Kungl. Alaj:ts proposition nr 311.

1

Nr 311.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
viss panträtt i spånadslin oell hampa samt lag med vissa
tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen
örn viss panträtt i spånadslin och hampa; given Stockholms
slott den 22 maj 1942.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om viss panträtt i spånadslin och hampa samt
lag med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen örn viss
panträtt i spånadslin och hampa.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll.

1 sami. Nr 311.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Förslag

till

LAG

om viss panträtt i spånadslin och hampa.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I den ordning och på de villkor, som stadgas i denna lag, må panträtt
upplåtas i spånadslin eller hampa, utan att varan överlämnås till panthavaren
eller annan för dennes räkning.

Panträtten kan upplåtas i otröskad vara eller i halm.

2 §■

Panträtten må endast upplåtas i vara, som utvunnits i upplåtarens egen
jordbruksdrift och som befinner sig i upplåtarens besittning. Ekonomisk
förening, aktiebolag eller annan sammanslutning, däri delägarna helt eller
till övervägande del bestå av jordbrukare, må dock upplåta panträtt i
vara, som utvunnits i delägares jordbruksdrift, därest varan befinner sig i
delägarens eller sammanslutningens besittning.

3 §■

Upplåtelsen må endast avse visst parti spånadslin eller hampa, vilket,
därest annan sådan vara upplagts eller kan uppläggas i samma förvaringsrum,
skall vara genom avbalkning eller annan lämplig anordning
avskilt.

I parti, vari panträtt redan upplåtits, må icke ny panträtt upplåtas, så
länge den förra upplåtelsen är gällande.

4 §■

Panträtten må endast upplåtas till säkerhet för penningfordran enligt
skuldebrev. Upplåtelsen skall ske i skuldebrevet eller vara tecknad å
detta samt vara av vittnen styrkt.

I upplåtelsen skall angivas:

1) storleken och slaget av det varuparti, panträtten skall avse, varvid,
om varan är otröskad, detta skall anmärkas samt partiets storlek angivas
efter den myckenhet halm och frö, detsamma beräknas innehålla;

2) vederbörlig benämning å den fastighet, varå varupartiet förvaras;

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

3

3) förvaringsrum eller annan plats, där varupartiet finnes upplagt, med
angivande tillika, därest annat spånadslin eller annan hampa upplagts eller
kan uppläggas i samma förvaringsrum, av den plats i rummet, där det
ifrågavarande partiet finnes upplagt.

5 §.

Med avseende å panträttsupplåtelsen skall å platsen, där varupartiet
är upplagt, verkställas besiktning av två ojäviga personer, av vilka en
skall vara nämndeman, ägodelningsnämndeman, god man vid lantmäteriförrättning,
ordförande eller vice ordförande i kommunalstämma eller
kommunalfullmäktige, ledamot av kommunalnämnd, lantbruksombud i
hushållningssällskap eller ordförande eller vice ordförande i hushållningssällskaps
underavdelning.

Angående besiktningen skall, med angivande av dagen för densamma, å
upplåtelsehandlingen tecknas intyg, vari vitsordas:

att ett varuparti av det slag och minst den storlek, som i upplåtelsehandlingen
uppgivits, finnes upplagt på i handlingen angiven plats å ifrågavarande
fastighet och, därest sådant enligt 3 § erfordras, blivit på sätt där
stadgas avskilt, samt

att, såvitt besiktningsmännen kunnat utröna, vad i 2 § är stadgat blivit
iakttaget och varupartiet icke är föremål för tidigare upplåten panträtt.

Är varan otröskad, skall detta angivas i det å upplåtelsehandlingen tecknade
intyget.

6 §•

Sedan å upplåtelsehandlingen tecknats sådant intyg, som omförmäles
i 5 §, skall handlingen för upplåtelsens anteckning uti ett för panträttsupplåtelser
av ifrågavarande slag avsett register ingivas eller med posten
insändas till registerföraren i det tingslag eller i den stad, inom vars domvärjo
det pantförskrivna varupartiet förvaras. Har handlingen ej inom
fjorton dagar efter besiktningen till registerföraren inkommit, vare upplåtelsen
icke gällande.

Registret föres för landet av domhavanden eller den befattningshavare
i domsagan, som, enligt vad Konungen föreskriver, därmed må taga befattning,
samt för stad av den befattningshavare i rådhusrätten, som
Konungen bestämmer, eller, där sådan bestämmelse ej träffats, rätten
utser.

7 §

Hava i strid mot det i 3 § andra stycket meddelade förbudet flera panträtter
upplåtits i samma varuparti, skall den upplåtelse gälla, för vilken
tidigast sökts registrering.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

8 §•

Finner registerföraren handlingen upprättad i överensstämmelse med
föreskrifterna i 4 och 5 §§, skall han, där ej sådant fall föreligger, att
upplåtelsen enligt G eller 7 § icke är gällande, ofördröjligen göra anteckning
om upplåtelsen i registret och förse handlingen med bevis om
denna anteckning. Äro förutsättningarna för anteckning i registret ej för
handen, skall registerföraren, med angivande av skälen för sitt beslut,
vägra anteckning i registret.

9 §•

Då anteckning om panträttsupplåtelsen skett uti det i 6 § omförmälda
registret, åge borgenären panträtt i det pantförskrivna varupartiet; och
skall vad som gäller örn lös pant, den någon fått i händer, äga tillämpning
å nämnda panträtt, där ej i denna lag annorlunda stadgas. Härvid skall
så anses, som hade det pantförskrivna partiet lämnats borgenären i händer
vid den tidpunkt, då han mottog skuldebrevet, eller, örn registrering av
panträttsupplåtelsen då icke skett, vid den tidpunkt, då registreringen
verkställdes.

Om pantförskrivningen avsett otröskad vara, skall panträtten jämväl
sedan tröskning verkställts omfatta såväl halmen som fröet.

10 §.

Sedan beträffande panträtts upplåtelse hållits sådan besiktning, som
omförmäles i 5 §, må, så länge upplåtelsen är gällande, den rätt att kvarhålla
viss egendom, som jämlikt 2 kap. 42 § i lagen den 14 juni 1907 örn
nyttjanderätt till fast egendom tillkommer ägare av utarrenderad fastighet,
ej utövas beträffande det pantförskrivna varupartiet.

