Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

1

Nr 327.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade pensionsbestämmelser
för lärarpersonal vid folkhögskolor
och vissa lantbruksundervisningsanstalter; given
Stockholms slott den 8 maj 19U2.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 maj 19A2.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för ecklesiastik- och jordbruksdepartementen
anför statsrådet Ewerlöf:

Enligt beslut denna dag av Kungl. Majit skola till riksdagen avlåtas propositioner
angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolorna
och vid vissa lantbruksundervisningsanstalter. I samband därmed uttalas,
att förslag till pensionsreglering för ifrågavarande lärarkategorier anmälas i
annat sammanhang. Jag anhåller nu att få underställa dessa frågor Kungl.
Majits prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 327.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Innan jag går närmare in på de föreliggande frågorna, vill jag något uppehålla
mig vid spörsmålet, vilken omfattning en pensionsreglering för berörda
lärarkategorier för närvarande bör erhålla. Härvid må till en början uppmärksammas,
att lärarna vid såväl folkhögskolorna som vid lantbruksundervisningsanstalterna
äro inordnade under reglementet för statens pensionsanstalt
ehuru under olika kapitel och med i skilda hänseenden väsentligt
olika bestämmelser. Enligt nu föreliggande förslag till reglering av pensionsförhållandena
för berörda lärare, som i det följande komma att närmare
behandlas, förutsättes, att befattningshavarna jämväl i fortsättningen
skola vara inordnade under olika kapitel i pensionsanstaltens reglemente och
att sålunda pensionsvillkoren alltjämt komma att förete betydande skiljaktigheter.
En fullt rationell pensionsreglering för ifrågavarande lärarkategorier
borde i första hand åsyfta att i närmare anslutning till gällande pensionsföreskrifter
för lärare vid andra läroanstalter åstadkomma i möjligaste mån enhetliga
bestämmelser, vilket skulle kräva en ingående överarbetning av de
framlagda förslagen. Emellertid tala vissa skäl mot att för närvarande vidtaga
mera omfattande principiella ändringar i pensionsanstaltens reglemente.

I berörda hänseende får jag erinra om att frågan om gränsdragningen för
pensionsanstaltens verksamhetsområde inom en nära framtid torde komma
att göras till föremål för en närmare undersökning. Sålunda ha enligt av
Kungl. Majit den 17 juni 1938 givet bemyndigande tillkallats särskilda sakkunniga
för utredning av statens pensionsanstalts fondställning m. m. I enlighet
med vad i bilaga 16 till propositionen nr 79/1939 U förordats, förklarade
chefen för finansdepartementet den 30 december 1939, att med slutförandet
av ifrågavarande utredning skulle tillsvidare anstå. Genom beslut
den 27 februari 1942 har Kungl. Majit emellertid förordnat, att de sakkunniga
skola återupptaga sitt arbete i enlighet med tidigare lämnade direktiv.

Ehuru den förenämnda utredningen åsyftar en undersökning rörande anstaltens
fondställning, är enligt vad som framgår av utredningsdirektiven avsikten
att med utgångspunkt från resultatet av utredningen till övervägande
upptaga frågan om gränsdragningen för anstaltens verksamhetsområde samt
om själva pensionsverksamhetens utformning.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes det angeläget att icke
för närvarande genomföra sådana ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt,
som kunna föregripa den mera omfattande undersökningen rörande
anstaltens verksamhet. Jag anser mig fördenskull böra förorda, att
pensionsregleringen för nu ifrågavarande lärare erhåller provisorisk karaktär
i avvaktan på den förenämnda utredningen och i huvudsak inskränkes
till sådana åtgärder, som kunna anses mera omedelbart påkallade av de samtidigt
framlagda förslagen till lönereglering för samma personal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

3

I. Folkhögskolorna.

A. Inledning.

Såsom framgår av förenämnda proposition örn lönereglering för lärarpersonalen
vid folkhögskolorna anbefallde Kungl. Majit den 16 maj 1941 skolöverstyrelsen
att inkomma med förslag till dylik lönereglering, lämpat efter
de vid folkhögskolor rådande arbetsförhållandena och så avvägt, att det
kunde genomföras i nuvarande statsfinansiella läge. Med skrivelse den 20
januari 1942 har skolöverstyrelsen överlämnat utredning i ämnet, vilken
jämväl innefattar förslag till pensionsreglering för ifrågavarande lärare, över
skolöverstyrelsens förslag, i vad avser pensionsregleringen, lia yttranden avgivits
av statskontoret, statens pensionsanstalt, styrelsen för svenska landstingsförbundet
och styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening. Därvid
har statskontoret allenast i fråga om pensionsavgifter för extra ordinarie
lärare framställt anmärkning mot skolöverstyrelsens förslag, under det att
styrelsen för svenska landstingsförbundet lämnat detsamma helt utan erinran.

Folkhögskolornas lärarpersonal är för närvarande inordnad under bestämmelserna
i kap. IV i reglementet för statens pensionsanstalt. För föreståndare
samt fast anställda, extra ordinarie och vikarierande ämneslärare är anslutningen
till pensionsanstalten obligatorisk, under det att för lärare i övningsämne
pensionsrätt vinnes först efter särskild, hos anstalten gjord ansökan,
som skall föregås av en utav skolöverstyrelsen godkänd reglering av befattningshavarens
avlönings- och övriga anställningsförhållanden. Tjänstepensionsunderlaget
utgör för föreståndare och ämneslärare 2/a av den i gällande
författning fastställda kontanta slutavlöningen, i förekommande fall ökad
med beräknat värde av fri bostad med bränsle. Tjänstepensionsunderlaget
må dock icke överstiga 6,000 kronor. A tjänstepension — i allmänhet ökad
med s. k. pensionsförhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 — utgår för
närvarande dels dyrtidstillägg enligt kungörelsen nr 275/1925, dels ock kristillägg
enligt härför gällande bestämmelser. Familjepensionsunderlaget utgöres
av 300 kronor jämte 20 procent av tjänstepensionsunderlaget, vartill
kommer dyrtidstillägg. Emellertid skall familjepensionen jämlikt bestämmelserna
i kungörelsen nr 508/1939 utbytas mot s. k. ny familjepension, varå
utgår procentuellt tillägg samt kristillägg. Tjänstepensionsavgiften för annan
lärare än extra ordinarie eller därmed likställd lärare utgör 3 1h °/o och för
extra ordinarie lärare 1 % av tjänstepensionsunderlaget. Huvudmannaavgiften
utgör 62/3 respektive 272 % av tjänstepensionsunderlaget. Familjepensionsavgiften
utgör för man 40 kronor mer än 22/.i %> av tjänstepensionsunderlaget
och för kvinna 3 kronor mer än Ve %> av detsamma. Manlig
lärare, som avgått med genast börjande tjänstepension, erlägger familjepensionsavgift
med 30 kronor iner än 2 % av tjänstepensionsunderlaget.
Pensionsåldern är 60 år och för hel tjänstepension erfordras 33 tjänstår.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

Före draganden.

B. Skolöverstyrelsens förslag.

Pensioneringsgrunder in. m. Enligt skolöverstyrelsens förslag skall den
ifrågavarande personalen alltjämt vara inordnad under reglementet för
statens pensionsanstalt. överstyrelsen framhåller, att pensioneringen för
närvarande omfattar jämväl vikarierande lärare. Genom de 1938 och 1939
i samband med genomförda löneregleringar utfärdade särskilda pensionsreglementena
för folkskollärare m. fl. samt för lärare vid högre kommunala
skolor hade emellertid — med hänsyn till gällande begränsning av omfattningen
av pensioneringen för civila statstjänstemän — den för vikarierande
sådana lärare förut gällande pensionsrätlen borttagits. I betraktande härav
hade överstyrelsen ansett sig böra utgå ifrån att vid den nu föreslagna löneregleringen
för folkhögskolornas lärare den hittillsvarande pensionsrätten för
vikarierande lärare borde upphöra.

