Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
1
Nr 300.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till registrering
av motorfordon; given Stockholms slott den
8 maj 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden. hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 maj 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:
Under
punkten 29 av sjätte huvudtiteln i den till innevarande års riksdag
avlåtna statsverkspropositionen har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att i
avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till
Registrering av motorfordon för budgetåret 1942/43 beräkna ett anslag av
kronor 100,000.
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 300.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
Sedan inom kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning
av frågan om bilregistreringsväsendets ordnande numera avlämnat
ett principbetänkande, varöver utlåtanden avgivits av vederbörande myndigheter
och organisationer, anhåller jag att få ånyo anmäla detta ärende.
Gällande bestämmelser. De grundläggande bestämmelserna om registrering
av motorfordon och släpfordon äro meddelade i 5 kap. av gällande motorfordonsförordning
den 23 oktober 1936 (nr 561). Beträffande registrering
av krigsmakten tillhöriga motorfordon gälla särskilda regler (Sv. förf.sami.
1938: 50 med däri vidtagna ändringar).
Enligt stadgandena i motorfordonsförordningen få med vissa särskilt angivna
undantag civila motorfordon och släpfordon icke tagas i bruk innan
fordonen registrerats. Registrering sker genom anteckning i automobilregistret
hos länsstyrelsen i det län, där fordonet enligt meddelade bestämmelser
skall anses hava sin hemort.
Angående förandet av automobilregister hava närmare bestämmelser meddelats
i kungörelse den 31 oktober 1939 (nr 772).
Automobilregister skall i enlighet med vid kungörelsen fogade formulär
föras i fyra avdelningar, nämligen avdelning A för personautomobiler, omnibussar
och lastautomobiler, avdelning B för tyngre motorcyklar, avdelning
C för släpfordon och avdelning D för lättviktsmotorcyklar. I registret skola
i överensstämmelse med det för vederbörande avdelning fastställda formuläret
införas uppgifter rörande fordon, som registreras, ävensom i förekommande
fall ändring i sålunda införd uppgift.
Särskilda regler gälla angående rätt att låta överföra fordon till beredskapsförteckning
eller att från sådan förteckning ånyo överföra det till automobilregistret.
Till beredskapsförteckning överföras sådana i automobilregistret
upptagna motor- och släpfordon, beträffande vilka ägaren jämlikt 15 § 2
mom. motorfordonsförordningen anmält, att han har för avsikt att under viss
tid eller tills vidare icke nyttja fordonet i trafik. Sådan anmälan behöver icke
följas av den särskilda avgift, svarande mot skatt för fordonet under tre
månader, vilken eljest skall jämlikt nyssnämnda stadgande bifogas. Ej heller
behöver vid ansökan örn ny registrering av fordon, som överförts till beredskapsförteckning,
fogas besiktningsinstrument, därest sökanden skriftligen
betygar, att med fordonet icke vidtagits sådan ändring, som jämlikt 10 § 1
mom. motorfordonsförordningen eljest skulle hava medfört skyldighet att
anmäla fordonet till ombesiktning.
Tillsättandet av 1942 års bilregisterutredning. Den 14 november 1941
anmälde jag för Kungl. Majit frågan om ändring av nuvarande ordning för
registrering av motorfordon och släpfordon samt anförde därvid bland annat
följande:
För att fylla de viktigare uppgifter, för vilka bilregistret tidigare i huvudsak
utnyttjats, nämligen att möjliggöra en individualisering av fordonen och
utgöra grundvalen för fordonens beskattning, syntes registret i sin nuvarande
form vara i stort sett tillfredsställande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
3
Det syntes emellertid icke uteslutet, att vissa förenklingar och rationaliseringsåtgärder
skulle kunna genomföras, varigenom arbetet skulle bliva
mindre tidsödande och kostnaderna nedbringas. Även örn olägenheterna av
den nuvarande registreringsformen tidigare icke varit alltför framträdande,
hade emellertid systemet visat sig icke fylla de nya anspråk, som på grund
av nu rådande förhållanden måste ställas å registreringsorganisationen. Av
såväl civila som militära skäl vore det nämligen numera av synnerlig betydelse
att äga en ingående och fortlöpande kännedom örn landets fordonsbestånd
i vad avsåge fordonens antal samt beståndets sammansättning och
fördelning. Kännedomen härom utgjorde en förutsättning för genomförandet
av de trafikregleringar av olika slag, som de snabbt skiftande tidsförhållandena
krävde. Automobilregistret utgjorde för närvarande den källa, från
vilken de erforderliga uppgifterna örn fordonsbeståndets beskaffenhet kunde
erhållas. Ett utnyttjande av registren för erhållande av dessa uppgifter vore
emellertid förenat med stor tidsutdräkt och medförde ett betungande arbete
för registreringsmyndigheterna. Uppgifterna kunde nämligen icke erhållas
på annat sätt än att registren genomginges blad för blad och erforderliga
anteckningar därvid skedde. Till följd av att uppgifterna måste infordras
från 25 olika myndigheter uppstode vidare ofta stora variationer i sättet för
uppgifternas lämnande, vilket medförde, att uppgifterna icke alltid bleve så
enhetliga som för deras utnyttjande vore erforderligt.
För fullgörandet av de uppgifter, som ålåge statens trafikkommission, samt
för uttagning av fordon för det civila luftskyddets behov eller för militära
ändamål krävdes andra möjligheter än de, som nu stöde till buds, att snabbt
och tillförlitligt få kännedom örn fordonsparkens omfattning och sammansättning.
En omläggning av det nuvarande registreringssystemet i syfte att underlätta
ett utnyttjande av de i registret förefintliga uppgifterna syntes emellertid även
under normala förhållanden medföra fördelar exempelvis för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt statens biltrafiknämnd eller vid beräkning av
automobilskatteinkomsterna under löpande och kommande budgetår. Även
för länsstyrelsernas del syntes ett smidigare registreringssystem vara till nytta
och ägnat att underlätta arbetsbördan.
Med hänsyn härtill syntes det angeläget, att utredning verkställdes angående
lämpligheten att omlägga det nuvarande registreringsförfarandet i syfte
att erhålla ett register, som bättre tillgodosåge de olika krav, som borde ställas
på detsamma under såväl extraordinära sorn normala förhållanden. Jämsides
med andra möjliga lösningar borde undersökas, i vad mån ett civilt
automobilregister borde uppläggas och förås efter liknande principer som
det militära registret och eventuellt under gemensam organisation med detta.
I samband härmed borde även undersökas vissa övriga i samband med registreringen
stående, i anförandet närmare angivna frågor.
Med stöd av Kungl. Maj:ts den 14 november 1941 givna bemyndigande
uppdrog jag den 5 december samma år åt kanslirådet i kommunikationsdepartementet
II. Berglund (ordförande), besiktningsmannen för motorfordon
i Stockholm, majoren C. W. Elliot och länsassessorn i Jönköpings län N. O.
Åkesson att såsom sakkunniga inom departementet biträda med verkställande
av utredning rörande frågan örn en omorganisation av automobilregistreringsväsendet
och därmed sammanhängande spörsmål samt avgiva de förslag,
till vilka utredningen kunde föranleda.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1942 års bilregisterutredning,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
hava biträtts av direktören Yngve Beckman och civilingenjören Th. I. Malmer
såsom experter i kontorstekniska frågor.
Bilregisterutredningen har den 2 april 1942 framlagt betänkande med förslag
i ämnet (SOU 1942:24).
över utredningens förslag hava utlåtanden avgivits av samtliga länsstyrelser,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, arméförvaltningens
tygdepartement, statens trafikkommission, statskontoret och riksräkenskapsverket
ävensom av kungl, automobilklubben, motormännens riksförbund,
automobilindustrikommittén och bilbesiktningsmännens förening.
I utredningens betänkande behandlas under särskilda kapitel olika med ett
rationellt ordnande av bilregistreringen sammanhängande spörsmål. Jag upptager
i det följande dessa frågor var för sig till behandling. Vid återgivandet
av utredningens förslag inskränker jag mig därvid i allmänhet till att angiva
den huvudsakliga innebörden av utredningsmännens ståndpunkt, medan jag
för en närmare kännedom örn utredningsmaterialet och motiveringen till förslagen
tillåter mig hänvisa till betänkandet.
Bilregistreringens organisation.
Utredningens förslag. Utredningen säger sig för sin del hava blivit övertygad
om att ett centralt register över åtminstone den del av fordonsbeståndet,
som icke överförts till beredskapsförteckning, måste under nu rådande
förhållanden anses vara av sådan vikt ur beredskapssynpunkt och såsom
grundval för olika åtgärder i trafikreglerande syfte, att inrättandet av ett
centralt register icke längre kan undanskjutas. Å andra sidan har utredningen
efter ingående undersökningar kommit till den uppfattningen, att ett sådant
register åtminstone för närvarande icke kan sättas i stället för utan måste
tänkas såsom ett supplement till länsregistren. Hänsyn till länsstyrelsernas
och polismyndigheternas ständigt återkommande behov av tillgång till uppgifterna
i bilregistret och hänsyn även till att den allmänhet, som nu genom
erläggande av registreringsavgifter utger mer än full ersättning för
statsverkets av registreringsarbetet föranledda kostnader, icke förorsakas
tidsspillan, besvär och utgifter mer än vad som är nödvändigt, föranleda enligt
utredningens uppfattning, att åtminstone tillsvidare den till länsregistren
knutna registerföringen bör i princip bibehållas.
Det organisationsproblem, som enligt utredningen under sådana förhållanden
närmast påkallar lösning, gäller frågan huru ett länsregistren supplerande
centralt register skall kunna uppläggas och föras utan alltför stora
kostnader och onödigt dubbelarbete.
En möjlighet härtill har utredningen — i anslutning bland annat till uppslag,
som framförts av vissa länsstyrelser — funnit ligga i en reformering
av besiktningsinstrumenten (typintygen) i förbindelse med dels en omläggning
av de nuvarande i skruvliggare förda länsregistren till kortregister, dels
Kungl. Maj.ts proposition nr 300. 5
ock samtidigt upprättande av ett centralt register genom kopior av länsstyrelsernas
registerkort.
För detta ändamål förordar utredningen, att besiktningsinstrumenten skola
utfärdas på kort av sådan beskaffenhet, att dessa, sedan de försetts med
vederbörliga, av registreringsmyndigheten gjorda anteckningar, kunna omedelbart
infogas i de hos denna förda, av dylika kort bestående registren.
Besiktningsinstrumenten böra enligt utredningens mening upprättas och i
samband med ansökan örn registrering ingivas i tre exemplar. Av dessa bör
ett, såsom nyss nämnts, i samband med att registrering beviljas infogas i
länsregistret, ett översändas till centralregistret och ett återställas till sökanden
försett med anteckning örn registreringen. På motsvarande sätt skulle
förfaras vid omregistrering. Om eljest inträffade förändringar beträffande
de förhållanden, som äro antecknade i länsregistret, skulle även centralregistret
erhålla underrättelse från vederbörande länsregister till den del så
erfordras för de uppgifter, centralregistret har att tillgodose.
De i centralregistret befintliga uppgifterna skulle i första hand användas
såsom underlag för med maskinella hjälpmedel gjorda statistiska bearbetningar
eller andra utredningar.
Vinsten med det nu angivna systemet skulle huvudsakligen ligga däri, att
man — med bevarande av de väsentliga fördelar, som enligt utredningen äro
såväl för förvaltningen som för allmänheten förenade med det nuvarande till
länsstyrelserna knutna registreringssystemet — skulle med ett minimum av
kostnad och arbete förskaffa sig det centrala register, som ur förut angivna
synpunkter befunnits erforderligt. Man skulle samtidigt hos länsstyrelserna
åstadkomma en modernisering av registren genom Övergång till kortsystem
och — genom nedbringande av med registreringen förenade skrivgöromål till
ett minimum —- åstadkomma en besparing av arbetskraft, som, även om
den icke toge sig uttryck i omedelbar reducering av lönestaterna, dock icke
vore mindre reell därigenom att den skulle lösgöra arbetskraft för andra
uppgifter eller möjliggöra att utan personalförstärkning ombesörja registrering
av ett väsentligt större fordonsbestånd än tidigare. Genom att, såsom
utredningen även föreslår, uppdela det nu för personbilar, omnibussar och
lastbilar gemensamma registret i särskilda serier för varje fordonsslag, genom
användning av olikfärgade kort för de särskilda serierna och eventuellt
även genom successivt införande av skilda nummerserier avser man att
åt länsstyrelsernas register ge en överskådlighet, som dessa hittills i alltför
hög grad saknat.
Från centralförvaltningens synpunkt sett skulle enligt utredningen genom
det nu angivna systemet ernås, att man — utan att för varje gång betunga
länsstyrelserna med verkställande av särskilda utredningar och utan att behöva
avvakta resultatet därav samt utan det arbete, som sammanställning och
komplettering av från länsstyrelserna överlämnade uppgifter innebure —
skulle omedelbart med maskinella hjälpmedel kunna erhålla översikt av fordonsbeståndet
i vilket avseende och i vilken omfattning som helst, varom
upplysning kunde erhållas ur fordonsregistret. Detta förhållande skulle ock
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
så göra det möjligt att i vida större utsträckning än hittills taga det i fordonsregistret
befintliga materialet i bruk och att fortlöpande följa ändringarna
i fordonsbeståndet.
Utredningens förslag att på här angivet sätt tillgodose behoven såväl av
ett centralt som av länsvis förda register är icke avsett att innebära ett definitivt
ställningstagande till frågan, huruvida i längden under mera stabila
förhållanden än de nuvarande ett centralt register möjligen kan helt eller i
viss omfattning ersätta länsregistren. Utredningen har i detta sammanhang
— med nyss angivna resultat — begränsat sin undersökning till frågan örn
vad som under nu rådande förhållanden är lämpligt och möjligt. Tillkomsten
av ett centralt register på angivet sätt möjliggör emellertid också att successivt
— utan de olägenheter, som en omedelbar övergång skulle innebära —
till centralregistret från länsregistren överflytta arbetsuppgifter i den mån
erfarenheten ådagalagt behovet och lämpligheten därav. Utredningen anser
det möjligt, att centralregistret på detta sätt kommer att i växande omfattning
tjäna såsom grundval icke allenast för centrala statistiska utredningar
utan även för andra fordonsbeståndet i hela riket berörande åtgärder såsom
uttagning av fordon för vissa samhällsviktiga ändamål m. m.
