Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

1

Nr 342.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående inrättande
av statlig poliskår i Boden; given Stockholms
slott den 29 maj 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till

1. lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) örn
ersättning till polisman för skada å kläder samt

2. lag angående tillägg till lagen den 19 mars 1937 (nr 80) örn upphävande
av vissa åklagares rätt till andel i böter m. m.,

dels antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 16 §
lagen den 6 juni 1925 (nr 170) örn polisväsendet i riket,

dels och bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

I sami.

Nr 342.

»85 42

2

Kungl. Majlis proposition nr 342.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179)
om ersättning till polisman för skada å kläder.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 6 jani 1925 om ersättning till
polisman för skada å kläder skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Har polisman fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade under utövning
av polistjänst, därunder inbegripen, vad angår polisman, som är anställd i
polisdistrikt å landsbygden, jämväl kandräckningsverksamhet, äge rätt till
ersättning härför. Ersättningen skall gäldas av statsverket eller, örn polismannen
jämlikt 2, 5 eller 6 § lagen örn polisväsendet i riket är anställd i
polisdistrikt, vilket utgöres av stad eller av köping, som enligt särskild bestämmelse
är pliktig att bekosta för köpingen erforderlig polispersonal, samt
skadan ej inträffade under tjänstgöring, som polismannen ''jämlikt 5 eller 6 §
sagda lag haft att fullgöra utom det område, för vilket han är anställd, av
polisdistriktet. Ersättning till polisman, som är anställd i polisdistrikt, där
statsverket övertagit skyldigheten att sörja för polisverksamhetens upprätthållande,
skall dock alltid utgå av statsmedel.

Länsstyrelsen bestämme — — — och värde.

Beslut örn---tillhandahållas ersättningssökanden.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1942.

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 19 mars 1937 (nr 80) örn upphävande
av vissa åklagares rätt till andel i böter lii. m.

Härigenom förordnas, att till lagen den 19 mars 1937 örn upphävande av
vissa åklagares rätt till andel i böter m. m. skall fogas ett nytt, andra stycke
av följande lydelse.

Yad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning å stadsfiskal, som
avlönas av statsverket; dock att, örn Konungen beträffande sådan stadsfiskal
meddelat beslut som ovan sägs, dennes andel skall tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1942.

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 16 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170)
om polisväsendet i riket.

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i
riket skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

16 §•

Skall polisdistrikt bestå av kommun eller del av kommun, skola polisdistriktets
rättigheter tillkomma och dess skyldigheter åvila kommunen. I
polisdistrikt, där statsverket övertagit skyldigheten att sörja för polisverksamhetens
upprätthållande, inträder kronan i tillämpliga delar i kommunens
ställe.

Örn polisdistrikt ----må erfordras.

För polisverksamhetens —--dess skyldigheter.

Då polisdistrikt---på länsstyrelsen.

I avseende —--eller municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1942.

4

Kungl. Majlis proposition nr 342.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen
anför tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet
Bergquist:

Vid anmälan den 27 mars innevarande år av Kungl. Maj:ts proposition
(nr 210) angående den fortsatta utbyggnaden och omorganisationen av landets
försvarskrafter anförde chefen för försvarsdepartementet rörande frågan om
polispersonalen vid armén (sid. 306), att inom försvarsdepartementet tillkallade
sakkunniga1 med skrivelse den 7 mars 1942 överlämnat förslag till omorganisation
av fästningspolisen i Boden och att denna fråga beräknades
kunna underställas 1942 års riksdag.

Eörslaget, vilket syftar till bland annat en ombildning av den nuvarande,
under militär ledning stående fästningspoliskåren i Boden till en statlig, till
det civila polisväsendet i riket ansluten poliskår, har numera varit föremål för
slutlig beredning. Med anledning härav anmäles förslaget ånyo. Innan jag närmare
ingår på de spörsmål, vartill förslaget giver anledning, torde en redogörelse
böra lämnas för den nuvarande fästningspoliskåren och tidigare reformförslag
rörande denna samt för övriga av utredningen berörda förhållanden.

Fästningspoliskåren i Boden.

I samband med anläggandet av Bodens fästning inrättades år 1903 en fästningspoliskår
i Boden. Kåren ställdes under befäl av fortifikationsbefälhavaren

1 Boden och bestod ursprungligen av 1 poliskommissarie, 3 överkonstaplar och
3 konstaplar. Då kommendantskapet i Boden år 1907 inrättades, ställdes kåren
under kommendantens befäl och utökades samtidigt med 2 överkonstaplar och

2 konstaplar. Vid världskrigets utbrott år 1914 utökades kåren ytterligare med

3 extra konstaplar. År 1917 uppfördes kåren på ordinarie stat och bestod till
år 1937 av 1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar, 18 konstaplar och 6 extra
konstaplar eller sammanlagt 30 man. Sistnämnda år ombildades de 6 extra
konstapelsbefattningarna till ordinarie befattningar. För närvarande äro ett
antal befattningar inom överkonstapels- och konstapelsgraderna vakanta i av- 1

1 De sakkunniga ha varit häradshövdingen E. Leche, ordförande, borgmästaren N. Berlin
och polismästaren E. Bos.

5

Kungl. Marits proposition nr 342.

bidan på en väntad omorganisation av kåren. — De nu gällande bestämmelserna
för fästningspolisens organisation återfinnas i kungörelsen den 28
mars 1917 (nr 113) angående fästningspolispersonalens i Boden och å Karlsborg
tillsättande, tjänstgöring och avgång m. m. med den ändring däri som
senast genomförts genom kungörelsen den 18 december 1925 (nr 505).

Personalen lyder under kommendanten och står numera under närmaste
befäl av den hos kommendanten placerade mobiliseringsofficeren vid staben
för Övre Norrlands trupper. All personal tillsättes av kommendanten. Personalen
avskedas, entledigas eller avföres ur rullorna på sätt i tjänstgöringsreglementet
för armén stadgas för personal av motsvarande tjänsteklass. —
Inga särskilda bestämmelser finnas angående polisskoleutbildning såsom
villkor för anställning i kårens olika grader.

Personalen räknas icke till krigsmän men lyder med avseende å ansvar
för fel eller försummelse i tjänsten under strafflagen för krigsmakten. Kommissarien
har hänförts till löjtnants tjänsteklass, överkonstapel till underlöjtnants
(fänriks) samt konstapel till sergeants.

Jämlikt militära avlöningsreglementet tillhör poliskommissarien lönegrad
Ca 17, överkonstapel Ca 12 och konstapel Ca 10. Därjämte äga befattningshavarna
i egenskap av militärpersonal vissa förmåner, såsom rätt att mot kontant
ersättning uttaga kronoportion ävensom rätt till rekreationsresor till nedsatt
pris och till flyttningsersättning vid uppnådd pensionsålder. Denna är för
kommissarien 60 år och för övriga befattningshavare 55 år. Enligt övergångsbestämmelserna
åtnjuta vissa befattningshavare 1—3 respitår.

Fästningspolisens uppgifter angivas i Kungl. Maj:ts instruktion den 28
mars 1917 (nr 114) för fästningspolispersonalen i Boden med däri genom kungörelsen
den 9 juni 1933 (nr 341) vidtagna ändringar. Enligt instruktionen skall
kommendanten personligen och genom vid kommendantskapet anställda officerare
kontrollera fästningspolispersonalens verksamhet samt utfärda för dess
tjänstgöring erforderliga föreskrifter utöver instruktionens bestämmelser. —
Fästningspolispersonalen åligger enligt instruktionen att hindra främlingar och
andra obehöriga att erhålla kännedom örn befästningsanläggningarna och försvarsanordningarna
i Boden genom egen iakttagelse eller genom inhämtande
av upplysningar; att i allt som har samband med befästningarna och övriga
försvarsanstalter i Boden övervaka ordningen och säkerheten inom fästningens
skyddsområde ävensom att söka förhindra skadegörelse och åverkan å kronans
därinom befintliga egendom; att biträda den civila ordningsmakten vid
främlingskontrollen inom skyddsområdet samt för sådant ändamål anhålla och
hos den civila ordningsmakten på platsen inställa misstänkt person; samt att
jämväl i övrigt, då på grund av särskilda förhållanden kommendanten därom
förordnar, biträda vid upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet inom
eller utom skyddsområdet.

Tjänsten vid fästningspolisen omfattar följande grenar: expeditionstjänst,
underrättelsetjänst, främlingskontroll, utredningar och bevakningstjänst.
Personalen fördelar sig på de olika tjänstegrenarna på i huvudsak följande
sätt.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Expeditionstjänsten: För denna tjänst åtgå 1 överkonstapel och 3 konstaplar,
varav 1 konstapel fullgör vakttjänst nattetid.

Underrättelsetjänsten: Härför är avsedd 1 konstapel.

Främlingskontrollen: För främlingskontrollen inom Bodens stad åtgå 1
överkonstapel och 4 konstaplar. Kontrollen inom skyddsområdet i övrigt
ombesörjes i samband med bevakningstjänsten. För sistnämnda kontroll
förfogar fästningspolisen över särskilda ombud, ett i varje by, vilka hålla
polisen underrättad angående främlingars ankomst och avresa.

Utredningar: Härför användas 1 överkonstapel och 3 konstaplar. Utredningsarbetet
avser dels grövre brott begångna av personer, tillhörande de till
Boden förlagda truppförbanden, dels ock vidlyftigare utredningar angående
förkomna persedlar och dylikt. Sistnämnda utredningsarbete är för närvarande
av ganska betydande omfattning.

Bevakningstjänst: För denna gren av verksamheten åtgå 2 överkonstaplar
och 4 konstaplar. Bevakningen, som avser förrådsbyggnader och försvarsanläggningar
samt kring dessa belägna fridlysta områden, utföres genom
patrullering.

Övrig tjänstgöring: Till luftskyddschefens i Boden förfogande står 1 konstapel.
Återstående personal avgår för semester, fridagar och sjukdomsfall.
Dessutom biträder fästningspolisen vid värdering av markskador efter militära
övningar och förläggningar, utför undersökningar beträffande personer som
söka anställning vid försvarsväsendet samt biträder vid den militära ordningshållningen
och vid kontroll av den militära trafiken inom skyddsområdet.

Övriga av utredningen berörda förhållanden.

Enligt 37 § 7 mom. tjänstgöringsreglementet för armén har kommendanten
i Bodens fästning inseendet över ordning och säkerhet inom
fästningen och dess skyddsområde. Han skall övervaka att till fästningen
hörande verk och försvarsanordningar icke besökas av obehöriga personer
och särskilt att fästningens bestyckning och förråd, befästningsverk och
övriga försvarsanstalter icke bliva utforskade eller obehörigen avbildade. Han
har, jämlikt 97 § 2 mom. samma reglemente, högsta inseendet över fästningspolisens
verksamhet. Jämlikt 42 § 12 mom. tjänstgöringsreglementet har
mobiliseringsofficeren vid staben för Övre Norrlands trupper,
såsom förut nämnts, under kommendanten befälet över fästningspolisen.

Bodens stads poliskår består av 1 överkonstapel och 6 konstaplar.
Länsstyrelsen har den 4 november 1941 förelagt staden att utöka poliskåren
med 1 kriminalkonstapel och 2 konstaplar. Tillfälligt tjänstgöra i kåren 3
extra konstaplar, varjämte länsstyrelsen anvisat medel för ytterligare 2 extra
konstaplar. Något organisatoriskt samband mellan stadens poliskår och fästningspoliskåren
finnes icke. I praktiken har emellertid ett visst samarbete
mellan kårerna genomförts såvitt angår främlingskontrollen samt utredningar
rörande grövre brott inom Bodens garnison. Dessa arbetsuppgifter, vilka

Kungl. Maj.ts proposition nr 342. 7

normalt skolat åligga stadens poliskår, lia numera huvudsakligen övertagits av
fästningspolisen.

Stadsfiskal i Boden har funnits sedan samhället år 1919 blev stad.
Befattningen är avsedd att indragas i samband med att 1941 års distriktsåklagarreform
genomföres. Stadsfiskalen är polischef i Bodens stad och i
denna egenskap chef för stadens poliskår. Genom kungörelsen den 28 juni
1941 (nr 682) angående rikets indelning i landsfiskalsdistrikt har Kungl. Maj :t,
efter framställning av kommendanten i Bodens fästning, medgivit att stadsfiskalstjänsten,
i avvaktan på omorganisationen av fästningspolisen i Boden,
finge tills vidare bibehållas. För närvarande uppehälles tjänsten tills vidare
av den nuvarande landsfiskalen i Överluleå distrikt enligt justitiekanslersämbetets
förordnande.

Bodens fästnings skyddsområde omfattar hela Överluleå, omkring en
tredjedel av Edefors och en mindre del av Nederluleå landsfiskalsdistrikt.
Polisstyrkan i Överluleå landsfiskalsdistrikt utgöres av 1 landsfiskal,
1 landsfiskalsassistent och 2 fjärdingsmän. Landsfiskalen är utmätningsman
i Bodens stad. I Edefors landsfiskalsdistrikt utgöres polisstyrkan
av 1 landsfiskal och 3 fjärdingsmän, av vilka en delvis och en helt tjänstgör
inom fästningens skyddsområde. Polisförhållandena i Nederluleå landsfiskalsdistrikt,
vilket med endast en ringa del ligger inom Bodens fästnings skyddsområde,
torde sakna intresse i detta sammanhang.

Befattningen som krigsfiskal vid Norrbottens regementes krigsrätt,
Norrbottens artillerikårs krigsrätt, Bodens artilleriregementes krigsrätt, Bodens
ingenjörkårs krigsrätt och särskilda krigsrätten i Boden innehaves av
den nuvarande landsfiskalen i Överluleå landsfiskalsdistrikt. Såsom vice
krigsfiskal vid dessa krigsrätter tjänstgör den nuvarande landsfiskalen i
Edefors landsfiskalsdistrikt. Förordnandena, vilka äro personliga, äro meddelade
tills vidare.

Som luftskyddschef inom Bodens fästnings skyddsområde har förordnats
landsfiskalen i Överluleå distrikt.

Tidigare förslag till omorganisation av fästningspolisen.

I samband med genomförandet av 1925 års härordning upptogs frågan örn
ett samordnande av de båda poliskårerna i Boden. I skrivelse till Kungl.
Maj:t den 29 oktober 1926 anförde Bodens stad, bland annat, att ett
visst samarbete kunde tänkas mellan kronans polisväsende (fästningspolisen)
och stadens. Då emellertid frågan härom vore föremål för en i samråd med
kommendanten i Boden påbörjad utredning, borde med avgivandet av ett
eventuellt förslag rörande dylikt samarbete få anstå i avvaktan på slutförandet
av denna utredning. Kommendanten avgav förslag i ämnet till Kungl.
Majit den 17 november 1927.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 842.

Dessförinnan hade polischefen i Boden avgivit förslag till polisväsendets
ordnande. Enligt detta förslag skulle all polistjänst inom staden, såväl den
civila som den militära, övertagas av fästningspolisen. Kommendanten fann
denna tanke realiserbar på det sätt, att för polistjänst i staden av fästningspersonalen
avdelades 1 överkonstapel och 8 konstaplar, vilka skulle tjänstgöra
i staden under viss tid, varefter utbyte skulle ske. En dylik organisation
skulle medföra, att staden anställde och helt avlönade endast en stadsfiskal
och en poliskommissarie, vilkas tjänstgöringsområden skulle inskränkas
till att omfatta allenast Bodens stads område. All övrig polispersonal skulle
anställas och avlönas av staten. För avlöning av den i staden tjänstgörande
polispersonalen skulle staden bidraga med visst belopp. — Kommendanten
framförde i frågan rörande den för staden avsedda polisstyrkans tjänsteställning
till kommendanten och stadspolischefen två alternativ. Enligt det ena
skulle den för staden avsedda polisstyrkan genom dess poliskommissarie lyda
direkt under kommendanten, vilken härigenom bleve polischef i staden.
Genom en dylik anordning skulle visserligen staden vinna den fördelen i ekonomiskt
hänseende, att särskild poliskommissarie kunde inbesparas, men å andra
sidan bleve befälsförhållandena härigenom så tillkrånglade, att ständiga slitningar
mellan de civila och militära chefskapen ej skulle kunna undgås. Med
hänsyn härtill syntes detta alternativ icke böra ifrågakomma. Det andra alternativet
innebar, att all polistjänst, civil såväl som militär, inom centralområdet,
d. v. s. staden i dess helhet, skulle övertagas av den till tjänstgöring i staden
från fästningspolispersonalen avdelade styrkan. Denna personal skulle genom
stadens poliskommissarie lyda under stadens polischef i all tjänstgöring som
ålåge den i egenskap av civil ordningsmakt. Förutom denna tjänstgöring och
i samband med densamma skulle personalen fullgöra även den tjänst inom
centralområdet som tillkomme fästningspolispersonalen. Polisärende, tillhörande
den militära polistjänsten, skulle rapporteras till fästningsjroliskommissarien
genom stadens poliskommissarie, medan däremot ärenden, tillhörande
den civila tjänsten, som fästningspolisen under tjänstgöring utom centralområdet
kunde erhålla kännedom örn, genom fästningspoliskommissarien skulle
rapporteras till stadens poliskommissarie. I särskilda instruktioner borde
tjänstgöringen för polisstyrkan inom staden regleras så att dess uppdrag såsom
fästningspolis inom centralområdet fullt nöjaktigt bleve utförda jämsides
nied den civila polistjänsten. Genom en dylik anordning ansåg kommendanten
åtskilliga fördelar vara att vinna för såväl staden som den militära myndigheten.
Ett oeftergivligt villkor för genomförandet av den föreslagna organisationen
vore emellertid enligt kommendanten, att sådana anordningar vidtoges
beträffande vakttjänstgöringen vid fort och annorstädes inom fästningen, att
man ej nödgades härför taga i anspråk fästningens polispersonal.

I skrivelse i ärendet till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1930 framhöll
kasernkommittén, att vid förhandlingar mellan kommittén och staden den
senares representanter i fråga om polisväsendet anfört, bland annat, att enär
de uppgifter, som å ena sidan fästningspolisen och å andra sidan stadens
polismakt hade att f}''lla, i vissa hänseenden vore av ensartad beskaffenhet,

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

det kunde ifrågasättas, huruvida icke en del av de göromål, som tillkomme
stadens polisstyrka skulle kunna överflyttas på fästningspolisen, varigenom
stadens utgifter för polisväsendet kunde minskas. Kasernkommittén, som
funnit förslaget vara värt beaktande, ansåge sig emellertid ej kunna framlägga
förslag i avseende å en samordning mellan kronan och staden av polisväsendet
med hänsyn till att utredningar i organisatoriskt hänseende vore
nödvändiga.

Över kommitténs skrivelse avgåvo arméförvaltningens fortifikations-,
intendents- och civila departement den 10 december 1930
utlåtande. Beträffande polisväsendet sade sig departementen ha funnit
att, även örn ett närmare samarbete mellan stadens polis och den statliga
fästningspolisen tekniskt läte sig genomföra, avsevärda olägenheter beträffande
såväl befäls- som disciplinära och övriga förhållanden måste antagas
uppstå genom ett dylikt samarbete. Departementen funne jämväl ett
samarbete innebära ett brytande av den genom 1925 års polislagstiftning för
hela riket gemensamma enhetliga polisorganisationen, varför departementen
ansåge frågan böra förfalla.

