Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

1

Nr 320.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer m. m.;
given Stockholms slott den 15 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi:
falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

b

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 maj
1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 19—22, föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna

dels till Statens byggnadslånebyrå ett förslagsanslag av 120,000 kronor,
dels till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer ett förslagsanslag av 5,000,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 320.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

dels till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 5,000,000 kronor,

dels ock till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor.

Kungl. Majit har vidare i statsverkspropositionen föreslagit riksdagen att,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, å kapitalbudgeten beräkna

dels under Kapitalinvesteringar, Statens utlåningsfonder till

1) Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer
ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor,

2) Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 5,000,000 kronor,

dels ock under Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd till

1) Lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor,

2) Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag av 3,000,000
kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

Bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.

Nuvarande bestämmelser.

[Dels kungörelse den 4 september 1935 (nr 512) om lån och bidrag av
statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika
familjer, ändrad genom kungörelser den 27 maj 1938 (nr 246), den 28 juni
1940 (nr 668) och den 28 juni 1941 (nr 628), dels kungörelse den 27 maj
1938 (nr 247) örn lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i
egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer, ändrad genom kungörelse
den 28 juni 1941 (nr 629), dels kungörelse den 28 juni 1941 (nr 630) angående
räntefoten för bostadsanskaffningslån ur lånefonden för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer, dels ock kungörelse
den 28 juni 1941 (nr 631) örn ändrade föreskrifter angående räntefoten
för under budgetåret 1940/41 slutligt beviljade bostadsanskaffningslån ur
lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.
]

Lån och bidrag enligt förstnämnda båda författningar utgå såväl i
stad som å landsbygd. För hyresbostäderna gäller dock, att kungörelsen
är tillämplig å den egentliga landsbygden allenast då särskilda skäl därtill
äro.

Centralorgan för verksamheten är statens byggnadslånebyrå. Kommunalt
förmedlingsorgan är, där ej annat beslutas, drätselkammare respektive kommunalnämnd.

I fråga örn hyresbostäder, förvaltade av kommun eller allmän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

3

nyttigt företag, beviljas bostadsanskaffningslån för nybyggnad eller förvärv
och förbättring av äldre fastighet. Lånen, som före den 1 juli 1941 utgingo
med högst 45 procent av värdet å fastigheten (eller tomträtten), sedan därifrån
avräknats värdet å tomten, utgå numera med högst 95 procent av angivna
värde. Som säkerhet för lånet skall lämnas första inteckning i fastigheten
eller tomträtten. Låneräntan är fast och bestämmes särskilt för varje
budgetår beträffande de lån, som därunder kunna komma att beviljas. För
närvarande utgör låneräntan 3.25 procent. De nuvarande räntereglerna tillkommo
med ingången av budgetåret 1941/42. Dessförinnan gällde, att räntan
—- som även då var fast — skulle bestämmas till lägst medelräntan för statens
upplåning av obligationer under det budgetår, som närmast föregått
det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent. — Bostadsanskaffningslån
till hyreshus skall till ena hälften utgöra en stående
del och till andra hälften en amorteringsdel, varå amortering sker från en
av byggnadslånebyrån bestämd dag. Amorteringstiden är 40 år i fråga om
nybyggnad av sten samt 30 år i fråga om nybyggnad av trä. Beträffande äldre
byggnad bestämmes amorteringstiden med hänsyn till byggnadens ålder och
beskaffenhet.

Kommunen skall i mån av behov sörja för finansieringen av den del av
fastighetskapitalet, som överskjuter det genom statslånet erhållna. Vidare
skall kommun ställa tomt till förfogande samt gentemot staten ansvara för
den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning.

Bostadsanskaffningslån till egnahem utgår med 90 procent av ny- eller
ombyggnadskostnaden. I stadssamhällen har kommunen att tillhandahålla
tomt; i anskaffningskostnaden inräknas därför icke värdet av tomten. På
landsbygden, där kommunen icke är förpliktad att ställa tomt till förfogande,
inräknas däremot tomtvärdet i anskaffningskostnaden. När kommunen ställer
tomtmark till förfogande (eller däremot svarande kapitalbelopp), skall
bostadsanskaffningslån utgöra till en tredjedel en stående del, varå utgår
ränta, och till återstoden en amorteringsdel, som skall amorteras inom tjugo
år. När kommunen icke tillhandahåller tomt, skall lånet till två niondelar
utgöra en räntefri stående del, till likaledes två niondelar en stående del, varå
ränta utgår, och till återstoden en amorteringsdel med tjugo års amorteringstid.
Den räntefria stående delen kan, där icke särskilda omständigheter till
annat föranleda, av byggnadslånebyrån efterskänkas efter amorteringstidens
utgång. Den räntebärande stående delen må efter amorteringstidens utgång
uppsägas till betalning; i varje fall skall denna del vara återbetald inom tio
år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Å den icke
räntefria delen av bostadsanskaffningslån till egnahem utgår ränta efter en
fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot; reglerna härom äro desamma,
som gälla för bostadsanskaffningslån till hyreshus.

I fråga örn kommunens ekonomiska medverkan gäller — utöver den nämnda
olikheten i skyldighet att ställa tomt till förfogande — att i stadssamhällen
kommunen skall ansvara flir hela den förlust, som kan uppkomma å lånet
till följd av att egnahemmet sjunker i värde genom vanvård eller att lån -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

tagaren underlåter att erlägga annuitet. På landsbygden gäller detta ansvar
endast under den tid, familjebidrag utgår; därefter ansvarar kommunen blott
för en fjärdedel av nämnda förlust. Gränsdragningen mellan »stadssamhällen»
och »landsbygd» bestämmes i tveksamma fall av byggnadslånebyrån.
Efter Kungl. Maj:ts medgivande kunna lån i särskilda fall förmedlas
av enskilt företag, varvid de för stadssamhällen gällande villkoren skola
tillämpas.

Byggnad innehållande hyreslägenheter för här ifrågavarande ändamål skall
vara av lämplig typ och storlek, ha tillgång i närmaste grannskapet till lekplats
för barn samt bör, i fråga om större nybyggda flerfamiljshus, vara
försedd med lekstuga. Byggnad för eget hem skall vara enfamiljshus
av lämplig typ. Lägenheten skall bestå av minst två rum och
kök. I fråga om egnahem föreskrives, att bostaden skall, där så kan ordnas
inom rimlig kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning,
varjämte bostaden även i övrigt bör utrustas så, att hygienen
befordras och det husliga arbetet underlättas.

Till fastighetsförvaltande kommun eller allmännyttigt bostadsföretag respektive
till barnrika egnahemsägare utgå årliga bidrag, vilka såsom hyresavdrag
respektive annuitetslättnad komma familjerna tillgodo. I fråga om
hyreslägenheter fastställes för varje lägenhet en s. k. standardhyra, motsvarande
kommunens eller bostadsföretagets kostnader (utom tomtkostnad), varefter
den hyra, som skall erläggas av familjen, bestämmes genom att från
standardhyran göras avdrag, uppgående till 30 procent för familj med tre
barn och upp till 70 procent för familj med åtta eller flera barn. Det årliga
bidrag av statsmedel, som tillkommer fastighetsförvaltande kommun eller
bostadsföretag, utgöres av summan av hyresavdragen för lägenheterna i fastigheten,
vilken summa sålunda kan växla alltefter de i fastigheten boende
familjernas storlek och sammansättning. I fråga om egnahem utgår familjebidraget
som annuitetseftergift, differentierad på samma sätt som hyresavdraget
efter barnantalet. Som motsvarighet till standardhyran fastställes ett
årligt bostadsvärde, i vilket inräknas kostnader för uppvärmning och normalt
underhåll av bostaden. Familjebidraget är maximerat till annuitetens belopp.
Även barnrika familjer, som redan inneha egnahem, ha möjlighet att på
gynnsamma villkor kunna genom örn- eller tillbyggnad och upprustning förbättra
sina bostadsförhållanden upp till den nivå, som i författningen sättes
som norm.

1 syfte att lindra de på grund av krigsläget kraftigt stegrade bränslekostnaderna
har Kungl. Maj:t vidare — med stöd av riksdagens i skrivelse nr
448/1941 lämnade medgivande — den 5 september 1941 bemyndigat byggnadslånebyrån
att, med anlitande av de för innevarande budgetår till familjebidrag
anvisade medlen, i vissa fall utgiva bränslebidrag till mindre bemedlade,
barnrika familjer; bestämmelserna därom gälla dock endast för innevarande
budgetår.

Bostadsanskaffningslånen utgå från ett å kapitalbudgeten under statens
utlåningsfonder anvisat reservationsanslag, betitlat lånefonden för bostads -

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

5

försörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. Familjebidragen bestridas
från ett under femte huvudtiteln upptaget förslagsanslag till främjande
av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. Rörande
medelsanvisningen å förevarande båda anslag torde jag få hänvisa till följande
sammanställning.

Budgetår

Anslagsbelopp (i kronor) för

Summa

(kronor)

Bostads-

anskaffningslån

Familjebidrag

1935/36 ..................

10,000,000

500,000

10,500,000

1936/37 ........................

15,000,000

650,000

15,650,000

1937/38 .....................

5,000,000

1,000,000

6,000,000

1938/39 ........................

—

1,500,000

1,500,000

1939/40 ........................

* 5,500,000

1,700,000

7,200,000

1940/41 ........................

20,000,000

2,400,000

22,400,000

1941/42 ........................

20,000,000

3,250,000

23,250,000

Summa

75,500,000

11,000,000

86,500,000

Nu föreliggande framställningar och förslag.

Såsom i statsverkspropositionen (V:e huvudtiteln, punkten 20) omtalats
har statens byggnadslånebyrå i skrivelse den 3 november 1941 framlagt beräkningar
och förslag rörande bland annat bostadsförsörjningen för mindre
bemedlade, bamrika familjer. Med förmälan, att å de för bostadsanskaffningslån
avsedda medlen drygt 22 miljoner kronor återstode odisponerade
den 1 november 1941 men att denna reservation kunde beräknas bli i det
närmaste förbrukad under återstoden av budgetåret, hemställde byrån i sin
omförmälda skrivelse, att för budgetåret 1942/43 20 miljoner kronor måtte
anvisas för bostadsanskaffningslån. I fråga om familjebidrag räknade byrån
att medelsbehovet för nästkommande budgetår skulle komma att uppgå till
ungefär 4 miljoner; härtill borde under förutsättning av fortsatt giltighet för
de under eldningssäsongen 1941/42 gällande bränslebidragsbestämmelserna
läggas ett belopp av 1 miljon kronor.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att besparingsberedningen i två
till socialdepartementet under april 1942 inkomna promemorior framlagt
vissa yttranden och förslag rörande bostadsförsörjningen för mindre bemedlade,
barnrika familjer. I den ena av dessa promemorior, som avser låneoch
bidragsgivningen för beredande av hyresbostäder dt mindre bemedlade,
barnrika familjer göres till en början följande principuttalande.

Beredningen vill först framhålla det för samhället betydelsefulla i att de
mindre bemedlade, barnrika familjerna äga tillgång till rymliga och billiga
bostäder. Beredningen är jämväl medveten örn att just dessa familjer äro
särskilt tungt drabbade av det nu rådande krisläget. Den inom stadsbygden

6

Kungl. Mcij:ts proposition nr 320.

nästan allmänt utbredda bostadsbristen, vilken endast i begränsad utsträckning
torde kunna kompenseras genom sänkning av utrymmesstandarden gör
det likaledes synnerligen önskvärt, att förevarande verksamhet — eventuellt
i modifierad form — fortsattes, så länge det statsfinansiella läget så medgiver.

Om beredningen sålunda icke finner sig kunna avstyrka en fortsatt medelsanvisning
för ändamålet, vill emellertid beredningen understryka vikten
av att dels anslagen begränsas så långt de befolkningspolitiska synpunkterna
samt intresset av att undvika bostadsbrist det tillåta dels ock inom denna
ram medlen användas med största urskillning. Sistnämnda krav framstår
än starkare, om man betänker, att staten numera icke blott ökat sin kreditgivning
beträffande hyreshusen utan även utlämnar lånen mot en ränta, som
är lägre än statens egen upplåningsränta. De hyreshus, som numera uppföras,
äro med andra ord subventionerade såväl från statens sida som från kommunalt
håll (beträffande tomten), varför hyresgästerna i dylika hus måste
betraktas som synnerligen väl privilegierade. I detta sammanhang bör vidare
beaktas, att Kungl. Maj:t med utnyttjande av riksdagens i skrivelse nr 448/
1941 därtill lämnade medgivande — genom beslut den 5 september 1941 bemyndigat
byggnadslånebyrån att till ägare av hyreshus, som här avses, för
innevarande bränslesäsong bevilja bränslebidrag, avsedda att täcka den ökade
uppvärmningskostnaden för sådana lägenheter, som bebos av familjer, vilka
åtnjuta familjebidrag.

I sin andra promemoria, som avser den statliga lane- och understödsverksamheten
för bostadsbyggande på landsbygden, har besparingsberedningen
dels gjort vissa allmänna uttalanden angående förevarande verksamhet dels
ock framlagt speciella förslag rörande de olika verksamhetsgrenar, om vilka
här är fråga, däribland låne- och bidragsgivningen för beredande av bostäder
i egnahem åt barnrika familjer. För de allmänt hållna förslagen torde
jag lämpligen få redogöra i samband med min föredragning av frågorna rörande
bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden; beredningens uttalande
rörande »barnrikeegnahemmen» torde däremot böra behandlas i detta
sammanhang.

Beredningen anför sålunda i detta ämne bland annat följande.

Statens verksamhet beträffande bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer är utan tvivel av stor betydelse icke minst ur befolkningspolitisk
synpunkt. Emellertid förmenar beredningen, att en viss återhållsamhet
i denna verksamhet i vad den avser bostadsegnahem är möjlig utan att
på något sätt äventyra syftet med densamma. Beredningen åsyftar härvidlag
standarden i själva utförandet samt utrustningen av bostäderna. Efter vad
beredningen erfarit är standarden å de s. k. barnrikehusen av egnahemsnatur
i varje fall ej sällan högre än vad fallet är beträffande vanliga bostadsegnahem
tillkomna med stöd av egnahemslån. Beredningen förutsätter, att
från Kungl. Maj:ts och myndigheternas sida åtgärder vidtagas, så att onödig
medelsåtgång härutinnan undvikes. Ett särskilt skäl till återhållsamhet i fråga
om bostadsegnahemmen torde också ligga däruti att tiden för »barnrikedom»
i författningens mening i flertalet fall är betydligt kortare än amorteringstiden,
20 år. Vid sådant förhållande komma låntagarna att under flera år
belastas med amorteringar för utrymmen som icke längre äro direkt nödvändiga.
Denna belastning framträder så mycket mer betungande som bidrag,
i form av efterskänkta annuiteter, icke utgå, då antalet barn under
sexton år ej längre uppgår till tre. Formen av detta statsunderstöd torde lätt

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

fresta vederbörande att anskaffa större byggnad än som är nödvändigt och
som han framdeles mäktar finansiera. I syfte att erhålla större enhetlighet
mellan olika slag av understöd å hithörande område vill beredningen ifrågasätta,
örn icke verksamheten rörande bostadsförsörjning för mindre bemedlade
barnrika familjer, i den mån byggnaderna uppföras å landsbygden,
borde överflyttas till egnahemsstyrelsens förvaltning.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer besparingsberedningen, att
den årliga långivningen för beredande av bostäder åt mindre bemedlade,
barnrika familjer — i såväl hyreshus som egnahem — begränsas till 10 miljoner
kronor.

Rörande standarden i hyreshusen för barnrika familjer föreligga
vissa uttalanden i den av beredningen angående dessa bostäder upprättade
promemorian. Beredningen redovisar därvid till en början för resultatet av
vissa standardundersökningar, som beredningen låtit verkställa inom några
»barnrikehus» i Stockholm. I anslutning härtill hemställer beredningen, att
byggnadslånebyrån instrueras att beakta några vid undersökningen gjorda
påpekanden, vilka väsentligen äro av teknisk art. Beredningen hemställer
vidare, att byggnadslånebyrån — därest direktiv därom ej givits instrueras
att tillse, att de besparingsåtgärder, som enligt prop. nr 251/1941 böra i fråga
örn konstruktioner och lägenhetsstandard iakttagas vid bostadsbyggande med
stöd av tertiärlån, tillämpas även för »barnrikehusen».

Härefter anföres i promemorian:

Då 1940 års byggnadskostnadssakkunniga diskuterade konstruktions- och
standardfrågor torde de hava utgått från att nybyggda hyresfastigheter borde
vara av ungefär samma beskaffenhet varhelst i landet de uppfördes och detta
oavsett örn den på byggnadsorten vanligast förekommande fastighetstypen
vore av väsentligt lägre kvalitet. Då flertalet bostadslägenheter i landet —
även inom stadsbygden — torde lia en avsevärt lägre standard än den salunda
rekommenderade lägenhetstypen, innebär allisa byggnadskostnadssakkunnigas
bostadsprogram ett fullföljande av den allmänna standardhöjningen
från förkrigstiden. Ett dylikt byggnadsprogram kan mahända godtagas undei
villkor att de finansiella förutsättningarna föreligga. Därest åter dessa brista
eller kunna befaras brista blir under alla omständigheter förhållandet ett
annat. Valet måste då komma att stå mellan att starkt inskränka en ur sociala
synpunkter betydelsefull byggnadsverksamhet eller att avsevärt sänka nybvggnadsstandarden,
och härvid synes det besparingsberedningen uppenbart,
att den senare utvägen är att föredraga. Det är emellertid klart, att en dylik
standardsänkning måste genomföras med stor urskilning. Det bör salunda
icke komma i fråga att staten engagerar sig i byggande av hus, som kunna
antagas bli ratade så snart kristiden passerat. För att kunna utröna vilken
standard som i varje särskilt fall må vara lämplig och försvarlig torde det
vara nödvändigt att undersöka den allmänna bostadsstandarden inom byggnadsorten.
Örn det t. ex. visar sig att i en mindre stad ungefär 90 procent
av samtliga lägenheter sakna enskilda badrum, finns det enligt besparingsberedningens
mening ingen anledning att utrusta ett »barnrikehus» på denna
ort med en dylik förmån. Örn åter de ojämförligt flesta byggnaderna i en
annan ort äro uppförda av trä — måhända beroende pa att priset lia tia
inom samhället ställer sig förmånligt — bör även staten draga nytta av ett
dylikt förhållande och tillse att dyrare material undvikes. Eller — för satt
taga ett tredje exempel — bör i en stad, där på grund av god vedtillgang

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

vedspisarna ställa sig billiga i drift, en dylik spis föredragas framför den
bekvämare men dyrare elektriska spisen. Genom att på sätt här skisserats
anpassa byggnadssättet och lägenhetsutrustningen efter den på orten rådande
standarden vinnes den förmånen att de inom mindre orter ofta starkt
framträdande skillnaderna mellan äldre och yngre fastigheter med ty åtföljande
stark splittring på hyresmarknaden utjämnas. En dylik utjämning torde
vidare kunna medföra psykologiskt gynnsamma verkningar. Det är nämligen
ställt utom allt tvivel att många mindre bemedlade, bamrika familjer, vilka
på grund av platsbrist ännu ej kunnat beredas bostad i ett nytt »barnrikehus»
finna det orättvist, att allenast vissa familjer tillhörande deras samhällskategori
skola få åtnjuta den högt privilegierade ställning, som det innebär
att bebo en dylik lägenhet i ett med hittillsvarande standard uppfört bostadshus.

Det gentemot den nu ifrågasatta standardsänkningen ofta anförda skälet
att byggnader med sådan kriskaraktär äro underkastade snabb värdeminskning
och förslumning synes enligt beredningens mening knappast hållbart,
under förutsättning att nybyggnaderna icke avvika från den i en ort gängse
lägenhetsstandarden. Ty lika väl som äldre »omoderna» fastigheter inom
en ort kunna uthyras böra nybyggda likartade fastigheter bli efterfrågade
inom orten, i all synnerhet, om dessa nybyggda fastigheter, såsom fallet
är med »barnrikehusen», upplåtas mot en väsentligt lägre hyra än marknadshyran.

Det är givetvis icke möjligt att utan djupgående undersökningar utröna
vilka besparingar, som kunna vinnas genom en standardsänkning av här angiven
omfattning. Det bör emellertid framhållas, att besparingen berör icke
endast själva materialkostnaden utan även i viss mån arbetskostnaderna, då
ju dessa med ett förenklat byggnadssätt böra bli mindre. Beredningen anser
sig fördenskull kunna räkna med att i åtskilliga fall ganska betydande besparingar
skola stå att vinna genom förenklingar i byggnadssättet och lägenhetsutrustningen.

I anslutning härtill får besparingsberedningen hemställa, att byggnadslånebyrån
instrueras att vid beviljande av bostadsanskaffningslån beakta vad beredningen
nu anfört.

Besparingsberedningen har i sin promemoria rörande »barnrikehusen»
vidare framlagt ett antal besparingsförslag av mera speciell natur.

I fråga om h yr es gästklientelets sammansättning har
beredningen sålunda gjort vissa undersökningar. Härom anföres bland annat
följande.

Vid granskning av uppgifter rörande fastigheter tillhöriga 72 olika kommuner
och allmännyttiga bostadsföretag har befunnits, att inom berörda
fastigheter finnas tillhopa 6,371 lägenheter, varav 4,922 bebos av sådana
barnrika familjer, som åtnjuta familjebidrag, och 1,449 av andra hyresgäster.
Systemet att uthyra lägenheter till andra än bidragsberättigade familjer har
sin utbredning begränsad till vissa orter, framför allt Stockholm. Äv sistnämnda
1,449 lägenheter äro sålunda 1,246 fördelade enligt följande uppställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

9

Lägenheter uthyrda till

Procent lägen-heter uthyrda
till andra än
bidrags-berättigade

Ort och ägare

bidrags-

berättigad

familj

annan

Summa

lägenheter

Slockholm:

A/B Stockholmshem ............

1,304

847

2,151

39.3

Arbetarbostadsfonden till minne
av den b febr. 1853 ..........

60

12

72

16.7

Stiftelsen Magna Sunnerdahls bo-stadshus ......................

42

117

159

73.5

A/B Familjebostäder............

305

211

516

40.8

Kristianstad:

Bostadsaktiebolaget Resedan ----

8

8

16

50.0

Borås:

A/B Barnbostäder ..............

35

19

54

35.1

Karlskoga:

H.S.B:s stiftelse Solgårdar........

29

19

48

39.6

Luleå:

Staden..........................

7

13

20

65.0

Totalt

1,790

1,246

3,036

41.0

Beträffande de hyror, som skola erläggas av icke familjebidragsberättigade
hyresgäster, innehåller kungörelsen två bestämmelser. Den ena av dem avser
familj, vilken genom minskning av barnantalet icke längre är att anse
som barnrik eller vars ekonomi varaktigt så avsevärt förbättrats, att den
icke längre kan anses som mindre bemedlad. Sådan familj skall erlägga standardhyra
från och med det hyresår, till vilket uppsägning kan ske (hyreskontrakten
äro ettåriga med 3 månaders uppsägningstid). Enligt den andra
bestämmelsen, vilken avser övriga hyresgäster i »barnrikehusen», gäller, att
hyrorna bestämmas av kommunen eller bostadsföretaget, dock ej till lägre
belopp än fastställda standardhyror.

Enligt uppgift från byggnadslånebyrån ha hyrorna för de icke familjebidragsberättigade
hyresgästerna genomgående bestämts lika med standardhyran,
d. v. s. till en hyra, som enligt de ursprungliga kalkylerna i fråga
örn »barnrikehusen» beräknades komma att med 10—30 procent understiga
hyrorna för motsvarande lägenheter i den allmänna marknaden.

I syfte att närmare utröna skillnaden mellan standardhyrorna och öppna
marknadens hyror bär inom besparingsberedningen verkställts en stickprovsgranskning
av vissa från byggnadslånebyrån under hösten 1941 insamlade
uppgifter angående »barnrikehusen» i rikets fyra största städer.
Den genomsnittliga standardhyran för 2- och 3-rumslägenheter har därefter
jämförts med de vid 1939 års hyresräkning samt, i fråga örn Stockholm, vid
socialstyrelsens prisgeografiska undersökning erhållna uppgifterna angående
hyror för lägenheter av motsvarande storlek och kvalitet. (Siffrorna inkludera
värmekostnaden.) Resultatet framgår av följande tabell.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

2

rum och kök

3

rum och kök

Ort

Genomsnitt-lig standard-hyra för (n)
lägenheter

Hyra i
öppna
markna-den

Procenttal,
varmed stan-dardhyran
understiger
marknads-hyran

Genomsnitt-lig standard-hyra för (n)
lägenheter

Hyra i
öppna
markna-den

Procenttal,
varmed stan-dardhyran
understiger
marknads-hyran

1,104

(321)

964

1,674

34.1

1,375

2,148

36.0

1,263

23.7

(128)

1,164

1,676

30.5

(282)

871

1,087

19.8

(192)

1,126

1,406

19.9

(13)

893

1,122

20.4

(58)

(33)

Då det synts besparingsberedningen vara av intresse att i detta sammanhang
framlägga vissa uppgifter jämväl beträffande de icke familjebidragsberättigade
hyresgästerna, har beredningen, med tillstånd av A/B. Stockholmshem,
tagit del av bolagets register rörande ifrågavarande hyresgästers
förhållanden. Härvid har för var tionde hyresgäst antecknats bland annat
bostadens storlek och hyran för densamma.

Av de sålunda insamlade uppgifterna framgår, att genomsnittshyran under -

stiger 1939 års marknadshyra med (

för 1 rum och kokvrå...................... 28.6 procent

» 1 v » kök ........................ 21.8 »

» 2 » » » 29.9 »

Sedan besparingsberedningen härefter erinrat om att enligt förarbetena till
kungörelsen angående »barnrikehusen» större dylika hus borde till undvikande
av anstaltsprägel till blott ungefär hälften avses för barnrika familjer, har
beredningen anfört följande.

Beträffande den hyra, som bör erläggas av icke familjebidragsberättigade
hyresgäster, gäller, såsom i det föregående nämnts, den regeln, att hyran ej
må understiga standardhyran. Under förutsättning att standardhyrans låga
nivå är en följd av enbart den kommunala subventionen är det givetvis
en kommunens egen angelägenhet att — med iakttagande av nyss angivna
regel — såväl bestämma hyrans storlek som ock att fastställa regler för hyresgästurvalet.
Om däremot —- såsom gäller de fastigheter, för vilka bostadsanskaffningslån
beviljats efter den 1 juli 1940 och framförallt efter den
1 juli 1941 — jämväl staten subventionerar själva fastighetskapitalet (i form
av subventionsränta å bostadsanskaffningslånet), bör staten tillse, att denna
subvention, i likhet med familjebidraget, endast kommer de mindre bemedlade,
barnrika familjerna till godo, d. v. s. tjänar det befolkningspolitiska
syftet. Staten synes fördenskull böra hindra kommunerna att utnyttja de
subventionerade bostadsanskaffningslånen i den kommunala bostadspolitiken.
Enklast torde detta kunna ske därigenom, att byggnadslånebyrån tilllåtes
bevilja bostadsanskaffningslån allenast för så stor del av byggnadsvärdet,
som motsvarar värdet av det för familjebidragsberättigade hyresgäster
reserverade lägenhetsbeståndet. Genom en dylik inskränkning i byggnads -lånebyråns långivning borttages kommunernas möjlighet att tillgodose rent
kommunala understödsbehov samtidigt som möjligheten bevaras att järn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 320. 11

väl framdeles avse viss del av lägenheterna inom en fastighet till andra än
barnrika familjer.

Besparingsberedningen får i anslutning härtill hemställa, att byggnadslånebyråns
långivningsrätt inskränkes på sätt bär angivits.

