Kungl. Majus proposition nr 339.

1

Nr 339.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till
förordning örn familjebidrag dt värnpliktiga under
krig stjänstgöring m. m. (krigsfaini Ijebidragsför ordning)
rn. rn.; given Stockholms slott den 22 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring
m. m. (krigsfamiljebidragsförordning);

2) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring i fredstid
(fredsfamiljebidragsförordning);

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 31
augusti 1940 (nr 824) örn värnpliktslån; samt

4) förordning angående upphävande av 10 § andra stycket förordningen den
13 april 1940 (nr 215) örn utrymningshjälp;

dels ock till riksdagen göra den anmälan, som av föredragande departementschefen
angivits.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

nes 43

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Förslag

till

Förordning om familjebidrag åt Yärnpliktiga under krigstjänstgöring
m. lii. (krigsfamiljebidragsförordning).

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §■

1 mom. Förordnar Konungen jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen örn inkallelse
av värnpliktiga och skall krigsavlöningsreglementet helt eller delvis
äga tillämpning beträffande dessa värnpliktiga, skola ock, där Konungen ej
annorlunda förordnar, från och med inryckningsdagen å dem tillämpas stadgandena
i denna förordning; Konungen obetaget att meddela föreskrift, att
förordningen helt eller delvis skall tillämpas även å andra värnpliktiga.

Med värnpliktig avses i denna förordning den som avlönas såsom värnpliktig
enligt krigsavlöningsreglementet.

2 mom. Där Konungen ej annorlunda föreskriver, må denna förordning
icke tillämpas å krigsfrivilliga, som avlönas enligt andra bestämmelser än de
.för värnpliktiga gällande.

3 morn. Konungen må föreskriva, att bestämmelserna i denna förordning
med de inskränkningar, som finnas påkallade, skola äga tillämpning jämväl
å annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga
äro inkallade enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen.

4 morn. Denna förordning skall, med undantag av 20 § samt med de inskränkningar
i övrigt, som av Konungen föreskrivas, äga tillämpning jämväl
å värnpliktiga, som det år de fylla tjugusex år eller senare fullgöra tjänstgöring
jämlikt 27 § värnpliktslagen.

2§-

1 mom. Värnpliktig är i enlighet med vad nedan stadgas berättigad till
familjebidrag och hemortslön.

Familjebidrag utgår kontant såsom familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,
sjukbidrag och begravningsbidrag; dock må, i den ordning Konungen
föreskriver, kunna bestämmas, att familjebidrag skall helt eller delvis utgå
in natura. Hemortslönen utgår kontant efter viss tids krigstjänstgöring.

2 mom. Annat familjebidrag än bostadsbidrag må ej utgå för person,
som efter ansökan åtnjuter utrymningshjälp.

3 mom. Om rätt till familjebidrag för den som under militärtjänstgöring
ådragit sig kroppsskada är särskilt stadgat.

Kungl. Maj.ts ■proposition nr 339.

3

3§-

Sås°m medlem av den värnpliktiges familj anses enligt denna förordning
en var av följande personel-, nämligen:

a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn
och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;

b) den värnpliktiges hustru, bani och adoptivbarn i annat fall än under
a) sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn samt
hans frånskilda hustru, en var under förutsättning, dels att den värnpliktige
är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att antingen den värnpliktige
före inkallelsen i väsentlig mån bidrog till vederbörandes underhåll
eller det eljest kan antagas, att han skulle hava i väsentlig mån bidragit till
underhållet, örn inkallelsen ej mellankommit; samt

c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning, att den värnpliktige
sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under
sexton år samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är
oförmögen till arbete.

Annan den värnpliktiges anhörig än i a) och b) härovan sägs samt husföreståndarinna
i andra fall än som avses i c) må, när synnerliga skäl därtill
äro, efter särskilt medgivande enligt vad i 39 § stadgas jämställas med
familjemedlem.

4 §''

I denna förordning avsedda ärenden skola å kommuns vägnar handläggas
av en familjebidragsnämnd.

Konungen förordnar viss myndighet att öva tillsyn å förordningens tilllämpning
(tillsynsmyndigheten).

Om familjepenning och bostadsbidrag.

5§''

I samband med värnpliktigs tjänstgöring utgår, då behov därav prövas
föreligga och där ej annat följer av 14 och 17 §§, familjepenning och
bostadsbidrag enligt här nedan i 6—13 §§ meddelade bestämmelser.

I fråga örn den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden för
tjänstgöringen skola vid behovsprövningen tillämpas de föreskrifter örn avdrag
med hänsyn till sådan inkomst som jämlikt 7 och 12 §§ meddelas av
Konungen.

6 §•

1 mom. Familjepenning utgår med högst så stort belopp för dag, som för
en var av nedan angivna ortsgrupper upptages i följande tariff:

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

1

2

B

För hustru och frånskild

Orts gr upp

hustru ävensom —
därest värnpliktig icke
sammanlever med hustru
eller hustrun, med vilken
han sammanlever, är
arbetsoförmögen — för
annan familjemedlem,
som förestår hemmet åt

För annan
familjemedlem
över 16 år än
som avses i
kol. 1

För annan
familjemedlem
under 16 år än
som avses i
kol. 1

värnpliktig med hemma-varande familjemedlem
under 16 år

kronor

kronor

kronor

I ..........................

2: 75

1:40

1:10

II ........................

3: —

1: 65

1: 20

lil..............................

3: 25

1:90

1:30

2 morn. Familjepenning utgår efter den. ortsgrupp, till vilken den kommun
är att hänföra, som enligt vad i 27 § stadgas skall utgiva beloppet. I fråga
örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen
örn folkpensionering verkställda indelningen.

3 morn. Där Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,
jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folkpensionering förordnat
örn förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven
inom visst intill gränsen liggande område, skall familjepenning, som enligt
vad i 27 § stadgas skall utgivas av den kommun, inom vilken området är
beläget, förhöjas med hälften av skillnaden mellan familjepenningen i kommunen
i den högre ortsgruppen och familj epenningen i den kommun, inom
vilken området är beläget.

7 §•

1 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § a), utgår, under beaktande
av vad i 5 § första stycket stadgas, familjepenning med i 6 § angivna belopp
efter avdrag för den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden
för tjänstgöringen enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.

Örn beräkning av familjepenning till värnpliktig, som fullgör tjänstgöring
efter eget åtagande, och till krigsfrivillig meddelar Konungen närmare föreskrifter.

2 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § b), bestämmes familjepenningen
med hänsyn till föreliggande behov enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Konungen. Familjepenningen må ej fastställas till
högre belopp än i 6 § sägs och må ej heller överstiga värdet av det bidrag
till ifrågavarande familjemedlems underhåll, som den värnpliktige lämnat
före inkallelsen eller eljest kan antagas skola hava lämnat, därest inkallelsen
ej mellankommit.

8 §•

För husföreståndarinna bestämmes familjepenningens belopp med hänsyn
till den värnpliktiges behov av bidrag för att under tiden för tjänstgöringen

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

kunna behålla eller anställa husföreståndarinna. Där särskilda skäl därtill
föranleda, må dock vid behovsprövningen bestämmelserna i 7 § 2 mom. eller
med stöd av nämnda lagrum givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning.
Familjepenningen må ej fastställas till högre belopp än i 6 § angives.

9§-

1 mom. För bestridande av kostnaderna för bostad utgår, under beaktande
av vad i 5 och 12 §§ stadgas, bostadsbidrag för bostad, avsedd för familjemedlem,
med vilken den värnpliktige vid tiden för inkallelsen sammanbodde.
Har den värnpliktige efter inkallelsen ingått äktenskap, skall bidraget avse
bostad åt familjemedlem, som i 3 § a) sägs.

2 mom. Är värnpliktig i behov av bidrag för att kunna behålla sin bostad
under tjänstgöringen och skulle bostadens avstående för honom medföra avsevärd
olägenhet, må bostadsbidrag kunna tillerkännas honom, ändå att
bidraget ej avser beredande av bostad åt familjemedlem, som i 1 mom. sägs.

3 mom. Bostadsbidrag må ej beviljas för mer än en bostad. Där så prövas
skäligt må Konungen såsom villkor för erhållande av bostadsbidrag föreskriva,
att viss del av bostaden skall utan ersättning upplåtas för krigsmaktens
eller luftskyddets behov eller för annat allmänt ändamål.

10 §.

Då behov prövas föreligga, må särskilt bostadsbidrag beviljas till nödiga
kostnader för uppvärmning av den värnpliktiges bostad under tiden för hans
tjänstgöring.

11 §•

1 mom. Föreligga giltiga skäl för ombyte av bostad, må värnpliktig, som
är berättigad till bostadsbidrag enligt vad i 9 § sägs, tillerkännas bostadsbidrag
för flyttningskostnader. Bidrag till kostnader för flyttning till annan
ort må beviljas allenast enligt de närmare anvisningar, som meddelas av tillsynsmyndigheten.

2 mom. Där behov prövas föreligga, må värnpliktig erhålla bostadsbidrag
till kostnaderna för förvaring under tjänstgöringen av möbler och andra
nödiga lösören, som tillhöra den värnpliktige eller, därest den värnpliktige
är berättigad till bostadsbidrag enligt 9 § 1 morn., där avsedd familjemedlem.

12 §.

1 mom. Bidraget för bostad åt familjemedlem, som avses i 3 § a), bestämmes,
med beaktande av vad i 3 mom. sägs, till ett belopp, motsvarande
kostnaderna för den bostad, den värnpliktige innehade å inryckningsdagen,
däri inberäknat kostnader för uppvärmning, med avdrag för den värnpliktiges
och familjemedlems inkomst under tiden för tjänstgöringen enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen.

Örn beräkning av bostadsbidrag till värnpliktig, som fullgör tjänstgöring
efter eget åtagande, eller till krigsfrivillig meddelar Konungen närmare föreskrifter.

2 mom. Beträffande bostadsbidrag i annat fall än i 1 mom. sägs bestämmes

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

bidragets belopp efter prövning av föreliggande behov enligt de närmare föreskrifter
som Konungen meddelar.

3 mom. Vid bestämmande av kostnaderna för bostad enligt denna paragraf
skall skälig hänsyn tagas till behovet av bostad samt till den värnpliktiges
bundenhet av hyresavtal eller andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende.
Då fråga är om bostad i den värnpliktige eller hans hustru tillhörig
fastighet, må bostadsbidrag ej beviljas med högre belopp än som motsvarar
bostadens hyresvärde med tillägg för bränslekostnader.

Därest ombyte av bostad skett efter inryckningsdagen, skall hänsyn tagas
till kostnaderna för den nya bostaden, om dessa äro lägre än för den förra bostaden
eller giltiga skäl förelegat för ombytet av bostad.

13 §.

1 mom. Familjepenning och bostadsbidrag utgå från och med inryckningsdagen
till och med dagen för tjänstgöringens upphörande. Har tjänstgöringen
varat minst trettio dagar, skall bidrag utgå för ytterligare fem dagar.
Bostadsbidrag jämlikt 9 och 10 §§ beräknas för tjänstgöringsdag. Var den
värnpliktige i tjänst sista dagen i en kalendermånad, utgår, där ej Konungen
annorlunda förordnar, bostadsbidrag för hel månad. Vid bestämmande av
bostadsbidraget för tid, som belöper å den månad då tjänstgöringen upphört,
skall avräknas det antal dagar före inryckningsdagen, för vilka bostadsbidrag
enligt vad ovan sagts beviljats.

Om särskilda skäl därtill föranleda, må familj epenning utgå för högst
tjugu dagar och bostadsbidrag för högst trettio dagar utöver den i första
stycket stadgade tid, därvid i fråga om bostadsbidraget skall inräknas det
antal dagar, för vilka avräkning som i första stycket sägs icke kunnat ske.

För tid, under vilken värnpliktig åtnjuter tidsbegränsad ledighet utan krigslön,
må familjepenning och bostadsbidrag ej utgå; dock att örn särskilda skäl
äro för handen, familj epenning må beviljas högst till och nied tjugonde dagen
samt bostadsbidrag högst till och nied trettionde dagen efter ledighetens
början.

2 mom. Storleken av familjepenning och bostadsbidrag enligt 1 mom.
andra och tredje styckena bestämmes med hänsyn till föreliggande behov.

3 mom. Örn den värnpliktige avlidit, utgå familj epenning och bostadsbidrag
till och med månaden näst efter den under vilken dödsfallet blivit
kunnigt. Lika nied tjänstgöring anses krigsfångenskap. Har den värnpliktige
anmälts såsom saknad och är ej uppenbart, att han rymt, må ock bidraget tills
vidare utgå.

Om näringsbidrag.

14 §•

1 mom. Där Konungen ej annorlunda förordnar, må värnpliktig, som
driver näring eller rörelse, i den mån behov prövas föreligga, i stället för
familjepenning och bostadsbidrag erhålla näringsbidrag till bestridande av

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

avlöningskostnader, som uppkomma till följd av att särskild arbetskraft måste
anlitas för att under den värnpliktiges tjänstgöring helt eller delvis ersätta
honom. Äad nu sagts skall gälla jämväl för det fall, att den värnpliktige är
anställd i näring eller rörelse, som innehaves av hans hustru.

2 mom. Näringsbidrag enligt denna paragraf må ej beviljas med mindre
det måste antagas, att förutsättningar äro för handen för näringens eller
rörelsens fortsatta drivande.

3 mom. Bidrag må icke utgå till avlönande av den värnpliktiges hustru
eller hans barn eller adoptivbarn under sexton år. Huruvida näringsbidrag
må avse avlönande av annan den värnpliktige närstående än nu sagts, skall
bero på prövning i varje särskilt fall.

4 mom. Bidrag må utgå med högst tio kronor för dag. Vid bestämmande
av bidragets storlek skall hänsyn tagas till det genomsnittliga normala driftsöverskott
företaget kan beräknas lämna under den värnpliktiges tjänstgöring
och dennes möjligheter att av inkomsterna från företaget bidraga till den anlitade
arbetskraftens avlönande.

15 §.

Därest hinder möter mot näringens eller rörelsens fortsatta bedrivande
under den värnpliktiges tjänstgöring men förutsättningar finnas för näringens
ellea'' rörelsens återupptagande efter tjänstgöringens slut, kan, då synnerliga
skäl föreligga, särskilt bidrag beviljas för bestridande under tjänstgöringen
av utgifter, som prövas nödvändiga för att näringen eller rörelsen skall kunna
av den värnpliktige efter tjänstgöringen slut återupptagas.

Näringsbidrag enligt denna paragraf må beviljas med högst etthundra
kronor för månad. Utan tillsynsmyndighetens medgivande må sådant bidrag
icke beviljas med belopp, som tillsammans med utgående familjepenning och
bostadsbidrag överstiger trehundra kronor i månaden.

16 §.

Med avseende å tid, för vilken näringsbidrag må utgå, skall vad i 13 §
stadgas i fråga örn familjepenning äga motsvarande tillämpning.

17 §.

Den, som uppbär näringsbidrag jämlikt 14 §, äger ej erhålla annat slag
av familjebidrag än sjukbidrag och begravningsbidrag. Vid valet mellan de
bidragsformer, som kunna ifrågakomma, skall, örn förutsättningar för beviljande
av näringsbidrag jämlikt 14 § äro för handen, denna form av bidrag
äga företräde framför familjepenning och bostadsbidrag.

Om sjukbidrag.

18 §.

Prövas i anledning av familjemedlems sjukdom behov av bidrag vara för
handen för bestridande av kostnader för erforderlig vård ävensom transport
till och från läkare eller vårdanstalt, må sjukbidrag kunna tillerkännas den
värnpliktige med högst det belopp, vartill dessa kostnader uppgå. Är fråga

8

Kungl. Majlis proposition nr 339.

om familjemedlem, som avses i 3 § b) eller c), må dock sjukbidrag utgå
allenast i den mån skäl föreligger till antagande, att den värnpliktige, därest
inkallelsen ej mellankommit, skulle hava bidragit till kostnaderna. Med avseende
å den tid, för vilken sjukbidrag må utgå, skall vad i 13 § är stadgat
beträffande familjepenning äga motsvarande tillämpning.

Om begravningsliidrag.

19 §.

Har familjemedlem, som avses i 3 § a), avlidit, och ägde den värnpliktige
vid tiden för dödsfallet uppbära familjepenning för familjemedlemmen eller
åtnjöt den värnpliktige vid nämnda tidpunkt näringsbidrag som i 14 § sägs,
skall begravningsbidrag tillerkännas den värnpliktige. Sådant bidrag utgår
med tvåhundrafemtio kronor för hustru och med etthundrafemtio kronor för
barn eller adoptivbarn.

Om hemortslöii.

20 §.

1 mom. Till värnpliktig, vilken uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet,
utgår, där ej Konungen annorlunda förordnar, efter en tjänstgöringstid
örn sammanlagt nittio dagar såsom hemortslön ett belopp av en
krona örn dagen. Sedan tjänstgöringen varat trehundrasextio dagar utgår en
krona 50 öre örn dagen och efter femhundrafyrtio dagar två kronor örn dagen.
Vid beräkning av nämnda tjänstgöringstid må endast komma i betraktande
den tid, under vilken den värnpliktige efter tidpunkt, som Konungen bestämmer,
mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjort honom
åliggande tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag
eller enligt 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller tjänstgöring
efter eget åtagande, i sistnämnda fall dock endast örn tjänstgöringen fullgjorts
vid förband, organiserat av den myndighet, vid vilken den värnpliktige
är hemortsredovisad. Med tjänstgöring vid eget förband likställes i nämnda
avseende kommendering till skola eller utbildningskurs, som är gemensam
för flera förband. Har den värnpliktige innehaft anställning över stat, skall
vid beräkning av tjänstgöringstiden hänsyn tagas även till tjänstgöring, som
han under sådan anställning fullgjort efter tidpunkt, som Konungen bestämmer.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall icke äga tillämpning med mindre den
värnpliktige — utöver den i 1 mom. omförmälda tjänstgöringen — fullgjort
värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar, därest han
hänförts till årsklass 1940 eller 1941 eller årsgrupp 1941 eller inskrivits efter
år 1941, samt i annat fall under sammanlagt etthundraåttio dagar, dock att
nämnda tjänstgöringstider skola förlängas med nittio dagar för värnpliktig,
vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt angives i
§ 1 a) lagen den 12 juni 1925 (nr 338) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, och med etthundratjugu dagar för
värnpliktig, som erhållit tillstånd att, enligt vad i § 1 b) samma lag sägs, i
stället för militär tjänstgöring fullgöra civilt arbete.

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

Tjänstgöring som i första stycket av detta moment sägs anses i förevarande
hänseende såsom helt fullgjord, därest den värnpliktige tidigare blivit i
vederbörlig ordning helt eller delvis befriad från dylik tjänstgöring.

Yad i 1 mom. sägs skall ej heller äga tillämpning å sådan värnpliktig, vilken
undergår utbildning för vinnande av fast anställning vid krigsmakten, såvitt
avser tid efter det han befordrats (konstituerats) till högre tjänstegrad än
furirs eller tilldelats motsvarande högre tjänsteklass.

3 mom. Den som blivit berättigad till hemortslön skall under krigstjänstgöring,
som han därefter, mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner,
fullgör efter eget åtagande eller såsom krigsfrivillig efter värnpliktens upphörande,
med iakttagande av de ovan i denna paragraf givna bestämmelserna
vara bibehållen vid sin rätt till hemortslön.

Örn skyldighet att taga arbete.

21 §.

1 mom. När skäl därtill äro, må Konungen såsom villkor för erhållande
av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlem att i enlighet med de
föreskrifter, Konungen utfärdar, hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen
anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete i den
mån sådant erbjudes. Underlåter familjemedlem att fullgöra sålunda stadgad
skyldighet gäller, att familjepenning eller sjukbidrag ej må utgå för
familjemedlemmen, samt att bostads- eller näringsbidrag må efter vad som
finnes skäligt nedsättas eller ock indragas.

2 mom. Skyldighet, som i 1 mom. sägs, skall icke avse familjemedlem,
som är oförmögen till arbete eller innehar arbete, varigenom han erhåller
full sysselsättning. Såsom sådant arbete skall anses vård om minderåriga
eller sjuka familjemedlemmar samt pågående utbildning, vilken icke skäligen
bör avbrytas.

3 mom. Om vad som förstås med lämpligt arbete gäller vad därom stadgas
i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.

22 §.

Om värnpliktigs familjemedlem utan giltig anledning lämnar arbetsanställning,
äger familjebidragsnämnd nedsätta familjebidraget efter vad som prövas
skäligt eller ock indraga bidraget.

Örn familjebidragsnäinnd.

23 §.

Kommun skall antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd eller ock
uppdraga åt annan kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd.

24 §.

1 mom. Särskild familjebidragsnämnd utses av dem, som i allmänhet utöva
kommunens beslutanderätt, samt består av tre eller fem ledamöter.
Jämte ledamöterna utses suppleanter till lika antal. Därvid bestämmes tillika,

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

i vilken ordning suppleanterna skola inkallas. Vid val av ledamöter och suppleanter
skall tillses, att erfarenhet på den sociala behovsprövningens område
blir företrädd inom nämnden. Därjämte skall beaktas stadgandet i 26 §
1 mom. andra punkten.

2 mom. Uppdraget att vara ledamot av familjebidragsnämnden gäller för
fyra år. Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,
anställes fyllnadsval; och skall den sålunda valde tjänstgöra under den tid,
som för den avgångne återstått.

25 §.

1 mom. Ledamot eller suppleant i särskild familjebidragsnämnd kan
ej vara:

a) den, som icke uppnått tjugufem års ålder;

b) den, som icke råder över sig och sitt gods.

2 mom. Ledamot eller suppleant i särskild familjebidragsnämnd må kunna
avsäga sig uppdraget:

a) örn han icke är boende inom kommunen;

b) örn han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att
fullgöra uppdraget;

c) om han efter fyra års tjänstgöring såsom ledamot i nämnden är i tur att
därifrån avgå;

d) örn han uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som av
den väljande myndigheten godkännes.

26 §.

1 morn. Särskild familj ebidragsnämnd utser inom sig ordförande och vice
ordförande för ett år i sänder. Endera av ordföranden och vice ordföranden
skall vara icke krigstjänstskyldig person. Äro både ordföranden och vice ordföranden
hindrade att bevista sammanträde, utses ordförande för tillfället.

2 morn. Består nämnden av fem ledamöter, må ärende ej av nämnden företagas
till avgörande, där ej minst tre ledamöter eller suppleanter äro tillstädes
samt, för det fall att de närvarande äro allenast tre, dessa tillika äro
örn beslutet ense. Består nämnden av tre ledamöter, må ärende icke företagas
till avgörande, med mindre samtliga ledamöter eller suppleanter äro
tillstädes. Vid val inom nämnden så ock vid tillsättande av tjänstebefattning
sker omröstning med slutna sedlar, där så begäres, och skilje lotten mellan
dem, som erhållit lika antal röster. I övrigt verkställes omröstning öppet,
och blive den mening gällande, varom de flesta röstande sig förena. Äro vid
öppen omröstning rösterna på vardera sidan lika många, gäde den mening,
som biträdes av ordföranden.

Vid nämndens sammanträde skall föras protokoll, vars riktighet granskas
senast vid nästa ordinarie sammanträde. Nämnden äger att, där sådant av behovet
påkallas, uppdraga åt en eller flera av sina ledamöter eller suppleanter,
som närvarit vid sammanträdet, att verkställa denna granskning.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

3 mom. Nämnden skall på lämpligt sätt tillkännagiva, varest och på vilka
tider till nämnden ställda ansökningar eller andra handlingar mottagas.

Om familjebidragens bestridande m. m.

27 §.

Skyldigheten att utgiva familjebidrag och hemortslön åligger kommun,
varest den värnpliktige å inryckningsdagen var bosatt under sådana förhållanden,
att han, örn mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas.
Var den värnpliktige nämnda dag bosatt utom riket, ankommer betalningsskyldigheten
på Stockholms stad.

Örn den värnpliktige efter inryckningsdagen flyttar från en kommun inom
riket till annan eller från utrikes ort till annan kommun inom riket än Stockholm,
skall betalningsskyldigheten övergå å inflyttningskommunen från och
med kalendermånaden näst efter den, under vilken flyttningen där anmäldes
av utflyttningskommunen (Stockholms stad), eller, örn familjebidrag ej förut
åtnjutits, från och med den dag, då ansökan om sådant bidrag gjordes i inflyttningskommunen,
dock att betalningsskyldigheten för flyttningskostnaden skall
åvila utflyttningskommunen (Stockholms stad).

28 §.

1 mom. Kommun, varest den värnpliktige å inryckningsdagen hade sin
bostad, är i avbidan på att annan kommun slutgiltigt ålägges betalningsskyldighet
jämlikt 27 § för den värnpliktige tillkommande familjebidrag, skyldig
att förskjuta familjebidrag, vartill den värnpliktige är berättigad. Familjepenning,
som förskjutes enligt detta moment, skall bestämmas efter ortsgrupp
I.

2 mom. Har i följd av stadgandet i 27 § andra stycket skyldigheten att utgiva
familjebidrag övergått från en kommun till annan, åligger det likväl utflyttningskommunen
(Stockholms stad) att förskjuta bidraget, till dess meddelande
erhållits från inflyttningskommunen, att familjebidrag där fastställts,
eller ock upplysning vunnits, att vederbörande familjemedlem oaktat honom
meddelat föreläggande underlåtit att där göra ansökan örn familjebidrag.

3 morn. Vad kommun enligt 1 eller 2 mom. förskjutit må sökas åter av den
kommun, som betalningsskyldigheten enligt 27 § åligger. Sådant anspråk
prövas i händelse av tvist av länsstyrelsen i det län, varest den kommun är
belägen mot vilken anspråket riktas. Är sådan talan rörande viss värnpliktig
beroende på länsstyrelses eller högre myndighets prövning, må talan rörande
samme värnpliktige ej väckas hos annan myndighet.

29 §.

Kommun, som enligt 27 § utgivit familjebidrag, äger av staten erhålla
gottgörelse, för familjepenning avseende familjemedlem, som i 3 § a) sägs,
ävensom för begravningsbidrag med hela utgivna beloppet, för näringsbidrag
jämlikt 14 § med nittiofem procent av bidraget, för bostadsbidrag med nittio
procent av bidraget samt för familjepenning i annat fall än ovan sagts,

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

näringsbidrag jämlikt 15 § och sjukbidrag med åttio procent av utgivet belopp;
dock att vad Stockholms stad utgivit på grund av stadgandet i 27 § skall i sin
helhet återgäldas av staten. För hemortslönens hela belopp utgår gottgörelse
av staten.

Då särskilda skäl därtill föranleda, må Konungen för visst fall medgiva
högre statsbidrag än i första stycket sägs.

30 §.

Kommun är berättigad att av statsverket erhålla förskott å statsbidraget
enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar.

31 §•

Åsidosätter familjebidragsnämnd vid fullgörandet av sitt uppdrag i denna
förordning eller eljest meddelade bestämmelser, må tillsynsmyndigheten
kunna besluta, att statsbidrag icke vidare eller i minskad omfattning skall
utgå.

Besvär m. m.

32 §.

Har familjebidragsnämnd med stöd av 21 eller 22 § förklarat familjemedlem
förlustig rätten till familjebidrag eller nedsatt bidraget, skall beslutet
ofördröjligen underställas tillsynsmyndighetens prövning; emellertid skall
nämndens beslut lända till efterrättelse, till dess tillsynsmyndigheten annorlunda
förordnar.

'' 33 §.

över familjebidragsnämnds beslut rörande tillämpningen av denna förordning
må klagan föras, då fråga är örn tillämpningen av 21 eller 22 §, hos tillsynsmyndigheten
och eljest hos länsstyrelsen. Klagan föres genom besvär,
vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom trettio dagar efter det
klaganden erhöll del av beslutet. Skola besvären prövas av tillsynsmyndigheten,
åligger det länsstyrelsen att till denna insända besvären.

Mot tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som avses i denna förordning,
må talan föras allenast i fall, som i 31 § sägs.

34 §.

Över länsstyrelses beslut rörande tillämpningen av denna förordning må
klagan föras hos kammarrätten genom besvär, vilka skola hava inkommit till
den länsstyrelse, som meddelat beslutet, inom tid, som i 33 § sägs; och åligger
det länsstyrelsen att jämte eget yttrande insända besvären till kammarrätten.

Mot kammarrättens beslut må talan icke föras.

35 §.

Behörighet att fullfölja talan mot beslut i ärende, som avses i denna förordning,
tillkommer värnpliktig, vars rätt beslutet rörer, samt, i fråga örn
familjebidrag, jämväl familjemedlem, som av den värnpliktige angivits såsom
betalningsmottagare för bidraget, ävensom, därest annan än den värnpliktige
gjort ansökan örn bidrag, sökanden.

13

Kungl. Majlis proposition nr 339.

Talan möt länsstyrelses beslut i ärende, som avses i denna förordning, och
mot tillsynsmyndighetens beslut i fall, som avses i 31 §, må föras av kommun,
vars rätt beslutet rörer.

Särskilda bestämmelser.

36 §.

Kätt till familjebidrag enligt denna förordning kan icke överlåtas och må
förty ej för gäld tagas i mät.

37 §.

Den, som i ansökan örn familjebidrag lämnar medvetet oriktig uppgift,
straffes med dagsböter, där ej gärningen enligt allmänna strafflagen är belagd
med strängare straff. Böterna tillfalla kronan.

38 §.

Örn familjebidrag uppburits med för högt belopp eller för längre tid än som
vederbort, må i avräkning å vad för mycket utgått innehållas skäligt belopp
av därefter förfallande bidrag. Dylikt innehållande må dock äga rum endast
under förutsättning att den felaktiga utbetalningen vållats av oriktig uppgift,
som medvetet eller på grund av grov vårdslöshet lämnats av den värnpliktige
eller annan som gjort ansökan örn bidraget, eller av underlåtenhet att fullgöra
stadgad anmälningsskyldighet i fråga örn inträffade förändringar eller ock
den värnpliktige eller familjemedlem, som var betalningsmottagare för bidraget,
insett eller bort inse, att fel förelupit vid utbetalningen av bidraget.
Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning med avseende å felaktigt
utbetalad hemortslön.

39 §.

Sådant medgivande som avses i 3 § andra stycket eller 15 § andra stycket
lämnas av tillsynsmyndigheten på ansökan av familjebidragsnämnd. Medgivande
lämnas för viss tid eller tills vidare. När skäl därtill äro, må medgivandet
av tillsynsmyndigheten återkallas.

Har familjebidragsnämnd vägrat att hos tillsynsmyndigheten göra ansökan
örn medgivande, som avses i 3 § andra stycket äger den värnpliktige ävensom
sådan anhörig eller husföreståndarinna som där sägs göra ansökan direkt
hos tillsynsmyndigheten. I fall, som avses i 15 § andra stycket, tillkommer
sådan rätt den värnpliktige samt familjemedlem, som av den värnpliktige angivits
såsom betalningsmottagare för bidraget, ävensom, därest annan än den
värnpliktige hos familjebidragsnämnden gjort ansökan örn bidrag, sökanden.

40 §.

1 mom. Därest mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring kunna
förväntas, äger Konungen förordna örn vidtagande av erforderliga åtgärder
till undvikande av tidsutdräkt med familjebidragens utbetalande.

2 morn. Örn vid mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring fara uppstår
för dröjsmål med utbetalande av familjebidrag, må tillsynsmyndigheten
meddela familjebidragsnämnd tillstånd att i enlighet med de närmare före -

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

skrifter, tillsynsmyndigheten må lämna, för familjemedlem, som i 3 § a) sågs,
utbetala provisoriskt bestämd familjepenning. Tillståndet må avse en tid av
högst en månad. Sålunda utbetalat belopp skall avräknas å slutligt fastställt
familjebidrag, i den mån detta senare belöper å tid, för vilken provisoriskt bestämd
familjepenning utgått.

41 §.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen
av denna förordning samt därjämte uppdraga åt tillsynsmyndigheten
att i särskilda hänseenden utfärda sådana bestämmelser ävensom anvisningar
rörande förordningens tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

42 §•

Denna förordning skall, såvitt avser 6 § 1 morn., 20 §, bestämmelserna örn
utgivande av hemortslön i 27 § samt 29 § första stycket andra punkten, träda
i kraft den 1 juli 1942, från och med vilken dag 4 § första stycket krigsfamiljebidragsförordningen
den 17 april 1940 (nr 223) och den där intagna
tariffen samt förordningen den 16 maj 1941 (nr 290) örn provisorisk höjning
av familjepenning enligt krigsfamiljebidragsförordningen, i vad angår den i
förordningen den 16 maj 1941 intagna tariffen, ävensom kungörelsen den 28
juni 1941 (nr 506) örn långtidstillägg för vissa värnpliktiga skola upphöra
att gälla.

Om ikraftträdandet av denna förordning i övrigt och vad med avseende
därå skall iakttagas meddelar Konungen erforderliga bestämmelser.

43 §.

Från och med den 1 juli 1942 upphör långtidstillägg att utgå. Värnpliktig,
som för tid därefter eljest skulle hava varit berättigad till långtidstillägg, äger
i stället erhålla hemortslön.

44 §.

Näringsbidrag jämlikt 11 § krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april
1940 må från och med den 1 juli 1942 utgå med ett belopp av trehundra kronor
i månaden oavsett om den verksamhet, för vars upprätthållande bidraget beviljats,
är av särskild betydelse för det allmänna.

45 §.

1 morn.. Värnpliktig, som under år 1941 eller första halvåret 1942 fullgjort
sådan tjänstgöring, som i 20 § 1 mom. sägs, under minst nittio dagar, äger uppbära
hemortslön med femton kronor för varje tidrymd om trettio dagar
tjänstgöringen sammanlagt varat.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall icke äga tillämpning med mindre den
värnpliktige — utöver den i 1 mom. omförmälda tjänstgöringen — fullgjort
värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar, därest han
hänförts till årsklass 1940 eller 1941 eller årsgrupp 1941, samt i annat fall etthundraåttio
dagar, dock att nämnda tjänstgöringstider skola förlängas med
nittio dagar för värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikts -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tjänstgöring på sätt angives i § 1 a) lagen den 12 juni 1925 (nr 338) om värnpliktiga,
vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, och
med etthundratjugo dagar för värnpliktig, som erhållit tillstånd att, enligt
vad i § 1 b) samma lag sägs, i stället för militär tjänstgöring utföra civilt
arbete.

Tjänstgöring som i första stycket sägs anses i förevarande hänseende såsom
helt fullgjord, därest den värnpliktige tidigare blivit i vederbörlig ordning
helt eller delvis befriad från dylik tjänstgöring.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Förslag

till

Förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring i
fredstid (fredsfamiljebidragsförordning).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

1 morn. I den män stadgandena i krigsfamiljebidragsförordningen icke
skola tillämpas, är värnpliktig under fullgörande av värnpliktstjänstgöring
berättigad till familjebidrag av statsmedel enligt vad i denna förordning
stadgas.

Med värnpliktig avses i denna förordning den som jämlikt 27 § värnpliktslagen
inkallas till tjänstgöring och under denna åtnjuter avlöning som
värnpliktig enligt för fredstid gällande bestämmelser.

2 mom. Örn rätt för vissa värnpliktiga, som fullgöra värnpliktstjänstgöring
enligt för fredstid gällande bestämmelser, att erhålla krigsfamiljebidrag
stadgas i 1 § 4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen.

2 §■

I denna förordning avsedda ärenden skola handläggas av de i krigsfamiljebidragsförordningen
omförmälda familjebidragsnämnderna samt av länsstyrelserna.

Konungen förordnar viss myndighet att öva tillsyn å förordningens tillämpning
(tillsynsmyndigheten).

3 §■

Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt denna förordning
en var av följande personer, nämligen:

a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn
och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;

b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under a)
sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn samt
hans frånskilda hustru, en var under förutsättning, dels att den värnpliktige
är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att antingen den värnpliktige
före inkallelsen i väsentlig mån bidrog till vederbörandes underhåll
eller det eljest kan antagas, att han skulle hava i väsentlig mån bidragit till
underhållet, om ej inkallelsen mellankommit; samt

c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning, att den värnpliktige
sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under
sexton år samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen
till arbete.

Annan den värnpliktiges anhörig än i a) och b) härovan sägs samt husföreståndarinna
i andra fall än som avses i c), må, när synnerliga skäl därtill

Kungl. Maj:ts proposition nr 339. 17

äro, efter särskilt medgivande enligt vad i 10 § andra stycket stadgas jämställas
med familjemedlem.

4 §•

1 mom. Familjepenning utgår till den värnpliktiges familj för varje dag,
den värnpliktige äger tillgodoräkna sig såsom tjänstgöring, in- och utryckningsdagarna
inberäknade, med högst så stort belopp för dag, som för en var
av nedan angivna ortsgrupper upptages i följande tariff:

Ortsgrupp

1

2

3

För hustru och frånskild
hustru ävensom —
därest värnpliktig icke
sammanlever med hustru
eller hustrun, med vilken
han sammanlever, är
arbetsoförmögen — för
annan familjemedlem,
som förestår hemmet åt
värnpliktig med hemma-varande barn under 16 år

kronor

För annan
familjemedlem
över 16 år än
som avses i
kol. 1

kronor

För annan
familjemedlem
under 16 år än
som avses i
kol. 1

kronor

I ..............................

3: 75

1:40

1:10

II ..............................

4:40

1:65

1:20

ra..............................

5:-

1: 90

1:30

2 mom. Familjepenningen utgår efter den ortsgrupp, till vilken den kommun
är att hänföra, varest den värnpliktige vid tiden för värnpliktstjänstgöringens
början var bosatt under sådana förhållanden, att han, därest mantalsskrivning
då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas. I fråga örn kommunernas
hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen örn folkpensionering
verkställda indelningen. Ort utom riket hänföres till ortsgrupp
lil.

3 mom. Där Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,
jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folkpensionering förordnat
om förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven
inom visst intill gränsen liggande område, skall familjepenning, som utgår
till värnpliktig, som under förhållanden som i 2 mom. sägs, är bosatt inom
området, förhöjas med hälften av skillnaden mellan familj epenningen i kommunen
i den högre ortsgruppen och familjepenningen i den kommun, inom
vilken området är beläget.

5 §.

1 mom. Familjepenningen bestämmes med hänsyn till föreliggande behov.
Vid denna behovsprövning skall skälig hänsyn tagas till de inkomster, som
under tjänstgöringen åtnjutas av familjemedlem samt av den värnpliktige,
med undantag för denne i och för värnpliktstjänstgöringen tillkommande
penningbidrag och övriga förmåner. Familjepenningen må ej fastställas till
högre belopp än i 4 § angives.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

11G3 42 2

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

2 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § b), må familjepenningen ej
överstiga värdet av det bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll,
som den värnpliktige lämnat före tjänstgöringen eller eljest kan antagas skola
hava lämnat, därest tjänstgöringen ej mellankommit.

6§-

För husföreståndarinna bestämmes familj epenningens belopp med hänsyn
till den värnpliktiges behov av bidrag för att under tiden för tjänstgöringen
kunna behålla eller anställa husföreståndarinnan. Då särskilda skäl därtill
föranleda, må dock vid behovsprövningen i 5 § 2 mom. givna föreskrifter äga
motsvarande tillämpning. Familjepenningen må ej fastställas till högre belopp
än i 4 § angives.

7 §.

Har familjemedlem, som avses i 3 § a), avlidit, och ägde den värnpliktige
vid tiden för dödsfallet uppbära familjepenning för familjemedlemmen, skall
begravningsbidrag tillerkännas den värnpliktige. Sådant bidrag utgår med
tvåhundrafemtio kronor för hustru och med etthundrafemtio kronor för barn
eller adoptivbarn.

8 §•

Ansökan örn bidrag enligt denna förordning skall ingivas eller insändas till
familjebidragsnämnden i den kommun, varest den värnpliktige å inryckningsdagen
var bosatt under sådana förhållanden att han, örn mantalsskrivning då
skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas.

9§-

Det åligger familj ebidragsnämnden att snarast möjligt företaga utredning
i ärendet och därefter till länsstyrelsen avgiva yttrande över ansökningen
enligt fastställt formulär. Därvid skola bifogas samtliga handlingar i ärendet
och, örn skiljaktiga meningar förekommit, utdrag av protokollet.

10 §.

Länsstyrelsen har att på grundval av den inkomna utredningen och de
ytterligare uppgifter länsstyrelsen finner skäl införskaffa meddela beslut i
ärendet. I beslutet skall i fråga örn familjepenning angivas med vilket belopp
bidrag skall utgå för varje familjemedlem och tjbotgöringsdag. I länsstyrelsens
beslut skall jämväl angivas, till vem bidraget skall utbetalas.

Länsstyrelsen har att avgöra, huruvida medgivande bör lämnas till att värnpliktigs
anhörig eller husföreståndarinna enligt 3 § andra stycket må jämställas
med familjemedlem. Sådant medgivande lämnas för viss tid eller
tills vidare. När skäl därtill äro må medgivandet återkallas.

11 §•

Yad i 34 §, 35 § första stycket samt 36—38 §§ krigsfamiljebidragsförordningen
stadgas i fråga örn besvär, överlåtande av rätt till bidrag, ansvar för

19

Kungl. May.ts proposition nr 339.

lämnande av oriktig uppgift samt avräkning skall äga motsvarande tillämpning
enligt denna förordning.

12 §.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen
av denna förordning samt därjämte uppdraga åt tillsynsmyndigheten
att i särskilda hänseenden utfärda sådana bestämmelser ävensom anvisningar
rörande förordningens tillämpning.

Denna förordning skall, såvitt avser 4 § 1 morn., träda i kraft den 1 juli
1942, från och med vilken dag 3 § första stycket fredsfamiljebidragsförordningen
den 17 maj 1940 (nr 422) och den där intagna tariffen samt förordningen
den 28 juni 1941 (nr 530) örn provisorisk höjning av familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen,
i vad angår den i förordningen den 28 juni 1941
intagna tariffen, skola upphöra att gälla.

Örn ikraftträdandet av denna förordning i övrigt och vad med avseende
därå skall iakttagas meddelar Konungen erforderliga bestämmelser.

20

Kungl. Majlis proposition nr 339.

Förslag

till

Förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den
31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån.

Härigenom förordnas, dels att 4, 6, 8, 9, 11 och 17 §§ förordningen den
31 augusti 1940 om värnpliktslån skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att till 13 § förordningen skall fogas ett nytt stycke av den
lydelse i det följande angives.

4 §•

För beviljande av värnpliktslån skola följande allmänna förutsättningar
gälla, nämligen

att sökanden till följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av
ekonomisk art, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter
slutad tjänstgöring fullfölja påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst i
det yrke eller den näring, varav han före inkallelsen haft sin bärgning, eller
vilka eljest innebära en avsevärd rubbning av hans ekonomi;

att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna;
samt

att sökanden måste antagas vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån
inom skälig tid övervinna svårigheterna.

Värnpliktslån må---sextio dagar.

6§-

Vämpliktslån må beviljas med lägst tvåhundra och högst femtusen kronor.
Vid beviljande av sådant lån skall i övrigt tillses, att lånebeloppet icke bestämmes
högre än som med hänsyn till sökandens levnadsvillkor och förhållanden
i övrigt finnes vara nödvändigt för vinnande av det därmed avsedda
syftet.

8 §•

Vämpliktslån skall återbetalas med en femtedel om året med början från
och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från värnpliktslånenämndens
eller i förekommande fall arbetsmarknadskommissionens beslut. Där omständigheterna
därtill föranleda, må den lånebeviljande myndigheten medgiva
anstånd med amorteringens påbörjande ävensom längre amorteringstid samt
föreskriva amorterings erläggande kvartals- eller halvårsvis. Värnpliktslån
skall vara i sin helhet återbetalat senast inom tio år efter det amorteringen
enligt vad i första punkten sagts skolat påbörjas. När särskilda skäl därtill äro,
må den lånebeviljande myndigheten föreskriva, att värnpliktslån skall återbetalas
på kortare tid än fem år.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

9 §■

Ansökan om ---- — gjord ansökan.

Ansökan göres — -— — vederbörande värnpliktslånenämnd.

På värnpliktslånenämnden ankommer att besluta i låneärende. Hava inom
nämnden förekommit skiljaktiga meningar vid fattande av beslut, varigenom
värnpliktslån beviljats, eller beviljar nämnden lån till högre belopp än ettusen
kronor eller lån till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senaste förflutna
tolv månaderna understigit sextio dagar, skall nämndens beslut för att bliva
gällande underställas arbetsmarknadskommissionens prövning.

I samband ----— förhållandena påkallas.

Värnpliktslånenämndens beslut — — — mot beslutet.

11 §•

Arbetsmarknadskommissionens beslut i underställt eller fullföljt ärende
skall utan dröjsmål tillställas den lånesökande samt, i avskrift, värnpliktslånenämnden.

Arbetsmarknadskommissionens beslut må ej överklagas.

13 §.

Då värnpliktslånenämnd — — — med beslutet.

Vad i — — — värnpliktslånenämnden tillhanda.

Har den, som fått värnpliktslån sig beviljat, icke inom sextio dagar från
det han erhöll del av värnpliktslånenämndens eller, i fall som i 11 § sägs,
arbetsmarknadskommissionens beslut, inkommit med vederbörlig skuldförbindelse
och i förekommande fall tillhörande säkerhetshandlingar, skall beslutet
anses förfallet.

17 §.

Den, som i ansökan örn värnpliktslån lämnar medvetet oriktig uppgift,
straffes med dagsböter, där ej gärningen enligt allmänna strafflagen är belagd
med strängare straff. Böterna tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 339

Förslag

till

Förordning angående uppbärande av 10 § andra stycket förordningen
den 13 april 1910 (nr 215) om utrymningshjälp.

Härigenom förordnas, att 10 § andra stycket förordningen den 13 april
1940 om utrymningshjälp skall upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Kungl. Majus proposition nr 339.

23

Utdrag av protokollet över för sv ar sär enden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstoep, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga
örn revision av krigsfamiljebidragsförordningen m. m. samt anför följande:

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 28 juni 1941 givna bemyndigande uppdrog
jag den 4 juli 1941 åt särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade utredningsmän
att biträda med utredning rörande vissa frågor beträffande krigsfamiljebidrag
åt värnpliktiga m. fl. samt avgiva det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1941 års
krigsfamiljebidragskommitté1), ha den 24 april 1942 avgivit ett icke tryckt betänkande
med förslag till dels förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga
under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen) jämte tilllämpningskungörelse
till förordningen och kungörelse örn undantag i vissa
fall från rätt till bidrag enligt 9 § 2 mom. samt 15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen,
dels förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under
tjänstgöring i fredstid (fredsfamiljebidragsförordningen) jämte tillämpningskungörelse
till förordningen, och dels förordning angående ändring i vissa
delar av förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) örn vämpliktslån. Förslagen
torde få såsom bilagor (Bil. A—F) fogas vid statsrådsprotokollet. Därvid
fogas tillika en sammanfattning av en undersökning rörande inkallade värnpliktigas
ekonomiska förhållanden m. m. (Bil. G).

Över kommitténs förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av överbefälhavaren
över rikets försvarskrafter, chefen för armén, chefen för marinen,
chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, arméförvaltningen, marinförvaltningen,
försvarsväsendets lönenämnd, försvarsväsendets rullföringsnämnd,
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, Överståthållarämbetet efter hörande av
Stockholms stads familjebidragsnämnd, länsstyrelsen i Stockholms län efter
hörande av familjebidragsnämndema i Södertälje samt Solna och Häverö
kommuner, länsstyrelsen i Kronobergs län efter hörande av familjebidrags l)

Kommittén Ilar utgjorts av landshövdingen i Malmöhus län A. X. Thomson, ordförande,
översten K. G. Björck, ledamoten av riksdagens andra kammare friherre J. G. G.
De Geer, Lesjöfors, numera ledamoten av riksdagens andra kammare docenten E. W.
Håstad, ledamoten av riksdagens andra kammare fru Elsa Johansson, Norrköping, lantbrukaren
N. Larsson, Kälkebo, samt överstelöjtnanten S. E. Oberg.

24

Kungl. Majlis proposition nr 339.

nämnderna i Växjö samt Algutsboda och Traryds kommuner, länsstyrelsen i
Kristianstads län efter hörande av familjebidragsnämndema i Kristianstad
samt Björnekulla och Borrby kommuner, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län efter hörande av familj ebidragsnämndema i Göteborg och Lysekil samt
Norums kommun, länsstyrelsen i Örebro län efter hörande av familjebidragsnämnderna
i Örebro och Karlskoga samt Stora Mellösa kommun, länsstyrelsen
i Gävleborgs län efter hörande av familj ebidragsnämndema i Gävle,
Hudiksvall och Sandviken samt Bollnäs och Söderala kommuner, länsstyrelsen
i Västerbottens län efter hörande av familjebidragsnämnderna i Skellefteå
stad samt Umeå och Vilhelmina kommuner ävensom ordföranden i familjehidrågenämnden
i Umeå stad, statens utrymningskommission, statskontoret,
kammarrätten, riksräkenskapsverket, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas
förbund, landsorganisationen i Sverige och svenska arbetsgivareföreningen.
Därjämte ha svenska tullmannaförbundet, Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation samt svenska lantarbetareförbundet inkommit med
var sin skrift.

Kommitténs förslag till krigs- och fredsfamiljebidragsförordningar samt till
ändringar i förordningen örn värnpliktslån ha efter remissen undergått överarbetning
inom försvarsdepartementet, i anslutning vartill förslag till förordning
angående upphävande av viss bestämmelse i förordningen örn utrymningshjälp
upprättats. I det följande kommer jag — efter en översikt av gällande
bestämmelser — att i anslutning till en redogörelse för kommittéförslagen och
däremot framställda erinringar lämna en motivering för de sålunda utarbetade
departementsförslagen.

A. Krigsfamiljebidragsförordningen.

I. Gällande bestämmelser.

Till grund för förordningen den 17 april 1940 (nr 223) om familjebidrag åt
värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen)
låg ett av sociala försvarsberedskapskommittén den 3 september 1939 avgivet
betänkande (statens off. utredn. 1939:26). Efter överarbetning inom
försvarsdepartementet framlades förslaget genom proposition nr 93 för 1940
års lagtima riksdag. Angående propositionens behandling i riksdagen torde
få hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 18 och riksdagens skrivelse
nr 155. Förordningen har erhållit ändrad lydelse genom förordning den 16
maj 1941 (nr 288) om ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen.
Genom förordning samma dag (nr 290) har vidare familjepenningen
enligt krigsfamiljebidragsförordningen undergått provisorisk höjning. De i
förstnämnda förordning vidtagna ändringarna grundade sig på ett av statens
arbetsmarknadskommission i skrivelse den 17 oktober 1940 framlagt förslag.
Den provisoriska höjningen av familj epenningen föreslogs av sociala försvarsberedskapskommittén
i skrivelse den 8 februari 1941. Ändringarna framlades
genom proposition nr 137 för 1941 års riksdag. Angående propositionens

Kungl. Majus proposition nr 339. 25

behandling i riksdagen hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 16 och
riksdagens skrivelse nr 226.

Gällande krigsfamiljebidragsförordning är enligt 1 §, därest ej Konungen
annorlunda föreskriver, tillämplig å värnpliktig, som inkallas jämlikt § 28
mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen (hänvisningarna avse värnpliktslagen
den 30 juni 1936) och å vilken krigsavlöningsreglementet helt eller delvis
äger tillämpning; Konungen obetaget att meddela föreskrift örn förordningens
tillämpning även å andra värnpliktiga. Konungen må ock föreskriva, att
bestämmelserna i förordningen med de inskränkningar, som må finnas påkallade,
skola äga tillämpning jämväl å annan personal, som tjänstgör
vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga äro inkallade enligt nämnda
lagrum. I den mån bestämmelserna i förordningen äga tillämpning utgår icke
bidrag till värnpliktigs familj enligt för fredstid gällande föreskrifter.

De olika formerna för familjebidrag äro enligt 2 § familjepenning, bostadsbidrag,
näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag. Familjebidrag utgår
kontant; dock må, i den ordning Konungen föreskriver, kunna bestämmas,
att familjebidrag skall helt eller delvis utgå in natura. Familjebidrag må ej
utgå för person, som åtnjuter utrymningshjälp avseende annat än resa.

Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt 3 § envar av
följande personer nämligen:

a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn
och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;

b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under a)
sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn samt
hans frånskilda hustru, envar under förutsättning, dels att den värnpliktige
är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att den värnpliktige vid
tiden för inkallelsen i väsentlig mån bidrog till dennes underhåll, eller, där
underhållsskyldigheten inträtt senare, skäligen kan antagas hava skolat bidraga
till underhållet, örn inkallelsen ej mellankommit; samt

c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning, att den värnpliktige
sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under
sexton år samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen
till arbete.

Enligt i 4 § intagen tariff uppgår familjepenningen för dag — sedan
densamma genom förordning den 16 maj 1941 (nr 290) undergått provisorisk
höjning — till högst följande belopp i nedan angivna ortsgrupper:

1

2

s

*

Ortsgrupp

För hustru elior, där
bidrag ej utgår för
hustru, annan familje-medlem, som förestår
den värnpliktiges hem

kronor

För annan familje-medlem över 16 år
än som avses
i kol. 2

kronor

För annan familje-medlem under 16 år
än som avses
i kol. 2

kronor

i...................

2: —

1: 25

0: 85

ii ..................

2: 25

1: 50

0: 55

ni..................

2: 50

1:75

1: 05

26

Kungl. Majus proposition nr 339.

Familjepenningen skall enligt nämnda paragraf fastställas särskilt för varje
familjemedlem samt utgår efter den ortsgrupp, till vilken den kommun är
att hänföra som skall utbetala beloppet, I fråga örn kommunernas hänförande
till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen om folkpensionering verkställda
indelningen. Ort utom riket hänföres till ortsgrupp III. I 5 § återfinnas
regler angående behovsprövningen för familjepenningens bestämmande. Av
familjepenningen utgår för de i 3 § a) avsedda familjemedlemmarna visst
grundbelopp utan behovsprövning, utgörande — sedan detsamma genom förordningen
den 16 maj 1941 (nr 290) undergått provisorisk höjning -— för
hustru en krona 25 öre och för varje barn eller adoptivbarn under sexton år
55 öre. I övrigt utgår familjepenning allenast i den mån behov därav skäligen
kan antagas föreligga. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn
tagas dels till den inkomst, som åtnjutes av vederbörande familjemedlem
ävensom av annan till samma hushåll hörande familjemedlem, utom husföreståndarinna,
och dels till den värnpliktiges inkomster, dock med undantag
för krigslön jämte övriga under tjänstgöringen utgående förmåner. För
familjemedlem, som avses i 3 § b), må ej fastställas högre belopp än som motsvarar
värdet av det bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll, som
den värnpliktige lämnat vid tiden för inkallelsen, eller, där underhållsskyldigheten
inträtt senare, kan antagas skola hava lämnat, därest inkallelsen
ej mellankommit. Konungen äger stadga undantag från rätt till grundbelopp
ävensom föreskriva begränsning i fråga örn hänsynstagande till bibehållen avlöning
eller åtnjutet understöd.

Familjepenning må enligt 6 § utgå från och med inställelsedagen och uppbäras,
där ej Konungen annorlunda förordnar, till och med dagen efter den
då tjänstgöringen upphört eller, örn den värnpliktige avlidit, till och med
månaden näst efter den, under vilken dödsfallet blivit kunnigt.

Bostadsbidrag må enligt 7 § utgå, där behov av bidrag utöver familjepenningen
prövas vara för handen för bestridande av utgifter för bostad åt
värnpliktigs familj, under förutsättning att bostaden är avsedd för familjemedlem
med vilken den värnpliktige vid tiden för inkallelsen sammanbodde.
Ändå att denna förutsättning ej är för handen, må bostadsbidrag kunna utgå
för bostad åt familjemedlemmar, som avses i 3 § a), då fråga är örn såväl
hustru som barn eller adoptivbarn. Bostadsbidrag må ej beviljas för melån
en bostad. Bidraget må även avse kostnader, som äro förenade med ombyte
av bostad. Bostadsbidrag, som ej avser kostnad för ombyte av bostad,
må icke överstiga hyresvärdet för den bostad, som den värnpliktige innehade
å inställelsedagen, däri inbegripet kostnad för bostadens förseende med
värme. Vid behovsprövningen skall hänsyn tagas till familjens skäliga behov
av bostad, till den värnpliktiges eller hans hustrus bundenhet av hyresavtal
och andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende ävensom till de inkomster,
som åtnjutas av den värnpliktige, utom krigslön jämte övriga under
tjänstgöringen utgående förmåner, och av andra i bostaden inhysta familjemedlemmar
än husföreståndarinna. Yad som beträffande familjepenning
stadgas örn rätt för Konungen att föreskriva begränsning i fråga om hänsyns -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tagande till bibehållen avlöning eller åtnjutet understöd äger motsvarande
tillämpning i fråga örn bostadsbidrag, överstiger bostaden uppenbarligen
den värnpliktiges behov, skall hänsyn jämväl tagas till den värnpliktige och
hans hustru tillhörig förmögenhet. Såsom villkor för erhållande av bostadsbidrag
må, där så prövas skäligt, föreskrivas, att viss del av bostaden skall
utan ersättning upplåtas för krigsmaktens eller luftskyddets behov eller för
annat ändamål. Enligt 8 § kan bostadsbidrag utgå ändå att bidraget ej avser beredande
av bostad åt familjemedlemmar, som avses i 7 §, därest den värnpliktige
är i behov av bidrag för att kunna behålla sin bostad under värnpliktstjänstgöringen
och bostadens avstående skulle för honom medföra synnerlig
olägenhet.

Bostadsbidrag må enligt 9 § utgå till gäldande av utgifter för bostad, vilka
förfalla från och med inställelsedagen samt uppbäras, där ej Konungen
annorlunda förordnar, till och med utgången av den månad, under vilken värnpliktstjänstgöringen
upphört eller örn den värnpliktige avlidit, dödsfallet blivit
kunnigt.

I 10—14 §§ återfinnas bestämmelser örn näringsbidrag. Konungen
äger, där med hänsyn till inkallelsens sannolika varaktighet så finnes lämligt,
förordna, att till värnpliktiga, vilka driva näring eller rörelse, må kunna utgå
näringsbidrag till avlönande av arbetskraft som anställes för verksamhetens
upprätthållande. Näringsbidrag må, utom i''fall som i 13 § sägs, utgå allenast
där den värnpliktige har familj och denna erhåller sitt uppehälle av näringen
eller rörelsen. Sådant bidrag må ej heller beviljas, med mindre det måste
antagas, att förutsättningar äro för handen för näringens eller rörelsens fortsatta
drivande (10 §). Näringsbidrag utgår med högst så stort belopp, som
är oundgängligt för näringens eller rörelsens upprätthållande och må ej överstiga
tvåhundra kronor i månaden. Är verksamhetens upprätthållande
av särskild betydelse för det allmänna, må dock bidraget kunna utgöra
högst trehundra kronor i månaden. Bidraget må i intet fall överstiga
vad som utgår i avlöning till den person, för vars avlönande bidraget är avsett.
Näringsbidrag må ej avse avlönande av familjemedlem, som i 3 § a) eller b)
sägs. Huruvida näringsbidrag må avse avlönande av annan närmare släkting till
den värnpliktige, må bero av prövning i varje särskilt fall (11 §)- Näringsbidrag
må utgå tidigast från viss av Konungen bestämd dag. Här ej Konungen
annorlunda förordnar, må bidraget åtnjutas till och med utgången av den
månad, under vilken värnpliktstjänstgöringen upphört eller, örn den värnpliktige
avlidit, dödsfallet blivit kunnigt (12 §). Skulle upphörandet av
näring eller rörelse, som den värnpliktige driver, för honom medföra synnerlig
olägenhet oller vara ur det allmännas synpunkt till skada, må näringsbidrag
kunna utgå ändå att den värnpliktige icke har familj (13 §). Den som
uppbär näringsbidrag äger ej åtnjuta annat slag av familjebidrag. Vid valet
mellan de bidragsformer, som kunna ifrågakomma, skall, örn förutsättningar
för beviljande av näringsbidrag äro för handen, denna form av bidrag äga
företräde framför familjepenning och bostadsbidrag (14 §).

Enligt 15 § kan i anledning av familjemedlems sjukdom sjukbidrag

28

Kungl. Majlis proposition nr 339.

utgå för bestridande av kostnader för erforderlig läkar- och sjukvård jämte
läkemedel ävensom transport till eller från läkare eller vårdanstalt med högst
det belopp, vartill kostnaderna uppgå. För familjemedlem som avses i 3 § b)
eller c) må sjukbidrag utgå allenast i den mån skäl föreligger till antagande, att
den värnpliktige, därest inkallelsen ej mellankommit, skulle hava bidragit till
kostnaderna. Med avseende å den tid för vilken sjukbidrag utgår gäller vad som
stadgats beträffande familj epenning.

Begravningsbidrag utgår enligt 15 a §, örn familjemedlem, som avses
i 3 § a) avlidit och den värnpliktige vid tiden för dödsfallet ägde för familjemedlemmen
uppbära familj epenning, som helt eller delvis utgick efter behovsprövning.
Bidraget utgår med etthundrafemtio kronor för hustru samt
etthundra kronor för barn eller adoptivbarn.

Enligt 16 § må Konungen, när skäl därtill äro, såsom villkor för erhållande
av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlemmarna att anmäla sig
såsom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete i den mån sådant erbjudes.
Dylik skyldighet har dock icke av Konungen föreskrivits.

I 17 § stadgas, att skyldigheten att utbetala familjebidrag åligger den
kommun, varest den värnpliktige å inställelsedagen var bosatt under sådana
förhållanden, att han, örn mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas.
Var den värnpliktige nämnda dag bosatt utom riket, ankommer
det på Stockholms stad att verkställa utbetalningen. Har den värnpliktige efter
inställelsedagen flyttat från en kommun inom riket till annan eller från utrikes
ort till annan kommun inom riket än Stockholm, skall skyldigheten att utbetala
familjebidrag övergå å inflyttningskommunen från och med kalendermånaden
näst efter den, under vilken flyttningen där anmäldes av utflyttningskommunen
(Stockholms stad) eller, örn familjebidrag ej förut åtnjutits,
från och med den dag, då ansökan örn sådant bidrag gjordes i inflyttningskommunen.