Utlåtanden. Den principiella uppläggning av bilregistreringens ordnande,
som innehålles i förevarande delar av utredningens betänkande, har i allmänhet
vunnit anslutning i de avgivna utlåtandena. I detta avseende har
allenast väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framfört vissa erinringar. Styrelsen
har anfört i huvudsak följande:
Mot förslaget, att registerkorten skulle utskrivas direkt av besiktningsmännen,
ställer sig styrelsen något tveksam. Genom slopandet av det nuvarande
besiktningsinstrumentet minskas möjligheten för besiktningsmännen
att vid besiktningen göra de anteckningar i allehanda avseenden, som
kunna vara av värde för såväl länsstyrelsen som fordonsägaren. Den stickprovskontroll,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utför över besiktningsmännens
arbete genom att från länsstyrelserna infordra de under en viss
period inkomna besiktningsinstrumenten, skulle icke längre bliva möjlig.
Utredningen har framhållit, att genom överföringen av uppgifterna från instrumenten
till korten vissa felaktigheter kunna uppkomma. Emellertid bör
man icke bortse från att genom denna överföring även upptäckas vissa fel
eller brister — särskilt uteglömda data — i instrumenten, som på så sätt
bliva rättade.
över krigsmakten tillhöriga fordon föres numera hos arméförvaltningens
tygdepartement ett centralt fordonsregister, det s. k. militärregistret. De utredningsmän,
som avgivit betänkande angående revision av gällande rekvisitionslagstiftning
(SOU 1941: 37), hava föreslagit, att hos tygdepartementet
skulle föras även ett biluttagningsregister över för krigsmaktens behov uttagna
motorfordon och släpfordon. Dessutom skulle de fordon, som vid besiktning
funnits uppfylla vissa militära fordringar, särskilt förtecknas och
bilda en kompletteringsreserv. örn denna utökning av det militära registret
kommer till stånd, skulle upprättandet av det nu föreslagna centralregistret
icke motiveras med direkt militära behov. Närmast torde det väl vara biltrafiknämnden
och trafikkommissionen, som skulle beräknas komma att
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
7
anlita centralregistret för inhämtande av vissa sifferuppgifter. Vad vägnell
vattenbyggnadsstyrelsen kan bedöma, torde emellertid överväganden av
åtgärder i krisreglerande syfte helst böra stödja sig på uppgifter från en
kontinuerligt förd statistik. Av de uppgifter, som länsstyrelserna redan lämna,
skalle en sådan, ganska omfattande statistik kunna utarbetas. Tillfälligt
erforderliga sifferuppgifter kunna dessutom allt fortfarande inhämtas från
länsregistren. Det måste också beaktas, att dylika tillfälliga uppgifter icke
på maskinell väg kunna erhållas från ett centralregister, såvida icke behovet
av uppgifter förutsetts redan vid kortstansningen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
kan således för sin del icke finna att tillräckliga skäl framlagts
för inrättandet av ett centralregister vid sidan av det av länsstyrelserna förda
bilregistret.
Vissa särskilda med organisationen av centralregistret sammanhängande
spörsmål, nämligen angående registrets omfattning samt angående den typ
av kort, som för detsamma bör komma till användning, hava emellertid i utlåtandena
berörts och därvid varit föremål för olika meningar.
I fråga om centralregistrets omfattning hava Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Uppsala och Älvsborgs län, statens trafikkommission
och arméförvaltningens tygdepartement föreslagit vissa jämkningar. Enligt
utredningens förslag skulle centralregistret dels på kopior av länsstyrelsernas
registerkort, dels ock på Hollerithkort omfatta uppgifter angående
samtliga de fordon, som för närvarande äro upptagna i länsstyrelsernas bilregister
nied undantag av lättviktsmotorcyklar. Däremot skulle uppgifter angående
sådana fordon, som finnas upptagna i beredskapsförteckning, överföras
till kortregister hos länsstyrelserna och översändas till centralregistret
först i samband med att dessa fordon återfördes till bilregistret.
I detta avseende hava nyssnämnda myndigheter framfört följande erini
ingar:
Överståthållarämbetet: Då det föreslagna centrala hjälpregistret främst
skall tjäna statistiska ändamål och den årliga fordonsstatistik, som det nu
ankommer å länsstyrelsen att upprätta, omfattar hela fordonsbeståndet, således
även de fordon, som återfinnas i beredskapsförteckningen, synes det
uppenbart, att hjälpregistret icke kan fullt ut tjäna sitt syfte förrän även de
i beredskapsförteckningarna intagna fordonen bliva överförda till detsamma.
Även i fråga om centralregistrets blivande medverkan vid uttagning av eller
tillhandahållande av upplysningar angående fordon för beredskapsändamål
lärer icke få förbises, att fullgörandet av dessa uppgifter obetingat kräver
tillgång även till beredskapsförteckningarna. Det synes därför vara angeläget
att redan från början räkna med kostnaderna även för beredskapsförteckningarnas
överförande till registret och att således detta överförande icke, såsom
av utredningen synes vara avsett, stiilles på framtiden.
Länsstyrelsen i Uppsala län: Det lärer icke vara helt uteslutet, att ett återförande
av fordon från beredskapsförteckningen till bilregistret av en eller
annan anledning plötsligt skulle komma att avse ett mycket stort antal fordon.
Svårigheter .skulle då för länsstyrelserna uppstå att med erforderlig
snabbhet verkställa utskrift av registerkorten. Det kunde därför ifrågasättas,
örn icke även över dessa fordon ett kortregister med begagnande av de föreslagna
korten borde successivt upprättas. En dylik åtgärd skulle kunna anses
motiverad även för det fall, att de nuvarande krisförhållandena skulle
komma alt Eliva länge rådande, enär intresset för den fordonsreserv eller
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
Departements
chefen.
överhuvudtaget den materielreserv, som beredskapsförteckningen representerar,
tydligen måste komma att bliva större ju mer det i rörelse varande
fordonsbeståndet förslites.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att något slutligt beslut om de nya
bilregistrens tekniska anordning ej bör fattas, förrän det av statens trafikkommission
uppgjorda förslaget till ett länsstyrelsernas transportberedskapsregister
prövats och möjligheter till en samtidig lösning närmare övervägts.
Skulle Kungl. Maj:t likväl avse att nu genomföra det av utredningsmännen framlagda
förslaget, anser länsstyrelsen en reformering av länsregistret och besiktningsinstrumenten
enligt utredningsmännens förslag utan tvivel medföra
praktiska fördelar. Länsstyrelsen förordar fördenskull förslaget härutinnan
men ifrågasätter i motsats till utredningsmännen, örn icke en övergång
till det nya registret bör ske omedelbart beträffande såväl bil- som beredskapsregistren.
Trångboddheten vid länsstyrelserna torde nämligen i allmänhet
utgöra ett tungt vägande hinder för ett bibehållande av det nuvarande,
utrymmeskrävande bilregistret vid sidan örn det nya kortregistret. De därav
föranledda merkostnaderna anser länsstyrelsen icke heller vara av den storlek,
att de böra avskräcka från en omedelbar övergång till den nya registerformen.
Statens trafikkommission: Ur allmänna beredskapssynpunkter är det nödvändigt
att snabbt kunna redovisa även det i beredskapsregistret upptagna
beståndet av lastbilar, omnibussar och släpfordon. Motsvarande behov synes
icke vara omedelbart förestående beträffande personbilar. Kommissionen förordar
följaktligen, att centralregistret kompletteras med uppgifter i enlighet
med vad nu sagts.
Arméförvaltningens tygdepartement: Den inom landet rådande knappheten
på lastautomobiler av för krigsmakten användbara fabrikat och årsmodeller
har gjort det nödvändigt att taga i anspråk jämväl fordon, införda i beredskapsförteckningen.
Detta lärer ännu mera bliva fallet, därest den civila trafiken
på grund av brist på vissa förnödenheter kommer att ytterligare beskäras,
vilket torde medföra ökad överföring av fordon från bilregistret till
beredskapsförteckningen. Tygdepartementet anser det därför angeläget, att
det föreslagna centralregistret kommer att omfatta även sådana fordon, som
överförts i beredskapsförteckningen.
Å andra sidan framhåller länsstyrelsen i örebro lån, att hos länsstyrelsen
omkring 70 procent av antalet automobiler och omkring 90 procent av antalet
motorcyklar för närvarande beräknas vara överförda till beredskapsregistret.
Dessa procentsatser komme dock att minska i den mån fordon slutligt
avregistrerats, något som nu vöre vanligt förekommande. Länsstyrelsen
ville med hänsyn härtill för att undvika, att registerkort uppläggas för fordon,
som komma att avföras ur beredskapsregistret, icke förorda, att detta register
överfördes på kort. Därigenom syntes jämväl avsevärda kostnader kunna
undvikas.
Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att det nuvarande systemet
för bilregistrering icke kan anses fylla de krav, som ur olika synpunkter
numera måste ställas på detsamma. Fördelade på de 25 länsstyrelserna
medgiva bilregistren icke den överblick över hela rikets fordonsbestånd,
som är önskvärd; än mindre giva de möjlighet att omedelbart för hela riket
följa ändringarna i fråga om fordonsbeståndets sammansättning och fördelning.
Endast genom att på de olika länsstyrelserna lägga en icke oväsentlig
Kungl. Majlis proposition nr 300.
9
arbetsbörda hava statens trafikkommission och andra centrala organ kunnat
periodiskt åstadkomma vissa sammanställningar, belysande den fortgående
utvecklingen med hänsyn till exempelvis gengasaggregat eller ringbestånd.
Särskilt under nu rådande förhållanden, då behovet att för beredskaps- och
transporthushållningsändamål kunna fortlöpande följa utvecklingen på ifrågavarande
område är starkt förnimbart, innebära nu anförda förhållanden ur
centralförvaltningens synpunkt en allvarlig olägenhet.
Icke heller för länsstyrelsernas vidkommande motsvarar det nuvarande systemet
aktuella anspråk. I flera avseenden är den nuvarande registerföringen
opraktisk och medför för länsstyrelsernas bilregisteravdelningar onödigt arbete.
Registren — i vilka personbilar, omnibussar och lastbilar upptagas i
en gemensam serie — äro icke tillräckligt överskådliga. Systemet med skruvliggare,
i vilka de särskilda registerbladen äro infogade, medför att skrivmaskin
icke kan användas vid registerföringen, och skruvliggarna betecknas av
flertalet länsstyrelser såsom svårhanterliga. Då antalet hos länsstyrelsernas
bilregisteravdelningar handlagda ärenden är mycket betydande (under år
1939 sammanlagt över 600,000), är givetvis varje åtgärd, som kan leda till
inskränkning i antalet arbetsoperationer på detta område, av betydelse ur
arbetsbesparings- och rationaliseringssynpunkt.
I syfte att undanröja nu påtalade olägenheter har bilregisterutredningen
föreslagit tillskapandet av ett centralt bilregister och i samband därmed en
reformering av länsregistren.
Vid övervägande av frågan, på vad sätt ett centralt register lämpligen bör
åstadkommas, hava huvudsakligen tvenne alternativ kommit under omprövning.
Antingen skulle man, med slopande av de länsvis förda registren, helt
övergå till central registrering eller ock skulle, med principiellt bibehållande
av den till länsstyrelserna förlagda registerföringen, länsstyrelsernas register
omläggas till kortsystem och samtidigt på grundval av kopior av länsstyrelsernas
registerkort skapas ett centralt register. Bilregisterutredningen
har för sin del förordat det senare alternativet. Ur principiell synpunkt har
detta från i ärendet hörda myndigheter och organisationer icke mött annan
invändning än att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatt lämpligheten
av att låta de av besiktningsmännen utskrivna registerkorten direkt ingå
såsom del av länsstyrelsernas kortregister, varjämte styrelsen icke ansett
tillräckliga skäl föreligga för inrättandet av ett centralregister vid sidan av
de länsvis förda bilregistren.
För min del anser jag de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i nu angivna
avseenden framförda betänkligheterna icke böra utgöra hinder för ett
förverkligande i princip av det föreliggande förslaget. Gentemot vad styrelsen
anfört mot att använda besiktningsinstrumenten såsom registerkort må allenast
erinras, att det av utredningen föreslagna registerkortet inrymmer plats
icke blott för alla de anteckningar, som förekomma å de nuvarande besiktningsinstrumenten,
utan därutöver även för vissa uppgifter i övrigt, att något
hinder givetvis icke föreligger för besiktningsmännen att vid sidan av besiktningsinstrumenten
göra och registrera sådana anteckningar, som eventuellt
anses önskvärda ur deras synpunkt, att den stickprovskontroll, som väg- och
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 300.
vattenbyggnadsstyrelsen hittills verkställt genom att från länsstyrelserna infordra
de under en viss period inkomna besiktningsinstrumenten, framdeles
kan ske genom att motsvarande instrument infordras från centralregistret
samt att möjligheten att upptäcka i besiktningsinstrumenten eventuellt förekommande
fel snarare kommer att ökas med hänsyn till att granskning av
instrumenten kommer att ske såväl hos länsstyrelserna som i centralregistret.
Vad angår den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hävdade
meningen, att genom tillkomsten av ett biluttagningsregister behov ej skulle
föreligga av ett centralregister vid sidan av länsregistren, må allenast erinras,
att de sakkunniga, vilka framlagt förslaget om inrättande av biluttagningsregistret,
själva i sitt betänkande framhållit, att inrättandet av ett centralt
civilt automobilregister i hög grad skulle underlätta det föreslagna uttagningsförfarandet.
Det skulle sålunda, framhålla nämnda sakkunniga, innebära en
betydande fördel för uttagningsmyndigheten att kunna inhämta erforderliga
uppgifter om motorfordon från en enda myndighet i stället för såsom nu
från samtliga länsstyrelser. I övrigt har behovet av ett centralt register icke
allenast understrukits av flertalet i ärendet hörda myndigheter utan även
tidigare ofta bestyrkts av den praktiska erfarenheten.