I syfte att utröna, huruvida besparingar kunna stå att vinna genom en
strängare behovsprövning för hyresgästklientelet säger
sig beredningen vidare lia verkställt en stickprovsgranskning angående
de ekonomiska förhållandena hos familjer, som åtnjuta familjebidrag. Rörande
resultatet av denna granskning anföres följande.

Besparingsberedningen har ansett sig kunna konstatera, att ett visst —
ehuru tämligen ringa antal — familjer äro i den ekonomiska ställning, att
de knappast kunna inordnas under begreppet mindre bemedlade. Beredningen
är å andra sidan medveten om att en familjs inkomst under nuvarande krisläge
kan vara underkastad betydande växlingar, sammanhängande med det
ovissa läget på arbetsmarknaden samt beredskapstjänstens omfattning. Beredningen
har fördenskull velat inskränka sig till att understryka vikten av
att byggnadslånebyrån, med iakttagande av författningens föreskrifter örn hyrans
storlek samt örn uppsägning, ägnar en fortlöpande noggrann uppmärksamhet
åt de barnrika familjernas ekonomi.

I syfte att vinna besparingar genom ändringar i familjebidragsgrunderna
har beredningen vidare gjort vissa utredningar.
Härom anföres i promemorian väsentligen följande.

Å standardhyran beräknas familjebidrag såsom hyresavdrag enligt föl- .
jande uppställning:

30 procent för familj med 3 barn

40 » » » » 4 »

50 » » » » 5 »

(30 > , » » 6—7 barn samt

70 » » » »8 eller flera barn.

Familj, som genom minskning av barnantalet icke längre är att anse som
barnrik i kungörelsens mening eller vars ekonomi varaktigt så avsevärt förbättrats,
att den icke längre kan anses som mindre bemedlad, skall erlägga
standardhyra eller ock, om mindre bemedlad, barnrik familj synes vara i
större behov av lägenheten, uppsägas till avflyttning.

För att utröna barnfördelningen inom de bidragsberättigade familjerna bär
beredningen verkställt en undersökning, omfattande 1,438 familjer inom olika
delar av landet. Av undersökningen framgår, bland annat, att trebarnsfamiljen
genomsnittligt representerar 44 procent av hela antalet familjer. Med stöd
av denna och andra beräkningar har beredningen funnit, att det belopp, som
årligen utgår i form av familjebidrag, torde fördelas mellan de olika familjegrupperna
i enlighet med följande uppställning.

Familj med

Gruppen erhåller av hela
familjebidraget

3 barn ..............

32 procent

4 ...............

29

5 » ..............

22.5

6—7 > ..............

14

8 eller flera barn......

2.5

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

Efter att ha inhämtat vissa upplysningar från byggnadslånebyrån har beredningen
ansett sig kunna antaga, att statens utgifter för familjebidrag åt
barnrika familjer i hyreshus för budgetåret 1942/43 uppgår till cirka 2.2 miljoner
kronor.

Besparingsberedningen har härefter framlagt vissa alternativa förslag till
nedskärningar i de nu utgående familjebidragens storlek. Såsom tredje alternativ
(besparingseffekten är i detta fall lägre än vid övriga alternativ) har
beredningen räknat med familjebidrag enligt följande skala.

För familj med 3 barn ...................... 20 procent

> » » 4 » ...................... 35

* > » 5 » ...................... 50

i » » 6—7 barn.................... 60 »

» » »8 eller flera barn ............ 70 *

Besparingarna för budgetåret 1942/43 kunna i detta fall — säger beredningen
— uppskattas till i runt tal 315,000 kronor. Härefter anföres följande.

Vid övervägande av skälen för och emot en reduktion av familjebidraget
på sätt angivits i alternativ 3 har besparingsberedningen funnit sig kunna
förorda en dylik nedskärning av bidragsprocenten. Enligt beredningens mening
böra de fördelar, som denna bostadssubventionering avser att skapa, i
starkt stigande skala komma de mera barnrika familjerna till godo. För trebarnsfamiljerna
torde en något lägre subventionsprocent än den hittillsvarande
kunna utan större olägenhet ifrågakomma. Man torde vidare i detta
sammanhang böra erinra sig, att i den ort, där trebarnsfamiljerna äro talrikast
representerade, nämligen Stockholm, standardhyrorna understiga marknadshyrorna
med icke mindre än 35 procent. Även om familjebidraget för
trebarnsfamiljer nedsättes med en tredjedel erhåller alltså en i ett »barnrikehus»
i Stockholm bosatt trebarnsfamilj en hyresrabatt av ungefär 50 procent
å marknadshyran. För de trebarnsfamiljer, vilka bebo trerumslägenheter,
står för övrigt möjligheten öppen att kompensera hyreshöjningen genom
överflyttning till lägenhet om 2 rum och kök, vilket för en familj av
denna storleksordning icke innebär en oskäligt låg bostadsstandard. Å andra
sidan kunna de relativt betydande bidragshöjningar, som enligt alternativ 3
inträffa vid en ökning av barnantalet från 3 till 4 resp. 4 till 5, tänkas medföra
en barnökning inom tre- och fyrabarnsfamiljerna med ty åtföljande
ökade bidragssummor och minskad besparingseffekt. Då emellertid en av
dylika anledningar inträffad kostnadsökning är välkommen ur befolkningspolitisk
synpunkt, anser sig beredningen böra vidhålla sitt tillstyrkande av
nu ifrågavarande bidragsreduktion.

Besparingsberedningen har slutligen ifrågasatt vissa ändringar i det för
närvarande utgående bränslebidrag et. Härom anföres väsentligen följande.

Enligt beslut den 5 september 1941 bemyndigade Kungl. Maj:t byggnadslånebyrån
att beträffande »barnrikehusen» bevilja vederbörande fastighetsägare
bidrag av statsmedel »till täckande av kostnaden för fastighetens uppvärmning
och förseende med varmvatten under tiden 1 oktober 1941—30 juni
1942 med högst det belopp, varmed nämnda kostnad visas för varje kalenderkvartal
överstiga kostnaden för fastighetens uppvärmning och förseende
med varmvatten under tiden 1 oktober 1938—30 juni 1939, dock allenast i
den mån berörda belopp hänför sig lill lägenheter, bebodda av familjer, vilka
åtnjuta familjebidrag».

Kungl. Majlis proposition nr 320.

13

Bränslebidragen bestridas från samma anslag som familjebidragen. Med
ledning av bidragsframställningar, som intill den 9 februari 1942 inkommit
till byggnadslånebyrån, kan det beräknas, att summan av de bränslebidrag,
som högst kunna komma att för innevarande bränslesäsong utgå till barnrika
familjer i hyreshus, uppgår till cirka 900,000 kronor. Enligt vad byggnadslånebyrån
vidare meddelat, torde bränslebidraget i allmänhet komma att bestämmas
till 100 procent av bränslekostnadsstegringen.

Besparingsberedningen vill i anledning av vad sålunda upplysts framhålla,
att det ur rättvisesynpunkt givetvis vore att föredraga om bränslebidrag utginge
efter behovsprövning i varje särskilt fall. Då det emellertid kan antagas
att en dylik prövning skulle medföra mycket stora praktiska svårigheter
anser sig beredningen icke böra rikta någon anmärkning mot att bidragsreglerna
givits en mera summarisk utformning. Däremot vill beredningen
ifrågasätta om icke en lägre maximering av bidraget borde kunna föreskrivas.
Det kan icke vara med en allmän social rättvisa förenligt, att de här ifrågavarande
barnrika familjerna skola helt undgå det bränsletillägg, som eljest
uttages av samtliga hyresgäster i riket, oavsett deras ekonomiska ställning.
Beredningen vill i detta sammanhang påpeka att åtskilliga av familjeförsörjarna
i de barnrika familjerna torde lia indexreglerade löner, varför en viss
kompensation för bränsleprisökningen redan i många fall torde ha erhållits
genom löneförhöjningar. Besparingsberedningen anser sig därför böra föreslå,
att bränslebidrag, som må komma att beviljas för kommande bränslesäsonger
icke skola få överskrida viss del av den faktiska bränsleprisstegringen.
Det är emellertid att märka att den besparing för statsverket, som uppkommer
genom en sänkning av bränslebidraget, i viss mån konsumeras genom
en automatisk höjning av familjebidraget. Höjda bränslekostnader måste
nämligen komma att medföra en ökning av standardhyran, vilken ju utgör
basen för familjebidragsberäkningen. Vid undersökningar, som av beredningen
verkställts hos byggnadslånebyrån, har befunnits, att den faktiska bränsleprisstegringen
från eldningssäsongen 1938/39 till eldningssäsongen 1941/42
uppgår till ett belopp, som genomsnittligen torde motsvara minst 16 procent
av standardhyran. En sänkning av bränslebidraget till hälften av vad som nu
utgår skulle alltså få som sannolik följd en höjning av standardhyrorna med
omkring 8 procent. Detta i sin tur skulle — under förutsättning av oförändrade
bränslepriser under nästkommande eldningssäsong — medföra ett ökat
behov av familjebidragsmedel för budgetåret 1942/43 med ungefär 8 procent
av 2,200,000 kronor eller alltså i runt tal 175,000 kronor. Denna ökning av
familjebidraget skulle vidare i höjande riktning påverka de besparingar som
här förut förordats i alternativ 3. Följande tabell torde klarlägga de verkningar,
som orsakas av olika sänkningar i bränslebidraget. (Bränslepriserna
ha antagits förbli oförändrade även under 1943.)

Alt.

Bränsle-

bidraget

maximeras

till

Besparing
å bränsle-bidraget

Familjebidraget
för budgetåret
1942/43 ökas med

Besparingen
enligt ali. 3
uppgår till

Total be-sparings-effekt1 cirka

A ................

25 %

675,000 kr

12 %

264,000 kr

352,000 kr

763,000 kr

B ................

50 »

450,000 »

8 >

175,000 »

340,000 »

614,000 >

C. ................

662/a %

300,000 .

5.3 >

117.000 .

330,000 >

513,000 »

D ................

75 *

225,000 .

4 .

88,000 .

327,000 »

464,000 »

E ................

80 »

180,000 »

;*.2 >

70,000 »

325,000 »

435,000 .

1 Utgör summan av besparingarna å bränslebidraget och familjebidraget (enl. alt. 3) minskad
med den (på grund av standardhyreshöjningen) inträffande ökningen i familjebidraget.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

Vid jämförelse mellan de i förestående tabell angivna besparingsalternativen
har beredningen tvekat i valet mellan alt. B och alt. C. En max i merin g
av bidraget till 50 procent av vad som nu utgår skulle som sannolik följd
få en standardhyreshöjning av 8 procent, medan motsvarande höjning vid
alt. C skulle stanna vid 5.3 procent. Härvid är dock att märka, att standardhyran
—- åtminstone i Stockholm — genomsnittligt understiger marknad shyran
med ungefär 35 procent. Ställd i relation till marknadshyran i Stockholm
skulle följaktligen den enligt alt. B och G inträffande hyreshöjningen
begränsas till respektive 5.2 och 3.5 procent. Båda dessa höjningar understiga
det enligt fastighetsägareförbundets bränsleklausul för närvarande utgående
bränsletillägget, 7.5 procent å grundhyran. Skillnaden i besparingseffekt mellan
de båda alternativen uppgår till 100,000 kronor.

Besparingsberedningen kan icke obetingat förorda någotdera alternativet.
Ett visst antal familjer torde utan större olägenhet kunna bära en hyreshöjning
enligt alt. B, medan åter andra skulle betungas alltför mycket av
en dylik höjning. Besparingsberedningen vill fördenskull ifrågasätta om icke
reglerna för bränslebidrag, som framdeles må kunna utgå, borde omarbetas
i syfte att åtminstone schematiskt differentiera bränslebidraget efter vederbörande
hyresgästers ekonomiska bärkraft, därvid emellertid en maximering
av bidraget till två tredjedelar av den sedan krigsutbrottet inträdda bränslekostnadsstegringen
i allt fall synes böra föreskrivas.

Besparingsberedningen har till sist framhållit, att vissa av de nu föreslagna
besparingsåtgärderna syntes vara tillämpliga jämväl i fråga örn egnahemsverksamheten
för de mindre bemedlade, barnrika familjerna. Besparingsberedningen
hemställer fördenskull, att utredning verkställes rörande
möjligheterna att dels sänka »bamrikeegnahemmens» standard dels reducera
familjebidragens storlek dels ock maximera det till vissa egnahemsägare utgående
bränslebidraget.

Mot vad besparingsberedningen föreslagit i sina omförmälda båda promemorior
har reservation anmälts av beredningens ordförande, statsrådet Wigforss,
samt en ledamot (herr Löwbeer).

Över berörda båda promemorior ha infordrade utlåtanden avgivits av, såvitt
nu är i fråga, statskontoret och statens byggnadslånebyrd.

Rörande beredningens förslag i promemorian angående den statliga låneoch
understödsverksamheten för bostadsbyggande å landsbygden har statskontoret
bland annat yttrat, att det syntes ogörligt att utan en mera omfattande
utredning taga ställning till den av beredningen förordade nedskärningen
av medelstilldelningen för bostadsanskaffningslån.

I anslutning till vad beredningen anfört rörande de besparingar, som torde
kunna åstadkommas genom en rationalisering i administrativt hänseende av
ifrågavarande verksamhet, har statskontoret erinrat om att ämbetsverket i
skilda utlåtanden framhållit önskvärdheten av att den centrala stödverksamheten
på bostadsområdet i alla dess grenar anförtroddes åt ett och samma
centrala organ ävensom såsom sin uppfattning uttalat, att egnahemsstyrelsen
därför borde sättas i stånd att övertaga byggnadslånebyråns uppgifter. Vidare
hade statskontoret i utredning den 20 mars 1942 rörande räntebestämmelser
för statens utlåningsfonder framhållit önskvärdheten av en revision av den
.statliga utlåningsrörelsen med hänsyn till det flertal lånetyper, som för när -

15

Kunni. Maj.ts proposition nr 320.

varande lunnes med i stort sett likartade uppgifter. Ämbetsverket syftade
därvid främst på de för egnahemsverksamheten avsedda fonderna. Vid sådant
förhållande hade statskontoret all anledning att biträda beredningens
uttalande i denna del.

I sitt över promemorian rörande »barnrikehusen» avgivna utlåtande har
statskontoret anfört väsentligen följande.

I syfte att minska medelsåtgången har beredningen hemställt, alt statens
byggnadslånebyrå vid beviljande av bostadsanskaffningslan instruerades att
beakta dels de påpekanden till förenklingar och besparingar, som gjorts i
särskild bilaga till promemorian, dels ock vad beredningen anfört i fråga
örn en allmän sänkning av standarden i de s. k. barnrikehusen. Statskontoret
delar de av beredningen härvidlag anförda synpunkterna. Enligt ämbetsverkets
mening torde ej oväsentliga besparingar kunna göras genom rationalisering
och förenkling av själva byggnadsarbetet samt en strängt ge-,
nomförd standardisering av material och inredningsdetaljer för bostadshus
uppförda med hjälp av statsmedel.

Statskontoret biträder beredningens förslag till sänkning av familjebidragen
för tre- och fyrabarnsfamiljer från 30, respektive 40 procent till 20, respektive
35 procent av standardhyran. Ämbetsverket vill även tillstyrka beredningens
förslag till differentiering av bränslebidraget samt maximering
av samma bidrag till två tredjedelar av den sedan krigsutbrottet inträdda
bränslekostnadsstegringen.

Statskontoret ansluter sig i princip till beredningens uppfattning, att någon
statlig subvention ej bör lämnas för bostadsproduktion, som icke tjänar
det avsedda ändamålet. Ämbetsverket anser sig emellertid böra framhålla,
att relationen mellan lägenheter disponerade av barnrika familjer och övriga
lägenheter inom samma fastighet till följd av hyresklientelets förändringar
kan växla år från år. Det torde därför möta vissa svårigheter, att vid tidpunkten
för beviljande av bostadsanskaffningslån kunna fastställa ett för
hela lånetiden giltigt värde av ifrågavarande lägenhetsbestånd.

Berörda svårigheter torde kunna minskas, därest subventionen av själva
fastighetskapitalet nedsättes genom räntehöjning. En dylik höjning från
3.25 till 3.6 procent har statskontoret även föreslagit i sin utredning den 20
mars 1942 rörande räntebestämmelserna för statens utlåningsfonder. Då
subventionen för de barnrika familjerna utgår jämväl i form av familjebidrag
samt beträffande lägenheter i egnahem dessutom genom partiell räntefrihet
och eftergift å kapitalåterbetalningarna, har ämbetsverket icke ansett
en dylik höjning oskälig.

Statens byggnadslånebyrå har i sitt utlåtande, som avser båda de av besparingsberedningen
avgivna promemoriorna, anfört väsentligen följande.

Byggnadslånebyrån vill till en början framhålla, att besparingsberedningen
på det hela taget synes vara positivt inställd till den verksamhet, som nu bedrives
av samhället för att de mindre bemedlade, barnrika familjerna skola
äga tillgång till rymliga och billiga bostäder. Ävenså antecknar byggnadslånebyrån
med tillfredsställelse beredningens uttalande, att det är synnerligen
önskvärt, alt förevarande verksamhet fortsättes, så länge det statsfinansiella
läget så medgiver.

Besparingsberedningen har emellertid ansett den statsfinansiella situationen
kräva besparingar jämväl inom denna verksamhet. Beredningen har i sitt sökande
efter besparingsmöjligheter först riktat uppmärksamheten mot den
byggnadsstandard, som gäller vid uppförandet av bostäder för barnrika fa -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

miljer. I fråga om utrymmesstandarden har beredningen icke gjort något direkt
förslag, men dock i förbigående rekommenderat en viss sänkning. Huvudförslagen
beträffande standarden gälla lägenhetsutrustningen. Av skäl,
som utvecklas i det följande, anser sig byggnadslånebyrån icke kunna tillstyrka
besparingsberedningens yrkanden i dessa avseenden.

Beträffande skälen mot en sänkning av utrymmesstandarden i här ifrågavarande
fastigheter vill byggnadslånebyrån åberopa de uttalanden som gjorts
i den i början av förra månaden av byrån utgivna broschyren »Minimifordringar
å storleken av bostadslägenheter i hus avsedda att uppföras med stöd
av statligt tertiärlån». Däri uttalas, att det är först med 3-rumslägenheter, som
familjen når sin normala eller snarare sin godtagbara storlek.

Tyvärr förhåller det sig notoriskt så att större delen av det svenska folket
ännu lever i mindre bostäder; även de familjer, som staten hjälpt till förbättring,
måste ofta nöja sig med sämre utrymme än önskvärt vore. Det måste
framför allt vara en uppgift som tillkommer det allmänna, att bringa rättelse
i ett tillstånd, som uppkommit genom bostadsproduktionens av ekonomiska
förhållanden betingade ensidiga inriktning på de minsta slagen av lägenheter
och som lett därhän, att dessa i stor utsträckning nu bebos av familjer,
för vilka de alls icke lämpa sig, under det att brist råder på lämpliga familjebostäder.

Särskilt ur befolkningspolitiska synpunkter måste det framstå som en angelägen
uppgift att de statliga åtgärder, som avse att stödja bostadsbyggandet,
främst böra inriktas på bostäder, lämpade för fulltaliga familjer, alltså
för sådana, med minst fem medlemmar.

Ur dessa synpunkter måste besparingsberedningens rekommendation av atl
trebarnsfamiljer, vilka bebo trerumslägenheter, kompensera en hyreshöjning
genom nedflyttning till tvårumslägenheter — vilka för övrigt icke finnas till
förfogande — te sig mycket betänklig.

Beträffande inredningsstandarden synes av beredningens utredning framgå,
att standarden i de undersökta barnrikehusen ingalunda kan betecknas
som hög. I fråga om »genomgående standard» för dessa hus har sålunda uttalats,
att standarden är i flera avseenden enklare än genomsnittet av samtidigt
uppförda vanliga hyreshus.

Byrån vill bestrida, att de med statliga lån uppförda husen skulle präglas
av någon kostnadsfördyrande onödig inredning. Det förhåller sig tvärtom så,
vilket även bestyrkes av beredningens undersökning, att standarden i dessa
hus ligger i underkant av vad som gäller den ordinära nutida bostadsbebyggelsen.

Det må här påpekas, att den rekommendation, som beredningen med hänvisning
till 1940 års byggnadskoslnadssakkunniga gör angående hyresbostäder,
främst innefattar besparingsmöjligheter i fråga om konstruktioner, utrymmesfördelning
inom byggnadskroppen etc., vilka till huvudsaklig del redan
iakttagits i förevarande byggnadsverksamhet till följd därav att denna
till större delen utföres av stora byggnadsorganisationer, vilka i högre grad
än den enskilda, i allmänhet i småföretag organiserade byggnadsverksamheten,
tillämpar rationella principer för konstruktioner och dylikt. De omnämnda
besparingsmöjligheterna hänföra sig i övrigt till borttagande av sådana
»lyxartade» detaljer, som överhuvudtaget icke förekomma i barnrikehusen.

Byggnadslånebyrån betraktar som en självklar uppgift att tillse att bostadsbyggandet
till förmån för barnrika familjer utföres med iakttagande av teknisk
rationalitet och med undvikande av fördyrande inredningsdetaljer, som
icke kunna försvaras genom sänkta driftkostnader för fastigheten eller befogade
anspråk från hushållens sida på för hygienen och det husliga arbetet

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

17

viktiga anordningar. Det mest väsentliga ledet i beredningens besparingsförslag
i vad angår standardfrågor är emellertid icke detta utan yrkandet, att
byrån skall tillse att de bus oell lägenheter, som uppföras med hjälp av bostadsanskaffningslån,
i fråga om standard anpassas efter ortens förhållanden,
varvid tydligen avses icke den på orten sedvanliga standarden vid nybyggnad
utan någon slags genomsnittlig standard för hela det existerande bostadsbeståndet
pa orten. En dylik princip, konsekvent genomförd, vore enligt byråns
mening orimlig; i själva verket stupar den redan på sin praktiska ogenomförbarhet.

Som bekant består i vårt land mycket stora olikheter i den genomsnittliga
kvalitetsstandarden för bostäder; den förändras i stort sett efter en skala,
där de större städerna ligga högst och den rena landsbygden lägst. I diskussionen
örn förhållandet mellan land och stad bär detta förhållande gemenligen
betraktats som icke önskvärt, som ett uttryck för en i längden icke
försvarbar social olikhet mellan stadsbefolkningens och landsbefolkningens
villkor, som en olägenhet i dyrortsgrupphänseende för landsbygden och som
en väsentlig orsak till »flykten från landsbygden», i synnerhet beträffande
kvinnorna. En tillämpning av den av besparingsberedningen föreslagna principen
skulle betyda att dessa olikheter konserverades.

Besparingsberedningen angiver som en fördel med anpassningen av byggnadssätt
och lägenhetsutrustning efter den på orten rådande standarden, att
de inom mindre orter ofta starkt framträdande skillnaderna mellan äldre
och yngre fastigheter med ty åtföljande stark splittring på hyresmarknaden
utjämnades. Skillnaderna äro till större delen ett ofrånkomligt resultat av
den snabba tekniska utvecklingen inom byggnadsväsende! under de senaste
decennierna. Det torde vara en illusion, att man genom att bygga utan rationellt
utnyttjande av nutida tekniska möjligheter kan utjämna splittringen på
hyresmarknaden. Man åstadkommer endast en mellangrupp av »nybyggda
omoderna» lägenheter, vilka till följd av byggnadskostnadsutvecklingen bli
dyrare än de gamla lägenheterna och därför konkurrensodugliga.

Olikheten i genomsnittlig standard på olika orter beror väsentligen på orternas
utvecklingstyp. Orter som varit starkt växande under de senaste decennierna
lia ett större inslag av moderna lägenheter, stillastående orter ett
mindre. Detta förhållande kan icke rimligen få avgöra det byggnadsskick
som tillämpas vid nybyggnad.

Vad angår standarden vid nybyggnad har denna särskilt under det senaste
årtiondet i hög grad utjämnats; i fråga om småhusbebyggelsen på mindre
orter har därvid de standardiserade trähusen spelat en mycket stor roll.
Dock kvarstå otvivelaktigt vissa skillnader och dessa återfinnas även i byggnadsverksamheten
till förmån för flerbarnsfamiljer; initiativen till denna
tågås ju ute i orterna och byggnadslånebyrån Ilar endast att tillse all vissa
minimikrav uppfyllas. Dessa minimikrav äro samt och synnerligen av den
ari, att de enligt byråns mening utan tvekan kunna försvaras vid en avvägning
av byggnadskostnad och bostadsvärde mot varandra.

Att frångå denna ordning till förmån för de av besparingsberedningen skisserade
principerna skulle enligt byråns mening förstöra bostadsförsörjningsverksamheten
för barnrika familjer och icke ens ur snävt ekonomiska synpunkter
kunna försvaras.

I fråga örn hyresgästklientelet och dess förhållanden har besparingsberedningen
först uppmärksammat de hyresvillkor, som gälla för icke bidragsberätligade
familjer, vilka betala slandardhyra. Beredningens yrkande i
denna punkt synes gå ut därpå, att staten icke bör genom subventionerade
bostadsanskaffningslån bidraga till förbilligande av hyran för andra kate Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 320. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

goder än de bidragsberättigade. Genom jämförelser mellan standardliyroma
och den öppna marknadens hyror konstaterar beredningen, att de förra ligga
i varierande grad, men särskilt i de största städerna avsevärt lägre. Dessa
jämförelser lida dock av den svagheten, att de avse fastigheter, byggda under
olika år; vidare är att märka, att de bostadsstatistiska lägenhetskategorier,
varmed jämförelse gjorts, rymma mycket betydande standardvariationer,
vilket gör omdömet örn standardhyrornas läge i förhållande till öppna
marknadens hyror osäkert inom en vid marginal. Beredningen angiver själv
den kommunala tomtsubventionen som en orsak till standardhyrornas låga
nivå. Då bostadsanskaffningslånen ej lingö subventionskaraktär förrän den
1 juli 1940 synes beredningens förslag i förevarande punkt beträffande hittills
befintliga fastigheter endast kunna gälla det relativt ringa antal hyresfastigheter,
som kommit till med hjälp av bostadsanskaffningslån under de
senaste två åren. Beredningens förslag går ut på, att byggnadslånebyrån
skulle tillåtas att bevilja bostadsanskaffningslån allenast för så stor del av
byggnadsvärdet, som motsvarar värdet av det för familjebidragsberättigade
hyresgäster reserverade lägenhetsbeståndet. Uppenbarligen skulle en sådan
regel möta praktiska vanskligheter, eftersom den del av fastigheten, som
upplåtes åt bidragsberättigade familjer kan — och i viss grad bör — växla
med tiden. Den föreslagna anordningen kan även motverka strävandet att
genom en mera allsidig sammansättning av hyresgästklientelet förhindra en
alltför stark anhopning av flerbarnsfamiljer. Då ett sådant strävande kan
sägas befordra jämväl de barnrika familjernas intresse av en god bostadsmiljö,
kan byrån icke se det som något med verksamhetens allmänna principer
oförenligt att en viss, skäligen begränsad subvention via bostadsanskaffningslånen
komma även icke bidragsberättigade hushåll till godo.

Besparingsberedningens undersökning av möjligheterna att genom skärpt
behovsprövning åstadkomma besparingar har i huvudsak givit negativt resultat
och endast föranlett ett understrykande av vikten av att byggnadslånebyrån,
med iakttagande av författningens föreskrifter örn hyrans storlek
samt om uppsägning, ägnar en fortlöpande noggrann uppmärksamhet åt de
barnrika familjernas ekonomi. Byrån kan instämma häri men vill därjämte
hänvisa till ett samtidigt härmed avgivet remissyttrande rörande framställning
från Göteborgs bostadsföretag, stiftelse, i fråga om vissa åtgärder beträffande
bostadsanskaffningslån, vari framhållas vissa med det nuvarande
försörjningsläget sammanhängande omständigheter, som kunna göra det skäligt
att vid prövningen även andra än i nuvarande författning nämnda förhållanden
beaktas.