Genom beslut den 16 januari 1935 avskrev Kungl. Maj:t ärendet
från vidare åtgärd.

I skrivelse till Kungl. Majit den6 maj 1941 omnämnde kommendanten
i Bodens fästning, att han i skrivelse till länsstyrelsen den 3 april 1941
framhållit, att det av gällande bestämmelser icke tydligt framginge, huruvida
fästningspolispersoualen vore utrustad med civil polismans befogenhet. Med
anledning härav hade kommendanten framhållit lämpligheten av att — för den
händelse sådan befogenhet icke kunde anses tillkomma fästningspolispersonalen
— förordnande som civil polisman utfärdades för nämnda personal. I
skrivelse den 21 april 1941 hade länsstyrelsen förklarat, att den icke funne
behov föreligga av sådant förordnande, vadan framställningen icke föranlett
någon åtgärd. — Kommendanten anförde vidare i skrivelsen till Kungl. Majit:

Upprätthållande av allmän ordning och säkerhet finge i allmänhet betraktas
som en rent civil angelägenhet. Inom Bodens fästning vore emellertid
förhållandena egenartade, enär det ålåge kommendanten att ha inseende över
ordning och säkerhet inom fästningen och dess skyddsområde och kommendanten
därför vid behov måste äga möjlighet att vidtaga åtgärder även mot
civilbefolkningen. Erfarenheten hade också visat, att avsaknaden för fästningspolispersonalen
av civil polismans befogenhet medfört avsevärda olägenheter.
I vissa situationer skulle, örn nämnda personal vore utrustad med
dylik befogenhet, tjänsten underlättas, tillvägagångssättet förenklas och samarbetet
med stadens polisväsende främjas. Kommendanten skulle även härigenom
erhålla möjlighet att vid behov biträda den civila ordningsmakten
med ordningens upprätthållande.

Enär kommendanten på grund av det anförda funne det nödvändigt att
fästningspolispersonalen utrustades med civil polismans befogenhet, hemställde
kommendanten, att Kungl. Majit måtte ålägga länsstyrelsen att utfärda
polismans förordnande för fästningspolispersonalen.

I yttrande den 18 maj 1941 anförde överbefälhavaren, att med llän -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

syn till de ökade krav, som under nuvarande läge måste ställas på fästningspolisen
vid dess fullgörande av sina allmänna uppgifter, det syntes nödvändigt,
att fästningspolispersonalen utrustades med civil polismans befogenhet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län avgav den 3 juli 1941 infordrat
utlåtande i ärendet. I utlåtandet åberopades ett av landsfogden i länet
avgivet yttrande, däri denne anförde:

Under fullgörande av fästningspolisens normala arbetsuppgifter ävensom
då fästningspolispersonal av kommendanten ställts till civil polischefs förfogande
för ordningens upprätthållande ägde nämnda personal polismans
skydd och befogenhet. Att därutöver utrusta densamma med sådan befogenhet
vore varken erforderligt eller lämpligt. Den civila polismyndigheten vore
ansvarig för upprätthållande av ordning och säkerhet även inom Bodens städ
och skyddsområdet i övrigt. Den av kommendanten ifrågasatta utvidgningen
av fästningspolisens befogenhet skulle skapa möjlighet för denna att utan
kontroll av den civila polismyndigheten bedriva polisverksamhet, för vilken
den civila myndigheten vore ansvarig. En sådan ordning vore så mycket mera
betänklig som fästningspolispersonalen till största delen saknade praktisk erfarenhet
i ordningspolistjänst.

Länsstyrelsen anförde, att för dess del förelåge intet behov av att fästningspolispersonalen
utrustades med generell polismannabefogenhet. Vidare
ville länsstyrelsen framhålla nödvändigheten av att personal, som bedreve
polisverksamhet, ställdes under befäl av den myndighet, som hade ansvaret
för nämnda verksamhet, samt påpeka att så icke alltid bleve fallet därest
kommendantens hemställan vunne Kungl. Maj:ts bifall.

Statspolisintendenten anförde i yttrande den 11 augusti 1941
samma synpunkter i ämnet som tidigare framhållits av länsstyrelsen.

Ärendet överlämnades den 18 november 1941 till de förut omnämnda,
inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga. I

I skrivelse till Kungl. Majit den 4 juli 1941 anförde kommendanten
i Bodens fästning, att han låtit under sakkunnig polispersonals ledning
verkställa en utredning rörande erforderliga åtgärder för åstadkommande av
en fästningspolisorganisation, som motsvarade rimliga krav på effektivitet.
Denna utredning hade givit vid handen att problemets lösning vore att söka
enligt ettdera av två principiellt olika alternativ.

Det ena alternativet, av kommendanten kallat »statspolislinjen», innebure
att en statspolisavdelning ställdes till kommendantens förfogande för att helt
eller delvis övertaga fästningspolisens arbetsuppgifter. Därest denna statspolisavdelning
rekryterades ur de större statspolisavdelningarna i landet
skulle såväl det kvalitativa kravet som önskvärdheten av ett passagesystem
för de i Boden tjänstgörande polismännen tillgodoses. Emellertid framstode
det som ett ofrånkomligt krav att avdelningen ställdes under kommendantens
befäl, bland annat enär det ålåge kommendanten att ha inseende över ordning
och säkerhet inom fästningen och dess skyddsområde. Med hänsyn härtill
och då en statspolisavdelning författningsenligt måste underställas läns -

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342

styrelsen, landsfogden och den lokale polischefen, kunde kommendanten icke
föreslå en lösning enligt detta alternativ.

I stället föreslog kommendanten en omorganisation enligt det andra alternativet,
av kommendanten kallat »fästningspolislinjen». Enligt detta alternativ
skulle fästningspolisen bibehållas i stort sett i sin nuvarande form, varvid
dock vissa förbättringar skulle genomföras. — Kommendanten anförde
vidare:

Organisation. Med hänsyn till fästningspolisens uppgifter borde densamma
organiseras med en kriminalavdelning och en ordnings- eller bevakningsavdelning.
Den förra avdelningen skulle handlägga ärenden rörande
främlingskontroll, övervakningstjänst, utredningar, spaningstjänst, expedition
och personal. Härför erfordrades 2 överkonstaplar och 5 konstaplar. Den
senare avdelningen skulle ombesörja patrullering inom skyddsområdet samt
ordningshållningstjänst, särskilt inom områdets centrala delar. Härigenom
skulle ordningshållningen genom militärpatruller till större delen kunna indragas.
På grund av bevakningsområdets storlek, 10 kvadratmil, antalet bevakningsföremål
samt de tidvis stora militärstyrkor, som vore förlagda i och
omkring Boden, erfordrades för sistnämnda avdelning en styrka av 3 överkonstaplar
och 17 konstaplar, av vilka 4 borde vara extra ordinarie. Tillika erfordrades
ett skrivbiträde. Hela organisationen skulle sålunda uppgå till 1
poliskommissarie, 2 kriminalöverkonstaplar, 3 överkonstaplar, 5 kriminalkonstaplar,
13 konstaplar, 4 e. o. konstaplar och 1 skrivbiträde.

Poliskommissarien skulle tillika vara stadsfiskal och polischef i Bodens
stad. Härigenom skulle förutsättningar skapas för ett bättre samarbete mellan
fästningspolisen och Bodens stads poliskår, varjämte en avsevärd besparing
för Bodens stad skulle vinnas. Vidare skulle härigenom övergången i sinom
tid till ett helt förstatligat polisväsende underlättas.

Kompetens. För poliskommissarietjänsten skulle erfordras landsfogdekompetens.
För övriga befattningar skulle gälla samma fordringar som enligt
1925 års polislagstiftning gälla för anställning i motsvarande befattningar
vid polisväsendet i stad, som är skyldig tillhandahålla statspolisavdelning
eller reservpolispersonal. För erhållande av ordinarie befattning
skulle dessutom erfordras viss tids tjänstgöring vid fästningspolisen.

Löneförmåner. För åstadkommande av bättre rekryteringsmöjligheter
borde löneförmånerna bringas i nivå med statspolispersonalens på motsvarande
dyrorter. Befattningshavarna skulle åtnjuta lön enligt följande lönegrader
i militära avlöningsreglementet, respektive militära icke-ordinarie -

reglementet:

poliskommissarien .................................... Ca 24

kriminalöverkonstapel ................................. Ca 17

överkonstapel .......................................... Ca 16

kriminalkonstapel .................................... Ca 13

konstapel ................................................... Ca 12

e. o. konstapel .......................................... MEoll

skrivbiträde ............................................. M Eo 2.

Poliskommissarien skulle dessutom åtnjuta ett årligt arvode av minst
2,000 kronor i egenskap av stadsfiskal och polischef i Bodens stad.

Kostnadsökningen för statsverket på grund av ovannämnda löneförbättringar
beräknades av kommendanten till 10,668 kronor årligen.

Tjänsteställning. Poliskommissarien borde hänföras till kaptens tjänsteställning,
överkonstapel till löjtnants, kriminalkonstapel till fanjunkares och

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 342

konstapel till sergeants, dock att sistnämnda kategori efter 20 års väl vitsordad
tjänstgöring borde kunna tilldelas fanjunkares tjänsteställning.

Passagesystem. Enär den alltmera ansträngande patrulleringstjänsten
krävde ungt och spänstigt folk samt enär erfarenheten visat, att fästningspolispersonalen
efter hand bomme i alltför intimt förhållande till ortsbefolkningen
vore ett passagesystem önskvärt. Enär emellertid en tvångsvis förflyttning
av personalen efter viss tids tjänstgöring svårligen läte sig genomföras
kunde den åsyftade personalcirkulationen lämpligen i praktiken åstadkommas
genom skapande av förmånliga villkor för fästningspolispersonalen
vid sökande av annan polisbefattning. Härvid skulle tjänstgöring vid fästningspolisen
få tillgodoräknas som dubbel tjänstgöringstid, dock med undantag
av de fem första åren för poliskommissarien och de tre första åren för
övrig personal. Dessutom skulle tjänstgöring vid fästningspolisen i merithänseende^
likställas med tjänstgöring vid polisväsendet i stad, som är skyldig
tillhandahålla stats- eller reservpolis.

Befogenhet. All personal skulle tillerkännas civil polismans befogenhet.
Poliskommissarien skulle dessutom erhålla befogenhet att förordna örn beslag
samt hus- och kroppsrannsakan ävensom befogenhet enligt 53 § lagen örn
utlännings rätt att här i riket vistas. Dessutom skulle poliskommissarien i
egenskap av stadsfiskal i Boden komma att äga åtalsrätt inom Bodens stadsfiskalsdistrikt.

Beväpning, utrustning m. m. Poliskåren skulle utrustas, förutom med
vanlig polisutrustning, med kulsprutepistoler och tårgasutrustning, enklare
kriminalteknisk utrustning samt 2 personbilar, 2 motorcyklar, 4 ridhästar och
erforderligt antal cyklar.

Kommendantens skrivelse insändes till Kungl. Majit av chefen för
armén, som i yttrande den 12 augusti 1941 anförde:

Den nuvarande organisationen av polisväsendet i Bodens fästning kunde
icke anses tillfredsställande, varför en omorganisation vore av behovet påkallad.
Denna borde främst avse effektiviserande av skyddet för fästningens
säkerhet. Dithörande uppgifter kunde icke lösas utan samarbete med polisväsendet
i övrigt. Huruvida sådant samarbete kunde komma till stånd på
det sätt som kommendanten föreslagit undandroge sig arméchefens bedömande.
Med anledning härav föreslog arméchefen att ärendet måtte för utredning
hänskjutas till särskild sakkunnig.

Arméförvaltningen yttrade i skrivelse den 30 september 1941:

Ifrågavarande spörsmål vore av synnerlig betydelse och i behov av en
snar lösning. Då frågan emellertid syntes Isora "bedömas med hänsyn till
polisväsendet i övrigt föreslog arméförvaltningen att frågan måtte utredas
genom särskild sakkunnig. Då det förefölle som örn en lösning efter den av
kommendanten angivna »statspolislinjen» innebure de största möjligheterna
att vinna erforderlig effektivitet syntes i första hand böra undersökas möjligheten
att undanröja de formella svårigheter, som härvid kunde möta. I och
för sig ville det synas som en lämplig utväg att såväl fästningspolisen som
Bodens stads polis rekryterades ur statspolisen, varvid rekrytering från ett
flertal orter skulle eftersträvas. Härigenom skulle ett ur skilda synpunkter
önskvärt passagesystem komma till stånd. Den gemensamma polisstyrkan
syntes böra stå under kommendantens befäl. Ur denna styrka skulle kommenderas
visst antal polismän att fullgöra civil polistjänst i Bodens stad,
under vilken tjänstgöring de skulle stå under befäl av Bodens stads polischef.
Kostnaderna syntes böra gäldas av Bodens stad i vad de avsåge de till stadens
förfogande ställda polismännen och av statsverket i övrigt.

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

I samband härmed ville arméförvaltningen erinra örn att inom Norrbottens
län funnes ett stort antal fasta försvarsanläggningar, vilka visserligen icke
hade fästningskaraktär men dock borde hemlighållas och skyddas för åverkan,
och ville arméförvaltningen framhålla önskvärdheten av att frågan örn
skyddande av nämnda anläggningar foges under övervägande i samband med
frågan om omorganisation av fästningspolisen.

Sedan yttrande infordrats av länsstyrelsen i Norrbottens län,
åberopade länsstyrelsen i yttrande den22oktoberl941 ett bilagt utlåtande
av landsfogden i länet. Landsfogden anförde däri:

Kommendantens förslag förbisåge att länsstyrelsen i egenskap av högsta
polismyndighet i länet hade ansvaret jämväl för polisverksamheten inom
fästningens skyddsområde. Förslaget utmärktes dessutom av sådan oklarhet
beträffande de avsedda befälsförhållandena, att det redan av denna anledning
icke borde läggas till grund för ett beslut. Det syntes icke heller i andra
avseenden ägnat att medföra mera avsevärda fördelar. — Främlingskontrollen
inom skyddsområdet vore en för fästningspolisen och statspolisen gemensam
uppgift. Det vore därför önskvärt att för nämnda verksamhet erforderlig
personal utbrötes ur fästningspolisen och överflyttades till statspolisen.
Fästningspolisens verksamhet borde begränsas att omfatta bevakningstjänst
samt utredningar rörande brott och ärenden, som ha samband med personal,
tillhörande Bodens garnison. Lämpligt vore örn åt den blivande fästningspoliskommissarien
kunde anförtros ombesörjande av krigsfiskalsgöromålen
vid krigsrätterna i Boden.

Efter åberopande av vad landsfogden sålunda anfört yttrade länsstyrelsen,
att den ansåge det knappast möjligt att avgiva något detaljerat yttrande.

Den 7 november 1941 överlämnades ärendet till utredningsmännen.
Chefen för försvarsdepartementet yttrade därvid till statsrådsprotokollet
samma dag, att av olika myndigheters uttalanden syntes klart
framgå, att den nuvarande organisationen av fästningspolisen icke vore tillfredsställande.
Följande anvisningar gåvos för utredningens bedrivande:

Särskilt borde undersökas, huruvida polisorganisationen inom fästningen
skulle kunna på ett eller annat sätt anknytas till statspolisorganisationen.
En sådan lösning syntes innebära stora fördelar, särskilt ur rekryteringssynpunkt.

Vad anginge kommendantens invändningar mot »statspolislinjen» så syntes
det icke uteslutet att de av kommendanten angivna svårigheterna vid närmare
undersökning skulle visa sig kunna övervinnas.

Vare sig den nya fästningspolisen anknötes till statspolisen eller en från
den civila polisen mera fristående fästningspolis bibehölles, borde möjligheterna
för ett samordnande av denna polisstyrka med Bodens stads polisorganisation
undersökas. Det vore ur flera synpunkter ändamålsenligt att
låta all polisverksamhet i Boden utövas av en enda, enhetligt ledd poliskår.

Slutligen borde frågan örn ordnandet av åklagarväsendet i Bodens stad uppmärksammas.

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 342.

Huvuddragen av sakkunnigförslaget.

Av den kritik som från olika håll riktats mot fästningspolisorganisationen
lia de sakkunniga funnit framgå, att man ansett fästningspolisen — ehuru
måhända från början ägnad att fylla sin uppgift — likväl icke längre motsvara
de fordringar som numera måste ställas på en poliskår inom ett stort
befästningsområde. De sakkunniga ha sammanfattat kritiken i, bland andra,
följande huvudpunkter.

Då bestämmelser saknas örn viss polisiär utbildning och kompetens för
anställning i de olika befattningarna inom kåren, har personalen så småningom
genomgående kommit att bli alltför lågt kvalificerad för att kunna tillfredsställande
lösa sina uppgifter. Detta har ansetts så mycket betänkligare
som de militära befattningshavare, vilka i sista hand bära ansvaret för fästningspolisens
verksamhet, helt sakna polisiär utbildning. — Löneförmånerna
ha icke varit sådana, att de kunnat locka personer som äga mera ingående
polisutbildning och erfarenhet inom polisyrket att söka anställning vid kåren.
—- Inga bestämmelser finnas örn ett organiserat samarbete med Bodens stads
poliskår. Följden har blivit dubbelarbete inom de båda poliskårerna och
bristande effektivitet i polisarbetet såväl i staden som inom skyddsområdet.

De sakkunniga ha ansett den framförda kritiken i stort sett befogad och
funnit frånvaron av en fackmässig högre ledning av fästningspoliskåren
särskilt påtaglig. Härom ha de sakkunniga anfört bland annat:

Med berömvärd vilja syntes man visserligen inom kommendantskapet
söka följa fästningspolisens verksamhet, men någon kontinuerlig ledning och
kontroll av polisarbetet kunde icke anses föreligga. Av naturliga skäl inskränkte
sig kommendantskapets översyn till att avse vissa formella detaljer,
främst fastställande av patrulleringslinjer vid terrängbevakningen. — Ått
organiserandet av fästningspolisens arbete i stort icke sköttes med erforderlig
sakkunskap framgick bland annat därav att främlingskontrollen och bevakningstjänsten
bedrevos på ett sätt som gav anledning till åtskilliga erinringar.
De sakkunnigas uppfattning i denna del bestyrktes av uttalande från annat
sakkunnigt håll. Mera tillfredsställande syntes däremot utredningsarbetet
rörande förkommen materiel bedrivas. Ifrågasättas kunde emellertid örn icke
inom fästningspolisen i denna del utfördes arbete som rätteligen borde ankomma
på militära befattningshavare. —De sakkunniga fingo av den plan
som gällde för arbetsfördelningen närmast det intrycket, att personalen till
övervägande del var sysselsatt med uppgifter som fullgjordes på tjänsterummet
eller i staden.

