Kungl. Maj:tu proposition nr 79.
1
Nr 79.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade
grunder för långtid stillägg åt vissa värnpliktiga;
given Stockholms slott den 6 februari 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 februari 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, "Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:
Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1941: 270 i ämnet framlagda
förslag godkände riksdagen (skrivelse nr 366) de grunder för långtidstillägg
för vissa värnpliktiga, vilka innefattades i ett vid det propositionen bilagda
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 16 maj 1941 fogat kungörelseförslag.
Kungl. Majit utfärdade den 28 juni 1941, med giltighet från och med
den 1 juli samma år, kungörelse i ämnet (Sv. förf.-sami. 1941: 506) av i allt
väsentligt samma lydelse som nämnda kungörelseförslag.
Enligt 1 § i nämnda kungörelse äger värnpliktig, som uppbär krigsavlöning
och som efter den 2 september 1939 mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner
fullgjort sammanlagt 360 dagars tjänstgöring enligt § 28 mom. 1
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 79.
■UC 42
2
Kungl. Majds proposition nr 79.
eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, lör tjänstgöringstid därutöver, som infaller
efter den 1 juli 1941, åtnjuta långtidstillägg med 30 kronor i månaden eller,
för kortare tjänstgöringstid än en månad, en krona örn dagen (i stället för
nämnda lagrum i 1936 års värnpliktslag gäller nu 28 § 1 mom. nya värnpliktslagen,
vartill i det följande hänvisas). Från rätten till långtidstillägg äro
undantagna samvetsömma värnpliktiga. Därjämte är beträffande värnpliktiga,
tillhörande årsklass 1939 (årsgrupp 1940) eller yngre årsklass (-grupp),
sådana föreskrifter meddelade att de först sedan de tjänstgjort en tid, motsvarande
dem åliggande fredstjänstgöring, få börja tillgodoräkna tjänstgöring
såsom kvalifikationstid för långtidstillägg. I 2 § stadgas, att värnpliktig, som
blivit berättigad till långtidstillägg och därefter vinner anställning såsom frivillig,
skall vara bibehållen vid sin rätt till tillägg. Närmare bestämmelser angående
tillämpningen av kungörelsen ha med stöd av 5 § de centrala förvaltningsmyndigheterna
utfärdat var för sitt verksamhetsområde.
I skrivelse den 9 oktober 1941 till chefen för försvarsdepartementet har
överbefälhavaren över rikets försvarskrafter anmält, att det hos myndigheter,
som ha att handlägga ärenden angående långtidstillägg, rådde osäkerhet i
fråga örn rätt till dylik förmån för viss frivilligt tjänstgörande personal, samt
hemställt, att i anledning därav förtydligande bestämmelser måtte utfärdas.
Den frivilliga personal, som överbefälhavaren därvid åsyftat, är värnpliktiga,
som efter eget åtagande tjänstgöra vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå,
värnpliktiga, som frivilligt tjänstgöra vid luftbevakningen men tillhöra
annat förband, samt personer, som, sedan de upphört att vara värnpliktiga, taga
anställning såsom krigsfrivilliga.
I fråga örn nämnda värnpliktiga gäller spörsmålet, huruvida den frivilliga
tjänstgöringen må tillgodoräknas såsom kvalifikationstid för erhållande av
långtidstillägg. För egen del anser överbefälhavaren att sådant tillgodoräknande
bör få ske beträffande båda de nämnda kategorierna värnpliktiga.
Till stöd för denna sin åsikt har överbefälhavaren i fråga örn värnpliktiga,
som efter åtagande tjänstgöra vid eget förband i fältdepå,
anfört i huvudsak följande:
När fältförband gått i fältdepå (»förpuppats») hade i de flesta fall en mindre
del av de värnpliktiga fått tvärstanna för vakthållning, materielvård, hästvård
och dylikt. Därvid hade i första hand kvarhållits sådana, som förklarat sig
villiga därtill. I någon utsträckning hade särskilt handräckningsmanskap inkallats
eller civil arbetskraft anställts. I den mån de nu nämnda kategorierna
ej räckt till, hade fältförbandets manskap inbeordrats i omgångar. Vid kvarhåilandet
av de »frivilliga» hade regelmässigt förfarits så att de som själva,
anmälde sig till viss tjänstgöringsperiod sedermera icke inbeordrats till annan
period, förrän de övriga vid förbandet även varit inne en omgång. Meddelande
att detta skulle iakttagas hade från början lämnats. De som frivilligt stannat
kvar hade tillförsäkrats, att de skulle ha samma förmåner som andra värnpliktiga.