Vad slutligen angår de av beredningen föreslagna ändringarna i familjebidragsgrunderna
samt i grunderna för beräkningen av bränslebidragen vill
det synas som om beredningen knappast gjort någon verklig prövning av huruvida
den kraftiga hyreshöjning, som förslagets genomförande skulle betyda
för en stor del av det nuvarande hyresgästklientelet, skäligen kan bäras
av de barnrika familjer, varom det här är fråga. När för ett år sedan bränslebidragen
genomfördes, motiverades detta därmed, att erfarenhetsmässigt familjerna
i barnrikehusen drabbats på sådant sätt av den allmänna levnadskostnadsstegringen
och över huvud befinner sig i ett sådant ansträngt ekonomiskt
läge, att bördan av höjd hyra tyngde hårt. Ingenting har sedan dess
ändrats i dessa förhållanden, i varje fall icke i den riktningen, att en hyreshöjning
efter de föreslagna linjerna nu skulle te sig mindre betänklig. Byrån
måste vidare fästa stor vikt vid följande synpunkt: Genomfördes besparingsberedningens
förslag .skulle — vid en tid, då genom allmän hyresreglering
den stora massan av hyresgäster få sina ekonomiska intressen beaktade av

Kunni. Maj:ts proposition nr 320.

19

statsmakterna och då samtidigt angelägenheten att skydda de större familjerna
från försörjningskrisens verkningar från många håll framhäves —
just en grupp av barnrika familjer genom en statsmakternas åtgärd utsättas
för en stark hyreshöjning. En dylik åtgärd skulle icke vara ägnad att stärka
förtroendet för statsmakternas strävan att stödja de barnfostrande familjerna.
Byggnadslånebyrån anser sig böra bestämt avstyrka besparingsberedningens
förslag att reducera familje- och bränslebidragen.

I syfte att erhålla större enhetlighet mellan olika slag av understöd ifrågasätter
besparingsberedningen, örn icke verksamheten rörande bostadsförsörjningen
för mindre bemedlade bamrika familjer, i den mån byggnaderna
uppföras å landsbygden, borde överflyttas till egnahemsstyrelsens förvaltning.

Byggnadslånebyrån är för sin del icke beredd att nu taga ställning till detta
spörsmål.

Organisationsfrågorna begränsa sig emellertid ingalunda till vad beredningen
upptagit och med hänsyn härtill avstyrker byggnadslånebyrån, att den av
beredningen berörda speciella frågan löses i förevarande sammanhang.

Slutligen torde jag i detta sammanhang få anmäla en från Göteborgs bostadsföretag,
stiftelse, den 29 april 1942 inkommen framställning rörande viss
jämkning i de för familjebidrag åt barnrika familjer i hyreshus gällande bestämmelserna.
Stiftelsen anför härom väsentligen följande.

Stiftelsen, som bedrivit verksamhet i sex år och uppfört cirka 1,600 lägenheter
för mindre bemedlade, barnrika familjer, har nu kommit i det läget,
att subventionen upphör för omkring 200 familjer den 1 instundande oktober.
För ett stort antal av dessa familjer kan förlängd subvention med nuvarande
bestämmelser icke påräknas. Dessa nödgas antingen betala standardhyra
eller avflytta från lägenheten. Standardhyran blir så mycket högre, då
man tager i betraktande att familjer, som icke åtnjuta subvention, icke få del
av det statliga bränslebidraget. På grund av allmänt kända ekonomiska förhållanden
är flertalet av dessa familjer ur stånd att erlägga standardhyra. De
måste sålunda söka nya lägenheter. Med den brist på hilliga lägenheter, som
råder i Göteborg, kan det förutses att de icke kunna skaffa sig ny bostad.
Stiftelsen kan under en sådan situation icke bedriva en hyrespolitik, som
äventyrar de berörda familjernas bostadsmöjligheter.

I framställningen anföres härefter ett antal exempel på familjer, där till
följd av det äldsta barnets ålder familjebidraget kommer att bortfalla från
och med den 1 oktober 1942.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer styrelsen örn sådan
jämkning i familjebidragsbestämmelserna, att förutsättningar åvägabringas
för berörda familjer att få bo kvar i stiftelsens lägenheter.

I ett över framställningen infordrat yttrande anför statens bgggnadslunebyrå
följande.

Motivet till den nuvarande ordningen med familjebidragets upphörande har
varit att man ansett alt antingen familjens ekonomi till följd av barnens förvärvsarbete
har så förbättrats, alt familjen borde vara i stånd att erlägga
standardhyra eller också familjens slorlek så minskat, att familjen utan väsentlig
olägenhet kunde söka sig en billigare bostad på den öppna bostadsmarknaden.
En väsentlig synpunkt har givetvis varit all man mäste se till att
åstadkomma omsättning i dessa hus. Örn så ej sker hetyder det alt barnrikeliusen
inom en generation förvandlas lill pensionärshem. Byrån har den upp -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

fattningen att nu gällande bestämmelser, som låta hela familjebidraget falla
bort med en gång ha i många fall kunnat medföra en alltför brysk förändring
och har övervägt huruvida det vore lämpligt att i stället successivt minska bidraget
(exempelvis till 20 °/o respektive till 10 °/o).

Det synes även kunna övervägas örn åldersgränsen borde höjas till densamma
som nu gäller beträffande avdrag i beskattningshänseende eller 18 år.

Byrån är dock icke beredd att nu lägga fram förslag till förändring av bestämmelserna
i dessa hänseenden. Hithörande frågor torde få anstå till den
allmänna översyn av bostadsförsörjningsverksamheten till förmån för flerbarnsfamiljer,
som torde komma att föranledas av den ännu icke avslutade
undersökningen örn denna verksamhet, som utföres inom socialstyrelsen.

1 nuvarande situation har en väsentlig förutsättning för den gällande ordningen
i huvudsak bortfallit, nämligen möjligheten för familjen att fritt välja
en billigare bostad i öppna marknaden. De familjer, för vilka rätten till
bidrag bortfaller i och med att det tredje barnet fyllt 16 år, ställas därför i
en tvångssituation. Särskilt då staten nu ämnar genomföra en allmän hyresreglering
synes det skäligt att ej för ifrågavarande familjer, som äro mindre
bemedlade, genomföra en så kraftig hyresstegring, som nu blir fallet, då en
familj upphör att vara barnrik enligt författningens bestämmelser.

Med hänsyn till vad sålunda anförts förefaller det byggnadslånebyrån riktigt
att provisoriska modifikationer i reglerna för familjebidraget göras.

Byrån hemställer, att byrån måtte bemyndigas att medgiva vederbörande
fastighetsförvaltande företag att vid prövning av familjebidrag i sådana fall,
varom här är fråga, taga hänsyn icke endast till de i gällande författning
nämnda omständigheterna utan jämväl till möjligheten för familjen att erhålla
annan bostad och övriga med nuvarande försörjningsläge sammanhängande
omständigheter.

Departementschefen.

De barnrika familjernas bostadsförsörjning är i nuvarande läge en angelägenhet
av stor vikt. Den allmänt utbredda bostadsbristen utgör i många
fall ett hinder för äktenskaps- och familjebildning; det förhållandet, att nedgången
i bostadsproduktionen på åtskilliga orter mest gått ut över de som
familjebostäder lämpliga lägenhetskategorierna är ur förevarande synpunkt
särskilt betänkligt. Att de mindre bemedlade, barnrika familjerna äro särskilt
tungt drabbade av det rådande krisläget torde vara ett känt faktum;
jämväl besparingsberedningen vitsordar riktigheten härav.

Vägande sociala skäl kunna sålunda åberopas för att den unders töds verksamhet,
varom här är fråga, bedrives i någorlunda oförändrad omfattning.
Det synes vidare vara av vikt, att de mindre bemedlade barnrika familjerna
få behålla den förmånsställning i fråga om bostadskostnad, som de i enlighet
med statsmakternas beslut hittills åtnjutit.

Jag finner mig sålunda icke kunna i nuvarande läge biträda besparingsberedningens
förslag om en begränsning av långivningen till 10 miljoner kronor
per år. Enligt vad byggnadslånebyrån under hand meddelat uppgick reservationen
av medel, avsedda för bostadsanskaffningslån den 30 april 1942
till inemot 4.4 miljoner kronor mot drygt 22 miljoner kronor den 1 november
1941; medelsefterfrågan har sålunda under det sistförflutna halvåret haft en

Kungl. Mcij:ts proposition nr 320.

21

betydande omfattning. Då det med hänsyn till bostadsbristen finnes skäl antaga,
att efterfrågan även framdeles skall bli avsevärd, anser jag mig böra
föreslå, att jämväl för nästa budgetår ett belopp om 20 miljoner kronor ställes
till förfogande för här ifrågavarande byggnadsverksamhet; av skäl som
jag i det följande ämnar utveckla bör dock icke hela detta belopp anvisas å
den för bostadsanskaffningslån avsedda lånefonden.

Det nuvarande bostadsmarknadsläget bär föranlett Kungl. Maj:t att i proposition
till årets riksdag (nr 221) framlägga förslag om en ökad statlig stödgivning
åt bostadsbyggandet i allmänhet. Åtgärderna syfta till att med bevarande
av hyresnivån för år 1939 nybyggda fastigheter åstadkomma en produktion
av bostäder, tillräcklig för att täcka det nödvändiga behovet härav;
för att nå detta syfte har subventionslinjen måst beträdas. Därest ifrågavarande
förslag vinna riksdagens bifall, kommer den hittillsvarande kapitalkostnadsmarginalen
mellan bostadsbyggandet i allmänhet och den speciella
bostadsproduktionen för de mindre bemedlade, barnrika familjerna att krympa;
dessa familjers förmånsställning i fråga om bostadsförsörjningen blir
alltså relativt sett försämrad. Då en dylik utveckling — enligt vad jag i det
föregående anfört — bör motarbetas, finner jag mig icke kunna undgå att
framlägga förslag, som syfta till att bevara den kostnadsrelation, vilken
hittills rått mellan berörda båda arter av bostadsproduktion och vilken tagit
sig uttryck i låg standardhyra respektive låg årlig bostadskostnad.

Enklast torde detta kunna ske genom att för här ifrågavarande bostadsbyggnadsverksamhet
tillämpa subventionsregler, närmast motsvarande dem
som för hyreshus föreslagits genom prop. nr 221/1942. I enlighet härmed föreslår
jag, att kommun eller allmännyttigt bostadsföretag skall för uppförande
av hyreshus, avsett för barnrika familjer, kunna erhålla ett ränte- och amorteringsfritt
tilläggslån, som täcker den kostnadsstegring i avseende å byggnadsföretaget,
vilken kan antagas ha inträffat sedan krigsutbrottet. Till säkerhet
för detta tilläggslån bör lämnas inteckning gällande omedelbart efter den inteckning,
som utgör pant för bostadsanskaffningslånet. Tilläggslånet bör regelmässigt
avskrivas sedan viss tid förflutit; de närmare reglerna härom liksom
rörande de förutsättningar, under vilka återbetalning av lånet bör kunna
krävas, torde få meddelas av Kungl. Majit.

I fråga om egnahem, avsedda för barnrika familjer, förordar jag, att bostadsanskaffningslån
beräknas enligt nu gällande regler i förhållande till en
anskaffningskostnad, som med tio procent understiger den faktiska, av byggnadslånebyrån
godkända anskaffningskostnaden, samt att därutöver må utgå
tilläggslån, uppgående till en tiondel av sistnämnda kostnad. Dessa tilläggslån
skola vara ränte- och amorteringsfria samt regelmässigt avskrivas sedan
viss tid förflutit. Den närmare utformningen av reglerna härom torde få
ankomma på Kungl. Majit.

Jag har i det föregående ansett mig böra räkna med att för nästa budgetår
ett sammanlagt belopp av 20 miljoner kronor ställes till förfogande för här
ifrågavarande byggnadsverksamhet. Enligt upplysningar, som jag under

22

Kiinr/l. Majlis proposition nr 320.

hand erhållit från byggnadslånebyrån, torde man kunna utgå från att vid
beviljande av bostadsanskaffningslån intill ett belopp av 17—18 miljoner kronor
det häremot svarande behovet av tilläggslån kommer att uppgå till mellan 2
och 3 miljoner kronor. För att kunna hålla verksamheten inom de,n angivna
ekonomiska ramen synes alltså det för nästa budgetår till bostadsanskaffningslån
erforderliga beloppet böra begränsas till 17.5 miljoner kronor; återstoden
ungefär 2.5 miljoner kronor bör belasta det anslag för tilläggslån, som
för nästa budgetår äskats i proposition nr 221. Vid en dylik extra belastning
lär emellertid detta anslag icke komma att förslå för sitt ursprungliga ändamål;
frågan om anvisande av ytterligare medel till tilläggslån, avsedda att
täcka det genom bostadsanskaffningen för de barnrika familjerna ökade behovet,
får upptagas till prövning vid en senare tidpunkt, då behovet kan
klarare överblickas.

De sålunda förordade bestämmelserna böra avse företag, som påbörjas
efter den 1 juli 1942; vissa bestämmelser angående retroaktiv tillämpning
torde dock böra meddelas. Där så är av behovet påkallat, bör sålunda beträffande
påbörjade hyreshus, där slutligt beslut örn belåningen ej fattats
före nyssnämnda tidpunkt, byggnadslånebyrån kunna medgiva att jämväl
tilläggslån får utgå. I fråga om bostadsanskaffningslån till egnahem, vilka
beviljats efter den 1 januari 1942, bör byggnadslånebyrån, där synnerliga skäl
tala härför, kunna, med tillämpning av de nya bestämmelserna, medgiva
ränte- och amorteringsfrihet för viss del av lånet.

Besparingsberedningen har framlagt förslag om sänkning av standarden
inom byggnader av förevarande art. På närmare anförda skäl har byggnadslånebyrån
funnit dessa förslag olämpliga ur praktisk, teknisk och ekonomisk
synpunkt; enligt byråns uppfattning skulle förslagen vara ägnade att förstöra
bostadsförsörjningsverksamheten för barnrika familjer och icke ens ur
snävt ekonomiska synpunkter kunna försvaras. För egen del finner jag mig
icke kunna biträda besparingsberedningens förslag om en nedskärning av
standarden, som skulle innebära en återgång till ett redan passerat tekniskt
utvecklingsstadium. De besparingar som härigenom kunna vinnas skulle köpas
alltför dyrt; en standardsänkning, som kan vara ägnad att giva anstaltsprägel
åt »barnrikehusen» bör enligt min uppfattning bestämt avvisas. Däremot
är jag givetvis av den uppfattningen, att alla sådana förenklingar och besparingar,
som med byggnadsteknikens utveckling kunna framkomma, noggrant
skola beaktas; enligt vad byggnadslånebyrån uppgivit har tillämpandet
av denna regel betraktats som en självklar sak. Såvitt jag kunnat finna har
någon försummelse i förevarande hänseende icke kunnat påvisas; besparingsberedningens
undersökning har snarast givit vid handen, att sparsamhetskravet
blivit väl tillgodosett. Det torde därför knappast föreligga några skäl
att giva byggnadslånebyrån nya direktiv rörande »barnrikehusens» standard
och lägenhetsutrustning.

Besparingsberedningen har påtalat det förhållandet, att bostadsanskaffningslån
med subventionskaraktär kan utgå för byggande av flerfamiljshus,

Kunell. Maj.ts proposition nr 320.

23

som icke i sin helhet användes för mindre bemedlade, harnrika familjers bostadsförsörjning.
Staten hör enligt beredningens mening genom inskränkning
i långivningen till att avse endast den del av fastigheten, som avses för bidragsberättigade
hyresgäster, hindra kommunerna att utnyttja de subventionerade
bostadsanskaffningslånen i den kommunala bostadspolitiken. Statskontoret
har i sitt utlåtande -— under hänvisning till de praktiska svårigheterna att
finna en tillfredsställande norm för den ifrågasatta inskränkningen — i stället
föreslagit en höjning av räntan å bostadsanskaffningslånen till 3.6 procent.
Byggnadslånebyrån har avstyrkt beredningens förslag; enligt byråns
mening kan den föreslagna anordningen bland annat motverka strävandet
att genom en mera allsidig sammansättning av hyresgästklientelet förhindra
en alltför stark anhopning av flerbarnsfamiljer.

Givet är att sistnämnda argument måste tillmätas en ej ringa betydelse.
Det är vidare att märka att kommunerna äro förpliktade att gratis upplåta
tomtmark; i den kommun, där förekomsten av »barnrikehus» med blandat
hyresgästklientel är vanligast, nämligen Stockholm, innebär den fria
tomtupplåtelsen en betydande ekonomisk prestation. Enligt vad jag erfarit
från byggnadslånebyrån har för övrigt byrån för avsikt att i fall, varom här
är fråga, begränsa långivningen; föreskrifterna rörande bostadsanskaffningslån
giva icke lånesökanden någon rätt att i varje fall erhålla ett lån motsvarande
95 procent av byggnadsvärdet utan endast en möjlighet att få lån
intill denna gräns. Ur de sålunda anförda synpunkterna finner jag det olämpligt
att genom några svårtillämpliga direktiv hindra byggnadslånebyråns
fria prövningsrätt; det torde liksom hittills få ankomma på byrån att från
fall till fall avgöra den lämpliga lånestorleken.

Besparingsberedningens av statskontoret tillstyrkta förslag om en sänkning
av familjebidragen för tre- och fyrabarnsfamiljerna har mött en bestämd
gensaga hos byggnadslånebyrån, som likaledes motsatt sig en reduktion av
det för närvarande utgående bränslebidraget. Byrån har tili stöd för sin
uppfattning särskilt framhållit det betänkliga i att utsätta de barnrika familjerna
för en hyreshöjning vid en tidpunkt, då statsmakterna inrikta sig
på att söka bevara den i allmänhet rådande hyresnivån.

De procentsatser, varmed familjebidragen utgå för tre- och fyrabamsfamiljerna,
ha gällt alltsedan nu ifrågavarande författningars tillkomst. Erfarenheten
synes tala för att bidragen varit i stort sett väl avvägda. Då tillförlitlig
utredning saknas rörande den effekt, som vid den ifrågasatta justeringen
av familjebidraget kan inträda för de därav berörda barnrika familjerna,
anser jag mig icke kunna förorda beredningens förslag; åtgärder av
denna art måste i nuvarande krisläge anses allllör experimentbetonade.

Vad härefter angår frågan örn bränslebidrag för ett kommande budgetår
torde ett dylikt bidrag — såsom även besparingsberedningen synes lia antagit
— även i fortsättningen komma alt visa sig erforderligt. Om riksdagen ej
har något att däremot erinra torde detta bidrag liksom hittills få utgå av det
till familjebidrag anvisade anslaget. Några omständigheter som tala för en

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

ändring av de nu gällande bränslebidragsgrunderna synas icke ha inträffat
och jag anser mig därför böra i likhet med byggnadslånebyrån avvisa besparingsberedningens
förslag i detta hänseende.

Från Göteborgs bostadsföretag, stiftelse, har gjorts framställning rörande
viss uppmjukning i de bestämmelser, som gälla i fråga örn förutsättningarna
för att i hyreshus bosatta familjer skola anses som bamrika. Enligt nuvarande
bestämmelser anses barn, som ej fyllt 16 år, såsom minderårigt; dock
må jämväl äldre barn, vilket erhåller fortsatt utbildning eller eljest mera
stadigvarande är utan arbetsförtjänst efter prövning av kommunen eller
bostadsföretaget kunna medräknas. Stiftelsen har nu hemställt att jämväl
barn över 16 år med stadigvarande inkomst må kunna medräknas i sådana
fall där familjebidragets bortfallande skulle -— med hänsyn till den på grund
av bostadsbristen rådande omöjligheten att finna annan billig lägenhet —
ställa familjen inför risken av husvillhet. Byggnadslånebyrån har i sitt utlåtande
över framställningen hemställt, att byrån måtte bemyndigas medgiva vederbörande
fastighetsförvaltande företag rätt att vid prövning av familjebidrag
i sådana fall, varom här är fråga, taga hänsyn icke endast till de i gällande
författning nämnda omständigheterna utan jämväl till möjligheten för
familjen att erhålla annan bostad och övriga med nuvarande försörjningsläge
sammanhängande omständigheter. Mot vad byrån sålunda föreslagit har jag
ej något att erinra; jag förordar alltså, att byrån erhåller det begärda bemyndigandet,
vilket ur rättvisesynpunkt bör avse jämväl sådana barnrika
familjer, som bebo egnahem.

Med stöd av bland annat de beräkningar, som utförts av besparingsberedningen,
anser jag, att det till familjebidrag under nästa budgetår erforderliga
beloppet kan skattas till 4.5 miljoner kronor; hänsyn har vid beräkningen tagits
till att jämväl bränslebidrag avses komma att utgå från ifrågavarande
anslag.

Till besparingsberedningens förslag rörande överflyttning till egnahemsstyrelsen
av viss del av förevarande verksamhet är jag för närvarande icke beredd
taga ställning. I händelse så skulle befinnas lämpligt torde emellertid
Kungl. Majit under nästa budgetår få upptaga detta organisationsspörsmål
till prövning samt vidtaga erforderliga åtgärder för en rationell fördelning
mellan byggnadslånebyrån och egnahemsstyrelsen av ifrågavarande ärenden.

Bostadsförbättringsverksamhet på landsbygden.

Nuvarande bestämmelser.

(Dels kungörelse den 22 juni 1939 (nr 464) örn förbättringsbidrag samt
nybyggnads- och förbättringslån för bosladsbyggnadsföretag på landsbygden,
ändrad genom kungörelser nr 673/1939, 670/1940, 1003/1940, 632/1941 och
860/1941, dels ock kungörelse den 22 juni 1939 (nr 472) angående statsbi -

Kunell. Maj.ts proposition nr 320.

25

drag för fiskarbostäder inom vissa områden, ändrad genom kungörelser nr
893/1940, 1/1941 och 558/1941.)

Förbättringsbidrag samt ngbyggnadslån och förbättringslån utgå för bostadsbyggnadsföretag
inom områden, där bebyggelsen har landsbygdskaraktär;
i fråga om sådana samhällen — städer och köpingar m. m. — eller delar
av samhällen, där 1 kap. hälsovårdsstadgan gäller, tillämpas dock bidragsoch
långivningen endast så framt Kungl. Maj:t lämnat medgivande härtill.

Förbättringsbidrag må lämnas för reparation eller förbättringsarbete
å bostadslägenheter, däri inbegripet anordnande av ledningar för vatten
och avlopp samt av elektriska installationer, så ock för uppförande av nya
bostadslägenheter i stället för förut befintliga samt för förbättring av vattentäkt.
Bidrag utgår endast under förutsättning att sökanden prövas vara i
behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets genomförande och fastställes
till ett belopp motsvarande viss del av de för företaget uppskattade
kostnaderna. Denna del bestämmes med skälig hänsyn lill sökandens egen
förmåga att själv bidraga med penningar, material, transporter och eget
arbete och må ej, därest icke särskilt ömmande omständigheter föreligga,
överstiga 80 procent av kostnaderna. För varje särskild bostadslägenhet må
bidraget ej överstiga 2,000 kronor. Då bidraget avser byggnadsföretag å kronolägenhet
inom något av de sex nordligaste länen, kan detsamma dock uppgå
till 2,500 kronor. Bidrag beviljas av egnahemsnämnderna.

Förbättringsbidragen gäldas från ett under femte huvudtiteln anvisat reservationsanslag
till bidrag till främjande av bostadsbyggande å landsbygden.
Detta anslag har i riksstaten för innevarande budgetår uppförts med 20
miljoner kronor.

Nybyggnadslån och förbättringslån må lämnas för uppförande
av nya bostadslägenheter i stället för förut befintliga samt för förbättring
av vattentäkt, så ock för ombyggnad av samt annat mera omfattande
förbättringsarbete å bostadslägenheter, däri inbegripet anordnande av
ledningar för vatten och avlopp samt elektriska installationer. Nybyggnadseller
förbättringslån må ej överstiga 80 procent av de för byggnadsföretaget
uppskattade kostnaderna. Förbättringslån, vilka äro räntefria under de första
tio åren, beviljas ej för företag, till vilket förbättringsbidrag eller nybyggnadslån
utgår. Däremot kan nybyggnadslån förenas med förbättringsbidrag,
varvid sammanlagda beloppet ej må överstiga 80 procent av kostnaderna.

Nybyggnadslån samt — efter den räntefria periodens utgång — förbättringslån
förräntas efter samma regler, som gälla i fråga om bostadsanskaffningslån
för mindre bemedlade, barnrika familjer. Bäntefoten för lån, beviljade
under innevarande budgetår, har fastställts lill 3.25 procent.

Nybyggnadslånen utlämnas från en å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder
inrättad lånefond för främjande av bostadsbyggande på landsbygden.
Till förstärkande av denna fond har för budgetåret 1941/42 anvisats
11 miljoner kronor.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

Förbättringslånen bestridas från ett å kapitalbudgeten under fonden för
låneunderstöd anvisat reservationsanslag till lån för bostadsförbättringsverksamhet,
varå för innevarande budgetår anvisats 11 miljoner kronor.

Enligt kungörelsen om statsbidrag till fiskarbostäder må i sådana fall, då
förbättringsbidrag ej kan ifrågakomma, särskilda bidrag utgå för iordningställande
inom de norrländska kustlänen samt (fr. o. m. den 1 juli 1941)
Uppland av fiskares bostäder, sjöbodar och båthus. Bidraget, som i regel ej
må överstiga 80 procent av kostnaderna för byggnadsföretaget, tilldelas den
som äger eller är underhållsskyldig för byggnaden eller eljest disponerar densamma
och beviljas av vederbörande egnahemsnämnd. Vidare gäller, att bidraget
icke må utgå jämsides med förbättringslån och att det ej må överstiga
för varje bostadslägenhet, med eller utan sjöbod och båthus, 2,000 kronor,
för enbart sjöbod och båthus 500 kronor, för enbart sjöbod 400 kronor samt
för enbart båthus 300 kronor.

Bidragen till fiskarbostäder utgå från samma anslag som förbättringsbidragen.
För innevarande budgetår avsågs ett belopp av 200,000 kronor till förevarande
ändamål.

översikt av utvecklingen sedan år 1933.

År 1933 torde kunna betecknas som genombrottsåret för den moderna statliga
bostadspolitiken; den vid denna tid rådande depressionen med dess svåra
arbetslöshet var den kraft, som närmast utlöste statsmakternas initiativ. Om
sålunda de arbetsmarknadspolitiska motiven varit av stor betydelse för de
statliga stödåtgärderna på förevarande område ha de bostadspolitiska skälen
spelat en icke mindre framträdande roll. I fråga om landsbygdens bostadsbyggande
har det förstnämnda motivkomplexet framträtt med skiftande styrka;
de bostadspolitiska syftemålen torde däremot fortfarande vara i stor utsträckning
ouppnådda.

De vid 1933 års riksdag beslutade stödåtgärderna för bostadsförbältringsverksamheten
på landsbygden avsågo förbättringsbidrag och nybyggnadslån.
Bidragen utgingo med högst 1,000 kronor per bostadslägenhet
och skulle som regel understiga 50 procent av kostnaderna för företaget; i
ömmande fall kunde dock bidragsprocenten höjas till 80. För nybyggnadslån
gällde, att desamma, som utgingo med högst 70 procent av byggnadskostnaderna
ej fingo överstiga 3,000 kronor per lägenhet. Med hänsyn till den omfattande
arbetslöshet, som rådde under förra hälften av 1933 användes för
budgetåret 1933/34 icke mindre än 10 miljoner kronor till förbättringsbidrag
och nybyggnadslån; sedan dessa medel med hänsyn till den starka efterfrågan
visat sig otillräckliga, anslogos å tillä ggsstat för samma budgetår ytterligare 8
miljoner kronor för ändamålet.