I detta sammanhang må ytterligare framhållas, att i skolöverstyrelsens löneregleringsförslag
motsvarighet saknas till de nuvarande extra ordinarie ämneslärarna
med full tjänstgöring vid fristående kvinnlig kurs. I följd härav
omfatta icke de av överstyrelsen föreslagna pensionsbestämmelserna dylika
befattningar.

Statens pensionsanstalt har tillstyrkt förslaget, att vikarierande lärare vid
folkhögskolor i likhet med motsvarande lärare vid folkskolor och högre kommunala
skolor undantagas från pensionsrätt. Tjänstårsberäkningsrätt motsvarande
den, som enligt de särskilda pensionsreglementena för lärare vid
sistnämnda båda slag av skolor tillkomme vid dessa anställda vikarierande
lärare, hade visserligen icke föreslagits. Häremot syntes emellertid intet vara
att erinra. Ett medgivande av sådan rätt skulle nämligen innebära en klar avvikelse
från gällande grunder för tillgodoräknande av tjänstår för pension
enligt pensionsanstaltens reglemente.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har uttalat sig för att
särskilda tjänste- och familjepensionsreglementen fastställdes för lärare vid
folkhögskolor. De nu föreslagna bestämmelserna borde sålunda endast utgöra
ett provisorium i avvaktan på en närmare undersökning, i vad mån de
pensioneringsprinciper, som vunnit tillämpning i de för folkskolans lärare
gällande pensionsreglementena, även kunde tillämpas i fråga om folkhögskolans
lärare.

Såsom jag inledningsvis framhållit, bör pensionsregleringen för nu ifrågavarande
lärare i huvudsak inskränkas till sådana åtgärder, som kunna anses
påkallade av det framlagda förslaget till lönereglering för personalen. Jag
utgår sålunda från att pensionsbestämmelserna alltjämt böra vara intagna
i reglementet för statens pensionsanstalt.

Vad angår frågan om pensioneringens omfattning, delar jag skolöverstyrelsens
uppfattning, att den hittillsvarande pensionsrätten för vikarierande
lärare bör upphöra i likhet med vad som skett för motsvarande lärare vid
folkskolor och högre kommunala skolor.

Kunni. Maj:ts proposition nr 327.

5

Pensionsunderlag. Den föreslagna löneregleringen har i princip anknutits
till 1935 års levnadskostnadsnivå, vilket innebär, att i de fasta lönebeloppen
inräknats så stor del av nu utgående dyrtidstillägg, att det å de nya lönebeloppen
utgående tillägget kan anpassas efter reglerna för det statliga rörliga
tillägget.

Skolöverstyrelsen har med avseende å pensionsförmånerna ansett, att pensionsförhöjning
I skulle bortfalla men dyrtids- och kristillägg fortfarande utgå
enligt gällande bestämmelser, överstyrelsen anför härom vidare.

Det vore uppenbart, att sammanlagda pensionsförmånerna ej komme att
stå i rimligt förhållande till sammanlagda löneförmånerna, örn den fasta
pensionen liksom hittills bestämdes till 2/3 av den fasta lönen och å pensionen
finge utgå dyrtidstillägg, fastän å lön utginge rörligt tillägg, som beräknades
efter ett väsentligt lägre procenttal än det, efter vilket dyrtidstillägg å pension
utginge.

Införandet av ett lönesystem med rörligt tillägg å lönerna syntes därför
böra medföra ändrade bestämmelser i fråga om pensionsförmånernas belopp.
Olika vägar för ernående av en skälig avvägning av nämnda belopp
kunde emellertid tänkas. Vad som närmast kunde ifrågakomma vore, antingen
att liksom hittills bestämma tjänstepensionsunderlaget till 2/3 av den
fasta lönen och låta å pensionen utgå rörligt tillägg efter samma procenttal
som procenttalet för rörligt tillägg å lön, eller ock att bibehålla nuvarande
system med dyrtidstillägg å pensionen men i stället bestämma tjänstepensionsunderlaget
till ett något lägre belopp än 2/3 av den fasta lönen. Vägande
skäl kunde anföras för båda dessa sätt att lösa frågan. Skolöverstyrelsen hade
för sin del stannat vid att förorda det senare alternativet, detta särskilt med
hänsyn därtill att man icke för en enstaka, relativt fåtalig befattningshavargrupp
med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt syntes
böra övergå till ett nytt system med å ena sidan en högre relativ nivå för
den fasta pensionen än för närvarande tillämpades men å andra sidan jämförelsevis
lägre tillägg därå efter levnadskostnadernas växlingar, överstyrelsen
föreställde sig, att en övergång till ett sådant nytt system borde föregås av
en närmare undersökning av vissa i samband därmed uppkommande problem,
bland annat i fråga örn familjepensioneringen.

I betraktande av att å tjänstepensionsförmånerna för närvarande utginge
s. k. reglerat dyrtidstillägg och med utgångspunkt ifrån att övergången från
ett avlöningssystem nied reglerat dyrtidstillägg till ett avlöningssystem med
rörligt tillägg kunde sägas innebära ett inarbetande av ungefär 10 procent
dyrtidstillägg i de fasta lönerna hade överstyrelsen funnit, att med bibehållande''
av nu gällande regler för dyrtidstillägg å tjänstepensioner en skiilig
pensionsnivå för föreståndare och ämneslärare vid folkhögskolorna efter den
föreslagna löneregleringen skulle kunna vinnas genom att bestämma tjänstepensionsunderlaget
till 60 procent — i stället för nuvarande 662/3 procent —
av den i författning bestämda fasta slutavlöningen, värdet av tillförsäkrad
bostad med bränsle däri inräknat.

Om efter löneregleringen tjänstepensionsunderlaget bestämdes på nyss
föreslaget sätt, syntes någon särbestämmelse i fråga örn familjepensionsunderlagcts
belopp ej vara påkallad. En på grundval av de nya lönebeloppen
fastställd familjepension skulle komma all, nied inläggande av s. k. reglerat
dyrtidstillägg, utbytas mot ny familjepension, vartill sedan enligt nuvarande
bestämmelser skulle komma procentuellt tillägg och kristillägg.

För lärare i övningsämne erliölles pensionsrätt först efter särskild ansökan,
föregången av en av skolöverstyrelsen godkänd tjänstereglering. Tjänstepen -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Före draganden.

sionsunderlaget för sådan befattningshavare bestämdes av pensionsanstalten
i förhållande till den vid tjänsteregleringen fastställda minimiårsavlöningen.
Den av överstyrelsen nu föreslagna omregleringen av övningslärarnas timarvoden
medförde därför i och för sig ingen automatisk höjning av pensionsunderlagen
för de befattningar, som anmälts till pensionsrätt. Höjning
av underlagen erhölles allenast i den mån vederbörande huvudman med anledning
av timarvodenas ökning beslutade omreglering av årslönerna samt
— efter inhämtande av överstyrelsens godkännande av omregleringen — hos
pensionsanstalten utverkade höjning av pensionsunderlagen.

När tjänste- och familjepensionsunderlagen höjdes för en befattning, som
redan vore förenad nied pensionsrätt, och höjningen skulle gälla även folden,
som då innehade befattningen, skulle enligt pensionsreglementets allmänna
bestämmelser av huvudmannen erläggas viss engångsavgift. Sådan
avgift fordrades dock ej, där — såsom i fråga om föreståndare och ämneslärare
vid folkhögskolorna nu skulle bliva fallet — höjningen skedde i följd
av en av Konungen och riksdagen beslutad lönereglering. Endast för övningslärarbefattningarna
skulle alltså erläggande av engångsavgift för pensionsunderlagens
höjning ifrågakomma.