I regel torde det av förda listor kunna utletas, vilka av de inbeordrade
som förklarat sig villiga tjänstgöra. Detta vore dock icke alltid fallet; ibland
hade vederbörande chef efterhört, vilka som varit villiga, och sedan med hjälp
av vad han därvid fått veta gjort upp en turlista utan att anteckna, vilka som
förklarat sig villiga. — Ibland torde det ha utsagts, att de s. k. frivilliga in
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
kallats jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen, ibland icke. — Stundom hade
kontrakt skrivits med de värnpliktiga. — Förbandscheferna hade ibland övat
tryck på vissa värnpliktiga för att få dem att stanna kvar; särskilt hade det
ansetts önskvärt att de, som svarade för förråden, stannade länge, enär man
därigenom finge folk som lärt sig förrådstjänsten och man dessutom sluppe
tidsödande inventeringar.
Vid bedömning av frågan huruvida dylik frivillig tjänstgöring finge räknas
såsom kvalifikationstid för långtidstillägg, kunde till stöd för den tänkbara
tolkningen av 2 § att ingen tjänstgöring, som grundades på ett mer eller mindre
frivilligt åtagande, finge räknas såsom kvalifikationstid, föras ungefär följande
resonemang: Långtidstillägget vore avsett såsom en extra gottgörelse åt dem,
som under särskilt lång tid tvingats lämna sin civila sysselsättning. För den,
som frivilligt fullgjort tjänstgöring, kunde denna icke antagas hava inneburit
någon nackdel, och han hade därför icke samma anspråk på extra gottgörelse.
Skälen för att låta ifrågavarande tjänstgöring räknas såsom kvalifikationstid
syntes emellertid starkare. Till en början kunde framhållas, att tjänstgöringen
ofta vore endast skenbart frivillig. Därest en värnpliktig ej anmält sig till viss
tjänstgöringstid, skulle han i regel förr eller senare hava blivit mot sin vilja
inbeordrad; det frivilliga vore då i verkligheten endast ett val av tidpunkten.
Att i dylika fall låta några räkna tjänstgöringen under förpuppningen såsom
kvalifikationstid, andra icke vore orättvist. Stundom framginge det ej heller
av tillgängliga handlingar, huruvida den värnpliktige förklarat sig villig att
tjänstgöra eller icke. De löften örn lika förmåner med andra värnpliktiga, vilka
ofta lämnats, innebure väl endast en försäkran örn de förmåner, vilka utgingo
vid tiden för löftena, alltså ej örn de förmåner, vilka kunde bestämmas framdeles.
De värnpliktiga torde dock ofta ha fattat löftena avse även framtida förmåner.
Framför allt kunde anföras, att det syntes fullt skäligt, att all tjänstgöring
räknades den värnpliktige till godo för löneförhöjningen. I den mån
frivilliga ej anmält sig, hade inkallelse tvångsvis varit nödvändig. Det hade
varit ett både militärt och samhällsekonomiskt intresse, att de, vilka hade ordnat
arbete, i minsta möjliga utsträckning bleve inkallade.
Denna ståndpunkt syntes även vara kungörelsens. Den tjänstgöring, varom
här vore fråga, borde enligt överbefälhavarens mening betraktas såsom tjänstgöring
enligt 28 § 1 morn. värnpliktslagen. Därest en värnpliktig tjänstgjorde
vid sitt eget förband, kunde denna tjänstgöring svårligen anses såsom annat
än tjänstgöring enligt värnpliktslagen. Huruvida vid inkallelsen nämnda
lagrum åberopats eller icke kunde ej ändra förhållandet i sak. Av det nu
sagda följde alltså, att enligt 1 § kungörelsen tjänstgöringen skulle räknas
såsom kvalifikationstid.
Jämväl beträffande värnpliktiga, som frivilligt tjänstgöra vid
luftbevakningen, oaktat de tillhöra annat förband, borde enligt
överbefälhavarens mening det avgörande för ifrågavarande spörsmåls bedömande
vara, huruvida tjänstgöringen skulle anses fullgjord enligt nyss angivna
lagrum i värnpliktslagen eller icke. Genom beslut den 10 november 1939
hade Kungl. Maj:t, erinrar överbefälhavaren, föreskrivit, att värnpliktiga, som
önskade bliva inkallade i viss luftbevakningstjänst, finge oberoende av årsklass
inkallas i samband med förstärkt försvarsberedskap jämlikt 28 § 1 mom.
värnpliktslagen. Vid sådant förhållande borde även denna kategori värnpliktiga
få räkna den frivilliga tjänstgöringen såsom kvalifikationstid.
