Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

1

Nr 274.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lönereglering
för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m.; given
Stockholms slott den 8 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8
maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Under punkterna 168 och 231 i 1942 års åttonde huvudtitel har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1942/43

dels till Folkhögskolor: Understöd ett förslagsanslag av 1 600 000 kronor;
dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
in. fl. anstalter ett förslagsanslag av 1 300 000 kronor.

Bihang tili riksdagens protokoll 1042. 1 sami. Nr 274.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

I. Inledning.

Frågan om en lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolorna, vilken
länge stått på dagordningen, aktualiserades genom den lönereglering
för lärare vid statsläroverken, som genomfördes vid 1937 års riksdag. Sålunda
anbefallde Kungl. Majit den 17 december 1937 skolöverstyrelsen att
verkställa utredning och inkomma med på utredningen grundat förslag till
de ändringar med avseende på lärarnas vid folkhögskolorna löneförhållanden,
som kunde anses påkallade i anledning av 1937 års beslut örn lönereglering
för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

Med skrivelse den 21 september 1938 överlämnade skolöverstyrelsen utredning
och förslag i ämnet. Förslaget befanns emellertid tarva ytterligare
beredning och föranledde icke någon framställning till riksdagen.

I samband med anslagsäskandena för budgetåret 1940/41 hemställde skolöverstyrelsen,
att i avbidan på en slutlig lönereglering för lärarpersonalen
vid folkhögskolorna provisoriska anordningar måtte vidtagas för åstadkommande
av en förbättrad löneställning för extra ordinarie och vikarierande
ämneslärare genom beredande åt dem av ett ålderstillägg å 500 kronor
efter 5 års full tjänstgöring. Till stöd härför framhölls, att lärarrekryteringen
vid folkhögskolorna hotades av allvarliga svårigheter, sedan de flesta
statliga och kommunalanställda lärarna numera kommit i åtnjutande av
lönereglering, vilka svårigheter av naturliga skäl komme att förstoras, ju
längre en definitiv lönereglering för folkhögskolornas lärare läte vänta på
sig. Vid min anmälan i 1940 års åttonde huvudtitel av detta förslag förklarade
jag, att, då jag med hänsyn till det statsfinansiella läget icke ifrågasatte bifall
till överstyrelsens förslag, vore det i fullt medvetande av att en lösning av
frågan icke kunde för någon längre tid uppskjutas.

Vid 1941 års riksdag väcktes motioner (1:90 och II: 120) om höjning av
den provisoriska avlöningsförbättringen för extra ordinarie och vikarierande
ämneslärare vid folkhögskolorna. Riksdagen, som icke biföll motionerna,
gjorde emellertid följande uttalande:

Riksdagen delade den av departementschefen förra året uttalade uppfattningen,
att en lönereglering på ifrågavarande område inom närmaste tiden
måste komma till stånd. Folkhögskolans lärare befunne sig i ett i förhållande
till andra lärargrupper missgynnat löneläge och delta förhållande kunde
givetvis komma att oförmånligt påverka dessa läroanstalters fortsatta verksamhet.
Riksdagen holle för sannolikt, att trots det rådande statsfinansiella
läget och den skärpning av detsamma, varmed man troligen måste räkna,
en skälig lönereglering borde kunna åvägabringas för folkhögskolornas del
i samband med vidtagande av besparingar beträffande andra ändamål. Riksdagen
utginge ifrån att Kungl. Majit till närmare omprövning upptoge denna
fråga.

Med anledning av vad 1941 års riksdag anfört och under erinran om ovannämnda,
den 21 september 1938 avgivna förslag angående lönereglering för

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

3

ifrågavarande lärare anbefallde Kungl. Maj:t den 16 maj 1941 skolöverstyrelsen
att, med beaktande av vad i yttrandena över 1938 års löneregleringsförslag
samt av riksdagen i ämnet anförts utarbeta och till Kungl. Majit inkomma
med nytt förslag i ämnet, lämpat efter de vid folkhögskolor rådande
arbetsförhållandena och så avvägt, att det kunde genomföras i nuvarande
statsfinansiella läge.

Med skrivelse den 20 januari 1942 har skolöverstyrelsen överlämnat förnyad
utredning med förslag till löne- och pensionsreglering för ifrågavarande
lärarpersonal. Häröver ha yttranden avgivits av statskontoret, allmänna
lönenämnden, statens pensionsanstalt, styrelsen för svenska landstingsförbundet
och styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening.

I det följande kommer jag att beröra föreliggande förslag såvitt angår den
ifrågasatta löneregleringen och därmed sammanhängande anslagsfrågor,
överstyrelsens förslag i vad avser pensionsreglering torde komma att i annat
sammanhang anmälas.

II. Förslag till lönereglering.

A. Folkhögskolornas organisation m. m.

Olika kurser vid folkhögskola. Enligt stadgan den 31 december
1919 (nr 866) för statsunderstödda folkhögskolor må folkhögskola,
allt efter förhållandena, kunna för varje arbetsår omfatta

antingen en huvudkurs örn minst 24 veckor för manliga, kvinnliga eller
både manliga och kvinnliga elever; är huvudkursen avsedd för manliga elever,
kan till densamma anslutas en kvinnlig kurs;

eller en huvudkurs örn minst 21 veckor och en fristående kvinnlig kurs
örn minst 13 eller, örn undervisning i hushållsgöromål ingår i densamma,
16 veckor.

Till såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs kan anslutas en andra
årskurs.

Eleverna inom viss kurs må, i den mån deras olika förkunskaper eller
antal göra det nödvändigt, vid undervisningen kunna uppdelas på parallellavdelningar.

Lä rarkrafter och deras anställning. Vid folkhögskola skall
linnas en vid densamma boende föreståndare, som leder och deltager i undervisningen,
samt dessutom minst en ämneslärare med fast anstålhung. Örn
vid skolan är inrättad andra årskurs i anslutning till huvudkursen och för
denna andra årskurs statsbidrag erhållits under fem år i följd, skall en
ämneslärare fast anställas för denna kurs; skolöverstyrelsen kan medgiva
undantag från sistnämnda föreskrift ävensom medgiva att flera ämneslärare

4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 274.

än de föreskrivna må fast anställas. —- Extra ordinarie ämneslärare1 ävensom
lärare i övningsämne anställas till det antal undervisningens behöriga
upprätthållande kräver.

Föreståndare och ämneslärare med fast anställning antagas antingen tills
vidare med minst fyra månaders uppsägningstid eller för visst antal år; de
skola av skolstyrelsen anmälas till delaktighet i statens pensionsanstalt. Extra
ordinarie ämneslärare ävensom lärare i övningsämnen anställas tills vidare
med minst fyra månaders uppsägningstid eller på viss tid, högst en lärokurs.
Vikarie, då sådan erfordras, förordnas för viss tid, högst en lärokurs. Lärare
i övningsämne, som har en tjänstgöringstid av minst 21 veckor årligen, kan
av skolstyrelsen efter skolöverstyrelsens medgivande tillerkännas fast anställning
med delaktighet i statens pensionsanstalt under förutsättning att
lärarens lön blivit reglerad till visst belopp för år, dock minst 1 000 kronor.

Lärare antagas av skolans styrelse. Besvär över tillsättning och entledigande
av föreståndare eller ämneslärare med fast anställning må föras hos
skolöverstyrelsen.

Behörighetsvillkor. För behörighet att antagas till föreståndare
eller fast anställd ämneslärare erfordras, förutom viss ålder m. m., att genom
studier vid universitet eller högskola eller på annat sätt hava förvärvat de
insikter, som prövas nödiga för tjänstens rätta skötande. Skolöverstyrelsen
har att pröva sökandes behörighet och lämplighet.

Undervisningsskyldighet. Enligt folkhögskolestadgan är lärare
vid folkhögskola pliktig att ställa sig till efterrättelse de i skolans reglemente
givna bestämmelserna angående undervisningsskyldighet eller annan tjänstgöring.
Enligt skolöverstyrelsens uppgift tillämpas en undervisningsskyldighet
av 24—28 veckotimmar.

B. Nuvarande avlöningsförhållanden samt tidigare lönereglerings förslag.

Gällande avlöningsbestämmelser.

Grundlön. Enligt nu gällande bestämmelser, kungörelsen den 31 december
1919 (nr 864) angående avlöning åt lärare vid folkhögskola samt
statsbidrag till sådan skola, utgår avlöning vid statsunderstödd folkhögskola
för år med minst följande belopp:

för manlig föreståndare . ~

a) vid folkhögskola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs
5 400 kronor;

b) vid folkhögskola med endast huvudkurs 4 600 kronor eller, då endast
vare sig manlig eller kvinnlig avdelning däri ingår, 4 000 kronor;

till vilka avlöningsbelopp kunna komma två ålderstillägg, vart och ett å
500 kronor, efter respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring;

1 Härmed avses alla slag av icke-ordinarie lärare i läroämnen, således även timlärare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

5

för kvinnlig föreståndare

a) vid folkhögskola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs
4 200 kronor;

b) vid folkhögskola med endast huvudkurs 3 800 kronor eller, då endast
vare sig manlig eller kvinnlig avdelning däri ingår, 3 400 kronor;

till vilka avlöningsbelopp kunna komma två ålderstillägg, vart och ett å
400 kronor, efter respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring;

för vikarierande föreståndare ett särskilt arvode av 500 kronor vid skola
med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs samt 400 kronor vid skola
med endast huvudkurs;

för manlig ämneslärare med fast anställning

a) vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs 3 700 kronor;

b) vid endast huvudkurs 3 000 kronor;

till vilka avlöningsbelopp kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å
500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring;

för kvinnlig ämneslärare med fast anställning

a) vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs 3 200 kronor;

b) vid endast huvudkurs 2 700 kronor;

till vilka avlöningsbelopp kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å
300 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring;

för extra ordinarie och vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring a)

vid huvudkurs 1 900 kronor;

b) vid fristående kvinnlig kurs 600 kronor;

för extra ordinarie och vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring a)

vid huvudkurs 1 700 kronor;

b) vid fristående kvinnlig kurs 550 kronor;

för manlig eller kvinnlig lärare i slöjd arvode efter 2 kronor 50 öre för
varje undervisningstimme;

för lärarinna i hushållsgöromål arvode efter 10 kronor för varje arbetsdag;

för lärare i gymnastik eller sång, vilken ej på grund av annan anställning
vid skolan har bestämd årslön, arvode efter 3 kronor 50 öre för varje undervisningstimme.

Naturaförmåner. Utöver den kontanta lönen skola vidare, jämlikt
§ 2 i kungörelsen, föreståndare och fast anställda ämneslärare åtnjuta fri
bostad jämte för densamma erforderligt bränsle. Sådan bostad skall i regel
innehålla:

a) för manlig föreståndare minst fem rum och kök jämte källare och
(övriga nödiga utrymmen,

b) för kvinnlig föreståndare minst fyra rum och kök jämte källare och
övriga nödiga utrymmen,

c) för manlig lärare, som har eget hushåll, minst fyra rum och kök jämte
källare och övriga nödiga utrymmen,

d) för kvinnlig lärare, som har eget hushåll, minst tre rum och kök jämte
källare och övriga nödiga utrymmen samt

e) för lärare, som icke har eget hushåll, minst två rum.

6

Kungl. Majis proposition nr 274.

Där bostadsförmån in natura icke tillhandahållas därtill berättigad befattningshavare,
skall hail erhålla kontant ersättning därför med så stort belopp,
som efter ortens pris betingas för bostad av sådan beskaffenhet, som för
olika befattningshavare stadgas, jämte för sådan bostad erforderligt bränsle;
dock att denna ersättning icke må understiga för manlig föreståndare 800
kronor, för kvinnlig föreståndare 600 kronor, för manlig lärare 500 kronor
och för kvinnlig lärare 300 kronor.

Dyrtidstillägg. De angivna beloppen utgöra, såsom ovan antytts,
den minimiavlöning, vartill befattningshavarna äro berättigade. Å denna
avlöning utgår enligt kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 306) med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid folkhögskolor dyrtidstillägg enligt de
för statens befattningshavare vid s. k. oreglerade verk gällande grunderna
(f. n. maximerat till 44 %) å ett tilläggsunderlag motsvarande hälften av den
i avlöningsförfattningen bestämda kontanta minimilönen. Vid flertalet skolor
har vederbörande huvudman utfyllt detta dyrtidstillägg med dyrtidstillägg
å återstående del av lönen efter samma eller likartade grunder, varför folkhögskolornas
lärare i stort sett kunna sägas uppbära dyrtidstillägg i likhet
med statens befattningshavare vid oreglerade verk.

Kristillägg. Enligt kungörelsen den 17 januari 1941 (nr 29) utgår
vidare kristillägg till lärarna vid folkhögskolorna. Kristillägget beräknas i
förhållande till ett tilläggsunderlag, utgörande summan av det i månadsavlöningen
ingående belopp, varå dyrtidstillägg utgår, och det procentuella dyrtidstillägg,
som å avlöningen erhålles, då det för beräkning av sådant tillägg
fastställda talet för den efter ingången av augusti 1914 inträdda levnadskostnadsökningen
utgör 56 (d. v. s. 28 %). Vederbörande huvudmän utfylla i stor
utsträckning även kristillägget med egna medel.

Provisorisk avlöningsförbättring. I avvaktan på en definitiv
lönereglering har riksdagen sedan 1929 beviljat provisorisk avlöningsförbättring
åt lärarna vid folkhögskolor. Denna utgår enligt kungörelsen den
5 juli 1929 (nr 244) med följande belopp för budgetår — beloppen för kvinnlig
befattningshavare inom parentes:

till föreståndare

vid skola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs 600 (500)
kronor;

vid skola med endast huvudkurs men med såväl manlig som kvinnlig avdelning
500 (440) kronor;

vid skola med endast huvudkurs med en avdelning 420 (385) kronor;

till ämneslårare med fast anställning

vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs 500 (450) kronor; vid
endast huvudkurs 385 (365) kronor;

till extra ordinarie eller vikarierande lärare

vid huvudkurs 285 (255) kronor;

vid fristående kvinnlig kurs 90 (82: 50) kronor.

Dyrtids- och kristillägg utgå icke å dessa belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

7

I följande tabell (tabell I) lämnas en sammanställning av nu utgående minimiavlöningar
till föreståndare och ämneslärare vid olika slag av folkhögskolor.

Tabell I.