Enligt 18 § är kommun, varest familjemedlem vistas, ändå att betalningsskyldighet
enligt 17 § icke åligger kommunen, pliktig att förskjuta familjepenning
och sjukbidrag, vartill familjemedlemmen finnes berättigad, såvida
icke sökanden annorstädes tillerkänts familjebidrag eller annan kommun medgivit
betalningsskyldighet med avseende å sådant bidrag åt sökanden. Har
skyldigheten att utbetala familjebidrag övergått från en kommun till annan,
åligger det likväl utflyttningskommunen (Stockholms stad) att förskjuta bidraget
till dess meddelande erhållits från inflyttningskommunen, att familjebidrag
där fastställts, eller ock upplysning vunnits, att vederbörande familjemedlem
oaktat honom meddelat föreläggande underlåtit att där göra ansökan
örn familjebidrag. Vad kommun i enlighet med vad nu anförts förskjutit må
sökas åter av den kommun, som betalningsskyldigheten enligt 17 § åligger.
Sådant anspråk prövas i händelse av tvist av länsstyrelsen i det län, varest
den kommun är belägen, mot vilken anspråket riktas.

Enligt 21 § förordnar Konungen viss myndighet att öva tillsyn å förordningens
tillämpning (tillsynsmyndigheten). Som tillsynsmyndighet har
förordnats statens arbetsmarknadskommission. Vidare stadgas i 21 § att i

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

förordningen avsedda ärenden å kommuns vägnar skola handläggas av en
familjebidragsnämnd. Kommun må antingen inrätta särskild dylik nämnd
eller ock uppdraga åt kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd.
Särskild familjebidragsnämnd skall bestå av tre eller fem ledamöter jämte
suppleanter. Med avseende å valbarhet, rätt att avsäga sig uppdraget m. m.
skall i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat angående byggnadsnämnd.

I 22 § stadgas, att rätten till familjebidrag icke kan överlåtas och förty
ej tagas i mät för gäld. Familjebidraget må ej hänföras till fattigvård eller
eljest återkrävas av den värnpliktige.

Örn familjebidragsnämnd med stöd av 16 § förklarat familjemedlem förlustig
rätten till familjebidrag skall beslutet enligt 23 § underställas tillsynsmyndighetens
prövning. Klagan över familjebidragsnämnds beslut föres,
då fråga är örn tillämpning av 16 §, hos tillsynsmyndigheten och eljest hos
länsstyrelsen. Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen inom trettio
dagar efter det klaganden erhållit del av beslutet. Mot tillsynsmyndighetens
beslut må talan icke föras (24 §). Länsstyrelsens beslut överklagas hos kammarrätten.
Mot kammarrättens beslut må talan icke föras (25 §).

Enligt 26 § kan under angivna förutsättningar ansvar ådömas bland annat
för lämnande av oriktig uppgift eller åsidosättande av särskilt meddelade
tillämpningsföreskrifter. Beslutar familjebidragsnämnd nedsättning av
familjebidrag, som i följd av förhållande, som angives i 26 § bestämts till
för högt belopp, må bestämmelse tillika meddelas örn avräkning å familjebidrag,
som därefter utbetalas (27 §). Örn familjebidragsnämnd åsidosätter
i förordningen eller eljest meddelade bestämmelser må tillsynsmyndigheten
kunna besluta, att statsbidrag icke vidare eller i minskad omfattning skall
utgå (28 §).

Enligt 28 a § må tillsynsmyndigheten för visst fall, när synnerligen ömmande
omständigheter föreligga, på ansökan av familjebidragsnämnd medgiva,
att annan anhörig till den värnpliktige än som avses i 3 §, må i fråga om
rätt till familjebidrag likställas med familjemedlem, som i 3 § b) sägs. Sådant
medgivande lämnas för viss tid eller tills vidare samt må av tillsynsmyndigheten,
när anledning därtill förekommer, återkallas.

Enligt 29 § skola bestämmelserna örn familjebidrag åt värnpliktiga tilllämpas
jämväl å annan personal vid krigsmakten, som avlönas enligt de för
värnpliktiga gällande grunder.

Krigsfamil]ebidragskungörelsen den 3 maj 1940 (nr 322), ändrad genom
kungörelser den 22 november 1940 (nr 955) och den 16 maj 1941 (nr 289),
innehåller tillämpningsföreskrifter till krigsfamiljebidragsförordningen. Enligt
1 § skola bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen, utöver vad i 1 §
nämnda förordning stadgas, äga tillämpning för det fall, att värnpliktig, som
åtnjuter bidrag enligt densamma, efter däri avsedd tjänstgöring kvarbliver i
tjänst för fullgörande av honom enligt § 27 eller § 36 mom. 1 värnpliktslagen
åliggande tjänstgöring, ävensom för det fall, att värnpliktig efter tjänstgöringens
slut åtnjuter sjukvård enligt reglementet den 20 oktober 1939 (nr

30

Kungl. Majlis proposition nr 339.

757) angående sjukvård åt personal vid försvarsväsendet under krigst jänstgöring.
Krigsfamiljebidrags förordningen skall icke, såvida ej Kungl. Majit
annorlunda förordnar, äga tillämpning i det fall, att värnpliktig, som fullgör
honom enligt § 27 värnpliktslagen åliggande tjänstgöring, jämlikt § 28 mom. 1
nämnda lag kvarhålles i tjänstgöring, under kortare tid än sex månader. Bostadsbidrag
enligt krigsfamiljebidragsförordningen må även kunna tillerkännas
underbefäl i arméns reserver, därest behov av sådant bidrag prövas
uppenbarligen föreligga med hänsyn till den inkomstminskning inkallelsen
medfört. I 2 § stadgas att tillsynsmyndighet skall vara statens arbetsmarknadskommission,
varjämte dennas uppgifter och befogenhet fastställas.

Enligt 8 a § må, om särskilda skäl därtill föranleda, familjebidrag utgå
jämväl för viss tid efter tjänstgöringens upphörande, familjepenning och
sjukbidrag högst tjugo dagar därefter samt bostads- och näringsbidrag högst
till och med månaden näst efter den, under vilken tjänstgöringen upphört.
För tid, varunder värnpliktig åtnjuter ledighet utan krigslön, må familjebidrag
ej utgå; dock att om särskilda skäl äro för handen familjebidrag må beviljas,
familjepenning och sjukbidrag högst för tid till och med tjugonde
dagen efter ledighetens början samt bostads- och näringsbidrag högst för
tid till och med månaden näst efter den, varunder ledigheten börjat.

I 9 § stadgas att familjepenning utbetalas i efterskott. Utbetalningen sker
för vecka, där ej familjebidragsnämnden med hänsyn till ortens förhållanden
finner annan betalningstid lämpligare. Bostadsbidrag utbetalas för kalendermånad.
Utbetalningen sker i förskott, där ej tillsynsmyndigheten finner anledning
förordna om efterskottsbetalning. Näringsbidrag utbetalas i efterskott
för kalendermånad. Annat familjebidrag utbetalas i den ordning familjebidragsnämnden
finner lämplig. I 10 § meddelas föreskrifter örn till vem
bidraget må utbetalas och i 11 § rörande bidragets utbetalande in natura i
vissa fall. Med stöd av bemyndigande i 5 § krigsfamiljebidragsförordningen
har i 13 § särskilda föreskrifter meddelats rörande behovsprövningen. Äger
den värnpliktige under tjänstgöringen från civil tjänst åtnjuta avlöning, som
utgår av statsmedel eller med statsbidrag, skall sålunda familj epenningen i
sin helhet utgå efter behovsprövning. Vid behovsprövning för bestämmande
av familjepenning skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst av civil anställning,
som den värnpliktige under tjänstgöringen äger bibehålla, eller till
understöd, som i anledning av tjänstgöringen tilldelas honom eller hans
familj, i den mån inkomsten eller understödet icke överstiger en fjärdedel
av den värnpliktiges avlöning eller motsvarande arbetsinkomst vid tiden
omedelbart före inkallelsen; och ina i intet fall avseende fästas vid bibehållen
inkomst eller vid understöd, som nu nämnts, till den del inkomsten eller
understödet icke överstiger femtio kronor för månad. Motsvarande bestämmelser
meddelas i 14 § rörande behovsprövningen för bestämmande av
bostadsbidraget. Vidare upptar nämnda paragraf särskilda bestämmelser
rörande nedsättning av bostadsbidraget i visst fall. I 15 § återfinnas särskilda
detaljerade bestämmelser rörande sjukbidraget. I 16—23 §§ inrymmas kontrollbestämmelser
för handhavandet av familjebidragsverksamheten.

31

Kungl. Majus proposition nr 339.

I förevarande sammanhang må även erinras, att genom kungörelse den 10
april 1942 (nr 172) förordnats, att värnpliktiga, vilka jämlikt 28 § i 1941 års
värnpliktslag inkallats för fullgörande av dem enligt 27 § 1 mom. samma lag
åliggande tjänstgöring (d. v. s. tjänstgöring i och för utbildning), icke må
åtnjuta bostadsbidrag enligt 8 § krigsfamiljebidragsförordningen eller näringsbidrag
enligt 13 § samma förordning, förrän de fullgjort värnpliktstjänstgöring
under sammanlagt 360 dagar.

II. Allmän motivering.

1. Allmänna synpunkter.

Körande principerna för en revision av krigsfamiljebidragsförfattningarna
har i direktiven för utredningen anförts bland annat följande:

Karakteristiskt för de nuvarande krigs familj ebi dragsförfattningarna är,
att bidragen till sin väsentliga del utgå först efter en noggrann behovsprövning
och att denna behovsprövning är i väsentliga stycken begränsad av
maximeringsbestämmelser. Detta bottnar naturligen främst i en strävan att
i möjligaste mån hålla kostnaderna för familjebidragen vid en rimlig nivå
samtidigt som man velat förhindra alltför stora differenser i bidragsbeloppen
olika medborgargrupper emellan. Dessa principer äro tvivelsutan i och för
sig bärande. Emellertid synes även ett annat betraktelsesätt kunna läggas på
denna fråga. Under den gångna beredskapstiden har det icke kunnat undgås,
att inkallelserna kommit att drabba de värnpliktiga ojämnt. En fullständig
rättvisa de värnpliktiga emellan torde över huvud icke vara möjligt att ujtpnå.
Det ligger då nära till hands att i familjebidragen söka finna ett medel, som
i sin man kan bidraga till att utjämna verkningarna av olikheterna i tjänstgöringstid
för skilda kategorier av värnpliktiga. För vinnande av ett sådant
syfte synes dock erforderligt, att rätten till familjebidrag i högre grad än
vad nu är fallet utsträckes till icke familjeförsörjare och att bidraget erhåller
karaktär av kompensation för förlorad civil inkomst. Även örn en dylik radikal
omläggning av familj ebidragsverksamheten skulle efter närmare undersökning
befinnas i och för sig önskvärd, kan det dock tänkas, att en sådan omläggning
tekniskt och administrativt skulle medföra stora svårigheter. En
sådan genomgripande reform torde därför, så länge förstärkt försvarsberedskap
räder, endast böra genomföras, örn det nya systemet kan givas en tillräckligt
enkel tillämpning. Tänkbart är också, att det antydda syftemålet
kan, åtminstone i mera begränsad omfattning, vinnas inom ramen för gällande
författningar genom förhöjda bidrag, större hänsynstagande till dyrort och
eventuellt genom införande av någon ny bidragsform. I samband med överväganden
av de spörsmål, som ovan berörts, bör även den principiella frågan
örn behovsprövningen ånyo upptagas till behandling. Det torde i praktiken
lia visat sig medföra vissa svårigheter att inom de olika kommunerna åvägabringa
enhetliga bedömningsnormer vid behovsprövningen, ett förhållande,
som helt naturligt är ägnat att framkalla missnöje bland de inkallade. Det
torde därför, örn det nuvarande systemet anses böra bibehållas, böra övervägas,
örn icke familjebidragen i princip borde utgå utan behovsprövning,
särskilt för den händelse den ekonomiska räckvidden av en dylik reform skulle
visa sig vara ringa. För en sådan reform tala också starka administrativa
skäl.

Vad som i fråga om familjebidragen framför allt förorsakat missnöje är
nämligen de dröjsmål med bidragens utbetalande som förekommit. Erfaren -

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

heten torde även lia ådagalagt nödvändigheten av att de militära myndigheternas
befattning med familjebidragen i möjligaste mån inskränkes. Vissa
förenklingar på detta område lia redan vidtagits, men det torde böra undersökas,
örn icke ytterligare förbättringar stå att vinna i samband med det nya
inkallelsesystem, som planlägges av försvarsväsendets rullföringsnämnd. Det
måste uppställas såsom ett oeftergivligt krav att familjebidragen — örn ock
endast provisoriskt bestämda — komma de inkallades familjer tillhanda utan
dröjsmål. Det kan möjligen också ifrågasättas, därest behovsprövningen skulle
anses böra avskaffas, örn icke förenkling av den administrativa apparaten för
beviljande av familjebidrag kunde genomföras.

Kommittén har närmare utvecklat sina synpunkter på frågan rörande bello
vsprövningens bibehållande och därvid anfört följande:

Örn bidragssystemet uppbyggdes uteslutande på behovsprövningen skulle
detta innebära, att bidraget bestämdes med hänsyn allenast till arten och
omfattningen av den försörjningsskyldighet, som åvilade den värnpliktige
gentemot dennes anhöriga. Den värnpliktige är emellertid bunden av ett
flertal andra förpliktelser, av vilka hans åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende
torde vara den praktiskt viktigaste. Såväl ur samhällets som den
enskildes synpunkt är det av största vikt, att inkallelsen till militärtjänstgöring
icke sätter den värnpliktige ur stånd att fullgöra dessa förpliktelser.
Ett bidragssystem, som utan behovsprövning tillförsäkrade den värnpliktige
full kompensation för den under militärtjänstgöringen förlorade civila inkomsten,
skulle innebära, att någon rubbning av den värnpliktiges ekonomi
icke inträdde till följd av militärtjänstgöringen, och sålunda teoretiskt sett
innebära en lösning av spörsmålet, som toge hänsyn såväl till den värnpliktiges
försörjningsskyldighet som hans övriga förpliktelser. Å andra sidan
skulle ett dylikt system medföra en ekonomisk kompensation, som ur sociala
synpunkter icke är nödvändig och som enligt kommitténs mening icke heller
vore rättvis och därför skulle kunna medföra ogynnsamma psykologiska verkningar.
Statsfinansiella skäl torde vidare göra det nödvändigt att införa vissa
begränsningar av kompensationen, vilka torde få byggas på en behovsprövning.
Kompensationen skulle därigenom i stor utsträckning bliva illusorisk.
Härtill kommer att den praktiska utformningen av bidragssystemet stöter
på nästan oöverstigliga svårigheter. Ett fastställande av den inkomst den
värnpliktige genom militärtjänstgöringen förlorar bereder visserligen inga
egentliga svårigheter, då fråga är örn tjänsteman eller arbetare med regelbundna
inkomster. Beträffande näringsidkare och säsongarbetare med under
olika årstider starkt växlande inkomster blir emellertid ett dylikt fastställande
av beloppet av förlorad inkomst synnerligen vanskligt. Nu anförda synpunkter
lia övertygat kommittén örn nödvändigheten att bibehålla behovsprövningen
som grundval för bidragssystemet. Denna ståndpunkt utesluter
emellertid icke att hänsyn i viss utsträckning tages till den värnpliktiges
tidigare ekonomiska förhållanden. I kommitténs förslag liksom enligt gällande
bestämmelser är framför allt bostadsbidraget uttryck för en dylik modifiering
av behovsprincipen. Det kan i detta sammanhang framhållas, att den av kommittén
verkställda statistiska undersökningen av de värnpliktigas ekonomiska
förhållanden utvisar, att i ett stort antal fall inkallelsen icke i och för sig
medför någon minskning av den värnpliktiges inkomster.

Kommittén har vidare anfört:

Kommitténs förslag innebär icke någon ändring i nu gällande grundsats,
att familjebidraget skall täcka det behov, som uppkommit genom den värnpliktiges
inkallelse. Ett behov av ekonomiskt stöd som förelegat redan före

33

Kungl. Majus proposition nr 339.

inkallelsen, bör sålunda principiellt sett icke tillgodoses genom familjebidrag.
I enlighet härmed bör bidraget ej heller sättas högre än att det kommer att
täcka det behov, som uppstått genom familjeförsörjarens inkallelse. Med
denna utgångspunkt bör sålunda bidraget icke så utmätas, att det medför
någon väsentlig förbättring av levnadsstandarden för den värnpliktiges
familj.

Uppenbart är emellertid att denna princip i den praktiska tillämpningen
måste i olika hänseenden underkastas väsentliga modifikationer. Den värnpliktiges
ekonomiska förhållanden vid tidpunkten för inkallelsen böra sålunda
icke tillmätas avgörande betydelse. Den värnpliktiges inkomst kan
nämligen just vid inkallelsen vara onormalt låg på grund av exempelvis dålig
tillgång till arbete. Hänsyn bör därför tagas till den genomsnittliga, normala
inkomsten under en längre tid före inkallelsen. Den normala inkomsten inom
den värnpliktiges yrke eller arbetsområde vid tiden för inkallelsen kan även
vara vägledande vid behovsprövningen i förevarande hänseende.

Den ovannämnda principen måste emellertid enligt kommitténs mening
underkastas en ytterligare modifikation. Det kan sålunda icke anses obilligt
örn för värnpliktiga, som tillhöra särskilt lågt avlönade grupper av arbetstagare,
det bidrag de erhålla medför en höjning av deras tidigare oskäligt
låga ekonomiska standard. En dylik höjning får anses motiverad av att familjebidraget
i viss mån utgör vederlag för de militära arbetsuppgifter den värnpliktige
ålägges.

För vissa av kommittén föreslagna regler örn normerad behovsprövning
samt däröver avgivna yttranden redogöres i det. följande.

I yttrandena har kommittéförslagets ståndpunkt i fråga örn behovsprövningens
bibehållande som grundval för bidragssystemet i stort sett lämnats
utan erinran.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har med hänsyn till vad kommittén anfört
örn svårigheterna att genomföra ett bidragssystem, som utan behovsprövning
tillförsäkrade den värnpliktige sådan ersättning, att någon rubbning i hans
ekonomi icke inträdde till följd av värnpliktstjänstgöringen, och de därmed
förenade statsfinansiella konsekvenserna icke velat ställa sig avvisande mot
kommitténs förslag örn bibehållande i princip av ett bidragssystem, som byggde
på behovsprövningen.

Socialstyrelsen har föreslagit behovsprövningens slopande i viss utsträckning
vid bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag. Härvid har styrelsen
framhållit, att den hittills tillämpade behovsprövningen utan tvivel
varit synnerligen tids- och arbetskrävande för de kommunala organen. Detta
förhållande vore desto mera beklagligt som kommunernas arbete med andra
uppgifter särskilt på socialvårdens område ofrånkomligen hade blivit alltmera
krävande under senare år. Med säkerhet hade administrationen även vållat
kommunerna betydande kostnader. Den bristande enhetlighet i systemets tillämpning
på olika håll, som påtalats, hade vidare i stor utsträckning sin
grund i behovsprövningen. Därtill komme, att det i direktiven för kommittén
berörda dröjsmålet med bidragens utbetalande helt säkert vållats av de anordningar,
som kravet på sådan prövning föranledde. Starka skäl talade sålunda
för behovsprövningens slopande. För dess bibehållande syntes endast
kostnadshänsyn kunna åberopas. Styrelsen, som på grund av det av kom Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339. ries 42 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

nättén tillhandahållna statistiska materialet beräknat, att slopandet av behovsprövningen
beträffande familjepenning och bostadsbidrag för gifta värnpliktiga
nied barn under 16 år skulle medföra en kostnadsökning av omkring 8 procent,
har vidare anfört:

Beräkningen ger vid handen, att den sannolika kostnadsökningen i samband
med behovsprövningens borttagande för nämnda kategorier kan anses
som mindre betydande, relativt sett, ehuru visserligen beloppet, i kronor
räknat, vid omfattande inkallelser blir ansenligt. Man får dock hålla i minnet,
att behovsprövningen kan antagas bliva mindre effektivt genomförd, ju mera
omfattande inkallelserna äro. Vidare böra från den beräknade utgiftsökningen
dragas de säkerligen högst betydande besparingar å administrationskostnaderna,
som måste kunna vinnas. Att denna besparing framför allt kommer
kommunerna till godo minskar icke dess värde.

Socialstyrelsen har även övervägt ett alternativ, innebärande att man slopar
behovsprövningen i fråga örn familj epenningen men låter den vara kvar i
fråga örn bostadsbidraget. Det kan approximativt beräknas, att kostnadsökningen
då skulle minskas med cirka 3/i och alltså komma att utgöra cirka
2 procent i stället för cirka 8 procent. Kostnadsökningen skulle alltså då
avsevärt nedbringas. Å andra sidan skulle emellertid då också de praktiska
fördelarna komma att i hög grad reduceras, eftersom flertalet ansökningar
avse såväl bostadsbidrag som familjepenning och behovsprövning sålunda i
allmänhet fortfarande måste företagas.

Efter styrelsens mening bleve vinsterna i form av en väsentligt underlättad
och förbilligad administration och undanröjandet av anledningar till missnöje
från de inkallades sida så avsevärda, att de finge anses uppväga olägenheten
av den kostnadsökning på cirka 8 procent, som kunde beräknas uppkomma,
örn behovsprövningen borttoges vid beräkning av familjepenning
såväl som bostadsbidrag för gifta värnpliktigas hustrur och barn under 16
år. Det bör härvid icke minst beaktas, att en sådan förenkling av administrationen
skulle komma att betyda en stor lättnad för de av viktiga sociala uppgifter
redan hårt belastade kommunala myndigheterna. Styrelsen förordar
sålunda en ändring av kommittéförslaget i sådan riktning. I enlighet härmed
skulle familj epenningen i angivna fall utgå med de i kommittéförslaget
bestämda maximibeloppen och bostadsbidraget komma att utgå med ett
belopp, motsvarande kostnaderna för den bostad, den värnpliktige innehade
å inryckningsdagen.

Mot en sådan ordning som den nu av styrelsen förordade kommer det måhända
att invändas, att den dock i fråga om såväl familjepenning som bostadsbidrag
skulle giva understöd även åt personer, som icke äro i verkligt behov
av hjälp. Härtill må erinras, att, såsom beräkningarna utvisa, detta dock
icke kan antagas bliva fallet i någon större utsträckning, och därjämte bör
betonas, att familjebidragen åt de inkallade värnpliktiga med fog kunna uppfattas
som ett vederlag för samhällsnyttigt arbete, en art av familjelön, och
att det därför icke kan anses oegentligt, att behovsprövning med hänsyn till
inkomsten ej sker i detta sammanhang.

Familjebidragsnämnden i Sandvikens köping har ansett behovsprövningen
böra helt bortfalla, då därigenom arbetsgivaren skulle få större intresse att
lämna bidrag till de värnpliktiga under tjänstgöringstiden.

Kommitténs uttalanden rörande hänsynstagande till den värnpliktiges tidigare
ekonomiska standard ha föranlett länsstyrelsen i Örebro län att framhålla,

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

att enligt länsstyrelsens erfarenhet regeln att standardhöjning icke finge ske
beträffande dem, som före inkallelsen levat i mycket blygsamma ekonomiska
förhållanden, varit svårförståelig för de inkallade och orsakat missnöje bland
dem. Den ändring, som härvidlag föresloges, syntes fördenskull, trots de invändningar
som otvivelaktigt kunde resas däremot, vara motiverad.

Familjebidragsnämnden i örebro har i anslutning till kommitténs motivering
som sin åsikt uttalat, att det hittillsvarande överförandet från kommunen
till familjebidragsnämnden av försörjningsfall icke vidare komme att vara
möjligt eller med andra ord att örn en värnpliktig före inkallelsen åtnjutit
t. ex. fattigvård (eller annat ekonomiskt stöd), så borde familjebidrag icke
utgå med annat belopp än det som eljest kunde vara behövligt för att täcka
det behov, som uppstått genom inkallelsen.

Svenska arbetsgivareföreningen, som kritiserat vad i kommitténs motivering
anförts rörande höjning genom familjebidraget av vissa särskilt lågt avlönade
arbetares ekonomiska standard, har framhållit, att det icke syntes vara
rimligt att jämställa den militära tjänstgöringen med civilt arbete och av denna
anledning påyrka en standardhöjning för vissa inkallades familjer. I den mån
den militära prestationen ginge utöver den normala, funnes likväl måhända
särskild grund för en dylik standardhöjning. En militär arbetsprestation utöver
den normala ersattes sålunda i viss utsträckning genom den högre terminslön
och månadslön, som tillkomme värnpliktiga i befälsställning. I viss utsträckning
torde även den föreslagna hemortslönen tillgodose önskemålet att
premiera fullgörandet av mer än normala militära arbetsuppgifter. Skulle man
därutöver, fortsätter föreningen, genom familjebidrag i större utsträckning
söka höja de inkallades standard utöver den, som rådde före inkallelsen, skulle
därigenom utsikterna att förmå de hemmavarande att genom eget förvärvsarbete
bygga på familjebidragen avsevärt minskas. Redan nu hade stora svårigheter
i detta avseende förmärkts särskilt inom textilindustrien och inom
jordbruket, inom vilka näringsgrenar ett starkt behov av kvinnlig arbetskraft
normalt gjorde sig gällande.

I syfte att lätta de värnpliktigas bördor under inkallelse till tjänstgöring
ha alltsedan hösten 1939 tillkommit åtskilliga författningar på den sociala
försvarsberedskapens område. De mest betydelsefulla av dessa äro krigsfamiljebidragsförordningen
och den därtill anslutande tillämpningskungörelsen.
Efter tillkomsten av dessa författningar har en oavbruten utveckling försiggått
på ifrågavarande område. Den gångna tidens erfarenheter ha också
givit anledning till en överarbetning av hithörande bestämmelser, vars resultat
framlades för och godkändes av 1941 års riksdag. Någon rubbning av huvudprinciperna
för familjebidragen gjordes emellertid icke. Med anledning av
den inträffade prisstegringen undergingo familjepenningens maxima och dess
grundbelopp samtidigt en provisorisk höjning.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen är det utmärkande
för de nuvarande krigsfamiljebidragsförfattningarna, att bidragen
till sin väsentliga del utgå först efter noggrann behovsprövning och att denna

Departements chefen.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

behovsprövning i viktiga hänseenden är begränsad av maximeringsbestärm
melser. Hänsyn till kostnaderna för familjebidragen och till önskemålet att
undvika alltför betydande olikheter i bidragsbeloppen skilda medborgargrupper
emellan lia härvidlag inverkat. Familjebidragsverksamheten kan
emellertid, såsom i det föregående antytts, tänkas omlagd i sådan riktning,
att den skulle kunna tjäna syftet att i sin mån utjämna verkningarna av de
olikheter i tjänstgöringstid för olika kategorier av värnpliktiga, som icke helt
kunna undgås. Detta skulle kunna ske genom att familjebidraget finge karaktär
av kompensation för förlorad civil inkomst. Oavsett möjligheten att genomföra
en så vittutseende reform har behov yppats av en allmän översyn av gällande
författningar i ämnet. Därvid har även framstått såsom nödvändigt att,
beakta den inverkan, som prisutvecklingen kan öva på bidragsbeloppens storlek.
Denna översyn har av Kungl. Majit uppdragits åt 1941 års krigsfamiljebidragskommitté.

De överväganden, som ägt rum inom kommittén, ha givit vid handen,
att ett system, som utan behovsprövning tillförsäkrade den värnpliktige
full gottgörelse för den under militärtjänstgöringen förlorade civila inkomsten,
skulle medföra en ekonomisk kompensation, vilken ur sociala synpunkter
icke vore nödvändigt och ej heller rättvis. Ett dylikt system skulle
därför kunna medföra ogynnsamma psykologiska verkningar. Den praktiska
utformningen därav skulle vidare, enligt vad kommittén anfört, stöta på nästan
oöverstigliga svårigheter, och statsfinansiella synpunkter skulle för övrigt
nödvändiggöra vissa begränsningar av kompensationen. Härav skulle följa,
att man i allt fall skulle komma att i viss mån bygga på en behovsprövning.
Kommittén har med hänsyn härtill avvisat tanken på att införa ett nytt
bidragssystem och har sålunda funnit sig böra bibehålla behovsprövningen
såsom grundval för bidragssystemet.

Det nuvarande bidragssystemet föreslås av kommittén kompletterat med vissa
regler för normerad behovsprövning att tillämpas beträffande de vanligast
enligt krigsfamiljebidragsförordningen förekommande bidragen, nämligen
familjepenning och bostadsbidrag till inkallad värnpliktigs hustru och bani.
Örn nämnda regler genomfördes, borde den hittills bristande enhetligheten vid
behovsprövningen kunna väsentligen övervinnas. Kommittén har vidare framlagt
förslag örn införande i krigsfamiljebidragsförordningen av en ny bidragsform,
hemortslön, vilken avsetts skola efter viss tids beredskapstjänstgöring
tillkomma samtliga värnpliktiga utan hänsyn till ekonomiskt behov och alltså
utan avseende å örn den värnpliktige är familjeförsörjare eller icke. Hemortslönen
avses samtidigt skola ersätta för närvarande utgående långtidstillägg
till vissa värnpliktiga samt den särskilda semesterersättning och det avdrag
å skatt, som enligt beslut av 1941 års riksdag tillerkändes vissa värnpliktiga,
vilka under år 1940 fullgjort beredskapstjänstgöring. Enligt särskilda bestämmelser
skulle hemortslön med reducerat belopp utgå retroaktivt för viss beredskapstjänstgöring,
som fullgjorts under år 1941 och första halvåret 1942.
Med hänsyn till bland annat hemortslönens införande skulle familjepenningens
grundbelopp ej längre utgå.

37

Kungl. Majlis proposition nr 339.

Kommitténs förslag innebär vidare höjning av familjepenningens maximibelopp
för samtliga kategorier av familjemedlemmar, vissa ökade möjligheter
för värnpliktig att få räkna närstående personer såsom familjemedlemmar och
att alltså få familjebidrag för dessa samt i vissa avseenden ändrade regler för
bestämmande av bidragsbelopp till frånskild hustru, till barn, som liro under
vårdnad av annan än den värnpliktige, och till husföreståndarinna. Vidare
föreslås i krigsfamiljebidragsförordningen ändrade bestämmelser om rätt till
och beräknande av bostadsbidrag och näringsbidrag. Ett genomförande av
kommittéförslaget skulle även i vissa andra hänseenden medföra förbättringar
i den värnpliktiges och hans närmastes ställning.

De sammanlagda kostnaderna för familjebidrag, som skola utgå enligt krigsfamiljebidragsbestämmelserna,
föreslås av kommittén skola i större utsträckning
än hittills bestridas av statsverket, och kommunernas procentuella andel
i kostnaderna föreslås skola variera för olika slag av bidrag.

Remissmyndigheterna med undantag av socialstyrelsen ha i stort sett biträtt
eller lämnat utan erinran de av kommittén tillämpade principerna för
revisionen av familjebidragsförfattningarna.

Såsom framgår av det föregående innebära principerna för revisionen
bland annat å ena sidan en differentiering av familjebidragen efter hjälpbehovet
men med beaktande av kravet på enhetlighet, å andra sidan införande
av ett nytt bidrag i form av en utan hänsynstagande till förekommande
ekonomiskt behov efter tjänstgöringstidens längd differentierad
hemortslön, vilken åtminstone i viss män är ägnad att utjämna de ekonomiska
verkningarna av olikheterna i de värnpliktigas tjänstgöringstid.
De praktiska erfarenheter, som hittills vunnits under tillämpningen av det år
1940 införda krigsfamiljebidragssystemet, hava i huvudsak tillvaratagits av
kommittén. Till stöd för ståndpunkten, att bidragssystemet alltjämt bör bygga
på principen örn behovsprövning, kan också åberopas resultatet av en utav
kommittén hos samtliga länsstyrelser och 279 familjebidragsnämnder gjord
förfrågan örn deras erfarenheter i fråga örn de nuvarande krigsfamiljebidragsförfattningarnas
lämplighet i olika avseenden. Praktiskt taget alla länsstyrelser
och familjebidragsnämnder lämnade därvid systemet med behovsprövning
utan erinran. Endast en länsstyrelse och fyra familjebidragsnämnder ansågo,
att behovsprövningen borde avskaffas i familjebidragssystemet. Vid angivna
förhållande synes mig anledning icke finnas att nu övergå till ett på
annan grundval än behovsprövning byggt system, allra helst som en genomgripande
omarbetning av familjebidragsreglerna skulle komma att vid övergången
vålla svårigheter för familjebidragsnämnderna, vilka numera förvärvat
erfarenheter rörande tillämpningen av det gällande systemet. Redan med hänsyn
härtill kan jag icke dela socialstyrelsens uppfattning, att det skulle vara
lämpligare att övergå till ett system med bidrag utan hänsyn till behovet. De
av socialstyrelsen anförda skälen för ett slopande i viss utsträckning av behovsprövningen
äro enligt min mening ej heller ur andra synpunkter övertygande.
Sociala skäl tala icke för en sådan reform och statsfinansiella hänsyn
mana härvidlag till återhållsamhet. Den hittillsvarande bristande en -

38

Kungl. May.ts proposition nr 339.

hetligheten vid familj ebidragsnämndernas tillämpning av behovsprövningsreglerna
synes mig i väsentlig mån komma att övervinnas genom införande
av normerad behovsprövning för flertalet bidragsfall. Erfarenheterna ha
icke heller givit vid handen, att det närmast skulle vara behovsprövningen
i och för sig, som föranlett det understundom påtalade dröjsmålet vid
familjebidragsärendenas handläggning och bidrags utanordnande. Det synes
mig vid bedömande av frågan örn lämpligheten av att övergå till ett
bidragssystem utan behovsprövning ej heller böra förbises, att övergången
skulle kunna motverka strävan att tillgodose näringslivets behov av arbetskraft.

Kommittén har anfört, att ett behov av ekonomiskt stöd, som förelegat
redan före inkallelsen, principiellt sett icke borde tillgodoses genom familjebidrag,
men uttalat sig för en sådan modifikation av principen, att särskilt
lågt avlönade grupper av arbetstagare genom det familjebidrag de erhölle
skulle kunna uppnå en höjning av sin tidigare oskäligt låga ekonomiska standard.
Till kommitténs uppfattning härvidlag kan jag i stort sett ansluta mig.
Den angivna grundsatsen bör emellertid även i så måtto jämkas, att
ett understödsbehov, som före inkallelsen tillgodosetts genom fattigvård eller
liknande samhällelig hjälpform, under den värnpliktiges tjänstgöring avhjälpes
genom familjebidrag. Jämväl en dylik modifikation är motiverad av
den omständigheten, att familjebidraget såsom kommittén framhållit i viss
mån utgör vederlag för de militära arbetsuppgifter den värnpliktige ålägges.
Jag kan således icke dela den uppfattning, som i förevarande hänseende uttalats
av familjebidragsnämnden i Örebro. Det kan emellertid erinras om
att bidrag för familjemedlemmar, som avses i 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen,
utgår endast i den mån den värnpliktige före inkallelsen i väsentlig
mån bidragit till den ifrågavarande familjemedlemmens underhåll. Föreligger
icke sådant fall och har fattigvård till följd av den värnpliktiges
underlåtenhet att fullgöra sin underhållsskyldighet utgått till familjemedlemmen,
kan familjebidrag icke utmätas till sådant belopp, att det ersätter
den utgående fattigvården.

2. Krigsfamiljebidragen.

I sitt förslag har kommittén bibehållit de nuvarande bidragsformerna,
familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag.

a) Behovsprövning.

Kommittén har till vissa länsstyrelser och familj ebidragsnämnder ställt en
förfrågan rörande de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av gällande
bestämmelser rörande krigsfamiljebidragen. I vissa av de svar, som inkommit
i anledning härav, ha uttalats önskemål om behovsprövningens borttagande
eller förenkling ävensom klarare utformning av reglerna för behovsprövningen.
Kommittén har i anslutning härtill utvecklat grunderna för den föreslagna
normerade behovsprövningen beträffande familjepenning och bostadsbidrag
samt därom anfört:

39

Kungl. Majis proposition nr 339.

Den nuvarande bristen på mera detaljerade stadganden för behovsprövningen
medför givetvis förutom svårigheter för nämnderna i deras arbete
ojämnhet i beloppens storlek olika kommuner emellan. Dylika olikheter äro
i den mån de icke framstå som motiverade, ägnade att väcka missnöje bland
de värnpliktiga. Kommittén har med hänsyn härtill sökt utforma enhetliga
regler för behovsprövningen. Det har emellertid därvid visat sig ogenomförbart
att skapa dylika regler för de skiftande behov, som äro representerade
inom de grupper av familjemedlemmar, som avses i 3 § b) och c) i krigsfamiljebidragsförordningen.
För den trängre familjekretsen enligt 3 § a)
nämnda förordning föreslår kommittén emellertid vissa regler, syftande till
en normerad behovsprövning. Enligt dessa regler utgår alltid familjepenningens
maximum, då den värnpliktige eller familjemedlemmarna icke ha iiv
komst, bortsett från den förres i och för tjänstgöringen åtnjutna förmåner. Om
däremot den värnpliktige eller familjemedlemmarna ha inkomst, avdrages
denna enligt viss progressiv procentsats från summan av familjepenningens
maximum och bostadskostnaden. Vid utformandet av avdragsreglerna har
kommittén sökt iakttaga, att arbetsgivarens intresse av att låta den värnpliktige
behålla en del av sin civila inkomst och familjemedlemmarnas intresse
av att förskaffa sig arbetsinkomst uppmuntras. Kommittén har därför
i det föreslagna avdragssystemet infogat den nu gällande s. k. fjärdedelsregeln
för inkomst från arbetsgivaren under tiden för militärtjänstgöringen på så
sätt, att dylik inkomst endast avdrages i den män densamma överstiger en
fjärdedel av den tidigare inkomsten. Den överskjutande delen avdrages enligt
samma procentsats som övrig inkomst. Härigenom kommer dylik bibehållen
inkomst från arbetsgivaren att i förevarande hänseende få en särskilt gynnad
ställning. Kommittén har emellertid ansett det vara av största vikt att den
s. k. fjärdedelsregeln bibehålies med hänsyn till att denna numera torde ha
ingått i det allmänna medvetandet. En ändring på denna punkt skulle få
verkningar, som svårligen kunna överblickas. I enlighet med vad som nu
gäller, föreslås vidare att ett belopp av 50 kronor i vart fall lämnas avdragsfritt.

Enligt kommitténs förslag gälla, bortsett från den s. k. fjärdedelsregeln,
samma avdragsregler för bibehållen inkomst från arbetsgivare och familjemedlems
inkomst av förvärvsarbete som för annan inkomst. Sålunda avdrages
inkomst av förmögenhet enligt samma gynnsamma regler som gälla för inkomst
av förvärvsarbete. Avgörande för denna kommitténs ståndpunkt har,
förutom svårigheterna att utöva effektiv kontroll, framför allt varit en önskan
att tillgodose de små spararnas intresse i detta hänseende. Behovet av så
enkla regler som möjligt för behovsprövningen talar även starkt för en likformig
behandling av olika slag av inkomster.

Rörande den närmare utformningen av de föreslagna reglerna för den normerade
behovsprövningen hänvisas till 15 § och 16 § 5 mom. i kommitténs
förslag till krigsfamiljebidragskungörelse (Bil. B).

Såsom framgår av det föregående har socialstyrelsen förordat behovsprövningens
slopande i viss utsträckning vid bestämmande av familjepenning och
bostadsbidrag.

Behovet av särskilda regler för behovsprövningen har vitsordats i åtskilliga
yttranden. I flertalet av dessa yttranden har uttalats anslutning till de av
kommittén föreslagna reglerna. I flera yttranden har emellertid anmärkts,
att de föreslagna reglerna vore alltför komplicerade. Sålunda har socialstyrelsen
anfört:

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Enligt förslaget skulle avdrag för bibehållen inkomst ske efter en regel,
som har en viss motsvarighet i den inom folkpensioneringen beträffande tillläggspension
gällande avdragsregeln. Den av kommittén förordade avdragsregeln
har emellertid gjorts avsevärt mera komplicerad än den sistnämnda,
och dess tillämpning måste på denna grund utan tvivel bli förenad med högst
avsevärda olägenheter.

Kommitténs regel förutsätter avdrag med olika procentsatser för olika
delar av den bibehållna inkomsten. Det kan i detta sammanhang erinras om
vad i propositionen 1942: 232 har anförts gentemot ett förslag från socialvårdskommittén
örn en liknande differentiering av avdrag för olika inkomstintervaller
i samband med beräkning av barnbidrag. Propositionen ansluter
sig till den kritik mot detta förslag, som framförts från pensionsstyrelsens
sida med hänvisning till bland annat de administrativa olägenheterna av en
sådan beräkningsmetod. Örn ett centralt ämbetsverk har kunnat anföra
sådana betänkligheter i ett dylikt fall, bör det kunna förutsättas, att den av
krigsfamiljebidragskommittén förordade avdragsregeln, som är betydligt mera
invecklad än den av socialvårdskommittén beträffande barnbidragen föreslagna,
skulle komma att åsamka familjebidragsnämnderna mycket avsevärda
administrativa svårigheter. Sannolikt kommer ärendenas handläggning att
härigenom ytterligare fördröjas. Förslaget örn införandet av en sådan regel
i familj ebidragsförfattningarna bör efter styrelsens mening bestämt avstyrkas.

Under förutsättning att behovsprövningen här överhuvud skall bibehållas,
har styrelsen eljest intet att i princip erinra mot att den fria behovsprövningen
beträffande gift värnpliktigs hustru och barn under 16 år ersättes med
en inkomstprövning. Behovet av enhetlighet i familj ebidragsf örordningens
tillämpning påkallar en sådan anordning. En mycket enklare avdragsregel
än den föreslagna bör emellertid komma till användning vid denna inkomstprövning.
Så vitt socialstyrelsen kan finna, bör denna regel nära ansluta sig
till den som tillämpas inom folkpensioneringen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett mera enhetliga grunder
böra eftersträvas vid behovsprövningen. Detta syntes lämpligen böra ske
därigenom, att uppgifter örn praxis å olika orter sammanställdes och granskades,
varefter statens arbetsmarknadskommission skulle fastställa mera detaljerade
grunder för behovsprövningen.

Länsstyrelsen i Stochholms län har velat understryka, att ifrågavarande
regler i vad de avsåge bestämmelserna om avdrag enligt 15 § krigsfamiljebidragskungörelsen
samt anordningen med olika bestämmelser i fråga om
behovsprövningen för skilda kategorier av familjemedlemmar kunde förväntas
medföra åtskilliga tolkningssvårigheter för familjebidragsnämnderna vid den
praktiska tillämpningen samt att nämndernas administrativa arbete till följd
härav torde komma att i avsevärd grad tyngas. Den risken syntes tillika
föreligga, att nämnderna komme att tillämpa de för den normerade behovsprövningen
stadgade grundprinciperna jämväl i de fall, då enligt förslaget
individuell behovsprövning skulle ske. Med hänsyn till det starkt framträdande
behovet för familjebidragsnämnderna av utförlig handledning på
ifrågavarande område, ville länsstyrelsen uttala sin förväntan, att sådan komme
att i erforderlig omfattning meddelas av tillsynsmyndigheten.

Även chefen för armén och försvarsväsendets lönenämnd ha ansett de föreslagna
avdragsreglerna örn möjligt böra förenklas. Familjebidragsnämnden i

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Stockholms stad har anmärkt, dels att de föreslagna reglerna endast innefattade
de fall, då familjebidrag utginge till familjemedlemmar enligt 3 § a), och dels
att föreskrivna avdrag skulle ske, sedan inkomsterna minskats med avdrag för
inkomstens förvärvande. Familjebidragets storlek bleve beroende på vilka
avdrag nämnden ansåge nödvändiga för inkomstens förvärvande. De föreslagna
reglerna vore så invecklade, att dessas tillämpning i synnerligen hög grad
komme att betunga nämndernas arbete. Därest en snabb behandling av inkomna
ärenden skulle bliva möjlig, bleve en betydande personalutökning
följden. En enhetlig prövning i de fall, där inkomster förelåge, syntes enligt
nämndens mening kunna åstadkommas genom mindre invecklade och arbetskrävande
regler. Familjebidragsnämnden i Göteborg har ansett avdragsreglema
omständliga och tidsödande. Familjebidragsnämnden i Vilhelmina har
betonat, att tillämpningen av reglerna örn den normerade behovsprövningen
bleve mycket svår, örn icke reglerna för prövning av ett mindre jordbruks avkastning
och driftskostnader närmare utvecklades.

Överståthållarämbetet har anfört:

Beträffande behovsprövningen har kommittén föreslagit vissa bestämmelser
till främjande av enhetlighet, mot vilkas principiella riktighet ingen
erinran kan göras men vilka äro av den komplicerade beskaffenhet, att deras
efterföljande, åtminstone å större orter, kommer att för familjebidragsnämnderna
medföra betydande svårigheter. Före tillkomsten av de nu gällande
bestämmelserna i 13 § andra stycket och 14 § första stycket krigsfamiljebidragskungörelsen
tillämpade Överståthållarämbetet vissa regler, byggda på
den jämväl av kommittén följda principen, att den av inkomsten föranledda
reduceringen av bidraget begränsades så, att familjen ställdes i ett bättre läge
än örn densamma varit helt hänvisad till familjebidrag. En dylik tillämpning
ansågs ägnad såväl att animera de inkallades arbetsgivare att bidraga till
sina anställdas uppehälle som att uppmuntra familjemedlemmarna till eget
förvärvsarbete. Vid bidragets bestämmande utgicks från det belopp, som av
familjens sammanlagda inkomst under militärtjänstgöring med bortseende
från krigsavlöning återstod, sedan hyreskostnaden och eventuellt med inkomstens
förvärvande sammanhängande utgifter, t. ex. resekostnad, fråndraga.
Uppgick nämnda belopp för ensam hustru till 100 kronor per månad,
ansågs behov icke föreligga och beviljades förty endast sådant bidrag, som
skulle utgå utan behovsprövning. Understeg behållningen 100 kronor, beviljades
bidrag intill nämnda belopp, i första hand i form av familjepenning
och eventuellt ytterligare såsom bostadsbidrag. Funnos minderåriga
barn, ökades nämnda belopp med 30 kronor för varje barn. Därest
den föreliggande inkomsten hälglöt från hustrus förvärvsarbete, räknades med
en behållning av 120, 150, 180 etc. kronor. Principerna kunna uppenbarligen
även uttryckas så, att viss inkomst ej tilläts inverka reducerande på familjebidraget,
nämligen sådan, som ej översteg skillnaden mellan, å ena sidan,
nyssnämnda fingerade behållning och, å andra sidan, boloppet av högsta
möjliga familjepenning för månad räknat.

Det syftemål, som införandet av förutberörda stadganden i 13 och 14 §§
krigsfamiljebidragskungörelsen avsåg, nämligen att ställa familjer med civil
inkomst i ett bättre läge än familjer med allenast familjebidrag samt att uppmuntra
de inkallades arbetsgivare att under inkallelsen lämna bidrag, utan
att fördelarna härav bortföllo genom motsvarande reduktion av familjebidraget,
var sålunda redan med det nu skisserade systemet tillfredsställande

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

uppnått. Systemet hade dessutom fördelen av största enkelhet. Genom dylika
regler skulle enhetlighet inom riket väl kunna åvägabringas genom fastställande
i krigsfamiljebidragskungörelsien av beloppen för ovan angivna
fingerade behållning, lämpligen under hänsynstagande till dyrortsgrupperingen
för folkpensionering. Däremot medger systemet ej differentiering av
familjebidraget med hänsyn till tidigare inkomststandard, enär familjebidraget
tydligen normeras av inkomstförhållandena under militärtjänstgöringen.

De nu gällande reglerna örn den s. k. fria fjärdedelen ha av härvarande
familjebidragsnämnd tolkats i den riktningen, att i fall av hustrus arbetsinkomst
sagda fjärdedel beräknats å makarnas sammanlagda inkomst före inkallelsen.
Denna tolkning av författningsbestämmelserna har medfört en icke
oväsentlig förhöjning av bidragens storlek i förhållande till tidigare. Förhållandet
har av de utsedda revisorerna påpekats för Överståthållarämbetet,
som emellertid, i avvaktan på kommitténs förslag, icke ansett sig böra företaga
annan åtgärd i anledning av den framställda anmärkningen, än att önskvärdheten
av mera detaljerade bestämmelser angående behovsprövningen
understrukits i skrivelse till statens arbetsmarknadskommission.

Ehuru de av Stockholms stads familj ebidragsnämnd nu tillämpade. grunderna
för familjebidragets bestämmande medge hänsynstagande till familjens
standard före inkallelsen, anser emellertid Överståthållarämbetet, att desamma
— med hänsyn till sina nackdelar, för vilka i detta sammanhang icke torde
böra redogöras — icke bör läggas till grund vid utfärdande av författningsbestämmelser
angående behovsprövningen. Hänsynstagande till inkomststandarden
före inkallelsen synes icke kunna ske utan omfattande räkneoperationer.
Det av kommittén nu framlagda förslaget torde härvid icke utmärkas av
större svårtillämplighet än andra tänkbara system. Därest hänsyn till inkomstförhållandena
före inkallelsen anses oundgängligen böra tagas, har
Överståthållarämbetet intet att erinra mot kommitténs förslag.

Rörande avdragsreglernas sakliga innebörd har länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län framhållit bland annat, att reduktionen borde få börja med
ett mindre belopp än 50 procent, exempelvis 10 procent. Vidare har länsstyrelsen
påpekat, att avdragsreglerna — exempelvis i det fall att den värnpliktige
finge behålla hela sin inkomst från arbetsgivaren — kunde medföra
en standardhöjning i förhållande till familjens normala inkomster. Länsstyrelsen
har i anslutning härtill ifrågasatt en föreskrift örn att den modifierade
s. k. fjärdedelsregeln icke skulle få medföra uppenbart oskälig standardhöjning.

Svenska arbetsgivareföreningen, som anslutit sig till tanken örn en
normerad bellovsprövning, har jämväl uttalat sig för att i förordningen måtte
införas särskild bestämmelse, att familjebidraget ej finge bestämmas högre
än att familjemedlemmarnas levnadsstandard, därest familjemedlemmarna
eller någon av dem ej utförde arbete utom hemmet, icke höjdes utöver förutvarande
nivå annat än i det undantagsfallet, att den inkallades arbetsinkomst
under tiden före inkallelsen av särskild orsak •— exempelvis arbetslöshet —
varit särskilt låg. Föreningen har slutligen förordat, att det avdragsfria beloppets
storlek finge variera i de olika dyrortsgrupperna.

Familjebidragsnämnden i Göteborg har ansett, att avdragsreglerna komme
att beröva ett stort antal personer, särskilt sådana, där hustrun hade för -

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

värvsarbete, en avsevärd del av det familjebidrag, de vore i behov av och för
närvarande åtnjöte. Familjebidragsnämnden i Tror tyds kommun bar betonat
svårigheten att uppskatta inkomsten för hustrur, som dreve egen rörelse,
lantbrukarhustrur samt hustrur, som arbetade såsom hemhjälp. Nämnden har
med hänsyn härtill föreslagit, att för att ej hustrur med fast anställning, som
hade fullt kontrollerbara inkomster, skulle komma i alltför ogynnsamt läge
i förhållande till nyss angivna kategorier, hustrus inkomst, örn man ej helt
kunde bortse från densamma, borde privilegieras upp till 100 kronor i
månaden.

Avsaknaden av mera generella regler för behovsprövningen utgör otvivelaktigt
en av de allvarligaste bristerna i den nu gällande krigsfamiljebidragsförordningen.
Familjebidragsnämndernas verksamhet vid bestämmande av familjebidragens
belopp har på grund av denna brist kommit att uppvisa olikheter,
som icke kunna anses sakligt motiverade. Helt naturligt har detta förhållande
orsakat missnöje bland de värnpliktiga. En av de viktigaste uppgifterna vid
revisionen av krigsfamiljebidragsförfattningarna är därför tillskapandet av
mera bestämt utformade regler för behovsprövningen. Givet är, att en dylik
uppgift är förenad med stora svårigheter med hänsyn till vikten av att åstadkomma
en rättvis avvägning mellan de olika intressen, som måste beaktas.
Kommittén har i sitt förslag inskränkt sig till att föreslå regler för behovsprövningen
i fråga örn den trängre familjekretsen eller hustru, med vilken den
värnpliktige sammanlever, samt barn under 16 år. Även om det i och för sig
varit önskvärt, att behovsprövningen kunnat närmare regleras jämväl för övriga
kategorier familjemedlemmar, äro emellertid svårigheterna att genomföra en
dylik reglering så betydande, att denna tanke måst övergivas.

Mot den sakliga innebörden av de av kommittén föreslagna reglerna lia icke
gjorts mera väsentliga erinringar. Några bärande skäl för de jämkningar, som
i vissa yttranden ifrågasatts beträffande storleken av de föreslagna avdragen
med hänsyn till inkomst, lia enligt min mening icke förebragts. I några yttranden
har framhållits behovet av att reglerna för behovsprövningen kompletterades
nied särskild föreskrift örn att familjebidraget ej finge bestämmas till
sådant belopp, att det medförde en höjning av familjens förutvarande standard.
Som tidigare anförts innebär kommittéförslaget icke någon ändring i nu gällande
grundsats, att familjebidraget skall täcka det behov, som uppkommit
genom den värnpliktiges inkallelse, ehuru denna princip funnits böra modifieras
i vissa avseenden. Med hänsyn härtill torde icke de föreslagna reglerna
örn normerad behovsprövning nödvändiggöra ett uttryckligt stadgande av det
ifrågasatta innehållet.

Den kritik, som i yttrandena riktats mot de föreslagna reglerna, har framför
allt tagit sig uttryck i farhågor för att reglerna skulle vara så invecklade, att de
komme att i hög grad öka familjebidragsnämndernas arbetsbörda. Gentemot
denna kritik vill jag framhålla, att det ligger i sakens natur, att regler, som
utformas i syfte att på förevarande område åstadkomma en så rättvis intresseavvägning
som möjligt, icke kunna göras alltför schematiska. Som överståt -

jDepartementschefen.

44

Kungl. Majus proposition nr 339.

hållarämbetet påpekat torde det framför allt vara bibehållandet av den s. k.
fjärdedelsregeln, som omöjliggör en i och för sig önskvärd förenkling av reglerna.
Jag anser emellertid denna regel vara av sådant värde, att jag icke är
beredd att föreslå dess slopande endast för att åvägabringa en dylik förenkling.
Socialstyrelsen har ansett, att reglerna för behovsprövningen borde
utformas i nära anslutning till dem, som tillämpas inom folkpensioneringen.
Jag är emellertid icke övertygad örn att dylika regler skulle bliva lättare att
tillämpa än de av kommittén föreslagna. Jag kan därför i huvudsak godtaga
kommittéförslaget i förevarande hänseende. Jag vill emellertid understryka
vikten av att tillsynsmyndigheten meddelar klara och lättfattliga anvisningar
för reglernas tillämpning. I samband därmed böra även tabeller uppgöras,
utvisande storleken av avdragen vid olika inkomster. Dylika tabeller
torde i hög grad underlätta nämndernas arbete.

Jag återkommer i specialmotiveringen till vissa detaljspörsmål rörande
behovsprövningen.

b) Hänsynstagande till krigslön m. ni.

I kommittéförslaget har den för närvarande gällande regeln, att vid behovsprövningen
hänsyn icke skall tagas till den värnpliktiges krigslön och
övriga under tjänstgöringen utgående förmåner, bibehållits. Denna regel hade,
enligt vad kommittén anfört, kritiserats av en familjebidragsnämnd i vad avsåge
värnpliktiga, som innehade furirs grad eller högre befattning. Det hade
därvid framhållits, dels att då dessa värnpliktiga uppbure särskild lön i och
för sin militära befattning de komme i gynnad ställning vid jämförelse med
andra värnpliktiga och dels att den lön de åtnjöte även borde till viss del
komma familjen tillgodo.

Häremot har kommittén anfört:

Det ifrågavarande stadgandet motiverades vid sin tillkomst med att ett
hänsynstagande till krigslönen skulle göra illusorisk den lönegradering efter
tjänsteställningen, varpå krigsavlöningsreglementet bygger. Detta skäl för
den ifrågavarande regeln har icke med hänsyn till kommitténs förslag förlorat
sin giltighet. Den förbättring av familjebidragen, som kommitténs förslag
innebär, torde emellertid i och för sig motivera en omprövning av den ifrågavarande
regeln. Då kommittén emellertid i sitt förslag bibehållit den nämnda
regeln oförändrad, har skälet härför framför allt varit de tekniska svårigheter,
som uppstå för de militära myndigheterna att hålla familjebidragsnämndema
kontinuerligt underrättade örn inträffande förändringar i de värnpliktigas avlöningsförmåner
på grund av befordran. I den mån dylik underrättelse utebleve,
skulle svårigheter uppstå med återkrav av för mycket utgivet belopp.
Kommittén, som dock finner det rimligt, att i nu påtalade fall garantier skapas
för att viss del av krigslönen verkligen kommer den värnpliktiges familj till
godo, vill förorda, att spörsmålet ägnas uppmärksamhet vid en revision av
krigsavlöningsreglementet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har föreslagit, att för undvikande av
bristande enhetlighet i fråga örn behovsprövningen, som icke motsvarades av
olikheter i de givna förutsättningarna, hänsyn vid behovsprövningen skulle
tagas till krigslön och övriga under tjänstgöringen utgående förmåner för värn -

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

pliktiga, som innehade furirsgrad eller högre befattning. För att ett sådant
stadgande skulle kunna tillämpas fordrades, att familj ebidragsnämnderna
erhölle underrättelse från de militära myndigheterna, då en värnpliktig, efter
det ansökan örn familjebidrag ingivits, konstituerades till högre grad. Med den
ökade pappersrutin, som de militära myndigheterna numera förvärvat, borde
det enligt länsstyrelsen icke vara ogörligt att hålla familj ebidragsnämnderna
underrättade örn meddelade konstitueringar och de förändringar i krigslönen,
som följde av konstituering till högre grad.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ifrågasatt, att hänsyn skulle tagas till
den månadslön, som åtnjötes av värnpliktig med furirs eller högre grad.

Arméförvaltningen har i likhet med kommittén ansett rimligt, att garantier
skapades för att viss del av krigslönen verkligen komme den värnpliktiges
familj till godo. Detta spörsmål borde, som kommittén framhållit, lösas i samband
med den pågående revisionen av krigsavlöningsreglementet.

Kommitténs förslag örn bibehållande av den nu gällande regeln, att vid
behovsprövningen hänsyn icke skall tagas till den värnpliktiges krigslön och
övriga under tjänstgöringen utgående förmåner, finner jag mig på av kommittén
anförda skäl böra för närvarande biträda. Jag anser dock i likhet med kommittén
och vissa av de hörda myndigheterna påkallat, att spörsmålet ägnas uppmärksamhet
vid revision av krigsavlöningsreglementet, därvid särskilt torde
böra tagas i övervägande, huruvida skäl föreligga att, åtminstone i dess nuvarande
form, bibehålla den i krigslönen ingående särskilda månadslönen för
värnpliktiga med korprals eller högre tjänstegrad. Det synes mig icke uteslutet,
att tillkomsten av den av kommittén föreslagna och av mig förordade
hemortslönen, möjligen efter revision av de belopp, som nu föreslås, skall
kunna åtminstone i viss mån ersätta månadslönen, medan denna i övrigt
ersättes genom att terminslönebeloppen för de värnpliktigas del undergå
justeringar,

c) Familjepenning.

Beträffande familjepenningens maximibelopp har kommittén framhållit,
att ett stort antal familjebidragsnämnder ansett dessa belopp otillfredsställande.
Bland de nämnder, som närmare ingått på ifrågavarande spörsmål, syntes
det ha varit en allmän uppfattning, att beloppen vore otillräckliga för mindre
familjer. Kommittén hade även hänvisat till en inom socialstyrelsen verkställd
undersökning av budgeten-för ett antal hushåll, vilka åtnjutit krigsfamiljebidrag.
1) Undersökningen utvisade bland annat att inom det undersökta
materialet för hushåll utan barn familjeinkomsten minskat med cirka
40 procent genom mannens beredskapstjänst, medan däremot för familjer med
fyra eller flera barn familjeinkomsten knappast undergått någon minskning.
Av undersökningen framginge vidare, att de utgifter, som redovisats av hushåll
som åtnjuta krigsfamiljebidrag, genomgående äro något högre än de redovisade
inkomsterna. Bristen vore emellertid betydligt större för hushåll utan
barn och hushåll med ett barn än för flerbarnshushållen.

Departements

chefen.

) Se Sociala meddelanden, år g. 1942 sid. 201 ff.

46

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

Kommitténs förslag innebär i förevarande hänseende, att — med bibehållande
av den nuvarande dyrortsgraderingen —- familjepenningens maximibelopp
höjts för hustru med 50 öre till i ortsgrupp I två kronor 50 öre, i ortsgrupp
II två kronor 75 öre oell i ortsgrupp III tre kronor samt för familjemedlemmar
enligt 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen (föräldrar, barn över
sexton år m. fl.) med 10 öre till i ortsgrupp I en krona 35 öre, i ortsgrupp II
en krona 60 öre samt i ortsgrupp III en krona 85 öre. Barnen lia i kommitténs
förslag uppdelats på två grupper, den ena över och den andra under 7 år.
För den förstnämnda gruppen föreslår kommittén en höjning av det för närvarande
för barn utgående maximibeloppet nied 15 öre till i ortsgrupp 1 en
krona, i ortsgrupp II en krona 10 öre och i ortsgrupp III en krona 20 öre.
För den senare gruppen föreslås en sänkning med 5 öre till i ortsgrupp I
80 öre, i ortsgrupp II 90 öre och i ortsgrupp lil en krona.