11 §•

Upplåtaren av panträtten eller den, som kan hava övertagit dennes förpliktelser
enligt pantavtalet, vare pliktig att väl vårda den pantförskrivna
varan eller, där varan innehaves av sådan delägare, som omförmäles i 2 §,
att tillse, att denne väl vårdar varan.

Panthavaren eller hans ombud vare berättigad att besiktiga det pantförskrivna
varupartiet och för sådant ändamål efter tillsägelse erhålla tillträde
till det förvaringsrum, där partiet finnes upplagt.

12 §.

Den pantförskrivna varan må icke, förrän skulden betalts eller panträtten
eljest upphört, utan panthavarens medgivande bortföras eller utlämnas
från den i upplåtelsehandlingen angivna fastigheten eller inom
denna förflyttas från den upplagsplats, som i samma handling angivits.
Vad sålunda stadgas skall dock icke utgöra hinder för uttagande av prov

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

5

å varan eller för tillfälligt rubbande av varan i och för densammas behöriga
vård, ej heller för tröskning av vara, som pantförskrivits i otröskat
skick, under förutsättning att panthavaren i god tid före tröskningens
företagande bevisligen underrättats därom och tröskningen verkställes å
den i upplåtelsehandlingen angivna fastigheten.

Örn innehavaren av vara, som pantförskrivits i otröskat skick, efter
verkställd tröskning upplägger halmen eller fröet å fastigheten, åligger
det honom i samband därmed dels att, därest sådant enligt 3 § erfordras,
tillse, att halmen eller fröet på sätt där stadgas avskiljes, dels ock att till
såväl registerföraren som panthavaren omedelbart lämna meddelande om
uppläggningen, innehållande uppgift örn dagen därför, det upplagda partiets
storlek och upplagsplatsen. I fråga örn förflyttning av halmen eller fröet
från upplagsplats, varom nu sagts, skall vad i första stycket stadgas i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse.

Där panthavaren lämnar sådant medgivande, som ovan sagts, vare han
pliktig att å upplåtelsehandlingen därom göra anteckning, vid äventyr att
underlåtenhet härutinnan medför skyldighet för honom att ansvara för
den skada, som därigenom kan uppkomma för den, som i god tro förvärvat
den på handlingen grundade rätt.

13 §.

Då innehavaren av skuldebrevet det begär och till registerföraren ingiver
skuldebrevet i huvudskrift, skall i registret antecknas, att pantförskrivningen
upphört att gälla; och varde bevis härom tecknat å skuldebrevet.

14 §.

Verkan av pantförskrivningen upphör den 1 september, som infaller
näst efter det sextio dagar förflutit från anteckningen i registret.

Bortföres pantförskriven vara från den i upplåtelsehandlingen angivna
fastigheten, vare pantförskrivningen ej längre gällande i vad sålunda bortförts.

Vad ovan i denna paragraf är sagt skall icke äga tillämpning, om panthavaren
i den ordning nedan stadgas kommit i besittning av varan, eller
örn varan är föremål för utmätning, kvarstad eller skingringsförbud eller
varans ägare är försatt i konkurstillstånd.

15 §•

Örn i skuldebrevet utfäst, förfallet kapital- eller räntebelopp icke blivit
crlagt, äge panthavaren, så framt förfallotiden framgår omedelbart av
fordringshandlingen jämte bevis örn uppsägning, där sådan skall ske, hos
utmätningsmannen i den ort, där varan finnes, söka handräckning för att
varda försatt i besittning av det till säkerhet för skulden pantförskrivna

6

Kungl. Mnj:ts proposition nr 311.

varupartiet. Sådan ansökan skall göras skriftligen och innehålla uppgift
å det oguldna beloppet samt vara åtföljd av skuldebrevet i huvudskrift och
bestyrkt avskrift.

Angående rätt för utmätningsman att i vissa fall meddela handräckning
utan hinder därav att innehavaren av varan icke är närvarande skall vad
i 59 och 60 §§ utsökningslagen är i fråga om utmätning föreskrivet äga
motsvarande tillämpning.

Gör innehavaren av varan jäv mot ansökningen, skall han genast förete
sina bevis, och må ej andra än skriftliga bevis gälla. Finner utmätningsmannen,
att innehavaren har skäl till jävet, skall handräckning vägras.

Jämte vad ovan i denna paragraf stadgas skola i fråga örn förrättningen
utsökningslagens föreskrifter angående av utmätningsman företagen förrättning
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

16 §.

Förebringar panthavare sannolika skäl för att det pantförskrivna varupartiet
icke väl vårdas eller att en del av partiet förstörts eller i strid mot
det i 12 § meddelade förbudet bortförts eller utlämnats eller att sådan
åtgärd i fråga örn partiet kan befaras, vare panthavaren, ändå att i 15 §
omförmäld förfallotid ej inträtt, berättigad att komma i besittning av
partiet eller den del därav, vari panträtt alltjämt är gällande. Förordnande
härom meddelas på ansökan av överexekutor i den ort, där varan finnes.

Sådant förordnande må ock av överexekutor meddelas, örn panthavaren
visar sannolika skäl för att gäldenären i annat fall, än i första stycket
sägs, brustit i fullgörande av åtagen förpliktelse och panthavaren för
dylikt fall förbehållit sig rätt till betalning ur panten, ändå att i 15 §
omförmäld förfallotid ej inträtt.

Vid ansökan om förordnande, varom ovan i denna paragraf sagts, foge
sökanden skuldebrevet i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Sökes verkställighet
å förordnande, som av överexekutor meddelats, skall skuldebrevet
i huvudskrift hållas utmätningsmannen tillhanda. I övrigt gäde om
handräckning enligt denna paragraf enahanda bestämmelser, som äro
stadgade för det i 191 § utsökningslagen avsedda fall.

17 §.