Under utredningsarbetet hade de sakkunniga sålunda funnit behovet av
en omorganisation av fästningspolisen ytterligare bestyrkt. En polisverksamhet
som byggde på den nuvarande ordningen kunde icke anses försvarlig
vare sig ur militär eller ekonomisk synpunkt. Tidpunkten för en omorganisation
syntes de sakkunniga nu mycket lämplig. Med hänsyn till att stadens
polisväsende stöde i begrepp att utökas, förelåge nämligen goda förutsättningar
för en rationell och ekonomisk lösning av de båda poliskårernas
organisationsproblem, vilka i stor utsträckning sammanfölle.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Vid övervägande av frågan om fästningspolisens framtida ställning uppkommo
enligt de sakkunniga tre huvudfrågor. Den första gällde polisverksamhetens
ordnande i Boden i princip. Den andra avsåge spörsmålet huruvida
någon eller några militära befattningshavare fortfarande borde ha några
befogenheter i polisiärt hänseende inom fästningens skyddsområde. Den
tredje frågan rörde möjligheten att skapa en god rekrytering av polispersonal
i Boden och i sådant syfte åstadkomma förflyttning av enskilda befattningshavare
till annat polisdistrikt. Beträffande de första och tredje
frågorna anförde de sakkunniga:

Den nuvarande ordningen med två av varandra helt oberoende poliskårer
i Boden respektive inom Bodens fästnings skyddsområde måste anses föga
ändamålsenlig och i hög grad ägnad att föranleda dubbelarbete inom kårerna
och kompetenskonflikter mellan dem. Goda skäl talade för att polisväsendet
ordnades så att i varje fall nu angivna olägenheter undanröjdes. — Ett
system med tvenne, i någon form samordnade poliskårer hade under behandlingen
av hithörande ärenden flera gånger föreslagits. Bland annat hade
ifrågasatts att de båda nuvarande poliskårerna skulle ställas under befäl av
en gemensam polischef. Detta förslag hade emellertid den olägenheten, att
chefen skulle komma att i egenskap av polischef i Bodens stad lyda under
länsstyrelsen och som chef för fästningspolisen under kommendanten. Visserligen
vore det ingalunda ovanligt att en befattningshavare i skilda hänseenden
lydde under olika chefer men att, såsom här avsetts, låta en polischef
vid lösandet av varandra närliggande, understundom sammanfallande uppgifter
lyda än under länsstyrelsen, än under kommendanten vore icke tillrådligt.
— Ett annat förslag innebure att staden endast skulle anställa stadsfiskal
och poliskommissarie. Härutöver erforderlig polispersonal skulle tillhandahållas
av fästningspoliskåren, ur vilken personal skulle kommenderas
i tur och ordning till tjänstgöring i Bodens stad under ledning av stadens
polisbefäl. Denna anordning förefölle till det yttre tänkbar. En väsentlig
olägenhet vore dock att personalens lydnadsförhållande vid denna lösning
bleve synnerligen invecklat. — Under utredningens gång hade även den tanken
framkastats att Bodens stad skulle uppsätta en statspolisavdelning, avsedd
att övertaga den nuvarande fästningspolisens arbetsuppgifter. Mot detta
förslag kunde till en början invändas, att Bodens stad icke mot stadgandet
i 5 § polislagen kunde åläggas uppsätta statspolisavdelning. Härtill komme
att endast en jämförelsevis ringa del av den av staden sålunda anställda
poliskåren skulle komma att sysselsättas med staden åvilande polisverksamhet,
under det att huvuddelen av kåren i egenskap av statspolis skulle tagas
i anspråk för fästningspolistjänsten. En dylik utveckling av den nuvarande
statspolisorganisationen kunde icke anses lämplig.

De sakkunniga uttalade därefter som sin principiella uppfattning, att de
uppgifter av polisiär art, vilka kunde komma ifråga i Boden och inom skyddsområdet,
bäst torde lösas inom ramen av en gemensam, enhetligt ledd polisorganisation.
En sådan ordning syntes medföra bland annat den fördelen, att
arbetsuppgifterna lättare kunde överblickas och personalen bättre utnyttjas
med hänsyn både till det aktuella arbetsläget och till de enskilda befattningshavarnas
erfarenhet och fallenhet. Detta gällde icke minst i fråga om kriminalpolisarbetet,
vilken gren hittills syntes ha föga tillgodosetts —• framför allt på
arund av frånvaron av skolad lokal arbetskraft. De sakkunniga hade vid över -

16

Kungl. May.ts proposition nr 342.

vägande av de olika praktiska möjligheter som stöde till buds ansett sig böra
förorda en lösning enligt senast angivna linje, vilken alltså innebure att i Boden
inrättades en enda poliskår, vilken i huvudsak övertoge såväl fästningspolisens
som den kommunala polisens uppgifter.

De sakkunniga ha i detta sammanhang gjort några erinringar, föranledda
av vissa under utredningens gång framförda förslag, och sålunda anfört:

Då det från visst håll förordats en ökning av Bodens stads poliskår samt
att, i samband därmed denna poliskår skulle ersätta fästningspolisen, förtjänade
det att framhållas, att polisväsendet i princip vore en kommunal angelägenhet
och att ett samhälle endast kunde åläggas att utöka sin poliskår i
enlighet med polislagens föreskrifter. Med anledning av ett annat förslag att
lösa problemet genom att till Boden förlägga statspolis från olika statspolisavdelningar
erinrades örn att statspolispersonalen vore kommunalt anställd
och icke skyldig att bosätta sig på annan ort än som förutsatts vid anställningen.
Vid nyanställning av erforderlig personal skulle visserligen andra
bestämmelser kunna införas, men den nuvarande statspolispersonalen kunde
icke tagas i anspråk för ständig tjänstgöring i Boden. Den föreslagna anordningen
skulle sålunda icke medföra, att nu rådande brister och olägenheter
kunde avhjälpas inom rimlig tid. Tilläggas kunde därjämte att om poliskåren
i Boden skulle komma att bestå av befattningshavare från olika statspolisavdelningar,
olika avlöningsbestämmelser skulle komma att gälla för befattningshavare
i samma grad. — I ett förslag hade framförts tanken att åstadkomma
en för tjänsten nyttig cirkulation inom fästningspolisen genom att
skapa förmånliga transportmöjligheter för polispersonalen i Boden vid
sökande av polisbefattning å annan ort (dubbel tjänstetidsberäkning m. m.).
Även denna utväg försvårades emellertid avsevärt av att beslutanderätten i
lönefrågor för ali polispersonal tillkomme de kommunala myndigheterna,
vilka vid sitt avgörande av löneklassplacering m. m. icke kunde förutsättas
låta binda sig av de formella meriterna hos en nyanställd befattningshavare
från Bodens poliskår.

Med hänsyn till alla föreliggande omständigheter av legislativ, ekonomisk
och organisatorisk natur ansågo de sakkunniga det lämpligast att göra den
avsedda poliskåren i Boden till en statlig kår med egen rekrytering. I
och för sig kunde detta icke anses innebära någon större förändring i förhållande
till nu gällande ordning. I form av den nuvarande fästningspolisen
funnes nämligen redan en statlig poliskår i orten. Då Bodens stad fortfarande
borde vara bunden av polislagens bestämmelser att sörja för sitt polisväsende,
föreslogo de sakkunniga i samråd med representanter för staden, att staden
skulle genom kontanta bidrag och genom att tillhandahålla expeditionslokaler
m. m. i skälig omfattning deltaga i kostnaderna för kåren. En dylik anordning
innebure icke ett föregripande av den pågående utredningen angående
polisväsendets förstatligande. Bodens stad måste nämligen i polisiärt hänseende
anses intaga en särställning i förhållande till andra polisdistrikt i
riket. Under inga förhållanden borde enligt de sakkunnigas mening några
principiella betänkligheter av angivet slag få stå hindrande i vägen för att
tillgodose de viktiga intressen varom här vore fråga. — På grund av den föreslagna
poliskårens storlek ansågo de sakkunniga, att möjlighet funnes att en

Kungl. Maj:ts proposition nr 342. 17

del därav vid behov användes efter i huvudsak samma grunder som gälla för
statspolisen.

De sakkunniga ha därefter behandlat frågan örn den föreslagna poliskårens
ställning till den militära organisationen i Boden. De ha därvid understrukit
betydelsen av att en poliskår — särskilt om däri inginge en kriminalavdelning
—- stöde under fackkunnig ledning samt erinrat om att kraven i sådant hänseende
under de senaste åren ökat i styrka, allteftersom det svenska polisväsendet
utbyggts och förhållandena i samhället nödvändiggjort sakkunskap
och effektivitet i polisens arbete. De sakkunniga anförde vidare:

I fråga örn Boden funne utredningsmännen att betydelsen av en väl utbildad
polispersonal i alla grader icke kunde överskattas. De stora värden
som där utförda befästningsanläggningar och befintliga förråd representerade
fordrade en med stor omsorg genomtänkt och väl ledd polisverksamhet. Då
de sakkunniga ansett sig kunna fastslå, att en dylik polisverksamhet för närvarande
icke bedreves inom fästningens skyddsområde, torde anledningen
härtill icke endast vara att söka i svagheter och brister inom den nuvarande
fästningspoliskåren. De sakkunniga kunde sålunda icke frigöra sig från det
intrycket, att frånvaron av en polisiärt skolad högre ledning i förening med
omfattningen av vederbörande militära befattningshavares övriga arbetsuppgifter
utgjorde hinder för ett polischefsskap i egentlig mening. Till nackdel
hade otvivelaktigt också varit de täta personalombyten inom kommendantskapet
vilka sammanhängde med den militära befordringsgången. Trots det
bästa uppsåt — att sådant förelegat ville de sakkunniga icke ifrågasätta —
hade det hittills icke varit möjligt och komme det för framtiden sannolikt
icke heller att bli möjligt att från kommendantskapets sida utöva ett polischefskap
i teknisk och juridisk mening. Ett dylikt chefskap kunde, med
erfarenhet från annat håll, numera endast anförtros en i yrket skolad person.
En sådan befattningshavare måste sökas utom den militära organisationen.

De sakkunniga ha utgått ifrån att poliskåren erhölle en fackutbildad polischef
och därefter upptagit frågan vem denne och poliskåren i övrigt borde
underställas: kommendanten eller länsstyrelsen i dess egenskap av högsta
polismyndighet i länet. Tanken på en tudelning av lydnadsförhållandet avvisade
de sakkunniga huvudsakligen av skäl som förut anförts. De anförde
vidare, att då det numera vore en allmän strävan att konsolidera det svenska
polisväsendet, syntes det naturligt att den föreslagna poliskåren, inberäknad
dess lokale chef, inordnades i den allmänna polisorganisation som stöde
under högsta ledning av Kungl. Maj:t i socialdepartementet.

Vid utredningen av denna fråga ha de sakkunniga undersökt förhållandena
inom en annan med Boden jämförlig ort, nämligen Karlskrona och Karlskrona
fästning. På sistnämnda plats omhänderhaves polisverksamheten av civil
myndighet utan organisatoriskt samband med militär myndighet. Den för
vakttjänst inom det mot landsidan med murar avgränsade örlogsvarvet avsedda
varvspolisen ha de sakkunniga i detta sammanhang ansett sig kunna
lämna ur räkningen. Befälhavande amiralen i Sydkustens marindistrikt har
i utlåtande till de sakkunniga anfört, bland annat:

Ordnings- och vakttjänsten vid förläggningar och bemannade försvarsanstalter
kunde och borde bestridas av militärpersonal. Skulle det eventuellt ur

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 342. »35 42 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

vissa synpunkter eller i vissa fall anses innebära fördelar med en från militären
fristående ordnings- och vaktpersonal må häremot erinras örn de därmed
förenade betydande kostnaderna, som icke torde uppvägas av ökad
effektivitet. För obemannade militära anstalter och anläggningar borde avses
särskilda tillsyningsmän. — Utredningsarbetet i anslutning till konstaterat
eller spårat sabotagedåd eller obehörigt kunskapande krävde däremot särskilt
skolad personal och borde överlåtas till de civila polismyndigheterna, därest
deras tid så medgåve. Under fredsförhållanden finge man väl antaga, att så
vore fallet. — Någon särskild fästningspolis erfordrades icke i fredstid i
Karlskrona fästning eller inom det område som under annan benämning kunde
komma att motsvara fästningen.

Sakkunnigförslagets utformning.

De sakkunnigas förslag innefattar i huvudsak följande.

Verksamhet och organisation. Verksamheten inom den föreslagna poliskåren
skulle i första hand omfatta följande uppgifter:

a) upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom Bodens stad;

b) verkställande av spaning och utredning angående dels brott och förseelser,
begångna inom Bodens stad och hörande till allmän domstol, dels
ock brott, begångna inom Bodens fästnings skyddsområde och hörande till
krigsdomstol, i de fall då på grund av sakens beskaffenhet utredningen
icke lämpligen bör verkställas av militär myndighet;

c) handhavande av främlingskontroll och underrättelsetjänst inom skyddsområdet;
samt

d) fullgörande av bevakningstjänst och i samband därmed ordningshållning
inom skyddsområdet utanför staden.

Härjämte borde — med hänsyn såväl till betydelsen ur militär synpunkt
av att ordning och säkerhet inom fästningens skyddsområde effektivt upprätthölles
som till de stora värden som representerades av staten tillhöriga
förråd och anläggningar inom skyddsområdet — poliskåren åläggas biträda
de lokala polischeferna inom skyddsområdet utanför staden med brottsutredningar.

Vidare skulle möjlighet finnas att vid behov kunna taga i anspråk viss
del av kåren för tjänstgöring i likhet med statspolis.

De sakkunniga ha i detta sammanhang erinrat örn att justitieombudsmannen
i sin ämbetsberättelse till 1942 års riksdag (sid. 120) uttalat, att
de militära myndigheterna hade att i första hand verkställa utredning rörande
lagöverträdelser som beginges inom de militära förbanden eller hörde till
krigsdomstols prövning, att, därest militärmyndighet i undantagsfall funne
sig icke kunna verkställa utredningen, den ägde att härför erhålla biträde
av den civila polismyndigheten samt att underordnad civil polismyndighet,
som ansåge sig ej böra eller kunna tillmötesgå av militärmyndighet framställd
begäran örn biträde, hade att anmäla detta för länsstyrelsen för åstadkommande
av samarbete mellan denna och vederbörande militärbefälhavare.
De sakkunniga, som i princip delade justitieombudsmannens mening, ha
vidare anfört:

Kungl. Majlis proposition nr 342.

19

På grund av de särskilda förhållanden som rådde i Boden genom den dit
förlagda garnisonens avsevärda numerär syntes dock anlitande av civil polismyndighet
för brottutredningar måhända kunna komma ifråga i större utsträckning
i Boden än å andra förläggningsorter. Beträffande brott, som
begåtts av personal vid förband utanför Bodens stads område och som skulle
hänskjutas till allmän domstol, syntes förbandschefen efter vanliga regier
böra ha att i första hand vända sig till den lokale polischefen, d. v. s. vederbörande
landsfiskal, vilken då hade möjlighet att, om så erfordrades,
rekvirera biträde från poliskåren i Boden. — Det syntes mindre lämpligt
att anknyta verksamheten för brottsutredning till skyddsområdet såsom
sådant. Dess gränser sammanfölle nämligen icke till hela sin sträckning
med polisdistriktsgränserna. Det syntes då lämpligt, att det samarbete beträffande
utredningsverksamheten som förutsatts skulle äga rum mellan poliskåren
i Boden och landsfiskalen i Edefors distrikt utsträckes att avse hela
nämnda distrikt. Den obetydliga del av Nederluleå distrikt som ingår i
skyddsområdet syntes däremot utan olägenhet kunna uteslutas från poliskårens
normala verksamhetsområde. Härigenom skulle enhetlighet vinnas
vid rekvisition av biträde av kriminalpolis och man skulle undvika svårigheten
att fastställa, huruvida ett brott begåtts inom eller utom skyddsområdet.
— Beträffande ordningshållningstjänsten syntes poliskårens normala verksamhet
böra begränsas att omfatta allenast skyddsområdet. — Genom en för
landsfiskalen i Överluleå distrikt lätt tillgänglig polis i Boden komme en viss
lättnad att inträda i fjärdingsmännens utredningsverksamhet. Dessa kunde
sålunda mera odelat ägna sig åt indrivning av utskylder, vilket måste få till
följd ett förbättrat indrivningsresultat.

Under utredningen hade från militärt håll uttalats den meningen,
att fästningspolisens huvuduppgift vore att bevaka till Bodens fästning
hörande befästningsanläggningar (fort, batterier, förråd, permanenta stridsoch
skyddsvärn m. m.). I anslutning härtill hade uppgivit^, att denna bevakning
för närvarande visserligen övertagits av de militära förbanden men
att vid återgång till normala förhållanden polisen måste bevaka forten m. fl.
anläggningar.

De sakkunniga ha med anledning härav framhållit:

Denna bevakning måste vara att hänföra till militär vakthållning. För
dylikt ändamål kunde det icke anses rimligt att uppsätta en mot behovet
svarande poliskår. Häremot uppreste sig såväl ekonomiska som praktiska
hinder. — Att en polisiär bevakningstjänst ständigt måste fullgöras inom
fästningens skyddsområde, funne de sakkunniga emellertid uppenbart. Denna
bevakning borde verkställas i form av patrullering till fots, på cykel, till häst
och på skidor såväl på vägar som i terrängen omkring och mellan befästningsanläggningarna.
Vidare borde den för tjänsten avsedda personalen utöva
ständig kontroll över civilbefolkningen inom ifrågavarande område och över
de personer som tillfälligt uppehölle sig där som arbetare, gäster eller turister.
En dylik verksamhet kunde med utsikt till resultat endast utövas av en rörlig,
under kvalificerat befäl stående polispersonal. Att använda polisiärt utbildade
yrkesmän i stationär vakttjänst vid befästningsanläggningarna m. m.
måste så småningom verka förslöande och ägnat att efter ett antal år nedbringa
yrkesstandarden. — Från denna utgångspunkt hade utredningsmännen
bedömt behovet av polisutbildad bevakningspersonal inom skyddsområdet
utanför staden. Skulle med förändrade förhållanden behovet av rörlig bevakning
och ordningshållning inom angivna område minskas och tillgången

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

till militär vakttrupp avsevärt nedgå, funnes möjlighet att ombilda vissa
polisbefattningar till stationära fortvakts- eller vaktmästartjänster.

De sakkunniga ha föreslagit, att poliskåren skulle organiseras på en kriminalavdelning,
en ordningsavdelning och en bevakningsavdelning. Arbetsuppgifterna
borde fördelas på följande sätt mellan avdelningarna:

kriminalavdelningen: brottsutredningar, främlingskontroll och under rättelsetjänst; ordningsavdelningen:

ordningshållning inom Bodens stad och utredningar
rörande inom staden begångna ordningsförseelser ävensom vakthållning å
poliskårens station; samt

bevakningsavdelningen: bevakningstjänst samt ordningshållning inom
skyddsområdet utanför Bodens stad, därvid avdelningen skulle särskilt söka
hindra obehörigt utforskande av befästningsanläggningarna samt att skada
gjordes å försvarsväsendets inom skyddsområdet befintliga egendom.

Kriminalavdelningens utredningsverksamhet inom Överluleå och Edefors
landsfiskalsdistrikt syntes böra bedrivas enligt de grunder som gällde för
statspolisens verksamhet, d. v. s. efter rekvisition av vederbörande landsfiskal
efter landsfogdens närmare bestämmande.

