Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
1
Nr 32.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse för 0.
Damberg m. fl. från viss betalningsskyldighet; given
Stockholms slott den 23 januari 1942.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 januari 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
Den 13 juli 1940 utbröt eld å kronoparken Trehörningen och hemmansägaren
O. A. Näslund, Åsele socken, tillhöriga fastigheterna Tallberg l14 och
l16 i Åsele socken, varvid av kronomarken omkring 68 hektar eldhärjades.
Genom Åsele tingslags häradsrätts lagakraftvunna utslag den 28 oktober
1940 dömdes hemmansägaren Olof August Damberg och arbetaren Kjell
Gösta Ingelsson, båda i Tallberg, Älgsjöås, ävensom lägenhetsägaren Jonas
Robert Ställhult och arbetaren Nils Robert Nilsson, båda i Älgsjö, Älgsjöås,
för vållande till skogsbranden, Damberg och Ställhult till vardera 40 dagsböter
samt Ingelsson och Nilsson till vardera 20 dagsböter. Beloppet av varje
dagsbot bestämdes för Damberg och Nilsson till 1 krona samt för Ställhult
och Ingelsson till 1 krona 50 öre. Nämnda personer förpliktades därjämte att
lill Kungl. Maj:t och kronan utgiva skadestånd med 1,380 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 32—33.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
I skrivelse den 18 februari 1941 ha Damberg, Ingelsson och Ställhult anhållit
att bliva befriade från skyldigheten att erlägga det utdömda skadeståndet.
Häröver lia infordrade utlåtanden avgivits dels den 10 november 1941
av domänstyrelsen, därvid jämväl överlämnats yttranden av vederbörande
jägmästare samt överjägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt, dels ock
den 21 november 1941 av statskontoret.
Av förenämnda häradsrättsutslag inhämtas följande rörande uppkomsten
av ifrågavarande skogsbrand.
Damberg, Ingelsson, Ställhult och Nilsson hade natten till den 13 juli 1940
hjälpts åt att uppgöra eld vid sin lägerplats å norra stranden av Gideälv
ungefär mitt emellan Stugforsen och Holmforsen, utan att dessförinnan vidtaga
erforderliga åtgärder till förhindrande av dess spridning. Påföljande
morgon hade eld brunnit i eldgropen. Ingelsson och Nilsson hade först lämnat
lägerplatsen. Ingelsson hade sedermera återvänt för att taga hand om sin
utrustning. Någon minut efter det Ingelsson ånyo avlägsnat sig, hade Damberg
och Ställhult lämnat lägerplatsen. Damberg hade dessförinnan slagit
vatten över eldgropen. Det oaktat hade elden senare spritt sig till den kringliggande
skogsmarken. Vid tillfället hade rått stark torka.
Rörande Dambergs, Ingelsson, Ställhults och Nilssons personliga och ekonomiska
förhållanden har upplysts följande.
Olof Damberg är gift och har 8 minderåriga barn. Hans tillgångar ha
värderats till 19,050 kronor, varav å fastigheten 43/640 mantal Tallberg nr 1
belöpa 16,300 kronor (taxeringsvärdet). Skulderna ha uppgivits till 1,690
kronor. Därutöver är Damberg skyldig utgiva födoråd till sin fader, vilket
åtagande uppskattats till ett värde av 1,000 kronor för år.
Kjell Ingelsson är jämte sin moder och en broder delägare i boet
efter sin avlidne fader. Boets tillgångar uppgå till 15,160 kronor och skulderna
till 6,460 kronor. Bland tillgångarna märkes främst en jordbruksfastighet
under hemmanet Tallberg nr 1, taxeringsvärderad till 13,200 kronor.
Fastigheten brukas av bröderna Tallberg, vilka därjämte försörja sin moder.
