Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

Nr 52.

Kungl. Majtts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om viss tillämpning i fråga örn kött av älg med flera
djur av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning
och slakthus, m. m.; given Stockholms slott
den 30 januari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om
viss tillämpning i fråga om kött av älg med flera djur av lagen den 11 maj
1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus, m. m.,
dels ock inhämta riksdagens yttrande över härvid likaledes fogade förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 11 maj 1934 (nr
141) angående förbud mot viss stämpling eller märkning av kött och köttvara.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 52.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

Förslag

till

förordning om viss tillämpning i fråga örn kött av älg med flera
djur av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning

och slakthus, m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vad i lagen den 11 maj 1934 angående köttbesiktning och slakthus stadgas
rörande besiktningstvång i fråga om kött av nötkreatur, får, get, svin
eller häst eller vara beredd av kött av sådant djur skall, därest Kungl.
Maj:t ej annorlunda förordnar, inom område, där dylikt besiktningstvång
gäller, hava avseende jämväl å kött av älg, björn, vildsvin, räv eller grävling
eller vara beredd av kött av dessa djur. Till kött räknas härvid icke allenast
kött i vanlig bemärkelse utan även blod samt andra till människoföda användbara
delar av nämnda djur. För besiktning av kött och för sådan behandling
därav, som avses i 6 § 2 mom. nyssnämnda lag, skall utgå avgift
enligt de grunder, som å den plats, där besiktningen eller behandlingen sker,
gälla enligt av Kungl. Maj :t fastställd taxa,

a) då fråga är om kött av älg och björn, för besiktning och behandling av
kött av storboskap,

b) då fråga är om kött av vildsvin, för besiktning och behandling av kött
av svin, samt

c) då fråga är om kött av räv och grävling, för besiktning och behandling
av kött av spädgris.

2 §•

Inom område, där besiktningstvång enligt lagen angående köttbesiktning
och slakthus icke gäller, må till människoföda avsett kött av björn, vildsvin,
räv eller grävling eller till människoföda avsedd vara beredd av kött av sådant
djur, därest Kungl. Majit icke annorledes förordnar, icke saluhållas, utbjudas,
användas eller förvaras på sätt i 2 § nämnda lag sägs med mindre
köttet i färskt tillstånd antingen vid veterinärbesiktning godkänts för försäljning
inom område, där köttbesiktningstvång gäller, eller ock vid undersökning
befunnits fritt från trikiner. Kött, som vid sådan undersökning befinnes
fritt från trikiner, skall genom stämpling eller märkning av köttet eller dess
emballage betecknas såsom godkänt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

3 §•

Bryter någon mot förbud, som i 2 § avses, straffes med böter från och med
fem till och med trehundra kronor.

4 §•

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

5 §•

För tillämpning av denna förordning erforderliga bestämmelser meddelas
av Kungl. Majit.

Denna förordning, varigenom upphäves förordningen den 28 juni 1941 (nr
491) om viss tillämpning i fråga om älgkött av lagen den 11 maj 1934 (nr
140) angående köttbesiktning och slakthus, träder i kraft den 1 april 1942;
skolande förordningen dock icke äga tillämpning i fråga om vara, vilken före
sistnämnda dag beretts av kött av björn, vildsvin, räv och grävling eller ock
före den 1 september 1940 av älgkött.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 11 maj 1934
(nr 141) angående förbud mot viss stämpling eller märkning av

kött och köttvara.

Härigenom förordnas, att i 1 § förordningen den 11 maj 1934 angående
förbud mot viss stämpling eller märkning av kött och köttvara skall hava
följande ändrade lydelse:

1 §•

Kött av---äga rum.

Vad i första stycket sägs skall jämväl gälla i fråga om kött av älg, björn,
vildsvin, räv eller grävling eller vara beredd av sådant kött.

Kött av björn, vildsvin, räv eller grävling eller av sådant kött beredd vara
må icke under förutsättning som i första stycket avses förses med stämpel
eller märke, som genom färg eller utseende i övrigt föranleder, att förväxling
lätt kan äga rum med sådan stämpel eller sådant märke, som enligt av Kungl.
Maj :t med stöd av bestämmelserna i förordningen om viss tillämpning i fråga
om kött av älg med flera djur av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående
köttbesiktning och slakthus, m. m. meddelade föreskrifter utmärker, att vara
är fri från trikiner.

