Riksdagens skrivelse Nr 444.

1

Nr 444.

Godkänd av första kammaren den 30 juni 1942.
Godkänd av andra kammaren den 30 juni 1942.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lönereglering för lärarpersonalen
vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 213.)

Till KONUNGEN.

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
168 och 231) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret
1942/43 dels till Folkhögskolor: Understöd ett förslagsanslag av 1 600 000
kronor, dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 1 300 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 274, under åberopande av
hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 maj
1942, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen angivna grunder för avlöning åt
lärare vid folkhögskolor samt för statsbidrag till sådana skolor;

dels till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av 1 900 000 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av
1 050 000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling föreliaft

dels de likalydande motionerna 1:126 och 11:209, vari hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa örn utredning angående
mindre utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå kommunal
eller enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola;

dels de likalydande motionerna I: 254 och II: 360, vari bland annat hemställts,
att riksdagen med anledning av Kungl. Majlis proposition nr 274
måtte besluta,

att för Övningslärare i slöjd och hushållsgöromål, vilka enligt folkhög Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 14 sami. Nr 444.

2

Riksdagens skrivelse Nr 444.

skolstadgan kunna tillerkännas fast anställning med reglerad lön och pensionsrätt,
lön skall utgå med 3 kronor 60 öre per timme samt att å denna
lön såväl rörligt tillägg som kristillägg skall utgå samt alt för Övningslärare
i slöjd och hushållsgöromål med mindre tjänstgöring lönen skall fastställas
till 4 kronor 60 öre per undervisningstimme; samt

att staten beträffande såväl rörligt tillägg som kristillägg skall bestrida
hela kostnaden för dessa tillägg och att härför ett belopp av 180 000 kronor
utöver av Kungl. Maj:t föreslagna belopp skall utgå å anslaget till Folkhögskolor:
Understöd;

dels de likalydande motionerna I: 256 och II: 361, vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta att staten skall betala hela kostnaden för rörligt
tillägg och kristillägg till de lärare, vilkas löner regleras genom Kungl. Maj:ts
proposition nr 274 angivna förslag, samt att riksdagen måtte anvisa för detta
ändamål behövligt belopp;

dels ock motionen II: 373 vari hemställts, att till stadgandet om under -visningsskyldigheten i löneregleringsförslaget fogas följande klausul:

»dock bör, då särskilda omständigheter föreligga, som göra undervisningen
mera betungande, och efter prövning av kungl, skolöverstyrelsen
dispens kunna beviljas i den utsträckning skolöverstyrelsen finner skäligt».

Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag skall beträffande folkhögskolorna
ny löne- och statsbidragsreglering genomföras, att träda i kraft den 1
oktober 1942. Förslaget är närmast föranlett av ett uttalande av 1941 års
riksdag, i vilket riksdagen gav uttryck åt den uppfattningen, att en lönereglering
på ifrågavarande område inom närmaste tiden måste komma till
stånd.

Vad först beträffar frågan om ny lönereglering, utgår det föreliggande
förslaget från ett bibehållande av det för folkhögskolorna för närvarande
gällande lönesystemet och söker — såsom departementschefen
framhållit — inom ramen för nämnda system tillgodose de mest framträdande
kraven på förbättringar i olika avseenden. Riksdagen bifaller
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag i huvudsak och har intet att erinra mot
vad av departementschefen under avsnittet allmänna synpunkter anförts.

I detta sammanhang får riksdagen till behandling upptaga det i motionen
II: 373 gjorda yrkandet. Detta sammanhänger med att departementschefen
— i anslutning till ett uttalande av skolöverstyrelsen avseende bestämmandet
av en undervisningsskyldighet för ämneslärare av 24—28 veckotimmar
— framhållit, att han funnit att löneregleringen borde förknippas med
en reglering av undervisningsskyldigheten genom införande i vederbörande
författning av en allmän bestämmelse, innebärande bland annat en minimiundervisningsskyldighet
av 24 veckotimmar. I motionen 11:373 erinras, att
vissa folkhögskolor besökas av elever i mera mogen ålder, som i allmänhet
deltagit flitigt i det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och uppsöka

Riksdagens skrivelse Nr 444.

