Kungl. Maj:ts proposition nr 67
1
Nr 67.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående rätt för f. d.
folkskolinspektören, filosofie doktorn K. B. Kjellmark
m. fl. till tjänstårsberäkning i pensionshänseende; given
Stockholms slott den 13 februari 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o—3:o hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 februari
1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Erikssom Bergquist, Bagge,
Anöersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.
Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor örn rätt för i det följande
angivna personer till tjänstårsberäkning för pension från statens pensionsanstalt
och anför därvid:
1 :o.
F. d. folkskolinspektören, filosofie doktorn Knut Bernhard Kjellmark.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Kjellmark är född den 29 oktober 1866 och således 75 år gammal;
att han tjänstgjort dels som vikarierande andre lärare vid Värmlands läns
folkhögskola och den därmed förenade lantmannaskolan under läsåren
1899/1900 och 1900/1901 och som andre lärare vid Jämtlands läns folkhögBihang
till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 67. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
skola under tiden 15 oktober 1901—31 december 1904, dels som Malmö stads
folkskolinspektör under åren 1910—1916, dels ock från och med början av
höstterminen 1911, jämsides med sistnämnda befattning, som föreståndare
för och lärare vid Malmö seminarium för utbildande av småskollärarinnor,
lärarinnor vid mindre folkskola samt biträdande lärarinnor vid folkskola;
att han uppehållit förordnande såsom statens folkskolinspektör under åren
1905—1909 samt 1917 och 1918, varefter han konstituerades och förordnades
att från och med den 1 januari 1919 vara folkskolinspektör, från vilken befattning
han erhöll avsked från och med den 30 oktober 1931;
att han genom beslut av statskontoret den 1 oktober 1931 förklarades berättigad
att från och med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten
efter uppnådd levnadsålder av 65 år komme att äga rum, under återstående
livstiden åtnjuta avkortad pension till belopp av 3,270 kronor årligen, att utgå
enligt bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension;
att därvid såsom tjänstår tillgodoräknats honom allenast den tid, varunder
han tjänstgjort såsom statens folkskolinspektör, eller alltså åren 1905—1909
samt tiden från och med ingången av år 1917;
samt att 1932 års riksdag (skr. nr 227, p. 59) i anslutning till statsmakternas
beslut i tidigare likartade fall, vari medgivits förbättrade pensionsförmåner
på grundval av tillgodoräknande i viss utsträckning av icke-statlig tjänstgöring,
som ansetts hava varit av väsentlig betydelse för vederbörandes lämplighet
som folkskolinspektör, tillerkänt Kjellmark en tilläggspension å allmänna
indragningsstaten tili belopp av 1,030 kronor för år, med rätt att å
sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), varigenom hans tjänstepension uppbringats
till samma belopp som hel pension för folkskolinspektör.
På grund av de vid Kjellmarks avgång gällande bestämmelserna i § 42 reglementet
för statens pensionsanstalt äger han för sina efterlevande familjepensionsrätt
enligt sagda reglemente. Familjepensionsunderlaget för hans befattning
utgör 1,160 kronor. Enär han vid pensionsålderns uppnående icke
jämlikt berörda reglemente räknade det antal av 25 tjänstår, som fordrades
för hel tjänstepension, skall dock familjepensionen jämlikt § 34 mom. 1 b)
reglementet bestämmas efter ett försäkringstekniskt beräknat familjepensionsunderlag,
vilket utgör 1,023 kronor.
Kjellmark har hos Kungl. Majit gjort framställning örn åtgärd i syfte att
familjepensionen för hans efterlevande måtte bestämmas efter det för folkskolinspektörsbefattningen
fastställda familjepensionsunderlaget.
Skolöverstyrelsen har i ett den 9 december 1941 avgivet utlåtande tillstyrkt
bifall till Kjellmarks framställning och därvid anfört, bland annat, att då den
av Kjellmark utom statens tjänst fullgjorda lärartjänstgöringen av statsmakterna
ansetts vara av sådan betydelse, att densamma i viss omfattning fått
tillgodoräknas honom i tjänstepensionshänseende, överstyrelsen funnit det
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
3
skäligt, att samma tjänstgöring i enahanda omfattning tillgodoräknades honom
även i fråga om familjepension.
Statens pensionsanstalt har i utlåtande den 2 januari 1942 tillstyrkt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att familjepension enligt reglementet
för anstalten till Kjellmarks efterlevande finge bestämmas såsom
om han vid pensionsålderns uppnående räknat för hel tjänstepension erforderligt
antal tjänstår. Pensionsanstalten har därvid framhållit, att därest 1932
års riksdags beslut om tilläggspension åt Kjellmark — med samma sakliga
innebörd — avfattats så, att denne medgivits att av tiden för berörda tjänstgöring
såsom tjänstår för pension enligt 1907 års civila pensionslag tillgodoräkna
så mycket, som erfordrades för hel tjänstepension, pensionsanstalten
torde varit oförhindrad att vid bestämmande av familjepension för hans efterlevande
tillämpa motsvarande tjänstårsberåkning och att sålunda bestämma
pensionen efter familjepensionsunderlaget för folkskolinspektörsbefattningen.