Med kött avses i denna förordning icke allenast kött i vanlig bemärkelse
utan även blod samt andra till människoföda användbara delar.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1942, från och med vilken dag
kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 797) örn tillämpning i fråga om älgkött
av förordningen den 11 maj 1934 (nr 141) angående förbud mot viss stämpling
eller märkning av kött och köttvara skall upphöra att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Föredraganden, statsrådet Domö, anmäler fråga om besiktning av kött
av räv, grävling och björn med flera djur och anför därvid.

Nu gällande bestämmelser angående köttbesiktning finnas upptagna i lagen
den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus. Köttbesiktningstvång
innebär enligt 2 § 1 mom. i nämnda lag förbud att inom visst
område till salu hålla eller utbjuda till människoföda avsett färskt kött av
nötkreatur, får, get, svin eller häst eller använda dylikt kött för beredning av
föda för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, avsedd till försäljning
till människoföda, eller förvara sådant kött å allmän saluplats, i
salubod med därmed i omedelbart samband varande lagerrum, å offentligt
spisningsställe eller i lokal för tillverkning till avsalu av matvaror, därest
köttet icke godkänts vid besiktning enligt lagens föreskrifter. Inom område,
där köttbesiktningstvång gäller, må icke heller till människoföda avsett salt,
rökt eller torkat kött av förutnämnda djur eller annan till människoföda avsedd
vara, beredd av kött av sådant djur, saluhållas, utbjudas, användas eller
förvaras på sätt nyss nämnts, med mindre köttet blivit i färskt tillstånd godkänt
vid besiktning, som anställts enligt lagens föreskrifter. Till kött räknas
i ifrågavarande lag icke allenast kött i vanlig bemärkelse utan även blod samt
andra till människoföda brukliga delar av djur.

Obligatoriskt gäller köttbesiktningstvång, såvida ej Kungl. Majit annorlunda
förordnar, för varje stad och annat samhälle, där hälsovårdsstadgans
föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla, med ett invånarantal av
4,000 eller däröver. För stad eller samhälle med lägre invånarantal, för kommun,
där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande landet gälla, eller för visst
område av sådant samhälle eller sådan kommun må köttbesiktningstvång
stadgas av länsstyrelsen efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot
svarande myndighet.

I 5 § stadgas, att besiktningsveterinären skall vid slakt av djur i offentligt
slakthus anställa undersökning före nedslaktningen å djuret med hänsyn till
dess hälsotillstånd samt efteråt å dess kött med avseende å dess duglighet
till människoföda. Vid annan besiktning skall undersökning anställas å minst

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

halv kropp, som dock beträffande häst eller större nötkreatur än kalv kan
vara delad i fram- och bakdelspart. Närmare bestämmelser örn besiktningen
meddelas av Kungl. Maj:t.

I 6 § 1 mom. föreskrives, att färskt kött, som vid besiktning enligt lagen
finnes vara till människoföda tjänligt, skall i den utsträckning Kungl. Maj:t
bestämmer genom stämpling eller märkning betecknas såsom godkänt. Enahanda
förfarande skall iakttagas beträffande salt, rökt eller torkat kött, vilket
i färskt tillstånd godkänts vid besiktning, ävensom beträffande annan vara,
beredd av sålunda godkänt kött. Därest vid besiktning påträffas kött, som
först efter särskild behandling kan godkännas, skall köttet enligt förskrifterna
i 6 § 2 morn., innan stämpling eller märkning äger rum, undergå sådan
behandling. Färskt kött, som blivit vid besiktning godkänt, må utan ytterligare
besiktning saluhållas, utbjudas, användas eller förvaras inom annat
område med köttbesiktningstvång, allenast örn besiktningen skett vid slakt i
offentligt slakthus eller eljest med tillämpning av enahanda föreskrifter, som
gälla angående besiktning för nämnda område. Någon motsvarande begränsning
gäller dock icke i fråga om salt, rökt eller torkat kött, vilket i färskt tillstånd
godkänts eller vara, beredd av sådant kött. Därest vid besiktning kött
befinnes vara till människoföda otjänligt skall detsamma utan kostnad för
köttets ägare genom vederbörande besiktningsveterinärs försorg och under
hans kontroll användas till tekniskt bruk eller, där så ej kan ske, på annat
sätt oskadliggöras.

