8

Riksdagens skrivelse Nr 16.

Nr 16.

Godkänd av första kammaren den 17 februari 1942.
Godkänd av andra kammaren den 17 februari 1942.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar under
Utgifter d driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor.

(Statsutskottets utlåtande nr 12.)

Till KONUNGEN.

I propositionen nr 1 ha under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar
gemensamma frågor, till behandling upptagits vissa spörsmål rörande
dels revision av den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen,
dels besparingsarbetet och riksstatsförslaget, dels avlönings- och omkostnadsanslagen
m. m., dels anslag till anläggningsarbeten, dels ock för flera
huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar (se statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 3 januari 1942).

I anledning härav får riksdagen anföra följande.

Tjånsteförteckningsrevisionen omfattar, såvitt nu är ifråga, befattningar
inom allmänna civilförvaltningen i lönegraderna A 1—A 29. Till grund för
Kungl. Maj:ts förslag har legat en av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
i ämnet verkställd utredning.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet redogjort för resultatet av
de överväganden, som vid budgetarbetet ägnats de sakkunnigas förslag. En
sammanfattning av detta resultat återfinnes i en vid statsrådsprotokollet såsom
bihang fogad förteckning till tjänsteförteckningsrevisionen. Därjämte
har departementschefen berört vissa med tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande
frågor, i anslutning vartill Kungl. Maj:t hemställt om bemyndigande
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen anfört
meddela de bestämmelser, som erfordras på grund av revisionen.

Då riksdagen i detta sammanhang behandlar revisionen av tjänsteförteckningen,
kommer riksdagen att till prövning upptaga allenast de spörsmål, som
innefattas i det av Kungl. Maj :t begärda bemyndigandet. Beträffande de med
avseende å olika befattningar föreslagna förändringarna kommer riksdagen
att angiva sin ståndpunkt i samband med behandlingen av de av Kungl. Maj:ts
förslag berörda ämbetsverkens och myndigheternas avlöningsanslag.

Riksdagens skrivelse Nr 16.

9

Det bemyndigande, varom Kungl. Majit nu hemställt, avser vissa med
genomförandet av tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande spörsmål.
Därvid har bland annat uttalats, att innehavare av tjänst, som flyttas till
högre lönegrad eller utbytes mot högre icke-ordinarie tjänst, bör erhålla den
högre tjänsten utan nytt kungörelseförfarande. I enlighet med vedertagna
grundsatser föreslås dock, att vad härutinnan ifrågasatts icke skall tillämpas
å tjänstinnehavare, som vid ingången av nästa budgetår uppnått pensionsåldern
men erhållit anstånd med avgång ur tjänsten. I sistnämnda fall
bör tjänstens lönegradsplacering ändras först vid den tidpunkt, då nuvarande
tjänstinnehavaren avgår.

Vad sålunda föreslagits anser sig riksdagen böra godkänna.

Då tjänst flyttas från icke-ordinarie till ordinarie stat förutsättes den nya
ordinarie tjänsten skola kungöras ledig i vanlig ordning. Jämväl riksdagen
anser, att i regel bör förfaras på detta sätt. Emellertid har riksdagen ansett,
att Kungl. Majit, om särskilda omständigheter så påfordra, må efter framställning
av vederbörande ämbetsverk eller myndighet för visst fall medgiva,
att tjänsten utan kungörelseförfarande må besättas med dess nuvarande innehavare.

Enligt Kungl. Majits förslag skall vidare i fråga om tjänstemännens löneklassplacering
vid uppfattning av tjänst till högre lönegrad tillämpas den
huvudregeln, att innehavaren av sådan tjänst bibehåller sin nuvarande löneklassplacering,
såvida denna icke understiger lägsta löneklassen i den nya
lönegraden. Vad sålunda föreslagits föranleder icke annat uttalande från
riksdagens sida, än att riksdagen förutsätter, att befattningshavare, som efter
tjänstens uppfattning i lönegrad kommer att bibehålla sin löneklassplacering,
skall för uppfattning till nästa löneklass få tillgodoräkna den tid, han
tillhört den nu innehavda löneklassen, dock högst tre år.

Vad Kungl. Majit i övrigt i anslutning till tjänsteförteckningsrevisionens
genomförande föreslagit föranleder icke någon erinran från riksdagens sida.

Av departementschefens redogörelse framgår, att besparingsarbetet alltjämt
i väsentliga delar är knutet till besparingsberedningen. Därjämte bedrives
inom särskilda förvaltningsområden en likartad verksamhet av vissa
andra organ, nämligen statens krisrevision samt de civila och militära byggnadsutredningarna.

Av den av departementschefen lämnade redogörelsen framgår vidare, att
besparingsberedningen endast i begränsad utsträckning behandlat frågor rörande
fjärde huvudtiteln samt att de av krisrevisionen vunna besparingarna
inom försvarsväsendet icke kunnat komma till uttryck i anslagsberäkningarna,
emedan de i huvudsak taga formen av en effektivisering av användningen
av anvisade medel.

Den av krisrevisionen bedrivna, med departementschefens nyssnämnda uttalande
åsyftade verksamheten synes väl överensstämma med de önskemål,
som tidigare framförts från riksdagens sida. Riksdagen vill i avseende härå
erinra örn det av 1941 års riksdag gjorda uttalandet örn angelägenheten
av att inom de olika militära förvaltningsgrenarna skapa bästa möjliga ga -

10

Riksdagens skrivelse Nr 16.

ranti för en klok hushållning med de stora medelsbelopp, som för närvarande
anvisas till försvarsväsendet.