L ä r a r. e

Lön

Ålderstillägg

Provisorisk

avlönings-

l:a

2:a

3:e

förbättring

i Lärare med fast anställning.

I. vid folkhögskola med såväl huvudkurs som
fristående kvinnlig kurs.

Föreståndare:

manlig ............................

5 400

500

500

600

kvinnlig ..........................

4 200

400

400

—

500

Ämneslärare:

a. vid båda kurserna:

manlig..........................

3 700

500

500

500

500

kvinnlig ........................

3 200

300

300

300

450

b. vid endast huvudkurs:

manlig..........................

3 000

500

500

500

385

kvinnlig ........................

2 700

300

300

300

365

| 11. vid folkhögskola med endast huvudkurs men
med såväl manlig som kvinnlig avdelning.

Föreståndare:

manlig ............................

4 600

500

500

500

kvinnlig............................

3 800

400

400

—

440

Ämneslärare:

manlig ............................

3 000

500

500

500

385

kvinnlig ..........................

2 700

300

300

300

365

j lil. vid folkhögskola med endast huvudkurs och
med en avdelning.

Föreståndare:

manlig ............................

4 000

500

500

420

kvinnlig ..........................

3 400

400

400

—

385

ämneslärare:

manlig ............................

3 000

500

500

500

385

kvinnlig ..........................

2 700

300

300

300

365

Fxtrn ordinarie eller vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring.

vid huvudkurs:

manlig ............................

1 900

285

kvinnlig ..........................

1 700

—

--

—

255

vid fristående kvinnlig kurs:

manlig ............................

600

_..

__

90

kvinnlig ..........................

550

—

—

—

82: 50

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Tidigare löneregleringsförslag.

Skolöverstyrelsen avgav den 12 november 1926 förslag till lönereglering
för folkhögskolornas lärarpersonal i principiell anslutning till det för civilförvaltningen
gällande systemet.

1928 års lönekommitté förordade, ehuru endast med tvekan, en inplacering
av folkhögskolornas lärare i anslutning till det statliga lönesystemet. Härom
anförde kommittén:

Folkhögskolorna vore med avseende på sin verksamhet och dess mål långt
ifrån av sådan enhetlig karaktär som de flesta andra skolformer. I organisatoriskt
och pedagogiskt avseende ägde de och borde äga en frihet, som möjligen
utgjorde hinder för ett tillämpande på lärarna av avlöningsbestäinmelser,
som helt naturligt måste taga sikte på likheter och överensstämmelser i
fråga om anställning, arbete och kompetens. Där i dessa hänseenden olikheterna
vore väsentliga och talrika, kunde sammanförandet i ett avlöningsreglemente
med andra läroanstalters befattningshavare erbjuda svårigheter,
icke enbart av löneteknisk art utan även sådana, som kunde äventyra den
erforderliga friheten i olika avseenden att ordna med organisation, undervisning
och även avlöningsförhållanden allt efter skiftande lokala behov. I fråga
örn organisation vore att märka, hurusom vid folkhögskolorna kurser och
lästid kunde vara av olika art och längd. Undervisningens mål vore icke av
den art, att examensfordringar stadgats. Därmed sammanhängde den omständigheten,
att för lärare inga bestämda kompetensnormer befunnits erforderliga.
Antydd svårighet ökades därigenom, att avlöningen bestriddes
från olika håll. Även om såsom dittills staten förutsattes skola lämna endast
bidrag till lärarlönerna, syntes det kravet få betraktas såsom oeftergivligt,
sedan lönerna bestämts skola utgå enligt på andra lärare anpassat system,
att summan av löneförmåner icke finge överstiga de belopp, som inplaceringen
i lönesystemets lönegrader utvisade. Den frihet, som dittills t. ex.
landsting ägt att efter behag giva utfyllnad i lön, måste med inordnandet i
det nya lönesystemet upphöra. Då kommittén trots sin tvekan föresloge inplacering
i lönesystemet, vore det med hänsyn till önskvärdheten av att
även beträffande ifrågavarande skolforms lärare ett lönesystem tillämpades,
som överensstämde med det för andra lärargrupper gällande.

Skolöverstyrelsens förslag av år 1938 innebar ett inordnande av folkhögskolans
lärare i det statliga lönesystemet. Förslaget anslöt sig till de riktlinjer,
som följts vid de senast beslutade löneregleringarna för folkskollärare
och för lärare vid högre kommunala skolor. Såsom villkor för statsbidrag till
folkhögskola skulle följaktligen gälla, att lärarna vid skolan avlönades enligt
ett avlöningsreglemente, som uppbyggts på det för statliga tjänstemanna- och
lärarkåren utarbetade lönesystemet. Bidraget skulle i huvudsak utgå med
belopp, motsvarande de löneförmåner, som jämlikt bestämmelserna i nämnda
reglemente skulle tillkomma lärare, med avdrag av ett belopp, motsvarande
ersättning för tjänstebostad. I lönetekniskt hänseende innebar förslaget
bl. a. övergång från nettolön till bruttolönesystem samt införande av
dyrortsgrupperade löner.

Sammanfattningsvis må ur skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag följande
återgivas.

Kungl. Majlis proposition nr 274.

9

Lästidens längd.

Den största svårigheten, när det gällde att inordna lärarpersonalen vid
folkhögskolorna i det statliga lönesystemet, läge däri, att olika kurser hade
så olika längd. Uppenbart vore, att vid lönesättningen den årliga lästidens
längd borde på ett eller annat sätt komma i betraktande, överstyrelsen hade
efter en undersökning av förhållandena kommit till den övertygelsen, att en
standardisering av lästiderna genom lämpliga anordningar kunde utan olägenhet
för skolorna genomföras. I anslutning härtill hade överstyrelsen funnit
sig böra föreslå, att läsåret vid folkhögskolorna bestämdes till högst 38
veckor och lägst 26 veckor med rätt för varje skola att genom i vederbörlig
ordning fastställt reglemente få lästiden fixerad till 26, 30, 34 och 38 veckor.
För skolor, som hade både huvudkurs och fristående kvinnlig kurs, skulle
den förra omfatta antingen 22 eller 26 veckor och den senare antingen 12
eller 16 veckor. Där förutsättningar för anordnande av fristående kvinnlig
kurs icke förelåge och där sålunda endast en huvudkurs förekomme, kunde
denna pågå 26, 30, 34 eller 38 veckor, örn huvudkurserna icke varade hela
läsåret, skulle detta kunna fyllas ut med en kortare fristående kurs om 4
eller 8 veckor.

Unde ruis ning ssky Idig het.

Överstyrelsen hade för sin del funnit den undervisningsskyldighet, som
tillämpades, nämligen 24—28 veckotimmar, vara väl avvägd.

Ämneslärarnas kompetens.

Flertalet fast anställda ämneslärare hade avlagt akademisk examen, överstyrelsen
hade kommit till den uppfattningen, att även flertalet övriga lärare,
som icke avlagt akademisk examen, ägde god reel kompetens. Under senare
år hade också kraven för behörighet till dessa befattningar av överstyrelsen i
någon mån skärpts, så att sökande, som ej avlagt akademisk examen i ämnen
tillhörande folkhögskolans ämneskrets, lämnats behörighet endast då särskilt
starka skäl talade därför.

Inplacering i lönegrader.

Föreståndarna, vilka enligt förslaget skulle benämnas rektorer, skulle vid
skola med en lästid av 38 veckor placeras i 28 lönegraden; rektorerna vid
skolor med kortare arbetstid föresloges inplacerade en lönegrad lägre för
varje period örn fyra veckor, varmed lästiden understege 38 veckor.

I analogi härmed föresloges för ämneslärare med fast anställning vid kurs
om 38 veckor placering i 23 lönegraden, för lärare vid kurs om 34 veckor 22
lönegraden o. s. v.

Beträffande de icke fast anställda ämneslärarna hade dessa enligt överstyrelsens
mening dittills haft en alltför missgynnad ställning. Flertalet av
dem hade avlagt filosofie magister- eller filosofie kandidatexamen. Befordringsmöjligheterna
inom folkhögskolorna vore ganska ovissa. Av de under
huvudkursen 1936/37 anställda extra ordinarie och vikarierande lärarna hade
2 varit filosofie doktorer, 3 hade avlagt filosofie licentiatexamen, 28 filosofie
magisterexamen, 31 filosofie kandidat- eller teologie kandidatexamen; 21 lärare
hade haft annan utbildning. Väntan på att vinna fast anställning vid
folkhögskola kunde bliva lång nog. De sökande tiivlade stundom under
ganska olika villkor, och det kunde inträffa, att den svagast meriterade bleve
vald. Enligt överstyrelsens mening vore det önskvärt, att en prövning av
folkhögskollärarnas behörighet och lämplighet kunde ske vid en tidigare
tidpunkt än den, då de började söka fast anställning, överstyrelsen ville för -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

denskull föreslå, att då en icke-fast anställd ämneslärare tjänstgjort någon
tid, möjlighet bereddes att underställa hans behörighet överstyrelsens prövning.
Härvid borde tillses, att vederbörande ägde akademisk examen eller
likvärdig utbildning i minst två ämnen av direkt betydelse för arbetet vid
folkhögskola. Vunnen behörighet skulle sedan hava generell giltighet såsom
behörighet till ämneslärartjänst med fast anställning. Endast sådan lärare,
som erhållit dylik behörighet, skulle kunna anställas som extra ordinarie
lärare. Annan lärare skulle anställas som extra lärare. Såväl extra ordinarie
som extra lärare skulle enligt förslaget kunna anställas endast vid huvudkurs.
Extra ordinarie lärare skulle placeras två lönegrader lägre än motsvarande
fast anställda befattningshavare, extra lärare i samma lönegrad som
de extra ordinarie men med begynnelseplacering två löneklasser lägre än
dessa.

Beträffande vikarierande lärare ansåge överstyrelsen, att lönen likaledes
borde göras beroende av vederbörandes kompetens. En vikarierande lärare,
som förklarats behörig till extra ordinarie ämneslärare vid folkhögskola,
borde sålunda avlönas som extra ordinarie, en vikarie, som ej erhållit dylik
behörighet, däremot såsom extra lärare.

Icke-fast anställd lärare i läroämne, vilken antingen vore anställd under
fristående kvinnlig kurs eller fristående kortare kurs eller ock huvudkurs
utan att där hava full tjänstgöring, d. v. s. minst 24 veckotimmar, skulle avlönas
såsom timlärare efter veckotimme, beräknat för 38 veckor på liknande
sätt som vid statens undervisningsväsende.

Av övningsämnena vid folkhögskolorna intoge av gammalt kvinnlig slöjd
och hushållsgöromål en viktig plats i undervisningen av de kvinnliga eleverna.
Detta gällde såväl under huvudkurserna som under de fristående
kvinnliga kurserna. Även manlig slöjd förekomme vid några skolor. Utom i
dessa övningsämnen undervisades regelbundet, om också med växlande timtal
vid olika skolor, i gymnastik och sång. Undervisningen i de två sistnämnda
ämnena handhades stundom av någon ämneslärare, stundom åter
av timlärare. Endast i enstaka fall förelåge möjlighet att bereda en lärare
full tjänstgöring vid en folkhögskola i gymnastik och troligen ingenstädes i
sång. Enligt gällande bestämmelser avlönades Övningslärare, som icke hade
reglerad tjänst per timme eller per dag. Å halva arvodet utginge statligt dyrtidstillägg,
som i regel av huvudmannen utfylldes med dyrtidstillägg å återstående
del av lönen efter samma grunder. Härtill komme vanligen, genom
frivilligt åtagande från skolan, bostad med bränsle samt för lärarinnorna i
hushållsgöromål dessutom kost under pågående kurser. Dessa lärare hade
.sålunda en mycket låg avlöning och en osäker ställning. Överstyrelsen hade
länge haft sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten av att bereda dessa
lärare en förbättrad ställning. Överstyrelsen funne det lämpligast, att övningslärarnas
anställningsförhållanden ordnades efter mönster av ovan
framlagda förslag beträffande ämneslärarna. Om så skedde, skulle det alltså
komma att finnas Övningslärare av fyra slag: Övningslärare med fast anställning,
extra ordinarie Övningslärare, extra Övningslärare och timlärare.

Beträffande placering i lönegrad av Övningslärare med fast anställning
föresloge överstyrelsen, att lärare i manlig slöjd och lärarinna i kvinnlig slöjd
samt lärarinna i hushållsgöromål, allt efter längden av den lästid för vilken
vederbörande vore anställd, placerades i lönegraderna 16, 15, 14, 13 och 12
samt att lärare i teckning, sång och ggmnastik, i den mån dylika kunde
komma att anställas, allt efter längden av den lästid, för vilken vederbörande
vore anställd, placerades i lönegraderna 18, 17, 16, 15 och 14. För extra

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

11

ordinarie Övningslärare föresloges placering i samma lönegrad som motsvarande
befattningshavare med fast anställning men med avlöning enligt den
löneplan, som funnes intagen i § 7 av kungörelsen den 3 december 1937
med avlöningsbestämmelser för icke ordinarie lärare m. fl. vid statens undervisningsväsende
(nr 954).

För motsvarande extra befattningshavare föresloge överstyrelsen en placering
i samma lönegrad som de extra ordinarie, men med begynnelseplacering
tre löneklasser lägre än motsvarande fast anställda befattningshavare.

Statsbidragen.

Statsbidragen till folkhögskolorna föresloges helt omlagda. Enligt överstyrelsens
förslag skulle bidragen utgå med belopp, motsvarande samtliga
vid skolan utgående lärarlöner med avdrag dels av ett belopp, motsvarande
summan av de bostadsersättningar, som vid skolan anställda lärare enligt
givna bestämmelser hade att erlägga, dels av 10 procent utav timlärararvodena.
Därjämte skulle statsverket bevilja provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk
avlöningsförstärkning samt dyrtidstillägg till lärarna enligt de grunder,
som tillämpades vid statens s. k. reglerade verk. Som villkor för statsbidrag
till lärares avlöning skulle gälla, att löne- eller pensionstillägg av huvudmannen
icke beviljades lärarna.

Över skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag avgåvos yttranden av bland
annat undervisningsväsendets lönenämnd och statskontoret.