Poliskårens personal. De sakkunniga ha uttalat, att en poliskårs effektivitet
till icke ringa del vore beroende av tillgången till kvalificerat och
driftigt befäl. Saknades sådant i tillräckligt antal, nedsjönke arbetet lätt
till slentrian. Med hänsyn till den föreslagna poliskårens skiftande arbetsuppgifter,
gjorde sig kravet på befattningshavare i högre befälsställning
särskilt gällande i detta fall.

För den centrala ledningen av poliskåren ha de sakkunniga ansett tre
befattningshavare erforderliga, nämligen en polischef, en polisassistent och
en poliskommissarie. Polisassistenten avsåges skola huvudsakligen tjänstgöra
på kriminalavdelningen, under det att poliskommissarien borde under polischefen
föra befälet över poliskåren i övrigt samt ha den direkta ledningen av
ordnings- och bevakningsavdelningarnas arbete.

För att tillgodose kravet på militär sakkunskap vid bedömandet av frågor
som äga samband med Bodens fästning och dess garnison och för att säkerställa
samarbetet med de militära myndigheterna ha de sakkunniga funnit
ändamålsenligt med en militärassistent hos polischefen. Militärassistenten
skulle deltaga i handläggningen av ärenden av nyssnämnda beskaffenhet samt
i övrigt tjänstgöra som militär rådgivare åt polischefen. Dessutom borde
militärassistenten i viss omfattning deltaga i prövningen av personalärenden
inom kåren. Till militärassistent borde lämpligen beordras en officer av
lägst kaptens grad ur Bodens garnison.

Vid beräkningen av personalbehovet för kåren lia de sakkunniga ansett
följande organisation erforderlig:

Polischef

Mili tär assistent

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

21

Polisassistent
Poliskommissarie
Kriminalavdelningen: 1

4

Ordningsavdelningen: 1

11

2

Bevakningsavdelningen: 1

1

11

2

Kontorspersonal: 1

1

Hästskötare.

överkonstapel

kriminalkonstaplar

överkonstapel

konstaplar

extra ordinarie konstaplar
överkonstapel
inspektionskonstapel
konstaplar

extra ordinarie konstaplar

kvinnligt kontorsbiträde, tillika registrator

kvinnligt skrivbiträde

De sakkunniga ha framhållit, att den föreslagna organisationen vore avsedd
för normala förhållanden. Det hade varit svårt att med fullständig
säkerhet beräkna personalbehovet ens för sådana förhållanden, innan närmare
erfarenhet vunnits beträffande inverkan på arbetsbördan av vissa genom omorganisationen
nytillkomna faktorer, såsom upphörandet av nu förekommande
dubbelarbete, rikligare tillgång på kvalificerat befäl och en förbättrad utrustning.
De sakkunniga vore övertygade om att den föreslagna organisationen
i varje fall icke tagits till för stor. — För den händelse det skulle
visa sig att den föreslagna kåren under nu rådande förhållanden skulle behöva
förstärkas, ha de sakkunniga ansett detta böra ske genom tillsättande
av extra befattningshavare. De sakkunniga hade i den delen haft under övervägande
ett förslag, avseende tillsättande av 2 extra kriminalkonstaplar och
6 extra konstaplar, men funne sig icke kunna avgiva något förslag härutinnan
innan närmare erfarenhet vunnits beträffande den nu föreslagna organisationens
effektivitet.

Poliskårens ställning till kommendanten. De sakkunniga ha till en början
erinrat om att det förhållandet, att fästningspolisen enligt nuvarande ordning
stöde under kommendantens befäl, icke innebure någon inskränkning i länsstyrelsens
allmänna behörighet såsom högsta civila polismyndighet i länet
såvitt anginge fästningens skyddsområde. Fästningspolisen hade allenast
kommit att bilda en från polisväsendet i övrigt fristående, självständigt
arbetande poliskår under militär ledning. De överväganden som de sakkunniga
företagit hade lett till att polisverksamheten inom skyddsområdet ansetts
böra för framtiden anförtros en poliskår under fackmässig ledning och inordnad
i det allmänna civila polisväsendet. Detta innebure även att kommendantens
eller annan militär befattningshavares chefskap skulle upphöra över
den personal som vore avsedd att övertaga den nuvarande fästningspolisens
arbetsuppgifter. — De sakkunniga ha vidare anfört bland annat:

Mot förslaget i denna del hade erinringar gjorts från militärt håll. Man

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 342

hade sålunda vänt sig mot att beslutanderätten i fråga om den nya poliskårens
verksamhet — främst i vad den anginge bevakningstjänsten inom
skyddsområdet —• icke skulle tillkomma kommendanten. Det hade av en
myndighet föreslagits, bland annat, att kommendanten borde tillförsäkras
ett bestämmande inflytande dels på bevakningstjänstens utformning inom
skyddsområdet och dels beträffande de uppgifter som ur hans synpunkter
skulle lösas. — Motståndet mot förslaget i denna del syntes närmast vara
av psykologisk art: man befarade en bristande förståelse från den civile polischefens
sida för de militära synpunkterna på bevakningstjänsten. — En
sådan tankegång kunde de sakkunniga icke följa. Det funnes ingen anledning
att befara, att en för tjänsten väl skickad civil befattningshavare i chefställning
icke skulle fullgöra sin tjänsteplikt även i den del varom här vore fråga.
Just frånvaron av sakkunskap i ledningen hade lett till att de förhållanden
uppkommit mot vilka man på militärt håll vänt sig i sin kritik av den nuvarande
fästningspolisorganisationen. — Vid bedömandet av detta spörsmål
hade utredningsmännen utgått från att de militära intressena i fråga örn
fästningens skydd och bevakning skulle väl tillgodoses. För sådant ändamål
skulle alla ärenden som berörde militära förhållanden inom poliskårens verksamhetsområde
föregås av samråd med kommendanten. Kommendanten skulle
till polischefen lämna uppgift å de delar av skyddsområdet där polisbevakning
borde ske samt ange vilka önskemål i övrigt som ur militär synpunkt
förelåge beträffande poliskårens användning inom skyddsområdet. Att
polischefen kornme att tillgodose dessa önskemål syntes utredningsmännen
uppenbart. Skulle mot all förmodan kommendanten finna att polistjänsten
i detta eller annat hänseende icke fullgjordes i överensstämmelse med vad
han ansåge riktigt eller rimligt, ägde kommendanten naturligtvis i vanlig
ordning bringa frågan under högre myndighets prövning. För att understryka
betydelsen av samarbetet mellan kommendantskapet och polisledningen
innehölle förslaget att polischefen skulle genom veckorapporter hålla kommendanten
underrättad örn handlagda ärenden rörande militära förhållanden
inom skyddsområdet.

Polishårens tjänstgöring i likhet med statspolis. De sakkunniga ha, såsom
i det föregående angivits, funnit det lämpligt att kriminalavdelningens utredningsverksamhet
inom Överluleå och Edefors landsfiskalsdistrikt bedreves
enligt de för statspolisens verksamhet gällande grunderna. — De sakkunniga
anförde vidare:

Härutöver syntes emellertid möjlighet föreligga att någon del av kåren vid
särskilda tillfällen av länsstyrelsen disponerades för tjänstgöring i likhet med
statspolis. Härför borde högst få tagas i anspråk inom ordningsavdelningen:
överkonstapeln och 5 konstaplar; samt inom bevakningsavdelningen: inspektionskonstapel
och 5 konstaplar (ryttarna). — Från visst civilt håll hade häremot
anförts, att den föreslagna poliskårens styrka icke skulle medgiva avvarande
av personal för statspolistjänst. En militär myndighet hade uttalat
farhågor för att bevakningstjänsten icke skulle bliva vederbörligen tillgodosedd,
därest en avsevärd del av bevakningsavdelningen avsåges för statspolistjänst.
Det kunde därvid, enligt denna militära myndighets åsikt, befaras att
återstoden av bevakningsavdelningen disponerades för ordningshållning inom
skyddsområdet eller andra uppgifter, varigenom ingen personal skulle stå till
förfogande för bevakningstjänsten. — Häremot framhölles, att den angivna
tjänstgöringen i likhet med statspolis, frånsett kriminalavdelningens utredningsverksamhet
inom Överluleå och Edefors landsfiskalsdistrikt, vore avsedd

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

. att komma ifråga endast i mindre utsträckning i fall då erforderlig statspolispersonal
icke funnes tillgänglig. Beträffande åter farhågorna att bevakningstjänsten
skulle bli mindre väl tillgodosedd då personal ur bevakningsavdelningen
kommenderades till statspolistjänst kunde anföras, att bevakningstjänsten
i egenskap av nämnda avdelnings främsta uppgift måste förutsättas
under alla förhållanden bli tillgodosedd och att en tillfällig minskning av
avdelningens personalstyrka endast kunde medföra viss inskränkning av ordningshållningstjänsten
inom skyddsområdet.

åklagarfrågan i Boden och vid krigsrätterna. De sakkunniga ha erinrat örn
att från militärt håll yrkats, att den person som under kommendanten
skulle ha chefskapet över fästningspolisen eller den poliskår som trädde i
dess ställe måtte beklädas med åklagarmyndighet inom sitt verksamhetsområde.
Med anledning härav ha de sakkunniga framhållit, att en sådan
anordning -— även örn den vore tekniskt genomförbar, vilket vore mycket
tveksamt — stöde i strid med den allmänna reform av det svenska åklagarväsendet,
som numera vore på väg att slutligt genomföras. En av principerna
för denna reform hade varit att avskaffa vissa lägre åklagarbefattningar.
Sannolikt skulle en med åklagarbefogenhet utrustad fästningspolischef närmast
kunna jämställas med en dylik lägre åklagare. Åklagarfrågan i Boden
måste därför lösas efter andra linjer. De sakkunniga anförde härom vidare:

Utgångspunkten borde vara att i Boden skapa en kvalificerad åklagare,
som genom sin ställning till polisväsendet i orten utan omgång kunde följa
målens förberedande utredning och i anslutning därtill väcka och utföra
ansvarstalan vid domstol. Detta stöde i överensstämmelse med en numera
godtagen princip inom den svenska straff processen. I anslutning härtill föresloges,
att polischefen i Boden tillika bleve allmän åklagare i Bodens stad.
Till fullföljd av principen om samband mellan den förberedande polisutredningen
och åtalet förutsatte de sakkunniga, att polischefen jämväl förordnades
till krigsfiskal vid krigsrätterna i Boden. Såsom vice krigsfiskal borde polisassistenten
lämpligen ifrågakomma. Denna ordning syntes innebära en
lämplig fördelning av de arbetsuppgifter som här vore ifråga. Ur rättsskipningens
synpunkt och med tanke på rättegångsreformen måste det anses
mycket lämpligt, att det inom Norrbottens län tillkomme ytterligare en rättsbildad
åklagare.

Kompetensfordringar. Med hänsyn till de viktiga uppgifter som skulle
åvila poliskåren ha de sakkunniga föreslagit landsfogde- respektive landsfogdeassistentkompetens
för polischefen respektive polisassistenten. De sakkunniga
lia därjämte erinrat örn att inom polisbefälet i Norrbottens län för
närvarande icke funnes någon utöver landsfogden med högre kompetens än
som erfordras för landsfiskalsbefattning. Med hänsyn till det utsatta läge
nämnda län i olika hänseenden intoge syntes det högeligen önskvärt, att en
förstärkning inom den mera kvalificerade polispersonalen bomme till stånd.
För övriga befattningar vid poliskåren lia, utöver fordran på viss tjänstgöringstid
m. m., följande kompetensvillkor föreslagits: för poliskommissarien
kommissarieklassen i statens polisskola; för överkonstapel, inspektionskonstapel
och kriminalkonstapel överkonstapelklassen i statens polisskola; samt
för konstapel konstapelklassen i statens polisskola.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Löneförmåner. De sakkunniga ha föreslagit följande lönegradsplacering:

Stadsfiskal ................................................... A 24

Poliskommissarie .......................................... A18

Överkonstapel ................................................ A15

Inspektionskonstapel....................................... A 12

Kriminalkonstapel .......................................... A12

Konstapel ...................................................... A 10

Hästskötare ................................................... A 5

Kontorsbiträde ............................................. A 4

Skrivbiträde ................................................ A 2

Polisassistent ................................................ Eo 18

E. o. konstapel ............................................. Eo 7

Militärassistent, årligt arvode ........................ 600 kronor.

Härtill skulle för stadsfiskalen och polisassistenten komma arvoden som
krigsfiskal respektive vice krigsfiskal med 3,000 kronor respektive 1,200
kronor.

Tillsättning. De sakkunniga ha erinrat örn att det för närvarande vore en
tendens att låta det högre polisbefälet i allt större omfattning tillsättas av
Kungl. Maj:t. Detta vore lyckligt och ägnat att fördelaktigt påverka polisväsendets
utveckling i riktning mot enhetlighet och effektivitet. Landsfiskalsbefattningarna
tillsattes numera av Kungl. Maji. Med hänsyn härtill föresloges
att stadsfiskalen utnämndes av Kungl. Maj:t. Eör tillgodoseende av
de militära myndigheternas intressen borde före tillsättande kommendantens
yttrande i ärendet infordras. Annan ordinarie personal än stadsfiskalen och
kontorspersonalen borde antagas av länsstyrelsen. Även polisassistenten
borde förordnas av länsstyrelsen. Kontorspersonal och andra icke ordinarie
befattningshavare än polisassistenten borde antagas av stadsfiskalen.

Stadigvarande tjänstgöring å annan ort. Eör vinnande av allsidig erfarenhet
inom polisyrket och för att möjliggöra nödig cirkulation har föreslagits
skyldighet för all polispersonal vid kåren med undantag av stadsfiskalen och
polisassistenten att utan minskning av utgående löneförmåner mottaga förordnande
å tjänst vid poliskår som uppsätter statspolisavdelning.

Bisysslor. De sakkunniga ha förordat långt gående begränsningar i rätten
att ha bisysslor samt anfört:

Principen borde vara att all verksamhet som vore ägnad att kunna inverka
menligt på befattningshavarnas arbetskraft och intresse för tjänsten skulle
vara förbjuden. I anslutning härtill borde förbud stadgas mot att utan särskilt
tillstånd med tjänsten förena annan allmän eller enskild befattning eller därmed
jämförligt uppdrag. Även borde stadgas förbud mot att själv eller genom
annan förrätta auktioner, att vara rättens ombudsman eller att vara enskild
parts rättegångsombud eller rättegångsbiträde. Befattningshavare skulle ej
heller äga att själv eller genom annan bedriva enskild yrkes- eller affärsverksamhet.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Pensionsålder. De sakkunniga ha framhållit, att för polistjänst erfordrades
i allmänhet en avsevärd grad av spänstighet och rörlighet. Icke minst gällde
detta bevakningstjänsten i Boden, vilken ofta innefattade avpatrullering nattetid
och under ogynnsamma värderleksförhållanden av delvis tämligen svårframkomlig
terräng. På grund härav föresloges följande undantag från de
regler rörande pensionsålder som med hänsyn till förut föreslagna lönegrader
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eljest skolat gälla: stadsfiskal 63
år, poliskommissarie 60 år, överkonstapel, inspektionskonstapel och kriminalkonstapel
57 år samt konstapel 55 år.

Poliskårens reserv. För att säkerställa personaltillgången under exceptionella
förhållanden, då en tillfällig utökning av kåren kunde bli erforderlig,
lia de sakkunniga föreslagit skyldighet för personalen att viss tid efter inträde
i pensionsåldern, förslagsvis till 65 års ålder, kvarstå i poliskårens reserv med
skyldighet att, då Kungl. Maj:t så funne erforderligt, återinträda i tjänstgöring.
De sakkunniga ha framhållit, att därest nämnda anordning genomfördes,
en välbehövlig reserv av expeditions- och vakthållningspersonal skulle
skapas, varigenom all den aktiva personalen vid behov kunde frigöras för mera
krävande sysslor.

Utrustning. Enär bevakningsavdelningens tjänstgöring vore av den art att
den med fördel delvis kunde utföras av ryttare, ha de sakkunniga föreslagit,
att hästarna vid statspolisen i Luleå överflyttades till Boden och tilldelades
bevakningsavdelningen. Härtill komme att dessa hästar endast i mindre utsträckning
kunde utnyttjas för tjänstgöringen i Luleå. Dressyr- och motioneringsmöjligheterna
i Luleå vore för övrigt dåliga, enär ridhus saknades där.
— Hundar syntes med fördel kunna komma till användning såväl inom
kriminalavdelningen som inom bevakningsavdelningen, och de sakkunniga föreslogo
därför, att poliskåren erhölle fyra polisdresserade hundar. — För att möjliggöra
snabba förflyttningar inom tjänstgöringsområdet borde kåren utrustas
med motorfordon. Då motorcyklar särskilt vintertid ansetts mindre lämpliga,
beräknade de sakkunniga behovet av motorfordon till åtminstone två bilar,
därav en medelstor och en mindre. — För kriminalavdelningens verksamhet
erfordrades slutligen kriminalteknisk utrustning.

Luftskyddschefskapet i Boden. Enär stadsfiskalen i Boden vore den ende
polischef inom skyddsområdet som disponerade erforderlig personal för
effektiv övervakning av luftskyddsbestämmelsernas efterlevnad, ha de sakkunniga
ansett, att han borde vara luftskyddschef inom skyddsområdet.

Utmätningsmannabefattningen i Boden. Exekutionsväsendet borde om möjligt
skiljas från polistjänsten. De sakkunniga ha därför föreslagit, att landsfiskalen
i Överluleå distrikt bibehölles som utmätningsman i Bodens stad.

Vissa avvecklingsspörsmål. De sakkunniga ha anfört, att i samband med
övergången till den nya organisationen komme arbetsbördan för landsfiskalen

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

i Överluleå distrikt att avsevärt lättas i det att lian befriades från göromålen
såsom stadsfiskal och polischef i Bodens stad, krigsfiskal vid krigsrätterna i
Boden samt luftskyddschef inom Bodens fästnings skyddsområde. Med hänsyn
härtill borde den nu befintliga befattningen som landsfiskalsassistent i
nämnda distrikt kunna i samband med omorganisationens genomförande indragas.
— Vid överflyttningen av hästarna till Boden kunde de två hästskötarbefattningarna
i Luleå samt två konstapelsbefattningar vid statspolisen i
Luleå indragas, de sistnämnda befattningarna allt eftersom vakanser uppstode
inom poliskåren i Luleå.

Ben nya organisationens ikraftträdande. Med hänsyn till personalens bostadsförhållanden
och det förberedelsearbete som erfordrades för den nya
organisationens genomförande ha de sakkunniga föreslagit, att poliskårens
verksamhet skulle börja den 1 oktober 1942.

Avtalet med Bodens stad.

De sakkunniga — vilka ansett att kronans övertagande av ansvaret för
polisverksamheten i Bodens stad icke borde medföra att staden i ekonomiskt
hänseende komme att intaga en gynnad ställning i förhållande till andra
städer — lia funnit det mest ändamålsenligt, att polislagens stadgande örn
skyldighet för polisdistrikt att avlöna erforderlig polispersonal i princip alltjämt
ägde tillämplighet beträffande Bodens stad samt att kronan genom ett
privaträttsligt avtal åtoge sig att mot viss ersättning från staden fullgöra
stadens skyldigheter härutinnan. Denna ersättning från staden syntes då
böra utgå genom bidrag från stadens sida till täckande av kostnaderna för den
nya poliskåren i Boden, vilka bidrag — i form av ekonomiskt tillskott eller
prestationer av annat slag — borde avpassas så, att de motsvarade vad staden
kunde beräknas skola ha fått vidkännas därest staden även i fortsättningen
skolat sörja för ett eget polisväsende.