Vad slutligen beträffar personer, som, sedan de upphört att vara
värnpliktiga, taga anställning såsom krigsfrivilliga, anser över
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Departementschefen.
befälhavaren, att de med tillämpning av 2 § kungörelsen böra få uppbära långtidstillägg,
örn de såsom värnpliktiga blivit berättigade till sådant tillägg. I
detta sammanhang har överbefälhavaren tillika anmält, att en myndighet
tolkat 2 § i kungörelsen så att det för att en frivillig skulle äga uppbära långtidstillägg
krävdes, att han efter den 1 juli 1941 såsom värnpliktig haft rätt
att uppbära tillägget; en tolkning, som enligt överbefälhavarens mening ledde
till föga rimliga konsekvenser.
I ärendet hava utlåtanden avgivits av försvarsväsendets lönenämnd den 20
november 1941 samt av arméförvaltningens civila departement, marinförvaltningen
och flygförvaltningen gemensamt den 23 januari 1942.
I sitt utlåtande ha civila departementet, marinförvaltningen och flygförvaltningen
vitsordat, att tillämpningen av föreskrifterna örn långtidstillägg
vållat mycken tvekan, samt ansett det angeläget att ändrade eller förtydligande
bestämmelser snarast möjligt komme till stånd. — Samtliga remissmyndigheter
lia ansett, att det för ett ställningstagande till de av överbefälhavaren
angivna fallen vore nödvändigt att klargöra begreppet frivillig tjänstgöring.
Utifrån sinsemellan delvis skilda uppfattningar härutinnan ha samtliga
myndigheter funnit, att frivillig tjänstgöring vid eget förband i fältdepå
borde få tillgodoräknas såsom kvalifikationstid. Beträffande tjänstgöring, som
värnpliktig efter eget åtagande fullgör vid annat förband än det han tillhör,
ha meningarna däremot varit delade. Civila departementet, marinförvaltningen
och lönenämnden ha ansett, att tillgodoräknande bör få ske, lönenämnden
dock endast i det fall att inkallelsen till tjänstgöringen skett med stöd
av värnpliktslagens föreskrifter, under det att flygförvaltningen kommit till
att rätt till tillgodoräknande icke bör föreligga. I fråga örn de övriga av överbefälhavaren
angivna fallen av ovisshet vid tolkning av gällande bestämmelser
har lönenämnden, vars uppfattning i denna del flygförvaltningen och,
i sak, jämväl de övriga hörda myndigheterna förklarat sig dela, ansett,
att långtidstillägg borde utgå till krigsfrivillig, som i egenskap av värnpliktig
fullgjort hel kvalifikationstid och som kvarbliver i tjänst, även efter
det han upphört att vara värnpliktig, samt att långtidstillägg borde utgå till
frivillig även örn den kvalificerande värnpliktstjänstgöring han fullgjort avslutats
före den 1 juli 1941. Civila departementet, marinförvaltningen och
flygförvaltningen ha framhållit, att fråga uppkommit, huruvida officers- och
reservofficersaspiranter samt kadetter vid marinen på den grund, att de i avlöningshänseende
skulle likställas med värnpliktiga, kunde anses berättigade
till långtidstillägg. Myndigheterna ansåge, att enär å ena sidan förmånen av
långtidstillägg tillkommit för att tillgodose dem, som under avsevärd tid
toges ifrån sin civila verksamhet, och å den andra tjänstgöringen för aspiranterna
respektive kadetterna föranletts av deras yrkesval, ifrågavarande förmän
icke torde varit avsedd att utgå till dem. Ett förtydligande av författningen
även i detta avseende syntes därför myndigheterna påkallat.