Undervisningsväsendets lönenämnd uttalade, att ett inordnande av folkhögskolornas
lärare i det för statens nyreglerade verk gällande lönesystemet
åtminstone för det dåvarande icke kunde anses vara det lämpligaste sättet
alt ordna dessa lärares löneförhållanden. Lönenämnden erinrade, att skolöverstyrelsen
själv framhållit, hurusom den största svårigheten vid det föreslagna
inordnandet läge däri, att olika kurser hade så olika längd. En annan
svårighet mötte enligt lönenämndens mening i fråga örn avgränsningen av
de olika lärarkategorierna. Vid folkhögskolorna rådde i olika avseenden stor
frihet i fråga om arbetets anordning och indelningen i ämnes- respektive
Övningslärare hade icke där samma fasthet som vid skolväsendet i allmänhet.
En tredje svårighet mötte vid avvägningen i vissa fall av löneställningen
för lärarna. Särskilda kompetenskrav för ämneslärare uppställdes icke, utan
meningen vore, att man tills vidare skulle nöja sig med individuell prövning
av behörigheten från fall till fall. Lönenämnden framhöll slutligen, att såsom
skäl för en lönereglering för folkhögskolornas lärare icke åberopats
någon otillfredsställande löneställning i och för sig för de stora huvudgrupperna
av befattningshavare, nämligen föreståndare och fast anställda ämneslärare;
i själva verket syntes löneställningen för sistnämnda kategorier
icke vara särskilt ogynnsam. Det förefölle lönenämnden, att de av skolöverstyrelsen
anförda skillén för ändrade bestämmelser närmast pekade i
den riktningen, att det i första hand borde undersökas, huruvida icke en
förbättring av lönerna samt anställnings- och pensionsvillkoren för folkhögskolornas
lärare, i de fall då en sådan kunde anses motiverad, kunde åvägabringas
i anslutning till för dem gällande avlöningsbestämmelser.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Även statskontoret förklarade sig anse, att de vid folkhögskolorna rådande
förhållandena icke påkallade införande av det statliga lönesystemet
för där anställda lärare. Statskontoret fann väl skäl föreligga för en förbättrad
löneställning för vissa lärargrupper men förordade, att erforderliga
reformer vidtoges med utgångspunkt från gällande bestämmelser om statsbidrag
och lärarlöner.

C. Skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag.

Allmänna synpunkter.

Skolöverstyrelsen framhåller inledningsvis, att då överstyrelsen nu åter
hade att taga ställning till frågan om löneförhållandena för lärarpersonalen
vid folkhögskolorna, överstyrelsen icke kunde underlåta att — liksom
tidigare — giva uttryck åt den uppfattningen, att det lämpligaste sättet att
genomföra en lönereglering för folkhögskolornas lärare skulle vara att inordna
även dessa lärare under det för den statliga lärarpersonalen gällande
lönesystemet. Det vore visserligen obestridligt, att folkhögskolorna intoge en
särställning i pedagogiskt och organisatoriskt hänsende samt att det med
hänsyn härtill och till de för folkhögskollärarna gällande arbetsförhållandena
kunde vara förenat med svårigheter att på dem tillämpa de nyreglerade
verkens avlöningssystem. Enligt överstyrelsens åsikt borde dessa svårigheter
dock icke behöva tillmätas avgörande betydelse, när det såsom här
vore fallet gällde att avveckla ett delvis föråldrat lönesystem och att söka
ernå en i och för sig önskvärd enhetlighet i avlöningshänseende på undervisningsväsendets
område. Ur nu angivna synpunkter hade det enligt överstyrelsens
förmenande varit till fördel, om överstyrelsens senaste löneregleringsförslag
kunnat realiseras. Med hänsyn till de erinringar, som rests mot
ett inordnande av folkhögskollärarna under det statliga lönesystemet, och
då det synts angeläget, att dessa lärares lönefråga utan ytterligare uppskov
bragtes till avgörande, hade överstyrelsen emellertid funnit sig böra för närvarande
frånfalla tanken på en reglering av löneförhållandena efter de riktlinjer
överstyrelsen tidigare uppdragit. Det förslag till lönereglering, som i
det följande framlades, hade följaktligen uppgjorts med utgångspunkt från
ett bibehållande av det nuvarande lönesystemet, med beaktande därvid av de
mest framträdande kraven på förbättringar av personalens lönevillkor, överstyrelsen
funne sig emellertid mot bakgrunden av den principiella inställningen
till folkhögskolläramas lönefråga, som överstyrelsen tidigare hävdat
och alltjämt vidhölle, böra uttala den förhoppningen, att därest en lönereglering
enligt de i det följande skisserade linjerna komme till stånd, densamma
icke skulle uppfattas som en definitiv lösning av dessa lärares lönefråga
i den meningen, att tanken på en omläggning av löneförhållandena
för ifrågavarande personal efter förebild av det för statens nyreglerade verk
gällande lönesystemet därigenom skulle för obestämd tid undanskjutas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

13

Beträffande de grundläggande principerna för den förordade löneregle
ringen har överstyrelsen anfört:

Fråga om dyrortsdifferentiering. Överstyrelsen hade till en
början övervägt, huruvida icke för folkhögskollärarnas del borde kunna tilllämpas
en lönegradering elter dyrort, motsvarande den inom nyreglerade
områden gällande. Med hänsyn bland annat till att överstyrelsen icke för
närvarande ifrågasatte någon övergång till bruttolönesystem utan utginge
Irån, att lärarna även i fortsättningen skulle erhålla bostad in natura vid
sidan av den kontanta lönen, hade överstyrelsen emellertid ansett sig icke
böra framlägga något förslag örn införande av dyrortsgraderade löner.

Likalön sprincip. I konsekvens med den för befattningshavarna
vid det statliga undervisningsväsendet införda likalönsprincipen föresloge
överstyrelsen, att lönerna skulle bestämmas till enhetliga belopp för såväl
manliga som kvinnliga lärare. I lcostnadshänseende vore denna omläggning
icke av någon större betydelse, enär folkhögskolornas lärarpersonal endast
till mindre del utgjordes av kvinnliga befattningshavare.

Lönens anpassning efter arbetsårets längd. Såsom en
av de allvarligare bristerna i det nuvarande lönesystemet hade plägat pekas
på den omständigheten, att kursernas längd eller med andra ord den årliga
arbetstiden icke inverkade på avlöningens storlek. I fråga om lärare, som
vore anställd vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs, vore denna
brist visserligen mindre framträdande, enär variationerna i lästiden i detta
fall i praktiken vore jämförelsevis obetydliga. Annorlunda vore förhållandet
beträffande lärare, som vore anställd endast vid huvudkurs. En lärare, som
vore anställd vid en huvudkurs örn 24 veckor eller därutöver åtnjöte sålunda
icke högre avlöning än en lärare med anställning vid huvudkurs örn 21
veckor. Uppenbart vore, att det måste anses utgöra ett önskemål av vikt,
att vid lönesättningen den årliga lästidens längd på ett eller annat sätt
komme i betraktande. Då emellertid även vid de kortaste huvudkurserna
lärartjänsterna utgjorde huvudsvssla och innehavarna endast undantagsvis
torde kunna påräkna annat avlönat arbete under ferietiden, vore det ofrånkomligt,
att lönen för dessa befattningar avvägdes på ett sådant sätt, att
rekryteringen av fullt kvalificerade lärarkrafter icke äventyrades. Detta vore
särskilt fallet beträffande de icke fast anställda lärarna, vilka i jämförelse
med de icke-ordinarie lärarna vid det statliga undervisningsväsendet intoge
en i hög grad missgynnad ställning. Vid övervägande av frågan, huru lönebeloppen
på lämpligaste sätt borde göras beroende av den årliga lästiden,
hade överstyrelsen stannat vid att förorda, att för lärare, som vore anställd
vid endast huvudkurs, lönen skulle bestämmas med utgångspunkt från en
minimilästid örn 21 veckor och att läraren intill en viss övre gräns skulle
beredas ekonomisk kompensation för överskjutande lästid i direkt proportion
till avvikelsen från minimilästiden. På detta sätt skulle åstadkommas en
önskvärd anpassning av lönen efter variationerna i kurstiderna. Då lärartjänsterna
även vid de kortaste huvudkurserna vore att anse som huvudsysslor,
hade del synts överstyrelsen icke vara tillrådligt vid konstruktionen av
en variabel löneskala vidtaga någon jämkning nedåt av det vid en lästid av
21 veckor nu utgående lönebeloppet. Av kostnadsskäl hade det å andra sidan
ej befunnits möjligt att anpassa lönebeloppen efter samtliga i lästiden förekommande
variationer, enär vid ett dylikt beräkningssätt lönebeloppen vid
de längsta kurstiderna skulle bliva oproportionerligt höga. Det hade fördenskull
befunnits nödvändigt all maximera lönen vid en viss icke alltför örn -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

fattande lästid. Överstyrelsen hade ansett denna övre gräns böra fixeras vid
en lästid av 24 veckor. Till frågan om beräkningen av de olika lönebeloppen
återkomme överstyrelsen i det följande.

Lönebeloppens avvägning. Vid den nu tilltänkta löneregleringen
vore det enligt överstyrelsens mening ofrånkomligt, att lönebeloppen för
folkhögskollärarna genom inräknande i de fasta lönerna av viss del av utgående
dyrtidstillägg anpassades efter en mera aktuell levnadskostnadsnivå
än den, som gällt vid tiden för fastställandet av de nuvarande lönebeloppen.
Vid en dylik uppräkning av lönerna vore olika alternativ tänkbara.

För närvarande vore dyrtidstillägget till befattningshavare vid statens oreglerade
verk — med vilka befattningshavare folkhögskollärarna i fråga om
åtnjutande av sådant tillägg kunde anses i stort sett likställda — maximerat
vid 44 procent. För statliga befattningshavare med s. k. nyreglerat dyrtidstillägg
utginge tillägget efter ett procenttal, som med 18 enheter understege
det oreglerade tillägget, d. v. s. med 26 procent. Det kunde då tänkas, att
dyrtidstillägget till folkhögskollärarna i fortsättningen finge utgå efter nyreglerade
grunder och att i enlighet härmed de fasta lönerna uppräknades
med i runt tal 18 procent. Härigenom skulle lönerna anpassas efter den
levnadskostnadsnivå, som varit rådande i början av 1920-talet. Enligt överstyrelsens
mening vore det emellertid ur skilda synpunkter önskvärt, att
till utgångspunkt för löneregleringen foges en levnadskostnadsnivå, som
bättre än den nyss nämnda svarade mot de nu rådande förhållandena. Härvid
borde å andra sidan tillses, att uppräkningen av de fasta lönerna icke
skedde till en så hög nivå, att en omprövning av lönebeloppen kunde befaras
visa sig påkallad vid en eventuellt inträdande levnadskostnadsminskning.
Överstyrelsen hade vid övervägande av olika till buds stående utvägar för
frågans lösning trott sig finna en ur dessa motsatta synpunkter rimlig avvägning
genom att i princip anknyta löneregleringen till den levnadskostnadsnivå,
till vilken de senaste statliga löneregleringarna hänfört sig. I enlighet
härmed hade i de fasta lönerna inräknats så stor del av nu utgående
dyrtidstillägg att det å de nya lönebeloppen utgående tillägget kunnat anpassas
efter reglerna för det statliga rörliga tillägget. I de fasta grundlönerna
hade vidare inarbetats beloppen av den nu utgående provisoriska avlöningsförbättringen.
De sålunda framräknade beloppen hade härefter underkastats
vissa jämkningar.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket i sitt yttrande över 1938 års
löneregleringsförslag icke ansett sig kunna förorda, att ifrågavarande befattningshavare
inplacerades i det statliga lönesystemet. Då det nu föreliggande
förslaget icke förutsatte en sådan inplacering utan — åtminstone i vad anginge
befattningshavare med fast anställning — väsentligen utgjorde en löneteknisk
anpassning av det vid folkhögskolorna för närvarande tillämpade
lönesystemet med hänsyn till levnadslcostnadsstegringen, hade ämbetsverket
i princip icke något att erinra mot att förslaget lades till grund för en lönereglering.

De av överstyrelsen enligt det föregående angivna riktlinjerna för löneregleringen
föranledde emellertid principiella erinringar från statskontorets
sida i vad anginge förslaget örn särskilda lönebelopp för fast anställda ämneslärare
med 21 och 24 veckors minimitjänstgöring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

15

Lärare med en minimitjänstgöring av 21 veckor återfunnes endast vid
skolor med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs. I sådant fall vore
emellertid läraren endast fast anställd vid huvudkursen, medan de lärare,
som tjänstgjorde jämväl vid den fristående kursen, hade en minimitjänstgöring
av (21 + 13=) 34 veckor. Då enligt statskontorets mening några
allvarliga olägenheter i organisatoriskt hänseende icke skulle möta, örn i
fortsättningen fast anställning endast medgåves lärare med minst 24 veckors
tjänstgöring, såframt möjlighet hölies öppen för skolorna att i fortsättningen
anställa extra ordinarie iimneslärare med undervisningsskyldigliet blott under
huvudkursen, ville ämbetsverket förorda, att förenämnda anställningsform
reserverades för ämneslärare med minst 24 veckors tjänstgöring vid huvudkurs.
För lärare, vilka redan beretts fast anställning vid huvudkurs örn 21
veckor, syntes särskilda övergångsanordningar bliva erforderliga.

Allmänna lönenämnden har icke riktat någon erinran mot de av överstyrelserna
angivna allmänna riktlinjerna för ifrågavarande lönereglering.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har förklarat sig, i det läge förevarande
fråga för närvarande befunne sig, intet lia att erinra mot att löneregleringen
baserades på nuvarande grunder. Den borde dock icke betraktas
såsom definitiv.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har anfört bland annat:

Folkhögskolans lärare hade, när det gällde löneförhållanden, länge befunnit
sig i en väsentligt sämre ställning än de lärare vid statliga och kommunala
läroanstalter, med vilka folkhögskolans lärare i fråga örn utbildning
och tjänstgöring kunde jämställas, genom att frågan om lönereglering för
folkhögskolans lärare gång efter annan ställts på framtiden. Genom att under
tiden en ständigt fortgående försämring av det ekonomiska läget kommit att
äga rum, hade utgångsställningen vid behandlingen av folkhögskollärarnas
lönefråga nu blivit i hög grad ogynnsam för folkhögskolans lärare. Styrelsen
hade icke kunnat undgå att konstatera, att detta i hög grad präglade det av
skolöverstyrelsen utarbetade förslaget. Till de normer, som varit bestämmande
för de tidigare framlagda löneregleringsförslagen, hade vid behandlingen
av folkhögskollärarnas lönefråga tillkommit en, som tydligen i många
avseenden tillerkänts avgörande betydelse, nämligen den som skolöverstyrelsen
angåve med orden »nu rådande läge». Den omständigheten, att den
jämförelsevis fåtaliga lärargrupp, som vore knuten till folkhögskolan, icke
fått sin lönefråga av riksdagen prövad samtidigt med andra lärargruppers,
hade alltså kommit att innebära en mycket ogynnsam särställning för folkhögskolans
lärare. Styrelsen ville principiellt sätta i fråga, örn det kunde
anses förenligt med en rättvis avvägning av folkhögskollärarnas löneförmåner
i förhållande lill motsvarande förmåner hos andra lärargrupper, att
i så hög grad som skett i det nu föreliggande Iönereglcringsförslaget det,
som skolöverstyrelsen betecknade som »nu rådande läge», fått vara avgörande.