Statens pensionsanstalt har beträffande storleken av pensionsunderlagen
anfört:

Det syntes pensionsanstalten uppenbart, att en nyreglering av lönerna för
lärarna vid folkhögskolorna icke borde föranleda ändring i stort sett av det
för sagda lärare liksom för flertalet övriga delägare i pensionsanstalten hittills
gällande förhållandet mellan de sammanlagda pensionsförmånerna och
de sammanlagda löneförmånerna. För tillgodoseende härav erfordrades, därest
det föreslagna lönesystemet med rörliga tillägg infördes, att särskilda bestämmelser
meddelades rörande storleken av tjänstepensionsunderlagen för
folkhögskollärare med författningsenligt fastställd minimiårsavlöning. Mot
de av skolöverstyrelsen föreslagna bestämmelserna för reglering av berörda
förhållande hade pensionsanstalten i princip intet att erinra.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har under hänvisning
till vissa av styrelsen gjorda sammanställningar uttalat, att de föreslagna bestämmelserna,
särskilt i fråga om familjepensionen, vore ogynnsamma i jämförelse
med pensionsvillkoren för andra lärarkategorier. Någon realprövning
av folkhögskollärarnas pensionsfråga torde icke lia ägt rum och skolöverstyrelsen
syntes icke på något sätt lia undersökt örn exempelvis den föreslagna
familjepensionens storlek vore skälig. Styrelsen ansåge fördenskull, såsom
tidigare framhållits, de föreslagna bestämmelserna endast kunna utgöra ett
provisorium i avvaktan på en utredning örn en tillämpning för folkhögskolornas
lärare av samma principer beträffande tjänste- och familjepension,
som vunnit tillämpning i de för folkskolans lärare gällande pensionsreglementena.

I likhet med skolöverstyrelsen och statens pensionsanstalt anser jag, att
den nu föreslagna löneregleringen för folkhögskolans lärare icke bör förändra
relationen mellan sammanlagda pensionsförmåner och löneförmåner. Såsom
skolöverstyrelsen framhållit, äro olika alternativ tänkbara för ernående
av en skälig avvägning av pensionsförmånernas belopp. På de av skolöversty -

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

7

reisen anförda skälen anser jag mig böra biträda överstyrelsens förslag, att
det nuvarande systemet med dyrtidslillägg å pensionerna bibehålies, men att
tjänstepensionsunderlaget fastställes till ett något lägre belopp än 2/s av den
fasta lönen. Jag har sålunda i princip icke något att erinra mot att tjänstepensionsunderlaget
fastställes till 60 procent av den i författning bestämda
fasta slutavlöningen, värdet av tillförsäkrad bostad med bränsle däri inräknat.
Mot skolöverstyrelsens förslag i övrigt rörande pensionsunderlag eller
mot vad överstyrelsen anfört i fråga örn engångsavgift i vissa fall vid höjning
av dylikt underlag har jag icke funnit anledning till erinran.

Pensionsavgifter. Skolöverstyrelsen bar i sitt förslag icke ifrågasatt någon
ändring i fråga om grunderna för pensionsavgifter för ifrågavarande befattningshavare.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket i utlåtande den 9 oktober 1941
angående ifrågasatt pensionsrätt i statens pensionsanstalt för extra ordinarie
lärare vid statsunderstödda liandelsgymnasier föreslagit sådan jämkning av
§ 51 i anstaltens reglemente, att därefter en enhetlig tjänstepensionsavgift
komme att uttagas, oavsett om befattningshavaren vore att anse som ordinarie
eller extra ordinarie tjänsteman. En dylik ändring skulle även komma att
föranleda en höjning av pensionsavgifterna för de extra ordinarie lärarna vid
folkhögskolorna.

I förenämnda utlåtande gjorde statskontoret bland annat följande uttalande.

För i kapitel IV av pensionsanstaltens reglemente avsedda extra ordinarie
lärare utginge tjänstepensionsavgifter, vilka endast utgjorde omkring en tredjedel
av motsvarande avgifter för ordinarie lärare. Som motiv för denna avgiftsdifferentiering
anfördes på sin tid följande [prop. nr 336 (sid. 69—-70)
till 1919 års riksdag]:

»De obefordrade lärarna vid folkskolan äro nu delägare i småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och hava där ett tjänstepensionsunderlag
av 450 kronor samt erlägga en avgift av 7 kronor. Örn nu, såsom vi föreslå,
deras tjänstepensionsunderlag liöjes till 3/4 av deras fastställda minimiavlöning,
bör man icke höja deras avgift med större belopp, än som kan anses
motsvara den ökade kostnad, som uppkommer för pensionsanstalten därigenom,
att de obefordrade komma att erhålla högre pensioner än hittills, om de
pensioneras som obefordrade. Höjde man de obefordrade lärarnas avgifter
mera, skulle det innebära, att man överflyttade på dem en del av den pensionskostnad
för de befordrade, som staten redan åtagit sig. Det är nu icke
möjligt att beräkna nämnda ökning i pensionsanstaltens kostnader. Men det
är tydligt, att densamma blir mycket ringa, då numera, sedan även småskolans
lärare kunna bliva ordinarie, det måste bliva sällsynt, att en lärare kvarstår
som obefordrad ända tills han pensioneras. Vi lia därför ansett oss kunna
föreslå en så låg tjänstepensionsavgift för de obefordrade som 1 % av
tjänstepensionsunderlaget. Det innebär, att tjänstepensionsavgiften för en befordrad
lärare vid den egentliga folkskolan liöjes från 7 kronor till 12 kronor
75 öre för man och 11 kronor 25 öre för kvinna samt för en obefordrad
lärare vid småskolan från 7 kronor till 10 kr.»

Härav framginge, att denna differentiering föranletts av för iner än 20 år
sedan rådande särskilda förhållanden vid folkskolan. Sedan numera folk -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

Före draganden.

skolans lärare — frånsett övningslärarna — erhållit särskilt tjänstepensionsreglemente
samt den tidigare mycket betydande skillnaden i lönehänseende
mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare alltmera utjämnats, kunde statskontoret
icke finna tillräckliga skäl längre förefinnas att bibehålla differentieringen
av tjänstepensionsavgifterna för bär ifrågakomna befattningshavare.

Enär förevarande spörsmål icke heller enligt statskontorets mening vore
av den principiella räckvidd, att med prövningen av detsamma borde anstå
till en framtida allmän översyn av reglementets bestämmelser i övrigt, ansåge
ämbetsverket binder icke möta mot att i samband med nu ifrågasatta
författningsändringar vidtaga sådan jämkning av § 51 i anstaltens reglemente,
att därefter en enhetlig tjänstepensionsavgift komme att uttagas, oavsett
örn befattningshavaren vore att anse som ordinarie eller extra ordinarie
tjänsteman. En dylik ändring syntes icke påkalla några särskilda övergångsbestämmelser
i fråga örn de extra ordinarie befattningshavare, som vore anslutna
till anstalten före ändringens ikraftträdande. Det förefölle nämligen
statskontoret icke obefogat att jämväl för dessa befattningshavare avgifterna
höjdes.

Även statens pensionsanstalt har ingått på frågan örn pensionsavgifternas
storlek och härom anfört följande.