Sedan panthavaren, enligt 15 § eller med stöd av ett utav överexekutor
enligt 16 § meddelat slutligt förordnande, av utmätningsmannen blivit
försatt i besittning av det pantförskrivna varupartiet, äger panthavaren,
oberoende av överenskommen förfallotid, att i den ordning, som i lag
stadgas eller mellan parterna med laga verkan avtalats, ur partiet förskaffa
sig betalning för sin fordran till kapital och ränta ävensom för
samtliga med besittningens erhållande och fordringens utfående förenade
kostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

7

Är det varuparti, som panthavaren erhållit i sin besittning, otröskat,
äger han föranstalta om tröskning av detsamma samt ur den därvid utvunna
halmen och fröet förskaffa sig betalning, såsom i första stycket sägs, såväl
för däri omförmälda fordran och kostnader som ock för de med tröskningen
förenade kostnaderna.

I övrigt skall, sedan panthavaren erhållit varupartiet i sin besittning,
vad med avseende å handfången pant i allmänhet gäller äga tillämpning.

18 §.

Den som, efter det besiktning enligt 5 § hållits och fordran på grund
av skuldebrevet uppkommit, med vetskap härom uppsåtligen förstör eller
i strid mot det i 12 § stadgade förbudet bortför eller utlämnar pantförskriven
vara, straffes som i 22 kap. 4 § strafflagen sägs. Lag samma vare,
där någon i uppsåt att skada upplåter panträtt i vara, vari honom veterligen
panträtt redan åt annan upplåtits.

Om innehavaren av vara, som pantförskrivits i otröskat skick, efter
verkställd tröskning upplägger halmen eller fröet å fastigheten utan att
iakttaga vad honom enlig 12 § andra stycket åligger eller lämnar medvetet
oriktig uppgift i sådant meddelande till registerföraren eller panthavaren,
som där sägs, straffes med dagsböter.

19 §.

Brott mot denna lag åtalas av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

20 §.

över registerförares beslut enligt denna lag må klagan föras hos hovrätten;
och vare tiden för besvärs anförande räknad från det klaganden
erhöll del av beslutet.

över utmätningsmans åtgärd eller beslut enligt denna lag må klagan
föras hos överexekutor; och skall med avseende å handläggningen av sådant
ärende vad i denna lag är stadgat i fråga örn ärende, som omedelbart
hos överexekulor anhängiggöra*, äga motsvarande tillämpning. Då klagan
över utmätningsmans åtgärd anmäles, äge överexekutor, örn skäl därtill
finnes och saken ej tål uppskov, att tillsvidare i avbidan på det slutliga
utslaget inställa vidare fortgång av ål gärden eller meddela den rättelse däri,
vartill omständigheterna föranleda.

Vad i utsökningslagen är stadgat örn klagan över sådant överexekutors
beslut, som avses i 214 § utsökningslagen, gällö i tillämpliga delar beträffande
överexekutors beslut enligt denna lag.

8

Kungl. Alaj:ts proposition nr 311.

21 §.

Närmare föreskrifter om det i 6 § omförmälda registret samt angående
tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942, dock att 18 § första stycket
intill den 1 januari 1943 skall hava följande lydelse.

Den som, efter det besiktning enligt 5 § hållits och fordran på grund
av skuldebrevet uppkommit, med vetskap härom uppsåtligen förstör eller
i strid mot det i 12 § stadgade förbudet bortför eller utlämnar pantförskriven
vara, straffes med dagsböter eller fängelse. Lag samma vare, där
någon i uppsåt att skada upplåter panträtt i vara, vari honom veterligen
panträtt redan åt annan upplåtits.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 311.

9

Förslag

till

LAG

nied vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen örn viss
panträtt i spånadslin och hampa.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har enligt 2 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd föreskrift
meddelats om bortförande av vara, i vilken panträtt är upplåten jämlikt
lagen örn viss panträtt i spånadslin och hampa, må varan bortföras utan
hinder av bestämmelserna i 12 § sistnämnda lag.

Har sådant bortförande skett, som i första stycket avses, skall pantförskrivningen
gälla i den bortförda varan utan hinder av vad i 14 §
lagen om viss panträtt i spånadslin och hampa är stadgat.

2 §•

Då pantförskriven vara bortförts i enlighet med föreskrift, som i 1 §
sägs, skall upplåtaren av panträtten eller den, som kan hava övertagit
dennes förpliktelser enligt pantavtalet, ej mindre, där sådant enligt 3 §
lagen om viss panträtt i spånadslin och hampa erfordras, tillse att
varan varder på sätt där stadgas avskild, än även omedelbart meddela
såväl registerföraren som panthavaren uppgift örn vederbörlig benämning
å den fastighet, varå varan upplagts, samt örn upplagsplatsen.

I fråga örn förflyttning av varan från upplagsplats, som i första stycket
sägs, skall vad örn varans bortförande från den ursprungliga upplagsplatsen
är stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 §•

Registerföraren skall, sedan han erhållit meddelande som i 2 § avses,
verkställa anteckning örn bortförandet i det i 6 § lagen örn viss panträtt
i spånadslin och hampa föreskrivna registret samt därefter till registerföraren
i det tingslag eller i den stad, dit varan förts, överlämna
avskrift av samtliga i registret verkställda anteckningar örn pantförskrivningen.
Det åligger den registerförare, som sist nämnts, att införa an
teckningarna i det av honom förda registret.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

4 §•

Underlåter någon att fullgöra vad som enligt 2 § första stycket åligger
honom eller lämnar någon medvetet oriktig uppgift i meddelande, som
i nämnda lagrum avses, straffes med dagsböter; och skola i fråga örn
sådan förseelse bestämmelserna i 19 § lagen örn viss panträtt i spånadslin
och hampa äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942 och gäller till och med den
30 juni 1943; dock att i fråga örn vara, som bortförts under lagens giltighetstid,
lagens bestämmelser skola äga tillämpning även efter det lagen i
övrigt upphört att gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

11

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
april 1942.

Närvarande:

Statsministern HANSSON, ministern för utrikes ärendena GUNTHER, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler
efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och folkhushålningsdepartementen
fråga om panträtt i spånadslin och hampa samt anför:

Sveriges lantbruksförbund har i skrivelse den 14 april 1942 — efter därom
från riksförbundet lin och hampa under hand gjord framställning — hemställt
örn. sådan ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om viss panträtt
i spannmål, att i första rummet spånadslin och hampa samt eventuellt även
oljeväxter koinme att inrymmas under lagens bestämmelser.

