Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
1
Nr 93.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om semesterersättning m. m. till vissa över stat
anställda för militär tjänstgöringstid under år 1940;
given Stockholms slott den 27 februari 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om semesterersättning m. m. till
vissa över stat anställda för militär tjänstgöringstid under år 1940.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 93.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
F ö r s1ag
till
F örordning
om semesterersättning m. m. till vissa över stat anställda för
militär tjänstgöringstid under år 1940.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Värnpliktig, vilken i enlighet med vad Kungl. Maj:t den 14 oktober 1939
därom föreskrivit vunnit anställning över stat vid sådan del av krigsmakten,
som organiserats såsom neutralitetsvakt, och i dylik anställning eller såsom
inkallad jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 morn. 2 värnpliktslagen den 30 juni
1936 (nr 443) tjänstgjort under år 1940, äger tillgodonjuta semesterlön, ersättning
för sådan lön eller ersättning för semester enligt lagen den 28 juni
1941 (nr 560) örn semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.
2 §•
Vid tillämpning av denna förordning skola bestämmelserna i lagen om
semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. ävensom i kungörelsen den
28 juni 1941 (nr 561) med tillämpningsföreskrifter till nämnda lag äga motsvarande
giltighet.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27
februari 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Fråga har uppstått, huruvida vid krigsmakten över stat anställda skola
kunna på grund av militär tjänstgöring under år 1940 erhålla avdrag å skatt
samt semesterlön, ersättning därför eller ersättning för semester. Nämnda
fråga har såvitt angår skattespörsmålet behandlats i en den 20 innevarande
februari dagtecknad, på chefens för finansdepartementet föredragning beslutad
proposition, nr 92. Jag anhåller nu att få anmäla frågan i vad den
rör semesterspörsmål.
Gällande bestämmelser.
I lagen den 28 juni 1941 (nr 560) om semester för viss militär tjänstgöringstid
m. m. föreskrives i 1 §, att, om arbetstagare, å vilken lagen om
semester äger tillämpning, under år 1940 varit inkallad till tjänstgöring jämlikt
§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen (här avses äldre vämpliktslagen
den 30 juni 1936, nr 443), sådan tjänstgöring skall, med iakttagande
i övrigt av vad i semesterlagen stadgas, jämställas med militär
tjänstgöring, varom förmäles i 4 § andra stycket sistnämnda lag, d. v. s.
tjänstgöringstiden skall anses utgöra arbetad tid. I fråga örn månad, för
vilken arbetstagare äger åtnjuta semesterlön eller ersättning därför på den
grund, att tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen
jämställes med tid, då arbete utförts för arbetsgivares räkning, skall
dock sådan lön eller ersättning utgå av statsmedel med 10 kronor samt utbetalas
i den ordning Konungen bestämmer. — Äger person, som under år
1940 varit inkallad till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2
värnpliktslagen, icke enligt bestämmelserna i 1 § av 1941 års lag utfå semesterlön
eller ersättning därför för tjänstgöringstiden, skall enligt 2 § i sistnämnda
lag, där sammanlagda tjänstgöringstiden under året uppgått till
minst 90 dagar, i den ordning Konungen bestämmer till honom av statsmedel
utgå ersättning för semester med 10 kronor för varje tidrymd av 30
dagar tjänstgöringen under året sammanlagt varat. — Vad i 1941 års lag
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 93.
stadgas skall beträffande värnpliktig, tillhörande årsklass 1939 eller 1940
eller årsgrupp 1940, jämlikt 3 § äga tillämpning allenast i den mån av honom
fullgjord militär tjänstgöring överstiger 180 dagar.
Den 28 juni 1941 utfärdades även kungörelse örn 561) med tillämpningsföreskrifter
till lagen örn semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.