I sin motivering till förslaget i denna del har kommittén yttrat:

Såväl familjebidragsnämndernas erfarenheter sorn de statistiska uppgifter
som stått kommittén till buds synas antyda, att familj epenningens maximibelopp
äro otillräckliga för hustru utan eller med endast ett barn, medan beloppen
äro tillräckliga i vart fall om man går så långt som till hushåll med
hustru och flera än fyra barn. Med hänsyn härtill läge det närmast till hands
att jämsides med en höjning av familjepenningen för ett och två barn genomföra
en sådan differentiering av beloppen att vid större barnantal det ä varje
barn belöpande beloppet något minskades. Ur befolkningspolitiska synpunkter
har emellertid kommittén funnit en dylik differentiering mindre tilltalande.
Kommittén har i stället sökt nå en lösning av frågan genom en avsevärd
höjning av familjepenningens maximum för hustrun. Maximibeloppen
för barn skola enligt kommitténs förslag i förhållande till nu utgående belopp
höjas något för barn mellan 7 och 16 år men sänkas något för barn under 7 år.
Genom den föreslagna höjningen förbättras de små hushållens läge. Samtidigt
blir det emellertid även möjligt att genomföra en enligt kommitténs
uppfattning önskvärd höjning av familjepenningen för husföreståndarinna
samt hemskild och frånskild hustru. För annan familjemedlem över 16 år än
hustru eller familjemedlem som jämställes med hustru har familjepenningens
maximum endast höjts med belopp ungefär motsvarande höjningen av den
allmänna lönenivån. Kommittén är medveten att enligt dess förslag familjepenningen
för barn till värnpliktig, som är änkling och icke har hushållerska
anställd, kan bliva för knapp. Det har emellertid icke varit möjligt att konstruera
särskilda regler för bestämmande av familjepenningens maximibelopp
i dessa relativt fåtaliga fall. Vidare vill kommittén framhålla, att hänsyn vid
bidragsbeloppens avvägande icke kunnat tagas till den stegring av levnadskostnadsindex
som inträtt vid senaste kvartalsskifte.

Familjebidragsnämnderna i några landskommuner ha ansett familjepenningen
icke böra dyrortsgraderas, medan å andra sidan även förslag framförts
om en ytterligare differentiering av familjepenningen med hänsyn till de
mest utpräglade dyrorterna. Kommittén har emellertid ej ansett sig böra
frångå den ståndpunkt som i detta hänseende intages av gällande författning
och som torde överensstämma med eljest av statsmakterna tillämpade principer
i fråga om dyrortsgradering inom sociallagstiftningen.

Enligt gällande bestämmelser utgår viss del av familjepenningen, det s. k.
grundbeloppet, utan behovsprövning till den värnpliktiges hustru samt till
hans barn under 16 år. Kommittén föreslår, att grundbeloppet skall borttagas

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

och sålunda hela familjepenningen utgå efter behovsprövning. I sin motivering
till förslaget örn grundbeloppets borttagande har kommittén anfört bland
annat:

Grundbeloppet i sin nuvarande utformning framkom närmast som en kompromiss
mellan behovs- och löneprinciperna. Därav förklaras den inre motsättning,
som vidlåder dess konstruktion. Å ena sidan utgår grundbeloppet
utan behovsprövning men å andra sidan tillkommer det endast värnpliktig
med hustru eller minderåriga barn och utgår med högre belopp vid större
barnantal. Som i annat sammanhang skall närmare utvecklas föreslår kommittén
en ny bidragsform, den s. k. hemortslönen, som i princip skall utgå
till alla värnpliktiga som fullgjort viss tids tjänstgöring och vid vars utmätande
hänsyn endast tages till tjänstgöringstidens längd. I hemortslönen
förmenar sig kommittén sålunda ha funnit ett konsekventare uttryck för löneprincipen.
Den normerade behovsprövning, som kommittén föreslår för
familjemedlemmar enligt 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen, innebär
även en ersättning för grundbeloppet. Grundbeloppet torde vidare sakna
praktisk betydelse och i vissa hänseenden verka orättvist. Då härtill kommer,
att grundbeloppet medför åtskilligt administrativt merarbete för nämnderna,
har kommittén beslutat föreslå att grundbeloppet borttages.

De föreslagna maximibeloppen för familj epenningen ha i yttrandena i stort
sett lämnats utan anmärkning eller ansetts tillfredsställande, i vissa fall dock
med den reservationen, att hänsyn borde tagas till den ökning av levnadskostnadsindex,
som inträtt den 1 april 1942.

Ti iksräk etisk a p sv e rk e t har ansett det ofrånkomligt att verkställa en uppräkning
av beloppen med hänsyn till den prisnivå, som kunde förväntas bliva
rådande vid tidpunkten för författningarnas ikraftträdande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, huruvida icke med
nuvarande stegrade levnadskostnader familj epenningen bleve för låg enligt
kommitténs förslag och örn icke ytterligare höjning av föreslagna belopp borde
ifrågakomma — åtminstone såvitt anginge hustru och därmed jämställd familjemedlem.
Vidare syntes det länsstyrelsen, att familj epenningen för barn mellan
7 och 16 år blivit otillräcklig. Länsstyrelsen tänkte särskilt på barn, vilka
hade lång väg till skolan och därigenom åsamkade familjen utgifter för resor,
merkostnader för mat och dylikt. Barnens skolgång utgjorde ett svårt problem
för många familjer, som bodde i närheten av en storstad. Det hade varit önskvärt,
örn någon särskild hjälpform — eventuellt i skolornas regi — kunnat anordnas
för täckande av sådana extra kostnader. Tänkbart vore även, att familjebidragsnämnderna
tillerkändes rätt att i särskilda fall hänföra studerande
under 16 år till kolumn 2 enligt 6 § av förordningen.

Familjebidragsnämnden i Traryds kommun har ansett, att höjningen för
familjemedlem enligt kolumn 2 i den i 6 § förslaget till krigsfamiljebidragsförordning
intagna tariffen vore för liten. Svenska arbets giv ar ej öreningen har å
andra sidan framhållit, att om man för en inkallad med familj av normal storlek
sammanräknade de maximala familjebidragen, hemortslönen, den inkallades
kontanta krigslön jämte värdet av hans naturaförmåner, man enligt förslaget
uppnådde belopp, sorn överstege genomsnittslönen inom industrien. Detta
kunde icke vara sund socialpolitik. Enligt föreningens uppfattning vore de

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

föreslagna maximala bidragsbeloppen för höga. Varken inträffad prisstegring
eller mera allmän lönestegring motiverade en så avsevärd ökning av maximibeloppen
som den föreslagna. Familjebidragsnämnden i Norums socken har
ansett, att familj epenningen vore för hög för en frisk och barnlös hustru.

Den av kommittén föreslagna differentieringen av maximibeloppen för barn
med hänsyn till barnets ålder har kritiserats av statskontoret, Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus län samt
familjebidragsnämnderna i Stockholm, Göteborg, Örebro och Södertälje samt
Bollnäs och Traryds kommuner. Härvid har särskilt framhållits den ökning av
arbetsbördan för familjebidragsnämnder och revisorer, som differentieringen
skulle medföra. Familjebidragsnämnden i Göteborg har påpekat, att skillnaden
mellan maximibeloppen för de olika grupperna vore för obetydlig och icke motsvarade
den verkliga skillnaden i vederbörandes levnadskostnader. Familjebidragsnämnden
i örebro har som sin åsikt uttalat, att barn över sju år torde
ha större näringsbehov än de mindre barnen, vilket skulle väl motivera den i
förslaget upptagna skillnaden. Men barn i skolåldern hade i stor utsträckning
tillgång till de förmåner, som den omfattande skolbarnsbespisningen gåve dem.
Å andra sidan har familjebidragsnämnden i Kristianstad med särskild tillfredsställelse
hälsat den föreslagna differentieringen av bidragsbeloppen för barn.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett, att det belopp, som nu utginge
till hustru, alltid skulle kunna utgå till åtminstone en medlem i familjen.
Härigenom vunnes den fördelen, att moder till ogift värnpliktig kunde bättre
tillgodoses, liksom möjlighet skapades för änkeman med barn utan husföreståndarinna
att få högre bidrag till sina kostnader för barnen. Familjebidragsnämnden
i Häverö kommun har uttalat som önskemål, att familjetyperna ensam
hustru och i synnerhet hustru med ett barn erhölle ett något större bidrag
än vad familjepenningens maximum medgåve.

Det kan vidare i detta sammanhang erinras örn att familjebidragsnämnden
i Stockholm yrkat, att kostnaderna för matlagningsbränsle måtte inarbetas i
familj epenningen och denna höjas med hänsyn till nämnda utgifter.

Familjebidragsnämnderna i Borrby, Björnekulla och Traryds kommuner
ha uttalat önskemål om att dyrortsgraderingen av familj epenningen måtte
borttagas, därvid åberopats, att särskilt bidrag utginge till bostadskostnader
samt att skillnaden i livsmedelskostnaderna mellan olika orter utjämnats
genom prisreglerande åtgärder. Familjebidragsnämnden i Umeå landskommun
bär med instämmande av länsstyrelsen i Västerbottens län föreslagit, att
någon statlig myndighet, exempelvis länsstyrelsen, finge utrustas med befogenhet
att beträffande krigsfamiljebidragen förordna örn sådan ändring av
dyrortsgrupperingen som prövades skälig. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län har med anledning av yrkande av familjebidragsnämnden i Mölndal
förklarat sig tillstyrka, att Kungl. Maj:t finge meddela föreskrift, att kommun
i bidragshänseende hänfördes till annan ortsgrupp än den enligt lagen örn folkpensionering
tillämpliga. Svenska arbetsgivareföreningen har ansett en betydligt
större differens mellan maximibeloppen i ortsgrupperna I och III vara
motiverad.

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Kommitténs förslag, att familjepenningen liksom hittills skulle graderas Departementsefter
dyrort med tillämpning av folkpensioneringens dyrortsindelning har CÄe''en''
från några av de familjebidragsnämnder, som yttrat sig, mött invändningar,
men har av flertalet hörda myndigheter och familjebidragsnämnder lämnats
utan erinran. För egen del finner jag liksom kommittén, att skälen för dyrortsgradering
av familjepenningen alltjämt kvarstå. En sådan gradering överensstämmer
för övrigt med eljest tillämpade principer på sociallagstiftningens
område. Emellertid tillgodoses, såsom av det följande framgår, önskemålet
örn en ändring härvidlag i viss mån genom det sätt, på vilket höjningen
av familjepenningen föreslås skola ske. Jag tillstyrker jämväl kommitténs
förslag örn en ytterligare ortsdifferentiering av familjepenningens belopp, där
Kungl. Maj:t i fråga örn ort, som gränsar till ort i högre ortsgrupp, enligt bestämmelser
i lagen om folkpensionering medgivit rätt till förhöjning av tillläggspension
enligt nämnda lag. I sådant fall bör även enligt min mening
familjepenningen få förhöjas på sätt kommittén föreslagit. Däremot kan
jag icke tillstyrka de i vissa yttranden framlagda förslagen örn stadgande av
rätt för Kungl. Majit eller viss statlig myndighet att förordna örn avvikelse
från den för folkpensioneringen gällande dyrortsgrupperingen.

Yad därefter angår familjepenningens maximibelopp delar jag kommitténs
uppfattning, att det är erforderligt med en förhållandevis stor höjning av
familjepenningens belopp för hustru för att därigenom tillgodose de mindre
familjerna, som enligt verkställd undersökning visat sig vara i särskilt behov
av ökade bidrag. Samtidigt bör också, såsom kommittén framhållit, vidtagas
en i och för sig önskvärd höjning av familjepenningen till hemskild och frånskild
hustru samt i vissa fall till husföreståndarinna, vilka på sätt närmare utvecklas
i specialmotiveringen till 6 § böra i den i nämnda paragraf intagna
tariffen hänföras till samma kolumn som hustru. Invändningar ha i flera av
de avgivna utlåtandena mött kommitténs förslag örn uppdelning av familjemedlemmarna
i ålder under 16 år å två grupper, nämligen en grupp för familjemedlemmar
över 7 år och en annan grupp för familjemedlemmar i ålder därunder.
Med hänsyn därtill anser jag lämpligast, att en dylik uppdelning
av ifrågavarande familjemedlemmar icke kommer till stånd. Jag föreslår
sålunda bibehållande av den nuvarande differentieringen av familjepenningen
med hänsyn tagen till familjemedlemmarnas ställning och ålder i
tre i stället för av kommittén föreslagna fyra grupper. Till frågan om familjemedlemmarnas
hänförande till de olika grupperna återkommer jag i den
följande specialmotiveringen. Här vill jag dock framhålla, att jag — även
örn vissa skäl kunna tala för det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
framförda förslaget, att familjepenning med för hustru avsett belopp alltid
skulle utgå till åtminstone en medlem av familjen — likväl icke kan tillstyrka
detta förslag. Jag förutsätter, att behov av ekonomiskt bidrag på grund av
värnpliktigs inkallande till tjänstgöring, vilket icke kan tillgodoses inom
ramen för familjebidragsförfattningarna, liksom hittills åtminstone tills
vidare skall kulina i särskilda fall avhjälpas genom anlitande av medel,
som ställas till landshövdingarnas förfogande för hjälpverksamhet till inkallade
värnpliktigas familjer.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

163 IS 4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

De av kommittén föreslagna maximibeloppen för familjepenning hava icke
beräknats med hänsyn till den stegring av levnadskostnadstalet, som inträtt
vid ingången av nu löpande kvartal. Såväl med hänsyn härtill som av andra
skäl, vilka angivits i yttrandena, ha dessa belopp av vissa av de hörda myndigheterna
ansetts för lågt beräknade. Svenska arbetsgivareföreningen har
däremot ansett de av kommittén föreslagna beloppen vara för höga; inträffad
prisstegring eller mera allmän lönestegring motiverade icke så stor
höjning. Jag kan icke dela föreningens uppfattning. De av kommittén föreslagna
beloppen hava icke höjts allenast med hänsyn till de av föreningen angivna
omständigheterna utan även med tillvaratagande av vunnen erfarenhet
rörande beloppens tillräcklighet för de ifrågavarande familjemedlemmarna.
Sålunda har den gjorda statistiska undersökningen ådagalagt bland annat, att
behovet av förhöjt bidrag är större i ortsgrupperna I och II än i ortsgruppen
III, vilket föranlett förslaget örn höjning med samma belopp för de olika ortsgruppema.
I vad gäller hustru innebär kommittéförslaget en höjning av
familjepenningen med 50 öre i samtliga ortsgrupper. Motiven för kommitténs
förslag i denna del finner jag bärande. Yad angår de av kommittén föreslagna
beloppen lia vissa av de hörda myndigheterna påpekat, att kommittén i sitt
förslag ej tagit hänsyn till den ökning av levnadskostnadsindex, som inträtt
den 1 april 1942, eller till den prisnivå, som kunde förväntas bliva rådande vid
tidpunkten för författningarnas ikraftträdande. I anledning härav vill jag framhålla,
att det icke är avsett, att bidragen skola följa förändringarna i index.
Det är nämligen enligt min mening nödvändigt, att bidragsbeloppen fastställas
för längre perioder. Det synes mig emellertid rimligt att, då nu nya
författningar i ämnet föreslås, bidragens belopp bestämmas så, att de komma
i nivå med det prisläge, som kan beräknas råda vid den tidpunkt, då författningarna
i förevarande delar skola träda i kraft. I samband härmed bör av
skäl, som anförts av familjebidragsnämnden i Stockholm, i familjepenningen
inräknas även det bidrag till matlagningsbränsle, som enligt kommitténs förslag
skulle hänföras till bostadsbidraget. Jag får på angivna grunder förorda,
att familjepenningen utöver vad kommittén föreslagit höjes för hustru samt
annan familjemedlem, som åtnjuter bidrag med samma belopp som hustru,
med 25 öre, medan höjningen för annan familjemedlem över 16 år torde
kunna begränsas till 5 öre, enär i sistnämnda fall fråga om bidrag till
matlagningsbränsle i regel icke uppkommer. Yad angår storleken av bidraget
till familjemedlemmar under 16 år torde familjepenningens maximum i de
olika ortsgrupperna skäligen böra bestämmas till belopp, som med 10 öre
överstiger vad kommittén föreslagit för familjemedlem i ålder mellan 7 och
16 år. Det synes mig nämligen, bland annat av skäl som familjebidragsnämnden
i Örebro anfört, befogat att familjepenningen för de yngre barnen
beräknas efter samma behov som för barn i skolåldern.

Kommitténs förslag, att det s. k. grundbeloppet, vilket enligt nu gällande
bestämmelser utgör viss del av familjepenning för hustru och barn under
16 år, skall borttagas, har icke föranlett några erinringar från de hörda myndigheternas
sida. Då grundbeloppet på sin tid infördes avsågs detsamma vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 889.

51

ett uttryck för löneprincipen i familjebidragssystemet, men denna princip
kommer, såsom kommittén framhållit, till bättre uttryck i den föreslagna hemortslönen,
och jämväl den normerade behovsprövningen kan sägas vara en
ersättning för grundbeloppet, dag anser mig därför och på av kommittén i
övrigt anförda skäl böra tillstyrka kommitténs förslag örn grundbeloppets
avskaffande.

<1) Näringsbidrag.

I fråga örn de av kommittén föreslagna ändrade grunderna för näringsbidraget
har kommittén i sin motivering anfört bland annat:

Det av sociala försvarsberedskapskommittén föreslagna näringsbidraget utgjorde
en helt ny bidragsform och kommittén hade sålunda vid utformandet
av författningsföreskriftema icke några tidigare erfarenheter att stödja sig på.
Viss tvekan rådde därför inom kommittén på denna punkt. Det är med hänsyn
härtill naturligt, att ifrågavarande bidrag ägnats särskild uppmärksamhet
vid den översyn av författningarna som nu verkställts. Rätten till näringsbidrag
är enligt gällande bestämmelser begränsad i två viktiga avseenden.
Näringsbidrag utgår icke för tillfällig ersättare för värnpliktig och näringsbidrag
kan icke beviljas för att möjliggöra näringens eller rörelsens återupptagande
efter värnpliktstjänstgöringens slut i fall då driften måste inställas
under tiden för tjänstgöringen. Kommittén föreslår, att näringsbidrag skall
kunna beviljas till bestridande av avlöningskostnader, som uppkomma till
följd av att särskild arbetskraft måst anlitas för att under den värnpliktiges
krigstjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Den föreslagna ändringen
möjliggör beviljande av näringsbidrag bland annat i fall, då arbetsblock
svarar för skötseln av värnpliktigs jordbruk under tiden för dennes tjänstgöring
eller för annan näringsidkare någon kollega övertagit tillsynen av
rörelsen under nämnda tid.

Ett stort antal familjebidragsnämnder och några länsstyrelser ha påtalat
behovet av särskilt bidrag till lokalhyra för näringsidkare, som nödgas nedlägga
sin rörelse under tiden för militärtjänstgöringen. Genom kommitténs
förslag undanröjes den påtalade bristen i fråga om möjligheten att erhålla
näringsbidrag. Den föreslagna nya formen för näringsbidrag får framförallt
praktisk betydelse som en hjälp till erläggande av lokalhyra. Näringsbidrag
skall emellertid även kunna beviljas för andra kostnader avsedda för att bevara
möjligheterna att efter tjänstgöringens slut kunna återupptaga näringen,
exempelvis för erläggande av ränta och amortering å det i företaget investerade
kapitalet. Tili förhindrande av missbruk har föreskrivits, att dylikt
näringsbidrag icke utan tillsynsmyndighetens medgivande må utgå för längre
tid än sex månader.

Gällande bestämmelser medgiva icke beviljande av näringsbidrag för ensamstående
värnpliktig i annat fall än när upphörandet av näringen eller
rörelsen skulle medföra synnerlig olägenhet för den värnpliktige eller ur det
allmännas synpunkt vara till skada. Ett flertal familjebidragsnämnder särskilt
å landsbygden ha uttalat önskemål om vidgad rätt till näringsbidrag för
ensamstående näringsidkare, framför allt jordbrukare. Svårigheten att i det
enskilda fallet avgöra, när synnerlig olägenhet skall anses föreligga, har även
framhävts. Kommitténs förslag innebär, att ensamstående värnpliktig helt
jämställes med familjeförsörjare beträffande möjligheten att erhålla näringsbidrag.
Redan enligt gällande bestämmelser kan näringsbidrag beviljas ensamstående
värnpliktig örn rörelsens nedläggande skulle vara till skada ur
det allmännas synpunkt. Enligt kommitténs uppfattning är det emellertid

52

Kungl. Majlis proposition nr 339.

över huvud ett viktigt allmänt intresse, att näringslivet i möjligaste mån
hålles i gång under rådande krigs- eller beredskapstillstånd. Det är framför
allt denna synpunkt som varit avgörande för kommitténs ståndpunkt att
föreslå slopandet av de stadgade särskilda villkoren för att ensamstående
värnpliktig skall vara berättigad till näringsbidrag.

Kommittén har icke ansett sig kunna föreslå en höjning av nu gällande
högsta maximibelopp för näringsbidraget, |°° kronor för månad, men har
borttagit det nu stadgade särskilda villkoret för rätt till det högre beloppet,
eller att verksamhetens upprätthållande vore av särskild betydelse för det allmänna.
Näringsbidrag i den föreslagna nya formen skulle utgå med ett belopp
av högst 100 kronor för månad.

De föreslagna ändrade bestämmelserna för näringsbidraget ha i allmänhet
i yttrandena hälsats med tillfredsställelse eller icke föranlett några erinringar.
Länsstyrelserna i Örebro och Västerbottens län ha emellertid framfört
vissa erinringar av principiell innebörd. Sålunda har länsstyrelsen i
Örebro län anfört:

I betänkandet har bibehållits regeln, att näringsbidrag skall utgå till avlöningskostnaden
för ersättare. Den värnpliktiges familj blir härigenom hänvisad
att liksom tidigare försörja sig av rörelsens avkastning. Den standardhöjning,
som i betänkandet föreslagits skola komma små inkomsttagare till
del, kan sålunda icke erhållas genom näringsbidrag för det fall, att näringens
normala avkastning högst uppgår till eller understiger ersättarens avlöning.
Det är därför att förvänta, att näringsidkare i små ekonomiska förhållanden i
stället för näringsbidrag komma att söka familjebidrag i annan form. De
mindre företagen komma till följd härav att läggas ned i större utsträckning
än hittills, vilket särskilt i fråga örn de små jordbruken är en ur det allmännas
synpunkt uppenbar olägenhet. Beträffande i varje fall de små jordbruken
bör därför tagas i övervägande, om icke vid sidan av familjepenning
må kunna utgå bidrag till ersättares avlöning.

Till följd av ojämnheten i jordbrukens inkomster hava svårigheter ofta
mött för jordbrukare att under militärtjänstgöring avlöna ersättare och därutöver
giva familjen nödig försörjning. Länsstyrelsen vill därför framhålla
vikten av att hänsyn icke tages allenast till den genomsnittliga avkastningen
av jordbruk utan att även av detta skäl möjlighet bör finnas att på sätt ovan
framhållits lämna bidrag till såväl familjens försörjning som till avlöning av
ersättaren.

Näringsbidrag bör utgå endast då ersättarens lön står i skälig proportion
till rörelsens avkastning. Det är mindre tillfredsställande, att näringsbidrag
kan utgå med belopp, som avsevärt överstiger den normala inkomsten av
rörelsen. Risken att oskäligt hög lön avtalas med ersättaren är vidare påtaglig
och svår att utesluta genom kontrollåtgärder.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har som en brist i förslaget betecknat,
att möjlighet icke skapats för dem, som åtnjöte familjepenning och bostadsbidrag,
att samtidigt uppbära näringsbidrag. Länsstyrelsen har härutinnan
anfört följande:

Ett relativt stort antal av de värnpliktiga inom Västerbottens län äro innehavare
av mindre jordbruk. Brukningsdelarna äro emellertid så små, att de
icke lämna full sysselsättning åt brukaren, vilken i allmänhet har sin kontanta
inkomst såsom skogs-, flottnings- och kolarbetare. Vid mannens in -

53

Kungl. Majus proposition nr H39.

kallelse till militärtjänst nödgas hustrun att med tillfälligt lejd arbetskraft
svara för skötseln av jordbruket och av familjepenningen utbetala jämförelsevis
stora belopp för arbetskraftens avlönande. Dessa utgifter stegras under
vissa tider i så hög grad, att ett utbyte av familjepenning och bostadsbidrag
mot näringsbidrag torde bliva aktuellt. För tider, då ett sådant utbyte lämpligen
icke kan ifrågakomma, synes emellertid hustrun böra beredas möjligheter
att avlöna lejd arbetskraft utan att i allt för hög grad behöva anlita utgående
familj epenning och bostadsbidrag. Till förekommande av missbruk
kunde kommunalandelen för sådant näringsbidrag lämpligen sättas till 20
procent.

Liknande synpunkter ha framförts av familjebidragsnämnden i Korums kommun.
Familjebidragsnämnden i Umeå stad har framhållit angelägenheten av
att familjebidragsnämnd ägde befogenhet att för kortare tidsperioder utgiva
näringsbidrag i stället för familjepenning och bostadsbidrag. En ersättare för
mkallad jordbrukare borde nämligen kunna avlönas av allmänna medel, och
det syntes icke oskäligt, att familjen, under den tid ersättare utförde arbete,
som eljest skulle utföras av den värnpliktige, berövades bidraget. Den värnpliktige
skulle ju under motsvarande tid icke kunnat förskaffa sig kontantinkomster.

Även överbefälhavaren — som med tillfredsställelse hälsat, att den nya
formen av näringsbidrag ej till sin storlek begränsats av att detta jämte
familjepenning och bostadsbidrag ej finge överstiga visst månatligt belopp —
bär vidare anfört:

Den nu gällande, av kommittén bibehållna grundsatsen örn att det normala
näringsbidraget skall utesluta familjepenning och bostadsbidrag samt vid valet
mellan olika bidragsformer äga företräde framför familjepenning och bostadsbidrag
anser även jag principiellt riktigt. Denna grundsats får dock ej tolkas
därhän, att endast näringsbidrag med lågt belopp skall utgå, även örn familjepenning
och bostadsbidrag, bestämda efter vanliga grunder, skulle bli avsevärt
högre och näringen — helt naturligt i ägarens frånvaro — trots den med näringsbidraget
avlönade ersättarens hjälp lämnar intet eller ringa överskott.
Denna enligt min åsikt felaktiga tolkning, som redan nu stundom förfäktats,
skulle efter antagandet av kommitténs förslag med dettas mindre stränga
villkor för erhållande av näringsbidrag verka ännu mer orättvist än nu. Tolkningen
lärer dock kunna avvisas i de anvisningar, tillsynsmyndigheten torde
komma att utfärda före de nya författningarnas ikraftträdande.

Chefen för armén har ansett de föreslagna beloppen i fråga örn näringsbidraget
knappt tillmätta. Chefen för armén har förklarat sig förutsätta, att
vid tillämpningen av 18 § i kommittéförslaget näringsbidrag komme till användning
endast när den värnpliktige därigenom tillförsäkrades lika goda förmåner
som örn han erhölle familjepenning och bostadsbidrag.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har ansett, att näringsbidraget
för återupptagande av nedlagd rörelse med tillsynsmyndighetens
medgivande borde kunna utgå med belopp upp till 200 kronor för månad.

Familjebidragsnämnden i Kristianstad har ansett den föreslagna nya
formen av näringsbidrag kunna lämna rum för spekulation av icke önskvärt
slag.

54

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Svenska lantarbetareförbundet har ansett det rimligt att i samband med
revision av krigsfamiljebidragsförordningen rätt föreskreves för dagsverkstorpare
att av statsmedel erhålla de kontantbelopp, som motsvarades av den
»dagsverksrätt», han varit skyldig utföra hos jordägaren under inkallelsetiden.
I anslutning härtill borde jordägaren vara skyldig godtaga penningarrende
i stället för avtalat arrende i form av arbetsskyldighet. En sådan ordning
överensstämde enligt förbundets mening i princip med rätten till näringsbidrag
för rörelse, som icke kunnat upprätthållas under inkallelsetiden.

De ändrade bestämmelser för åtnjutande av näringsbidrag, som kommittén
med hänsyn till vunna erfarenheter föreslagit, ha, såsom av den lämnade
redogörelsen framgår, lämnats utan erinran av flertalet hörda myndigheter.
För egen del är jag också beredd att biträda kommitténs förslag örn utvidgning
av rätten till näringsbidrag. De av länsstyrelserna i Västerbottens och
örebro län föreslagna ytterligare utvidgningarna av rätten till dylikt bidrag,
vilka innebära, att näringsbidrag vid sidan av familjepenning och bostadsbidrag
skulle få utgå för avlönande av värnpliktigs ersättare i rörelsen, kan
jag däremot av principiella skäl icke tillstyrka. Näringsbidragets syfte är
nämligen — förutom att tillgodose det allmännas intresse att hålla näringslivet
i gång — att genom täckning helt eller delvis av avlöningskostnadema
för ersättare möjliggöra för familjemedlemmarna att fortfarande få sin försörjning
av rörelsens avkastning. Kan näringsbidrag icke tillgodose detta
syfte, torde bidragsformerna familj epenning och bostadsbidrag i stället böra
komma i fråga. Vid trängande behov av bidrag därutöver för att avlöna tillfällig
arbetskraft, t. ex. vid mindre jordbruk, torde liksom hittills kunna anlitas
de särskilda medel, som ställas till landshövdingarnas förfogande. Med
anledning av vad familjebidragsnämnden i Umeå anfört örn önskvärdheten
av att kunna för tid, då ersättare anställes, indraga utgående familjepenning
och bostadsbidrag och i stället bevilja näringsbidrag för viss tid, må framhållas,
att möjlighet därtill redan nu måste anses föreligga och att denna för
framtiden lättare kan utnyttjas, då samtliga nämnda bidrag skola beräknas
för dag.

I likhet med överbefälhavaren förutsätter jag givetvis, att tillsynsmyndigheten
kommer att utfärda närmare anvisningar rörande bestämmelsernas tilllämpning.

Vad slutligen angår de av kommittén föreslagna maximibeloppen för olika
slag av näringsbidrag, giva de mig icke skäl till erinran. Jag finner dock,
med hänsyn till bland annat vad familjebidragsnämnden i Kristianstad anfört,
lämpligt att i förordningen införes stadgande därom, att näringsbidrag för
återupptagande av nedlagd rörelse ej må tillsammans med utgående familjepenning
och bostadsbidrag överstiga ett sammanlagt belopp av 300 kronor
för månad, örn icke tillsynsmyndigheten lämnar medgivande därtill. Det av
kommittén föreslagna stadgandet, att bidraget icke utan tillsynsmyndighetens
medgivande må utgå för längre tid än sex månader, synes mig därigenom
bliva överflödigt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339. 55

Det av svenska lantarbetareförbundet angivna behovet av bidrag åt s. k.
dagsverkstorpare för erläggande av kontant arrende till jordägaren torde åtminstone
i viss mån kunna tillgodoses genom att familj epenning och bostadsbidrag
beviljas och dessa bidrags belopp bestämmas med hänsyn tagen jämväl
till det angivna behovet. Frågan om stadgande av skyldighet för jordägaren
att godtaga kontant arrendeersättning är icke av natur att kunna upptagas
till prövning i detta sammanhang.

e) Begravningsbidrag.

Begravningsbidraget föreslås av kommittén höjt med 100 kronor för hustru
till 250 kronor och med 50 kronor för barn till 150 kronor.

I yttrandena ha önskemål uttalats örn utvidgning av rätten till begravningsbidrag.
Sålunda har Överståthållarämbetet yrkat, att dylikt bidrag måtte
utgå för föräldrar, vilka för sitt uppehälle varit beroende av den värnpliktige.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ha ansett begravningsbidrag böra
beviljas för föräldrar efter behovsprövning. Jämväl familjebidragsnämnden
i Häverö kommun har önskat, att begravningsbidrag måtte utgå för föräldrar.
Familjebidragsnämnden i Björnekulla kommun har ansett, att begravningsbidrag
borde utgå till andra familjemedlemmar än som avsågos i 3 § a)
krigsfamiljebidragsförordningen.

De skäl, som vid begravningsbidragets införande ansågos tala för att begränsa
rätten till dylikt bidrag till att avse allenast i förordningens 3 § a)
nämnda familjemedlemmar, synas mig alltjämt äga giltighet. På grund härav
kan jag icke tillstyrka i vissa yttranden framställda förslag om att begravningsbidrag
skulle få utgå jämväl för andra familjemedlemmar. Mot de av
kommittén föreslagna beloppen för begravningsbidrag har jag intet att erinra.

f) Krigsfamiljebidragens bestridande.

Härom stadgas i 19 § krigsfamiljebidragsförordningen, att statsverket
ersätter hela familjepenningens grundbelopp samt av näringsbidraget vad
kommunen skulle ha utgivit utan behovsprövning, därest bidraget utgjorts
av familjepenning. Kommunen äger därjämte av staten erhålla gottgörelse
för nio tiondelar av den del av familjebidraget, som icke i sin helhet
ersättes av statsmedel, dock att vad Stockholms stad utgivit till värnpliktig,
som är bosatt utom riket, i sin helhet skall återgäldas av staten. Då särskilda
skäl därtill föranleda, må Konungen medgiva högre statsbidrag än nu sagts.

Kommitténs förslag innebär i detta hänseende, att familjepenningen för
familjemedlemmar, som avses i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen, ävensom
begravningsbidraget helt skola utgå av statsmedel, att det näringsbidrag,
som beviljas för näringens fortsatta drivande, skall med 95 procent bekostas
av staten, att bostadsbidraget bekostas av staten till 90 procent samt att av
familjepenningen i andra fall än nyss sagts, näringsbidraget för rörelses
återupptagande efter tjänstgöringens slut och sjukbidraget staten bekostar
80 procent; dock att vad Stockholms stad utgivit till värnpliktig, som är bosatt
utom riket, skall i sin helhet återgäldas av staten.

Dep ar t emeritschefen.

56

Kungl. Majus proposition nr 889.

Sedan kommittén erinrat om att vissa familjebidragsnämnder uttalat önskemål
örn att bestämmelserna måtte ändras därhän, att statsverket svarade för
kostnaderna för familjebidraget, har kommittén vidare anfört:

Enligt kommitténs mening tala otvivelaktigt starka principiella skäl för att
familjebidraget helt bekostas av statsmedel, enär familjebidraget väsentligen
är att anse som en utgift för försvarsändamål. Å andra sidan måste beaktas,
att i och med att beslutanderätten rörande familjebidraget huvudsakligen
anförtros åt kommunala myndigheter, kommunerna uppenbarligen icke kunna
helt befrias från att deltaga i kostnaderna för bidraget. Härför talar även det
förhållandet, att familjebidraget i icke ringa grad minskar kommunernas
fattigvårdskostnader.

Vid bestämmande av kommunernas andel i familjebidraget bör emellertid
enligt kommitténs mening viss differentiering genomföras med hänsyn framför
allt till kommunernas möjlighet att inom de gränser, författningarna uppdraga,
fastställa rätten till bidrag och bidragets belopp. Hänsyn har redan i
gällande bestämmelser tagits till denna synpunkt, såtillvida som familjepenningens
grundbelopp, vilket utgår utan behovsprövning, helt bekostas av statsmedel.
Då kommittén nu föreslår detaljerade regler för en generell behovsprövning
i fråga örn familjepenningen till familjemedlemmar, som avses i
3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen, bör enligt kommitténs mening statsverket
helt påtaga sig kostnaderna för familj epenningen till dessa familjemedlemmar.
Då vidare begravningsbidraget föreslås skola utgå utan särskild
behovsprövning och med i författningen fastställt belopp, bör i överensstämmelse
med det anförda även begravningsbidraget helt utgå av statsmedel.
Yad angår familjepenningen till familjemedlemmar, som avses i 3 § b) och cj,
bibehålies enligt kommitténs förslag behovsprövningen i sina grunddrag oförändrad.
I fråga örn familjemedlemmarna enligt 3 § b) uppstå svårigheter framför
allt då det gäller att bestämma, huruvida och i vilken utsträckning den
värnpliktige före inkallelsen bidragit till deras underhåll. Kommittén har sig
även bekant, att missbruk förekommit vid utmätandet av bidrag till dessa
familjemedlemmar. En av kommittén verkställd statistisk utredning utvisar, att
i vissa landsdelar en anmärkningsvärt stor del av familjepenningen utgör bidrag
till familjemedlemmar enligt 3 § b). Till förekommande av missbruk föreslår
kommittén kommunandelen för familjepenningen till andra familjemedlemmar
än som avses i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen till 20 procent. Samma
procentsats för kommunandelen torde få bestämmas för sjukbidraget. I fråga
örn bostadsbidraget föreslår kommittén icke någon ändring i kommunandelens
storlek. I fråga örn näringsbidraget äger kommunen enligt nu gällande bestämmelser
av statsverket återfå ett belopp motsvarande vad kommunen skulle
hava utgivit som grundbelopp, därest bidraget utgjorts av familjepenning,
samt därjämte nio tiondelar av återstoden. Med hänsyn till att grundbeloppet
enligt kommitténs förslag bortfaller, föreslår kommittén, att statsbidraget för
näringsbidrag till rörelsens fortsatta drivande under den värnpliktiges tjänstgöring
bestämmes till 95 procent, vilket torde ungefärligen motsvara storleken
av det statsbidrag som för närvarande utgår. För det föreslagna näringsbidraget
för möjliggörande av rörelsens återupptagande efter militärtjänstgöringens
slut bör enligt kommitténs mening kommunandelen sättas till 20
procent, emedan det här är fråga om en ny bidragsform, för vilken det är av
vikt att skapa erforderliga garantier mot missbruk.

Med stöd av en av kommittén verkställd statistisk utredning har kommittén
beräknat, att en differentiering av kommunandelen i enlighet med vad

Kungl. Majus proposition nr 339. 57

som föreslagits skulle medföra en minskning av kommunernas totala andel i
kostnaderna för familjebidraget.

Den av kommittén föreslagna fördelningen av kostnaderna mellan stat och
kommun har i yttrandena varit föremål för åtskilliga erinringar. Sålunda har
svenska stadsförbundet yrkat, att kostnaderna för familjebidragen måtte helt
bestridas av statsmedel, samt framhållit, att kommunerna för administrationen
av dessa bidrag även i ekonomiskt brydsamma tider offrade stora belopp
årligen. Jämväl familjebidragsnämnden i Skellefteå har ansett staten böra
helt svara för kostnaderna för familjebidragen.

Familjebidragsnämnden i Stockholm har påpekat, att principiella invändningar
kunde göras mot att kommunerna belastades med utgifter för bidrag
till värnpliktiga, som fullgjorde föreskriven värnpliktstjänstgöring.

Statskontoret har understrukit, att ett bibehållande av kommunernas andel
i kostnaderna för de familjebidrag, vilkas storlek icke i detalj reglerades av
gällande författningar, framförallt vore motiverat därav, att beslutanderätten
i fråga örn bidragen anförtrotts åt kommunala myndigheter. Med denna utgångspunkt
borde det enligt statskontorets mening icke ifrågakomma att fastställa
en lägre kommunandel beträffande bostadsbidrag och näringsbidrag
enligt 15 § förslaget till krigsfamiljebidragsförordning än beträffande övriga
av kommunerna delvis bekostade familjebidrag eller 20 procent. Genom bestämmandet
av en enhetlig procentsats vunnes även en önskvärd förenkling
av statsbidragsbestämmelserna. Den ökade kostnaden för kommunerna torde
med ledning av de till betänkandet fogade kostnadsberäkningarna kunna uppskattas
till 7—8 öre per person och dag.

Riksräkenskapsverket har med hänsyn till att den för näringsbidraget
föreslagit en höjning av kommunens andel i näringsbidraget till 10 procent,
garanti mot missbruk samt till önskvärdheten av att förenkla bidragssystemet
föreslagit en höjning av kommunens andel i näringsbidraget till 10 procent.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har likaledes föreslagit, att kommunandelen
för detta bidrag måtte höjas till 10 procent. Familjebidragsnämnden i Umeå
landskommun åter har ansett, att någon skillnad icke borde göras i fråga örn
statsbidragets storlek beträffande familjepenning enligt 3 § a) och näringsbidrag
jämlikt 15 § förslaget till krigsfamiljebidragsförordning. Härom har
nämnden vidare anfört:

Användningen av den ena eller den andra av dessa båda bidragsformer är
beroende av kommunernas olika sociala struktur. Det är sålunda uppenbart,
att näringsbidrag bör och kommer att beviljas att utgå i väsentligt större
omfattning i en jordbruksbygd än t. ex. i en stad, då man måste utgå ifrån
att jordbruk är sådan näring, som måste upprätthållas genom beviljande av
näringsbidrag, medan antalet näringsidkare i stadssamhällen med näring, som
ur statsnyttans synpunkt bör upprätthållas, äro relativt få. Därtill kommer,
att jordbrukskommunerna äro relativt skattetyngda. Det förefaller därför
synnerligen omotiverat, att dylika kommuner, som nödgas tillämpa krigsfamiljebidragsförordningens
bestämmelser om näringsbidrag för uppehållande
av en näring, som samhället i högsta grad måste anses hava intresse av, därför
skola drabbas av större kostnader.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 839.

Departements chefen.

Arméförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke kommunen borde lämna
visst bidrag till bekostande även av familjebidragen till de i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen
omnämnda familjemedlemmarna.

Familjebidragsnämnden i Vilhelmina kommun har ansett, att statsbidraget
till kostnaderna för familjepenning till familjemedlemmar, som avses i 3 § b)
förslaget till krigsfamiljebidragsförordning, borde bestämmas till minst 90
procent. I fråga om sjukbidraget har familjebidragsnämnden i Traryd framhållit,
att det ej vore befogat att sänka statsbidraget till 80 procent. Familjebidragsnämnden
i Skellefteå har betonat vikten av att statsbidraget till sjukbidrag
sattes så högt som möjligt, enär fara eljest förefunnes för att kommunerna
skulle »snåla» med denna bidragsform.

Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län har till övervägande framlagt ett
system med glidande skala, så avpassad att den kommunala bidragsskyldigheten
bleve beroende på det sammanlagda skattetrycket i kommunen. Oavsett
örn statsbidraget bestämdes enligt detta förslag eller efter andra grunder,
syntes det emellertid länsstyrelsen för komplicerat att räkna med olika
procentuella bidrag för olika slag av hjälpformer.

I detta sammanhang har från vissa familjebidragsnämnder framförts krav
på att staten måtte övertaga kommunens kostnader för administrationen av
familj ebidragen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ävensom familjebidragsnämnderna i
Göteborg och Växjö samt Björnekulla och Vilhelmina kommuner ha påyrkat,
att familjebidragsnämnderna måtte erhålla tjänstebrevsrätt.

Med anledning av vissa i yttrandena gjorda påpekanden må här framhållas,
att det torde vara ofrånkomligt, att kommunerna bidraga till nämnda kostnader,
då kommunerna inom ramen för författningarna kunna bestämma örn
rätten till familjebidrag och örn bidragens belopp.

Det av kommittén framlagda förslaget rörande fördelningen mellan staten
och vederbörande kommun av kostnaderna för familjebidrag, som under
krigs- och viss fredstjänstgöring utgå enligt krigsfamiljebidragsförordningen,
innebär, att kommunandelen skall differentieras för olika slag av bidrag och
även för olika kategorier familjemedlemmar med hänsyn framför allt till
kommunernas möjligheter att inom gränser, som författningarna uppdraga,
fastställa rätten till familjebidrag och bidragets belopp. Detta förslag har i åtskilliga
yttranden mött invändningar. Medan å ena sidan vissa statliga
myndigheter föreslagit ökning av kommunernas andel i kostnaderna, ha å andra
sidan flera familjebidragsnämnder ävensom svenska stadsförbundet föreslagit,
att kommunandelen skall minskas eller helt borttagas. I några yttranden
har särskilt framhållits, att det av kommittén framlagda förslaget med
olika procentsatser för skilda bidrag vore komplicerat och att det skulle medföra
ökat arbete för familjebidragsnämnderna.

Jag anser för egen del kommitténs förslag innebära en god avvägning av
kostnadsfördelningen och får därför tillstyrka detsamma. Därest detta förslag
genomföres, kommer i fråga om de bidragsformer, som medgiva kom -

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

mnnpm;] större frihet i behovsprövningen, en förhållandevis större andel av
kostnaderna att falla å kommunerna. Farhågan för att tillämpningen av
kommittéförslagets procentsatser skulle medföra ökat arbete för familjebidragsnämnderna
och till följd därav åsamka kommunerna ökade administrationskostnader,
kail knappast vara befogad, enär familjepenningens grundbelopp,
som ur redovisningssynpunkt vållat svårigheter framför allt när det
gällt näringsbidraget, samtidigt bortfaller. Givetvis kommer tillsynsmyndigheten
att tillhandahålla familjebidragsnämnderna erforderliga formulär för
upprättande av redovisningshandlingar.

Såsom i vissa yttranden framhållits komma ökade administrationskostnader
att åsamkas kommunerna genom att familjebidragsnämnderna skola utanordna
den nytillkommande hemortslönen och genom att de också skola taga befattning
med ärenden rörande familjebidrag åt till fredstjänstgöring inkallade
värnpliktiga. Denna ökning av administrationskostnaderna beräknas emellertid
av kommittén komma att kompenseras genom att de föreslagna nya
reglerna för bestämmande av statsbidraget innebära, att en större andel av
kostnaderna för familjebidragen kommer att falla på staten än vad fallet varit
med nu gällande statsbidragsregler. Den omständigheten, att familjebidragsnämnderna
komma att handhava jämväl familjebidragsärendena för värnpliktiga,
vilka fullgöra fredstjänstgöring, kan möjligen utgöra skäl för att de
borde tillerkännas tjänstebrevsrätt. Frågan härom torde emellertid få upptagas
till övervägande i samband med en av riksdagen nyligen begärd utredning
av detta och närliggande spörsmål.

3. Hemortslönen.

Genom särskilda författningar ha vissa förmåner införts för värnpliktiga,
som fullgjort viss tids militärtjänstgöring.

Jämlikt kungörelse den 28 juni 1941 (nr 506) örn långtidstillägg för vissa
värnpliktiga (i vissa delar ändrad genom kungörelse den 1 april 1942, nr 168)
utgår till värnpliktiga, vilka fullgjort beredskapstjänst i 360 dagar, med vissa
angivna undantag s. k. långtidstillägg med en krona om dagen.

Enligt 1 § lagen den 28 juni 1941 (nr 560) om semester för viss militär
tjänstgöringstid m. m., skall för arbetstagare, å vilken lagen örn semester är tilllämplig,
beredskapstjänstgöring under år 1940 jämställas med viss militär
tjänstgöring, som omförmäles i semesterlagen. I fråga om månad, för vilken
arbetstagare äger åtnjuta semesterlön eller ersättning därför på den grund att
beredskapstjänstgöring jämställes med tid, då arbete utförts för arbetsgivarens
räkning, skall dock sådan lön eller ersättning utgå av statsmedel med tio
kronor. I 2 § stadgas att till person, som under år 1940 varit inkallad till
beredskapstjänstgöring och icke enligt bestämmelserna i 1 § ägde utfå
semesterlön eller ersättning därför, skulle, därest sammanlagda tjänstgöringstiden
under året uppgått till minst 90 dagar, av statsmedel utgå ersättning för
semester med tio kronor för varje tidrymd örn 30 dagar tjänstgöringen under
året sammanlagt varat. Vad i denna lag stadgades skulle dock beträffande
värnpliktig, tillhörande årsklass 1939 eller 1940 eller årsgrupp 1940, äga

60 Kungl. Majus proposition nr 339.

tillämpning allenast i den mån av honom fullgjord militär tjänstgöring överstege
180 dagar. Enligt förordning den 17 april 1942 (nr 205) skola dessa
bestämmelser örn semesterlön, ersättning för sådan lön och ersättning för
semester gälla även för vissa värnpliktiga, som vunnit anställning över stat
och som i dylik anställning eller såsom inkallade till beredskapstjanst tjänstgjort
under år 1940.

Slutligen ägde enligt förordningen den 6 juni 1941 (nr 337) om avdrag å
skatt på grund av militär tjänstgöring under år 1940 värnpliktig, som under
1940 tjänstgjort vid krigsmakten och därvid tillhört årsklass 1938 eller äldre
årsklass, årsgrupp 1940 eller äldre årsgrupp av klass A eller årsgrupp 1939
eller äldre årsgrupp av klass B, åtnjuta avdrag å honom på grund av taxering
år 1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt. Skatteavdraget
utgjorde fem kronor för varje hel vecka, varmed den sammanlagda
tjänstgöringstiden under år 1940 överstigit sex veckor. I förevarande sammanhang
må även erinras, att vissa värnpliktiga, som vunnit anställning över stat
och i dylik anställning tjänstgjort under år 1940, enligt förordning den 17
april 1942 (nr 204) äga åtnjuta avkortning eller restitution av skatt som nyss
sagts.

Kommittén har i sitt förslag upptagit en ny bidragsform av lönekaraktär,
benämnd hemortslön. Hemortslönen skall utgå till värnpliktiga, som fullgjort
beredskapstjänstgöring under minst 90 dagar, med en krona örn dagen.
Sedan beredskapstjänstgöringen varat 360 dagar, skall hemortslönen höjas
till en krona 50 öre och efter 540 dagars tjänstgöring till två kronor örn dagen.
Hemortslönen, som enligt förslaget utbetalas genom familjebidragsnämnderna,
har avsetts skola ersätta såväl långtidstillägget som semesterersättningen och
skatteavdraget.

I motiveringen till förslaget örn införande av hemortslön har kommittén
anfört bland annat: I

I uttalanden rörande familjepenningen ha flera familjebidragsnämnder
framhållit, att denna icke vore tillräcklig för att möjliggöra anskaffande av
kläder och betalande av vissa fasta utgifter såsom livförsäkringspremier, sjukkasseavgifter
och avgifter för lyse. Därvid har även framhållits, att behovet
av ett dylikt tillskott till familjepenningen särskilt framträdde efter längre
tids tjänstgöring. Andra familjebidragsnämnder ha framhållit, att ensamstående
värnpliktiga vore otillbörligt missgynnade beträffande rätten till
familjebidrag, därvid påpekats, att ungkarlar, särskilt efter längre tids tjänstgöring,
ofta stöde utan ekonomiska möjligheter att vid utryckningen komplettera
den civila utrustningen med kläder m. m. Även ungkarlarnas behov
av bidrag till betalande av försäkringsavgifter, skatter och dylikt har framhållits.

I detta sammanhang kan omnämnas, att Sveriges förenade studentkårers
värnpliktskommitté i en till kommittén ställd, den 14 februari 1942 dagtecknad
skrivelse framhållit behovet av att en ny hjälpform skapades, varigenom på
särskild ansökan studenter med avsevärda ekonomiska förpliktelser efter
behovsprövning skulle under pågående beredskapstjänstgöring kunna erhålla
ett kontant bidrag utan återbetalningsskyldighet. Detta bidrag, förslagsvis
benämnt räntebidrag, torde lämpligen utgå med ett maximibelopp av 30

Kungl. Maj:ts proposition nr 339. 61

kronor i månaden oell i övrigt variera i förhållande till de ränteutgifter och
livförsäkringspremier, som vederbörande hade att erlägga.

Otvivelaktigt har —- särskilt efter längre tids tjänstgöring —■ ett behov
framträtt av tillskott till familjepenningen för anskaffande av kläder m. m.
samt för bestridandet av vissa fasta utgifter. För närvarande torde i stor utsträckning
detta behov av bidrag utöver familjepenningen ha tillgodosetts
genom de medel, som ställts till landshövdingarnas förfogande. I den mån det är
möjligt bör emellertid enligt kommitténs mening behovet av särskilt tillskott
till familjepenningen för ovan angivna ändamål avhjälpas genom en revision
av författningsbestämmelserna.

Givetvis ha även ungkarlarna behov av bidrag till fasta utgifter av olika
slag som förfalla till betalning under tjänstgöringen. Erfarenheten torde därjämte
ha visat att ungkarlarna vid utryckningen ofta behöva ekonomiskt bistånd
för bestridande av kostnader, som äro förenade med övergången till
civila förhållanden.

Det kan vidare i detta sammanhang erinras örn att i direktiven för utredningen
framhållits önskvärdheten av att finna ett medel som i sin mån kunde
bidraga till att utjämna verkningarna av olikheterna i tjänstgöringstid för
skilda kategorier av värnpliktiga.

Kommittén har därjämte i sin motivering påpekat, att i direktiven framhållits,
att ett påtagligt önskemål vore att de genom särskilda författningar
införda förmånerna av semesterrätt och skatteavdrag, vilka förorsakat betydande
administrativt arbete, inarbetades i eller samordnades med familjebidragssystemet.
Dessa förmåner tillkomme sådana värnpliktiga som fullgjort
viss militärtjänstgöring under år 1940. Enligt kommitténs mening borde
det önskvärda samordnandet av dessa förmåner med bidragssystemet i övrigt
ske därigenom, att hemortslönen för framtiden ersatte de nämnda förmånerna.
En motsvarighet till den föreslagna hemortslönen. fortsätter kommittén,
funnes enligt gällande bestämmelser i det s. k. långtidstillägget, vilket utgår
efter 360 dagars beredskapstjänst med ett belopp av trettio kronor i månaden.
Då långtidstilläggets uppgift att utjämna verkningarna av olikheterna i tjänstgöringstid
för skilda kategorier värnpliktiga kan fyllas av hemortslönen, föresloge
kommittén, att långtidstillägget ersattes med hemortslönen.

Slutligen har kommittén i motiveringen för hemortslönen anfört:

Kommittén är medveten örn att i vissa enstaka fall hemortslönen icke utgör
full ersättning för de olika förmåner som nu utgå till värnpliktiga, som fullgjort
längre tids beredskapstjänstgöring, framför allt sådana värnpliktiga,
vilkas tjänstgöringstid uppgår till 360 men ej 540 dagar. De av kommittén
föreslagna ändrade bestämmelserna i övrigt, vilka för det stora flertalet värnpliktiga
innebära avsevärda förbättringar, torde emellertid bidraga till att
utjämna den försämring som hemortslönen undantagsvis kan medföra.

Kommittén, som icke kunnat närmare ingå på de administrativa detaljbestämmelser,
som bliva erforderliga med hänsyn till hemortslönen, förutsätter,
att dylika bestämmelser utarbetas av tillsynsmyndigheten i samråd med vederbörliga
militära myndigheter. Uppenbart är att hemortslönen för familjebidragsnämnderna
kommer att medföra ökat administrativt arbete. Kommittén
vill emellertid erinra örn att de föreslagna ändrade bestämmelserna rörande
storleken av familjebidragets kommunandel torde innebära en viss minskning
av kommunernas utgifter för familjebidraget. Härigenom beredas kommunerna
ersättning för de ökade förvaltningskostnader, som kunna föranledas
av hemortslönens införande.

62

Kungl. Maj:ts proposition ivr 339.

Enär hemortslönen, såsom framginge redan av benämningen, vore att anse
närmast som en löneförmån, borde den enligt kommitténs mening utgå helt
av statsmedel.

I flertalet yttranden har grundprinciperna för hemortslönen vunnit gillande.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har emellertid — med erinran om
kommitténs uttalande, att densamma i hemortslönen funnit ett konsekventare
uttryck för löneprincipen än vad grundbeloppet dittills utgjort — anfört:

Länsst3''relsen är för sin del tveksam, örn denna tankegång är riktig och
örn det över huvudtaget är rättvist att motivera familjebidragen såsom en
löneförmån, stående i proportion till värdet av den värnpliktiges tjänstgöring.
Man kan ju för övrigt knappast tala örn att den värnpliktige får lön
för sin värnplikt, om icke sådana oundgängliga behov för familjens uppehälle
bliva tillgodosedda, vilka under alla förhållanden måste täckas. Länsstyrelsen
vill därför göra gällande, att man principiellt bort gå fram efter behovsprövningens
linje; detta hade lämpligast kunnat ske därigenom, att vid sidan av
familjepenningen och bostadsbidraget ytterligare hjälpformer infördes för
täckande av regelbundet återkommande utgifter, såsom skatter, inbetalningar
å avbetalningsköp, försäkringspremier och dylikt. Det är framför allt utgifter
av detta slag, som föranlett de största bekymren för de inkallade, då
hittills utgående familjebidrag varit otillräckliga för sådana ändamål. I det
nuvarande läget synes det emellertid icke möjligt att få en reform i sådan
riktning genomförd inom rimlig tid. Diskussionen måste därför inskränkas
till frågan, i vad mån jämkningar i fråga örn grunderna för hemortslönens
bestämmande böra ifrågakomma.

En bestämd fördel måste tillerkännas förslaget örn hemortslön såtillvida,
att den värnpliktige därigenom besparas besvärlig utredning om sin familjs
hushållsbudget. Det bör dock icke förbises, att systemet med fast hemortslön
kan komma att medföra uppenbara orättvisor mellan olika grupper av
värnpliktiga. Enligt förslaget kommer hemortslönen — liksom nu grundbeloppet
— att utgå till familjer, vilka uppenbarligen icke äro i behov av
något som helst familjebidrag, det senare kanske på den grund, att hustrun
helt och hållet svarar för familjens inkomster eller familjen har en avsevärd
kapitalinkomst såsom enda förvärvskälla.

Länsstyrelsen har därjämte framhållit, att örn mannen finge behålla en
del av sin lön, familjen genom hemortslönen kunde komma i väsentligt bättre
ekonomiskt läge än när mannen fullgjorde sin vanliga civila gärning. Detta
förhållande syntes icke böra eftersträvas såsom ett mera regelmässigt resultat.
Lämpligen borde därför en uppmjukning ske i löneprincipen så att hemortslönen
icke skulle irtgå, örn det vore uppenbart, att behov därav icke förelåge.
Länsstyrelsen har vidare anfört:

Kommittén föreslår, att hemortslön för ogift värnpliktig skulle innehållas
och utbetalas vid värnpliktstjänstgöringens slut under det att hemortslön för
gift värnpliktig skulle utbetalas till hustrun månadsvis i efterskott. Denna
olikhet i utbetalningssättet visar även en inre motsättning i den föreslagna
hemortslönens syftemål. Yad som säges örn att ungkarlar efter längre tids
tjänstgöring ofta stå utan ekonomisk möjlighet att vid utryckning komplettera
sin utrustning av civila kläder med mera gäller med samma fog även för de
gifta. Länsstyrelsen anser, att hemortslönen enligt kommitténs förslag
onödigt gynnar de ogifta i jämförelse med de gifta. Detta kunde undvikas
genom att hemortslönen delades i en civil och en militär del, därvid den civila

Kungl. Majlis proposition nr 339.

63

delen — efter summarisk behovsprövning enligt vad ovan angivits —- som
regel endast skulle utbetalas till värnpliktig med familj. Undantagsvis borde
sådan lön kunna tillkomma även ogift värnpliktig. Den militära delen skulle
däremot utgå utan behovsprövning och oavsett civilstånd såsom en långtidspremie
vid hemförlovning. Den civila hemortslönen borde emellertid icke
sättas allför lågt, och i varje fall icke lägre än en krona örn dagen, motsvarande
omkring 30 kronor per månad; detta belopp skulle närmast vara avsett
för försäkringspremier, avbetalningsaffärer och dylikt.

Statskontoret har, enär hemortslönen bleve att betrakta som en del av
den värnpliktiges krigsavlöning, närmast att jämställa med månadslönen, ansett
en sammanslagning av de båda avlöningsformerna böra övervägas.
Familjebidragsnämnden i Björnekulla kommun har funnit det ur flera synpunkter
lämpligast, att hemortslönen inarbetades i krigslönen. Länsstyrelsen
i Kristianstads län har ifrågasatt, örn icke utbetalningen av hemortslönen
borde ske genom militär myndighet. Länsstyrelsen har dock icke velat föreslå
en sådan anordning.

Svenska arbetsgivareföreningen har ifrågasatt, huruvida icke hemortslönen
borde avsättas för vissa speciella ändamål, såsom betalning av skatter, försäkringspremier
m. m. Liknande synpunkter ha anförts av familj ebidragsnämnden
i Korums kommun.

Några erinringar mot hemortslönens belopp ha i regel icke framställts i
yttrandena. Familjebidragsnämnden i Algutsboda kommun har dock med
hänsyn till de olika förmåner, som hemortslönen avser att ersätta, ansett
denna tilltagen något i underkant. Svenska arbetsgivareföreningen har föreslagit,
att hemortslönen måtte dyrortsgrupperas med hänsyn till förhållanden
å den ort, där hemortslönen vore avsedd att användas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län samt flera familjebidragsnämnder ha i
likhet med kommittén framhållit, att införandet av hemortslönen bomme att
öka kommunernas administrationskostnader.

Den av kommittén föreslagna hemortslönen har av samtliga hörda myndigheter
utom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansetts innebära en
lämplig komplettering av krigsfamiljebidragssystemet. Nämnda länsstyrelse
har uttalat, att den hellre skulle sett, att andra nya bidragsformer införts,
vilka i mån av behov kunde utnyttjats för särskilda utgifters bestridande.
Såsom jag redan i det föregående under avsnittet Allmänna synpunkter uttalat,
ansluter jag mig till kommitténs förslag om införande av hemortslön. Densamma
får, såsom kommittén framhållit, mera än familjepenningens grundbelopp,
som nu utgår, karaktär av löneförmån, och till följd härav bör
hemortslönen också utgå utan behovsprövning och icke påverka storleken
av utgående familjebidrag. Jag kan sålunda icke dela den av länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län uttalade uppfattningen, att andra nya
bidragsformer i stället borde införas. Mot tanken på behovsprövning av hemortslönen
talar det förhållandet, att förmånen är avsedd att ersätta såväl
långtidstillägg, som nu utgår efter 360 dagars beredskapstjänstgöring, som
också den semesterersättning och det skatteavdrag, som tillerkändes vissa
värnpliktiga för under år 1940 fullgjord tjänstgöring.

Departements chefen.

64

Kungl. Majus proposition nr 339.

Kommitténs förslag beträffande hemortslönens belopp ger mig icke heller
anledning till erinran. Visserligen kommer hemortslönens belopp vid en
tjänstgöringstid av mellan 360 och 540 dagar att bliva något lägre än det
sammanlagda beloppet av långtidstillägg, semesterersättning och skatteavdrag,
därest samtliga dessa förmåner utgått enligt samma grunder som fastställts
i de för tjänstgöring under år 1940 gällande bestämmelserna, men detta
måste för flertalet värnpliktiga, såsom kommittén jämväl framhåller, komma
att uppvägas av de förbättringar i fråga örn familjebidrag, som föreslås skola
komma till stånd.