över skrivelsen ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, fullmäktige
i riksbanken, statens linnämnd, svenska bankföreningen samt
svenska sparbanksföreningen.

Innan jag närmare ingår på innehållet i berörda skrivelse och de däröver
avgivna yttrandena, torde jag få lämna en redogörelse för gällande lagstiftning
rörande viss panträtt i spannmål m. m.

Lagen örn viss panträtt i spannmål lii. m.

Lagen örn viss panträtt i spannmål antogs av 1924 års riksdag (prop. nr
224; första lagutsk. uti. nr 43; r.skr. nr 334). Ursprungligen gällde lagen
endast tröskad spannmål. Genom beslut vid 1926 års riksdag (prop. nr 182;
första lagutsk. uti. nr 24; r.skr. nr 122) utsträcktes lagens giltighetsområde
till att avse jämväl otröskad spannmål. Med spannmål förstås i denna lag
råg, vete, korn, havre, ärter, bönor och vicker.

Lagen innebär en avvikelse från den eljest i svensk rätt gällande grundsatsen,
att för uppkomst av panträtt i lös egendom erfordras överflyttning
av besittningen till den pantsatta egendomen. Det har därför varit nödvändigt
att i lagen upptaga bestämmelser ägnade att tillgodose de intressen,
som eljest tillgodoses med besittningsöverflytlningen.

För pantsättningen har skriftlig form gjorts obligatorisk. Pantsättningen
måste ske lill säkerhet för fordran enligt skuldebrev och göras i skuldebrevet

12

Kungl. Mnj.ts proposition nr 311.

eller tecknas å detta (4 §). Detta skuldebrev, vilket jämte därå tecknade
bevis skall innehålla närmare uppgifter örn den pantförskrivna spannmålen,
överlämnas till panthavaren och kommer således i viss mån att ersätta
panten.

Då det emellertid är spannmålen, som utgör panträttens objekt, lia även
med avseende å denna vissa föreskrifter ansetts erforderliga. För att innehavaren
av panträtten skall få tillfälle att, liksom en vanlig handpanthavare,
utöva sina rättigheter i fråga örn panten och för att pantsättaren-ägaren
skall lia en känsla av att spannmålen, oaktat densamma fortfarande av
honom innehaves, dock blivit till annan pantsatt, har det ansetts nödvändigt
föreskriva, att spannmålen skall förefinnas såsom ett individuellt bestämt,
särskilt för sig upplagt parti (3 §). Närmast i avsikt att skapa garanti för
att den pantförskrivna spannmålen verkligen finnes å den angivna platsen
såsom ett dylikt avskilt parti har vidare i lagen meddelats föreskrift om
besiktning av partiet. Besiktningsmännen skola, sedan de förvissat sig örn,
att ett spannmålsparti av det slag och av minst den storlek, som pantförskrivits,
finnes å den angivna platsen och att lagens fordringar med avseende å
partiets avskiljande blivit uppfyllda, teckna bevis härom å skuldebrevet (5 §).

För att tillgodose publicitetskravet, d. v. s. för att bringa transaktionen till
kännedom för den, som kan vilja få kunskap därom, har vidare i lagen
stadgats, att upplåtelsehandlingen skall ingivas till vederbörande domhavande,
(respektive i stad befattningshavare vid rådhusrätten) för anteckning
i ett särskilt register, spannmålspantregistret (6 §). Utom nyss angivna syfte
att möjliggöra för en utomstående att få kännedom örn pantsättningen fyller
registreringen även det ändamålet, att den innebär en garanti för att lagens
fordringar med avseende å fordringshandlingens innehåll och besiktningen
blivit iakttagna.

Örn pantförskrivningen avsett otröskad spannmål, skall, så länge det pantförskrivna
partiet är otröskat, panträtten omfatta jämväl halmen. Sedan
tröskning verkställts, omfattar panträtten däremot endast den vid tröskningen
utvunna spannmålen (9 § andra stycket). Spannmål, som pantförskrivits i
otröskat skick, skall även efter tröskningen uppläggas avskild. Meddelande
örn den nya uppläggningen, innehållande uppgift örn dagen därför, det upplagda
partiets storlek och upplagsplatsen, skall omedelbart lämnas till såväl
registerföraren som panthavaren (12 § andra stycket).

Frånsett reglerna för panträttens uppkomst kännetecknas lagens bestämmelser
av en strävan att så mycket som möjligt bygga på gällande rätts bestämmelser
örn panträtt. Sedan den i lagen föreskrivna proceduren för panträttens
uppkomst iakttagits, skall borgenären äga panträtt i det pantförskrivna
spannmålspartiet samt vad som gäller örn lös pant, den någon fått
i händer, äga tillämpning å panträtten, där ej i förevarande lag annorlunda
stadgas (9 § första stycket och 17 §). I fråga om räckvidden av denna be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

13

stämmelse må särskilt framhållas, att panthavaren får njuta förmånsrätt i
spannmålen, som om han innehaft den såsom vanlig handpant, samt att,
om ägaren-gäldenären skulle bliva försatt i konkurs eller örn hos honom
skulle verkställas utmätning för annans fordran, den, som enligt ifrågavarande
lag fått panträtt till spannmålen, kommer att intaga samma förmånliga
ställning, som örn han innehade spannmålen såsom handpant. Den
pantförskrivna spannmålen får i allmänhet icke utan panthavarens medgivande
bortföras eller utlämnas från den i upplåtelsehandlingen angivna
platsen för spannmålens förvaring (12 §). Åsidosätter låntagaren sin betalningsskyldighet,
äger panthavaren påkalla handräckning för att få panten
i sin besittning (15 §). Samma befogenhet tillkommer honom, om han förebringar
sannolika skäl för att spannmålen icke väl vårdas eller att hans rätt
eljest äventyras på närmare angivet sätt (16 §). Slutligen har panträtten i
olika avseenden ställts under straffskydd (18 §).