För min del är jag på grund av vad nu anförts övertygad om angelägenheten
av att ett centralt bilregister snarast möjligt kommer till stånd.
De skäl, som bilregisterutredningen åberopat till stöd för ett bibehållande
åtminstone tills vidare av den länsvis skeende registreringen och för centralregistrets
uppläggning genom sammanförande av kopior av länsregistren,
reformerade på sätt utredningen föreslagit, finner jag ock övertygande.
Denna ståndpunkt utesluter icke, att frågan örn inrättande av ett centralregister
med slopande av länsregistren framdeles upptages till förnyat övervägande,
örn utvecklingen ger anledning därtill, eller att centralregistret får
successivt övertaga vissa uppgifter, som nu ankomma på länsregistren, i
den mån erfarenheten ådagalägger behovet och lämpligheten därav.
Beträffande frågan, huruvida även uppgifter angående de fordon, som
för närvarande äro upptagna i beredskapsförteckning, böra hos länsstyrelserna
uppläggas på registerkort och i centralregistret omföras till hålkort,
hava skilda meningar gjort sig gällande. I vissa av yttrandena har
framhållits såsom önskvärt, att registerkorten upptoge även sistnämnda fordonsbestånd;
å andra sidan hava mot ett omedelbart medtagande av sistnämnda
fordonsbestånd anförts kostnadsskäl. I utredningens förslag förutsättes
överföring på registerkort av uppgifter angående ifrågavarande fordonsbestånd
komma att ske successivt, i den mån de i beredskapsförteckning
upptagna fordonen återföras till bilregistret eller eljest i den mån detta
arbete kan utan anvisande av särskilt anslag verkställas med anlitande av
länsstyrelsernas vanliga personal och utrustning.
För min del anser jag det icke nödvändigt att i detta sammanhang taga
definitiv ståndpunkt till sistberörda spörsmål. Åt Kungl. Maj:t torde kunna
överlämnas att bestämma härom med hänsyn till de omständigheter, som
böra beaktas vid centralregistrets upprättande. Möjligen kan det visa sig
lämpligt att vidtaga jämkning av utredningens förslag i huvudsaklig överens
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 300.
11
slämmelse med trafikkommissionens mening, innebärande att viss del av det
i beredskapsförteckning upptagna fordonsbeståndet — nämligen lastbilar,
omnibussar och släpfordon — omedelbart överflyttas till kortregister och i
centralregistret överföres på hålkort.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ifrågasatt, huruvida icke beslut om bilregistreringens
ordnande borde anstå i avbidan på de bestämmelser örn transportberedskapsregister,
som trafikkommissionen kan komma att meddela.
Emellertid synes en reformering av bilregistren i syfte att åstadkomma större
överskådlighet över bilbeståndet och minskning av arbetet vid registerföringen
vara av den betydelse, att en lösning av denna fråga är påkallad,
oavsett huru eventuella register för transportberedskap kunna komma att
uppläggas hos länsstyrelserna. Sistnämnda register kunna icke ersätta det
register över fordonsbeståndet i dess helhet, varom i detta sammanhang är
fråga. Detta utesluter givetvis icke att, när i sinom tid formulären till här avsedda
registerkort skola fastställas, hänsyn i största möjliga utsträckning
tages till möjligheten att genom desamma tillgodose även de uppgifter, för
vilka transportberedskapsregistret är avsett. Det må erinras, att trafikkommissionen,
som utarbetat förslaget till transportberedskapsregister, därvid
förutsatt att detta skulle utgöra en komplettering av ett hos länsstyrelserna
fört register av den typ, som förordas i bilregisterutredningens förslag.
Ifrågasatt centralisering av bilskattedebiteringen.
Utredningens förslag. Syftet med inrättandet av ett centralt register är,
såsom av det föregående framgår, närmast att möjliggöra att snabbare och
fullständigare än hittills kunna överblicka fordonsbeståndets sammansättning
och fördelning samt att fortlöpande följa utvecklingen av detsamma.
Därutöver förutsättes emellertid även, att det centrala registret eventuellt
skall komma att övertaga sådana arbetsuppgifter i övrigt, som befinnas
kunna lämpligen överlämnas till detsamma. Ett betydelsefullt spörsmål,
som i detta avseende redan på nuvarande stadium tilldragit sig intresse och
vilket utredningen därför ägnat särskild uppmärksamhet, är frågan, huruvida
debitering av bilskatten och därmed omedelbart sammanhängande åtgärder
kunde med utnyttjande av moderna maskinella hjälpmedel ske på
grundval av centralregistret. Utredningen anför härom sammanfattningsvis
följande:
A priori tala åtskilliga omständigheter och ej minst en jämförelse med
organisationen av debitering och bokföring av premieavgifter inom de enskilda
försäkringsföretagen för att en dylik centralisering skulle vara ändamålsenlig.
Av praktiska skäl måste emellertid det nu ifrågavarande problemet genast
begränsas till att avse frågan örn debitering endast av den årligen
förfallande skatten. Tillfälliga debiteringar samt ärenden angående restitution,
avkortning och avskrivning av debiterade skattebelopp måste under
alla omständigheter komma alt alltjämt handläggas av länsstyrelserna.
Ur teknisk synpunkt kan en på dylikt sätt begränsad arbetsuppgift med
fördel utföras centralt. Med anlitande av hålkortsmaskiner jämte alfabetiskt
skrivande tabulator kan man i sådant fall snabbt och effektivt verk
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 300.
ställa icke allenast debiteringen i skattelängderna utan även utskriften av
skatteaviser jämte skattekvitton och därtill hörande förteckningar.
Ur organisatoriska och ekonomiska synpunkter komme dock, enligt vad
av utredningen verkställda undersökningar givit vid handen, saken att ställa
sig väsentligen annorlunda. Organisatoriskt måste debiteringsarbetets fördelning
på två olika instanser -—- länsstyrelserna och centralregistret —- vilkas
åtgärder var för sig påverka fordonsägarens rättsläge, nödvändiggöra
skriftväxling dem emellan och i viss utsträckning ömsesidig bokföring av
lämnade uppgifter. Nödvändigheten att hålla centralregistret å jour med
avseende å fordonsägamas namn och adress kommer även att medföra
ett omfattande arbete. Sannolikt kunna ej heller komplikationer, vilkas utredande
i många fall komme att bereda icke allenast fordonsägaren utan
även de berörda myndigheterna mycket arbete, undvikas. Ur ekonomisk
synpunkt är följande att märka. För ett rationellt verkställande av en
central debitering i nyss angiven omfattning erfordras, att samtliga till detsamma
hörande arbetstempon, däribland utskrivandet av adresskorten till
bilskattepostförskotten (med skattekvitton), kunna utföras hos det centrala
registret. Härför kräves, såsom ovan antytts, bland annat tillgång till en
alfabetisk tabulator. En sådan maskin drager emellertid hög hyreskostnad,
och för arbetet förutsättes även, att hålkortsregistrets omfattning väsentligt
ökas. Dessa anordningar synas, så vitt för närvarande kan bedömas,
icke komma att tjäna några andra ändamål inom centralregistret, och merkostnaderna
härför komma alltså att helt belasta den centrala skattedebiteringen.
Dessa årliga merkostnader ha uppskattats till ej oväsentligt högre
belopp än de direkta merutgifter för år, länsstyrelserna hittills sammanlagt
redovisat för den ordinarie bilskatteuppbörden. Förutom med förstnämnda
årliga merkostnader har man även att räkna med en avsevärt höjd
engångskostnad ^ för inrättande av ett för skattedebitering lämpat centralregister.
— I rådande läge tillkommer ytterligare den omständigheten att
en tabulator av ovan angivet slag för närvarande icke torde kunna ställas
till förfogande.
En centralisering av bilskattedebiteringen skulle emellertid komma att
medföra även vissa andra praktiska svårigheter. Bland annat skulle anordningen
medföra en ur driftsynpunkt mycket oläglig anhopning av arbetet
till kalenderårets början, medan det maskineri, som anskaffats speciellt
för debiteringens utförande, under resten av året skulle stå outnyttjat Det
vöre vidare knappast tänkbart, att ett centralt organ skulle kunna verkställa
en sakligt riktig debitering av bilskatten med samma säkerhet som
länsstyrelserna med deras närmare kontakt med den motorfordonsägande
allmänheten och kännedom örn beståndet av motorfordon inom länet.
« Vid här angivna förhållanden har utredningen funnit sig icke böra fram
lägga
något förslag om införande av central debitering av bilskatt.
Utlåtanden. Utredningens ståndpunkt i nu angivna avseenden har vunnit
anslutning från samtliga de i ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar,
vilka i sina yttranden närmare ingått på denna del av betänkandet.
Dep?heefZnt3'' På aV utredningen anförda skäl, vilka icke från något håll mött invändningar
och vilka jämväl biträtts av de särskilda experter i kontorstekniska
frågor, som samarbetat med utredningsmännen, anser jag några åtgärder
för införande av central bilskattedebitering åtminstone för närvarande
icke böra vidtagas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
13
Interimsskatt.
Gällande bestämmelser. Enligt 7 § kungörelsen om uppbörd av automobilskatt
m. m. den 12 december 1924 må såsom behörigt bilskattekvitto för
motorfordon eller släpvagn, som i avbidan på registrering användes i trafik
lika med registrerat fordon, under högst tre veckor gälla av postverket utfärdat
interimskvitto å belopp, svarande emot uppgiven skatt för fordonet
intill det löpande kalenderårets slut. Vid fordonets sedermera skeende registrering
erhålles hos länsstyrelsen — mot avlämnande av interimskvittot,
som makuleras — i vederbörlig ordning utfärdat bilskattekvitto.
Systemet med interimsskatt vilar på principen, att fordon ej må tagas
i bruk, förrän bilskatten blivit erlagd. För underlättande av skattens snabba
inbetalande i förväg har man emellertid för detta fall medgivit, att likvid
må erläggas under enkla former under medverkan allenast av närmaste
postkontor. Mot företeende av — förutom vederbörligt försäkringsbevis —
det erhållna postkvittot (interimsskattekvittot) är köparen av fordonet berättigad
att hos bilhandlaren (biltillverkaren) eller polismyndigheten utbekomma
ett pär besiktningsskyltar. Sedan dessa skyltar åsatts fordonet,
må detsamma under högst 3 veckor, intill dess registrering skett, användas
i trafik såsom örn fordonet vore registrerat. Besiktningsskyltama fungera
sålunda under nämnda tid såsom ett slags provisoriska registreringsskyltar.
— Om inbetalningen av interimsskatten meddelar postverket registreringsmyndigheten
underrättelse genom postgirokupongens insändande.
Utredningens förslag. Anordningen med interimsskatt infördes år 1930
för att skapa en garanti mot att fordonsägare undandroge sig skattskyldighet
genom att uppskjuta fordonets registrering (enligt tidigare gällande bestämmelse
inträdde skatteplikten för det kalenderkvartal, varunder fordonet
första gången intogs i bilregistret). Ur sådan synpunkt anser utredningen,
att systemet — i allt fall jämfört med förut rådande ordning — åtminstone
teoretiskt sett inrymmer vissa värdefulla moment. I den praktiska tillämpningen
hava emellertid ifrågavarande bestämmelser framträtt såsom skäligen
bristfälliga. Olägenheterna med nuvarande ordning äro enligt utredningen
i huvudsak följande:
Systemet torde i alltför ringa grad förhindra undandragande av skatt
genom besiktningsskyltars användande på otillåtet sätt, vilket främst sammanhänger
med att kontrollen över användningen av utlämnade skyltar
är skäligen svagt organiserad. Vidare har principen, att hela det å kalenderårets
återstående del belöpande skattebeloppet skall erläggas före fordonets
tagande i bruk, icke kunnat med gällande bestämmelser i praktiken
upprätthållas. Ej sällan betalas sålunda interimsvis endast en bråkdel av
detta belopp, vilket möjliggöres av de nuvarande, såsom det vill synas,
väl enkla formerna för skattens inbetalande. I andra fall åter erlägges av
misstag —- så mycket mer förklarligt som vid tiden för interimsskattens
erläggande motorfordonets tjänstevikt ej alltid är känd — för högt belopp
i skatt, varigenom registreringsmyndigheten åsamkas extra arbete med
återbetalning till fordonsägaren av vad som erlagts för mycket. Härtill
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
kommer, att det mången gång för myndigheten möter stora svårigheter
att konstatera, till vilket fordon visst å postgiro inbetalt belopp hänför
sig. Överhuvud taget medför det nuvarande systemet med erläggande av
interimsskatt betydande omgång och osäkerhet vid bilskattens debitering
i sammanhang med fordons registrering samt avsevärt merarbete vid bilskattemedlens
redovisning, utan att likväl skänka tillräcklig garanti för att
skatt rätteligen erlägges för i trafik nyinsatt fordon.
Utredningen förklarar sig anse, att nöjaktig säkerhet för att skatt rätteligen
erlägges för i trafik nyinsatta fordon kan vinnas med enklare medel
och med mindre arbetskostnad för statsverket än vad som enligt nuvarande
system är fallet. I anslutning till ett av riksräkenskapsverket tidigare framlagt
förslag om slopande av interimsbetalning av fordonsskatt förordar utredningen
en lösning av frågan enligt följande linjer:
De nuvarande till utseendet enhetliga besiktningsskyltarna utbytas mot
sådana skyltar av två slag med olika uppgifter. Båda typerna besiktningsskyltar
tillhandahållas endast av polismyndigheten. Den ena skylttypen
reserveras för biltillverkares och bilhandlares egna behov; denna skylt
tjänstgör samtidigt som skatteskylt, medan de nuvarande särskilda AHskyltarna
slopas. Det andra slaget besiktningsskyltar är avsett för den
motorfordonsköpande allmänhetens behov vid körning under 3-veckorsperioden.
