Riksdagens skrivelse Nr 421.
5
Nr 421.
Godkänd av första kammaren den 27 juni 1942.
Godkänd av andra kammaren den 27 juni 1942.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till rättegångsbalk.
(Första särskilda utskottets utlåtande nr 2 och memorial nr 4.)
Till Konungen.
Genom en den 28 november 1941 dagtecknad proposition, nr 5, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat
förslag till rättegångsbalk.
I samband med propositionen har riksdagen till behandling förehaft sjutton
i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner.
I ärendet har första, särskilda utskottet avgivit utlåtande nr 2 och memorial
nr 4, vilka härvid fogas. Riksdagen har godkänt utskottets utlåtande utom
beträffande dels 21 kap. 9 §, vilket lagrum godkänts i den lydelse, som föreslagits
av utskottet i nämnda memorial, dels 24 kap. 1 §, vilket lagrum godkänts
i den lydelse, som föreslagits i den av herr Schlyter m. fl. vid denna
paragraf i utlåtandet anförda reservationen, dels 24 kap. 3 §, vilket lagrum
godkänts i den lydelse, som föreslagits i den av herr Schlyter m. fl. vid denna
paragraf i utlåtandet anförda reservationen, dels ock 36 kap. 13 och 22 §§,
vilka lagrum godkänts i den lydelse, som framgår av vad utskottet i nämnda
memorial hemställt.
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen, som funnit vissa ändringar
böra vidtagas i det genom Eders Kungl. Maj :ts förevarande proposition framlagda
förslaget till rättegångsbalk, för sin del antagit det förslag, som framlagts
av utskottet i dess berörda utlåtande, utom beträffande 21 kap. 9 §, 24
kap. 1 och 3 §§ samt 36 kap. 13 och 22 §§, vilka lagrum riksdagen antagit
i följande lydelse:
21 kap.
9 §•
Försvarare för den som är anhållen eller häktad må ej förvägras att sammanträffa
med honom. Försvararen åge i enrum meddela sig med den anhållne
eller häktade; annan än offentlig försvarare dock endast örn undersökningsledaren
eller åklagaren medgiver det eller rätten finner det kunna ske
utan men för utredningen eller för ordningen eller säkerheten å förvaringsplatsen.
Offentlig försvarare så ock av den misstänkte utsedd försvarare, som uppgivits
för rätten, skola kallas till huvudförhandling eller annat rättens sammanträde
för förhandling.
6
Riksdagens skrivelse Nr 421.
24 kap.
1 §•
Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, varå straffarbete kan följa,
må han häktas, örn med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande
eller annan omständighet skäligen kan befaras, att han avviker eller
annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande
av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning
förekommer, att han fortsätter sin brottsliga verksamhet.
Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå följa fängelse och
har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han häktas, örn det
skäligen kan befaras, att han avviker.
Kan å brottet icke följa lindrigare straff än straffarbete i två år, skall häktning
ske, örn det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas.
Kan det antagas, att den misstänkte kommer att dömas allenast till böter
eller mistning av befattning på viss tid, må häktning icke ske.
3 §•
Kan på grund av den misstänktes ungdom eller hans sjukdom häktning antagas
medföra allvarligt men för honom och finnes sådan övervakning kunna
ordnas, att skäl till hans häktning ej längre föreligga, må han ej häktas.
Den som är under aderton år må ej häktas, med mindre det är uppenbart,
att betryggande övervakning ej kan ordnas. Lag samma vare beträffande
kvinna, som är havande i framskridet tillstånd eller som fött så kort tid förut,
att häktning kan antagas medföra allvarligt men för henne eller barnet. Vill
den misstänkte ej underkasta sig övervakning, som nu nämnts, skall häktning
ske.
Att reseförbud må träda i stället för häktning, stadgas i 25 kap.
36 kap.
13 §.
Ed eller försäkran må ej avläggas av
1. den som är under femton år; eller
2. den som på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning
av själsverksamheten finnes sakna erforderlig insikt örn betydelsen av ed eller
försäkran.
Ej heller må i brottmål ed eller försäkran avläggas av någon den tilltalande
närstående, som avses i 3 §.
22 §.
I fråga om vittne, som avses i 13 § första stycket, skola reglerna i 20 och 21
§§ ej tillämpas; sådant vittne må dock hämtas till rätten.
Avstår den som åberopat vittne från vittnets hörande eller kommer eljest
frågan därom att förfalla, må ej därefter enligt 20 eller 21 § straff ådömas
vittnet eller tvångsmedel användas mot honom.
Stockholm den 27 juni 1942.
Med undersåtlig vördnad.