Skolöverstyrelsen hade uttalat den förhoppningen, att den föreslagna löneregleringen
icke skulle uppfattas som en definitiv lösning av folkhögskollärarnas
lönefråga. Styrelsen ville starkt understryka detta. Vare sig en mera

16

Kungl. Majlis proposition nr 274.

Departements chefen.

definitiv lösning av folkhögskollärarnas lönefråga kunde ske i direkt anslutning
till det för statens nyreglerade verk gällande lönesystemet eller på annat
sätt, syntes det nu föreliggande löneregleringsförslaget på så många punkter
ha karaktär av provisorium, att alla skäl talade för att, om gynnsammare
ekonomiska förhållanden inträdde, folkhögskollärarnas lönefråga då i sin
helhet skulle tagas upp till ny behandling.

- Såsom inledningsvis erinrats, har frågan örn lönereglering för folkhögskolornas
lärare sedan länge stått på dagordningen. Denna fråga har erhållit
ökad aktualitet, sedan löneregleringar under de senaste åren genomförts
för lärarpersonalen vid flertalet övriga statliga och statsunderstödda
undervisningsanstalter. Särskilt trängande har behovet av en förbättrad
löneställning för den icke-ordinarie ämneslärarpersonalen ansetts vara. Att
en lönereglering hittills icke kommit till stånd, torde främst ha sin grund i

— förutom det statsfinansiella läget under de senaste åren — att de förslag
i ämnet, som framlagts, baserats på försök att inordna folkhögskolans lärarpersonal
i det för civilförvaltningen i allmänhet tillämpade lönesystemet.
Dessa försök ha icke kunnat fullföljas, huvudsakligen till följd av folkhögskolans
särpräglade organisatoriska och pedagogiska struktur. Det förslag

i denna riktning, som år 1938 framlades av skolöverstyrelsen, mötte sålunda7
starka gensagor från undervisningsväsendets lönenämnds och statskontorets
sida och har icke heller ansetts böra föranleda någon framställning till riksdagen.

Det av skolöverstyrelsen nu framlagda förslaget bygger på det för folkhögskolan
för närvarande gällande lönesystemet och söker inom ramen för
detta tillgodose de mest framträdande kraven på förbättringar i olika avseenden.
I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden har jag
funnit mig kunna förorda, att det föreliggande förslaget lägges till grund
för en lönereglering. Såsom skolöverstyrelsen framhållit hade det visserligen
varit önskvärt, örn en närmare anpassning till för undervisningsväsendet
i allmänhet gällande lönebestämmelser kunnat ske, men då det nu förordade
förslaget lämpats efter de vid folkhögskolorna rådande förhållandena,
torde detsamma åtminstone för närvarande höra godtagas.

De allmänna riktlinjer, som skolöverstyrelsen uppdragit för sitt förslag
till lönereglering, föranleda icke någon erinran från min sida. Jag anser mig
sålunda icke böra ifrågasätta genomförande av en lönedifferentiering efter
dyrort. Jag tillstyrker vidare införande av enhetliga lönebelopp för manliga
och kvinnliga lärare liksom ock, att löneregleringen i princip anknytes till
1935 års levnadskostnadsnivå, till vilken de senaste statliga löneregleringarna
hänfört sig. Detta innebär, att i de fasta lönebeloppen inräknas så stor del
av nu utgående dyrtidstillägg, att det å de nya lönebeloppen utgående tilllägget
kan anpassas efter reglerna för det statliga rörliga tillägget. En av
de principiellt sett viktigaste följderna härav blir att, i motsats till vad nu är
förhållandet, lärarna garanteras full kompensation enligt vedertagna grunder

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

17

för den levnadskostnadsstegring som ägt rum till och med år 1935. Såsom
förut erinrats utgår nämligen för närvarande statligt dyrtidstillägg endast
å halva grundlönebeloppen, ehuru vederbörande huvudmän i allmänhet svarat
för utfyllnad av dyrtidstillägget. Skolöverstyrelsen har även förutsatt,
att lärarna skola garanteras rörligt tillägg och givetvis även kristillägg i
enlighet med för statstjänstemän gällande grunder. Jag har för egen del icke
funnit anledning till erinran häremot. En annan fråga är, huruvida kostnaderna
för det rörliga tillägget och kristillägget böra helt eller endast delvis
åvila statsverket; till detta spörsmål återkommer jag i det följande vid behandlingen
av statsbidragsfrågan.

Skolöverstyrelsens förslag innebär även anpassning av lönerna för vissa
fast anställda ämneslärare efter antalet läsveckor. Minimiantalet läsveckor
vid huvudkurs är för närvarande för olika fall antingen 21 eller 24. Ämneslärare
kunna fast anställas vid båda dessa slag av kurser, men minimilönen
är för båda fallen fastställd till lika belopp. Detta har, såsom skolöverstyrelsen
framhållit, ansetts vara en av de allvarligaste bristerna i det nuvarande
lönesystemet, och överstyrelsen har sökt råda bot härför genom att
föreslå en viss grundlön för fast anställning vid 21-veckorskurs med rätt
för lärare med fast anställning vid kurser om högst 24 veckor att åtnjuta
lönetillägg i proportion till den längre lästiden. Motsvarande system föreslås
för extra ordinarie och vikarierande lärare. Statskontoret har — utan
att rikta erinran mot principen lön efter lästid i och för sig — likväl avstyrkt,
att olika lönebelopp skulle utgå för fast anställda ämneslärare med
21 och 24 veckors lästid, i det ämbetsverket förordat, att kategorien fast
anställda lärare med endast 21 veckors lästid skulle avskaffas och ersättas
med extra ordinarie lärare. För egen del vill jag icke bestrida, att en anordning
som den av statskontoret förordade skulle kunna genomföras, utan
svårare olägenheter i organisatoriskt hänseende. Då emellertid båda dessa
kategorier fast anställda lärare för närvarande må förekomma och olika lön
vid 21 och 24 veckors lästid i allt fall icke torde kunna undvikas, när det
gäller extra ordinarie lärare, finner jag icke tillräcklig anledning föreligga
att frångå skolöverstyrelsens förslag på denna punkt.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag funnit, att den nu ifrågasatta
löneregleringen bör förknippas med en reglering av undervisningsskyldigheten
genom införande i vederbörande författning av en allmän bestämmelse
om folkhögskollärarnas undervisningsskyldighet för vecka, innebärande
bland annat en minimiundervisningsskyldighet av 24 veckotimmar.

Föreståndare och fast anställda ämneslärare.

Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner för föreståndare och
fast anställda ämneslärare framgå av efterföljande tabell II.

Bihang till riksdagens protokoll I9A2. I sami. Nr 274.

2

18

Kungl. Majis proposition nr 274.

Till stöd för sitt förslag Ilar överstyrelsen anfört:

Beträffande frågan om löneavvägningen för föreståndare och fast anställda
ämneslärare hade, såsom förut nämnts, undervisningsväsendets lönenämnd
i sitt över skolöverstyrelsens år 1938 avgivna löneregleringsförslag
avgivna utlåtande framhållit, att löneställningen för dessa lärarkategorier
icke synts vara särskilt ogynnsam. Även statskontoret hade företrätt en
liknande uppfattning. Emellertid hade 1941 års lagtima riksdag uttalat, att
trots rådande statsfinansiella läge en skälig lönereglering borde åvägabringas
för folkhögskolornas del. Överstyrelsen hade vid sådant förhållande
utgått från att — även örn behovet av förbättrade löneförmåner
gjorde sig starkast gällande beträffande de icke fast anställda lärarna
— jämväl föreståndarna och de fast anställda ämneslärarna borde få komma
i åtnjutande av en viss reell löneförbättring. I nu rådande läge hade
överstyrelsen emellertid ansett försiktigheten bjuda, att löneförbättringen
hölles inom tämligen snäva gränser. En viss återhållsamhet härvidlag
torde för övrigt få anses motiverad beträffande de fast anställda lärarna,
enär ju dessa åtnjöte fri bostad jämte bränsle vid sidan av den kontanta
lönen och således för en del av sina avlöningsförmåner i realiteten erhölle
full kompensation för den inträdda levnadskostnadsökningen. Löneförbättringens
storlek belystes av tabell II, upptagande en jämförelse mellan
nuvarande och föreslagna löner i begynnelse- och slutlönelägena.

Lönebeloppen för de ämneslärare, vilka anställts för undervisning allenast
vid huvudkurs, hade ansetts böra differentieras med hänsyn till kurstidens
längd på det sätt, att lönen för kurs om 24 veckors varaktighet med
V21 skulle överstiga den för kurs örn 21 veckors längd utgående avlöningen.

Den nuvarande åtskillnaden i lönehänseende beträffande å ena sidan
föreståndare, som undervisade vid huvudkurs med både manlig och kvinnlig
avdelning, samt å andra sidan föreståndare, som vore anställd vid huvudkurs,
vari allenast manlig eller kvinnlig avdelning inginge, hade icke ansetts
böra upprätthållas. Tjänstgöringsskyldigheten kunde nämligen i båda
fallen anses vara i praktiken densamma. Till utgångspunkt vid löneregleringen
hade överstyrelsen valt lönen för föreståndare vid den förra skoltypen.

Vad ålderstilläggen beträffade hade antalet sådana tillägg — i anslutning
till antalet löneklasser inom lönegrader i närmast jämförliga lägen å löneplanerna
för de statliga befattningshavarna — ansetts böra ökas från 2
till 3 beträffande föreståndare och från 3 till 4 i fråga om de fast anställda
ämneslärarna, varjämte — i analogi med vad som härutinnan gällde inom
det statliga lönesystemet — tilläggen ansetts böra tillträdas med treåriga
intervaller. För att motverka uppkomsten av en alltför stor löneökning i
slutlönelägena till följd av utökningen av antalet ålderstillägg hade det befunnits
påkallat att vidtaga en mindre jämkning nedåt av de nuvarande
beloppen.

Då de fast anställda lärarna avsåges skola åtnjuta lön per kalenderår,
hade såväl grundlönebeloppen som ålderstilläggen gjorts jämnt delbara
med 12.

Statskontoret har, såsom förut nämnts, avstyrkt överstyrelsens förslag örn
särskilt lönetillägg för fast anställda lärare med 24 veckors tjänstgöring
vid huvudkurs. För sådan lärare borde lönen fastställas till 4 200 kronor

Jämförelse mellan nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner till föreståndare och fast anställda lärare.

Skoltyp

Bef.-havare

N u v a

rande lön

Föres

lagen lön

Begynnelselön

Slutlön

Begynnelselön

Slutlön

Huvudkurs +

Föreståndare

5 400

5 400

7 560

7 560

frist, kurs

44 % dyrt.-tillägg 2 376

1 000 (2 ålders-

15 % rörl. tillägg 1 134

1 440 (3 ålders-

prov. avl.-förbättr. 600

6 400 tllla^

8 694

9000 å48C0

8 376

44 % dyrt.-tillägg 2 808

15 % rörl. tillägg 1 350 ’

prov. avl.-förbättr. 600

10 350

9 808

Huvudkurs

»

4 600

4 600

6 420

6 420

44 % dyrt.-tillägg 2 016

1 000 (2 ålders-

15 % » • 963

1 440 (3 d:o

prov. avl.-förbättr. 500

5 600 tlllagg^

7 383

7 860 d:o)

7 116

44 % dyrt.-tillägg 2 460

15% * * 1179

prov. avl.-förbättr. 500

9 039

i Huvudkurs +

Fast anst.

8 560

frist, kurs

ämneslär:e

3 700

3 700

5 280

5 280

44 % dyrt.-tillägg 1 620

1 500 (3 ålders-

15 % * * 792

1 920 (4 d:o

prov. avl.-förbättr. 500

5 200 tlliagg^

6 072

7 200 fl:o,

5 820

44 % dyrt.-tillägg 2 280

15% * * 1080

prov. avl.-förbättr. 500

8 280

7 980

Huvudkurs

D:o

3 000

3 000

4 200

4 200

(21 veckor)

44 % dyrt.-tillägg 1 320

1 500 (3 ålders-

15 % » » 630

1 920 (4 d:o

prov. avl.-förbättr. 385

4 500 tlllägg>

4 830

6120 d:o)

4 705

44 % dyrt.-tillägg 1 980

15% * * 918

prov. avl.-förbättr. 385

7 038

6 865

Huvudkurs

D:o

(=21 veckor)

(=21 veckor)

4 200

4 200

(24 veckor)

(3/21 av 4 200) 600

(3/21 av 4 200) 600

4 800

4 800

15 % rörl. tillägg 720

1 920 (4 d:o

5 520

6 720 d:o)

15 % rörl. tillägg 1 008

7 728

Anm. Till kristillägg och pensionsavgifter har i förestående jämförelse hänsyn ej tagits.

Kungl. Majus proposition nr 274.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr Tik.

utan särskilt tillägg. Statskontoret har även avstyrkt den av överstyrelsen
föreslagna omläggningen av ålderstillägg.

överstyrelsen hade föreslagit övergång från fem till treåriga intervaller
samt i samband därmed ökning av antalet ålderstillägg. Tillika skulle i
fortsättningen — i analogi med vad som gällde vid statliga nyreglerade
verk — ålderstilläggen tillträdas vid kvartalsskifte i stället för vid årsskifte.
Då enligt statskontorets mening en dylik omläggning icke vore påkallad av
lönetekniska hänsyn, samt den nuvarande ordningen ur statsbidragssynpunkt
innebure bestämda fördelar, kunde ämbetsverket icke tillstyrka förslaget
i denna del. Det nu tillämpade systemet syntes sålunda böra bibehållas
med den jämkningen, att beloppen för ålderstilläggen höjdes från
500 kronor lill 600 kronor.

