4
Riksdagens skrivelse Nr 282.
Nr 282.
Godkänd av första kammaren den 30 maj 1942.
Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1942.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Majtts proposition angående åtgärder för främjande
av ökad bostadsproduktion m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 125.)
Till Konungen.
I propositionen nr 1 Ilar Kungl. Majit under kapitalbudgeten (bilaga 3,
punkt 7) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet för budgetåret 1942/43 beräkna
ett reservationsanslag av 30,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 221, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 1 april 1942,
föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för tertiärlån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet;
dels godkänna av departementschefen förordade grunder för utlämnande av
tilläggslån för stödjande av viss bostadsbyggnadsverksamhet;
dels ock under Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd, anvisa
ej mindre å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 till Tilläggslån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag av 10,000,000
kronor
än även å riksstaten för budgetåret 1942/43
1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag
av 25,000,000 kronor; och
2) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag
av 15,000,000 kronor.
I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har riksdagen till behandling
förehaft dels de likalydande motionerna I: 227 och lii 308, vari hemställts,
att riksdagen med avseende å de i propositionen nr 221 föreslagna
grunderna för subventionering av egnahemsbyggande måtte besluta, att beviljande
av tilläggslån till egnahem skall ankomma på egnahemsnämnderna under
egnahemsstyrelsens ledning, dels ock motionen lii 307, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i Kungl. Majits proposition nr 221, att
statliga tilläggslån må tilldelas även de låntagare, vilka erhålla statliga bostadsegnahemslån,
samt att riksdagen måtte besluta att av den äskade anslagssum
-
Riksdagens skrivelse Nr 282.
5
man för tilläggslån ett belopp av 1.5 miljoner kronor ställes till egnahemsstyrelsens
förfogande för detta ändamål.
De vid fjolårets riksdag beslutade åtgärderna för främjande av bostadsproduktionen
avsågo att åstadkomma en bostadsbyggnadsverksamhet under år
1941, som genomsnittligen motsvarade hälften av 1939 års produktionsvolym.
Detta program kom emellertid av olika anledningar att bliva till inemot hälften
orealiserat. Utredningen ger vid handen, att vår bostadsförsörjning under
tiden undergått en ytterligare försämring och nu befinner sig i ett mycket
allvarligt läge.
Riksdagen delar departementschefens uppfattning i fråga örn omfattningen
och inriktningen av den bostadsproduktion, som i det så uppkomna läget bör
eftersträvas för innevarande år. Riksdagen anser alltså, att en total produktion
motsvarande ungefär hälften av 1939 års bostadsbyggnadsvolym bör planeras
under detta år och att endast brister i de reala resurserna böra få föranleda
uppskov med fullföljande av detta produktionsprogram. På den lånebeviljande
myndigheten bör ankomma att, i samråd med vederbörande statliga och kommunala
organ, med noggrant beaktande av de lokala behovsvariationema avgöra,
varest och i vilken omfattning produktion inom den så angivna ramen
bör komma till stånd. Likaså vill riksdagen understryka angelägenheten av
att produktionen av lägenheter, lämpliga för större familjer, icke tränges
tillbaka.
Kungl. Maj:ts förslag beträffande hyressättningen innebär icke ändring i
den sedan förra året gällande normen, att 1939 års hyresnivå i princip bör
bevaras. Under förutsättning att hyressättningen i förut befintliga bostadsfastigheter
genom den hyresregleringslag, som för närvarande förberedes,
bindes och hyreshöjning medgives endast i den mån den motsvarar
ökning i de verkliga driftkostnaderna skulle hyressättningen vid nybyggnad
bestämmas i paritet med den allmänna hyresnivån för att undvika
splittring på hyresmarknaden. Dock skulle byggnadslånebyrån bemyndigas,
att under särskilt angivna förutsättningar vid hyresbestämningen inom
viss ort lägga till grund icke endast jämförelser med tidigare rådande förhållanden
på orten utan även jämförelser med förhållandena på andra, i vissa
hänseenden jämförliga orter.
Även enligt riksdagens mening bör den ifrågavarande normen bibehållas.
Frånsett nyssnämnda jämkning däri, mot vilken riksdagen icke har
något att erinra, böra alltså hyrorna i de nybyggda fastigheterna icke bestämmas
högre än vad som motsvarar 1939 års hyresnivå och den därefter inträdda
ökningen i driftkostnaderna. Härigenom blir visserligen en subvention
av bostadsbyggandet oundvikligt. Riksdagen anser dock icke, att en
minskning i behovet av subvention bör åstadkommas därigenom att hyreshöjning
utöver den sålunda angivna ramen tillätes i nya fastigheter.