Förenämnda länsstyrelse har för sin del ansett, att hemortslönen borde
utgå med olika belopp för familjeförsörjare och för ensamstående, enär den
senare gruppen värnpliktiga eljest skulle gynnas. Jag delar icke denna uppfattning.
En ensamstående värnpliktig har vid militärtjänstgöringens slut
enligt vunnen erfarenhet behov av medel för sin försörjning, tills dess han
ånyo får arbetsinkomst, och den för hans räkning helt eller delvis innehållna
hemortslönen är då av betydelse för honom. Han kan icke i dylikt fall såsom
familjeförsörjaren få för viss tid efter tjänstgöringens slut sig tillerkänt
familjepenning och som regel heller icke bostadsbidrag — ensamstående
värnpliktiga torde nämligen endast i ringa utsträckning ha beviljats bostadsbidrag
under tjänstgöringstiden. Jag finner icke skäl att, såsom svenska
arbetsgivareföreningen föreslagit, ortsgradera hemortslönens belopp. Genom
att hemortslönen utgår med samma belopp i de olika ortsgruppema åstadkommes
i stället en från andra håll påyrkad utjämning av skillnaden mellan
de värnpliktigas ekonomiska förmåner å olika orter. Såsom jag i samband med
behandlingen av frågan örn familjepenningens belopp framhållit, finnas skäl
härför.

Hemortslönen bör liksom familjebidragen utbetalas av familjebidragsnämnderna.
I några yttranden har framförts förslag, att hemortslönen skulle
avsättas för vissa speciella ändamål. Med hänsyn till de skiftande behov,
som hemortslönen avser att täcka, synes det mig emellertid knappast lämpligt
att på sådant sätt tillgodose visst eller vissa av dessa behov på bekostnad
av de övriga.

Frågan örn de ökade administrationskostnader, som uppkomma för kommunerna,
har jag berört i samband med spörsmålet örn krigsfamiljebidragens
bestridande. Huruvida hemortslönen lämpligen kan sammanslås med den
månadslön, som enligt krigsavlöningsreglementet utgår till vissa värnpliktiga,
torde böra prövas i samband med en överarbetning av krigsavlöningsreglementet.
. it

III. Speciell motivering.

I det följande lämnas paragrafvis en närmare redogörelse för departementsförslaget.
I den mån särskild motivering till vissa paragrafer ansetts icke
vara erforderlig, ha dessa paragrafer utelämnats ur specialmotiveringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

65

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Denna paragraf angiver förordningens tillämpningsområde. Enligt kommittéförslaget
skulle förordningen jämväl omfatta värnpliktiga som senare än
femte året efter inskrivningsåret fullgöra tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen.
Med anledning härav lämnas i det följande en kortfattad översikt över
de bestämmelser i värnpliktslagen, som i förevarande sammanhang äro av
intresse.

Jämlikt 1 § värnpliktslagen ar svensk man värnpliktig från och med det
kalenderår, under vilket han fyller tjugo år, till och med det, under vilket lian
fyller fyrtiosju år. I 14 § värnpliktslagen stadgas skyldighet för värnpliktig
att personligen inställa sig vid inskrivningsförrättning det år han fyller tjugo
år. Enligt 15 § samma lag må under förutsättningar, som bestämmas av
Konungen, yngling, som så önskar, inskrivas redan det år, då han fyller aderton
eller nitton år. Sådan yngling är värnpliktig även innan han uppnått värnpliktsåldern.

Enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen omfattar utbildningstiden för värnpliktig
fyrahundrafemtio dagar. Tjänstgöringen skall, där Konungen ej beträffande
värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst annat bestämmer, fullgöras i följande
ordning:

a) av armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig:

med en första tjänstgöring örn trehundrasextio dagar före utgången av andra
året efter inskrivningsåret, vilken tjänstgöring fullgöres i en följd eller i två
omgångar, med två repetitionsövningar örn vardera trettio dagar, den första
före utgången av tredje året och den andra före utgången av åttonde året efter
inskrivningsåret, samt med en efterutbildningsövning om trettio dagar före
utgången av adertonde året efter inskrivningsåret;

b) av flottan tilldelad värnpliktig:

antingen i en följd med början under inskrivningsåret eller nästföljande år,
eller ock med en första tjänstgöring om fyrahundratjugo dagar, som tager sin
början under inskrivningsåret eller nästföljande år, samt med en efterutbildningsövning
örn trettio dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret;
ävensom

c) av flygvapnet tilldelad värnpliktig:

med en första tjänstgöring örn trehundrasextio dagar, som täger sin början
under inskrivningsåret eller nästföljande år, med en repetitionsövning örn
sextio dagar eller två repetitionsövningar örn vardera trettio dagar före utgången
av åttonde året efter inskrivningsåret samt med en efterutbildningsövning
örn trettio dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer vid
armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, är skyldig att,
utöver den förut angivna tjänstgöringstiden, efter första tjänstgöringens avslutande
fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under högst
trehundrasextio dagar och för utbildning till underofficer under högst etthundraåttio
dagar.

Värnpliktig tilldelad marinen, vilken vid navigationsskola avlagt sjökaptens-
eller styrmansexamen eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen
av andra klass, är skyldig att, utöver den ovan angivna tjänstgöringstiden,
undergå fortsatt utbildning under en tid av etthundratjugo dagar, fördelad på
två repetitionsövningar örn vardera sextio dagar, vilka skola fullgöras före utgången
av adertonde året efter inskrivningsåret.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

1163 43 5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

För värnpliktig, som vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt
idkar studier för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär
eller ingenjör eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt
gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som gör sannolikt, att han
kommer att idka sådana studier, gälla följande särskilda bestämmelser.

Beträffande sådan värnpliktig må Konungen, då så finnes lämpligt, förordna,
att den angivna tjänstgöringen örn fyrahundrafemtio dagar skall, med rätt till
avbrott under viss tid för studiers fullföljande, fullgöras med dels soldat- och
befälsutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Sådan värnpliktig
må ock, då så för bibringande och vidmakthållande av för avsedd mobiliseringsbefattning
erforderliga insikter anses påkallat, åläggas att därutöver fullgöra
fortsatt tjänstgöring under högst etthundraåttio dagar. Den fortsatta
tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

Jämlikt 27 § 2 mom. värnpliktslagen må, därest Konungen med hänsyn till
krigsberedskapen så prövar nödigt, annan värnpliktig än som sist nämnts
kunna åläggas att, utöver tjänstgöring som förut angivits, fullgöra en eller
flera beredskapsövningar örn sammanlagt högst etthundraåttio dagar. Skyldigheten
att fullgöra dylik beredskapsövning upphör dock, sedan ett och ett halvt
år förflutit efter avslutandet av första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd)
eller för värnpliktig, uttagen till officers- eller underofficersutbildning, för
denne föreskriven fortsatt tjänstgöring.

Enligt 29 § värnpliktslagen må anstånd med påbörjande av i 27 § föreskriven
första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) under vissa förutsättningar meddelas;
dock att tjänstgöringen skäll taga sin början senast det år under vilket
den värnpliktige fyller tjugofyra år.

Kommittén har framhållit, att förslaget att utsträcka förordningens tillämpningsområde
till värnpliktiga, som fullgjorde tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen
senare än femte året efter inskrivningsåret, framför allt skulle få
betvdelse för värnpliktiga, som fullgjorde repetitions- och efterutbildningsövning.
Även örn dylik tjänstgöring vore på förhand tidsbegränsad och av
kortare varaktighet, hade det dock synts kommittén motiverat att låta krigsfamiljebidrag
utgå under denna tjänstgöring med hänsyn till att flertalet av
de ifrågavarande värnpliktiga redan bildat familj och inordnats i förvärvsarbetet
såsom arbetare, anställda eller självständiga företagare.

Enligt 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag må Konungen, efter statsrådets
hörande, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, inkalla samtliga
värnpliktiga eller värnpliktiga till större eller mindre antal, som finnes behövligt.
Detta stadgande har i kommitténs förslag ersatt motsvarande bestämmelser
i 1936 års värnpliktslag.

Kommittén har vidare erinrat om att första momentet omfattade icke allenast
värnpliktiga, som fullgjorde frivillig tjänstgöring, utan även krigsfrivilliga.

Med stöd av den föreslagna lydelsen av 1 § har kommittén föreslagit dels
kungörelse om undantag i vissa fall från rätt till bidrag enligt 9 § 2 mom. samt
15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen samt dels en utvidgning av förordningen
till att omfatta jämväl vissa andra kategorier värnpliktiga än som
ovan nämnts, vilka fullgöra fredstjänstgöring. Vidare har kommittén föreslagit,
att all personal i krigsmaktens reserv skulle beredas möjlighet att erhålla
bostadsbidrag.

67

Kungl. Maj:ts proposition nr oöt).

Sista stycket i gällande förordning har av kommittén ansetts obehövligt och
därför i förslaget uteslutits.

Försvarsväsendets lönenämnd har i fråga om denna paragraf anfört:

Lönenämnden vill till en början framhålla, att såväl den nuvarande krigsfamiljebidragsförordningen
jämte tillhörande följdförfattningar som ock de
författningsförslag, vilka nu framläggas av kommittén, i allt för stor utsträckning
synas hava utformats med tanke på förhållandena under beredskapstillstånd.
Enligt lönenämndens mening kommer det ock med all sannolikhet att
bliva förenat med stora svårigheter att under verkliga krigsförhållanden tilllämpa
författningar av så komplicerad och invecklad natur som de nu ifrågavarande.
Med hänsyn härtill anser sig lönenämnden därför böra förorda, att
i 1 § krigsfamiljebidragsförordningen beträffande tillämpningen av densamma
intages ett stadgande, som lämnar möjlighet för Kungl. Majit att i händelse
av lerig bestämma, att förordningen endast i vissa delar må tillämpas, eller att
Kungl. Majit för sådant fall må förordna örn de inskränkningar beträffande
tillämpningen av förordningen, som med hänsyn till krigsförhållandena kunna
befinnas påkallade.

Beträffande avfattningen av 1 mom. har lönenämnden framhållit följande:

Med den utformning detta författningsrum erhållit synes det lönenämnden
ej helt klart, huruvida och i vilken omfattning förordningen må tillämpas å
frivilliga av olika slag. Av 1 mom. framgår, att förordningen i första hand
avser vissa värnpliktiga men att Konungen må föreskriva, »att bestämmelserna
i denna förordning med de inskränkningar, som må finnas påkallade, skola
äga tillämpning jämväl å annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten under
tid, då värnpliktiga äro inkallade» enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen. Med
värnpliktig avses enligt 1 § 1 mom. den, som enligt krigsavlöningsreglementet
avlönas såsom värnpliktig. Med den utformning ifrågavarande moment erhållit
vill det emellertid synas, som örn alla frivilliga, under förutsättning att
de erhålla lön såsom värnpliktiga enligt krigsavlöningsreglementet, skulle
kunna komma i åtnjutande av familjebidrag enligt förordningen. Detta skulle
bland annat medföra, att även landstormskvinnor och likställda skola komma
i åtnjutande av familjebidrag. Enligt en inom lönenämnden verkställd utredning
åtnjuta emellertid landstormskvinnor, som förordnats till vice gruppchef
respektive gruppchef, redan så stora avlöningsförmåner enligt krigsavlöningsreglementet,
att med hänsyn till deras dagliga tjänstgöringstid och arbetsuppgifter
i övrigt någon anledning icke föreligger att tillerkänna dem några ytterligare
förmåner. För att klargöra, i vilken omfattning förordningen må tilllämpas
å frivilliga, svnes 1 mom. för övrigt behöva omformuleras.

Arméförvaltningen har beträffande 1 mom. påpekat, att av motiveringen
framginge, att även värnpliktiga, som fullgjorde frivillig tjänstgöring, samt
krigsfrivilliga omfattades av momentet. Då förordningen sålunda skulle äga
tillämpning även å frivillig, vilken avlönades såsom värnpliktig, syntes orden
»i detta moment» böra utbytas mot »i denna förordning».

Marinförvaltningen har beträffande uttrycket »inryckningsdagen» påpekat,
att motsvarande uttryck i gällande förordning vore »inställelsedagen», samt
erinrat örn lydelsen av 1 § andra stycket krigsavlöningsreglementet, enligt vilket
krigstjänstgöringen toge sin början första mobiliseringsdagen eller, örn
inryckning skedde senare, inryckningsdagen. Härav syntes framgå, att första
mobiliseringsdagen i allmänhet vore att anse såsom inryckningsdag. Emelle!''

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 389.

tid kunde ju inkallelse av värnpliktiga ske i annan form än såsom mobilisering.
Ämbetsverket ifrågasatte därför, huruvida icke — till undvikande av missförstånd
framdeles —■ en närmare bestämning vore behövlig.

Riksräkenskapsverlcet har icke funnit bärande skäl föreligga för det i 2 mom.
i kommittéförslaget, motsvarande 4 mom. i nu föreliggande förslag, stadgade
undantaget i sådana fall, då fråga vore om fullgörande av repetitionsövning,
efterutbildningsövning eller på grund av anstånd fördröjd första tjänstgöring.

I fråga örn samma moment har familjebidragsnämnden i Stockholms stad
påpekat, att det i där avsedda fall syntes ankomma på familj ebidragsnämnden
att avgöra, huruvida behörighet till erhållande av krigsfamiljebidrag förelåge.
Att militärtjänstgöringen varit av sådan natur, att behörighet att erhålla sådant
bidrag förelåge, intygades enligt nu gällande bestämmelser av vederbörande
militära myndigheter. Med hänsyn till de många olika slag av värnpliktstjänstgöring,
som förefunnes, torde det enligt nämndens mening kunna ifrågasättas,
huruvida familjebidragsnämnderna lämpligen borde åläggas att pröva behörigheten
att erhålla krigsfamiljebidrag. Det syntes därför nämnden vara lämpligare,
om denna skyldighet jämväl i fortsättningen åvilade militär myndighet.

Chefen för armén har ifrågasatt, örn icke oklarheter kunde uppstå, när värnpliktiga,
som fullgjorde /redstjänstgöring, skulle åtnjuta bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen.
Bland annat borde detta medföra vissa konsekvenser
i fråga örn utbetalandet av bidragen, då dessa enligt 3 § fredsfamiljebidragskungörelsen
utbetalades av vederbörande militäre chef men enligt
krigsfamiljebidragsförordningen av vederbörlig familjebidragsnämnd. Bäst
syntes vara, att 1 § 2 mom. krigsfamiljebidragsförordningen utginge och att i
stället i 1 § fredsfamiljebidragsförordningen inarbetades bestämmelse om att
för här ifrågavarande kategorier värnpliktiga fredsfamiljebidragsförordningens
bestämmelser skulle vara lika med krigsfamiljebidragsförordningens. Vidare
har chefen för armén framhållit, att enär svårigheter i framtiden bomme att
föreligga att på ett enkelt sätt fastställa inskrivningsåret för förtidsinskrivna
värnpliktiga, det vore lämpligare att låta denna förmån bli hänförd till visst
levnadsår och icke till »femte året efter inskrivningsåret». Från samma utgångspunkt
har för svar sväs endets- rullföringsnämnd framhållit, att omfattningen
av de militära myndigheternas rapporteringsskyldighet kunde i någon
mån begränsas, om ifrågavarande regel anknötes till levnadsåldern.

överbefälhavaren har med avseende å den av kommittén föreslagna rätten
till bostadsbidrag för personal i reserven — under åberopande av en vid
yttrandet fogad tablå rörande förhållandet mellan värnpliktigs och viss reservpersonals
ekonomiska förhållanden — anfört:

Det har även enligt de militära myndigheternas erfarenhet mångå gånger
visat sig, att reservpersonalen, som ju i likhet med de värnpliktiga icke har
militärtjänsten till yrke, är illa tillgodosedd. Ofta har reservbefälet med
familj det märkbart sämre ställt än värnpliktiga familjeförsörjare i motsvarande
grader. Det har t. ex. förekommit att en värnpliktig, som blivit
anställd som befäl i reserven i högre grad än hans dittillsvarande grad såsom
värnpliktig, därigenom får en löneförsämring. Jag vitsordar därför starkt det
rättvisa i kommitténs förslag örn ändring i 1 § krigsfamiljebidragskungörelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 339. 69

därhän, att ali reservpersonal må hava möjlighet att efter behovsprövning
erhålla bostadsbidrag.

Försvarsväsendets lönenämnd har rörande sistnämnda fråga erinrat om att
reservpersonalens löneförmåner inom en nära framtid torde komma att underkastas
omprövning och att därvid spörsmålet, örn denna personal skulle äga
åtnjuta särskilda förmåner enligt krigsfamiljebidragsförordningen, även borde
närmare beaktas.

Enligt kommitténs förslag till lydelse av denna paragraf skulle krigsfamiljebidragsförordningens
tillämpningsområde, i förhållande till vad nu
gäller, utsträckas till att regelmässigt omfatta vissa värnpliktiga under fullgörande
av dem i fredstid åliggande tjänstgöring, nämligen värnpliktiga, som
fullgöra tjänstgöring senare än femte året efter inskrivningen, d. v. s. i regel
under eller efter det år, de uppnå 26 års ålder. Detta innebär för huvuddelen
av arméns värnpliktiga, att de skulle äga komma i åtnjutande av krigsfamiljebidrag
under tiden för andra repetitionsövningen, vilken skall fullgöras före
utgången av åttonde året efter inskrivningen, samt under efterutbildningsövningen,
vilken skall fullgöras före utgången av adertonde året efter inskrivningen.
Skälen för kommitténs ifrågavarande förslag äro i huvudsak dels att
de värnpliktiga då nått sådan ålder, att de i allmänhet äro familjeförsörjare,
dels ock att militära myndigheter och familjebidragsnämnder därigenom
bibringas praktiska erfarenheter rörande krigsfamiljebidragsförfattningarnas
tillämpning.

Mot detta förslag örn utsträckning av krigsfamiljebidragsförordningens
tillämjmingsområde har endast riksräkenskapsverket framställt erinran. Ämbetsverket
finner icke tillräckliga skäl för en dylik utvidgning vara förhanden.
För egen del ansluter jag mig emellertid till kommitténs förslag. Det synes
mig nämligen vara av stor betydelse, att organisationen för krigsfamiljebidragsförfattningarnas
tillämpning prövas i fredstid, och jämväl de värnpliktigas
intresse synes fordra, att de vid tjänstgöring i ålder över 25 år få
åtnjuta de större förmåner, som en tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningen
innebär. Med anledning av vad chefen för armén framhållit därom,
att nu ifrågavarande bestämmelser med hänsyn till sättet för utbetalningen
av bidraget borde intagas i fredsfamiljebidragsförordningen i stället för i
krigsfamiljebidragsförordningen, må framhållas, att bidrag, som utgå enligt
sistnämnda förordning, givetvis skola såväl fastställas som också utbetalas
av familjebidragsnämnderna. På grund härav kan jag icke biträda chefens
för armén förslag. I fredsfamiljebidragsförordningen bör dock intagas en
hänvisning till krigsfamiljebidragsförordningens nu ifrågavarande föreskrift.
Tidpunkten då rätt till bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen inträder
har i departementsförslaget angivits på sätt chefen för armén och rullföringsnämnden
föreslagit, d. v. s. anknutits till levnadsåldern i stället för till visst
år efter inskrivningen.

I anslutning till det föreslagna stadgandet i paragrafen örn rätt för Kungl.
Majit att besluta, att bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen med

Departements chefen.

70

Kungl, Maj. ts proposition nr 339.

inskränkningar, som finnas påkallade, under viss tjänstgöring skola äga tillämpning
jämväl å annan personal än sådan som avlönas enligt för värnpliktiga
i allmänhet gällande bestämmelser, har kommittén föreslagit, att all
reservpersonal bör göras berättigad att efter särskild behovsprövning komma
i åtnjutande av bostadsbidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen. För
närvarande är dylik rätt medgiven endast underbefäl i arméns reserver.
Medan överbefälhavaren understrukit behovet av att dessa bestämmelser få
tillämpas å all reservpersonal, har lönenämnden ansett, att denna fråga borde
upptagas till övervägande i samband med den omprövning av löneförmånerna
till reservpersonal, som lönenämnden beräknade skulle komma till stånd.
Ehuru frågan är av den art, att den icke behöver underställas riksdagen, vill
jag likväl i detta sammanhang uttala, att jag delar den av lönenämnden uttalade
uppfattningen. Jag vill här erinra örn att jag i försvarspropositionen
förutsatt, att en revision av gällande reservbefälsförordningar skall komma
till stånd.

Kommittén har ansett den nya förordningen i likhet med den nu gällande
böra tillämpas å sådan frivillig personal vid krigsmakten, som åtnjuter krigsavlöning
såsom värnpliktiga. Häremot har lönenämnden framfört vissa erinringar
i vad gäller landstormskvinnor och likställda. Dessa invändningar synas mig äga
fog, och på grund härav förordar jag, att i paragrafen intages en föreskrift, som
möjliggör för Kungl. Maj:t att undantaga frivillig personal från rätt till krigsfamiljebidrag.
Jag har för avsikt att vid framläggande av förslag till krigsfamiljebidragskungörelse
föreslå stadgande av innehåll, att medlem av landstormskvinnoförening
samt medlem av föreningen Svenska blå stjärnan ävensom
av annan motsvarande förening skall, ehuru hänförlig till personal, som
åtnjuter krigslön enligt för värnpliktiga gällande bestämmelser, undantagas
från rätt till familjebidrag enligt denna förordning. Däremot förutsätter jag-—
och lönenämnden torde icke heller hava avsett något annat — att kvinna, som
enligt träffat avtal fullgör tjänstgöring vid luftbevakningsstation eller annan
motsvarande tjänstgöring, liksom hittills skall äga rätt till krigsfamiljebidrag
i likhet med värnpliktiga i allmänhet.

Med anledning av att chefen för marinen ifrågasatt, huruvida icke närmare
bestämmelser borde intagas i paragrafen rörande sambandet mellan inryckningsdag
och mobiliseringsdag, enär detta vöre av betydelse med hänsyn till
sättet för de värnpliktigas inkallelse, må framhållas, att Kungl. Maj:t med den
avfattning, som paragrafen föreslås skola erhålla, kommer att äga befogenhet
att i förekommande fall besluta örn, från vilken dag krigsfamiljebidragsforördningen
skall tillämpas å värnpliktiga, vilka inkallats till tjänstgöring i annan
ordning än genom inställelse i anledning av mobilisering. En dylik ordning
har visat sig lämpligare än att bibehålla det för nu gällande förordning speciella
begreppet »inställelsedag», vilket visat sig åstadkomma felaktiga tolkningar.

Yad Stockholms stads familjebidragsnämnd anfört örn svårigheterna för
familjebidragsnämnderna att avgöra, huruvida tjänstgöring, till vilken värnpliktig
inkallats, skall hänföras under freds- eller krigsfamiljebidragsförord -

Kungl. Majus proposition nr 339.

71

ningen, ger mig anledning framhålla, att det avsetts skola ankomma på de
militära myndigheterna att även framdeles lämna uppgifter i berörda avseende.

Lönenämndens uttalande örn att det skulle bliva förenat med svårigheter
att under krig tillämpa krigsfamiljebidragsförojningen synes mig icke helt
sakna fog. Detsamma gäller emellertid även ett flertal andra författningar,
och hithörande spörsmål ha sålunda en betydande räckvidd. Yad krigsfamiljebidragsförordningen
med därtill anslutande författningar angår torde emellertid
vissa av kommittén förutsatta förberedande åtgärder, vilka — då skäl därtill
förefinnas — skola vidtagas, komma att minska svårigheterna att i krig
tillämpa dessa författningar. Därtill kommer, att den föreslagna lydelsen av
1 § lägger i Kungl. Majlis hand att med hänsyn till krigsförhållanden föreskriva
vissa förenklingar i tillämpningen av desamma.

I förhållande till kommitténs förslag till lydelse av paragrafen innebär departementsförslaget,
förutom ovan angivna ändringar, jämväl en ändrad uppställning
och vissa formella jämkningar.

2 §•

1 mom. av denna paragraf överensstämmer med 2 § första och andra styckena
i gällande förordning allenast med de avvikelser som betingas av att införandet
av särskild hemortslön föreslagits.

2 mom. motsvarar i viss mån tredje stycket i nuvarande 2 §.

3 mom. innehåller en erinran om de bestämmelser som återfinnas i förordningen
den 28 juni 1941 örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka
drabbats av kroppsskada.

Statens utrymningskommission har beträffande 2 mom. framhållit, att
man under förarbetena till nu gällande krigsfamiljebidragsförordning
övervägt, huruvida vid utrymning familjebidrag och utrymningshjälp borde
utgå samtidigt eller örn endast endera hjälpformen skulle komma till användning.
I förordningen har emellertid influtit ett stadgande, att familjebidrag
ej finge utgå för person, som åtnjöte utrymningshjälp avseende annat än resa.
Kommissionen har vidare anfört:

Den princip, man stannade för och vilken av de sakkunniga föreslås bibehållen
även i den nya krigsfamiljebidragsförordningen, förutsätter, att familjebidragsnämnden
i den värnpliktiges hemkommun underrättas örn vilka från
orten evakuerade personer, som erhålla utrymningshjälp. Det är kommissionens
avsikt att instruera inkvarteringsnämnderna att lämna sådana underrättelser
till familjebidragsnämnden i den utrymningsort, från vilken hjälptagaren
bortflytta!. Härigenom erhåller, under förutsättning att såväl den
värnpliktige som familjemedlemmarna äro bosatta i utrymningsorten, familjebidragsnämnden
i utrymningsorten möjlighet att återkalla beviljat familjebidrag
eller att underlåta att bevilja sådant bidrag för värnpliktigs familjemedlemmar.
Om familjemedlemmarna äro bosatta å annan ort, skall underrättelsen
däremot av inkvarteringsnämnden sändas till familjebidragsnämnden
i den värnpliktiges hemort för att beaktas av denna nämnd.

En förutsättning för att dubbelutbetalning av hjälp ej skall äga rum är
alltså, att rapportsystemet från inkvarteringsnämnden till familjebidragsnämnden
fungerar. Det är givet, att någon säkerhet för att så blir fallet icke
kan finnas under krig. Alldeles särskilt tydligt framträder systemets olägen -

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

heter när det gäller värnpliktigs familjemedlemmar, som icke äro bosatta på
samma ort som den värnpliktige. I detta fall torde man nämligen få räkna
med, att inkvarteringsnämnderna icke alltid observera förhållandet oell sända
meddelande till rätt familjebidragsnämnd. Det är sålunda tydligt, att systemet
är långt ifrån idealiskt. Man skulle därför kunna ifrågasätta att söka en
annan lösning genom att låta familjebidrag utgå även till evakuerade, som
söka utrymningshjälp, varvid familjebidraget vid prövningen av frågan, huruvida
utrymningshjälp skall utgå, finge tagas i beräkning på samma sätt som
annan den evakuerades inkomst. Detta förfarande synes emellertid icke leda
till större säkerhet. Förutom att även i detta fall svårigheter kunna befaras
uppkomma genom av kriget betingade störningar i postförbindelserna, uppkomma
nämligen särskilda problem t. ex. örn barn bortflytta till skolinternat
men modern, som uppbär familjebidrag för barnen, kvarstannar i hemorten.
Då barnet alltså erhåller försörjning å internatet, bör familjebidraget för
barnet indragas. För att kunna kontrollera i vilka fall detta bör ske måste
familjebidragsnämnden även i detta fall erhålla underrättelse från inkvarteringsnämnden,
varför någon vinst icke uppkommer i jämförelse med
det nu gällande och av de sakkunniga bibehållna systemet.

Med hänsyn till angivna omständigheter vill kommissionen icke ifrågasätta,
att sistnämnda system frångås, trots den otvivelaktiga svaghet, som vidlåder
detsamma.

Enligt den föreslagna lydelsen av 2^2 inom. förslaget till krigsfamiljebidragsförordning
behöver utrymningshjälp i form av resa icke bringas till
krigsfamiljebidragsnämndens kännedom. Enligt utrymningskommissionens
mening skulle det emellertid vara önskvärt, att sådan anmälan kunde underlåtas
även i vissa andra fall av meddelad utrymningshjälp. Kommissionen
vill i detta hänseende erinra örn att enligt 16 § andra stycket utrymningshjälpsförordningen
inkvarteringsnämnd må utan särskild ansökan eller anmälan
meddela utrymningshjälp, som ej utgår fortlöpande och ej heller i fråga
örn varje särskild hjälptagare är av större ekonomiskt värde. Den utrymningshjälp,
som kan komma att lämnas med stöd av nämnda stadgande, torde i allmänhet
komma att avse tillfällig utspisning eller inkvartering i samband med
utrymningstransporterna eller tillfällig sjukvård. Enligt 14 § utrymningshjälpsförordningen
skall vidare den som för de fjorton första dagarna efter
ankomsten till inkvarteringskommunen önskar erhålla annan utrymningshjälp
än resa in natura eller resebidrag, endast göra anmälan därom till inkvarteringsnämnden.
Om sådan person efter den sålunda angivna tidens slut icke
inger ansökan om fortsatt utrymningshjälp eller sådan ansökan ej bifalles,
föreligger enligt 23 § utrymningshjälpsförordningen ersättningsskyldighet i
förhållande till statsverket för den som erhållit hjälp.

Enligt kommissionens mening skulle en avsevärd minskning av antalet
anmälningar till familjebidragsnämnden kunna vinnas, därest allenast sådan
utrymningshjälp, som meddelas efter ansökan enligt 15 § utrymningshjälpsförordningen,
skulle föranleda indragning av familjebidraget. Härigenom
skulle undvikas, att tillfälligt bidrag enligt utrymningshjälpsförordningen
skulle föranleda sådan indragning. Genom att utrymningshjälp, som utgår
efter anmälan, icke behövde rapporteras skulle även en väsentlig lättnad
vinnas för inkvarteringsnämnderna under den första arbetstyngda tiden efter
inkvarterings verkställande.

Det kan anmärkas, att även utrymningshjälp i form av vistelse på internatförläggning
enligt 15 § utrymningshjälpsförordningen avses skola beviljas
efter ansökan på samma sätt som annan icke tillfällig utrymningshjälp. I
samband med en utrymning kommer ett stort antal personer, framförallt barn
och åldringar, att omhändertagas å sådana internatförläggningar. Även om

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 839.

sådan utrymningshjälp skulle sålunda anmälan göras till familj ebidragsnämnden
i den mån hjälpen utgår efter utgången av den i 14 § utrymningshjälpsförordningen
angivna tiden.

TJtrymningskommissionen får under åberopande av det sålunda anförda
föreslå, att stadgandet i 2 § 2 mom. förslaget till krigsfamiljebidragsförordning
erhåller den lydelsen, att familjebidrag ej må utgå till person, som efter
ansökan erhållit utrymningshjälp i form av vistelse å internatförläggning
eller eljest.

1 samband med nu förevarande bestämmelser torde böra uppmärksammas
stadgandet i 10 § andra stycket utrymningshjälpsförordningen. I detta stadgande
föreskrives, att örn bostadsbidrag jämlikt krigsfamiljebidragsförordi
ningen, därest utrymning ej skett, uppenbarligen skulle Ira utgått till beredande
åt hjälpsökande av bostad i utrymningskominunen, hyresbidraget enligt
utrymningshjälpsförordningen må ökas med det belopp, som skulle lia utgått
i bostadsbidrag, eller sistnämnda belopp utgå jämsides med inkvartering in
natura. Detta stadgande innebär alltså, att en person, som tilldelas utrymningshjälp
och till följd därav förlorar rätten till familjebidrag, utöver utrymningshjälpen
skall tillerkännas ett belopp, som motsvarar det bostadsbidrag,
vilket skulle lia utgått enligt krigsfamiljebidragsförordningen. För en inkvarteringsnämnd
på landsbygden innebär tillämpningen av en sådan bestämmelse
synnerligen stora svårigheter. För inkvarteringsnämnden synes sålunda annan
möjlighet inte stå till buds än att överlämna en sådan framställning till vederbörande
familjebidragsnämnd med anhållan örn utredning och därefter fatta
beslut i överensstämmelse nied familjebidragsnämndens förslag. Det måste
därefter även åvila familjebidragsnämnden att bringa till inkvarteringsnämndens
kännedom sådana ändrade förhållanden beträffande den värnpliktige, sorn
skulle lia föranlett ändring i fråga örn familjebidraget. Enligt kommissionens
mening kan den sålunda gällande ordningen icke anses tillfredsställande. En
lämplig lösning torde i stället vara att sådana föreskrifter inflyta i krigsfamiljebidragsförordningen,
att meddelad utrymningshjälp icke föranleder till
indragning av bostadsbidraget. Kommissionen vill föreslå, att krigsfamiljebidragsförordningen
avfattas i enlighet härmed. Samtidigt torde 10 § andra
stycket utrymningshjälpsförordningen kunna upphävas.

2 mom. har omarbetats i enlighet med den av statens utrymningskommission
gjorda hemställan. J anslutning härtill föreslås, att 10 § andra
stycket i förordningen om utrymningshjälp upphäves.

3 §•

De tre olika kategorierna familjemedlemmar lia i kommittéförslaget bibehållits
i huvudsak oförändrade från gällande förordning. Emellertid har kommittén
föreslagit en utvidgning av gruppen familjemedlemmar enligt 3 § b).

Kommittén har i sin motivering härför anfört:

I samband med hemskillnad och äktenskapsskillnad fastställes mannens
underhållsskyldighet mot hustrun och de gemensamma barnen genom rättens
beslut eller skriftligt avtal. Vid uppkommen söndring i äktenskapet kan underhållsskyldigheten,
även örn det ej dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad,
på liknande sätt fastställas. Mannens underhållsskyldighet mot barn
utom äktenskap fastställes likaledes regelmässigt genom rättens beslut eller
avtal. Enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning stadgas såsom förutsättning
för att de under 3 § b) angivna personerna skola räknas såsom familjemedlemmar,
att den värnpliktige i väsentlig mån bidrog till vederbörandes

Departements chefen.

74

Kungl. Majus propoosition nr 339.

underhåll. Det Ilar emellertid synts kommittén skäligt, att även om värnpliktig
icke före inkallelsen fullgjort sin genom rättens beslut eller avtal
fastställda underhållsskyldighet, det allmänna i detta fall under tiden för
tjänstgöringen beviljar bidrag till fullgörande av underhållsskyldigheten.
Härtill kommer, att såvitt rörer genom rättens beslut eller avtal fastställd
underhållsskyldighet mot barn under 16 år, det allmänna under vissa förutsättningar
förskotterar mannens underhållsbidrag och därefter av honom
återkräver förskotterat belopp. Kommitténs förslag till ändring i nu gällande
bestämmelser innebär i förevarande hänseende, att örn den värnpliktiges
underhållsskyldighet mot person, som avses i 3 § b), fastställts genom rättens
beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal, den underhållsberättigade
hänföres till familjemedlem, även om den värnpliktige icke före inkallelsen
fullgjort sin underhållsskyldighet. Föreskriften att underhållsskyldigheten
skall vara fastställd genom skriftligt av två personer bevittnat avtal sammanhänger
med avfattningen av 1 § lagen om förskottering av underhållsbidrag
till barn, enligt vilken dylik form erfordras för att å avtalet skall kunna
grundas rätt till bidragsförskott jämlikt nämnda lag.

I anslutning till nyssnämnda ändringsförslag har kommittén uttalat viss
tvekan, särskilt vad anginge bidraget till frånskild hustru. Därtill komme att
det icke kunde förnekas, att den ifrågavarande bestämmelsen inbjöde till missbruk,
såtillvida som avtal kunde träffas örn högre underhåll än som svarade
mot den värnpliktiges förmåga eller den andia partens behov. Detta förhållande
borde enligt kommitténs mening ägnas särskild uppmärksamhet vid behovsprövningen.

Uttrycket »vid tiden för inkallelsen» i 3 § b) har i kommittéförslaget
ersatts med »före inkallelsen». Kommittén har som skäl härför framhållit,
att det kunde ligga en orättvisa i bestämmelsen att den värnpliktige vid
tiden för inkallelsen skulle ha fullgjort sin underhållsskyldighet, örn han
nämligen tidigare regelbundet bidragit men under den senare tiden på grund
av arbetslöshet eller liknande omständigheter brustit i fullgörandet av sina
skyldigheter. I anslutning till vad som anförts i den allmänna motiveringen
rörande behovsprövningen borde till utgångspunkt tagas den värnpliktiges
genomsnittliga inkomst under en längre tid före inkallelsen.

Andra stycket av ifrågavarande paragraf motsvarar 28 a § första punkten
i gällande förordning. Bortsett från vissa formella jämkningar i stadgandets
avfattning innebär kommittéförslaget den avvikelsen från vad som nu gäller,
att icke endast anhörig utan även husföreståndarinna i andra fall än som
avses i 3 § c) av tillsynsmyndigheten kan jämställas med familjemedlem.
Kommittén hade nämligen ansett möjlighet böra finnas, att med familjemedlem
jämställa den värnpliktiges hushållerska, även örn den värnpliktige
icke jämväl sammanbor med barn. Därvid hade kommittén huvudsakligen
haft i tankarna de fall, då den värnpliktige längre tid stadigvarande sammanbott
med och underhållit en kvinna, som förestode hans hushåll utan att dock
äktenskap ingåtts och som nu vore i behov av bidrag. Det kunde emellertid
även tänkas fall, har kommittén vidare anfört, då hushållerska, som vore anställd
mot lön hos värnpliktig, borde kunna jämställas med familjemedlem.
Om exempelvis en småbrukare hade anställt en hushållerska, syntes det rim -

75

Kungl. Majus proposition nr 339.

ligt, att han erhölle ett bidrag, som gjorde det möjligt för honom att under
tjänstgöringen behålla hushållerskan för att sköta djuren och i övrigt ombesörja
för lantbruksdriftens upprätthållande nödiga sysslor, under förutsättning
givetvis att näringsbidrag icke kunde utgå med hänsyn till att särskild
ersättare icke kunde erhållas. Avgörandet i de fall, som avsåges i andra
stycket, skulle liksom hittills träffas av tillsynsmyndigheten.

Kommittén har påpekat att med hänsyn till de olika regler, som föresloges
i fråga örn beräknandet av familjebidragets storlek allteftersom familjemedlem
tillhörde den ena eller andra av de i 3 § angivna kategorierna, borde i
tillsynsmyndighetens jämlikt 3 § andra stycket meddelade beslut angivas,
vilken av dessa kategorier den person, som jämställes med familjemedlem,
skall tillhöra. Härvid torde i regel mot lön anställd hushållerska böra jämställas
med husföreståndarinna, som avsåges i 3 § c), och annan hushållerska
med familjemedlem, som avsåges i 3 § b).

Ein utvidgning av kretsen av de i nuvarande 3 § a), b) och c) angivna
familjemedlemmarna utöver vad av kommittén föreslagits har kommittén icke
funnit tillrådlig med hänsyn till risken för missbruk.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ansett, att barn, vilka värnpliktig hade
med kvinna, som förestode hans hushåll och vilken han längre tid sammanbott
med och underhållit utan att äktenskap ingåtts, borde hänföras till familjemedlem
enligt 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen.

Med anledning av den av kommittén föreslagna utvidgningen av gruppen
familjemedlemmar enligt 3 § b) för fall, då underhållsskyldigheten fastställts
genom dom eller avtal, har länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalat, att det icke
förelåge särskilt bärande skäl för att de personer, som här ifrågakomma, skulle
komma i bättre ställning just genom inkallelsen. Samma ståndpunkt har intagits
av familjebidragsnämnden i Gävle. Familjebidragsnämnden i Stockholm
har förklarat, att den föreslagna uppmjukningen av gällande bestämmelser
uppenbarligen vore fördelaktig, i vad det gällde barn eller frånskild
hustru, men vore mera tveksam, då fråga vore örn föräldrar. Överståthållarämbetet
har påpekat, att en ändring av författningstexten vore påkallad för
att utmärka, att den föreslagna ändringen icke avsåge avtal om underhåll, som
träffades mellan föräldrar och barn.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i fråga örn uttrycket »före
inkallelsen» understrukit behovet av ett närmare angivande av den tidslängd
uttrycket avsåge. Länsstyrelsen hade icke funnit en tid av förslagsvis ett år
oskälig.

I fråga örn 3 § andra stycket har länsstyrelsen i Västerbottens län framhållit,
att det där stadgade avgörandet utan risk kunde anförtros åt familjebidragsnämnden.

Den utvidgning av begreppet familjemedlemmar enligt 3 § b), som kommittén
föreslagit, finner jag välbetänkt. Kommittén har framhållit, att även
örn den värnpliktige försummat att fullgöra sin genom dom eller avtal fastställda
underhållsskyldighet, det vöre motiverat, att de underhållsberättigade

Departements chefen.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

under tiden för den värnpliktiges tjänstgöring tillförsäkrades underhåll genom
familjebidrag. Jag finner emellertid knappast tillräckliga skäl föreligga att
ställa de fall, där dom eller avtal föreligga, i en särklass. Jag bär vid bedömandet
av denna fråga beaktat den i några yttranden yppade farhågan, att
avtal kunde komma att träffas med avseende å tiden för tjänstgöringen till
högre belopp än som kan anses motiverat. Även i de fall, då dom föreligger
å visst belopp, är det icke alltid säkert, att denna ger ett riktigt uttryck för
underhållsbehovet. Understundom skulle det för övrigt te sig mindre motiverat,
att i fall då underhållsbidrag ej tidigare utgått, bidrag av statsmedel
bomme att utgå under beredskapstiden. Jag har därför stannat vid att föreslå,
att nu ifrågavarande personer räknas som familjemedlemmar, örn den
värnpliktige före inkallelsen i väsentlig mån bidrog till vederbörandes underhåll
eller eljest anledning finnes antaga, att den värnpliktige skulle ha fullgjort
sin underhållsskyldighet, örn inkallelsen ej mellankommit. Den prövning,
som för sistnämnda fall skall ske, kan understundom bereda svårigheter,
och jag finner det rimligt, att nämnderna här gå fram utan onödig stränghet.
Det sist sagda gäller särskilt i fråga örn barn, beträffande vilka underhållsskyldigheten
tidigare försummats. Den föreslagna avfattningen av paragrafen
torde lämna utrymme för en sådan tolkning, att värnpliktig som väl före den
första inkallelsen men icke mellan två inkallelseperioder kunnat fullgöra sin
underhållsskyldighet, kan komma i åtnjutande av familjebidrag för sina underhållsberättigade
familjemedlemmar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett särskilt uttalande påkallat
rörande vad som avsåges med tidsbestämningen »före inkallelsen». Det
torde emellertid icke vara lämpligt att för de olikartade fall, som ifrågakomma,
föreskriva en bestämd tidsgräns, innebärande att hänsyn icke skulle
tagas till den omfattning, i vilken den värnpliktige dessförinnan fullgjort sin
underhållsskyldighet. Denna fråga torde fortfarande få avgöras från fall
till fall.

Den befogenhet, som kommittéförslaget inrymt åt tillsynsmyndigheten att,
när synnerliga skäl därtill äro, jämställa husföreståndarinna med familjemedlem
i fall som icke innefattas i stadgandet i 3 § c), anser jag vara av värde.
Att som i ett yttrande påyrkats överlämna avgörandet i detta hänseende
till familjebidragsnämnderna vore däremot knappast välbetänkt. För vinnande
av en enhetlig praxis och för undvikande av missbruk bör avgörandet i dessa
fall ankomma på tillsynsmyndigheten.

En ytterligare utvidgning av familjebegreppet utöver den av kommittén
föreslagna torde icke böra ifrågakomma. Tillräckliga skäl synas mig ej heller
föreligga för det av länsstyrelsen i Västerbottens län framförda förslaget örn
överförande av en viss grupp familjemedlemmar från 3 § b) till a). Ett sådant
överförande skulle enligt min mening kunna medföra konsekvenser även
beträffande vissa andra familjemedlemmars ställning.

Kungl. Majus proposition nr 389.

77

Örn fainiljepenning oell bostadsbidrag.

5 §•

Kommittén har beträffande denna paragraf påpekat, att enligt vad som
franninge av paragrafen en allmän prövning av den värnpliktiges behov av
familjepenning och bostadsbidrag sknlle ske. Såvitt därvid fråga vöre om hänsynstagande
till inkomst vore prövningen bunden vid de särskilda föreskrifter
som meddelades jämlikt 7, 12 och 13 §§. I övrigt har emellertid vid denna
förberedande behovsprövning vederbörande myndighet möjlighet att taga
hänsyn till de olika omständigheter, som kunde vara av betydelse för bedömandet
av frågan om behov verkligen kunde anses föreligga.

Kammarrätten har påpekat, att då avsikten torde vara, att familjebidrag i
vissa fall skulle kunna utgå, oaktat behovet icke uppkommit genom inkallelsen,
ävensom att bostadsbidrag skulle kunna tillerkännas värnpliktig, som
icke hade familj, paragrafen borde i enlighet härmed omarbetas.

I anslutning till det av kammarrätten gjorda påpekandet har ifrågavarande
paragraf omarbetats.

6 §•

Enligt vad kommittén uppgivit tillämpas den nu gällande tariffen så, att
till kolumn 2 hänföres den värnpliktiges hustru endast under förutsättning
att den värnpliktige sammanlever med henne. Leva makarna åtskilda på
grund av hemskillnad eller söndring i äktenskapet, hänföres hustrun till
kolumn 3. Sammanbor den värnpliktige med såväl hustru som egna eller
hustruns barn eller adoptivbarn, men har han likväl husföreståndarinna på
grund av att hustrun är oförmögen till arbete, hänföres hustrun till kolumn 2
och husföreståndarinnan till kolumn 3. Om tillsynsmyndigheten jämlikt
28 a § medgivit, att den värnpliktiges syskon under 16 år må räknas såsom
familjemedlemmar, hänföres enligt praxis modern, som beviljats familjepenning,
till kolumn 2, under förutsättning, att såväl modern som syskonen
sammanbo med den värnpliktige. Beviljas värnpliktigs moder familjepenning
i andra fall än nu sagts hänföres hon till kolumn 3, även om hon sköter
den värnpliktiges hushåll.

Kommitténs förslag innebär den ändringen att hustru, som på grund av
hemskillnad eller söndring i äktenskapet icke sammanlever med den värnpliktige,
samt frånskild hustru hänföres till samma kolumn som hustru,
som avses i 3 § a). Då mannens underhållsskyldighet gentemot hustrun till
sin omfattning icke undergår någon förändring genom den inträdda hemskillnaden
eller söndringen i äktenskapet, har det icke synts kommittén motiverat,
att i förevarande avseende skilja mellan de fall, då hustrun sammanlever
med den värnpliktige, och de fall, då makarna leva åtskilda. Kommittén
finner sig icke heller böra fastställa ett lägre maximum beträffande familjepenningen
för frånskild hustru framför allt med hänsyn till att kommittén
icke anser sig kunna föreslå bostadsbidrag för frånskild hustru lika litet som
för hustru i fall, då hon icke sammanlever med mannen.

Kommittén har vidare föreslagit, att familjemedlem, som förestår den

78

Departements chefen.

Kungl. Majus proposition nr 339.

värnpliktiges hem, skall hänföras till samma kolumn som hustru, så snart
bidrag icke utgår till hustru, som avses i 3 § a), eller bidrag väl utgår till
henne men hon är oförmögen till arbete. Den värnpliktiges hushållerska,
som genom särskilt beslut jämställes med familjemedlem, är enligt kommitténs
förslag alltid att hänföra under kolumn 1, oavsett om hon jämställes
med familjemedlem, som avses i 3 § b) eller c).

Med anledning av vissa önskemål, som framförts av familjebidragsnämnder,
har kommittén förklarat, att det icke kunde förnekas att det i åtskilliga
fall vore motiverat att familjepenningen utginge med samma belopp för ensamstående
moder som för hustru. Det läte sig emellertid icke göra att för
individuella fall föreskriva höjning av familjepenningens maximum och en
generell höjning av familjepenningens maximum för ensamstående moder
funne kommittén icke tillrådlig framför allt med hänsyn till svårigheten att
tillförlitligt fastställa, huruvida den värnpliktige sonen verkligen före inkallelsen
fullgjort sin underhållsskyldighet mot modern. Så snart den värnpliktige
icke sammanlevde med hustrun eller hon vore arbetsoförmögen och
modern förestode den värnpliktiges hem, räknades emellertid modern som
husföreståndarinna och erhölle familjepenning enligt kolumn 1 i tariffen.

Stadgandet i 4 § andra stycket gällande förordning, att familj epenningen
skulle fastställas särskilt för varje familjemedlem hade icke upptagits i kom-mitténs
förslag, enär ett dylikt fastställande i flertalet fall enligt kommitténs
mening saknade praktisk betydelse och med den av kommittén föreslagna
metoden för familjepenningens beräknande bleve tämligen omständligt, såvitt
anginge familjemedlemmar som avsåges i 3 § a).

Tredje momentet i förevarande paragraf har tillagts i kommittéförslaget.
Enligt 6 § 3 mom. lagen örn folkpensionering äger Konungen i fråga örn
ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp, på därom av vederbörande kommun
gjord framställning förordna örn tilläggspension till pensionstagare,
vilken är mantalsskriven inom visst intill gränsen liggande område. Har
sådant förordnande meddelats, skulle familjepenningen höjas i enlighet med
vad i tredje momentet stadgades.

Kammarrätten har beträffande 1 mom. framhållit, att av huvudet i kolumn
1 icke framginge, att familjepenning enligt denna kolumn finge utgå till
annan familjemedlem, som förestode den värnpliktiges hem, allenast under
förutsättning, att den värnpliktige hade barn under 16 år, med vilka han
sammanbodde.

Riksräkenskapsverket har ansett den i 3 mom. föreslagna förhöjningen av
familjepenningen, särskilt med hänsyn till önskvärdheten att skapa enida bestämmelser,
icke böra genomföras.

Kommittén har föreslagit, att hustru, som icke sammanlever med mannen,
hänföres till samma kolumn som hustru, som sammanlever med mannen. Jag
ansluter mig till vad kommittén föreslagit i detta avseende. Vad kommittén
föreslagit örn att den värnpliktiges husföreståndarinna skulle hänföras under
kolumn 1 i tariffen bör enligt min mening i princip gälla endast för det fall,

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

att den värnpliktige har hemmavarande barn under 16 år. Avsevärda svårigheter
torde nämligen uppstå att fastställa, huruvida exempelvis moder, med
vilken den värnpliktige sammanbor, är att anse som den värnpliktiges husföreståndarinna
eller örn i stället den värnpliktige skall anses innebo hos modern.
Örn emellertid tillsynsmyndigheten medgivit, att den värnpliktiges syskon
under 16 år få räknas som familjemedlemmar och den värnpliktige sammanbor
med såväl modern som syskonen bör i överensstämmelse med rådande praxis
modern som husföreståndarinna hänföras till samma kolumn som hustru. Med
anledning av det anförda har huvudet i kolumn 1 i tariffen omredigerats.

Lika med kommittén finner jag det icke tillrådligt att föreskriva samma
maximibelopp för ensamstående moder som för hustru, framförallt med hänsyn
till den av kommittén påpekade svårigheten att tillförlitligt fastställa i
vilken omfattning den värnpliktige före inkallelsen verkligen fullgjort sin
underhållsskyldighet mot modern.

De föreslagna ändringarna av familjepenningens maximibelopp ha behandlats
i den allmänna motiveringen.

Kommittén har föreslagit, att nu gällande föreskrift, att familjepenningen
skall beräknas särskilt för varje familjemedlem, utgår. Då det i regel icke
torde vara erforderligt att fastställa familj epenningen särskilt för varje familjemedlem,
har jag icke något att erinra mot kommitténs förslag i detta
hänseende. Det i 4 § sista stycket sista punkten gällande förordning upptagna
stadgandet, att ort utom riket skall hänföras till ortsgrupp lil, har
med hänsyn till avfattningen av 27 § första stycket andra punkten såsom obehövligt
uteslutits.

Stadgandet i 6 § 3 mom. har sin motsvarighet i lagen örn folkpensionering
och torde, såsom jag tidigare i den allmänna motiveringen framhållit, böra
införas i förordningen med hänsyn till att denna i fråga örn dyrortsgrupperingen
bygger på nämnda lag. I

I den allmänna motiveringen ha angivits skälen för grundbeloppets borttagande
ävensom för den normerade behovsprövning, som föreslås i fråga
örn familjepenning och bostadsbidrag för familjemedlemmar, som avses i
3 § a).

Rörande innebörden av den av kommittén föreslagna normerade behovsprövningen
torde få hänvisas till den allmänna motiveringen.

Såsom under 3 § anförts har kommittén föreslagit sådan avfattning av denna
paragraf, att som familjemedlem skulle anses jämväl person, för vilken den
värnpliktiges underhållsskyldighet fastställts genom rättens beslut eller skriftligt,
av två personer bevittnat avtal, även örn den värnpliktige icke i väsentlig
mån bidragit till vederbörandes underhåll. I överensstämmelse härmed har i
7 § kommittéförslaget föreskrivits, att familjepenningens belopp i fråga örn
sådan underhållsberättigad finge oavsett den omfattning, i vilken underhållsskyldigheten
fullgjorts, bestämmas till det fastställda underhållsbeloppet.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett den föreslagna normerade behovsprövningen
medföra mindre tillfredsställande resultat, i vad det gällde hemmavarande
barns inkomster. Länsstyrelsen har härom anfört:

Därest en son under 16 år har egen inkomst, skall denna enligt betänkandet
avräknas å familjebidraget enligt viss norm. Emot detta är intet att erinra,
när det gäller det å barnet självt belöpande familjebidraget. Att däremot avräkna
denna inkomst även å moderns familjebidrag torde i många fall icke
vara tillfredsställande.

Detta framstår tydligt vid en jämförelse med hur i betänkandet behandlas
det fallet, att i den värnpliktiges hem finnas förutom hustru även barn över
16 år med egna inkomster. Det torde nämligen icke vara avsett att dessa barns
inkomster skola avräknas å moderns familjebidrag enligt norm. Den föreslagna
15 § b) i kungörelsen bör emellertid i detta avseende formuleras tydligare,
så att uttrycket »familjemedlem» kompletteras exempelvis med orden
»som avses i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen». Hemmavarande barns
över 16 år inkomster synas i stället hava avsetts skola påverka familjebidraget
till värnpliktigs hustru eller barn under 16 år allenast i den mån de äldre
barnen tidigare direkt bidragit till sin moders försörjning. Denna skillnad
mellan behandlingen av inkomsterna, som beror på örn barnen äro över eller
under 16 år, är enligt länsstyrelsens mening icke fullt motiverad.

Vidare har länsstyrelsen anfört:

Den normerade behovsprövningen har icke föreslagits skola tillämpas beträffande
familjemedlemmar, som avses i 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen.
De för familjemedlemmar enligt 3 § a) i förordningen fastställda
normerna vid prövning av behovet kunna dock förväntas bliva analogt tillämpade,
exempelvis när det gäller moder, med vilken den värnpliktige sammanbor.
Det torde vara lämpligt uppställa den regeln, att inkomster, som tillkomma
familjemedlemmar enligt 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen, icke
må vid behovsprövningen avräknas med mindre belopp än som skulle hava
skett, örn inkomsterna åtnjutits av familjemedlemmar enligt 3 § a) samma förordning.
En sådan regel kan exempelvis vara motiverad med hänsyn till att
familjepenningens maximum för hustru är högre än för moder och att på
grund härav familjebidragsnämnderna för att utjämna denna skillnad kunna
förväntas avräkna mindre del av moderns inkomster, än de skulle hava gjort,
om det varit fråga örn hustrus.

Länsstyrelsen har ytterligare fäst uppmärksamheten på fall, där den värnpliktige
tillsammans med sina syskon underhåller föräldrar, med vilka den
värnpliktige och syskonen sammanbo. I detta avseende har länsstyrelsen
anfört:

Familjebidragsnämnderna hava i sådana fall ofta sammanräknat samtliga
till hushållet hörande personers inkomster och förklarat familjebidrag icke
böra utgå till följd av stadgandet i 5 § andra stycket av gällande krigsfamiljebidragsförordning,
att hänsyn skall tagas till samtliga till samma hushåll
hörande familjemedlemmars inkomster. Riktigheten av detta förfarande kan
emellertid ifrågasättas, enär 3 § av gällande förordning i ingressen framhåller,
att med familjemedlem enligt förordningen avses allenast i nämnda paragraf
angivna personer och denna omnämner barn över 16 år allenast då den värnpliktige
tidigare i väsentlig mån bidragit till deras försörjning. Då denna
formulering bibehållits i den föreslagna förordningens 3 §, kan det förväntas,
att med den regel, som givits i den föreslagna kungörelsens 16 § 1 mom. örn

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

»skälig hänsyn» till de inkomster, som åtnjutas av den värnpliktige »samt
familjemedlemmarna», den tveksamhet, som för närvarande härvidlag råder,
kommer att bestå. De föreslagna bestämmelserna böra sålunda förtydligas i
detta avseende.

Jämväl famil] ebidr a g snämnden i örebro har understrukit behovet av vissa
regler för behovsprövningen i fråga om familjemedlemmar, som avsåges i 3 §
b) och c).

Socialstyrelsen har som en brist i förslaget betecknat, att begreppet inkomst
icke bestämts på ett tillfyllestgörande sätt. Erfarenheter från folkpensioneringen
och andra grenar av socialvården hade visat betydelsen av noggranna
föreskrifter i liknande fall. En rationell inkomstprövning förutsatte
ovillkorligen, att det lämnades klara direktiv i fråga örn själva sättet för inkomstens
beräkning.

Länsstyrelsen i Örebro län har påpekat, att familjebidragsnämnderna för
närvarande tillämpade mycket skilda metoder, när det gällde att beräkna folk-*
pensionernas inverkan å familjebidragens storlek. En tendens funnes hos
vissa nämnder att icke avräkna folkpension å familjebidraget i samma utsträckning,
som skedde med arbetsinkomster. Å andra sidan hade det även förekommit,
att folkpension avräknats i högre grad än arbetsinkomst, med motivering,
att arbetsinkomsten av psykologiska skäl icke borde avräknas i alltför
hög grad, enär intresset av dess förvärvande eljest kunde upphöra. Det syntes
lämpligt, att åtminstone i förarbetena till de nya bestämmelserna ett uttalande
gjordes, huruvida folkpension vore att jämställa med inkomst som avsåges
i 7 § av den föreslagna krigsfamiljebidragsförordningen.

Riksräkenskapsverket och länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län
ha påpekat, att till förebyggande av missförstånd hänvisning till 6 § torde
böra införas i 7 § 2 mom.

Vidare har överbefälhavaren i fråga örn stadgandet i 15 § örn avdrag för
kostnader för inkomstens förvärvande betonat vikten av att för vinnande av
enhetlig tillämpning utförliga föreskrifter lämnades i tillsynsmyndighetens
anvisningar.

Familjebidragsnämnden i Umeå har ifrågasatt, om icke vid behovsprövningen
skälig hänsyn borde tagas till den värnpliktiges ränta på skuld och sålunda
räntebeloppet frånräknas den behållna inkomsten.

I förevarande sammanhang må även framhållas, att 13 § i kommittéförslaget
innehåller stadganden om individuell behovsprövning för värnpliktiga, som
äro statstjänstemän eller lärare av vissa närmare angivna kategorier. Kommittén
har i sin motivering till dessa stadganden anfört följande:

Förevarande paragraf stadgar vissa undantag i fråga örn den normerade
behovsprövningen för familjemedlemmar, som avses i 3 § a). Då staten genom
i särskild ordning utfärdade bestämmelser sörjt för sina till beredskapstjänstgöring
inkallade tjänstemän, har det synts kommittén ur principiell synpunkt
riktigast, att familjebidrag till statens tjänstemän endast utgår efter individuell
behovsprövning. En liknande ställning intaga vissa kategorier lärarpersonal,
som, ehuru icke anställd i statens tjänst, likväl inordnats i det stat Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339. U63 42 6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

liga lönesystemet. Vad ovan anförts äger tillämpning jämväl när den värnpliktiges
hustru innehar anställning som ovan sagts. Kommittén har jämväl övervägt
att utsträcka stadgandets tillämpning till befattningshavare, vilkas avlöning
utgår med statsbidrag, därvid en praktisk begränsning kunnat vinnas
genom att inskränka stadgandets tillämpning till befattningshavare, som hade
pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Emellertid har kommittén stannat vid
den nu föreslagna avfattningen av stadgandet. Ej heller för personal, som
fullgör frivillig tjänstgöring och som sålunda i viss utsträckning själv kan
bestämma tidpunkten för tjänstgöringens början och slut, har kommittén
funnit den normerade behovsprövningen i fråga örn familjemedlemmar enligt
3 § a) lämplig utan har jämväl i fråga örn dylik personal föreslagit individuell
behovsprövning.

Statskontoret har i fråga örn 13 § 1 mom. i kommittéförslaget anfört:

Enligt gällande bestämmelser skall beträffande värnpliktig, som under
militärtjänstgöringen från civil tjänst åtnjuter avlöning av statsmedel eller
med statsbidrag, familjepenningen i sin helhet utgå efter behovsprövning.
Med hänsyn till att ifrågavarande värnpliktiga regelmässigt behålla en betydande
del av sin civila avlöning, synes det naturligt, att de undantagits från
rätten till det utan behovsprövning utgående grundbeloppet av familjepenningen.
Att upprätthålla en liknande undantagsställning för dessa värnpliktiga
beträffande den av kommittén föreslagna normerade behovsprövningen
kan statskontoret emellertid icke finna motiverat, desto mindre som
det torde vara praktiskt ogörligt att draga en tillnärmelsevis rättvis gräns
mellan de värnpliktiga, som skulle falla under undantagsregeln, och de övriga.
Här torde i detta hänseende endast behöva erinras örn att det å ena sidan
finnes statstjänstemän, som under ifrågavarande tjänstgöring endast uppbära
hälften eller mindre av sin civila avlöning, och att å andra sidan vissa i enskild
tjänst anställda i stort sett torde bibehållas vid hela sin avlöning. Enligt
statskontorets mening bör således behovsprövningen verkställas efter samma
principer för samtliga värnpliktiga, oberoende av deras — eller deras hustrurs
—- civila anställningsförhållanden.

Överståthållarämbetet har rörande det spörsmål, örn vilket här är fråga,
yttrat bland annat:

För närvarande är staten långt ifrån ensam att medgiva sina tjänstemän förmånen
av att under militärtjänstgöring behålla viss del av inkomsten. Så
länge familjebidrag överhuvud taget anses skola utgå till ifrågavarande befattningshavare
och sålunda icke förutsättes, att staten vid bestämmande av
de löneförmåner, dessa under militärtjänstgöring skola äga åtnjuta, bör låta
sig vägledas av familjens föreliggande behov, synas näppeligen tillräckligt
bärande skäl kunna åberopas för att inkallade statstjänstemän och jämställda
skola behandlas på annat sätt än övriga inkallade.

Samma ståndpunkt intages av överbefälhavaren, länsstyrelserna i Göteborgs
och Bohus län samt Västerbottens län, familjebidragsnämnderna i
Stockholm och Solna kommun samt svenska tullmannaförbundet.