För erhållande av sådan skylt kräves ej längre, att fordonssl attén
erlagts. I samband med skyltens utlämnande till fordonsägaren utfärdar
polismyndigheten ett intyg, som berättigar denne att under tre veckor
från intygets datum använda fordonet. Intyget, som bland annat bör innehålla
vissa uppgifter rörande fordonet, utskrives med genomskrift i tre
exemplar, av vilka ett överlämnas till sökanden att medföras vid fäi-d med
fordonet. Ett andra exemplar insändes till registreringsmyndigheten för
kontroll av att ansökan om registrering i sinom tid ingives samt för att
tjäna till ledning vid den skattedebitering, som då äger rum och varvid
fordonsskatt uttages jämväl för den tid före registreringen, varunder fordonet
varit i bruk. Det tredje exemplaret av intyget kvarbliver hos polismyndigheten.
Utlåtanden. Utredningens förslag i nu förevarande del har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av samtliga de myndigheter, som yttrat sig däröver.
Ur myndigheternas utlåtanden må följande återgivas:
Länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Hallands, Västmanlands och Kopparbergs
län understryka särskilt behovet av ändringar av de på detta område
gällande bestämmelserna. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att det nuvarande
interimsskattesystemet, utan att i tillräcklig grad ha tillgodosett krav
på säkerhet och smidighet, åsamkat registreringsmyndigheterna extra arbete
i flera avseenden.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller likaledes, att det nuvarande
systemet med inbetalning av interimsskatt medfört avsevärt arbete och olägenhet
för länsstyrelsen. I interimsskattelistan finnas regelmässigt avsevärda
belopp, som icke tagits i anspråk. Detta har föranlett många och vidlyftiga
utredningar. Vidare ha besiktningsskyltarna alltsomoftast missbrukats. I
flera fall, som länsstyrelsen haft för utredning, har det visat sig, att bilfirmor
lämnat ut besiktningsskyltar mot det att köparen företett ett interimskvitto
å ett mindre belopp, exempelvis 5 kronor. Vid utredningarna har det
vidare framkommit, att fordonen ofta utan registrering brukats avsevärd tid
Kungl. Majds proposition nr 300.
15
och till och med sålts flera gånger. Det system, de sakkunniga föreslå, torde
helt eliminera möjligheterna till missbruk och i övrigt vara till fördel både
för allmänheten och det allmänna. Någon mera betydande olägenhet för allmänheten
kan icke förväntas inträda därigenom att bilfirmas möjlighet att
tillhandahålla besiktningsskyltar upphör.
Från kungl, automobilklubben och ciutomobilindustrikommittén har emellertid
utredningens förslag mött invändningar. Dessa äro av huvudsakligen
följande innebörd:
K. A. K. framhåller, att utredningen i förevarande avseende ensidigt synes
hava tagit sikte på handeln med typbesiktigade bilar. För köpare av bilar,
vilka icke äro typbesiktigade, skulle det av utredningen framlagda förslaget
komma att medföra icke oväsentliga nackdelar, enär en omplombering av
besiktningsskyltarna i varje dylikt fall torde bliva nödvändig, vilket kräver
medverkan av besiktningsman. Då dessa tjänstemän ofta icke omedelbart
kunna anträffas, skulle realiserandet av förslaget komma att åsamka allmänheten
en avsevärd tidsförlust samt extra kostnader.
Då det nuvarande systemet med inbetalande av interimsskatt till postverket
synes hava medfört vissa olägenheter för länsstyrelserna, torde utredningens
förslag örn införande av intyg, utfärdade av polisen, ur nämnda myndigheters
synpunkt innebära en fördel. För allmänheten torde emellertid det föreslagna
systemet komma att medföra vissa olägenheter, enär polismyndigheten ju
icke kan stå till förfogande på samma sätt som postverket. Förslaget att slopa
de s. k. AH-skyltarna synes för bilhandlarna komma att medföra stora olägenheter.
K. A. K. föreslår, att det nuvarande systemet med endast ett slag av skyltar
jämte särskilda AH-skyltar bibehålies samt att den nuvarande inbetalningen
av interimsskatt, därest så anses oundgängligen påkallat, utbytes mot ett av
polismyndigheten utlämnat intyg.
Automobilindustrikommittén anser, att det i betänkandet framförda förslaget
skulle medföra avsevärda besvärligheter för allmänheten.
För närvarande kan, framhåller kommittén, den s. k. interimsskatten erläggas
på alla landets postanstalter och vid varje tid på dygnet, då sådana äro
öppna. Skulle bilköparen i stället hava att vända sig till polismyndigheten i
den ort, där han inköper bilen, torde han hava mycket begränsade möjligheter
att få det föreslagna intyget, som skall berättiga honom att avresa med
den inköpta vagnen, omedelbart utskrivet. Allmänhetens intresse tillgodoses
sålunda icke genom interimsskattens ersättande med ifrågavarande intyg,
och det kan ifrågasättas, örn ej polismyndigheternas arbete med intygen blir
betydligt större än det som nu förorsakas länsstyrelserna av felaktigt beräknad
interimsskatt.
Ser man på förslaget att ersätta de nuvarande besiktningsskyltarna med
två slags skyltar — en för bilköparen och en för bilhandlaren, vilken sistnämnda
skylt samtidigt skall tjänstgöra som bilhandlarens skatteskylt —-framstå olägenheterna med bilregisterutredningens förslag i ännu skarpare
dager.
Örn bilköparen skall använda sig av en annan typ av besiklningsskylt
än bilhandlarens, måste, då fråga är om icke typbesiktigade fordon, den
nyinköpta vagnen åter föras lill besiktningsmannen för att av denne omplomberas,
d. v. s. för att få de i bilhandlarens på vagnen sittande skyltar
fastplomberade besiktningsmärkena överflyttade på köparens plåtar och där
försedda med ny plombering. Besiktningsman finnes ej på alla platser, och
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
Departements
chefen.
uppgöres affären på en plats, där besiktningsman är stationerad, kanske
denne är bortrest. I varje fall uppkommer givetvis besvär och tidsspillan
för omplombering och dessutom den eventuella kostnaden för arvode till
besiktningsmannen.
Från bilhandlarens synpunkt slutligen blir situationen enligt utredningens
förslag ännu värre. De nuvarande bestämmelserna med automobilhandlarskatteskyltar
— s. k. AH-skyltar — avse ju att möjliggöra dessa skatteskyltars
flyttande från den ena vagnen till den andra, alltefter som fordonen
tillfälligt behöva tagas i bruk för demonstrationer eller av annan orsak.
Såsom redan av det föregående framgår, äro emellertid de nuvarande besiktningsskyltarna,
då de användas på ej typbesiktigade vagnar, bundna vid
visst fordon, sedan de försetts med besiktningsmannens plomberade besiktningsmärke.
Detta upptager nämligen just detta fordons data, och plåtarna
kunna således icke användas på annat fordon.
Bilhandlaren måste givetvis, i varje fall under säsongen, hava ett stort antal
fordon av olika modeller och i olika lackeringsfärger stående färdiga för leverans
för att möta kundkretsens olika smak. Dessa fordon måste vara provade
och justerade, och då desamma — så snart fråga är om ej typbesiktigade
fordon -— icke få köras utan föregående besiktning, följer därav, att
de stå på lager försedda med plomberade besiktningsskyltar. Det är sålunda
givet, att bilhandlaren behöver ett avsevärt mycket större antal besiktningsskyltar
än skatteskyltar. En undersökning angående det antal skyltar, som
under år 1939 användes av Stockholms tre största bilfirmor, ger vid handen,
att dessa tillsammans använde 320 par besiktningsskyltar men samtidigt
endast 37 par skatteskyltar. Hade de i betänkandet föreslagna bestämmelserna
angående kombinerade besiktnings- och bilhandlarskatteskyltar tilllämpats,
och hade skatten liksom hittills varit 100 kronor per par, skulle
endast dessa tre firmor för år 1939 hava drabbats av en bilskattekostnad
av 32,000 kronor i stället för de 3,700 kronor, som enligt nuvarande bestämmelser
utgått.
Automobilindustrikommittén är sålunda av den bestämda meningen, att
bilregisterutredningens förslag att slopa interimsskatten liksom ock de därmed
förenade åtgärderna skulle medföra väsentliga olägenheter för alla därav
berörda parter. Kommittén avstyrker därför förslaget i denna del och föreslår
i stället, att interimsskatten samt systemet med ett slags besiktningsskyltar
samt s. k. AH-skyltar bibehålies oförändrat.
Till närmare belysande av innebörden i de av förenämnda organisationer
framförda invändningarna mot utredningens förslag på denna punkt må till
en början erinras om innehållet i vissa i detta sammanhang aktuella bestämmelser.
Automobil och motorcykel må enligt 13 § 1 mom. motorfordonsförordningen
med vissa särskilt angivna undantag ej tagas i bruk, innan registrering
skett och registreringsmärken anbragts å fordonet. Till undantagen höra
bland annat de fall, då fordonet brukas av den, som tillverkar eller bedriver
handel med motor- eller släpfordon, dock allenast såvitt gäller fordon, som
av honom hålles till salu. Även i andra fall må fordon brukas i trafik lika
med registrerat fordon under högst tre veckor från den dag, då skatt för
fordonet enligt vad särskilt stadgas (d. v. s. såsom interimsskatt) blivit erlagd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
17
'' I nu nämnda fall skall dock motorfordon vara försett med besiktningsskylt
(röd skylt). Därest det icke tillhör besiktigad typ, skall det tillika hava
undergått besiktning samt till bevis härom vara försett med ett å besiktningsskylten
av besiktningsman medelst plombering anbragt besiktningsmärke (i
form av en vit kartong), upptagande dels orden »Besiktigad» och »plomberad
den», åtföljda av datum då plomberingen verkställdes, dels det besiktigade
fordonets chassi- eller ramnummer ävensom motornummer, dels
ock vederbörande besiktningsmans namn och stationsort (Sv. förf.saml.
1937: 49).
Fordonet skall dessutom vara trafikförsäkrat och skatt för detsamma skall
vara betald, varom bevis skall företes av automobilhandlare genom förande
av skatteskylt (s. k. AH-skylt) och av annan förare genom medförande av
interimsskattekvitto (Sv. förf.saml. 1932: 529).
Skatteskyltarna, som kosta 100 kronor per par, kunna av bilhandlare
flyttas från ett fordon till ett annat. Däremot kan ett av besiktningsmannen
plomberat besiktningsmärke, som anbragts å ett icke typbesiktigat fordon,
ej flyttas utan dennes medverkan; plomberingen får icke brytas av
obehörig, och besiktningsmärket är, såsom nyss anförts, individualiserat till
ett visst fordon.
Vad bilregisterutredningen anfört rörande nuvarande ordning med interimsskatt
ger enligt min mening vid handen, att detta system ur statens synpunkt
är förenat med vissa olägenheter. Jag delar därför utredningens uppfattning
därom, att en omläggning av systemet såvitt möjligt bör komma till
stånd.
De invändningar, som framförts mot utredningens förslag i nu förevarande
del, gå i första hand ut på att förslaget med hänsyn till allmänhetens
bekvämlighet skulle vara mindre tillfredsställande än det nuvarande systemet
på grund av att polismyndighet icke kan väntas stå till förfogande med
intyg örn rätt att använda fordonet lika snabbt som postverket med kvitto
på interimsskattebeloppet. Denna anmärkning torde icke böra tillmätas avgörande
betydelse, då den lidsutdräkt, som kan komma att förorsakas genom
intygets utskrivande hos polismyndigheten, måste antagas bliva föga
betydande. Ej heller finnes enligt min mening grund för den av automobilindustrikommittén
uttalade farhågan för att utfärdandet av de föreslagna
intygen skall för polismyndigheterna medföra ett betungande arbete. Örn för
ändamålet lämpliga blanketter tillhandahållas polismyndigheterna, blir ifrågavarande
bestyr helt säkert av förhållandevis ringa omfattning. — I detta
sammanhang må emellertid erinras, hurusom 1937 års landsfiskals- och
stadsfiskalsutredning i sitt betänkande (SOU 1939:9) framhållit angelägenheten
av att förenkla det redovisningssystem, som för närvarande tillämpas i
fråga örn de för besiktningsskyltarna hos polismyndigheterna deponerade beloppen.
Då emellertid sistnämnda spörsmål upptages till närmare undersökning
vid pågående utredning angående rationalisering av länsstyrelsernas och
fögderiförvaltningens arbetsformer, anser jag mig icke behöva här närmare
ingå på detsamma.
Bihang till riksdagens protokoll 1!)42. 1 sand. Nr 300. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
Vidare har erinrats att, såvitt angår icke typbesiktigade fordon, en omplombering
av besiktningsskyltarna skulle bliva nödvändig för att få de i bilhandlarens
på vagnen sittande skyltar fastplomberade besiktningsmärkena
överflyttade till köparens plåtar och där försedda med ny plombering. Denna
invändning synes mig vara befogad. Örn nämligen, såsom utredningens förslag
innebär, den ena skylttypen skall reserveras för biltillverkares och bilhandlares
egna behov, måste fordonet omedelbart efter köpet förses antingen
med registreringsskylt (därest fordonet redan blivit registrerat och tilldelats
registreringsmärke) eller med ny besiktningsskylt av för allmänheten
avsedd typ samt, då fråga är örn icke typbesiktigade fordon, med besiktningsmärke.
En sådan ny besiktningsskylt kan emellertid, såsom i nyssnämnda
organisationers yttranden framhållits, ej anbringas å fordon, som icke
undergått typbesiktning, förrän plomberingen å de gamla besiktningsskyltarna
avlägsnats av besiktningsmannen.
Enklast synes mig denna med utredningens förslag förenade olägenhet
kunna avhjälpas genom den av kungl, automobilklubben antydda modifikationen
av detsamma, enligt vilken de nuvarande till utseendet enhetliga besiktningsskyltarna
jämte särskilda skatteskyltar bibehållas, medan däremot
den nuvarande inbetalningen av interimsskatt ersättes med anskaffande av
omförmälda intyg av polismyndigheten.
