Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

]

Nr 297.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående de
värnpliktigas avlöning m. m.; given Stockholms slott
den 8 maj 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
härefter chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn de
värnpliktigas avlöning samt anför:

Då jag den 24 oktober 1941 inför Kungl. Maj:t anmälde frågan örn ny
värnpliktslag, fick jag anledning att i olika sammanhang beröra de värnpliktigas
avlöning. Jag erinrade sålunda bland annat örn att 1941 års försvarsutredning
i sin den 4 oktober 1941 överlämnade promemoria med förslag till
lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänstgöringstid m. m. i fråga örn det
värnpliktiga befälets avlöningsförmåner anfört, att det syntes erforderligt,
att värnpliktiga, som bibringades utbildning till befäl och därefter erhölle
förordnande med befäls grad, vid tjänstgöring, även frivillig sådan, i denna
grad finge rimlig kompensation för det ökade ansvar, som ålades dem. En
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 297.

948 42

2

Kungl. Majlis proposition nr 297.

avlöning efter grad vore enligt försvarsutredningen ägnad att stimulera de
värnpliktigas intresse och stärka det värnpliktiga befälets ansvarskänsla. För
att systemet med tvångsvis uttagning för utbildning till befäl under viss tid
utöver den som avsåges för huvuddelen av de värnpliktiga skulle finna en sund
tillämpning, vore det vidare nödvändigt, att de värnpliktiga som uttoges för
sådan utbildning ekonomiskt kompenserades härför. Den värnpliktige måste
hava en bestämd känsla av att staten verkligen behövde hans militära
kvalifikationer. Utginge icke sådan kompensation, riskerades att de värnpliktiga
avsiktligt sökte undanhålla sin förmåga för att icke tvångsvis bliva
uttagna till förlängd tjänstgöringstid.

Vidare erinrade jag örn att 1941 års försvarsutredning i sin omförmälda
promemoria väl förklarade sig anse någon höjning av det genom kungörelsen
den 16 maj 1941 (nr 284) till en krona om dagen fastställda penningbidraget
för de värnpliktiga i gemen icke för det dåvarande böra ifrågakomma men
att utredningen — efter att ytterligare hava berört frågan örn avlöning ävensom
premier i kompensationssyfte åt det värnpliktiga befälet — förklarade
sig icke vara beredd att i ifrågavarande sammanhang avgiva ett formligt förslag
till bestämmelser rörande de värnpliktigas avlöning. Detta spörsmål
borde i stället göras till föremål för särskild utredning i annan ordning.
Härvid borde även förutom nyssnämnda frågor upptagas spörsmålet örn
avlöningsförmånerna för de värnpliktiga i special tjänst, vilkas tjänstgöring
avsåges skola kunna fördelas över hela vämpliktstiden.

I anslutning härtill gav jag uttryck åt den meningen, att de till fortsatt
befälsutbildning uttagna värnpliktiga och värnpliktiga i specialtjänst med
förlängd tjänstgöringstid borde erhålla skälig kompensation för de särskilda
uppoffringar, som krävdes av dem. Frågan örn sådan kompensation syntes
emellertid, såsom försvarsutredningen förutsatt, böra underkastas närmare
utredning och jag uttalade förhoppningen, att denna fråga skulle inom den
närmaste tiden kunna bringas i sådant skick, att det skulle bliva möjligt
att underställa 1942 års riksdag förslag i ämnet.

Genom beslut den 24 oktober 1941 uppdrog Kungl. Majit åt försvarsväsendets
lönenämnd att verkställa utredning rörande frågan örn beredande
av särskild kompensation till de värnpliktiga, som enligt förslaget till värnpliktslag
avsåges skola uttagas till fortsatt befälsutbildning eller erhålla
förlängd tjänstgöringstid i specialtjänst, ävensom att till Kungl. Majit inkomma
med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I skrivelse den 13 december 1941 inkom lönenämnden med den anbefallda
utredningen, som utmynnade i åtskilliga förslag i ämnet. Över densamma
hava infordrade utlåtanden avgivits av överbefälhavaren, chefen för
armén, arméförvaltningen, chefen för marinen, marinförvaltningen samt
chefen för flygvapnet och flygförvaltningen.

Vid ärendets fortsatta beredning inom försvarsdepartementet framkom,
att lönenämndens förslag vore i behov av viss överarbetning och översyn
bland annat med hänsyn till ett genomförande av 1941 års försvarsutrednings
förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Då

Kungl. Majlis proposition nr 297.

3

enligt min uppfattning i samband därmed borde till behandling upptagas
frågan örn tillgodoräkning av ifrågavarande värnpliktstjänstgöring för civil
verksamhet i utbildnings-, merit- och lönehänseende, utverkade jag den 13
februari 1942 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla två utredningsmän för
att inom försvarsdepartementet verkställa utredning i nyssnämnda hänseenden.

Sedan jag den 18 februari 1942 med stöd av bemyndigandet anmodat
expeditionschefen i jordbruksdepartementet G. A. Bouveng och hovrättsrådet
i Svea hovrätt, löjtnanten i Svea artilleriregementes reserv E. Thomasson
att utföra ifrågavarande uppdrag, därvid Bouveng tillika anmodades
att vara utredningens ordförande, har till utredningen överlämnats lönenämndens
förslag jämte däröver avgivna yttranden.

Vid min anmälan av ärendet inför Kungl. Majit den 13 sistlidne februari
anförde jag, bland annat, att utredningen borde bedrivas med största skyndsamhet
och slutföras i så god tid, att förslag till den nu församlade riksdagen
kunde avgivas, i varje fall rörande frågan örn beredande av särskild
ersättning under värnpliktstjänstgöringen.

Utredningsmännen hava nu till mig anmält, att deras utredning av frågan
örn beredande åt ifrågavarande värnpliktiga av annan kompensation än ekonomisk
sådan icke avancerat så långt, att klart utformade förslag i ämnet
kunde framläggas. Vid sina överläggningar med representanter för olika
av saken berörda statliga, kommunala och enskilda inrättningar och företag
hade utredningsmännen emellertid kunnat konstatera, att den av utredningen
omfattade frågan på flertalet håll vore föremål för ett starkt och välvilligt
intresse. Med hänsyn härtill ansåge utredningsmännen, att vissa
utsikter förefunnes att i samma fråga ernå positiva resultat. Ett villkor för
kommunernas och de enskildas medverkan syntes dock vara, att staten
visade vägen genom att utfärda bestämmelser örn tillgodoräknande av befälsutbildningstiden
för sina befattningshavare. Utredningsmännen hade därför
i en promemoria upptagit de grunder i sistnämnda hänseende, som de funnit
böra utfärdas för statstjänstens vidkommande, samt föreslagit att promemorian
måtte remitteras till statliga verk och inrättningar med föreläggande
att inkomma med förslag till de särskilda föreskrifter, som för vederbörande
verk kunde bliva erforderliga i anledning av bestämmelserna, ävensom med
det yttrande, som promemorian eljest kunde giva anledning till. Jag torde
i annat sammanhang få förelägga Kungl. Majit denna promemoria.

Innan jag går närmare in på frågorna örn avlöningen åt de värnpliktiga
och den särskilda ersättningen till värnpliktiga befälselever lii. fl. torde lämpligen
böra lämnas en kortfattad redogörelse för värnpliktslagens bestämmelser
om tjänstgöringstiden, varjämte jag torde få något ingå på en del avlönings-
och därmed sammanhängande frågor.

Gällande bestämmelser nr m

För de värnpliktiga i gemen utgör tjänstgöringstiden 450 dagar. Denna
fördelas vid armén och kustartilleriet på en första tjänstgöring örn 360 da -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

gar, två repetitionsövningar om vardera 30 dagar samt en s. k. efterutbildningsövning
örn 30 dagar. Vid flottan fullgöras de 450 dagarna antingen i
en följd — detta gäller sjömansliusinskrivna. värnpliktiga — eller med en
första tjänstgöring örn 420 dagar samt en efterutbildningsövning om 30 dagar.
Fördelningen av tjänstgöringstiden vid flygvapnet överensstämmer med
den för armén gällande med den skillnaden att de två repetitionsövningarna
kunna utbytas mot en sådan övning örn 60 dagar.

På sätt stadgas i 27 § punkterna B, C och D värnpliktslagen liro emellertid
vissa värnpliktiga skyldiga att fullgöra längre tjänstgöringstid än nyss
sagts.

Detta gäller först och främst värnpliktig, som uttagits för utbildning till
officer eller underofficer vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer
vid flygvapnet. Sådan värnpliktig är skyldig att efter första tjänstgöringens
avslutande fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under högst
360 dagar och för utbildning till underofficer under högst 180 dagar.

Vidare är marinen tilldelad värnpliktig, vilken vid navigationsskola avlagt
sjökaptens-, styrmans- eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen av
andra klass, skyldig att undergå fortsatt utbildning under 120 dagar, fördelade
på två repetitionsövningar örn 60 dagar.

Slutligen gäller för värnpliktig, som studerar för utbildning till läkare,
tandläkare, apotekare, veterinär eller ingenjör eller eljest i sådana ämnen
att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, dels att
tjänstgöringen örn 450 dagar fullgöres i särskilt angiven ordning med avbrott
för studiernas fullgörande, dels att han kan för bibringande eller vidmakthållande
av insikter, erforderliga för avsedd mobiliseringsbefattning, åläggas
fortsatt tjänstgöring under högst 180 dagar, fördelade på omgångar under
hela värnpliktstiden.

Utöver de kategorier värnpliktiga, som sålunda jämlikt värnpliktslagens
bestämmelser kunna åläggas längre tjänstgöringstid, förekommer sådan på
grund av frivilligt åtagande av vissa värnpliktiga. Detta gäller värnpliktiga
som på frivillighetens väg uttagas för utbildning vid flygvapnet såsom flygförare,
bombfällare och navigatörer samt flygskyttar. Utbildningstiden för
flygförare samt bombfällare och navigatörer avses skola utgöra 630 dagar,
vartill komma fyra repetitionsövningar, en var örn 45 dagar. För flygskytt
beräknas utbildningstiden till 540 dagar jämte tre repetitionsövningar, en
var örn 30 dagar.

Den särskilda underofficers- respektive officersutbildningen torde i vad
avser armén till sina huvuddrag bliva organiserad på följande sätt.

Efter den för alla värnpliktiga gemensamma rekrytskolan örn sex månader
utväljas vissa värnpliktiga för utbildning till gruppchef och plutonchef. För
utbildning till gruppchefer utvalda värnpliktiga utbildas under nästföljande
halvår truppförbandsvis på gruppchef sskola. Värnpliktiga avsedda att utbildas
till plutonchefer (eller plutonchefs ställföreträdare) sammanföras under samma
tid för utbildning förbandsvis på förberedande plutonchefsskola.

Före gruppcliefsskolans och den förberedande plutonchefsskolans slut,
d. v. s. före utgången av första tjänstgöringen, verkställer inskrivningsnämnden
efter förslag av vederbörande förbandsclief uttagning av de
värnpliktiga, som visat sig äga förutsättningar för fortsatt utbildning. Vid
denna uttagning avses även ifrågakomma elever i gruppcliefsskolan, vilka
visat sig särskilt framstående. De sålunda uttagna fullgöra tjänst som

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

gruppcliefer oell instruktörer för de nyinryckta värnpliktiga under omkring
två månader och sammanföras därefter till en i regel förbandsvis anordnad
plutoncliefsskola örn tre månader för utbildning till plutoneliefer
(eller plutonchefs ställföreträdare). Under därpå följande regementsövning
fullgöra de värnpliktiga trupptjänst, i regel som plutoncliefs ställföreträdare.

Under plutoncliefsskolan sker i samma ordning som nyss är sagt den
slutliga uttagningen av de värnpliktiga, som skola erhålla utbildning till
plutonchefer och värnpliktiga officerare. Denna utbildning äger rum på för
truppslaget gemensam officersaspirantskola, vilken tager sin början efter
nyss angiven regementsövning och har en längd av ett halvt år.

Officersaspirantskolan föreslås anordnad jämväl såsom sommarlinje under
tiden april—augusti. Skolan blir en månad kortare än vinterlinjens skola,
vilket emellertid kompenseras av dels att vinterlinjen måste inrymma ett
övningsuppeliåll vid jul och nyår, dels att tiden april—augusti är en ur
dera synpunkter för utbildning väsentligt gynnsammare tid. Genom anordnande
av sommarlinje beredas de värnpliktiga någon lättnad ur studiesynpunkt.

Med fullgörandet av första repetitionsövningen är för de blivande värnpliktiga
officerarnas del den obligatoriska utbildningen avslutad. För dem,
som skola bliva officerare på aktiv stat och som efter genomgången officersaspirantskola
(vinterlinjen) fullgjort sex månaders trupptjänst vid eget truppförband,
följer så kommenderingen till krigsskolans officerskurs, vilken är avsedd
att omfatta en tid av elva månader.

I fråga örn den avsedda befordringsgången för det värnpliktiga befälet
må lämnas följande uppgifter.

I gruppchefsskola godkänd elev befordras vid skolans slut till vicekorpral
samt vid slutet av första repetitionsövningen till korpral. Elev, som genomgått
förberedande plutoncliefsskola och icke kvalificerat sig för vidare utbildning
men som tillgodogjort sig utbildningen till gruppchef, befordras på
samma sätt. Värnpliktig korpral, som före andra repetitionsövningen genom
frivillig tjänstgöring eller genom viss frivillig befälsutbildning uppnått viss
högre kompetens, kan vid tjänstgöringens (utbildningens) slut befordras till
furir.

Elev, som genomgått förberedande plutoncliefsskola eller gruppchefsskola
och kvalificerat sig för fortsatt utbildning på plutoncliefsskola, befordras
vid förberedande plutonchefsskolans (gruppcliefsskolans) slut till vicekorpral
och efter gruppchefstjänstgöringens slut till korpral. Befordran till furir
sker vid elen sammandragna plutonchefsskolans slut, d. v. s. före tjänstgöringen
som plutoncliefs ställföreträdare under regenaentsövningen. Värnpliktig
furir, som före andra repetitionsövningen genom frivillig tjänstgöring
eller genom viss frivillig befälsutbildning uppnått viss högre kompetens,
kan vid den sistnämnda tjänstgöringens (utbildningens) slut befordras till
sergeant.

Värnpliktig, som genomgått officersaspirantskola, befordras till sergeant
vid första repetitionsövningens början (tredje året). Vid repetitionsövningens
slut erhålla de, som skola bliva värnpliktiga officerare, förordnande till värnpliktig
fänrik, att gälla från och med den 1 september nästföljande år. Befordran
sker alltså från samma tidpunkt som för dem, som skola bliva officerare
på aktiv stat eller i reserven. Värnpliktig fänrik, som före sextonde
utbildningsåret genom frivillig tjänstgöring eller genom frivillig befälsutbildning
uppnått viss högre kompetens (såsom kompanichef), kan vid tjänstgöringens
slut befordras till löjtnant och sedermera — efter viss ytterligare
befälsutbildning före tjuguförsta utbildningsåret — till kapten.

6

Kungl. Marits proposition nr 297.

Bestämmelserna örn de värnpliktigas avlöningsförmåner i fredstid återfinnas
i kungörelsen den 5 mars 1926 (nr 60) angående avlöning för rullförings-(sjörullförings-)befäl
och värnpliktiga under fredstid m. m., enligt
vars 9 § i dess genom kungörelsen 1941: 284 erhållna lydelse värnpliktig
under tjänstgöring, i den mån krigsavlöningsreglementet ej skall tillämpas,
erhåller penningbidrag med en krona om dagen. Denna ersättning utgår
oavsett örn den värnpliktige vinner befordran eller ej.

Utöver penningbidraget utgår till värnpliktig i marinen, som inkallats till
beredskapstjänstgöring, under sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv
sjötjänstbidrag enligt samma grunder och med lika belopp, som tillämpas
i fråga örn sjötillägg till fast anställd personal av motsvarande tjänstegrad,
dock lägst med en krona.