För budgetåret 1934/35 anvisades till bostadsförbättringsverksamheten
— alltjämt såsom ett led i arbetsmarknadspolitiken — ett belopp

Kunell. Majlis proposition nr 320.

27

av 8 miljoner kronor. Redan då hade emellertid diskussionen örn verksamhetens
rent bostadspolitiska effekt utifrån vunna erfarenheter börjat skjuta fart.
Sålunda framhölls av egnahemsstyrelsen, att stora svårigheter uppstått att i
konkurrensen örn medelstilldelningen mellan föreliggande ansökningar tillgodose
ansökningar, som gällde lantarbetarnas lönebostäder. Hinder emot
sökande av förbättringsbidrag för dessa bostäder låg även ofta däri, att sökanden
skulle vara i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets genomförande.
Av bostadssociala utredningen väcktes frågan örn verksamhetens
utsträckande till vissa municipalsamhällen, där bebyggelsen huvudsakligen
var av landsbygdskaraktär. De uppkomna önskemålen tillgodosågos sålunda,
att av de anvisade medlen 1.5 miljoner kronor skulle användas företrädesvis
för lantarbetarbostäder, medan högst 500,000 kronor enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande skulle få disponeras inom municipalsamhällen. Från flera
håll hade slutligen framhållits, att lägenhetsinnehavare m. fl., vilka helt saknade
egna medel men ofta sulto med mycket bristfälliga bostäder, vörö
fullständigt utestängda från tilldelningen av bostadsförbättringsmedel. Egnahemsstyrelsen
bemyndigades därför, att i sådana fall söka intressera vederbörande
kommun att lämna det ytterligare bidrag, som kunde erfordras.

Efterfrågan på medel till förevarande ändamål blev även i fortsättningen
betydande. Hösten 1934 inkommo sålunda i allt närmare 49,000 ansökningar
om förbättringsbidrag och nybyggnadslån. Medelsbehovet för att kunna tillgodose
dessa ansökningar uppskattades till 34 miljoner kronor. För budgetåret
1935/36 anvisades ett belopp av 5 miljoner kronor, avsett uteslutande
för förbättringsbidrag, varav 1 miljon kronor företrädesvis skulle användas
för lönebostäder. För tillgodoseende av behovet av nybyggnadslån inrättades
en särskild lånefond, benämnd lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden, och till denna fond anvisades för budgetåret 2
miljoner kronor.

Det alltjämt mycket stora otillfredsställda behovet av bostadsförbättring på
landsbygden tillgodosågs för budgetåret 1936/37 dels genom ett anslag
på 5.5 miljoner kronor avsett till förbättringsbidrag, varav högst 1 miljon
kronor till förbättring av lönebostäder, dels genom ett anslag på 2 miljoner
kronor såsom kapitalökning för lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden. Avsikten var att företrädesvis tillgodose de ansökningar,
som gjorts på hösten 1934 och ännu icke beviljats, ehuru bidrag i
särskilda fall skulle kunna få lämnas även på grundval av nyinkomna ansökningar.

För budgetåret 1 9 3 7/38 anvisades 7 miljoner kronor lill bosiadsförbättringsbidrag
(därav å tilläggsstat 1.5 miljoner kronor) och 3 miljoner
kronor till nybyggnadslån. Av bostadsförbättringsmedlen reserverades ett belopp
av högst 50,000 kronor till iordningställande av vissa fiskarbostäder å
norrlandskusten jämte tillhörande sjöbodar.

Budgetåret 1 9 3 8/39 utmärktes av vissa förändringar i fråga örn
bostadsförbättringsverksamheten. Sålunda beslöts av 1938 års riksdag, att

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

maximibeloppen för förbättringsbidrag skulle höjas från 1,000 till 1,200 kronor
samt för nybyggnadslån från 3,000 till 3,500 kronor, varjämte bostadsförbättringsbidrag
skulle få utgå även för förbättring av vattentäkt. Med dessa
utvidgningar avsågs att underlätta möjligheterna för inläggning av värme-,
vatten- och avloppsledningar vid förbättrings- och nybyggnadsarbeten.
Såsom ett led i strävandena att söka vinna bästa möjliga kvalitativa resultat
av de anvisade medlen skulle mindre belopp kunna användas för utarbetande
av typritningar och byggnads tekniska anvisningar, varjämte en kontrollverksamhet
försöksvis och i ganska begränsad omfattning skulle inledas
genom ambulerande konsulenter. Till förbättringsbidrag anvisades för budgetåret
1938/39 2.5 miljoner kronor samt till lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden 3 miljoner kronor. Å tilläggsstat för budgetåret
1938/39 anvisades vidare av 1939 års lagtima riksdag ett belopp av 1.5
miljoner kronor till förbättringsbidrag, varför den totala medelsanvisningen
för detta ändamål uppgick till 4 miljoner kronor för budgetåret.

Bostadsförbättringsverksamlieten på landsbygden blev under budgetåret
1939/40 föremål för genomgripande justeringar. Sålunda höjdes
förbättningsbidragen från 50 °/o till högst 80 °/o av förbättringskostnaderna
med maximibelopp av 2,000 kronor i stället för 1,200 kronor. I syfte att
giva möjlighet för genomgripande förbättringar av bostäder för det mellanskikt
av landsbygdens folk, som knappast skulle behöva bidrag men vore i
stånd att förränta och amortera ett lån på gynnsamma villkor, infördes en ny
låneform, de s. k. bostadsförbättringslånen. Dessa lån, som ej må överstiga
80 procent av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna, äro räntefria
under de första tio åren.

För budgetåret anvisades till förbättringsbidrag 3,250,000 kronor, till lånefonden
för främjande av bostadsbyggande på landsbygden (de äldre nybyggnadslånen)
1 miljon kronor samt till fonden för låneunderstöd under rubriken
lån för bostadsförbättringsverksamhet (de nya bostadsförbättringslånen)
2 miljoner kronor. Av förbättringsanslaget skulle 30,000 kronor användas till
fortsatt förbättring av fiskarbostäder i Norrland och 50,000 kronor till förbättring
av bostäder åt Norrbottens kolonister.

Jämväl under 1940 års lagtima riksdag beslötos vissa ändringar
på ifrågavarande område. I syfte att effektivisera bostadsförbättringsverksamheten
på vissa kronolägenheter inom de sex nordligaste länen bestämdes
sålunda, att bostadsförbättringsbidrag till innehavare av dylik lägenhet skulle
kunna utgå med högst 2,500 kronor, samt att i kostnaderna för byggnadsföretaget
icke skulle inräknas värdet av byggnadsmaterial, som kronan kostnadsfritt
ställde till sökandens förfogande eller för vilka denne erhöll ersättning
av kronan. Till bostadsförbättringsbidrag anvisades för budgetåret 1940/
41 3,250,000 kronor, varav 240,000 kronor avsågos för kronolägenheterna
inom de sex nordligaste länen (för detta ändamål skulle vidare få användas
ett belopp av ytterligare 240,000 kronor, som återstod odisponerat av anslaget
för budgetåret 1939/40), 75,000 kronor för förbättring av fiskarbostäder,

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

29

samt — i likhet med vad som skett under budgetåret 1939/40 — ett belopp
av omkring 35,000 kronor för avlöningar och reseersättningar åt byggnadskontrollanter.
Vidare anvisades till nybyggnadslån 3 miljoner kronor samt till
förbättringslån 2 miljoner kronor.

För att underlätta en snabbare elektrifiering av landsbygden medgav
1940 års urtima riksdag att förbättringsbidrag samt nybyggnadsoch
förbättringslån skulle få utgå jämväl för bestridande av kostnaden av
elektriska installationer i bostadshus och ekonomibyggnader. I samband härmed
anvisades å tilläggsstat för budgetåret 1940/41 ytterligare 500,000 kronor
å ettvart av de tre ifrågavarande anslagen.

Besluten vid 1941 års riksdag präglades av syftet att kraftigt bekämpa
byggnadskrisens verkningar. Såsom mål för verksamheten under
budgetåret 1941/42 angavs utförande av ungefär hälften av alla önskvärda
förbättringsarbeten; det erforderliga medelsbehovet härför beräknades till i
runt tal 45 miljoner kronor. Detta belopp fördelades så att till förbättringsbidrag
anvisades 20 miljoner kronor, till nybyggnadslån 11 miljoner kronor
och till förbättringslån likaledes 11 miljoner kronor. Av de till förbättringsbidrag
anslagna medlen förutsattes vissa belopp användas till speciella
ändamål, nämligen — såvitt nu är i fråga — till förbättring av kronolägenheter
i de nordliga länen 600,000 kronor, till fiskarbostäder m. m.
(kungörelsens tillämpningsområde utsträcktes till att omfatta jämväl Uppland)
200,000 kronor, till rådgivningsverksamhet i landsbygdens byggnadsfrågor
200,000 kronor samt till avlöningar och reseersättningar åt byggnadskontrollanter
ungefär 50,000 kronor. I syfte att bevara en låg räntenivå för
de här ifrågavarande lånen beslöts vidare en frikoppling tills vidare av låneräntan
från emissionsräntan; den förra hade nämligen dittills bestämts med
utgångspunkt från medelräntan för den statliga upplåningen under det
budgetår som närmast föregått lånets beviljande. Räntan för nybyggnadsoch
förbättringslån, som komme att beviljas under budgetåret 1941/42 bestämdes
härefter till 3.25 procent.

I anledning av från riksdagens sida uttalade önskemål förordnades under
hösten 1941, att förbättringsbidrag samt nybyggnads- och förbättringslån
skulle — efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t — kunna få utgå
för byggnadsföretag jämväl inom sådan del av stad, där hälsovårdsföreskrifterna
i 1 kap. hälsovårdsstadgan tillämpas. En förutsättning för dylikt medgivande
är dock, att bebyggelsen inom området har (helt eller delvis) landsbygdskaraktär.

En sammanställning över de anslag, som hittills beviljats till förevarande
ändamål lämnas i följande tabell.

30

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 320.

Budgetår

Anslagsbelopp (i kronor) för

Summa

kronor

Förbättrings-

bidrag1

Nybyggnads-

lån

Förbättrings-

lån

1933/34 .................

18,000,0002

18,000,000

1934/35 .................

8,000,0003

8,000,000

1935/36 .................

5,000,0C04

2,000,000

7,000,000

1936/37 .................

5,500,0004

2,000,000

7,500,000

1937/38 .................

7,000,0006

3,000,000

10,000,000

1938/39 .................

4,000,0005

3,000,000

7,000,000

1939/40 .................

3,250,000

1,000,000

2,000,000

6,250,000

1940/41 .................

3,750,000®

3,500,000®

2,500,000®

9,750,000

1941/42 .................

20,000,000

11,000,000

11,000,000

42,000,000

Summa

74,500,000

25,500,000

15,500,000

115,500,000

Nu föreliggande framställningar och förslag.

I en till socialdepartementet den 20 december 1941 inkommen skrivelse
— vars innehåll delvis återgivits i statsverkspropositionen (Vite huvudtiteln,
punkten 20) — har egnahemsstyrelsen framlagt sina anslagsberäkningar rörande
bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden under nästkommande
budgetår. Styrelsen anför i denna skrivelse bland annat följande.

Enligt uppgifter, som egnahemsstyrelsen inhämtat från egnahemsnämnderna,
torde det kunna antagas, att under innevarande budgetår tillgängliga
medel torde komma att utnyttjas intill följande belopp, nämligen omkring
15 miljoner kronor för bostadsförbättringsbidrag, omkring 8 miljoner kronor
för nybyggnadslån och omkring 7 miljoner kronor för förbättringslån. I siffran
för förbättringsbidrag böra anses inräknade även bidrag till vissa kronolägenheter,
till fiskarbostäder och till lantarbetarbostäder, liksom också sådana
särskilda administrationskostnader, som äro avsedda att bestridas från
ifrågavarande anslag.

Av uppgifter, som lämnats av nämnderna, synes framgå, att dessa anse
bostadsförbättringsverksamheten under budgetåret 1942/43 böra bedrivas i
stort sett i samma omfattning som under budgetåret 1941/42. Egnahemsstyrelsen
delar denna uppfattning.

I enlighet med förestående beräkningar skulle av de för innevarande budgetår
anvisade anslagen vid budgetårets utgång återstå att disponera för bostadsförbättringsbidrag
5 miljoner kronor, för nybyggnadslån 3 miljoner
kronor samt för förbättringslån 4 miljoner kronor. I samband med att överflyttningen
av ifrågavarande fonders förvaltning från statskontoret genomförts
samt utredningarna inom styrelsen rörande mellanhavandena med hushållningssällskapen
på grund av dessas tidigare befattning med egnahems 1

anslagen under budgetåren 1933/34 och 1934/35 avsedda jämväl för nybyggnadslån.

2 därav 8,000,000 kronor å tilläggsstat.

3 därav 1,500,000 kronor avsedda företrädesvis för lantarbetarbostäder.

4 därav 1,000,000 kronor avsedda företrädesvis för lantarbetarbostäder.

6 därav 1,500,000 kronor å tilläggsstat.

6 därav 500,000 kronor å tilläggsstat.

Kunni. Maj.ts proposition nr 320.

31

och bostadsförbättringsverksamheten blivit i huvudsak avslutade, har det
emellertid visat sig, att sällskapens nämnder legat inne med relativt stora
belopp särskilt av nybyggnadslånemedel från tidigare budgetår.

Med hänsyn till vad här anförts och till att under nästkommande budgetår
beviljade lån icke kunna antagas komma i sin helhet att utbetalas under
samma budgetår anser egnahemsstyrelsen icke strängt behövligt, att några
nya medel för budgetåret 1942/43 anvisas för här avsedda slag av lån.

Däremot torde för bostadsförbättringsbidrag böra anvisas ett anslag av
10 miljoner kronor för budgetåret 1942/43.

I anledning av vad sålunda anförts har egnahemsstyrelsen hemställt, att
för budgetåret 1942/43 måtte anvisas ett reservationsanslag å 10 miljoner
kronor till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Sedermera har egnahemsstyrelsen i en den 22 april 1942 dagtecknad promemoria
meddelat, att enligt upplysningar, som ingått från egnahemsnämnderna,
medelsåtgången å förevarande anslag för budgetåret 1941/42 kunde
skattas till 15 miljoner kronor för förbättringsbidrag, 8 miljoner kronor för
nybyggnadslån samt 4 miljoner kronor för förbättringslån. Styrelsen anför
vidare:

Utöver de ansökningar, som under återstoden av innevarande budgetår
komma att behandlas och till vilka hänsyn tagits vid nyss angivna beräkning,
ligga redan nu inne ansökningar till betydande belopp, vilka icke hinna behandlas
förrän under nästa budgetår. Med hänsyn härtill och till att enligt
uttalanden från flertalet egnahemsnämnder ansökningar om bidrag och lån
synas komma in till nämnderna i oförminskad omfattning, torde anledning
icke finnas att för budgetåret 1942/43 räkna med mindre medelsåtgång än
under innevarande budgetår (under förutsättning att anslag finnas till förfogande)
.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att besparingsberedningen i en
till socialdepartementet den 20 april 1942 inkommen — i det föregående
omnämnd — promemoria angående den statliga låne- och understödsverksamlieten
för bostadsbyggande på landsbygden framlagt vissa yttranden och
förslag rörande den här ifrågavarande verksamheten. Efter att ha lämnat en
redogörelse för den statliga låne- och bidragsgivningen på förevarande område
anför beredningen — såvitt nu är i fråga — väsentligen följande. (Då
något anslag för s. k. lantarbetarbostadslån icke erfordras för nästa budgetår,
har jag icke ansett det behövligt redogöra för beredningens förslag i detta
hänseende.)

Besparingsberedningen vill till en början vitsorda behovet av att bostadsstandarden
å landsbygden upphjälpes för dem som i detta hänseende lia det
sämst ställt. För alt bedöma, i vilken utsträckning staten härvidlag bör ekonomiskt
stödja förbättringssträvandena, måste givetvis beaktas det å landsbygden
befintliga ej obetydliga klientelet med utomordentligt dåliga bostäder.
En höjning av bostadsstandarden synes härvid motiverad ej minst såsom ett
led i strävandena att kvarhålla befolkningen å landsbygden. I detta sammanhang
får ej heller förbises, alt de under senare tiden höjda byggnadskostnaderna
i väsentlig mån bidragit lill att försvåra möjligheterna för att
uppehålla landsbygdens bostadsbestånd.

Örn sålunda flera omständigheter tala för en viss stödverksamhet å före

32

Kunell. Maj:ts proposition nr 320.

varande område, kunna å andra sidan starka skäl andragas för återhållsamhet.
Särskilt anser sig beredningen böra framhålla vikten av att denna stödverksamhet
ej får sådana konsekvenser att de orimligt höga byggnadskostnaderna
därigenom konserveras eller ökas. I sådant fall kommer nämligen utvecklingen
mer och mer att tendera därhän att all byggnadsverksamhet å
landsbygden blir beroende av statens stöd. Då jordbruket som näring med
gällande salupriser å jordbrukets produkter omöjligen kan förränta och
amortera nuvarande kostnader för erforderliga byggnader och en allmän subvention
för näringens byggnadsbehov ej gärna kan tänkas förekomma, måste
i första hand byggnadskostnaderna nedbringas.

En direkt påverkande faktor i förevarande hänseende är det statsfinansiella
läget. Givet är, att man under nuvarande situation icke kan ställa samma
anspråk på statsbidrag som tidigare. I synnerhet måste detta gälla en
verksamhet som förevarande, vilken har till syfte en viss böjning av levnadsstandarden.
Då å andra områden en sänkt standard anses ofrånkomlig, förmenar
nämligen beredningen, att även å detta område varsamhet bör iakttagas.
På detta liksom på andra områden måste gälla, att mycket av vad staten
ansett sig lia råd med tidigare nu får anstå.

Även andra skäl än som betingas av sparsamhetskravet tala enligt beredningens
uppfattning för att bostadsförbättringsverksambeten hålles inom relativt
snäv utgiftsram. Begränsningen av tillgängliga medel bidrager nämligen
till att återhållsamhet iakttages vid bidragstilldelningen. 1 motsatt fall kan
riskeras, att fördelningen sker med mindre varsamhet. Vidare synes kunna
ifrågasättas, örn det med hänsyn till de understödsberättigade själva är riktigt
att i nuvarande prisläge genom statsunderstöd stimulera tillkomsten av nya
byggnadsföretag, som trots subventionen bli ganska betungande att förränta.
Det torde i stället vara lämpligare att begränsa verksamheten till att avse de
mest angelägna behoven.

Vid anslagstilldelningen har hittills stor hänsyn tagits till arbetsmarknadspolitiska
förhållanden. Beredningen anser sig icke böra göra annat uttalande
härom än att, därest en sänkning i byggnadskostnaderna kan åstadkommas,
detta i hög grad skulle befrämja byggenskapen å den fria marknaden och
därigenom direkt minska behovet av statligt ingripande.

I detta sammanhang anser sig beredningen även böra framhålla nödvändigheten
av att erforderlig varsamhet i stödverksamheten iakttages redan
under innevarande budgetår. k

Inom beredningen har övervägts, huruvida en närmare granskning av den
egentliga bostads)örbeittringsverksamheten skulle kunna föranleda till åtgärder
i syfte att minska medelsåtgången. Denna verksamhet har haft en ganska
betydande omfattning. Till belysande härav kan framhållas, att förbättringsbidrag
intill maj månad 1941 beviljats i sammanlagt omkring 70,000 fall.
Varje lämnat förbättringsbidrag har i genomsnitt icke ens uppgått till 1,000
kronor. Med hänsyn till verksamhetens omfattning lärer en mera ingående
granskning av densamma svårligen låta sig göra. Att allenast verkställa vissa
stickprov genom beredningens försorg torde sakna större betydelse.

Örn beredningen sålunda icke ansett sig böra verkställa en närmare granskning
av själva verksamheten, förutsätter beredningen emellertid — icke minst
med hänsyn till ojämnheten i handhavandet olika egnahemsnämnder emellan
— att egnahemsstyrelsen utövar effektiv kontroll över verksamhetens fortsatta
bedrivande särskilt i syfte att åvägabringa en minskning i medelsåtgången.

För beredningen framträder det som önskvärt, att de egentliga bostadsförbättringsbidragen
fortfarande komma att utgå. Under hänvisning till det förut
anförda synes det emellertid skäligt att i allmänhet begränsa verksamheten till

Kuno!. Majlis proposition nr 320.

33

en årlig utgiftsram av omkring 4,000,000 kronor. En ytterligare begränsning
av denna verksamhet förmenar beredningen icke böra tillgripas förrän i sista
hand. Med hänsyn till påräknad reservation vid detta budgetårs slut skulle någon
anvisning för ändamålet för nästa budgetår enligt beredningens uppfattning
ej erfordras.

Ifråga örn nybyggnadslån och förbättringslån bör jämväl försiktighet iakttagas
från statsmakternas sida vid medelstilldelningen. Enligt vad egnahems-,
styrelsen uppgivit, förefinnes vid slutet av innevarande budgetår sannolikt
sådana reservationer, att nya anslag för nästa budgetår för ändamålen synas
överflödiga.

Slutligen vill beredningen framhålla, att en viss besparing också torde kunna
åstadkommas genom rationalisering i administrativt hänseende av ifrågavarande
verksamhet. Beredningen har nämligen uppmärksammat, att det för
närvarande finnes en mångfald låne- och bidragsformer, som ha till syfte att
underlätta för mindre bemedlade och obemedlade att förvärva egnahem eller
vidtaga förbättringar å dessa. Det må också erinras, att riksdagens revisorer
i sin berättelse (sid. 175—180) om den år 1941 verkställda granskningen av
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
funnit det önskvärt, att den statliga låne- och bidragsverksamheten för egnahems-
och bostadsändamål göres till föremål för utredning i syfte att ernå en
rationalisering. Härvid bör — enligt revisorernas uttalande —- även särskilt
uppmärksammas möjligheterna att göra verksamhetsgrenarnas organisation
mera likformig. Beredningen vill för sin del ansluta sig till detta av riksdagens
revisorer uttalade önskemål.

I anslutning till vad sålunda anförts har besparing sberedningen förordat sådan
inskränkning av verksamheten på förevarande område, att den årliga medelsåtgången
kommer att uppgå till högst följande ungefärliga belopp, nämligen
för förbättringsbidrag 4 miljoner kronor samt för nybyggnadslån och
förbättringslån tillhopa 5 miljoner kronor.

Mot vad besparingsberedningen i promemorian anfört och föreslagit har
reservation anmälts av beredningens ordförande, statsrådet Wigforss, samt en
ledamot (herr Löwbeer).

över besparingsberedningens promemoria, såvitt nu är i fråga, ha infordrade
utlåtanden avgivits av statskontoret och egnahemsstyrelsen.

Statskontoret säger sig lia funnit de av besparingsberedningen framförda
synpunkterna och motiven för en begränsning av och sparsamhet med förevarande
stödverksamhet värda allt beaktande. Det arbetsmarknadspolitiska
läget, de olösta avtalsfrågorna för landsbygdens byggnadsarbetare samt
bristen på viss material utgöra enligt statskontorets mening ytterligare skäl
för återhållsamhet i denna verksamhet.

Huruvida den av beredningen förordade nedskärningen av medelsanvisningen
är möjlig att genomföra med hänsyn till de mest framträdande behoven
av bostadsförbättring anser sig statskontoret icke kunna på grundval
av den föreliggande utredningen avgöra.

Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande, såvitt nu är i fråga, anfört väsentligen
följande.

Styrelsen vill till en början vitsorda besparingsberedningens uttalanden, att
behov föreligger av att bostadsstandarden å landsbygden upphjälpes för dem

Bihang till riksdagens protokoll /942. 1 sami. Nr 320.

34

Kunni. Majlis proposition n/ 320.

som i detta hänseende lia det sämst ställt, Ulff vid utmätandet av statens ekonomiska
stöd åt förbättringssträvandena måste beaktas det å landsbygden befintliga
ej obetydliga klientelet med utomordentligt dåliga bostäder samt att en
höjning av bostadsstandarden synes motiverad ej minst såsom ett led i strävandena
att kvarhålla befolkningen å landsbygden.

Styrelsen kan också ansluta sig till beredningens åsikt örn önskvärdheten
av att byggnadskostnaderna på landsbygden nedbringas.

Däremot kan styrelsen ej följa beredningen, då denna anser stegringen av
byggnadskostnaderna utgöra skäl för återhållsamhet i fråga örn statens stödverksamhet
på förevarande område. Det torde vara allmänt känt, att bostadsförhållandena
på landsbygden under lång tid försummats, så att där föreligger
ett starkt, ackumulerat behov av förbättringsåtgärder. Visserligen kunna
de höga byggnadskostnaderna med fog göra den enskilde tveksam, huru lian i
framtiden skall kunna förränta sådant upplånat kapital, som han investerar i
ett byggnadsföretag. Men just detta synes motivera — för att ej byggnadsverksamheten
skall helt stoppas upp på landsbygden — att staten genom subvention
minskar den framtida förräntningskostnaden. Det synes för övrigt
icke möjligt att nedbringa byggnadskostnaderna genom att förbättringen av
de sämst ställdas bostadsförhållanden inbiberas Något sådant vore ej heller
rimligt. Möjligheterna att nedbringa byggnadskostnaderna måste sökas på andra
vägar. I förevarande sammanhang får styrelsen hänvisa till att de höga
byggnadskostnaderna kunna anses lia varit orsaken till den mycket långtgående
subvention av liostadsbebyggelsen i städerna, varom förslag nyligen förelagts
riksdagen.

För styrelsen står det klart, att det enda bärande skälet emot ett effektivt
stöd åt bostadsförbättringsverksamheten från statens sida måste ligga i hänsynen
till statens finansiella resurser. Styrelsen är helt på det klara med att
hänsyn måste tagas till dessa, då det gäller att utmäta omfattningen av statens
stöd åt bostadsförbättringsverksamheten.

Det ankommer icke på styrelsen alt bedöma, huru långt ifrågavarande
stödverksamhet behöver skäras ned med hänsyn till det statsfinansiella läget.
Med avseende å den jämförelse mellan olika utgiftsbehov, som måste föregå
en sådan nedskärning, får styrelsen emellertid hävda, att förbättringen
av landsbygdens bostäder utgör ett ändamål, som både ur social, befolkningspolitiska
och hygieniska synpunkter bör sättas mycket långt framme i raden
av önskvärda statliga åtgärder. Med anledning av beredningens uttalande.
att bostadsförbättringsverksamheten har till syfte en viss höjning av levnadsstandarden,
medan å andra områden en sänkt levnadsstandard anses
ofrånkomlig, bör framhållas att den måttliga förbättring av bostadsförhållandena,
varom här är fråga, endast hänför sig till de sämst ställda i samhället.
En inhibering av bostadsförbättringsverksamheten skulle också avbryta
de strävanden att i bostadshänseende göra landsbygden mera jämbördig
med städerna, som ifrågavarande verksamhet i viss mån innebär.

De statliga stödåtgärderna för bostadsförbättringen böra emellertid icke endast
jämföras med utomliggande utgiftsbehov. De olika formerna böra även
avvägas sinsemellan för vinnande av största möjliga nytta av de medel, som
anvisas för ändamålet.

I fråga om de barnrika familjernas bostadsförsörjning biträder styrelsen
beredningens uppfattning, att verksamheten bör, i den mån byggnaderna uppföras
å landsbygden, överflyttas till egnahemsorganisationen, varigenom större
enhetlighet mellan olika slag av understöd å hithörande område erhålles.

Vad härefter angår den egentliga bostadsförbättringsverksamheten har beredningen
bland annat förutsatt, att egnahemsstyrelsen utövar effektiv kontroll
över verksamhetens fortsatta bedrivande särskilt i syfte att åvägabringa

Kungl. Mcij.ts proposition ni 320.