Sett från allmänhetens och bilhandlarnas synpunkt kommer vid en sådan
lösning det förfarande, som erfordras för att få taga i bruk ett nyinköpt
fordon, att bliva detsamma som hittills med den avvikelsen allenast, att köparen
i stället för att hos bilhandlaren förete kvitto å interimsskatt har att
uppvisa intyg av polismyndigheten. Ur statens synpunkt skapas härigenom
större möjligheter än hittills till kontroll över att registrering av fordonet
sedermera icke obehörigen fördröjes. I samband med att registrering sker
kommer registreringsmyndigheten att utkräva skatt för fordonet från och
med den kalendermånad, under vilken automobilen enligt intyget tagits i
bruk. På detta sätt skulle man, utan eftersättande av det allmännas intresse,
från länsstyrelserna avlyfta den arbetsbörda, som bokföringen och kontrollen
av interimsskattebeloppen visat sig utgöra. Genom detta förfarande undviker
man också, att bilhandlarna skulle, såsom påtalats i automobilindustrikommitténs
utlåtande, bliva nödsakade att hålla sig med ett avsevärt större
antal skatteskyltar än hittills och därigenom åsamkas ökade kostnader.
Åtgärder för att för allmänheten underlätta fullgörandet
av registrerings- och anmälningsskyldighet.
Utredningens förslag. Mycken tid och mycket arbete åtgå för närvarande
både för tjänstemännen å länsstyrelsernas bilavdelningar och för allmänheten
för justering och komplettering av felaktiga eller ofullständiga
ansökningar och anmälningar till bilregistret. I syfte att i görligaste mån
minska de olägenheter, som i sådant hänseende göra sig gällande, föreslår
utredningen, att blanketter till vanligen förekommande ansökningar och an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
19
målningar i bilregistreringsärenden skola av länsstyrelserna och vissa andra
myndigheter kostnadsfritt tillhandahållas allmänheten. Blanketterna äro avsedda
att även innehålla i populär form avfattade anvisningar i fråga om de
handlingar och avgifter, som i de olika fallen skola bifogas ansökan eller
anmälan.
Utredningen har vidare framhållit önskvärdheten ur de synpunkter utredningen
företräder av att registreringsförfarandet jämväl på det sätt förenklas
och — ur allmänhetens synpunkt — förbilligas, att skyldighet stadgas
för vederbörande befattningshavare att i tjänsteväg och utan debitering
av kommissionärs- eller liknande arvode tillställa sökande handlingar i registreringsärenden.
Utlåtanden. I avgivna utlåtanden har utredningens förslag i förevarande
delar i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Kronobergs
län framhåller, att tillhandahållandet av blanketter åt allmänheten
med säkerhet komme att medföra en betydande arbetsbesparing för länsstyrelserna,
samtidigt som olägenheterna för allmänheten i samband med
registreringen skulle väsentligen minskas.
Vissa erinringar ha dock gjorts såväl i fråga örn utredningens förslag örn
tillhandahållande av blanketter som beträffande dess uttalande örn kostnadsfritt
översändande av handlingar i registreringsärenden.
I det förra avseendet har anförts bland annat följande:
Länsstyrelsen i Stockholms län: Tillhandahållande utan kostnad för fordonsägaren
av blanketter torde komma att draga en icke ringa årlig kostnad
för statsverket. Ansökningar och anmälningar till bilregistret äro av
sådan enkel form, att svårigheter icke möta för allmänheten att själv uppsätta
desamma. De kompletteringar, som erfordrats i dylika hos länsstyrelsen
förekommande ärenden, lia icke hänfört sig till ansökans eller anmälans
form utan åsyftat felande avgifter och skattebelopp, besiktningsinstrument
eller försäkringsbevis o. dyl. Därest fordonsägare hade tillgång till tydliga
anvisningar, huru han skall förfara vid ingivandet till registreringsmyndigheten
av ansökningar eller anmälningar samt vilka bilagor och avgifter,
som skola vara fogade vid dylika inlagor, torde fordonsägaren vara fullt
betjänad därmed. Dylika anvisningar jämte exempel på ansökans eller anmälans
innehåll i olika fall skulle kunna tryckas på baksidan av det exemplar
av besiktningsinstrumentet, som efter verkställd registrering skall återlämnas
till och förvaras av fordonsägaren. Genom en dylik anordning torde
allmänhetens besvär med dylika ärenden i önskad grad underlättas utan
att statsverket åsamkas extra kostnader. Därest ansökningsblanketter komme
att å länsstyrelserna tillhandahållas allmänheten, skulle vederbörande
tjänstemän ständigt besväras med förfrågningar angående blanketternas
ifyllande.
Länsstyrelsen i Uppsala län delar endast i mycket ringa mån utredningens
förväntningar på ett gott resultat av de föreslagna ansöknings- och anmälningsblanketterna
med anvisningar till ledning vid registreringsförfarandet.
Länsstyrelsens erfarenhet giver nämligen vid handen att, ehuru behovet
av kompletteringsåtgärder visserligen därigenom något kommer att minskas,
tjänstemännen vid bilregistret i stället säkerligen komma att i hög grad
störas av fordonsägare, som ifylla sina blanketter på expeditionslokalen och
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
därvid begära upplysningar. Ansökningar om registrering skrivas numera i
regel av bilfirmorna. Tillhandahållande av ansökningsblanketter skulle därför
realiter innebära, att bilfirmornas blankettkostnader överflyttades å
statsverket.
Riksråkenskapsverket ifrågasätter, huruvida icke målet — riktiga och fullständiga
ansöknings- och anmälningshandlingar — kan nås på följande
mindre papperskrävande och för statsverket billigare sätt. Plats för tryckt
formulär till ansökan om första registrering av fordon beredes på framsidan
av det för länsstyrelsen avsedda exemplaret av besiktningsinstrumentet.
Vadare tryckes formulär till ansökan om omregistrering på det exemplar
av besiktningsinstrumentet, som skall tillställas sökanden. På sistnämnda
exemplar böra även tryckas anvisningar för formulering av ansökan om
återregistrering av tillfälligt avregistrerat fordon och för anmälningar ävensom
uppgifter om handlingar och avgifter, som skola bifogas. Visserligen
skulle ett genomförande av detta förslag medföra, att utrymmet å det för
länsstyrelsen avsedda besiktningsinstrumentet för anteckningar om dag, ägarens
namn, yrke o. s. v. måste minskas, varigenom ett och samma registerkort
för fordon, som upprepade gånger bytt ägare, icke kan användas fullt
så lång tid som annars skulle varit fallet, men denna nackdel torde mer än
väl uppvägas av fördelarna av anordningen.
Vad angår utredningens uttalande om skyldighet för länsstyrelserna att i
bilregistreringsärenden kostnadsfritt översända handlingar till sådana sökande,
som icke uttryckligen begärt kommissionärs medverkan, hava i de
avgivna yttrandena bland annat följande erinringar framförts:
Länsstyrelsen i Stockholms län: Antalet färdiga expeditioner i registreringsärenden
(besiktningsinstrument med eller utan automobilskattekvitton)
uppskattas vid länsstyrelsen till omkring 5,000 under vart och ett av åren
1938 och 1939. Om det skulle föreskrivas skyldighet för länsstyrelse att i
tjänstebrev låta utsända samtliga färdiga expeditioner i omförmälda ärenden,
komme detta uppenbarligen att förorsaka en betydlig ökning av registreringspersonalens
arbetsbörda. Det extra arbete, som därigenom skulle
uppkomma, komme att bestå icke allenast i kuvertering av handlingen utan
även i anteckning, exempelvis i bilregistret, örn dagen för handlingens översändande
samt — då fråga är om automobilskattekvitto -—- även i förande
av postbok, enär försändelser, innehållande dylikt kvitto, givetvis måste rekommenderas.
Att översända även andra expeditioner än skaf tekvitto i rekommenderade
brev skulle förorsaka ytterligare arbete såväl för registreringsmyndigheten
som för postverket. Det har visat sig, att fordonsägare ofta
slarva bort sina besiktningsinstrument. Om skyldighet skulle stadgas för
registreringsmyndigheten att direkt till fordonsägaren översända färdiga
expeditioner, kan det befaras, att fordonsägare, som förlagt sitt instrument
och icke kunnat återfinna detsamma, gör påringning till bilregistret med
påstående, att han icke fått handlingen sig tillsänd, vilket förorsakar extra
arbete för bilregistrets personal för undersökning om och när instrumentet
utsänts.
Länsstyrelserna i Uppsala, Skaraborgs och Örebro lån anse, att frågan
örn ändringar i kommissionärskungörelsen bör upptagas till behandling endast
i samband med en omarbetning av kommissionärskungörelsen i dess
helhet.
Länsstyrelsen i Älvsborgs lån anser visserligen, att mot förslaget såsom
sådant intet är att erinra. Det bör emellertid enligt länsstyrelsens mening
sägas ifrån, att dessa nya arbetsuppgifter för länsstyrelserna komma att
medföra ett merarbete av betydande omfattning, vilket arbete hittills om
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 300.
21
besörjts av de officiella kommissionärerna å länsstyrelserna eller andra
tjänstemän därstädes å deras fritid. De nu ifrågasatta nya arbetsuppgifterna
komma otvivelaktigt att nödvändiggöra anställande av ytterligare arbetskraft.
I de bestämmelser, sorn i nyssnämnda hänseende komma att utfärdas,
bör också utsägas, örn länsstyrelsen skall vara skyldig att i vidare mån
än vad ovan sagts vara allmänheten behjälplig. Det är nämligen att förutse,
att inkommande ansökningar och anmälningar ■—- trots de tillhandahållna
blanketterna med därå givna anvisningar — alltjämt i ett stort antal fall
komma att vara i behov av komplettering.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län hänvisar i förevarande avseende till det
yttrande, som länsstyrelsen den 18 januari 1941 avgav i anledning av riksdagens
revisorers uttalande, del I sid. 92, § 20. I detta sammanhang understryker
länsstyrelsen ytterligare den stora fördel såväl allmänheten som
länsstyrelsen har av det nuvarande kommissionärsväsendet. Att ålägga
tjänstemän såsom tjänsteplikt att översända handlingar i olika slags ärenden
kommer att nödvändiggöra personalförstärkningar. Särskilda expeditionsdiarier
måste i så fall förås över alla slags ärenden, alltså även över
alla registreringsärenden, vilka nu icke diarieföras. Länsstyrelsen är övertygad
om att ett slopande av kommissionärsväsendet hos länsstyrelsen
skulle medföra, att privata kommissionärsrörelser komme att uppstå, vilket
säkerligen icke kan förväntas gagna vare sig staten eller de enskilda. Den
erfarenhet länsstyrelsen har av kommissionärsväsendet hos länsstyrelsen är
den bästa. Allmänheten torde icke den förutan kunna få sina ärenden
kompletterade, avgifter förskotterade och expeditioner översända på så billigt
och snabbt sätt som nu sker. Därtill kommer en enligt länsstyrelsens
mening mycket betydelsefull faktor, nämligen att länsstyrelsen såsom den
beslutande myndigheten icke lämpligen torde böra åläggas att tillhandagå
allmänheten på samma sätt som kommissionärerna nu göra. Det måste enligt
länsstyrelsens mening bibehållas en klar gräns emellan den sökande
allmänheten och den beslutande myndigheten.
Av liknande innehåll är det uttalande, som i frågan gjorts av länsstyrelsen
i Norrbottens län.
En väsentlig anledning till de svårigheter, som mött för ett rikligt lill!-Departementsgörande
av med innehavet av motorfordon förenad registrerings- och an- c^c/enmälningsskyldighet,
ligger utan tvivel däri, att de föreskrifter, som reglera
detta ämne, äro jämförelsevis svåröverskådliga och att en sammanfattande
redogörelse för fordonsägarnas förpliktelser i dessa avseenden hittills icke tillhandahållits
genom det allmännas försorg. Med hänsyn härtill linner jag i
likhet med utredningen såväl ur förvaltningens som ur allmänhetens synpunkt
lämpligt, att statsverket genom tillhandahållande av formulär jämte
erforderliga anvisningar för allmänheten underlättar iakttagandet av gällande
bestämmelser örn bilregistrering och därigenom även främjar en minskning
av det arbete, som i samband nied granskning av inkommande handlingar
ankommer på registreringsmyndigheterna. De farhågor, som av vissa
länsstyrelser uttalats för att en bestämmelse i nyss angivna syfte skulle komma
att teir länsstyrelserna skapa en alltför stor arbetsbörda, äro enligt min
mening icke tillräckligt grundade. 1 varje fall synes det besvär, som härigenom
kan komma att förorsakas, bliva mindre än den arbetsbörda, som felaktiga
eller ofullständiga ansökningshandlingar för närvarande föranleda. Någon
arbetsbesparing för länsstyrelserna anser jag icke heller kunna vinnas ge
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
noin att, såsom en länsstyrelse ifrågasatt, i stället för formulär med anvisningar
tillhandahålla endast anvisningar.
Huruvida för nu ifrågavarande ändamål möjligen, såsom i vissa yttranden
ifrågasatts, något exemplar av besiktningsinstrumenten (typintygen)
kan tagas i anspråk, synes mig ovisst. Innehållet av de exemplar, som äro
avsedda för länsregistret och centralregistret, bör helst begränsas till vad
som ur dessa myndigheters synpunkt är erforderligt; uppgifter, som tillhöra
ansökningsförfarandet, böra därför icke ingå i detsamma. Att taga i anspråk
det exemplar, som är avsett att återställas till fordonsägaren, synes
mindre lämpligt ur den synpunkten, att länsstyrelserna därigenom skulle
komma att framdeles sakna tillgång till ansökningshandlingen, vars innehåll
för något ändamål kan behöva kontrolleras. På detta stadium lärer det
emellertid icke vara nödvändigt att taga slutlig ställning till nu ifrågavarande
spörsmål, vars prövning torde få ankomma på Kungl. Maj:t i samband
med utfärdande av bestämmelser i ämnet.