Under flygtjänstgöring uppbär värnpliktig i vissa fall ersättning enligt
därom särskilt meddelade bestämmelser.

Enligt krigsavlöningsreglementets bestämmelser utgår till värnpliktig personal
avlöning efter grad. Härigenom kommer ersättningen till den värnpliktige
att motsvara måttet av det ansvar, som ålägges honom.

I sin promemoria den 4 oktober 1941 anförde 1941 års försvarsutredning
i denna del bland annat.

Någon höjning av det nyligen fastställda penningbidraget för de värnpliktiga
i gemen syntes icke nu böra ifrågakomma. Därest sj-stemet med
tvångsvis uttagning av vissa värnpliktiga för uttagning till befäl skulle visa
sig effektivt syntes det såsom komplement kräva, att de sålunda uttagna
ekonomiskt kompenserades för de särskilda bördor, som pålades dem. I en
promemoria, som av chefen för armén åberopats i skrivelse till Kungl. Majit
den 31 maj 1941 angående vissa bemyndiganden i fråga örn utbildningen
av angivna värnpliktiga m. m., hade, ifrågasatts, att till de för nyssnämnd
utbildning uttagna skulle såsom kompensation utgå vissa premier. Yad sålunda
föreslagits syntes försvarsutredningen välmotiverat. Såsom villkor
för erhållande av premie funne utredningen böra uppställas krav på godkänd
examen i plutonchefsskola, respektive officersaspirantskola. Då avsikten
med premien vore att underlätta den värnpliktiges återgång till civil
verksamhet efter avslutande av militärutbildningen, borde vidare utbetalningske
först i samband med sådan återgång och sålunda för dem som beordrades
genomgå officersaspirantskola icke redan vid plutonchefsskolans
slut. Premie borde icke utgå till värnpliktig som erhölle kommendering
till krigsskolan.

Såsom lämpliga belopp för premierna hade chefen för armén föreslagit
600 kronor åt den som ålades en med 180 dagar förlängd tjänstgöring och
1,500 kronor åt den, vilkens tjänstgöring förlängdes med 360 dagar. Premiernas
storlek hade beräknats med utgångspunkt från ett belopp av 100
kronor i månaden för de första sex månaderna och 150 kronor i månaden
för återstoden av utbildningstiden.

Försvarsutredningen anförde vidare, att frågan örn ersättning till det värnpliktiga
befälet även kunde ses ur en annan synpunkt än nyss sagts. Det
ökade ansvar, som tjänstegraden medförde, samt den omständigheten att
det ur militär synpunkt måste anses önskvärt, att de befälsutbildade värnpliktiga
fullgjorde frivillig tjänstgöring, talade för att de även under tid, då

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

krigsavlöningsreglementet icke vöre tillämpligt, erliölle högre avlöning än
värnpliktiga i allmänhet. I så fall syntes avlöningen kunna bestämmas till
visst belopp för månad, motsvarande vad som skulle hava utgått enligt
krigsavlöningsreglementet, därest detta varit tillämpligt, därvid det mot terminslönen
svarande beloppet borde utgå enligt den lägre tariffen. Den
högre lönen borde utgå från tiden för befordran till sergeant.

Lönenämndens förslag.

Lönenämndens utredning utmynnar i förslag dels rörande penningbidraget
till de värnpliktiga i allmänhet, dels örn särskild avlöning för det värnpliktiga
befälet, dels ock örn ekonomisk kompensation i form av premier till
samma befäl.

I fråga örn penningbidraget till de värnpliktiga, vilkas tjänstgöring utgör
450 dagar (huvuddelen av de värnpliktiga) anför lönenämnden, att
då försvarsutredningen uttalat, att någon höjning av det nyligen fastställda
penningbidraget i gemen icke syntes nu böra ifrågakomma,
hade lönenämnden ansett sig böra utgå från att det nuvarande penningbidraget
komme att bibehållas, i varje fall under större delen av den allmänna
värn pliktstiden. Beträffande efterutbildningsövningen, som skulle
förläggas senast till adertonde året efter inskrivningsåret, läge emellertid
enligt lönenämndens mening ersättningsfrågan annorlunda till. Vid sistberörda
tidpunkt hade de värnpliktiga uppnått en levnadsålder, då det med
hänsyn till vederbörandes försörjningsplikt och förhållanden i övrigt måste
anses befogat med ett något högre penningbidrag. Lönenämnden hade för
den skull ansett sig kunna uppställa den arbetshypotesen, att penningbidraget
under nämnda övning skulle höjas från en krona till två kronor örn
dagen. Beträffande sjömanshusinskrivna värnpliktiga vid flottan, vilka fullgöra
hela tjänstgöringen i en följd, funnes visserligen ej samma skäl för
förhöjning av penningbidraget under femtonde månaden. Men då dessa
värnpliktiga under sista delen av tjänstgöringstiden i allmänhet tilldelades
mera krävande arbetsuppgifter, syntes tillräcklig anledning saknas att frångå
den förenämnda regeln örn höjning av penningbidraget från och med den
421:a tjänstgöringsdagen.

Vad åter angår penningbidraget till de värnpliktiga med förlängd
tjänstgöring, anför lönenämnden, att den funnit en anknytning böra
ske till avlöningen för huvuddelen av de värnpliktiga. På sätt ifrågasatts
beträffande sistnämnda kategori ville lönenämnden föreslå, att penningbidraget
från och med 421:a tjänstgöringsdagen höjdes från en krona
till två kronor för dag. Härigenom skulle vad armén beträffar förhöjd avlöning
för värnpliktiga med förlängd tjänstgöring inträda med början av
plutonchefsskolan, då ock befordran till korpral skulle erhållas. Enligt
lönenämndens mening borde penningbidraget ytterligare höjas efter erhållen
vidare befordran, så att, då den värnpliktige efter genomgången av plutonchefsskolan
erliölle furirs tjiinsteställning, penningbidraget höjdes till 2 kro -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

nor 50 öre, vilket belopp skulle komma att uppbäras under kommenderingen
till officersaspirantskolan. Efter den värnpliktiges genomgång av denna och
befordran till sergeant borde penningbidraget höjas till 3 kronor, vilket
belopp borde ytterligare höjas för fänrik till 4 kronor, för löjtnant till
5 kronor och för kapten till 6 kronor. För den som vunnit befordran till
sergeant eller högre grad skulle månadsavlöningen enligt lönenämndens
förslag i stort sett komma att uppgå till samma belopp, som ifrågasattes i
försvarsutredningens promemoria.

Lönenämnden framhåller, att dess sist refererade förslag närmast hade
avseende å arméns värnpliktiga men att det i tillämpliga delar borde gälla
även värnpliktiga vid kustartilleriet. Enahanda avlöningsförmåner borde
tillkomma sådana värnpliktiga vid flygvapnet, som uttoges för utbildning
till underofficerare.

Vid flottan skall befälsutbildning endast förekomma för värnpliktiga sjökaptener
m. fl., vilka, såsom förut nämnts, hava att tjänstgöra 120 dagar
längre än de värnpliktiga i allmänhet. Lönenämnden anför såsom sin mening,
att jämväl för denna kategori borde tillämpas den föreslagna regeln
örn höjning av penningbidraget från och med 421:a tjänstgöringsdagen från
en krona till två kronor. Vid befordran till högre tjänstegrader borde
penningbidraget ytterligare höjas i enlighet med de grunder som förordats
beträffande arméns värnpliktiga. Därest ifrågavarande värnpliktiga vid flottan
redan före 421:a tjänstgöringsdagen skulle erhålla befordran till högre tjänstegrad,
borde emellertid enligt lönenämndens mening penningbidraget icke
höjas förrän efter sagda tidpunkt.

Eegeln örn höjning av penningbidraget från och med 421:a tjänstgöringsdagen
borde enligt lönenämnden tillämpas dels å de värnpliktiga vid flygvapnet,
som på frivillighetens väg uttoges för utbildning till flygförare,
bombfällare och flygskyttar, dels ock å värnpliktiga läkare, tandläkare, apotekare,
veterinärer, ingenjörer m. fl. För sistnämnda kategorier borde vid
befordran penningbidraget höjas i överensstämmelse med lönenämndens förslag
rörande det värnpliktiga befälet.

Lönenämnden övergår härefter till frågan örn särskilda premier till de
värnpliktiga, som uttagas till fortsatt befälsutbildning, och anför,
att nämnden ville giva sin anslutning till förslaget örn dylika premier i syfte
att underlätta deja värnpliktiges återgång till civil verksamhet. Örn penningbidraget
höjdes på sätt lönenämnden förordat, syntes skäl finnas för en viss
reducering av premiebeloppen. Härför talade ock, att risk förefunnes Klätt
stora engångsutbetalningar icke komme till rätt användning. Lönenämnden
ville fördenskull förorda, att premierna bestämdes till 400 respektive
1,200 kronor. Såsom villkor för erhållande av premie borde, såsom försvarsutredningen
förutsatt, normalt uppställas krav på godkänd examen i
plutonchefsskola respektive officersaspirantskola. Skäl syntes dock kunna
anföras för att Kungl. Majit bereddes möjlighet att, då särskilda skäl förelåge,
medgiva undantag från sagda villkor. Värnpliktig, som efter godkänd
examen vid plutonchefsskola beordrades genomgå officersaspirantskolas vin -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

terkurs, borde först efter godkänd examen vid sistnämnda skola erhålla
premie å 1,200 kronor. Bleve han underkänd, erhölle han premie å 400
kronor, vilken alltså avsåge plutonchefsskolan. Skulle den värnpliktige
genomgå officersaspirantskolans sommarkurs, borde han erhålla premie å
400 kronor efter plutonchefsskolans slut och premie å 800 kronor efter examen
vid officersaspirantskolan. Premie borde icke utgå till värnpliktig,
som erhölle kommendering till krigsskola. Lönenämnden ville hålla före,
att de ifrågavarande premierna i allmänhet icke borde kontant utbetalas i
en enda post, utan syftet med desamma syntes bättre främjas genom insättning
å postsparbanksbok, med förbehåll att medlen finge uttagas med
högst visst belopp under två eller tre kvartal eller dylikt.

Jämväl i fråga örn premierna har lönenämnden framhållit, att dess förslag
närmast avsåge arméns värnpliktiga men att enahanda förmåner borde
tillkomma kustartilleriets värnpliktiga ävensom värnpliktiga vid flygvapnet,
som uttoges för underofficersutbildning.

Då förlängningen av tjänstgöringstiden för värnpliktiga sjökaptener m. fl.
uppginge allenast till 120 dagar samt ifrågavarande värnpliktiga komme att
befordras till officerare respektive underofficerare redan efter 15 månaders
tjänstgöring, anser lönenämnden särskild kompensation i form av premier
icke böra ifrågakomma för dessa liksom ej heller för värnpliktiga flygförare,
bombfällare och flygskyttar, enär dessa avsåges skola uttagas efter ansökning
och de under tjänstgöringstiden komme att uppbära flygavlöning.

Beträffande frågan örn särskilda premier åt de s. k. specialisterna, d. v. s.
värnpliktiga läkare m. fl., säger lönenämnden sig vilja understryka, att syftet
med premierna till värnpliktiga, som uttoges för fortsatt befälsutbildning,
vore att underlätta återgången till civil verksamhet efter en i allmänhet
långvarig militärtjänstgöring. Behovet att underlätta en dylik övergång
syntes lönenämnden icke lika framträdande för specialisternas vidkommande,
enär dessas tjänstgöring torde komma att fördela sig på ett flertal jämförelsevis
kortvariga tjänstgöringsomgångar. Härtill komme att specialisterna
i allmänhet relativt snart torde erhålla befordran till högre tjänstegrader
med därav följande högre dagavlöning. Med hänsyn till det anförda holle
lönenämnden för sin del före, att premier icke borde utgå till värnpliktiga
i specialtjänst med förlängd tjänstgöring.

Yttranden över lönenämndens förslag

Överbefälhavaren har inledningsvis berört frågan örn tillgodoräknande av
värnpliktstjänstgöringen i befordrings- och lönehänseende och därvid anfört,
att det ej vore rimligt örn de till befälsutbildning uttagna i sin civila bana
komme i efterhand i förhållande till dem, som icke vore dugliga nog för
att bliva befäl. Vad rättvisan sålunda krävde vore även en oavvislig nödvändighet
ur rent militär synpunkt. Bleve ej dessa krav tillgodosedda,
komme den förlängda tjänstgöringen att framstå såsom ett straff på dugligheten.
Intresset att på bästa siitt tillgodogöra sig utbildningen komme att

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

minskas oell utbildningens resultat äventyrades. Därest icke denna fråga
kunde erhålla en tillfredsställande lösning, måste löneförmånerna under
värnpliktstjänstgöringen bliva av en helt annan storleksordning än vad lönenämnden
föreslagit. Den förlängda befälsutbildningen komme under alla
förhållanden att innebära personliga uppoffringar. Ur denna synpunkt skulle
en högre ersättning än vad lönenämnden föreslagit kunna försvaras. Med
hänsyn till de ökade för svar sutgifterna över huvud taget syntes emellertid
— under den nyss angivna förutsättningen — lönenämndens förslag kunna
godtagas, dock med vissa jämkningar.

Överbefälhavaren har vidare i fråga örn penningbidraget erinrat örn
att redan vid tiden för andra repetitionsövningen ett stort antal av de värnpliktiga
komme att hava bildat familj. Bland annat av detta skäl syntes
det därför befogat, att höjning av bidraget skedde redan från och med den
391:a tjänstgöringsdagen. Det kunde emellertid ifrågasättas, att höjningen
begränsades till 1 krona 50 öre, i vilket fall statens kostnad härutinnan
skulle bliva i huvudsak densamma som enligt lönenämndens förslag. Ehuru
beträffande flottans värnpliktiga, vilka skulle fullgöra sin tjänstgöring i en
följd, samma skäl för en tidigare höjning ej förelåge, syntes det dock vara
lämpligt med samma regel för alla värnpliktiga. Grundsatsen att med högre
grad även skulle följa högre lön syntes icke vara tillräckligt beaktad i lönenämndens
förslag. Det med befordran följande högre ansvaret borde dock
föra med sig även någon lönehöjning. En sådan skulle ock innebära en
uppmuntran, som ur tjänstesynpunkt vore lycklig. Överbefälhavaren förordade
därför, att med befordran alltid skulle följa högre lön. Denna grundsats
borde gälla liela försvaret. I fråga örn dess tillämpning vid armén och
kustartilleriet anslöt sig överbefälhavaren till chefens för armén härefter
återgivna förslag.

Överbefälhavaren har till sist erinrat örn att den blivande befordringsgången
för de värnpliktiga ej vore fastställd, varför den närmare regleringen
i detta avseende kunde föranleda ändringar i vad överbefälhavaren nu förordat.

Chefen för armén har förklarat att i stort sett intet syntes vara att erinra
mot de principer, från vilka lönenämnden utgått, varemot vissa erinringar
kunde göras mot principernas tillämpning i olika fall. I likhet med överbefälhavaren
funne chefen för armén, att penningbidraget till meniga värnpliktiga
borde höjas redan från och med den 391 :a dagen samt att höjningen
kunde begränsas så, att bidraget komme att utgå med 1 krona 50 öre.