Försvarsväsendets lönenämnd har som sin åsikt uttalat, att med den utformning
stadgandet erhållit kretsen av de värnpliktiga, beträffande vilka en dylik
skärpt behovsprövning skulle äga rum, blivit för snävt angiven. Lönenämnden
har erinrat örn att inom den närmaste framtiden avlöningsreglementen för
lärare vid folkhögskolor ävensom vid lägre lantbruksundervisningsanstalter

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

vöre att förvänta, och dessutom funnes ett antal andra kategorier befattningshavare,
vilkas lön utginge med bidrag av statsmedel, för vilka en verklig behovsprövning
även syntes påkallad.

Riksräkenskapsverket har föreslagit, att stadgandet måtte ersättas med det
i 13 § gällande krigsfamiljebidragskungörelse intagna stadgandet.

Beträffande avfattningen av 13 § 2 mom. i kommittéförslaget har arméförvaltningen
påpekat, att uttrycket »värnpliktig som fullgör frivillig tjänstgöring»
syntes ägnat att väcka missförstånd och borde ersättas med »värnpliktig,
som fullgör tjänstgöring efter eget åtagande». Med dylik värnpliktig
borde krigsfrivillig likställas.

I yttrandena ha berörts vissa spörsmål rörande bestämmande av den värn- Departementspliktiges
och familjemedlems inkomst. Yad till en början angår socialstyrel- chefen
sens erinran, att begreppet inkomst i kommittéförslaget icke bestämts på ett
tillfredsställande sätt, bör icke förbises, att ett noggrant preciserande av inkomstbegreppet
är av vida större betydelse vid tillämpningen av författningar
sådana som exempelvis lagarna örn folkpensionering och barnbidrag, där bidragsbeloppen
bestämmas efter reuts räknemässiga grunder. Det kan vidare
framhållas, att i den mån ett närmare preciserande av inkomstbegreppet i
olika hänseenden, däri inbegripen frågan örn avdrag för kostnader för inkomstens
förvärvande, visar sig erforderligt, detta lämpligast torde kunna
ske genom anvisningar, som med avseende å förordningens tillämpning meddelas
av tillsynsmyndigheten.

Svårigheter vid inkomstens bestämmande uppstå särskilt i de fall, då
den värnpliktige eller hans hustru driver näring eller rörelse. Med hänsyn
framförallt till dessa svårigheter torde 15 § i kommitténs förslag till krigsfamiljebidragskungörelse
böra kompletteras med en bestämmelse, som möjliggör
individuell behovsprövning i fall, då den normerade behovsprövningen
skulle leda till mindre tillfredsställande resultat.

Nämnda paragraf i kommittéförslaget upptager ett stadgande av innehåll, att
vid bestämmandet av det belopp, för vilket avdrag skall ske med hänsyn till
inkomst, bestående av naturaförmåner, som under den värnpliktiges tjänstgöring
åtnjutas från av denne bedriven näring eller rörelse, skälig hänsyn
skall tagas till näringens eller rörelsens driftskostnader samt bidragsberätti
gade familjemedlemmars arbetsinsats. De anvisningar, som här lämnas rörande
inkomstens bestämmande, taga framför allt sikte på de fall, då den värnpliktige
driver jordbruk eller binäring till jordbruk. Stadgandet i fråga torde emellertid
endast utgöra en närmare utveckling av den under b) i 15 § upptagna bestämmelsen.
För bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag för värnpliktig
jordbrukare vid normerad behovsprövning bör först göras en uppskattning
i penningar av de från jordbruket åtnjutna naturaförmånerna och därefter avdrag
ske för driftskostnaderna. Den behållna inkomst, som belöper å de i
jordbruket sysselsatta familjemedlemmarna, avdrages härefter enligt de i 15 §
kungörelseförslaget angivna reglerna. Med hänsyn till det anförda torde det
återgivna stadgandet rörande inkomst bestående av naturaförmåner kunna

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

utgå. Det är emellertid av vikt, att tillsynsmyndigheten meddelar de närmare
anvisningar, som visa sig erforderliga för tillämpningen av reglerna för normerad
behovsprövning beträffande inkomst av det slag, varom här är fråga.

Länsstyrelsen i Örebro län samt familjebidragsnämnden i Gävle ha till
behandling upptagit frågan, huru inkomst, som åtnjutes av hemmavarande
familjemedlemmar över 16 år, böra behandlas vid behovsprövningen. I anslutning
härtill vill jag framhålla följande. Örn hemmavarande barn över 16
år, som är självförsörjande och därför icke familjemedlem i krigsfamiljebidragsförordningens
mening, bidrager till de gemensamma hushållskostnaderna,
bör detta förhållande beaktas på så sätt, att vid bestämmande av
bidraget för familjemedlem i förordningens mening hänsyn tages till den inkomst,
som sålunda tillföres det gemensamma hushållet.

Vid den normerade behovsprövningen behandlas familjemedlemmar, som
avses i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen, som en enhet. Vid bestämmande
av familjepenning och bostadsbidrag göres avdrag för det sammanlagda
beloppet av de inkomster, som åtnjutas av dessa familjemedlemmar.
Att däremot, såsom länsstyrelsen i örebro län och familjebidragsnämnden i
Örebro synas ifrågasätta, avräkna den inkomst, som åtnjutes av familjemedlem
som nyss sagts allenast å hans eget familjebidrag skulle väsentligt
försvåra tillämpningen av reglerna för den normerade behovsprövningen.
Det kan ej heller anses orimligt, att inkomst, som åtnjutes av den värnpliktiges
barn, beaktas vid bestämmande av familjepenningen och bostadsbidraget
för hustrun, även örn principen skulle innebära ett avsteg från gällande
rättsregler om barns underhållsskyldighet mot föräldrar. Det kan emellertid
erinras, att enligt fattigvårdslagen dylik underhållsskyldighet föreligger
i mån av förmåga. Åtnjuter den värnpliktiges hustru bidrag till sitt
uppehälle från barn över 16 år, böra dessa bidrag betraktas som inkomst, för
vilken avdrag göres vid den normerade behovsprövningen.

Som länsstyrelsen i örebro län framhållit, kunna reglerna för den normerade
behovsprövningen förväntas bliva i viss utsträckning analogt tillämpade
med avseende å inkomster, som åtnjutas av andra familjemedlemmar
än dem, för vilka reglerna äro avsedda. Jag förutsätter emellertid, att tillsynsmyndigheten
och revisorerna för familj ebidragsnämndernas verksamhet
ha sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande och ingripa i den mån
praxis skulle slå in på felaktig väg.

Med anledning av vad länsstyrelsen i örebro län uttalat rörande den
osäkerhet, som för närvarande råder, när det gäller att beräkna folkpensionernas
inverkan på bidragens storlek, vill jag framhålla, att folkpensionen
vid behovsprövningen torde få jämställas med annan inkomst.

Den i 13 § 1 mom. i kommitténs förslag upptagna undantagsbestämmelsen
för statstjänstemän och likställda i fråga om reglerna för den normerade behovsprövningen
har kritiserats i åtskilliga yttranden. Jag delar den åsikt,
som flera av de hörda myndigheterna uttalat, att det icke finnes skäl för att
placera nämnda tjänstemän i undantagsställning i fråga om principerna för
behovsprövningen. Med anledning härav har 13 § 1 mom. i kommitténs för -

85

Kungl. Majus proposition nr 339.

slag uteslutits. De i 2 mom. intagna bestämmelserna lia på så sätt överförts
till 7 § 1 mom, att det lagts i Kungl. Maj:ts liand att meddela närmare föreskrifter
om beräkning av familjepenning till värnpliktig, som fullgör tjänstgöring
efter eget åtagande, och till krigsfrivillig. Härigenom vinnes bland
annat större möjlighet att anpassa bestämmelserna med hänsyn till läget på
arbetsmarknaden.

Till utmärkande av att familjepenning, som bestämmes enligt 7 § 2 moni.,
icke får överstiga i 6 § angivna maximibelopp har i anslutning till påpekanden
i vissa yttranden uttryckliga bestämmelser härom intagits i detta moment. I
anslutning till den ändring, som vidtagits i 3 § b), har jämväl 2 mom. i förevarande
paragraf jämkats.

8 §■

Enligt 5 § andra stycket gällande förordning skall vid bestämmande av
familjepenningens storlek hänsyn tagas till, förutom den värnpliktiges inkomst,
den inkomst som åtnjutes av vederbörande familjemedlem ävensom
av annan till samma hushåll hörande familjemedlem, utom husföreståndarinna.

Då det gäller att bestämma familjepenningen för husföreståndarinnan,
göres icke något undantag för hennes egen inkomst. Då fråga är örn en mot
lön anställd hushållerska torde emellertid, har kommittén framhållit, hennes
behov icke vara avgörande utan fastmera den värnpliktiges behov av bidrag
för att under militärtjänstgöringen kunna antingen tillförsäkra redan anställd
hushållerska sådan lön, att hon kvarstannar i den värnpliktiges tjänst, eller
ock anställa hushållerska. Därvid borde beaktas i orten sedvanlig lön för
kvinnlig arbetskraft av det slag, varom här är fråga. Husföreståndarinnan
kunde emellertid intaga en sådan ställning att hon med avseende å behovsprövningen
bör behandlas på samma sätt som övriga familjemedlemmar. Sålunda
funnes icke någon anledning att ej taga hänsyn till husföreståndarinnans
inkomst, örn hon sammanlevde med den värnpliktige som hustru, ehuru äktenskap
icke ingåtts mellan parterna. I dylika fall torde husföreståndarinnan vid
behovsprövningen böra jämställas med familjemedlem, som avses i 3 § b).
Som under 3 § angivits skulle, när husföreståndarinna jämlikt 3 § andra
stycket jämställdes med familjemedlem, tillika bestämmas, huruvida husföreståndarinnan
skulle hänföras till 3 § b) eller 3 § c). Därmed hade även
avgjorts, vilka grundsatser som skulle följas i fråga om behovsprövningen.

Kommittén har vidare återgivit ett yttrande från en familjebidragsnämnd,
som framhållit, att familjepenningen för husföreståndarinna endast täckte
kostnaderna för hennes livsuppehälle men icke satte den värnpliktige i stånd
att till husföreståndarinnan utgiva den kontanta lön, som kunde hava avtalats,
vilket utgjorde en ofta påtalad olägenhet. Härtill har kommittén
erinrat om, att, då kommittén föreslagit samma maximibelopp för familjepenningen
för husföreståndarinna som för hustru och dessutom en avsevärd
höjning av detta belopp, den påtalade olägenheten genom kommitténs förslag
i huvudsak torde lia undanröjts.

86

Departements chefen.

Kungl. Majus proposition nr 339.

Sorn tidigare anförts Ilar jag icke funnit anledning föreslå, att husföreståndarinna
skall komma i åtnjutande av samma maximibelopp av familjepenningen
som hustru i annat fall än då den värnpliktige hade hemmavarande
barn under 16 år. Då emellertid mot lön anställd hushållerska endast i undantagsfall
torde jämställas med familjemedlem, örn den värnpliktige icke har
hemmavarande minderåriga barn, torde nämnda i departementsförslaget tilllagda
inskränkande villkor icke få alltför stor praktisk betydelse.

Till förtydligande av stadgandet har tillagts uttrycklig bestämmelse om
att familjepenningen icke får fastställas till högre belopp än i 6 § angives.

9 §•

Av denna paragraf motsvarar första momentet 7 § första stycket första och
andra punkterna i gällande förordning, andra momentet 8 § gällande förordning
samt tredje momentet 7 § första stycket tredje punkten och fjärde stycket
gällande förordning.

Enligt gällande föreskrifter kan bidrag för familjebostad icke utgå till värnpliktig,
som gifter sig och bildar hem efter inkallelsen, om den värnpliktige
icke tillika har egna barn. Kommittén har föreslagit, att då den värnpliktige
ingått äktenskap efter inkallelsen, bostadsbidraget skulle avse bostad åt
familjemedlemmar som i 3 § a) sägs. Missbruk av den föreslagna utvidgade
möjligheten till bostadsbidrag torde enligt kommitténs mening kunna förhindras
genom den prövning av bostadsbehovet, som jämlikt 12 § tredje
momentet ålagts familjebidragsnämnden.

Med anledning av gjorda påpekanden, att erfarenheten även visat, att
behov av bostadsbidrag till hemskild eller frånskild hustru eller föräldrar,
med vilka den värnpliktige ej delade bostad, i många fall förelåge, har kommittén
anfört:

Kommittén hyser även den uppfattningen, att behov av bostadsbidrag för
dessa kategorier familjemedlemmar i vissa fall kan föreligga. Emellertid har
kommittén funnit det möta så avsevärda författningstekniska svårigheter att
utsträcka bostadsbidraget att avse familjemedlemmar, som icke sammanleva
med den värnpliktige, att kommittén nödgats avstå från tanken på en dylik
utsträckning av rätten till bostadsbidrag. I fråga örn hemskild och frånskild
hustru, vilka för närvarande torde vara i mest trängande behov av särskilt
bostadsbidrag, har kommittén i stället föreslagit en sådan höjning av familjepenningens
maximum, att familj epenningen i flertalet fall torde kunna bestämmas
till ett belopp, som motsvarar det genom rättens beslut eller avtal
fastställda underhållsbidraget.

I fråga örn rätt till bostadsbidrag för ensamstående värnpliktig har kommittén
anfört:

För att bostadsbidrag skall kunna beviljas värnpliktig, då fråga icke är örn
bostad åt familjemedlemmar, erfordras enligt gällande förordning att bostadens
avstående skulle för honom medföra synnerlig olägenhet. Enligt av
tillsynsmyndigheten meddelade anvisningar bör värnpliktig beviljas bostadsbidrag
örn nedan angivet eller liknande förhållande förelåge, nämligen den
värnpliktige vore ägare till den fastighet eller lägenhet, vari han hade sin

87

Kungl. Majus proposition nr 339.

bostad, och det funnes skäl antaga, att han måste avyttra bostaden med risk
av ekonomisk förlust, därest bostadsbidrag icke beviljades honom; den värnpliktige
nödgades avstå från sin bostad, och risk funnes för att han icke
lyckades anskaffa ny bostad å orten efter militärtjänstgöringens slut, varav
kunde följa, att han icke hade möjlighet återfå tidigare innehavd arbetsanställning;
den värnpliktige vore genom ingånget hyresavtal eller eljest träffad
överenskommelse för viss tid bunden vid sin bostad och hade för denna
anskaffat möbler m. m., vilka måste magasineras eller försäljas, därest bostaden
icke skulle kunna behållas; den värnpliktige innehade tillsammans med
annan person bostad, vilken av dem möblerats, och det vore av avgörande
betydelse för möjligheten att behålla den gemensamma bostaden, att den
värnpliktige även under tiden för militärtjänstgöringen vore i stånd att betala
sin andel i bostadskostnaden. Kommittén förordar icke någon ändring i den
praxis, som sålunda iitvecklats, dock med förebehåll för att hänsyn vid prövningen
bör tagas till den möjlighet att erhålla bidrag till vissa magasineringskostnader,
som inrymmas i 11 § av kommitténs förslag. Kommittén har därför
inskränkt sig till att i författningstexten utbyta ordet »synnerlig» olägenhet
mot »avsevärd» för att åstadkomma en sådan uppmjukning av stadgandets
formulering, att denna bättre motsvarar gällande praxis i fråga örn beviljande
av bostadsbidrag för ensamstående värnpliktig.

Enligt kommitténs förslag till kungörelse om undantag i vissa fall från rätt
till bidrag enligt 9 § 2 mom. samt 15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen
må värnpliktiga, vilka jämlikt 28 § värnpliktslagen inkallats för fullgörande
av dem enligt 27 § 1 mom. samma lag åliggande tjänstgöring, icke åtnjuta
bostadsbidrag enligt 9 § 2 mom. krigsfamiljebidragsförordningen, förrän de
fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt 360 dagar.

F amiljebidragsnämnden i Stockholm har förklarat, att det kvarstode som
ett önskemål, att möjlighet förelåge att bevilja bostadsbidrag för föräldrar,
med vilka den värnpliktige icke sammanbodde. Därest garantier mot missbruk
icke kunde skapas, kunde detta behov möjligen tillgodoses genom de
medel, som komme att ställas till landshövdingarnas förfogande. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har ansett, att bostadsbidrag borde kunna
lämnas frånskild hustru, därest sådant bidrag icke överstege tidigare fullgjord
bidragsskyldighet. I detta sammanhang har länsstyrelsen betonat nödvändigheten
av att i förordningen införa en bestämmelse, som betoge den värnpliktige
möjligheten att, då han separerat från hustru och barn, tillskansa sig själv
bostadsbidraget till förfång för familjen.

F amilje b idrags n äm nd c rna i Göteborg och Södertälje ha ifrågasatt, om icke
till förtydligande av paragrafen ordet »familjemedlemmar» borde utbytas
mot »familjemedlem».

Överståthållarämbetet har beträffande det i 2 mom. förekommande uttrycket
»avsevärd» olägenhet gjort gällande att detta borde utbytas mot exempelvis
»mera betydande» olägenhet.

Med avseende å det i yttranden framförda önskemålet, att även vissa
familjemedlemmar, med vilka den värnpliktige icke sammanbor, såsom föräldrar
samt hemskild och frånskild hustru, bordo beredas möjlighet att erhålla
bostadsbidrag, vill jag framhålla, att jag delar kommitténs uppfattning att

Departements chefen.

Departements chefen.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

det i och för sig varit önskvärt, att detta önskemål kunnat tillgodoses. Med
hänsyn till den fara för missbruk en dylik utvidgning av rätten till bostadsbidrag
skulle medföra anser jag dock den ifrågavarande begränsningen böra
bibehållas. Det kan erinras örn att den förhöjning av bidragen för hemskild
och frånskild hustru, som föreslås, innebär en väsentlig förbättring för dessa
grupper av familjemedlemmar. Jag har ej heller beträffande denna paragraf
funnit skäl föreslå någon ändring i kommittéförslaget, bortsett från att ordet
»familjemedlemmar» i paragrafen ersatts med »familjemedlem».

10 §.

Enligt 7 § andra stycket gällande förordning inbegripes i bostadens hyresvärde
kostnad för bostadens förseende med värme. Motsvarande stadgande
återfinnes i 12 § första momentet av kommitténs förslag till krigsfamiljebidragsförordning.
Enligt lwmmittéförslaget kan emellertid bidrag till bränslekostnader
beviljas utan att annat bostadsbidrag samtidigt utgår. Den föreslagna
ändringen har av kommittén motiverats med att fall kunde förekomma,
då behov av bidrag till bostadskostnaden icke uppkomme, emedan den värnpliktige
hade bostad i egen skuldfri fastighet men likväl icke under militärtjänstgöringen
hade medel till anskaffande av bränsle för bostadens uppvärmning.

Den gällande krigsfamiljebidragsförordningen innehåller inga föreskrifter
om matlagningsbränsle. Kommittéförslaget innebär i detta hänseende, att
bidrag skall utgå till bränslekostnader jämväl i vad de avse matlagning.
I fråga örn belysningskostnaderna har kommittén förutsatt, att den föreslagna
hemortslönen skulle visa sig tillräcklig även för täckandet av dylika kostnader.

Familjebidragsnämnden i Stochholm har framhållit, att en mycket väsentlig
lättnad i nämndens arbete med åtföljande betydlig besparing i administrationskostnaderna
skulle kunna åstadkommas, därest kompletteringen av
bostadsbidraget med bidrag till bränslekostnader kunde ske efter generella
regler i stället för, som nu är fallet, efter individuell prövning. En rationell
förenkling av arbetet vore, örn till hyreskostnaden finge läggas ett av tillsynsmyndigheten
fastställt procentuellt tillägg, utgörande ersättning för bränslekostnader.
En sådan förenklad metod kunde givetvis medföra, att i vissa fall
bidraget överstege och i andra fall understege den verkliga bränslekostnaden.
En annan metod, som dock innebure en betydande lättnad i arbetet, vore att
bränslebidraget av tillsynsmyndigheten fastställdes för olika ortsgrupper
med visst belopp per rum och månad under eldningsperioden.

Såsom framgår av vad i annat sammanhang anförts föreslår jag, att särskilt
bidrag till kostnader för matlagningsbränsle icke skall utgå utan att
detta skall inräknas i familjepenningen, vars maximibelopp med anledning
därav föreslås höjt.

Med anledning av vad familjebidragsnämnden i Stockholm anfört rörande
behovet av enhetliga regler för fastställande av bidraget för bränslekostnader,

89

Kungl. Majus proposition nr 339.

vill jag framhålla, att det torde kunna förutsättas, att tillsynsmyndigheten
meddelar vägledande anvisningar i detta hänseende.

11 §•

Enligt 7 § andra stycket gällande krigsfamiljebidragsförordning kan

bostadsbidraget omfatta jämväl kostnader för ombyte av bostad. I kommittéförslaget
har rätten till flyttningskostnader närmare reglerats. I fråga örn
villkoren för rätt till bidrag vid flyttning mellan olika orter har kommittén
förutsatt, att särskilda bestämmelser utfärdas av tillsynsmyndigheten.

I andra momentet av paragrafen har kommittén föreslagit en ny form av
bostadsbidrag, nämligen för kostnaderna för magasinering av möbler och
andra nödiga lösören. Kommittén har framhållit, att detta bidrag torde bliva
av särskild betydelse för ensamstående värnpliktiga, vilka på grund av de
restriktiva bestämmelserna rörande bidrag till kostnaderna för förhyrd
bostad icke kunna erhålla sådant bostadsbidrag.

För min del kan jag ansluta mig till kommitténs förslag i förevarande del.
Körande frågan, vilken kommun betalningsskyldigheten för kostnader avseende
flyttning till annan ort skall åvila, hänvisas till 27 §.

12 §.

Enligt kommittéförslaget innefattas även bostadsbidraget, såvitt fråga är
om familjemedlemmar, som avses i 3 § a), under den normerade behovsprövning,
som kommittén föreslagit. Särskilt bostadsbidrag i form av bidrag till
bränslekostnader, flyttningskostnad eller förvaring av möbler m. m. utgår
däremot efter individuell behovsprövning.

Kommittén har beträffande denna paragraf anfört:

Bostadsbidraget är enligt kommitténs förslag icke begränsat till kostnaden
för den bostad den värnpliktige innehade å inryckningsdagen utan kan även
utgå för dyrare bostad, örn giltiga skäl förelegat för ombytet av bostad. Giltiga
skäl för ombyte av bostad föreligga icke endast örn den tidigare bostaden av
sanitära hänsyn blivit utdömd som bostad utan exempelvis även vid en ökning
av familjen, som föranleder ökat bostadsbehov. Vid flyttning till annan ort
må höjning av bostadsbidraget till följd härav ske allenast enligt de närmare
bestämmelser som meddelas av tillsynsmyndigheten.

Vid bestämmande av kostnaden för bostad i egen fastighet skall hänsyn
tagas till de å fastigheten belöpande fasta utgifterna med avdrag för inkomster.
I fråga om amortering av fastigheten åvilande gäld har bidraget i den praxis
som utbildat sig i anslutning till sociala försvarsberedskapskommitténs förslag
på denna punkt begränsats till en tjugondedel av lånesumman för år
räknat. Kommittén vill icke ifrågasätta någon ändring i denna praxis men
har därjämte begränsat bostadsbidraget till bostadens hyresvärde.

Som framgår av 16 § föreslår kommittén särskilt näringsbidrag till hyra
för verkstadslokal m. m., därest hinder möter mot att under militärtjänstgöringen
fortsätta av den värnpliktige bedriven näring eller rörelse. Om i
dylikt fall ett gemensamt hyresbelopp är fastställt för den värnpliktiges bostad
och de lokaler, i vilka rörelsen bedrives, torde särskild uppskattning få
göras av bostadskostnaden.

Departements chefen.

90

Departements chefen.

Kungl. Majus proposition nr 339.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län har ansett föreskriften om bostadsbidragets
begränsning till hyresvärdet kunna medföra onödiga trakasserier
gentemot värnpliktiga, som faktiskt haft dryga kostnader för sin bostad.

Familjebidragsnämnden i Gävle har funnit de föreslagna begränsningarna
av bostadsbidraget för bostad i egen fastighet till hyresvärdet samt till en
tjugondedel av lånesumman innebära en orättvisa.

Familjebidragsnämnden i Solna kommun har ansett önskvärt, att normer
fastställdes för beräkning av hyresvärdet för egnahemsfastigheter i förhållande
till taxeringsvärdet.

Med avseende å 3 mom. i förevarande paragraf har arméförvaltningen erinrat
örn att riksdagens revisorer i sin år 1941 avgivna berättelse påtalat, att värnpliktiga,
som åtnjöte bostadsbidrag, i vissa fall jämväl erhållit ersättning för
inkvartering enligt bestämmelserna i brevet den 23 februari 1940 angående
rätt till fri inkvartering under krigstjänstgöring. I utlåtande över vad revisorerna
anfört hade statens arbetsmarknadskommission, med erinran örn den
mot ovanberörda stadgande svarande, i 7 § gällande krigsfamiljebidragsförordning
intagna bestämmelsen, framhållit, att med stöd av nämnda stadgande
på framställning av vederbörande militära myndighet föreskrift kunde meddelas
därom att värnpliktig, som erhölle bostadsbidrag, skulle vara skyldig
att under tjänstgöringen begagna bostaden i stället för att erhålla inkvartering
in natura genom den militära myndighetens försorg. Arméförvaltningen
ifrågasatte, örn icke i denna paragraf borde införas ett stadgande, att värnpliktig,
som erhölle bostadsbidrag, icke finge av militär myndighet beredas
kontant ersättning för inkvartering, örn han under tjänstgöringen medgåves
kvarbo i sin bostad. Därest den värnpliktige fullgjorde tjänstgöring å annan
ort än bostadsorten, syntes dylik ersättning vid medgivande att själv sörja
för inkvartering icke jämlikt gällande bestämmelser få utgå i annat fall än då
medgivandet vore föranlett av bristande förläggningsmöjligheter.

Den av kommittén i 3 mom. föreslagna begränsningen av rätten till bostadsbidrag,
då fråga är örn bostad i den värnpliktige eller hans hustru tillhörig
fastighet, har kritiserats av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Det
bör emellertid ihågkommas, att amortering av skuld å egen fastighet utgör
en form av kapitalbildning, och ett borttagande av den föreslagna begränsningen
av bostadsbidraget skulle i förevarande fall innebära ett obehörigt
gynnande av värnpliktiga med bostad i egen fastighet. För att bidrag till
amorteringskostnader skall kunna utgå torde dock icke böra uppställas krav
å 20-årig amorteringstid å fastighetslån. Det väsentliga härvidlag bör vara,
att amorteringen kan inrymmas i belopp, som ej överstiger skäligt hyresvärde.
Örn den värnpliktige trots erhållet bostadsbidrag är i behov av bidrag till
fullgörande av sin amorteringsskyldighet, torde dylik hjälp kunna i åtskilliga
fall beredas honom genom värnpliktslån. Om annan hjälpmöjlighet icke står
till buds, torde de till landshövdingarnas förfogande ställda medlen få anlitas.

I övrigt har paragrafen avfattats i överensstämmelse med de för familjepenningen
tillämpade principerna.

91

Kungl. Majus proposition nr 339.

Det av arméförvaltningen berörda spörsmålet torde icke böra föranleda
särskilt stadgande i krigsfamiljebidragsförordningen. Bestämmelser i ämnet
torde i stället böra meddelas i anslutning till gällande bestämmelser rörande
inkvartering under krigstjänstgöring m. m.

13 §.

I motiveringen till kommittéförslaget Ilar beträffande denna paragraf anförts:

Enligt förevarande paragraf ha familj epenningen och bostadsbidraget
obligatoriskt utsträckts till och med femte dagen efter tjänstgöringens upphörande,
därest tjänstgöringen varat minst trettio dagar. Skälet för utsträckandet
av tiden för dessa bidrag har framför allt varit strävan att begränsa
omfattningen av återkraven av belopp som felaktigt utbetalats, emedan
anmälan örn tjänstgöringens upphörande kommit familjebidragsnämnden till
handa för sent. Kommittén har emellertid även velat på detta sätt bereda den
värnpliktige bidrag under tid, som åtgått för resan till och från tjänstgöringen.
Kommittén föreslår därjämte, att den nuvarande möjligheten bibehålies att
efter särskild ansökan erhålla bidrag för tiden efter tjänstgöringens slut. Stadgandet
härom har överförts från gällande krigsfamiljebidragskungörelse, där det
återfinnes under 8 a §. Därest på grund av tjänstgöringens korta varaktighet
obligatorisk förlängning av tiden för bidraget icke inträder, torde vid prövningen
huruvida särskilda skäl föreligga för förlängning av tiden för bidraget
hänsyn kunna tagas till resdagar.

Enligt 9 § i gällande förordning utgår bostadsbidraget till gäldande av utgifter
för bostad, vilka förfalla från och med inkallelsedagen, samt uppbäres
där ej Konungen annorlunda förordnar till och med utgången av den månad,
under vilken tjänstgöringen upphört. Förskottsbetalning av bostadsbidraget
har stadgats för vinnande av största möjliga överensstämmelse med gällande
kontraktsförpliktelser. Mot det föreskrivna beräkningssättet för bostadsbidraget
har emellertid anmärkts, att det verkat orättvist därigenom att bidragets
storlek icke avpassats efter tjänstgöringstidens längd utan gjorts beroende
av den tillfälliga omständigheten huruvida tjänstgöringen utsträckts
över ett eller flera månadsskiften. För att avlägsna berörda missnöj esanledning
har kommittén föreslagit, att bostadsbidraget skall beräknas för tjänstgöringsdag.
Metoden med dagsberäkning för bostadsbidraget torde också
vara bättre avpassad för de fall, då bidrag utgår för kostnader för bostad i
egen fastighet. Efterskottsbetalning av bostadsbidraget och därmed dagsberäkning
av bidraget har för övrigt redan tillämpats. Enligt 9 § krigsfamiljebidragskungörelsen
kan nämligen tillsynsmyndigheten förordna örn efterskottsbetalning
av bostadsbidrag och dylikt förordnande har i åtskilliga fall
meddelats. Med denna beräkningsmetod skulle emellertid den värnpliktige
vars tjänstgöring endast omfattat en del av första tjänstgöringsmånaden icke
erhålla så stort bidrag, att det motsvarade hela det hyresbelopp som förfölle
den sista i månaden. Kisk skulle sålunda förefinnas för att den värnpliktige
icke kunde betala den hyra som förfölle under första tjänstgöringsmånaden.
Med hänsyn härtill har föreslagits den avvikelsen från dagsberäkningen att
bostadsbidraget för månad, under vilken tjänstgöringen tagit sin början, skall
utgå för hela denna månad.

Tredje stycket av första momentet har sin motsvarighet i 8 a § andra stycket
krigsfamiljebidragskungörelsen. Bostadsbidrag föreslås skola utgå för trettio
dagar i stället för en månad efter ledighetens början. I förtydligande syfte
har uttryckligen angivits att fråga är örn tidsbegränsad ledighet. Hempermittering
som innebär avbrott i tjänstgöringen tills vidare för återgång till
civil verksamhet är att anse som upphörande av tjänstgöringen.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Då familjepenning och bostadsbidrag enligt kommitténs förslag beräknas
med hänsyn till den värnpliktiges och familjemedlemmarnas inkomster under
tiden för militärtjänstgöringen måste en särskild behovsprövning enligt vad

1 andra momentet sägs göras för bestämmande av bidraget efter tjänstgöringens
slut.

Örn den värnpliktige avlidit utgår för närvarande familjepenningen till och
med månaden näst efter den, under vilken dödsfallet blivit kunnigt, och bostadsbidraget
till och med utgången av den månad, under vilken dödsfallet
blivit kunnigt. Enligt förslaget skola bostadsbidrag och familj epenning utgå
för samma tid som för närvarande familjepenning.

Svenska arbetsgivareföreningen har med avseende å den föreslagna förlängningen
fem dagar av tiden för bidragens utgående anfört följande:

Då de inkallade stundom uppgå till ett högst betydande antal, kommer med
det föreslagna systemet summan av de efter upphörandet av tjänstgöringen
utgående beloppen sannolikt att växa så avsevärt, att det förefaller föreningen
betänkligt, att det allmänna i nuvarande ansträngda statsfinansiella läge
skulle belastas med en dylik i många fall omotiverad utgift. Med hänsyn till
behovet av bidrag under den utrycktes resa från förläggningsorten till hemmet
torde man möjligen böra lämna familj epenning och bostadsbidrag under högst

2 dagar efter tjänstgöringens upphörande. I de fall, då behov av bidrag
under längre tid föreligger, bör det vara tillräckligt att liksom nu efter särskild
ansökan lämna familjepenning under högst 20 och bostadsbidrag under
högst 30 dagar utöver inkallelsetiden. Föreningen motsätter sig den föreslagna
utsträckta tiden för bidragens utgående även av den anledningen, att
den utrycktes intresse, att så snart som möjligt återinträda i sitt civila arbete,
härigenom kan förminskas.

Den av kommittén föreslagna beräkningsgrunden för den tid för vilken
bostadsbidrag skall utgå har uttryckligen tillstyrkts av överbefälhavaren,
länsstyrelsen i Kristianstads län samt familjebidrag snämnden i Hudiksvall.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har erinrat örn att en värnpliktig kunde hemförlovas
efter några dagars tjänst. Hade bostadsbidrag för en månad då redan
utbetalats, kunde den värnpliktige vid avräkningen bliva återbetalningsskyldig
för del av bekommet bidrag. Om han saknade tillgångar, uppkomme
det i förslaget icke lösta spörsmålet, huruvida statsbidrag skulle utgå å det för
mycket utbetalda beloppet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har icke
ansett sig kunna biträda förslaget, att bostadsbidraget skall beräknas för
tjänstgöringsdag. Länsstyrelsen har därvid erinrat örn att det enligt nuvarande
regler funnes möjlighet för värnpliktig att erhålla bostadsbidrag för
månaden efter utryckningsmånaden. Yid prövning av frågan, huruvida sådant
bostadsbidrag borde utgå, funnes möjlighet för familjebidragsnämnd att
beakta, i vad mån den värnpliktige blivit oskäligt gynnad i fråga örn bostadsbidrag
vid inryckningen. Övergången till det av kommittén förordade systemet
skulle för övrigt medföra ett väsentligt merarbete för familjebidragsnämnderna.

Familjebidragsnämnden i Stockholm har ifrågasatt, huruvida den föreslagna
beräkningen av bostadsbidrag efter tjänstgöringsdag för den värnpliktige
innebure någon verklig fördel jämfört med nuvarande system, då han
enligt den föreslagna metoden komme att vid hemförlovningen få vidkännas

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

avdrag för under inryckningsmånaden för mycket uppburet bostadsbidrag,
därest han på grund av särskilda skäl måste söka bostadsbidrag även för tid
efter hemförlovningen. I de flesta fall syntes nämligen behovet vara större
av bostadsbidrag efter hemförlovningen än av bidrag för den månad, under
vilken tjänstgöringen toge sin början. Därtill bomme det mycket betydande
merarbete, som den föreslagna åtgärden innebure. Av dessa anledningar avstyrktes
bestämt förslaget i denna del. Nuvarande bestämmelser för bostadsbidrag
borde bibehållas, dock med den kompletteringen, att vid hemförlovningen
skulle tillses, att bostadsbidrag beviljats för minst hela den tid, tjänstgöringen
omfattat.

Länsstyrelsen i Kristianstads län samt familjebidragsnämnderna i Kristianstad
och örebro ha förordat bostadsbidragets beräkning efter ^botgöringsdag
men avstyrkt det av kommittén föreslagna undantaget från denna regel.
Statskontoret har likaledes förordat beräkning av bostadsbidraget efter tjbotgöringsdag,
dock att vid det slutliga fastställandet av det antal dagar, för
vilka bidraget skulle utgå, hänsyn borde tagas till att dylikt bidrag utgått
för hela den månad, under vilken tjänstgöringen tagit sin början.

För svar sväsendets rullföringsnämnd har ifrågasatt, huruvida icke familjebidrag
regelmässigt borde utgå under kortvarigt uppehåll i tjänstgöring enligt
27 § värnpliktslagen. Åtskilligt besvär med prövning av dispensansökningar
skulle därigenom kunna undvikas.

Marinförvaltningen har beträffande 3 mom. påpekat, att i fall där värnpliktig
anmälts som saknad och det icke vore uppenbart, att han rymt, men
det sedermera visat sig, att han varit förrymd, frågan om återbetalning icke
vöre besvarad.

Den av kommittén föreslagna obligatoriska förlängningen av den tid, för
vilken bidragen skola utgå, finner jag — med hänsyn såväl till de värnpliktigas
intresse som till praktiska administrativa skäl —- vara av sådant värde, att
de av svenska arbetsgivareföreningen mot förslaget anförda betänkligheterna
av statsfinansiell natur icke kunna tillmätas avgörande betydelse. Ej heller
ur arbetsmarknadssynpunkt torde förlängningen medföra någon allvarlig
olägenhet.

I fråga örn beräknande av bostadsbidraget innebär kommittéförslaget i
princip en övergång från bidragets beräknande för månad till dagsberäkning.
För att undvika, att värnpliktig, som med dagsberäkning för bostadsbidraget
icke skulle kunna erhålla bostadsbidrag till belopp motsvarande den månadshyra,
som förfaller den sista dagen i månaden, har emellertid kommittén föreslagit
den modifikationen i dagsberäkningen, att bostadsbidrag för varje fall
skulle utgå för hela första tjänstgöringsmånaden. Avräkning för det antal
dagar, för vilka bostadsbidrag beviljats före inryckningsdagen, skulle ske i
den mån bidrag efter särskild ansökan beviljades för tid efter tjänstgöringens
upphörande.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag, i vad det avser övergång i princip
till dagsberäkning för bostadsbidraget. I detta hänseende torde kommitté -

Departements chefen.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

förslaget tillmötesgå ett allmänt önskemål bland de inkallade värnpliktiga.
Mot den föreslagna modifikationen av principen kan emellertid invändas, att
även om den värnpliktige är i tjänst endast ett fåtal dagar i början av månaden,
bostadsbidrag skall utgå för liela månaden. Det synes därför vara lämpligare
att föreskriva, att bostadsbidrag, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar,
utgår för hel månad under förutsättning, att den värnpliktige är i tjänst sista
dagen i månaden. I krigsfamiljebidragskungörelsen torde i anslutning härtill
böra intagas föreskrift av innehåll, att bostadsbidrag skall utbetalas för kortare
tid än hel månad, örn det å utbetalningsdagen är känt, att tjänstgöringen kommer
att upphöra vid sådan tidpunkt, att behov av bidrag för hela månaden icke
kan anses föreligga. Med den av kommittén föreslagna regeln för avräkning
av bostadsbidrag, som utgått före inryckningsdagen, kominer dylik avräkning
att ske, allenast örn förlängning av bostadsbidraget beviljas efter tjänstgöringstidens
slut. För vinnande av likformighet bör enligt min mening avräkning
ske i fråga örn tid, som belöper å sista tjänstgöringsmånaden. I den
mån avdrag icke kan ske i denna ordning, får avdrag göras å tid, för vilken
förlängning av bidraget beviljas. Skulle avräkning överhuvudtaget icke kunna
ske, får givetvis vid gjord utbetalning bero. Första momentet i förevarande
paragraf har omformulerats i överensstämmelse med det nu anförda.

Det av försvarsväsendets rullföringsnämnd gjorda uttalandet föranleder
allenast ett påpekande, att familjebidraget liksom hittills varit fallet bör på
det sätt anknytas till krigslönen, att familjebidrag upphör att utgå under
ledighet, då krigslön ej åtnjutes. Motsvarande torde böra gälla vid förordningens
tillämpning å värnpliktiga, som fullgöra fredstjänstgöring.

Marinförvaltningen har beträffande 3 mom. fäst uppmärksamheten på
frågan örn återbetalningsskyldigheten för familjebidrag i fall, då bidrag utgått
för tid, då värnpliktig varit anmäld som saknad utan att det varit uppenbart,
att han rymt, men det sedermera visat sig, att han var förrymd. I överensstämmelse
med den ståndpunkt kommittén intagit i fråga örn återbetalningsskyldigheten
beträffande för mycket uppburet familjebidrag, torde ifrågavarande
spörsmål få avgöras av domstol i fall då överenskommelse örn återbetalning
ej kan träffas.

Om näringsbidrag.

14-17 §§.

De föreslagna ändrade bestämmelserna för näringsbidraget lia behandlats
i den allmänna motiveringen.

Körande vissa detalj spörsmål har kommittén i sin motivering till 15 §,
vilken motsvarar 14 § i nu förevarande förslag, anfört:

För det fall att näring eller rörelse bedrives av den värnpliktiges hustru
har det synts kommittén billigt, att den värnpliktige, som varit anställd där,
kan erhålla näringsbidrag till avlönande av ersättare, då den förlust som
annars genom inkallelsen skulle åsamkas företaget i verkligheten, även örn
icke formellt, drabbar den värnpliktige likaväl som hustrun. Örn den värnpliktige
driver näring eller rörelse i form av aktiebolag eller annan juridisk
person, utgör formuleringen av förevarande stadgande icke hinder för den

Kungl. Majlis proposition nr 889.

95

värnpliktige att erhålla näringsbidrag. Avgörande måste dock träffas för varje
särskilt fall med hänsyn framför allt till storleken av den värnpliktiges andel
i företaget.

Den av kommittén föreslagna formuleringen av ifrågavarande stadgande
täcker enligt kommitténs uppfattning även det fall, att den värnpliktige visserligen
icke åsamkas direkt kostnad genom anställandet av ersättaren men den
värnpliktige ändock indirekt får bära kostnaden genom att för ersättaren i
rörelsen i sin tur måste anskaffas en ersättare. Ett dylikt fall är det då den
värnpliktiges hustru inträder som dennes ersättare i rörelsen och hembiträde
måste anställas för att sköta hemmet.

Enligt gällande förordning må näringsbidrag ej avse avlönande av familjemedlem
som i 3 § a) eller b) i förordningen sägs och frågan, huruvida näringsbidrag
må avse avlönande av annan närmare släkting till den värnpliktige, må
bero på prövning i varje särskilt fall. Den föreslagna omformuleringen av
detta stadgande innebär i sak framför allt den ändringen, att det absoluta förbudet
inskränkts till den värnpliktiges hustru, barn eller adoptivbarn under
16 år. En dylik uppmjukning av förbudet har skett för att tillgodose billighetens
krav framför allt i sådana fall, då annan ersättare än sådan släkting,
som avses i 3 § b), icke kunnat erhållas och denne exempelvis måst lämna avlönad
anställning för att övertaga driften av den värnpliktiges rörelse. Det
ligger emellertid i sakens natur att det ankommer på familjebidragsnämnderna
att verkställa en noggrann prövning av det enskilda fallet. Uttrycket
»närmare släkting» i gällande förordning har utbytts mot »närstående», varigenom
bland annat även fosterföräldrar komma att omfattas av stadgandet.

Enligt nuvarande 10 § äger Konungen, där med hänsyn till inkallelsetidens
sannolika varaktighet så finnes lämpligt, förordna att näringsbidrag skall utgå.
Med hänsyn till den erfarenhet, som numera vunnits rörande näringsbidraget,
föreslår kommittén sådan formulering av första momentet att näringsbidrag
skall utgå där Konungen ej annorlunda förordnar.

Fjärde momentet innebär icke någon saklig nyhet i förhållande till vad
som nu gäller. Beloppet av näringsbidraget har emellertid, med hänsyn till
att bidrag enligt förslaget kan utgå även till avlönande av tillfällig arbetskraft,
bestämts för dag i stället för som nu för månad.

Enligt kommitténs förslag till kungörelse om undantag i vissa fall från
rätt till bidrag enligt 9 § 2 mom. samt 15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen
(sistnämnda författningsrum motsvarande 14 och 15 §§ i förevarande
förslag) må värnpliktiga, vilka jämlikt 28 § värnpliktslagen inkallats för fullgörande
av dem enligt 27 § 1 mom. samma lag åliggande tjänstgöring, icke
åtnjuta näringsbidrag enligt 15 eller 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen,
förrän de fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt 360 dagar.

Kommittén har i sin motivering till 18 §, vilken motsvarar 17 § i nu förevarande
förslag, anfört:

Näringsbidraget jämlikt 15 § (motsvarande 14 § i förevarande förslag) har
till uppgift att under den värnpliktiges tjänstgöring möjliggöra det fortsatta
drivandet av dennes rörelse, så att den värnpliktiges familj kan
erhålla sitt uppehälle av rörelsen. Familjepenning och bostadsbidrag kan
därför icke utgå samtidigt med näringsbidrag som nu sagts. Vid inträffande
sjukdomsfall eller dödsfall i familjen nödgas familjeförsörjaren
vidkännas oförutsedda utgifter, som ofta icke kunna bestridas av de
ordinarie inkomsterna. Med hänsyn härtill har det synts kommittén skäligt,
att den värnpliktige näringsidkaren kan erhålla sjukbidrag och begravnings -

96

Kungl. Majus proposition nr 339.

bidrag jämte näringsbidrag. Det kan även erinras om, att enligt praxis begravningsbidrag
beviljats, därest den avlidne, örn näringsbidrag icke utgått,
skulle ha tillerkänts familjepenning utöver grundbeloppet.

Beträffande ifrågavarande paragrafer hänvisas till vad i den allmänna motiveringen
anförts rörande näringsbidraget.

Om sjukbidrag.

18 §.

I motiveringen till förevarande paragraf har kommittén anfört:

Enligt 15 § gällande förordning är sjukbidraget inskränkt till kostnader, föranledda
av läkare- eller anstaltsvård. Det kan emellertid finnas fall, då den
värnpliktige nödgas vidkännas utgifter för vård och tillsyn i hemmet av sjuk
familjemedlem. Vidare medger det nuvarande stadgandet endast sjukbidrag
för läkemedel men däremot icke för exempelvis erforderliga glasögon och
ortopediska hjälpmedel. För att bereda den värnpliktige möjlighet att erhålla
bidrag jämväl för ovannämnda utgifter har stadgandet givits en vidare
avfattning än för närvarande. Vid formuleringen av den föreslagna nya bestämmelsen
har även beaktats, att enligt vad under 18 § angivits, sjukbidrag
skall utgå jämsides med näringsbidrag som i 15 § sägs.

I likhet med vad som för närvarande gäller föreslås sjukbidraget skola
utgå för samma tid som familjepenningen.

I fråga örn sjukbidrag för tandvård föreslås av kommittén särskilda detaljerade
bestämmelser i 19 § i förslaget till krigsfamiljebidragskungörelse.

Familjebidragsnämnden i Umeå har framhållit, att möjlighet att bevilja
familj epenning åt husföreståndarinna, där ensam hustru vore oförmögen till
arbete, syntes saknas. Tvekan rådde sålunda örn huru det skulle förfaras, då
ensam hustru insjuknade och icke kunde intagas å sjukvårdsanstalt. De ifrågasatta
bestämmelserna angående sjukbidrag syntes icke heller, under de förutsättningar
som ovan nämnts, medgiva avlönande av husföreståndarinna eller
tjänarinna, önskvärt vore därför, att möjligheter öppnades för att i form av
sjukbidrag avlöna ifrågavarande hjälp.

Departements- I anledning av vad familjebidragsnämnden i Umeå anfört vill jag framhålla,
chefen. kommittéförslaget, till vilket jag i förevarande avseende ansluter mig, inne bär

den ändringen i förhållande till nu gällande bestämmelser, att sjukbidrag
kan utgå till kostnader jämväl för vård i hemmet under kortare tid. Uppkommer
fråga örn vård i hemmet under längre tid och anställes i anledning härav husföreståndarinna,
torde 3 § sista stycket få träda i tillämpning.

Om begravningsbidrag.

19 §.

Enligt kommittéförslaget skall begravningsbidrag, till skillnad från vad nu
är fallet, kunna utgå jämsides med näringsbidrag jämlikt 15 § (motsvarande
14 § i nu förevarande förslag). Kommittén har för att undvika
en särskild behovsprövning i fråga örn begravningsbidraget anknutit
rätten till dylikt bidrag till näringsbidraget på samma sätt som begrav -

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ningsbidraget nu är anknutet till familjepenningen. Med anledning av
vissa önskemål, som framställts till kommittén rörande en utvidgning
av kretsen av de familjemedlemmar, som enligt gällande bestämmelser äro
berättigade till begravningsbidrag, har kommittén förklarat, att då rätten till
begravningsbidrag enligt kommittéförslaget utan särskild behovsprövning anknutits
till familjepenning respektive näringsbidrag, en dylik utvidgning icke
torde böra ske utan att särskilda restriktiva villkor infördes. För att i möjligaste
mån förenkla prövningen har emellertid kommittén velat undvika att
föreskriva särskilda villkor för rätten till begravningsbidrag och därför bibehållit
gällande bestämmelser i detta hänseende.

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

Om hemortslön.

20 §.

Börande grunderna för hemortslönen hänvisar kommittén till den allmänna
motiveringen. Beträffande den närmare utformningen av ifrågavarande
paragraf har kommittén i sin motivering inskränkt sig till en hänvisning till,
att paragrafen avfattats i nära överensstämmelse med kungörelsen den 1 april
1942 (nr 168) örn ändrad lydelse av 1 och 2 §§ kungörelsen den 28 juni 1941
(nr 506) örn långtidstillägg för vissa värnpliktiga.

Med avseende å den tid, som finge tillgodoräknas för erhållande av hemortslön,
ha riksräkenskapsverket, för svar sväsendets lönenämnd samt chefen för
flygvapnet och flygförvaltningen hemställt, att uttrycklig föreskrift måtte meddelas,
att i nämnda tid icke finge medräknas första tjänstgöring. I sistnämnda
yttrande har ifrågasatts, örn icke kravet på fullgjord första tjänstgöring kunde
ersättas med villkor örn viss levnadsålder. Vidare ha chefen för flygvapnet och
flygförvaltningen särskilt uttalat, att förvärvad rätt till hemortslön icke borde
kunna åberopas efter längre tids hemförlovning. Försvar sväsendets lönenämnd
har ytterligare anmärkt, att den i 1 mom. intagna regeln för beräkning
av tjänstgöringstid, enligt vilken endast viss tid efter den 2 september 1939
finge tagas i beräkning för erhållande av hemortslön, icke borde inflyta i
förordningen utan intagas i en särskild författning med bestämmelser angående
hemortslön åt värnpliktiga, vilka på grund av sin tjänstgöring under
den nu rådande förstärkta försvarsberedskapen finge komma i åtnjutande
av denna förmån. Lönenämnden har dessutom påpekat, att enligt den
formulering, som föreslagits beträffande tjänstgöring fullgjord efter eget
åtagande, värnpliktig, vilken efter eget åtagande kommenderats till utbildning
vid kurs eller skola, organiserad vid annat förband än hemortsförbandet,
icke syntes få räkna denna tjänstgöring till godo för erhållande av hemortslön.
Lönenämnden, som utginge från att kommittén icke haft för avsikt att
utesluta sådan tjänstgöring såsom kvalifikationsgrund för erhållande av hemortslön,
finge därför föreslå, att nu ifrågavarande stadgande omformulerades
så, att även denna tjänstgöring finge tagas i beräkning för att grunda rätt
till hemortslön.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

1163 4 ‘t 7

98

Kungl. Majus proposition nr 339.

Riksräkenskapsverket har påpekat, att därest nuvarande beredskapstillstånd
skulle upphöra för att eventuellt efter någon tid åter inträda, komme
med den föreslagna lydelsen även den under nuvarande beredskap fullgjorda
tjänstgöringstiden att tagas i beräkning vid bestämmande av hemortslön.

Familjebidragsnämnden i Solna har framhållit, att krigsfrivilliga enligt
förslaget skulle bliva sämre lottade än övriga värnpliktiga.

De av kommittén i andra stycket föreslagna undantagen lia föranlett åtskilliga
erinringar i yttrandena, överbefälhavaren har sålunda anfört:

Denna bestämmelse synes ej tillräckligt motiverad. Yad särskilt angår
dem, som skola bliva reservofficerare, är utbildningen till fast anställning
för dem ej utbildning i deras blivande yrke, och de förmåner, vilka reservofficerarna
nu erhålla, äro ingalunda så stora, att de kunna motivera sämre
avlöning under utbildningstiden. Undantagsbestämmelsen lsommer därjämte
att medföra högst olika resultat inom olika försvarsgrenar. Vid armén skall
i fortsättningen utbildningen till aktiv officer, reservofficer och värnpliktig
officer sammanfalla, intill dess att utbildningen för de två sistnämnda
grupperna är avslutad, och först då torde uppdelningen i de tre grupperna
äga rum. (Här frånses, att de blivande statofficerarna måste gå aspirantskolans
vinterkurs). Inom armén torde därför hemortslön komma att utgå
till de blivande reservofficerarna under hela utbildningstiden och till de
blivande aktiva officerarna under större delen av utbildningstiden. Annorlunda
blir förhållandet vid marinen och vid flygvapnet, där själva uttagningen
till aktiv officers- eller reservofficersaspirant åtminstone i huvudsak sker
tidigare. Jag anser det riktiga vara, att under den gemensamma utbildningstiden
alla kategorier av de till befälsutbildning uttagna avlönas lika.

Chefen för armén har beträffande ifrågavarande spörsmål framhållit, att
enligt förslaget de, som underginge utbildning till fast anställning vid krigsmakten,
icke komme i åtnjutande av hemortslön. Under fredsförhållanden
komme dessa att avlönas i särskild ordning, varvid ifrågavarande bestämmelse
syntes riktig. Örn däremot såsom nu krigsavlöningsreglementet tilllämpades
på alla kategorier av värnpliktiga, syntes bestämmelsen icke lämplig.
Utbildningen av värnpliktiga officerare, aktiva officerare och reservofficerare
avsåges bedrivas gemensam till och med officersaspirantskolan. Antagning
av aktiva och reservofficeraspiranter behövde icke ske förrän vid
slutet av denna skola, d. v. s. efter 2 års sammanlagd utbildningstid, då hem
ortslön åtnjutits enligt förslaget. För att säkerställa rekryteringen av aktiva
officersaspiranter och reservofficersaspiranter syntes det nödvändigt, att
dessa i avseende på hemortslön icke bleve sämre lottade än de värnpliktiga
officersaspiranterna. Därest föreslaget fredsavlönings- och premiesystem icke
komme att tillämpas på nu pågående utbildningskontingenter av officersaspiranter
av olika kategorier, syntes lämplig övergångsbestämmelse i berört
hänseende erfordras

Riksräkenskapsverket har ansett billigheten tala för att de olika kategorierna
av alla till officersutbildning uttagna jämställdes i fråga om möjligheten
att erhålla hemortslön, vare sig utbildningen åsyftade vinnande av anställning
såsom officer på aktiv stat eller i reserven eller såsom värnpliktig
officer.

Kungl. Majus proposition nr 339.

99

Chefen för mannen har påpekat, att till värnpliktiga, som underginge utbildning
till fast anställning, även räknades officerare tillhörande marinens
reserv, samt vidare anfört:

För utbildning härtill avses värnpliktiga med sjökaptensexamen, vilka på
frivillighetens väg antagas till reservofficersaspiranter och sedermera till
reservkadetter. Deras medelålder är jämförelsevis hög, cirka 24 år, de hava
i stort antal redan före antagningen till aspiranter fullgjort tjänstgöring för
utbildning enligt värnpliktslagens 27 (28) §, och de äro ofta redan då gifta.
Intill tiden för antagning till reservkadetter åtnjuta de värnpliktiga vanliga
förmåner och därefter löneförmåner i likhet med flaggkorpral med 72 månaders
tjänstetid vid sjömanskåren. Propositionen 1942: 210 (sid. 492) avser
emellertid en revision härutinnan, varigenom reservkadetterna skulle tillerkännas
huvudsakligen endast värnpliktigs löneförmåner, dock icke hemortslön
vid tillämpning av rubricerat författningsställe. På grund av sin genom
sjökaptensexamen erhållna utbildning, oftast vunnen genom personliga och
ekonomiska uppoffringar, varav staten i förevarande fall drager fördel, synes
det emellertid förenat med billighet och rättvisa, att reservofficersaspiranter
(reservkadetter) vid flottan i likhet med övriga sjökaptener, som avses utbildas
till värnpliktiga officerare, komma i åtnjutande av hemortslön. — Motsvarande
personalgrupp finnes icke inom övriga truppslag.

Marinförvaltningen har förutsatt, att i den mån personal i reserven kunde
sägas innehava fast anställning, stadgandet avsåge jämväl sådan personal.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha utgått från att det ifrågavarande
undantaget allenast borde avse de värnpliktiga, som genomgå krigsskola
(krigsskolan respektive sjökrigsskolan och kadettskolan), varvid i undantaget
borde inbegripas tid, som infölle mellan två årskurser. Statskontoret
och arméförvaltningen ha erinrat örn att 1941 års utredning angående samvetsömma
värnpliktiga uttalat, att dylika värnpliktiga i alla andra hänseenden
än de, som betingades av deras tjänstgöring såsom obeväpnade, likställdes
med andra värnpliktiga och sålunda bland annat erhölle samma ekonomiska
förmåner. Statskontoret har med hänsyn härtill funnit de samvetsömma böra
jämväl erhålla hemortslön.

Socialstyrelsen har framhållit, att de bestämmelser, som gällde för avgifterna
till erkända arbetslöshetskassor, icke syntes vederbörligen lia beaktats
i kommitténs utformning av förslaget. Arbetslöshetskasseförordningen medgåve
en respittid av åtta veckor för betalning av de för medlem av arbetslöshetskassa
stadgade avgifterna. Enligt erfarenhet vore de värnpliktiga vid inkallelsen
till beredskapstjänst ofta redan betalningsskyldiga för ett antal
veckoavgifter i arbetslöshetskassorna. Det belopp, det rörde sig örn, torde i
allmänhet understiga 10 kronor, men eftersom dessa värnpliktigas ekonomi
vid sagda tillfällen som regel vore mycket svag, komme de ofta i behov av
hjälp för att undgå uteslutning från kassan. Sådan hjälp skulle de emellertid
icke kunna få genom hemortslönen, eftersom denna utginge först efter
90 dagars tjänstgöring och i efterskott på sätt som ovan nämnts. Förhållandet
finge en avsevärd betydelse för vederbörande personer, ty efter uteslutningen
kunde de icke förvärva sig rätt till arbetslöshetsunderstöd från erkänd
arbetslöshetskassa förrän tidigast tolv månader efter den militära tjänst -

Departements chefen.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

göringstidens slut. Det syntes kunna ifrågasättas, om icke det här berörda
problemet borde beaktas vid den definitiva utformningen av krigsfamiljebidragssystemet.
Hur detta skulle ske, hade styrelsen icke ansett sig kunna
närmare uttala sig örn.

Chefen för armén har föreslagit, att benämningen »hemortslön» skulle utbytas
mot »långtidslön» eller »långtidsbidrag».

Hemortslönen — vilket synes mig utgöra en lämpligare benämning på
den förmån, varom här är fråga, än den av chefen för armén föreslagna benämningen
långtidslön eller långtidsbidrag -— förutsättes icke skola tillkomma
andra värnpliktiga än sådana, som enligt krigsavlöningsreglementet
åtnjuta lön såsom värnpliktiga. Örn värnpliktiga jämlikt stadgandet i 27 §
2 mom. värnpliktslagen inkallas till fullgörande av beredskapsövning, skall
hemortslön alltså icke utgå till dem, örn icke Kungl. Majit förordnar, att de
skola åtnjuta avlöning enligt krigslönebestämmelserna. Värnpliktiga, som
fullgöra vanlig fredstjänstgöring och som därunder enligt stadgandet i 1 §
4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen aga uppbära familjebidrag enligt
denna förordning, avses icke skola komma i åtnjutande av hemortslön; härom
har intagits föreskrift i nämnda moment.

I 20 § 1 mom. av departementsförslaget ha införts föreskrifter, som lägga
i Kungl. Majits hand att bestämma, från vilken dag värnpliktig skall äga
räkna tid för erhållande av rätt till hemortslön. I kommittéförslaget hade
såsom sådan dag angivits den 2 september 1939, men denna tidsbestämning
har med anledning av vad lönenämnden anfört i sitt utlåtande utgått i
departementsförslaget, då den kan äga tillämpning endast i fråga om nuvarande
beredskapstillstånd. Givetvis kan i framtiden uppkomma behov att
för andra värnpliktigas del bestämma annan tidpunkt, och av denna anledning
bör Kungl. Majit äga befogenhet att meddela erforderlig tidsbestämning.
Ett motsvarande stadgande har införts jämväl beträffande värnpliktiga,
vilka tidigare innehaft anställning över stat. Med sådan anställning åsyftas
i detta sammanhang på grund av beredskapsförhållanden särskilt medgiven
överstatsanställning för f. d. fast anställt manskap och för värnpliktiga, vilka
genomgått befäls- eller specialutbildning. Chefens för flygvapnet och flygförvaltningens
uttalande, att förvärvad rätt till hemortslön icke borde kunna
åberopas efter längre tids hemförlovning torde i så måtto förtjäna beaktande,
att, örn efter en återgång till fredsförhållanden nytt beredskapstillstånd skulle
behöva anbefallas, Kungl. Majit då bör bestämma, huruvida under tidigare
beredskapstillstånd fullgjord tjänstgöring skall tillgodoräknas eller icke för
tillgodonjutande av rätt till hemortslön.

Såsom förutsättning för att värnpliktig skall äga räkna tjänstgöringstid
tillgodo för erhållande av hemortslön bör givetvis gälla, att han först fullgjort
honom i fredstid''åliggande tjänstgöring. Härom ha intagits föreskrifter
i 2 mom. Den där stadgade tjänstgöringstiden är för åtskilliga äldre värnpliktiga,
som fullgjort tjänstgöring innan 1936 års värnpliktslag trädde i
kraft, bestämd till längre tid än som motsvarar dem enligt då gällande värn -

Kungl. Maj.-ts proposition nr 339.

101

pliktslag åliggande fredstjiinstgöring. Härav kommer att följa, att de måste
lia fullgjort viss tids beredskapstjänstgöring, innan de äga räkna kvalifikationstid
för erhållande av rätt till hemortslön. Med hänsyn till nödvändigheten
att ha någorlunda enkla beräkningsgrunder på detta område har jag
funnit mig böra bortse från att ifrågavarande värnpliktiga måste fullgöra
något längre beredskaps- eller krigstjänstgöring än yngre kamrater, innan de
bli berättigade till hemortslön. Stadgandet i fråga har ingen motsvarighet
i kommittéförslaget. I anslutning till detta stadgande har infört? bestämmelse
rörande tillgodoräknande av fredstjänstgöring, från vilken värnpliktig blivit
i vederbörlig ordning helt eller delvis befriad.