Såsom av det anförda framgår har det vid tillämpningen av de av riksdagen
godkända grunderna för långtidstillägg visat sig råda viss tvekan örn i
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
vad mån desamma äga avseende å frivilligt tjänstgörande personal. Sålunda
har fråga uppkommit, huruvida tjänstgöring, som värnpliktig efter eget
åtagande fullgör vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå, eller vid
luftbevakningen, oaktat han tillhör annat förband, må räknas såsom kvalifikationstid
för erhållande av långtidstillägg. Vidare råder ovisshet huruvida
långtidstillägg bör utgå till person, som, sedan han upphört att vara värnpliktig,
vunnit anställning såsom krigsfrivillig. Därjämte har ifrågasatts, huruvida
det för att frivillig skall kunna komma i åtnjutande av långtidstillägg
erfordras, att han efter den 1 juli 1941, från och med vilken dag långtidstillägg
tidigast börjat löpa, haft rätt att uppbära tillägg. Härutöver ha arméförvaltningens
civila departement och marinförvaltningen i sitt i ärendet avgivna
utlåtande pekat på ytterligare en personalgrupp, vars rätt till tillägg kunde
ifrågasättas, nämligen officers- och reservofficersaspiranter samt kadetter vid
marinen.
Av vad jag vid framläggandet av propositionen 1941: 270 anförde till statsrådsprotokollet
framgår, att syftet med långtidstillägget varit att genom förbättrade
ekonomiska förmåner bereda de värnpliktiga, vilka nödgas fullgöra
beredskapstjänstgöring under mera avsevärd tid, en viss kompensation för de
olägenheter och uppoffringar, som den långa tjänstgöringstiden medför. Därav
följer, att avsikten icke varit, att någon form av frivillig tjänstgöring skulle
få inräknas i de 360 dagars beredskapstjänstgöring, som skall hava fullgjorts,
innan tillägg kan börja utgå. Med det sålunda angivna syftet låter sig heller
icke förena, att långtidstillägg skulle kunna utgå till officers- och reservofficersaspiranter
samt kadetter vid marinen; någon anledning att kompensera
dessa personalkategorier för den längre tjänstgöringstid de i utbildningssyfte
underkasta sig förefinnes uppenbarligen icke.
Vad vidare beträffar de av överbefälhavaren angivna fallen av tveksamhet
vid tolkningen av kungörelsens 2 § torde, vid det förhållandet, att kungörelsen
allenast har avseende å värnpliktiga, en person, som sedan han upphört att
vara värnpliktig vunnit anställning såsom frivillig, icke kunna åberopa
nämnda paragraf till stöd för något anspråk på långtidstillägg. — Någon anledning
att i uttrycket »blivit berättigad» i kungörelsens 2 § inlägga större
krav än att villkoren i 1 § skola vara uppfyllda föreligger enligt min mening
icke.
Emellertid finner jag anledning föreligga att i vissa hänseenden tillmötesgå
de enligt det föregående av överbefälhavaren framställda förslagen.
Överbefälhavaren har ansett starka skäl tala för att värnpliktiga, vilka
efter eget åtagande tjänstgöra vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå,
skola få räkna denna tjänstgöring såsom kvalifikationstid. Särskilt har härvid
framhållits, att tjänstgöringen, även där dess frivilliga karaktär verkligen
kan otvivelaktigt konstateras, endast är skenbart frivillig, enär den värnpliktige,
därest han icke anmält sig till viss tjänstgöringstid, i regel skulle
senare blivit inbeordrad. På grund av vad sålunda och i övrigt i denna del
i ärendet anförts vill jag icke motsätta mig, att tjänstgöring, som värnpliktig
efter eget åtagande fullgör vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
får räknas den värnpliktige till godo såsom kvalifikationstid för erhållande
av långtidstillägg. Detta medgivande torde böra gälla all tjänstgöring, som
värnpliktig efter eget åtagande fullgör vid förband, som han tillhör. Därest
vad nu föreslagits i fråga örn rätt till tillgodoräknande av tjänstgöringstid
vinner bifall, torde jämväl böra stadgas, att tillägg, vartill någon med tilllämpning
av dessa ändrade grunder bliver berättigad, må utgå jämväl för tid
före de ändrade bestämmelsernas ikraftträdande.
