten för stiftelser och föreningar, som hava
till ändamål att främja litterär verksamhet, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 mars 1943.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Axel Ivar Anderson, Sjödahl, Ekman,
Frans Ericson, friherre Lagerfelt, Velander, Franzon, Ljungdahl och Lindblom; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Orgard, Sandberg, Falk, Kilbom,
Henriksson, Sundström i Skövde, Olson i Göteborg och Andersson i Vigelsbo.
437513. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.