I samma moment ha också intagits bestämmelser om rätten till hemortslön
för värnpliktiga, vilka undergå utbildning för vinnande av fast anställning
vid krigsmakten, d. v. s. för officers- och reservofficersaspiranter m. fl.
Kommittén hade föreslagit, att dessa skulle helt uteslutas från rätt till hemortslön,
men i likhet med vissa myndigheter har jag icke funnit tillräckliga
skäl för en sådan undantagsbestämmelse vara för handen. Det bör nämligen
beaktas, att arméns blivande officerare på aktiv stat och i reserven hädanefter
komma att under de första två utbildningsåren utbildas tillsammans
med blivande värnpliktiga underofficerare och officerare. Under denna tid
böra de också få komma i åtnjutande av samma förmåner som de sistnämnda.
I viss utsträckning bli utbildningsförhållandena desamma även vid marinen
och flygvapnet. Med hänsyn härtill bör vid samtliga försvarsgrenar ifrågavarande
kategori värnpliktiga under tid, då krigsavlöningsreglementet tilllämpas,
göras berättigade till hemortslön från och med den tjänstgöringsdag,
då övriga värnpliktiga få denna förmån, d. v. s. från och med den 451:a tjänstgöringsdagen.
I princip borde de emellertid mista förmånen i samband med
att den egentliga officersutbildningen (motsvarande utbildning) tager sin
början. Även här gäller det emellertid, att enkla regler böra införas. Ehuru
det medför vissa ojämnheter såväl de olika försvarsgrenarna emellan som
också mellan nu ifrågavarande personalkategori och blivande värnpliktiga
underofficerare och officerare, har det synts mig lämpligast att stadga, att
rätten till hemortslön skall upphöra, när utbildningen förts fram så långt, att
officersaspiranten (motsvarande) befordras, konstitueras eller tilldelas högre
tjänstegrad (tjänsteklass) än furirs, d. v. s. när han tillträder krigslöneförmåner
såsom underofficer, vilket enligt nu gällande krigsavlöningsbestämmelser
medför en ökning av krigslönen med 30 kronor för månad i förhållande
till vad som utgår till furir. Jag förutsätter härvid, att befordran till den nuvarande
flaggkorpralsgraden icke längre skall förekomma vid marinen. Förslaget
innebär för blivande officerare på aktiv stat, att de under tid, då krigsavlöningsreglementet
tillämpas, och med den i propositionen 1942: 210 beräknade
utbildningstiden fram till officersbefordran — vid armén och kustartilleriet
42 månader, vid flottan 39 månader och vid flygvapnet 341/2 månader
■—- skulle få uppbära hemortslön vid armén under 14 månader, vid flottan
under 7 månader, vid kustartilleriet under 10 månader och vid flygvapnet
under 13''/2 månader. Olikheterna i tiden, varunder hemortslön skulle få upp -

102

Kungl. Majds proposition nr 339.

bäras, sammanhänga dels med att underofficersgraden nås efter olika lång
utbildningstid, dels ock med att den sammanlagda utbildningstiden, såsom av
ovan lämnade uppgifter framgår, varierar de olika försvarsgrenarna emellan
och inom marinen även mellan flottan och kustartilleriet. Jag kan däremot
icke tillstyrka att, såsom marinförvaltningen sjmes finna lämpligt, viss fast
anställd personal skulle medgivas rätt till hemortslön.

I paragrafen har jämväl — i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget
— intagits bestämmelser örn i vilka fall hemortslön må utgå till
värnpliktiga, vilka efter eget åtagande äro i tjänstgöring, och till krigsfrivilliga.
Dessa bestämmelser ansluta sig till de för långtidstillägget gällande. Familjebidragsnämnden
i Solna har ansett skäl vara för handen att medgiva alla
krigsfrivilliga, som räkna en tjänstgöringstid av minst 90 dagar, hemortslön
liksom de värnpliktiga, vilka blivit inkallade till tjänstgöring. Denna uppfattning
kan jag icke dela.

Yad angår de samvetsömma har departementsförslaget utformats så, att
dessa få hemortslön enligt motsvarande regler som vanliga värnpliktiga. Detta
innebär, att för sådana värnpliktiga i kvalifikationstiden för erhållande av hemortslön
icke må inräknas den för dem föreskrivna förlängningen av tjänstgöringstiden.

I fråga örn hemortslönens belopp och tjänstgöringstid, som skall fordras
för hemortslöns erhållande, har jag förut uttalat min anslutning till kommitténs
förslag. Socialstyrelsens påpekande av önskvärdheten att bereda
de värnpliktiga, som äro medlemmar i arbetslöshetskassa, möjlighet att erlägga
förfallna avgifter till dylik kassa synes mig icke kunna tillgodoses genom att
minska den föreslagna tjänstgöringstiden av 90 dagar för erhållande av rätt
till hemortslön. Spörsmålet örn dessa värnpliktigas förhållande till arbetslöshetskassa
under tiden för militärtjänstgöringen synes mig i stället böra upptagas
till övervägande i annan ordning. Finnes icke annan möjlighet att
bevara de värnpliktigas rätt till bidrag ur arbetslöshetskassa, synes det i särskilda
fall kunna ifrågakomma att för inbetalning av ifrågavarande avgifter
anlita de till landshövdingarnas förfogande ställda medlen för hjälpverksamhet
åt de värnpliktigas familjer.

Utöver ovanstående ha vissa smärre jämkningar vidtagits i kommitténs
förslag till ifrågavarande paragraf.

Örn skyldighet att taga arbete.

21 och 22 §§•

I fråga örn 21 § innebär kommittéförslaget, frånsett en formell ändring med
hänsyn till grundbeloppets borttagande, en uppmjukning av motsvarande stadgande
i 16 § gällande förordning såtillvida som kommittén föreslår att vid
fullgörande av skyldighet, som i paragrafen sägs, möjlighet skall finnas att nedsätta
bostads- eller näringsbidraget efter vad som finnes skäligt. Den föreslagna
22 § utgör en motsvarighet till 21 § för det fall att värnpliktigs familjemedlem
lämnar innehavd arbetsanställning. För tillämpligheten av 22 § har
kommittén icke ansett särskilt förordnande av Konungen erforderligt.

103

Kungl. Majus proposition nr 339.

Rörande dessa stadganden har svenska arbetsgivareföreningen anfort:

Föreningen vill med hänsyn till den alltmer framträdande bristen på arbets
kraft inom vissa områden av näringslivet starkt förorda de i 22 och 23 §§
(motsvarande 21 respektive 22 § i nu förevarande förslag) upptagna bestämmelserna
om skyldighet för bidragstagare att söka, antaga och behålla arbete.

Skulle de principer för behovsprövningens tillämpning, som kommittén förordat,
antagas, och skulle bidragen erhålla den föreslagna omfattningen, synes
det nödvändigt att föranstalta örn ikraftträdande av 22 §. Särskild övervakning
av bidragsmottagarna med hänsyn till deras möjlighet att taga anställning
inom näringslivet bör ordnas framför allt i sådana större samhällen, där
nämnderna endast i undantagsfall hava personlig kännedom örn de individuella
förhållandena. Anledningen till den föreslagna bestämmelsen i 23 § är uppenbarligen
den, att erfarenheten givit vid handen, att familjemedlemmar till värnpliktiga,
som inkallats, ofta sluta sin anställning med den motiveringen, att
familjebidraget väl räcker till för familjens försörjning. Det är under sådana
förhållanden tydligt, att 23 §, om den verkligen kommer i tillämpning, fyller
ett visst behov.

Föreningen har vidare funnit det angeläget, att möjlighet tillskapades, varigenom
en familjebidragsnämnd skulle kunna åläggas att nedsätta respektive
indraga familjebidrag på sätt föreskrives i 22 och 23 §§. En dylik befogenhet
syntes böra inrymmas åt tillsynsmyndigheten. Det skulle då vara möjligt
exempelvis för ett företag, som märkte en tendens i ifrågavarande hänseende,
att fästa tillsynsmyndighetens uppmärksamhet på förhållandet, vilket i sin tur
skulle kunna föranleda ett ingripande.

Den av svenska arbetsgivareföreningen väckta frågan örn ikraftträdandet av Departements21
§ torde icke böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang. Givet chefen.
är, att tillsynsmyndigheten har att ägna uppmärksamhet åt såväl detta spörsmål
som tillämpningen av 22 §.

Om familjebidragsnämnd.

23—26 §§.

I det föreliggande förslaget ha i stället för den hänvisning som gjorts i
gällande förordning intagits de bestämmelser örn byggnadsnämnd i stad, som
återfinnas i 9—11 §§ byggnadsstadgan den 20 november 1931. Särskilt stadgande
har föreslagits av innebörd, att endera av ordföranden och vice ordföranden
skall vara icke krigstjänstskyldig person.

Med anledning av påpekanden av kammarrätten har en mindre ändring av
formell natur gjorts i 25 och 26 §§, varjämte i 2 mom. i sistnämnda paragraf
intagits bestämmelse om att protokoll från familjebidragsnämnds sammanträde
skall kunna justeras jämväl av suppleant, som närvarit vid sammanträdet.

Om familjebidragens bestridande m. m.

27 §.

Kommittén har i huvudsak oförändrade bibehållit bestämmelserna i nuvarande
17 § rörande vilken kommun, som har att svara för bidragen. Betalningsskyldigheten
i fråga om hemortslönen har av kommittén anknutits till samma

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

kommun som har att utgiva krigsfamiljebidraget. Som motivering till föreslagen
ändrad lydelse av 17 § andra stycket har kommittén anfört att omformuleringen
skett i syfte att utmärka, att jämväl i fall, då kommun på förhand anmäler
till annan att värnpliktig har för avsikt att flytta över till den senare
kommunen och så även sker, betalningsskyldigheten övergår å sistnämnda
kommun från och med kalendermånaden näst efter det anmälan skedde.

Familjebidragsnämnden i Skellefteå har ansett, att den kommun, där den
värnpliktige vid inryckningen var mantalsskriven, borde svara för familjebidraget.

Familj ebidragsnämnden i Örebro har ansett det innebära ökad kommunal
rättvisa, örn i de fall, då de värnpliktiga vid inkallelsen bevistade läroanstalt
och icke vore mantalsskrivna där anstalten vore belägen, betalningsskyldigheten
ålades den kommun, där den värnpliktige vore eller borde vara mantalsskriven.
Detsamma borde gälla för de fall, vilka vore att hänföra under 3 §
5 mom. mantalsskrivningsförordningen.

Familj ebidragsnämnden i Umeå har med instämmande av länsstyrelsen i
Västerbottens län beträffande stadgandet i andra stycket framhållit, att
erfarenheten visat, att det vore svårt att fastställa, örn flyttning skulle
anses hava skett eller icke. Värnpliktiga, som inryckte för tjänstgöring
och som kunde påräkna längre tids tjänstgöring i regementets depåort,
toge i åtskilliga fall familjerna till sig för längre eller kortare tid. Det
torde knappast med skäl kunna påstås, att den värnpliktige därför inflyttat
till förläggningsorten. Utflyttningskommunerna torde likväl påstå detta. Ett
flertal gränsfall i fråga örn huruvida flyttning förekommit eller icke uppstode
sålunda. Även örn inflyttningskommunen enligt de föreslagna bestämmelserna
bomme att åsamkas relativt små kostnader för familjebidragen, kunde det
knappast anses försvarligt, att bidrag skulle bestridas av kommuner, som icke
egentligen hade att skaffa med ifrågavarande värnpliktiga. Mera preciserade
bestämmelser i hithörande avseenden syntes därför vara på sin plats. Inflyttningskommun
kunde givetvis utan olägenhet förskottera bidragen, men då
någon verklig inflyttning under tiden för militärtjänstgöringen sällan torde
komma till stånd, borde utflyttningskommunen hela tjänstgöringstiden bibehålla
skyldigheten att bestrida bidragen.

Länsstyrelsen i örebro län har ansett, att bestämmelserna örn övertagande
av betalningsskyldighet för familjebidrag vid värnpliktigs flyttning från en
kommun till annan lämpligen borde kompletteras med bestämmelse angående
vilken av kommunerna, som hade att gälda flyttningskostnaderna. Enligt
länsstyrelsens erfarenhet syntes det lämpligen böra åläggas den kommun,
från vilken flyttningen skedde, att ersätta dylik kostnad, oberoende av vad
de föreslagna bestämmelserna i 28 § andra stycket i övrigt innehölle örn övergång
av betalningsskyldighet. Flyttningen kunde eljest bliva försvårad för
den värnpliktige med hänsyn till att inflyttningskommunen hade svårare än
utflyttningskommunen att bedöma förutsättningarna för flyttningsbidrag.

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Att såsom i vissa yttranden framhållits som önskvärt meddela mera preciserade
bestämmelser för avgörande av frågan, när värnpliktig kan anses ha
flyttat från en kommun till en annan, torde knappast vara möjligt. Denna
fråga torde som hittills få avgöras för varje särskilt fall.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Örebro län anfört har i 27 § tillagts
bestämmelse örn att betalningsskyldigheten för flyttningskostnad skall åvila
utf ly ttningskommunen.

Att såsom i vissa yttranden påyrkats i princip ändra de bestämmelser, som
reglera vilken kommun betalningsskyldigheten för familjebidrag skall åvila,
synes mig åtminstone under nuvarande förhållanden icke böra ifrågakomma.

28 §.

Enligt 18 § första stycket gällande förordning är kommun pliktig förskjuta
familjepenning och sjukbidrag till familjemedlem, som vistas i kommunen.
Stadgandet torde ha avsett att tjänstgöra som en hjälpregel i fall, då tvister
rörande betalningsskyldigheten enligt 17 § uppkomma mellan kommuner. I
sin motivering till ändringarna i denna paragraf har kommittén anfört:

Enär den av kommittén föreslagna normerade behovsprövningen kan innebära
vissa svårigheter att särskilt bestämma familjepenningen för varje
familjemedlem, har kommittén anknutit den förevarande hjälpregeln till den
värnpliktige i stället för till familjemedlem. Kommittén har vidare föreslagit
att stadgandet utvidgas att omfatta jämväl bostadsbidrag, näringsbidrag och
begravningsbidrag. För att i möjligaste mån undanröja osäkerhet i fråga örn
stadgandets tillämpning har kommittén vidare utbytt familjemedlems vistelseort
mot den värnpliktiges bostadsort å inryckningsdagen. I fråga örn näringsbidrag
föreslår kommittén, att skyldigheten att utbetala bidraget skall åligga
kommun, varest näringen eller rörelsen utövas från fast driftsställe, framför
allt med hänsyn till att behovsprövningen lättast torde kunna verkställas i
denna kommun. Familjepenning som förskjutes jämlikt första momentet förevarande
paragraf, skall enligt särskilt stadgande bestämmas med hänsyn till
ortsgrupp I.

Kommittén har vidare i motiveringen till denna paragraf återgivit ett till
kommittén gjort uttalande, i vilket som en brist i nu gällande bestämmelser
betecknats att dessa efter sin ordalydelse ej reglerade det vanligaste fallet av
tvister, nämligen tvister mellan kommuner, vilken av dem som i egenskap av
hemortskommun enligt 17 § första stycket vore skyldig betala familjebidrag
d. v. s. behandla inkommen bidragsansökan, varjämte påpekats, att det ej
heller funnes angivet hur återbetalningen skulle bestämmas i det fall, att
kommun jämlikt 18 § förpliktades återbetala bidrag som fastställts efter
högre ortsgrupp än den kommunen tillhörde. Enligt berörda uttalande förefölle
det vara riktigast, att kommunen i fråga själv ej skulle behöva vidkännas
större utgift för bidraget än som belöpte å kommunen efter dess egen ortsgrupp
och att skillnaden utginge såsom statsbidrag. Med anledning av berörda
uttalande har kommittén framhållit, att frågan, huruvida kommun hade
skyldighet att jämlikt 17 § utgiva familjebidrag, torde få avgöras genom besvär
till högre instans över nämndens avslagsbeslut. Vidare har kommittén
påpekat, att i det fall, att kommun jämlikt första momentet vore skyldig för -

Departements chefen.

Departements chefen.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

skjuta bidrag, familjepenningen enligt kommittéförslaget skulle bestämmas
enligt ortsgrupp I. Då fråga vore örn förskjutande enligt andra momentet,
skulle enligt kommitténs mening familj epenningen givetvis bestämmas med
hänsyn till den ortsgrupp inflyttningskommunen tillhörde.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har, då kommittén enligt länsstyrelsens
mening överdrivit svårigheterna att fördela utgående familjepenning på
olika familjemedlemmar, ansett sig icke heller kunna tillstyrka, att någon ändring
infördes i fråga örn skyldigheten för kommun å familjemedlems vistelseort
att förskjuta familjebidrag, varav familjemedlem anses vara i oundgängligt
behov. Föreskriften örn att näringsbidrag kunde förskjutas av kommun, där
näringen utövades från fast driftställe, syntes medföra onödigt korresponderande
mellan olika familjebidragsnämnder. Särskilt behov av ifrågavarande
föreskrift torde icke föreligga.

Med hänsyn till att nu gällande bestämmelse örn att familjepenningen skall
beräknas särskilt för varje familjemedlem föreslås skola utgå, torde, såsom
kommittén föreslagit, skyldighet att förskjuta familjepenningen icke vidare
böra åligga den kommun, där familjemedlem vistas, utan i stället den värnpliktiges
bostadskommun. I likhet med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län anser jag behov av särskilt stadgande rörande förskjutandet av näringsbidrag
icke föreligga.

29 §.

I fråga om skälen för den ändrade fördelningen av kostnaderna för bidragen
mellan stat och kommun hänvisas till den allmänna motiveringen.

Andra stycket av denna paragraf överensstämmer med 19 § andra stycket
gällande förordning, bortsett från ett förtydligande av formell natur.

Här torde vidare något böra beröras frågan rörande granskningen av
familj ebidragsnämndernas förvaltning, då denna fråga äger nära samband
med frågan örn statsbidragens bestämmande.

Kommittén har i sitt betänkande lämnat en redogörelse för de erfarenheter,
som länsstyrelserna vunnit rörande den verksamhet, som bedrives av revisorerna
för granskning av familj ebidragsnämndernas förvaltning, vilken redogörelse
enligt kommitténs mening utvisar, att det nuvarande systemet för
revision är behäftat med åtskilliga brister. Vidare har kommittén erinrat örn
att 1941 års riksdags revisorer i sin berättelse uttalat sig i samma ämne och
att de ifrågasatt en omläggning av familjebidragsrevisionen.

Efter att hava framhållit, att också överrevisorerna vid statens arbetsmarknadskommission
i olika sammanhang påtalat såväl den bristfälliga kontrollen
från revisorernas sida över författningarnas tillämpning som också den i åtskilliga
fall konstaterade avsevärda förseningen i ingivandet av statsbidragsansökningar,
har kommittén för egen del uttalat bland annat, att det med
hänsyn till gjorda erfarenheter syntes angeläget, att revisionen av familjebidragsnämndernas
verksamhet ordnades så, att granskningsarbetet bleve fullt
effektivt och utfördes snabbt, samt att länsstyrelsernas granskning av stats -

Kungl. Majus proposition nr 339. 107

bidragsansökningarna och sålunda även av redovisningarna för verksamheten
i görligaste mån påskyndades.

Kommittén har i anslutning härtill framhållit, att man kan gå fram på
olika vägar för att nå det angivna syftet. Då länsstyrelserna redan nu i
samband med behandlingen av ärenden, som röra ^anordning av medel till
familj ebidragsnämnder, hade att taga del av vissa redovisningshandlingar,
som ligga till grund för statsbidragsansökningarna, hade det synts kommittén
ligga närmast till hands, att revisionsverksamheten knötes till länsstyrelsen
i fastare form än som för närvarande vore fallet. Kommittén har också lämnat
en närmare redogörelse för huru detta förslagsvis skulle kunna ordnas.

I åtskilliga av de avgivna utlåtandena har frågan örn revisionens ordnande
berörts. Olika meningar ha gjort sig gällande, men i flera av utlåtandena har
framhållits vikten av att verksamheten blir effektivare ordnad än hittills.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har föreslagit en förstärkning av den statliga
kontrollen på så sätt, att familjebidragsnämnd utökades med en av länsstyrelsen
utsedd ledamot med uppgift att mot ett mindre, statligt arvode inom
nämnden tillvarataga statsverkets intressen.

För egen del är jag icke beredd att nu taga ställning till frågan, på vilket Departementssätt
revisionen bör effektiviseras och behandlingen av statsbidragsansök- ehef€Hningarna
påskyndas. Då frågan icke är av natur att behöva underställas
riksdagen, bör den bliva föremål för ytterligare övervägande i samband med
utfärdandet av krigsfamiljebidragskungörelsen, i vilken bestämmelserna om
revisionen skola intagas. Oavsett örn särskilda revisorer liksom hittills skola
av länsstyrelsen förordnas för varje familjebidragsnämnd för sig eller revisionen
skall centraliseras till länsstyrelserna genom att dessa bemyndigas
anställa särskild arbetskraft för uppgiften i fråga, böra kostnaderna för revisionsarbetet
såsom hittills bestridas med anlitande av det för statens arbetsmarknadskommission
m. m.: omkostnader anvisade riksstatsanslaget.

Besvär m. lii.

32 §.

Förevarande paragraf har sin motsvarighet i 23 § andra stycket gällande
förordning. Det i första stycket av nämnda 23 § förekommande stadgandet,
att familjebidragsnämnds beslut, varigenom näringsbidrag beviljats, skall
underställas länsstyrelsens prövning, har med hänsyn till de normer, som i
praxis utbildats beträffande näringsbidraget, synts obehövligt. I övrigt innefattar
den föreslagna paragrafen icke annan ändring i förhållande till nuvarande
23 § än som betingas av ändringarna i 21 § och av den nya 22 §.

Svenska arbetsgivareföreningen har funnit ifrågavarande stadgande ytterligt
olämpligt samt framhållit, att detsamma måste skapa en obenägenhet hos
familj ebidragsnämnderna att tillämpa bestämmelserna om skyldighet att taga
och behålla arbete. Föreningen har påpekat, att den, som icke åtnöjdes med
familjebidragsnämnds beslut, hade möjlighet att anföra besvär, vilka då

108

Kungl. Majus proposition nr 339.

Departements chefen.

Departements chefen.

fråga vore om tillämpning av nyssnämnda bestämmelser skulle anföras hos
tillsynsmyndigheten. Denna möjlighet till korrektiv mot missbruk från
familjebidragsnämndernas sida av de ifrågavarande bestämmelserna borde
vara fullt tillräckligt.

Med hänsyn till de ifrågavarande ärendenas natur och då erfarenhet saknas
rörande verkningarna av det föreslagna stadgandet i 22 § torde det av kommittén
föreslagna underställningsförfarandet böra bibehållas.

33 §.

Denna paragraf överensstämmer, såvitt avser första stycket, med 24 § första
stycket gällande förordning med de avvikelser, som betingas av införandet av
22 §, samt de särskilda bestämmelserna i 35 § rörande behörighet att fullfölja
talan.

35 §.

I denna paragraf har kommittén föreslagit särskilda bestämmelser i fråga
örn behörigheten att fullfölja talan. Kommittén har framhållit, att då den
värnpliktige till följd av tjänstgöringsförhållandena kunde vara förhindrad
att fullfölja talan, hade kretsen av de personer, som vore behöriga att föra
besvärstalan, förklarats omfatta jämväl familjemedlem, som vore betalningsmottagare
för bidraget, och annan än värnpliktig som gjort ansökan örn bidrag.
I 6 § i kommitténs förslag till familj ebidragskungörelse angivas, vilka som
äro berättigade att göra ansökan örn familjebidrag, och i 11 § till vem bidrag
skall utbetalas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, huruvida icke besvärsrätt
mot familjebidragsnämnds beslut borde tillerkännas ledamot, som
vid fattande av familjebidragsnämnds beslut anmält skiljaktig mening. Även
revisor hos nämnden —- kommunal såväl som statlig — syntes böra tillerkännas
besvärsrätt.

Överståthållarämbetet har gjort gällande, att formuleringen av ifrågavarande
paragraf kunde vålla missförstånd, enär enligt densamma var och en,
som hos familjebidragsnämnden ingivit ansökan, tillerkändes materiell besvärsrätt,
oberoende av örn han varit behörig göra sådan ansökan.

Enligt min mening torde det ej finnas anledning att tillerkänna vare sig
ledamot i familj ebidragsnämnden eller revisor besvärsrätt.

Yad Överståthållarämbetet anfört beträffande denna paragraf torde icke
göra det erforderligt att vidtaga ändring i paragrafens lydelse.

Särskilda bestämmelser.

36 §.

Paragrafen överensstämmer med första stycket i 22 § gällande förordning.
I sin motivering till borttagandet av andra stycket av 22 § gällande förordning
har kommittén anfört:

109

Kungl. May.ts proposition nr 339.

Det torde vara uppenbart att,familjebidrag icke är att hänföra till fattigvård,
om ej motsatsen särskilt stadgas. Avfattningen av andra stycket i 22 §
gällande förordning har emellertid givit upphov till den missuppfattningen,
att familjebidrag över huvud icke finge återkrävas av värnpliktig. Avsikten
med stadgandet torde ha varit att utsäga, att sådan återbetalningsskyldighet
icke föreligger i fråga örn familjebidrag som beträffande mottagen fattigvård.
Därmed har uppenbarligen icke åsyftats någon avvikelse från gällande allmänna
rättsregler örn återbetalande av felaktigt utbetalt belopp. Då emellertid
det ifrågavarande stadgandet är obehövligt och genom sin avfattning är
ägnat att missuppfattas, föreslår kommittén att stadgandet helt utgår.

Överståthållarämbetet har ifrågasatt, huruvida icke jämväl hemortslönen
borde undantagas från exekutiva åtgärder, enär densamma icke blott skulle
ersätta förmånerna av långtidstillägg, semesterrätt och skatteavdrag utan även
utgöra en förstärkning av familjepenningen.

Med hänsyn till att den föreslagna hemortslönen närmast har karaktären
av en löneförmån torde det icke finnas tillräckliga skäl att undantaga densamma
från exekutiva åtgärder.

37 §.

Som motivering till denna paragraf har kommittén anfört:

Örn någon genom bedrägligt förfarande förskaffar sig familjebidrag, vartill
han icke är berättigad, kan han jämlikt 22 kap. 1 § strafflagen dömas till
fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande må tiden för straffarbetet höjas till fyra år
och äro de synnerligen mildrande, må dömas till böter.

Den föreslagna bestämmelsen örn ansvar för försök till bedrägeri har avsiktligt
begränsats till det praktiskt viktiga fallet att i ansökan örn familjebidrag
lämnas medvetet oriktig uppgift.

Det nu föreslagna stadgandet har en mera begränsad räckvidd än den
gällande bestämmelsen i 26 §. Sistnämnda bestämmelse har emellertid erhållit
en avfattning som i flera avseenden möjliggör en vidsträcktare tolkning
än som torde ha varit avsedd. Med hänsyn härtill och då bedrägligt förfarande,
till följd varav familjebidrag orättmätigt utgår, besträffas som bedrägeri enligt
vad ovan sagts, har kommittén funnit den nuvarande ansvarsbestämmelsen
böra ersättas med det nu föreslagna mindre omfattande stadgandet.

Kammarrätten och Överståthållarämbetet ha erinrat om den nyligen genomförda
regleringen av frågan örn straffbarhet för försök till bedrägeri och bedrägligt
förfarande. Överståthållarämbetet har i anslutning härtill anfört:

I den mån ifrågavarande gärning blir att anse som bedrägeri, kommer sålunda
straffbarheten — därest ej annat här stadgas — att bedömas enligt allmän
strafflag. Vidkommande åter försök till bedrägligt beteende, i den mån
gärning bör så rubriceras, synes anledning ej förefinnas att i en speciallagstiftning
sådan som krigsfamiljebidragsförordningen straffbelägga ett särskilt fall
av försök till sådant beteende, när detta eljest är straffritt. Stadgandet i fråga
synes därför böra utgå.

Å andra sidan har arméförvaltningen ansett ovisst, örn dagsböter under alla
omständigheter kunde anses innefatta tillräcklig bestraffning för förseelse,
varom här är fråga, och familjebidragsnämnden i örebro har funnit lämpligast,
att nuvarande straffbestämmelser, omfattande dagsböter eller fängelse, bibehölles.

Departements chefen.

Departements chefen.

Departements chefen.

110 Kungl. Majus proposition nr 339.

Såsom kommittén framhållit blir den, sjöm genom bedrägligt förfarande
skaffar sig familjebidrag, underkastad straff enligt allmänna strafflagen. Efter
de ändringar i strafflagen, som godkänts av innevarande års riksdag, kommer
bedrägeri, som med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter
vid brottet är att anse som ringa — bedrägligt beteende — att medföra lindrigare
straff än övrigt bedrägeri. Vidare kommer försök till bedrägeri att
straffas men ej försök till bedrägligt beteende.

Bestämmelsen i förevarande paragraf, som har mera begränsad räckvidd än
motsvarande stadgande i gällande krigsfamiljebidragsförordning, innebär att
försök till bedrägligt beteende kan straffas i ett praktiskt viktigt fall. Har lämnandet
av den oriktiga uppgiften lett fram till fullbordat brott eller är fråga
örn försök till bedrägeri, kommer strafflagen att träda i tillämpning, vilket
kommit till uttryck i formuleringen av förevarande paragraf.

Då bedrägligt beteende enligt strafflagen belägges med böter eller fängelse,
synes mig för det specialfall av försök därtill, örn vilket här är fråga, straffet
icke böra bestämmas strängare än till böter.

38 §.

Kommittén har påpekat, att genom denna paragraf formellt sett icke avgjordes
frågan, när återbetalningsskyldighet beträffande mottaget bidrag förelåge,
utan endast föreskreves, i vilka fall för mycket utbetalat bidrag finge
avräknas å sedermera förfallande belopp. Frågan örn återbetalningsskyldigheten
torde enligt kommitténs mening få avgöras i enlighet med allmänna
grundsatser. Emellertid torde, framhåller kommittén, den i paragrafen gjorda
uppräkningen av fall, då avräkning får äga rum, samtidigt innefatta de praktiskt
viktigaste fallen då återbetalningsskyldighet borde anses föreligga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört, att då familjebidragen
»utdömdes» i administrativ väg av länsstyrelse, det syntes lämpligt, att länsstyrelse
även finge handlägga mål örn skyldighet att enligt allmänna rättsgrundsatser
återbetala för mycket utgivna bidrag. Det omständliga och dyrbara domstolsförfarandet
torde medföra, att krav örn återbetalning icke för närvarande
fullföljdes i alla fall, där detta av sakliga skäl funnes vara befogat.

Till det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framlagda förslaget,
att mål örn återbetalningsskyldighet för felaktigt uppburna familjebidrag
skulle få handläggas i administrativ ordning, kan jag icke ansluta mig. Hithörande
frågor äro nämligen av den natur, att de böra anförtros åt domstols
avgörande.

39 §.

Första stycket i denna paragraf motsvarar huvudsakligen 28 a § andra
punkten gällande förordning.

Paragrafens andra stycke saknar motsvarighet i gällande förordning. Kommittén
hade genom detta stadgande velat bereda den värnpliktige en besvärsmöjlighet
i fråga örn familjebidragsnämnds beslut, som innefattade vägran

Kungl. Majus proposition nr 339.

lil

att göra ansökan om sådant medgivande som i 3 § andra stycket sägs. Häremot
synes någon erinran icke vara att göra. En motsvarande ansökningsrätt
torde jämväl böra beredas sådan anhörig eller husföreståndarinna som i nyssnämnda
stadgande sägs. Samma rätt bör i fråga örn medgivande som i 15 §
andra stycket sägs, tillerkännas den värnpliktige eller i förekommande fall
annan betalningsmottagare eller den som ansöker örn bidrag.

40 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande förordning. I sin motivering
till paragrafen har kommittén anfört:

I första momentet förutsättes, att som ett led i de beredskapsåtgärder av
skilda slag, som komma att vidtagas i händelse av krigsfara, skall ingå jämväl
nödiga förberedelser för att möjliggöra ett snabbt utbetalande av familjebidragen.
Sålunda böra bland annat familjebidragsnämnderna åläggas att
genomgå sitt klientel och införskaffa nya uppgifter örn inkomst- och familjeförhållanden,
som kunna läggas till grund för en förberedande prövning av
behovet av bidrag.

Skulle likväl, trots de sålunda förutsatta åtgärderna, vid mera omfattande
inkallelser till krigstjänstgöring fara uppstå för dröjsmål med utbetalande
av familjebidragen, föreslås i andra momentet, att tillsynsmyndigheten skall
kunna lämna tillstånd till utbetalande av provisoriskt bestämd familj epenning.
Tillsynsmyndigheten skall därvid hava möjlighet att med hänsyn till
de i varje särskilt fall föreliggande förhållandena bestämma de villkor, under
vilka utbetalningen må ske. Bostadsbidrag torde icke behöva bestämmas
provisoriskt med hänsyn till stadgandet i 2 § lagen den 19 april 1940 örn anstånd
för vissa värnpliktiga med betalning av hyra m. m., enligt vilket lagrum
värnpliktig, som inkallats till beredskapstjänstgöring, icke må på grund av
dröjsmål med hyresbetalning skiljas från lägenhet, såframt dröjsmålet föranletts
av att bostadsbidrag, som han med anledning av tjänstgöringen kunde
påräkna, ej hunnit utbetalas. Provisoriskt utbetalat belopp avräknas å slutligt
fastställt familjebidrag. Om däremot efter det den provisoriska utbetalningen
verkställts, det skulle visa sig att den värnpliktige icke var berättigad
till familjebidrag, kan han icke åläggas att återbetala det sålunda utgivna
beloppet, därest återbetalningskyldighet icke på grund av allmänna rättsregler
skulle åligga honom, exempelvis på grund av bedrägligt förfarande.

Med anledning av påpekande från kammarrättens sida har en mindre, formell Departementsjämkning
vidtagits i paragrafens ordalydelse. I övrigt ansluter jag mig till chefenkommitténs
förslag.

Övergångsbestämmelser.

42—44 §§.

Kommittén har föreslagit (43 § i kommittéförslaget), att den nya krigsfamiljebidragsförordningen
skulle träda i kraft den 1 juli 1942 och att 1940
års krigsfamiljebidragsförordning samt kungörelsen örn långtidstillägg för
vissa värnpliktiga skulle upphöra att gälla samma dag. I 44 § i kommittéförslaget
ha intagits föreskrifter örn att familjebidragsnämnd, utan att ansökan
därom behöver göras, så snart ske kan skall verkställa omprövning av
inneliggande ansökningar med hänsyn till de i den nya förordningen med -

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Departements chefen.

delade bestämmelserna samt att i fall, då omprövningen föranleder förändring
av familjebidragsbelopp, förändringen ej må avse tid före den 1 juli
1942. Vidare har kommittén i 43 § av sitt förslag intagit föreskrift om att
långtidstillägg upphör att utgå från och med den 1 juli 1942 och att värnpliktig,
som nämnda dag var berättigad till långtidstillägg, efter sagda tidpunkt
äger erhålla hemortslön.

I anslutning till dessa förslag har kommittén i övergångsbestämmelserna
i förslaget till krigsfamiljebidragskungörelse intagit en föreskrift av innehåll,
att truppregistreringsmyndigheterna senast den 15 juni 1942 enligt närmare
bestämmelser, som skulle meddelas i kommandoväg, skulle tillställa familjebidragsnämnderna
uppgift å de inom vederbörande kommun kyrkobokförda
värnpliktiga.

Chefen för armén har i sitt utlåtande anmält, att enligt under hand inhämtad
uppgift truppregisteringsmyndigheterna icke kunde medhinna att
till angiven tidpunkt översända de uppgifter till familjebidragsnämnderna,
som av kommittén avsetts.

Försvarsväsendets rullföringsnämnd har ansett tiden för lämnande av nyssnämnda
uppgifter böra avsevärt utsträckas. Uppgifterna angående tjänstgöringsförhållandena
funnes nämligen ej på registreringsplåtarna för de värnpliktiga
utan måste hämtas från värnpliktskorten och från dessa för hand
föras över på uppgiftskorten, och i vissa fall vore utredningar angående tjänstgöringsförhållandena
erforderliga, enär värnpliktskorten vore ofullständigt
förda.

Till rullföringsnämndens utlåtande har fogats ett särskilt uttalande av
nämndens ordförande, generalmajoren A. Bredberg, som av tjänsteförrättning
varit förhindrad att inom rullföringsnämnden deltaga i den slutliga
handläggningen av det remitterade ärendet. Uttalandet är av följande lydelse:

Det är av utomordentlig betydelse för familjebidragssystemets säkra funktionerande,
att de administrativa reglerna för ärendenas handläggning äro
enkla och klara. Detta måste framhållas med skärpa. I föreliggande förslag
synas nämnda regler i viktiga avseenden antingen icke hava upptagits till
behandling eller också har det förutsatts, att de skola utformas av tillsyningsmyndigheterna.
Enligt min uppfattning kunna konsekvenserna av förslaget
icke överblickas, förrän de administrativa reglerna i detalj genomarbetats.
Ett sådant genomarbetande bör därför komma till stånd, innan författningarna
utfärdas.

För egen del finner jag det icke möjligt att, såsom kommittén föreslagit,
sätta förordningen i kraft redan den 1 juli 1942. Det är, vilket även framhållits
av vissa familj ebidragsnämnder, nödvändigt att samtliga författningar
i ämnet ävensom tillsynsmyndighetens anvisningar rörande deras tillämpning
i god tid före ikraftträdandet äro familjebidragsnämnderna tillhanda. Redan
detta förhållande talar sålunda för att förordningen träder i kraft först senare.
Härtill kommer, att familjebidragsnämnderna skola erhålla vissa uppgifter
rörande de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden m. m., och att dessa uppgifter
skola lämnas i anslutning till det nya personalredovisningssystemet.

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Då detta system ännu icke är i alla avseenden helt genomfört och enär detsamma
bör ha varit i funktion under någon tid, innan det utbygges till att
omfatta jämväl uppgiftslämnandet till familjebidragsnämnderna, synes det
icke lämpligen kunna utnyttjas på sätt kommittén avsett redan under juni
månad innevarande år. Slutligen har det visat sig erforderligt att underkasta
kommitténs förslag till krigsfamiljebidragskungörelse, d. v. s. tillämpningsbestämmelserna
till krigsfamiljebidragsförordningen, viss överarbetning,
framför allt i vad gäller de militära myndigheternas åligganden beträffande
familjebidragsärendenas handläggning.

Med hänsyn till angivtaa förhållanden synes krigsfamiljebidragsförordningen
i dess helhet icke böra sättas i kraft förrän tidigast under hösten 1942.
Senast från och med den 1 januari 1943 torde den dock kunna i full utsträckning
tillämpas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta örn dagen
för ikraftträdandet och att i samband därmed meddela för övergången erforderliga
bestämmelser. Sålunda torde Kungl. Maj:t böra äga befogenhet
att lämna särskild föreskrift rörande sättet för bostadsbidrags beräknande
under viss övergångstid. Enligt nu gällande bestämmelse utgår nämligen
bostadsbidrag i förskott för månad, såvida icke tillsynsmyndigheten medgivit
efterskottsbetalning, men enligt de föreslagna bestämmelserna skall bostadsbidraget
utgå för dag i efterskott.

Ehuru förordningen sålunda icke beräknas komma att omedelbart i sin
helhet träda i kraft, torde dock med hänsyn till behovet att förbättra de värnpliktigas
förmåner vissa bestämmelser i densamma böra tillämpas redan från
och med den 1 juli 1942, nämligen bestämmelserna örn dels hemortslönen,
som bland annat bör ersätta långtidstillägget, dels ock maximibeloppen för
familjepenning och det vanliga näringsbidraget. Hittills gällande regler för
behovsprövningen i vad avser olika slag av familjebidrag böra givetvis gälla
intill dess förordningen i sin helhet träder i kraft liksom också nuvarande
bestämmelser beträffande fördelningen av kostnaderna för ifrågavarande
bidrag. I fråga örn hemortslönen bör den nya förordningens bestämmelse, att
denna helt skall bestridas av statsmedel, träda i kraft samtidigt med att hemortslönen
börjar utgå, d. v. s. från och med den 1 juli 1942.

I anslutning till 43 § må anmärkas, att värnpliktig, som enligt nu gällande
regler för tid efter den 1 juli 1942 skulle varit berättigad till långtidstillägg,
enligt denna paragraf i stället äger erhålla hemortslön, även örn han icke
enligt de eljest föreslagna bestämmelserna skulle vara berättigad därtill.

45 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser örn retroaktivt utbetalande av
hemortslön.

1941 års riksdags revisorer upptogo i sin berättelse till behandling frågan
örn semester för militär tjänstgöring under år 1940. Sedan statsrevisorerna
i korthet redogjort för gällande regler beträffande avlöningsförmåner å innehavd
civil befattning under beredskapstjänstgöring i fråga om statsanställda

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339. nes ts 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

och vissa grupper av befattningshavare i kommunal och enskild tjänst, gjorde
statsrevisorerna följande uttalande i frågan:

Vid tillkomsten av bestämmelserna rörande semester för viss militär
tjänstgöring under år 1940 framhölls, bland annat, att det måste kännas hårt
för en arbetstagare, vilken varit inkallad till militärtjänst och därigenom
måhända orsakats svårt avbräck och avsevärda olägenheter i såväl ekonomiskt
som annat hänseende, att icke kunna påräkna semester med åtföljande semesterlön
för den tid, under vilken han varit inkallad, medan däremot andra
arbetstagare, som av en eller annan anledning icke tagits från sin dagliga
gärning till militärtjänst, ävensom de kvinnliga arbetstagarna komma i åtnjutande
av betalad ledighet för motsvarande tid. Även revisorerna äro av
den uppfattningen, att det är en angelägenhet av synnerlig vikt att åtgärder
i största möjliga utsträckning vidtagas för att förbättra förhållandena för de
inkallade, vilka hava att bära den tyngsta bördan av den av vårt land uppehållna
försvarsberedskapen. Detta innebär dock icke, att semesterersättning
bör utgå i de fall, då vederbörande i sin civila anställning icke gått förlustig
sin rätt till semester eller i allt fall erhållit ersättning för den semester han
på grund av militärtjänstgöring icke kunnat komma i åtnjutande av. Såsom
av de gjorda iakttagelserna framgår, bibehåller vid inkallelse, varom här är
fråga, statsanställd personal i regel sin semesterrätt eller erhåller, därest
densamma icke kan uttagas, ersättning härför. Samma synes förhållandet
vara beträffande vissa grupper av kommunalanställda och tjänstemän hos
enskilda företag. Revisorerna, som utgå från att hithörande spörsmål uppmärksammas
vid den nu pågående utredningen angående semesterersättning
ät inkallade jämväl för tjänstetid efter år 1940, vilja fästa riksdagens uppmärksamhet
på de gjorda iakttagelserna.

I sin motivering till förevarande paragrafer har kommittén anfört:

Som i den allmänna motiveringen framhållits föreslår kommittén icke för
framtiden särskild ersättning för semester med hänsyn till de förbättrade
förmåner kommitténs förslag i allmänhet innebär för de värnpliktiga. Då
emellertid kommitténs förslag förutsättes skola träda i tillämpning först den
1 juli 1942 och lagen om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.
endast avsåg värnpliktiga som vore inkallade till beredskapst jänstgöring
under 1940, återstår att bereda värnpliktiga som fullgjort beredskapst jänstgöring
under 1941 och första halvåret 1942 en förmån motsvarande den som
genom nämnda lag bereddes de under 1940 inkallade.

Kommittén har funnit den enklaste utvägen till lösning av ifrågavarande
spörsmål vara att låta den av kommittén föreslagna hemortslönen utgå
retroaktivt för beredskapst jänstgöring som fullgjorts under 1941 och första
halvåret 1942. Den retroaktiva hemortslönen föreslås utgå med en tredjedel
av hemortslönen, eller med tio kronor för varje tidrymd örn trettio dagar,
tjänstgöringen varat, motsvarande beloppet av semesterersättningen enligt
ovannämnda lag. I överensstämmelse med vad som föreslås beträffande
hemortslönen skall den retroaktiva hemortslönen utgå endast under förutsättning
att tjänstgöringen varat minst nittio dagar. Önskvärt hade varit, att
under år 1940 fullgjord beredskapstjänstgöring, som icke uppgått till nittio
dagar, och till följd härav icke medfört rätt till semesterersättning, kunnat
medräknas i den under år 1941 och första halvåret 1942 fullgjorda tjänstgöringen.
Av tekniska och organisatoriska skäl har det emellertid icke varit
möjligt att medgiva dylikt tillgodoräknande.

I anslutning till statsrevisorernas ovan anförda uttalande har kommittén
upptagit till prövning frågan, i vilken omfattning retroaktiv hemortslön såsom

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ersättning för semesterlön eller semesterersättning borde utgå till dem som
i sin civila anställning oavsett fullgjord militär tjänstgöring erhålla semester
eller ersättning härför. I princip bör givetvis semesterersättning icke utgå
till värnpliktig i den mån han i sin civila anställning erhåller semester. Det
är emellertid icke praktiskt genomförbart att avpassa storleken av den
retroaktiva hemortslönen efter den semester eller ersättning därför, som den
värnpliktige i sin civila anställning verkligen åtnjutit. Med hänsyn till den
olikhet som i förevarande avseende råder såväl mellan olika kommunala
tjänstemän som mellan i enskild tjänst anställda har det ej heller varit möjligt
att genom en allmän regel undantaga nämnda grupper av anställda från rätt
till retroaktiv hemortslön. Kommittén har av anförda skäl inskränkt nämnda
undantag att omfatta endast statens tjänstemän samt vissa i det statliga
lönesystemet inordnade befattningshavare i allmän tjänst. I den mån hos
kommuner och enskilda arbetsgivare anställda genom arbetsgivarens försorg
kommit i åtnjutande av gynnsammare semesterförmåner än den föreslagna
retroaktiva hemortslönen innebär, kan det icke anses oskäligt att den retroaktiva
hemortslönen uppbäres av arbetsgivare. Det torde böra ankomma på
tillsynsmyndigheten att lämna anvisningar, huru man bör förfara därest ansökningar
i detta syfte ingivas.

Det kan i detta sammanhang erinras örn att enligt den förut omförmälda
förordningen den 6 juni 1941 (nr 337) om avdrag å skatt på grund av militärtjänstgöring
under år 1941 värnpliktiga, som under år 1940 tjänstgjort vid
krigsmakten, med vissa angivna undantag, ägde åtnjuta avdrag å depi på
grund av taxering år 1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt
värnskatt. Som tidigare anförts förutsättes i kommittéförslaget, att den föreslagna
hemortslönen skall för framtiden göra särskilt skatteavdrag obehövligt.
Det återstår emellertid att lösa frågan örn beredande av skattelättnad för
värnpliktiga, vilka fullgjort beredskapstjänst under år 1941 och den del av
år 1942, som förflutit, innan förslaget örn införandet av hemortslön trätt i
kraft. I en den 5 mars 1942 avgiven promemoria har kommittén framlagt två
alternativa förslag till lösning av berörda spörsmål. Det ena alternativet
innebär, att familjebidraget till viss del, förslagsvis en tredjedel, skulle hänföras
till icke skattepliktig inkomst. Kommittén har i sin motivering till
detta alternativ anfört bland annat.

En lösning av spörsmålet i enlighet med nu angivna riktlinjer har enligt
kommitténs mening avgjorda fördelar framför det tidigare omförmälda skatteavdraget.
Sålunda skulle enligt nämnda förslag skattelättnaden komma att
på ett smidigare sätt än som var möjligt med skatteavdraget anpassas efter
skattebördan och hänsyn skulle därvid komma att tagas ej blott till statsskatter
utan även till kommunala skatter, vilka sistnämnda i detta sammanhang
torde vara av den ojämförligt största betydelsen. Förslagets genomförande
skulle ej heller pålägga de militära myndigheterna nya uppgifter
och för de civila myndigheternas del snarast medföra mindre arbetsbelastning
än skatteavdraget.

Kommittén är emellertid medveten om, att denna lösning av spörsmålet
även är behäftad med brister. Skattelättnaden kan sålunda komma att verka
orättvist. Å ena sidan beredes skattelättnad även i sådana fall, där familjebidraget
utgör full kompensation för den civila inkomsten, i vart fall om
hänsyn tages till besparingen i familjens utgifter genom att vissa kostnader
bortfalla såsom för elen värnpliktiges försörjning, beklädnad och mera personliga
utgifter, av vilka de sistnämnda åtminstone till viss del kunna täckas

116

Kungl. Majus proposition nr 339.

genom krigslönen. Å andra sidan kan inkomstminskningen under militätjänstgöringen
vara så avsevärd, att skattelättnaden måste anses oskäligt
liten.

Det måste också anses mindre tillfredsställande, att familjebidraget till
viss del icke utgör skattepliktig inkomst i sådana fall, där avdrag får göras
antingen under viss inkomstkälla eller i form av allmänt avdrag. Beträffande
bostadsbidrag för egen fastighet får avdrag sålunda göras under inkomst av
jordbruksfastighet, respektive annan fastighet, för utgifter för vissa omkostnader
såsom räntor m. m. Yad angår näringsbidrag må avdrag göras för avlöning
till arbetskraft. Har familjepenning utgått för andra familjemedlemmar
än hushållsmedlemmar kan avdrag för utgivet periodiskt understöd
ifrågakomma under särskilda avdrag.

Med hänsyn härtill har kommittén övervägt att låta familjebidraget i sin
helhet hänföras till skattepliktig inkomst i den mån det utgått för bestridande
av utgift för vilken avdrag får göras. En dylik uppdelning låter sig emellertid
ej göra redan av det skälet att allenast uppgift örn summan av familjebidrag,
som under föregående år åtnjutits av värnpliktig, tillställts taxeringsnämnderna.
Då vidare näringsbidraget är avsett att framför allt möjliggöra familjens
försörjning och bestridande av bostadskostnad kan näringsbidraget, i vad
detsamma utgör grundvalen härför, icke göras helt skattepliktigt, örn lättnad
i fråga om skattskyldigheten beredes beträffande familjepenning och bostadsbidrag.
Även om näringsbidraget skulle lia bestämts med hänsyn till exempelvis
omkostnader för bostad i egen fastighet eller underhållsskyldighet mot
andra än hushållsmedlemmar, kan icke ifrågakomma att hänföra viss del avnäringsbidraget
till helt skattepliktig inkomst, då någon uppdelning av näringsbidraget
med hänsyn till det åsyftade ändamålet därmed icke kan göras.

En viss orättvisa skulle också kunna anses föreligga örn familjebidrag delvis
vore icke skattepliktig inkomst, när den värnpliktiges bibehållna arbetsinkomst
eller familjemedlems inkomst, vilka inkomster kunna föranleda att det familjebidrag,
som eljest kunnat utgå, minskas eller uteblir, utgöra skattepliktig
inkomst.

Vidare kan det måhända förefalla egendomligt, att medan ersättning enligt
militärersättningsförordningen är skattepliktig, det familjebidrag, som even
tuellt kan utgå som utfyllnad av dylik ersättning, icke skulle vara i sin helhet
skattepliktigt.

De invändningar, som sålunda kunna göras mot förslaget, torde emellertid
huvudsakligen vara av formell art och icke ur saklig synpunkt kunna tillerkännas
avgörande betydelse.

Det andra av kommittén framförda alternativa förslaget till en lösning av
ifrågavarande spörsmål byggde på den av kommittén föreslagna retroaktiva
hemortslönen. Den retroaktiva hemortslönen skulle enligt kommitténs förslag,
för att utgöra kompensation jämväl för skatteavdraget, höjas till förslagsvis
hälften av hemortslönen. I sin motivering för förslaget har kommittén anfört:

En dylik lösning av frågan skulle stå i full överensstämmelse med den ifrågasatta
hemortslönens syfte att bland annat utgöra ett bidrag till skatteutgifter.
Då sistnämnda alternativ icke medför någon egentlig ökning av myndigheternas
arbetsbörda är det ur administrativ synpunkt avgjort att föredraga
framför det tidigare framförda alternativet. Det kan emellertid icke förnekas,
att även detta alternativ är behäftat med allvarliga brister.

Principiellt bör skattelättnaden för de inkallade bestämmas med hänsyn till
såväl tjänstgöringstidens längd som skattebördans storlek. Den retroaktiva

117

Kungl. Majus proposition nr 339.

hemortslönen skulle utgå med ett belopp, som bestämdes med hänsyn till
längden av tidigare fullgjord tjänstgöring, men skulle icke stå i någon som
helst relation till skattebördan och komme att utgå jämväl till värnpliktiga
som icke ha någon skatt att betala. Det torde ej heller vara möjligt att skapa
garantier för att det såsom hemortslön utbetalade beloppet verkligen komme
till användning för skattebetalning. Vidare kan erinras örn att enligt kommitténs
förslag i statens eller viss annan allmän tjänst anställda med hänsyn till
den semesterrätt, som tillförsäkrats dem, icke skulle erhålla retroaktiv hemortslön
såsom kompensation för semesterersättning. Då den retroaktiva hemortslönen
icke kan uppdelas med hänsyn till de olika förmåner den avser att
ersätta, torde skattelättnad icke kunna beredas nämnda grupp av anställda
genom den retroaktiva hemortslönen.

I likhet med hemortslönen skall enligt kommitténs förslag den retroaktiva
hemortslönen utbetalas av familjebidragsnämnderna. Av praktiska skäl hade
emellertid kommittén ansett nödvändigt att göra utbetalandet av den retroaktiva
hemortslönen beroende av särskild ansökan.

Landsorganisationen i Sverige har anmärkt, att den nu föreslagna regleringen
i jämförelse med vad som stadgades i 1941 års lag örn semester för
viss militär tjänstgöringstid m. m. innebure en försämring såtillvida, att i beredskapstjänst
inkallad arbetstagare icke gentemot arbetsgivaren kvalificerade
sig till någon semesterZedi^hef.

Statskontoret har funnit önskvärt, att rätten till den retroaktiva hemortslönen
på ett eller annat sätt kunde göras beroende av i vad mån den värnpliktige
— enligt av hans arbetsgivare vitsordad uppgift — på grund av inkallelsen
gått förlustig honom eljest tillkommande semester. Statskontoret
måste i varje fall bestämt motsätta sig kommitténs förslag, att den av vissa
arbetsgivare praktiserade metoden att uppbära semesterersättning för personal,
som trots militärtjänstgöring åtnjutit semester i normal omfattning,
skulle legaliseras.

Svenska arbetsgivareföreningen har föreslagit, att bestämmelse infördes i
förordningen av innehåll, att örn arbetsgivaren givit arbetstagaren semester
även för tid, då denne varit inkallad, den häremot svarande delen av hemortslönen
borde utbetalas direkt till arbetsgivaren.

Försvarsväsendets lönenämnd har gentemot 47 § i kommittéförslaget, motsvarande
45 § i departementsförslaget, gjort samma erinringar som mot 13 §

1 kommittéförslaget.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har, liksom i fråga örn 13 §,
ansett, att det vore orättvist, att statstjänstemän skulle intaga en särställning.

Försvarsväsendets vullföringsnämnd har beträffande avfattningen av 46 §

2 mom. i kommitténs förslag, motsvarande 45 § 2 mom. i nu föreliggande förslag,
framhållit, att årsklass och årsgrupp vore tekniska begrepp, vilka icke
användes i 1941 års värnpliktslag eller inskrivningsförordning. Eftersom 46 §
huvudsakligen syntes vara att tillämpa å värnpliktiga, för vilka värnpliktskort
upprättats före år 1942, och uppgift örn årsklass (årsgrupp) vore införd å dessa
kort, förelåge kanske ej i och för sig något hinder att använda begreppen i en
ny författning. Med hänsyn till reglerna beträffande omföring mellan års -

Departements chefen.

118 Kungl. Majus proposition nr 339.

klasser och årsgrupper i 1936 års inskrivningsförordning och svårigheten att
överblicka konsekvenserna av det under ifrågavarande moment föreslagna
stadgandet i fall, då omföring ägt rum, syntes det emellertid vara olämpligt att
använda begreppen. Även »första tjänstgöring» kunde fattas såsom tekniskt
begrepp. Gjorde man det, kunde uppräkningen första tjänstgöring och tjänstgöring
i en följd ej vara uttömmande. Den innefattade exempelvis ej militärutbildning
för specialister.

Arméförvaltningen har ifrågasatt, huruvida värnpliktig, som underginge
utbildning till fast anställning vid krigsmakten, borde komma i åtnjutande av
retroaktiv hemortslön.

Hemortslönen skall bland annat för framtiden ersätta de särskilda förmåner
i form av semesterersättning och skatteavdrag, som tillkomma vissa
värnpliktiga, som fullgjort tjänstgöring under år 1940. Den av kommittén
föreslagna retroaktiva hemortslönen utgör en form av kompensation för
skatteavdrag och semesterersättning, som skulle hava tillkommit värnpliktiga,
vilka tjänstgjort under år 1941 och tiden under år 1942 före den föreslagna
förordningens ikraftträdande i vad avser den egentliga hemortslönen. Jag
finner kommitténs förslag utgöra en lämplig lösning av frågan. Då kompensationen
bör avse såväl semesterersättning som skatteavdrag torde den retroaktiva
hemortslönen — såsom kommittén under förutsättning av en dylik lösning
av frågan föreslagit —- böra utgå med femton kronor i månaden. Med
hänsyn till de olika villkor, som gällde för rätt till semesterersättning och
för rätt till skatteavdrag, och de olika belopp, med vilka dessa förmåner utgingo,
har det icke varit möjligt att så utforma den retroaktiva hemortslönen,
ätt den i varje särskilt fall utgör en kompensation till beloppet motsvarande
nämnda särskilda förmåner. Jag har ej heller funnit skäl frångå kommittéförslaget,
i vad det föreskriver beredskapstjänstgöring om 90 dagar som
villkor för rätt till retroaktiv hemortslön.

Den föreslagna schematiska lösningen av frågan örn beredande av kontant
ersättning för semester har ej erbjudit möjlighet att låta tjänstgöringstiden
innebära kvalifikationstid för åtnjutande av semesterledighet.

Enligt kommittéförslaget skulle statstjänstemän och vissa med dem likställda
befattningshavare undantagas från rätt till retroaktiv hemortslön.
Med hänsyn till svårigheten att åvägabringa en rättvis begränsning av den
grupp befattningshavare, som i sin tjänst åtnjuta förmåner, som borde utesluta
dem från rätt till retroaktiv hemortslön, har jag ej funnit skäl upptaga
det nämnda undantaget i departementsförslaget. I detta sammanhang må
jämväl framhållas, att jag ej heller finner skäl att från rätt till retroaktiv hemortslön
undantaga värnpliktiga, som undergå utbildning till fast anställning
vid krigsmakten.

Statskontoret har funnit önskvärt, att rätten till retroaktiv hemortslön
gjordes beroende av i vad mån den värnpliktige gått förlustig honom eljest
tillkommande semester. En dylik lösning skulle emellertid innebära en
arbetsbelastning i administrativt avseende, som knappast skulle motsvara
vad därmed vunnes i form av en mera individuellt avvägd ersättning.

119

Kungl. Majus proposition nr 339.

I likhet med statskontoret ställer jag mig avvisande till kommitténs förslag
om legalisering av den av vissa arbetsgivare praktiserade metoden att
uppbära semesterersättning för personal, som trots militärtjänstgöring åtnjutit
semester i normal omfattning.

Med anledning av bland annat vad försvarsväsendets rullföringsnämnd anmärkt
har andra momentet i paragrafen undergått motsvarande omformulering
som 20 § 2 mom. Hänsyn bar dock därvid icke behövt tagas till värnpliktiga,
som inskrivits efter år 1941.

120

Kungl. Majda proposition nr 339.

B. Fredsfamiljebidragsförordningeii.

I. Gällande bestämmelser.

Till grund för fredsfamiljebidragsförordningen den 17 maj 1940 (nr 422)
ligger ett av sociala försvarsberedskapskommittén den 22 december 1939 avgivet
icke tryckt förslag. Efter överarbetning inom försvarsdepartementet
förelädes förslaget 1940 års lagtima riksdag genom proposition nr 94. Rörande
propositionens behandling i riksdagen hänvisas till statsutskottets utlåtande
nr 122 samt riksdagens skrivelse nr 242.

I den mån stadgandena i krigsfamiljebidragsförordningen icke skola tilllämpas
är värnpliktig enligt fredsfamiljebidragsförordningen berättigad till
familjebidrag av statsmedel. I 2 § återfinnas i huvudsak samma bestämmelser
som i 3 § krigsfamiljebidragsförordningen rörande vem, som är att anse som
medlem av den värnpliktiges familj. Enligt 3 § utgår till den värnpliktiges
familj familjebidrag för varje dag, den värnpliktige äger tillgodoräkna sig såsom
tjänstgöring, in- och utryckningsdagarna inberäknade. Bidraget utgår för
dag — sedan detsamma genom förordningen den 28 juni 1941 (nr 530) undergått
provisorisk höjning — med högst så stort belopp som angives i följande
tariff.

1

2

3

4

För hustru eller, där
bidrag ej utgår för

För annan familje-

För annan familje-

Ortsgrupp

hustru, annan familje-

medlem över 16 år

medlem under 16 år

medlem, som förestår

än som avses

än som avses

den värnpliktiges hem

i kol. 2

i kol. 2

kronor

kronor

kronor

I....................

3: —

1:25

0:85

II ..................

3: 65

1:50

0: 95

III..................

4:25

1:75

1:05

I 4 § återfinnas bestämmelser örn grundbelopp och behovsprövning i huvudsak
överensstämmande med vad som stadgats rörande krigsfamiljebidragen.
Ansökan örn bidrag göres enligt 5 § hos vederbörande länsstyrelse.

Genom fredsfamiljebidragskungörelsen den 17 maj 1940 (nr 423) ha bestämmelser
givits rörande tillämpningen av fredsfamiljebidragsförordningen. Enligt
4 § beslutar länsstyrelsen till vilket belopp familjebidrag skall utgå för varje
familjemedlem och tjänstgöringsdag ävensom till vem bidraget skall utbetalas.
Vederbörande militäre chef låter beräkna antalet tjänstgöringsdagar för den
värnpliktige samt utbetalar bidraget i enlighet med länsstyrelsens beslut i
efterskott vid mitten och slutet av varje kalendermånad (5 och 6 §§).