I samråd med representanter för staden ha de sakkunniga uppgjort förslag
till ett sådant avtal, vilket förslag av stadsfullmäktige i Boden den 12 februari
1942 enhälligt antagits. Vid antagandet har förutsatts, att kronan för sin del
godkänner avtalet senast den 1 augusti 1942. — Avtalet innehåller i huvudsak
följande:

Kronan övertager från och med den 1 oktober 1942 den staden åvilande
skyldigheten att sörja för polisverksamhetens upprätthållande inom stadens
polisdistrikt. — Staden tillhandahåller kostnadsfritt erforderliga expeditionsoch
övriga tjänstelokaler samt garage för hela den nya poliskåren i Boden
och svarar utan ersättning för lokalernas underhåll och uppvärmning samt
yttre renhållning kring desamma. Tjänstelokalerna upplåtas i den staden tillhöriga
tingshusbyggnaden i Boden, vilken förses med erforderlig tillbyggnad.
— Staden överlämnar utan ersättning till kronan all i stadens ägo befintlig
polisutrustning samt alla av stadens poliskår för närvarande nyttjade lösa inventarier.
*— Härjämte erlägger staden årligen till kronan ett visst kontant
belopp. Jämkning av beloppet kan av kronan eller staden efter uppsägning
påyrkas vart femte år, varvid, för den händelse enighet örn beloppet icke skulle

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

uppnås, ett skiljemannaförfarande föreskrivits. Beloppet Ilar tills vidare fastställts
till 36,496 kronor. Metoden för beloppets uträknande framgår av en
vid avtalet fogad promemoria. — Vissa övergångsbestämmelser reglera övergången
till den nya polisorganisationen av personalen vid stadens poliskår
samt de ekonomiska förhållandena mellan kronan, staden och nämnda personal.
— Besluta Kungl. Majit och riksdagen örn ändrade grunder för skyldigheten
att utgöra kostnaderna för polisväsendet i riket, skall avtalet upphöra att gälla
den dag de nya bestämmelserna träda i kraft.

Övergångsbestämmelser.

De sakkunniga lia framhållit, att i och med inrättandet av den nya poliskåren
i Boden komme fästningspolisen och Bodens stads poliskår att upphöra,
varvid de befattningshavare vid nämnda kårer som så önskade och befunnes
lämpliga borde erhålla anställning i motsvarande befattningar i den
nya poliskåren. Då emellertid enligt gällande grundsatser en ordinarie befattningshavare
icke vore pliktig att mot sin vilja underkasta sig minskning av
honom tillkommande förmåner, borde de befattningshavare som icke önskade
anställas på de för den nya kåren avsedda villkoren beredas möjlighet att
tjänstgöra i kåren på de för dem i tidigare gällande författningar stadgade
villkoren beträffande avlöning och pension m. m. Därvid syntes beträffande
personal från Bodens stads poliskår den i samband därmed uppkommande
ökade kostnaden böra betalas av staden. — De sakkunniga anförde vidare:

För uppflyttning i högre löneklass borde befattningshavare få tillgodoräkna
sig sådan tjänstgöring i Bodens stads poliskår eller fästningspolisen som han
ägt tillgodoräkna för avlöningsförhöjning om han kvarstått i någon av nämnda
kårer. Motsvarande regel syntes även böra gälla beträffande personal som
från annan kommunal poliskår vunne anställning vid poliskåren i Boden. —
För att underlätta en omorganisation av fästningspolisen hade kommendanten
föreslagit att personal ur fästningspolisen som förklarade sig villig i samband
med omorganisationen avgå med förtidspension skulle tillerkännas flyttningsersättning,
vilken enligt nu gällande regler icke tillkomme förtidspensionerad
personal. Till vinnande av samma ändamål hade kommendanten även ifrågasatt
att förtidsavgången fästningspolispersonal skulle kunna tillerkännas full
pension. Slutligen hade fästningspoliskommissarien förklarat sig villig avgå
med förtidspension, därest han jämte flyttningsersättning och full pension erhölle
ersättning för genom avgången liden ekonomisk förlust med ett belopp
av 2,500 kronor. —• Med hänsyn till föreliggande omständigheter funne de
sakkunniga lämpligt, att fästningspoliskommissarien bereddes möjlighet att
avgå i samband med övergången till den nya organisationen. För att vinna
detta syfte föresloges, att ifrågavarande befattningshavare redan den 1 oktober
1942 erhölle rätt till full pension samt till flyttningsersättning. I övrigt
syntes några särskilda bestämmelser för att underlätta förtidsavgång av personal
inom fästningspolisen för närvarande icke böra ifrågakomma. Skulle
det emellertid visa sig att för att möjliggöra en god rekrytering av överkonstapelsbefattningarna
någon av de nuvarande överkonstaplarna vid fästningspolisen
avginge före uppnådd pensionsålder, borde Kungl. Majit bereda möjlighet
härtill på samma sätt som föreslagits beträffande fästningspoliskommissarien.

28

Kungl. Majlis proposition nr 342.

De sakkunnigas kostnadsberäkningar.

Enär personalen i den nya organisationen i vissa fall vid löneklassplaceringen
skulle få tillgodoräkna sig tjänstgöring inom annan polisorganisation lia
de sakkunniga icke med säkerhet kunnat avgöra, i vilken löneklass nyanställd
personal komme att placeras. Då det vidare icke vore möjligt att avgöra huru
de äldre befattningshavarna vid den kommunala polisen i Boden komme att
ställa sig till frågan örn en övergång till statstjänst, kunde de blivande lönekostnaderna
icke beräknas med fullständig noggrannhet. De sakkunniga ha
funnit det mest praktiskt att räkna så som örn hela den nya poliskårens avlöning
skulle utgå enligt den mellersta löneklassen inom vederbörlig lönegrad
i allmänna avlöningsreglementets löneplan.

I enlighet med de sakkunnigas beräkningar skulle personalkostnaderna för
den nya organisationen uppgå till följande belopp:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän ................................. kronor 165,846

Arvode ........................................................................ » 600

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........................ » 21,540

Rörligt tillägg ................................................... » 27^330

Summa kronor 215,316

Härtill komma de tilläggsarvoden som skola utgå till stadsfiskalen och
polisassistenten i egenskap av krigsfiskal respektive vice krigsfiskal vid krigsrätterna
vid Norrbottens regemente, Norrbottens artillerikår, Bodens artilleriregemente
och Bodens ingenjörkår samt vid särskilda krigsrätten i Boden.
Dessa ha de sakkunniga ansett böra utgå efter delvis andra grunder än de
som nu gälla. Sålunda borde vice krigsfiskalsarvodet bestämmas till ett visst

årligt belopp.

Tilläggsarvode till stadsfiskalen............................................. kronor 3,000

» » polisassistenten ....................................... » 1,200

Summa kronor 4,200

Sammanlagda avlöningskostnaderna för poliskåren utgjorde sålunda 219,516
kronor.

Övriga årsutgifter för poliskårens behov ha de sakkunniga beräknat på föl -

jande sätt:

Telefonabonnemang 1

Tidningsabonnemang ......................................................... kronor 2,000

Skrivmaterialier

Resekostnadsersättningar för bevakningsavdelningen ............ » 600

Städning av expeditionslokaler .......................................... » 1,800

Elektrisk ström i expeditionslokaler .................................... » 1,000

Underhåll och drivmedel för motorfordon ........................... » 4,000

Underhåll och förnyelse av uniformspersedlar........................ » 10,300

Ersättning till hundskötare och vikarierande hästskötare ...... » 3,400

Hundskatt ..................................................................... » 100

Summa kronor 23,200

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Kostnaderna för spilthyra, furage och ersättning av remtyg skulle tillsvidare
bestridas från samma anslag till statspolisen som hittills.

De sammanlagda årskostnaderna för poliskåren borde sålunda beräknas till
242,716 kronor.

Härtill komma följande av de sakkunniga beräknade engångskostnader:

Uniformsutrustning, utöver redan befintlig ........................... kronor 15,800

Beväpning och övrig polisutrustning, utöver redan befintlig ... » 6,000

Räknemaskin .................................................................. » 300

Diverse kontorsutrustning................................................... » 300

Möbler till expeditionslokaler, utöver redan befintliga ......... » 10,000

Juridisk litteratur ............................................................ » 300

4 polishundar med utrustning ............................................. » 1,000

2 bilar med gengasaggregat och polisutrustning .................. » 15,000

Kriminalteknisk utrustning ................................................ » 1,000

Summa kronor 49,700

De sakkunniga ha vidare anfört:

Under utredningens gång hade av civil myndighet ifrågasatts, att den nuvarande
landsfiskalen i Överluleå distrikt — vilken för närvarande upprätthölle
såväl stadsfiskalstjänsten i Boden som krigsfiskalsbefattningen vid
krigsrätterna i Boden men som i och med den föreslagna omorganisationens
genomförande skulle upphöra att fullgöra dessa tjänster — borde under en
övergångstid erhålla en mindre ersättning för de till följd av de förändrade
förhållandena mistade arvodena, tillhopa 4,340 kronor. De sakkunniga ansåge
det kunna övervägas att på föreslaget sätt av billighetshänsyn tillerkänna
ifrågavarande landsfiskal en övergångsersättning, förslagsvis utgående under
en tid av fyra år med 2,000 kronor under det första året för att därefter nedsättas
med 500 kronor varje år.

Mot de beräknade årliga kostnaderna — tillhopa 242,716 kronor — svara
följande kostnader för den nuvarande organisationen:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän ................................. kronor 137,517

Rörligt tillägg ............................................................... » 20,019

Omkostnader .................................................................. » 4,085

Summa kronor 161,621

Vidare avgå följande belopp:

Arvodet till krigsfiskalen i Boden.................................... kronor 2,340: —

Bodens stads bidrag till kostnaderna för den nya poliskåren » 36,496: —

Minskade kostnader för statsverket med anledning av överflyttning
av polisrytteriet i Luleå till Boden:

Hyra för polisstallet i Luleå............... kronor 1,695: 94

Ersättning till Luleå stad för lönekostnader
för 2 beridna statspoliskon staplar

....................................... »

Beklädnadsbidrag till dessa ............... »

10,285: 20
891:68

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.

Minskning av beklädnadsbidraget till 1
överkonstapel och 3 konstaplar vid

övergång till tjänst till fot ............ kronor 343: 36

Lön till hästskötare........................... » 4,331:59

Arvode till vikarierande hästskötare » 1,440:— 18,987:77

Lönekostnader för landsfiskalsassistenten i Överluleå

distrikt (Eo 14) ......................................................... kronor 5,886: —

Summa kronor 63,709: 77

Rumman av de avgående beloppen blir sålunda 225,330: 77 kronor
De sakkunniga lia beträffande kostnadsminskningen genom indragning av
konstapelstjänsterna anmärkt, att denna besparing, därest ifrågavarande
personal icke vore villig att underkasta sig transport till Boden, komme att
uppstå först efter hand som vakanser uppstode vid poliskåren i Luleå. Dessutom
syntes hänsyn böra tagas till utgående kristillägg, vilka kunde beräknas

till följande belopp:

Poliskåren i Boden ......................................................... kronor 21,864

Pästningspolisen ............................................................ » 16,015

Landsfiskalsassistenten i Överluleå distrikt ........................ » 602

ökningen av kristilläggen uppgår sålunda till 5,247 kronor, på grund varav
den totala årliga kostnadsökningen kan beräknas uppgå till omkring 22,630
kronor.

De sakkunnigas förslag till vissa lagändringar.

De sakkunniga ha i sitt betänkande framlagt förslag till vissa lagändringar,
vilka ansetts betingade av den förordade polisorganisationen i Boden.

Enligt 16 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket skola,
örn polisdistrikt består av kommun eller del av kommun, distriktets rättigheter
tillkomma och dess skyldigheter åvila kommunen. Enligt de sakkunniga
bör till detta stadgande fogas en bestämmelse av innehåll, att i polisdistrikt,
där statsverket övertagit skyldigheten att sörja för polisverksamhetens upprätthållande,
kronan skall i tillämpliga delar inträda i kommunens ställe.

Genom 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) örn ersättning till polisman för
skada å kläder har polisman, som under utövning av polistjänst fått sina kläder
sönderrivna eller eljest skadade, tillerkänts rätt till gottgörelse härför. Örn
polismannen är anställd i polisdistrikt, vilket utgöres av stad eller av köping,
som är pliktig bekosta sin polispersonal, ankommer det i regel på polisdistriktet
att gälda ifrågavarande ersättning. I andra fall åligger det statsverket
att utbetala densamma. De sakkunniga ha föreslagit, att dylik ersättning
till polisman, som är anställd vid poliskår i polisdistrikt, där statsverket
övertagit skyldigheten att sörja för att polisverksamheten upprätthålles, alltid
skall utgå av statsmedel.

Enligt lagen den 19 mars 1937 (nr 80) om upphävande av vissa åklagares
rätt till andel i böter m. m. skall vad i lag eller författning finnes stadgat örn

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

rätt i vissa fall för åklagare eller annan att i anledning av åtgärd i tjänsten
erhålla andel i böter, vite m. m. icke utgöra hinder för Konungen att, därest
av stad avlönad åklagare tillförsäkras skälig fast avlöning, bestämma att rätt
till dylik andel icke skall tillkomma sådan åklagare. Andelen skall i stället
tillfalla stadens kassa. De sakkunniga ha föreslagit att vad sålunda stadgas i
1937 års lag skall äga motsvarande tillämpning å stadsfiskal som avlönas av
statsverket. Örn Konungen beträffande sådan stadsfiskal meddelat beslut enligt
lagen, skulle dennes andel i böter och vitén m. m. tillfalla kronan.

Yttranden i anledning av förslaget.

Över de sakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av överbefälhavaren,
chefen för armén — efter hörande av kommendanten i Boden och fästningspolispersonalen
— arméförvaltningens civila departement, statskontoret, allmänna
lönenämnden (civilförvaltningen), länsstyrelsen i Norrbottens län —
efter hörande av landsfogden och landsfiskalerna i de Boden omgivande
distrikten ävensom stadsfullmäktige och kommunalborgmästaren i Boden —
1939 års polisutredning, statspolisintendenten, svenska polisförbundet och föreningen
Sveriges poliskommissarier. Därjämte har justitiekanslersämbetet
avgivit yttrande över förslaget i viss del.

Beträffande behovet av en reform och förslagets huvudlinjer har överbefälhavaren
uttalat, att ett flertal brister och svagheter vidlådde fästningspolisorganisationen,
varför den för närvarande knappast kunde anses
motsvara de krav som ur militär synpunkt borde ställas på den. En jämförelse
mellan den nuvarande organisationen och det framlagda omorganisationsförslaget
visade, att flera betydande fördelar stöde att vinna med en
reform i föreslagen riktning. Ur militär synpunkt funnes det sålunda intet
att erinra mot principen att samordna all polispersonal i Boden och inom
skyddsområdet i en gemensam, enhetligt ledd polisorganisation.

Länsstyrelsen har ansett, att behovet av en omorganisation av fästningspolisen
fått en auktoritativ motivering i det föreliggande utredningsresultatet.
Förslagets genomförande skulle medföra, att fästningspolisen
bleve i grunden reformerad och att Bodens stad finge sin polisfråga ordnad
genom en och samma kår under enhetlig ledning. En sådan kombination
ginge utanför vad som hittills blivit prövat, men länsstyrelsen hade icke
anledning draga i tvivelsmål, att icke organisationen skulle fungera tillfredsställande,
De sakkunnigas motivering för de organisatoriska frågorna och för
befälsförhållandena vore enligt länsstyrelsens mening övertygande och hävdade
sakliga och fackmässiga synpunkter på de polisfrågor som det här gällde.

1939 års polisutredning har funnit att fullgiltiga skäl förebragts i fråga
örn nödvändigheten av en omorganisation av fästningspolisen. Denna fråga
torde emellertid icke kunna lösas med mindre spörsmålet örn det lämpliga
ordnandet av polisförhållandena överhuvudtaget inom Bodens fästning och
dess skyddsområde upptoges till bedömande. I detta hänseende framträdde
enligt polisutredningens mening särskilt starkt olägenheterna av att inom

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Bodens stad polisverksamhet utövades dels av den lokala poliskåren och dels
av fästningspolisen var för sig under sin särskilda ledning. Uppenbart vore
— vilket även på ett klarläggande sätt framginge av sakkunnigutlåtandet —
att denna anordning vore synnerligen olämplig ur såväl organisations- som
arbetssynpunkt. Polisutredningen delade på grund härav de sakkunnigas
uppfattning, att en samorganisation av de båda poliskårerna borde komma till
stånd. Genom ett dylikt samordnande undanröjdes anledningar till kompetenskonflikter,
samtidigt som förutsättningar skapades för ökad effektivitet
och planmässighet i arbetet. Polisutredningen anslöte sig även i princip till
den av de sakkunniga förordade organisationsplanen.

Statspolisintendenten, som mot förslaget allenast haft en mindre
detaljanmärkning, har ansett det vara av stor vikt att reformen genomfördes.

Landsfogden har tillfullo instämt i framställningen av den nuvarande
fästningspolisens brister samt i det starka framhållandet av nödvändigheten
att åstadkomma förbättrade förhållanden. Pörslaget syntes landsfogden i
huvudsak innefatta en lycklig lösning av förevarande angelägna spörsmål.

Stadsfullmäktige i Boden ha enhälligt biträtt drätselkammarens
och beredningsutskottets gemensamma yttrande, att förslaget syntes vara
synnerligen väl genomtänkt och, såvitt kunde bedömas, innebära så stora
fördelar ur såväl organisatorisk som effektivitetssynpunkt att det på det
allra livligaste borde tillstyrkas. Med de erfarenheter som under åren vunnits
av nuvarande polisorganisation kunde man icke nog kraftigt framhålla betydelsen
av att polisväsendet inom skyddsområdet, dit även staden hörde,
anförtroddes en poliskår under fackmässig ledning och inordnad i det allmänna
civila polisväsendet.

Till huvudlinjerna i förslaget har även svenska polisförbundet helt
anslutit sig. Genom förbundets lokalavdelning i Boden kunde bestyrkas, att
avsaknaden av bestämmelser örn att organiserat samarbete mellan fästningspolisen
och stadens poliskår lett till dubbelarbete och bristande effektivitet i
polisarbetet.

Ej heller föreningen Sveriges poliskommissarie!'' har haft något att
erinra mot förslaget i vad avsåge sammanslagning av fästningspolisen och den
kommunala polisen till en gemensam, statlig poliskår.