Beträffande de värnpliktiga, vilka erhålla befordran, har chefen för armén
framhållit, att lönenämnden i vad rörde de lägsta graderna frångått den
eljest tillämpade grundsatsen örn avlöning efter grad. Arméchefen har
härom vidare anfört huvudsakligen följande:

Lönenämnden hade sålunda icke förutsatt att förhöjd avlöning skulle
utgå vid befordran till vicekorpral utan sökt inräkna kompensationen i
premierna. Detta förfaringssätt syntes ej lämpligt, bland annat emedan
kompensationens art därigenom icke tydligt framträdde. En synlig högre

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 297.

avlöning efter graden vore ägnad att stimulera de värnpliktigas intresse och
stärka det värnpliktiga befälets ansvarskänsla. — Vidare hade lönenämnden
enbart tagit sikte på de värnpliktiga, vilka vunne befordran i samband med
kommendering till plutonchefs- och officersaspirantskolorna, medan frågan
örn ersättning till annat värnpliktigt befäl lämnats öppen. Sålunda hade
icke förutsatts, att vanliga värnpliktiga, vilka genomgått gruppchefsskola och
därefter befordrats till vicekorpral och korpral samt, efter frivillig utbildning,
eventuellt till furir, skulle tillerkännas särskild ersättning för det ökade
ansvar och arbete, som komme att åvila dem både när fråga vore örn ordinarie
utbildning och vid tjänstgöring av beredskapskaraktär. En mera
konsekvent tillämpning av principen lön efter grad borde sålunda genomföras.
Med utgångspunkt från det anförda borde en lämplig löneskala uppgöras
för det värnpliktiga befälet, därvid även för den lägsta graden en örn
än ringa förhöjning av dagavlöningen borde beräknas. Då penningbidraget
till meniga värnpliktiga enligt vad förut nämnts borde utgå med förhöjt
belopp från och med den 391 :a dagen vore det nödvändigt att i de lägsta
graderna tillämpa en lägre och en högre tariff i likhet med vad fallet vore
i fråga örn terminslön enligt krigsavlöningsreglementet. — Med hänsyn till
befordringsförliållandena för det fast anställda manskapet kunde det visa
sig behövligt att i vissa fall förskjuta tidpunkten för befordran av det värnpliktiga
befälet. Ur denna synpunkt syntes bestämmelserna böra så avfattas,
att värnpliktig, som med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola
respektive officersaspirantskola och vore lämplig för befordran, hänfördes
till den för furir respektive sergeant gällande löneklassen.

Chefen för armén har upprättat följande förslag till löneskala:

Penningbidrag (kronor

Löneklass

per

dag)

lägre tariff

högre tariff1)

Henig ................................ ;........

Vicekorpral ......................................

Korpral..........................................

Elev i plutonchefsskola ..........................

I Furir2)............................................1

\Elev

Sergeant*)........................................

Fänrik ..........................................

Löjtnant ........................................

Kapten ..........................................

l.oo

1.20

1.50

2.00
2.5 0

3.00

4.00

5.00

6.00

1.50

1.70

2.oo

Av övriga i ärendet hörda myndigheter har lönenämndens förslag i fråga
örn penningbidraget icke rönt annan gensaga än att marinförvaltningen ansett
sig icke kunna biträda lönenämndens åsikt att från regeln örn höjning
av penningbidraget från och med 421 :a tjänstgöringsdagen icke borde få
göras undantag för den som före nämnda dag vunne befordran. Marinförvaltningen
anför, att regeln ju vore den att höjningen, som skulle utgöra
ersättning för med befordran förknippat större ansvar, anknötes till tidpunkten
för befordran, samt att denna regel syntes böra följas även då den

'') Högre tariff tillämpas från oell med den 391:a tjänstgöringsdagen.
a) Gäller även värnpliktig, som med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola
respektive officersaspirantskola och är lämplig för befordran till furir respektive sergeant.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 29?.

tornine i kollision nied huvudregeln om förhöjning av penningbidraget från
och med 421:a tjänstgöringsdagen.

Vidkommande premierna hava bland de hörda myndigheterna yppats
från lönenämnden avvikande meningar såväl i fråga örn storleken m. m.
som beträffande de kategorier värnpliktiga, som skulle kunna erhålla premier.

Överbefälhavaren har under hänvisning till de avsevärda utgifter, som
efter den långa tjänstgöringen komme att åvila ifrågavarande värnpliktiga
vid deras återgång till det civila livet, förordat, att premiernas storlek måtte
bestämmas i enlighet med de i försvarsutredningens promemoria angivna
beloppen, d. v. s. respektive 600 och 1,500 kronor.

Chefen för armén har gentemot lönenämndens motivering för att föreslå
sänkning av premiebeloppen eller att sänkningen kompenserades av det för
befälseleverna1) beräknade högre penningbidraget yttrat att denna tankegång
icke syntes riktig, då penningbidragen avsåge att utgöra en ersättning för
det ökade ansvar och arbete, som följde med den högre befälsställningen,
medan premierna återigen åsyftade att underlätta en återgång till civil verksamhet.
De av försvarsutredningen förordade beloppen kunde rimligtvis
icke anses för höga utan läge snarare på den undre gränsen för vad som
kunde anses skäligt. Det hade också från studentkårernas sida i skrivelse
till sammansatta stats- och andra lagutskottet framhållits, att viss förhöjning
av premiernas storlek vore påkallad. För att det förutsatta systemet med
förlängd befälsutbildning skulle vinna en sund tillämpning vore det även,
såsom försvarsutredningen framhållit, nödvändigt, att de för sådan tjänstgöring
uttagna värnpliktiga bereddes tillbörlig ekonomisk kompensation.

Liknande synpunkter hava andragits av chefen för marinen, som emellertid
samtidigt framhåller, att vad sålunda föreslagits avsåge i huvudsak kustartilleriets
värnpliktiga. I fråga örn det värnpliktiga befälet vid flottan läge
enligt marinchefens åsikt saken något annorlunda till eftersom befälsutbildningen
av dessa värnpliktiga —■ sjökaptener och likställda — med endast
120 dagar överstege tjänstgöringstiden örn 450 dagar i en följd samt befordran
till officer respektive underofficer ernåddes redan efter sistnämnda
tid. Chefen för marinen hade därför intet att erinra mot lönenämndens
förslag att premier ej skulle utgå till ifrågavarande värnpliktiga.

I sistnämnda fråga har det däremot synts marinförvaltningen tveksamt örn
de skäl, som lönenämnden anfört mot att för befälsutbildning uttagna värnpliktiga
sjökaptener, styrmän och maskinister tilldelades premier, kunde anses
bärande. Även denna personal kunde på grund av konjunktursvängningar
eller dylikt under den tid de fullgjorde sin värnplikt riskera arbetslöshet.
En mindre premie på förslagsvis 150 kronor till mötande av första
tidens utgifter innan anställning hunne erhållas, syntes kunna vara berättigad.

Arméförvaltningens civila departement, som biträtt lönenämndens förslag,
har erinrat därom, att lönenämnden förutsatt att förmånen av särskilda

b Här och i det följande avses med befälselever de värnpliktiga, som utvalts till officers-
eller underofficersutbildning, med undantag för dem, som i särskild ordning antagits
till officers- eller reservofficersaspiranter.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

premier icke skulle ifrågakomma för dem, som kommenderades till krigsskolan.
Härtill ville departementet ansluta sig, förutsatt att enligt den nya
organisationen av officersutbildningen kommendering till krigsskolan icke
skulle ifrågakomma för reservofficersaspirant. Det syntes dock böra klargöras
örn kommendering till krigsskolan under alla förhållanden skulle utestänga
officersaspirant från erhållande av premie. Departementet åsyftade
härvid fall, då dylik aspirant på grund av sjukdom bleve ur stånd att fullfölja
krigs skolekursen eller underkändes och därför icke vunne anställning
som officer.

Gentemot lönenämndens förslag att premier ej skulle utgå till flygförare,
bombfällare och flygskyttar har överbefälhavaren invänt, att den omständigheten
att dessa värnpliktiga skulle uttagas på frivillighetens väg vore intet
skäl för att de skulle erhålla sämre förmåner än andra. Flygavlöningen vore
motiverad av orsaker, som ej ägde samband med nu föreliggande fråga.
Över huvud skulle det ur psykologisk synpunkt vara olyckligt att låta dessa
värnpliktiga intaga en särställning. I samma fråga har chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen framhållit, att den särskilda flygavlöningen utgjorde
kompensation för med flygtjänstgöringen följande ansvar, förslitning och
risker. Ej heller skillnaden mellan frivillig tjänstgöring och tjänstgöring
utan ansökan syntes motivera att den särskilda premien i detta fall slopades.
Härvid borde vidare bemärkas att, enligt vad försvarsutredningen syntes
förutsätta, flertalet värnpliktiga, som beordrades till fortsatt utbildning,
skulle uttagas på frivillighetens väg.

Yad slutligen anginge frågan huruvida värnpliktiga i special tjänst borde
erhålla premier eller ej har överbefälhavaren yttrat, att han funne densamma
tveksam. De av lönenämnden i detta avseende anförda skälen förefölle visserligen
beaktansvärda. Å andra sidan kunde specialisternas förlängda tjänstgöring
bliva förlagd till en sen tidpunkt, då de hade särskilda svårigheter ej
minst med räntor och lån. Det syntes därför böra tagas under övervägande att
giva denna kategori någon högre gottgörelse än vad lönenämnden föreslagit.
Jämväl chefen för marinen har funnit skäligt att giva dessa värnpliktiga
någon ersättning för det avbräck i den civila sysselsättningen, som den förlängda
tjänstgöringen givetvis komme att medföra. Premie borde därför
utgå till dessa värnpliktiga efter en beräkning av 100 kronor per månad.
Chefen för armén åter har erinrat örn att dessa värnpliktiga under den fortsatta
militärutbildningen komme att tjänstgöra i befattningar som svarade
mot deras civila yrken. Samma behov att underlätta de ifrågavarande värnpliktigas
återgång till civil verksamhet kunde därför icke anses föreligga,
varför anledning icke syntes förefinnas att härvidlag frångå lönenämndens
förslag. Därest av andra skäl särskild kompensation för den längre utbildningstiden
ansåges befogad, borde emellertid sådan tillkomma samtliga
här berörda värnpliktiga, vilka inom hela krigsmakten hade likartad tjänstgöring.

Det av lönenämnden uppställda villkoret örn godkänd examen i plutonchefsskola
respektive officersaspirantskola för premiers utbekommande har

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

föranlett erinringar från överbefälhavaren och försvarsgren scheferna. Sålunda
har överbefälhavaren funnit villkoret väl strängt och erinrat om att värnpliktiga
avsåges kunna uttagas till skolorna mot sin vilja. Trots att vederbörande
gjorde sitt bästa, kunde han på grund av bristande förutsättningar
bliva underkänd. Det hade i sådana fall begåtts ett misstag vid uttagningen.
Överbefälhavaren förordade den jämkningen i lönenämndens förslag att en
del av premien alltid skulle utbetalas oberoende av örn vederbörande godkänts
eller icke, därvid undantag dock borde göras för den som underkänts
i följd av uppenbar ovillighet eller dåligt uppförande. Liknande synpunkter
hava anlagts av chefen för armén, som ansett att den reducerade premien
lämpligen kunde fastställas till 30 procent av det ordinarie beloppet. Gränsfall
kunde givetvis även tänkas inträffa, där dispens från fordran på godkänd
examen kunde vara befogad, och arméchefen erinrar att enligt lönenämndens
mening Kungl. Maj:t borde hava möjlighet att medgiva avsteg från nämnda
krav. Enligt chefens för flygvapnet och fly g förvaltning en mening borde möjlighet
att när särskilda skäl därtill förelåge dispensera från examenskravet
tillkomma jämväl central förvaltningsmyndighet. Slutligen har chefen för
marinen yttrat, att ifrågavarande villkor innebure ett avsteg från de av lönenämnden
och 1941 års försvarsutredning uttalade principerna örn ekonomisk
kompensation för förlängd tjänstgöring och underlättande av återgången till
civil verksamhet, vilken genom premierna borde främjas. Sådana värnpliktiga,
som av utbildningsbefälet erhölle vitsord örn välförhållande (gott uppförande}
under utbildningen syntes utan förbehåll böra tillerkännas oavkortad premie.
De underkända, som ej erhölle sådant vitsord under tjänstgöringen, borde
emellertid ej bliva helt lottlösa utan på grund av sin uppoffring av tid
m. ra., som vore lika för alla, erhålla en del av premien, exempelvis 50
procent.

Lönenämndens förslag i fråga örn ordningen för utbetalning av premie
har biträtts av arméförvaltningens civila departement. Däremot har överbefälhavaren
funnit tveksamt, örn tillräckliga skäl förelåge för en'' successiv utbe -talning av premien helst som det fast anställda manskapet ej vore underkastat
sådant förmynderskap. A andra sidan syntes möjlighet böra beredas
för att på särskilda skäl redan före utbildningens slut utbetala någon del
av premien. Chefen för marinen har, under hänvisning till att behov av
premiebeloppen med största sannolikhet kunde beräknas uppstå redan under
utbildningens gång, förklarat sig ej kunna biträda lönenämndens förslag örn
utbetalningen utan anser, att premierna, åtminstone med halva beloppen,
borde göras tillgängliga för den värnpliktige sedan han fullgjort högst halva
den utbildningstid, som berättigade till premie. Ett sådant förslag syntes
dessutom, ehuru blott delvis, eliminera det statens förmynderskap beträffande
den värnpliktiges ekonomi, som lönenämndens förslag skulle innebära.
Chefen för flygvapnet och fly g förvaltningen har framhållit, att avslutandet
av utbildningen komme att medföra behov av nyuppsättning av beklädnad
och därav betingade utgifter, som motiverade hela premiens utbetalning
i en post. Slutligen har chefen för armén framhållit, att det av

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

lönenämnden förordade systemet syntes avse att förebygga att premierna
komme till annan användning än den avsedda samt att förhindra att penningbeloppen
avlockades de värnpliktiga till onyttiga inköp. Arméchefen har
funnit det visserligen i och för sig vara en fördel örn detta syfte kunde tillgodoses.
A andra sidan borde beaktas att det ur den värnpliktiges synpunkt
kunde vara förknippat med bestämda olägenheter att dispositionsrätten
till de bekomna medlen vore beskuren. Utbetalningsbestämmelserna
borde med hänsyn härtill icke göras alltför snäva.

Lönenämndens förslag och de däröver avgivna yttrandena hava såsom
jag förut antytt överarbetats av de av mig tillkallade utredningsmännen.
Deras förslag i ämnet — avgivet i form av en den 30 april 1942 dagtecknad
P. M. med förslag i fråga om avlöning m. m. till värnpliktiga hudgetåret 1942j43,
vilken promemoria torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet —
anhåller jag att nu få anmäla för Kungl. Majit.

Utredningsmännens förslag.

Yad först angår frågan örn penningbidraget till huvuddelen av de värnpliktiga
ansluta sig utredningsmännen till förslaget örn en differentiering i förhållande
till utbildningstiden och föreslå, att bidraget från och med 391 :a utbildningsdagen,
d. v. s. för huvuddelen av de värnpliktiga, från och med andra
repetitionsövningen höjes till 1 krona 50 öre för dag.

Vidkommande penningbidraget till de värnpliktiga med förlängd tjänstgöring
biträda utredningsmännen arméchefens av överbefälhavaren tillstyrkta
förslag att allt värnpliktigt befäl skall avlönas efter grad, alltså
oberoende av dagantalet. Utredningsmännen anse, att för olika befälskategorier
penningbidraget bör utgå med de belopp, som framgå av följande uppställning
(hänförlig till de vid armén förekommande befälsgraderna), nämligen -

vicekorpral1) ....................... 1 krona 50 öre för dag

korpral .............................. 2 kronor » »

furir ................................. 2 » 50 öre » »

sergeant2) ........................... 3 » » »

fänrik .............................. 4 » » »

löjtnant ........................... 5 » » »

kapten .............................. 6 » » » .

Utredningsmännen finna i fråga örn sjövärnskåren på anförda skäl att medlemmarna
vid tjänstgöring vid flottan utöver den ordinarie tjänstgöringstiden
om 450 dagar böra komma i åtnjutande av — förutom fri beklädnad, inkvartering,
förplägnad och sjukvård — avlöning i enlighet med utredningsmännens
förslag beträffande värnpliktig av motsvarande tjänstegrad.