I 8 § 1 mom. ifrågavarande lag stadgas, att för köttbesiktning samt för
sådan behandling av kött som omförmäles i 6 § 2 mom. äger samhället eller
kommunen uppbära avgifter enligt taxa, som fastställes av Kungl. Maj:t.
Förslag till dylik taxa skall avgivas av hälsovårdsnämnden eller särskild
myndighet, under vars inseende köttbesiktningen är ställd, efter hörande av
hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

I lagen finnas vidare vissa straffbestämmelser upptagna.

Vissa tillämpningsföreskrifter ha i anslutning till lagen utfärdats av Kungl.
Majit i kungörelserna den 30 november 1934 (nr 558) om besiktning och
stämpling av kött m. m. enligt nämnda lag, (nr 559) angående kontrollslakterier,
(nr 560) angående under offentlig kontroll ställda charkuterifabrikör
samt (nr 561) angående kontroll vid införsel av köttvaror till område med
köttbesiktningstvång.

I 3 § 1 mom. kungörelsen nr 558 föreskrives, att, då kött i vanlig bemärkelse
förelägges till besiktning å köttbesiktningsbyrå, till köttet hörande bröstoch
bukhinna, njure och ben ej få vara borttagna. Bortskärande av delar av
köttet i vanlig bemärkelse får icke ha skett. Ej heller må i vidare mån organ
eller lymfkörtlar vara anskurna än att i hjärtat få finnas de snitt, som erfordras
för uttömning av därvarande blod. Undantag från dessa bestämmelser
må emellertid, då särskilda skäl därtill föranleda, medgivas av medicinalstyrelsen.
I 3 § 2 mom. av ifrågavarande kungörelse finnas därjämte upptagna
föreskrifter rörande organtvång, vilka innebära att, där Kungl. Majit
efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet så

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

förordnat, färskt kött i vanlig bemärkelse i regel skall vid föreläggande till
besiktning vara naturligt förenat med lungor, hjärta och lever samt i fråga
örn svin även med huvud.

Enligt 8 § samma kungörelse skall besiktning såvitt angår svin större än
spädgris omfatta jämväl mikroskopisk undersökning av köttet med avseende
å trikiner.

Enligt förordningen den 11 maj 1934 (nr 141) angående förbud mot viss
stämpling eller märkning av kött och köttvara må kött av nötkreatur, får, get,
svin eller häst eller av sådant kött beredd vara icke, därest varan är avsedd för
försäljning inom riket och densamma ej enligt lagen angående köttbesiktning
och slakthus är av beskaffenhet att få saluföras inom område med köttbesiktningstvång,
förses med stämpel eller märke, som genom färg eller utseende i
övrigt föranleder, att förväxling lätt kan äga rum med sådan stämpel eller sådant
märke, som enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter utmärker vara
beträffande vilket dylikt saluhållande må äga rum.

I kungörelse den 31 augusti 1940 (nr 797) har föreskrivits, att vad i sistnämnda
förordning nr 141/1934 stadgas skall äga tillämpning jämväl i fråga
örn älgkött eller av sådant kött beredd vara.

Enligt förordningen den 28 juni 1941 (nr 491) örn viss tillämpning i fråga
om älgkött av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och
slakthus skall vad i nämnda lag stadgas rörande besiktningstvång i fråga om
kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst eller varor beredda av kött av sådant
djur, därest Kungl. Majit ej annorlunda förordnar, inom område, där
dylikt besiktningstvång gäller, ha avseende jämväl å kött av älg eller varor
beredda av älgkött. Till älgkött skall härvid räknas icke allenast kött i vanlig
bemärkelse utan även blod samt andra till människoföda brukliga delar av
älg. För besiktning av älgkött och sådan behandling därav, som avses i 6 §
2 mom. nyssnämnda lag, skall utgå avgift enligt de grunder, som å den plats,
där besiktningen eller behandlingen sker, gälla enligt av Kungl. Majit fastställd
taxa för besiktning och behandling av kött av storboskap.

I kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 718) angående besiktning av älgkött
m. m. har sedermera föreskrivits, att jakträttsinnehavare må inom område
med köttbesiktningstvång utan hinder av bestämmelserna i 2 § 1 mom. förenämnda
lag försälja obesiktigat kött av älg, som skjutits å hans jaktområde,
till personer, som äro bosatta inom jaktområdet eller ock deltagit i
eller varit behjälpliga vid jakten.