Med angivna jämkningar kunde statskontoret tillstyrka den föreslagna
lönesättningen för föreståndare och fast anställda ämneslärare.

Allmänna lönenämnden har icke motsatt sig införande av det tredje respektive
fjärde ålderstillägget men ifrågasatt, att kvinnlig befattningshavare
för närvarande icke skulle erhålla rätt att tillträda det sista ålderstillägget.
Lönenämnden har även tillstyrkt införande av ett särskilt lönetillägg för
vid 24-veckors huvudkurs fast anställd lärare men ansett tilläggets storlek
böra reduceras.

Allmänna lönenämnden erinrade, att undervisningsväsendets lönenämnd
i sitt utlåtande i anledning av skolöverstyrelsens år 1938 framlagda förslag
till lönereglering för ifrågavarande personal framhållit, att löneställningen
för föreståndare och fast anställda ämneslärare icke vore särskilt ogynnsam.
Då emellertid åtskilliga skäl talade för att även denna personal i likhet
med annan statlig och kommunalt anställd lärarpersonal komme i åtnjutande
av någon löneförbättring, ansåge sig allmänna lönenämnden nu
icke böra framställa erinran mot att ifrågavarande befattningshavares löneslällning
underkastades en omreglering. Den av skolöverstyrelsen föreslagna
löneställningen medförde — med undantag i fråga om kvinnlig
lärare samt fast anställd ämneslärare vid huvudkurs (24 veckor) — endast
relativt begränsad höjning av lönen i begynnelselöneläget. Genom att antalet
ålderstillägg ökats, bleve emellertid lönehöjningen i slutlöneläget
större. Antalet ålderstillägg hade ökats för föreståndare från 2 till 3 och
för ämneslärare från 3 till 4, i samband varmed ålderstilläggens belopp
justerats nedåt från 500 till 480 kronor. Lönenämnden ville härutinnan
framhålla, att antalet ålderstillägg till de fast anställda ämneslärarna syntes
väl högt med hänsyn till löneläget för dessa lärare. Detta torde nämligen
med hänsyn tagen till utgående naturaförmåner närmast vara att jämföra
med löneläget för sådana befattningshavare, vilka enligt det statliga avlöningssystemet
kunde komma i åtnjutande av högst tre tillägg. Lönenämnden
hade på grund härav haft under övervägande att föreslå en
minskning av antalet ålderstillägg till tre. Då emellertid en dylik nedsättning
i vissa lönelägen skulle kunna medföra en avlöningsminskning i
förhållande till nu utgående slutlön, varigenom krav på en uppräkning av
grundlönebeloppen skulle framkomma, samt då den förevarande löneregleringen
allenast betraktades såsom provisorisk, hade lönenämnden ansett
sig kunna godtaga skolöverstyrelsens förslag härutinnan.

Lönenämnden funne sig dock icke kunna oförändrat tillstyrka den före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

21

slagna löneregleringen i vad beträffade fast anställda ämneslärare vid
huvudkurs (24 veckor). Löneförhöjningen för sådan befattningshavare
komme nämligen, såsom närmare framginge av tabell II, att i begynnelselöneläget
uppgå till 815 kronor och i slutlöneläget till 863 kronor. Denna
betydande löneförhöjning, som närmast föranletts därav att i lönen inräknats
ett särskilt tillägg uppgående till 3/21 av det för fast anställda ämneslärare
vid huvudkurs (21 veckor) föreslagna grundlönebeloppet, funne lönenämnden
vara väl hög. Lönenämnden ville därför ifrågasätta, att ifrågavarande
tillägg beräknades till allenast 360 kronor, vilket medförde en begynnelselön
för dylik lärare å 4 560 kronor och en slutlön å 6 480 kronor.
Löneförbättringen skulle därvid i förhållande till nu utgående avlöning
komma att uppgå till 539 kronor i begynnelselöneläget och till 587 kronor
i slutlöneläget.

Lönerna hade föreslagits till enhetliga belopp för såväl manliga som
kvinnliga lärare, vilket för sistnämnda personal komme att medföra betydligt
större löneförbättringar än som framginge av tabellen. Lönenämnden
ville härutinnan erinra, att vid genomförandet av löneregleringarna under
de senaste åren för lärarpersonalen vid folkskolorna och de högre kommunala
skolformerna kvinnliga lärare icke erhållit rätt att omedelbart tillträda
lön enligt den löneklass, vartill de enligt reglementets huvudbestämmelser
skulle varit berättigade, utan hade övergångsvis under viss tid bibehållits
vid en lägre löneställning. Med hänsyn härtill funne sig lönenämnden
böra föreslå, att kvinnlig befattningshavare vid folkhögskolorna
för närvarande icke skulle erhålla rätt att tillträda det sista ålderstillägget.

Ledamoten Linder har anmält skiljaktig mening mot lönenämndens majoritet
i fråga om ålderstillägget och ansett, att nämnden bort tillstyrka överstyrelsens
förslag.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har framhållit bland
annat:

Den löneökning, söm föreslagits för föreståndare och ämneslärare med
fast anställning bleve i vissa fall av så ringa omfattning, att minskning av
nu utgående löner skulle ske för befattningshavare med 3 barn, om nu utgående
till dyrtidstillägget hörande barntillägg i det kommande icke skulle
komma att utgå. Styrelsen holle före att med hänsyn till den ringa ökningen
av lönernas belopp det överhuvudtaget icke kunde finnas samma
motivering för ett borttagande av barntillägg i samband med löneregleringen
för folkhögskolans lärare som för motsvarande åtgärd för lärarkategorier,
för vilka lönerna i samband med lönereglering uppräknats i
väsentligt högre grad. Styrelsen föresloge därför att nuvarande i dyrtidstillägget
ingående barntillägg skulle bibehållas för folkhögskolans lärare.
Skulle delta förslag icke vinna beaktande, föresloge styrelsen att på motsvarande
sätt som skett beträffande andra lärarkårer, för vilka lönereglering
genomförts, övergångsbestämmelser stadgades, som tillförsäkrade de
befattningshavare, som vid tiden omedelbart före löneregleringens ikraftträdande
åtnjutit barntillägg, sådant tillägg efter nu gällande bestämmelser
även efter löneregleringens ikraftträdande.

Beträffande lönerna för föreståndare bade skolöverstyrelsen i sitt förslag
icke tagit hänsyn till de principer rörande lönebeloppen för skolledare,
som genomförts vid regleringen av lönerna för befattningshavare vid stat -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Departements chefen.

liga och kommunala läroanstalter. Styrelsen, som konstaterade, att den
föreslagna löneökningen procentuellt för vissa föreståndarbefattningar vore
mindre än för ämneslärare med fast anställning, ville dock i nu rådande
läge ej härutinnan föreslå några förändringar. Beträffande föreståndare
föresloge styrelsen att i löneförfattningar och folkhögskolestadga benämningen
rektor måtte komma till användning och moliverade detta med att
denna titel nu användes beträffande föreståndare för lantmannaskolor och
lanthushållningsskolor samt att, då folkhögskolor, lantmannaskolor och
lanthushållningsskolor fortfarande på vissa orter inginge i samma skolanläggning,
det måste anses önskvärt att de olika skolornas ledare hade
samma titel.

- Skolöverstyrelsens, statskontorets och allmänna lönenämndens förslag
innebära, inberäknat rörligt tillägg efter 15 procent men frånräknat kristillägg,
följande löneförbättringar i förhållande till nu utgående lönebelopp
(härvid har antagits, att vederbörande huvudmän, på sätt i allmänhet är
fallet, utfylla det statliga dyrtidstillägget till fullt belopp):

Föreståndare (huvudkurs-(-fristående kurs) ....

Begynnelselön

Slutlön

Skol-

över-

styrel-

sen

Stats-

kon-

toret

Allm.

löne-

nämn-

den

Skol-

över-

styrel-

sen

Stats-

kon-

toret

Allm.

löne-

nämn-

den

318

267

252

125

815

318

267

252

125

125

318

267

252

125

539

542

479

300

173

863

266

203

162

35

35

542

479

300

173

Ämneslärare (huvudkurs-(-fristående kurs) ....

» ( » 24 » ) ........

587

Utgångspunkten för skolöverstyrelsen har varit, att föreståndare och ämneslärare
med fast anställning visserligen icke kunde i fråga om lönens
storlek anses särskilt missgynnade, men att likväl en viss mindre löneförbättring
finge anses befogad. I likhet med statskontoret och allmänna
lönenämnden finner jag mig kunna godtaga denna utgångspunkt. I fråga
om löneförbättringens avvägning anser jag, att någon befogad erinran i stort
sett icke kan riktas mot överstyrelsens förslag. Statskontorets förslag om
ålderstilläggens bibehållande vid nuvarande antal i förening med en höjning
av desamma synes mig leda till mindre tillfredsställande resultat, i det
löneförbättringen i slutlöneläget komme att genomgående bli mindre än
löneförbättringen i begynnelselöneläget. Jag är därför i likhet med allmänna
lönenämnden beredd att tillstyrka skolöverstyrelsens förslag även i fråga
om ålderstilläggen. I likhet med lönenämnden förutsätter jag dock, att
kvinnlig lärare tills vidare icke erhåller rätt att tillträda det sista ålderstilllägget.
Förslaget örn införande av särskilt lönetillägg för fast anställd
ämneslärare med 24 veckors lästid har jag redan i det föregående förklarat
mig i princip tillstyrka. Beträffande lönetilläggets storlek innebär överstyrelsens
förslag, att lönen för kurs örn 24 veckor skulle med V21 överstiga

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

23

lönen för kurs om 21 veckor. Allmänna lönenämnden har förklarat sig
finna denna förhöjning väl hög. Jag har icke kunnat undgå att finna ett
visst fog för denna lönenämndens ståndpunkt, övervägande skäl lia dock
synts mig tala för bifall till överstyrelsens förslag. Såsom av det efterföljande
kommer att framgå, har jag i likhet med såväl statskontoret som lönenämnden
ansett mig böra godtaga ett motsvarande beräkningssätt vid avvägningen
av lönebeloppen för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare
med 21 och 24 veckors lästid. Det må även framhållas, att frågan,
såvitt gäller fast anställda lärare, icke kan sägas lia någon större ekonomisk
betydelse för statsverket.

De av mig förordade löneförbättringarna torde kulina uppskattas till
sammanlagt omkring 55 000 kronor beträffande begynnelselönen och omkring
75 000 kronor beträffande slutlönen.

Vad styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening anfört ger mig
anledning framhålla, att jag förutsätter bibehållande övergångsvis av barntillägg.
Jag återkommer härtill i annat sammanhang. Förslaget, att föreståndare
för folkhögskola skulle benämnas rektor, torde böra tagas under
övervägande av Kungl. Majit i samband med meddelande av de bestämmelser,
som bli erforderliga, därest den ifrågasatta löneregleringen vinner
bifall.

Icke-fast anställda ämneslärare.

Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna lönebelopp framgå av
nedanstående tabell lil.

Till stöd för sitt förslag har skolöverstyrelsen anfört:

Det hade i olika sammanhang framhållits, att de icke-fast anställda ämneslärarna
intoge en i lönehänseende missgynnad ställning. Såsom framginge
av tabell III, uppbure extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare (vanlig
lärare) med full tjänstgöring vid huvudkurs ett arvode av 1 900 kronor ävensom
dyrtidstillägg — från och med ingången av år 1941 jämväl kristillägg —
å grundlönen. Det syntes överstyrelsen såväl ur synpunkten av den teoretiska
kompetens, som flertalet av dessa lärare innehade, som vid jämförelse
med löneställningen för övriga extralärarlcategorier uppenbart, att den nuvarande
löneställningen måste anses vara otillfredsställande. Enligt vad
överstyrelsen hade sig bekant, hade även betydande svårigheter på sistone
yppats att erhålla en tillfredsställande rekrytering av ifrågavarande lärare.
Delta förhållande torde få tillskrivas den i jämförelse med extralärarpersonalen
i övrigt oförmånliga ställning, som de extra ordinarie och vikarierande
ämneslärarna vid folkhögskolorna kommit att intaga. Även med hänsyn till
vikten av en fullgod rekrytering av ifrågavarande lärare syntes således starka
skäl tala för att bereda dem en förbättring i lönehänseende. överstyrelsen
ville i delta sammanhang jämväl erinra, att de extra lärarna vid de lägre
lantbruksundervisningsanstalterna — med vilka nu ifrågavarande lärare
syntes vara i viss mån jämförbara — enligt beslut av 1939 års lagtima riksdag
tillerkänts en ej oväsentlig löneförbättring (jämför propositionen nr 109,
samt riksdagens skrivelse nr 230). överstyrelsen funne sig vid nu angivna

Tabell lil.

N5

te -

jämförelse

mellan nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner till ieke-fast anställda lärare.

Skoltyp

Bef.-havare

N u v

a r a

n d e lön

Föres

lagen lön

Begynnelselön

Slutlön

Begynnelselön

Slutlön

Huvudkurs
(21 veckor)

Extra ord.
o. vik. lärare

44 % dyrt .-tillägg
prov. avl.-förbättr.

1 900
828
285

3 013

44 % dyrt.-tillägg
prov. avl.-förbättr.

1 900
828
285

3 013

3 234

15 % rörl. tillägg 485

3 719

3 234

588 (2 ålders-

3822 5 294)

15 % rörl. tillägg 572 a 1

4 394

Huvudkurs
(24 veckor)

D:o

(=21 veckor)

(=21 veckor)

3 234

(3/21 av 3 234) 462

3 696

588 (2 d:o

3 696

15 % rörl. tillägg 554

4 284

15 % * » 642

d:o)

4 250

4 926

Fristående

kvinnlig

kurs

D:o

44 % dyrt.-tillägg
prov. avl.-förbättr.

600

264

90

44 % dyrt.-tillägg
prov. avl.-förbättr.

600

264

90

6: 50 per underv.-tim.