Den föreslagna löneskalan innebär, såsom utredningsmännen framhålla,

*) vid marinen: 2. klass sjöman (kustartillerist)''

2) » » : underofficer av 2. graden, fiaggkadett.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

för värnpliktig till och med furirsgraden en något högre avlöning än den som
enligt krigsavlöningsreglementet utgår till de värnpliktiga i samma grader,
vilka erhålla terminslön enligt den lägre tariffen. Utredningsmännen finna
sitt förslag påkalla jämkningar i krigsavlöningsreglementet men avstå av angivna
skäl från att föreslå någon ändring i detta sammanhang.

Utredningsmännen, som ansluta sig till tanken att för befälseleverna underlätta
återgången till civil verksamhet genom att tilldela dem premier, föreslå
såsom lämpliga belopp 5D0 kronor för underofficerselev och 1,300 kronor för
officerselev. Utredningsmännen betona emellertid, att de sålunda föreslagna
beloppen få betraktas såsom minimibelopp att gälla i avbidan på kompensationsfrågans
slutliga lösning, samt föreslå följande huvudvillkor i fråga örn
premiers tillgodonjutande, nämligen

att premie om 500 kronor utbetalas till värnpliktig, som med godkända
vitsord genomgått plutonchefsskolan och icke skall fortsätta i officersaspirantskolan,

att premie örn 1,300 kronor utbetalas vid officersaspirantskolans slut till
godkänd officerselev, med undantag för de elever, som få kommendering till
krigsskola, samt

att till i officersaspirantskolan underkänd elev utbetalas premie om 500
kronor eller det belopp, som han intjänat genom att hava godkänts i plutonchefsskolan.

Sedan utredningsmännen dels föreslagit, att elev som till följd av sjukdom
icke kunnat godkännas skall erhålla möjlighet att hos Kungl. Majit ansöka örn
premie såsom kompensation för den tid han tjänstgjort, dels avstyrkt
dispensmöjlighet i fråga om på grund av militär olämplighet underkända
elever, föreslå utredningsmännen, i syfte att eleverna allt efter som utbildningen
fortskrider skola erhålla kännedom örn residtaten ävensom att
förebygga att elevs underkännande kommer att bero på godtycke, ej mindre att
betygssättningen sker månatligen och delgives eleverna än även att examen i
plutonchefsskolan som regel skall förrättas av regements- eller motsvarande
chef.

Vidare framlägga utredningsmännen vissa förslag avseende att i särskilda
fall möjliggöra utbetalning i förskott av del av premie, varjämte de taga bestämt
avstånd från tanken att genom insättning på sparbanksbok med spärr
reglera användningen av premiebeloppen.

Till de värnpliktiga vid flygvapnet, vilka efter ansökan uttagas för utbildning
till flygförare, bombfällare och navigatörer samt flygskyttar, anse utredningsmännen
böra utgå premier enligt samma grunder som för de värnpliktiga
befälseleverna, medan till värnpliktiga sjökaptener och likställda föreslås
premier å 300 kronor att med lika belopp utbetalas efter fullgörandet av vardera
av repetitionsövningarna.

Vad härefter angår frågan örn premier till de s. k. specialisterna, d. v. s.
värnpliktiga läkare, tandläkare, apotekare och veterinärer samt värnpliktiga,
som uttagits för utbildning till tygtekniker och krigskassörer, ävensom vissa
ingenjörer m. fl. finna utredningsmännen det lämpligt att först i samband

Kungl. Martts proposition nr 297. 17

med avgivande av förslag till annan kompensation än ekonomisk sådan upptaga
förevarande fråga till slutlig behandling.

I fråga örn reservofficersaspiranter vid samtliga försvarsgrenar — under
vilken benämning jämväl reservkadetter av olika kategorier inbegripas —
innebär förslaget tillämpande av samma löneskala som föreslagits för de
värnpliktiga befälseleverna samt slopande av nu utgående särskilda avlöningstillägg.
Vidare föreslås såsom allmän regel, att till reservofficersaspirant
skall efter utbildningens avslutande utgå premie enligt samma grunder, som
enligt förslaget skola gälla för de värnpliktiga befälseleverna. I fråga örn
sjökaptener och likställda skall dock gälla det för värnpliktiga sådana föreslagna,
nyss omförmälda lägre beloppet örn 300 kronor.

Utredningsmännen hava vidare ingått på frågan huruvida aktiv officersaspirant—
vilken såsom av det föregående framgår av dem föreslagits undantagen
från rätten att vid officersaspirantskolans avslutande utfå premie —
skall, därest han på grund av sjukdom eller annan militär olämplighet än
lättja, dåligt uppförande eller dylikt icke kan godkännas på krigs- (sjökrigs-,
flygkadett-) skolan, kunna komma i åtnjutande av ekonomiskt bidrag för
underlättande av övergången till civil verksamhet, och utredningsmännen hava
föreslagit, att frågan därom i varje särskilt fall förbehålles Kungl. Maj:ts
prövning.

Sedan utredningsmännen något berört frågan örn kompensationen till värnpliktiga,
som äro egna företagare, samt härefter i fråga örn de s. k. samvetsömma
värnpliktiga förklarat sig anse varje analogisk tillämpning av de föreslagna
bestämmelserna örn penningbidrag och premier utesluten, avslutas promemorian
med en kostnadsberäkning, varav framgår att med ett godtagande av
utredningsmännens förslag anslagsbehovet under budgetåret 1942/43 för de
värnpliktigas avlöning — inberäknat premier och inkvarteringsbidrag till
marinens kadetter — uppgår till

för armén .................................... kronor 17,400,000

» marinen ................................. » 2,707,100

» flygvapnet .............................. » 2,120,000.

I fråga örn utredningsmännens motivering samt vissa nu ej berörda detaljspörsmål
hänvisar jag till den av dem avgivna promemorian.

Då jag den 13 februari 1942 erhöll Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla
utredningsmän för att verkställa den utredning, för vars hittills föreliggande
resultat jag nyss redogjort, yttrade jag, bland annat, att en av grundprinciperna
i den nya värnpliktslagen hade varit att så rättvist som möjligt
fördela värnpliktsbördorna. En nödvändig avvikelse från denna regel innebure
den särskilda tjänstgöring, som ålades de för befälsföring lämpligaste och de
som på grund av sin yrkesinriktning vore skickade att fullgöra specialtjänstgöring.
Dessa kategorier värnpliktiga måste i långt högre grad än de övriga
ställa sina krafter i försvarets tjänst. Därest ej särskilda åtgärder vidtoges i

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 297. »48 42 2

Departements chefen.

18

Kungl. Maurts proposition nr 297.

utjämnande syfte, förelåge därför risk för att värnpliktiga med den kortare
utbildningstiden kunde i sin civila samhällsgärning få ett obehörigt försprång
framför dem, som bringade rikets försvar större offer.

Det sagda gällde, såsom jag vidare framhöll, i alldeles särskild grad beträffande
de värnpliktiga, som uttoges till officers- eller underofficersutbildning.
Urvalet till sådan utbildning skedde efter duglighet, ådagalagd under
den vanliga värnpliktstjänstgöringen. Det syntes icke tillfredsställande, att
de som prövats vara framför sina kamrater lämpliga för kvalificerad tjänstgöring
inom försvarsväsendet härigenom bomme att få ett försämrat utgångsläge
i sin civila verksamhet. I försvarsväsendets intresse läge att endast de
bästa och dugligaste uttoges för den ifrågavarande utbildningen. Förutom
rättvisesynpunkter talade därför även militära skäl för behovet av åtgärder,
ägnade att avlägsna olägenheterna för nämnda värnpliktiga i deras civila gär- ■
ning.

Såsom jag vidare framhöll vore ett beslut örn tillerkännande av särskild
ersättning åt ifrågavarande värnpliktiga under värnpliktstjänstgöringen visserligen
ägnat att till en del kompensera dem för den tidsförlust, som vållades
genom den förlängda tjänstgöringen, men det syntes nödvändigt att bereda
dem kompensation även i andra hänseenden.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts kan jag ansluta mig till de
allmänna synpunkter, från vilka utredningsmännen utgått vid utformandet av
sina förslag. De förslag till åtgärder, som av dem framlagts, finner jag i stort
sett väl avvägda och jag har alltså ej heller något att erinra mot att — i avbidan
på ytterligare undersökning av möjligheterna att eliminera eller lindra
olägenheterna i utbildnings- och merithänseende för det värnpliktiga befälet
och specialisterna — de åtgärder som nu vidtagas begränsas till att avse frågorna
örn penningbidrag till de värnpliktiga och om särskild ekonomisk kompensation
åt befälseleverna. Härtill kommer att bestämmelser i dessa hänseenden
redan nu äro erforderliga med hänsyn till de i tjänst varande värnpliktiga.
Dessa bestämmelser böra emellertid erhålla provisorisk karaktär i
avbidan på en omprövning av kompensationsfrågan i dess helhet och därför
gälla allenast under budgetåret 1942/43.

Utredningsmännens förslag till ändrade grunder för penningbidrag finner
jag mig böra biträda och vill särskilt framhålla önskvärdheten av en
konsekvent tillämpning av regeln avlöning efter grad. Jag förordar i anslutning
härtill dels en höjning till 1 krona 50 öre av penningbidraget till de
värnpliktiga i allmänhet frän och med 391 :a tjänstgöringsdagen, dels ock den
föreslagna löneskalan för värnpliktiga med befäls grad. De av mig sålunda
förordade reglerna för de värnpliktigas avlöning torde emellertid under nästa
budgetår icke böra träda i kraft med mindre krigsavlöningsreglementet bringas
ur tillämpning. Frågan om förhållandet mellan den föreslagna löneskalan och
krigsavlöningsreglementets lägre tariff torde få tagas under övervägande i
annat sammanhang.

Jag föreslår vidare i likhet med utredningsmännen att för reservofficersaspiranter
tillämpas i princip samma ersättningsgrunder som för de värn -

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

pliktiga befälseleverna .samt att i samband därmed de nu utgående särskilda
avlöningstilläggen slopas. Det måste nämligen enligt min åsikt innebära rättvisa
och vara ägnat att skapa reda i förvaltningshänseende att samma försvarsgren
tillhörande personal med lika tjänstgöring såvitt möjligt åtnjuter
enahanda avlöningsförmåner. För de nya bestämmelsernas ikraftträdande förordar
jag sådan övergångsbestämmelse, att vid nämnda tidpunkt i tjänst varande
reservofficersaspirant icke får vidkännas minskning i avlöningsförmånerna.
Skulle det i framtiden visa sig, att bortfallandet av vissa reservofficersaspiranter
nu tillkommande förmåner menligt inverkar på reservbefälsrekryteringen,
torde frågan örn beredande åt reservofficersaspiranter* av särskilda
förmåner få upptagas till förnyad prövning.

De av utredningsmännen föreslagna premiebeloppen synas mig väl låga.
Särskilt gäller detta premien till de blivande värnpliktiga officerarna, som jag
anser böra i överensstämmelse med överbefälhavarens och arméchefens mening
fastställas till 1,500 kronor. Jag vill emellertid erinra om att, såvitt angår
1940 års klass, jämväl övriga värnpliktiga hava att i beredskapssyfte efter avslutandet
av första tjänstgöringen örn 360 dagar fullgöra ytterligare 180 dagars
tjänstgöring. Detta förhållande synes mig böra föranleda viss reducering av,
det på tiden för underofficersutbildningen belöpande premiebeloppet, som
torde få nedsättas till hälften. Med hänsyn härtill föreslår jag, att premiebeloppen
— jämväl för det fall att till befälseleverna kan komma att till följd
av rådande beredskapsförhållanden utgå hemortslön, varom förmäles i 1942
års krigsfamiljebidragskommittés den 24 april 1942 avgivna betänkande -— för
budgetåret 1942/43 bestämmas till 250 kronor, respektive 1,250 kronor.

Jag anser i likhet med utredningsmännen, att premie skall utgå till reservofficersaspirant,
och förordar även, att åt officersaspirant, som av angivna skäl
nödgats avbryta krigsskolekurs, beredes möjlighet att få prövad frågan örn
understöd för att underlätta övergången till civilt arbete. Utredningsmännens
förslag örn premier åt värnpliktiga flygförare m. fl. samt åt värnpliktiga sjökaptener
och likställda föranleda icke annan erinran från min sida än vad som
följer av vad jag nyss anfört örn premiebeloppen under nästa budgetår. Premiebeloppen
böra följaktligen bestämmas till 150 kronor för värnpliktiga sjökaptener
och likställda. Utredningsmännen hava ansett, att sjövärnskårens medlemmar
icke böra åtnjuta premier. Med hänsyn till den ställning, kåren skall
intaga inom försvaret, och till den tjänstgöring, som utöver den vanliga värnpliktsutbildningen
skall krävas av kårens medlemmar, kan det enligt min
mening ifrågasättas, huruvida icke premier i viss utsträckning böra utgå såsom
kompensation för den längre tjänstgöringen. Denna fråga torde emellertid
böra ytterligare övervägas av utredningsmännen.

I övrigt godtager jag de i fråga om premierna föreslagna bestämmelserna.

Jämlikt den nya ordningen för rekryteringen av officerare på stat vid armén
komma dessa att uttagas bland do värnpliktiga, som utväljas för utbildning till
värnpliktiga officerare. Då följaktligen statofficersaspirantornas utbildning
kommer att ända till avslutandet av officersaspirantskolan äga rum tillsammans
med övriga till officersutbildning utvaldas, under vilken tid samtliga

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

åtnjuta enahanda förmåner, förordar jag i likhet med utredningsmännen,
att statofficersaspirantema jämväl för den återstående utbildningstiden, d. v. s.
trupptjänstgöringen vid eget truppförband och krigsskolekursen, skola
åtnjuta motsvarande penningbidrag och övriga förmåner som de värnpliktiga,
vilka uttagit® för utbildning till befäl. Ehuru de nu anförda skälen icke göra
sig lika starkt gällande beträffande de andra försvarsgrenarnas officersaspiranter
bör, bland annat i syfte att i fråga örn förmånerna undvika alltför påtagliga
skiljaktigheter mellan de för befälsutbildning utvalda vid de olika försvarsgrenarna,
nyss anförda regel vinna tillämpning jämväl vid marinen och
flygvapnet. *

På Kungl. Majit torde få ankomma att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad nu anförts meddela närmare föreskrifter rörande ändrade grunder
för penningbidrag till värnpliktiga samt rörande premier till värnpliktiga befälselever
m. m., därvid torde till prövning böra upptagas jämväl förslagen
angående betygssättning och examens förrättande, vilka synas värda beaktande.
Premierna böra givetvis utgå vid sidan av de i krigsavlöningsreglementet
angivna förmånerna under tid då detta reglemente tillämpas.

I årets statsverksproposition, fjärde huvudtiteln punkterna 21, 67 och 102,
hava för armén, marinen och flygvapnet behovet av anslag till de värnpliktigas
avlöning beräknats till respektive 17,700,000, 2,800,000 och 1,800,000 kronor. I
beloppen ingå, förutom det av utredningsmännen omnämnda beloppet för inkvarteringsbidrag
till kadetter å 150,000 kronor, avlöningstillägg åt reservofficersaspiranter
vid armén och flygvapnet med respektive 90,000 och 16,500
kronor samt åt reservkadetter vid kustartilleriet och reservintendentskadetter
med tillhopa 6,600 kronor. Vid ett godtagande av utredningsmännens förslag
bortfaller behovet av medel till dylika avlöningstillägg. Enligt utredningsmännens
kostnadsberäkningar i övrigt, mot vilka jag icke har något att
erinra, skulle ifrågavarande avlöningsanslag komma att uppgå till, i avrundade
tal, respektive 17,400,000, 2,700,000 och 2,100,000 kronor eller tillhopa något
mindre än summan av de beräknade beloppen. Den av mig för budgetåret
1942/43 förordade nedsättningen av premiebeloppen medför någon reducering
av det för armén beräknade beloppet eller till 17,000,000 kronor. Jag erinrar
emellertid örn utredningsmännens påpekande, att för arméns vidkommande
upptagits premier allenast till halva antalet officersaspiranter eller till dem,
vilka genomgått officersaspirantskolans vinterkurs.