Besiktning av älgkött må verkställas, förutom av besiktningsveterinär,
som omförmäles i 2 § 3 morn. nämnda lag eller i 4 § kungörelsen nr 559/
1934, jämväl av vederbörande läns-, distrikts- eller stadsveterinär. Vid besiktningen
skall köttet föreligga i minst fjärdedels kropp, som dock må vara
delad i två stycken.

Tillika har föreskrivits, att vad i kungörelserna den 30 november 1934,
nr 558 örn besiktning och stämpling av kött in. m. enligt lagen angående
köttbesiktning och slakthus, nr 560 angående under offentlig kontroll ställda
charkuterivaror samt nr 561 angående kontroll vid införsel av köttvaror

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

till område med köttbesiktningstvång föreskrives i fråga om kött av storboskap
eller häst eller därav beredda köttvaror skall gälla jämväl beträffande
kött av älg eller varor beredda av älgkött. Besiktigat älgkött skall
dock förses med särskild stämpel, vari ordet »vilt» ingår. Besiktning och
stämpling av älgkött må även ske annorstädes än å besiktningsbyrå, därvid
beträffande besiktningen och stämplingen skola i tillämpliga delar gälla
föreskrifterna i kungörelsen nr 558. Vad i sistnämnda kungörelse stadgas
dels i 3 § 1 mom. om förbud att före besiktningen bortskära delar av köttet
i vanlig bemärkelse samt att vid besiktning förete anskurna organ eller
lymfkörtlar, dels ock i 3 § 2 mom. angående organtvång skall icke tillämpas
i fråga om älgkött.

I skrivelse den 6 december 1941 bär medicinalstyrelsen hemställt, att åtgärder
vidtoges för att bestämmelser snarast utfärdades därom att vad i lagen
den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus stadgas
rörande köttbesiktningstvång i fråga om kött av nötkreatur, får, get,
svin eller häst eller varor beredda av sådant kött inom område, där dylikt
besiktningstvång gäller, skulle ha avseende jämväl å kött av vildsvin, björn,
djur av rävsläktet och grävling eller varor beredda av sådant kött. Tillika
bär styrelsen hemställt, att förbud samtidigt måtte utfärdas mot försäljande
eller saluförande inom område utan köttbesiktningstvång eller användande
vid beredning av till försäljning som människoföda inom sådant område avsedd
vara av kött av svin, vildsvin, björn, djur av rävsläktet eller grävling,
med mindre köttet antingen vid vederbörlig veterinärbesiktning godkänts för
försäljning i område med köttbesiktningstvång eller ock vid undersökning,
företagen av besiktningsveterinär å offentligt slakthus, kontrollslakteri eller
köttbesiktningsbyrå i område med köttbesiktningstvång, eller av stads-, länseller
distriktsveterinär befunnits fritt från trikiner.

Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Enligt gängse uppfattning har trikinsjukdom hos svin ansetts huvudsakligen
bero på överföring från råttor. Undersökningar som under senare tid
företagits i Tyskland, Norge och Sverige synas emellertid giva vid handen
att såväl räv som grävling ha minst lika stor betydelse i fråga om smittöverföringen
som råtta. Det har nämligen visat sig att trikinsjukdom numera
är relativt vanlig hos räv och grävling, från vilka djur sjukdomen
sedermera kan överföras på andra för densamma mottagliga djur. Någon
risk för att trikinsjukdomen skulle kunna från räv och grävling överföras
på människa har man tidigare icke behövt räkna med, alldenstund kött
av dessa djur icke plägat användas till människoföda. På allra sista tiden
har emellertid en omsvängning ägt rum i uppfattningen om sådant kötts
lämplighet som föda åt människor. Sålunda har det nyligen förekommit
både i Stockholm och Göteborg att hälsovårdsmyndigheterna vid sina inspektioner
av företag för tillverkning eller försäljning av köttvaror påträffat
kött av räv, avsett att försäljas som människoföda. Därest ett okontrollerat
användande av rävkött för sådant ändamål får fortgå, torde vi löpa
risk att utsättas för trikinepidemier hos människor liknande dem, som föregående
år inträffade i Norge. Här insjuknade i Oslo under sommaren 1940
sju personer i trikinsjukdom efter att ha förtärt salt fläsk. Något senare

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

inträffade en större trikinepidemi bland tyska soldater i Halden, varvid icke
mindre än 680 personer angrepos av sjukdomen. Dessa förhållanden riktade
misstanken på rävar, och vid undersökning av sådana visade det sig
att de i stor utsträckning voro bärare av trikiner samt att trikinsjukdomen
kunnat överföras till svinen genom att dessa utfodrats med kött från räv.