Vad angår frågan örn skyldighet för länsstyrelserna att kostnadsfritt med
posten översända handlingar i registreringsärenden till sådana sökande, som
icke uttryckligen begärt kommissionärs medverkan, må erinras, att utredningen
i detta avseende icke framlagt något förslag, avsett att i detta sammanhang
förverkligas, utan begränsat sig till ett uttalande om önskvärdheten
av åtgärder i detta syfte. Då enligt min mening detta spörsmål lämpligen bör
upptagas till behandling i ett större sammanhang, anser jag mig icke behöva
här närmare ingå på detsamma.
Ifrågasatt slopande eller sammanförande av avgifter i
registreringsärenden.
Utredningens förslag. I bilregistreringsärenden förekomma nu avgifter av
— bortsett från kommissionärsarvode ■— tre skilda slag: fordonsskatt, registreringsavgift
och stämpelavgift. Oenhetligheten i det rådande avgiftssystemet
är särskilt påfallande i ärenden angående första registrering av (skattepliktigt)
fordon, där sökanden ofta har att samtidigt erlägga alla tre slagen
av avgifter. Utredningen framhåller, att denna avgiftssplittring medför avsevärt
merarbete i olika hänseenden särskilt för länsstyrelserna. Utredningen
har därför närmare undersökt möjligheterna av att förenkla gällande system
genom avgifters slopande eller sammanförande med varandra. Därvid Ilar
emellertid framgått, att dessa möjligheter i allt fall i nuvarande läge äro praktiskt
sett synnerligen begränsade. Endast i ett avseende har utredningen ansett
sig kunna framlägga förslag till förenkling av avgiftssystemet. Utredningen
förordar sålunda, att registreringsavgifter i anmälningsärenden borttagas
och att i stället den avgift, som skall erläggas i samband med ingivande
av ansökan om registrering av fordon, höjes, för bil från nuvarande 15 kronor
till 25 kronor, för tyngre motorcyklar och för släpfordon från 5 till 10
kronor och för lättviktsmotorcyklar från 2 till 5 kronor. Avgiften för registrering
av fordon i annat län än där registrering förut skett föreslås emellertid
skola bibehållas vid nu föreskrivna belopp för första registrering.
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
23
Utlåtanden. Vissa länsstyrelser hava framfört erinringar mot utredningens
förslag på förevarande punkt. Av de därvid gjorda uttalandena må följande
återgivas:
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser sig icke obetingat kunna tillstyrka
den föreslagna höjningen av avgiften för första registreringen. Då avgiften
avser att täcka kostnader för nämnda registrering, bör en höjning av avgiften
ej utan tvingande skäl ske, örn denna under nuvarande förhållanden täcker
kostnaden för registreringen. Önskemålet att åstadkomma förenkling torde
icke i och för sig vara tillräckligt motiv för avsteg från allmänt vedertagna
grundsatser. Vid bibehållande av de särskilda registreringsavgifterna kan man
knappast räkna med några olägenheter för allmänheten, som ju enligt anvisningar
å tillämnade blankettformulär erhåller uppgift om att sådan avgift
skall gäldas. Ej heller väntas för länsstyrelsens del någon nämnvärd
arbetsbesparing uppkomna enligt vad företagen undersökning givit vid
handen.
Även länsstyrelsen i Hallands län är obenägen biträda utredningsmännens
förslag i förevarande del. Länsstyrelsen anser det nämligen oriktigt att låta
förste ägaren av fordonet bestrida samtliga nu föreskrivna avgifter för olika
slag av anmälningar till bilregistret rörande detsamma.
Utan att ingå på frågan, huruvida anmälningsavgifterna lämpligen böra
ersättas med en högre avgift vid första registreringen, håller länsstyrelsen i
Kopparbergs län för troligt, att statsverket genom en sådan anordning skulle
få vidkännas viss inkomstminskning. Av bilregistret framgår, att ett anmärkningsvärt
stort antal automobiler varit föremål för anmälningar iner än två
gånger (genom avgiftens höjande från 15 till 25 kronor inarbetas så att säga
avgiften för två avgiftsbelagda anmälningar i registreringsavgiften). Därest
dock en eventuell inkomstminskning icke anses böra tillmätas avgörande betydelse
i frågan, vill länsstyrelsen ansluta sig till de sakkunnigas förslag.
För länsstyrelsernas del komme förslagets genomförande att medföra viss
lättnad i bokföringsarbetet. Vidare torde man hava anledning förvänta, att
allmänheten komme att fullgöra sin anmälningsskyldighet i större omfattning,
vilket i sin tur skulle bespara länsstyrelserna en stor del utredningar
och förelägganden. Ur det allmännas synpunkt synes icke skäl föreligga för
att, såsom de sakkunniga föreslagit, avgiften, i det fall ett förut registrerat
fordon registreras i annat län, skall vara mindre än vid nyregistrering. Länsstyrelsernas
arbete med dessa ärenden är praktiskt taget lika. De kostnader,
som äro förknippade med registreringsväsendet, synas länsstyrelsen vara så
ringa i förhållande till de övriga utgifter, som innehavet av ett motorfordon
medför, att en höjning eller sänkning av registreringsavgiften med 5 eller 10
kronor icke ur allmänhetens synpunkt torde få tillmätas större betydelse.
Länsstyrelsen i Västmanlands län: Enligt 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen
skall ägare av registrerat fordon vid ansökan örn avregistrering
erlägga särskild avgift, svarande mot skatt för fordonet under tre månader,
vilken avgift skall av länsstyrelsen redovisas lika med registreringsavgift.
Ifrågavarande bestämmelse har emellertid genom förordning den 31 oktober
1939 tillsvidare satts ur kraft. Därest ifrågavarande avgift definitivt borttages,
finner sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka utredningens förslag i denna
del. En sådan ändring skulle nämligen enligt länsstyrelsens uppfattning medföra,
att antalet tillfälliga avregistreringar komme att avsevärt öka även under
normala förhållanden. Ehuru i förslaget intet härom utsäges, är det föga
troligt, att den föreslagna ökningen av avgifterna för nyregistreringar skulle
kunna täcka såväl den skatt, som härigenom går förlorad, som kostnaderna
för det merarbete, som komme att åsamkas länsstyrelserna som följd av
dessa säsongbetonade av- och återregistreringar.
Departements
chefen.
24 Kungl. Maj.ts proposition nr 300.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter, huruvida det är lämpligt
att helt slopa avgifterna för anmälan örn övergång av äganderätt. Dylika
anmälningar torde, framhåller länsstyrelsen, ej sällan ske av mindre legitima
anledningar — t. ex. i syfte att söka undgå utmätning — utan att någon
övergång av äganderätten i realiteten skett. Förfaranden av denna art underlättas
givetvis ytterligare, örn de bli avgiftsfria. Av angivna skäl och även
för rättvisare belastning av bilägarna synes det lämpligare, att en enhetlig
avgift för varje äganderättsanmälan införes, oavsett om den sker i samband
med bilens registrering. Avgiften bör enligt länsstyrelsens mening avpassas
så, att stämpelavgiften för beviset å besiktningsinstrumentet kan slopas.
K. A. K. ansluter sig till utredningens kritik av nu rådande bestämmelser
beträffande avgifter i registreringsärenden och tillstyrker förslaget om slopande
av samtliga avgifter utom den, som erlägges i samband med första
registreringen av fordon. Då staten redan med nu gällande bestämmelser
under normala förhållanden erhåller en avsevärd nettoinkomst å dessa avgifter,
anser emellertid klubben någon höjning av avgiften för första registreringen
knappast vara motiverad, även om övriga avgifter slopas.
Liknande synpunkter anföras av Automobilindustrikommittén, som emellertid
föreslår, att nuvarande registreringsavgifter bibehållas oförändrade.
I övriga utlåtanden har utredningens förslag i förevarande del lämnats utan
erinran.
Frågan, huruvida det vore lämpligt och möjligt att genom höjning av avgiften
för första registrering slopa avgifterna för följande registreringar
eller anmälningar och därigenom åstadkomma en förenkling av statsverkets
bokföring av desamma, har — såsom utredningen jämväl erinrat -— dryftats
tidigare. 1934 års vägtrafiksakkunniga avvisade på sin tid tanken på en
dylik kumulering av registreringsavgifterna under hänvisning till att det
finge anses mindre riktigt att genom höjning av avgiften för första registrering
belasta fordonets förste ägare med nu föreskrivna avgifter för anmälan
örn äganderättens övergång m. m. Till denna uppfattning vill jag för min del
ansluta mig. Principiellt böra enligt min mening avgifter för åtgärder av
ifrågavarande slag bårås av dem, som förorsaka desamma; den omständigheten
att statsverket måhända kan genom en förenkling av uppbördsförfarandet
göra en besparing, som i så fall sker på förste ägarens bekostnad,
kan enligt min mening icke utgöra tillräckligt skäl för ett frångående av
nämnda princip. På sätt av vissa länsstyrelser anförts, kan det befaras, att
en tillämpning av det av utredningen föreslagna förfarandet skulle leda till
en ökning i antalet tillfälliga avregistreringar, varigenom icke allenast statsverkets
inkomster av bilskatten skulle nedgå utan även arbetet å bilregisteravdelningarna
liksom kostnaderna därför stegras. Med hänsyn till vad sålunda
anförts har jag funnit utredningens förslag i nu förevarande del icke
böra föranleda någon åtgärd.
Centralregistrets förläggning.
Utredningens förslag. Centralregistret bör enligt utredningens mening
anslutas till och handhavas av en statsinstitution, vars arbetsuppgifter äro
.jämförbara med dem, vilka skola ankomma på registret, och som såvitt möj
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
25
ligt även har tillgång till sådana maskiner, som erfordras för den statistiska
bearbetningen, och erfarenhet av dylika maskiners liandhavande. Härigenom
bör enligt utredningen ernås en effektivare och billigare organisation än om
registret göres till en fristående institution. Ur nämnda synpunkter hava närmast
antingen det militära centralregistret eller statistiska centralbyrån ansetts
böra ifrågakomma. Efter undersökning såväl huru det med centralregistrets
uppläggning förenade arbetet lämpligen bör organiseras som huru det löpande
arbetet vid detsamma bör tänkas fortgå, har utredningen ansett registrets
anslutning till statistiska centralbyrån ur båda dessa synpunkter vara att
föredraga. Denna anslutning ställer sig jämväl billigare och ger enligt utredningens
mening större trygghet för att registret under kritiska perioder må
kunna fylla de uppgifter, för vilka det avsetts, än vad dess anslutning till
det militära centralregistret skulle innebära.
Ur kostnadssynpunkt uppkommer, därest centralregistret förlägges till militärregistret,
enligt utredningens beräkningar en ökning såväl av utgifterna
för ledningen av registret som av den årliga maskinkostnaden och med hänsyn
till ordnandet av lokalfrågan. Skillnaden utgöres dels av särskild ersättning
åt ledningen av militärregistret och dels av maskinkostnad, 1,200 kronor
per år. För iordningställande av lokaler hos det militära fordonsregistret kräves
därjämte en engångsutgift av cirka 10,000 kronor, som icke erfordras vid
registrets förläggning till statistiska centralbyrån.
Mot utredningens förslag i nu förevarande del har en av utredningsmännen,
länsbesiktningsmannen, major C. W. Elliot, reserverat sig. Reservanten
har ansett, att det för bedömande av de inkomna uppgifterna är nödvändigt
att hava viss allmän och teknisk kännedom örn motorfordon. Då
vidare ett nyttiggörande av de i registret befintliga uppgifterna i många
fall måste förutsätta, att vederbörande icke endast har statistisk förmåga
utan därjämte intim kännedom örn och kontakt med tekniska omständigheter
och trafikförhållanden, anser reservanten, att det föreslagna centralregistret
bör anknytas antingen till det militära fordonsregistret eller till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
Utlåtanden. I flertalet avgivna utlåtanden har utredningens förslag i nu
angiven del tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Ur de tillstyrkande utlåtandena
må följande återgivas:
Statistiska centralbyrån understryker, att en förläggning av centralregistret
till centralbyrån skulle, såsom utredningen närmare framhållit, ur
kostnadssynpukt vara till fördel för registret men även för centralbyrån,
och ämbetsverket har därför ingenting att erinra emot utredningens förslag
i detta hänseende. Bland fördelarna av en sådan förläggning nämner byrån,
alt statistikmaskinernas kapacitet bättre kan tillvaratagas, när, såsom
här uppenbarligen blir fallet, det löpande behovet av maskinell bearbetning
för såväl registrets som centralbyråns vidkommande kommer att
förete en del temporära växlingar. Vidare tillkommer, alt centralregistrets
primäruppgifter i olika avseenden torde kunna komma till nytta vid den
statistik över vägtrafikolyckor, som det åligger centralbyrån att utarbeta.
Trafikkommissionen förklarar sig ense med bilregisterutredningen därom,
all en förläggning i anslutning till statistiska centralbyrån ur skilda
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 300.
synpunkter torde innebära den bästa lösningen. De erfarenheter, som redan
vunnits i fråga om det militära fordonsregistret, utvisa enligt kommissionens
mening, att det icke torde vara lämpligt, att det civila centralregistret
anknytes till det militära registret.
Även länsstyrelsen i Hallands län förklarar sig anse, att utredningens
förslag är att föredraga framför det av reservanten förordade, då enligt
länsstyrelsens mening någon större teknisk kännedom örn motorfordon överhuvud
taget icke torde vara erforderlig vid handhavandet av det centrala
registret med dess så gott som uteslutande till statistiska uppgifter begränsade
arbetsområde. I likhet med utredningen förutsätter dock länsstyrelsen,
att intim samverkan mellan det civila och militära centralregistret upprätthålles.
Jämväl statskontoret tillstyrker, att centralregistret förlägges till statistiska
centralbyrån.
Överståthållarämbetet samt länsstyrelsen i Kronobergs län förorda emellertid
registrets förläggning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Till stöd härför framhålles av Överståthållarämbetet, att det måste anses
förmånligt, om registret kan anförtros central myndighet, som redan verkar
och besitter erfarenhet inom motorfordonsväsendet. Att här inkoppla
ytterligare en myndighet vid sidan av de tre — väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens biltrafiknämnd och statens trafikkommission — vilka nu
centralt handlägga frågor om motorfordon, är icke eftersträvansvärt.