En tillämpning under budgetåret 1942/43 av nu gällande grunder för de
värnpliktigas avlöning — d. v. s. ett penningbidrag å en krona örn dagen till
alla och inga premier — skulle, enligt vad jag från utredningsmännen inhämtat,
medföra en sammanlagd utgift å ungefär 18,650,000 kronor. Mitt förslag innebär
alltså en merkostnad å omkring 3,150,000 kronor, varav på penningbidragen
belöpa 2,170,000 kronor och på premier 980,000 kronor.

Under hänvisning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

att, med godkännande i huvudsak av i det föregående angivna
grunder för bestämmande av penningbidrag till de värnpliktiga
samt för premier till värnpliktiga befälselever m. fl., för budgetåret
1942/43 anvisa

för armén till De värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag
av 17,000,000 kronor,

för marinen till De värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag
av 2,700,000 kronor samt

för flygvapnet till De värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag
av 2,100,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Sigurd Lind.

22

Kungl. Majlis proposition nr 297.

Bilaga.

P. M.

med förslag i fråga om avlöning m. m. till värnpliktiga budgetåret

1942/43.

Allmänna synpunkter.

Utredningsmännen vilja inledningsvis erinra om de dem meddelade direktiven,
enligt vilka de böra förutsättningslöst oell obundna av traditionella
betraktelsesätt pröva möjligheterna att eliminera eller mildra de olägenheter
för den enskilde av ekonomisk natur samt i utbildnings- och merithänseende,
som äro förknippade med uttagning till officers-, underofficers- och specialistutbildning.
Utredningen i fråga örn förefintliga möjligheter att eliminera
eller mildra nyss antydda olägenheter i utbildnings- och merithänseende har
såsom utredningsmännen anmält för departementschefen icke fortskridit så
långt, att klart utformade förslag föreligga, vadan utredningsmännen tills
vidare inskränka sig till behandling av frågan örn den ekonomiska kompensationen
till ifrågavarande värnpliktiga. Utredningsmännen få emellertid beträffande
problemet i dess helhet såsom sin mening framhålla, att betydelsen
i praktiken för de värnpliktiga av vad utredningsmännen i det följande ämna
eller framdeles kunna komma att föreslå i väsentlig mån blir avhängig av
att en bestämd omsvängning äger rum i medborgarnas i gemen sätt att se
den militära tjänsten speciellt för de värnpliktigas del. Det gäller därutinnan
att få det traditionella betraktelsesättet örn värnpliktstjänstgöringen
såsom ett nödvändigt ont, som det gäller att snabbt och billigt komma i från,
bortarbetat och ersatt med insikten örn att fullgörandet av militärutbildning
till landets försvar är en skyldighet, som får anses fundamental för medborgare
i en folkstyrd stat och av vars uppfyllande i rätt anda denna stats
framtid kan bliva beroende.

Från sistnämnda utgångspunkt lärer det ock framstå såsom en naturlig
sak att, när statsledning och folk, i ändamål att fylla den på krigsfot ställda
försvarsmaktens behov av befäl, begära att eliten av landets vapenföra ungdom
skall i rikets intresse göra väsentligt längre värnplikt än de övriga,
staten i första hand samt i andra hand kommunerna och det enskilda näringslivet
skola vidtaga sådana åtgärder att icke endast dessa värnpliktiga hållas
i möjligaste mån skadeslösa för den längre tjänstgöringen utan att denna
rent av kommer att betraktas såsom en förmån.

Att det militära befälets betydelsefulla verksamhet tidigare ej av gemene
man uppskattats till sitt fulla värde torde väl numera vara en erkänd sak.
Detta beklagliga förhållande kan naturligen hänföras till åtskilliga orsaker.
En är den nyss omtalade inställningen till värnplikten, en annan tvivelsutan
den, att man över huvud ej satt sig in i att det i mångt och mycket är på
detta befäls göranden och låtanden, som det ytterst kommer att bero, huru
stora de blodsoffer bliva, som i krigstid skola krävas ut av de vapenföra
årsklasserna. Den plikttrohet, hängivelse för yrket samt höga utbildnings -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

standard, som karaktärisera de svenska befälskårerna — aktiva så väl som
reservister — Lava hittills medverkat till att nyss omförmälda bristande
uppskattning icke kommit att menligt inverka på den anda, i vilken befälet
fullgjort sin betydelsefulla fostrargärning. Att så varit fallet lärer väl i
gemene mans ögon knappast betraktas såsom något anmärkningsvärt, men
det måste enligt utredningsmännens mening därvid ihågkommas, att våra
goda erfarenheter i nyssnämnda avseende härröra sig från en personkrets,
där samtliga frivilligt valt sitt yrke. Man kan väl hoppas men har ej någon
säkerhet för att resultatet blivit detsamma, örn det i stället varit fråga örn
tvångsvis uttagna.

Med det nu anförda och under framhållande av att andan hos truppen
är avhängig av den hos befälet, återkomma utredningsmännen till vad de
först antytt, nämligen att allt vad göras kan måste göras för att de till befälsutbildning
uttagna skola känna, att deras gärning uppskattas av samhället
samt att detta även i mån av förmåga söker i olika avseenden kompensera
dem för den i förhållande till deras jämnåriga ökade tjänstgöringsskyldigheten.

Av tidigare anförda skäl komma utredningsmännens härefter framlagda
förslag till dylik kompensation allenast att behandla ekonomisk sådan. De
olika slagen av kompensation äro emellertid icke oavhängiga av varandra
och det är därför ingalunda uteslutet, att då utredningsmännen skola utarbeta
sitt förslag att upphäva eller mildra olägenheterna i utbildnings- och merithänseende
av den förlängda tjänstgöringen det befinnes nödvändigt att i ett
eller flera avseenden modifiera det nu framlagda förslaget. Detta lärer därför
få betraktas såsom ett provisorium, vars tillkomst föranletts av nödvändigheten
av bestämmelser för de nu i tjänst varande värnpliktiga.

Penningbidraget till de värnpliktiga i allmänhet.

I denna del föreligga två förslag. Lönenämnden har — under framhållande
att vid tiden för efterutbildningsövningen de värnpliktiga uppnått en levnadsålder,
då det med hänsyn till vederbörandes försörjningsplikt och förhållanden
i övrigt måste anses befogat med ett något högre penningbidrag
än det eljest gällande bidraget av en krona örn dagen — ansett penningbidraget
böra under efterutbildningsövningen eller alltså från och med 421:a
utbildningsdagen höjas till 2 kronor örn dagen. Häremot har chefen för
armén erinrat, att det av lönenämnden anförda argumentet kunde anses äga
giltighet även i fråga om den sista repetitionsövningen, som fullgöres under
sjunde eller åttonde utbildningsåret eller vid en tidpunkt, då de flesta torde
hava bildat familj. Det syntes i anledning härav befogat att räkna med ett
förhöjt penningbidrag för de värnpliktiga redan från och med den fjortonde
utbildningsmånaden. Chefen för armén liksom överbefälhavaren hava i anslutning
till vad sålunda anförts förordat höjning av penningbidraget från
och med 391:a tjänstgöringsdagen. Förhöjningen borde emellertid begränsas
till 1 krona 50 öre, vilket vore det belopp, som enligt krigsavlöningsregle -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

mentets högre tariff utginge till meniga värnpliktiga. Statens kostnad bleve
på så sätt i huvudsak densamma som enligt lönenämndens förslag.

Utredningsmännen vilja i förevarande avseende ansluta sig till förslaget
örn en differentiering av penningbidraget till meniga värnpliktiga i förhållande
till utbildningstiden. Med hänsyn till den relativt sena tidpunkt, till
vilken sista repetitionsövningen avses att bliva förlagd, finna utredningsmännen
övervägande skäl tala för att det högre bidraget får utgå jämväl
under sista repetitionsövningen, d. v. s. i regel från och med 391:a utbildningsdagen.
Nödvändigheten av att hålla försvarsutgifterna nere synes å
andra sidan få medföra, att bidragshöjningen begränsas till 50 öre örn dagen.
Sker så uppkommer väl i förhållande till lönenämndens förslag en viss
kostnadsökning, beroende på att antalet av de värnpliktiga, som fullgöra
sista repetitionsövningen, är större än det antal, som undergår efterutbildning.
Denna kostnadsökning torde dock få betecknas såsom relativt obetydlig.
För budgetåret 1946/47 beräknas den för arméns vidkommande till
15,000 kronor.

På de av lönenämnden anförda skälen finna utredningsmännen att förmånen
av förhöjt penningbidrag bör tillerkännas jämväl flottans värnpliktiga.

Vidkommande de flygvapnet tilldelade värnpliktiga, som kunna komma att
fullgöra en repetition sövning örn sextio dagar, medför ett genomförande av det
här förut framlagda förslaget, att de under halva repetitionsövningen komma
att erhålla 1 krona örn dagen och under återstoden 1 krona 50 öre. Någon
olägenhet i kassaavseende torde icke behöva följa härav, enär övergången
från lägre till högre penningbidrag kan beräknas komma att ske samtidigt
för hela kontingenten.

Vad sålunda föreslagits har primärt avseende å värnpliktiga, som utbildas
jämlikt 1941 års värnpliktslag eller 1941 års provisoriska bestämmelser rörande
utbildningstiden för vissa värnpliktiga. Av praktiska skäl synes förslaget
böra vinna tillämpning jämväl i fråga örn de värnpliktiga, vilka omförmälas
under mom. b) och c) i övergångsbestämmelserna till 1941 års
värnpliktslag, d. v. s. vissa äldre årsklasser tillhörande värnpliktiga, vilka
utöver tidigare fullgjord tjänstgöring eller i stället för dem enligt äldre lagåliggande
landstormsrepetitions- eller landstormsbefälsövning skola fullgöra
en repetitionsövning eller en efterutbildningsövning.

Penningbidraget till de värnpliktiga, vilka uttagits för fortsatt utbildning.

Av de föreliggande förslagen hava utredningsmännen med utgångspunkt
från sitt nyss återgivna förslag i fråga örn penningbidraget till de värnpliktiga i
allmänhet funnit sig böra biträda arméchefens, av överbefälhavaren tillstyrkta
förslag att allt värnpliktigt befäl skall avlönas efter grad, alltså oberoende
av dagantalet. För ett dylikt bestämmande talar först och främst den erfarenhetsmässigt
riktiga grundsatsen att med större ansvar bör följa högre
avlöning. Därjämte hava utredningsmännen med hänsyn till att vid flottan
och i viss mån även vid flygvapnet befordringsgången blir olika för skilda
kategorier värnpliktiga funnit det sålunda förordade systemet ägnat att med -

25

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 297.

föra minsta svårigheter ur förvaltningssynpunkt. Penningbidraget bör för
olika befälskategorier utgå med de belopp som framgå av följande uppställning
(hänförlig till de vid armén förekommande befälsgraderna), nämligen för

vicekorpral *).................... 1 krona 50 öre för dag

korpral .......................... 2 kronor » »

furir.............................. 2 » 50 öre » »

sergeant2)........................ 3 » » »

fänrik............................ 4 » » »

löjtnant.......................... 5 » » »

kapten .......................... 6 » » » .

Vissa av de sålunda föreslagna penningbidragsbeloppen avvika något från
motsvarande belopp i den i arméchefens yttrande intagna löneskalan. Särskilt
gäller detta penningbidraget till vicekorpralerna. I fråga örn detta
får utredningsmännen anföra följande.

Vid tillämpning av den nya ordningen för de värnpliktigas tjänstgöring
kommer avlöning såsom vicekorpral att utgå till dels plutonchefselever under
361 :a—420:e dagen (d. v. s. den tjänstgöring å trupp som dessa hava att
fullgöra före plutonchefskolans början), dels gruppchefselever under första
repetitionsövningen och dels till korpraler icke befordrade gruppchefselever
under andra repetitionsövningen och efterutbildningsövningen. De till den
första kategorien hörande komma att uppbära högre avlöning än de värnpliktiga,
vilka stå under deras befäl (dessa tillhöra den nyinryckta årsklassens
rekrytskola). Beträffande den andra kategorien kommer det givetvis
att inträffa, att en vicekorpral, som fullgör sin första repetitionsövning,
får befälet över värnpliktiga, som fullgöra sin andra repetitionsövning och
alltså hava lika avlöning. Då för ifrågavarande vicekorpraler den första
repetitionsövningen synes kunna betraktas såsom en del av befälsutbildningstiden,
lära skäl saknas för att genom någon förhöjning av penningbidraget
ytterligare markera deras egenskap av befäl och därav följande
större ansvar. Huruvida de gruppchefselever, vilka tillhöra den tredje kategorien,
avses skola få behålla sin vicekorpralsgrad är för närvarande ej bestämt,
i varje fall lära de icke utan att hava undergått frivillig utbildning
komma att anförtros befäl.

Vad åter angår värnpliktigt befäl, som erhållit sin utbildning jämlikt
tidigare gällande värnpliktslagar, har detsamma som regel konstituerats till
vicekorpraler. Vid fullgörandet av andra repetitionsövning, respektive efterutbildningsövning
(detta gäller under budgetåret 1942/43 1935 års klass och
grupp samt 1925 års klass och grupp) komma alltså dessa vicekorpraler
regelmässigt att i avlöningsliänseende bliva jämställda med de under deras
befäl stående värnpliktiga av samma årsklass. En följdriktig tillämpning
av den i det föregående omnämnda grundsatsen »större ansvar — högre
avlöning» skulle förty leda till att man stadgade viss mindre förhöjning av
penningbidraget till ifrågavarande vicekorpraler, exempelvis till det av chefen

*) Vid marinen: 2. klass sjöman (kustartillerist).

’) » » : underofficer av 2. graden, flaggkadett.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

för armén föreslagna beloppet av 1 krona 70 öre. Med ett uppskattat antal
av 6,000 vicekorpraler i en var av 1935 och 1925 års klasser skulle merkostnaden
härför under budgetåret 1942/43 för arméns vidkommande bliva
(6,000 X 30 X 2 X 0,2 0 =) 72,000 kronor, ett i och för sig icke alltför avskräckande
belopp. Emellertid hålla utredningsmännen före, att den skillnad
i standard, som till följd av den jämlikt tidigare värnpliktslagar gällande
korta utbildningstiden får anses utmärka det under dessa utbildade värnpliktiga
underbefälet i jämförelse med sådant befäl, tillhörigt 1941 års och
senare klasser, — utredningsmännen bortse härvidlag från den ökning av
färdigheter, som kan beräknas hava blivit en följd av beredskapstjänstgöringen
— får anses motivera ett avsteg från nyssnämnda grundsats för
de äldre årsklassernas vidkommande. En viss hänsyn torde därjämte böra
tagas till de svårigheter för truppförbandens ekonomiska förvaltningspersonal,
som kunna bliva en följd av att för värnpliktig personal inom samma
grad skulle tillämpas olika löneskalor. Det kan vidare förtjäna påpekas,
att nu avhandlade spörsmål saknar betydelse under rådande beredskap, enär
samtliga inkallelser av äldre årsklasser ske jämlikt 28 § värnpliktslagen och
krigsavlöningsreglementet tillämpas beträffande de sålunda inkallade.

Sjövårnskåren.

I detta sammanhang vilja utredningsmännen till behandling upptaga frågan
örn de till sjövårnskåren hörande värnpliktigas förmåner under tjänstgöring
vid flottan. Angående sjövärnskårens organisation och uppgifter samt
personalens rekrytering och utbildning hänvisa utredningsmännen till vad
Kungl. Maj:ts proposition nr 210 till innevarande riksdag sid. 587 ff. därom
innehåller. Kårmedlemmarnas tjänstgöring vid flottan torde, i den mån den
går utöver den ordinarie tjänstgöringstiden av 450 dagar, kunna jämställas
med den fortsatta tjänstgöringen för värnpliktiga, som uttagits för utbildning
till officer eller underofficer, i det den nämligen avser underbefäls- och officersutbildning.
I betraktande av att kårens verksamhet är av rent militär
art och utgör ett nödvändigt komplement till de marina försvarsåtgärderna
i övrigt, finna utredningsmännen den omständigheten att kårens medlemmar
rekryteras på frivillighetens väg icke böra utgöra hinder mot att de under
tjänstgöring som nyss sagts få komma i åtnjutande av — förutom fri beklädnad,
inkvartering, förplägnad och sjukvård — avlöning i enlighet med vad
utredningsmännen nu föreslagit beträffande värnpliktig av motsvarande tjänstegrad.
Däremot vilja utredningsmännen redan här framhålla, att de givetvis
icke anse kårens medlemmar böra komma i åtnjutande av premier.