I likhet med skolöverstyrelsen ansåge anstalten skäligt att så finge
ske.
Med biträdande av statens pensionsanstalts förslag hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att familjepension enligt reglementet för statens pensionsanstalt
till f. d. folkskolinspektören, filosofie doktorn Knut
Bernhard Kjellmarks efterlevande må bestämmas såsom om
Kjellmark vid pensionsålderns uppnående räknat för hel
tjänstepension erforderligt antal tjänstår.
2:o.
Ämnesläraren vid lantbruksskolan å Berga, rektorn vid Stockholms läns
yrkesskola för jordbruk å Gålö Nils-Herman von Zweigbergk. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att von Zweigbergk är född den 4 augusti 1906;
att han från och med den 25 oktober 1937 erhållit anställning såsom ordinarie
förste lärare (ämneslärare) vid lantbruksskolan å Berga, vilken befattning
är förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt;
att han efter erhållen tjänstledighet från nyssnämnda befattning från och
med den 16 maj 1941 antagits till rektor vid Stockholms läns yrkesskola för
jordbruk å Gålö;
att sistnämnda yrkesskola inrättats av Stockholms läns och stads hushållningssällskap
med bidrag av statens arbetsmarknadskommission och Stockholms
läns landsting;
samt att han såsom rektor vid yrkesskolan uppbär samma avlöningsförmåner.
som tillkomma föreståndare för statsunderstödda lantbruksskolor.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
I § 21 mom. 1 reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december
1919 (nr 878) föreskrives, bland annat, att vid beräkning av tjänstår för
tjänstepension avdrag skall göras för tid, varunder ledighet från tjänsten
ägt rum; dock att sådant avdrag icke skall göras, där ledigheten föranletts
av semester, sjukdom, fullgörande av värnplikt eller offentligt uppdrag eller
i vederbörlig ordning beviljats befattningshavaren för studier eller resa för
egen utbildning eller för bestridande av annan befattning i statens eller kommuns
tjänst eller beträffande lärare vid folkhögskola för undervisning vid
statsunderstödd folkbildningskurs eller beträffande vissa lärare, där undervisningen
varit inställd på grund av rådande smittsam sjukdom.
Med hänsyn till innehållet i nämnda bestämmelse synes von Zweigbergk
såsom tjänstår för pension icke äga tillgodoräkna den tid, han åtnjuter tjänstledighet
för uppehållade av befattningen såsom rektor vid ifrågavarande yrkesskola.
Hos Kungl. Maji har von Zweigbergk anhållit att för tjänstårsberäkning
i pensionshänseende få tillgodoräkna tid, varunder han för uppehållande av
befattningen såsom rektor för nämnda yrkesskola åtnjutit eller kommer att
åtnjuta tjänstledighet från sin ämneslärartjänst vid lantbruksskolan å Berga.
Lantbruksstyrelsen har hemställt, att åtgärder matte vidtagas i syfte att von
Zweigbergk må såsom tjänstår för pension tillgodoräkna tid, varunder han
åtnjuter tjänstledighet för uppehållande av ifrågavarande rektorsbefattning,
och därvid anfört, bland annat, följande:
I ett den 1 juli 1940 avgivet betänkande angående lantbrukets lärlingsfråga
framlade lantbruksstyrelsen, bland annat, förslag lill inrättande av statsunderstödda
yrkesskolor för jordbruket. I förslaget till kungörelse^angaende
statsbidrag till ifrågavarande skolor föreslog lantbruksstyrelsen såsom villkor
för erhållande av statsbidrag, bland annat, att yrkesskolans styrelse anmälde
vid skolan anställd rektor och ordinarie lärare till delaktighet i statens
pensionsanstalt och ställde sig till efterrättelse de i reglementet för sagda
anstalt i fråga om huvudman meddelade föreskrifter samt att yrkesskolan bestrede
i samma reglemente för huvudman stagad del av de årliga avgifterna
till anstalten.