I fråga örn den andra kategorien värnpliktiga, som överbefälhavaren i
sin framställning omnämnt: de som, ehuru tillhörande annat förband, frivilligt
tjänstgöra vid luftbevakningen — med dessa torde för övrigt böra jämställas
alla värnpliktiga, som efter eget åtagande tjänstgöra vid annat förband
än det de tillhöra — föreligga icke de skäl att låta räkna fullgjord
tjänstgöring såsom kvalifikationstid för långtidstillägg som, enligt vad i det
föregående anförts, kunna åberopas beträffande värnpliktiga, vilka frivilligt
tjänstgöra vid eget förband. Icke heller förefinnes ur militär synpunkt anledning
att genom utfästande av höjda löneförmåner stimulera värnpliktiga
att taga frivillig anställning vid ett främmande förband. Här ifrågavarande
tjänstgöring bör därför icke få räknas den frivilligt tjänstgörande till godo
såsom kvalifikationstid för erhållande av tillägg. Skulle emellertid vid beräkning
av kvalifikationstid i något fall hänsyn redan ha tagits till frivillig
tjänstgöring av nu ifrågavarande slag och långtidstillägg i anledning därav
redan ha börjat utgå, bör rätten till dylikt tillägg icke fråntagas vederbörande.
Att värnpliktig, som frivilligt tjänstgör vid annat förband än sitt eget, är
berättigad att för denna tjänstgöring uppbära långtidstillägg, därest han
före anställningen såsom frivillig i vederbörlig ordning blivit berättigad till
tillägg, följer av 2 § kungörelsen.
Den princip, som kan sägas ligga till grund för stadgandet i 2 § kungörelsen,
att personal, som redan gjort sig berättigad till långtidstillägg, icke skall
fråntagas denna förmån vid fortsatt tjänstgöring, synes mig böra föranleda ett
tillmötesgående av överbefälhavarens önskemål, att person, som, sedan han
upphört att vara värnpliktig, tagit anställning såsom krigsfrivillig, skall vara
bibehållen vid den rätt till långtidstillägg, han såsom värnpliktig förvärvat.
Därest riksdagen ej har något att erinra mot vad av mig nu anförts, torde
bestämmelser böra meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med vad nedan
angives:
a) Vid beräkning av den i 1 § kungörelsen omnämnda tjänstgöringstiden
örn 360 dagar tages hänsyn jämväl till tjänstgöring, som värnpliktig efter
eget åtagande fullgjort vid det förband han tillhör.
b) Långtidstillägg, vartill någon med tillämpning av bestämmelsen under
a) bliver berättigad, utgår jämväl för tid före bestämmelsens ikraftträdande.
c) Tjänstgöring, som värnpliktig efter eget åtagande fullgör vid annat
förband än det han tillhör, må icke räknas honom tillgodo såsom kvalifikationstid
för erhållande av tillägg. Därest vid tidpunkten för de ändrade bestämmelsernas
ikraftträdande sådant tillgodoräknande redan i något fall
skett, skall dock vederbörande äga att jämväl i fortsättningen uppbära det
Kungl. Maj:ts proposition nr 79. 7
tillägg, han med tillämpning av sådan beräkningsgrund redan börjat uppbära.
d) Nu gällande bestämmelser bliva icke tillämpliga på sådana värnpliktiga,
som undergå utbildning till fast anställning vid krigsmakten, såsom officersoch
reservofficersaspiranter samt kadetter vid marinen.
e) Bestämmelserna i 2 § kungörelsen bliva tillämpliga jämväl på krigsfrivilliga,
som upphört att vara värnpliktiga.
I samband med meddelandet av ifrågavarande bestämmelser torde självfallet
få vidtagas de jämkningar i övrigt i gällande föreskrifter, som härav
föranledas, och meddelas de närmare anvisningar, som kunna finnas påkallade.
Enligt vad jag under hand inhämtat är det antagligt, att den genom särskilda
sakkunniga pågående översynen av gällande bestämmelser om krigsfamiljebidrag
kan komma att utmynna i förslag örn ersättande av långtidstillläggen
med annan form av kompensation från statens sida för förlängd tjänstgöring
inom försvarsväsendet. Härvid torde även frågan örn den frivilliga
tjänstgöringens tillgodoräknande upptagas till prövning. Med hänsyn härtill
torde vad av mig nu föreslagits få betraktas som en provisorisk reglering på
detta område i avbidan på den mer allmänna bedömning, som i nyssnämnda
sammanhang torde komma att ske. Att låta med frågans prövning i sin helhet
anstå tills ifrågavarande översyn slutförts har icke synts mig lämpligt. Ur
olika synpunkter är det av vikt, att en klarare avgränsning av de nuvarande
bestämmelsernas giltighetsområde så snart som möjligt kommer till stånd.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att fastställa ändrade grunder för
långtidstillägg åt vissa värnpliktiga i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i det föregående anförts.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Anders Broberg.