Jonas Robert Ställhult är jämte en dotter delägare i boet efter sin
avlidna hustru. Tillgångarna lia värderats till 2,807 kronor och skulderna till
2,587 kronor. Bland tillgångarna har upptagits en fastighet, taxerad till 1,600
kronor.
Nils Robert Nilsson har uppgivits sakna utmätningsbar egendom.
Han är familjeförsörjare.
Jägmästaren har tillstyrkt bifall till sökandenas framställning samt vidare
anfört följande.
De fyra personer, det rör sig om, äro samtliga duktiga arbetare och vana
flottare, som förut aldrig varit utsatta för liknande missöde. Vid tillfället
rådde stark värme och blåst, varför elden var svår att begränsa, vilket dock
lyckades redan på aftonen första dagen. 68 hektar mark å kronoparken och
ungefär lika stor areal å angränsande enskild mark hade då övergåtts av
elden. Det hastiga uppbrottet hade skett på grund av brötbildning i en fors
ett stycke från lägerplatsen. Vad Ställhult och Nilsson beträffar sakna dessa
utmätningsbara tillgångar. Skadeståndet skulle då gäldas av Ingelsson och
Damberg. Den förres ekonomiska ställning är även svag och Damberg, som
har en stor familj att försörja, skulle drabbas hårt, om han bleve ålagd betala
hela beloppet. Något anspråk på ersättning från den enskilde markägarens
sida har ej gjorts.
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
3
Över jägmästaren har — under framhållande att några förmildrande omständigheter
i själva sakfrågan icke kunde sägas föreligga — icke kunnat tillstyrka
bifall till den föreliggande framställningen.
Domänstyrelsen har med hänsyn till vad som upplysts dels om sökandenas
ekonomiska förhållanden, dels att krav på ersättning ej framställts från
ägare till av skogselden berörd enskild mark, och då det torde kunna antagas,
att såväl sökandena som andra flottare och skogskarlar redan genom
rättegången och sökandena ådömda böter fått en allvarlig varning att för
framtiden iakttaga aktsamhet med eld i skogsmark, förklarat sig för sin del
icke ha något att erinra mot bifall till framställningen.
Statskontoret har med hänsyn till föreliggande förhållanden ansett sig
böra tillstyrka, att statsverkets skadeståndskrav nedsattes till 150 kronor under
villkor att detta belopp inbetalades före den 1 juli 1942.
Av den i ärendet förebragta utredningen synes framgå, att ett uttagande Departe>nentsav
det ådömda skadeståndet åtminstone för närvarande icke torde kunna chefen.
ske hos Ställhult och Nilsson på grund av nämnda personers svaga ekonomiska
ställning samt att även Ingelsson och Dambergs personliga och
ekonomiska förhållanden äro sådana, att ett verkställande av skadeståndsdomen
skulle drabba dem hårt. På grund härav och med hänsyn till övriga
i ärendet föreliggande omständigheter finner jag det skäligt, att en lindring
i den ådömda skadeståndsskyldigheten medgives. I anslutning till statskontorets
förslag torde Damberg och hans medparter böra mot inbetalande till
domänverket av 150 kronor befrias från därefter återstående skadeståndsskyldighet.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma den tidpunkt,
inom vilken ifrågavarande betalningsskyldighet skall vara fullgjord.
Frågan torde böra underställas riksdagens prövning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen,
att Olof Damberg, Kjell Ingelsson, Jonas Robert Ställhult
och Nils Robert Nilsson må befrias från vidare skadeståndsskyldighet
till kronan på grund av Åsele tingslags häradsrätts
förenämnda utslag den 28 oktober 1940, under förutsättning
att de gemensamt inom tid, som Kungl. Majit må
bestämma, till domänverket inbetala ett belopp av 150 kronor.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. Gullstrand.
U- : ; r ; '' • • 4 , • t ''•: r
'' '' > ; - ... 1
•t f J'' I f''» ■ .r ffjr
■
i yl ■
)
* • ■ ,< •
■ r :''i.
t
Va '' A .