35

en minskning i medelsåtgången. Med anledning härav får styrelsen framhålla,
att styrelsen genom sin kontroll är angelägen trygga, att anvisade medel
på bästa sätt främja det med bostadsförbättringsverksamheten förenade
syftet. 1 detta sammanhang bör emellertid uppmärksammas, att det synes
tveksamt om verksamhetens syfte bäst främjas av en sådan nedpressning av
bidrags- och lånebelopp, att förbättringsarbetenas kvalitet blir lidande.

Vad beredningen uttalat om önskvärdheten av en rationalisering i administrativt
hänseende av ifrågavarande verksamhet föranleder ingen erinran
från styrelsens sida. Styrelsen har tidigare i ett utlåtande med anledning av
riksdagens revisorers uttalanden i samma ämne tillstyrkt en utredning på
förevarande område.

Slutligen får styrelsen beträffande beredningens förslag i fråga om de belopp,
intill vilka bidrag och lån av olika slag årligen böra få utgå, hänvisa till
vad styrelsen ovan anfört rörande den stora betydelsen av förevarande verksamhet.
Styrelsen ifrågasätter lämpligheten av att nu binda verksamhetens
omfattning för framtiden.

Såsom jag i det föregående omtalat avsågos av de för innevarande budgetår
till förbättringsbidrag anvisade medlen 200,000 kronor till rådgivningsverksamhet
i landsbygdens byggnadsfrågor samt ungefär 50,000 kronor till
avlöningar och reseersättningar åt byggnadskontrollanter.

Beträffande rådgivningsverksamheten framlade egnahemsstyrelsen
i skrivelse den 18 november 1941 en organisationsplan. Denna innebar,
att egnahemsstyrelsen och lantbruksförbundets byggnadsförening skulle leda
rådgivningsverksamheten inom var sin del av riket; styrelsen skulle därvid
omhänderha verksamheten inom de fyra nordligaste länen ävensom tills
vidare inom Värmlands och Kopparbergs län, medan byggnadsföreningen
skulle svara för verksamhetens bedrivande inom landet i övrigt. Såsom lokalorgan
skulle styrelsen använda respektive egnahemsnämnder, förstärkta med
byggnadstekniskt utbildad personal; byggnadsföreningen skulle arbeta med
tre centrala kontor i respektive Stockholm, Lund och Vänersborg — varav det
förstnämnda skulle vara huvudkontor — ävensom ett antal över hela verksamhetsområdet
spridda lokalkontor. Muntlig rådgivning förutsattes bli meddelad
kostnadsfritt, byggnadsritningar skulle betalas efter självkostnadspris.

Genom beslut den 30 januari 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t egnahemsstyrelsen
att medverka vid genomförandet av den sålunda föreslagna organisationen.
Till täckande av kostnaderna för verksamhetens bedrivande intill
den 30 juni 1942 skulle egnahemsstyrelsen äga för sin och nämndernas del
använda 75,000 kronor av bostadsförbättringsmedlen; lantbruksförbundets
byggnadsförening skulle av samma anslag erhålla ett belopp av 100,000 kronor,
avsett att täcka vissa vid rådgivningsorganisationens uppbyggnad nödiga
utgifter. Slutligen tillerkändes samfundet för hembygdsvård på vissa villkor
ett anslag av 15,000 kronor, avsett att användas för utarbetande av ritningar
och instruktioner rörande restaurering och sanering av äldre byggnader. Även
sistnämnda belopp skulle utgå av bostadsförbättringsmedel. Tillhopa anvisades
således (75,000 + 100,000 + 15,000) 190,000 kronor för rådgivningsverksamhet
i landsbygdens byggnadsfrågor.

Den i det föregående omnämnda kontrollverksamheten, som

36

Kungl. Maj:ts proposition ni 320.

under de sistförflutna budgetåren bedrivits av fyra hos egnahemsstyrelsen
anställda byggnadskontrollanter, har under loppet av detta budgetår omorganiserats.
I skrivelse den 15 januari 1942 framlade egnahemsstyrelsen
förslag härom. Förslaget innebar anställande av tillhopa 12 kontrollanter,
varav 9 avsågos för de sju nordligaste länen (Västerbottens och Norrbottens
län skulle, förutom en årsanställd kontrollant, under sju månader av
året få anlita ytterligare var sin kontrollant). Kontrollanterna skulle utföra
stickprovsundersökningar och efterbesiktningar för egnahemsnämndernas
räkning och på samma gång instruera de kommunala organen och den byggande
allmänheten. Därjämte skulle kontrollanterna, som en betydelsefull
uppgift, ha att medverka till att väcka kommunernas intresse för att själva
vidtaga åtgärder för den mera fortlöpande kontrollen på byggnadsplatserna.
Kostnaderna för nu ifrågavarande 12 kontrollanter beräknades intill utgången
av budgetåret komma att uppgå till omkring 45,000 kronor. — I
enlighet med ett av egnahemsnämnden i Västernorrlands län framlagt förslag
ansåg sig styrelsen vidare böra föreslå inrättande försöksvis av en
speciell kontrollverksamhet över den statsunderstödda byggnadsverksamheten
i sagda län. I avbidan på att länets kommuner själva löste frågan om
byggnadskontrollen borde sålunda staten åtaga sig att hos ifrågavarande
egnahemsnämnd anställa fyra extra kontrollanter, vilka skulle vara verksamma
och bosatta inom var sitt distrikt. (Den i det föregående omnämnde
byggnadskontrollanten för Västernorrlands län skulle fungera som förman för
de fyra extra kontrollanterna.) Kostnaderna för ifrågavarande fyra kontrollanters
avlöningar och resor beräknades för tiden intill budgetårets utgång
komma att uppgå till cirka 15,000 kronor; härav torde dock hälften kunna
påräknas bli återbetalt från vederbörande kommuner. Med frånräknande av
cirka 25,000 kronor, som kvarstod å ett åt styrelsen för kontrollverksamhet
tidigare anvisat belopp om 36,500 kronor, uppskattade styrelsen de ytterligare
medel, som för återstoden av budgetåret erfordrades till i runt tal (45,000 +

15,000 — 25,000) 35,000 kronor.

Med bifall till vad egnahemsstyrelsen föreslagit medgav Kungl. Maj:t genom
beslut den 6 februari 1942, att styrelsen skulle för ifrågavarande ändamål
få använda 35,000 kronor av bostadsförbättringsmedel; Kungl. Maj:t
förklarade tillika, att styrelsen skulle utan hinder av vad som beslutats rörande
användningen av ett tidigare för byggnadskontroll anvisat belopp om
36,500 kronor få använda även återstoden av dessa medel till kontrollverksamhet
enligt styrelsens nya förslag.

Sammanlagt ha således för innevarande budgetår (36,500 + 35,000) 71,500
kronor av bostadsförbättringsmedel avsetts för kontroll över den statsunderstödda
byggnadsverksamheten.

I skrivelse den 9 april 1942 har egnahemsstyrelsen framlagt beräkningar
rörande kostnaderna för rådgivnings- och kontrollverksamheten under nästkommande
budgetår. Styrelsen anför härom bland annat följande.

Rådgivningsverksamhet har igångsatts i enlighet med den i januari 1942
fastställda planen och några nya synpunkter ha icke framkommit, som kun -

Kungl. Majlis proposition nr 320.

37

nät ge egnahemsstyrelsen och lantbruksförbundets byggnadsförening anledning
att nu föreslå ändring av rådgivningens organisation.

Årskostnaderna för den del av rådgivningsorganisationens verksamhet, som
handhaves av egnahemsnämnderna i Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län lia i bilaga till egnahemsstyrelsens
skrivelse i ämnet den 18 november 1941 beräknats till
131,600 kronor. Därest byggnadsverksamhetens omfattning icke väsentligt
kommer att ökas under nästkommande budgetår, räknar egnahemsstyrelsen
med, att detta belopp skall visa sig vara tillräckligt för bedrivande
av byggnadsrådgivning i avsedd omfattning inom ifrågavarande län. Styrelsen
finner det dock angeläget, att vid en eventuell uppgång i byggnadsverksamheten
det ökade behovet av arbetskrafter inom rådgivningsorganen
skall kunna tillgodoses.

flandhavandet av byggnadsrådgivning i den omfattning, som möjliggjorts
genom den nya organisationens tillkomst, har självfallet tillfört egnahemsstyrelsens
byggnadskontor nya arbetsuppgifter, för vilkas genomförande
medel icke kunna disponeras inom ramen av styrelsens avlönings- och omkostnadsanslag.
Egnahemsnämndernas byggnadsrådgivande verksamhet har
ännu icke pågått så lång tid, att erfarenheter vunnits om, i vilken utsträckning
ytterligare arbetskrafter i detta sammanhang bliva erforderliga hos egnahemsstyrelsen,
varför styrelsen avser att längre fram inkomma med preciserad
framställning i detta avseende.

Med utgångspunkt från det till 131,600 kronor beräknade anslagsbehovet
för vissa egnahemsnämnders byggnadsrådgivande verksamhet och med hänsyn
tagen till dels möjligheterna av ökat behov av arbetskrafter hos dessa
nämnder genom uppgång i byggnadsverksamheten dels behovet av särskilda
arbetskrafter vid egnahemsstyrelsens byggnadskontor anser sig styrelsen böra
uppskatta det belopp, som kan komma att behöva tågås i anspråk för egnahemsorganens
byggnadsrådgivande verksamhet under budgetåret 1942/43,
till 175,000 kronor.

Egnahemsstyrelsen vill också i detta sammanhang upptaga till behandling
frågan örn ytterligare statsanslag för den byggnadsrådgivande verksamhet,
som bedrives av lantbruksförbundets byggnadsförening. I skrivelse den 13
december 1941 har egnahemsstyrelsen anfört, att förutom de kostnader, som
direkt äro att hänföra till det löpande rådgivningsarbetet, föreningen hade
att vidkännas utgifter för verksamhetens upporganiserande och utbyggnad.
Dessa utgifter avsåge bland annat inventarieanskaffning till de nya avdelningskontoren,
utbildning av lämpliga arbetskrafter samt uppläggning av
standardritningar. Såväl egnahemsstyrelsen som föreningen ansåge det önskvärt
att dylika utgifter icke på samma sätt som kostnaderna för det löpande
arbetet behövde gäldas av medel, som i form av arvoden skulle uttagas av
beställarna. Genom Kungl. Maj:ts beslut, att för innevarande budgetår ett bidrag
å 100,000 kronor finge utanordnas till föreningen har också detta kunnat
beaktas vid utarbetande av taxor för verksamheten.

Upprättandet av organ för lantbruksförbundets byggnadsförenings verksamhet
har fortskridit programenligt och föreningen beräknas i och med
innevarande år komma att förfoga över 3 centralkontor och 15 lokalkontor i
olika delar av landet. Del har emellertid visat sig, att hittills utanordna! bidragsbelopp
av 100,000 kronor icke kommer alt förslå till att, jämte av föreningen
på annat sätt disponerade medel, täcka kostnaderna för upporganiserandet
av verksamheten. Då egnahemsstyrelsen anser staten böra i all erforderlig
utsträckning medverka till att ifrågavarande organisation göres i
möjligaste mån effektiv, finner sig styrelsen böra förorda, all ett ytterligare
anslagsbelopp av 100,000 kronor tilldelas föreningen.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

Slutligen får styrelsen, utgående från afl genom egnahemsorganen fortsättningsvis
bör bedrivas kontroll över den statsunderstödda byggnadsverksamheten
på landsbygden i sådan omfattning, som framgår av Kungl. Maj:ts
brev den 6 februari 1942, uppskattningsvis angiva årskostnaderna för denna
kontrollverksamhet till 150,000 kronor, varvid hänsyn tagits till att riksdagen
kan väntas inom kort besluta örn någon höjning av nu utgående traktamentsersättning.

Egnahemsstyrelsen har i enlighet härmed föreslagit, att av det anslag
till förbättringsbidrag, som må komma att anvisas för budgetåret 1942/43,

275.000 kronor avses till rådgivning i landsbygdens byggnadsfrågor samt

150.000 kronor till kontroll över den statsunderstödda byggnadsverksamheten
på landet.

En ledamot av egnahemsstyrelsen, byråchefen Ericsson, har anfört skiljaktig
mening och därvid uttalat bland annat följande.

För min del kan jag ej alls biträda den uppfattning om egnahemsorganisationens
uppgifter på bvggnadsområdet, som ligger till grund för föreliggande
framställning. Till egnahemsorganisationens naturliga uppgifter
hör bidrags- och långivningen till bostadsförbättring. Detta betyder emellertid
icke, att egnahemsorganisationen också behöver ansvara för det tekniska
handhavandet av de byggnadsarbeten, som understödjas med lån eller bidrag.
Rådgivningen i byggnadsfrågor —- och naturligtvis än mer handhavandet
av byggnadsverksamhet — kan organiseras utan att staten lägger
sig ombord med dessa uppgifter. Enligt min mening kan landsbygdens föreningsrörelse
med fördel taga byggnadsrådgivningsverksamheten om hand,
liksom även materialinköp i viss omfattning. Sveriges lantbruksförbund
har i medvetande härom tagit initiativet till att i anslutning till föreningsrörelsen
skapa en organisation för rådgivning i landsbygdens byggnadsfrågor.
En sådan organisation har även ur den synpunkten ett företräde framför en
statlig verksamhet, som en landsbygdens egen organisation — samtidigt
som den i likhet med statsverksamheten icke är inriktad på företagarvinst
— kan bygga* på den praktiska erfarenhet om jordbrukets byggnader och de
ekonomiska förutsättningarna för bebyggelsen, som finnas inom föreningsrörelsen.
Tillräckliga skäl torde ej finnas att undantaga Norrland från LBF:s
verksamhet. På grund av vad nu anförts kan jag icke finna önskvärt, att
inom egnahemsorganisationen vidtagas så omfattande anordningar för byggnadsrådgivning,
vilka föreslagits av styrelsens majoritet. I avbidan på att
LBF även övertager byggnadsrådgivningen i Norrland — vilket torde kunna
ske utan nämnvärt uppskov —- torde egnahemsorganisationen även utan
anställande av en vidlyftig tjänstemannastab kunna provisoriskt handhava
byggnadsrådgivning i någon omfattning. Allra minst finner jag tidpunkten
nu vara lämplig att — såsom styrelsens majoritet föreslagit — ett så betydande
år sbelopp som 175,000 kronor anslås till egnahemsorganisationens byggnadsrådgivning.
För styrelsens vidkommande är att märka, att inom styrelsen
redan nu, utom personal för speciella uppgifter, äro anställda tre arkitekter
eller civilingenjörer och två å tre byggmästare eller andra byggnadstekniker.
För min del anser jag för ytterligare byggnadskunskap- inom egnahemsorganisationen
i varje fall icke böra anslås högre belopp än 80,000
kronor för nästa budgetår.

I likhet med styrelsens majoritet anser jag ett ytterligare belopp av 100,000
kronor böra tillerkännas LBF för bestridande av en del av dess kostnader
för upporganiserandet av rådgivningsverksamheten. Härvid torde böra förut -

Kungl. Mcij.ts proposition nr 320.

39

sättas, att föreningen i de län, där föreningen verkar, kan finansiera sitt arbete
utan att egnahemsnämnden belastas med några utgifter härför.

Att ett så stort belopp som 150,000 kronor anslås till kontroll över den
statsunderstödda byggnadsverksamheten på landsbygden kan jag inte tillstyrka.
Ett belopp av 75,000 kronor torde vara tillräckligt för detta ändamål.

Över egnahemsstyrelsens framställning har statskontoret den 25 april 1942
avgivit infordrat utlåtande, vari bland annat anföres.

Vad först angår själva saken, får statskontoret anföra, att i avsaknad
av erforderligt bedömningsmaterial det ställer sig svårt för ämbetsverket
att ingå i närmare prövning av medelsbehovet för ifrågavarande verksamhet
under budgetåret 1942/43. Emellertid vill statskontoret uttala, att det
med hänsyn till rådande statsfinansiella förhållanden icke synes kunna ifrågakomma
att för ofnförmälda ändamål anvisa så betydande summor, som
egnahemsstyrelsens majoritet föreslagit, eller ens så stora belopp, som av reservanten
inom styrelsen angivits. Vad särskilt angår den tilltänkta ökningen
av styrelsens personal för byggnadsrådgivning, vill statskontoret — under
erinran att förstärkning av denna personal icke ifrågasatts i styrelsens
skrivelser den 18 november 1941 samt den 13 december samma år angående
rådgivning i landsbygdens byggnadsfrågor -— anföra, att, då den nya personalorganisationen
vid egnahemsnämderna för rådgivning i de sex nordligaste
länen tillkommit så sent som i januari innevarande år, ytterligare
någon tids erfarenhet rörande såväl behovet överhuvud av statlig medverkan
vid byggnadsrådgivningen som ock omfattningen av hithörande göromål
torde böra avvaktas, innan anställandet av nya arbetskrafter hos styrelsen
kommer i fråga. Ämbetsverket anser alltså, att medel för avlönande av
ökad personal å styrelsens byggnadskontor i allt fall icke bör avses för nästa
budgetår. Statskontoret tillåter sig ock att i detta sammanhang framhålla,
att ett fortsatt understödjande av lantbruksförbundets byggnadsförening
enligt ämbetsverkets mening bör äga rum endast under förutsättning, dels
att fullständig utredning förebringas angående föreningens behov av statsunderstöd,
dels ock att detaljerade föreskrifter meddelas rörande de ändamål,
som med ett eventuellt bidrag skulle tillgodoses.

Vad slutligen beträffar spörsmålet om sättet för anvisande av medel för
omhandlade verksamhet, får statskontoret uttala, att det med hänsyn till
gällande budgettekniska principer och i betraktande av storleken av ifrågakomma
medelsanvisningar icke kan anses lämpligt att för ändamålet taga i
anspråk femte huvudtitelns reservationsanslag till bidrag till främjande av
bostadsbyggande på landsbygden. I stället torde särskilda anslag böra äskas
å nionde huvudtiteln under rubriken »Egnahemsbildning», nämligen
dels — för den händelse förstärkning av arbetskrafterna å egnahemsstyrelsens
byggnadskontor skulle anses nödvändig — till egnahemsstyrelsen för
avlöningar åt nya befattningshavare å byggnadskontoret, dels till egnahemsnämndernas
kostnader för byggnadsrådgivning, dels till samma nämnders
utgifter för byggnadskontrollantverksamhet, dels ock till bidrag till lantbruksförbundets
byggnadsförening.

Slutligen ber jag alt få anmäla en från egnahemsstyrelsen den 19 februari
1942 inkommen framställning, vari styrelsen ifrågasätter en höjning av det
för bostadsförbättringsbidrag nu gällande maximibeloppet. Styrelsen anför
härom bland annat följande.

Då bostadsförbättringsverksamheten igångsattes år 1933, var maximibeloppet
för förbättringsbidrag bestämt lill 1,000 kronor. Sedermera höjdes

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

beloppet år 1938 till 1,200 kronor och år 1939 till 2,000 kronor. Vad angår
den särskilda höjning till 2,500 kronor av bidragets belopp, som medgivits
för innehavare av vissa kronolägenheter, har densamma tillkommit år 1940
och haft sin grund däri, att ifrågavarande lägenhetshavare icke äro.ägare
till lägenheterna och därför i allmänhet ej äro i stånd att lämna den säkerhet,
som förutsättes för erhållande av byggnadslån.

Efter det förbättringsbidragets maximibelopp höjdes år 1939 ha byggnadskostnaderna
stegrats väsentligt. På grund härav synes en ytterligare höjning
av bidragsbeloppet nu motiverad. Genom en sådan åtgärd skulle det underlättas
för många, som med hänsyn till bristande tillgångar ej äro i stånd att
med ett bidrag av 2,000 kronor finansiera ett byggnadsföretag, och som ha
svårt att förränta och amortera ett nybyggnadslån, att med hjälp av ett högre
bidrag, eventuellt kombinerat med något mindre lån, kunna åvägabringa en
förbättring av sina bostadsförhållanden, ökade garantier skulle också skapas
för att icke förbättringen gjordes alltför ytlig, så att snart nog en ny mera
omfattande ombyggnad bleve erforderlig. I detta sammanhang må uppmärksammas,
att även den anordning för en rationell byggnadsrådgivning på
landsbygden, som för närvarande är under utbyggnad, kan för bidragstagaren
— låt vara att han erhåller valuta i form av en bättre bostad — medföra
vissa ökade kostnader för byggnadsarbetets planlösning. En höjning av
det maximibelopp, intill vilket förbättringsbidrag kan lämnas, skulle vidare
medföra en stöt framåt för realiserande av det bostadsförbättringsprogram,
för vilket föregående års riksdag anvisade betydande anslagsbelopp, och
skulle vara ägnat att vid nu rådande fara för bostadsbrist öka tillgången på
användbara bostadslägenheter.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig egnahemsstyrelsen höra
tillstyrka en höjning av maximibeloppet för förbättringsbidrag, förslagsvis
från 2,000 till 2,500 kronor. I anslutning härtill torde motsvarande belopp
för innehavare av nyssnämnda kronolägenheter böra höjas från 2,500 till

3,000 kronor.

Om sålunda föreslagna höjningar komma till stånd, förutsätter styrelsen
emellertid, att de höjda beloppen endast komma till användning i sådana fall,
då nuvarande belopp uppenbarligen icke är tillräckligt.

Departementschefen.

Bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden uppbäres av två motivkomplex,
ett bostadspolitiskt och ett arbetsmarknadspolitiskt. Det bostadspolitiska
syftemålet har trots avsevärd medelsanvisning för ändamålet långt
ifrån kunnat förverkligas; man har tvärtom anledning antaga att ur såväl
social som hygienisk synpunkt väl grundade anspråk på förbättring av
landsbygdens bostäder ännu under avsevärd tid framåt komma att göra sig
gällande. Om sålunda de bostadspolitiska motiven kunna tills vidare betecknas
såsom den konstanta faktorn inom förevarande problem framträder däremot
det arbetsmarknadspolitiska motivkomplexet med varierande styrka.

I en promemoria rörande förevarande verksamhet har besparingsberedningen
såsom begränsande faktorer framhållit det nuvarande statsfinansiella
läget samt de rådande höga byggnadskostnaderna.

En omständighet som i detta sammanhang ytterligare måste beaktas är materialtillgången.

Kungl- Maj.ts proposition nr 320.

il

Såsom jag nyss framhållit torde man kunna utgå från att berättigade krav
på förbättring av landsbygdens bostäder komma att finnas under en ganska
lång tid framåt. Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande över besparingsberedningens
nyssberörda promemoria hävdat, att förbättringen av landsbygdens
bostäder utgör ett ändamål, som ur både sociala, befolkningspolitiska och
hygieniska synpunkter bör sättas mycket långt framme i raden av statliga åtgärder.
Till vad styrelsen sålunda uttalat kan jag ansluta mig. Jag kan för
övrigt knappast finna, att detta styrelsens uttalande står i strid med besparingsberedningens
medgivande, att bostadsstandarden å landsbygden bör
upphjälpas för dem som i detta hänseende ha det sämst ställt; det lär i varje
fall icke kunna existera annat än en gradskillnad mellan ifrågavarande båda
uttalanden.

Vid bedömandet av den lämpliga omfattningen av den statsunderstödda
bostadsförbättringsverksamheten måste, såsom jag nyss påpekat, hänsyn tagas
till läget på arbetsmarknaden. Denna karakteriseras för närvarande av
en på många områden bekymmersam brist på arbetskraft. Det ställer sig naturligt
att avväga behovet av åtgärder för en fortsatt förbättring av landsbygdens
bostäder mot behovet av byggnadsarbeten på andra områden, i vilket
hänseende jag får hänvisa till den tidigare framlagda propositionen angående
åtgärder för främjande av ökad bostadsproduktion m. m. Emellertid måste
ihågkommas vissa särskilda förhållanden, som påverka bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden. Det gäller här ett stort antal spridda företag,
där de olika byggnadsarbetena i allmänhet icke kunna anses innebära mera
omfattande ny- eller ombyggnader. I regel avses bostadsförbättringar av den
omfattning och karaktär att det faller sig naturligt, att de handhavas i icke
ringa utsträckning av ägarna själva även om specialutbildad arbetskraft också
anlitas. När fråga är. om jordbruk vars drift icke bereder brukaren full
sysselsättning kan hans arbetskraft i övrigt tänkas utnyttjad bland annat för
enklare byggnadsarbeten. Ett stort antal dylika brukare ingå bland bostadsförbättringsföretagens
klientel, vilket bland annat belyses därav att de till betydande
del äro att finna inom de norrländska länen och överhuvud taget
skogsbygderna. Av uppgifter, som egnahemsstyrelsen inhämtat från kommunerna
framgår, att fullföljandet av planerade bostadsförbättringsarbeten endast
i ett förhållandevis mycket ringa antal fall ansetts böra uppskjutas på
grund av brist på arbetskraft. Med hänsyn till det nu anförda och till de
särskilda faktorer, som överhuvud taget råda med avseende å arbetsförhållandena
på landsbygden och beskaffenheten av de arbeten, som närmast
komma i fråga vid bostadsförbättringsverksamheten, finner jag läget på arbetsmarknaden
icke i och för sig utgöra binder för att ifrågavarande verksamhet
även under nästa budgetår bedrives i en ganska betydande omfattning.

Besparingsberedningens farhågor att en fortsatt understödsverksamhet på
förevarande område kan vara ägnad att konservera de rådande höga byggnadskostnaderna
kan jag icke dela, och jag måste i likhet med egnahemssly -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

reisen reservera mig mot beredningens uppfattning att man med hänsyn till
kostnadsläget bör inskränka stödgivningen. Om det visar sig, att man till
följd av krisförhållandena tills vidare icke kan påräkna någon sänkning av
byggnadskostnaderna blir enligt mitt förmenande statens stödjande verksamhet
än mer betydelsefull.

Beträffande tillgången på byggnadsmaterial för ifrågavarande verksamhet
torde några allvarliga svårigheter knappast vara att emotse i fråga örn de
båda viktigaste materialen trävaror och cement. Då behovet av byggnadsjärn
är ganska ringa lär försörjningen även i detta avseende kunna tryggas;
däremot kan den knappa tillgången på bland annat rör i vissa fall utgöra ett
hinder för en eljest önskvärd byggnadsverksamhet. Företag, där behovet avsvåråtkomliga
material är ringa, torde därför vid medelstilldelningen böra
givas ett visst företräde; det torde få ankomma på egnahemsstyrelsen att i
samråd med statens industrikommission meddela erforderliga anvisningar i
detta hänseende.

Enligt uppgifter som egnahemsstyrelsen nyligen inhämtat från egnahemsnämnderna
och de kommunala myndigheterna uppgick i maj 1942 värdet av
de icke avslutade byggnadsarbeten för vilka medel beviljats eller kunna förväntas
bli beviljade före den 1 juli 1942, till ganska betydande belopp. Samtliga
nämnder samt cirka 1,800 kommuner redovisa sålunda sammanlagt dylika
arbeten till ett värde av inemot 47 miljoner kronor; härav hänföra sig
ungefär 14 miljoner kronor till företag för vilka bidrag eller lån beviljats redan
före den 1 juli 1941.- Det totala antalet företag uppgick till över 17,000,
av dessa hade drygt 13,000 arbeten ännu icke påbörjats. Ur arbetsmarknadspolitisk
synpunkt innebär detta, att en icke ringa reserv av arbeten finnes för
nästa budgetår. Med beaktande av denna omständighet samt med hänsyn
tagen till materialförsörjningsläget torde behovet av medel, som för nästa
budgetår böra stå till förfogande för bostadsförbättringsverksamhet, kunna
begränsas.