De skäl, som ursprungligen föranledde fastställande av lägre avgifter för
extra ordinarie lärare än för andra lärare (se »Folkskollärares samt kommunalt
anställda veterinärers, sjuksköterskors och barnmorskors m. fl. :s pensionering,
utredning och förslag» den 11 februari 1919, sid. 87), hänförde sig
till tidigare rådande förhållanden i fråga örn icke-ordinarie lärare vid folkskola.
Numera saknade dessa skäl betydelse, varför anledning förelåge att
taga under övervägande huruvida icke pensionsavgifterna med hänsyn bland
annat till de statliga pensioneringskostnaderna borde — i likhet med vad
som gällde i fråga örn statliga befattningshavare ävensom ämneslärare vid
folk- och småskolor samt högre kommunala skolor — utgå efter samma
grunder för extra ordinarie lärare som för andra lärare. Pensionsanstalten
hade emellertid — såsom framginge av vad anstalten anfört i utlåtande den
19 september 1941 angående ifrågasatt pensionsrätt för extra ordinarie lärare
vid statsunderstött handelsgymnasium — tidigare ansett, att med prövning
av denna fråga borde anstå till en motsedd översyn av anstaltens reglementes
grunder i övrigt. För det fall att en lönereglering komme till stånd för
folkhögskolans lärare, ansåge emellertid pensionsanstalten, att man för dessa
lärares vidkommande icke borde ställa frågan örn åvägabringande av likställighet
i avgiftshänseende mellan de olika lärarkategorierna på framtiden.
Pensionsanstalten finge alltså förorda, att sådan likställighet genomfördes i
samband med den nu föreslagna löneregleringen.

Enligt min mening tala starka skäl för den av statskontoret och
statens pensionsanstalt framförda uppfattningen, att likställighet i avgiftshänseende
bör åvägabringas mellan ordinarie och extra ordinarie lärare.
Såsom myndigheterna framhållit, sammanhänger den hittillsvarande differentieringen
med tidigare förhållanden, vilka numera sakna betydelse
vid bedömande av frågan om pensionsavgifternas storlek. En höjning av
avgiftsprocenten för de icke-ordinarie lärarna vid folkhögskolorna är visserligen
icke i och för sig påkallad av den nu föreslagna löneregleringen, men
å andra sidan skulle just dessa lärare få sina lönevillkor så avsevärt för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

9

bättrade, att det synes rimligt att samtidigt genomföra en sakligt sett fullt
motiverad höjning av pensionsavgifterna. Jag får fördenskull föreslå, att
likställighet i nu berörda hänseende genomföres för folkhögskollärarna.

Pensions- och tjänstålder. Såsom inledningsvis framhållits gäller för närvarande
för lärarpersonalen vid folkhögskolorna en pensionsålder av 60 år,
varjämte för hel pension erfordras 33 tjänstår. Skolöverstyrelsen har i sitt
förslag erinrat örn att samma bestämmelser gällde för, bland andra, lärare
vid högre folkskolor före den för dem år 1938 beslutade löneregleringen.
Vid den i samband med nämnda lönereglering företagna revideringen av
pensionsbestämmelserna för dessa skolors lärare beslöts, i anslutning till
motsvarande reglering av pensionsvillkoren på det statliga undervisningsväsendets
område, dels en höjning av pensionsåldern till 63 år för lärare i gymnastik
och sång samt till 65 år för övriga lärare, dels ock en sänkning av
tjänståldern till 30 år. En liknande ändring av åldersbestämmelserna borde
enligt överstyrelsens mening vid löneregleringen för folkhögskolorna företagas
i fråga örn dessa skolors lärare, och ändringen borde avse jämväl fast
anställd ämneslärare vid folkhögskolans specialkurs för lanthruksstuderande.

Statens pensionsanstalt har beträffande förslaget om ändrade pensionsoch
tjänståldrar anfört följande:

Pensionsanstalten ansåge sig icke böra göra någon erinran mot skolöverstyrelsens
förslag, att tjänståldern för lärare vid folkhögskola skulle vara
densamma som för lärare vid folkskola och högre kommunal skola eller 30 år.

Vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga om höjning av pensionsåldern —
för lärare vid folkhögskola och för ämneslärare vid specialkursen men ej för
husmoder, tillika lärarinna — ville pensionsanstalten i huvudsak tillstyrka.
I fråga örn övningslärarna ansåge pensionsanstalten dock viss ändring av
skolöverstyrelsens förslag påkallad. Enligt förslaget skulle pensionsåldern vara
63 år för lärare i gymnastik och sång samt 65 år för lärare i andra övningsämnen
(slöjd och hushållsgöromål). Emellertid förekomme beträffande de
övningslärarbefattningar, som för närvarande vore förenade med pensionsrätt
i pensionsanstalten, kombinationer av ämnen (exempelvis gymnastik och
slöjd), vilka enligt förslaget var för sig skulle föranleda olika pensionsåldrar.
För alt undanröja anledning lill tvekan om den rätta pensionsåldern i dylika
fall syntes pensionsåldern för Övningslärare böra vara oberoende av det
eller de ämnen, vari undervisning meddelades. I betraktande av bl. a. att
ingen befattning som lärare i enbart gymnastik eller sång hittills vunnit pensionsrätt
i anstalten ville pensionsanstalten förorda, att pensionsåldern för
samtliga Övningslärare bestämdes till den för lärare i slöjd eller hushållsgöromål
föreslagna eller 65 år.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har, under hänvisning
lill vad den övervägande delen av de av styrelsen över förslaget hörda lärarkollegierna
vid folkhögskolorna ansett, bestämt avstyrkt genomförande för
närvarande av den ifrågasatta höjningen av pensionsåldern. Styrelsens uttalande
i förevarande hänseende är av i huvudsak följande lydelse.

Styrelsen hade i princip ej någonting all invända mot en sådan ändring
men lullie före, afl den dels borde föregås av en undersökning angående pensionsavgifternas
storlek, dels borde kompletteras med bestämmelser angåen -

10

Kungl. Mcij:ts proposition nr 327.

Före draganden.

de förtidspension vid frivillig avgång från tjänsten under vissa förutsättningar.
I Kungl. Maj:ts reglemente angående tjänstepension för befattningshavare
i statens tjänst den 30 december 1941 stadgades, att befattningshavare,
som tidigast fem år före pensionsålderns ingång frivilligt avginge ur tjänst,
kunde av Kungl. Majit medgivas rätt att därvid komma i åtnjutande av
tjänstepension (förtidspension), därest avgången funnes icke vara stridande
mot statens intressen och under förutsättning tillika, att tjänsteman innehade
minst det antal tjänstår, som erfordrades för erhållande av hel pension.
Enligt nu gällande bestämmelser för statens pensionsanstalt funnes icke möjlighet
att i anstalten erhålla dylik förtidspension. Då för närvarande under
vissa förutsättningar föreståndare och lärare kunde erhålla rätt att kvarstå i
tjänsten till 65 år och då de flesta torde önska begagna sig av denna rätt, syntes
i verkligheten ej så stor förändring ske, om pensionsåldern skulle höjas
lill 65 år. Men då inom folkhögskolans lärarkår en mycket bestämd mening
kommit till synes, grundande sig på erfarenheter från arbetet i folkhögskolan
och på uppfattningen av de krav, som borde ställas på lärare inom folkhögskolan,
att pensionsåldern generellt ej måtte höjas, innan rätt till förtidspension,
motsvarande den, som statens tjänstemän tillerkänts, stadgats,
och då förslaget om pensionsålderns höjande till 65 år icke syntes vara förutsättningen
för genomförande av övriga förslag i skolöverstyrelsens framställning
rörande folkhögskollärarnas pensionering, ansåge styrelsen icke
hinder föreligga för bibehållande av nu gällande bestämmelser örn pensionsålder,
till dess att rätt lill förtidspension kunde medgivas lärare vid folkhögskola.