Å andra sidan har chefen för armén avstyrkt de sakkunnigas förslag.
Ej heller kommendantens förslag att samordna fästningspolisen med den
kommunala polisen har vunnit chefens för armén gillande. I yttrandet har
till en början framhållits, att en bestämd gräns borde dragas mellan de uppgifter,
som tillkomme fästningspolisen, och de som skulle lösas av den civila
ordningsmakten. Det kunde emellertid icke förnekas, att en sådan gräns vore
svår att draga. Vissa av de uppgifter, som borde åligga fästningspolisen, tillkomme
nämligen även den civila ordningsmakten. Fästningspolisens befogenhet
och skyldigheter kunde däremot skarpare avgränsas genom anknytningen
till bestämda militära sakförhållanden. Det vore uppenbart, att det
beroende vari de båda polisorganisationerna kommit att stå till varandra
varit ägnat att framkalla friktioner och komplikationer. Denna omständighet

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

33

syntes dock icke kunna tagas till intäkt för att all polisverksamhet inom
Bodens fästnings skyddsområde borde sammanföras till en poliskår. Chefen
för armén har funnit lösningen ligga i att dels fästningspolisen tillerkändes
åklagarmakt i fråga örn brott som beginges inom dess verksamhetsområde och
dels främlingskontrollen helt lades under fästningspolisen. I sistnämnda
hänseende förutsattes, att fästningspolisen skulle äga att mottaga och ställa
sig till efterrättelse av landsfogden givna anvisningar ävensom att till denne
avgiva rapporter i hithörande ärenden. — Fästningspoliskåren borde sålunda
enligt chefens för armén mening bibehållas under kommendantens chefskap
och anknytas till statspolisen, vilken borde frikopplas från kommunal anställning.
— Chefen för armén har anmärkt på att de sakkunniga icke berört frågan
om polistjänstens ordnande vid krig. Visserligen uppsattes vid sådant tillfälle
särskilda krigspolisavdelningar, men deras verksamhet befrämjades i hög
grad, om de kunde samverka med en i fred befintlig, väl rutinerad och med
förhållandena i orten fullt förtrogen militär polisorganisation.

Kommendanten har avstyrkt den av de sakkunniga föreslagna organisationen,
örn denna skulle vara underställd civil polismyndighet. De sakkunniga
hade icke sakligt motiverat sin ståndpunkt, och de skäl som talade för en
annan lösning hade icke vederlagts. Gentemot en organisation i huvudsak
liknande den av de sakkunniga föreslagna och vid vilken hänsyn foges till
vissa av kommendanten föreslagna synpunkter — främst i fråga örn kommendantens
befälsställning till poliskåren — hade kommendanten dock icke
något att erinra. I första hand förordade kommendanten sitt förslag av den
4 juli 1941 och endast i sista hand ett bibehållande av fästningspolisen men
med höjda krav på kvalifikationer m. m.

Statskontoret har avstyrkt förslaget samt anfört:

Polisväsendet vore för närvarande uppbyggt på kommunal grund. I den
mån polispersonal befunnits erforderlig för tjänstgöring inom flera polisdistrikt
eller för verksamhet, vilken varit av betydelse för landet i dess helhet,
hade dessa behov tillgodosetts på det sätt, att med hänsyn till belägenheten
eller eljest lämpliga polisdistrikt ålagts att hålla sådan personal mot
ersättning av statsmedel. Exempel härpå utgjorde stats- och reservpolis samt
polispersonal, vars anställande ålagts polisdistrikt med stöd av 4 § lagen den
6 juni 1925 örn polisväsendet i riket. Redan av principiella skäl måste statskontoret
därför ställa sig betänksamt mot de sakkunnigas förslag att i Boden
inrätta en statlig poliskår, i synnerhet som ämbetsverket icke kunde finna,
att förhållandena å denna ort i någon väsentlig grad avveke från förhållandena
inom många andra delar av vårt land, där betydelsefulla försvarsanläggningar
funnes eller vore under uppförande.

Statskontoret kunde för övrigt icke inse, att ett genomförande av de sakkunnigas
förslag vore nödvändigt för att undanröja de olägenheter, varmed
det nuvarande systemet med en fästningspolis och en kommunal poliskår i
Boden ansåges behäftat. Enligt statskontorets mening skulle samma resultat
kunna åstadkommas genom att fästningspolisen avskaffades och Bodens stad
ålades att förstärka sin poliskår med personal, erforderlig för främlingskontroll
och dylikt. Därvid torde möjligen 4 § polislagen kunna åberopas, men
lämpligare syntes vara att genom ändring av 5 § nämnda lag bereda Konungen

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 342. 885 42 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

möjlighet att, där särskilda omständigheter så påfordrade, förordna örn inrättande
av statspolisavdelning jämväl i stad med mindre än 10,000 invånare,
oberoende av örn i samma län funnes stad med detta eller högre invånarantal,
vilken utrustats med statspolisavdelning. — Statskontoret har tillagt, att
huru en dylik avdelning lämpligen skulle sammansättas, undandroge sig givetvis
i stort sett statskontorets bedömande. Då statskontorets funnit sig böra
avstyrka förslaget, hade ämbetsverket icke ansett sig böra ingå på någon
närmare granskning av förslagets detaljer.

Arméförvaltningens civila departement har ansett, att de sakkunniga
icke syntes ha mera ingående undersökt möjligheterna att erhålla en
lösning enligt den i direktiven angivna »statspolislinjen». Visserligen hade
de sakkunniga framhållit skilda omständigheter, på grund av vilka under nu
gällande polisorganisation hinder för den ifrågasatta anordningen förelåge,
men i vad mån dessa hinder kunde undanröjas genom ändrad lagstiftning
syntes icke ha blivit föremål för någon undersökning. Efter att ha behandlat
frågan örn polispersonalens lydnadsställning till kommendanten har departementet
ifrågasatt att en godtagbar lösning skulle kunna ernås genom inrättande
av en för såväl fästningen som Bodens stad gemensam, kommendanten
underställd poliskår, ur vilken erforderligt antal polismän skulle
för bestämda tidsperioder avdelas för fullgörande av civil polistjänst i
staden. Den sålunda avdelade polispersonalen skulle för angiven tid lyda
under den civile polischefen i staden. Återstoden av poliskåren skulle avses
för tjänstgöring såsom fästningspolis, för bevakningsändamål och främlingsövervakning.
Befälet över denna del av poliskåren borde närmast under
kommendanten utövas av en fästningspoliskommissarie, vilken torde böra
inneha landsfogdekompetens.

Frågan örn ett eventuellt förstatligande av polisväsendet har berörts i några
yttranden. 1939 års polisutredning har anfört, att ur de synpunkter
polisutredningen hade att företräda syntes hinder icke böra av denna anledning
resas mot förslaget. De särskilda förhållanden, som gjorde sig gällande
i fråga om polisverksamheten i Boden, torde vara av den art att den tilltänkta
statliga poliskåren lämpligen syntes böra komma till stånd oberoende av det
resultat, vartill polisutredningen kunde komma i avseende å spörsmålet örn
polisväsendets förstatligande i dess helhet.

Enligt allmänna lönenämndens mening voro de skäl som de sakkunniga
anfört för en ändrad organisation av den betydelse, att omorganisationen
borde äga rum, oberoende av den lösning frågan örn ett förstatligande
av polisväsendet i allmänhet kunde komma att erhålla.

Däremot har statskontoret till sitt i det föregående återgivna avstyrkande
lagt ytterligare det skälet, att frågan örn polisväsendets förstatligande
vore föremål för en förutsättningslös utredning.

Beträffande den föreslagna organisationen har överbefälhavaren ansett
poliskårens storlek och indelningen på kriminal-, ordnings- och bevakningsav -

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

delningarna i huvudsak lämplig. Tfråga om poliskårens totala numerär har
länsstyrelsen icke funnit något vara att erinra, såvitt nu kunde bedömas.
Genom att stadsfiskalstjänsten bibehölles och förenades med polischefskapet
vunnes, bland annat, att åklagargöromålen handhades at samma person som
hade överblick över de förberedande undersökningarna i målen. Länsstyrelsen
ville framhålla, att inom organisationen kriminalavdelningen blivit alldeles
otillräckligt tillgodosedd även för mera normala tider. Med den genomgående
höjning i kvalitet som hela poliskåren komme att få borde det icke
vara uteslutet, att bevakningsavdelningens tjänstgöring kunde så rationaliseras,
att en nedskärning i dess numerär bleve möjlig, varigenom en förstärkning
av kriminalavdelningen till en del åtminstone kunde bestridas. Inspektionskonstapeln
på bevakningsavdelningen syntes knappast vara tillräckligt
motiverad.

Även landsfogden har funnit den föreslagna kriminalavdelningens organisation
mindre tillfredsställande. Han har framhållit, att denna avdelnings
arbetsbörda efter krigets slut måste bli väsentligt större än före krigsutbrottet,
enär värnpliktstidens förlängning medförde, att värnpliktiga under längre tid
varje år än som tidigare varit fallet komme att förläggas till Boden. Det vore
enligt landsfogdens mening uppenbart, att den föreslagna kriminalavdelningen
örn 1 kriminalöverkonstapel och 4 kriminalkonstaplar under ledning av en
polisassistent även under normala förhållanden vore otillräcklig. Hänsyn
måste tagas till den omständigheten, att avdelningen icke vore fulltalig mer
än omkring 2h av året, då en man inom avdelningen under återstående del av
året åtnjöte semester. Även örn semestervikarie förordnades, kunde denne icke
väntas vara lika kvalificerad för uppgiften som den ordinarie personalen. Omfattningen
av utredningarna inom de militära förbanden finge icke underskattas.
Enligt förslaget skulle polisassistenten huvudsakligen tjänstgöra på
kriminalavdelningen, vilket väl måste innebära att ledningen av avdelningens
verksamhet anförtroddes assistenten. Härigenom vore emellertid knappast
väl sörjt för ledningen av denna viktiga avdelning. På grund av assistenttjänstens
icke-ordinarie karaktär komme den att bli en språngbräda för yngre
jurister utan större erfarenhet av kriminalpolisarbete. Landsfogden föresloge
följande sammansättning av kriminalavdelningen under fredstid: 1 kriminalkommissarie,
1 kriminalöverkonstapel och 7 kriminalkonstaplar. Verksamheten
borde uppdelas på två grenar, den ena omfattande främlingskontroll
och underrättelsetjänst inom Bodens stad och skyddsområde samt den andra
brottmålsutredningar inom Bodens stad och garnison samt Överluleå och
Edefors landsfiskalsdistrikt. Den av de sakkunniga föreslagna polisassistenten
syntes böra utgå.

Justitiekansler sä mbete t har icke haft något att erinra mot själva
huvudgrunderna för en befattning, vars innehavare vore såväl starlsfiskal-polischef
som krigsfiskal. Särskilt beaktansvärt vore, att stadsfiskal^! bleve statsavlönad.

På grund av de skiftande arbetsuppgifter som skulle åvila poliskåren har
1939 års polisutredning funnit frågan huruvida kårens storlek och sam -

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

mansättning blivit lämpligt avvägd vara svår att bedöma. De rådande extra
ordinära förhållandena finge icke tagas till utgångspunkt vid bestämmandet
av kårens fasta organisation, utan den borde anpassas efter vad polisverksamheten
under mera normala tider kunde kräva. Huruvida kåren enligt sakkunnigförslaget
kunde anses uppbyggd nied ledning av denna princip hade
polisutredningen — i avsaknad av jämförelsematerial — icke kunnat bilda sig
någon bestämd uppfattning örn. I ett avseende ställde sig polisutredningen
dock betänksam mot förslaget, nämligen ifråga örn polisassistentbefattningen.
Härom yttrade polisutredningen:

Utredningen hade icke av de förebragta skälen känt sig övertygad örn
behovet och lämpligheten av denna befattning, särskilt som befattningen i stort
sett kunde sägas vara av en ny typ inom polisorganisationen. Skulle förstärkning
av arbetskrafterna å kriminalavdelningen, å vilken assistenten huvudsakligen
skulle sysselsättas, visa sig erforderlig, torde förstärkningen i första
hand lämpligen böra åstadkommas genom utökning av kriminalpolispersonalen.

Svenska polisförbundet har framhållit, att det till undvikande av
framtida missförstånd borde uttryckligen framhållas, att polispersonalen icke
finge användas i stationär vakttjänst vid befästningsanläggningar m. m. Utan
att direkt vilja motsätta sig polisassistenttjänsten har polisförbundet dock ansett
sig böra ifrågasätta örn icke kårens effektivitet och kontinuitet skulle stiga,
örn assistenttjänsten utbyttes mot ett ordinarie polisbefäl av överkonstapelseller
kommissariegrad för att direkt handha ledningen av kriminalavdelningens
arbete. Assistenttjänsten bomme sannolikt icke att innehavas av en och
samma befattningshavare under någon längre tid, vilket ofelbart komme att inverka
menligt på kriminalavdelningens arbete.

Föreningen Sveriges poliskommissarie!’ har jämväl ifrågasatt
lämpligheten att inrätta en polisassistentbefattning. Ledningen av kriminalpolisens
verksamhet krävde stor erfarenhet och träning i såväl spanings- som
utredningsarbete. Lämpligare syntes vara att den närmaste ledningen av
kriminalpolisens arbete utövades av en erfaren och tränad överkonstapel under
poliskommissariens befäl och överinseende.

Statskontoret har —- under framhållande av att personalbehovet i stort
sett undandroge sig dess bedömande — ifrågasatt örn icke ledningen av poliskåren
överorganiserats. Åtminstone endera av befattningarna poliskommissarie
och polisassistent torde kunde undvaras.

Beträffande frågan örn kommendantens ställning till den föreslagna polisorganisationen
har överbefälhavaren erinrat örn att den nuvarande fästningspolisens
uppgifter vore av uteslutande militär art, nämligen att förhindra
obehörigt utforskande av fästningsanläggningarna samt att hindra skadegörelse
och åverkan å kronans inom skyddsområdet befintliga egendom. Enligt
gällande instruktion åvilade ansvaret för fästningens säkerhet och skydd kommendanten.
Med hänsyn till de övervägande militära uppgifter, som komme att
åligga den nya poliskåren, måste kommendantens inflytande på dess verksamhet
tillgodoses. Detta syntes kunna ske genom att i kungörelsen .angående
poliskåren fastsloges såsom en tjänsteplikt för polischefen att tillmötesgå de

37

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 342.

önskemål kommendanten framställde ifråga örn poliskårens användning. Vid
krig eller inför en överhängande krigsfara föranledde förhållandena i en
fästning sådan som Boden en betydlig skärpning såväl av den militära som
den polisiära verksamheten. I detta läge syntes det överbefälhavaren som
örn även den polisiära ledningen borde ankomma på kommendanten.

1939 års polisutredning har betecknat det som en avgjord styrka i
förslaget, att poliskåren ställdes under ledning av en fackutbildad polischef
samt inordnades i den allmänna polisorganisationen med länsstyrelsen som
högsta polismyndighet. Farhågorna för att de militära intressena skulle
genom förslaget bliva tillbakasätta vore ogrundade; det syntes polisutredningen
att dessa intressen komme att väl tillvaratagas genom de av de sakkunniga
därutinnan träffade anstalterna. — En ledamot av polisutredningen
har icke velat ansluta sig till förslaget att kommendanten icke skulle vara
högsta chef för den polispersonal som vid sidan av militären skulle ombesörja
skydds- och bevakningstjänsten m. m. inom fästningsområdet.

Arméförvaltningens civila departement har funnit det tveksamt,
örn den föreslagna lydnadsställningen för poliskåren kunde anses lämplig.
Under erinran örn fästningspolisens nuvarande uppgifter har departementet
anfört:

I betraktande av att ansvaret för fästningens säkerhet åvilade kommendanten,
framstode det helt naturligt som mest följdriktigt, att den för fästningen
erforderliga polispersonalen stöde under kommendantens befäl. Först härigenom
kunde erforderlig säkerhet vinnas för att de militära intressena ifråga
örn fästningens skydd och bevakning bleve behörigen tillgodosedda. Jämväl
med hänsyn till kommendantens befattning med utlänningsärenden — vari utredningsmännen
icke ifrågasätta någon inskränkning — syntes det erforderligt
att för främlingsövervakningen avsedd polispersonal stöde till kommendantens
förfogande. Örn således utredningsmännens förslag i vad avsåge polispersonalens
lydnadsställning ingåve betänkligheter redan under fredsförhållanden,
vore detta än mera fallet med tanke på polistjänstens ordnande i krig. Under
dylika förhållanden torde det nämligen vara ofrånkomligt, att fästningspolis
stöde till kommendantens förfogande för bevakning av skyddsföremål och
främlingskontroll.

Ifråga om kompetensfordringarna har chefen för armén, som velat bibehålla
en fristående fästningspoliskår, förordat, att dess chef skulle ha landsfogde-
eller landsfogdeassistentkompetens. För stadsfiskalen och polisassistenten
borde enligt statskontorets mening icke högre kompetenskrav
behöva uppställas än för landsfiskal. Att för polischefsbefattningen skulle
fordras landsfogdekompetens funne däremot länsstyrelsen i och för sig
indicerat. För utförande av åklagargöromålen i Boden syntes dock dylik kompetens
knappast erforderlig.

1939 års polisutredning har förklarat sig väl inse, att förhållandena
i Boden komme att ställa särskilda anspråk på duglighet hos innehavaren av
stadsfiskals- och polischefstjänsten. Polisutredningen ifrågasatte emellertid
huruvida särförhållandena vore av sådan natur, att de motiverade ett avsteg
beträffande denna distriktsåklagarbefattning från de kompetensföreskrifter

38

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.

som enligt den nyligen genomförda distriktsåklagarreformen fastställts för
distriktsåklagarna i allmänhet. Däremot ville polisutredningen för sin del tillstyrka
de uppställda kraven för utbildning i polisskola av polispersonalen.

Beträffande löneplaceringen har länsstyrelsen icke funnit något vara
att erinra.

Överbefälhavaren har framhållit, att den meniga polispersonalens löneförmåner
bomme att i vissa fall understiga de löneförmåner som nu tillämpades
vid fästningspolisen. Skulle den åsyftade höjningen av personalens kvalitet
verkligen kunna erhållas, måste löneförmånerna stå i proportion till de ökade
fordringarna, varför en ändring i detta hänseende syntes ofrånkomlig.

Kommendanten har ansett de föreslagna lönerna för överkonstapel, inspektionskonstapel,
kriminalkonstapel, konstapel och extra konstapel för låga.
Fästnings polisper so nalén har framhållit, att konstapel vid fästningspolispersonalen
vore placerad i lönegrad Ca 10. För konstapel i den nya organisationen
hade föreslagits lönegrad A 10. Dessa lönegrader gåve exakt samma
kontanta löneförmåner. Till lönegraden Ca 10 tillkomme dessutom vissa förmåner,
vilka icke åtföljde lönegraden A 10, nämligen rekreationsresor, högre
traktamentsersättning, rekvisitionsrätt från kronans förråd ifråga om uniformsocli
andra beklädnadspersedlar samt portion, proviantartiklar och bränsle
ävensom fri uniformsbeklädnad vid tjänstgöring i uniform och flyttningsersättning
vid uppnådd pensionsålder. En uppflvttning i lönegraden A 12 förordades
därför.

Arméförvaltningens civila departement, som ansett att stadsf
iskals tjänsten borde utgå, har föreslagit att fästningspoliskommissarien borde
hänföras till 24 lönegraden. Arvode till militärassistenten bleve med den av
departementet föreslagna organisationen icke erforderligt. Det kunde ifrågasättas
örn icke för att säkerställa rekryteringen e. o. konstapel borde inplaceras
i något högre lönegrad än Eo 7.