Till frågan om flottans reservkadetters avlöning återkomma utredningsmännen
i ett senare sammanhang.

Kr i g sa vlöningsreglemen te t.

Utredningsmännens förslag innebär för värnpliktiga i grader motsvarande
krigslöneklasserna 1—5 (d. v. s. till och med furirer) en något högre avlöning
än den som enligt krigsavlöningsreglementet utgår till de värnpliktiga

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

i samma löneklasser, vilka erhålla terminslön enligt den lägre tariffen. Sålunda
skulle en vicekorpral erhålla enligt utredningsmännens förslag penningbidrag
med 45 kronor i månaden, men enligt krigsavlöningsreglementet i
terminslön, lägre tariffen, blott 33 kronor; en korpral får enligt utredningsmännens
förslag 60 kronor samt enligt krigsavlöningsreglementet i månadslön
och terminslön, lägre tariffen, tillhopa 51 kronor: en furir får respektive
75 och 69 kronor. I högre grader utgår lika hög avlöning enligt utredningsmännens
förslag som enligt krigsavlöningsreglementet med den lägre terminslönen.
— Så snart terminslönen utgår enligt den högre tariffen blir krigslönen
även i underbefälsgraderna högre än fredsavlöningen.

Att krigslönen sålunda kan understiga fredslönen får anses principiellt
oriktigt. Den enskilde kommer att känna detta förhållande egendomligt,
särskilt örn han är i tjänst när krigsavlöningsreglementet vinner tillämpning
och han således får en direkt löneminskning. Utredningsmännens förslag
synes därför påkalla jämkningar i krigsavlöningsreglementet.

Under nuvarande förhållanden har saken dock ringa betydelse. Krigsavlöningsreglementet
tillämpas såsom nyss nämnts nu på alla vapenföra
värnpliktiga, varför en avlöningsminskning i intet fall kan inträda. Terminslönen
utgår för de yngsta årsklasserna enligt den högre tariffen efter 360
dagars tjänstgöring. Inom armén och kustartilleriet uppnås underbefälsgrad
först vid en senare tidpunkt, varför saken ej blir aktuell för arméns och
kustartilleriets del. Däremot kvarstår missförhållandet vid flottan och flygvapnet
samt för specialisterna.

En allmän höjning av den lägre tariffen skulle emellertid medföra en
avsevärd kostnadsökning; bland annat skulle den höja lönen för alla de fast
anställda i dessa grader, vilka tjänstgöra under sådana förhållanden, att det
vanliga kvarteret ej kan bibehållas. En översyn av krigsavlöningsreglementet
torde komma att ske tämligen snart. På grund härav och med hänsyn till
att saken för närvarande ej har större praktisk betydelse vilja utredningsmännen
ej föreslå någon ändring i detta sammanhang.

Premier.

Allmänna synpunkter.

Beträffande härefter förslaget att till underlättande av återgången till
civil verksamhet för de till fortsatt utbildning uttagna tilldela dem vissa
premier vilja utredningsmännen anföra följande.

För de flesta av ifrågavarande värnpliktiga torde befälsutbildningstiden
infalla under ett skede av deras liv, då de i avseende å sin civila verksamhet
befinna sig på studie-, utbildnings- eller lärlingsstadiet. Undantagen
härifrån utgöras av dels sjökaptener m. fl., dels de s. k. specialisterna under
deras fortsatta facktjänstgöring, dels slutligen sådana värnpliktiga, som äro
egna företagare, t. ex. jordbrukare, affärsmän och andra.

Att under alla omständigheter giva en var befälselev genom premier eller
annorledes full ekonomisk kompensation för avbräck eller förlust, som blivit
en följd av den förlängda tjänstgöringen, kan ej krävas. Till en början må

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

anmärkas att t. ex. ett års försening av studier eller annan civil utbildning
svårligen kan ekonomiskt uppskattas. Avbräcket växlar vidare i första hand
med levnadsbanan och i andra hand efter omständigheterna i det särskilda
fallet, stundom efter rena tillfälligheter. Slutligen tvinga statsfinansiella
skäl till sparsamhet.

Premiernas belopp.

Angående premiernas belopp föreligga två förslag: arméchefens av överbefälhavaren
och 1941 års försvarsutredning biträdda, innebärande att till
underofficerselever skulle utgå 600 kronor samt till officerselever 1,500 kronor,
samt lönenämndens, som upptager beloppen 400 respektive 1,200 kronor.

Som motiv för sänkningen har lönenämnden anfört den föreslagna förhöjningen
av penningbidraget till de värnpliktiga. Häremot vilja utredningsmännen
andraga, att den omständigheten att de värnpliktiga under till senare
perioder av värnpliktstiden förlagd tjänstgöring eller under tid, då de
tjänstgöra såsom befäl, kunna komma att erhålla ett något högre penningbidrag
icke synes vara av beskaffenhet att inverka på frågan örn storleken
av eventuella premier. Penningbidraget är nämligen avsett att täcka vissa
personliga utgifter medan, såsom av det föregående framgår, premiens syfte
är ett annat. Då utredningsmännen ändock ansett sig böra föreslå någon
reducering av de av arméchefen föreslagna beloppen eller till respektive
500 och 1,300 kronor, beror detta på nödvändigheten att söka i möjligaste
mån begränsa kostnaderna för de värnpliktigas avlöning. "Utredningsmännen
vilja emellertid med skärpa framhålla sambandet mellan kompensationen i
form av premier och den kompensation, som kan tänkas given i annan ordning,
varför det kan bliva nödigt att för sådana värnpliktiga, som icke kunna
kompenseras annorledes, räkna med något högre ekonomisk kompensation.
De av utredningsmännen föreslagna beloppen, 500 respektive 1,300 kronor,
få därför betraktas såsom minimibelopp att gälla i avbidan på kompensationsfrågans
slutliga lösning. Beloppen hava framkommit så, att för de
första sex månaderna beräknas 500 och för de återstående sex 800 kronor.

Villkoren för premies tillgodonjutande.

I fråga om de närmare villkoren för premiers tillgodonjutande föreslå
utredningsmännen följande huvudbestämmelser, vilka avfattats med sikte på
de vid armén rådande förhållandena men som mutatis mutandis synas vara
tillämpliga vid de andra försvarsgrenarna, nämligen

att premie örn 500 kronor utbetalas till värnpliktig, som med godkända
vitsord genomgått plutonchefsskolan och icke skall fortsätta i officersaspirantskolan,

att premie örn 1,300 kronor utbetalas vid officersaspirantskolans slut till
godkänd officerselev, med undantag för aktiv officersaspirant, samt

att till i officersaspirantskolan underkänd elev utbetalas premie örn 500
kronor eller det belopp, som han intjänat genom att hava godkänts i plutonchefsskolan.

Enligt utredningsmännens förslag bör således med sistnämnt undantag

Kungl. Majlis proposition nr 297.

29

premie icke utgå till underkänd elev. Att så bör vara fallet beträffande
elev, som underkänts på grund av lättja, dåligt uppförande eller dylikt,
torde icke behöva närmare diskuteras. Därest underkännandet beror på
militär olämplighet föreligger å andra sidan den möjligheten, att detta halsin
grund i misstag vid uttagningen, och det kan i ett sådant fall, där underkännandet
således icke beror av eleven själv, synas orättvist att han
skall gå miste örn sin premie. Häremot vilja utredningsmännen erinra, att,
innan en befälselev börjar den förlängda tjänstgöringen, han har bakom sig
en ettårig utbildningstid, varvid hans färdigheter och lämplighet såsom
befäl kunnat iakttagas, förutom under rekrytskolan, under den sex månader
långa förberedande plutonchefsskolan. Det synes i betraktande härav ytterst
osannolikt, att en sådan feluppskattning kan göras av hans militära lämplighet,
att han vid den fortsatta underofficers- respektive officersutbildningen
skulle icke kunna godkännas. Utredningsmännen kunna alltså icke tillstyrka
dispensmöjlighet i fråga om på grund av militär olämplighet underkända.

I detta sammanhang vilja utredningsmännen understryka vikten av att
noggranna bestämmelser utfärdas beträffande examensförfarandet, i syfte att
undanröja varje möjlighet att elevs underkännande kommer att bero på godtycke.
Utredningsmännen, som taga för givet att särskild omsorg kommer
att ägnas utväljandet av de officerare, som skola leda utbildningen i respektive
befälsskolor, vilja föreslå, att bestämmelser utfärdas därom, att examen
i plutonchefsskolan som regel skall förrättas av regements- eller motsvarande
chef.

Då det vidare måste anses angeläget att eleverna allt efter som utbildningen
fortskrider erhålla kännedom örn resultaten, förorda utredningsmännen,
att betygssättning sker månatligen och delgives eleverna.

Har underkännandet sin grund i sjukdom bör emellertid möjlighet finnas
att giva eleven någon kompensation för den tid, han tjänstgjort. Då några
bestämda regler för sådant fall svårligen låta sig uppställa, föreslå utredningsmännen,
att sådan elev erhåller möjlighet att hos Kungl. Maj:t ansöka
örn erhållande av premie.

Enligt utredningsmännens förslag skall huvudregeln vara den, att premie
utbetalas vid respektive skolas slut. Då det emellertid i åtskilliga fall kan
beräknas vara av stor betydelse för, elev att tidigare utfå någon del av
premien, vilja utredningsmännen föreslå en bestämmelse av innebörd, att
då synnerliga sTccil därtill uro och anledning saknas till antagande att eleven
ej skall bliva godkänd vederbörande chef skall äga besluta om utbetalning
av del av premie innan skolans avslutande. I förtid sålunda utbetalat belopp
bör beräknas i förhållande till tillryggalagd del av skoltiden med iakttagande
dels att viss del, förslagsvis tjugufem procent, av premien alltid
skall innehållas till skolans avslutande, dels ock att elev i officersaspirantskola
må kunna när som helst under skolan utfå det på tiden för plutonchefsskolan
belöpande beloppet, enligt utredningsmännens förslag 500 kronor.
Sistnämnda rätt bör tillkomma elev på sommarlinjen i officersaspirantskolan

30

Kungl. Majlis proposition nr 297.

redan vid tiden för plutoncliefsskolans avslutande; och bör för att sådan
elev skall utfå nämnda del av premiebeloppet fordran på synnerliga skäl
kunna om ej helt så dock väsentligen eftergivas.

För det normala fallet eller att premien skall utbetalas vid respektive
skolas slut har lönenämnden ansett utbetalning av hela beloppet på en gång
olämpligt och föreslagit, att detsamma med viss spärr skulle insättas å postsparbanksbok.
Häremot hava gensagor riktats av en del av de hörda myndigheterna.
Jämväl utredningsmännen finna ett dylikt förmynderskap opåkallat
och vilja erinra dels därom, att man här har att göra med de bästa bland
den värnpliktiga ungdomen, vilka efter ett och ett halvt respektive två års
utbildning stå färdiga att tjänstgöra såsom befäl, dels att erfarenheten visar
att det går lättare att plottra bort ett belopp på ovidkommande utgifter,
därest detsamma kommer vederbörande tillhanda i smärre poster, än örn
han får det i handom på en gång.

Utredningsmännens nu framlagda förslag har avseende å sådana värnpliktiga,
som omförmälas i 27 § punkten B. värnpliktslagen, d. v. s. värnpliktiga,
som uttagits för utbildning till officer eller underofficer vid armén
eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet. I fråga örn värnpliktiga,
som avses i punkterna C och I) av samma paragraf, d. v. s. sjökaptener
och likställda ävensom de s. k. specialisterna, kunna förslagen icke
utan vidare anses tillämpliga. Särskild undersökning kräver ock den i värnpliktslagen
icke omnämnda grupp värnpliktiga vid flygvapnet, vilka undergå
utbildning till flygförare, bombfällare och navigatörer samt flygskyttar.

Flygförare m. fl.

Beträffande den sistnämnda kategorien har lönenämnden ansett, att då
de skola uttagas efter ansökan och de under tjänstgöringen uppbära flygavlöning
premier icke böra förekomma för dem. Häremot hava överbefälhavaren
samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen invänt dels att
flygavlöningen utgjorde kompensation för med flygtjänstgöringen följande
ansvar, förslitning och risker, dels att skillnaden mellan frivillig tjänstgöring
och tjänstgöring utan ansökan icke heller syntes motivera, att kompensationen
i form av premie slopades i detta fall.

Utredningsmännen vilja i anledning härav framhålla, att för uttagningen
av värnpliktiga för utbildning till flygförare etc. föreligga samma skäl som
för uttagningen av värnpliktiga för utbildning till officerare och underofficerare
eller att man tillgripit denna utväg för att minska antalet aktiv personal
och reservpersonal och sålunda erhålla eftersträvad elasticitet i organisationen.
Att man ansett sig böra fylla behovet av flygförare etc. helt
på frivillighetens väg synes så mycket mindre motivera en särställning för
denna kategori i förhållande till andra med förlängd tjänstgöring som avsikten
torde vara att vid uttagningen av värnpliktiga officers- och underofficerselever
i första hand lita till frivilligheten.

Med hänsyn till att sammanlagda tjänstgöringstiden för ifrågavarande

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

kategori utgör för flygförare samt bombfällare och navigatörer 27 månader
ävensom för flygskyttar 21 månader, varav 21 respektive 18 månader fullgöras
i form av första tjänstgöring, finna utredningsmännen det riktigt att
samma premiebelopp beräknas som för värnpliktiga befälselever, d. v. s.
till flygförare samt bombfällare och navigatörer 1,300 kronor och till flygskyttar
500 kronor. Ehuruväl av dessa värnpliktigas tjänstgöring utöver 450 dagar
hälften faller på repetitionsövningar synes det dock lämpligt, att hela premiebeloppet
utbetalas vid första tjänstgöringens slut. Yad utredningsmännen
förut anfört rörande tidigare utbetalning av del av premie torde i tillämpliga
delar kunna gälla jämväl nu ifrågavarande kategori. Avenså bör värnpliktig,
som på grund av sjukdom icke kan fullfölja sitt tjänstgöringsåtagande,
kunna draga premiefrågan under Kungl. Majda prövning.

Specialister.

Yad härefter angår de s. k. specialisterna, d. v. s. värnpliktiga läkare,
tandläkare, apotekare och veterinärer samt värnpliktiga, som uttagits för
utbildning till fälttygtekniker och krigskassörer, ävensom vissa ingenjörer
m. fl., har lönenämnden funnit att premier icke borde utgå till ifrågavarande
värnpliktiga. Överbefälhavaren har funnit frågan tveksam och chefen för
armén har yttrat, att därest av andra skäl särskild kompensation för den
längre utbildningstiden ansåges befogad, sådan borde tillkomma samtliga
här berörda värnpliktiga, vilka inom hela krigsmakten hade likartad tjänstgöring.