Skolöverstyrelsen har med sitt förslag om höjning av pensionsåldern samt
om nedsättning av antalet tjänstår för hel pension för folkhögskolornas lärare
åsyftat att åstadkomma likställighet med andra lärarkategorier. I princip
ansluter jag mig till förslaget örn höjd pensionsålder för folkhögskollärarna.
Emellertid må framhållas, att vid genomförandet av motsvarande
höjning av pensionsåldern för lärare vid de högre kommunala skolorna även
behandlades frågan örn behovet av särskilda övergångsanordningar. Några
övergångsbestämmelser ansågos icke påkallade, men därvid framhölls den
möjlighet till förtidsavgång, högst fem år före pensionsåldern, som förefunnes
enligt de i det föreslagna tjänstepensionsreglementet intagna bestämmelserna
om förtidspension. Visserligen finnes även enligt reglementet för statens
pensionsanstalt möjlighet lill avgång före pensionsåldern, men i dylikt
fall får befattningshavaren vidkännas en avsevärd försämring i sin pensionsrätt,
som saknar motsvarighet i tjänstepensionsreglementet för de högre
kommunala skolorna. Nu anförda omständighet gör det tveksamt, huruvida
det kan anses lämpligt att för närvarande vidtaga någon höjning av pensionsåldern
för folkhögskolornas lärare. Genomförande av förslaget har även
bestämt avstyrkts av styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening,
innan rätt till förtidspension enligt nyssberörda förmånligare grunder införts
för nu ifrågavarande lärarpersonal. Då bestämmelserna i pensionsanstaltens
reglemente om pensionsålder och förtidspension torde bliva föremål för
undersökning vid den kommande utredningen om pensionsanstaltens verksamhet,
anser jag övervägande skäl tala för att någon höjning av pensionsåldern
för folkhögskollärarna icke för närvarande genomföres. Jag förutsätter,
att därest en höjning av pensionsåldern framdeles kommer till stånd,

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

11

samtliga då vid folkhögskolorna anställda lärare skola vara skyldiga att utan
särskilda övergångsanordningar underkasta sig en dylik höjning. I avbidan
härå synes mig nuvarande föreskrift örn antalet tjänstår för erhållande av
hel pension böra tillsvidare bibehållas.

Övergångsbestämmelser. I skolöverstyrelsens förslag lia ej förordats några
särskilda övergångsföreskrifter vid genomförandet av den föreslagna pensionsregleringen.

Statens pensionsanstalt har emellertid i ett par olika hänseenden ingått på
frågan örn behovet av särskilda övergångsanordningar. Anstalten har sålunda
erinrat örn att enligt skolöverstyrelsens löneregleringsförslag motsvarighet
saknades till de nuvarande extra ordinarie ämneslärarna med full tjänstgöring
vid fristående kvinnlig kurs. Härom anför anstalten vidare.

Det vore icke för pensionsanstalten känt, huruvida sådana lärare, vilka
enligt folkhögskolestadgan skulle förordnas tillsvidare eller på viss tid och
som hittills varit obligatoriskt delaktiga i anstalten, för närvarande funnes
anställda. Där så vore fallet, skulle de komma att mista sin förutvarande
pensionsrätt. Detta förhållande syntes emellertid icke påkalla särskilda pensioneringsåtgärder
av övergångsnatur. Det torde nämligen få förutsättas, att
eventuellt förefintliga extra ordinarie ämneslärarbefattningar vid fristående
kvinnlig kurs skulle komma att indragas, och örn så skedde, torde befattningshavarna
få anses bliva behörigen tillgodosedda genom den rätt till uppskjuten
tjänstepension efter de mera förmånliga beräkningsgrunderna, som
enligt pensionsanstaltens reglemente därvid skulle tillkomma dem.

Ytterligare har pensionsanstalten beträffande frågan örn särskilda övergångsbestämmelser
framhållit följande.

Då pensionsreglering genomförts i samband med en av statsmakterna beslutad
lönereglering, torde möjlighet i allmänhet ha beretts befattningshavare
med last anställning att efter anmälan förbliva bibehållen vid förut gällande
avlöningsbestämmelser och därigenom även vid förutvarande pensionsrätt.
Jin sådan anordning syntes i förevarande fall icke ha av skolöverstyrelsen
ifrågasatts. Den nu föreslagna löneregleringen syntes ej heller vara av den art,
ali valfrihet i fråga örn dess tillämpning i och för sig vore påkallad. Vad pensionsregleringen
anginge vore emellertid förhållandet i viss mån ett annat. De
föreslagna pensionsbestämmelserna innebure nämligen för befattningshavarna
en skärpning av pensionsvillkoren i så måtto, att pensionsavgifterna skulle
komma att ökas och pensionsåldern höjas. Visserligen torde på grund av
bestämmelsen i § 1(> reglementet för pensionsanstalten de av nuvarande folkhögskollärare,
å vilka reglementet för anstalten vore tillämpligt, kunna utan
vidare förpliktas att underkasta sig de nya pensionsbestämmelserna. Detta
syntes emellertid icke låta sig göra beträffande de i mom. 3 b) av övergångsstadgandena
till kap. IV reglementet för pensionsanstalten avsedda lärare,
vilka i samband med indragningen från och med den 1 juli 1926 av dövstumlärarnas
pensionsanstalt anmält sig önska kvarstå vid pensionsrätt enligt
reglementet för denna anstalt. För sistnämnda lärare torde därför vara
erforderligt att medgiva valfrihet i fråga örn tillämpningen av den nya pensionsregleringen.
1 varje fall borde dock såsom villkor för rätt att åtnjuta de
nya lönevillkoren föreskrivas, att befattningshavaren skulle vara skyldig
övergå på de nya pensionsbestämmelserna. Vad övriga lärare anginge förelåge,
såsom nyss nämnts, intet formellt hinder för regleringens genomlörande
utan särskilda övergångsstadganden. I allmänhet torde viii ej heller en höjning
av pensionsåldern med därav följande utsträckning av tiden för hins

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Före draganden.

utgående uppfattas såsom en försämring av anställningsvillkoren. I enstaka
fall åter, då avgång enligt hittills gällande bestämmelser skulle äga rum kort
efter tidpunkten för regleringens tilltänkta ikraftträdande och befattningshavaren
redan inrättat sig för avflyttning från orten eller dylikt, kunde en så
väsentlig framflyttning av avgångstidpunkten, som här avsåges, innebära ett
kännbart ingrepp i befattningshavarens livsföring. Med tanke på dylika undantagsfall
hade pensionsanstalten av billighetsskäl ansett sig böra ifrågasätta,
huruvida ej valfrihet borde medgivas även för fast anställda folkhögskollärare
med pensionsrätt enligt statens pensionsanstalts reglemente. Anstalten
ansåge sig dock kunna tillstyrka en sådan anordning endast under förutsättning
att valet därvid finge stå icke enbart mellan kvarstående till 65
års ålder eller avgång vid 60 års ålder utan över huvud mellan kvarstående
helt på nu gällande löne- och pensionsvillkor eller övergång i alla avseenden
till de nya löne- och pensionsbestämmelserna. Med en dylik utformning
av eventuella övergångsregler i förevarande hänseende syntes några mindre
önskvärda konsekvenser av sådana regler näppeligen vara att befara.

Beträffande kostnaderna för den nu avsedda pensionsregleringen har pensionsanstalten
anfört:

Material för bedömande av pensionsregleringens verkningar ur kostnadssynpunkt
hade icke i utredningen förebragts och vore icke eljest för pensionsanstalten
tillgängligt. På grund av den med den föreslagna löneregleringen
följande höjningen av pensionsunderlagen skulle en ökning av statens
kostnader för pensioneringen närmast vara att emotse. Emellertid motverkades
denna ökning av den kostnadsminskning, som kunde väntas uppkomma
dels genom den föreslagna höjningen av pensionsåldrarna och dels genom
att pensionsavgifter skulle komma att få erläggas för den del av de nuvarande
avgiftsfria tilläggsförmånerna (pensionsförhöjning I m. m.), vilken
skulle komma att inräknas i den fasta pensionen. Om dessutom den av pensionsanstalten
föreslagna höjningen av avgifterna för extra ordinarie lärare
genomfördes, syntes statens kostnader för pensionsreformen få antagas
bliva relativt obetydliga.