Statskontoret har icke funnit skäl föreligga att placera stadsfiskalen
högre än i 23 lönegraden, vilken vore den högsta lönegrad som tillämpades
på landsfiskal i Norrbottens län. Därvid förutsatte statskontoret, att uppdraget
såsom krigsfiskal komme att ingå i stadsfiskalens tjänsteuppgifter och
således icke berättiga honom till särskilt arvode. Anställdes en polisassistent,
borde på samma sätt uppdraget såsom vice krigsfiskal tillhöra dennes tjänsteåligganden.
Icke heller syntes anledning föreligga att tillerkänna militärassistenten
särskild ersättning härför. Några ordinarie tjänster borde icke
inrättas vid poliskåren. De för fästningspolisen gällande lönegradsplaceringarna
borde tills vidare tillämpas vid den nya poliskåren.

1939 års polisutredning har framhållit, att den ännu icke tagit ställning
till frågan örn den lönegradsplacering som kunde komma att föreslås, örn
utredningens arbete skulle utmynna i ett förslag om polisväsendets förstatligande.
På grund härav kunde utredningen icke på denna punkt avgiva något
bestämt yttrande. Polisutredningen ansåge det dock kunna ifrågasättas, örn
icke löneförmånerna för stadsfiskalen-polischefen, vilken med sin tjänst mot

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.

39

särskilt arvode skulle förena befattningen som krigsfiskal, blivit väl högt tilltagna.
Polisutredningen insåge emellertid, att frågan om lönesättningen ägde
samband med frågan om kompetensfordringarna. Yad anginge polispersonalens
löneförmåner uttalade polisutredningen, att den med hänsyn till vad de sakkunniga
åberopat saknade anledning framställa erinran mot de föreslagna
lönerna. Anställningen vid poliskåren borde förbindas med skyldighet
för befattningshavarna att underkasta sig de ändringar i lönevillkoren, som
kunde föreskrivas vid ett förstatligande av polisväsendet i dess helhet. —
Två ledamöter av polisutredningen ha ansett, att de föreslagna löneförmånerna
borde sättas betydligt högre och i jämnhöjd med till polismän i Stockholm
i motsvarande lönegrader utgående löneförmåner.

Svenska polisförbundet har likaledes ansett de föreslagna lönerna
för låga i vad de avsåge den egentliga polispersonalen. Under åberopande av
en omfattande motivering har polisförbundet föreslagit följande lönegrader: för
poliskommissarie A 25, överkonstapel A 18, inspektionskonstapel A 16, kriminalkonstapel
A16, konstapel A 14 och e. o. konstapel Eo 7. Föreningen
Sveriges poliskommissarier har föreslagit samma lön för poliskommissarie
som den vilken utgår till poliskommissarie i Stockholm, dock med
den förskjutning som betingades av dyrortsgrupperingen.

Allmänna lönenämnden har icke haft någonting att erinra mot stadsfiskalsbefattningens
löneplacering med anledning av de uppställda kompetensvillkoren.
Till frågan om de särskilda krigsfiskalsarvodena ansåge sig
lönenämnden icke böra taga ställning, helst som det kunde tänkas att dessa
arvoden icke under alla omständigheter bleve förenade med nämnda befattningar.
I fråga om löneställningen för övrig polispersonal har lönenämnden
— med hänsyn till angelägenheten att erhålla en fullgod rekrytering — funnit
lönegradsplaceringarna motiverade. Beträffande befattningen skrivbiträde ville
lönenämnden dock ifrågasätta, att denna befattning tills vidare upptoges
såsom extra ordinarie i avvaktan på slutförandet av den utredning angående
biträdespersonalens lönegradsställning som förutsattes komma till stånd. —
En ledamot av lönenämnden har icke ansett någon anledning föreligga att
giva skrivbiträdet en sämre lönestiillning än vad de sakkunniga föreslagit.

För bedömandet av stadsfiskalen-polischefens lönefråga förtjänade enligt
justitie k anslersäm betets mening att uppmärksammas, att denne befattningshavare
torde komma att få ganska grannlaga och krävande uppgifter.
Justitiekanslersämbetet anförde vidare:

En tjänst som den ifrågavarande borde, om den skulle kunna besättas med
en skicklig landsfogdeutbildad jurist, skäligen vara placerad i högre lönegrad
än den föreslagna, A 24. Den tid, som åtginge för förvärvande av landsfogdeutbildning,
kunde räknat från studentexamen uppskattas till 8 å 9 år, vartill
komme värnpliktstjänstgöring, summa omkring 10 år. Beaktas borde också
stationeringsorten i Övre Norrland. I flera sydligt belägna städer hade för
stadsfiskalen eller polismästaren under senare år stadfästs en lön, som motsvarade
A 26 eller högre lönegrad. De speciella förhållandena med avseende
å tjänstens beskaffenhet gjorde det ock önskvärt, att lönegradsplaceringen så
avvägdes att sökande med icke allt för kort erfarenhet från polis- och åklagar -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

väsendet kunde förväntas anmäla sig. Nu vore visserligen avsett, att stadsfiskalslönen
skulle kompletteras genom ett arvode såsom krigsfiskal. Det
syntes justitiekanslersämbetet emellertid tvivelaktigt, huruvida med hänsyn
till arbetsbördan stadsfiskalen-polischefen borde vara krigsfiskal vid samtliga
krigsrätterna i Boden. En eventuell uppdelning av krigsfiskalsbefattningen
torde föranleda lägre biinkomst för stadsfiskalen. Härtill komme att
lön enligt lönegrad A 24, kompletterad med särskilt arvode, icke vore detsamma
som placering i en lönegrad motsvarande lönen i A 24 + det särskilda
arvodet. Bland annat åtnjöte befattningshavaren i A 24 lägre pension.
Yad nu anförts syntes tala för att befattningen placerades i väsentligt högre
lönegrad än A 24, förslagsvis ej lägre än A 27, med skyldighet dock för innehavaren
att utan särskild ersättning mottaga förordnande såsom krigsfiskal.
Emellertid vöre måhända icke uteslutet att en tjänst i A 24 plus ett tillägg å
inemot det av utredningsmännen tänkta i realiteten kunde locka fler väl
meriterade sökande än en tjänst i A 27 utan något tillägg. Man torde ock
få räkna med att polischefen i Boden icke stannade å denna plats till uppnådd
pensionsålder. Under sådana förhållanden borde möjligen avlöningsförslaget
kunna godtagas.

De föreslagna pensionsåldrarna har arméförvaltningens civila departement
ansett kunna godtagas. Däremot har kommendanten ansett,
att pensionsåldern enligt förslaget borde sänkas.

Statskontoret har icke kunnat finna erforderligt att stadga skyldighet
för befattningshavare vid poliskåren att inträda i någon dess reserv.

I fråga örn övergången lill den nya ordningen har statskontoret bestämt
avstyrkt, att särskilda förmåner bereddes fästningspoliskommissarien
eller andra befattningshavare för att åvägabringa deras avgång med förtidspension.
Likaledes har statskontoret motsatt sig, att landsfiskalen i Överluleå
distrikt komme i åtnjutande av övergångsersättning för förlusten av
Anssa extra uppdrag.

Arméförvaltningens civila departement har icke haft annat att
erinra mot övergångsbestämmelserna än att det syntes kunna ifrågasättas, örn
tillräckliga skäl förelåge att bereda landsfiskalen i Överluleå distrikt särskild
gottgörelse på sätt de sakkunniga föreslagit. I övrigt torde flyttningsersättning
från Boden böra beredas icke blott fästningspoliskommissarien utan även
andra befattningshavare vid den nuvarande fästningspolisen, vilka i anslutning
till en blivande omorganisation kunde komma att erhålla avsked med
förtidspension. Fästningspoliskommissarien har uttalat, att med hänsyn
till hans ålder hade han icke för avsikt att övergå till den nya organisationen.
Han vidhölle ett tidigare framfört anspråk om en kontant ersättning
av 2,500 kronor, full pension samt flyttningsersättning, att utbetalas i samband
med avgången ur tjänst. Kommendanten har biträtt detta yrkande,
därest särskild ersättning över huvud taget skulle ifrågakomma, samt ansett,
att flyttningsersättning i samband med förtidsavgång borde tillförsäkras jämväl
övriga fästningspoliser. Den övriga fästningspolispersonalen
har hemställt, att den som av en eller annan anledning icke ville övergå till
den nya organisationen antingen måtte beredas annan anställning i försvarets
tjänst med bibehållande av förut innehavda löne- m. fl. förmåner eller också

41

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.

tvångsvis överföras till övergångsstat i likhet med bestämmelserna för officerare
och underofficerare enligt 1925 års härordning.

Allmänna lönenämnden har i denna del anfört:

Beträffande personal, som vid den nya poliskårens inrättande överginge
till denna från fästningspoliskåren och Bodens stads poliskår, hade de sakkunniga
föreslagit, att sådan befattningshavare skulle för uppflyttning i högre
löneklass få tillgodoräkna sig den tjänstgöring vid någon av sistnämnda båda
poliskårer, som han ägt tillgodoräkna för avlöningsförhöjning, örn han kvarstått
i någon av dessa kårer. De sakkunniga hade även uttalat sig för att
motsvarande regel borde gälla i fråga örn personal, som från annan kommunal
poliskår vunne anställning vid den nya poliskåren i Boden. Lönenämnden
funne för sin del, att befattningshavare vid fästningspoliskåren,
som överginge till befattning vid den nya poliskåren i lönegrad motsvarande
den han nu innehade, borde inplaceras i löneklass med samma ordningsnummer
som hans nuvarande och med bibehållen rätt till uppflyttning i högre
löneklass. Befattningshavare, vilkens tjänst uppflyttades till högre lönegrad,
ansåge lönenämnden — i anslutning till de principer som kommit till uttryck
vid behandlingen av frågan örn revision av den vid civila avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen — böra bibehållas vid sin nuvarande löneklassplaeering,
såvida denna icke understege lägsta löneklassen i den nya lönegraden.
Nu avsedd befattningshavare, som efter övergången kvarstode i löneklass
motsvarande nu innehavande, borde dock för uppflyttning till nästa
löneklass få taga i beräkning den tid, han tillhört nuvarande löneklass, dock
högst tre år. Därest konstapel vid fästningspoliskåren vid övergången vunne
befordran till överkonstapelsbefattning vid den nya poliskåren, bolde enligt
lönenämndens mening sådan befattningshavares löneklassplacering bestämmas
enligt de regler, som gällde om båda befattningarna tillhört löneplan A.
Vad slutligen anginge polisman, som från anställning vid Bodens stads eller
annan kommunal poliskår överginge till den nya poliskåren, torde det böra
ankomma på Kungl. Majit att efter särskild framställning i anslutning till
föreskrifterna i 8 § 4 mom. civila avlöningsreglementet meddela beslut örn
inplacering i högre löneklass än den lägsta för befattningen gällande.

Att medgiva särskild ersättning under viss övergångstid till nuvarande
landsfiskalen i Överluleå distrikt för honom nu tillkommande arvoden såsom
stadsfiskal i Boden och krigsfiskal, vilka han genom den nya organisationen
förlorade, har lönenämnden icke funnit motiverat.

Å andra sidan har länsstyrelsen ifrågasatt, huruvida det vore överensstämmande
med billigheten, att fråntaga sistnämnda befattningshavare befattningarna
som stadsfiskal och krigsfiskal mot allenast det föreslagna vederlaget.

Avtalet mellan Kungl. Majit och kronan samt Bodens stad har armé förvaltningens
civila departement — med utgångspunkt från utredningsmännens
förslag — ansett innefatta en skälig reglering av de ekonomiska
mellanhavandena.

Statskontoret har i denna fråga endast velat framhålla, att det syntes
mest praktiskt att för det fall, att någon befattningshavare vid den kommunala
poliskåren även efter kårens förstatligande skulle åtnjuta ersättning enligt
det kommunala avlöningsreglementet, statsverket utbetalade de enligt de
statliga bestämmelserna utgående löneförmånerna och staden i form av

42

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

personligt lönetillägg det belopp, som erfordrades för att befattningshavaren
icke skulle lida löneminskning.

Slutligen lia länsstyrelsen och landsfogden funnit att arbetsbördan
i Överluleå distrikt även efter en eventuell omorganisation vore sådan, att den
motiverade bibehållandet av landsfiskalsassistentbefattningen i distriktet.
Länsstyrelsen har därvid erinrat örn att statsavlönad biträdande landsfiskal
funnits i distriktet redan på den tid då särskild stadsfiskal fanns i Boden.

A\ den lämnade redogörelsen framgår, att vid sidan av det kommunala
polisväsendet i Boden och inom Bodens fästnings skyddsområde i övrigt
finnes sedan fästningens tillkomst en statlig fästningspoliskår. Denna är inordnad
i försvarsväsendet och står under militär uppsikt och ledning. Inom
kåren, vilken omfattar trettio man, föres befälet av en fästningspoliskommissarie.
Organisationen nied en särskild militär poliskår har närmast föranletts
av att åtskilliga polisgöromål, som sammanhänga med skyddet av de omfattande
befästningsanläggningarna och med garnisoneringen i Boden av tidvis
trycket stora truppstyrkor, icke kunnat ombesörjas av det lokala civila polisväsendet.
Det har därför varit nödvändigt, att staten för ifrågavarande ändamål
tillhandahållit särskild polispersonal.

Fästningspolisen har icke något organisatoriskt samband med det övriga
polisväsendet i orten. En följd härav är, att inom ett relativt begränsat område
polisuppgifterna handhavas av — förutom fästningspolisen — jämväl antingen
av Bodens stads poliskår eller landsfiskalerna jämte underlydande fjärdingsman
i distrikten inom skyddsområdet. Tilläggas må, att även statspolisen i
Luleå kan erhålla arbetsuppgifter inom samma område.

Ur arbetssynpunkt kan denna ordning icke anses tillfredsställande. Dubbelarbete
och bristande effektivitet samt kompetenskonflikter ha också blivit
följden. En annan olägenhet är, att fästningspolisen till följd av sin från det
civila polisväsendet fristående ställning icke är underkastad samma ledning
och kontroll från högre fackmyndighets sida som andra poliskårer.

Både på militärt och civilt håll är man ense om att polisförhållandena i
Boden icke äro tillfredsställande och att en ändring bör ske. Förslag härom
ha också framkommit i olika sammanhang. Beträffande sättet för frågans
lösande ha emellertid meningarna varit delade. En allsidig utredning av detta
spörsmål jämte vissa därmed sammanhängande frågor har numera verkställts
av särskilt tillkallade sakkunniga. Dessa lia funnit, att en omorganisation av
fästningspolisen är oundgängligen nödvändig och att goda förutsättningar nu
föreligga för en rationell och ekonomiskt godtagbar lösning av såväl fästningspoliskårens
som Bodens stads poliskårs organisationsproblem, vilka i stor utsträckning
ansetts sammanfalla.

Icke minst med hänsyn till återverkningarna för Bodens vidkommande av
den fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter torde det vara nödvändigt
att sörja för att polisgöromålen i Boden handhavas på ett tillfredsställande
sätt. Sådana förändringar synas följaktligen böra vidtagas med avseende

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

43

å fästningspolisen som må vara erforderliga för att nå angivna syfte. Uppenbarligen
bör detta, såsom chefen för försvarsdepartementet yttrat till statsrådsprotokollet
den 7 november 1941, ske med beaktande av möjligheterna till
samarbete eller samordnande med annan polismyndighet i orten.

De sakkunniga ha framlagt ett förslag, vilket i huvudsak går ut på att fästningspolisen
i dess nuvarande form avskaffas och att i Boden inrättas en
statlig civil poliskår, som övertager såväl fästningspolisens som den kommunala
polisens uppgifter och därjämte får en något vidgad verksamhet inom
skyddsområdet utanför staden. På grundval av den allmänna regeln om skyldighet
för polisdistrikt att bekosta sitt polisväsende har föreslagits, att Bodens
stad skall på visst sätt bidraga till kostnaderna för den nya organisationen.
Beträffande grunderna för poliskårens verksamhet och organisation ber jag
att få hänvisa till vad i det föregående anförts.

Förslagets principer lia i allt väsentligt vunnit överbefälhavarens samt
flertalet av de i ärendet hörda myndigheternas och sammanslutningarnas godkännande.
I åtskilliga yttranden har behovet av en reform understrukits. De
avstyrkanden som framförts i fråga örn förslagets grundtanke eller dess mera
väsentliga detaljer torde här böra i korthet beröras.

Några myndigheter ha tvekat inför tanken att med statsmedel inrätta en
civil poliskår. Det har därvid anförts, bland annat, att en förbättring av polisförhållandena
i Boden måhända skulle kunna vinnas genom ett utnyttjande
av den nuvarande statspolisorganisationen eller genom att Bodens stad
ålades att förstärka sin poliskår i viss omfattning. Den pågående utredningen
av frågan örn polisväsendets förstatligande har i detta sammanhang även
åberopats som skäl mot de sakkunnigas förslag.

En omorganisation på grundval av en utbyggnad av statspolisen — vilken
icke är en statlig inrättning i egentlig mening — torde erbjuda icke ringa
svårigheter. Jag tillåter mig hänvisa till vad de sakkunniga i denna del anfört.
Sammanfattningsvis kan sägas, att de för anställning, avlöning och
tjänstgöring vid statspolisen gällande bestämmelserna icke äro avsedda för
ett fall sådant som det föreliggande. Ej heller synes i förevarande fall det böra
ifrågakomma, att statsmakterna vidtaga lagstiftningsåtgärder i syfte att i en
viss kommun å en av denna anställd personal överflytta polisuppgifter som
hittills åvilat en statlig polisorganisation.

Vad angår frågan om ett genomförande av sakkunnigförslaget kan anses
innebära ett föregripande av utredningen om polisväsendets förstatligande
lia såväl de sakkunniga som 1939 års polisutredning uttalat, att detta
icke kan anses vara förhållandet. Till denna uppfattning kan jag ansluta
mig. Det må framhållas, att redan den nuvarande ordningen innebär, att
det finnes en av statsverket bekostad poliskår i Boden, vilken är tre gånger
så stor som den kommunala poliskåren. Ur principiell synpunkt medför
sålunda förslaget icke någon större förändring, därest Bodens stad, på
sätt föreslagits, jämlikt de allmänna grunderna för polisskyldighetens fullgörande
deltager i kostnaderna för den nya poliskåren. Jag vill erinra
örn att enligt det av stadsfullmäktige i Boden biträdda avtalet detta skall upp -

44

Kungl. Maj:ts -proposition nr 342.

höra att gälla samma dag som av Kungl. Majit och riksdagen beslutade ändrade
grunder för skyldigheten att utgöra kostnaderna för polisväsendet i riket träda
i kraft.

Den föreslagna poliskåren är avsedd att ingå i det allmänna, civila polisväsendet
med en fackutbildad chef, underställd länsstyrelsen och landsfogden.
Något befäl från kommendantens sida över poliskåren skall sålunda
enligt förslaget icke ifrågakomma. Å andra sidan skall hos polischefen finnas
en av kommendanten utsedd militärassistent, varjämte avgörandet i alla
ärenden som beröra militära förhållanden inom poliskårens verksamhetsområde
skall föregås av samråd med kommendanten. Denne skall till polischefen
lämna uppgift å de delar av skyddsområdet, där polisbevakning bör ske, samt
ange vilka önskemål i övrigt som ur militär synpunkt föreligga beträffande
poliskårens användning inom skyddsområdet. Att polischefen skulle komma
att tillgodose dessa önskemål ha de sakkunniga ansett uppenbart.