I detta sammanhang må jämväl erinras örn lagen den 21 juni 1940 (nr
647) med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen den
20 juni 1924 (nr 298) örn viss panträtt i spannmål. Denna lag, vars giltighetstid
genom beslut vid 1941 års riksdag förlängts till och med den 30 juni
1942, har till syfte att möjliggöra att förråd av spannmål, som är pantförskrivet
enligt lagen örn viss panträtt i spannmål, må jämlikt lagen om
skyldighet att bortföra varuförråd kunna bortföras utan att därigenom
panthavarens rätt äventyras. Årets riksdag (prop. nr 183; andra lagutsk.
uti. nr 18; r.skr. nr 152) har antagit förslag till lag örn fortsatt giltighet av
berörda lag till och med den 30 juni 1943.

Framställningen örn panträtt i spånadslin och hampa m. nt.

Sveriges lantbruks!örbund har i sin skrivelse erinrat, att under senaste
åren upptagits odling av vissa grödor, i vilka panträtt enligt lagen om viss
panträtt i spannmål icke kunde upplåtas men för vilka möjlighet till sådan
panträttsupplåtelse vore önskvärd. Sålunda hade med statsmakternas stöd
upptagits odling av spånadslin och hampa. Förbundet har härom ytterligare
anfört följande.

Beredningen av halmen av spånadslin och hampa, som utgör den värdefullaste
beståndsdelen, sker successivt under loppet av ungefär ett år från
det att grödan inbärgats. Då beredningsverken icke kunna mottaga halmen
under en kort period efter skörden utan leverans måste äga rum successivt,
måste lantbrukarna i stor utsträckning förvara halmen under ganska lång
tid å sina fastigheter och kunna icke erhålla likvid för densamma förrän
en avsevärd tid förflutit från skörden. På grund härav är det önskvärt, alt
odlarna beredcs möjlighet att genom upplåtande av panträtt i spånadslin
och hampa belåna sin skörd på liknande sätt som nu kan ske beträffande
spannmål. Även för beredningsverken torde det vara till fördel, om möjlighet
till dylik panträttsupplåtelse förefinnes.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Enligt nu gällande bestämmelser örn panträtt i spannmål skall, sedan
tröskning verkställts, panträtten endast omfatta den vid tröskningen utvunna
spannmålen. Vad spånadslin och hampa beträffar bemärkes att den värdefullaste
beståndsdelen i dessa grödor utgöres av halm. I regel sker icke tröskning
eller frörepning å odlarens fastighet, utan densamma verkställes vanligen
vid beredningsverken. Då emellertid tröskning eller repning givetvis
kan äga rum å odlarens fastighet, torde det vara nödvändigt att vid utsträckande
av lagens tillämpning till spånadslin och hampa bestämmelser införas
av innebörd att panträtten, sedan tröskningen verkställts, skall beträffande
dessa omfatta även halmen.

Statskontoret samt fullmäktige i riksbanken ha icke funnit anledning till
erinran mot bifall till den gjorda framställningen.

Statens linnämnd, som tillstyrkt bifall till framställningen i vad densamma
gäller belåningsmöjligheter för spånadslin och hampa, har anfört följande.

Då statsmedel ställts till förfogande för bestridande av hela kostnaden
för uppförande av lin- och hampberedningsverk, har linnämnden hittills
ansett, att ägarna till dessa beredningsverk, nämligen odlaresammanslutningarna
själva, borde anskaffa driftskapital genom andelsteckning eller på
annat sätt. I viss utsträckning kan föreningarnas kapitalanskaffning underlättas
genom att linneindustrien förklarat sig villig att genom förskott ställa
driftskapital till förfogande.

Då emellertid beredningsverken i allmänhet icke lia möjlighet att mottaga
skörden från hela den kontrakterade lin- respektive hamparealen redan på
hösten utan först successivt under årets lopp, allteftersom beredningen av
halmen fortgår, är det givetvis av betydelse, att möjligheter till belåning av
lin och hampa skapas liknande de, som gälla för spannmål. Linnämnden
anser därför i likhet med lantbruksförbundet, att skapandet av dylika lånemöjligheter
kan bliva av stor betydelse för odlingen av spånadslin och
hampa. Däremot synes ifrågavarande spörsmål beträffande frö av oljeväxter
böra upptagas till prövning i annat sammanhang.

I yttrandet från svenska bankföreningen har anmärkts, att något uttalande
angående behövligheten av den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden icke kunde
lämnas utan närmare upplysningar. Föreningen har därom framhållit följande.

Beträffande oljeväxterna finnes i framställningen intet nämnt till belysning
av frågan om lagstiftningens närmare beskaffenhet. Vidkommande linet
och hampan framliålles, att, eftersom det väsentliga värdet hos dessa växtslag
finnes hos halmen, som utvinnes, det bör, i olikhet mot vad som gäller
lör spannmålen, framför allt vara halmen, som skall omfattas av panträtten.
\ idare meddelas att tröskning av lin och hampa plägar verkställas icke blott
av odlaren å hans fastighet utan även och mera vanligt vid särskilda beredningsverk.
I följd härav bör rätt att upplåta panträtt beredas ej endast odlare
utan även beredningsverk. Redan av det nu sagda lärer framgå, att den
ifrågasatta utvidgningen av lagen örn viss panträtt i spannmål måste bliva
förbunden med varjehanda svårigheter. Huru lösningen av dem lämpligen
bör åstadkommas torde icke kunna bedömas förrän efter närmare undersök -

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

15

ning, för vilken erfordras såväl tid som tillgång till upplysningar rörande
åtskilliga förhållanden.

Svenska sparbanksföreningen har på det livligaste tillstyrkt förslaget, som
särskilt under rådande försörjningsläge måste anses väl motiverat och, därest
detsamma medförde lagstiftning, konune att underlätta den på detta område
erforderliga kreditgivningen. Föreningen har vidare hemställt om förslag
om sådan ändring i lagen om viss panträtt i spannmål, att tiden för panträttens
upphörande — vilken enligt gällande bestämmelse är fastställd till den
1 september, som infaller närmast efter det CO dagar förflutit från anteckning
i vederbörande register — ändras till den 1 november eller annan lämplig
tidpunkt efter den 1 september. Härom har föreningen anfört följande.