Ovannämnda förslag angående inrättande av yrkesskolor för jordbruket har
hittills icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Majrts sida. Statens arbetsmarknadskommission
bär emellertid efter gemensam överläggning med cheferna
för social- och jordbruksdepartementen beviljat statsbidrag till yrkesskolan
vid Gålö. För skolan gällande reglemente har fastställts av arbetsmarknadskommissionen
i samråd med lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen vill framhålla, att upprättandet av ifrågavarande yrkesskola
ingår såsom ett betydelsefullt led i den fortsatta utredningen om inrättandet
av statsunderstödda yrkesskolor för jordbruket. Skolan är med
andra ord avsedd att vara en försöksanstalt på ifrågavarande område. Det
har härvid synts särskilt önskvärt att för ändamålet erhålla fullt kompetenta
lärarkrafter genom att taga i anspråk lärarpersonalen vid lantmanna- och
lantbruksskolor. Detta torde säkerligen också bliva fallet i stor utsträckning,
därest i en framtid yrkesskolor av nu nämnt slag skulle komma till stånd.
På grund härav och med hänsyn jämväl till att yrkesskolan helt upprätthålles
genom allmänna medel, vill det förefalla lantbruksstyrelsen skäligt,
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
5
att sökanden medgives rätt att såsom tjänstår för pension tillgodoräkna tid,
varunder han åtnjuter tjänstledighet för nu angivna ändamål. För dylikt
medgivande synes dock riksdagens samtycke vara erforderligt.
Statens pensionsanstalt har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något
att erinra mot att framställning till riksdagen gjordes örn medgivande av
rätt för von Zweigbergk att, så länge Stockholms läns yrkesskola för jordbruk
å Gålö upprätthölles med bidrag av statsmedel, såsom tjänstår för pension
tillgodoräkna tid, varunder han för uppehållande av befattningen såsom
rektor vid skolan åtnjutit eller komme att åtnjuta tjänstledighet från
sin ämneslärarbefattning vid lantbruksskolan å Berga, dock under villkor
att von Zweigbergk i den ordning pensionsanstalten bestämde erlade de årliga
pensionsavgifter, som skulle ålegat honom och huvudmannen för sistnämnda
befattning, därest ledigheten icke skolat föranleda avdrag enligt § 21
mom. 1 anstaltens reglemente.
Statskontoret har biträtt statens pensionsanstalts förslag.
I överensstämmelse med statens pensionsanstalts, av statskontoret biträdda
förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att ämnesläraren vid lantbruksskolan å Berga, rektorn vid
Stockholms läns yrkesskola för jordbruk å Gålö Nils-Herman
von Zweigbergk må, så länge nämnda yrkesskola upprätthålles
med bidrag av statsmedel, såsom tjänstår för pension
från statens pensionsanstalt tillgodoräkna tid, valunder han
för uppehållande av befattningen såsom rektor vid yrkesskolan
åtnjutit eller kommer att åtnjuta tjänstledighet från sin
ämneslärarbefattning vid lantbruksskolan å Berga, dock under
villkor att von Zweigbergk i den ordning statens pensionsanstalt
bestämmer erlägger de^årliga pensionsavgifter, som
skulle ålegat honom och huvudmannen för sistnämnda befattning,
därest ledigheten icke skolat föranleda avdrag enligt
§ 21 mom. 1 anstaltens reglemente.
3:o.
Ombudsmannen vid sjömanshuset i Stockholm, f. d. reservkaptenen i flottan
Carl Oscar Ossian Hiljding. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hiljding är född den 18 januari 1877 och således 65 år gammal;
att han under tiden 30 december 1909—28 januari 1911 innehaft anställning
såsom andre styrman å en av statens järnvägars ångfärjor;
att han under tiden 18 april 1912-—16 augusti 1915 varit anställd såsom
sjösakkunnigt biträde hos kommerskollegium och socialstyrelsen samt såsom
nautisk amanuens och t. f. byråassistent i sistnämnda ämbetsverk;
att han innehaft befattningen såsom notarie vid sjömanshuset i Stockholm
under tiden 1 september 1915—23 november 1938, varvid han åt
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
njutit tjänstledighet för enskilda angelägenheter från och med den 1 april
1918 till och med den 31 mars 1919;
att han från och med den 24 november 1938 förordnats till ombudsman
vid nämnda sjömanshus, i vilken befattning han erhållit tillstånd att efter
uppnådd pensionsålder den 18 januari 1942 kvarstå intill utgången av juni
månad samma år;
samt att han i egenskap av f. d. reservkapten i flottan åtnjuter reservpension
sedan den 1 februari 1932.
Genom kungörelse den 17 juni 1938 (nr 518) örn vissa ändringar i reglementet
den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt ha bestämmelser
meddelats i fråga om delaktighet i pensionsanstalten för vid sjömanshus
fast anställd befattningshavare, för vilken befattningen utgör hans
huvudsakliga sysselsättning (kap. VII § 69 g) reglementet). Pensionsåldern
utgör för manlig befattningshavare 65 år och för hel tjänstepension fordras
för ombudsman vid sjömanshus 30 tjänstår, dock skall enligt särskilt
övergångsstadgande, i fall framställning därom blivit gjord före den 1 juli
1940, för ombudsman vid sjömanshus, som innehaft sin befattning den 30
juni 1938, antalet tjänstår, som erfordras för hel tjänstepension, utgöra 25.