I kungörelsens 1 § föreskrives, att värnpliktig, varom i lagen sägs, som önskar
utfå semester, semesterlön eller ersättning därför jämlikt bestämmelserna
i lagen, skall, örn möjligt före den 25 juli 1941, hos militär myndighet göra
ansökan örn intyg angående tjänstgöringen. Ansökan skall ingivas eller i betald
försändelse med posten insändas, om sökanden tjänstgör vid krigsmakten
eller är hempermitterad från sådan tjänstgöring, till chefen för vederbörande
Iruppförbands (flygförbands) depå eller, såvitt rör marinen, till chefen för
vederbörande örlogsstation (truppförband), samt i annat fall till befälhavaren
för det rullföringsområde (sjörullföringsområde), till vilket sökanden
hör. Den militära myndigheten skall utan dröjsmål tillställa sökanden begärt
intyg. — Ansökan att av statsmedel utfå semesterlön, ersättning därför
eller ersättning för semester skall enligt kungörelsens 2 § ingivas eller i betalt
brev med posten insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han
mantalsskrivits för år 1941, eller, om han för detta år mantalsskrivits i
Stockholms stad, till Överståthållarämbetet. Vid ansökan skall fogas, bland
annat, det av militär myndighet avgivna intyget. — Utbetalning av ersättningarna
sker över postgiro.
Enligt värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443), vilken gällde under år
1940 men numera är upphävd, avsågo bestämmelserna i §§ 28 och 36 värnpliktiga
men däremot icke fast anställda.
Med värnpliktig avsågs enligt § 1 mom. 2 inskrivningsförordningen den 18
december 1936 (nr 643), vilken jämväl gällde under år 1940, dels envar i
värnpliktsåldern med undantag av den, som blivit frikallad från värnpliktens
fullgörande eller enligt § 1 mom. 1 var att hänföra till fast anställd,
dels ock, bland andra, manskap tillhörande härens, marinens eller flygvapnets
reserv. Till fast anställda hänfördes enligt mom. 1, bland andra, manskap
med anställning på stat och på reservstat vid krigsmakten.
Av nu återgivna bestämmelser följer, att manskap med anställning på stat
och på reservstat vid krigsmakten icke ägde tillgodonjuta förmåner enligt
1941 års lag om semester för viss militär tjänstgöringstid m, m.
Emellertid hava under år 1940 tjänstgjort även vissa kategorier manskap
med anställning över stat. Ingående redogörelse för olika bestämmelser rörande
över stat anställda har lämnats i den förut omnämnda propositionen
nr 92 (sid. 5—7), vartill jag anhåller att få hänvisa. Särskilt torde böra uppmärksammas
de av Kungl. Maj:t den 14 oktober 1939 meddelade bestämmelserna
med däri den 6 september 1940 vidtagna ändringar.
I förevarande sammanhang må erinras därom, att enligt förordningen den
6 juni 1941 (nr 337) örn avdrag å skatt på grund av militär tjänstgöring under
år 1940 till vissa årsklasser eller årsgrupper hörande värnpliktiga, som under
år 1940 tjänstgjort vid krigsmakten, skulle äga att i viss ordning åtnjuta av
-
Kungl Maj:ts proposition nr 93.
5
drag å dem på grund av taxering år 1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och värnskatt.
Framställningar om semesterersättning m. m.
till över stat anställda.
I en den 10 oktober 1941 dagtecknad skrivelse till chefen för marinen har
chefen för Stockholms örlogsstation till behandling upptagit frågan huruvida
värnpliktiga, vilka jämlikt Kungl. Majits beslut den 14 oktober 1939
vunnit anställning över stat, därigenom skulle hava blivit att anse såsom fast
anställda och förty berövade de förmåner, som angivas i förordningen den 6
juni 1941, nr 337, och i lagen den 28 juni 1941, nr 560. Starka skäl syntes
kunna åberopas till förmån för att de över stat anställda tillerkändes skatteavdrag
och semesterersättning.
Beträffande vad chefen för Stockholms örlogsstation anfört i nämnda
skrivelse anhåller jag få hänvisa till propositionen nr 92 (sid. 7—9).