Erfarenheten visar, att låntagarna ej sällan icke hinna slutbetala sina lån
inom föreskriven tid för pantförskrivningens verkan. I dylika fall förlora
långivarna uppenbarligen den säkerhet som tidigare ställts för lånen. Med
hänsyn därtill synes anledning föreligga att uppskjuta tidpunkten för upphörandet
av pantförskrivningens verkan till senare under året, förslagsvis
den 1 november.

Vid tillkomsten av gällande lag om viss panträtt i spannmål ansågs det
tillfyllest alt låta lagen omfatta endast produkterna av de inom landet förekommande
strå- och trindsädesslagen. Som av den föregående redogörelsen
framgår, kunde panträtten ursprungligen endast upplåtas i spannmål,
d. v. s. tröskad vara av berörda sädesslag. Det framhölls emellertid, att,
örn behov framdeles skulle yppas att belåna även andra alster av jordbruket,
en utsträckning av lagens giltighetsområde lätt kunde genomföras
och redan år 1926 utsträcktes lagen att omfatta även otröskad spannmål.

Nu rådande utomordentliga förhållanden ha föranlett upptagandet av en
omfattande odling av vissa grödor, i vilka panträtt enligt berörda lag icke
kan upplåtas. Denna odling har erhållit statsmakternas stöd i skilda hänseenden,
bland annat i form av prisgaranti. Sveriges lantbruksförbund har
funnit behov föreligga att bereda möjlighet att få panträtt upplåten i spånadslin
och hampa samt eventuellt även i frö av oljeväxter på samma sätt
som i spannmål.

Av i ärendet avgivna yttranden bekräftas, att ett sådant behov föreligger
ifråga om spånadslin och hampa. För tillgodogörande av den värdefulla
halmen till dessa växtslag kräves en ganska omständlig behandling,
vilken försiggår vid särskilda beredningsanstalter. Dessa ägas i allmänhet
av sammanslutningar bland odlarna. Staten stödjer anläggningarnas uppförande
genom bidrag och lån. Som linnämnden angivit, torde sammanslutningarnas
medelsanskaffning kunna underlättas genom vissa
förskott från linneindustrien. I allmänhet lia bercdningsanstalterna emellertid
icke möjlighet att annat än successivt bereda mottaget spånadslin
eller hampa och i samband därmed genom avsättning av produkterna erhålla

Departe ments chefen.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

likvider. Då beredningsanstalterna ofta under viss tid lagra oberett spånadslin
eller hampa från medlemmarnas odlingar, skulle möjligheten att kunna
belåna dessa lager underlätta för sammanslutningarna att likvidera de från
odlarna levererade kvantiteterna. Även för odlaina själva föreligger ett visst
lånebehov. Verksamheten vid beredningsanstalterna gör det nämligen icke
möjligt att på en gång mottaga det oberedda spånadslinet eller hampan
från samtliga delägare. Dessa sammanslutningar torde som regel ej heller
vara i stånd att likvidera varan före leveransen. Möjligheten att belåna spånadslinet
och hampan, medan det kvarligger hos odlaren, skulle därför
bidraga till att underlätta verksamheten. Enligt vad jag inhämtat är
lånebehovet särskilt starkt framträdande i fråga örn 1942 års skörd.
Vissa planerade beredningsanstalter beräknas nämligen kunna tagas i bruk
först omkring den 1 maj 1943. De odlare, som tillhöra dessa beredningsanstalters
upphandlingsområde, kunna sålunda i allmänhet icke vinna avsättning
för sina skördar av spånadslin eller hampa förrän en avsevärd tid efter
det 1942 års skörd bärgats.

I fråga om oljeväxter torde åtminstone för närvarande icke föreligga samma
lånebehov som beträffande spånadslin och hampa. Produkten av dessa
växtslag, det oljerika fröet, kan nämligen utan några mera dyrbara anordningar
utvinnas och försäljas i nära anslutning till skörden. I likhet med
statens linnämnd anser jag alltså icke för närvarande behov föreligga att
göra lagstiftningen tillämplig även å oljeväxter. Däremot vill jag förorda,
att möjlighet beredes till den ifrågasatta panträtten i spånadslin och
hampa.

Reglerna för ifrågavarande panträtt i spånadslin och hampa torde i väsentliga
hänseenden kunna göras analoga med dem som gälla enligt 1924 års
lag örn viss panträtt i spannmål. Den rätt, vartill förevarande panträttsupplåtelse
skall giva upphov, bör alltså så mycket som möjligt jämställas
med en handpanträtt.

I likhet med vad som gäller enligt 1924 års lag bör såsom förutsättning
för upplåtelse av panträtt i spånadslin eller hampa gälla, att föremålet för
panträtten utvunnits i upplåtarens egen jordbruksdrift och befinner sig i
upplåtarens besittning. Den föregående framställningen giver vid handen,
att det är önskvärt att jämväl vissa sammanslutningar av jordbrukare,
nämligen sådana som äga eller driva lin- eller hampberedningsanstalter,
äga möjlighet att meddela panträttsupplåtelser i spånadslin eller hampa.
I överensstämmelse med bestämmelserna i 1924 års lag synes därför sammanslutning,
som helt eller till övervägande del består av jordbrukare,
böra kunna upplåta panträtt i vara, som utvunnits i delägares jordbruksdrift
och befinner sig i delägarens eller sammanslutningens besittning.