Med stöd av bestämmelserna i kungörelsen beviljade pensionsanstalten Hilding
genom beslut den 31 maj 1940 pensionsrätt för ombudsmannabefattningen
räknat från och med den 1 april 1940, varvid tjänstepensionsunderlaget
för befattningen fastställdes till 5,076 kronor. Pensionsanstalten bestämde
därvid med stöd av de i § 6 i anstaltens reglemente innefattade föreskrifterna
rörande retroaktiv giltighet av reglementet, att detta skulle, under förutsättning
att föreskriven engångsavgift erlades, anses ha varit gällande för
Hiljding från och med den 1 september 1915, dock med frånräknande av
tiden 1 april 1918—31 mars 1919, under vilken han åtnjutit tjänstledighet
för enskilda angelägenheter. Däremot fann pensionsanstalten tjänstårsberäkning
icke reglementsenligt kunna medgivas beträffande de av Hiljding före
den 1 september 1915 innehavda anställningarna.
I omförmälda § 6 reglementet för statens pensionsanstalt stadgas, att,
därest i reglementet avsedd befattningshavare vid den tidpunkt, då reglementet
börjar tillämpas på honom, befinner sig i den levnadsålder, att han
icke kan, vid tillämpning av de i reglementet eljest givna bestämmelserna,
vid pensionsålderns uppnående komma i åtnjutande av hel pension, pensionsanstalten
må, i den mån sådant för berörda ändamål erfordras, kunna
bestämma, att reglementet skall anses lia varit gällande för honom under
den föregående tid, varunder han tjänstgjort i befattning, som med avseende
å tjänstgöringens art och omfattning varit sådan, att den kunnat förenas
med pensionsrätt enligt reglementet, om detsamma varit gällande.
Har pensionsanstalten meddelat beslut om sådan retroaktiv tillämpning
av reglementet, varom nyss nämnts, skall enligt § 9 mom. 1 reglementet huvudmannen,
där ej i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna
annorlunda stadgas, erlägga den engångsavgift, som pensionsanstalten be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
7
stämmer. Engångsavgiften skall vara lika med elen försäkringsfond, som beräknas
svara mot de avgifter, som skulle ha erlagts, om reglementet varit
gällande under den föregående tiden. Jämlikt mom. 2 samma paragraf må
huvudmannen genom löneavdrag, som beräknas av pensionsanstalten, uttaga
ersättning av befattningshavaren för den del av försäkringsfonden, som
svarar mot de avgifter, som befattningshavaren själv skulle ha erlagt. Genom
förenämnda kungörelse den 17 juni 1938, innefattande bestämmelser
rörande pensionsrätt i statens pensionsanstalt för befattningshavare vid sjömanshusen,
har emellertid meddelats övergångsstadgande till kap. VII av
pensionsanstaltens reglemente av innebörd, att, därest befattning vid sjömanshusen
före den 1 juli 1940 anmälts för beredande av pensionsrätt och
fråga uppkommer om retroaktiv tillämpning av reglementet, viss nedsättning
må åtnjutas i den engångsavgift, som reguljärt skulle utgå vid tillämpning av
§ 9 mom. 1 reglementet. Avgiften skall nämligen för sådant fall beräknas
allenast till belopp, motsvarande den del av den reguljärt utgående engångsavgiften,
för vilken huvudmannen enligt mom. 2 må uttaga ersättning genom
löneavdrag av befattningshavaren, med tillägg av en fjärdedel av återstoden.
Engångsavgiften för den Hilding av pensionsanstalten beviljade
retroaktiva tillämpningen av reglementet från och med den 1 september
1915 har av pensionsanstalten enligt sist omförmälda grunder fastställts till
sammanlagt 20,152 kronor, därav 16,235 kronor för tjänstepension och
3,917 kronor för familjepension, varvid Hiljdings bidrag till engångsavgiften
skulle utgöra 10,839 kronor för tjänstepensionen och 3,917 kronor för familjepensionen.
I förevarande sammanhang må erinras, att riksdagen före den år 1938
genomförda pensionsregleringen för sjömanshusens personal efter framställning
från Kungl. Majit plägat tillerkänna befattningshavare vid sjömanshusen
årligt understöd vid avgång från tjänsten samtidigt som dylika
understöd utgått från vederbörande sjömanshuskassas medel. I samband
med pensionsregleringen förordnade Kungl. Majit den 17 juni 1938 med
stöd av riksdagens beslut (riksd. skr. 1938 nr 369 i anledning av prop. 1938
nr 280), att vissa befattningshavare vid sjömanshus, vilka redan uppnått
sådan ålder, att de icke ens kunde genom särskilda övergångsbestämmelser
inrymmas i den ordinarie pensioneringens ram, skulle från och med månaden
näst efter den, varunder vederbörande frånträdde sin anställning,
äga uppbära pension — jämte dyrtidstillägg därå — med vissa angivna belopp,
ävensom att dessa pensioner skulle bestridas till hälften från under
elfte huvudtiteln upptaget förslagsanslag till diverse pensioner och understöd
m. m. samt lill hälften av vederbörande sjömanshuskassas medel. Därvid
tillerkändes Hiljdings företrädare såsom ombudsman vid sjömanshuset
i Stockholm pension med 5,000 kronor för år.