Den föreslagna löneregleringen för lärarpersonalen vid folkhögskolorna
avses skola träda i kraft den 1 oktober 1942. Med hänsyn härtill bör givetvis
pensionsregleringen genomföras från och med samma dag.

Med den ståndpunkt jag förut intagit beträffande förslaget örn höjd pensionsålder
för folkhögskollärarna, bliva de nu föreslagna pensionsbestämmelserna,
bortsett från höjningen av pensionsavgiften för extra ordinarie
lärare, förmånligare för befattningshavarna än nuvarande bestämmelser.
Något direkt behov av särskilda övergångsanordningar torde med
hänsyn härtill knappast vara för handen. Jag har dock icke något att erinra
mot att i anslutning till pensionsanstaltens förslag sådana lärare, vilka i
samband med indragningen från och med den 1 juli 1926 av dövstumlärarnas
pensionsanstalt anmält sig önska kvarstå vid pensionsrätt enligt reglementet
för denna anstalt, medgivas valfrihet att övergå på de nu föreslagna
pensionsföreskrifterna eller att stå kvar på hittillsvarande bestämmelser. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att i avseende å nu berörda och i övrigt
erforderliga övergångsanordningar meddela de föreskrifter, som må befinnas
påkallade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

13

II. Lantbruksundervisningsanstalterna.

A. Inledning.

Av den i det föregående omnämnda propositionen om lönereglering för
lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna framgår, att Kungl.
Maj:t den 30 januari 1942 uppdrog åt lantbruksstyrelsen att — i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som angivits i den av skolöverstyrelsen
den 20 januari 1942 framlagda utredningen med förslag till löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalen vid folkhögskolorna — verkställa utredning
rörande löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid lantbruks-,
lantmanna- och lanthushållsskolor. Sedan lantbruksstyrelsen den
20 april 1942 överlämnat förslag i ämnet, har utlåtande över förslaget, i vad
avser pensionsregleringen, avgivits av statskontoret och statens pensionsanstalt,
varvid statskontoret anfört, att förslaget i berörda del icke föranledde
något uttalande av ämbetsverket.

Föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare vid de nu
ifrågavarande lantbruksundervisningsanslaltema äro för närvarande underkastade
bestämmelserna i kap. VII i reglementet för statens pensionsanstalt,
varvid anslutningen till anstalten är obligatorisk. Tjänste- och familjepensionsunderlagen
bestämmas enligt samma regler, som förut angivits för lärarpersonalen
vid folkhögskolorna. De för sistnämnda personal i fråga örn tillläggsförmåner
gällande grunderna äro även tillämpliga å befattningshavare
vid lantbruksundervisningsanstalterna. I årliga avgifter erlägges av befattningshavaren
37a % av tjänstepensionsunderlaget samt av manlig befattningshavare
18 °/o och av kvinnlig befattningshavare 1 %> av familjepensionsunderlaget.
Föreståndare och lärare vid lantmannaskola, som den 31 december
1920 voro delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt, erlägga dock avgift för
familjepension med 1373 %> av familjepensionsunderlaget. Pensionerad sådan
befattningshavare erlägger familjepensionsavgift med 10 % av familjepensionsunderlaget.
Huvudmannaavgiflen är 31/3 %> av tjänstepensionsunderlaget.
Pensionsåldern är för manlig befattningshavare 65 år och för kvinnlig
befattningshavare 60 år. För hel tjänstepension fordras 33 respektive
30 tjänstår. Vid bristande tjänstår bestämmes tjänstepensionen genom försäkringsteknisk
beräkning.

B. Lantbruksstyrelsens förslag.

Pcnsioncringsgrundcr. Lantbruksstyrelsen har framhållit, att då utredningen
i fråga om pensionsreglering för lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna
skulle verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som angivits i skolöverstyrelsens förslag till löne- och pensionsreglering
för folkhögskolornas lärare, det kunde ligga nära till hands att ifrågasätta
ett inordnande av förstnämnda lärare under de för folkhögskolans lärare
gällande, i kap. IV intagna bestämmelserna. Med hänsyn bland annat till

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Före draganden.

att enligt berörda bestämmelser manlig lärare hade att erlägga familjepensionsavgift
även sedan han avgått med genast börjande tjänstepension och
huvudmannaavgiften (62/:, °/o) vore avsevärt mycket större än den för lantbruksläroanstalternas
huvudmän nu gällande, hade lantbruksstyrelsen funnit
ett sådant inordnande icke lämpligen böra ske. Pensionsregleringen borde
därför enligt lantbruksstyrelsens mening i stället åvägabringas genom införande
av vissa särskilda bestämmelser i kap. VII.

Lantbruksstyrelsens förslag i nu berörda avseende har tillstyrkts av statens
pensionsanstalt, som framhållit följande.

Med hänsyn till bl. a. vad i utredningen anförts rörande inordnande av lärarna
vid lantbruksundervisningsanstalterna under det statliga lönesystemet
i samband med ett definitivt ordnande av löneförhållandena för hushållningssällskapens
befattningshavare samt angående den prövning av frågan örn en
definitiv lönereglering för nämnda lärare, som kunde väntas komma att företagas
av 1939 års hushållningssällskapsutredning, syntes den nu föreslagna
löneregleringen vara att betrakta såsom allenast provisorisk. På grund därav
borde enligt pensionsanstaltens mening i samband med denna lönereglering
i huvudsak endast sådana ändringar av de för ifrågavarande lärare nu gällande,
i kap. VII reglementet för anstalten intagna pensionsbestämmelserna
ifrågakomma, vilka direkt betingades av de ändrade avlöningsgrunderna.

Pensionsanstalten anslöte sig därför till lantbruksstyrelsens förslag, att lärarna
vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna skulle förbliva
underkastade bestämmelserna i kap. VII och icke inordnas under de
för bl. a. folkhögskolornas lärare gällande, i åtskilliga avseenden från dessa
bestämmelser skiljaktiga stadgandena i kap. IV samt att den med löneregleringen
förbundna pensionsregleringen åvägabragtes genom att vissa särskilda
föreskrifter infördes i förstnämnda kapitel.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört rörande den nu avsedda
pensionsregleringens provisoriska karaktär, biträder jag lantbruksstyrelsens
förslag, att lärarna vid ifrågavarande lantbruksundervisningsanstalter
alltjämt skola vara underkastade bestämmelserna i kap. VII i reglementet
för statens pensionsanstalt.

Pensionsunderlag. I fråga om pensionsunderlagen har lantbruksstyrelsen
erinrat örn att enligt skolöverstyrelsens förslag för folkhögskollärarnas
vidkommande förhållandet mellan tjänstepensionsunderlag och fasta löneförmåner
skulle ändras från 2/3 (66 2/3 °/o) till 60 °/o. Ändringen av förhållandet
mellan pension och lön hade vidtagits med hänsyn till att å tjänstepension
förutsattes alltjämt skola utgå dyrtidstillägg, under det att å avlöningen i
stället skulle komma att utgå rörligt tillägg. Örn den nu gällande relationen
mellan lön och tjänstepensionsunderlag bibcliölles och dyrtidstillägget å tjänstepension
ersattes med rörligt tillägg, skulle visserligen huvudmännens och
befattningshavarnas bidrag till pensioneringen vid oförändrade avgiftssatser
bliva förhållandevis högre och statens kostnader sålunda i motsvarande mån
lägre än vad nu vore fallet. En sådan anordning skulle emellertid, där på
grund av stadgandet i § 23 mom. 1 andra stycket i pensionsanstaltens reglemente
tjänstepensionsunderlaget måst begränsas till 6,000 kronor, vid vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

15

indexlägen medföra en minskning av de sammanlagda tjänstepensionslörmånerna
i jämförelse med de nu gällande och syntes för undvikande av försämring
i familjepensionshänseende kräva en genomgående uppräkning av relationen
mellan familjepensions- och tjänstepensionsunderlagen. Vid nu angivna
förhållande ansåge lantbruksstyrelsen, att tjänstepensionsunderlagct även
för lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare borde fastställas till
60 % av slutlönen.