I anledning av skrivelsen har chefen för marinen i skrivelse den 1 november
1941 till överbefälhavaren över rikets för svar skraf ter — med instämmande
i de av chefen för Stockholms örlogsstation framförda synpunkterna och
på i övrigt anförda skäl —- hemställt om vidtagande av de åtgärder, som av
förhållandena kunde föranledas.
överbefälhavaren över rikets försvarskrafter har i en till Kungl. Majit
ställd, den 6 november 1941 dagtecknad skrivelse hemställt, att, därest de
över stat anställda redan enligt gällande regler ansåges berättigade till semesterersättning
och skatteavdrag, Kungl. Maj :t måtte vidtaga erforderliga
åtgärder för att förmånerna skulle komma alla överstatsanställda till godo,
samt att, därest de överstatsanställda enligt gällande regler icke ansåges berättigade
till semesterersättning och skatteavdrag, Kungl. Majit måtte för
riksdagen framlägga förslag örn att de skulle erhålla dessa förmåner.
I fråga om de skäl, som överbefälhavaren åberopat till stöd för sina yrkanden,
anhåller jag att få hänvisa till propositionen nr 92 (sid. 9).
Förslag i propositionen nr 92.
I propositionen nr 92 har beträffande sådana värnpliktiga, som fullgjort
beredskapstjänst i anställning över stat, d. v. s. värnpliktiga, som vunnit
sådan anställning i enlighet med de av Kungl. Majit den 14 oktober 1939
meddelade bestämmelserna, föreslagits, att de skulle förklaras berättigade till
en mot skatteavdrag enligt 1941 års förordning svarande förmån. Härvid
skulle medgivas viss avkortning av de år 1941 debiterade skatterna, i den
mån dessa ännu ej guldits, samt i övrigt restitution av redan erlagda skattebelopp.
I fråga örn förfarandet har föreslagits, att detsamma skulle ordnas i
nära överensstämmelse med vad som gäller enligt kungörelsen den 28 juni
1941, nr 561 (propositionen nr 92, sid. 11). Erforderliga bestämmelser i ämnet
hava sammanfattats i förslag till förordning örn avkortning och restitution
av skatt på grund av viss militär tjänstgöring under år 1940.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
Departe
ments
chefen.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att vid tillämpningen
av gällande bestämmelser rörande semester för viss militär tjänstgöring
under år 1940 tvekan yppats, huruvida över stat anställda av manskapsgrad
skulle äga åtnjuta förmåner enligt den i ämnet utfärdade lagen.
Åtskilliga över stat anställda synas hava kommit i åtnjutande av sådana förmåner,
andra däremot icke.
Bland över stat anställda kunna två huvudgrupper urskiljas, nämligen
dels sådana, som vunnit anställning över stat efter förutgången fast anställning
eller anställning såsom volontären, och dels sådana, som fullgjort
s. k. beredskapstjänstgöring i anställning över stat. Då semesterförmånerna
enligt 1941 års lag avsetts allenast för värnpliktiga, synes det med hänsyn
till de för överstatsanställda i den förra gruppen föreskrivna bestämmelserna
vara klart, att personer tillhörande denna grupp icke böra beredas
sådana förmåner. I den mån dylika förmåner dock redan utgått, torde det
emellertid vara uteslutet att numera återkräva desamma. Den senare av
nyssnämnda två kategorier utgöres av personer, som vunnit anställning över
stat i enlighet med de av Kungl. Majit den 14 oktober 1939 meddelade bestämmelserna.
Det är särskilt beträffande denna kategori, som frågan örn
tillämpligheten av 1941 års lag synes hava vållat tvekan såväl hos de anställda
som hos myndigheterna.