(i ett för allt)

954

954

Huvudkurs +
frist, kurs

Vik. före-ståndare

44 % dyrt.-tillägg

500

220

—

900 (i ett för allt)

—

720

Huvudkurs

D:o

44 % dyrt.-tillägg

400

176

—

720 (» » » » )

—

576

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

25

förhållanden böra förorda, att de icke-fast anställda ämneslärarna vid folkhögskolorna
erhölle en mera tryggad ekonomisk ställning än vad som för
närvarande vore fallet. Såsom lämplig och skälig löneavvägning föresloge
överstyrelsen följande minimilöner, nämligen 3 234 kronor till lärare med
full tjänstgöring vid huvudkurs om 21 veckors varaktighet och 3 696 kronor
till lärare vid kurs om 24 veckors varaktighet. För att full tjänstgöring skulle
anses föreligga för sådan lärare syntes böra krävas minst 24 veckotimmars
tjänstgöring. Med hänsyn till de vid folkhögskolorna rådande ojämna befordringsförhållandena,
varigenom lärarna ofta nödgades under avsevärd tid
kvarstå i icke-ordinarie anställning, hade det därjämte synts överstyrelsen
vara motiverat, att de icke-fast anställda ämneslärarna komme i åtnjutande
av två ålderstillägg, vartdera å förslagsvis 294 kronor. Såsom villkor för tillträdande
av det första ålderstillägget torde böra gälla, att läraren fullgjort
minst 3 års tjänstgöring räknat från den tidpunkt, från vilken han av skolöverstyrelsen
förklarats behörig att antagas såsom ämneslärare med fast anställning
vid folkhögskola.

Avlöningen syntes böra utgå efter lästid på det sätt, att lön utginge för
varje dag av kurstiden med 1/i47, respektive där kursen hade en varaktighet
av minst 24 veckor, med Vigs av det för läraren fastställda lönebeloppet.

För närvarande utginge till extra ordinarie eller vikarierande lärare med
tjänstgöring vid fristående kvinnlig kurs ett arvode av 600 kronor. Med
hänsyn till alt ifrågavarande lärare i praktiken endast i mindre omfattning
torde hava full tjänstgöring vid ifrågavarande kurser, hade överstyrelsen ansett
sig böra föreslå en annan ersättningsform än fast kursarvode. I den mån
icke fast anställd lärare foges i anspråk för undervisning vid dylika kurser,
syntes han lämpligen böra erhålla avlöning såsom timlärare enligt de grunder,
som i det följande föresloges gälla för sådana lärare i läsämnen.

Det hade från början varit brukligt, att extra ordinarie och vikarierande
ämneslärare — liksom även slöjdlärare och skolkökslärarinnor — av skolstyrelserna
tillhandahölles förmånen av fri bostad vanligtvis i form av möblerat
enkelrum eller dubblett. Ehuru överstyrelsen ej ifrågasatte införandet
av någon rätt för dessa lärare att erhålla bostad in natura, ville överstyrelsen
betona, att det syntes önskvärt, att tillämpad praxis i förevarande hänseende
fortfarande upprättliölles.

Vikarierande föreståndare uppbure enligt gällande bestämmelser ett särskilt
arvode av 500 kronor vid skola med såväl huvudkurs som fristående
kvinnlig kurs samt 400 kronor vid skola med endast huvudkurs. Å ifrågavarande
belopp utginge därjämte dyrtidstillägg och kristillägg. Överstyrelsen
föresloge, att arvodena skulle bestämmas att utgå såsom fasta, för helt kalenderår
beräknade ersättningsbelopp av respektive 900 och 720 kronor i elt
för allt. Denna avvägning av arvodena innebure i jämförelse med vad som
nu gällde en viss reell förbättring, vilken emellertid finge anses motiverad
med hänsyn till det ej obetydliga ansvar, som ofta vore förenat med vikariat
av ifrågavarande slag. Med hänsyn till de fåtaliga fall av vikariat, varom här
vore fråga, saknade den föreslagna arvodesförbättringen betydelse ur kostnadssynpunkt.

Statskontoret har icke riktat annan erinran mot förslaget örn införande av
två ålderstillägg å vartdera 294 kronor för extra ordinarie och vikarierande
ämneslärare än alt med hänsyn till vad statskontoret anfört beträffande de
ordinarie lärarnas ålderstillägg, intervallen borde bestämmas till 5 respektive

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

10 år. Statskontoret har vidare ifrågasatt en viss reducering av de föreslagna
lönebeloppen.

Enligt förslaget skulle de extra ordinarie och vikarierande lärarna tillerkännas
icke oväsentliga löneförbättringar. Slutlönen till sådan lärare nied
24 veckors tjänstgöring komrne således att öka med mer än 60 procent. Då
emellertid dessa lärarkategorier intagit en förhållandevis missgynnad ställning,
ville ämbetsverket icke motsätta sig förslaget med den jämkningen, att
den föreslagna begynnelselönen till lärare med 21 veckors tjänstgöring sänktes
med 294 kronor samt lönen till de under 24 veckor tjänstgörande i proportion
därtill ( = 336 kronor). Som viss kompensation härför syntes — i
likhet med vad som gällde vid statsunderstödda lantbruksanstalter — de
extra ordinarie lärarna böra bliva författningsenligt berättigade att åtnjuta
fri bostad — minst ett rum — jämte bränsle. Arvodena till vikarierande föreståndare,
vilka arvoden av överstyrelsen föreslagits till 900, respektive 720
kronor, syntes kunna sänkas till 810, respektive 630 kronor.

Även allmänna lönenämnden har funnit de för extra ordinarie och vikarierande
lärare föreslagna lönebeloppen väl höga.

Lönenämnden funne befogat, att nämnda lärare bereddes en gynnsammare
löneställning. Lönenämnden ansåge emellertid den av skolöverstyrelsen föreslagna
löneförbättringen vara väl hög. Denna uppginge nämligen för lärare
vid huvudkurs (21 veckor) till 706 kronor i begynnelselöneläget och till
1 381 kronor i slutlöneläget. För lärare vid huvudkurs (24 veckor) utgjorde
löneförbättringen respektive 1 237 kronor och 1 913 kronor. Då löneökning
av denna storleksordning enligt lönenämndens mening icke vore av förhållandena
motiverad, ansåge sig lönenämnden böra förorda en justering nedåt
av de föreslaga grundlönebeloppen, vilka motsvarade ett belopp per dag
under kurstiden av 22 kronor i fråga om båda kategorierna av kurser. Såsom
lämplig beräkningsgrund ville lönenämnden föreslå en dagslön — frånsett
rörligt tillägg och kristillägg — av 21 kronor, vilket medförde en grundavlöning
vid huvudkurs (21 veckor) av 3 087 kronor och vid huvudkurs (24
veckor) av 3 528 kronor. Ålderstilläggen funne lönenämnden skäligen böra
bestämmas till hälften av de för fast anställda ämneslärare föreslagna beloppen
eller till 240 kronor. Vid sådant förhållande skulle löneförbättringen
komma att utgöra för extra ordinarie och vikarierande lärare vid huvudkurs
(21 veckor) 537 kronor i begynnelselöneläge och 1 089 kronor i slutlöneläge
och för dylik lärare vid huvudkurs (24 veckor) 1 044 kronor respektive 1 596
kronor.

Vad lönenämnden föreslagit beträffande ålderstillägg till kvinnlig föreståndare
och fast anställd ämneslärare, syntes lönenämnden även böra gälla
i fråga örn extra ordinarie och vikarierande kvinnlig lärare.

Ledamoten Lindén har anmält gentemot allmänna lönenämndens majoritet
avvikande mening och ansett, att lönenämnden bort tillstyrka överstyrelsens
förslag i vad avsåge extra ordinarie och vikarierande ämncslärares
avlöningsförmåner.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har i huvudsak tillstyrkt
skolöverstyrelsens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

27

Ehuru styrelsen måste gå ut ifrån, att även med de föreslagna lönerna för
extra ordinarie ämneslärare det med hänsyn till de löner, som extra och
extra ordinarie lärare vid högre allmänna läroverk och motsvarande läroanstalter
erhölle, kunde bli svårt för folkhögskolan att hävda sig i konkurrensen
örn att erhålla de mest dugande lärare, hade styrelsen i fråga örn de
föreslagna lönernas belopp inga ändringsförslag att göra. I fråga om tiden
för rätt till ålderstillägg åt extra ordinarie ämneslärare föresloge styrelsen
den ändringen, att lärare, vilkens behörighet efter en tjänstgöring av tre år
godkändes av skolöverstyrelsen, då skulle äga tillträda ett första ålderstilllägg,
varefter det andra ålderstillägget skulle erhållas efter ytterligare tre
års tjänstgöring, varvid för ifrågavarande ålderstillägg skulle fordras väl
vitsordad tjänstgöring. Skolöverstyrelsens förslag att de två första tjänstgöringsåren
icke skulle få räknas när det gällde rätt till ålderstillägg, avveke
från motsvarande bestämmelser, när det gällde extra och extra ordinarie
lärare vid högre allmänna läroverk och med dem jämställda läroanstalter.
En undantagsbestämmelse till nackdel för folkhögskolans extra
ordinarie lärare som den av skolöverstyrelsen föreslagna syntes styrelsen
icke på något sätt motiverad och avstyrktes därför, att den utan tvivel skulle
öka svårigheterna vid folkhögskolans lärarrekrytering.

Beträffande bostad för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare samt
för lärare i slöjd och huslig ekonomi 1’ramhölle skolöverstyrelsen, att det
från början varit vanligt, att dessa lärare av skolstyrelserna tillhandahölles
förmånen av fri hostad, vanligtvis i form av möblerat enkelrum eller dubblett.
Skolöverstyrelsen ifrågasatte emellertid icke, att rätt för sådana lärare att
erhålla bostadsförmån skulle stadgas, samtidigt som den betonade, att tilllämpad
praxis i förevarande hänseende fortfarande borde upprätthållas.

Styrelsen holle före, att för de lärare, som ej erhölle bostad in natura eller
ersättning därför, ett system med ortsgraderade löner måste vara det enda
möjliga. Då det emellertid enligt styrelsens mening knappast för närvarande
kunde sättas i fråga, att för nämnda lärargrupper införa dyrortsgrupperade
''öner, föresloge styrelsen, att samma grundläggande löneprincip, som förutsattes
gälla i fråga örn lönerna för föreståndare och ämneslärare med fast
anställning även måtte komma till tillämpning, när det gällde lönerna för
e. o. ämneslärare samt Övningslärare med en tjänstgöring av minst 20 timmar
pr vecka och att dessa tillerkändes rätt till fri hostad örn minst ett rum
under den tid, de vöre anställda vid folkhögskola. Visserligen torde vid de
flesta folkhögskolor sådan bostadsförmån utan särskild föreskrift tillhandahållas
ifrågavarande lärare, men det förhållandet att några folkhögskolor
hittills underlåtit att lämna sådan bostadsförmån åt ifrågavarande lärare
torde enligt styrelsens uppfattning motivera rätt för ifrågavarande lärare att
erhålla fri hostad. Styrelsen andolie alt i detta sammanhang få anföra, att
enligt kungörelsen angående statsbidrag lill lantbruksundervisningsanstalter
m. m. vid lantmannaskolor och lanthushållningsskolor e. o. ämneslärare och
c. o. ämneslärarinnor, vilka senare vid lanthushållningsskolorna undervisade
i ämnen, som i folkhögskolorna ginge under benämningen övningsämnen,
vore tillförsäkrade förmånen av minst ett rum som fri bostad.

De av skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna lönenämnden förordade Departementsreella
löneförbättringarna för extra ordinarie och vikarierande lärare uppgå che!enlill
följande belopp, inberäkna! rörligt tillägg efter 15 procent:

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Begynnelselön

Slutlön

Skolöver-

styrelsen

Stats-

kontoret

Allm.

löne-

nämnden

Skolöver-

styrelsen

Stats-

kontoret

Allm.

löne-

nämnden

Huvudkurs om 21 veckor

706

368

537

1 381

1 043

1 089

» » 24 »

1 237

851

1 044

1 913

1 527

1 596

I likhet med skolöverstyrelsen har jag funnit starka skäl tala för en relativt
betydande löneförbättring för ifrågavarande lärare. Såväl statskontoret
som allmänna lönenämnden ha emellertid funnit den av överstyrelsen förordade
löneförbättringen väl hög. Då jag delar denna uppfattning, har jag
funnit en viss beskärning av överstyrelsens förslag befogad. Jag har för egen
iel funnit statskontorets förslag, vilket i stort sett skiljer sig från lönenämndens
förslag endast såvitt angår begynnelselöneläget, lämpligt avvägt och
tillstyrker därför detsamma. I motsats till statskontoret, som förordat femårig
tjänstgöring för åtnjutande av ålderstillägg, tillstyrker jag dock skolöverstyrelsens
förslag, att allenast treårig tjänstgöring skulle fordras, ett förslag,
som icke föranlett någon erinran från allmänna lönenämndens sida.
På sätt lönenämnden framhållit, bör kvinnlig lärare för närvarande icke
erhålla rätt att tillträda det sista ålderstillägget. I likhet med statskontoret
anser jag mig böra förorda, att de icke fast anställda lärarna på huvudmannens
bekostnad tillförsäkras rätt till fri bostad jämte bränsle eller motsvarande
kontant ersättning. Härvid har statskontoret föreslagit, att bostadsförmånen
skulle utgöra ett rum, oavsett om befattningshavaren hade eget
hushåll eller ej. Emellertid kommer, enligt vad jag inhämtat, chefen för jordbruksdepartementet
vid anmälan denna dag av förslag till lönereglering för
lärarpersonalen vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna
m. m., att förorda en differentiering av bostadsförmånen för den extra
ordinarie lärarpersonalen vid sistnämnda undervisningsanstalter, på det sätt
att befattningshavare med eget hushåll tillförsäkras rätt till bostad örn minst
två rum medan sådan befattningshavare, vilken icke har eget hushåll, erhåller
rätt till fri bostad om minst ett rum. I anslutning härtill finner jag
mig böra förorda motsvarande anordning för de icke fast anställda lärarna
vid folkhögskolorna. Skolöverstyrelsens förslag, i vad avser ersättning åt
icke-ordinarie lärare vid fristående kvinnlig kurs samt åt vikarierande föreståndare
anser jag mig kunna tillstyrka.

Vad styrelsen för folkhögskolans lärarförening anfört i fråga om ålderstilläggens
tillträdande torde böra tagas under övervägande av Kungl. Majit
vid utfärdande framdeles av vederbörliga författningsbestämmelser.

De av mig förordade löneförbättringarna torde kunna uppskattas till sammanlagt
omkring 45 000 kronor beträffande begynnelselönen och omkring
105 000 kronor beträffande slutlönen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

29

Övningslärare och övriga timlärare.

Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna lönebelopp framgå av följande
sammanställning:

Till stöd för sitt förslag har överstyrelsen anfört:

Övningslärare vid folkhögskola ägde för närvarande åtnjuta arvode
enligt följande grunder, nämligen lärare i slöjd efter 2 kronor 50 öre
för varje undervisningstimme, lärarinna i hushållsgöromål efter 10 kronor
för varje arbetsdag samt lärare i gymnastik och i sång efter 3 kronor 50 öre
för varje undervisningstimme. Å ifrågavarande ersättningsbelopp utginge
därjämte dyrtidstillägg och kristillägg. Vad de två förstnämnda grupperna av
lärare beträffar torde dessa i stor utsträckning tagas i anspråk i sådan omfattning,
att undervisningen kunde sägas utgöra deras huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. Det kunde vid sådant förhållande ifrågasättas, huruvida
icke — på sätt överstyrelsen tidigare föreslagit — särskilda ordinarie
övningslärartjänster borde inrättas vid folkhögskolorna. Anmärkas kunde,
att redan för närvarande möjlighet förefunnes för vederbörande huvudmän
att reglera dessa tjänster, varigenom pensionsrält kunde tillförsäkras innehavarna
av desamma. Då emellertid tillskapandet av särskilda fasta övningslärartjänster
skulle innebära en organisatorisk åtgärd, vars verkningar med
hänsyn till de vid de olika folkhögskolorna —- liksom även inom en och
samma skola — rådande, från år till år varierande förhållandena vore svåra
att överblicka, ansåge sig överstyrelsen icke böra för närvarande ifrågasätta
en dylik omläggning. Vad anginge sättet för övningslärararvodenas beräknande
hade överstyrelsen övervägt möjligheten att genom inläggande i arvodesbeloppen
av nu utgående dyrtidstillägg tillskapa fasta ersättningar. Då
emellertid, såsom nämnts, i varje fall lärarna i slöjd och i hushållsgöromål
i stor utsträckning toges i anspråk för tjänstgöring i sådan omfattning, att
undervisningen kunde sägas utgöra vederbörande lärares huvudsakliga sysselsättning,
hade överstyrelsen funnit det vara mindre lämpligt att arvodena
till dessa lärargrupper konstruerades såsom fasta ersättningar. Enligt överstyrelsens
mening torde betänkligheter icke behöva möta mot att, efter inräknande
i arvodesbeloppen av en del av dyrtidstillägget, anpassa det å de
nya beloppen utgående tillägget efter reglerna för rörligt tillägg. Såsom förut
nämnts, utginge arvode till lärarinna i hushållsgöromål för närvarande per
arbetsdag. Tillräcklig anledning att bibehålla detta beräkningssätt ansåge
skolöverstyrelsen ej föreligga, utan föresloge, att ersättningen skulle bestämmas
att utgå per undervisningstimme, förslagsvis med samma belopp som till
lärare i slöjd. I enlighet härmed ville överstyrelsen förorda, att arvodena

1 Å dessa belopp utgå därjämte dyrtidstillägg och kristillägg.

2 Å dessa belopp utgå därjämte rörligt tillägg och kristillägg.

Nuvarande belopp:1

Av skolöverstyrelsen
föreslagna belopp:

Lärare i slöjd .............

Lärarinna i hushållsgöromål
Lärare i gymnastik och sång

2: 50 per underv.-tim. 3: 60a per underv.-tim.

(högst 30 tim. per vecka)

10: — » arbetsdag 3: 601 2 per underv.-tim.

(högst 30 tim. per vecka)
3: 50 » underv.-tim. 5: 50 per underv.-tim.

(i ett för allt)

—■ 6: 50 per underv.-tim.

(i ett för allt)

Timlärare i läsämne

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

till lärare i slöjd och lärarinna i hushållsgöromål skulle bestämmas till 3
kronor 60 öre per undervisningstimme. Samtidigt föresloge överstyrelsen
emellertid av kostnadsskäl införandet av en begränsningsregel ay innehåll,
att arvode för en och samma lärare skulle beräknas för högst 30 timmar per
vecka. Å arvodena skulle därjämte utgå rörligt tillägg — ävensom kristillägg
— enligt de för statens befattningshavare gällande grunderna. Beträffande
arvodet till lärare i gymnastik och sång föresloge överstyrelsen, att detsamma
skulle bestämmas utgå med 5 kronor 50 iire i ett för allt per undervisningstimme.

För timlärare i läsämnen — d. v. s. sådana ämneslärare, vilkas
tjänstgöring icke vöre av den omfattning, att de kunde erhålla minimilön
_funnes för närvarande icke några särskilda avlöningsbestämmelser meddelade.
Allenast i fråga örn dyrtidstillägg å avlöning åt sådana lärare stadgades,
att dyrtidstillägg skulle utgå å ett tilläggsunderlag av högst 3 kronor
per undervisningstimme, dock i intet fall å högre belopp än hälften av timlönen.
Någon norm för själva avlöningen vore därmed icke given. Överstyrelsen
vöre emellertid av den uppfattningen, att minimiavlöningen borde
fastställas i avlöningsförfattningen. Beträffande beloppet av ifrågavarande
ersättning funne sig överstyrelsen böra föreslå, att arvodet skulle bestämmas
till 6 kronor 50 öre i ett för allt per undervisningstimme.

Statskontoret har förklarat sig anse, att på timlärarersättningar icke borde
utgå några rörliga förmåner. Ämbetsverket har föreslagit, att följande minimiarvoden
fastställas, nämligen till lärare i slöjd och hushållsgöromål 4
kronor, i gymnastik och sång 5 kronor samt timlärare i läsämne 6 kronor,
allt för undervisningstimme räknat (i ett för allt).

Icke heller allmänna lönenämnden har funnit sig kunna tillstyrka en anordning
med rörliga förmåner på timlärarersättningar. En dylik anordning
skulle komma att avvika från de i allmänhet gällande principerna för det rörliga
tillägget och för fastställande! av timlärararvoden. Lönenämnden föresloge
därför, att arvodena även för dessa lärare skulle fastställas till fasta belopp,
i vilka rörligt tillägg och kristillägg vore inräknade. Vad särskilt beträffade
arvodet till lärarinna i hushållsgöromål, ville lönenämnden — med hänsyn
till svårigheterna att vid den undervisning, varom här vore fråga, avgränsa
arbetstiden — ifrågasätta, om icke den nu tillämpade anordningen med arvodets
beräknande per dag borde bibehållas.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har framhållit, att
många skäl talade för att ordinarie övningslärartjänster inrättades vid folkhögskolorna.
Vid lanthushållsskolorna, vilkas lärarinnor i huslig ekonomi och
slöjd både vad det gällde utbildning och tjänstgöring helt kunde jämställas
med Övningslärare vid vissa folkhögskolor, hade ordinarie befattningar inrättats
för sådana lärarinnor. Då enligt styrelsens uppfattning införandet av befattningar
som Övningslärare med fast anställning vid folkhögskolorna skulle
fordra en ytterligare utredning, som kunde fördröja behandlingen av löneregleringsförslaget,
föresloge styrelsen, att åtgärder måtte vidtagas för att i så stor
omfattning som möjligt utnyttja den av skolöverstyrelsen påpekade möjlighe -

Kungl. Majlis proposition nr 274.

31

tein för vederbörande huvudmän att reglera övningslärartjänster, varigenom
pensionsrätt kunde tillförsäkras innehavarna av desamma. Styrelsen föresloge
att i stadgan för statsunderstödda folkhögskolor föreskrift infördes om,
att vid de folkhögskolor, där undervisning i slöjd respektive huslig ekonomi
ägt rum under minst 5 år i sådan omfattning, att lärare under minst huvudkurs
om 21 veckor undervisat den för pensionsreglering föreskrivna minimitiden,
20 timmar per vecka, skolan skulle lia skyldighet att inrätta reglerad
befattning med pensionsrätt samt med bestämmelser örn ålderstillägg och
örn lön under tjänstledighet på grund av sjukdom.

I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden kan jag icke till- Departementsstyrka
en anordning med rörliga löneförmåner på timlärarersättningar. chef™-

Jag förordar därför, att arvodena även till lärarna i slöjd och hushållsgöromål
fastställas till vissa belopp i ett för allt. Sagda arvoden torde böra
bestämmas till 4 kronor för nndervisningstimme. I övrigt synes överstyrelsens
förslag väl avvägt och har icke givit mig anledning till erinran. På
av överstyrelsen anförda skäl anser jag mig sålunda icke för närvarande
kunna förorda inrättande av övningslärartjänster med fast anställning.

Vissa med löneregleringen sammanhängande frågor.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att den nya löneregleringen skall träda i
kraft den 1 oktober 1942.

Överstyrelsen har bifogat förslag till ny författning rörande avlöning åt
lärare vid folkhögskola. Härav inhämtas bland annat:

I § 2 av nu gällande kungörelse av år 1919 finnas bestämmelser örn
bostadsförmån m. m. Då skolöverstyrelsen, såsom av det föregående
framgår, ansett sig böra förorda, att lönerna skola bestämmas till
enhetliga belopp för såväl manliga som kvinnliga lärare, har i konsekvens
härmed förmånen av fri bostad ansetts böra bestämmas lika för manliga
och kvinnliga lärare. På grund härav ha stadgandena under § 2 givits ändrat
innehåll. Vidare har överstyrelsen föreslagit en höjning av beloppen av
den kontanta ersättning, som skall tillkomma täljare för det fall, att bostadsförmån
in natura icke kan tillhandahållas honom. De gällande och de föreslagna
beloppen, vilka senare framkommit vid en jämförelse mellan hyrorna
vid 1920 års allmänna bostadsräkning och hyrorna vid 1939 års allmänna
bostadsräkning, äro följande:

Gällande Föreslaget
belopp, belopp,

kronor kronor

Föreståndare (minst 5 rum och kök) .......... lägst 800 lägst 1 200

Lärare med fast anställning:

med bushåll (minst 4 rum och kök)\
utan » ( » 2 » » » )) I

I § 4 av gällande kungörelse finnas bestämmelser angående avlöning
under tjänstledighet m. m. Enligt dessa bestämmelser, vilka
f. n. avse endast föreståndare och ämneslärare med fast anställning, utgår
den kontanta avlöningen

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

a) vid sjukdom med ett avdrag, motsvarande 1js av den kontanta begynnelseavlöningen,

b) vid tjänstledighet på grund av offentligt uppdrag o. dyl. med ett avdrag

såsom vid sjukdom eller det högre belopp, som Kungl. Majit bestämmer,
samt fs,

c) vid tjänstledighet av annan anledning med avdrag, motsvarande den
kontanta avlöningen för vikarie å tjänsten.

Skolöverstyrelsen har föreslagit ett kompletterande stadgande om rätt för
extra ordinarie lärare att uppbära hälften av lönen under tjänstledighet på
grund av sjukdom. Förmånen i fråga har emellertid ansetts böra begränsas
att avse högst tiden intill avslutandet av den kurs, för vilken läraren anställts.
Under samma paragraf har även intagits en bestämmelse om avlöningsförmåner
till kvinnlig lärare vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd,
innebärande att befattningshavaren skulle äga att under en tid av 90 dagar
åtnjuta samtliga henne eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner med
avdrag av ett belopp, motsvarande för föreståndarinna och ämneslärarinna
en tredjedel och för extra ordinarie lärarinna hälften av den kontanta begynnelselönen,
dock att extra ordinarie lärarinna skulle under här avsedd
ledighet äga åtnjuta avlöning högst för tiden intill avslutandet av den kurs,
för vilken hon anställts. Nuvarande föreskrift om rätt för befattningshavare
att vid tjänstledighet av annan anledning än sjukdom eller offentligt uppdrag
åtnjuta lön minskad med ett belopp motsvarande den kontanta avlöningen för
vikarie, har ansetts böra skärpas därhän, att förmånen i fråga icke må, utan
att skolöverstyrelsen därtill lämnat medgivande, åtnjutas för längre tid än
sammanlagt 90 dagar under två på varandra följande kalenderår.

I 1 § 3 mom. av gällande kungörelse om avlöning till lärare vid folkhögskolor
finnes intagen en bestämmelse örn att där föreståndare för folkhögskola
tillika är föreståndare för lantmannaskola, han må äga uppbära
avlöning endast i egenskap av föreståndare för endera skolan. Vissa
härmed sammanhängande bestämmelser återfinnas under 2 § 2 och 3 mom.
samma kungörelse. Då numera allt samband mellan de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
och folkhögskolorna upphört, hava berörda bestämmelser
uteslutits ur motsvarande författningsrum av det föreliggande kungörelseförslaget.

I samband med löneregleringens ikraftträdande bleve vissa anordningarav
övergångsnatur erforderliga. Bland annat gällde detta i
fråga om tillträdandet av ålderstilläggen. Denna fråga liksom även vissa
andra spörsmål borde upptagas till närmare prövning i samband med övergångsbestämmelsernas
utarbetande.

Ett genomförande av den tilltänkta löneregleringen förutsatte, att vissa
ändringar vidtoges i stadgan för de statsunderstödda folkhögskolorna.
Bland annat syftade överstyrelsen härvid på frågan örn utfärdandet av vissa
föreskrifter rörande behörighetsförklaring för icke fast anställda lärare.
Jämväl i vissa andra hänseenden kunde ändrade bestämmelser i stadgan
bliva erforderliga. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att vidtaga
dylika ändringar i samband med löneregleringens genomförande.

I detta sammanhang kunde framhållas, att det torde komma alt visa sig
nödvändigt att bereda folkhögskolinspektören, vars ifrågavarande befattning

Kungl. Muj:ts proposition nr 274.

33

vore och jämväl i fortsättningen kunde antagas komma att förbli en bisyssla,
tjänstledighet från hans ordinarie tjänst för handläggande av vissa organisationsspörsmål
m. m. i samband med löneregleringens genomförande.
Detta förutsatte givetvis, att möjlighet förefunnes att bereda honom ersättning
för avstådda löneförmåner under tjänstledigheten ifråga.

Statskontoret har framställt vissa erinringar mot överstyrelsens förslag.

Ett genomförande av vad statskontoret i det föregående förordat föranledde
vissa jämkningar i de föreslagna avlöningsbestämmelserna. Vid denna
överarbetning torde även uppmärksammas angelägenheten av att den numera
vedertagna terminologien för olika typer av fasta och rörliga löneförmåner
(avlöning, lön och arvode) iakltoges.