Statens pensionsanstait har biträtt lantbruksstyrelsen förslag örn beräkning
av pensionsunderlagen.

För närvarande gällde, att tjänstepensionsunderlaget för lärare, varom i
utredningen vore fråga, utgjorde 2/3 av den författningsenligt bestämda slutlönen,
förhöjd med V8 på grund av förmån av bostad och bränsle. Det efter
levnadskostnaderna växlande tillägget å tjänstepensionen utginge i form av
dyrtidstillägg. Enligt löneregleringsförslaget skulle i den fasta lönen inräknas
så stor del av nu utgående dyrtidstillägg å lönen, att det å det nya lönebeloppet
utgående tillägget kunde avpassas efter reglerna för statligt rörligt tilllägg.
Uppenbarligen borde ej löneregleringen föranleda ändring i stort sett
av hittills gällande förhållande mellan pensions- och löneförmåner. För att
förhindra att så skedde borde antingen det enligt nuvarande bestämmelser å
pension utgående dyrtidstillägget utbytas mot rörligt tillägg eller ock tjänstepensionsunderlaget
fastställas till omkring 60 °/o i stället för 2/3 av slutlönen.
I anslutning till vad lantbruksstyrelsen föreslagit ville pensionsanstalten förorda
den senare utvägen, vilken även av skolöverstyrelsen i dess den 20 januari
1942 avgivna utredning angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid folkhögskolorna föreslagits och av pensionsanstalten tillstyrkts
i fråga om nämnda personal.

I likhet med vad jag förordat i fråga örn pensionsunderlagen för folkhögskollärarna
tillstyrker jag, att pensionsunderlagen för lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna
bestämmas till 60 procent av slutlönen.

Pensions- och tjänstålder. Såsom redan angivits är pensionsåldern förmånlig
lärare vid lantbruksundervisningsanstalt 65 år och för kvinnlig lärare
60 år, medan tjänståldern är 33 respektive 30 år. Enligt lantbruksstyrelsen:?
mening borde de kvinnliga lärarnas pensionsålder tillsvidare bibehållas vid
60 år. Om tjänståldern för lärare vid folkhögskolor fastställdes till 30 år,
borde samma tjänstålder fastställas för de manliga lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna.

I avseende å förslaget örn nedsättning av tjänståldern för de manliga lärarna
har statens pensionsanstait framhållit, att ändringen visserligen icke kunde
anses direkt betingad av löneregleringen, men då motsvarande ändring förutsatts
skola vidtagas beträffande lärarna vid folkhögskolorna, ville pensionsanstalten
icke motsätta sig densamma.

Då jag i det föregående ansett mig icke böra för närvarande tillstyrka förslaget
örn sänkning av tjänståldern för folkhögskollärarna från 33 till 30 år,
förordar jag, att även för de manliga lärarna vid lantbruksundervisnings
anstalterna bibebålles nuvarande bestämmelse örn att för hel pension erfordras
33 tjänstår.

Före draganden.

Före draganden.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Övergångsbestämmelser m. m. I fråga om behovet av särskilda övergångsanordningar
har lantbruksstyrelsen framhållit följande.

Med hänsyn till att genast börjande tjänstepension — till skillnad från vad
gällde för folkhögskolans lärare — enligt § 76 vid brist på tjänstår alltid
skulle beräknas försäkringstekniskt och till de i § 24 moni. 1 c) och i § 76
andra stycket meddelade föreskrifterna örn medeltalsberäkning av sådan
pension i vissa fall, erfordrades en övergångsbestämmelse för möjliggörande
av tillämpning av de nya pensionsunderlagen på tjänstetid i befattningar,
som frånträtts före pensionsregleringen. Utan en sådan övergångsbestämmelse
.skulle nämligen i många fall uppkomma en skärpning av avkortningsgraden,
vilken redan vid nuvarande bestämmelser kunde bliva högre än
vad sorn stöde i rimligt förhållande till betydelsen av den faktor som föranlett
avkortningen.

Statens pensionsanstalt har emellertid ansett sig icke kunna tillstyrka lantbruksstyrelsens
förslag i förevarande hänseende.

För befattningshavare, underkastade bestämmelserna i kap. VII, liksom
för befattningshavare, vilka vore underkastade bestämmelserna i kap. V, VI
eller X, skulle — bortsett från vissa fall av sjukpension — avkortad pension
i varje fall beräknas försäkringstekniskt. Såsom lantbruksstyrelsen antytt
kunde sådan beräkning, vid vilken skulle tillämpas de olika tjänstepensionsunderlag,
som varit gällande under skilda delar av tjänstetiden, föranleda
en anmärkningsvärd disproportion mellan hel och avkortad tjänstepension.
Med hänsyn härtill kunde det onekligen ifrågasättas, örn ej en revision av
bestämmelserna rörande beräkning av avkortad pension borde företagas.
Pensionsanstalten hade dock ansett, att denna fråga, vilken vore av jämförelsevis
komplicerad natur och ägde samband med andra reformspörsmål
beträffande anstaltens pensioneringsgrunder, borde upptagas till prövning
först vid en allmän översyn av pensionsreglementet.

Emellertid bleve vid en lönereglering sådan som den nu föreslagna nämnda
disproportion mera framträdande än eljest, i det att vid den försäkringstekniska
beräkningen i vad den avsåge tjänstetid i före löneregleringen frånträda
befattningar enligt gällande bestämmelser skulle tillämpas de tjänsteI
leii s i o ns u n d e r lag, som varit gällande för dylika befattningar under sådan
tjänstetid, och salunda ej de för befattningarna efter löneregleringen gällande
tjänstepensionsunderlagen. Detta förhållande, vilket i viss mån även
framträdde vid försäkringsteknisk beräkning av familjepension, hade föranlett
lantbruksstyrelsen att beträffande de av den föreslagna löneregleringen
berörda lärarna föreslå, att vid ifrågakommande försäkringsteknisk
beräkning av pension de efter löneregleringen gällande pensionsunderlagen
skulle tillämpas i fråga örn tjänstetid i befattning, som frånträtts före löneregleringen.
I samband därmed bade lantbruksstyrelsen föreslagit, att motsvarande
förfaringssätt skulle tillämpas vid ifrågakommande medeltalsberäkning
av tjänstepension.

De skäl, som kunde aberopas för vidtagande av nu nämnda åtgärder,
gjorde sig även gällande vid ifrågakommande löneregleringar för andra befattningshavare
än lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna. Att i sämund
med den nu föreslagna provisoriska löneregleringen enbart för nämnda
lärare meddela särskilda bestämmelser rörande beräkning av avkortad tjänstepensmn
m. m., ansåge pensionsanstalten helst böra undvikas. Med hänsyn
tul svårigheterna att avgöra, vilka nya pensionsunderlag som borde tillämpas
i truga om sådana tidigare innehavda befattningar, vilka numera saknade
motsvarighet, ställde det sig för övrigt synnerligen vanskligt att av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

17

fatta dylika särskilda bestämmelser i överensstämmelse med lantbruksstyrelsens
förslag. Befunnes bestämmelserna rörande försäkringsteknisk beräkning
av pension och medeltalsberäkning av tjänstepension böra ändras för
det fall att pensionsunderlag höjdes till följd av lönereglering, borde enligt
pensionsanstaltens mening frågan härom prövas i ett sammanhang och då
lämpligen i samband med förenämnda allmänna översyn av pensionsreglementet.
Pensionsanstalten funne sig därför icke kunna tillstyrka vad lantbruksstyrelsen
i nu berörda hänseende föreslagit. Dock syntes det skäligt att
i fall, då° hänsyn skulle tagas till tjänstepensionsunderlag i före löneregleringen
frånträdd befattning, i underlaget finge inräknas därå belöpande s. k.
pensionsförhöjning I.