Vad först angår förbättringsbidragen har egnahemsstyrelsen uppgivit, att
av föregående års anslag en reservation å cirka 5 miljoner kronor torde förefinnas
vid budgetårets utgång. Utöver sålunda reserverade medel torde —
bland annat med hänsyn till att från förevarande anslag medel synas böra
utgå till vissa andra ändamål, till vilka jag återkommer i det följande — ett
belopp om ytterligare 5 miljoner kronor böra anvisas. — På de av egnahemsstyrelsen
anförda skälen förordar jag vidare, att bidragets maximibelopp
må höjas till 2,500 kronor respektive, då fråga är om vissa kronolägenheter,
till 3,000 kronor. Därest riksdagen icke motsätter sig den sålunda föreslagna
höjningen torde chefen för jordbruksdepartementet ha för avsikt föreslå
Kungl. Maj:t att vidtaga motsvarande justeringar i fråga om de bidrag, som
avses i kungörelsen angående statsbidrag för fiskarbostäder inom vissa områden
(472/1939).

För nybyggnadslån torde med hänsyn till föreliggande reservationer någ#t
nytt anslag icke erfordras för budgetåret 1942/43.

Kungl. ftlaj:ts proposition nr 320.

43

Efterfrågan på förbättringslån har icke varit så stor som man räknat med.
Tillgängliga reservationer synas därför mer än väl förslå till täckande av medelsförbrukningen
under nästa budgetår.

Jämväl behovet av lantarbetarbostadslån enligt kungörelsen nr 465/1939
torde, enligt vad egnahemsstyrelsen uppgivit, kunna under nästa budgetår
tillgodoses genom anlitande av reservationer. Då något nytt anslag för ändamålet
alltså ej erfordras synas de för dylika lån gällande grunderna fortfarande
böra tillämpas; prövningen av vissa av besparingsberedningen framlagda
ändringsförslag lär med hänsyn härtill kunna anstå.

Liksom under föregående budgetår torde, under förutsättning att riksdagen
ej har något att däremot erinra, av de till bostadsförbättringsbidrag anslagna
medlen vissa belopp böra avses för särskilda ändamål. Jag anser sålunda,
att 300,000 kronor böra reserveras till förbättring av kronolägenheter inom de
sex nordligaste länen samt 100,000 kronor till iordningställande av fiskarbostäder
i enlighet med kungörelsen 472/1939. Det för lantarbetarbostadsbidrag
jämlikt kungörelsen nr 465/1939 erforderliga beloppet under nästa budgetår
kan likaledes skattas till 100,000 kronor.

Jämlikt riksdagens medgivande (skr. nr 448/1941) har vidare under loppet
av detta budgetår vissa belopp av anslaget till bostadsförbättringsbidrag
använts för rådgivnings- och kontrollverksamhet. För bestridande av kostnader
för upporganiserande och drivande av rådgivningsverksamhet under
första halvåret 1942 ha sålunda egnahemsstyrelsen och lantbruksförbundets
byggnadsförening tillerkänts bidrag om sammanlagt 175,000 kronor, varav
föreningen bekommit 100,000 kronor; till kontrollverksamhet har under
samma tid avsetts cirka 60,000 kronor. Då berörda summor inrymma vissa
engångskostnader — i fråga örn de till byggnadsföreningen anslagna medlen
har medelstilldelningen uttryckligen förklarats hänförlig till dylika kostnader
— är jag icke beredd att för rådgivnings- och kontrollverksamhet under
nästa budgetår förorda avsättande av så betydande belopp som egnahemsstyrelsen
föreslagit. För den rådgivningsverksamhet, som bedrives av lantbruksförbundets
byggnadsförening får sålunda ett belopp av 50,000 kronor
anses tillräckligt; endast under förutsättning att ett fortsättande av föreningens
rådgivningsverksamhet skulle allvarligt äventyras bör enligt mitt förmenande
detta belopp kunna något ökas, dock högst till 75,000 kronor. För
att få komma i åtnjutande av understöd bör föreningen framlägga en fullständig
redogörelse för användningen av de hittills anvisade medlen ävensom
uppgifter angående sin nuvarande ekonomiska ställning. Rapporter rörande
rådgivningsverksamheten böra vidare periodiskt ingivas till Kungl.
Maj:t, varjämte statlig revision av föreningens till rådgivningen hänförliga
räkenskaper bör ske, förslagsvis genom egnahemsstyrelsens försorg. Under
dessa villkor anser jag mig kunna förorda, att föreningen jämväl för nästa
budgetår tillerkännes bidrag med det belopp jag nyss angivit; jag förutsätter
.givetvis att föreningen noggrant beaktar en mellan egnahemsstyrelsen och
föreningen i februari 1942 träffad överenskommelse rörande rådgivningsverksamheten.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

Kostnaderna för den av egnahemsstyrelsen ledda rådgivnings- och kontrollverksamheten
under nästkommande budgetår har av styrelsen skattats
till 325,000 kronor, varav 175,000 kronor avsetts för rådgivningsverksamheten.
Sedan jag under hand anmodat styrelsen att söka åstadkomma besparingar
i sina till grund för framställningen liggande kalkyler har styrelsen
framlagt vissa förslag i detta syfte. I fråga om rådgivningen har styrelsen
sålunda efter nedskärningar av vissa arvodes- och resekostnadsposter
ansett sig kunna reducera medelsbehovet till 140,500 kronor; härav avses
17,700 kronor till vissa extra befattningshavare å styrelsens byggnadskontor,
vilka enligt styrelsens bestämda uppfattning måste anses såsom oumbärliga,
därest den lokala verksamheten skall kunna upprätthållas och samarbetet
med landsbygdens byggnadsförening fullföljas. — Beträffande kontrollverksamheten
har styrelsen föreslagit indragande av två kontrollantbefattningar
för södra och mellersta Sverige; medelsbehovet har härvid kunnat begränsas
till 119,500 kronor. Tillhopa har alltså styrelsen till förevarande båda verksamhetsgrenar
äskat ett belopp örn 260,000 kronor.

Då behovet av rådgivning och kontroll på förevarande område är mycket
stort och då de arbeten, som vänta på sitt utförande, representera betydande
värden anser jag mig — i händelse riksdagen ej framställer någon erinran
däremot — böra föreslå Kungl. Majit, att det av styrelsen begärda beloppet
får utgå från det för nästa budgetår till förbättringsbidrag avsedda anslaget.
Jag förutsätter emellertid att de rådgivnings- och kontrollkostnader,
som efter utgången av budgetåret 1942/43 må kunna uppkomma, uppföras
å särskilda anslag; såsom statskontoret påpekat kan det med hänsyn till gällande
budgettekniska principer och i betraktande av storleken av ifrågakomna
medelsanvisningar icke anses lämpligt att för ändamålet taga i anspråk
femte huvudtitelns reservationsanslag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden. Såsom ett provisorium motiverat av att förevarande
verksamhetsgrenar ännu icke vunnit erforderlig organisatorisk stadga torde
den nuvarande anordningen dock kunna försvaras även under nästa budgetår.

Vad slutligen angår räntan å nybyggnadslån, förbättringslån och lantarbetarbostadslån,
som må komma att beviljas under nästkommande budgetår,
förordar jag att denna oförändrat bestämmes till 3.25 procent.

Bidrag till inrättande av pensionärshem.

[Kungörelse den 22 juni 1939 (nr 462) om statsbidrag till anordnande av
pensionärshem, ändrad genom kungörelse nr 941/1939.]

Statsbidrag till anordnande av hem, avsedda för beredande av billiga hyresbostäder
huvudsakligen åt mindre bemedlade åldringar och invalider
kunna på vissa villkor utgå till kommuner eller kommunalförbund eller till
för dylikt syfte godkända allmännyttiga bostadsföretag.

Kungl. Majlis proposition nr 320.

45

Ansökan om statsbidrag till anordnande av pensionärsbostäder skall ställas
till Kungl. Majit.

Beträffande beskaffenheten av de pensionärshem, för vilka bidrag må utgå,
föreskrives, att de skola uppfylla hälsovårdsstadgans krav, vara försedda
med vatten- och avloppsledningar, centralvärme och badrum, där så
kan ordnas inom rimlig kostnad, samt i övrigt inrättas och utrustas så, att
trevnaden och hygienen befordras, det husliga arbetet underlättas och de i
hemmet boende vid sjukdoms- eller olycksfall kunna erhålla tillsyn och
vård.

Lägenheterna i pensionärshemmen skola som regel upplåtas åt personer,
som uppnått 60 års ålder eller utan att hava uppnått denna ålder åtnjuta
pension enligt lagen om folkpensionering eller understöd enligt förordningen
om invalidunderstöd och som kunna antagas vara ur stånd att med egna
medel skaffa sig nöjaktig bostad. Företräde bör givas person, som kan antagas
efter erhållande av bostad i hemmet bli i stånd att försörja sig utan
annat bidrag från det allmänna än pension eller invalidunderstöd.

Hyresbeloppen, inbegripande vatten och värme, äro maximerade till belopp,
som växla efter antalet personer, för vilka lägenheten är avsedd, samt
efter ortens placering i den för folkpensioneringen gällande dyrortsgrupperingen
enligt följande tabell:

Dyrortsgrupp

1......

2......

3......

Lägenhet för

1 person

2—3

4 el. fl.

personer

personer

120

180

210

180

270

315

240

360

420

Statsbidrag utgår med viss, för varje fall bestämd procent av kostnaderna,
dock med uteslutande av kostnader för tomt och ledningar. Procentsatsen
bestämmes med hänsyn till den för de fem senast förflutna kalenderåren genomsnittliga
uttaxeringen per inkomstskattekrona i den kommun, för vilken
hemmet avses, av kommunal-, landstings- och vägskatt med avdrag för
understöd av skatteutjämningsmedel. Bidragsprocenten utgår enligt följande
tabell:

Uttaxering

kronor

Statsbidrag %

Uttaxering

kronor

Statsbidrag %

under 10 .....

................... 15

14—14.99............

............. 30

10-10.99......

................... 16

15—15.99............

............. 36

11-11.99......

................... 18

16—16.99............

............. 43

12—12.99......

................... 21

17 och däröver.......

............. 50

13—13.99......

................... 25

Där särskilda

skäl så föranleda, kan bidragsprocenten bestämmas annor-

lunda.

Bidrag till inrättande av pensionärshem ha hittills anvisats med sammanlagt
4.5 miljoner kronor, varav för innevarande budgetår 3 miljoner kronor.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

I skrivelse den 3 november 1941 har statens byggnadslånebyrå, under hänvisning
till att ett betydande intresse för verksamheten syntes föreligga
bland kommunerna föreslagit, att till bidrag till inrättande av pensionärshem
måtte jämväl för nästa budgetår anvisas ett belopp av 3 miljoner
kronor. — Sedermera har byggnadslånebyrån under hand upplyst, att byrån
från verksamhetens början intill den 15 maj 1942 tillstyrkt ansökningar om
statsbidrag avseende tillhopa omkring 2,300 lägenheter för sammanlagt minst
4,000 pensionärer.

I syfte att erhålla uppgifter angående pensionärshemmens årliga kostnader
ävensom kostnaderna för uppförande av dylika hem har inom socialdepartementet
verkställts vissa undersökningar. Dessa redovisas i bilaga A,
sid. 60—70, till vilken jag torde få hänvisa.

Departementschefen.

Den speciella form för bostadsförsörjning åt åldringar, som representeras
av pensionärshembyggandet, har ännu icke definitivt slagit igenom. Sedan
verksamhetens början ha sålunda icke mera än omkring 90 ansökningar
beviljats; antalet avslagna ansökningar är obetydligt. De pensionärshemsbyggande
kommunerna äro främst att finna bland rikets större städer; endast
ett fåtal mindre städer och landskommuner ha velat engagera sig i bostadsbyggande
av förevarande art. Då denna återhållsamhet från kommunernas
sida delvis torde vara motiverad av en allmän osäkerhet rörande de
för byggande och drivande av pensionärshem erforderliga kostnaderna, har
jag låtit införskaffa vissa upplysningar härom. Dessa ha därefter varit föremål
för statistisk bearbetning, och materialet har sammanställts till de i bilaga
A återgivna tabellerna 1—8, till vilka jag torde få hänvisa.

Vid studium av berörda tabeller böra — såsom för övrigt framhållits i anmärkningar
till desamma — vissa omständigheter beaktas. För det första ha
sålunda avskrivningskostnader icke kunnat inkalkyleras bland de årliga kostnaderna
för pensionärshemmen. Vidare är att märka, hurusom ränteutgifterna
i vissa fall äro anmärkningsvärt låga eller helt saknas, beroende på
att vederbörande kommun kunnat avstå från att för täckande av byggnadskostnaderna
anlita lånevägen; byggnadskostnaderna torde i dylika fall ha
finansierats med fondmedel (t. ex. donationer) eller genom direkt beskattning.
Kommunernas verkliga årskostnader för pensionärshemmen äro därför
i regel något högre än som framgår av utredningen. Av siffrorna i tabell 8
vill det sålunda vid första påseendet förefalla, som om det i allmänhet skulle
ställa sig billigare för en kommun att bereda sina pensionärer bostäder inom
pensionärshem än genom utgivande av hyresbidrag. Att så icke torde vara
förhållandet framgår redan därav, att i själva verket blott ett fåtal kommuner
funnit det med sin fördel förenligt att inrätta pensionärshem. Det faktum

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

47

att de pensionärshemsbyggande kommunerna i allmänhet utmärka sig för
låg kommunal uttaxering samt den omständigheten att den i författningen
inrymda möjligheten att utgiva högre bidrag än normalt i ett pär fall fått
utnyttjas, stärker ytterligare den uppfattning, vartill jag efter de gångna årens
erfarenheter kommit, nämligen att kommuner, vilka ha högre uttaxering eller
vilka icke ha tillgång till fondmedel, i allmänhet finna sig icke böra inrätta
pensionärshem.

Det torde sålunda kunna påstås, att redan under någorlunda normala förhållanden
de nu utgående statsbidragen äro otillräckliga för att framkalla
kommunala initiativ till lösande av pensionärernas bostadsförsörjning. Att
denna brist i reglernas utformning blivit mycket mera kännbar i nuvarande
byggnadskostnadsläge är uppenbart; om någon ändring icke vidtages i
fråga om statsstödet tenderar pensionärshemmet att bli en institution, som
kan förekomma allenast inom kommuner med utpräglat solid ekonomi. Då
inrättandet av pensionärshem enligt min uppfattning är den bästa metoden
att komplettera folkpensioneringen och sålunda tillförsäkra de mindre bemedlade
åldringarna en dräglig tillvaro, anser jag det vara en angelägenhet av
stor vikt att befordra en allmän utbredning av pensionärshemsbyggandet;
för att nå detta mål lär en förbättring av statsstödet bli erforderlig. Den nuvarande
bostadsbristen, vilken på de flesta orter förhindrar utdömande av ur
hälsovårdssynpunkt mindervärdiga bostäder, bör i detta sammanhang jämväl
beaktas; erfarenheten har visat att dylika bostäder ofta bebos av åldringar,
som sakna möjligheter att med sina små resurser bekosta annat än
en dålig bostad.

Det synes sannolikt att en höjning i de nu utgående statsbidragen kommer
att medföra ett ökat pensionärshemsbyggande. En dylik höjning bör i stigande
skala komma de mera skattetyngda kommunerna tillgodo. Med hänsyn
härtill förordar jag, att den för statsbidrag nu gällande tabellen ändras
på följande sätt (med uttaxering förstås, liksom nu är fallet, den för en femårsperiod
genomsnittliga uttaxeringen av kommunal-, landstings- och vägskatt
efter avdrag av skatteutjämningsmedel):

Uttaxering

Statsbidrag

kronor

%

under 10 ......................

15 till

25

10—10.99......................

............... »

1

16 »

27

11—11.99......................

............... »

>

18 >

30

12—12.99......................

............... »

T>

21 »

34

13—13.99......................

>

25 >

40

14—14.99.....................

................ »

>

30 >

48

15—15.99......................

................ »

>

36 »

57

16—16.99......................

........... t

»

43 »

68

17 och däröver.................

................ >

»

50 »

80

De sålunda förordade nya grunderna böra i likhet med lilläggslånen samt
den för bostadsanskaffningslån förordade subventionen kunna i vissa fall tilllämpas
retroaktivi. Jag anser sålunda, att örn särskilda omständigheter tala

48

Kungl. Majis proposition nr 320.

därför de nya bestämmelserna skola kunna tillämpas beträffande pensionärshem,
vars uppförande påbörjats efter den 1 januari 1942.

Vad slutligen angår det för nästa budgetår erforderliga medelsbehovet för
statsbidrag till inrättande av pensionärshem vill jag först upplysa, att under
tiden 1 juli 1941—15 maj 1942 bidrag beviljats till ett sammanlagt belopp
av omkring 1.65 miljoner kronor. Det kan således antagas, att vid budgetårets
utgång en reservation å anslaget kommer att föreligga, uppgående till minst
1 miljon kronor. Därest statsbidraget höjes på sätt jag nyss förordat torde
emellertid medelsåtgången under nästa budgetår komma att avsevärt stiga;
jag anser därför, att för budgetåret 1942/43 ett belopp av 3 miljoner kronor
bör anvisas till bidrag till inrättande av pensionärshem.

Statens byggnadslånebyrå.

Bestämmelser rörande statens byggnadslånebyrå äro meddelade i en för
byrån den 24 november 1933 (nr 683) utfärdad instruktion med däri genom
kungörelser den 28 juni 1935 (nr 437), den 24 mars 1939 (nr 80), den 22 juni
1939 (nr 463) och den 30 december 1939 (nr 942) gjorda ändringar.

Utgifterna för byggnadslånebyråns verksamhet bestridas från ett under
femte huvudtiteln upptaget förslagsanslag till statens byggnadslånebyrå.
Anlaget har för innevarande budgetår uppförts med 53,400 kronor.

Den 2 maj 1941 fastställde Kungl. Majit stat för byrån, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1941/42. Ifrågavarande stat var i huvudsak
överensstämmande med den för sistförflutna budgetår gällande staten.

I det vid propositionen den 9 maj 1941 (nr 251) angående åtgärder för
främjande av ökad bostadsproduktion m. m. fogade statsrådsprotokollet
framhöll jag bland annat, att ett antagande av vissa i propositionen framlagda
förslag komme att medföra en högst väsentlig utökning av byggnadslånebyråns
arbetsuppgifter. Då jag emellertid icke ansåg mig kunna för det
dåvarande framlägga några detaljerade förslag till byråns omorganisation
ifrågasatte jag, att — i händelse riksdagen icke hade något att erinra däremot
— det för budgetåret 1941/42 anvisade anslaget torde få överskridas
med de belopp, som kunde vara erforderliga för att byrån skulle kunna utvidgas
eller omorganiseras i en omfattning, som skapade förutsättningar för
att den på ett snabbt och effektivt sätt skulle kunna handha sina ökade arbetsuppgifter.

Enligt skrivelse den 27 juni 1941, nr 448, lämnade riksdagen medgivande
i enlighet med vad sålunda ifrågasatts.

Sedan med hänsyn till byråns ökade arbetsbörda ytterligare personal anställts
enligt vissa av Kungl. Majit under sommaren 1941 lämnade medgivanden,
fastställde Kungl. Majit den 26 september 1941 — med upphävande
av förutnämnda den 2 maj 1941 fastställda stat jämte tillhörande bestämmelser
— en ny stat för byrån, att tillämpas tills vidare under tiden den
1 oktober 1941—den 30 juni 1942. Utgifterna under denna tid beräknades
till 91,125 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

49

Då byråns behov av arbetskraft visade sig icke kunna tillfredsställas inom
ramen för ifrågavarande den 26 september 1941 fastställda stat har densamma
den 27 februari 1942 upphävts och ersatts med nya bestämmelser
avsedda att gälla för tiden 1 mars—30 juni 1942. Enligt dessa skulle inom
byrån inrättas en kansliavdelning, bestående av den ledamot i byrån, som
Kungl. Maj:t utsåg till chef för avdelningen, en av Kungl. Maj:t förordnad
sekreterare samt sakkunniga och biträden till det antal, som byggnadslånebyrån
prövade erforderligt.

Vidare skulle hos byrån inrättas en revisionsavdelning, avsedd att biträda
byrån vid dess utövande av ekonomisk kontroll över byggnadsföretag.

Byggnadslånebyrån erhöll vidare bemyndigande att utse dels en ledamot
att vara specialföredragande i juridiska frågor, dels ombudsman att biträda
byrån, dels ock ett antal tillfälliga befattningshavare för tekniska m. fl. göromål.

Följande arvodesbestämmelser fastställdes:

Byggnadslånebyråns ordförande och ledamöter skulle äga uppbära arvoden
med följande månatliga belopp, nämligen ordföranden 300 kronor,
chefen för kansliavdelningen 400 kronor, verkställande ledamoten 400 kronor,
socialföredraganden 800 kronor, den ledamot, som kunde komma att
utses till specialföredragande, 300 kronor samt övriga ledamöter 100 kronor.

Ordföranden och chefen för kansliavdelningen skulle därjämte äga uppbära
ersättning för de löneförmåner av statsmedel, örn vilka de visat sig
ha gått miste under tjänstledighet för uppdragens fullgörande. (Summan
härav torde för tiden 1 mars—30 juni 1942 kunna skattas till omkring 5,000
kronor.)

Sekreterarens arvode bestämdes till 1,000 kronor i månaden.

Byggnadslånebyrån bemyndigades vidare att för nyssangivna tid utgiva
ersättningar med högst följande belopp, nämligen till sakkunniga 10,000
kronor, till föreståndaren för revisionsavdelningen 3,200 kronor, till ombudsmannen
3,000 kronor samt till övriga tillfälliga befattningshavare
41,200 kronor.

Till omkostnader skulle byrån vidare under samma tid äga disponera tillhopa
högst 15,000 kronor.

Sammanlagt ställdes alltså ett belopp om högst 91,000 kronor till byråns
förfogande för bestridande av de med dess verksamhet under tiden 1 mars—
30 juni 1942 förenade kostnaderna.

I skrivelse den 11 maj 1942 har statens byggnadslånebgrå framlagt beräkningar
rörande byråns medelsbehov för nästkommande budgetår. Byrån
uppskattar det erforderliga beloppet till 456,800 kronor i enlighet med föl -

jande statförslag.

A. Avlöningar: Kronor

1. Månadsarvoden åt ordförande och ledamöter ................ 28,800

2. Ersättningar till ordföranden och kanslichefen för mistade av löningsförmåner

av statsmedel, förslagsvis ................ 15,000

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 320. 1

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

Kronor

3. Ersättningar till kanslipersonal .......................... 300,000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ........ 47,000

5. Ersättningar å 500 kronor till två revisorer.................. 1,000

B. Omkostnader:

1. Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsvis........ 15,000

2. Expenser, förslagsvis .................................... 40,000

3. Publikationstryck, förslagsvis ............................ 10,000

I anslutning härtill anföres följande.

De i staten ingående^beloppen äro approximativt beräknade; det är förenat
med speciellt stora svårigheter att för närvarande förutse de nya uppgifter,
som kunna möta byrån under det kommande budgetåret och byråns därav
föranledda behov av arbetskraft.

Beträffande arbetskraften har byrån ej kunnat till fullo utnyttja de möjligheter
till utförande av vissa arbetsuppgifter, som öppnat sig därigenom
att Kungl. Maj:t för tiden den 1 mars—1 juli 1942 till byråns förfogande ställt
ökade avlöningsanslag. Anledningen härtill är att byrån ej kunnat anskaffa
de lokalutrymmen, som nyanställd personal skulle ha påkallat. De knappa
lokalutrymmena inverka redan nu menligt på det arbete, som kan utföras
av byråns personal.

Å den sociala avdelningen utföra fem personer sitt arbete i samma rum,
vilket dessutom är expedition för allmänheten och genomgångsrum mellan
avdelningens övriga rum.

I tertiärlåneavdelningens expeditionslokal utföra fyra personer sitt arbete.
I ett genomgångsrum å denna avdelning äro två personer placerade.

Sekreteraren delar rum med två andra personer, och detta rum är även
expeditionslokal, då ärenden här mottagas för registerföring. Då det ej låter
sig göra att i detta ram inrymma ännu en person, har kanshavdelningen
ej kunnat anställa något skrivbiträde.

Att den tekniska avdelningen är förlagd till andra lokaler än byråns övriga
avdelningar försvårar byråns interna arbete.

Förslagen för de olika delposterna har byrån beräknat sålunda.

A. 1. Månadsarvode till: ordföranden 300, verkställande ledamoten 400,
socialföredraganden 800, kanslichefen 400, specialföredraganden i sådana
ärenden, som kräva juridisk insikt 300, vardera av två övriga ledamöter
100 = 2,400 kronor för månad och 28,800 kronor för år.

A. 2. Kansbchefens mistade avlöningsförmåner av statsmedel uppgå f. n.
till 1,225 kronor för månad eller 14,700 för år. Tidigare har i staten såsom
ersättning till ordföranden för mistade avlöningsförmåner förslagsvis upptagits
400 kronor. Byrån har med ledning av dessa belopp beräknat ifrågavarande
delpost till i runt tal förslagsvis 15,000 kronor.

A. 3. Byrån har här till en början räknat med den nuvarande personalen
och smärre lönejusteringar till denna samt den nyanställning av personal,
som bör komma till stånd så snart erforderliga lokalutrymmen kunna erhållas.
I detta sammanhang vill byrån anmäla, att byrån innevarande månad
lyckats erhålla utvidgat utrymme för den tekniska avdelningen i Vasagatan
4, varför ytterligare två ingenjörer och en värderingsman komma att anställas
inom den närmaste tiden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

51

Med angivna beräkningssält bär byrån uppskattat de månatliga kostnaderna
för kanslipersonalen enligt följande: den tekniska avdelningen 10,500,
tertiärlåneavdelningen 3,000, sociala avdelningen 2,550, kansliavdelningen
2,150, ombudsmannaavdelningen 1,375 och revisionsavdelningen 1,200. För
år räknat utgör denna summa 249,300 kronor.

Härtill böra läggas kostnader för den ytterligare utökning av personalen,
som kan visa sig erforderlig och för mera tillfällig personal. Den avdelning,
som är svårast att bedöma i detta avseende, är den tekniska. Att utöver tidigare
omnämnd arbetskraft den tekniska avdelningen torde komma att
behöva ytterligare personal är troligt. Förslagsvis kan kostnaden härför upp
skattas till 2,000 kronor i månaden (4 ingenjörer eller arkitekter med 500
i månaden). Därjämte kan förutses, att behov kommer att yppa sig att anställa
förslagsvis fyra resande kontrollanter, som ute i orterna skulle inspektera
byggnadsföretagen. Avlöningen för dessa torde ävenledes kunna
beräknas till omkring 500 kronor i månaden. Därtill komme resekostnadsoch
traktamentsersättningar. Slutligen överväger byrån, om det skulle kunna
anses lämpligt att anställa en resekonsulent, som kunde utöva upplysningsverksamhet
i frågor berörande bostadsförsörjningsverksamheten.

Med dessa utgångspunkter uppskatter byrån beloppet till ersättningar till
kanslipersonal till sammanlagt 300,000 kronor.

A. 4. Ersättning till byråns sakkunniga utgår för närvarande med 2,150
kronor för månad. För justering i dessa ersättningar beräknar byrån ytterligare
250 kronor i månaden. Därjämte bör anställas en sakkunnig assistent
åt arkitekten, förslagsvis å halvtid med 400 kronor i månaden.