Beträffande spannmål gäller enligt 1924 års lag, att panträtt visserligen
kan upplåtas såväl i tröskad som otröskad vara men att panträtt, som upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

17

låtits i otröskad spannmål, efter tröskningen endast omfattar den därvid
utvunna spannmålen och alltså icke halmen. I fråga om spånadslin och
hampa ligger emellertid en avsevärd del av värdet just i halmen. Linets frö
och halm torde med nu gällande fröpriser ha ungefärligen samma värde,
medan värdet av hampans halm vida överstiger värdet av det frö som
kan utvinnas av denna växt. Vid sådant förhållande synes det uppenbart,
att en panträtt, som upplåtits i otröskat spånadslin eller otröskad hampa,
jämväl efter tröskningen skall omfatta halmen. Tröskning av spånadslin
och hampa företages regelmässigt vid beredningsanstaltema men kan
också i vissa fall utföras å odlarens fastighet. Pantförskrivning torde
därför i allmänhet komma att avse otröskad vara. Hinder synes dock
icke böra möta att upplåta panträtt endast i halmen. Däremot synes icke
föreligga något starkare behov att möjliggöra särskild upplåtelse av panträtt
i lin- eller hampfrö, lika litet som i fråga om övriga oljerika fröer.
Efter tröskning av spånadslin eller hampa torde panträtten böra omfatta
såväl halmen som fröet. I och med att halmen underkastats beredning
torde något belåningsbehov i denna ordning icke längre föreligga. Behandlingen
vid en modem beredningsanstalt förflyter snabbt, och den
beredda varan lärer, i varje fall under nuvarande förhållanden, omedelbart
kunna vinna avsättning.

I överensstämmelse med reglerna i 1924 års lag synes panträtten i spånadslin
och hampa endast böra upplåtas till säkerhet för penningfordran
enligt skuldebrev samt avse bestämt varuparti, vilket på betryggande sätt
hålles avskilt på fastighet som angives i upplåtelsehandlingen. Som villkor
för upplåtelsens giltighet bör ytterligare gälla, att anteckning om upplåtelsen
sker i ett särskilt register samt att skuldebrevet för sådant ändamål inom
viss tid insändes till registerföraren. I samma varuparti torde på en gång
endast en upplåtelse böra få gälla. Sökes samtidigt registrering för två upplåtelser
i samma varuparti, synes den upplåtelse böra gälla, för vilken tidigast
sökts registrering.

Panträttens uppkomst torde, liksom i fråga om spannmål, i viss mån
böra knytas till tidpunkten för registreringen. Sålunda bör jämväl beträffande
ifrågavarande panträtt så anses, som hade det pantförskrivna partiet
lämnats borgenären i händer vid den tidpunkt, då han mottager skuldebrevet,
eller, örn registrering av panträttsupplåtelsen då ännu icke skett,
vid den tidpunkt, då registrering verkställes.

Verkan av pantförskrivningen upphör jämlikt 1924 års lag den 1 september,
som infaller näst efter det sextio dagar förflutit från anteckningen i registret.
Svenska sparbanksföreningen har ifrågasatt, örn icke denna tidpunkt
borde framflyttas. Orsaken till att tidpunkten för panträttens upphörande
fastställts till den 1 september är, att behov icke ansetts föreligga
att på en gång belåna mer än ett års skörd. De skäl, som anförts för denna

Bihang till riksdagens protokoll. 1 sami. Nr 311.

2

18

Kungl. Maj-.ts proposition nr 311.

begränsning av panträttens bestånd, torde alltjämt föreligga. Med hänsyn
härtill anser jag mig icke böra förorda någon ändring i reglerna härutinnan
i fråga örn panträtt i spannmål och tillstyrker, att samma bestämmelse även
får gälla beträffande spånadslin och hampa. I överensstämmelse med reglerna
i 1924 års lag bör vidare pantförskrivningen i fråga om spånadslin
och hampa ej längre bliva gällande i vara, som bortförts från den i upplåtelsehandlingen
angivna fastigheten.

Pantförskrivet spånadslin eller hampa torde, i likhet med pantförskriven
spannmål, icke, förrän skulden betalts eller panträtten eljest upphört, utan
panthavarens medgivande få bortföras eller utlämnas från den i upplåtelsehandlingen
angivna fastigheten eller inom denna förflyttas från den upplagsplats,
som i samma handling angivits. Hinder bör dock icke möta för
tröskning av vara, som pantförskrivits i otröskat skick, under förutsättning
att panthavaren i god tid före tröskningens företagande bevisligen underrättats
därom och tröskningen verkställes å den i upplåtelsehandlingen angivna
fastigheten. Efter tröskningen måste det ankomma på upplåtaren att upplägga
såväl halmen som fröet, om panträtten fortfarande skall bestå i dessa,
avskilda å fastigheten samt om uppläggningen lämna underrättelse såväl
till panthavaren som till registerföraren.

I överensstämmelse med vad som stadgats i 1924 års lag bör panthavaren,
om utfäst förfallet kapital- eller räntebelopp icke blivit erlagt, vara berättigad
att erhålla handräckning för att få pantförskrivet parti spånadslin eller
hampa i sin besittning. Likaså torde panthavaren, om han förebringar sannolika
skäl för alt pantförskrivet parti icke väl vårdas eller att en del av
partiet förstörts eller i strid mot stadgat förbud bortförts eller utlämnats
eller att sådan åtgärd i fråga om partiet kan befaras, ändå att förfallotid ej
inträtt, böra vara berättigad att efter förordnande av överexekutor komma i
besittning av pantförskrivet parti. Sedan panthavaren av utmätningsmannen
blivit försatt i besittning av pantförskrivet parti spånadslin eller hampa,
bör han vidare, oberoende av överenskommen förfallotid, äga att i den ordning,
som i lag stadgas eller mellan parterna med laga verkan avtalats, ur
partiet förskaffa sig betalning för sin fordran till kapital och ränta ävensom
för samtliga med besittningens erhållande och fordringens utfående
förenade kostnader. Är partiet otröskat, torde han jämväl i fråga om spånadslin
eller hampa, örn han så finner lämpligt, böra äga föranstalta örn
tröskning av partiet samt ur halmen och fröet förskaffa sig betalning.

För uppsåtlig förstörelse, bortförande eller utlämnande av pantförskrivet
spånadslin eller hampa eller med skadeuppsåt skedd upplåtelse av panträtt
i vara, vari veterligen panträtt redan upplåtits åt annan, bör, i likhet med
vad som gäller enligt 1924 års lag, följa straff. Straffpåföljd torde även
böra träffa innehavare av spånadslin eller hampa, som pantförskrivits i
otröskat skick, örn han efter verkställd tröskning upplägger halmen eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

19

fröet å fastigheten utan att iakttaga därom meddelade föreskrifter eller lämnar
medvetet oriktig uppgift i underrättelse om sådan uppläggning till registerföraren
eller panthavaren.