De nu ifrågasatta pensionsbestämmelserna böra i likhet med den föreslagna
löneregleringen för lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna träda
i kraft den 1 november 1942.

Lantbruksstyrelsen har förordat en övergångsbestämmelse för möjliggörande
av tillämpning av de nya pensionsunderlagen på tjänstetid i befattningar,
som frånträtts före pensionsregleringen. Mot detta förslag har statens
pensionsanstalt framställt erinringar, vilka synas mig befogade. Jag anser
mig sålunda i likhet med pensionsanstalten icke kunna tillstyrka lantbruksstyrelsen
förslag i nu berörda hänseende. Såsom pensionsanstalten
framhållit, bör emellertid, da hänsyn skall tagas till tjänstepensionsunderlag
i före löneregleringen frånträdd befattning, i underlaget inräknas därå belöpande
s. k. pensionsförhöjning I.

C. Vissa ytterligare pensionsfrågor.

I propositionen örn lönereglering för lärarpersonalen vid de statsunderstödda
lantbruksundervisningsanstalterna har i avvaktan på inom lantbruksstyrelsen
pågående utredning om den högre undervisningen på lanthushållningsområdet
förordats en provisorisk lönereglering för lärarinnepersonalen vid
lanthushallningsseminariet å Rimforsa. Därvid ha vid avvägningen av lönebeloppen
tillämpats samma principer som beträffande de statsunderstödda
lantbruksundervisningsanstalterna. Vidare lia i propositionen föreslagits åtgärder
i syfte att den för närvarande i avlöningshänseende rådande likställigheten
mellan lärarpersonalen vid den statliga lantbruksskolan vid Ultuna
och motsvarande personal vid de statsunderstödda lantbruksskolorna även
i fortsättningen bibehålies.

För lanthushållningsseminariet å Rimforsa gäller för närvarande ett av
Kungl. Majit fastställt reglemente den 31 december 1921, enligt vilket vid
seminariet skola vara fast anställda en föreståndarinna och minst sex lärarinnor
med vissa angivna avlöningsförmåner. Tillika stadgas att för åtnjutande
av avlöningsförmånerna föreståndarinna och lärarinna med fast anställning
skola vara skyldiga alt vara delägare i statens pensionsanstalt samt vara
underkastade de bestämmelser, som äro eller varda meddelade i reglementet
för anstalten.

I fråga örn elen statliga lantbruksskolan vid Ultuna gäller enligt Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 327. 2

Före draganden.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Före draganden.

Maj:ts beslut den 31 augusti 1923, att föreståndare och fast anställda lärare
i pensionshänseende äro likställda med motsvarande personal vid de statsunderstödda
lantbruksskolorna.

I enlighet med nämnda föreskrifter är berörda personal vid ifrågavarande
båda läroanstalter underkastad bestämmelserna i kap. VII i statens pensionsanstalts
reglemente.

Lantbruksstyrelsens förut omförmälda löne- och pensionsregleringsförslag
omfattar icke Rimforsaseminariet eller lantbruksskolan vid Ultuna.

Statens pensionsanstalt har emellertid i sitt utlåtande över lantbruksstyrelsens
förslag även ingått på frågan om en eventuell pensionsreglering för
sistnämnda läroanstalt. Härom anför pensionsanstalten följande.

Pensionsanstalten ville erinra örn att den av lantbruksstyrelsen föreslagna
löne- och pensionsregleringen ej berörde befattningshavarna vid den statliga
lantbruksskolan vid Ultuna och att någon ändring av löneställningen för dessa
befattningshavare -—• att döma av vad i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag, nionde huvudtiteln, punkt 23, föreslagits — icke syntes
ha förutsatts skola komma till stånd under budgetåret 1942/43. Med stöd
av Kungl. Maj:ts beslut den 31 augusti 1923 ägde av nämnda befattningshavare
de fast anställda pensionsrätt på grund av tjänstereglering enligt § 5
reglementet för anstalten. I avlöningshänseende syntes befattningshavarna för
närvarande vara praktiskt taget likställda med motsvarande befattningshavare
vid de statsunderstödda lantbruksskolorna. Jämväl i pensionshänseende
rådde motsvarande likställighet så till vida, att de av pensionsanstalten fastställda
tjänstepensionsunderlagen överensstämde med de för sistnämnda befattningshavare
gällande. För att berörda likställighet efter genomförandet
av den nu föreslagna löneregleringen skulle upprätthållas, krävdes en omreglering
av befattningarna. Om en sådan omreglering komme till stånd och
tjänstepensionsunderlagen i anslutning därtill höjdes till de för befattningshavare
vid övriga lantbruksskolor ifrågasatta beloppen, bleve enligt pensionsreglementet
de nya underlagen icke gällande för dåvarande befattningshavare
med mindre på befattningshavarna belöpande engångsavgifter enligt
§ 9 mom. 4 erlades. Motsvarande avgifter erfordrades emellertid ej i fråga
om befattningshavarna vid de statsunderstödda lantbruksskolorna, för vilka
befattningshavare höjningen av tjänstepensionsunderlagen skulle ske i följd
av en av Konungen och riksdagen beslutad lönereglering. Det syntes pensionsanstalten
kunna ifrågasättas, om ej — för den händelse befattningshavarna
vid lantbruksskolan vid Ultuna ansåges trots sin statsanställning böra
alltjämt vara anslutna till statens pensionsanstalt — vid en eventuell lönereglering
för befattningshavarna i fråga sådana bestämmelser borde meddelas,
att dessa befattningshavare bleve i pensionshänseende helt likställda
med motsvarande personal vid de statsunderstödda lantbruksskolorna. Emellertid
syntes det ligga närmare till hands, att en löne- och pensionsreglering
för ifrågavarande statsanställda personal genomfördes på sådant sätt, att befattningshavarna
bleve inordnade under de statliga allmänna tjänste- och
familjepensionsreglementena.

De föreslagna provisoriska löneregleringarna för lärarpersonal vid lanthushållningsseminariet
å Rimforsa och vid lantbruksskolan vid Ultuna påkalla
vissa föreskrifter beträffande befattningshavarnas pensionsvillkor. Såsom
statens pensionsanstalt framhållit, borde lärarna vid sistnämnda läro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

19

anstalt, vilka äro statsanställda, i princip inordnas under allmänna tjänsteoch
familjepensionsreglementena. Detta torde dock böra ske först i samband
med att befattningarna underkastas bestämmelserna i civila avlöningsreglementet
eller civila icke-ordinariereglementet, vilket emellertid icke ifrågasatts
i förevarande sammanhang. Jag förutsätter sålunda icke någon annan ändring
i pensionsvillkoren för lärarna vid nu ifrågavarande två läroanstalter än
som erfordras på grund av de föreslagna lönehöjningarna.

I likhet med vad jag i det föregående förordat beträffande de statsunderstödda
lantbruksundervisningsanstaltema föreslår jag, att pensionsunderlagen
bestämmas till 60 procent av slutlönen. Då de höjningar av pensionsunderlagen,
som komma att genomföras, äro en följd av en av Kungl. Maj:t och
riksdagen beslutad lönereglering, förutsätter jag, att någon engångsavgift enligt
§ 9 mom. 4 i reglementet för statens pensionsanstalt icke skall uttagas av
vederbörande huvudman.

Vid hänsynstagande till tjänstepensionsunderlag i före löneregleringen frånträdd
befattning bör, på sätt i det föregående förordats, i underlaget inräknas
därå belöpande s. k. pensionsförhöjning I.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i det föregående förordats utfärda
erforderliga bestämmelser angående ändrade pensionsvillkor
för lärarpersonal vid

a) folkhögskolor; samt

b) lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor ävensom
lanthushållningsseminariet å Rimforsa.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Birger Öhman.