De åtgärder, som kunna vidtagas i syfte att förhindra överförande till
människor av trikinsjukdom vid förtärande av rävkölt, äro av flera slag,
t. ex. 1) förhud mot användande av rävkött till människoföda, 2) intagande
av räv bland djur, vilkas kött jämlikt slakthuslagen faller under köttbesiktningstvångets
bestämmelser, eller 3) förbud mot användande (försäljning
eller saluförande m. m.) av rävkött till människoföda, därest köttet
icke vid företagen undersökning befunnits fritt från trikiner. Den först omnämnda
utvägen torde icke kunna ifrågakomma, sedan det visat sig att man
på en del håll anser rävköttet vara icke blott användbart till människoföda
utan rent av en delikatess. Att hänföra rävköttet till kött, som faller under
köttbesiktningstvångets bestämmelser, skulle visserligen innebära ett gott
skydd i fråga om samhällen, där keiltbesiktningstvång tillämpas, men övriga
orter inom riket skulle icke få någon nämnvärd nytta därav. Lämpligaste
sättet för frågans lösande synes därför vara att dels införa köttbesiktningstvång
för kött av räv (såväl vild- som tamräv) och dels utfärda
förbud mot försäljande eller saluförande inom område utan köttbesiktningstvång
samt mot användande vid beredning av till försäljning som människoföda
inom sådant område avsedd vara av rävkött, med mindre köttet
vid undersökning, företagen antingen av besiktningsveterinär å offenligt
slakthus, kontrollslakteri eller köttbesiktningsbyrå i område med köttbesiktningstvång
eller ock av stads-, läns- eller distriktsveterinär, befunnits fritt
från trikiner och till bevis härom försetts med föreskriven stämpel. Denna
senare bestämmelse torde kunna förhindra trikinsjukdomens överförande
medelst rävkött inom områden utan köttbesiktningstvång.

Därest rävkött blir föremål för sådan kontroll, som nu anförts, torde —
i den mån så icke redan skett — liknande kontroll böra genomföras för
kött av svin, vildsvin, björn och grävling. Beträffande kött av vildsvin och
björn, som från utlandet införes till riket, är det alltsedan år 1922 föreskrivet
att detsamma vid införseln skall undergå trikinundersökning. För inhemskt
kött av vildsvin och björn saknas däremot föreskrift örn trikinundersökning
före saluförandet.

Det har visat sig i utlandet, att kött av vissa slags köttätande eller allätande
däggdjur, som eljest icke plägat användas som människoföda, numera
inrangerats i den mänskliga kosten.

Skulle kriget komma alt fortsätta under ytterligare något år och skördeutfallet
i vårt land under år 1942 bliva lika dåligt som de båda senaste åren,
torde med sannolikhet även hos oss kött av dylika djur komma att användas
till människoföda.

Då kött av köttätande eller allätande däggdjur torde kunna vara bemängt
med trikiner, torde även leir vårt lands vidkommande vissa försiktighetsåtgärder
böra vidtagas till förhindrande av trikinsjukdoms överförande till
människor vid förtärande av sådant kött. Föreskrifter torde med andra ord
böra utfärdas därom att sådant klitt av köttätande eller allätande^däggdjur,
vilket icke är inryckt under slakthuslagens bestämmelser, icke må försäljas
eller salubjudas som människoföda eller användas vid beredande av till försäljning
avsedd sådan föda, med mindre köttet vid vederbörlig undersökning
visats vara fritt från trikiner.

Med utfärdande av dessa bestämmelser torde emellertid kunna anstå, till

fallang till riksdagens protokoll 19t2. 1 sunil. Nr 52. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

dess erfarenhet visat att kött av ifrågavarande djurslag kan väntas hos oss
komma till användning som människoföda. Styrelsen har för avsikt att i
så fall framlägga förslag till erforderliga kontrollbestämmelser.