Den av mig sålunda förordade lagstiftningen ansluter sig, som av det
ovan anförda framgår, i stort sett till bestämmelserna i 1924 års lag örn viss
panträtt i spannmål. Vid sådant förhållande kunde det synas lämpligast
att genomföra lagstiftningen genom utvidgning eller ändring av sistnämnda
lag. Av praktiska skäl synes det mig dock mest ändamålsenligt att
upptaga de förordade bestämmelserna i en särskild lag.

I anslutning till nu anförda principer har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till lag om viss panträtt i spånadslin och hampa. I samband
härmed har i anslutning till lagen den 21 juni 1940 med vissa tillfälliga
bestämmelser angående panträtt enligt lagen den 20 juni 1924 (nr
298) om viss panträtt i spannmål inom jordbruksdepartementet jämväl
upprättats förslag till lag med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt
enligt lagen örn viss panträtt i spånadslin och hampa. Jag torde härefter
få ingå på de särskilda bestämmelserna i de båda lagförslagen.

Förslaget till lag om viss panträtt i spånadslin och hampa.

Det upprättade förslaget till lag om viss panträtt i spånadslin och hampa
har, som det anförda giver vid handen, i tillämpliga delar kunnat givas
samma innehåll som 1924 års lag om viss panträtt i spannmål. Helt
likalydande med motsvarande lagrum i 1924 års lag äro 8, 13, 20 och
21 §§. I övriga lagrum ha vidtagits ändringar, huvudsakligen av redaktionell
natur, som föranletts av den föreslagna lagens giltighetsområde.
Den sakliga skillnad, som ansetts böra gälla i fråga om panträtt i spannmål
å ena samt i panträtt i spånadslin och hampa å andra sidan, har
föranlett införandet av vissa särskilda regler i 1, 4 och 9 §§.

1 §•

I denna paragraf har angivits, att panträtt i den ordning och på de villkor,
som stadgas i lagen, må upplåtas i spånadslin eller hampa. Vidare har
föreskrivits, att panträtten kan upplåtas antingen i otröskad vara eller i hahn.

4 §•

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur panträttsupplåtelse skall ske.
Avser upplåtelsen panträtt i otröskad vara, har detta föreslagits skola särskilt
anmärkas i upplåtelsehandlingen. Då panträtten i otröskat spånadslin
eller otröskad hampa jämväl efter tröskningen avses skola omfatta såväl
halmen som fröet, har i upplåtelsehandling, som avser sådan vara, ansetts

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

böra angivas den myckenhet halm och frö, det pantförskrivna partiet beräknas
innehålla.

9 §•

I denna paragraf, som innehåller regler örn panträttens uppkomst och omfattning,
har i fråga om pantförskrivning av otröskat spånadslin eller
otröskad hampa angivits, att panträtten jämväl sedan tröskning verkställts
skall omfatta såväl halmen som fröet.

18 §.

Ifrågavarande paragraf har i tillämpliga delar givits enahanda lydelse,
som motsvarande lagrum i 1924 års lag erhållit genom beslut vid årets
riksdag (prop. nr 4; första lagutsk. uti. nr 18 och mern. nr 30; r.skr.
nr 191).

19 §.

Reglerna i andra stycket i motsvarande lagrum i 1924 års lag om botesförvandling
ha här uteslutits.

21 §•

I tillämpningsföreskrifter till lagen torde böra angivas, att de enligt 1924
års lag upplagda spannmålspantregistren jämväl skola få begagnas för
registreringar av panträttsupplåtelser beträffande spånadslin och hampa.

Ikraftträdande m. m.

Lagen har föreslagits skola träda i kraft den 1 juli 1942. Då i 18 §
första stycket i fråga örn straffet hänvisats till 22 kap. 4 § strafflagen i
den lydelse, detta lagrum avses skola erhålla från och med den 1 januari
1943, har i särskild övergångsbestämmelse angivits, att lagrummet intill
sagda dag skall ha viss annan lydelse.

Förslaget till lag med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt
enligt lagen örn viss panträtt i spånadslin och hampa.

Bestämmelserna i förslaget till lag med vissa tillfälliga bestämmelser
angående panträtt enligt lagen örn viss panträtt i spånadslin och hampa
motsvara i tillämpliga delar reglerna i 1940 års lag med vissa tillfälliga
bestämmelser angående panträtt enligt lagen om viss panträtt i spannmål.
Lagen har avsetts skola gälla från och med den 1 juli 1942 till och med
den 30 juni 1943.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förenämnda
förslag till lag om viss panträtt i spånadslin och hampa samt till lag

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

21

med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen örn viss
panträtt i spånadslin och hampa, vilka förslag torde såsom Bilaga A och B1
få fogas vid detta protokoll, måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.

1 Dessa bilagor, vilka frånsett en mindre redaktionell jämkning äro likalydande med
de vid propositionen fogade lagförslagen, ha här uteslutits.

22

Kungl. Majas proposition nr 311.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 21 maj
1-942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Nissen.

Enligt lagrådet den 19 maj 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den
30 april 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till lag om viss panträtt i spånadslin och hampa samt till lag
med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen örn viss
panträtt i spånadslin och hampa.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av hovrättsassessorn P. O. Palmquist.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr Sti.

23

Utdrag av protokollet över jordbruksar enden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
maj 19A2.

Närvarande:

Statsministern HANSSON, ministern för utrikes ärendena GUNTHER, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler
efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och folkhushållningsdepartementen
lagrådets den 21 maj 1942 avgivna utlåtande över de
den 30 april 1942 till lagrådet remitterade förslagen till dels lag örn viss
panträtt i spånadslin och hampa, dels ock lag med vissa tillfälliga bestämmelser
angående panträtt enligt lagen örn viss panträtt i spånadslin och
hampa samt anför:

Lagförslagen ha av lagrådet lämnats utan erinran.

En mindre jämkning av redaktionell natur har vidtagits i förslaget till
lag örn viss panträtt i spånadslin och hampa.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Sandström.