3

skolan med relativt goda förkunskaper i syfte att förkovra dessa. Här finge
enligt sakens natur undervisningen läggas på ett helt annat plan än i vanliga
fall och bestode företrädesvis i föreläsningar, ofta i aktuella frågor,
som sålunda år från år krävde förnyat studium från föreläsarnas sida.
Det sade sig självt, att exempelvis en lärare, som skulle föreläsa örn aktuella
ekonomiska eller näringsgeografiska frågor, måste, om hans föreläsning
skulle bli till innehållet av något värde och till formen njutbar, mycket
omsorgsfullt bereda sig. Att under sådana förhållanden vid skolor av denna
typ kräva 24—28 veckotimmars tjänstgöring syntes vara orimligt. Resultatet
måste ofelbart bli, att kvaliteten bleve lidande och att den allmänna
nivån komme att sjunka. Med hänsyn till det anförda har motionären ansett
att, där särskilda omständigheter föreligga, som göra undervisningen
mera betungande, skolöverstyrelsen borde efter prövning kunna bevilja
dispens från stadgandet om undervisningsskyldighetens omfattning i den
utsträckning överstyrelsen funne skäligt. Riksdagen får med avseende å
detta spörsmål anföra, att riksdagen i likhet med departementschefen anser
riktigt, att löneregleringen för folkhögskollärarna förknippas med införandet
av allmänna bestämmelser angående nämnda lärares undervisningsskyldighet.
Den av departementschefen angivna minimisiffran av 24 veckotimmar
torde för normala fall vara lämpligt avvägd. Riksdagen vill dock
framhålla, att det i första hand synes vara folkhögskolornas huvudkurser,
som härvid komma i betraktande; vid de fristående kvinnliga kurserna
torde det nämligen i åtskilliga fall icke vara möjligt att upprätthålla fordran
på minst 24 veckotimmars undervisningsskyldighet för lärarna. I anslutning
till vad i motionen 11:373 anförts får riksdagen vidare anföra, att
riksdagen utgår ifrån att möjlighet skall förefinnas att i sådana fall, då
särskilda skäl kunna åberopas för en sådan åtgärd, medgiva undantag från
bestämmelsen örn 24 veckotimmars minimiundervisningsskyldighet vid huvudkurs.
Av vikt är emellertid, att nämnda dispensmöjlighet icke utnyttjas
på sådant sätt, att missbruk uppstår. Riksdagen förutsätter, att Kungl. Majit
i samband med utfärdandet av de blivande bestämmelserna i ämnet täger
nu berörda fråga under övervägande.

Vad av departementschefen anförts och föreslagits beträffande löneställningen
för föreståndare samt fast anställda ämneslårare har icke givit riksdagen
anledning till erinran.

Med avseende på löneställningen för extra ordinarie och vikarierande ämneslårare
innebär Kungl. Maj:ts förslag en relativt betydande förbättring,
vilken motiverats av att dessa lärare hittills intagit en i lönehänseende missgynnad
ställning. Den av departementschefen förordade löneställningen,
som på grundvalen av utav allmänna lönenämnden och statskontoret gjorda
erinringar innebär en viss beskärning av det av skolöverstyrelsen framlagda
förslaget, har riksdagen funnit sig kunna godtaga.

