Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

1

Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till elektriska lokomotiv; given Stockholms slott den
30 januari 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

Såsom framgår av årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 4,
punkt 28) har Kungl. Maj:t föreslagit, att för statens järnvägars räkning 15
elektrolok skulle anskaffas utöver de 20 elektrolok, vilkas anskaffning godkändes
av 1941 års riksdag men vilka på grund av mellankommande hinder
delvis ännu icke kunnat beställas. För att bestrida de på nästa budgetår belöpande
kostnaderna för dessa lok har Kungl. Maj:t därjämte föreslagit riksdagen
att anvisa ett reservationsanslag av 6,000,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. fl sami. Nr 28.

240 42

2

Kungl. Majds proposition nr 28.

I skrivelse den 22 januari 1942 har järnvägsstyrelsen hemställt, att utöver
det av Kungl. Majit hos innevarande års riksdag äskade anslaget till elektrolok
2,500,000 kronor måtte anvisas för budgetåret 1942/43 till anskaffning av
ytterligare sex elektrolok.

Styrelsen erinrar till en början örn att styrelsen i sin skrivelse den 24
oktober 1941 angående anslag för nästa budgetår framhållit, att bristen på
lok i själva verket vore så stor, att en än större ökning av lokparken än den
av styrelsen föreslagna kunde vara motiverad. Risken för att lokparken efter
återinträdandet av mera normala förhållanden skulle framstå såsom för stor
gjorde det å andra sidan nödvändigt att iakttaga ali möjlig återhållsamhet, varför
styrelsen ansett sig böra begränsa sin hemställan till att omfatta endast 15
lok. Härigenom komme emellertid, så länge statens järnvägar hade att fullgöra
dem nu pålagda transportuppgifter, alltjämt endast det mest oundgängliga
behovet att bli täckt.

Styrelsen meddelar härefter, att från vederbörande distriktsbefäl vid olika
tillfällen uppgifter inhämtades angående det förutsebara behovet av dragkraft.
Vid tidpunkten för styrelsens framställning den 24 oktober 1941 hade behov
av ytterligare 67 elektrolok anmälts. För att kunna bedöma lokbehovet under
kommande tidtabellsperiod hade styrelsen sedermera infordrat nya liknande
uppgifter. Enligt dessa skulle behov föreligga av ett 90-tal elektrolok utöver
de vid årsskiftet 1941/42 tillgängliga. Bristen på lok tedde sig sålunda för närvarande
än större än för några månader sedan. Då under året inalles 56 tidigare
beställda elektrolok för tåg- och växlingstjänst — varav omkring hälften
motsvarade normalt behov för den för elektrisk drift snart färdigställda banan
Långsele—Boden — väntades successivt bliva levererade, och då en del av
lokleveranserna komme att fullgöras först under senare delen av året, torde
lokhållningen sålunda komma att vålla statens järnvägar synnerligen stora
svårigheter, örn nuvarande transportsituation bleve bestående ännu något år
framåt.

Den av styrelsen nu begärda utökningen av anskaffningsprogrammet i vad
avser elektrolok är emellertid, enligt vad styrelsen meddelar, i första hand
behövlig för att tillgodose hos styrelsen av vederbörande militära myndighet
anmälda behov örn ytterligare förstärkning av den elektriska dragkraften. Då
någon redogörelse rörande de från militärt håll framförda, av järnvägsstyrelsen
i dess skrivelse återgivna synpunkterna på nu förevarande spörsmål icke
lämpligen torde böra lämnas till statsrådsprotokollet, torde riksdagens vederbörande
utskott därom böra erhålla nödiga upplysningar genom järnvägsstyrelsens
skrivelse, som kommer att tillhandahållas utskottet.

Efter att hava redogjort för de militära skälen för den nu ifrågasatta lokanskaffningen
framhåller järnvägsstyrelsen, att en ytterligare anskaffning
givetvis kunde liksom de föregående och i än högre grad än dessa ingiva vissa
betänkligheter med hänsyn till behovet under mera normala förhållanden. Så
länge den nuvarande transportsituationen vore för handen, funnes emellertid
god användning även för ifrågavarande 6 elektrolok, i den mån de ej behövde
tagas i anspråk för det militära ändamål, som närmast föranlett framställ -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

ningen. Och viel en eventuell framtida nedgång i trafiken torde loken kunna
disponeras i samband med de nya banelektrifieringar, som väl vore att motse,
när nuvarande råvarubrist och prisförhållanden icke längre lade hinder i vägen
för ett fullföljande av denna ej blott för statens järnvägar utan även för landet
i dess helhet synnerligen betydelsefulla omställningsåtgärd. Att beakta, i detta
sammanhang vore också, att de först anskaffade elektroloken nu nått en sådan
ålder, att de inom en ej alltför avlägsen framtid torde behöva ersättas, varvid
en anpassning nedåt likaledes kunde äga rum. En nu företagen lokanskaffning
torde sålunda endast innebära, att en förr eller senare i varje fall erforderlig
dylik åtgärd företoges tidigare för att tillgodose ett förhandenvarande angeläget
behov.

Det är givet, att en ytterligare utökning av statens järnvägars lokpark måste Departementaingiva
allvarliga betänkligheter med hänsyn till ej blott de stora kapitalinvesteringar,
varom är fråga, utan även den påtagliga risk för en överdimensionering
av dragkraften, som — sett på längre sikt — föreligger, därest lokparken anpassas
till de nu aktuella trafikkraven. De skäl, framför allt av militär natur,
som föranlett järnvägsstyrelsen att nu begära en ytterligare ökning av den
elektriska dragkraften utöver vad som förutsatts i årets statsverksproposition,
äro emellertid av den art, att jag anser mig böra tillstyrka bifall till styrelsens
framställning. I anslutning till vad järnvägsstyrelsen anfört vill jag
i detta sammanhang särskilt betona vikten av att framdeles, då trafiken å
statens järnvägar nedgått till mera normal omfattning, anskaffning av elektrolok
i ersättningssyfte sker med allra största försiktighet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t, med
ändring av det i 1942 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 4,
punkt 28) framlagda förslaget örn anslag till elektriska lokomotiv, måtte föreslå
riksdagen

att till Elektriska lokomotiv för budgetåret 1942/43 å kapitalbudgeten
under rubriken Statens affärsverksfonder, Statens järnvägar,
anvisa ett reservationsanslag av ......... kronor 8,500,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.