Länsstyrelsen i Kronobergs lån anser, att nian icke torde kunna helt
bortse från frågan, i vilken omfattning det centrala organet skall utrustas
med självständigt initiativ för undersökningar rörande motorfordonsbeståndet.
Även örn sådant initiativ för närvarande icke kan anses vara erforderligt,
förefaller det länsstyrelsen dock lämpligt att räkna därmed för
uppgifter inom en kanske icke allt för avlägsen framtid. Ur denna synpunkt
synes det önskvärt, att det centrala registret anknytes till en myndighet,
som besitter teoretisk och praktisk kännedom om motorfordon och
trafikförhållanden. Härvid torde enligt länsstyrelsens mening i första hand
böra komma ifråga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
K. A. K. och Automobilindustrikommittén förorda, att centralregistret
anknytes till det militära registret. Till stöd härför anföres huvudsakligen:
För att centralregistret skall kunna fylla sin funktion synes i första
hand böra krävas, att ledningen av detsamma utövas av en med motorfordon
väl förtrogen person eller institution. Den av utredningen föreslagna organisationen
med endast kvinnliga befattningshavare inom statistiska centralbyrån
jämte en manlig tjänsteman, som utan särskilt arvode skulle hava
överinseendet över registret, torde icke fylla ens blygsamma anspråk i detta
avseende. Då härjämte centralregistrets tillkomst torde vara motiverad
främst av militära skäl, synes icke heller statistiska centralbyrån på ett
tillfredsställande sätt kunna väntas omhänderha registret, såvitt icke jämväl
militär personal avdelas för att få till stånd ett samarbete mellan det
militära och det civila registret. Då, enligt vad som framgår av betänkandet,
en kombination mellan de båda registren är möjlig, anse organisationerna
centralregistret böra anknytas till det militära registret.
Departements- Vid sidan av det förslag örn centralregistrets förläggning till statistiska
chefen, centralbyrån, som framförts av utredningen, hava i de avgivna utlåtandena
vissa uttalanden gjorts med hemställan örn registrets anknytning antingen till
Kungl. Majlis proposition nr 300.
27
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller till militärregistret. Varken nämnda
styrelse eller militärregistrets chefsmyndighet, arméförvaltningens tygdepartement,
har emellertid i detta avseende påyrkat någon ändring av utredningens
förslag.
Vad den ifrågasatta förläggningen av registret till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
angår, må till en början erinras, att densamma skulle komma
att innebära, att på styrelsen, som redan förut är hårt arbetstyngd,
skulle läggas en i fråga om såväl arbetsmetoder som arbetsmateriel för
densamma främmande uppgift. Denna uppgift skulle icke kunna lösas utan
nyuppsättning av maskiner och övrig materiel och sannolikt icke heller utan
nyrekrytering av för densamma erforderlig personal, vilket både ur kostnadssynpunkt
och med hänsyn till angelägenheten att snabbt kunna bringa
registret i funktion skulle ställa sig oförmånligt.
En förläggning av centralregistret i anslutning till militärregistret skulle,
såsom av den gjorda utredningen framgår, ställa sig kostsammare än dess
anknytning till statistiska centralbyrån. Jämväl vissa organisatoriska svårigheter
skulle uppstå. I det förra avseendet må nämnas, att engångskostnaderna
med ett belopp av 10,000 kronor och de årliga kostnaderna med dels
1,200 kronor och dels ett belopp, svarande mot vad som skulle utgå såsom
särskild ersättning till ledningen av militärregistret, skulle komma att överstiga
motsvarande kostnader vid registrets anknytning till statistiska centralbyrån.
Ur organisatorisk synpunkt har man, örn centralregistret förlägges
till militärregistret, att räkna med risken av att under en prekär situation,
då såväl militärregistrets som det civila registrets fulla kapacitet måste
tagas i anspråk, de civila uppgifterna bliva ställda tillbaka för de militära,
vilket, såsom utredningen framhållit, skulle innebära, att det civila registret
sattes ur stånd att fylla sina uppgifter just i det ögonblick, då dess funktion
som bäst behövdes.
På grund av vad nu anförts och med hänsyn jämväl till den motivering i
övrigt, som av utredningen förebragts till stöd för dess förslag i här förevarande
del, har jag icke funnit skäl att frångå förslaget i nämnda avseende.
Engångskostnader för övergång till den föreslagna
organisationen.
a) Besiktningsmännen.
Utredningens förslag. Utredningen föreslår, att bilbesiktningsmännen i
samband med övergång till den nya organisationen erhålla bidrag efter vissa
grunder till kostnaden för anskaffande av skrivmaskiner. Härom anföres
i betänkandet följande:
Av vad tidigare anförts framgår, att de besiktningsinstrument eller typintyg,
som äro avsedda att fogas vid ansökan om första registrering eller omregistrering,
skola utskrivas i huvudexemplar med två genomslagskopior.
Det synes uppenbart, att ifrågavarande handlingar böra, till den del de icke
äro tryckta, utskrivas med skrivmaskin och icke för hand. Bestämmelse
härom torde i vederbörlig ordning böra meddelas.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
Tillämpningen av en sådan bestämmelse torde icke komma att medföra
svårigheter, såvitt utfärdandet av typintyg angår. Dessa tillhandahållas
nämligen genom fabrikanternas och bilhandlarnas försorg och äro redan
under nuvarande förhållandena tryckta med undantag allenast av datering
och underskrift.
Annorlunda förhåller det sig i detta avseende i fråga örn utfärdandet av
besiktningsinstrument. Besiktningsmännen äro för närvarande icke skyldiga
att hava skrivmaskin. Skulle de på grund av nyss angivna föreskrift nödgas
anskaffa sådan, torde de därför böra erhålla bidrag till täckande av anskaf
f ningskos tnaden.
Principiellt skulle ett sådant bidrag icke innebära någon nyhet. Enligt
25 § Kungl. Ma,j:ts instruktion för besiktningsmän den 23 oktober 1936 (nr
564) äger nämligen besiktningsman, som tillika är bilägare, att såsom bidrag
till täckande av kostnaderna för hållande av automobil av statsverket
uppbära ett belopp, motsvarande 15 procent av i tjänsten under året influtna
förrättningsavgifter, dock högst 900 kronor.
För nu ifrågavarande ändamål synes emellertid statsverkets bidrag procentuellt
böra sättas högre än i nyss anförda fall. Utredningen vill för sin
del förorda, att detsamma bestämmes till 50 procent av anskaffningskostnaden.
dock högst 300 kronor. För anskaffning av skrivmaskiner till rikets
63 besiktningsmän skulle i enlighet härmed erfordras ett anslag av omkring
18,000 kronor. Besiktningsmän, som vid tidpunkten för organisationens
ikraftträdande redan inneha skrivmaskin, torde därvid i fråga örn rätt till
bidrag icke böra ställas i sämre läge än sådana, som icke dessförinnan
skaffat sig dylik. Däremot synes rätt till bidrag icke böra tillkomma besiktningsmän,
som tillträda sin tjänst efter ikraftträdandet av den nu föreslagna
organisationen, då det nämligen står dem fritt att avgöra, huruvida
de vilja tillträda tjänsten under förutsättning att ikläda sig ifrågavarande
kostnad eller icke. Villkor för bidrags åtnjutande torde i övrigt böra bestämmas
av Kungl. Maj:t.
Utlåtanden. Utredningens förslag i nu förevarande del bar föranlett följande
yttranden:
Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Den omständigheten, att besiktningsinstrument
skall utskrivas i tre i stället för två exemplar, torde uppenbarligen icke
kunna föranleda därtill, att besiktningsmännen skola av statsverket hållas med
skrivmaskin. Den av utredningen föreslagna anordningen förutsätter besiktningsinstrumentens
utskrivande på maskin och såsom följd därav kostnadsfritt
tillhandahållande av skrivmaskiner åt besiktningsmännen, något som
emellertid enligt länsstyrelsens mening måste anses betänkligt såväl ur kostnadssynpunkt
som med hänsyn till att utskrivandet av besiktningsinstrument
endast utgör en mindre detalj av besiktningsmännens kontorsarbete.
Statskontoret anser tillräckliga skäl icke föreligga att tillerkänna bilbesiktningsmännen
bidrag till anskaffande av skrivmaskiner.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län åberopar ett av vederbörande besiktningsman
avgivet utlåtande, vari ifrågasatts, att den av utredningen föreslagna
engångsersättningen skulle ersättas med ett årligt bidrag av 100 kronor.
Bilbesiktningsmännens förening: Med hänsyn till att nu använda blanketter
avses skola ersättas av kort vill föreningen meddela, att densamma, såväl
som de enskilda besiktningsmännen, innehar ett betydande lager av nu gällande
blankettyper. Om därför icke viss övergångstid medgives, synes rimligt,
att ersättning för innehav av blanketter tillerkännes såväl föreningen som
besiktningsmännen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
29
Ett genomförande av den i det föregående i sina huvuddrag angivna or-Departementsganisationen
förutsätter, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, bland chefenannat,
att besiktningsinstrumenten av besiktningsmännen utskrivas i tre
exemplar på skrivmaskin, vilken för ändamålet måste vara av tillräckligt
god kvalitet. Till säkerställande av tillgång hos besiktningsmännen av dylika
maskiner har utredningen föreslagit, att besiktningsmännen skulle enligt
grunder, som skulle närmare bestämmas av Kungl. Majit, erhålla bidrag
med 50 procent av anskaffningskostnaden, dock högst 300 kronor.
I likhet med statskontoret och länsstyrelsen i Skaraborgs län finner jag
ett generellt bidrag i den form, utredningen förutsatt, knappast erforderligt
eller lämpligt. Av billighetsskäl synes mig dock möjlighet böra hållas öppen
att i särskilda fall bereda besiktningsman dylikt bidrag, varvid jag förutsätter,
att bidrag icke må utgå i annat fall än där vederbörande visat sig
hava för nu ifrågavarande ändamål måst efter den 1 juli 1942 ikläda sig
utgift för anskaffande av skrivmaskin. Åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
torde kunna uppdragas att på ansökan bestämma om rätt till dylikt bidrag
i enlighet med av Kungl. Majit meddelade direktiv. Bidragets storlek torde
icke böra överstiga vad i utredningens förslag angivits.
Vad angår den av bilbesiktningsmännens förening gjorda framställningen
om ersättning av statsmedel till föreningen och besiktningsmännen för
innehav av blanketter, anser jag billighetsskäl tala för att sådan ersättning
beviljas, i den mån så kan anses motiverat med hänsyn till storleken av den
på vederbörande belöpande kostnaden. Det synes böra ankomma på Kungl.
Majit att meddela närmare föreskrifter i ämnet.
För här ifrågavarande bidrag och ersättningar lärer icke behöva beräknas
högre belopp än sammanlagt 10,000 kronor.
b) Länsstyrelserna.
Det arbete, som i samband med övergången till det föreslagna kortregistersystemet
ankommer på länsstyrelserna, kommer huvudsakligen att gå ut på
att från de nu befintliga bilregistren och beredskapsförteckningarna
överföra uppgifter angående fordonsbeståndet till registerkort samt att i
samband därmed tillhandahålla centralregistret kopior av registerkorten, i
den mån arbetet fortskrider. Av registerkorten över lättviktsmotorcyklar
skulle emellertid någon kopia icke göras, då nämligen uppgifter angående
dessa fordon icke torde vara behövliga i det centrala registret.
I fråga örn den omfattning, i vilken överförande av uppgifter angående det
nuvarande fordonsbeståndet till registerkort bör ske, hava, såsom i det föregående
angivits, olika meningar gjort sig gällande. Enligt utredningens förslag
skulle uppgifter angående de fordon, som äro intagna i beredskapsförteckning,
icke överföras till kortregister omedelbart utan allenast i den mån dessa
fordon genom nyregistrering återföras till bilregistret. Häremot har från
vissa håll gjorts gällande, alt även uppgifter angående de fordon, som finnas
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
Departements
chefen.
intagna i beredskapsförteckning, borde omedelbart överföras till registerkort,
åtminstone såvitt avser beståndet av lastbilar, omnibussar och släpfordon.
Kostnaderna för utförandet av ifrågavarande arbete i den omfattning, som
angives i utredningens förslag, beräknas av utredningen till följande belopp:
Kronor.
Tillfällig arbetspersonal hos länsstyrelserna...................... 16,500
Tillfällig förhyrning av skrivmaskiner .......................... 2,000
Registerkort m. m........................................... 6,300
Kortfackskåp av stål.......................................... 7,000
Summa kronor 31,800.
Med erforderlig avrundning och tillägg för oförutsedda utgifter har utredningen
upptagit kostnaden till 35,000 kronor.
Såsom förut framhållits, anser jag det böra övervägas, huruvida icke uppgifter
angående det fordonsbestånd, som för närvarande redovisas i beredskapsförteckning,
bör, åtminstone såvitt avser omnibussar, lastbilar och släpfordon,
överföras till registerkort i snabbare takt än vad utredningen räknat
med. En viss höjning av de av utredningen beräknade kostnaderna för
tillfällig arbetspersonal samt för tillfällig förhyrning av skrivmaskiner skulle
på grund härav kunna ifrågasättas. Emellertid har jag ansett en omräkning
av nämnda poster icke erforderlig med hänsyn till att det anslag, i vilket nu
beräknade kostnader komma att ingå, enligt min mening bör få karaktär av
förslagsanslag.
c) Centralregistret.
Utredningens förslag. Centralregistrets upprättande kommer att innefatta
huvudsakligen följande till statistiska centralbyrån förlagda arbetsmoment,
nämligen:
1) komplettering av de från länsstyrelserna översända registerkorten med
kodbeteckning i siffror;
2) instämning i erforderlig utsträckning på hålkort av de på registerkorten
förekommande uppgifterna;
3) verkställande av statistisk inventering av uppgiftsmaterialet samt uppgörande
av tabeller angivande utgångsläget vid registrets tillkomst i fråga om
fordon av olika slag.