4

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Vad angår Övningslärare innebär Kungl. Maj.ts förslag, att dessa lärares
arvoden, å vilka för närvarande utgå dyrtidstillägg samt kristillägg, hädanefter
i stället skulle utgå med vissa bestämda belopp i ett för allt. I de likalydande
motionerna I: 254 och II: 360 framhålles, så vitt nu är i fråga, att
Kungl. Maj:ts förslag i vissa fall innebär, att löneminskning skulle inträda
i jämförelse med nu utgående förmåner. Nämnda förhållande kan givetvis
komma att ytterligare accentueras, därest framdeles kristillägget ökar.
Riksdagen vill erinra, att 1941 års lärarlönesakkunniga erhållit i uppdrag
att verkställa utredning och avgiva förslag bland annat rörande anställnings-
och avlöningsförhållandena för Övningslärare vid statliga och statsunderstödda
undervisningsanstalter, varvid den närmare avgränsningen av
de undervisningsanstalter, som nämnda utredning skall omfatta, avsetts
skola ske genom de sakkunnigas försorg. Enligt riksdagens mening synas,
med hänsyn bland annat till vad i motionerna 1:254 och 11:360 anförts,
skäl tala för att den nyssnämnda utredningen, vilken 1941 års lärarlönesakkunniga
ha att verkställa, kommer att omfatta även övningslärarna vid
folkhögskolorna. Härigenom skulle också den av skolöverstyrelsen berörda
frågan om inrättande av ordinarie övningslärartjänster vid dessa skolor
kunna komma under övervägande i lämpligt sammanhang, liksom ock
frågan örn nyssnämnda lärares förmåner exempelvis vid ledighet på grund
av sjukdom m. m. skulle kunna regleras. Riksdagen gör i det följande hemställan
av innebörd, att frågan örn anställnings- och avlöningsförhållandena
för övningslärarna vid folkhögskolorna måtte hänskjutas till 1941 års lärarlönesakkunniga
för övervägande. Till dess frågan örn nämnda lärares löneställning
framdeles erhållit sin lösning, böra enligt riksdagens mening dessa
lärare bibehållas vid för dem nu gällande arvoden, med rätt att därå åtnjuta
dyrtidstillägg och kristillägg enligt härför stadgade grunder.

Vad av departementschefen anförts beträffande arvode till timlärare i läsämnen
ävensom rörande vissa med löneregleringen sammanhängande frågor
föranleder icke någon erinran från riksdagens sida.

Vad därefter angår förslaget till statsbidragsreglering får riksdagen
anföra följande.

Enligt vad som framgår av propositionen har skolöverstyrelsen ansett,
att statsbidragen till folkhögskolornas olika kurser alltjämt borde i princip
avvägas så, att de huvudsakligen täckte kostnaderna för löner till lärare,
dock att staten, som efter dyrtidstilläggens införande bidragit till dessa med
i stort sett halva beloppet, hädanefter borde svara för kostnaderna för den
rörliga delen av lönen i dess helhet. Statskontoret har emellertid, under
hänvisning till det nuvarande statsfinansiella läget, avstyrkt en dylik överflyttning
av kostnader från huvudmännen till statsverket, och departementschefen
har för sin del anslutit sig till statskontorets uppfattning.

I de likatydande motionerna I: 254 och II: 360 hemställes, så vitt nu är i
fråga, alt riksdagen måtte besluta alt staten beträffande såväl rörligt till -

Riksdagens skrivelse Nr 444.

5

lägg som kristillägg skall bestrida hela kostnaden för dessa tillägg och att
härför ett belopp av 180 000 kronor, utöver av Kungl. Majit föreslagna belopp,
skall utgå av anslaget till Folkhögskolor: Understöd. Motsvarande
hemställan göres i de likalydande motionerna 1:256 och 11:361. I den
nyssnämnda motionen I: 254 framhålles bland annat, att enligt propositionen
skolornas huvudmän alltjämt skulle lia att svara för en viss, icke
obetydlig del av de kontanta lönekostnaderna, eller omkring 214 000 kronor,
varjämte skyldigheten att utom lokaler för skolverksamheten svara för
bostad och bränsle åt lärare genom löneregleringsförslaget utökats. Vidare
anföres, att örn huvudmännen skulle få på sig överflyttad en större andel
av den sammanlagda lönekostnaden, det vid vissa skolor torde bli nödvändigt
att för kostnadernas minskande indraga vissa avdelningar, vilket
skulle innebära avskedande av lärare och avvisande av inträdessökande elever
i större antal än för närvarande. Vidare anföres i den nyssnämnda motionen
II: 361 bland annat, att det hädanefter förutsättes skola bli statsbidragsvillkor
att lärarna erhålla vederbörliga indextillägg. Visserligen hade omkring
80 procent av folkhögskolornas huvudmän hittills belalat till lärarna
den andra hälften av dyrtidstilläggen, men det hade dock varit ett frivilligt
åtagande, och åtskilliga huvudmän torde icke ha utbetalat hela den andra
hälften av dyrtidstilläggen utan blott någon del därav. De 20 procent av
huvudmännen, som icke alls utbetalat sin del av dyrtidstilläggen, torde som
skäl därför ha kunnat anföra svag ekonomisk ställning. Skulle propositionen
oförändrad av riksdagen bifallas, bomme det att medföra, att landstingen
och övriga huvudmän finge ytterligare ökade utgifter, ty förslaget innebure
även att manliga och kvinnliga lärare likställts i lönehänseende, vilket
utan tvivel bomme att medföra ökade kostnader för bostäder eller kontant
bostadsersättning.