Vid medicinalstyrelsens framställning funnos fogade skrivelser från förste
stadsveterinåren i Stockholm och hälsovårdsnämnden i Göteborg, vari uppgivits,
att kött av räv saluförts för användning till människoföda. Hälsovårdsnämnden
i Göteborg har meddelat, att den i anledning av förekomsten
hos pälsbärande djur av trikiner tills vidare meddelat förbud mot saluförande
inom Göteborgs stad av till människoföda avsett kött av räv eller andra
pälsdjur. Nämnden hemställer tillika, att medicinalstyrelsen ville vidtaga åtgärder
för att få till stånd obligatorisk trikinbesiktning av sådant till människoföda
avsett kött.

över medicinalstyrelsens framställning ha yttranden avgivits dels den 7
januari 1942 av domänstyrelsen och dels den 23 i samma månad av statens
livsmedelskommission.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande tillstyrkt medicinalstyrelsens förslag.

Statens livsmedelskommission har anfört i huvudsak följande.

En ändring i den av medicinalstyrelsen föreslagna riktningen torde vara
nödvändig, sedan nu kött av räv allmänt säljes till människoföda. Sålunda
besiktigades vid Stockholms stads offentliga slakthus lördagen den 10 januari
1942 enligt uppgift 225 rävkroppar, varav 3 befunnits behäftade med trikiner.
Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida dessa bestämmelser ej borde
utsträckas även till andra djur, som kunna vara behäftade med trikiner, vilket
även antytts i medicinalstyrelsens skrivelse.

Kommissionen anser det emellertid knappast nödvändigt, att stads-, länsoch
distriktsveterinärer utrustas med mikroskop och stämplar för att trikinbesiktiga
djur av här ifrågavarande slag. Av den saluförda mängden fläsk
inom hela landet är för närvarande endast 4 procent obesiktigat enligt kommissionens
statistik, och härav torde största delen härröra från Norrland.
Härav framgår, att av de svin, som saluföras i Götaland och Svealand, alla
med undantag av ett obetydligt antal redan besiktigas antingen på offentligt
slakthus, kontrollslakteri eller köttbesiktningsbyrå. Det torde därför enligt
kommissionens mening vara bäst att införa obligatoriskt köttbesiktningstvang
i hela Götaland och Svealand, med undantag för Kopparbergs län, och
då även innefattande kött av vildsvin, grävling, räv etc. Inom Norrland och
Kopparbergs län torde däremot medicinalstyrelsens förslag vara lämpligt.
Genomförandet av ett dylikt besiktningstvång för svin underlättar också
kommissionens kontroll.

Innan ett beslut i här ifrågavarande riktning hinner att träda i kraft, torde
det med hänsyn till att kött av räv numera köpes av restauranger, charkuterifabriker
och sannolikt även detaljaffärer vara lämpligt, att sådana bestämmelser
utfärdas, att såsom villkor för att varor, vari kött av dylika djur ingår,
få tillhandahållas allmänheten, skall gälla, att anslag finnes uppsatt i
lokalen om att sådant kött tillhandahålles. Detta är för närvarande förhållandet
beträffande hästkött, som försäljes i detaljaffärerna, ehuru hästkött ur
trikinsynpunkt ju är alldeles ofarligt, och allmänheten numera ej har någon
som helst aversion mot hästköttet.

Kommissionen får därför med nu föreslagna ändringar och tillägg tillstyrka
medicinalstyrelsens förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