Under denna delpost har även beräknats ersättning åt tillfälliga experter,
som byrån bär behov av att anlita. Därvid har förslagsvis beräknats 5,000
kronor för år åt en (eller flera) arkitekter för att utarbeta vissa typritningar,
bor anlitande av revisionsexpertis beräknar byrån likaledes 5,000 kronor för
ar. Visserligen är det avsett, att lånesökande själv skall bära kostnaderna för
revision, som påkallas av byrån, men revisionsavdelningen torde likväl kom™a
att 1 vJssa Kall behöva biträde av experter ute i landet för undvikande av
de okade kostnader, som torde bliva följden, om personal från revisionsavdelningen
företaga resor ute i landet. För erforderlig expertis till byråns tekniska
avdelning for granskning av värmeanläggningar och elektriska anläggningar
m. m. beräknas ungefär 300 kronor i månaden

Med dessa grunder har byrån uppskattat beloppet för kostnader åt expertei
och sakkunniga till 47,000 kronor.

belopp Ersättningar tm två revisorer har byrån upptagit till förut utgående

B. 1. Resekostnads- och traktamentsersättningar lia för tiden 1 mars—
30 juni upptagits till högst 5,000 kronor. Detta belopp torde komma att betydligt
underskridas. Med hänsyn till den utsträckta rätt att företaga resor

fehrafri 1949yitanSl bcfattmngshavare benoni Kungl. Majlis beslut den 27
lin4,'' res?rna komma «« okas. Därest förut omförmälda re sek

ontrollanter och resekonsulent skulle komma att tillsättas, komma resekostnaderna
att an ytterligare ökas.

Det har därför ansetts lämpligt alt i statförslaget för kommande budgetar
upptaga posten resekostnads- och traktamentsersättningar till proportionsvis
samma belopp som av Kungl. Majit beräknats för förenämnda fyra
manader eller till 15,000 kronor. namnoa y a

B. 2. Beträffande de för innevarande budgetår anvisade expenser^ kan
annu ej avgöras, huruvida dessa medel komma all överskridas eller ej. Byrån

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

har nämligen att här röra sig med ej mindre än tre olika stater, fastställda
för olika delar av året. Den senaste gäller för tiden 1 mars—30 juni 1942
och för denna tid har till expenser anvisats ett belopp av högst 10,000 kronor.

Såvitt byrån kunnat fastställa, har för sistnämnda tid till expenser hittills
tagits i anspråk 8,000. Härav utgöra emellertid 2,500 förskottsbetalning för
soliditetsupplysningar. Sådana upplysningar brukar byrån inhämta beträffande
låntagarna. Då priset å upplysningar enligt vad byrån inhämtat inom
kort kommer att höjas (från 2: 50 per styck till 2: 75), har byrån funnit det
fördelaktigt att till det lägre priset försäkra sig örn upplysningar för en tid
framåt. Sistnämnda belopp kan alltså anses till stor del hänföra sig till kommande
budgetår. I övrigt har större delen av expensanslaget använts för inköp
av möbler.

Redan nu må anmälas, att ett överskridande av ifrågavarande anslag å
10,000 kan befinnas ofrånkomligt.

Motsvarande anslagsbehov för nästa budgetår beräknar byrån sålunda: För
möbler och inventarier till omkring 20 nya rum 16,000, för telefon 7,000
(abonnemangsavgift 1,200 för kvartal, namnanrop 250 för kvartal, jämte interurbana
samtal), för tryckning av blanketter 7,200 (beräknat efter medeltalet
av utgifterna härför under de senast förflutna 10 månaderna), för övriga
expenser såsom lyse, städning, kontorsmaterial, soliditetsupplysningar
m. m. 9,600 (beräknat efter 800 för månad) eller avrundat 17,000 kronor.

Byrån har då kommit till ett belopp av förslagsvis 40,000 kronor.

B. 3. I fråga om publikationstryck har byrån hittills utgivit en upplysningsbroschvr
»Meddelanden nr 1». Denna broschyr trycktes i 2,000 exemplar och
kostnaderna uppgingo till 660 kronor. Skulle en ytterligare upplaga behöva
tryckas i samma antal exemplar, torde kostnaderna härför komma att stanna
vid 340 kronor.

Örn under ett år komma att utgivas tio publikationer av liknande omfattning
som sagda broschyr och i en genomsnittlig upplaga av 4,000 exemplar
kunna kostnaderna för publikationstryck förslagsvis uppskattas till 10,000
kronor.

Då byråns personal numera uppgår till omkring 40 personer och torde
komma att ytterligare ökas, synes det påkallat, att fastare regler för personalens
anställningsförhållanden givas, än vad som nu är fallet. Erinras må,
att exempelvis personalens semester- och sjukledighetsförhållanden äro oreglerade.

Det vore uppenbarligen ändamålsenligt, att byrån erhölle bemyndigande att
utfärda avlöningsreglemente för befattningshavare i byråns kansli, i likhet
med vad som skett beträffande befattningshavare hos statens arbetsmarknadskommission.

En sådan anordning torde förutsätta, att Kungl. Maj:t fastställde en lönePlan
för byråns befattningshavare, indelad i lönegrupper och löneklasser såsom
skett beträffande arbetsmarknadskommissionen.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla en den 26 februari 1942
till socialdepartementet inkommen framställning, vari svenska arkitekters
riksförbund och svenska slöjdföreningen anhålla örn ett statsbidrag å 52,000
kronor för slutförande av en av sökandena påbörjad bostadsutredning.

Till stöd för framställningen anföres väsentligen följande.

. Svenska arkitekters riksförbund och svenska slöjdföreningen erhöllo 1938
inbjudan att med en svensk avdelning deltaga i bostadsutställningen 39 i Helsingfors.
Detta deltagande, som även kom till stånd, fick närmast formen
av en framställning av de i sin art förebildliga åtgärder, som i Sverige vid -

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

53

tagits för de barnrika familjernas bostadsförsörjning och, genom statens
bosättningslån, för främjande av hembildning. Men utställningen ville även
belysa de inom de båda organisationernas verksamhetsområden liggande tekniska
arbetsinsatser, som enligt deras mening fordrades för att göra de statliga
initiativen på dessa områden fullt effektiva. I detta syfte företogos
vissa förberedande utredningar. Medel såväl till dessa som till själva utställningen
erhöllos på enskild väg, genom bidrag främst från WennerGrenska
samfundet, kooperativa förbundet och aktiebolaget Stockholms tomträtttskassa
på tillhopa cirka 30,000 kronor.

Då efter utställningens slut en del av medlen återstod, beslöts med bidragsgivarnas
samtycke, att de påbörjade undersökningarna skulle fortsättas och
utvidgas till att omfatta småbostadens planlösnings- och inredningsproblem,
främst i städernas hyreshus. De resultat, som redan framkommit ur denna
utredning, äro enligt vår mening så värdefulla, att det måste anses som ett
allmänt intresse, att utredningen får tillfälle slutföra sitt arbete i enlighet
med det uppgjorda och i samma bilaga framlagda programmet.

Vi anse detta önskemål särskilt angeläget med hänsyn till den nuvarande
situationen på bostadsmarknaden. Problemet att i nu rådade läge skapa nya
bostäder utan väsentlig höjning av hyresnivån kan, som redan av sakkunniga
framhållits, icke lösas utan vittgående rationaliseringsåtgärder. Dessa
måste, örn de skola bli effektiva, beröra icke blott byggnadsteknik och arbetsorganisation
utan också och kanske i främsta rummet bostadens planlösning
och inredning. Samtidigt har, bland annat i yttranden av socialministern,
framhållits det icke minst ur befolkningspolitisk synpunkt viktiga kravet
på en ökning av smålägenheternas utrvmmesstandard. Örn detta krav
över huvud skall kunna förverkligas under en period av stigande byggnadskostnader,
kan det icke ske utan att genom förbättrade planlösningar bostadens
utrymmen bättre utnyttjas än vad som nu är fallet.

Svenska arkitekters riksförbund har vid flera tillfällen framhållit vikten
av att en god planlösning och teknisk utformning i övrigt av bostaden ställes
som villkor för anslag av allmänna medel till bostadsbyggande och bostadsförbättring,
och svenska slöjdföreningen har för sin del påvisat betydelsen
av att utdelningen av statens bosättningslån förenas med sakkunnig granskning
och rådgivning. Men det är icke tillräckligt att i varje särskilt fall en
dylik prövning äger rum, det måste också för densamma skapas allmängiltiga
normer rörande bostadens planläggning, utrymmesbehov och inredning.

Då fastställandet av dylika normer utgör huvudmålet för den ovan berörda
utredningen, synes det oss just i bostadsfrågans nuvarande läge särskilt
angeläget, att dess arbeten så snart som möjligt kunna fullbordas. En förutsättning
därför är emellertid att utredningen för dessa arbeten, som hittills
till stor del utförts genom frivilliga åtaganden av dess medlemmar, kan anställa
tillräcklig arbetskraft. Svenska arkitekters riksförbund och svenska
slöjdföreningen, som hittills kunnat fullfölja utredningen utan anlitande av
allmänna medel, anhålla därför på ovan anförda grunder att för dess slutförande
erhålla elt anslag av statsmedel på 52,000 kronor.

I en vid framställningen fogad bilaga lämnas vidare bland annat följande
uppgifter rörande undersökningen.

Som sitt mål bär utredningen satt att fastställa allmänna normer för småbostadens
rums- och inredningselement samt dessas sammanställande i olika
lägenhets- och hustyper. Däremot avser den icke att framlägga typplaner, färdiga
att omedelbart omsättas i byggnadsproduktionen. Normerna skulle emellertid
lägga den fasta teoretiska grundval för denna produktion i fråga örn
planlösning och inredning av smålägenheter, som nu saknas, bilda cn objek -

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

tiv utgångspunkt för propaganda och andra aktiva insatser i fråga om en bättre
bostadsförsörjning och en höjd bostadskultur samt tjäna till ledning för
dem som, bland annat vid beviljande av krediter och fördelning av allmänna
medel, ha att granska framlagda byggnadsprojekt. I den mån de omsättas i
praktiken skulle de innebära en höjd bostadskvalitet och en nationalekonomisk
vinst av stora mått.

Utredningen består av tre representanter för vardera av svenska arkitekters
riksförbund och svenska slöjdföreningen, varjämte ytterligare ett antal
personer anlitats. Utredningsarbetet har utförts dels av utredningens egna
medlemmar i form av gemensamma diskussioner och enskilda arbetsåtaganden,
dels av under vissa perioder anställda medarbetare. För specialutredningar
har utredningen samarbetat med ett antal institutioner, organisationer
och enskilda sakkunniga.

Redan på ett tidigt stadium trädde utredningen i samarbete med prisnämnden
för Stockholms stads 1940 utlysta tävling om nya hus- och lägenhetstyper
i syfte att i möjligaste mån nå en samverkan mellan utredningen och
tävlingen. Till grund för den senare lades en av utredningen verkställd preliminär
sammanställning av bostadens funktioner och utrymmesbehov. Utredningen
är för närvarande sysselsatt med en bearbetning av det i tävlingens
första etapp framkomna materialet.

För en undersökning av möbelmarknaden har utredningen trätt i samarbete
med Sveriges möbelhandlares centralförbund, som även bidragit till
publiceringen av en översikt av undersökningens resultat.

Utredningsarbetet har hittills omfattat följande utförda eller ännu pågående
undersökningar:

1. Teoretisk utredning av bostadens funktioner och dess utrymmesbehov.

Studiet av bostadens utrymmesbehov har av principiella skäl utgått icke

från nuvarande rumsenheter och deras användning utan från bostadens tekniska
och mänskliga funktioner och därav framkallade utrymmesbehov och
indelningskrav.

Varje funktion har studerats med hänsyn till sitt behov av fast inredning,
möbler, redskap, förvaringsutrymmen, arbetsytor och friytor. För funktioner
av mera teknisk karaktär, såsom matlagning, diskning och tvätt, har arbetsprocessen
analyserats och funktionsschema uppgjorts. Möbler, redskap och
lösa inventarier av olika slag ha förtecknats och måttsatts. Den normala
förvaringsmängden av matvaror, hus- och köksgeråd, linneförråd och gångkläder
har undersökts med tillgodogörande och komplettering av tidigare
gjorda undersökningar. Familjestorlekens inverkan på olika utrymmesbehov
har studerats.

På grundval härav ha normaltyper för förvaringsenheter, köks- och badrumsinredning
skisserats samt normer angivits för möbel- och möbelgruppsutrymmen.

Lämpliga och olämpliga funktionskombinationer ha diskuterats som grundval
för en rationell rumsindelning.

En preliminär sammanställning av detta utredningsmaterial förelåg redan
i juni 1940 och har i utdrag bifogats tävlingsprogrammet för Stockholms
stads då utlysta bostadstävling. Det har senare på olika punkter justerats och
kompletterats. En översyn och sammanfattning av materialet för de olika
funktionsgrupperna är för närvarande i gång, varvid arbetet fördelats mellan
utredningens samtliga ledamöter.

2. Specialutredningar och praktiska prov.

För studiet av vissa funktioner, som fordrat speciell sakkunskap, särskilt
inom hushållsarbete och barnavård, har utredningen trätt i samarbete

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

55

med institutioner, organisationer och enskilda sakkunniga, med vilka den
diskuterat vidkommande problem och som för densamma utfört erforderliga
specialutredningar och praktiska prov.

Så har t. ex. vid utredningen beträffande matlagning statens institut för
folkhälsan lämnat uppgifter angående lämpliga förvaringsförhållanden för
matvaror, frekvensen för olika maträtter, tekniska synpunkter på kokning
och stekning m. m.

3. Bostadsvaneundersökning.

En i vissa avseenden mycket ingående och särskilt i fråga om de psykologiska
faktorerna betydelsefull bostadsvaneundersökning föreligger redan i
fil. lic. Brita Åkermans på uppdrag av HSB utförda och 1941 i »Familjen
som växte ur sitt hem» publicerade undersökning av 214 stockholmsfamiljer.
Den behöver emellertid kompletteras dels med hänsyn till de efter 1935
tillkomna, numera i produktionen dominerande bostadstyper, främst de s. k.
smalhusen, vilka icke beröras av denna undersökning, dels i avseende på
den i densamma mycket knappt behandlade möbleringsfrågan.

En dylik komplettering skulle främst ta sikte på upprättandet av möbleringsplaner
från ett antal lägenheter av de numera främst producerade typerna
av såväl hyreshus som egnahem, kompletterade med uppgifter örn bostadens
användning, möblernas typ och anskaffning m. m.

4. Möbelutredning.

Som en första etapp i en planerad möbelutredning har i samarbete med
Sveriges möbelhandlares centralförbund en inventering företagits av möbelbeståndet
hos ett antal ledande firmor i Stockholm och landsorten. En sammanfattning
av dess resultat har publicerats i en 1941 utgiven skrift, »Möbelmarknaden».

För utredningens slutförande i enlighet med de angivna grundlinjerna
fordras följande planerade, delvis påbörjade arbeten:

1. Fortsatt funktionsstudium på grundval av den redan gjorda teoretiska
utredningen och med beaktande av de resultat, som framkommit eller framkomma
ur specialutredningar, bostadsvaneundersökning och möbelutredning.
Normaltyper för förvaringsenheter, köks- och badrumsinredning m. m. utarbetas
på grundval av föreliggande skissmaterial. Kostnaderna härför beräknas
till kronor 4,000:—.

2. Specialutredningar och praktiska prov i den mån sådana ytterligare
fordras för funktions- och planstudiet. Önskvärt är, att de i ritning utarbetade
inredningselementen kunna uppbyggas och prövas i modell och att
provmöblering av modellägenheter kan äga rum. Kostnaden för dessa utredningar
beräknas till kronor 4,000: —.

3. Bostadsvaneundersökning enligt angivna riktlinjer. Kostnaderna härför
beräknas till kronor 8,000:-—.

4. Litteratur- och planinventering. Genomgång av litteratur och tidigare
gjorda utredningar i de frågor, som beröras av utredningen, har redan på
dennas nuvarande stadium i möjligaste mån gjorts, men bör fullföljas i mera
systematisk form. För erhållande av jämförelsematerial höra även planer ur
den senaste tidens bostadsproduktion samlas och studeras; en början därtill
har gjorts i samband med förarbetena till den ovan nämnda bostadsvaneundersökningen.
I detta studium inbegripes även den bearbetning av materialet
från Stockholms stads bostadstävling, som redan påbörjats. Beräknade
kostnader härför utgöra kronor 2,000 : -—.

5. Planstudium. På grundval av samtliga förarbeten uppgöras slutligen
plannormer för olika rumsenheter och deras sammanställning i olika lägenitets-
och hustyper, varvid anpassningen till skilda familjetypers behov och

56

Kungl. May.ts proposition nr 320.

de olika hustypernas planlösningsmöjligheter närmare studeras. Kostnaderna
för denna undersökning beräknas till kronor 8,000: —.

6. Möbelutredningen fullföljes under beaktande av bostadsvaneundersökningens
och planutredningens resultat med utarbetande av normer för såväl
de enskilda möbeltypernas måttsättning som bohagets sammansättning.
Utredningens fullföljande beräknas kosta kronor 5,000: —.

7. Publicering och propaganda. Utredningens resultat slutbearbetas och
utredigeras för publicering dels i för fackmän avsedda, mera tekniskt betonade
publikationer, dels i till den stora allmänheten eller särskilda grupper
av densamma riktade populära broschyrer och skrifter. För de senare såväl
som för andra former av propaganda, avsedd att sprida och nyttiggöra utredningens
resultat, sökes samarbete med för bostads- och bohagsproduktionen
verksamma eller intresserade företag, institutioner och organisationer. Publiceringen
kan även tänkas ske successivt i mån som därför lämpliga delar av
utredningen föreligga färdiga. För dessa arbeten beräknas kostnaderna uppgå
till kronor 17,000:—.

8. Oförutsett och diverse. Kostnaderna beräknas till kronor 4,000: —

I ett över framställningen avgivet utlåtande har statens bgggnadslånebyrå
anfört väsentligen följande.

Ur de synpunkter, byggnadslånebyrån har att beakta, är det ett väsentligt
intresse, att utredningsverksamhet av den art, varom det i förevarande framställning
handlar, kommer till stånd och blir utförd av kompetenta krafter.
I samma mån som staten investerar växande belopp i bostadsbyggnadsverksamheten,
växer även det direkta statsintresset av att de med hjälp av statsmedel
byggda bostadshusen bli fullvärdiga ur social, teknisk och ekonomisk
synpunkt. För byggnadslånebyrån är det därför en uppgift av största räckvidd
att kunna genom råd och anvisningar inverka på byggnadsföretagens
planering och utförande. Detta kan ske genom lämplig utformning av de
villkor, som knytas till de statliga lånen, och genom omfattande upplysningsverksamhet.
Den granskning av planlösningar och konstruktioner, som
redan utföres inom byrån vid behandlingen av låneansökningar, bör konsekvent
utbyggas med en på solida utredningar grundad upplysningsverksamhet.
Icke minst ur synpunkten av en planmässig uppläggning av bostadspolitiken
på längre sikt är detta av grundläggande betydelse.

Vid studiet av våra bostadshus ur synpunkten av mest ekonomiska och
materialbesparande utförande kommer det säkerligen att visa sig att åtskilliga
frågor ännu vänta på sin lösning. Beträffande sådana frågor måste ett intimt
samarbete etableras med de institutioner, som närmast ansvara för den byggnadstekniska
forskningen, särskilt då den föreslagna kommittén för byggnadsteknisk
forskning, örn denna kommer till stånd. Det torde emellertid
för byggnadslånebyrån vara väsentligt att få även andra än de rent byggnadstekniska
frågorna utredda. Frågor av närmast bostadsteknisk natur äro i
delta sammanhang lika viktiga. Då dessa frågor för närvarande hålla på att
utredas av den av Svenska slöjdföreningen och Svenska arkitekters riksförbund
tillsatta bostadsutredningen, vöre det för byggnadslånebyrån synnerligen värdefullt
örn resultatet av denna utredning snarast kunde föreligga. Ur byggnadslånebyråns
synpunkt skulle det därför vara värdefullt om ett anslag för
utredningens fullföljande, varom de nämnda föreningarna hemställt hos
Kungl. Maj:t, i en eller annan form kunde ställas till förfogande.

Beträffande den uppgjorda kostnadsplanen får byrån anföra följande:

Frågan om det för publicering och propaganda beräknade beloppet torde
ej för närvarande behöva upptagas till prövning, då det torde böra tillkom -

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

ma byrån att efter utredningens färdigställande överväga formerna för publicering
och propaganda. Fullföljandet av möbelutredningen finner byrån väl
vara av intresse men anser att kostnaderna för densamma ej kunna hänföras
till byråns verksamhetsområde. Det för oförutsett och diverse beräknade beloppet
finner byrån anmärkningsvärt högt. övriga belopp ha ej givit byrån
anledning till erinran.

Därest Kungl. Majit skulle finna lämpligt att anse byrån som tillsynsmyndighet
för den rådgivande och upplysande verksamheten på ifrågavarande
område torde de medel, som Kungl. Majit kan komma att bevilja med anledning
av förevarande ansökning, kunna tillföras byråns anslag till expenser
för att av byrån i mån av behov utbetalas till sökandena.

Med anledning av vad sålunda anförts tillstyrker byrån att ett belopp av
högst tjugusextusen kronor må utgå till sökandena.

Departementschefen.

Med stöd av riksdagens i skrivelse nr 448/1941 lämnade bemyndigande
har Kungl. Majit vid skilda tillfällen under innevarande budgetår inrättat
nya befattningar inom statens byggnadslånebyrå samt givit byrån bemyndigande
att anställa nya befattningshavare m. m. Det för budgetåret 1941/42
anvisade anslaget för byråns verksamhet kommer därför — såsom förutsågs
redan i propositionen nr 251 till föregående års riksdag — att överskridas
med betydande belopp. Den omständigheten att byrån uppskattar
kostnaderna för sin verksamhet under nästa budgetår till ett belopp, som
flerdubbelt överstiger tidigare anvisade anslag är med hänsyn härtill icke
anmärkningsvärt; jag vill i detta sammanhang påpeka, att byggnadslånebyrån
har att handlägga låne- och bidragsverksamhet, för vilken den totala
medelsanvisningen under innevarande budgetår uppgår till över 93 miljoner
kronor.

De av byrån nu framlagda kostnadsberäkningarna synas mig i stort sett
kunna godtagas. Mot den betydande avrundningen uppåt av posten till ersättningar
till kanslipersonal torde visserligen invändningar kunna riktas;
den mycket betydande ökning i byråns arbetsbörda, vilken sannolikt inträder,
därest de av Kungl. Majit genom prop. nr 221/1942 framlagda förslagen
antagas, motiverar dock enligt mitt förmenande byråns beräkningar. I
fråga örn övriga i statförslaget förekommande poster har jag ingen erinran
att göra. Med hänsyn till att kostnaderna för byråns verksamhet numera
kunna antagas bli så betydande anser jag det lämpligt, att från och med
nästa budgetår tvenne anslag uppföras för byråns verksamhet, det ena avsett
för avlöningar och det andra för omkostnader. Anslagen böra givetvis få
förslagsanslags karaktär.

Byggnadslånebyråns beslutanderätt utövas enligt instruktionen av dess
ordförande och ledamöter vid sammanträde. För beslutförhet kräves i ärende
av större vikt samtliga sju ledamöters närvaro (eller vid förfall för en
ledamot sex ledamöters enhälliga beslut), övriga ärenden kunna avgöras
i närvaro av ordföranden jämte en föredragande ledamot och en annan ledamot.
Den nu beskrivna anordningen är otillfredsställande. Med hänsyn till

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

det mycket stora antal ärenden, som måste avgöras av byggnadslånebyrån,
samt det förhållandet att blott tre av byråns ledamöter ha sin verksamhet stadigvarande
förlagd till byrån, nämligen kanslichefen och de båda föredragande
ledamöterna, anser jag det lämpligt att nämnda tre ledamöter skola
kunna självständigt upptaga och avgöra alla vanligen förekommande ärenden.
Däremot böra ärenden av principiell betydelse liksom andra ärenden
av särskilt stor vikt icke få avgöras annat än på sammanträde, till vilket
alla ledamöter kallats.

Då det för närvarande ter sig mycket svårt att avgöra eller ens förutse
alla de frågor rörande byråns organisation och verksamhet, vilka kunna
uppkomma, torde Kungl. Majit, därest riksdagen ej har något att däremot
erinra, få jämväl under nästa budgetår fatta de beslut rörande byrån, som
befinnas erforderliga för att den på ett snabbt och effektivt sätt skall kunna
fullgöra sina ytterligare ökade arbetsuppgifter.

Den av svenska arkitekters riksförbund och svenska slöjdföreningen påbörjade
bostadsutredningen synes mig kunna bli till stort gagn för bostadsbyggnadsverksamheten.
I likhet med byggnadslånebyrån anser jag därför
förbundets och föreningens hemställan om statsbidrag böra i viss mån
bifallas. Under förutsättning att riksdagen ej har någon erinran att göra
torde alltså statsmedel intill ett belopp av högst 26,000 kronor få utgå
för utredningens slutförande. Då det bland byggnadslånebyråns arbetsuppgifter
bör ingå att vara tillsynsmyndighet för den rådgivande och upplysande
verksamheten på ifrågavarande område, torde nyssberörda belopp böra
tillföras byråns omkostnadsanslag för att av byrån i mån av behov utbetalas
till sökandena. — I den mån utredningen kommer att beröra ämnen, som äro
av intresse ur folkhälsosynpunkt, bör samarbete äga rum med statens institut
för folkhälsan.

I enlighet med vad sålunda anförts uppskattar jag medelsbehovet för avlöningar
och omkostnader till statens byggnadslånebyrå under budgetåret
1942/43 till förslagsvis 391,800 respektive (65,000 + 26,000) 91,000 kronor.

Då det med hänsyn till bostadsförsörjningens allmänna läge samt ovissheten
rörande åtskilliga på detta inverkande faktorer kan visa sig erforderligt
att specialutredningar skyndsamt kunna verkställas, torde, i händelse riksdagen
ej har något att däremot erinra, byggnadslånebyråns omkostnadsanslag
böra efter Kungl. Maj :ts beprövande få tagas i anspråk för bestridande
av kostnaderna för dylika utredningar.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig förordade ändrade grunder för låneverksamheten
för främjande av bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer;

59

Kungl. Majdi proposition nr 320.

dels godkänna av mig förordade ändrade grunder för bidrag
till inrättande av pensionärshem;

dels medgiva, att räntefoten för bostadsanskaffningslån, nybyggnadslån,
förbättringslån och lantarbetarbostadslån, vilka
må komma att beviljas under budgetåret 1942/43, bestämmes
till 3.25 procent;

dels ock för budgetåret 1942/43 anvisa

a) under femte huvudtiteln

1) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag
av .... *................... kronor 391,800;

2) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag
av .................... kronor 91,000;

3) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre be medlade,

barnrika familjer ett förslagsanslag
av .................. kronor 4,500,000;

4) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
ett reservationsanslag av .. kronor 5,000,000;

5) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag
av .................. kronor 3,000,000;

b) under Kapitalinvesteringar, Statens utlåningsfonder till

Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer ett reservationsanslag

av .............................. krötiof 17,500,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Jan-Erik Stenius.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

Bilaga A.

Utredning rörande kostnaderna för pensionärshem.

Till grund för undersökningen rörande pensionärshemmens årliga kostnader
har legat det material, som riksdagens revisorer införskaffade från
ett 20-tal kommuner i oktober 1941. För att erhålla ett mera fullständigt
material infordrade socialdepartementet motsvarande uppgifter från
ytterligare 12 kommuner i slutet av januari 1942. Sedan några kommuner
uteslutits på grund av alltför bristfälligt material samt 2 kommuner icke
inkommit med de begärda uppgifterna, består undersökningen av uppgifter
från sammanlagt 28 kommuner, varav 19 städer och 9 landskommuner. De
kommuner, som icke ingå i undersökningen äro Västerås, Västervik, östra
Vingåker, Stehag och Örtomta. Det torde observeras, att i några fall uppgifterna
icke omfatta samtliga pensionärshemslägenheter. I Malmö äro sålunda
kostnaderna angivna för 40 lägenheter av 155, i Hälsingborg för 34
av 70 samt i Mariestad för 8 av 16 lägenheter.

I frågeformuläret begärdes uppgifter för kommunens årliga kostnader för
samtliga lägenheter, specificerade på följande poster:

a) bränsle, vatten, ljus, brandförsäkring, renhållning och dylikt,

b) underhåll,

c) löner,

d) räntor,

e) avskrivning,

f) övriga kostnader.