Den under 1941 inträdda byggnadskostnadsstegringen har varit en av de
främsta orsakerna till att de vid fjolårets riksdag beslutade åtgärderna icke
givit avsett resultat. Såsom departementschefen framhållit lia fyra femtedelar
av kostnadsstegringen beräknats belöpa på materialfördyringen och
6
Riksdagens skrivelse Nr 282.
endast en tolftedel på de höjda arbetskostnaderna. Riksdagen rall erinra om
att fjolårets riksdag vid behandlingen av motsvarande fråga funnit en noggrann
övervakning av prissättningen å byggnadsmaterial av största betydelse
i det dåvarande läget. Riksdagen förutsatte, att priskontrollnämnden skulle
företaga noggranna undersökningar i denna fråga, Vid själva priskontrollen
förutsattes nämnden komma att få ett verksamt stöd i de granskningar, som
byggnadslånebyrån skulle ha att underkasta leverantörernas prissättningar.
I den till grund för nu ifrågavarande proposition liggande promemorian har
utredningsmannen funnit, att prishöjningarna i allmänhet sammanhänga med
kostnadsstegringar, som direkt förorsakats av krigsförhållandena. De flesta
av dessa prishöjningar ha godkänts av statens priskontrollnämnd. Numera äro
samtliga byggnadsmaterial av vikt föremål för prisövervakning och departementschefen
har framhållit, att garanti därmed skapats mot andra prisstegringar
än sådana som nödvändiggöras av inträdande kostnadsfördyringar.
Några mera väsentliga ytterligare kostnadsstegringar ha ansetts knappast behöva
befaras.
Yad fjolårets riksdag anförde rörande angelägenheten av en noggrann övervakning
av prissättningen å byggnadsmaterial har genom de senare inträdda
prisstegringarna fått ökad vikt. Enligt utredningsmannens promemoria har
den av priskontrollnämnden i början tillämpade metoden, att endast beakta
efter krigsutbrottet inträffade kostnadsstegringar, i vissa fall ersatts av en
grundlig granskning av samtliga tillverkningskostnader. Riksdagen förutsätter,
att en ytterligare skärpning av kontrollen i denna riktning genomföres.
Riksdagen ansluter sig till departementschefens uttalanden i fråga örn fördelningen
mellan staten och kommunerna av ansvaret för bostadsförsörjningen.
Sålunda anser riksdagen, att statens uppgift knappast kan vara någon
annan än att taga huvudparten av ansvaret för att de allmänna ekonomiska
förutsättningarna för bostadsproduktionen åvägabringas, medan ansvaret för
initiativen till konkreta åtgärder ute i orterna i sista hand bör bäras av kommunerna.
Det torde kunna förväntas, att kommunerna utan statligt tvång vidtaga
de åtgärder, som sålunda böra ankomma på dem. Departementschefen
har emellertid framhållit, att därest läget skulle ytterligare skärpas en lagstiftning
bör övervägas, som ålägger kommunerna skyldighet att sörja för
bostadsbyggandet, så att marknaden inom ramen av de möjligheter, de reala
resurserna medge, förses med ett tillräckligt antal smålägenheter.
Kungl. Maj:ts förslag örn subvention i form av tilläggslån, som löper utan
ränta och amortering och vars eventuella återbetalning göres beroende av den
kommande hyresutvecklingen, örn tilläggslånets ''placering och storlek, ävensom,
i anslutning därtill, om ändrade grunder för tertiärlånen synas riksdagen
väl avvägda. Den skillnad beträffande tilläggslånen, som göres mellan kommunala
och andra allmännyttiga bostadsföretag å ena sidan och enskilda företag
å den andra, förefaller oundviklig för tillgodoseende av rimligt krav på
säkerhet. Såsom departementschefen framhållit bör emellertid den för bostadsbyggande
i enskild regi föreslagna regeln, att tilläggslånets övre gräns
icke får överskrida fastighetsvärdet, ej tillämpas i de fall då kommunen gent
-
7
Riksdagens skrivelse Nr 282.
emot staten täger ansvaret för de förluster vid byggande i enskild regi, som
kunna uppkomma på annat sätt än genom avskrivning i enlighet med subventionsplanen
på den del av tilläggslånet, som är placerad över fastighetsvärdet.
Jämväl förslagen beträffande subventionering av egnahemsbyggande synas
välbetänkta med hänsyn till de särskilda svårigheter, som här möta att beräkna
överkostnaden och kontrollera husbygget. På sätt i motionerna II: 307 samt
I: 227 och II: 308 påyrkats bör emellertid denna subvention ej blott beviljas
i förening med tertiärlån, utan även komma sådana egnahem till del, vilka uppföras
med stöd av statliga bostadsegnahemslån. Den övre gränsen för tertiärlån
till egnahem förutsättes bibehållen vid 85 procent av fastighetsvärdet och
den del av detta lån, som motsvarar 10 procent av det godkända anskaffningsvärdet,
föreslås skola utgöra tilläggslån. I fråga örn tilläggslån i förening
med bostadsegnahemslån bör emellertid uppmärksammas, att den övre gränsen
för sistnämnda lån är lägre än för tertiärlånen och utgör 75 procent av fastighetsvärdet.
Subventionen bör därför i sistnämnda fall utgå i form av lån,
som lägges till egnahemslånets belopp, men i övrigt i fråga örn storlek och
lånevillkor bestämmes i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande
subvention till andra egnahem.