Riksdagen har icke kunnat undgå att finna vad sålunda i de nyssnämnda
motionerna anförts värt beaktande. Den omständigheten att det hädanefter
skall uppställas såsom statsbidragsvillkor, att lärarna vid folkhögskolorna
erhålla vederbörliga indextillägg, utgör enligt riksdagens mening ett
starkt skäl att tillse, att icke folkhögskolornas huvudmän över hövan belastas
med utgifter för skolorna, något som i olika avseenden kunde inverka
menligt på det vid dem bedrivna arbetet. Framhållas må ock, att det här
är fråga örn en utgift, som under alla förhållanden skall utgå, och att sålunda
Kungl. Maj:ts förslag att staten skall bekosta endast en del av de rörliga
förmånerna icke i stort sett innebär någon minskning i det allmännas
utgifter för folkhögskolorna. Med hänsyn till nu anförda förhållanden har
riksdagen funnit sig böra medgiva, att staten påtager sig hela kostnaden för
till lärarna vid folkhögskolorna hädanefter utgående rörligt tillägg och kristillägg.
Statens bidrag till nämnda förmåner synes härvid, i anslutning till
av departementschefen förordat förfaringssätt, böra fastställas att utgå i
form av en procentuell förhöjning av bidragen till de olika kurserna samt

6

Riksdagens skrivelse Nr 444.

å ålderstilläggen, motsvarande hela det genomsnittliga rörliga tillägget och
kristillägget under närmast före utbetalningen liggande kalenderår eller
budgetår.

Beträffande förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd,
vilket enligt departementschefen borde för nästa budgetår uppföras med i
runt tal 1 900 000 kronor, bör detsamma i anledning av vad riksdagen i det
föregående anfört angående statens övertagande av hela kostnaden för rörligt
tillägg och kristillägg höjas med i runt tal 150 000 kronor till 2 050 000 kronor.
Från detta anslag torde i fortsättningen böra bestridas även kostnad för
dyrtidstillägg och kristillägg åt lärare i övningsämnen, vilka enligt vad riksdagen
ansett skulle tills vidare kvarstå vid nu gällande avlöningsbestämmelser.
Någon uppräkning av anslaget torde emellertid icke erfordras av sistnämnda
anledning.

Vad departementschefen anfört i fråga örn förslagsanslaget till dyrtidstillägg
åt lärare vid vissa undervisnings- m. fl. anstalter
har icke givit riksdagen anledning till erinran.

Riksdagen har slutligen ansett sig böra i förevarande sammanhang upptaga
till behandling de likalydande motionerna 1:126 och 11:209. I
motionen I: 126 anföres, att till elever vid kommunala och enskilda anstalter
för yrkesundervisning, folkhögskolor m. fl. skolor kunna utgå stipendier av
statsmedel å högst 45 kronor för månad, vilka i stort sett torde verka .så,
att betydande grupper mindre bemedlade elever erbjudas möjlighet att utnyttja
ifrågavarande skolor. Emellertid kunde i de fall, då såväl de unga
som deras anhöriga saknade både kontanta tillgångar och kreditmöjligheter,
nuvarande stipendiebelopp icke möjliggöra studier vid någon av dessa skolor,
till följd varav de medellösa ungdomarna i regel finge stanna utanför.
För dessa helt medellösa vore det en fördel om det funnes tillgång till mindre
utbildningslån, särskilt anpassade för elever vid i motionen avsedda skolor.
I motionen skisseras vissa riktlinjer beträffande sökandet av dessa lån, lånens
utdelande, förening av lån med stipendium, lånebeloppets storlek samt
tiden för ränte- och amorteringsfrihet. Motionären hemställer, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående mindre
utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå kommunal eller
enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola.