Av utredningen framgår, att till följd av den minskade tillgången på köttvaror
kött av djur, som tidigare icke brukat komma till användning såsom
människoföda, i icke ringa utsträckning börjat tagas i anspråk härför. De
djur som härvid kommit i fråga äro enligt vad medicinalstyrelsen uppgivit
räv, grävling, vildsvin och hjörn. Då dessa djur i likhet med svin kunna
vara behäftade med trikinsjukdom, föreligger risk att vid användning av
kött av dem till människoföda denna sjukdom överföres till människor.
Enligt gällande bestämmelser skall inom område med kötthesiktningstvång
vid besiktning av svinkölt detta underkastas undersökning för utrönande av
förekomsten av trikiner. I anslutning härtill torde såsom medicinalstyrelsen
föreslagit liknande undersökningar böra föreskrivas i fråga örn kött av nyssnämnda
djur. Emellertid torde i stort sett samma skäl, som föranlett att ett
generellt besiktningstvång införts i fråga om älgkött, jämväl gälla beträffande
kött av nu ifrågavarande djur. Det synes med hänsyn härtill vara ändamålsenligt,
att inom område, där kötthesiktningstvång gäller, motsvarande
besiktning, som föreskrivits för älgkött, företages beträffande kött av björn,
vildsvin, räv och grävling. Livsmedelskommissionen har för sin del föreslagit,
att en bestämmelse om kötthesiktningstvång skall införas för Götaland och
Svealand med undantag av Kopparbergs län. För närvarande anser jag mig
emellertid icke beredd att tillstyrka detta förslag. Denna fråga torde tarva
ytterligare utredning och överväganden, liksom medicinalstyrelsens förslag
att utsträcka trikinundersökningen av svinkött till områden där köttbesiktningstvång
icke gäller. Tills vidare torde man böra inskränka sig till
att föreskriva att inom område, där kötthesiktningstvång icke gäller, skyldighet
skall föreligga, därest Kungl. Majit icke annorledes förordnar, att undersöka
kött av björn, vildsvin, räv och grävling rörande förekomsten av
trikiner. Dylik undersökning bör kunna utföras, förutom å offentligt slakthus,
kontrollslakteri och köttbesiktningsbyrå, av läns-, distrikts- och stadsveterinär.
För sitt arbete med dessa undersökningar torde veterinärerna böra
erhålla ersättning med en krona för kropp av björn och vildsvin samt 50 öre
för kropp av räv och grävling. I samband med undersökningen bör stämpling
av köttet ske för utmärkande att detsamma är fritt från trikinsjukdom.

Beträffande utformningen av de nu förordade bestämmelserna anser jag
lämpligt, att dessa ansluta sig till förordningen den 28 juni 1941 (nr 491)
örn viss tillämpning i fråga örn älgkött av lagen den 11 maj 1934 (nr 140)
angående köttbesiktning och slakthus. Denna förordning torde sålunda böra
omarbetas och de nya bestämmelserna örn undersökning av björn, vildsvin,
räv och grävling inarbetas i densamma. Erforderliga tillämpningsföreskrifter
till denna nya förordning torde sedermera få utfärdas av Kungl. Majit. Dessa
senare bestämmelser torde i huvudsak kunna ansluta sig till dem som tidigare
meddelats beträffande besiktning och stämpling av älgkött.

I samband med de nu ifrågasatta åtgärderna torde förutnämnda förordning
den 11 maj 1934 (nr 141) angående förbud mot viss stämpling eller
märkning av kött och köttvara böra ändras sålunda att i denna förordning
upptages en bestämmelse att vad i 1 § av förordningen stadgas jämväl skall

Före draganden.

Kungl Maj:ts proposition nr 52.

gälla i fråga om kött av älg, björn, vildsvin, räv och grävling eller vara beredd
av sådant kött. Tillika bör i förordningen intagas en föreskrift av innehåll,
att kött av björn, vildsvin, räv och grävling eller av sådant kött beredd
vara icke må förses med stämpel eller märke som lätt kan förväxlas med sådan
stämpel eller sådant märke, som skall åsättas köttet för utmärkande att
det är fritt från trikiner. I sammanhang härmed bör den förut omfprmälda
förordningen den 31 augusti 1940 (nr 797) upphävas.

I enlighet med vad nu anförts har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till dels förordning om viss tillämpning i fråga örn kött av älg med
flera djur av lagen den 11 maj 1934 (nr UO) angående köttbesiktning och
slakthus, m. m., dels ock förordning örn ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 11 maj 1934 (nr 141) angående förbud mot viss stämpling eller märkning
av kött och köttvara.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte

dels föreslå riksdagen att antaga förenämnda förslag till
förordning om viss tillämpning i fråga om kött av älg med
flera djur av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning
och slakthus, m. m.,

dels ock besluta inhämta riksdagens yttrande över omförmälda
förslag till förordning örn ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 11 maj 1934 (nr 141) angående förbud mot
viss stämpling eller märkning av kött och köttvara.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Per Eldin.

427225. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.