Anställningen över stat har i fråga örn personer tillhörande sist omförmälda
kategori i vissa fall berett den inkallade större men i andra fall mindre
sammanlagda löne- och andra förmåner än han eljest skulle hava åtnjutit, beroende
på hans familjeförhållanden och tjänsteställning. Sålunda har anställningen
varit särskilt förmånlig för en ogift person i någon av de högre tjänstegraderna
inom manskapet och särskilt oförmånlig för en familjeförsörjare
i lägre tjänstegrad. Skulle förmåner enligt 1941 års lag tillerkännas sådana
över stat anställda, skulle med hänsyn till vad nyss anförts en viss differentiering
möjligen kunna ifrågasättas. Emellertid måste i frågans nuvarande
läge hänsyn tagas jämväl till det förhållandet, att vissa men icke alla anställda
av denna kategori erhållit förmåner enligt den nyssnämnda särskilda semesterlagen
och att den åtskillnad, som sålunda gjorts, icke grundats på en differentiering
av nyss antydd innebörd. Såsom från de militära myndigheternas
sida framhållits, är det ett intresse av vikt att dylika olikformigheter i möjligaste
mån undanröjas. På nu angivna skäl har chefen för finansdepartementet
i propositionen nr 92 föreslagit, att över stat anställda, vilka vunnit
sådan anställning i enlighet med de av Kungl. Majit den 14 oktober 1939
meddelade bestämmelserna samt år 1940 fullgjort militärtjänstgöring under
minst sju veckor men icke erhållit avdrag å dem på grund av taxering år
1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt, skola få
åtnjuta en mot skatteavdraget svarande förmån.
I anslutning härtill anser jag mig nu böra föreslå, att till samma kategori
hörande över stat anställda skola för den tid, de under år 1940 fullgjort militär
tjänstgöring i egenskap av över stat anställda eller såsom inkallade jämlikt
§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag, få komma i åt
-
Kungl. May.ts proposition nr 93.
7
njutande i princip av de förmåner, om vilka stadgas i lagen den 28 juni 1941
(nr 560) om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. Härvid synes
emellertid icke kunna ifrågakomma att numera ålägga vederbörande arbetsgivare,
om den värnpliktige fortfarande är kvar i samma anställning som han
innehade vid början av sin militärtjänstgöring, att bereda den anställde lediga
dagar för 1940 års semester. De nu medgivna förmånerna torde därför
böra inskränkas till semesterlön, ersättning för sådan lön och ersättning för
semester, därvid kostnaderna komma att åvila statsverket. I den mån ersättning
redan kan hava utgått på grund av inkallelse jämlikt nyssnämnda lagrum
i vämpiiktslagen skall ersättning enligt nu föreliggande förordning givetvis
icke utgå.
Bestämmelser i ämnet hava sammanfattats i en förordning om semesterersättning
m. m. till vissa över stat anställda för militär tjänstgöringstid under
år 1940.
Beträffande förfarandet för erhållande av ifrågavarande semesterersättningsförmåner
torde de i kungörelsen den 28 juni 1941, nr 561, meddelade
bestämmelserna kunna tillämpas. I enlighet med vad chefen för finansdepartementet
anfört i propositionen nr 92 synes emellertid — vid fastställandet
av blanketter — kunna så ordnas, att ett gemensamt ansökningsförfarande
kan komma till stånd med avseende å såväl semester- som skatteförmåner.
I fråga om de belopp, till vilka ifrågavarande semesterförmåner kunna
uppgå, är det givetvis icke möjligt att verkställa tillförlitliga beräkningar. Till
ledning för en uppskattning av nämnda belopp må dock nämnas, att hela
antalet över stat anställda av den kategori, varom nu är fråga, under år 1940
uppgick till omkring 3,000. Av dessa hava emellertid åtskilliga redan erhållit
ersättning enligt lagen den 28 juni 1941. Kostnaderna för innevarande budgetår
i anledning av den nu föreslagna förordningen torde böra bestridas från
förslagsanslaget till Semesterlön m. m. för viss militär tjänstgöringstid.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit
måtte genom proposition förelägga riksdagen nyssnämnda författningsförslag
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Anders Lundstedt.