I några yttranden har man vänt sig mot förslaget att kommendanten, vilken
bär ansvaret för fästningens säkerhet, icke skulle äga befälsrätt över poliskåren.
I varje fall, har man ansett, borde han ha befälsrätt såvitt anginge bevakningstjänsten.

Med anledning härav må framhållas, att en av principerna vid reformarbetet
inom svenskt polisväsende under det senaste årtiondet har varit att förse de
lokala poliskårerna med ansvariga chefer, vilka erhållit teoretisk och praktisk
utbildning för tjänsten. Man har även strävat efter att samordna polisarbetet i
de särskilda polisdistrikten genom att inrätta högre länspolis^ änster och
centrala polisorgan. Dessa utvecklingslinjer torde såvitt möjligt böra följas även
i förevarande fall. Polisuppgifterna inom Bodens fästning med skyddsområdet
äro skiftande och, särskilt i tider av stark utrikespolitisk spänning, mycket
krävande. För att dessa uppgifter skola kunna rätt fullgöras, fordras icke endast
kunnighet och arbetsvilja hos de enskilda polismännen utan även att poliskårens
arbete ledes av en yrkesman under högre polismyndighets ständiga kontroll.
Med denna utgångspunkt är det svårt att giva något utrymme för militär
befälsföring inom kåren eller del därav. I ett yttrande har visserligen förordats,
att under kommendantens befäl skulle ställas en polisavdelning, vars
befogenhet och skyldigheter kunde avgränsas genom anknytning till bestämda
militära sakförhållanden. Vad en sådan avgränsning skulle innebära har
emellertid icke närmare utvecklats och är för övrigt svårt att bedöma. Det
torde i varje fall vara klart, att huru en ny polisorganisation i Boden än
kommer att utformas, dess personal icke lämpligen bör ifrågakomma för
annat än polisuppgifter. I detta hänseende tillåter jag mig hänvisa till
de sakkunnigas utredning och deras i anslutning därtill gjorda uttalanden.
Tilläggas må att chefen för försvarsdepartementet i propositionen angående
den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvar (sid. 192)
förordat, att för vakthållningen vid och tillsynen av permanenta värn, förråd
m. m. bör inom varje försvarsområde finnas ett antal civila vakter, bosatta i
värnens eller förrådens närhet.

Till de sakkunnigas uppfattning att, därest den föreslagna poliskåren alle -

45

Kungl. Majda proposition nr 342.

nast skall taga befattning med polisgöromål, kåren och dess chef böra inordnas
i det civila polisväsendet och att militär myndighet icke bör äga någon
befälsrätt över personalen, vill jag sålunda ansluta mig. Jag anser emellertid,
såsom de sakkunniga jämväl torde ha förutsatt, att det skall vara en
tjänsteplikt för poliskårens chef att i görligaste mån taga hänsyn till de önskemål
som kommendanten ur militära synpunkter kan komma att framställa i fråga
örn poliskårens användning. Detta torde böra närmare regleras i författning
som det ankommer på Kungl. Majit att utfärda. Därvid kommer naturligen
att särskilt uppmärksammas kommendantens och polischefens inbördes förhållande
vid krig eller krigsfara. För sådant fall kommer kommendantens tillgång
till polisutbildad personal att vara väsentligt annorlunda än under fredsförhållanden.
Såsom chefen för armén i sitt yttrande i ärendet anmärkt komma
sålunda vid krig särskilda krigspolisavdelningar att uppsättas.

I likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna finner jag, att
en förändring av polisförhållandena i Boden bör ske i huvudsaklig överensstämmelse
nied de sakkunnigas förslag.

Poliskårens verksamhet bör, på sätt de sakkunniga föreslagit, omfatta dels
upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom Bodens stad, dels verkställande
av spaning och utredning av brott och förseelser, som begåtts inom
Bodens stad och höra till allmän domstol, ävensom brott, begångna inom
Bodens fästnings skyddsområde och hörande till krigsdomstol, i de fall
då på grund av sakens beskaffenhet utredningen icke lämpligen bör verkställas
av militär myndighet, dels handhavande av främlingskontroll och
underrättelsetjänst inom skyddsområdet, dels ock fullgörande av bevakningstjänst
och i samband därmed ordningshållning inom skyddsområdet utanför
staden. Därjämte bör poliskåren biträda landsfiskalerna inom skyddsområdet
med brottsutredningar samt vid behov kunna tagas i anspråk för tjänstgöring
i likhet nied statspolis. Sistnämnda tjänstgöring bör icke få ifrågakomma
annat än då den låter sig väl förena med lösandet av poliskårens övriga arbetsuppgifter.

Chefskapet över poliskåren bör tillkomma en fackman, vilken därjämte i
egenskap av stadsfiskal skall vara allmän åklagare i Bodens stad. Med denna
tjänst synes av skäl som de sakkunniga anfört böra förenas befattningen som
krigsfiskal vid krigsrätterna i Boden. Frågan örn kompetensvillkoren för
stadsfiskalen-polischefen torde icke behöva slutgiltigt avgöras i detta sammanhang.
Jag förutsätter dock självfallet, att kompetenskraven icke sättas lägre än
vad som numera gäller för landsfiskalstjänsterna. I övrigt torde det få ankomma
på Kungl. Majit att närmare förordna härom efter ytterligare utredning.
Innehavare av befattningen som stadsfiskal-polischef torde i likhet med
vad som i allmänhet gäller i fråga örn stadsfiskalstjänster böra utses av justitiekanslern.

De sakkunniga lia föreslagit inrättandet av en polisassistentbefattning vid
poliskåren. Innehavaren därav vore avsedd att närmast under stadsfiskalen
utöva befälet inom kåren men i övrigt huvudsakligen taga befattning med
kriminalpolisgöromålen. Ilan skulle tillika vara vice krigsfiskal vid krigs -

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

rätterna i Boden. Lämpligheten av en sådan tjänst vid poliskåren har ifrågasatts
i flera yttranden. Jag finner av skäl som därvid anförts ifrågavarande
tjänst icke böra för närvarande inrättas. Däremot synes kriminalpersonalen
böra utökas nied en konstapel. Mot den föreslagna inspektionskonstapeln, beträffande
vilken en myndighet ansett behovet icke vara tillfredsställande klarlagt,
finner jag icke något vara att erinra. Denne befattningshavare, som kommer
att vara. placerad vid bevakningsavdelningen inom poliskåren, torde
behövas för att biträda med utlänningskontrollen inom den del av skyddsområdet
som ligger utanför staden.

Poliskåren — vilken lämpligen torde organiseras på en kriminalavdelning,
en ordningsavdelning och en bevakningsavdelning — skulle sålunda omfatta,
förutom stadsfiskalen-polischefen, 1 poliskommissarie, 3 överkonstaplar, 1
inspektionskonstapel, 5 kriminalkonstaplar, 22 konstaplar, 4 extra ordinarie
konstaplar, 1 hästskötare, 1 kvinnligt kontorsbiträde, tillika registrator, samt
1 kvinnligt skrivbiträde.

I fråga örn de av de sakkunniga föreslagna löneförmånerna finner jag
anledning till erinran allenast beträffande stadsf iskalens löneplacering. Jag
anser sålunda, att högre lönegrad än A 23 icke bör ifrågakomma i detta fall.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att godkännande av polispersonalens
löneplacering enligt de sakkunnigas förslag icke får anses innebära ett ställningstagande
till lönerna inom polisväsendet vid ett eventuellt förstatligande
därav. Personalen bör därjämte vara skyldig att underkasta sig de ändrade
lönevillkor som kunna bli bestämda i samband med ett förstatligande. På
grund av vad sålunda anförts skulle lönegradsplaceringen bliva följande: stadsfiskalen-polischefen
A 23, poliskommissarien A 18, överkonstapel A 15, inspektionskonstapeln
A 12, kriminalkonstapel A 12, konstapel A 10, hästskötaren
A 5, kontorsbiträdet A 4, skrivbiträdet A 2 samt extra ordinarie konstapel Eo 7.
Tillräckliga skäl att tillerkänna militärassistenten särskilt arvode synas mig
icke föreligga.

Vad de sakkunniga föreslagit örn skyldighet för polispersonalen att tjänstgöra
vid poliskår som uppsätter statspolisavdelning, örn förbud mot bisysslor
och om pensionsålder lämnar jag utan erinran. Skyldigheten för pensionerad
personal att under visst antal år stå till förfogande för tjänstgöring vid poliskåren
innebär enligt min mening en lycklig lösning av frågan huru vid
exceptionella tillfällen en lämplig förstärkning av den aktiva polispersonalen
snabbt skall kunna genomföras.

Det av de sakkunniga med Bodens stad under hand träffade avtalet örn
stadens bidrag till kostnaderna för den nya organisationen har icke givit anledning
till erinran. Avtalet synes därför böra i sinom tid biträdas av Kungl.
Majit.

Av praktiska skäl bör den nya organisationen träda i kraft den 1 oktober
1942.

Vid nämnda tidpunkt bör den nuvarande fästningspoliskommissarien beredas
tillfälle att avgå med rätt till pension till samma belopp som eljest skulle
lia tillkommit honom vid pensionsålderns inträde samt flyttningsersättning.

47

Kungl. May.ts proposition nr 342.

Några ytterligare förmåner synas icke böra beredas honom i anledning av avgången
vid denna tidpunkt. Ej heller böra andra befattningshavare vid fästningspoliskåren
beredas särskilda förmåner, om de önska avgå i förtid. En del
av dessa befattningshavare synas emellertid, därest de avgå med förtidspension,
kunna beredas anställning inom försvarsväsendet å sådana befattningar,
vilka regelmässigt besättas med personal, som i samband med avgång från beställning
på aktiv stat beviljas ålders- eller förtidspension.

Därest fästningspoliskommissarien icke önskar utnyttja den föreslagna förmånen,
är han givetvis skyldig att, med bibehållande av nuvarande avlöningsförmåner,
fullgöra det arbete vid poliskåren vartill stadsfiskalen må finna
honom lämplig. Detsamma gäller naturligen för varje annan befattningshavare
vid fästningspoliskåren som icke önskar övergå till den nva organisationen.
Beträffande samtliga dessa befattningshavare inträder stadsfiskalen i kommendantens
ställe med avseende å befälsställning, rätt att förbjuda viss verksamhet
utom tjänsten m. m. Besättandet av de ordinarie befattningarna inom kåren
kan komma att fördröjas genom att befattningshavare ur den förutvarande fästningspoliskåren
sålunda tjänstgöra vid den nya poliskåren utan att övergå på
dess stat. I den mån kostnader för fästningspolispersonal å äldre stat uppkomma
efter den 1 oktober 1942 torde dessa kostnader böra bestridas av den
nu föreslagna statliga poliskårens avlöningsanslag.

I anslutning till vad sålunda anförts och med beaktande av att ett mindre
belopp torde böra avses för vikariatsersättningar beräknar jag kostnaderna
för befattningshavarnas avlöning under tiden 1 oktober 1942—30 juni 1943
i enlighet med följande uppställning.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis ...... kronor 117,200

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........................... » 10,800

3. Börligt tillägg, förslagsvis ............................................. » 20,000

Summa kronor 148,000

Kostnaden för stadsfiskalens arvode som krigsfiskal torde böra upptagas
under vederbörligt anslag under andra huvudtiteln.

Beträffande övriga årliga kostnader synes böra beräknas för sjukvård
m. m. 500 kronor, för ersättningar för resor till avlägset belägna platser inom
skyddsområdet 600 kronor, för expenser 8,500 kronor samt för underhåll av
och drivmedel för motorfordon ävensom underhåll och inköp av uniformer

4,000 respektive 10,400 kronor eller sålunda tillhopa 24,000 kronor. Då den
nya organisationen ej är avsedd att träda i kraft förrän den 1 oktober 1942
torde för nästa budgetår ej behöva anslås mer än 3/4 härav eller 18,000 kronor.

Yid poliskårens uppsättande tarvas vissa belopp av engångsnatur. Sammanlagt
torde erfordras 50,000 kronor, därav för uniformsutrustning 16,000
kronor, för beväpning och polisutrustning utöver redan befintlig 6,000 kronor,
för möbler 10,000 kronor, för två bilar med gengasaggregat och polisutrustning
15,000 kronor, för fyra polishundar med utrustning 1,000 kronor, för

48

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.

kriminalteknisk utrustning 1,000 kronor samt för juridisk litteratur och kontorsutrustning
1,000 kronor.

På sätt de sakkunniga föreslagit böra två konstapelstjänster vid ordningsstatspolisavdelningen
i Luleå indragas och hästarna vid avdelningen överflyttas
till statliga poliskåren i Boden. De minskningar som uppkomma å
vederbörligt anslag under femte huvudtiteln med anledning härav torde böra
beaktas vid anslagsäskandena för budgetåret 1943/44.

De sakkunnigas förslag att indraga landsfiskalsassistentbefattningen i Överluleå
landsfiskalsdistrikt, vilket avstyrkts av länsstyrelsen och landsfogden,
finner jag böra upptagas till prövning först sedan erfarenhet vunnits angående
den minskning i arbetsbördan i landsfiskalsdistriktet som kan bli en följd av
den statliga poliskårens inrättande.

Förslaget örn viss övergångsersättning till den nuvarande landsfiskalen i
Överluleå landsfiskalsdistrikt kan jag icke biträda.

Såsom de sakkunniga framhållit föranleder den föreslagna polisorganisationen
vissa ändringar i 16 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) örn polisväsendet
i riket, 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning till polisman för
skada å kläder samt lagen den 19 mars 1937 (nr 80) örn upphävande av vissa
åklagares rätt till andel i böter m. m. Emot vad de sakkunniga härutinnan
föreslagit har jag intet att erinra.

I överensstämmelse med det anförda ha inom socialdepartementet upprättats
förslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, till

1) lag angående ändrad lydelse av 16 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) örn
polisväsendet i riket;

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om
ersättning till polisman för skada å kläder samt

3) lag angående tillägg till lagen den 19 mars 1937 (nr 80) örn upphävande
av vissa åklagares rätt till andel i böter m. m.

Av dessa lagförslag torde de under 2) och 3) angivna vara av den natur,
att lagrådets utlåtande över dem bör inhämtas.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över de under 2) och 3) upptagna lagförslagen måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Bertha Klemedtson.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,
har här uteslutits.

Kungl. Majus proposition nr 342.

49

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den
28 maj 1942.

N ärvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Nissen.

Enligt lagrådet den 27 maj 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
8 maj 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179)
om ersättning till polisman för skada å kläder* samt lag angående tillägg till
lagen den 19 mars 1937 (nr 80) örn upphävande av vissa åklagares rätt till
andel i böter m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gunnar
Danielson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

1 sami. Nr 342.

885 42

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Magd Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 29 maj 1942.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,
lagrådets den 28 maj 1942 avgivna utlåtande över de den 8 i samma månad
till lagrådet remitterade förslagen till

lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning
till polisman för skada å kläder; samt

lag angående tillägg till lagen den 19 mars 1937 (nr 80) om upphävande av
vissa åklagares rätt till andel i böter m. m.

Efter förmälan att lagrådet lämnat nämnda lagförslag utan erinran anför
föredraganden:

Såsom tillförordnade chefen för socialdepartementet till statsrådsprotokollet
anfört vid anmälan den 8 innevarande maj av förslag till inrättande
av statlig poliskår i Boden kunna kostnaderna för avlöning under tiden den
1 oktober 1942—den 30 juni 1943 av befattningshavarna vid nämnda poliskår
beräknas till 148,000 kronor. Härifrån skall dock såsom särskilda uppbördsmedel
avräknas den ersättning, som Bodens stad enligt föreliggande
avtalsförslag har att utgiva till statsverket. Då nämnda ersättning skall för
år utgå med 36,496 kronor, kan densamma för tre fjärdedels år beräknas
till i runt tal 27,000 kronor. Såsom i nämnda statsrådsprotokoll vidare anförts
kunna poliskårens omkostnader för tre fjärdedels år beräknas till

18.000 kronor samt engångskostnaderna vid poliskårens upprättande till

50.000 kronor.

De vid ärendets anmälan den 8 innevarande maj biträdda förslagen örn
poliskårens pensionsålder böra införas i den vid civila tjänstepensionsreglementet
såsom bilaga B fogade åldersförteckningeD. Förslag härom torde i
sinom tid komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att vidtaga de åtgärder, som i övrigt
bliva erforderliga för genomförandet av övergången till den föreslagna nya
polisorganisationen. Häri inbegripas, bland annat, godkännande av det föreliggande
förslaget till avtal med Bodens stad samt eventuellt meddelande i
enlighet med de vid ärendets anmälan den 8 maj 1942 angivna grunderna
av bestämmelser rörande den nuvarande fästningspoliskommissariens rätt
till pension.

Kungl. Majus proposition nr 342. 51

Föredraganden hémställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni
1925 (nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder
samt lag angående tillägg till lagen den 19 mars 1937 (nr 80)
örn upphävande av vissa åklagares rätt till andel i böter
m. m.;

dels antaga det inom socialdepartementet upprättade förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 16 § lagen den 6
juni 1925 (nr 170) örn polisväsendet i riket;

dels godkänna, att den föreslagna organisationen av polisväsendet
i Bodens stad skall träda i kraft från och med den
1 oktober 1942;

dels medgiva, att Kungl. Majt må vidtaga de åtgärder, som
bliva erforderliga för genomförande i enlighet med de i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 8 maj 1942 samt i det
föregående angivna grunderna av övergången till den nya organisationen; dels

godkänna följande personalförteckning för poliskåren i
Boden att gälla tills vidare från och med den 1 oktober 1942:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

1 stadsfiskal, tillika polischef .......................... A 23

1 poliskommissarie ...................................... A18

3 överkonstaplar ........................................ A 15

1 inspektionskonstapel.................................. A 12

5 kriminalkonstaplar .................................... A 12

22 konstaplar.............................................. A 10

1 hästskötare ............................................ A 5

1 kontorsbiträde ........................................ A 4

1 skrivbiträde ............................................ A 2

dels godkänna följande avlöningsstat för poliskåren i Boden
att tillämpas under tiden från och med den 1 oktober 1942
till och med den 30 juni 1943:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,förslagsvis kronor 117,200

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal...... » 10,800

3. Rörligt tilliigg, förslagsvis .................... » 20,000

Summa kronor 148,000

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Bodens stad .................... kronor 27,000

Summa förslagsanslag kronor 121,000

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.
dels ock för budgetåret 1942/43 under femte huvudtiteln

anvisa

till Poliskåren i Boden: Avlöningar ett förslagsanslag
av...................................... kronor 121,000

till Poliskåren i Boden: Omkostnader ett förslagsanslag
av...................................... » 18,000

samt till Poliskåren i Boden: Engångskostnader
ett reservationsanslag av.................... » 50,000

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Magt Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Hammarberg.

Stockholm 1042. K. L. Beckmans Boktryckeri.