Hiljding har hos Kungl. Majit hemställt, att för honom måtte få gälla, att
det antal tjänstår, som fordras för hel pension, skall utgöra 25 utan hinder
därav, att han tillträtt ombudsmannabefattningen först den 24 novem
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
ber 1938. Alternativt har Hilding hemställt, att honom måtte medgivas rätt
att såsom tjänstår för pension tillgodoräkna den tid, sammanlagt 4 år 4 månader
29 dagar, varunder han före den 1 september 1915 tjänstgjort i ångfärjetjänst
vid statens järnvägar samt i kommerskollegium och socialstyrelsen.
I yttrande till kommerskollegium har direktionen för sjömanshuset i
Stockholm tillstyrkt, att åtgärd vidtages i syfte att ettdera av Hildings två
yrkanden måtte bifallas. Därvid har direktionen framhållit, att den förutvarande
ombudsmannen vid sjömanshuset i avvaktan på den slutliga behandlingen
av frågan om sjömanshusens organisation och personalens pensionering
fått kvarstå intill utgången av juni månad 1938, då han var nära
72 år. Under andra omständigheter skulle Hiljding lia ifrågakomma till befordran
såsom ombudsman långt tidigare, varvid övergångsbestämmelsen
om hel pension efter 25 tjänstår skulle blivit tillämplig å honom.
Direktionen har jämväl framlagt förslag örn lättnad i den enligt § 9 pensionsanstaltens
reglemente för Hiljding bestämda ersättningen genom löneavdrag
för rätt till retroaktiv tjänstårsberäkning. Med avseende å engångsbidraget
för familjepensionen har direktionen — vid det förhållandet att
Hiljding förklarat sig överhuvud icke önska göra någon anmälan om befrielse
från engångsavgift, som avsåges i pensionsanstaltens beslut — ansett
sig böra erlägga beloppet, 3,917 kronor, samt söka bereda sjömanshuset full
ersättning härför av Hiljding genom löneavdrag under dennes återstående
tjänstetid. Beträffande det på Hiljding belöpande engångsbidraget för retroaktiv
tjänstårsberäkning för tjänstepension har direktionen funnit starka
billighetssäl tala för att Hiljding antingen efter medgivande av kommerskollegium
bereddes största möjliga eftergift beträffande återbetalningsskyldighet
genom löneavdrag eller vid avgång efter uppnådd pensionsålder av sjömanshusmedel
tillerkändes en till beloppet av kommerskollegium bestämd
årlig tilläggspension, under villkor att han sökte och erhölle hel befrielse från
sin andel i engångsbidraget för tjänstepension.
Kommerskollegium, som framhållit, alt över gångsstadgandet örn hel pension
åt sjömanshusombudsman efter 25 tjänstår icke utan riksdagens medgivande
kunde göras tillämpligt å Hiljding, har tillstyrkt, att denne medgives
rätt att såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension få räkna den
sammanlagda tid av 4 år 4 månader 29 dagar, varunder han varit anställd
vid statens järnvägar, kommerskollegium och socialstyrelsen.
Vidare har kommerskollegium förordat, att till Hiljding finge av sjömanshuskassans
medel från och med den tidpunkt, då han beviljades pension
från pensionsanstalten, under hans återstående livstid utgå tilläggspension
med belopp, motsvarande skillnaden mellan den pension från anstalten, han
.skulle ha åtnjutit, därest den enligt § 9 i anstaltens reglemente fastställda
engångsavgiften för retroaktiv tjänstårsberäkning blivit till fullo inbetald,
och den pension från anstalten, vartill han kunde vara berättigad på grund
av att denna engångsavgift blivit minskad enligt bestämmelserna i mom. 2
av nyssnämnda paragraf. Såsom villkor härför borde därvid föreskrivas, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
9
Hiljding hos pensionsanstalten sökt och helt eller delvis erhållit befrielse från
den ersättning huvudmannen enligt nyssnämnda moment ägt uttaga hos
honom, och att i följd härav huvudmannens engångsavgift blivit minskad
med motsvarande belopp. Ä tilläggspensionen borde, jämväl av sjömanshuskassans
medel, utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som vore eller kunde
varda fastställda för dyrtidstillägg å pensioner från pensionsanstalten.