Tvekan synes emellertid ha varit rådande angående gränsdragningen mellan
besparingsberedningens och krisrevisionens arbetsområden. Det har befarats,
å ena sidan, att dubbelarbete kunde uppkomma genom den av nämnda
besparingsorgan bedrivna verksamheten samt, å andra sidan, att vissa
områden, särskilt den mera permanenta militära organisationen, icke bleve
föremål för ingående behandling ur besparingssynpunkt, även på grund av
att frågan om den framtida gestaltningen av den militära organisationen och
försvarsväsendets ekonomiska förvaltning för närvarande är föremål för omfattande
utredningar.

Riksdagen anser sig böra understryka vikten av att fjärde huvudtiteln så
långt förhållandena medgiva ägnas lika ingående granskning även ur besparingssynpunkt
som övriga huvudtitlar. Denna granskningsuppgift synes
i första hand kunna utföras av krisrevisionen, varvid angeläget är att erforderligt
samarbete äger rum såväl med besparingsberedningen som med
pågående utredningar angående den militära organisationen och förvaltningen.
Därigenom torde dubbelarbete kunna undvikas samtidigt som de olika
organens sakkunskap kommer till sin fulla rätt.

Beträffande besparingsberedningens verksamhet bar redogörelse lämnats
i statsverkspropositionen. Riksdagen förutsätter, att även erfarenheterna från
krisrevisionens verksamhet i någon form delgivas riksdagen. Den närmast till
hands liggande utvägen torde därvid vara, att statsutskottet i dess egenskap
av riksdagens budgetgranskande organ erhåller kännedom om dessa erfarenheter
även i de delar, som av militära skäl böra undanhållas offentligheten.

Beträffande avlöning sanslag en har Kungl. Maj:t hemställt om förlängning
av det för innevarande budgetår lämnade bemyndigandet att medgiva
överskridande av de i avlöningsstaterna genom riksdagens beslut maximerade
posterna till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, och till avlöningar till icke-ordinarie personal. Riksdagen bifaller
Kungl. Maj:ts förslag härutinnan. Liksom skett vid riksdagens ställningstagande
i fjol till motsvarande spörsmål, utgår riksdagen dock från att riksdagen
hålles underrättad om den utsträckning, i vilken bemyndigandet av
Kungl. Majit tages i anspråk.

I syfte att skapa en arbetsreserv anvisades å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1940/41 särskilda reservationsanslag (B) till anläggningsarbeten,
vilka anslag skulle få tagas i anspråk blott efter en prövning av de
avsedda företagens angelägenhet ur arbetslöshetssynpunkt. Den gynnsamma
utvecklingen på arbetsmarknaden bar medfört, att nämnda beredskapsanslag
hittills blott i mindre utsträckning behövt tagas i anspråk.

Av statsrådsprotokollet framgår, att vissa förslag framläggas om frigörelse
från arbetslöshetsförbehållet för vissa kvarstående beredskapsanslag,
som avse arbeten, vilka det av andra skäl visat sig angeläget att nu få till
stånd. Med hänsyn till storleken av den därefter kvarstående arbetsreser -

Riksdagens skrivelse Nr 16.

11

ven har dock anledning icke ansetts föreligga att äska ytterligare beredskapsanslag.
I viss utsträckning ha likväl anslag för ej individualiserade
anläggningsarbeten ansetts böra äskas i större omfattning än som föranledes
av de direkta behoven, varvid emellertid avsetts, att medlen icke
skola disponeras annat än i den mån arbetslöshetsläget kan komma att
påkalla detta.

Vad sålunda i avseende å anläggningsarbeten framhållits i statsrådsprotokollet
har icke givit riksdagen anledning till annat uttalande än att riksdagen
vid behandlingen av de olika anslagspunkterna kommer att närmare
pröva såväl förslaget örn frigörelse från arbetslöshetsförbehållet för
vissa kvarstående beredskapsanslag som ock ifrågasatta nya medelsanvisningar
till anläggningsarbeten.

Under rubriken för flera huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar har
departementschefen behandlat frågor avseende ersättning till fastighetsfonderna,
ersättning till statens domäners fond för upplåten mark samt vidare
frågor angående rörligt tillägg, dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst m. fl. och kristillägg. Beträffande frågan om kristillägg kommer riksdagen
att framdeles meddela sitt beslut. Vad departementschefen anfört beträffande
övriga nu omförmälda spörsmål föranleder icke någon erinran från
riksdagens sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

dels bemyndigat Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1942 förordats
och under iakttagande av vad riksdagen ovan anfört meddela de bestämmelser,
som erfordras på grund av tjänsteförteckningsrevisionen;

dels beslutat, att det Kungl. Maj:t för budgetåret 1941/42 lämnade bemyndigandet
att medgiva överskridande av genom riksdagens beslut maximerade
anslagsposter till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, eller till avlöningar till icke-ordinarie personal skall äga fortsatt giltighet
för budgetåret 1942/43;

dels medgivit, att dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. under budgetåret 1942/43 må i huvudsaklig överensstämmelse nied i
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1942 förordade
grunder utgå enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit;

dels ock beslutat, att utgifterna för dyrtidstillägg skola beträffande befattningshavare
och pensionärer vid de affärsdrivande verken eller vid av dessa
övertagna företag eller inrättningar utgå av de medel, av vilka verkets utgifter
i övrigt bestridas.

Stockholm den 17 februari 1942.

Med undersåtlig vördnad.