Kungl. Majlis proposition nr 339.

121

II. Förslag till ny fredsfamiljebidragsförordning.

I motiveringen till förslaget till fredsfamiljebidragsförordning har kommittén
anfört, att dess förslag, såvitt avsåg fredsfamiljebidraget, innefattade
huvudsakligen vissa ändringar, som voro föranledda av eller stöde i samband
med revisionen av krigsfamiljebidragsförfattningarna.

Enligt fredsfamiljebidragsförordningen funnes endast en bidragsform, benämnd
familjebidrag. Kommittén hade ej funnit skäl att införa särskilt bostadsbidrag,
näringsbidrag eller sjukbidrag. I detta sammanhang kunde erinras
örn att enligt kommitténs förslag krigs- och icke fredsfamiljebidrag skulle utgå
till värnpliktig, som senare än femte året efter inskrivningsåret fullgjorde
tjänstgöring jämlikt 27 § värnplikt-slagen. Emellertid hade kommittén ansett
skäligt att till värnpliktiga under fredstid utginge begravningsbidrag enligt
samma grunder som stadgades i förslaget till krigsfamiljebidragsförordning.

Kommittén hade i sitt förslag bibehållit grunderna för behovsprövningen
oförändrade. En normerad behovsprövning liknande den som föreslagits för
krigsfamiljebidraget hade icke synts behövlig med hänsyn till att faran för
ojämnhet vid utmätande av bidragsbeloppen torde vara vida mindre beträffande
freds- än krigsfamiljebidraget, enär beslutanderätten i fråga örn fredsfamiljebidraget
såsom av det följande framginge, enligt kommitténs förslag
skulle tillkomma länsstyrelserna. Något skäl att bibehålla det nuvarande
grundbeloppet enligt fredsfamilj ebidragsförordningen torde icke finnas, enär
detta torde ha medtagits i nämnda förordning huvudsakligen för vinnande av
likformighet med krigsfamiljebidragsförordningen och kommittén föresloge
grundbeloppets slopande i fråga örn krigsfamiljebidraget.

Beträffande storleken av bidragsbeloppen föresloges motsvarande ändring
som för krigsfamiljebidragen.

Kommittén ifrågasatte icke någon förändring av den nuvarande ordningen,
enligt vilken fredsfamiljebidraget helt utginge av statsmedel och till följd
härav bestämmanderätten rörande bidraget tillagts länsstyrelserna. Då emellertid
enligt kommitténs förslag som ovan nämnts krigsfamiljebidrag skulle
kunna utgå även till vissa värnpliktiga, som fullgjorde tjänstgöring jämlikt
27 § värnpliktslagen, och sålunda familjebidragsnämnderna skulle bliva permanenta,
hade kommittén funnit det ändamålsenligt att låta familj ebidragsnämnderna
mottaga ansökningar örn bidrag och handhava utredningen för att
därefter med eget yttrande överlämna ärendet till vederbörande länsstyrelses
prövning. Genom en dylik anordning underlättades länsstyrelsernas arbete
och familjebidragsnämnderna lärde känna det klientel, som vid krig eller
krigsfara kunde komma att inkallas till tjänstgöring. En anordning liknande
den nu föreslagna hade genomförts i fråga örn handläggningen av mödrahjälpsärenden.

I yttrandena har i stort sett icke gjorts några erinringar mot kommitténs
förslag till fredsfamiljebidragsförordning. Överbefälhavaren har emellertid ansett,
att det även i fredstid stundom förelåge verkligt behov att kunna giva
näringsbidrag till fria företagare, samt vidare härom anfört:

Departementschef
en -

122 Kungl. Maj:ts proposition nr S39.

Jag tänker därvid särskilt på de fria företagare, vilka jämlikt nya värnpliktslagen
bli uttagna till förlängd tjänstgöring för befälsutbildning. Att tillgodoräkna
dem den längre tjänstgöringen såsom merit är ej möjligt, varför
åtminstone de få, som redan vid tiden för första tjänstgöringen äro egna företagare
(t. ex. en ung lantbrukare, som ärvt sin faders gård), böra under tjänstgöringstiden
erhålla hjälp så att näringen kan hållas igång. Detta kan måhända
enklast ske i den formen, att krigsfamiljebidragsförordningens regler
örn näringsbidrag må bli tillämpliga å dem.

I formellt avseende har av chefen för armén anmärkts, att i förordningen
saknades en definition på begreppet värnpliktig.

De sakliga ändringar, som jag funnit skäl vidtaga i kommittéförslaget, stå i
överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande krigsfamiljebidragen.

Med anledning av det påpekande, som gjorts av chefen för armén, har i 1 §
1 mom. införts en definition av begreppet värnpliktig. Därjämte har till 1 §
lagts ett nytt moment, innehållande en hänvisning till 1 § 4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen.
I övrigt lia gjorts vissa formella jämkningar i kommittéförslaget,
överensstämmande med dem, som vidtagits i fråga örn motsvarande
stadganden i krigsfamiljebidragsförordningen.

Beträffande förordningens ikraftträdande förutsätter jag samma ordning
som i fråga örn krigsfamiljebidragsförordningen.

Kungl. Majds proposition nr 339.

123

C. Ändringar i förordningen om värnpliktslån.

I. Gällande bestämmelser.

Enligt 1 § förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån kan
den som enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen inkallats till
värnpliktstjänstgöring erhålla lån av statsmedel (värnpliktslån). Värnpliktslånens
förvaltning handhaves under statskontorets överinseende av länsstyrelserna.
Låneverksamheten i övrigt handhaves å statens vägnar av statens
arbetsmarknadskommission och av särskilda värnpliktslånenämnder med
biträde av familjebidragsnämnderna (2 §). Enligt 4 § gälla för beviljande av
värnpliktslån följande allmänna förutsättningar, nämligen att sökanden till
följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av ekonomisk art, vilka
kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring vinna
utkomst i det yrke eller den näring, varav han före inkallelsen haft sin bärgning,
eller vilka eljest innebära en avsevärd rubbning av hans ekonomi; att
sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna;
samt att sökanden måste antagas vara ur stånd att utan det allmännas hjälp
inom skälig tid övervinna svårigheterna. Värnpliktslån må ej utan synnerliga
skäl utgå till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast förflutna tolv
månaderna före låneansökans ingivande understigit sextio dagar. Värnpliktslån
må beviljas med lägst tvåhundra och högst fyratusen kronor (6 §). Värn
pliktslånen äro räntefria och må utlämnas utan säkerhet (7 §). Värnpliktslån
skall återbetalas med en femtedel örn året med början från och med kvartalet
näst efter det ett år förflutit från lånets utlämnande; dock må den lånebeviljande
myndigheten, där omständigheterna därtill föranleda medgiva anstånd
med amorteringens påbörjande ävensom längre amorteringstid, högst åtta år,
samt föreskriva amorteringens erläggande kvartals- eller halvårsvis. (8 §).
Enligt 9 § skall ansökan örn värnpliktslån göras senast tre månader efter det
sökanden avslutat sin värnpliktstjänstgöring eller, därest tjänstgöringen avslutats
före förordningens ikraftträdande, senast tre månader därefter; dock
att, där särskilda omständigheter därtill föranleda, lån må beviljas på grund av
senare gjord ansökan.

På värnpliktslånenämnden ankommer att besluta i låneärende. Är nämnden
ej enhällig, eller beviljar nämnden lån till högre belopp än ettusen kronor eller
lån till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast förflutna tolv månaderna
understigit sextio dagar, eller medgiver nämnden anstånd med amorteringens
påbörjande eller längre amorteringstid än fem år, skall nämndens beslut för
att bliva gällande underställas arbetsmarknadskommissionens prövning.
Sökande som är missnöjd med värnpliktslånenämnds beslut, äger, ändå att
beslutet skall underställas arbetsmarknadskommissionens prövning, söka ändring
i beslutet hos arbetsmarknadskommissionen genom besvär (10 t?). Arbets -

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

marknadskommissionens beslut i underställt eller fullföljt ärende skall utan
dröjsmål tillställas klaganden samt, i avskrift, värnpliktslånenämnden (11 §).
Enligt 13 § har länsstyrelse att utan anfordran utbetala beviljat lånebelopp.
Länsstyrelse, som utlämnat värnpliktslån, skall uppbära amorteringar, övervaka
att låntagare fullgör sina skyldigheter samt i övrigt förvalta lånet (14 §).
Har någon till stöd för ansökan örn värnpliktslån mot bättre vetande eller av
grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, straffas med dagsböter eller fängelse.
Böter tillfalla kronan (17 §).

II. Förslag till ändringar i förordningen om värnpliktslån.

1. Värnpliktslån till studenter.

I den förut omnämnda skrivelsen den 14 februari 1942 till kommittén från
Sveriges förenade studentkårers värnpliktskommitté hade gjorts gällande
att värnpliktslånen endast i ringa utsträckning tilldelats värnpliktiga studenter
och yrkades därför, att förordningen örn värnpliktslån gåves en sådan utformning,
att det klart framginge, att värnpliktslånen i full utsträckning vore tillgängliga
även för studenter.

Värnpliktskommittén har i detta sammanhang hänvisat till en inom statens
arbetsmarknadskommission verkställd statistisk undersökning rörande militärtjänstgöringens
inverkan på universitets- och högskoleungdomens studier och
ekonomiska förhållanden av vilken framginge, att intill den 15 november 1941
värnpliktslån sökts av studerande vid universitet eller högskolor endast i 41
fall och beviljats i 20 fall. Det ringa antalet ansökningar avspeglade icke det
verkliga lånebehovet utan tillskrevs den omständigheten, att ett stort antal
studenter på grund av de negativa förstahandsupplysningar som lämnats
rörande möjligheterna att erhålla dylikt lån, avstått från att inlämna ansökan.

1941 års Jcrigsfamiljebidragskommitté har med anledning av berörda framställning
som sin mening uttalat, att förordningen om värnpliktslån redan i
sin nuvarande formulering vore tillämplig i fråga örn studenter som till följd
av beredskapstjänstgöring råkat i ekonomiska svårigheter. För att emellertid
undanröja varje tvekan i detta hänseende hade kommittén föreslagit ett förtydligande
tillägg till 4 § nämnda förordning.

I skrivelsen hade även uttalats önskemål att anståndet med amorteringens
påbörjande måtte utsträckas från åtta till tio år. I sitt förslag har kommittén
tillmötesgått detta önskemål genom föreslagen ändring i 8 §.

Vidare hade i skrivelse framhållits, att för uppnående av större enhetlighet
vid lånens fördelning och för att säkerställa, att studenternas speciella
ekonomiska svårigheter rätt beaktades, det syntes önskvärt, att värnpliktslånenämnderna,
då det gällde låneansökningar från studenter, endast tilleller
avstyrkte dessa, under det att statens arbetsmarknadskommission fattade
det slutliga avgörandet.

Häremot har kommittén emellertid anfört, att en dylik ändring i ordningen

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

för låneärendenas handläggning enligt kommitténs mening icke vore påkallad,
enär lånesökande, som icke funne sina synpunkter tillräckligt beaktade av värnpliktslånenämnden,
hade möjlighet att genom besvär över nämndens beslut
hos statens arbetsmarknadskommission vinna ändring i beslutet.

Slutligen har i skrivelsen hemställts att, då studenterna icke haft stora
möjligheter att med hänsyn till gällande förordnings utformning erhålla värnpliktslån,
stadgandet i 9 §, att ansökan om värnpliktslån skulle göras inom
tre månader efter tjänstgöringens avslutande, icke måtte gälla för studenter.

Kommittén, som förklarat sig icke kunna tillmötesgå detta önskemål, har
emellertid erinrat örn att enligt 9 § lån finge beviljas på grund av ansökan,
som gjorts senare än ovan sagts, där särskilda omständigheter därtill föranledde.

Kommittéförslaget har i denna del icke i yttrandena föranlett några erinringar
i sak. Emellertid har statskontoret påpekat, att enligt den avfattning,
8 § i kommitténs förslag till ändring av förordningen örn värnpliktslån erhållit,
möjligheten att medgiva anstånd med amorteringens påbörjande förefölle vara
till tiden obegränsad. Enligt statskontorets mening borde en begränsning av
anståndstiden komma till stånd på det sätt, att föreskrift meddelades, att lån
under alla förhållanden skulle vara slutamorterat senast 10 år efter den tidpunkt,
då amorteringen regelmässigt skulle ha tagit sin början.

Jag finner icke skäl vidtaga annan ändring i kommitténs förslag i denna
del än att 8 § omarbetats i anslutning till statskontorets nämnda anmärkning.

2. Mindre jämkningar och förtydliganden i förordningen.

I skrivelse den 2 maj 1941 har statens arbetsmarknadskommission hemställt
örn vissa mindre jämkningar och förtydliganden i förordningen.

Med anledning av denna hemställan har kommittén beträffande 4 § i förtydligande
syfte föreslagit, att uttrycket »det allmännas hjälp» utbytes mot
»värnpliktslån», enär det allmännas hjälp kunde lämnas i åtskilliga andra
former än genom värnpliktslån.

Vidare hade kommissionen beträffande 8 § framhållit att tidpunkten för
amorteringens påbörjande bestämts till ett år från lånets utlämnande. Då den
lånebeviljande myndigheten icke vid lånets beviljande kunde förutse, vilken
dag lånet komme att utanordnas, och härigenom den första amorteringen
kunde komma att verkställas ett kvartal senare än vad den beslutande myndigheten
haft anledning räkna med samt det ej heller vore möjligt att i skuldförbindelsen,
som måste utskrivas och undertecknas före lånets utlämnande, angiva
data för amorteringarnas verkställande borde enligt kommissionens mening
amorteringstiden i stället räknas från beslutets dag.

I anslutning till vad kommissionen sålunda anfört hade kommittén föreslagit
en omformulering av stadgandet. Kommissionen hade därjämte beträffande
nämnda paragraf påpekat att det i flera fall visat sig att lånesökanden
mycket väl kunde återbetala lånet under kortare tid än fem år. Med hän

Departements chefen.

126

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

syn härtill har kommittén föreslagit den ändringen i paragrafen att när särskilda
skäl därtill vore, den lånebeviljande myndigheten ägde föreskriva, att
värnpliktslån skulle återbetalas på kortare tid än fem år.

Med avseende å 9 § har kommittén, enär det måste anses obehövligt att
värnpliktslånenämnds medgivande om anstånd med amorteringens påbörjande
eller längre amorteringstid än fem år underställdes kommissionens prövning,
föreslagit sådan ändring av stadgandet att underställning i dylika fall icke
behövde ske.

I övrigt innebär kommittéförslaget den ändringen i nämnda paragraf, att
värnpliktslånenämndens beslut skall underställas arbetsmarknadskommissionen
endast när skiljaktiga meningar förekommit inom nämnden vid fattande
av beslut, varigenom lån beviljats. Vid avslag å låneansökan kunde nämligen
beslutet genom besvär dragas under kommissionens prövning.

I fråga om 11 § har kommittén föreslagit, att »klaganden» måtte utbytas
mot »lånesökanden», emedan fråga är icke blott örn besvärs- utan jämväl örn
underställningsärenden.

I arbetsmarknadskommissionens ovanberörda skrivelse hade framhållits
att i förordningen bestämmelse saknades, enligt vilken beslut varigenom lån
beviljats, förfölle efter viss tid, därest sökanden icke inkomme med skuldförbindelse
och i förekommande fall säkerhetshandlingar.

Med anledning härav har kommittén föreslagit ett tillägg till 13 § av innebörd
att örn den, som fått värnpliktslån sig beviljat, icke inom sextio dagar
från det han erhöll del av värnpliktslånenämndens eller, i fall som i 11 § sägs,
arbetsmarknadskommissionens beslut, inkommit med vederbörlig skuldförbindelse
och i förekommande fall tillhörande säkerhetshandlingar, skulle
beslutet anses förfallet.

Kommittén har beträffande 17 § påpekat, att densamma utformats i nära
överensstämmelse med 26 § gällande krigsfamiljebidragsförordning. I anslutning
till den av kommittén föreslagna ändrade avfattningen av sistnämnda
paragraf har även ifrågasatts ändring av 17 § i förordningen örn värnpliktslån.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, huruvida icke
maximibeloppet för värnpliktslån borde höjas till 5,000 kronor. Den långa
tjänstgöring, som många värnpliktiga fått underkasta sig, kunde enligt länsstyrelsens
mening liksom penningvärdets fall medföra, att hittillsvarande lånemaximum
bleve otillräckligt.

Vidare har arméförvaltningen beträffande 17 § ifrågasatt, huruvida dagsböter
under alla omständigheter kunde anses innefatta tillräcklig bestraffning
för förseelse, varom här vore fråga.

De skäl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört för en höjning av
maximum i fråga örn beloppet av värnpliktslån finner jag värda beaktande.
I övrigt har jag icke funnit anledning vidtaga någon ändring i kommitténs
förslag bortsett från den redan omnämnda formella jämkningen av lydelsen
av 8 §. I fråga örn 17 § får jag hänvisa till vad ovan anförts beträffande 37 §
i förslaget till krigsfamiljebidragsförordning.

Kungl. Majda proposition nr 339.

127

3. Förslag till omorganisation av lane verksam heten.

Kommittén har erinrat om ett uttalande av 1941 års riksdagsrevisorer, i
vilket revisorerna ifrågasatt örn icke värnpliktslånenämnderna kunde avskaffas
och avgörandet förläggas till arbetsmarknadskommissionen. Revisorerna hade
anfört bland annat följande:

Med hänsyn till den tendens till nedgång, som gjort sig gällande beträffande
antalet hithörande ärenden under den tid värnpliktslåneförordningen varit
i kraft och särskilt starkt framträder under den senaste tiden, hava revisorerna
ansett sig böra taga under omprövning, huruvida icke åtgärder nu böra vidtagas
för att åstadkomma en förenklad organisation i fråga örn handläggningen
av värnpliktslåneärenden. Visserligen kan det ju icke med säkerhet förutses,
hur förhållandena härutinnan framdeles kunna utveckla sig, men på grund av
det på senare tid relativt jämna antalet inkommande ansökningar för månad
lärer det kunna antagas, att någon så kraftig ansvällning av antalet ansökningar,
som förelåg under år 1940, icke vidare skall ifrågakomma. Under sådana
omständigheter synas icke de skäl, som varit avgörande för utbyggandet
av organisationen i den omfattning som skett, längre kunna tillmätas samma
betydelse. Ett förläggande av avgörandet av värnpliktslåneansökningarna till
arbetsmarknadskommissionen finna revisorerna för sin del icke kunna medföra,
att ärendenas avgörande fördröjes eller att en mera schablonmässig behandling
av dessa frågor kommer till stånd. Revisorerna utgå därvid ifrån,
att familjebidragsnämnderna genom sin numera förvärvade rutin i fråga örn
behandlingen av värnpliktslåneärenden och genom sin särskilda kännedom
örn de enskilda fallen kunna framlägga sådan utredning i ärendet, att arbetsmarknadskommissionen
kan grunda sitt beslut på den sålunda förebragta utredningen.
Även om härigenom en viss ökning av arbetsmarknadskommissionens
arbetsuppgifter uppkommer med därav följande ökade kostnader för
kommissionens verksamhet, torde likväl denna kostnadsökning mer än väl
uppvägas av den genom avvecklingen av värnpliktslånenämnderna uppkommande
besparingen. Det torde ligga i öppen dag, att en centralisering av avgörandet
av dessa ärenden till arbetsmarknadskommissionen kommer att leda
till en mera enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser. De värnpliktigas
berättigade intressen av en i möjligaste mån allsidig och snabb prövning av
deras gjorda ansökningar torde enligt revisorernas mening bliva tillgodosedda
även vid den nu ifrågasatta förenklade organisationen. Då enligt revisorernas
mening åtskilliga fördelar äro förenade med en förenklad handläggning
av värnpliktslåneärenden och då de skäl, som föranlett riksdagens ställningstagande
i ämnet, numera icke med samma styrka göra sig gällande, vilja
revisorerna ifrågasätta, att det föreliggande spörsmålet nu tages under förnyad
prövning.

I avgivet utlåtande med anledning av vad sålunda anförts hade arbetsmarknadskommissionen
bland annat yttrat:

Arbetsmarknadskommissionen kan icke dela den av revisorerna uttalade
uppfattningen. Visserligen har antalet värnpliktslåneansökningar under
senare tid avsevärt nedgått — under de tre sista månaderna av år 1941 utgjorde
antalet avgivna ansökningar respektive 180, 212 och 208 — och väl
kunde detta antal ärenden, örn hänsyn blott tages till kommissionens arbetsbörda
och då närmast den kvantitativa sidan därav, avgöras av kommissionen
utan någon föregående prövning av värnpliktslånenämnd, men det är icke
möjligt att förutse, huru förhållandena beträffande antalet låneansökningar
framdeles kunna utveckla sig. Det är i varje fall sannolikt, att antalet ansök -

128

Kungl. Majus proposition nr 339.

ningar kominer att högst väsentligt ökas, då den förstärkta försvarsberedskapen
i sinom tid kommer att upphöra. Skola lånebehövande värnpliktiga då
inom skälig tid kunna erhålla den hjälp, som avsetts genom införande av värnpliktslån,
är det av vikt, att organisationen är sådan, att den har möjlighet att
utan allt för stor tidsutdräkt pröva och avgöra inkommande ansökningar.
Redan detta förhållande talar, enligt kommissionens uppfattning, mot att avskaffa
värnpliktslånenämnderna. För värnpliktslånenämndernas bibehållande
tala också, enligt kommissionens bestämda uppfattning, dessa nämnders förutsättningar
att på annat sätt än kommissionen stå i erforderlig kontakt såväl
med familjebidragsnämnderna som också med de lånesökande, dessa nämnders
större möjligheter att taga del av de lånesökandes självdeklarationer samt av
inkomst- och fastighetslängder, varav nämnderna kunna inhämta upplysningar
örn anhörigas, borgensmäns och privata borgenärers inkomst- och förmögenhetsförhållanden.
Vidare bör icke förbises, att, därest avgörandet av värnpliktslåneärendena
skall förläggas till arbetsmarknadskommissionen, fråga
uppkommer örn icke någon besvärsinstans bör finnas, hos vilken kommissio
nens beslut skola kunna överklagas. Det torde med hänsyn till ärendets natur,
icke vara lämpligt föreskriva att kommissionens beslut i värnpliktslåneärenden
icke må överklagas, och det synes knappast kunna ifrågakomma, att Kungl.
Majit skall behöva till prövning upptaga besvär i dylika ärenden. Vad angår
den kostnadsbesparing, som revisorerna antagit skola kunna uppkomma, örn
värnpliktslånenämnderna avskaffades, så synes denna, örn en sådan överhuvud
taget kommer till stånd, icke böra tillmätas avgörande betydelse. Det är ofrånkomligt,
att arbetskrafterna ökas inom kommissionens kansli, därest kommissionen
får sig ålagt att pröva samtliga värnpliktslåneansökningar, och av
skäl som ovan anförts måste kommissionen till sitt förfogande i stället för
nämnder få ett värnpliktslåneombud i varje län. De härav följande kostnaderna
torde icke komma att i någon avsevärdare mån minska de nu för värnpliktslånenämndernas
verksamhet uppkommande kostnaderna.

Med åberopande av det anförda och då kommissionen finner det av principiella
skäl olämpligt att centralisera en verksamhet av den art, varom här är
fråga, finner sig kommissionen böra uttala, att de skäl, som legat till grund
för statsmakternas beslut i fråga örn organisationen för värnpliktslåneverksamheten
alltjämt äga giltighet. Kommissionen får alltså avstyrka riksdagens
revisorers förslag att avskaffa värnpliktslånenämnderna.

Kommittén, som förklarat sig dela arbetsmarknadskommissionens här ovan
återgivna uppfattning, hade icke funnit sig böra föreslå sådan centralisering
av värnpliktslåneverksamheten som statsrevisorerna ifrågasatt.

Statsrevisorerna hade vidare i sin berättelse framhållit att det borde tågås
under övervägande — icke minst med hänsyn till länsstyrelsernas arbetsbörda
— örn icke utbetalandet och redovisningen av värnpliktslånen kunde överflyttatill
riksbanken och dess avdelningskontor. I samband härmed hade statsrevisorerna
erinrat örn, att riksbanken redan hade att handhava bestyret med de
statliga bosättningslånen.

I fråga örn detta spörsmål har kommittén emellertid förklarat, att densamma
icke varit i tillfälle att bilda sig någon bestämd uppfattning.

Statskontoret har i sitt yttrande upplyst, att efter vad statskontoret under
hand inhämtat hade den av 1941 års riksdags revisorer påpekade minskningen
av antalet värnpliktslåneansökningar fortsatt jämväl under innevarande år.
Under månaderna januari, februari och mars uppgick antalet ansökningar till

129

Kungl. Majus proposition nr 339.

respektive 158, 147 och 139. Med hänsyn härtill och då statskontoret i övrigt
icke blivit övertygat av de skäl, som av statens arbetsmarknadskommission
anförts mot förslaget örn värnpliktslånenämndernas indragande och en centralisering
av värnpliktslåneärendenas handläggning till kommissionen, ansåge
sig statskontoret böra biträda detta förslag.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har erinrat örn att länsstyrelsen i uttalande
över statsrevisorernas ovan återgivna uttalande ansett sig böra förorda av
riksdagens revisorer framfört förslag, att de särskilda värnpliktslånenämnderna
upphörde samt att dem nu åliggande uppgifter överflyttades till arbetsmarknadskommissionen.
Likaledes hade länsstyrelsen i förenämnda utlåtande
anslutit sig till den av statsrevisorerna ifrågasatta ordningen, att utbetalandet
och redovisningen av värnpliktslån överflyttades från Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna till riksbanken och dess avdelningskontor, icke minst med
hänsyn till angelägenheten av att landskontorens för närvarande mycket, stora
arbetsbörda i möjligaste mån minskades.

Till frågan örn centralisering av värnpliktslåneverksamheten genom avskaffande
av de nuvarande värnpliktslånenämnderna är jag icke beredd att
nu taga ställning.

Det synes mig icke heller lämpligt att under nu rådande förhållanden överflytta
förvaltningen av värnpliktslånen från länsstyrelserna till riksbanken.
Frågan örn riksbanken bör åtaga sig denna uppgift synes böra bliva föremål
för övervägande i annat sammanhang.

Departements chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

1 sami. Nr 339.

11«3 43

9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

D. Upphävande av 10 § andra stycket förordningen
om ntrymningshjälp.

I 10 § andra stycket förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp
stadgas, att örn — i det fall att utrymning ej skett — bostadsbidrag
jämlikt krigsfamiljebidragsförordningen uppenbarligen skulle ha utgått
till beredande åt hjälpsökande av bostad i utrymningskommunen, enligt
förstnämnda förordning utgående hyresbidrag må ökas med ett belopp, som
för nämnda fall skulle ha utgått i bostadsbidrag, eller sistnämnda belopp
utgå jämsides med inkvartering in natura.

Med hänsyn till vad som anförts i motiveringen till 2 § 2 mom. i förslaget
till krigsfamiljebidragsförordning torde, såsom föreslagits av statens utrymningskommission,
nyssnämnda stadgande böra upphöra att gälla i samband
med genomförandet av den nya krigsfamiljebidragsförordningen.

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 339.

131

E. Kostnadsberäkningar.

De merkostnader, som bliva en följd av revisionen av krigsfamiljebidragsförordnjpgen,
kunna givetvis icke till sitt sammanlagda belopp beräknas, då
deras storlek väsentligen bestämmes av inkallelsernas omfattning och längd.

En genom kommitténs försorg gjord statistisk beräkning av medelkostnaden
för familjepenning, bostadsbidrag och näringsbidrag, vilken beräkning
avsett 16,176 värnpliktiga och krigsfrivilliga, har givit till resultat, att enligt
nu gällande bidragsbestämmelser kostnaden för man och tjänstgöringsdag
uppgår till 2 kronor 28.6 öre, varav 2 kronor 14.7 öre falla å statsverket och
13.9 öre å kommunerna.

Vid bifall till kommitténs förslag skulle kostnaderna i vad gäller
nämnda bidrag för man och tjänstgöringsdag för statsverkets del ökas
med 35.2 öre, medan kommunernas kostnader skulle minskas med 4.9 öre. Vid
bifall till det av mig förordade förslaget, vilket i förhållande till kommitténs
förslag innebär, att familj epenningens belopp ökas men samtidigt att det särskilda
bidraget till matlagningsbränsle bortfaller, skulle enligt samma beräkningsgrunder,
i vad gäller de förut angivna bidragsformerna, uppstå en kostnadsökning
för statsverkets del av 54.4 öre för man och tjänstgöringsdag, medan
kommunernas kostnader skulle minskas med 5.4 öre. Förskjutningen till kommunernas
förmån sammanhänger med att familjepenningen till familjemedlemmar
enligt förordningens 3 § a) helt bestrides av statsmedel, medan
bostadsbidraget, i vilket enligt kommittéförslaget kostnaderna för bidrag till
matlagningsbränsle skulle ingå, delvis betalas av kommunerna. Det av mig
framlagda förslaget, att statstjänstemännens särställning i fråga om rätt till
familjepenning och bostadsbidrag skall upphöra, synes av undersökningsmaterialet
att döma icke komma att medföra någon mera avsevärd kostnadsökning.

Med anlitande av samma material har kommittén beräknat, att kostnadsökningen
för hemortslönen kommer att uppgå till 80 öre för man och dag.
Departementsförslaget beträffande hemortslönen bör i förhållande till kommittéförslaget
medföra en kostnadsminskning, enär villkoren i fråga örn fullgjord
tjänstgöring för erhållande av rätt till hemortslön skärpts. Särskilda
kostnader för semesterersättning och skatteavdrag uppkomma icke vid
genomförande av departementsförslaget.

För den retroaktiva hemortslön, som kommittén förordat, har räknats med
en kostnad av 30 öre för man och dag. Vid bifall till departementsförslaget
örn höjning av den retroaktiva hemortslönen för att den jämväl skall ersätta
skatteavdrag, kan kostnaden beräknas till 45 öre för man och dag.

Material för beräkning av kostnaderna för sjuk- och begravningsbidrag
har icke funnits tillgängligt i erforderlig omfattning, men kostnadsökningen
har av kommittén uppskattats till 1.5 procent.

132

Kungl. Majlis proposition nr 339.

F. Anslagsfrågor.

I innevarande års statsverksproposition lia kostnaderna för familjebidrag
åt värnpliktiga — varmed avses fredsfamiljebidrag under tillämpning av
gällande fredsorganisation — ujiptagits för armén till 625,000 kronor, för
marinen till 100,000 kronor och för flygvapnet till 30,000 kronor. Efter den
jämkning av bidragsbeloppen, som här föreslagits, borde givetvis rätteligen
en uppräkning av dessa belopp äga rum. Såsom arméförvaltningen i sin
skrivelse den 11 september 1941 rörande medelsbehovet för budgetåret 1942/43
för sin del framhöll är emellertid, med hänsyn till förhållandena under den förstärkta
försvarsberedskapen, någon på erfarenheten grundad uppskattning av
medelsbehovet under ifrågavarande anslag icke möjlig. Då sålunda redan de
i statsverkspropositionen upptagna beloppen äro synnerligen approximativt
beräknade, synes mig knappast föreligga anledning att nu föreslå en höjning
av dem.

Yad krigsfamiljebidragen beträffar böra dessa liksom hittills utgå från
förskottsstat. Det för försvarsväsendet gemensamma anslaget till »övriga utgifter»
bör beräknas med hänsyn härtill. Såväl hemortslönen enligt 20 § krigsfamiljebidragsförordningen
som den retroaktiva hemortslönen enligt 45 §
samma förordning böra finansieras på samma sätt.

Med hänsyn till önskvärdheten av att i särskilda fall kunna lämna ekonomiskt
bistånd till inkallade värnpliktiga och deras familjer vid sidan av den
författningsmässigt reglerade biståndsverksamheten har 1941 års riksdag
(skrivelse nr 338) efter därom av Kungl. Maj:t i proposition nr 227 framställt
förslag för hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänstgöring
inkallades familjer för budgetåret 1941/42 anvisat ett reservationsanslag av
3,000,000 kronor. Dessa medel äro avsedda att användas för en i fria former
bedriven hjälpverksamhet, ämnad som ett komplement till den genom förordningarna
om familjebidrag och värnpliktslån reglerade bidrags- och låneverksamheten.
Det är här icke fråga om en mera allmän förstärkning av
familjebidragen utan örn ingripanden i sådana särskilt behjärtansvärda fall,
som icke lämpligen kunna regleras i en allmän författning. Fördelningen av
bidragen sker i regel genom överståthållarens och landshövdingarnas försorg.

I skrivelse den 6 november 1941 beräknade statens arbetsmarknadskommission
medelsbehovet för denna hjälpverksamhet för nästa budgetår till
samma belopp som för innevarande budgetår eller alltså 3,000,000 kronor.
Kommissionen anförde, att den översyn av krigsfamiljebidragsförfattningarna
m. lii., som uppdragits åt 1941 års krigsfamiljebidragskommitté, visserligen
kunde komma att leda till att vissa hjälpbehov, som för närvarande måste
föranleda anlitande av nu ifrågavarande särskilda riksstatsanslag, bleve tillgodosedda
genom en utvidgning av rätten till familjebidrag och dylikt. Det

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

syntes ändock uppenbart, att behov av ytterligare hjälp bomme att kvarstå,
som icke lämpligen kunde tillgodoses i annan ordning än genom en i fria
former bedriven hjälpverksamhet. Anslagsbehovet bleve i första hand beroende
av i vilken omfattning värnpliktiga bomme att vara inkallade men också
av resultatet av den pågående översynen av krigsfamiljebidragsförfattningarna
m. m.

I enlighet med kommissionens förslag beräknades i innevarande års statsverksproposition,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1942/43 för ändamålet ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor. Frågan härom
torde nu böra. upptagas till förnyad prövning.

Ett genomförande av de nu föreliggande förslagen kommer att i skilda
hänseenden medföra förbättringar av de författningsenligt till de inkallade
utgående förmånerna. Såsom jag redan vid framläggandet av statsverkspropositionen
hade anledning antaga, torde emellertid dessa förbättringar
icke överflödiggöra den hjälpverksamhet till förmån för de inkallades
familjer, som i friare former bedrives med anlitande av nyssnämnda anslag,
eller mer avsevärt nedbringa behovet av särskild medelsanvisning för detta
ändamål. Det ändamål, för vilket ifrågavarande medel avses, torde emellertid
vara av den art, att detsamma lämpligen bör tillgodoses över förskottsstat.
Jag har för avsikt att sedermera underställa Kungl. Majit frågan örn anvisande
av medel för ändamålet från förskottsstaten. Med hänsyn härtill torde
medel för ifrågavarande hjälpverksamhet icke behöva upptagas å riksstaten.

134

Kungl. Majlis proposition nr 339.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

dels föreslå riksdagen att antaga omförmälda förslag till

1) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring
m. m. (krigsfamiljebidragsförordning);

2) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring
i fredstid (fredsfamiljebidragsförordning);

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 31 augusti 1940 (nr 824) örn värnpliktslån; samt

4) förordning angående upphävande av 10 § andra stycket förordningen
den 13 april 1940 (nr 215) örn utrymningshjälp;

dels ock återkalla Sitt i årets statsverksproposition gjorda
förslag örn beräkning under riksstatens fjärde huvudtitel för
budgetåret 1942/43 av ett anslag av 3,000,000 kronor till Hjälpverksamhet
till förmån för de till militärtjänstgöring inkallades
familjer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Alvar Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

135

Bilaga A.

Förslag

till

Förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring
ni. m. (krigsfamiljebidragsförordningen).

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Förordnar Konungen jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen örn
inkallelse av värnpliktiga och skall krigsavlöningsreglementet helt eller delvis
äga tillämpning beträffande dessa värnpliktiga, skola ock, där Konungen
ej annorlunda förordnar, från och med inryckningsdagen å dem tillämpas
stadgandena i denna förordning; Konungen obetaget att meddela föreskrift,
att förordningen helt eller delvis skall tillämpas även å andra värnpliktiga.
Konungen må ock föreskriva, att bestämmelserna i denna förordning med
de inskränkningar, som må finnas påkallade, skola äga tillämpning jämväl å
annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga
äro inkallade enligt nyssnämnda lagrum. Med värnpliktig avses i detta
moment den, som enligt krigsavlöningsreglementet avlönas såsom värnpliktig.

2 mom. Förordningen skall, med de inskränkningar Konungen må föreskriva,
jämväl äga tillämpning å värnpliktig, som senare än femte året efter
inskrivningsåret fullgör tjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen.

2 §•

1 mom. Värnpliktig är i enlighet med vad nedan stadgas berättigad till
familjebidrag och hemortslön.

Familjebidrag utgår kontant såsom familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,
sjukbidrag och begravningsbidrag; dock må, i den ordning Konungen
föreskriver, kunna bestämmas, att familjebidrag skall helt eller delvis utgå
in natura. Hemortslönen utgår kontant efter viss tids krigstjänstgöring.

2 mom. Familjebidrag må ej utgå för person, som åtnjuter utrymningslijälp
avseende annat än resa.

3 mom. Örn rätt till familjebidrag för den som under militärtjänstgöring
ådragit sig kroppsskada är särskilt stadgat.

3 §■

Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt denna förordning
en var av följande personer, nämligen:

a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans
barn och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;

b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under

a) sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn
samt hans frånskilda hustru, en var under förutsättning, dels att den värnpliktige
är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att antingen

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

underhållsskyldigheten fastställts genom rättens beslut eller skriftligt av två
personer bevittnat avtal eller ock den värnpliktige före inkallelsen i väsentlig
män bidrog till vederbörandes underhåll eller, där underhållsskyldigheten
inträtt senare, det skäligen kan antagas att han skulle hava i väsentlig
mån bidragit till underhållet, örn ej inkallelsen mellankommit; samt

c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning, att den värnpliktige
sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under
sexton år samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är
oförmögen till arbete.

Annan den värnpliktiges anhörig än i a) och b) härovan sägs samt husföreståndarinna
i andra fall än som avses i c), må, när synnerliga skäl därtill
äro, efter särskilt medgivande enligt vad i 40 § stadgas jämställas med
familjemedlem.

4§-

I denna förordning avsedda ärenden skola å kommuns vägnar handläggas
av en familjebidragsnämnd.

Konungen förordnar viss myndighet att öva tillsyn å förordningens tilllämpning
(tillsynsmyndigheten).

Om familjepenning och bostadsbidrag.

o §•

För tryggande av familjens uppehälle utgår, där ej annat följer av vad i
15 och 18 §§ stadgas, familj epenning och bostadsbidrag i fall där behov
prövas föreligga på grund av den värnpliktiges inkallelse till tjänstgöring.

Ifråga örn den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden för
tjänstgöringen skola vid behovsprövningen tillämpas de föreskrifter örn avdrag
med hänsyn till sådan inkomst som jämlikt 7, 12 och 13 §§ meddelas av
Konungen.

6 §•

1 mom. Familjepenning utgår med högst så stort belopp för dag, som
för en var av nedan angivna ortsgrupper upptages i följande tariff:

l

2

3

4

Ortsgrupp

För hustru, frånskild
hustru samt, där bidrag
ej utgår för hustru, som
avses i 3 § a), eller hon
är arbetsoförmögen,
annan familjemedlem,
som förestår den värn-pliktiges hem

För annan
familjemedlem
över 16 år än
som avses i
kol. 1

För familje-medlem, vilken
fyllt 7 men ej

16 år, och som
ei avses i
kol. 1

För familje-medlem, som
ej fyllt 7 år

i ..............

2:50

1: 35

1: —

0:80

ii ..............

2: 75

1:60

1: 10

0: 90

ni..............

3: —

1:85

1:20

1: —

2 mom. Familjepenning utgår efter den ortsgrupp, till vilken den kommun
är att hänföra, som enligt vad i 28 § stadgas skall utgiva beloppet. I fråga
örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen
örn folkpensionering verkställda indelningen. Ort utom riket hänföres till
ortsgrupp III.

3 mom. Där Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre
ortsgrupp, jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folkpensionering för -

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ordnat om förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven
inom visst intill gränsen liggande område, skall familjepenning,
som enligt vad i 28 § stadgas skall utgivas av den kommun, inom vilken
området är beläget, förhöjas med hälften av skillnaden mellan familjepenningen
i kommunen i den högre ortsgruppen och familjepenningen i den
kommun, inom vilken området är beläget.

7 §•

1 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § a), utgår, under beaktande
av vad i 5 § första stycket stadgas och där ej annat följer av vad i 13 §
sägs, familjepenning med det i 6 § angivna beloppet efter avdrag för den
värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden för tjänstgöringen
enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.

2 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § b), bestämmes familjepenningen
med hänsyn till föreliggande behov enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Konungen. Familjepenningen må ej överstiga värdet av
det bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll, som den värnpliktige
lämnat före inkallelsen eller, där underhållsskyldigheten inträtt efter inkallelsen,
den värnpliktige kan antagas skola hava lämnat, därest inkallelsen ej
mellankommit. Har den värnpliktiges underhållsskyldighet fastställts genom
rättens beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal, må dock familjepenningen,
oavsett den omfattning i vilken underhållsskyldigheten fullgjorts,
uppgå till det sålunda fastställda beloppet.

8 §•

För husföreståndarinna bestämmes familjepenningens belopp med hänsyn
till den värnpliktiges behov av bidrag för att under tiden för tjänstgöringen
kunna behålla eller anställa husföreståndarinna. Där särskilda
skäl därtill föranleda må dock vid behovsprövningen i 7 § 2 mom. givna
föreskrifter äga tillämpning.

9 §•

1 mom. För bestridande av kostnaderna för bostad utgår, under beaktande
av vad i 5 och 12 §§ stadgas, bostadsbidrag för bostad, avsedd för familjemedlemmar,
med vilka den värnpliktige vid tiden för inkallelsen sammanbodde.
Där den värnpliktige efter inkallelsen ingått äktenskap, skall bidraget
avse bostad åt familjemedlemmar som i 3 § a) sägs.

2 mom. Är värnpliktig i behov av bidrag för att kunna behålla sin bostad
under tjänstgöringen och skulle bostadens avstående för honom medföra
avsevärd olägenhet, må bostadsbidrag kunna tillerkännas honom, ändå
att bidraget ej avser beredande av bostad åt familjemedlemmar.

3 mom. Bostadsbidrag må ej beviljas för mer än en bostad. Diir så
prövas skäligt må Konungen såsom villkor för erhållande av bostadsbidrag
föreskriva, att viss del av bostaden skall utan ersättning upplåtas för krigsmaktens
eller luftskyddets behov eller för annat allmänt ändamål.

10 §.

Då behov prövas föreligga, må särskilt bostadsbidrag beviljas till nödiga
bränslekostnader för uppvärmning och matlagning under tiden för den värnpliktiges
tjänstgöring.

11 §•

1 mom. Föreligga giltiga skäl för ombyte av bostad, må värnpliktig, som
är berättigad till bostadsbidrag enligt vad i 9 § sägs, tillerkännas bostads -

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

bidrag för flyttningskostnader. Bidrag till kostnader för flyttning till annan
ort må beviljas allenast enligt de närmare anvisningar, som meddelas av
tillsynsm)''ndiglieten.

2 mom. Där behov prövas föreligga må värnpliktig erhålla bostadsbidrag
till kostnaderna för förvaring under tjänstgöringen av möbler och andra
nödiga lösören, som tillhöra den värnpliktige och, därest den värnpliktige
är berättigad till bostadsbidrag enligt 9 § 1 morn., där avsedda familjemedlemmar.

12 §.

1 mom. Bidraget för bostad för familjemedlemmar, som avses i 3 § a),
bestämmes, med beaktande av vad i tredje momentet sägs, till ett belopp,
motsvarande kostnaderna för den bostad, den värnpliktige innehade å inryckningsdagen,
däri inberäknat bränslekostnader för uppvärmning och matlagning,
med avdrag för den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under
tiden för tjänstgöringen enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.
Därest ombyte av bostad skett efter nämnda tidpunkt bestämmes bostadsbidraget
med hänsyn till kostnaderna för den nya bostaden, örn dessa äro
lägre än för den förra bostaden eller giltiga skäl förelegat för ombytet av
bostad. Har flyttning skett till annan ort, må höjning av bostadsbidraget
ske allenast i enlighet med de närmare anvisningar som tillsynsmyndigheten
meddelar.

2 mom. I fråga örn bostadsbidrag i annat fall än i 1 mom. sägs bestämmes
bidragets belopp efter prövning av föreliggande behov enligt de närmare
föreskrifter som Konungen meddelar.

3 mom. Vid bestämmande av kostnaderna för bostad enligt denna paragraf
skall skälig hänsyn tagas till behovet av bostad samt den värnpliktiges
bundenhet av hyresavtal eller andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende.
Då fråga är örn bostad i den värnpliktige eller hans hustru tillhörig
fastighet må bostadsbidrag ej beviljas med högre belopp än som motsvarar
bostadens hyresvärde med tillägg för bränslekostnader.

13 §.

1 mom. Örn under den värnpliktiges tjänstgöring denne eller hans hustru
uppbär lön från statstjänst eller sådan befattning, som är underkastad bestämmelserna
i något av följande reglementen, nämligen Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente
för lärare vid folk- och småskolor den 30 september 1937
{nr 868), Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för nomadlärare den 17 juni
1938 (nr 419) eller Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för lärare vid kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och
högre folkskolor den 11 november 1938 (nr 660), skola familjepenning och
bostadsbidrag, ändock att fråga är örn familjemedlem, som avses i 3 § a),
bestämmas efter prövning av föreliggande behov enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Konungen.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga
örn behovsprövningen för bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag
till värnpliktig som fullgör frivillig tjänstgöring.

14 §•

1 mom. Familjepenning och bostadsbidrag utgå från och med inryckningsdagen
till och med dagen för tjänstgöringens upphörande. Har tjänstgöringen
varat minst trettio dagar, skall bidrag utgå för ytterligare fem dagar.
Bostadsbidrag jämlikt 9 och 10 §§ beräknas för tjänstgöringsdag, dock att

139

Kungl. Marits proposition nr 339.

bidraget för den månad, under vilken tjänstgöringen tagit sin början utgår
för liela denna månad.

Om särskilda skäl därtill föranleda, må familjepenning utgå för högst
tjugu dagar oell bostadsbidrag för högst trettio dagar utöver den i första
stycket stadgade tid, därvid i fråga om bostadsbidraget skall inberäknas
det antal dagar före inryckningsdagen för vilka bostadsbidrag beviljats.

För tid, varunder värnpliktig åtnjuter tidsbegränsad ledighet utan krigslön,
eller, då fråga är om värnpliktig, som fullgör tjänstgöring jämlikt 27 §
värnpliktslagen, under anbefallt uppehåll i tjänstgöringen, må familjebidrag
ej utgå; dock att örn särskilda skäl äro för handen, familjepenning må beviljas
högst till och med tjugonde dagen samt bostadsbidrag till och med
trettionde dagen efter ledighetens början.

2 mom. Storleken av familjepenning och bostadsbidrag enligt 1 mom.
andra och tredje styckena bestämmes med hänsyn till föreliggande behov.

3 mom. Örn den värnpliktige avlidit, utgå familjepenning och bostadsbidrag
till och med månaden näst efter den under vilken dödsfallet blivit
kunnigt. Lika med tjänstgöring anses krigsfångenskap. Har den värnpliktige
anmälts såsom saknad och är ej uppenbart att han rymt må ock bidraget
tills vidare utgå.

Örn näringsbidrag.

15 §.

1 morn. Där Konungen ej annorlunda förordnar må värnpliktig, som
driver näring eller rörelse, i den mån behov prövas föreligga, i stället för
familjepenning och bostadsbidrag erhålla näringsbidrag till bestridande av
avlöningskostnader, som uppkomma till följd av att särskild arbetskraft
måst anlitas för att under den värnpliktiges tjänstgöring helt eller delvis
ersätta honom. Yad nu sagts skall gälla jämväl för det fall, att den värnpliktige
är anställd i näring eller rörelse, som inneliaves av hans hustru.

2 mom. Näringsbidrag enligt denna paragraf må ej beviljas med mindre
det måste antagas, att förutsättningar äro för handen för näringens eller
rörelsens fortsatta drivande.

3 mom. Bidrag må icke utgå till avlönande av den värnpliktiges hustru
eller hans barn och adoptivbarn under sexton år. Huruvida näringsbidrag
må avse avlönande av annan den värnpliktige närstående än nu sagts, må
bero på prövning i varje särskilt fall.

4 mom. Bidrag må utgå med högst 10 kronor för dag. Vid bestämmande
av bidragets storlek skall hänsyn tagas till det genomsnittliga normala
driftsöverskott företaget kan beräknas lämna under den värnpliktiges tjänstgöring
och dennes möjligheter att av inkomsterna från företaget bidraga
till den anlitade arbetskraftens avlönande.

16 §.

Därest hinder möter mot näringens eller rörelsens fortsatta bedrivande
under den värnpliktiges tjänstgöring men förutsättningar finnas för näringens
eller rörelsens återupptagande efter tjänstgöringens slut, kan, då synnerliga
skäl föreligga, särskilt bidrag beviljas för bestridande under tjänstgöringen
av utgifter, som prövas nödvändiga för att näringen eller rörelsen skall
kunna av den värnpliktige efter tjänstgöringens slut återupptagas.

Näringsbidrag enligt denna paragraf må beviljas med högst 100 kronor
för månad. Sådant bidrag må allenast efter tillsynsmyndighetens medgivande
utgå för längre tid jin sex månader.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

17 §.

Med avseende å tid, för vilken näringsbidrag må utgå, skall vad i 14 §
stadgas i fråga om familjepenning äga motsvarande tillämpning.

18 §.

Den, som uppbär näringsbidrag jämlikt 15 §, äger ej erhålla annat slag
av familjebidrag än sjukbidrag oell begravningsbidrag. Vid valet mellan de
bidragsformer, som kunna ifrågakomma, skall, örn förutsättningar för beviljande
av näringsbidrag jämlikt 15 § äro för handen, denna form av bidrag
äga företräde framför familjepenning och bostadsbidrag.

Om sjukbidrag’.

19 §.

Prövas i anledning av familjemedlems sjukdom behov av bidrag vara för
handen för bestridande av kostnader för erforderlig vård ävensom transport
till och från läkare eller vårdanstalt, må sjukbidrag kunna tillerkännas den
värnpliktige med högst det belopp, vartill dessa kostnader uppgå. Ar fråga
örn familjemedlem, som avses i 3 § b) eller c), må dock sjukbidrag utgå alle
nast i den mån skäl föreligger till antagande, att den värnpliktige, därest inkallelsen
ej mellankommit, skulle hava bidragit till kostnaderna. Med avseende
å den tid, för vilken sjukbidrag må utgå, skall vad i 14 § är stadgat
beträffande familjepenning äga motsvarande tillämpning.

Om begravningsbidrag.

20 §.

Har familjemedlem, som avses i 3 § a), avlidit, och ägde den värnpliktige
vid tiden för dödsfallet för familjemedlemmen uppbära familjepenning
eller åtnjöt den värnpliktige vid nämnda tidpunkt näringsbidrag som i 15 §
sägs, skall begravningsbidrag tillerkännas den värnpliktige. Sådant bidrag
utgår med tvåhundrafemtio kronor för hustru och med etthundrafemtio
kronor för barn eller adoptivbarn.

Örn hemortslön.

21 §.

1 mom. Till värnpliktig, vilken uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet,
utgår, där ej Konungen annorlunda förordnar, efter en tjänstgöringstid
örn sammanlagt nittio dagar, såsom hemortslön ett belopp av en
krona örn dagen. Sedan tjänstgöringen varat 360 dagar utgår en krona 50
öre örn dagen och efter 540 dagar två kronor örn dagen. Vid beräkning
av nämnda tjänstgöringstid må endast komma i betraktande den tid, varunder
den värnpliktige efter den 2 september 1939 mot åtnjutande av värnpliktigs
avlöningsförmåner fullgjort honom åliggande tjänstgöring enligt § 28
mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag eller enligt 28 § 1 mom.
i 1941 års värnpliktslag eller tjänstgöring efter eget åtagande, i sistnämnda
fall dock endast om tjänstgöringen fullgjorts vid förband, organiserat av den
myndighet, vid vilken den värnpliktige är hemortsredovisad. Har den värnpliktige
innehaft anställning över stat, skall vid beräkning av tjänstgöringstiden
hänsyn tagas även till tjänstgöring, som han under sådan anställning
fullgjort efter den 2 september 1939.

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Vad i första stycket sägs skall icke äga tillämpning å sådana värnpliktiga,
som undergå utbildning till fast anställning vid krigsmakten eller som
fullgöra tjänstgöring i den för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, stadgade ordning.

2 mom. Den som blivit berättigad till hemortslön skall under krigstjänstgöring,
som han därefter, mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner,
fullgör efter eget åtagande eller såsom krigsfrivillig efter värnpliktens
upphörande, vara bibehållen vid sin rätt till hemortslön.

Örn skyldighet att taga arbete.

22 §.

1 mom. När skäl därtill äro, må Konungen såsom villkor för erhållande
av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlemmarna att i enlighet
med de föreskrifter Konungen utfärdar hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen
anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete
i den mån sådant erbjudes. Underlåter familjemedlem att fullgöra sålunda
stadgad skyldighet gäller, att familjepenning eller sjukbidrag ej må utgå
för familjemedlemmen, samt att bostads- eller näringsbidrag må efter vad
som finnes skäligt nedsättas eller ock indragas.

2 mom. Skyldighet, som i 1 mom. sägs, skall icke avse familjemedlem,
som är oförmögen till arbete eller innehar arbete, varigenom han erhåller
full sysselsättning. Såsom sådant arbete skall anses vård örn minderåriga
eller sjuka familjemedlemmar samt pågående utbildning, vilken icke skäligen
bör avbrytas.

3 mom. Örn vad som förstås med lämpligt arbete gäller vad därom
stadgas i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.

23 §.

Örn värnpliktigs familjemedlem utan giltig anledning lämnar arbetsanställning,
äger familjebidragsnämnd nedsätta familjebidraget efter vad som
prövas skäligt eller ock indraga bidraget.

Örn faninjebidragsiiäinml.

24 §.

Kommun skall antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd eller ock
uppdraga åt annan kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd.

25 §.

1 mom. Särskild familjebidragsnämnd utses av dem, som i allmänhet
utöva kommunens beslutanderätt, samt består av tre eller fem ledamöter.
Jämte ledamöterna utses suppleanter till lika antal. Därvid bestämmes
tillika, i vilken ordning suppleanterna skola inkallas. Vid val av ledamöter
och suppleanter skall tillses, att erfarenhet på den sociala beliovsprövningens
område blir företrädd inom nämnden. Därjämte skall beaktas stadgandet
i 27 § 1 mom. andra punkten.

2 mom. Uppdraget att vara ledamot av familjebidragsnämnden gäller för
fyra år. Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,
anställes fyllnadsval; och skall den sålunda valde tjänstgöra under den tid,
som för den avgångne återstått.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

26 §.

1 mom. Ledamot eller ersättare i särskild familjebidragsnämnd kan ej
vara:

a) den, som icke uppnått tjugufem års ålder;

b) den, som icke råder över sig och sitt gods.

2 mom. Ledamot eller ersättare i särskild familjebidragsnämnd må kunna
avsäga sig uppdraget:

a) om han icke är boende inom kommunen;

b) örn han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att
fullgöra uppdraget;

c) örn han efter fyra års tjänstgöring såsom ledamot i nämnden är i tur
att därifrån avgå;

d) örn han uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som av
den väljande myndigheten godkännes.

27 §.

1 mom. Särskild familjebidragsnämnd utser inom sig ordförande och
vice ordförande för ett år i sänder. Endera av ordföranden och vice ordföranden
skall vara icke krigstjänstskyldig person. Äro både ordföranden
och vice ordföranden hindrade att bevista sammanträde, utses ordförande
för tillfället.

2 mom. Består nämnden av fem ledamöter må ärende ej av nämnden
företagas till avgörande, där ej minst tre ledamöter eller ersättare äro tillstädes
samt, för det fall att de närvarande äro allenast tre, dessa ti 11 i ka.
äro örn beslutet ense. Består nämnden av tre ledamöter, må ärende icke
företagas till avgörande, med mindre samtliga ledamöter eller ersättare äro
tillstädes. Vid val inom nämnden så ock vid tillsättande av tjänstebefattning
sker omröstning med slutna sedlar, där så begäres, och skilje lotten
mellan dem, som erhållit lika antal röster. I övrigt verkställes omröstning
öppet, och blive den mening gällande, varom de flesta röstande sig förena.
Äro vid öppen omröstning rösterna på vardera sidan lika många, gäfle den
mening, som biträdes av ordföranden.

Vid nämndens sammanträde skall föras protokoll, vars riktighet granskas
senast vid nästa ordinarie sammanträde. Nämnden äger att, där sådant av
behovet påkallas, uppdraga åt en eller flera av sina ledamöter att verkställa
denna granskning.

3 mom. Nämnden skall på lämpligt sätt tillkännagiva, varest och på
vilka tider till nämnden ställda ansökningar eller andra handlingar mottagas.

Örn familjebidragens bestridande m. m.

28 §.

Skyldigheten att utgiva familjebidrag och hemortslön åligger kommun,
varest den värnpliktige å inryckningsdagen var bosatt under sådana förhållanden,
att han, örn mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas.
Var den värnpliktige nämnda dag bosatt utom riket, ankommer
betalningsskyldigheten på Stockholms stad.

Om den värnpliktige efter inryckningsdagen flyttar från en kommun inom
riket till annan eller från utrikes ort till annan kommun inom riket än
Stockholm, skall betalningsskyldigheten övergå å inflyttningskommunen från
och med kalendermånaden näst efter den, under vilken flyttningen där anmäldes
av utflyttningskommunen (Stockholms stad) eller, om familjebidrag

Kungl. Maj. ts proposition nr 339. 143

ej förut åtnjutits, från och med den dag, då ansökan om sådant bidrag
gjordes i inflyttningskommunen.

29 §.

1 morn. Kommun, varest den värnpliktige å inryckningsdagen hade sin
bostad, är i avbidan på att annan kommun slutgiltigt ålägges betalningsskyldighet
jämlikt 28 § för den värnpliktige tillkommande familjebidrag,
skyldig att förskjuta familjepenning, bostadsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag,
vartill den värnpliktige är berättigad. Enahanda skyldighet
åligger i fråga örn näringsbidrag den kommun varest näring eller rörelse
av den värnpliktige utövas från fast driftsställe. Familjepenning, som förskjutes
enligt detta moment, skall bestämmas efter ortsgrupp I.

2 mom. Har i följd av stadgandet i 28 § andra stycket skyldigheten att
utgiva familjebidrag övergått från en kommun till annan, åligger det likväl
utflyttningskommunen (Stockholms stad) att förskjuta bidraget, till dess
meddelande erhållits från inflyttningskommunen, att familjebidrag där fastställts,
eller ock upplysning vunnits, att vederbörande familjemedlem oaktat
honom meddelat föreläggande underlåtit att där göra ansökan örn familjebidrag.

3 mom. Vad kommun enligt 1 eller 2 mom. förskjutit må sökas åter av
den kommun, som betalningsskyldigheten enligt 28 § åligger. Sådant anspråk
prövas i händelse av tvist av länsstyrelsen i det län, varest den kommun
är belägen mot vilken anspråket riktas. Är sådan talan rörande viss
värnpliktig beroende på länsstyrelses eller högre myndighets prövning, må
talan rörande samme värnpliktige ej väckas hos annan myndighet.

30 §.

Kommun, som enligt 28 § utgivit familjebidrag, äger av staten erhålla
gottgörelse, för familjepenning för familjemedlemmar, som avses i 3 § a),
ävensom för begravningsbidrag med hela utgivna beloppet, för näringsbidrag
jämlikt 15 § med 95 procent av bidraget, för bostadsbidrag med 90 procent
av bidraget samt för familjepenning i annat fall än vad ovan sagts, näringsbidrag
jämlikt 16 § och sjukbidrag med 80 procent av utgivet belopp; dock
att vad Stockholms stad utgivit på grund av stadgandet i 28 § första stycket
andra punkten skall i sin helhet återgäldas av staten. För hemortslönens
hela belopp utgår gottgörelse av staten.

Då särskilda skäl därtill föranleda må Konungen för visst fall medgiva
högre statsbidrag än i första stycket sägs.

31 §.

Kommun är berättigad att av statsverket erhålla förskott å statsbidraget
enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar.

32 §.

Åsidosätter familjebidragsnämnd vid fullgörandet av sitt uppdrag i denna
förordning eller eljest meddelade bestämmelser, må tillsynsmyndigheten
kunna besluta, att statsbidrag icke vidare eller i minskad omfattning skall
utgå.

Besvär m. in.

33 §.

Har familjebidragsnämnd med stöd av 22 eller 23 §§ förklarat familjemedlem
förlustig rätten till familjebidrag eller nedsatt bidraget skall be -

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

slutet ofördröjligen underställas tillsynsmyndighetens prövning; emellertid
skall nämndens beslut lända till efterrättelse, till dess tillsynsmyndigheten
annorlunda förordnar.

34 §.

Över familjebidragsnämnds beslut rörande tillämpningen av denna förordning
må klagan föras, då fråga är örn tillämpningen av 22 eller 23 §§ hos
tillsynsmyndigheten och eljest hos länsstyrelsen. Klagan föres genom besvär,
vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom trettio dagar efter
det klaganden erhöll del av beslutet. Skola besvären prövas av tillsynsmyndigheten,
åligger det länsstyrelsen att till denna insända besvären.

Mot tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som avses i denna förordning,
må talan föras allenast i fall, som i 32 § sägs.

35 §.

Över länsstyrelses beslut i ärende som dit fullföljts enligt 34 § eller
eljest rör tillämpningen av denna förordning, må klagan föras hos kammarrätten
genom besvär, vilka skola hava inkommit till den länsstyrelse, som
meddelat beslutet, inom tid, som i 34 § sägs; och åligger det länsstyrelsen
att jämte eget yttrande insända besvären till kammarrätten.

Mot kammarrättens beslut må talan icke föras.

36 §.

Behörighet att fullfölja talan mot beslut i ärende, som avses i denna
förordning, tillkommer värnpliktig, vars rätt beslutet rörer, samt, i fråga örn
familjebidrag, jämväl familjemedlem, som av den värnpliktige angivits som
betalningsmottagare för bidraget, ävensom, därest annan än den värnpliktige
gjort ansökan örn bidrag, sökanden.