Statens pensionsanstalt har dels tillstyrkt att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att reglementet för anstalten måtte vid tillämpning av
§ 6 anses ha varit gällande för Hiljding under den tid han före sin anställning
vid sjömanshuset fullgjort tjänstgöring såsom styrman å statens järnvägars
ångfartyg »Malmö» och såsom sjösakkunnigt biträde m. m. hos kommerskollegium
eller socialstyrelsen, dels ock förordat vad kommerskollegium
i ärendet hemställt i fråga om tilläggspension jämte dyrtidstillägg därå, varvid
pensionsanstalten även ansett kristillägg böra utgå å tilläggspensionen.
Pensionsanstalten har bland annat anfört:
Den huvudmannen för den retroaktiva tjänstårsberäkningen åliggande engångsavgiften
bestämdes av pensionsanstalten i enlighet med § 9 mom. 1,
jämförd med föreskrifterna i övergångsstadgandena i kungörelsen 518/1938
till sammanlagt 20,152 kronor, därav 1(5,235 kronor för tjänstepension och
3,917 kronor för familjepension. Därest denna engångsavgift behörigen erlagts
och Hiljding — utan att efter den 1 april 1940 lia åtnjutit någon på
tjänstårsberäkningen inverkande ledighet — skulle avgå med rätt till tjänstepension
vid pensionsålderns inträde den 18 januari 1942, då han koinme
att kunna för pension tillgodoräkna en tjänstetid av 25 år 4 månader 18 dagar,
skulle tjänstepensionen komma att utgöra 3,797 kronor och beloppet
av änkas pension 1,133 kronor.
Nu har visserligen den del av engångsavgiften (»huvudmannens andel»),
för vilken huvudmannen icke äger uttaga ersättning av Hiljding, nämligen
5,39(5 kronor (för tjänstepension), genom kommerskollegium inlevererats lill
pensionsanstalten. Av den återstående delen av avgiften (»befattningshavarens
andel», för vilken huvudmannen jämlikt § 9 mom. 2 äger uttaga ersättning
av befattningshavaren), utgörande — bortsett från av försenad inbetalning
betingad ökning — 14,756 kronor, varav 10,839 kronor för tjänstepension
och 3,917 kronor för familjepension, synes pensionsanstalten lia att motse
engångsavgiften för familjepension, d. v. s. 3,917 kronor. Befattningshavarens
andel av tjänstepensionsavgiften, 10,839 kronor, torde däremot icke komma
att inbetalas till anstalten.
Med hänsyn till storleken av sistnämnda avgiftsbelopp samt den korta tid,
som för Hiljding återstår till pensionsåldern, torde huvudmannen icke rimligen
kunna tvångsvis uttaga ersättning därför av honom. Ej heller torde
huvudmannen kunna anses pliktig att utan sådan ersättning gälda avgiftsbeloppet.
För det fall alt Hiljding icke medgiver, att ifrågavarande avgift
uttages av honom och densamma därför icke inbetalas till pensionsanstalten,
lärer han emellertid i sak få anses lia gjort sådan framställning örn avgiftsbefrielse,
som avses i § 9 mom. 2. Vid sådant förhållande kommer hans
tjänstepensionsrätt all minskas på sätt, som enligt försäkringsleknisk beräkning
motsvarar det uteblivna avgiftsbeloppet. Vid avgång vid pensionsåldern
skulle pensionsminskningen utgöra 1,226 kronor och den behållna
tjänstepensionen sålunda (3,797 — 1,226 —) 2,571 kronor.
Hiljding skulle onekligen, liksom övriga befattningshavare vid sjömanshus,
vilka vid inträde i pensionsanstalten endast hade kort tid kvar lill pensions
Bihang
till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 07. 2
10
Kunni. Maj.ts proposition nr 67.
åldern, komma att på grund av oförmåga att gälda befattningshavarandelen
av engångsavgiften samt därav föranledd minskning av tjänstepensionsrätten,
komma att bliva missgynnad i tjänstepensionshänseende i jämförelse med
vissa befattningshavare, vilka före sjömanshusens anslutning till pensionsanstalten
enligt särskilda beslut av Kungl. Majit beviljats pension utan att
ha vidkänts några pensionsavgifter. I betraktande härav och med hänsyn till
i övrigt beträffande Hiljding föreliggande omständigheter anser pensionsanstalten
skäligt, att särskilda åtgärder vidtagas för att bereda honom en förbättrad
ställning i fråga örn rätt till tjänstepension.