Jämväl utredningsmännen finna frågan huruvida premier böra utgå till
specialisterna tveksam. Å ena sidan gäller för flertalet av de till specialisterna
hörande kategorierna, att den fortsatta tjänstgöringen äger rum inom
vederbörandes eget fackområde, vilket får betraktas såsom både fördel och
merit. Å andra sidan måste det anses såsom en olägenhet att tjänstgöringen,
visserligen fördelad på relativt korta omgångar, utsträckes över hela
värnpliktstiden och det är givet, att det för mången kan medföra såväl ekonomisk
som annan olägenhet att vid upprepade tillfällen få avbryta sin
civila verksamhet. Särskilt för dem, vilka i sitt civila yrke hava fasta kostnader
— t. ex. en praktiserande läkares mottagningsvåning och sjuksköterska
— kan den militära tjänstgöringen bliva kännbar nog i ekonomiskt
avseende. Att åtgärder vidtagas till mildrande av dylik ekonomisk olägenhet
finna utredningsmännen överensstämmande med billighet och rättvisa.
Därmed är emellertid ej sagt att detta bör ske genom att ifrågavarande
värnpliktiga erhålla premier. Snarare synes det utredningsmännen ligga
nära till hands att bestämmelserna örn näringsbidrag göras tillämpliga jämväl
å dylik tjänstgöring. Familjebidragsförordningen är emellertid för närvarande
föremål för övorarbetning. Bestämmelser som närmare reglera specialisternas
facktjänstgöring äro jämväl under utarbetande. Med hänsyn
härtill och då något behov av regler för kompensation åt specialisterna icke,
vid det förhållandet att jämlikt övergångsbestämmelserna till den nya värnpliktslagen
stadgandena i 27 § D icke äro tillämpliga å äldre årsklasser,

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

synes föreligga under budgetåret 1942/43, finna utredningsmännen det lämpligt
att först i samband med avgivande av sitt förslag till annan kompensation
än ekonomisk sådan upptaga förevarande fråga till slutlig behandling.

Avlöningsvillkoren för reservkadetter och andra reservbefälselever.

I samband med frågan örn premier till sjökaptener oell likställda — 27 § C
värnpliktslagen —- vilja utredningsmännen upptaga frågan örn reservofficersaspiranternas
(reservkadetternas), speciellt flottans reservkadetters avlöning.

Utredningsmännen vilja erinra därom att lönenämnden, som icke gått in
på spörsmålet örn reservkadetternas ställning i löneavseende, funnit att premier
icke borde utgå till sjökaptener och likställda, vilken uppfattning delades
av chefen för marinen, medan däremot marinförvaltningen funnit en
mindre premie på förslagsvis 150 kronor till mötande av första tidens utgifter,
innan anställning hunnit erhållas, vara berättigad.

Då utlåtande i anledning av lönenämndens förslag infordrades från arméförvaltningens
civila departement och marinförvaltningen blevo ämbetsverken
samtidigt anbefallda att inkomma med förslag till de ändrade bestämmelser
rörande visst avlöningstillägg åt reservofficersaspiranter, som vid bifall till
lönenämndens förslag funnes böra utfärdas.

Gällande bestämmelser m. m.

För arméns vidkommande skall sådant avlöningstillägg jämlikt Kungl.
Maj:ts brev den 29 juli 1928 utgå för tid, varmed aspiranttjänstgöringen
överstigit den för studenter och likställda stadgade utbildningstiden, samt
beräknas till belopp motsvarande skillnaden mellan menig volontärs kontanta
lön och reservofficersaspiranten eljest författningsenligt tillkommande
avlöning.

Arméförvaltningen har i sitt utlåtande erinrat örn att då den nya värnpliktslagen
icke innehölle några särbestämmelser rörande tjänstgöringstidens
längd för värnpliktiga studenter, kunde de hittills gällande reglerna för avlöningstilläggets
beräkning icke bibehållas i fortsättningen. Ämbetsverket
har vidare anfört följande.

Med de av lönenämnden föreslagna beloppen av penningbidrag, vilka i
det föregående förutsatts skola gälla även för reservofficersaspirant, kommer
vidare avlöningen redan från och med tidpunkten för aspirantens befordran
till korpral att överstiga menig volontärs begynnelselön, örn hänsyn icke
tages till å lönen utgående tillägg. Även i fråga örn sättet för beräkning
av avlöningstilläggets belopp skulle alltså vid ett bibehållande av en dylik
förmån krävas ändrade bestämmelser.

Av det anförda framgår, att ovannämnda brev bör upphöra att gälla för
den, vars utbildning kommer att äga rum enligt den nya värnpliktslagen.

Yad beträffar frågan örn nya bestämmelser i ämnet torde vid den förlängning
av tjänstgöringstiden, som enligt den nya värnpliktslagen kommer
att inträda för de till värnpliktiga officerare utbildade, anledning icke föreligga
att i rekryteringssyfte bibehålla förmånen av särskilt avlöningstillägg
åt reservofficersaspiranter. Dessas utbildningstid lär nämligen, enligt vad
civila departementet under hand inhämtat, komma att helt sammanfalla med

Kungl. Maj.ts proposition nr 297. 33

de värnpliktiga officerarnas. Med hänsyn härtill och i betraktande av de
förmåner, som äro förbundna med reservofficersanställningen, synes avlöningstillägg
knappast erforderligt i fortsättningen. I varje fall torde frågan
om behovet av en dylik förmån kunna bedömas först sedan någon tids erfarenhet
vunnits i fråga om utfallet av reservofficersrekry teringen vid till -lämpningen av den nya värn pliktslagen. Skulle härvid svårigheter uppstå
att erhålla tillräckligt antal reservofficerare, torde frågan i vad mån någon
särskild förmån anses böra beredas reservofficersaspirant böra upptagas
till omprövning.

Flottans behov av reservofficerare tillgodosågs före ikraftträdandet av den
nya värnpliktslagen dels därigenom, att värnpliktiga sjökaptener antogos
till reservofficersaspiranter (reservkadetter), dels ock med sjökaptener, som
avlagt sin examen vid navigationsskola efter det de fullgjort sin värnpliktstjänstgöring,
samt med f. d. stammanskap, som genomgått navigationsskolas
sjökaptensklass. Utbildningen till reservofficer omfattade med dessa förkunskaper
omkring femton månader.

Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 19 januari 1940 gälla angående antagning
och utbildning av reservofficersaspiranter och reservkadetter vid flottan bland
andra följande bestämmelser.

För förberedande utbildning till officer i flottans reserv antagas av chefen
för marinen reservofficersaspiranter till det antal för året som Konungen
i kommandoväg bestämmer.

För att kunna antagas till reservofficersaspirant fordras utom annat att
vara inskriven såsom värnpliktig, att under det kalenderår, då anställningen
skall taga sin början, uppnå högst 26 års ålder, samt att hava avlagt sjökaptensexamen.

Utbildningen såsom reservofficersaspirant äger rum vid sjökrigsskolan i
kurs vid aspirantskola under tiden från senare hälften av juni antagningsåret
till mitten av oktober samma år.

Yad i kungörelsen den 5 mars 1926 (nr 60) angående avlöning för rullförings-(sjörullförings-)
befäl och värnpliktiga under fredstid m. m. sägs angående
värnpliktig skall gälla jämväl reservofficersaspirant under tiden för
dennes utbildning.

Till reservkadett antages av chefen för marinen utan ansökan reservofficersaspirant,
som genomgått nyssnämnd utbildning och befunnits lämplig för
fortsatt utbildning i flottans reserv, samt efter ansökan iinderbefäl eller förutvarande
underbefäl vid flottan. Antalet reservkadetter, som må antagas
för året, bestämmes av Kungl. Majit efter förslag av chefen för marinen.

För underbefäl (förutvarande underbefäl) erfordras för anställning såsom
reservkadett bland annat att antingen tillhöra flottans däcksavdelning och
hava genomgått dels underofficersutbildning, dels närmare angiven förberedande
utbildning till reservkadett, eller hava tillhört däcksavdelningen och
under tjänstgöring erhållit lägst angivet betyg ävensom hava avlagt sjökaptensexamen,
samt att under det kalenderår, då tjänstgöringen skall taga sin
början, uppnå högst 29 års ålder.

Uttagning till nyss omförmäld förberedande utbildning till reservkadett
sker efter ansökan. Bland de sökande må chefen för marinen medgiva
högst fem att genomgå dylik utbildning. Sålunda uttaget underbefäl beviljas
tjänstledighet för liandelssjöfart och för genomgående av sjökaptensklass.
Underbefäl som åtnjuter sådan tjänstledighet må i den ordning han
kunnat vinna befordran till flaggkorpral på stat befordras till flaggkorpral
(iver stat.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Kr 297.

848 4a

34

Kungl. May.ts proposition nr 297.

Reservkadett tillhör sjökrigsskolan under hela tjänstetiden som kadett
och hans utbildning äger runi dels vid sjökrigsskolans kadettskola under
vintern närmast efter antagningen, dels vid två praktiska kurser ombord å
örlogsfartyg under den följande sommaren.

Reservkadett tillägges vid antagningen flaggkorprals tjänstegrad, den som
vid antagningen är flaggkorpral behåller denna grad. Reservkadett som
genomgått den första av de nyss omförmälda kurserna utnämnes till flaggkadett
i flottans reserv.

Reservkadett äger att vid antagningen utbekomma ekiperingslijalp med
ett belopp av 600 kronor samt åtnjuter lön i likhet med vad för flaggkorpral
på stat med 72 månaders tjänstetid är stadgat i manskapsavlöningsreglementet.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande uttalat, att någon ändring av avlöningsbestämmelserna
för reservofficersaspirant, respektive reservkadett vid
flottan icke syntes vara i förevarande fråga (d. v. s. i anledning av lönenämndens
förslag) av behovet påkallad.

I sin promemoria den 4 oktober 1941 med förslag till lagstiftning rörande
de värnpliktigas tjänstetid m. m. uttalade emellertid 1941 års försvarsutredning,
att det syntes mest rationellt att utnyttja tjänstgöringstiden för de
värnpliktiga sjökaptener, som ej hade för avsikt att bliva reservofficerare,
genom att därunder utbilda dem till värnpliktiga officerare. Denna utbildning
borde ske helt och hållet parallellt med reservofficersutbildningen,
och de värnpliktiga sjökaptenerna borde därunder följaktligen genomgå sjökrigsskolans
reservofficerslinje. Enligt utredningens förslag skulle de värnpliktiga
sjökaptenerna efter avslutad 15 månaders utbildning bliva värnpliktiga
officerare samt borde som sådana vara skyldiga att fullgöra två
repetitionsövningar örn "vardera 60 dagar, en senast sjunde och en senast
tolfte året efter inskrivningsåret. Den första repetitionsövningen skulle fullgöras
såsom värnpliktig fänrik, den andra såsom värnpliktig löjtnant.

I sitt betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet
har 1941 års försvarsutredning vidare framlagt förslag örn
rekrytering av flottans reserv jämväl med annan personal än navigationsskoleutbildad.
Angående detta förslag och däröver avgivna yttranden vilja
utredningsmännen hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition nr 210 till innevarande
riksdag sid. 490 fl. Eörsvarsutredningen — som vad beträffar
reservpersonalens löneförmåner ansett, att de förändringar därutinnan, som
kunde vara påkallade, borde upptagas till särskild undersökning, därvid så
stor likformighet som möjligt borde eftersträvas icke blott mellan marinens
olika reservkategorier inbördes utan även mellan de olika försvarsgrenarnas
reservpersonal — har i fråga örn reservkadetternas förmåner på anförda skäl
uttalat:

Naturligast syntes vara, att även reservkadetterna med sjökaptensexamen
endast erhölle värnpliktigs förmåner under kadettiden, samt att samma förmåner
givetvis borde tillkomma även den andra kategorien reservkadetter
vid flottan, den som rekryterades av värnpliktiga utan navigationsskolekompetens.
För båda kategorierna borde emellertid gälla, att de för den
del av utbildningstiden, som med inräknande av den föregående värnplikts -

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

tjänstgöringen (tjänstgöringen såsom reservofficersaspirant) överstege 15
månader, borde åtnjuta^ särskild ersättning med ett belopp för dag räknat
motsvarande skillnaden mellan ''/aes av den menig vid flottan tillkommande
begynnelselönen och det till värnpliktig under tjänstgöring utgående penningbidraget.

Enär vidare reservkadetterna borde likställas med värnpliktiga i avseende
å samtliga förmåner, borde de även åtnjuta beklädnad in natura. I stället
för att som hittills vid antagningen till kadett erhålla beklädnadshjälp med
G00 kronor och vid antagningen till fänrik erhålla ytterligare beklädnadshjälp
med 400 kronor, borde vederbörande endast vid sistnämnda tidpunkt
komma i åtnjutande av beklädnadshjälp, vilken därvid, i överensstämmelse
med vad för arméns reservofficerare vore fallet, borde uppgå till 750 kronor.

För antagning och utbildning av reservkadetter vid kustartilleriet hava
bestämmelser givits i Kungl. Maj:ts brev den 21 januari 1938. Härav framgår
bland annat:

Till reservkadetter i artilleri tjänst eller mintjänst kunna till visst i särskild
ordning bestämt antal och på angivna villkor antagas dels sökande
som äro värnpliktiga, dels ock sökande som äro underbefäl. Härjämte må
till reservkadett antagas kustartillerikadett, som icke blivit godkänd i sjökrigsskolan
vid slutet av vårterminen.

Bland villkoren för antagning till reservkadett må nämnas, att sökanden
skall hava fullgjort första tjänstgöring vid kustartilleriet.

Reservkadett'' erhåller vid antagningen flaggkorprals tjänstegrad. Hen som
vid antagningen innehar flaggkorprals eller högre tjänstegrad bibehåller
denna.

Reservkadett åtnjuter jämlikt § 28 mom. 1 i ifrågavarande kungl, brev under
tjänstgöring enahanda underhåll och förmåner, som till beväringen hörande
värnpliktig erhåller vid tjänstgöring under tid utöver 180 dagar, d. v. s. 1
krona örn dagen. Jämlikt föreskrift i § 28 mom. 2 skall reservkadett, som
icke förut varit kustartillerikadett, äga att, efter det all reservkadettutbildning
blivit i behörig ordning avslutad, för den tid utbildningen varat erhålla
särskild ersättning för dag räknat med belopp motsvarande skillnaden
mellan 1/365 av den menig vid marinen tillkommande begynnelselönen och
det nyssnämnda till värnpliktig utgående penningbidraget. Till reservkadett
antagen värnpliktig skall dock åtnjuta dylik ersättning endast för den del
av utbildningstiden, som med inberäknande av hans föregående värnpliktstjänstgöring
överstiger den för studenter och likställda stadgade utbildningstiden.
Till reservkadett utgår dessutom ekiperingshjälp med 600
kronor.

I fråga örn reserviiitendentskadetter vid marinintendenturkåren givas bestämmelser
i Kungl. Majlis brev den 12 januari 1939, av vilka här må omnämnas
följande:

Till reservintendentskadett antages efter en fullgjord första tjänstgöring,
som numera omfattar 360 dagar, reservintendentsaspirant. Han tillägges
vid antagningen korprals tjänstegrad samt efter fullgjorda fordringar för
kommendering till sjökrigsskolans kadettskola flaggkorprals tjänstegrad. Jämväl
här gäller att den som vid antagningen är underofficer eller flaggkorpral
bibehåller sin tjänstegrad.

Reservintendentskadett åtnjuter under tjänstgöring enahanda underhåll
och förmåner, som till beväringen hörande värnpliktig erhåller under tjänstgöring,
samt erhåller vid antagningen ekiperingshjälp med 600 kronor.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 297-

Jämlikt 22 § 2 mom. i förevarande kungl, brev erhåller reservintendentskadett,
som avlagt reservofficersexamen, särskild ersättning enligt enahanda
grunder, vilka enligt vad nyss omförmäldes gälla för till reservkadett vid
kustartilleriet antagen värnpliktig.

Det bör vidare framhållas, att i samtliga de kungl, brev, som reglera
antagningen och utbildningen av kadetter och reservkadetter vid flottan,
kustartilleriet och marinintendenturkåren, finnas bestämmelser dels därom
att underbefäl eller underofficer, som antagits till kadett (reservkadett),
skall beviljas tjänstledighet från innehavande beställning för utbildning till
officer. Under sådan tjänstledighet skall underbefäl (underofficer) avstå från
de med innehavande beställning förenade avlöningsförmånerna, så framt ej
Kungl. Majit för särskilt fall beträffande beställningshavare med försörjningsplikt
efter ansökan annorlunda förordnar. Å andra sidan äger sådan
kadett (reservkadett) uppbära de förmåner kontant och in natura eller däremot
svarande ersättning, som enligt av vad det föregående framgår tillkomma
annan kadett (reservkadett).