I den mån understödsverksamheten på sätt riksdagen sålunda uttalat utsträckes
till egnahem, som uppföras med egnahemslån, bör densamma i
överensstämmelse med i sistnämnda motioner framställda förslag handhas
av egnahemsstyrelsen med hjälp av egnahemsnämnderna, därvid det förefaller
naturligt, att den kontroll, som nämnderna utöva beträffande egnahemslånen,
skall utsträckas att avse även tilläggslånens användning. Någon
skyldighet för kommunerna att utöva kontroll under byggnadstiden skulle
med hänsyn härtill icke behöva ifrågakomma i dessa fall. Framhållas må i
detta sammanhang, att de kommuner, inom vilka egnahemslånen ha sitt
naturliga område — i motsats mot de kommuner, där tertiärlånen främst
ifrågakomma — sakna egna organ, som äro lämpade att utöva en dylik kontroll.
Med hänsyn till att staten, när fråga är örn subvention i förening med
egnahemslån, i allmänhet är bättre rustad än kommunerna att utöva kontroll,
förefaller det icke heller erforderligt, att kommunerna åtaga sig ansvar
gentemot staten för förluster till följd av missbruk av en sådan subvention
eller vanvård av fastigheten.
På Kungl. Maj:ts bedömande får bero i vad mån jämväl icke statlig egnahemslåneförmedlare
bör få tillfälle utlämna tilläggslån.
I detta sammanhang vill riksdagen framhålla, att gränsen mellan egnahemslånens
och tertiärlånens användningsområden är flytande eller helt saknas. Det
kan i anledning därav befaras, att den skillnad, som föreligger mellan de
båda lånetyperna i fråga om kommunernas medverkan i subventionen, kan
få icke önskvärda återverkningar på den kommunala bostadspolitiken. Riksdagen
förutsätter emellertid, att förslag örn en dylik avgränsning, efter den
utredning, som må vara erforderlig, förelägges nästa års riksdag. I nämnda
sammanhang bör jämväl en omprövning äga rum, huruvida icke en mer rationell
fördelning av byggnadslånebyråns och egnahemsstyrelsens uppgifter kan
8
Riksdagens skrivelse Nr 282.
åstadkommas. Under mellantiden torde uppkommande svårigheter kunna bemästras
genom samråd mellan de nämnda myndigheterna i tveksamma fall,
exempelvis då fråga uppkommer örn tertiärlån till enfamiljshus å ort, som
saknar byggnadsnämnd eller örn egnahemslån å ort, där sådan nämnd finnes.
I motionen II: 307 har yrkats, att riksdagen skulle bestämma att 1,500,000
kronor av anslaget till tilläggslån skola ställas till egnahemsstyrelsens förfogande
för ifrågavarande ändamål. I brist på närmare utredning rörande
den lämpliga storleken av ifrågavarande belopp överlämnar emellertid riksdagen
åt Kungl. Majit att mellan byggnadslånebyrån och egnahemsstyrelsen
fördela de medel, som anvisas till tilläggslån.
I avbidan på det förslag rörande byggnadslånebyråns och egnahemsstyrelsens
uppgifter, som riksdagen förväntar skola föreläggas nästa riksdag,
är riksdagen icke beredd att i vidare mån än vad som framgår av det ovan
sagda taga ställning till det i motionerna I: 227 och II: 308 framställda yrkandet
att överflytta beviljandet av tilläggslån till egnahem från byggnadslånebyrån
till egnahemsnämnderna.
Såsom departementschefen framhållit böra endast brister i de reala resurserna
få föranleda en reduktion av det program för bostadsbyggnadsverksamheten,
som ligger till grund för Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen har den uppfattningen,
att nämnda verksamhet skall kunna erhålla en tillräcklig omfattning
för att en bostadsransonering icke skall behöva tillgripas. Riksdagen förutsätter
dock, att Kungl. Majit följer utvecklingen med uppmärksamhet och
förelägger riksdagen de förslag i ämnet, som en förändring i läget må påkalla.
Yad departementschefen anfört i ovan ej berörda delar har icke givit riksdagen
anledning till särskilt uttalande. Icke heller har Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar
föranlett erinran från riksdagens sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels med bifall till Kungl. Majlis förslag godkänt i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 1 april 1942 förordade ändrade grunder för tertiärlån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet; dels i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna I: 227, II: 307 och II: 308 godkänt ovan berörda grunder för
utlämnande av tilläggslån för stödjande av viss bostadsbyggnadsverksamhet;
dels ock med bifall till Kungl. Maj:ts förslag å kapitalbudgeten under fonden
för låneunderstöd såsom reservationsanslag anvisat ej mindre å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1941/42 till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
10,000,000 kronor, än även å riksstaten för budgetåret 1942/43 till
Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet 25,000,000 kronor och till
Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet 15,000,000 kronor.
Stockholm den 30 maj 1942.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1942. Iv. L. Beckmans Boktryckeri.