Örn bifall lämnas till Hiljdings framställning, att för honom måtte gälla,
att det antal tjänstår, som fordras för hel pension, skall utgöra 25 utan
hinder därav att han tillträtt ombudsmannabefattningen först den 24 november
1938, något som icke torde kunna ske utan medgivande av riksdagen,
skulle Hiljding vid avgång vid pensionsålderns inträde kunna räkna för hel
pension erforderligt antal tjänstår. Engångsavgiften för då ifrågakommande
retroaktiv tjänstårsberäkning skulle - - under förutsättning att den inbetalas
till pensionsanstalten per den 1 juli 1941 — i stället för den förut fastställda
bliva 24,597 kronor, varav huvudmannaandel 8,811 kronor samt befattningshavarens
andel 11,281 kronor för tjänstepension och 4,505 kronor för
familjepension. Det synes emellertid kunna förutsättas, att Hiljding även i
detta fall skulle komma att anse sig vara ur stånd att gälda på honom belöpande
engångsavgift för tjänstepension. Därest denna icke skulle inbetalas
till pensionsanstalten, komme Hiljding eljest tillkommande hel tjänstepension,
5,076 kronor, att minskas med 1,188 kronor till 3,888 kronor.
Vid bifall till Hiljdings alternativa framställning örn tillgodoräkning av
viss statstjänst före den 1 september 1915, sammanlagt 4 år 4 månader 29
dagar, vilket av kommerskollegium tillstyrkts men ej torde kunna lämnas
utan riksdagens medgivande, skulle Hiljding komma att vid pensionsålderns
inträde kunna tillgodoräkna en tjänstetid av 29 år 9 månader 17 dagar, som
skulle medföra en tjänstepension av 5,007 kronor. Engångsavgiften för den
retroaktiva tjänstårsberäkningen skulle därvid — i .stället för den förut bestämda
— per den 1 juli 1941 bliva 28.463 kronor, varav på huvudmannen
skulle belöpa 7,591 kronor och på befattningshavaren 15,888 kronor för
tjänstepension och 4,984 kronor för familjepension. Ej heller i detta fall
synes vara att förvänta, att Hiljding skulle komma att betala sin andel i engångsavgiften
för tjänstepension. Vid sådant förhållande skulle honom eljest
tillkommande tjänstepension, 5,007 kronor, minskas med 1,674 kronor till
3,333 kronor.
Vare sig det förra eller det senare av nu angivna håda alternativ bifalles,
synes den pensionsförmån, som enbart därigenom skulle beredas Hiljding,
icke stå i skälig relation till den pension, som genom riksdagsbeslut tillerkänts
Hiljdings företrädare såsom ombudsman.
Skälig förbättring synes närmast kunna beredas Hiljding genom att han
— efter medgivande därtill av riksdagen —- befrias från den i § 9 mom. 2
föreskrivna påföljden av minskning av tjänstepensionsrätten vid där angiven
minskning av engångsavgiften eller genom att huvudmannen gäldar befattningshavarandelen
av engångsavgiften för tjänstepension utan att uttaga
ersättning därför av Hiljding eller ock genom att denne beredes särskild
tilläggspension jämte därå belöpande dyrtidstillägg och kristillägg antingen
— och i så fall efter medgivande av riksdagen — av statsmedel eller av huvudmannen.
Att staten skulle påtaga sig hela kostnaden för pensionsförbättringen genom
att Hiljding befrias från förenämnda påföljd eller beredes tilläggspension
uteslutande av statsmedel anser pensionsanstalten icke böra ifrågakom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
11
ina. Vad beträffar de övriga båda alternativen, ställer det sig visserligen —
sett nr försäkringsleknisk synpunkt — billigare för huvudmannen att gälda
Ililjdings andel av engångsavgiften — eventuellt genom annuiteter — varigenom
huvudmannen skulle befrias från kostnader för dyrtidstillägg och
kristillägg, än att till Hillding direkt utbetala tilläggspension jämte de rörliga
tilläggen diirå. Kommerskollegium har emellertid hemställt, att Hiljding
måtte tillgodoses enligt det senare alternativet och att tilläggspensionen måtte
bestämmas till samma belopp som den pensionsminskning, han kommer att
få vidkännas enligt § 9 mom. 2. Pensionsanstalten har för sin del intet att
erinra mot att så sker. Dock torde å tilläggspensionen — utöver av kommerskollegium
föreslaget dyrtidstillägg — böra utgå jämväl kristillägg enligt
den efter ärendets handläggning i kollegium av trycket utkomna kungörelsen
nr 30/1941.
Av de i det föregående lämnade uppgifterna om storleken av ifrågakommande
pensionsminskning m. m. framgår, att — örn Hiljding bibehålies vid
den honom av pensionsanstalten tillerkända rätten till tjänstårsberäkning —
tilläggspensionen vid avgång vid pensionsåldern skulle utgöra 1,226 kronor
och de sammanlagda pensionsförmånerna 3.797 kronor.