Marinförvaltningen har nu i sitt omförmälda utlåtande — under hänvisning
till den av ämbetsverket hävdade åsikten, att den som vunne befordran
före den dag, då förhöjning av penningbidraget till de värnpliktiga i allmänhet
trädde i kraft, skulle redan från den förstnämnda tidpunkten erhålla
förhöjt penningbidrag — anfört, att, såvitt auginge reservkadetterna vid
kustartilleriet och reservintendentskadetterna, omförmälda kungl, brev borde
ändras därhän att dels föreskrift meddelades, att reservkadett respektive
reservintendentskadett skulle under tjänstgöring åtnjuta enahanda underhåll
och förmåner sora de värnpliktiga, vilka uttagas till fortsatt befälsutbildning,
erhålla vid tjänstgöring, dels ock föreskrifterna om särskild ersättning
efter avslutad utbildning skulle upphöra att gälla.

Jämväl för flygvapnets reservofficersaspiranter finnes föreskrift om särskilt
avlöningstillägg, nämligen i ett Kungl. Maj:ts brev den 16 februari
1940, som innefattar ändring av vissa paragrafer i Kungl. Maj:ts brev den
21 januari 1938 angående bestämmelser om antagning och utbildning av
officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspiranter vid flygvapnet och som
föreskriver, att reservofficersaspirant skall, efter det all aspirantutbildning
blivit i behörig ordning avslutad, äga att för tid, varmed aspiranttjänstgöringen
överstigit den för studenter och likställda värnpliktiga stadgade utbildningstiden,
erhålla avlöningstillägg motsvarande skillnaden mellan menig
volontärs kontanta lön oell reservofficersaspiranter eljest författningsenligt
tillkommande avlöning. Avlöningstillägget beräknas för närvarande till 90
öre om dagen.

Reservbefälselever i allmänhet.

I fråga om avlöningsförmånerna till de olika kategorierna reservbefälselever
vilja utredningsmännen ansluta sig till 1941 års försvarsutrednings
uttalande, att så stor likformighet som möjligt bör eftersträvas icke endast
mellan en försvarsgrens olika reservkategorier utan jämväl mellan försvars -

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

37

grenarnas reservpersonal inbördes. I konsekvens härmed bör också, därest
man anpassar reservbefälselevernas löneförmåner efter de värnpliktiga befälselevernas,
eftersträvas att övriga förmåner för de värnpliktiga befälseleverna
komma reservbefälseleverna till del. Det får emellertid ej förbises att för
vissa kategorier reservbefälselever kommer likställandet i ekonomiskt avseende
med de värnpliktiga befälseleverna att innebära en icke obetydlig försämring,
som kan komma att menligt inverka på rekryteringen. Särskilt
kännbar blir såsom av den föregående redogörelsen torde framgå löneminskningen
för flottans reservkadetter. Såsom arméförvaltningens civila departement
antytt lärer dock först efter någon tids erfarenhet i fråga örn utfallet
av reservbefälsrekryteringen vid tillämpning av den nya värnpliktslagen
kunna avgöras örn svårigheter uppstå att erhålla tillräckligt antal reservbefäl
av den ena eller andra kategorien. Skulle så visa sig bliva fallet
lärer frågan örn särskilda förmåner åt reservbefälselever få upptagas till allsidig
prövning.

Strävan efter likformighet får å andra sidan ej drivas för långt. Sålunda
lärer befordringsgången för reservbefälseleverna liksom hittills böra fastställas
försvarsgrens- eller truppslagsvis och intet avseende alltså fästas vid att det
därigenom och till följd av tillämpningen av regeln om avlöning efter grad
kan inträffa, att vid en försvarsgren reservbefälseleverna nå högre penningbidrag
tidigare än vid en annan.

Utredningsmännen föreslå alltså, att för reservbefälseleverna vid samtliga
försvarsgrenar skall tillämpas samma löneskala som i det föregående
föreslagits för de värnpliktiga befälseleverna samt att nu utgående särskilda
avlöningstillägg slopas.

Vidare föreslå utredningsmännen såsom allmän regel, att till reservbefälselev
skall efter utbildningens avslutande utgå premie enligt samma grunder
som enligt utredningsmännens förslag skola gälla för de värnpliktiga befälseleverna.
Således bör till reservofficerselev utgå 1,300 kronor, oberoende
av om utbildningstiden något över- eller understiger den för motsvarande
kategori värnpliktiga befälselever gällande.

Sjökaptener och likställda.

Ett undantag måste härvidlag dock göras för sjökaptener och likställda.
Vare sig dessa efter ansökan utbildas till officerare i reserven eller, i enlighet
med försvarsutredningens förslag, uttagas för utbildning till värnpliktiga
officerare eller underofficerare erhålla de officers, respektive underofficers
grad efter 450 dagars tjänstetid. Det kan vid sådant förhållande knappast
anses skäligt att de redan vid utgången av nämnda tid erhålla premie.
Däremot synes på de av marin förvaltningen anförda skälen anledning föreligga
att tillerkänna ifrågavarande befälskategorier premie vid avslutande
av de dem åliggande repetitionsövningarna. Premiens belopp torde lämpligen
kunna fastställas till 300 kronor, som till officerare i reserven utbetalas vid
avslutandet av den första officerstjänstgöringen (efter första fänriksårets slut)
och till övriga med hälften efter fullgörandet av den första och återstoden
efter fullgörandet av den andra repetitionsövningen.

38

Kungl. Majlis proposition nr 297.

I fråga om övergången till de nya bestämmelserna för penningbidragets
beräknande vilja utredningsmännen erinra om att ett genomförande av deras
förslag kommer att för vissa kategorier, vilkas tjänstgöring äger ruin efter
egen ansökan, medföra minskning i nu utgående förmåner. Särskilt gäller
detta flottans reservkadetter. För dem, som äro i tjänst då de nya bestämmelserna
träda i kraft, bör därvid stadgas undantag så att de icke bliva berövade
förmåner, med vilka de torde Aava räknat då de påbörjade sin ifrågavarande
tjänstgöring.

I det till Kungl. Majis proposition nr 210 fogade statsrådsprotokollet
bar föredragande departementschefen yttrat, att ekiperingsbidrag till reservkadetter
syntes i enlighet med 1941 års försvarsutrednings förslag icke vidare
böra utgå. Utredningsmännen vilja i anledning härav framhålla, att jämväl
beträffande denna förmån torde böra iakttagas motsvarande som nyss anfördes
i fråga om penningbidraget, nämligen att sådan övergångsbestämmelse
tillskapas, att den som till äventyrs planlagt sin ekipering med beräkning
att utfå ekiperingsbidraget icke utan vidare kompensation går detsamma
förlustig.

Vissa spörsmål rörande aktiva officerselever.

I sitt i det föregående framlagda förslag hava utredningsmännen uttalat,
att premie örn 1,300 kronor borde utbetalas vid officersaspirantskolans slut
till godkänd officerselev med undantag av aktiv officersaspirant. Ehuruväl
det åt utredningsmännen meddelade uppdraget i och för sig icke giver
anledning för utredningsmännen att befatta sig med frågan örn de aktiva
officerselevernas förmåner, kunna utredningsmännen icke underlåta att framhålla,
att samma skäl för underlättande av återgången till civilt arbete, som
föreligga beträffande värnpliktiga befälselever, synes föreligga jämväl i fråga
om aktiva officerselever, som på grund av sjukdom — vid flygvapnet på grund
av sjukdom eller olämplighet för flygtjänst — nödgas avbryta krigs-(sjökrigs-,
flygkadett-jskolekursen.

Häremot invändes måhända, att det är en väsentlig skillnad mellan den
som tvångsvis av staten tages i anspråk för militär verksamhet och den
som av fritt val ämnar ägna sig åt militäryrket. En sådan invändning är
givetvis principiellt riktig. Utredningsmännen hålla dock före, att med det nya
systemet för officersutbildningen, som ju vid armén ända till och med officersaspirantskolan
förflyter gemensamt och som medför att frågan örn kommendering
till krigsskola icke blir avgjord förrän vid tiden för avslutandet av
sådan skola, det icke kan anses oberättigat att se saken jämväl ur annan
synpunkt än den rent principiella.

Örn man nämligen såsom utredningsmännen föreslagit anser, att i officersaspirantskolan
underkänd elev skall vara berättigad utfå det premiebelopp,
som han intjänat genom att bliva godkänd i plutonchefsskolan, samt att
möjlighet bör finnas för den, som på grund av sjukdom icke kan godkännas
i vederbörande skola, att efter särskild prövning komma i åtnjutande av
kompensation, synas billighetsskäl tala för att motsvarande förmån bör till -

39

Kungl. Maurts proposition nr 297.

komma den som utan egen förskyllan hindras att fullfölja påbörjad statofficerskurs.
Även beträffande den som till följd av annan militär olämplighet
än lättja, dåligt uppförande eller dylikt tinnes icke kunna godkännas
som officer på stat och vilkens befälsutbildning alltså kommer staten till
godo i den form, att han blir värnpliktig officer eller reservofficer, torde
liknande skäl kunna andragas.

Det synes emellertid utredningsmännen olämpligt att uttryckligen föreskriva
en rätt för vederbörande att i nu avhandlade fall utfå belopp, motsvarande
värnpliktig officerselev eller reservofficersaspirant (reservkadett)
tillkommande premie. Utredningsmännen föreslå därför, att frågan huruvida
av nyss anförda grunder underkänd krigs-(sjökrigs-, flygkadett-)skoleelev skall
kunna tillgodonjuta ekonomiskt bidrag för underlättande av övergången till
civil verksamhet i varje särskilt fall förbehålles Kungl. Maj:ts prövning.

Vad beträffar frågan örn de aktiva officerselevernas förmaner i övrigt vilja
utredningsmännen erinra örn att de tillhöra kategorien värnpliktig personal
ända till dess de bliva fast anställda vid krigsmakten (Inskrivningsförordn.
169 §). Följaktligen böra de aktiva officerseleverna komma i åtnjutande av
motsvarande penningbidrag såväl som fri beklädnad, inkvartering etc. som
de värnpliktiga, vilka uttagas för utbildning till befäl. Så skall ju enligt
utredningsmännens förslag fallet vara med reservbefälseleverna och och da
för närvarande, frånsett flottans reservkadetter, aktiva befälselever och reservbefälselever
hava samma förmåner synes någon annan princip knappast vara
möjlig framdeles.

Frågan om kompensation åt egna företagare.

Utredningsmännen hava tidigare framhållit sambandet mellan kompensationen
i form av premier och den kompensation som kan tänkas given i
annan ordning samt antytt, att det kan bliva nödigt att för sådana värnpliktiga,
som icke kunna kompenseras annorledes, räkna med en något högre
ekonomisk kompensation. De värnpliktige som utredningsmännen därvid
främst åsyftade voro sådana, som äro egna företagare, t. ex. jordbrukare och
affärsmän.

Det kommer givetvis att bero på den vidare utredningen örn och i vad mån
det låter sig göra att giva kompensation i annan form än ekonomisk sådan
åt ifrågavarande värnpliktiga. Därest utredningen i denna del skulle lämna
negativt resultat, uppkommer frågan om ytterligare ekonomisk kompensation.
Utredningsmännen vilja emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att
i förevarande fall det viktigaste torde vara, icke att underlätta återgången
till vederbörandes civila arbete utan att kompensera dem, vilka redan vid
tiden för befälsutbildningen driva egen näring, för det avbräck i näringen,
som genom den förlängda tjänstgöringen åsamkats dem i jämförelse med
deras till befäl icke uttagna yrkesbröder. Uppkommer då av nyss anfört
skäl fråga örn ytterligare ekonomisk kompensation till sadan värnpliktig,
synes det följdriktigast att icke giva densamma i form av förhöjda premier
utan att i stället, såsom utredningsmännen antytt i fråga örn specialisterna,

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

utbygga familjebidragsförordningens bestämmelser örn näringsbidrag så att
de kunna tillämpas jämväl å nu ifrågavarande grupper värnpliktiga befälselever.

De vapenfria värnpliktiga.

De av utredningsmännen nu framlagda förslagen Lava åsyftat vapenföra
och icke vapenföra värnpliktiga. De s. k. vapenfria värnpliktiga hava
icke berörts av vare sig lönenämnden eller remissmyndigheterna. Utredningsmännen
anse sig sakna anledning närmare behandla de vapenfrias
löneförhållanden i annan mån än att utredningsmännen vilja framhålla, att
de omständigheter som föranleda till att de vapenfria åläggas längre tjänst
göring än andra värnpliktiga äro av den speciella natur, att varje analogisk
tillämpning av de av utredningsmännen föreslagna bestämmelserna, såväl i
fråga örn penningbidrag som premier, lärer vara utesluten.

Kostnadsberäkningar.

I riksstaten för innevarande budgetår äro anslagsposterna till de värnpliktigas
avlöning upptagna till följande belopp, nämligen för armén 16,000,000
kronor, för marinen 2,000,000 kronor samt för flygvapnet 1,500,000 kronor.

Ett genomförande av utredningsmännens förslag medför för budgetåret
1942/43 en icke oväsentlig ökning av dessa kostnader.

Sålunda beräkna utredningsmännen för arméns vidkommande penningbidragen
till meniga värnpliktiga och värnpliktigt befäl till i avrundat tal

16.245.000 kronor. För premier beräknas åtgå 1,155,000 kronor fördelade
på 1,400 premier ä 500 kronor och 350 premier å 1,300 kronor. Det torde
böra anmärkas, att de större premierna hänföra sig till officersaspirantskolans
vinterkurs, vadan man för ett kommande budgetår har att räkna
jämväl med premierna till eleverna i of floer saspirantskolans sommarkurs.
Ett ytterligare anslagsbelopp av (350 X 1,300=) 455,000 kronor blir då erforderligt.
Anslagsbehovet till avlöning åt arméns värnpliktiga kan för
budgetåret 1942/43 sålunda beräknas till (16,245,000 + 1,155,000 =) 17,400,000
kronor.

I fråga örn marinen beräkna utredningsmännen penningbidragen till

2.470.000 kronor, varav 1,450,000 kronor belöpa på flottan och 1,020,000
kronor på kustartilleriet. För premier beräknas åtgå 87,100 kronor, motsvarande
67 premier ä 1,300 kronor för elever, som under budgetåret avsluta
utbildningen till officerare i kustartilleriets och marinintendenturkårens reserver.
På sätt framgår av årets statsverksproposition, fjärde huvudtiteln
punkt 67, bestridas kostnaderna för inkvarteringsbidrag till kadetter vid
marinen från anslaget till de värnpliktigas avlöning. Marinförvaltningen kar
för nästa budgetår räknat med ett medelsbehov härför av 150,000 kronor.
Sammanlagda anslagsbehovet till avlöningar blir alltså för marinens vidkommande
2,707,100 kronor.

Yad slutligen beträffar flygvapnet kunna penningbidragen beräknas
komma att draga en kostnad av 1,979,000 kronor. Premier beräknas utgå
till 60 värnpliktiga underofficerare med 500 kronor till var eller sammanlagt

41

Kungl. Majlis proposition nr 297.

med 30,000 kronor, 50 flygförare samt 20 bombfällare och navigatörer med
1,300 kronor till var eller tillhopa 91,000 kronor ävensom 40 flygskyttar med
500 kronor till var eller tillsammans 20,000 kronor. Sammanlagt erfordras
således till premier (30,000 + 91,000 + 20,000 =) 141,000 kronor, vadan anslagsbehovet
för flygvapnets del blir (1,979,000 + 141,000=) 2,120,000 kronor.
Stockholm den 30 april 1942.

G. A. BOUVENG. E. THOMASSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

1 sami

Nr 297.

918 42 4