Riksdagen får i anledning av vad i nyssberörda motioner anförts angående
högsta medgivna belopp för stipendium erinra, att innevarande års riksdag
anvisat 350 000 kronor till stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss
arbetslös ungdom, varvid förutsatts att stipendier skulle kunna, liksom hittills,
utgå med ett belopp av högst 60 kronor för elev och månad. Vidare har
riksdagen godkänt ett förslag, att Kungl. Maj:t skulle äga i vissa fall, efter
förslag av skolöverstyrelsen, medgiva förhöjning vid central verkstadsskola
av utgående stipendiebelopp, dock ej utöver hittillsvarande vid arbetslöshets -

Riksdagens skrivelse Nr 444-.

7

skola tillämpat maximum. För elever vid sådana anstalter för yrkesundervisning,
som äro centrala verkstadsskolor eller verkstadsskolor för arbetslös
ungdom, har sålunda numera möjlighet öppnats att medgiva stipendium till
högre belopp för månad än det i motionerna angivna beloppet av 45 kronor.

Emellertid avse motionärerna, att vid sidan av stipendieformen skulle tillskapas
möjlighet att utdela mindre utbildningslån till medellös ungdom,
som önskar genomgå kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning
eller folkhögskola. Det sålunda väckta spörsmålet har givetvis sin egentliga
betydelse vid de kommunala eller enskilda anstalterna för yrkesundervisning,
medan för folkhögskolornas del behovet av en särskild form av
utbildningslån icke torde vara särskilt framträdande. Riksdagen finner sig
böra erinra, att en förmånlig form av avbetalningslån för studieändamål redan
finnes, nämligen riksbankens s. k. B-lån, vilka äro amorteringsfria
under högst 4 år, under vilken tid endast ränta behöver erläggas. Det synes
emellertid icke uteslutet, att för underlättande av utbildningsmöjligheterna
vid ifrågavarande skolor behov kan visa sig föreligga av andra låneformer
vid sidan av den nyss angivna. Riksdagen har fördenskull intet att erinra
mot att den i motionerna väckta frågan göres till föremål för närmare övervägande.
Enligt riksdagens mening bör vid en eventuell utredning i första
hand beaktas, i vad mån genom förhöjning av nu utgående stipendiebelopp
det av motionärerna avsedda syftet kan vinnas. Därest vid sidan av denna
understödsform en särskild form av utbildningslån finnes böra komma till
stånd, synes densamma närmast böra ifrågakomma för underlättande av
studier, som kräva icke alltför kort tid, samt till förmån för ungdom, som
redan under någon tids vistelse vid vederbörande läroanstalt visat sig äga
förmåga att med intresse och framgång bedriva studier av här ifrågavarande
slag. Under hänvisning till det anförda gör riksdagen i det följande hemställan
om utredning av den nu omhandlade frågan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 126 och II: 209, I: 254 och II: 360,
1:256 och 11:361 ävensom 11:373,
ej mindre anmäla, att riksdagen

dels godkänt av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 8 maj 1942 angivna grunder för avlöning åt lärare vid folkhögskolor
samt för statsbidrag till sådana skolor, dock med de jämkningar
riksdagen i det föregående angivit;

dels till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten
under åttonde huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 2 050 000 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg ut lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 1 050 000 kronor;
än även anhålla

dels att frågan örn anställnings- och avlöningsförhållandena för övnings -

8

Riksdagens skrivelse Nr 444.

lärarna vid folkhögskolorna måtte överlämnas till 1941 års lärarlönesakkunniga
att tagas i övervägande vid fullgörandet av åt de sakkunniga meddelat
uppdrag;

dels ock att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning angående mindre
utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå kommunal eller
enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola.

Stockholm den 30 juni 1942.

Med undersåtlig vördnad.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1942
217914