Talan mot länsstyrelses beslut i ärende, som avses i denna förordning,
och mot tillsynsmyndighetens beslut i fall, som avses i 32 §, må föras av
kommun, vars rätt beslutet rörer.

Särskilda bestämmelser.

37 §.

Kätt till familjebidrag enligt denna förordning kan icke överlåtas och må
förty ej för gäld tagas i mät.

38 §.

Den, som i ansökan örn familjebidrag lämnar medvetet oriktig uppgift,
straffes med dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

39 §.

Örn familjebidrag uppburits till för högt belopp eller för längre tid än
som vederbort, må i avräkning å vad för mycket utgått innehållas skäligt
belopp av därefter förfallande bidrag. Dylikt innehållande må dock äga
rum endast under förutsättning att den felaktiga utbetalningen vållats av
oriktig uppgift, som medvetet eller på grund av grov vårdslöshet lämnats
av den värnpliktige eller annan som gjort ansökan örn bidraget, eller av
underlätet fullgörande av stadgad anmälningsskyldighet i fråga örn inträffade
förändringar eller ock den värnpliktige eller familjemedlem, som var betalningsmottagare
för bidraget, insett eller bort inse, att fel förelund vid utbetalningen
av bidraget. Yad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning
med avseende å felaktigt utbetalad hemortslön.

145

Kungl. Majus proposition nr 339.

40 §.

Sådant medgivande, som avses i 3 § andra stycket lämnas av tillsynsmyndigheten
på ansökan av familjebidragsnämnd. Medgivande lämnas för
viss tid eller tills vidare. När skäl därtill äro må medgivandet av tillsynsmyndigheten
återkallas.

Har familjebidragsnämnd vägrat att hos tillsynsmyndigheten göra ansökan
örn medgivande som nyss sagts, äger den värnpliktige göra ansökan
direkt hos tillsynsmyndigheten.

41 §.

1 mom. Därest mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring kunna
förväntas, äger Konungen förordna örn vidtagande av erforderliga åtgärder
till undvikande av tidsutdräkt med familjebidragens utbetalande.

2 mom. Om vid mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring fara
uppstår för dröjsmål med utbetalande av familjebidrag, må tillsynsmyndigheten
meddela familjebidragsnämnd tillstånd att i enlighet med de närmare
föreskrifter, tillsynsmyndigheten må lämna, till värnpliktig, som har familjemedlem,
som i 3 § a) sägs, utbetala provisoriskt bestämd familj epenning.
Tillståndet må avse en tid av högst en månad. Sålunda utbetalat belopp
skall avräknas å slutligt fastställt familjebidrag, i den mån detsamma belöper
å tid, för vilken provisoriskt bestämd familjepenning utgått.

42 §.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen
av denna förordning samt därjämte uppdraga åt tillsynsmyndigheten
att i särskilda hänseenden utfärda sådana bestämmelser ävensom anvisningar
rörande förordningens tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

43 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942. Samma dag skall krigsfamiljebidragsförordningen
den 17 april 1940 (nr 223) samt kungörelsen den
28 juni 1941 (nr 506) örn långtidstillägg för vissa värnpliktiga upphöra att gälla.

44 §.

Familjebidragsnämnd skall, utan att ansökan därom behöver göras, så
snart ske kan verkställa omprövning av inneliggande ansökningar med hänsyn
till de i förordningen meddelade bestämmelserna. Föranleder omprövning
förändring av familjebidragsbelopp, må förändringen ej avse tid före
den 1 juli 1942.

45 §.

Från och med den 1 juli 1942 upphör långtidstillägg att utgå. Värnpliktig,
som nämnda dag var berättigad till långtidstillägg, äger efter sagda
tidpunkt erhålla hemortslön.

46 §.

1 mom. Värnpliktig, som under 1941 eller första halvåret 1942 fullgjort
sådan tjänstgöring, som i 21 § 1 mom. sägs, under minst nittio dagar, äger
uppbära hemortslön med tio kronor för varje tidrymd om trettio dagar
tjänstgöringen sammanlagt varat.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 339.

1103 42 1 0

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall icke äga tillämpning med mindre
den värnpliktige — utöver i 1 mom. omförmäld tjänstgöring.—helt fullgjort
den första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), som enligt för fredstid
gällande bestämmelser ålegat den årsklass (årsgrupp), till vilken den värnpliktige
är att hänföra.

Första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) anses i förevarande hänseende
såsom helt fullgjord för'' det fall, att den värnpliktige tidigare blivit i vederbörlig
ordning helt eller delvis befriad från dylik tjänstgöring.

47 §.

Från rätt till hemortslön enligt 46 § äro undantagna statstjänstemän
samt sådana befattningshavare, som äro underkastade bestämmelserna i
Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor den
30 september 1937 (nr 868), Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för nomadlärare
den 17 juni 1938 (nr 419) eller Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för
lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor
och högre folkskolor den 11 november 1938 (nr 660).

48 §.

Hemortslön enligt 46 § utgår efter ansökan. Ansökan, vilken avfattas
enligt av tillsynsmyndigheten fastställt formulär, skall senast den 1 september
1942 ingivas eller insändas till familjebidragsnämnden i den kommun, som
i 28 § sägs.

Bilaga B.

Förslag

till

Kungörelse med närmare bestämmelser angående tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningen
(krigsfamiljebidragskungörelsen).

Med stöd av 42 § krigsfamiljebidragsförordningen förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Utöver vad i 1 § krigsfamiljebidragsförordningen stadgas skall
nämnda förordning äga tillämpning beträffande:

a) värnpliktig, som åtnjuter bidrag jämlikt krigsfamiljebidragsförordningen
och efter där avsedd tjänstgöring kvarbliver i tjänst för fullgörande av honom
enligt 27 § värnpliktslagen åliggande tjänstgöring;

b) värnpliktig, som efter fullgjord sådan tjänstgöring, som avses i krigsfamiljebidragsförordningen,
åtnjuter sjukvård enligt reglementet den 20 oktober
1939 (nr 757) angående sjukvård åt personal vid försvarsväsendet under
kx-igstjänstgöring.

2 mom. Bostadsbidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen må även tillerkännas
personal i krigsmaktens reserv, därest behov av sådant bidrag
prövas uppenbarligen föreligga med hänsyn till den inkomstminskning inkallelsen
medfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

147

Myndigheters åligganden in. m.

2§-

Tillsynsmyndighet skall vara statens arbetsmarknadskommission.

Tillsynsmyndigheten skall med uppmärksamhet följa länsstyrelsernas och
familjebidragsnämndernas handläggning av ärendena samt verka för enhetlig
tillämpning av gällande bestämmelser.

Utöver vad i 4 § andra stycket, 11 § 1 morn., 12 § 1 morn., 16 § andra
stycket, 32 §, 40—42 §§ krigsfamiljebidragsförordningen samt nedan i 12,
19, 23 och 27 §§ stadgas åligger det tillsynsmyndigheten särskilt:

att fastställa formulär, som finnas erforderliga;

att utfärda de anvisningar rörande tillämpningen av famil]ebidragsförordningen
och denna kungörelse, som finnas behövliga;

att avgiva utlåtanden i sådana på kammarrättens prövning beroende besvärsmål,
i vilka kammarrätten finner utlåtande erforderligt; samt

att göra de framställningar till vederbörliga myndigheter, som finnas påkallade.

Tillsynsmyndigheten äger av länsstyrelserna och familjebidragsnämnderna
infordra de uppgifter, som för kontroll eller eljest finnas erforderliga.

3 §•

Det åligger länsstyrelse, utöver vad som framgår av stadgandena i 29, 34
och 35 §§ krigsfamiljebidragsförordningen samt i 21, 22, 28 och 29 §§ denna
kungörelse, att inom länet utöva tillsyn å tillämpningen av gällande bestämmelser
och verka för enhetlig tillämpning av bestämmelserna, att pröva
ansökningar från familjebidragsnämnder örn statsbidrag och förskott, att
verkställa utbetalningar därav samt att utöva uppsikt över medelskontrollen.

4 §■

1 mom. ^Familjebidragsnämnd skall pröva ansökningar örn familjebidrag,
utbetala sådana bidrag till därtill berättigade samt göra vederbörliga framställningar
om statsbidrag och om förskott.

2 mom. Göres av familjebidragsnämnd inom viss kommun förfrågan hos
sådan nämnd inom annan kommun, huruvida sistnämnda kommun medgiver
betalningsskyldighet med avseende å det familjebidrag, som kan tillkomma
viss person, skall svar härå skyndsamt lämnas.

o 3 mom. Familjebidragsnämnd i kommun, varest den värnpliktige eller
någon hans familjemedlem vistas eller tidigare vistats, är skyldig att efter
framställning av annan i krigsfamiljebidragsförordningen avsedd myndighet
lämna de upplysningar om bostad, arbetsanställning och övriga på familjebidraget
inverkande förhållanden, som kunna erhållas i orten.

Det åligger tillika familjebidragsnämnd att ofördröjligen till vederbörande
familjebidragsnämnd vidarebefordra meddelanden, som inkomma från militär
myndighet beträffande värnpliktig, för vilken nämnden icke har att utbetala
familjebidrag eller hemortslön.

4 mom. Familjebidragsnämnd bör vinnlägga sig om ett gott samarbete
med de militära myndigheterna.

&§•

Om skyldigheter, som i vissa fall åligga militär myndighet, stadgas i 7
samt 20—22 §§.

148

Kungl. Majlis proposition nr 339.

Ansökan om familjebidrag.

6 §•

Ansökan om familjebidrag må göras av den värnpliktige samt, då ansökan
avser förhöjt bidrag eller bidrags överflyttande till annan kommun, därjämte
av familjemedlem, till vilken bidraget utbetalas, eller barnavårdsman.

Vid förhinder för den värnpliktige eller i avvaktan på att ansökan skall
inkomma från honom, må ansökan göras:

för den värnpliktiges hustru och familjemedlemmar, med vilka han sammanbor,
av hustrun;

för den värnpliktiges eller hans hustrus barn eller adoptivbarn under
sexton år, som ej sammanbor med den värnpliktiges hustru, av den som
har vård örn barnet eller av barnavårdsman; samt

för annan familjemedlem, av denne, därvid dock endera av äkta makar
äger göra ansökan för båda makarna.

Ansökan göres skriftligen hos familjebidragsnämnden i den kommun,
som det åligger att utbetala bidraget och skall åtföljas av en på heder och
samvete avgiven deklaration innehållande uppgifter, som äro erforderliga för
ansökans bedömande. Ansökan och deklaration skola avfattas i överensstämmelse
med fastställt formulär.

7 §•

Har ansökan örn familjebidrag gjorts av annan än den värnpliktige och
inkommer ej inom skälig tid sådan ansökan från den värnpliktige, skall
familjebidragsnämnden genom vederbörande chef avfordra den värnpliktige
sådan deklaration, som skall åtfölja ansökan örn familjebidrag. Yad sålunda
är stadgat skall dock ej äga tillämpning, då det finnes uppenbart, att ansökan
bör avslås.

Har ansökan örn familjebidrag gjorts av den värnpliktige, äger familjebidragsnämnden,
örn den finner erforderligt, förelägga den, till vilken bidraget
skall utbetalas, att inkomma med deklaration, som i första stycket
sägs, eller prästbevis eller annan utredning till styrkande av behovet av
bidrag.

8 §•

Är enligt 28 § krigsfamiljebidragsförordningen viss kommun skyldig att
utbetala familjebidrag till familjemedlem, som uppburit sådant bidrag från
annan kommun, äger familjebidragsnämnden i sistnämnda kommun förelägga
den, till vilken bidraget utbetalats, att i vederbörlig ordning göra ansökan
örn familjebidrag i den förra kommunen. I sådant föreläggande skall sta-dgas
viss tid, minst en vecka, inom vilken ansökan skall göras. Däri bör tillika
angivas, att åsidosättande av föreläggandet medför indragande av familjebidrag
från den kommun, varest bidraget uppburits.

Då kommun, som bestrider familjebidrag för värnpliktig, enligt vad i 28 §
andra stycket krigsfamiljebidragsförordningen stadgas hos annan kommun
gör anmälan örn att den värnpliktige utflyttat till sistnämnda kommun, bör
tillika på sätt i första stycket sägs föreläggande meddelas den, till vilken
bidraget utbetalats, att i inflyttningskommunen söka familjebidrag. Samtidigt
med anmälan örn flyttningen skall, därest ansökan om familjebidrag
tidigare gjorts av den värnpliktige, en avskrift av denna ansökan översändas
till familjebidragsnämnden i inflyttningskommunen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

149

9 §•

1 mom. Familjebidrag må ej utgå för tid, som ligger längre tillbaka än
en månad före det ansökningen inkom till familjebidragsnämnden. Om särskilda
skäl därtill föranleda, må dock bidrag kunna beviljas för längre tid
tillbaka.

2 mom. Förklaras värnpliktigs familjemedlem belt eller delvis förlustig
rätten till familjebidrag på grund av förhållande, som avses i 22 och 23 §§
krigsfamiljebidragsförordningen, bör tillika bestämmas viss tid, högst fyra
veckor, efter vilken frågan örn bidrag må upptagas till förnyad prövning.

Utbetalande av familjebidrag m. m.

10 §.

Familjepenning, bostadsbidrag jämlikt 9 § krigsfamiljebidragsförordningen
samt näringsbidrag utbetalas i efterskott, familjepenningen för vecka samt
övriga nämnda bidrag för kalendermånad. Familjebidragsnämnd må dock
med hänsyn till ortens förhållanden eller efter lämnat medgivande av betalningsmottagare
för bidraget bestämma annan betalningstid än nu sagts.
Annat familjebidrag än ovan sagts utbetalas i ordning familjebidragsnämnden
finner lämplig.

11 §•

Familjebidrag utbetalas till den, som den värnpliktige angivit såsom betalningsmottagare
eller som enligt 6 § andra stycket gjort ansökan örn
familjebidrag; dock må familjebidragsnämnden, örn skäl därtill äro, förordna,
att bidraget eller viss del därav utbetalas till annan familjemedlem eller
till hyresvärd, kreditanstalt, sjukvårdsinrättning eller annan, för vars fordran
bidraget är avsett att utgöra betalning.

Utgår för barn, för vilket familjepenning beviljats, bidragsförskott jämlikt
lagen örn förskottering av underhållsbidrag till barn, skall familjepenningen
utbetalas till barnavårdsnämnden i den kommun, som beviljat bidragsförskottet.

12 §.

Familjebidragsnämnd äger för det fall, att bidragstagare icke kan tillfredsställande
handhava sina ekonomiska angelägenheter, meddela familjebidrag
in natura.

Finnas bestämmelser erforderliga örn meddelande av familjebidrag in
natura i andra fall än i första stycket sägs, äger tillsynsmyndigheten utfärda
föreskrifter härom.

Bestämmes familjebidrag att utgå in natura, skall tillses, att familjen
icke kommer att sakna medel för bestridande av smärre personliga utgifter.
Närmare bestämmelser härom meddelas av tillsynsmyndigheten.

13 §.

Hemortslön utbetalas, örn familjepenning eller bostadsbidrag utgår för
värnpliktigs hustru, som i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen sägs,
månadsvis i efterskott till hustrun och eljest till den värnpliktige vid tjänstgöringens
slut. Efter särskild ansökan äger familjebidragsnämnd medgiva
undantag från vad sålunda stadgats.

14 §.

Beviljas inom viss kommun på grund av stadgande i 28 § andra stycket
krigsfamiljebidragsförordningen familjebidrag för värnpliktig, som åtnjutit

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

bidrag inom annan kommun, skall första utbetalningen i den nya kommunen
avse tid från och med första dagen i den kalendermånad, som börjar
närmast efter tionde dagen efter beslutets meddelande. Örn sådant beslut
skall ofördröjligen underrättelse översändas till den kommun, varest familjebidraget
tidigare fastställts; och skall sistnämnda kommun omedelbart lämna
skriftligt erkännande å mottagandet av underrättelsen. Innan sådant erkännande
erhållits, må familjebidrag ej utbetalas i den nya kommunen.

Särskilda bestämmelser örn familjepenning, bostadsbidragoch
sjukbidrag.

15 §.

1 mom. För beräknande av beloppet av familjepenning enligt 7 § 1 mom.
och bostadsbidrag enligt 12 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen göres
på sätt nedan sägs från summan av familjepenningen och kostnaden för
bostad avdrag för:

a) den värnpliktiges under tjänstgöringen bibehållna inkomst av civil anställning
och understöd, som i anledning av tjänstgöringen tilldelas honom
eller hans familj, i den mån inkomsten eller understödet överstiger en
fjärdedel av den värnpliktiges avlöning eller motsvarande arbetsinkomst vid
tiden omedelbart före inkallelsen, dock att i intet fall avdrag må göras för
bibehållen inkomst eller understöd, som nu nämnts, till den del inkomsten
eller understödet icke överstiger femtio kronor för månad;

b) annan den värnpliktiges inkomst än nu sagts, med undantag av penningbidrag
och övriga i och för tjänstgöringen utgående förmåner, samt inkomst
som åtnjutes av familjemedlem, i den mån den sammanlagda ifrågavarande
inkomsten, sedan kostnaderna för dess förvärvande fråndragits,
överstiger ett belopp av 50 kronor för månad.

Vid bestämmande av det belopp, för vilket avdrag skall ske med hänsyn
till inkomst, bestående av naturaförmåner, som under den värnpliktiges
tjänstgöring åtnjutas från av denne bedriven näring eller rörelse, skall skälig
hänsyn tagas till näringens eller rörelsens driftskostnader samt bidragsberättigade
familjemedlemmars arbetsinsats.

Skall avdrag samtidigt ske för såväl inkomst som avses under a) som
under b) härovan, må en fjärdedel av den värnpliktiges avlöning eller motsvarande
arbetsinkomst före inkallelsen, samt därutöver för inkomst, som
avses under b), ett belopp av 50 kronor för månad lämnas avdragsfria.

2 mom. I fråga örn inkomst som avses i 1 mom. avdrages

för den del som överstiger 1 men ej 50 kronor.............. 50 procent

» » » » » 50 » » 100 » 60 »

» » » » » 100 » » 150 » 70 »

» » » » » 150 » » 200 » 80 »

» » » » » 200 » » 250 » 90 »

» » » » » 250 kronor............................ 100 »

Avdrag göres i första hand å bostadskostnaden och därefter å familjepenningen.

16 §.

1 mom. Vid bestämmande av familjepenningen enligt 7 § 2 mom. och
13 § krigsfamiljebidragsförordningen skall, med undantag varom nedan sägs,
skälig hänsyn tagas till de inkomster, som under den värnpliktiges tjänstgöring
åtnjutas av denne samt familjemedlemmarna, dock att hänsyn icke
skall tagas till den värnpliktiges inkomst av civil anställning, som han un -

151

Kungl. Majus proposition nr 339.

der tjänstgöringen äger bibehålla eller understöd, som i anledning av tjänstgöringen
tilldelas honom eller hans familj, i den mån inkomsten eller understödet
icke överstiger en fjärdedel av den värnpliktiges avlöning eller
motsvarande arbetsinkomst vid tiden omedelbart före inkallelsen.

2 mom. Yid bestämmande av bostadsbidraget enligt 12 § 2 mom. eller
13 § krigsfamiljebidragsförordningen eller 1 § 2 mom. denna kungörelse
skall, med undantag varom nedan sägs, skälig hänsyn tagas till den värnpliktiges
inkomst under tiden för tjänstgöringen i enlighet nied vad i 1 morn.
stadgas samt inkomster, som under nämnda tid åtnjutas av i bostaden inhysta
familjemedlemmar.

3 morn. Yid behovsprövning, som avses i denna paragraf, skall hänsyn
icke tagas till de inkomster, som åtnjutas av husföreståndarinna, där ej särskilda
skäl till annat föranleda.

4 moni. Hänsyn skall vid behovsprövning enligt denna paragraf icke
tagas till de förmåner som i och för tjänstgöringen åtnjutas av den värnpliktige.
Då fråga är örn bostadsbidrag till personal i krigsmaktens reserv
skola samtliga löneförmåner från krigsmakten beaktas.

5 mom. Har vid familjepenningens och bostadsbidragets bestämmande
avdrag skett för inkomst enligt vad i 15 § stadgas, skall vid behovsprövning
enligt denna paragraf hänsyn tagas till inkomsten allenast i den mån
den överstiger det belopp, å vilket avdraget gjorts.

17 §.

Familjepenning eller bostadsbidrag som beräknats till bråkdel av öre,
avrundas till närmast högre helt öretal.

18 §.

Fastställes med hänsyn till värnpliktigs eller hans hustrus bundenhet av
hyreskontrakt eller andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende, bostadsbidrag
till högre belopp än som ur andra synpunkter kan anses skäligt,
skall tillika, med beaktande av gällande uppsägningstid och stadgandet i
3 § lagen den 19 april 1940 (nr 233) örn anstånd för vissa värnpliktiga med
betalning av hyra m. m. ävensom av möjligheten att uthyra viss del av bostaden,
bestämmas skälig nedsättning av bostadsbidraget att tillämpas efter
viss tid. Örn beslutet skall underrättelse omedelbart meddelas den, till
vilken bidraget utbetalas. Gör denne sannolikt, att kostnaderna för bostad
ej kunna nedbringas så som vid beslutets fattande förutsatts, må nedsättningen
helt eller delvis uppskjutas på viss tid, efter vilken prövning ånyo
äger rum, eller tills vidare.

19 §.

1 mom. Sjukbidrag må ej utgå med högre belopp än sjukvården skulle
hava betingat, i fråga om sjukhusvård, därest patienten vårdats å allmän
sal eller åtnjutit öppen sjukhusvård, och i fråga örn annan läkarvård, därest
vederbörande provinsial-, stads- eller distriktsläkare anlitats. Har sådan
vård ej kunnat anlitas, må dock familjebidragsnämnd fastställa högre bidrag.

Sjukbidrag må ej avse specialistvård, med mindre sådan vård meddelats
å allmänt sjukhus eller ock av sjukhusläkare eller annan tjänsteläkare förklarats
vara nödvändig.

2 mom. Sjukbidrag för tandvård må beviljas:

a) då fråga är om behandling av avsevärda akuta tandbesvär;

b) då tandvården ingår som led i behandling av kroppssjukdom och enligt
intyg av tjänsteläkare är uppenbart erforderlig för botande eller lindrande
av sjukdomen.

152

Kungl. Majus proposition nr 339.

Sjukbidrag för tandvård i annat fall än nu sagts må utgå allenast enligt
de närmare bestämmelser, som meddelas av tillsynsmyndigheten. Sådant
bidrag må endast beviljas för tandvård för familjemedlem som i 3 §
a) krigsfamiljebidragsförordningen sägs och under förutsättning att den värnpliktige
under de senaste tolv månaderna varit inkallad till krigstjänstgöring
minst sex månader. Bidraget må för varje tidrymd av tolv månader
som den värnpliktiges krigstjänstgöring sammanlagt varat icke uppgå till
högre belopp än 40 kronor för varje familjemedlem.

Bidrag må icke beviljas för bekostande av tandläkararbeten i ädel metall,
porslin, rostfritt stål eller annat därmed jämförligt dyrbart material.

Finnes å orten statlig eller kommunal tjänstetandläkare må sjukbidrag
ej utgå med högre belopp än som motsvarar ersättning enligt för denne
gällande taxa.

I intet fall må sjukbidrag för tandvård beviljas med belopp, som med
mera än en tredjedel överstiger motsvarande ersättning enligt taxan för
folktandvård.

3 mom. Sjukbidrag må avse läkemedel och hjälpmedel för höjande av
arbetsförmågan allenast där sådant på grund av den ifrågavarande sjukdomen
ordinerats av tjänsteläkare eller, där ordinationen skett av annan
läkare, tjänsteläkare godkänt ordinationen genom påteckning å recept eller
rekvisition.

Kontrollbestämmelser in. m.

20 §.

I samband med inkallelse av värnpliktig till tjänstgöring, under vilken
familjebidrag kan utgå, har den inkallande myndigheten att meddela den
värnpliktige vad som är att iakttaga för erhållande av familjebidrag.

Det åligger truppregistreringsmyndighet att för envar värnpliktig, som inställt
sig till tjänstgöring, under vilken han kan komma i åtnjutande av
familjebidrag, ofördröjligen till familjebidragsnämnden i den kommun, dälden
värnpliktige är kyrkobokförd, avsända meddelande, innefattande uppgift
örn inryckningsdagen ävensom uppgiftskort enligt fastställt formulär
rörande den värnpliktige, därest sådant kort icke tidigare översänts. Meddelande
som nu sagts må istället sändas till vederbörande länsstyrelse, som
har att ofördröjligen vidarebefordra detsamma till familjebidragsnämnden.

22 §.

1 mom. Hemförlovas, rymmer eller avlider värnpliktig eller beviljas värnpliktig
ledighet, under vilken familjebidrag ej skall utgå eller erhåller han
anställning på stat, över stat eller i reserven eller annan anställning vid försvarsväsendet,
som medför rätt till lön enligt andra grunder än de för värnpliktiga
gällande, skall truppregistreringsmyndigheten ofördröjligen enligt
fastställt formulär översända anmälan härom till familjebidragsnämnd som i
21 § sägs. Sådan anmälan må i stället sändas till vederbörande länsstyrelse,
som har att ofördröjligen vidarebefordra densamma till familjebidragsnämnden.
Motsvarande skall gälla, då värnpliktig efter avbrott återinträder
i tjänstgöring.

2 mom. Beträffande personal i reserven skall anmälan, som i 1 mom.
sägs, ske även vid befordran, konstituering eller avsked ävensom vid uppfattning
i högre löneklass.

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

23 §.

Envar, för vilken familjebidrag sökts, är pliktig att lämna familj ebidragsnämnd
de upplysningar nämnden begär och vid anfordran inställa sig inför
nämnden eller någon dess ledamot eller tjänsteman. Där så prövas erforderligt
för vinnande av fortlöpande kontroll, äger tillsynsmyndigheten föreskriva,
att uppgifter å fastställt formulär skola av bidragstagare avlämnas å
tider, som myndigheten äger bestämma. Sådan föreskrift må avse hela riket
eller vissa kommuner.

24 §.

Beslut, varigenom familjebidrag beviljas, skall på lämpligt sätt bringas
till den värnpliktiges kännedom. Innefattar beslutet avslag helt eller delvis å
ansökan örn familjebidrag, skall beslutet jämte besvärshänvisning genom rekommenderat
brev med mottagningsbevis eller eljest bevisligen delgivas den
värnpliktige, örn hinder däremot ej möter, samt annan som enligt 36 §
första stycket krigsfamiljebidragsförordningen äger föra talan mot beslutet.

25 §.

Då familjebidrag beviljats eller ändring i utgående bidrag beslutats, skall
anmälan örn beslutet ske till socialregistret.

Genom socialregistret bör såvitt möjligt kontrolleras, att personer icke
obehörigen förskaffa sig familjebidrag.

26 §.

Inträffade förändringar av betydelse för familjebidragets bestämmande
skola enligt vad nedan stadgas ofördröjligen anmälas.

Har den värnpliktige hemförlovats, liempermitterats eller beviljats annan
ledighet utan krigslön, erhållit anställning på stat, över stat eller i reserven
eller annan anställning vid försvarsväsendet, som medför rätt till lön enligt
andra grunder än de för värnpliktiga gällande, erhållit högre inkomst eller
flyttat till annan ort, åligger anmälningsskyldigheten den värnpliktige. Beträffande
personal i reserven skall anmälan som nu sagts ske även vid befordran,
konstituering eller avsked eller vid uppflyttning i högre löneklass.

Har familjemedlem erhållit avlönat arbete eller eljest högre inkomster
elier ock intagits å eller utskrivits från sjukvårds- eller annan anstalt, åligger
anmälningskyldighet familjemedlemmen, dock att, där annan familjemedlem
är betalningsmottagare för bidraget, anmälningsskyldigheten skall åligga
denne.

Har den värnpliktige avlidit, åligger anmälningsskyldighet den som är
betalningsmottagare för familjebidraget.

Har familjemedlem avlidit, åligger anmälningsskyldighet den värnpliktige
eller familjemedlem, som är betalningsmottagare för bidrag till den avlidne.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning för det fall att
någon upphört att enligt 3 § krigsfamiljebidragsförordningen vara medlem
av den värnpliktiges familj.

Har ombyte av bostad ägt rum, åligger anmälningsskyldighet familjemedlem
eller hyresvärd, som är betalningsmottagare för bostadsbidraget.

Har person, för vars avlönande näringsbidrag utgår, slutat sin anställning,
åligger anmälningsskyldighet betalningsmottagaren för näringsbidraget.

27 §.

För fortlöpande granskning av familjebidragsnämnds verksamhet skall
länsstyrelsen utse en eller, där så finnes erforderligt, två eller flera revisorer.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Om de utsedda revisorernas namn oell adress skall länsstyrelsen utan dröjsmål
översända underrättelse till tillsynsmyndigheten.

Revisor skall vid fullgörandet av sitt uppdrag ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, tillsynsmyndigheten och, i särskilda fall, länsstyrelsen meddelar.

Arvode till revisor utgår av statsmedel och bestämmes av tillsynsmyndigheten
efter förslag av länsstyrelsen.

Genom vad i denna paragraf stadgas göres ej någon inskränkning i vad
som är stadgat örn kommunal revision.

Bestämmelser örn statsbidrag och förskott.

28 §.

Ansökan örn statsbidrag, innehållande för ansökans bedömande erforderliga
uppgifter, göres hos länsstyrelsen enligt fastställt formulär. Ansökan
göres för månad och bör hava inkommit till länsstyrelsen senast den 15 i
därpå följande månad. Bifalles ansökan helt eller delvis, skall länsstyrelsen
översända bidragsbeloppet till familj ebidragsnämnden, därvid under beaktande
av vad i 29 § stadgas, avdrag må göras för förskottsvis utbetalat
belopp. Innefattar länsstyrelsens beslut avslag, helt eller delvis, å framställningen
skall familj ebidragsnämnden utan dröjsmål underrättas örn beslutet
jämte skälen för detsamma och vad som bör iakttagas vid anförande av
besvär.

29 §.

Kommun är berättigad till förskott, motsvarande beräknat medelsbehov,
dock att förskott i intet fall må utgå med högre belopp än som motsvarar
beräknat statsbidrag för en tid av tre månader. I fråga örn ansökan örn
förskott och sådant ärendes handläggning skall vad i 28 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

30 §.

Då kammarrätten meddelat utslag i ärende, som avses i krigsfamiljebidragsförordningen,
skall kammarrätten översända en avskrift därav till tillsynsmyndigheten.

31 §.

Formulär, som avses i denna kungörelse, tillhandahållas kostnadsfritt av
tillsynsmyndigheten och skola finnas tillgängliga hos familjebidragsnämnderna
samt vid militära förband, örlogsstationer, inskrivningsexpeditioner
ävensom vid sjömanshus.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1942. Från och med samma
dag upphör krigsfamiljebidragskungörelsen den 3 maj 1940 (nr 322) att gälla.

Det åligger truppregistreringsmyndigheterna att senast den 15 juli 1942
enligt de närmare bestämmelser som meddelas i kommandoväg tillställa
familjebidragsnämnderna uppgift å de inom vederbörande kommun kyrkobokförda
värnpliktiga. Uppgift som nu sagts må i stället sändas till vederbörande
länsstyrelse, som har att ofördröjligen vidarebefordra densamma
till familjebidragsnämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

155

Bilaga C.

Förslag

till

Kungörelse om undantag i vissa fall från rätt till bidrag enligt 9 §

2 mom. samt 15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen.

Med stöd av stadgande i 1 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen förordnas,
att värnpliktiga, vilka jämlikt 28 § värnpliktslagen inkallats för fullgörande
av dem enligt 27 § 1 mom. samma lag åliggande tjänstgöring, icke
må åtnjuta bostadsbidrag enligt 9 § 2 mom. krigsfamiljebidragsförordningen
eller näringsbidrag enligt 15 eller 16 § samma förordning, förrän de fullgjort
värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1942.

Bilaga D.

Förslag

till

Förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring
i fredstid (fredsfamiljebidragsförordningen).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I den mån stadgandena i krigsfamiljebidragsförordningen icke skola tilllämpas,
är värnpliktig under fullgörande av värnpliktstjänstgöring berättigad
till familjebidrag av statsmedel enligt vad i denna förordning stadgas.

2 §•

I denna förordning avsedda ärenden skola handläggas av de i krigsfamiljebidragsförordningen
omförmälda familjebidragsnämnderna samt av länsstyrelserna.

Konungen förordnar viss myndighet att öva tillsyn å förordningens tilllämpning
(tillsynsmyndigheten).

3 §•

Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt denna förordning
en var av följande personer, nämligen:

a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn
och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;

b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under
a) sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn samt
hans frånskilda hustru, en var under förutsättning, dels att den värnpliktige

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att antingen underhållsskyldigheten
fastställts genom rättens beslut eller skriftligt av två personer
bevittnat avtal eller ock den värnpliktige före inkallelsen i väsentlig mån
bidrog till vederbörandes underhåll eller, där underhållsskyldigheten inträtt
senare, det skäligen kan antagas, att han skulle hava i väsentlig mån bidragit
till underhållet, örn ej inkallelsen mellankommit; samt

c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning, att den värnpliktige
sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under
sexton år samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är
oförmögen till arbete.

Annan den värnpliktiges anhörig än i a) och b) härovan sägs samt husföreståndarinna
i andra fall än som avses i c), må, när synnerliga skäl
därtill äro, efter särskilt medgivande enligt vad i 10 § stadgas jämställas
med familjemedlem.

4§.

1 mom. Familjepenning utgår till den värnpliktiges familj för varje dag,
den värnpliktige äger tillgodoräkna sig såsom tjänstgöring, in- och utryckningsdagarna
inberäknade, med högst så stort belopp för dag, som för en
var av nedan angivna ortsgrupper upptages i följande tariff:

Ortsgrupp

1

2

3

4

För hustru, frånskild
hustru, samt, där bidrag
ej utgår för hustru, som
avses i 3 § a), eller hon
är arbetsoförmögen,
annan familjemedlem,
som förestår den värn-pliktiges hem

För annan familje-medlem över 16 år
än som avses
i kol. 1

För familje-medlem, vilken
fyllt 7 men ej

16 år, och som
ej avses i kol. 1

För familje-medlem, som
ej fyllt 7 år

i..............

3: 50

1:35

1: —

0: 80

ii ..............

4: 15

1:60

1: 10

0: 90

in..............

4:75

1: 85

1:20

1: —

2 mom. Familjepenningen utgår efter den ortsgrupp, till vilken den kommun
är att hänföra, varest den värnpliktige vid tiden för värnpliktstjänstgöringens
början var bosatt under sådana förhållanden, att han, därest
mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas. I fråga örn
kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen örn
folkpensionering verkställda indelningen. Ort utom riket hänföres till ortsgrupp
III.

3 mom. Där Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,
jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folkpensionering förordnat
örn förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven
inom visst intill gränsen liggande område, skall familjepenning, som utgår
till värnpliktig, som under förhållanden som i 2 mom. sägs, är bosatt inom
området, förhöjas med hälften av skillnaden mellan familjepenningen i kommunen
i den högre ortsgruppen och familjepenningen i den kommun, inom
vilken området är beläget.

5§-

1 mom. Familjepenningen bestämmes med hänsyn till föreliggande behov.
Vid denna behovsprövning skall skälig hänsyn tagas till de inkomster, som
under tjänstgöringen åtnjutas av familjemedlemmarna samt av den värnplik -

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tige, med undantag för denne i oell för värnpliktstjänstgöringen tillkommande
penningbidrag och övriga förmåner.

2 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § b), må familjepenningen ej
överstiga värdet av det bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll,
som den värnpliktige lämnat före tjänstgöringen eller, där underhållsskyldigheten
inträtt efter tjänstgöringens början, den värnpliktige kan antagas skola
hava lämnat, därest tjänstgöringen ej mellankomma. Har den värnpliktiges
underhållsskyldighet fastställts genom rättens beslut eller skriftligt av två
personer bevittnat avtal, må dock familjepenningen, oavsett den omfattning
i vilken underhållsskyldigheten fullgjorts, uppgå till det sålunda fastställda
beloppet.

6 §■

För husföreståndarinna bestämmes familjepenningens belopp med hänsyn
till den värnpliktiges behov av bidrag för att under tiden för tjänstgöringen
kunna behålla eller anställa husföreståndarinna. Då särskilda skäl därtill
föranleda, må dock vid behovsprövningen i 5 § 2 mom. givna föreskrifter
äga tillämpning.

7 §•

Har familjemedlem, som avses i 3 § a), avlidit, och ägde den värnpliktige
vid tiden för dödsfallet för familjemedlemmen uppbära familjepenning, skall
begravningsbidrag tillerkännas den värnpliktige. Sådant bidrag utgår med
tvåhundrafemtio kronor för hustru och med etthundrafemtio kronor för barn
eller adoptivbarn.

8 §•

Ansökan örn bidrag enligt denna förordning skall göras hos familjebidragsnämnden
i den kommun, varest den värnpliktige å iuryckningsdagen var
bosatt under sådana förhållanden att han, om mantalsskrivning då skolat
förrättas, ägt där mantalsskrivas.

9 §•

Det åligger familjebidragsnämnden att snarast möjligt företaga utredning
i ärendet och därefter till länsstyrelsen avgiva yttrande över ansökningen
enligt fastställt formulär. Därvid skola samtliga handlingar i ärendet bifogas
och, örn skiljaktiga meningar förekommit, utdrag av protokollet.

10 §.

Länsstyrelsen har att på grundval av den inkomna utredningen och de
ytterligare uppgifter länsstyrelsen finner skäl införskaffa meddela beslut i
ärendet. I beslutet skall i fråga örn familjepenning angivas med vilket belopp
bidrag skall utgå för varje familjemedlem och tjänstgöringsdag. I länsstyrelsens
beslut skall jämväl angivas, till vem bidraget skall utbetalas.

Länsstyrelsen bär att avgöra, huruvida medgivande bör lämnas till att
värnpliktigs anhörig eller husföreståndarinna enligt 3 § andra stycket må
jämställas med familjemedlem. Sådant medgivande lämnas för viss tid eller
tills vidare. När skäl därtill äro må medgivandet återkallas.

11 §•

Vad i 35 §, 3G § första stycket samt 37—39 §§ krigsfamiljebidragsförordningen
stadgas i fråga örn besvär, överlåtande av bidrag, ansvar för lämnande
av oriktig uppgift samt rätt till avräkning skall äga motsvarande tilllämpning
enligt denna förordning.

158

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

12 §.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen
av denna förordning samt därjämte uppdraga åt tillsynsmyndigheten
att i särskilda hänseenden utfärda sådana bestämmelser ävensom anvisningar
rörande förordningens tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942. Samma dag skall fredsfamilj
ebidragsförordningen den 17 maj 1940 (nr 422) upphöra att gälla.

Länsstyrelse skall utan att ansökan därom behöver göras, så snart ske
kan verkställa omprövning av inneliggande ansökningar med hänsyn till de
i förordningen meddelade bestämmelserna. Föranleder omprövningen ändring
av familjebidragets belopp, må ändringen ej avse tid före den 1 juli
1942.

Bilaga L.

Förslag

till

Kungörelse nied närmare bestämmelser angående tillämpningen
av fredsfamilj ebidragsförordningen (fredsfamiljebidragskungörelsen).

Med stöd av 12 § fredsfamiljebidragsförordningen förordnas som följer:

1 §■

Ansökan örn familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen må ej
göras tidigare än en månad före inryckningsdagen eller senare än utryckningsdagen,
dock att länsstyrelsen, när särskilda skäl därtill äro, må medgiva
undantag från vad sålunda stadgas.

2§-

Länsstyrelsens jämlikt 10 § fredsfamiljebidragsförordningen meddelade
beslut jämte en avskrift därav skall omedelbart översändas till vederbörande
militäre chef, därvid örn ansökningen bifallits, postadressen för person, till
vilken bidrag skall utbetalas, bör så fullständigt som möjligt angivas.

3§.

Sedan vederbörande chef, på sätt i föregående paragraf omförmälts, erhållit
underrättelse, att ansökan örn familjebidrag bifallits, skall han låta utbetala
bidraget i enlighet med länsstyrelsens beslut.

Familjepenningen utbetalas i efterskott vid mitten och slutet av varje
kalendermånad.

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

4§-

Hemförlovas, rymmer eller avlider värnpliktig eller beviljas värnpliktig
ledighet, under vilken bidrag ej skall utgå, eller återinträder värnpliktig
efter avbrott i tjänstgöring, har vederbörande militäre chef att ofördröjligen
besluta örn erforderlig ändring i fråga örn bidraget.

5§-

Inträffade förändringar av betydelse för bidragets bestämmande skola enligt
vad nedan stadgas ofördröjligen anmälas.

Har den värnpliktige erhållit högre inkomst eller flyttat till annan ort,
åligger anmälningsskyldigheten den värnpliktige.

Har familjemedlem erhållit avlönat arbete eller eljest högre inkomst eller
ock intagits å eller utskrivits från sjukvårds- eller annan anstalt, åligger
anmälningsskyldigheten familjemedlemmen, dock att, där annan familjemedlem
är betalningsmottagare för bidraget, anmälningsskyldigheten skall
åligga denne.

Har familjemedlem avlidit, åligger anmälningsskyldigheten den värnpliktige,
eller familjemedlem, som är betalningsmottagare för bidrag till den
avlidne. Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning för det
fall att någon upphört att enligt 3 § fredsfamiljebidragsförordningen vara
medlem av den värnpliktiges familj.

Anmälan skall göras hos den familjebidragsnämnd hos vilken familjebidraget
sökts, vilken det åligger att ofördröjligen vidarebefordra anmälan till
länsstyrelsen.

6 §■

Vid tjänstgöringens början skola de värnpliktiga genom befälets försorg
underrättas örn vad de hava att iakttaga för erhållande av bidrag.

7 §•

Tillsynsmyndighet skall vara statens arbetsmarknadskommission.

8 §•

Yad i 2, 6, 7, 11, 12 samt 23—26 §§ krigsfamiljebidragskungörelsen
stadgas rörande tillsynsmyndighetens åligganden, ansökan örn familjebidrag,
bidragets utbetalande, skyldighet att lämna upplysningar, delgivning av
beslut samt anmälan till och kontroll genom socialregistret skall äga motsvarande
tillämpning enligt denna kungörelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1942. Samma dag skall fredsfamiljebidragskungörelsen
den 17 maj 1940 (nr 423) upphöra att gälla.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Bilaga F.

Förslag

till

Förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den
31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån.

Härigenom förordnas, dels att 4, 8, 9, 11 och 17 §§ förordningen den 31
augusti 1940 om värnpliktslån skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att till 13 § förordningen skall läggas ett nytt stycke av
den lydelse i det följande angives:

4§-

För beviljande av värnpliktslån skola följande allmänna förutsättningar
gälla, nämligen

att sökanden till följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av
ekonomisk art, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad
tjänstgöring fullfölja påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst i det
yrke eller den näring, varav han före inkallelsen haft sin bärgning, eller
vilka eljest innebära en avsevärd rubbning av hans ekonomi;

att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja
svårigheterna; samt

att sökanden måste antagas vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån
inom skälig tid övervinna svårigheterna.

Värnpliktslån må — — — sextio dagar.

8§-

Värnpliktslån skall återbetalas med en femtedel örn året med början från
och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från värnpliktslånenämndens
eller, i fall som i 11 § sägs, arbetsmarknadskommissionens beslut; dock må
den lånebeviljande myndigheten, där omständigheterna därtill föranleda,
medgiva anstånd med amorteringens påbörjande ävensom längre amorteringstid,
högst tio år, samt föreskriva amorterings erläggande kvartals- eller halvårsvis.
_ När särskilda skäl därtill äro, må den lånebeviljande myndigheten
föreskriva, att värnpliktslån skall återbetalas på kortare tid än fem år.

9§-

Ansökan örn — — — gjord ansökan.

Ansökan göres---vederbörande värnpliktslånenämnd.

På värnpliktslånenämnden ankommer att besluta i låneärende. Hava
inom nämnden förekommit skiljaktiga meningar vid fattande av beslut, varigenom
värnpliktslån beviljats eller beviljar nämnden lån till högre belopp
än ettusen kronor eller lån till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast
förflutna tolv månaderna understigit sextio dagar, skall nämndens beslut
för att bliva gällande underställas arbetsmarknadskommissionens prövning.

I samband — — — förhållandena påkallas.

Värnpliktslånenämndens beslut--— mot beslutet.

11 §•

Arbetsmarknadskommissionens beslut i underställt eller fullföljt ärende
skall utan dröjsmål tillställas den lånesökande samt, i avskrift, värnpliktslånenämnden.

Arbetsmarknadskommissionens beslut må ej överklagas.

161

Kungl. Mnj:ts proposition nr 389.

13 §.

Då värnpliktslånenämnd — — — med beslutet.

Yad i---värnpliktslånenämnden tillhanda.

Har den, som fått värnpliktslån sig beviljat, icke inom sextio dagar från
det lian erhöll del av värnpliktslånenämndens eller, i fall som i 11 § sägs,
arbetsmarknadskommissionens beslut, inkommit med vederbörlig skuldförbindelse
och i förekommande fall tillhörande säkerhetshandlingar, skall beslutet
anses förfallet.

17 §.

Den, som i ansökan om värnpliktslån lämnar medvetet oriktig uppgift,
straffas med dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

ii

Bihang till riksdagens protokoll 1942. I sami. Nr 339.

1103 4B

162

Kungl. Majda proposition nr 339.

Bilaga G.

Sammanfattning av undersökning rörande inkallade värnpliktigas
ekonomiska förhållanden ni. lii.

Av förste aktuarien Bengt Helger.

För att belysa de inkallade värnpliktigas ekonomiska förhållanden m. m.
har 1941 års krigsfamiljebidragskommitté låtit införskaffa och under ledning
av förste aktuarien E. Lindh bearbeta individuella uppgifter från inkallade
vid vissa militära förband. Här nedan lämnas en kortfattad sammanställning
av de viktigaste resultaten av denna undersökning.

Undersökningen omfattar värnpliktiga till ett antal av 14,732, av vilka de
flesta, närmare bestämt 87 procent, voro meniga.

Antalet gifta och ogifta samt änklingar och frånskilda bland samtliga av
undersökningen berörda värnpliktiga och deras anställningsförhållanden i
det civila utvisas av följande tablå:

Antal värnpliktiga

Gifta

Ogifta

Änklingar

och

frånskilda

Samtliga

Procent

Självständiga företagare..................

926

410

35

1,371

9.3

Anställda i privat eller kommunal tjänst. .

5.990

6,692

124

12.806

86.9

Statsanställda............................

294

261

—

555

3.8

Tillhopa

7,210

7,363

159

14,732

lOO.o

Procent

48.8

50. i

l.t

100. o

--

Det långt övervägande flertalet av de värnpliktiga voro sålunda anställda
i privat eller kommunal tjänst. Åtskilliga av dessa (nära V*) hade anställning
i jordbruk eller skogsbruk. Av de självständiga företagarna voro drygt
2/5 lantbrukare.

Gifta och ogifta voro bland samtliga av undersökningen berörda värnpliktiga
företrädda i ungefär lika proportioner. Fördelningen efter ålder
framgår av följande: födda före 1900 11.o procent, födda 1900—1909 19.8
procent, födda 1910—1919 69. o procent, födda 1920 eller senare 0.2 procent.

Urvalet av uppgiftslämnare har icke företagits efter sådana grunder att
de ovan angivna fördelningstalen avseende anställningsförhållanden, civilstånd
och ålder kunna anses ge någon helt tillförlitlig bild av hur inkallelserna
drabbat olika befolkningsgrupper. Ur undersökningens syfte är det
till fördel att uppgifter erhållits från ett relativt stort antal gifta värnpliktiga.

Hur samtliga värnpliktiga fördelade sig med avseende på tjänstgöringstidens
längd, framgår av följande tablå:

Procentuell fördelning efter

0 — 2

mån.

3—5

mån.

6—8

mån.

9 — 11
mån.

12—17

mån.

18—

mån.

Tillhopa

tjänstgöringstidens längd
bland:

2.0

10.8

15.i

46.3

19.6

6.4

100.0

14.9

13.7

21.9

43.2

5.7

O.e

lOO.o

Samtliga värnpliktiga ....

13.2

13.3

21.o

43.6

7.5

1.4

lOO.o

163

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

Bland de meniga hade sålunda relativt få en sammanlagd tjänstgöringstid
av mer än ett år, vilket däremot för det värnpliktiga befälets vidkommande
förekom i ungefär vart fjärde fall. Inom båda grupperna varierade tjänstgöringstiden
avsevärt med åldern, såsom följande sammanställning visar:

Genomsnittlig tjänstgöringstid
(månader) bland värnpliktiga i
vidstdende åldersgrupper ■■

Betfil..............................

Meniga............................

Födda åren

Samtliga

före 1900

1900-1909

1910 — 1919

1920 —

7.6

2.9

9.1

4.1

10.5

9.0

14.4

5.5

10.1

7.3

De äldre årsklasserna hade sålunda varit inkallade under relativt kort
tid i jämförelse med de yngre. Liksom de förut återgivna fördelningstalen
äro även dessa uppgifter i främsta rummet avsedda att belysa förhållandena
inom det förevarande undersökningsklientelet och kunna icke läggas till
grund för precisa slutsatser angående förhållandena bland värnpliktiga i
allmänhet.

I vilken utsträckning de gifta värnpliktiga hade försörjningsplikt gentemot
minderåriga barn och andra anhöriga, framgår av följande sammanställning,
som avser den stora gruppen av de i enskild eller kommunal
tjänst anställda:

Hela antalet av gifta värnpliktiga, anställda i enskild eller kommunal

tjänst ...................................................................... 5,990

Därav, i procent, med försörjningsplikt mot:

endast hustru.............................................................. 26.6

» » och 1 barn under 16 år ................................ 35.3

» » » 2 » » » 15.5

» » » 3 » » » 5.i

» » » 4 » » » 1.8

» » » 5 och flera barn under 16 år...................... 1.2

hustru och barn, även över 16 år, eller andra anhöriga.............. 14.5

De värnpliktiga som hade stora familjer att försörja voro sålunda på det
hela taget ganska få.

Enligt approximativa beräkningar voro 65 procent av de minderåriga
barnen till gifta värnpliktiga yngre än 7 år.

Av samtliga ogifta värnpliktiga med privat eller kommunal anställning hade
endast 2.4 procent barn under 16 år, medan betydligt fler, närmare bestämt
12.1 procent, hade andra anhöriga att försörja. Endast 1.6 procent hade
hushållerska.

I vilken omfattning familjepenning åtnjutits av de värnpliktiga, framgår
av nedanstående tablå:

Änklingar

''

Gifta

Ogifta

och

Samtliga

Procent värnpliktiga, som åtnjutit

frånskilda

familjepenning.

Självständiga företagare ..................

83

14

61

Anställda i privat eller kommunal tjänst . .

98

14

100

54

Statsanställda..............................

79

29

56

Samtliga

95

15

84

55

164

Kuiiyl. Majda proposition nr 339.

Bland samtliga av undersökningen omfattade värnpliktiga åtnjöt således
drygt hälften familjepenning. Inom gruppen gifta utgick familjepenning till
det stora flertalet (bland gifta privatanstäilda till praktiskt taget samtliga),
medan inom gruppen ogifta denna förmån av naturliga skäl var mindre vanlig
och tillkom endast ungefär var sjunde. Anmärkningsvärt är att även bland
de självständiga företagarna flertalet åtnjöto familjepenning och icke näringsbidrag
(jfr nedan).

Hur mycket de gifta värnpliktiga utan barn eller med barn under 16 almen
utan andra anhöriga att försörja erhöllo i familjepenning i genomsnitt per
månad, angives i följande tablå, vari också meddelas hur mycket det fastställda
grundbeloppet respektive maximibeloppet kan beräknas lia utgjort
för ifrågavarande familjer under samma tid:

Antal

familjer

Medeltal

barn

Grund

belopp

kr.

Maximi-

belopp

kr.

Utbetalt

belopp

kr.

Utbetalt
i % av
maximi-beloppet

Självständiga företagare..........

Anställda i privat eller kommunal

769

1.4

61

101

93

92

tjänst..........................

5,118

1.1

56

98

90

92

Statsanställda....................

232

1.0

64

—

För såväl de självständiga företagarna som för de privatanstäilda utgjorde
sålunda det utbetalade beloppet 92 procent av maximibeloppet. För statsanställda
utgår intet grundbelopp. Hur den utbetalade familjepenningen
varierade i förhållande till maximibeloppet för enbart anställda i privat
eller kommunal tjänst med olika stor behållen civil inkomst och i olika
dyrortsgrupper, utvisas av följande tablå:

Utbetald familjepenning i % av maximibeloppet bland
anställda värnpliktiga med en behållen civil inkomst
av (kr. per månad)

Grund-beloppet
i % av
maximi-beloppet

0

10—90

100 — 190

200—290

300 —

Ortsgrupp I..........

96.4

93.0

70. o

78.4

63.4

63.4

» II..........

93.7

92.9

83.4

67.8

58.7

56.4

» lil..........

94.4

95.3

88.8

65.3

54.2

50.9

Med stigande behållen inkomst närmar sig familjepenningen det för respektive
ortsgrupper fastställda grundbeloppet, medan det närmar sig
maximibeloppet, då den behållna inkomsten går mot noll. Att den i regel
icke når maximibeloppet ens då vederbörande helt saknar egen civil inkomst
under militärtjänstgöringen beror måhända delvis på att en del bidragsnämnder
ogärna lämna maximal familjepenning, till en del på att hänsyn
tagits till hustruns inkomst.

Bostadsbidrag utgick till praktiskt taget alla gifta värnpliktiga som åtnjöto
familjepenning, dock med undantag för de statsanställda, bland vilka knappt
hälften av dem som erhöllo familjepenning även Ängö bostadsbidrag. Antalet
ogifta värnpliktiga med bostadsbidrag utgjorde knappt 3U av dem som
åtnjöto familjepenning.

För gifta värnpliktiga med anställning utgick bostadsbidraget med följande
genomsnittliga belopp i respektive dyrortsgrupper:

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

165

Total

bostadskostnad

kr.

Bostadsbidrag

kr.

Bostads-bidraget i %
av hyran

Ortsgrupp I......

31

37

86

» II......

59

44

75

» III......

75

53

71

Till synes få de värnpliktiga på billigare orter sina bostadskostnader
ersatta i större utsträckning än vad fallet är på de dyrare orterna.

Självständiga näringsidkare få under vissa omständigheter näringsbidrag.
Tilldelning av näringsbidrag utesluter från rätt till familjepenning och bostadsbidrag.
Av de i undersökningen redovisade värnpliktiga företagarna
erhöllo 16 procent näringsbidrag. Motsvarande andel var betydligt högre
bland ogifta (23 procent) än bland gifta (14 procent), förmodligen emedan
det i många fall (särskilt för värnpliktiga med barn) ställer sig gynnsammare
att få familjepenning och bostadsbidrag i stället för näringsbidrag. Frekvensen
av näringsbidrag avtager mycket starkt med stigande barnantal.

Näringsbidragets genomsnittliga belopp per månad för gifta företagare
inom olika dyrortsgrupper framgår av följande sammanställning:

Näringsbidrag (kr. per
månad) för gifta

lantbrukare

övriga

företagare

Ortsgrupp I......

■ n......

.» ni......

109

165

_

159

153

154

I omstående tabell, som avser gifta värnpliktiga med privat eller kommunal
anställning i det civila, ha inkomsterna under militärtjänstgöringen
sammanställts med uppgifterna angående den tidigare inkomsten. Det
framgår därav bland annat, att såväl de värnpliktigas behållna inkomst av
den civila anställningen som de anhörigas inkomst genomgående är betydligt
större, både absolut och relativt taget, i de högre inkomstklasserna än
i de lägre. Trots att krigsfamiljebidraget utgår med lägre belopp till de
högre inkomsttagarna, blir dessas sammanlagda familjeinkomst under militärtjänstgöringen
avsevärt större än familjeinkomsten för de lägre inkomsttagarna.
Skillnaden mellan olika inkomstgrupper med avseende på familjeinkomsten
under militärtjänstgöringen är likväl icke så stor som under normala
förhållanden, om man i familjeinkomsten inräknar mannens krigslön
och värdet av hans kost. Medan för de högre inkomsttagarna militärtjänstgöringen
genomgående medfört en betydande reduktion av familjeinkomsten,
har för värnpliktiga med en inkomst av 200 ä 300 kronor per månad familjeinkomsten
undergått endast en jämförelsevis obetydlig minskning. För inkallade
värnpliktiga i ortsgrupp lil och för anställda i jordbruk och skogsbruk
synes, vad de lägsta inkomstklasserna beträffar, till och med någon ökning
av familjeinkomsten lia inträtt.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Genomsnittlig inkomst per månad bland gifta, anställda värnpliktiga.

Sammanlagd tidigare

Antal

Tidigare inkomst (kr.)

Nuvarande

nkomst (kr.)

Nuvarande

inkomst

normal inkomst per
månad, kronor

piik-

tiga

Egen,

senaste

An-

hörigas

Till-

hopa

Egen,

kvar-

stående

An-

hörigas

Familje-

bidrag

Tillhopa

inklusive
krigslön o.
kost (kr.)

! Jord- och skogsbruks-anställda

0- 99............

108

158

—

158

2

7

104

113

183

100-199............

477

169

2

170

1

10

108

119

188

900—299............

97

218

15

233

9

19

130

158

228

300-399............

22

260

83

343

14

107

112

233

302

400-499............

v 4

355

103

458

166

61

96

323

393

500—599............

3

275

277

652

—

262

75

337

407

Övriga anställda
Ortsgrupp I

0-99............

185

212

1

213

7

5

113

125

194

100-199............

641

198

2

200

3

4

113

110

189

200—299............

914

239

3

242

7

7

118

132

202

300-399............

147

286

44

330

19

45

122

186

255

400- 499............

37

333

84

417

75

80

97

252

322

500-599............

15

399

129

538

71

119

82

271

341

600—699............

2

446

177

623

—

177

132

309

379

700- ............

2

455

350

805

365

325

50

740

810

Ortsgrupp II

0- 99............

141

264

4

268

21

13

136

170

255

100-199............

185

216

18

234

5

28

124

157

241

200-299............

801

257

6

263

10

11

140

161

245

300—399 :..........

393

306

36

342

24

35

136

195

280

400-499............

160

348

89

437

63

87

116

266

351

500-599............

61

422

94

516

143

93

88

324

409

600-699............

29

471

163

634

171

138

105

414

498

700- ............

28

697

159

856

334

122

94

540

634

Ortsgrupp III

0—99............

116

285

4

289

16

12

165

193

292

100-199............

34

205

55

260

18

55

143

216

316

200—299............

316

270

9

279

9

17

153

179

279

300-399............

449

314

12

326

28

17

163

208

308

400-499............

216

354

73

427

44

72

149

264

364

500—599............

136

401

130

531

82

134

129

345

445

600— 699............

55

424

167

591

146

157

118

421

521

700— ............

68

657

149

806

261

143

115

519

618

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

167

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Förslag till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga linder krigstjänst göring

m. m. (krigsfamiljebidragsförordning) .............................. 2

Förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring

i fredstid (fredsfamiljebidragsförordning) .................................. 1H

Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

31 augusti 1940 (nr 824) örn värnpliktsl&n ................................ 20

Förslag till förordning angående upphävande av 10 § andra stycket förordningen
den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp.................. 22

Utdrag av statsrådsprotokollet den 22 maj 1942 .................................. 23

A. Krigsfamiljebidragsförordningen ........................................ 24

I. Gällande bestämmelser ............................................ 24

II. Allmän motivering.................................................. 31

1. Allmänna synpunkter .......................................... 31

2. Krigsfamiljebidragen ............................................ 38

a) Behovsprövning .............................................. 38

b) Hänsynstagande till krigslön m. m......................... 44

c) Familjepenning .............................................. 45

d) Näringsbidrag................................................ 51

• e) Begravningsbidrag............................................ 55

f) Krigsfamiljebidragens bestridande .......................... 55

3. Hemortslönen.................................................... 59

III. Speciell motivering.................................................. 64

Allmänna bestämmelser...............................*........... 65

Örn familjepenning och bostadsbidrag .......................... 77

Örn näringsbidrag................................................ 94

Om sjukbidrag.................................................... 96

Örn begravningsbidrag............................................ 96

Om hemortslön .................................................. 97

Om skyldighet att taga arbete.................................. 102

Om familjebidragsnämnd ........................................ 103

Örn familjebidragens bestridande m. m......................... 103

Besvär m. m..................................................... 107

Särskilda bestämmelser.......................................... 108

Övergångsbestämmelser .......................................... lil

B. Fredsfamiljebidragsförordningen ........................................ 120

I. Gällande bestämmelser.............................................. 120

II. Förslag till ny fredsfamiljebidragsförordning...................... 121

C. Ändringar i förordningen örn värnpliktslån ............................ 123

I. Gällande bestämmelser.............................................. 123

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Sid.

TT. Förslag till ändringar i förordningen om värnpliktslån .......... 124

1. Värnpliktslån till studenter .................................... 124

2. Mindre jämkningar och förtydliganden i förordningen........ 125

3. Förslag till omorganisation av låneverksamheten.............. 127

D. Upphävande av 10 § andra stycket förordningen örn utrymningshjälp 130

E. Kostnadsberäkningar .................................................... 131

F. Anslagsfrågor ............................................................ 132

Departementschefens hemställan................................................ 134

Bilagor.

A. Förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigs tjänstgöring

m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen) .............. 135

B. Förslag till kungörelse med närmare bestämmelser angående tillämp •

ning av krigsfamiljebidragsförordningen (krigsfamiljebidragskungörelsen)
................................................................ 146

C. Förslag till kungörelse om undantag i vissa fall från rätt till bidrag

enligt 9 § 2 mom. samt 15 och 16 §§ krigsfamiljebidragsförordningen
................................................................ 155

D. Förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under tjänst göring

i fredstid (fredsfamiljebidragsförordningen).................. 155

E. Förslag till kungörelse med närmare bestämmelser angående tillämp ningen

av fredsfamiljebidragsförordningen (fredsfamiljebidragskungörelsen)
................................................................ 158

F. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 31 augusti 1940 (nr 824) örn värnpliktslån .................... 160

G. Sammanställning av undersökning rörande inkallade värnpliktigas

ekonomiska förhållanden m. m....................................... 162

Stockholm 2942. K. L. Heck muns Boktryckeri.