Om för Hiljding får gälla, att allenast 25 tjänstår fordras för hel pension,
eller örn han medgives rätt till tjänstårsberäkning för anställningstiden i
ångfärjetjänst m. m., skulle tilläggspensionen bliva 1,188 respektive 1,674
kronor. I dessa fall skulle pensionen från pensionsanstalten tillsammans med
tilläggspensionen uppgå till 5,076 respektive 5,007 kronor. Såsom tidigare
angivits har kommerskollegium tillstyrkt medgivande av rätt till tjänstårsheräkning.
Pensionsanstalten anser sig icke böra göra någon erinran däremot.
Att Hiljding beredes pensionsförmåner i enlighet med vad kommerskollegium
föreslagit synes pensionsanstalten skäligt i betraktande av bl. a. storleken
av den pension, som enligt i handlingarna i ärendet lämnade uppgifter
beviljats Hiljdings företrädare, vilken icke haft att vidkännas några pensionsavgifter.
P^ensionsansialten vill dock i detta sammanhang framhålla,
att huvudmannen på grund av den av ifrågavarande tjänstårsberäkning föranledda
ändringen av engångsavgiften skulle lia att per den 1 juli 1941 till
utfyllande av sin tidigare fastställda andel av sagda avgift erlägga ett belopp
av (7,591 —5,396=) 2,195 kronor.
Statskontoret har biträtt vad statens pensionsanstalt i ärendet tillstyrkt.
Sedan Hiljding hos Kungl. Majit framställt vissa förslag rörande fyllnad
i hans tjänstepension, har direktionen för Stockholms stads sjömanshus i
ett lill kommerskollegium avgivet yttrande funnit sig icke kunna biträda sagda
förslag men förklarat sig beredd att efter erhållet bemyndigande av sjömanshuskassans
medel bestrida den tilläggspension jämte dyrtidstillägg och kristillägg,
som i anslutning till ämbetsverkens förslag kunde komma att bestämmas,
varjämte kommerskollegium i förnyat utlåtande i ärendet förklarat
sig icke lia funnit tillräcklig anledning föreligga att frångå sitt tidigare framlagda
förslag rörande Hiljdings pensionsförmåner, dock med av statens pensionsanstalt
föreslaget tillägg.
I likhet med myndigheterna finner jag skäligt, att Hiljding berättigas all
såsom tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna aberopad anställningstid
vid statens järnvägar samt bos kommerskollegium och socialstyrelsen,
sammanlagt 4 år 4 månader 29 dagar. Såsom villkor för eli sadan! med
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
givande, vilket förutsätter riksdagens medverkan, bör gälla, att till pensionsanstalten
inbetalas på huvudmannen belöpande engångsavgift för sagda tid
enligt de grunder som finnas angivna i det jämlikt kungörelsen den 17 juni
1938, nr 518, till kap. VII av pensionsanstaltens reglemente fogade övergångsstadgandet.
Vid bifall till dylik tjänstårsberäkning, som medför en ökning av nu fastställd
engångsavgift för den retroaktiva tjänstårsberäkningen, torde emellertid
ej vara att förvänta att Hiljding skall betala sin andel i engångsavgiften
för tjänstepension. Den reducerade tjänstepensionsförmån, som skulle
beredas Hiljding genom nämnd tillgodoräkning och utan att på honom belöpande
engångsavgift erlägges, av statens pensionsanstalt uppskattad till
3,333 kronor, synes ej stå i skälig relation till den pension, 5,000 kronor jämte
dyrtidstillägg; som enligt beslut av 1938 års riksdag tillerkänts Hiljdings
företrädare såsom ombudsman. Av de hörda myndigheterna föreslagen lösning
att under visst villkor låta av sjömanshusmedel utgå tilläggspension till
Hiljding från och med den tidpunkt, då han tillträder pension från statens
pensionsanstalt, synes utan riksdagens hörande och i enlighet med tidigare
av Kungl. Majit meddelade beslut i liknande fall kunna genomföras, varvid
en skälig pensionsförbättring skulle tillkomma Hiljding.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus, f. d. reservkaptenen
i flottan Carl Oscar Ossian Hiljding må för
erhållande av pension från statens pensionsanstalt räkna sig
till godo tidsperioderna 30 december 1909—28 januari 1911
och 18 april 1912—16 augusti 1915, varunder han tjänstgjort
i ångfärjetjänst vid statens järnvägar respektive i kommerskollegium
och socialstyrelsen, dock under villkor att till pensionsanstalten
inbetalas på huvudmannen belöpande engångsavgift
för sålunda tillgodoräknad tid enligt de grunder,
som finnas angivna i det jämlikt kungörelse den 17 juni
1938, nr 518, till kap. VII av reglementet för pensionsanstalten
fogade övergångsstadgandet.
Vad föredraganden ovan under punkterna Ilo—3:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, alt proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lars Gabrielson.
427248. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.