Vid beräkning av kostnaderna för ifrågavarande arbeten har utredningen
räknat med två olika alternativ. Det förra avser kostnaderna, därest i centralregistret
skulle till hålkort överföras uppgifter rörande samtliga i länsstyrelsernas
bilregister upptagna fordon med undantag av lättviktsmotorcyklar.
Det senare alternativet åsyftar kostnaderna, därest i centralregistret skulle
till hålkort överföras uppgifter endast i fråga örn lastbilar, omnibussar och
släpfordon.
Kungl. Maj:ts proposition nr 300.
31
Kostnaderna enligt båda dessa alternativ skulle enligt utredningens beräk -
ningar ställa sig som följer: Kodarbete ................ Stansning .............. Maskinkoktnad ........... Hålkort .............. |
Alt. I. Kronor .................. 3,700 ................... 3,200 .................. 2,600 .................. 1.000 |
Alt. II. Kronor. 2,400 1,900 1,000 600 |
Skåp .................... |
.................. 6,500 |
5,500 |
Statistisk inventering ...... |
......,............ 3,500 |
2,500 |
Oförutsedda utgifter m. m. . . |
.................. 9,000 |
9,000 |
Summa 29,500 |
22,900 |
|
eller i avrundat tal 30,000 |
23,000 |
För egen del har utredningen förordat alternativ I.
Utlåtanden. Statistiska centralbyrån har erinrat, att för arbetet med uppläggningen
av registret en kvalificerad arbetskraft under någon tid syntes behöva
frigöras från det löpande arbetet inom centralbyrån. Till centralbyråns
kostnader för denna arbetskrafts ersättande anser centralbyrån ett belopp av
högst 1,000 kronor böra beräknas.
I övrigt har utredningens förslag i de avgivna utlåtandena lämnats utan
erinran.
I likhet med utredningen anser jag kostnaden för ifrågavarande arbete Departementeböra
beräknas enligt det förstnämnda alternativet. Det för detta alternativ chelenberäknade
beloppet, 30,000 kronor, synes mig emellertid kunna täcka även
den kostnad av högst 1,000 kronor, som kan komma att erfordras för att
under tiden för registrets uppläggning kunna utnyttja en eljest med centralbyråns
löpande arbete sysselsatt kvalificerad arbetskraft.
Det må erinras, att det under alternativ I angivna beloppet icke torde vara
tillräckligt för att inom statistiska centralbyrån till hålkort överföra uppgifter
även angående det fordonsbestånd, som för närvarande upptages i beredskapsförteckningarna.
Skulle Kungl. Majit finna omständigheterna påkalla
överförande till hålkortsregistret helt eller delvis även av sistnämnda fordonsbestånd,
torde det få ankomma på Kungl. Majit att i erforderlig utsträckning
överskrida det för nu angivna ändamål beräknade kostnadsbeloppet.
De årliga kostnaderna för den föreslagna organisationen.
Utredningens förslag. De av bilregisterutredningen beräknade årliga kostnaderna
för den nya organisationen fördela sig dels på ökade expenskostnader
för bilbesiktningsmännen och länsstyrelserna, dels ock på ökade personalen
expenskostnader för centralregistrets handliavande inom statistiska centralbyrån.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 300.
I förstnämnda hänseende beräknar utredningen 3,000 kronor för tillhandahållande
åt besiktningsmännen av blanketter till registerkort med tillhörande
kuvert och 5,000 kronor för tillhandahållande åt länsstyrelserna av vissa
standardformulär samt för allmänheten avsedda blanketter till ansökningar
och anmälningar i bilregistreringsärenden.
I fråga örn kostnaderna för registrets handhavande inom statistiska centralbyrån
anför utredningen:
Till grund för utredningens beräkningar av de årliga kostnaderna för det
centrala bilregistret har legat en inom statistiska centralbyrån upprättad promemoria.
I enlighet med denna har utredningen utgått från att arbetet vid registret
skulle stå under överinseende av någon högre tjänsteman hos statistiska
centralbyrån. Tillsynen över arbetet skulle tillhöra dennes tjänståligganden
utan att särskild ersättning därför skulle utgå. Skulle centralregistrets arbete
bliva mera omfattande och följaktligen tillsynen över arbetet mera krävande
än vad nu kan förutses, synes emellertid frågan örn särskilt arvode till ifrågavarande
tjänsteman böra bliva föremål för övervägande.
Den omedelbara ledningen av arbetet vid centralregislret bör enligt utredningens
mening anförtros åt en kvinnlig befattningshavare. Med hänsyn till
att innehavaren av denna befattning bör äga en genom praktiskt statistiskt
arbete förvärvad förmåga att på egen hand planlägga och utföra smärre statistiska
sammanställningar ävensom dokumenterad erfarenhet beträffande
den maskinella arbetsmetodens teknik, synes tjänsten icke böra placeras lägre
än i lönegrad lii löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet. Denna löneställning
motsvarar i ortsgrupp I en årslön av 4,209 kronor, varå för närvarande
utgår tillägg med tillhopa 1,136 kronor. Sammanlagda löneförmånerna
för denna befattningshavare skulle alltså uppgå till 5,345 kronor.
För arbetets behöriga skötsel torde i övrigt erfordras 4 kvinnliga biträden,
varav ett för stans- och ett för kontrollstansmaskinen, ett för sorteringsmaskinen
samt ett för in- och uttagning av kort ur registret. Skulle i centralregistret
på Hollerithkort överföras uppgifter angående samtliga i länsstyrelsernas
bilregister intagna fordon, med undantag av lättviktsmotorcyklar,
torde erfordras ytterligare åtminstone ett biträde.
Ifrågavarande personal beräknas kunna ombesörja även övriga förekommande
göromål, såsom skötseln av det utav insända kopior av registerkort
bildade kortregistret, skriftväxling med uppgiftsmyndigheter m. fl., expediering
av telefonsamtal m. m.
Av förenämnda biträden bör ett besitta statistisk vana och närmare förtrogenhet
med Hollerithsystemet. Denna befattningshavare torde därför böra
placeras åminstone i lönegrad Eo 4. De årliga löneförmånerna skulle i sådan
händelse utgöra, i ortsgrupp I, 2,922 kronor jämte tillägg, som enligt nu gällande
grunder uppgå till 789 kronor, eller sammanlagt 3,711 kronor.
Övriga tre, respektive fyra befattningshavare synas böra placeras i lönegrad
2 i nämnda löneplan. Löneförmånerna skulle därvid, i ortsgrupp I,
utgöra 2,562 kronor jämte tillägg, för närvarande uppgående till 692 kronor,
eller tillhopa 3,254 kronor för varje befattningshavare.
Maskinkostnaderna torde kunna begränsas till hyra för en sorteringsmaskin.
Efter nuvarande dollarkurs utgör denna hyra omkring 2,500 kronor för
år. Visserligen bär ifrågasatts, huruvida icke två dylika maskiner skulle
bliva erforderliga, men utredningen anser, att — åtminstone intill dess närmare
erfarenhet vunnits i fråga om arbetets omfattning — hyra bör beräknas
för allenast en sådan maskin, särskilt som det torde vara möjligt att
33
Kun<)l. Maj:ts proposition nr 300.
vid tillfälligt förekommande särskilt stark belastning utnyttja de sorteringsmaskiner,
som finnas tillgängliga på andra håll inom statsförvaltningen.
övriga årliga kostnader torde böra beräknas till 2,000 kronor, innefattande
kostnader för hålkort, telefon, elektrisk ström samt övriga expenser.
Hyreskostnaden för lokaler åt det centrala bilregistret torde i vanlig ordning
böra redovisas å statens allmänna fastighetsfond.
De sammanlagda årliga kostnaderna hava sålunda — under den. av utredningen
förordade förutsättningen att inom centralregistret överföras till halkort
samtliga i länsstyrelsernas bilregister upptagna fordon utom lättviktsmotorcyklar
— beräknats till (3,000 -f- 5,000 5,345 + 3,711 13,016 4“
2,500 + 2,000 —) 34,572 eller i avrundat tal 35,000 kronor.
Utlåtanden. Statistiska centralbyrån erinrar, att det ur kostnadssynpunkt
är vanskligast att beräkna det anslagsbehov, som är förknippat med de statistiska
bearbetningar, som periodiskt komma att företagas och som till tidpunkt,
antal och omfattning bli beroende av det dagsaktuella läget. Centralbyrån
har ingenting att erinra emot att utgifterna härför förslagsvis upptagas
på sätt, som skett i betänkandet, men förutsätter, att särskilda medel
komma att anvisas för det fall, att inventeringarna av detta slag fa en större
omfattning.
Statskontoret har med hänsyn till ovissheten, huruvida det tilltänkta centralregistret
komme att bibehållas för framtiden, och i avsaknad av erfarenhet
rörande behovet av personal för de löpande uppgifterna vid registret ifrågasatt,
huruvida icke lön åt förenämnda kontors- och skrivbiträden vid statistiska
centralbyrån till en början borde beräknas endast enligt löneplanen
för extra tjänstemän. I övrigt hava utredningens kostnadsberäkningar icke
föranlett erinran från statskontorets sida.
Vidkommande frågan örn den medelstitel, som bör tagas i anspråk för bestridande
av i detta sammanhang ifrågavarande kostnader, föreslår statskontoret,
att samtliga utgifter för budgetåret 1942/43 bestridas från det förslagsanslag
till registrering av motorfordon, som torde komma att uppföras
å riksstaten för nämnda budgetår under sjätte huvudtiteln, samt att därefter
utgifterna för de blanketter, kuvert och formulär, som skola tillhandahållas
besiktningsmännen och länsstyrelserna, avföras från sagda förslagsanslag,
medan för statistiska centralbyråns utgifter till avlöningar och omkostnader
torde böra avses medel å centralbyråns avlönings-, respektive omkostnadsanslag.
De av bilregisterutredningen gjorda beräkningarna angående årliga utgifter
för den föreslagna organisationen hava från min sida icke givit anledning
till erinran. I likhet med statskontoret förutsätter jag, att lön till de kontors-
och skrivbiträden vid statistiska centralbyrån, som komma att anställas
för centralregistrets skötande, till en början beräknas endast enligt löneplanen
för extra tjänstemän. Den minskning i medelsbehovet, som härav föranlcdes,
lärer ej behöva påverka anslagsberäkningen.
Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 300.
Departements
chefen.
3
34
Kunql. Majlis proposition nr 300.
Med hänsyn till den tid, som beräknas åtgå för arbetena med centralregistrets
uppläggande, behöva medel till de löpande kostnaderna för registrets
handhavande under nästa budgetår beräknas endast för senare hälften av
budgetåret.
Vad angår den utgiftstitel, under vilken för nu ifrågavarande ändamål erforderliga
anslag böra anvisas, är jag ense med statskontoret därom, att, såvitt
avser budgetåret 1942/43, samtliga utgifter böra bestridas från det under
sjätte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till registrering av motorfordon,
vilket för ändamålet torde av Kungl. Majit få disponeras enligt de grunder,
som i det föregående angivits. För efterföljande budgetår torde utgifterna för
den nya organisationen böra fördelas dels på detta anslag, dels ock på statistiska
centralbyråns anslag för avlöningar och omkostnader på sätt statskontoret
närmare angivit. Under anslaget till registrering av motorfordon
torde därvid böra inräknas medel jämväl för vissa blankettkostnader för besiktningsmännen,
som för närvarande bestridas från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
omkostnadsanslag.
Medelsbehovet för nästa budgetår å nämnda under sjätte huvudtiteln uppförda
förslagsanslag till registrering av motorfordon kan, i enlighet med vad
i det föregående anförts, beräknas utgöra förslagsvis följande belopp:
Kronor.
I. Engångskostnader för genomförande av den föreslagna organisationen:
Till
bilbesiktningsmännen.............................. 10,000
Till länsstyrelserna.................................... 35,000
Till statistiska centralbyrån ............................ 30,000
II. Årliga kostnader, beräknade för tiden J/i—30/s 1943, efter 35,000
kronor för år .......................................... 17,500
Summa kronor 92,500.
Beloppet synes mig lämpligen böra avrundas uppåt till 95,000 kronor.
Från det nuvarande förslagsanslaget till registrering av motorfordon, vilket
sedan lång tid anvisats med 1,000 kronor, gäldas utgifter för anskaffande av
liggare, blad och blanketter, som avses i kungörelsen angående förande av
automobilregister och beredskapsförteckning m. m., för blanketter angående
körkort och trafikkort, för besiktnings- och skatteskyltar för motorfordon
och släpfordon ävensom ersättning till den räkenskapsförare hos Överståthållarämbetet,
som handhar uppbörden av registreringsavgifter för motorfordon.
Att anslaget under flertalet budgetår kunnat hållas vid nämnda låga
belopp beror därpå, att medel, som deponerats vid utbekommande av skyltar
av nyssnämnda slag och som icke erfordras för återbetalning eller täckande
av omkostnader för skyltarna, tillgodoföras anslaget. Vid ett genomförande
av de förslag, som jag i det föregående förordat, komma de nyssnämnda
utgifterna för anskaffande av liggare, blad och blanketter att bortfalla. Då
kostnaderna för de övriga utgifterna kunna beräknas bliva täckta genom
Kungl. Maj.ts proposition nr 300.
35
de medel, som i likhet med vad hittills varit fallet jämväl framdeles böra
tillgodoföras anslaget, torde dessa kostnader icke behöva föranleda någon
höjning av det av mig i det föregående för nästa budgetår beräknade anslagsbeloppet
till registrering av motorfordon å 95,000 kronor.
Med hänsyn till beskaffenheten av de ändamål, för vilka anslaget avses,
och omöjligheten att nu verkställa en exakt beräkning av medelsåtgången,
bör — såsom jag förut antytt — anslaget anvisas såsom förslagsanslag.
Därest riksdagen icke har något att erinra mot de av mig i olika hänseenden
framlagda förslagen, torde Kungl. Maj :t framdeles få utfärda de författningsbestämmelser
och de förvaltningsföreskrifter i övrigt, som erfordras för
förslagens genomförande.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Registrering av motorfordon för budgetåret 1942/43
å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av .............................. kronor 95,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
A. C. F. v. Krusenstierna.