För pensionärshem, som voro under uppförande eller vid vilka verksamheten
ej pågått ett helt år, skulle beräknade kostnadsbelopp angivas.

För att erhålla ett jämförelsematerial begärdes dessutom uppgifter örn
storleken av det fattigvårdsunderstöd eller kommunala pensionstillskott, som
i respektive kommuner utbetalades vid full försörjning från fattigvården till
ensamma personer och äkta makar.

De av kommunerna uppgivna årliga kostnaderna torde i regel avse kalenderåret
1942.

I de från kommunerna inkomna uppgifterna har kostnad för avskrivning
angivits efter varierande procentsatser och i vissa fall ha några avskrivningskostnader
ej alls upptagits. För att erhålla jämförbara tal har i undersökningen
helt bortsetts från denna kostnad.

Undersökningsresultaten, som för justering underställts respektive kommuner,
redovisas i tabell 1—6.

KungT. Majlis proposition nr 320.

61

Anmärkningar till tabell 1.

Kol. 12. Räntekostnader ha ej upptagits i vissa kommuner beroende på
att byggnadskostnaderna helt finansierats genom fondmedel och dylikt. I
vissa kommuner äro räntekostnaderna speciellt låga (t. ex. i Norrköping),
därigenom att byggnadskostnaderna delvis finansieras genom fondmedel och
dylikt.

Kol. 13. övriga kostnader omfatta bland annat skatter, tomtavgifter, telefon,
förvaltningsutgifter m. m.

Kol. 17. Vid beräkningen av nettokostnad per lägenhet har hänsyn icke
tagits till lägenheternas olika storlek.

Kol. 19. I de fall, där årliga kostnaderna ej omfatta samtliga pensionärshemslägenheter
(Malmö, Hälsingborg och Mariestad), har den årliga kostnaden
per lägenhet ansetts vara densamma för redovisade och icke redovisade
lägenheter. Årliga nettokostnaden per skattekrona är sålunda angiven
för samtliga lägenheter.

Tabell 1. Pensionärshemmens årliga kostnader.

X

n

P

Antal

skatte-

kronor

1941

Antal lägenhetei

An-

Årliga kostnader1

2

a

X} 2
n a>

■g 2

<-l (l

o> *7''

K o ni in u n

C/3

O

P

CJQ

►1

P

Folk-mängd
’/■ 1241

för

1

per-

son

för

2—3

per-

sonel

S:a

tal

pen-

sio-

närei

Bränsle
ljus,
vatten
m. m.

Un-

der-

håll

Löner

Rän-

tor

Öv-

riga

kost-

nader

Summa

8

Jö _ 2

lia

3''ra 2

c/a

i

c+

r*

O

K

o

*3*

P

■P

PL

* s

o
9*
cg o
2 21
P S
tr P

<T> P

«■* P

r*

“S s

!§
>—• c
O $
P 3
bo: P

3 o-

K £
io o
ä pr
o

& c/a
■9T

3 P
o to

g »

1

2

1 3

4

5

6

7

8

9

1 io

11

12

13

14

16

16

17

18

19

1

Stockholm.........

3

j

590,543! 14,880,992

128

128

256

384

53,060

15,000

13,000

76,500

17,140

174,700

76,800

97,900

382

255

0.01

1

2

Göteborg..........

3

281,302[ 5,393,103

657

220

877

1,097

234,430

12,000

12,711

243,550 34.895

537,586

236,880

300,706

343

274

0.06

2

3

Malmö............

2

155,465

2,667,452

—

40

40

80

6,900

5,160

2,500

10,064

1,110

25,734

10,800

14,934

373

187

0.02

3

4

Norrköping........

2

70,835

963,991

22

46

68

114

7,342

1,980

2,165

5,390

2,900

19,777

16,380

3,397

50

30

0.004

4

5

Hälsingborg........

2

62,310

990,903

23

11

34

45

4,868

1,500

—

5,746

600

12,714

7,110

5,604

165

125

0.02

5

6

Örebro............

2

48,910

737,925

30

2

32

34

6,285

1,000

1,200

6,450

_

14,935

5,940

8,995

281

265

0.01

6

7

Eskilstuna.........

2

40,703

618,812

28

7

35

42

5,500

500

1,400

9,840

450

17,690

6,930

10,760

307

256

0.02

7

8

Linköping.........

2

38,507

507,335

19

20

39

59

7,000

2,000

1,000

10,200

3,200

23,400

8,820

14,580

374

247

0.03

8

9

Lund..............

2

27,530

399,912

33

27

60

87

7,760

500

2,600

19,500

2,750

33,110

13,230

19,880

331

229

0.05

9

10

Landskrona........

2

20,292

268,681

29

29

58

87

8,340

430

3,200

13,860

4,230

30,060

13,050

17,010

293

196

0.06

10

11

Trollhättan........

2

17,551

252,605

16

16

32

48

4,350

1,200

810

8,156

_

14,516

7,200

7,316

229

152

0.03

11

12

Östersund..........

3

16,616

227,511

8

8

16

24

3,865

1,200

600

5,686

—

11,351

4,800

6,551

409

273

0.03

12

13

Trelleborg.........

2

14,622

203,745

6

12

18

27

4,300

500

315

4,788

—

9,903

4,690

5,313

295

197

0.05

13

14

Skövde ............

2

12,513

154,360

16

12

28

40

3,695

1,150

850

4,300

1,450

11,445

6,120

5,325

190

133

0.03

14

15

Lidköping .........

2

11,681

170,580

11

12

23

35

4,960

500

—

3,385

422

9,267

5,220

4,047

176

116

0.02

15

16

Ystad.............

2

11,154

135,926

20

6

26

32

3,140

2,600

900

9,840

2,050

18,530

5,220

13,310

512

416

0.10

16

17

Falköping .........

2

i»,072

110,066

8

8

16

24

2,006

680

300

2,000

414

5,400

3,600

1,800

113

75

0.02

17

18

Mariestad..........

2

6,509

76,688

—

8

8

16

1,710

300

330

2,015

—

4,355

2,160

2,195

274

137

0.06

18

19

Enköping..........

2

6,372

82,158

8

6

14

20

2,305

470

—

—

860

3,635

3,060

575

41

29

0.01

19

20

Gällivare..........

3

20,824

285,079

—

24

24

48

6,000

1,800

600

5,087

400

13,887

8,640

5,247

219

109

0.02

20

21

Grangärde .........

1

10,861

235,558

—

48

48

96

11,570

600

1,230

_

_

13,400

8,640

4,760

99

50

0.02

21

22

Västanfors.........

1

9,000

107,392

30

—

30

30

4,026

—

—

—

_

4,026

3*600

426

14

14

0.04

22

23

Ljusnarsberg .......

1

7,495

59,189

—

6

6

12

1,425

75

—

1,250

—

2,750

1,080

1,670

278

139

0.03

23

24

Sura..............

1

5,164

57,040

—

16

16

32

4,500

1,000

180

—

_

5,680

2,880

2,800

175

88

0.05

24

25

Borlänge köping....

2

2,890

48,652

—

8

8

16

2,130

300

480

1,185

150

4,245

2,160

2,085

261

130

0.04

26

26

Smedjebackens k:g..

1

2,670

27,702

5

3

8

11

1,185

868

—

1,258

90

3,401

1,140

2,261

283

206

0.08

26

27

Rämen............

1

2,634

16,067

8

—

8

8

900

—

120

180

—

1,200

960

240

30

30

0.02

27

28

Åsele..............

1

1,846

34,111

8

8

16

2,000

100

—

—

—

2,100

1,440

660

83

41

0.02

28

29

Samtliga kommuner

Summa resp. medel-tal för kommuner
tillhörande:

1,506,501

29,713,535

1,105

731

1,836

2,564

405,552

53,413

46,491

450,230

73,111

1,028,797

468,450

560,347

305

218

0.02

29

30

pensionsgrupp 1..

39,670

537,059

43

81

124

205

25,606

2,643

1,530

2,688

90

32,557

19,740

12,817

103

63

0.02

30

31

> 2..

557,546

8,389,791

269

270

539

806

82,591

20,770

18,050

116,719

20,586

258,716

121,590

137,126

254

170

0.02

31

32

» 3..

909,285

20,786,771

793

380

1,173

1,553

297,355

30,000

26,911

330,823

52,435

737,524

327,120410,404

350

264

0.02

32

1 Kostnad för avskrivning ej medräknad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

Kungl. Mai:ts proposition nr 320.

63

Tabell 2. Pensionärshemmens årlig» bruttokostnader per lägenhet fördelade på

olika kostnadggrupper.

Bruttokostnader kronor per lägenhet

Kommun

Pen-

sions-

grupp

Bränsle,
ljus,
vatten
m. m.

Under-

håll

Löner

Räntor

övriga

kostna-

der

Summa

Stockholm....................

3

207

59

51

299

67

683

Göteborg......................

3

267

14

14

278

40

613

Malmö........................

2

173

129

62

252

27

643

Norrköping...................

2

108

29

32

79

43

291

Hälsingborg...................

2

143

44

—

169

18

374

Örebro........................

2

196

31

38

202

_

467

Eskilstuna....................

2

157

14

40

281

13

505

Linköping.....................

2

180

51

26

262

81

600

Lund.........................

2

130

8

43

325

46

552

Landskrona...................

2

144

7

55

239

73

518

Trollhättan...................

2

136

38

25

255

_

454

Östersund ....................

3

242

75

37

355

—

709

Trelleborg.....................

2

239

28

17

266

—

550

Skövde .......................

2

132

41

30

154

52

409

Lidköping.....................

2

216

22

—

147

18

403

Ystad.........................

2

121

100

35

378

79

713

Falköping.....................

2

125

43

19

125

26

338

Mariestad.....................

2

214

37

41

252

—

544

Enköping.....................

2

165

34

—

—

61

260

Gällivare .....................

3

250

75

25

212

17

579

Grangärde ....................

1

241

12

26

—

—

279

Västanfors....................

l

134

—

—

—

—

134

Ljusnarsberg..................

1

238

12

—

208

—

458

Sura..........................

1

281

63

11

_

——

355

Borlänge köping...............

2

266

38

60

148

19

531

Smedjebackens köping.........

1

148

109

—

157

11

425

Rämen .......................

1

113

—

15

22

—

150

Åsele.........................

1

250

13

—

—

—

263

Samtliga kommuner

—

220

29

26

244

40

559

Medeltal för kommuner till-hörande:

pensionsgrupp 1............

207

21

12

22

1

263

> 2............

153

39

33

216

38

479

> 3............

254

26

23

280

44

627

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 320•

t

’ TabelltS.

• ftsj

Pensionärshemmens årliga bruttokostnader per pensionär
_ ''fördelade på olika kostnadsgrupper.

Pen-

Bruttokostnader kronor per pensionär

Kommun

sions-

grupp

Bränsle,
ljus,
vatten
m. m.

Under-

håll

Löner

Räntor

övriga

kostna-

der

Summa

Stockholm....................

3

138

39

33

199

44

453

Göteborg......................

3

214

11

11

222

32

490

Malmö........................

2

86

65

31

126

14

322

Norrköping...................

2

65

17

19

47

25

173

Hälsingborg...................

2

108

33

—

128

13

282

Örebro.......................

2

185

29

35

190

_

439

Eskilstuna....................

2

131

12

33

234

11

421

Linköping....................

2

119

34

17

173

54

397

Lund.........................

I 2

89

6

30

224

32

381

Landskrona...................

2

96

5

37

159

49

346

Trollhättan...................

2

90

25

17

170

_

302

Östersund ....................

3

161

50

25

237

—

473

Trelleborg....................

2

160

19

12

177

—

367

Skövde .......................

2

92

29

21

108

36

286

Lidköping....................

2

142

14

—

97

12

265

Ystad........................

2

98

81

28

308

64

579

Falköping....................

12

84

28

13

.83

17

225

Mariestad ....................

2

107

19

20

126

—

272

Enköping.....................

2

115

24

—

—

43

182

Gällivare.....................

3

125

38

12

106

8

289

Grangärde ....................

1

121

6

13

—

—

140

Västanfors....................

1

134

—

—

—

—

134

Ljusnarsberg..................

1

119

6

—

104

—

229

Sura..........................

1

141

31

6

_

_

178

Borlänge köping..............

2

133

19

30

74

9

265

Smedjebackens köping.........

1

108

79

—

114

8

309

Rämen.......................

1

112

—

15

23

—

150

Åsele.........................

1

125

6

—

—

—

131

Samtliga kommuner

158

21

18

174

28

399

Medeltal för kommuner tillhö-rande:

pensionsgrupp 1.............

125

13

8

13

159

> 2.............

102

26

22

144

26

320

> 3.............

191

19

17

213

34

474

Kungl. Maj:ts proposition nr 320-

65

Tabell 4. Jämförelse mellan ärskostnaderna för full försörjning från fattigvården
med avdrag för tilläggspension och kommunens årliga nettokostnader
per lägenhet respektive pensionär i pensionärshem.

Kommun

Pen-

sions-

grupp

Full försörjning
från fattigvården

Tilläggs-

pension

(inklu-

sive

avgifts-

pension)

Fattigvård med
avdrag för
tilläggspension

Årlig

nettokostnad i
pensionärshem

ensam

person

äkta

makar

ensam

person

äkta

makar

per

lägenhet

per

pensionär

Stockholm..........

3

1,320

2,100

650

670

800

382

255

Göteborg...........

3

1,285

1,730

650

635

430

343

274

Malmö .............

2

1,050

1,590

525

525

540

373

187

Norrköping.........

2

1,085

1,607

525

560

557

50

30

Hälsingborg.........

2

1,150

1,630

525

625

580

165

125

Örebro.............

2

985

1,465

525

460

415

281

265

Eskilstuna..........

2

840

1,200

525

315

150

307

256

Linköping..........

2

960

1,500

525

435

450

374

247

Lund ..............

2

885

1,410

525

360

360

331

229

Landskrona.........

2

900

1,500

525

375

450

293

196

Trollhättan.........

2

780

1,080

525

255

30

229

152

Östersund...........

3

900

1,560

650

250

260

409

273

Trelleborg..........

2

840

1,200

525

315

150

295

197

Skövde .............

2

900

1,380

525

375

330

190

133

Lidköping ..........

2

525

176

116

Ystad..............

2

780

1,440

525

255

390

512

416

Falköping...........

2

960

1,440

525

435

390

113

75

Mariestad ..........

2

525

274

137

Enköping ..........

2

840

1,440

525

315

390

41

29

Gällivare...........

3

1,030

1,650

650

380

350

219

109

Grangärde..........

1

735

1,105

400

335

305

99

50

Västanfors..........

1

875

400

475

14

14

Ljusnarsberg........

1

735

1,235

400

335

435

278

139

Sura...............

1

735

1,155

400

335

355

175

88

Borlänge köping

2

760

1,520

525

235

470

261

130

Smedjebackens »

1

820

1,340

400

420

540

283

206

Rämen.............

1

590

900

400

190

100

30

30

Åsele...............

1

900

1,440

400

500

640

83

41

Anmärkningar till tabell A.

I några fall ha uppgifter om kostnaderna för full försörjning från fattigvården
icke kunnat erhållas. Beloppen äro angivna utan avdrag för folkpension
(avgiftspension och tilläggspension). Om fri bostad, bränsle eller
andra naturaförmåner utgå, ingår det beräknade värdet av dessa förmåner.
Vissa förmåner, som utgå vid särskilda omständigheter, såsom fri medicin,
läkare och sjukvård samt klädesbidrag etc., ingå däremot ej.

Uppgifterna örn folkpensionsbeloppen (tilläggspension inklusive avgiftspension),
som inkluderar 25 procents dyrtidstillägg, ha erhållits från pensionsstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 320. 5

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

Tabell 5. Jämförelse mellan pensionärernas hyreskostnader samt kommunens årliga
nettokostnader per pensionär i pensionärshem (A) oell folkpensionärernas
årliga utgifter för hostad, bränsle och lyse enligt socialstyrelsens
undersökning 1941 (B).1

Pension sgrupp

A

B

Hyra per år för pensio-närs bostad 2

Kommunens
årliga netto-kostnader
per pen-sionär

Tilläggspensionärers årliga
utgifter för bostad,
bränsle och lyse

lägenhet för

1 person

lägenhet för
2 personer

ensamma

pensionärer

äkta makar

1........................

120

180

63

263

406

2........................

180

270

170

435

606

3........................

240

360

264

499

627

1 Soc. Medel. 1942, nr 1, sid. 8. — 2 Inkl. vatten och värme.

Tabell 6. Jämförelse mellan kommunens årliga nettokostnader per pensionär i pensionärshem
(A) och hyreskostnad per år för i öppna marknaden förhyrd
bostad av tilläggspensionär med fattigvård eller pensionstillskott
enligt socialvårdskommitténs undersökning 1939 (B).1

Kommun respektive
kommuntyp

A

B

Antal

pensionärer

Kommunens
årliga netto-kostnader
per pen-sionär

Hyra kronor per år

19382

ej gifta
män

ej gifta
kvinnor

äkta makar

Stockholm...............

384

255

Göteborg................

1,097

274

300

360

444

Malmö..................

80

187

300

348

420

Övriga städer:

Grupp I..............

266

252

252

276

360

» II..............

157

181

216

228

264

» III..............

278

127

228

252

324

> IV..............

48

152

252

276

360

Landskommuner:

A-kommuner...........

41

41

96

120

132

B- > ...........

—

—

108

120

156

C- > ...........

164

73

144

132

204

D- » ...........

89

85

192

204

276

1 S. O. U. 1941: 29, sid. 44. — 2 Bränsle och lyse ingå ej.

Kungl. Maj.ts proposition nr 320

67

Tabell 7. Vissa uppgifter angående kostnaderna för uppförande ay pensionärshem.

Grupp I: städer med mera än 50,000 invånare.

Ort

Beräknad
kostnad
tid för
beräkningen

Antal lägen-heter och
pensionärer
(P)

Total
lägen-hets-yta
i kvm

Byggnaden
uppförd av

Kost-nad per
kvm
lägen-hetsyta

Kost-

nad

per

pen-

sionär

Anm.

1

2

3

4

5

6

7

8

Stockholm ..

915,000
(maj 1940)

58 st. 2 p
58 > 1 p

2,494

sten

367

5,260

>

1,095,000
(maj 1940)

70 » 2 p
70 . 1 p

3,010

)

364

5,215

Göteborg____

300,000

3 > 2 p
43 . 1 p

1,017

>

295

6,122

Byggnaden fär-dig i mars
1940

> ....

270,000

2 > 2 p

41 » 1 p

944

sten 0. plank

286

6,000

S. k. landshöv-dingehus, fär-digt i mars
1940

> ....

250,000

48 » 1 p

930

>

269

5,208

>

> ....

350,000

23 > 2 p
35 > 1 p

1,360

>

257

4,321

S. k. landshöv-dingehus, fär-digt i aug.
1940

» ....

893,000
(juli 1940)

8 > 2 p

ilo > 1 p

2,455

sten

364

7,087

» ....

793,000
Ouli 1940)

17 > 2 p

101 » 1 p

2,650

sten 0. plank

299

5,875

S. k. landshöv-dingehus

> ....

419,500
0''uli 1941)

44 > 1 p

1,145

sten

366

9,534

Ägare: Julius
Lindströms
stiftelse

Malmö......

353,000
(okt. 1939)

38 » 2 p

1,019

>

346

4,644

» ......

353,000
(mars 1941)

40 . 2 p

1,000

sten 0. plank

353

4,410

> ......

333,000
(aug. 1941)

38 > 2 p

1,000

>

333

4,380

> ......

365,000
(aug. 1941)

38 > 2 p

1,040

>

351

4,800

Norrköping

0446,084

46 > 2 p

22 » 1 p

1,432

gasbetong

310

2,894

l) Faktisk bygg-nadskostnad

Hälsingborg

240,000
(fehr. 1941)

11 > 2 p

23 > 1 p

851

>

282

5,333

>

250,000
(sept. 1941)

13 > 2 p
23 » 1 p

851

y

294

5,102

7,625,584

Genomsnitt för kol.

6 och kol. 7 |

329

5,340

K°l. 2. 618 st. 1 p | tin[,0pa ^023 lägenheter för sammanlagt 1,428 pensionärer.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

Grupp II: städer med 10,000—50,000 invånare.

Ort

Beräknad
kostnad
(tid för
beräkningen)

Antal lägen-heter och
pensionärer

(P)

Total
lägen-hets-yta
i kvm

Byggnaden
uppförd av

Kost-nad per
kvm
lägen-hetsyta

Kost-nad per
pen-sionär

Anm.

1

2

3

4

5

6

7

8

Örebro ....

220,000
(april 1941)

1 st. 2 p

30 > 1 p

222.8

sten

361

6,875

Eskilstuna ..

294,000
(febr. 1941)

35 ■> 1 å 2 p

840

>

350

7,000

42 p

Västerås____

233,739
(april 1941)

16 st. 2 p

16 > 2 p

872

plank

268

3,870

>

215,000
(okt. 1941)

11 > 2 p

11 » 1 p

660

sten

326

6,515

Linköping ..

281,780
(maj 1940)

20 > 2 p

19 » 1 p

995

>

287

4,840

'') 290,778

1,077

270

4,770

*) Faktisk kost-nad

31 > 1 p

>

115,300
(mars 1941)

14 > 1 å 2 p

268

>

430

5,750

Landskrona

438,600
(april 1941)

29 > 2 å 3 p
29 » 1 p

1,508

>

291

4,400

Trollhättan

2) 60,925

4 » 2 p

4 > 1 p

184

brädfodrad

plank

332

5,080

2) Faktisk kost-nad

>

61,000
(maj 1940)

4 i 2 p

4 > 1 p

184

>

332

5,080

>

120,000
(maj 1941)

8 > 2 p

8 » 1 p

413.6

reveterad

plank

290

5,000

Östersund ..

224,800
(okt. 1941)

8 > 2 p

8 > 1 p

«)671

gasbetong

335

9,370

3) Därav 220 kvm
till diverse ut-

Trelleborg

154,300
(april 1941)

9 > 1 p

9 > 2 p

558

sten

276

3,670

rymmen

238,000
(juli 1941)

9 > 2p

546

>

436

7,210

15 > 1 p

Skövde ____

135,300
(juni 1941)

4 i 2 p

12 > 1 p

370

gasbetong

366

6,765

Ägare: v. Haug-witzska stiftel-

>

110,500
(juni 1941)

8 > 2 p

4 i 1 p

303

sten

365

5,525

sen

Lidköping ..

4) 151,276

12 > 2 p

11 > 1 p

554

>

273

4,320

4) Faktisk kost-nad

292,000
(dec. 1941)

6 > 2 p

786

»

371

9,125

20 » 1 p

3,641,298

Genomsnitt för kol. 6 och kol. 7

331

5,892

Kol. 2-. 231 st. 1 p

49 > 1 å 2 p

135 > 2 p

29 > 2 ä 3 p

tillhopa 444 lägenheter för sammanlagt 618 pensionärer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

69

Grupp III: städer med mindre än 10,000 invånare samt landskommuner.

Beräknad

Antal lägen-

Total

lägen-

Kost-nad per

Kost-

Ort

kostnad

heter och

Byggnaden

nåd per

Anm.

(tid för

pensionärer

yta
i kvm

uppförd av

lägen-

pen-

beräkningen)

(p)

hetsyta

sionär

1

2

8

4

5

6

7

8

Ljusnarsberg

») 51,647

6 st. 2 å 3 p

173

brädfodrad

timmer

299

3,400

'') Faktisk kost-nad

Smedje-backen ..

*) 45,642

3 st. 2 p

180

brädfodrad

254

4,150

2) Faktisk kost-

5 > 1 p

plank

nåd

71,450
(jan. 1940)

4 > 2 p

220

sten

325

5,100

6 > 1 p

Grangärde ..

6x61,000

6x8 st.

6x224

fyllnads-

272

3,050

6 byggnader

(fehr. 1940)

2 å 3 p

vaggar

113,400

16 st. 2 p

390

sten

291

3,540

Byggnaden får-

dig i nov. 1938

75,200
(mars 1941)

8 > 2 ä 3p

241.6

brädfodrad

311

3,760

plank

Falköping ..

2 x 68,000

2x4 st. 2 p

2x223

gasbetong

305

5,670

2 byggnader

(april 1941)

2x4 > 1 p

Enköping ..

66,000

6 st. 2 p

180

reveterad

367

5,500

(aug. 1941

plank

»

79,000
(aug. 1941)

8 > 1 p

196

>

403

9,875

Jukkasjärvi

215,000

4 > 4 p

564

>

381

4,130

(juli 1941)

18 > 2 p

Mariestad ..

61,000
(aug. 1941)

8 > 2 p

240

sten

302

5,070

>

70,000

4 > 2 å 3 p

232

>

302

3,890

Ägare: stiftelsen

(okt. 1941)

4 > 2 p

Grevilli minne

Gällivare ..

2 x 121,500

2 x 12 st. 2 p

2x402

brädfodrad

302

5,060

2 byggnader

(aug. 1941)

plank

Borlänge....

78,265

8 st. 3 p

275

reveterad

284

3,261

(aug. 1941)

plank

Västanfors..

148,000

30 » 1 p

528

brädfodrad

280

4,930

(sept. 1941)

plank

Rämen ____

40,040
(nov. 1941)

8 > 1 ä 2 p

160

trä

250

3,340

1,859,644

| Genomsnitt för kol. 6 och kol. 7

301

| 4,078

Kol. 2: 57 st. 1 p

8 > 1 ä 2 p

91 » 2 p

66 » 2 ä 3 p

8 > 3 p

tillhopa 234 lägenheter för sammanlagt 456 pensionärer.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

Med stöd av uppgifter, som infordrats från kommunerna under april
1942, har vidare inom socialdepartementet verkställts en undersökning i
syfte att vinna en jämförelse mellan, å ena sidan, en kommuns bruttokostnader
för varje pensionär, som bereus bostad inom pensionärshem (A) och,
å andra sidan, det maximala respektive genomsnittliga belopp, som kommunen
utger såsom hyresbidrag åt sådan pensionär, vilken förhyr bostad
på fria marknaden (B). Resultatet framgår av följande tabell.

Tabell 8.

Ort

A

maximalt årligt
hyresbidrag

3

genomsnittligt
årligt hyresbidrag

Stockholm..........................

453

574

467

Göteborg............................

490

583

309

Norrköping..........................

173

300

218

Hälsingborg ........................

282

527

387

Örebro.........''....................

439

437

242

Linköping ..........................

397

343

217

Landskrona ........................

346

335

214

Trollhättan.........................

302

357

318

Trelleborg ..........................

367

384

216

Skövde.............................

286

370

215

Lidköping ..........................

265

343

199

Falköping ..........................

225

555

272

Grangärde ..........................

140

199

96

Västanfors..........................

134

72

Ljusnarsberg........................

229

283

117

Smedjebacken ......................

309

233

188

Anmärkning: De i kol. A angivna beloppen inrymma icke avskrivningskostnader; vidare är
att märka, att räntekostnaderna i åtskilliga fall äro låga eller helt saknas, beroende
på att fondmedel stått till förfogande.

s

Kungl. Maj:ts proposition nr 320. 71

Innehållsförteckning.

Sid.

Bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ................ 2

Nuvarande bestämmelser............................................ 2

Nu föreliggande framställningar och förslag............................ 5

Departementschefen................................................ 20

Bostadsförbättringsverksamhet på landsbygden............................ 24

Nuvarande bestämmelser............................................ 24

Översikt av utvecklingen sedan år 1933.............................. 26

Nu föreliggande framställningar och förslag............................ 30

Departementschefen................................................ 40

Bidrag till inrättande av pensionärshem.................................. 44

Departementschefen ................................................ 46

Statens byggnadslånebyrå............................................... 48

Departementschefen................................................ 57

Hemställan........................................................... 58

Bilaga A. Utredning rörande kostnaderna för pensionärshem............... 60