I författningen syntes böra angivas den golvyta, som de olika bostadstyperna
minst borde omfatta, förslagsvis för föreståndare omkring 130 kvadratmeter,
för fast anställd ämneslärare med eget hushåll omkring 100 kvadratmeter,
för annan sådan lärare omkring 40 kvadratmeter samt för extra
ordinarie lärare omkring 25 kvadratmeter. Vidare syntes en differentiering
av bostadsersättningarna vara ofrånkomlig. Minimiersättningarna torde förslagsvis
kunna fastställas till följande belopp: för föreståndare 1 200 kronor,
för fast anställd lärare med eget hushåll 900 kronor, för annan sådan lärare
500 kronor samt för extra ordinarie lärare 300 kronor.

Av författningen borde klart framgå, att ålderstillägg skulle tillträdas,
sedan viss tid förflutit från det befattningshavaren efter vunnen behörighet
att antagas som ämneslärare med fast anställning vid folkhögskola tillträtt
tjänsten.

Allmänna lönenämnden har framhållit, att i samband med frågan örn
övergångsanordningar borde spörsmålet örn övergångsvis utgående barntilllägg
till folkhögskolornas lärare upptagas till omprövning.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har anfört:

Styrelsen beklagade, att icke de principer i avseende på lön vid tjänstledighet
på grund av sjukdom och de principer i fråga om ålderstillägg, som tilllämpats
när det gällde föreståndare, ämneslärare med fast anställning och
extra ordinarie ämneslärare, även kunnat vinna beaktande, när det gällde
Övningslärare med en tjänstgöring, som motsvarade den, som ämneslärare
med fast anställning och extra ordinarie ämneslärare hade. Vid de flesta folkhögskolor
hade undervisning i sådana övningsämnen som slöjd och huslig
ekonomi erhållit en betydande plats på läsordningen. Ofta vore Övningslärare
i desssa ämnen under lång tid knutna vid en folkhögskola, och deras anställning
kunde i verkligheten göra anspråk på benämningen fast i samma grad
som ämneslärares anställning.

De lärare vid statliga och kommunala undervisningsanstalter för vilka
lönereglering genomförts, hade samtliga kommit i åtnjutande av rätt till begravningshjälp.
Styrelsen löresloge, att följande bestämmelse infördes. »Avlider
lärare, skall till hans dödsbo som begravningshjälp utbetalas ett belopp,
motsvarande en tiondel av hans oavkortade årsavlöning vid tiden för dödstallet,
dock högst 500 kronor. Vid lärares dödsfall till följd av olycksfall i
tjänsten skall dock förenämnda belopp minskas med den begravningshjälp,

Bihang till riksdagens protokoll /.942. / sami. Nr 274. g

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 274.

Departements chefen.

vartill dödsboet är berättigat enligt olycksfallsförsäkringslagen.» Samtidigt
föresloge styrelsen, att angående statsbidrag stadgades, att till understöd åt
folkhögskolor skulle såsom särskilt bidrag till lärares avlöning begravningshjälp
utgå med föreskrivet belopp.

- Av praktiska skäl förordar jag, i likhet med skolöverstyrelsen, att den av
mig tillstyrkta löneregleringen skall träda i kraft den 1 oktober 1942.

I samband med löneregleringen torde, såsom överstyrelsen framhållit, böra
ske en justering av de värden, som i avlöningskungörelsen angivas för den
lägsta kontanta ersättning, som skall erläggas av huvudman, när naturaförmåner
icke tillhandahållas därtill berättigad befattningshavare. Härvid
har jag funnit mig böra, i anslutning till vad statskontoret anfört, tillstyrka
en större differentiering av ersättningsbeloppen än den av överstyrelsen föreslagna
och förordar i sådant hänseende fastställande av följande belopp,
nämligen för föreståndare 1 200 kronor, för fast anställd ämneslärare med
eget hushåll 900 kronor, för annan sådan lärare 500 kronor, för extra ordinarie
ämneslärare med eget hushåll 500 kronor och för extra ordinarie lärare,
som icke har eget hushåll, 300 kronor. Att särskilda belopp böra angivas
för extra ordinarie ämneslärare är en konsekvens av att jag, såsom av det
föregående framgår, tillstyrkt, att dylika lärare tillerkännas rätt till fri bostad
jämte bränsle eller motsvarande kontant ersättning. Vad statskontoret
i övrigt anfört torde böra tagas under övervägande i samband med
utfärdande av vederbörliga bestämmelser i ämnet.

Skolöverstyrelsens förslag om införande av rätt för extra ordinarie lärare
att uppbära viss del av lönen vid tjänstledighet på grund av sjukdom synes
mig välbetänkt. Det torde emellertid kunna sättas i fråga, huruvida icke
extra ordinarie lärare härvid bör likställas med den ordinarie personalen och
således berättigas uppbära lön med ett avdrag, motsvarande en tredjedel av
den kontanta begynnelselönen. Anmärkas må, att vid de statsunderstödda
lantbruksundervisningsanstalterna redan för närvarande full likställighet i
detta hänseende finnes genomförd mellan den ordinarie och den extra ordinarie
personalen. På sätt skolöverstyrelsen förordat synes vidare böra införas
en bestämmelse örn avlöningsförmåner till kvinnlig lärare vid tjänstledighet
för havandeskap eller barnsbörd, varvid emellertid skäligheten synes
bjuda, att extra ordinarie lärarinna i fråga örn grunderna för avlönings åtnjutande
under dylik ledighet jämställes med ordinarie lärarinna. Dessa
frågor torde lämpligen böra närmare övervägas i samband med utfärdande
av vederbörliga bestämmelser i ämnet.

I anslutning till vad allmänna lönenämnden anfört förutsätter jag, att
lärare vid folkhögskolor i enlighet med vedertagen praxis erhålla rätt att
övergångsvis åtnjuta barntillägg. Det av folkhögskolans lärarförening framlagda
förslaget om utbetalande av begravningshjälp kan jag icke för närvarande
tillstyrka; frågan härom torde böra upptagas framdeles i samband

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

35

med ett eventuellt inordnande av ifrågavarande personal i det för civilförvaltningen
gällande lönesystemet.

På sätt skolöverstyrelsen framhållit kan det komma att visa sig nödvändigt
att bereda folkhögskolinspektören tjänstledighet från hans ordinarie
tjänst för handläggande av vissa organisationsspörsmål m. m. i samband
med löneregleringens genomförande. Skulle så bli fallet, torde ersättning
för avstådda löneförmåner böra beredas honom. Kostnaderna härför
torde böra bestridas från den i skolöverstyrelsens avlöningsstat uppförda anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att medgiva, att posten må
för ändamålet överskridas med erforderligt belopp.

Vad skolöverstyrelsen i övrigt i förevarande hänseende anfört har icke
givit mig anledning till erinran eller uttalande. De föreskrifter, som bli erforderliga
för genomförande av den ifrågasatta löneregleringen, torde Kungl.
Majit efter beslut i regleringsfrågan böra utfärda. Bland annat torde erfordras
vissa ändringar i kungörelsen 1940: 104 med bestämmelser i fråga örn
avlöning till vissa lärare vid statsunderstödda folkhögskolor under tjänstledighet
på grund av inkallelse till militär tjänstgöring i anledning av anbefalld
förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering m. m. Jag
förutsätter, att Kungl. Majit skall äga vidtaga de ändringar i nämnda kungörelse,
som må finnas erforderliga såsom en följd av nu ifrågavarande lönereglering.

III. Förslag till statsbidragsreglering.

Gällande bestämmelser.

Av kostnaderna för lärarnas avlöning betalar staten helt endast den provisoriska
avlöningsförbättringen, ålderstilläggen samt vissa vikariatskostnader
o. dyl. Vidare betalas av statsmedel dyrtidstillägg å ett tilläggsunderlag,
motsvarande hälften av den bestämda kontanta minimilönen; på liknande
sätt är även kristillägget konstruerat. Till bestridande av kostnaderna för
undervisning i hushållsgöromål, då denna ingår i skolans första årskurs,
betalas av statsmedel ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den till
lärarinnan utgående minimilönen.

I övrigt utgår statens bidrag till folkhögskolorna i form av till vissa belopp
bestämda bidrag till kursernas uppehållande, nämligen (jfr även sammanställningen
sid. 40):

till huvudkurs högst 7 000 kronor;

till kvinnlig kurs, som pågår samtidigt med huvudkurs för manliga elever,
högst 3 500 kronor;

till fristående kvinnlig kurs, då anslag utgår även till huvudkurs, högst
3 500 kronor;

till andra årskurs, som pågår samtidigt med huvudkurs, högst 2 500 kronor
och, om nied sådan kurs är förenad skyldighet att avilina särskild äm -

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

neslärare med fast anställning eller om minst två fasta ämneslärarebefattningar
före den 1 november 1919 varit inrättade vid skolan, ytterligare högst
1 OOO kronor, samt till andra årskurs, som är ansluten till fristående kvinnlig
kurs, högst 2 000 kronor;

till anordnande av parallellundervisning1, då sådan nied hänsyn till elevernas
olika förkunskaper eller behovet av uppdelning i skilda arbetslag
prövas nödvändig:

a) beträffande huvudkurs och därtill ansluten andra årskurs

till envar av manlig avdelning och kvinnlig avdelning ävensom avdelning
med såväl manliga som kvinnliga elever med högst 1 000 kronor samt, då
elevantalet inom någon av nämnda avdelningar överstiger 40, med ytterligare
högst 1 000 kronor för sådan avdelning, dock att nu förevarande anslag tillhopa
icke må överstiga 3 000 kronor;

b) beträffande fristående kvinnlig kurs och därtill ansluten andra årskurs med

högst 750 kronor för kurs, samt, då elevantalet inom någon av
nämnda kurser överstiger 40, med ytterligare högst 750 kronor för sådan
kurs, dock att nu förevarande anslag tillhopa icke må överstiga 1 500 kronor.

Till huvudkurs och fristående kvinnlig kurs ävensom andra samtidigt
med dem pågående kurser, för det fall att ifrågavarande kurser enligt därom
stadgade villkor angående undervisningstidens längd skola pågå minst tre
veckor utöver eljest föreskrivna minsta undervisningstid, 10 procents förhöjning
av eljest utgående statsbidrag.

Är 1919 beviljade riksdagen 20 procents förhöjning av statsbidragen, vilken
förhöjning år 1920 sänktes till 10 procent och år 1933 till 5 procent.

Statsbidragen äro avpassade så, att de i stort sett täcka samtliga kontant
utgående lärarlöner. Föreståndare och fast anställd ämneslärare tillkommande
naturaförmåner, fri bostad jämte för densamma erforderligt bränsle
eller kontant ersättning därför, har däremot huvudmannen skyldighet att
bekosta. Såsom förut framhållits, hava de flesta skolornas huvudmän utfyllt
dyrtidstillägget, så att det i stort sett kan sägas överensstämma med
motsvarande förmån vid statens oreglerade verk.

Såsom villkor för statsbidrag krävas vissa ortsbidrag. Det fordras sålunda,
att landsting, hushållningssällskap, kommuner eller enskilda var för sig
eller gemensamt till vederbörande skola lämna bidrag, vilka, inberäknat
skolavgifter, där sådana förekomma, sammanlagt uppgå till minst lika stort
belopp som det, varmed statsbidraget för samtliga på en gång vid skolan
pågående kurser överskjuter 3 000 kronor för huvudkurs, 4 500 kronor för
huvudkurs med därtill ansluten kvinnlig kurs samt 1 500 kronor för fristående
kvinnlig kurs.

Skolöverstyrelsens förslag.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att då någon egentlig rubbning av det
nuvarande avlöningssystemet icke vore avsedd att komma till stånd, över -

1 Enligt kungörelsen 1940: 299.

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

37

styrelsen icke heller ifrågasatte någon principiell omläggning av grunderna
för fördelningen mellan staten och folkhögskolornas ägare av kostnaderna
för lärarnas avlöning, överstyrelsen utginge följaktligen från att statsbidragen
även i fortsättningen skulle avpassas så, att de täckte samtliga kontant
utgående minimilöner. Föreståndare och fast anställda ämneslärare tillkommande
naturaförmåner — fri bostad jämte för deriteamma erforderligt
bränsle eller kontant ersättning därför — borde således fortsättningsvis liksom
hittills bekostas av huvudmannen. Med avseende å statsbidragens belopp
bleve emellertid vissa ändrade föreskrifter erforderliga med hänsyn till
föreslagen uppräkning av lärarlönerna. Överstyrelsen återkomme i det följande
till denna fråga.

I fråga örn dyrtidstillägg av statsmedel till folkhögskolornas lärare gällde
för närvarande, att sådant tillägg — beräknat efter de för befattningshavare
vid statens oreglerade verk gällande grunderna — utginge å ett tilläggsunderlag
motsvarande hälften av den författningsenliga minimilönen. Vid
flertalet skolor hade vederbörande huvudman utfyllt nämnda dyrtidstilllägg
med sådant tillägg å återstående del av lönen efter samma eller likartade
grunder, varför lärarna i stort sett kunde sägas uppbära dyrtidstillägg
i likhet med befattningshavare vid statens oreglerade verk. Enligt
överstyrelsens asikt talade övervägande skäl för att efter en omreglering av
lönerna låta dyrtidstillägg av statsmedel utgå å hela minimilönen. Principen
att staten påtoge sig kostnaderna för samtliga kontant utgående förmåner
hade ju kommit till uttryck vid de senaste löneregleringarna för icke-statlig
lärarpersonal, varför en omläggning i nyss antydd riktning torde framstå
såsom skälig och naturlig. Såsom i det föregående närmare berörts, förutsatte
överstyrelsen emellertid, att dyrtidstillägget i fortsättningen skulle utgå
i form av rörligt tillägg, i tillämpliga delar konstruerat enligt samma grunder
som gällde angående dylikt tillägg till befattningshavare med avlöning
enligt vederbörliga statliga avlöningsreglementen. I

I sitt år 1938 avgivna förslag till lönereglering för lärarna vid folkhögskolorna
hade skolöverstyrelsen utgått från att grunderna för fördelningen
mellan staten och respektive huvudman av kostnaderna för lärarpersonalens
avlöning skulle anpassas efter de föreslagna ändringarna av avlöningsbestämmelserna.
Statsbidragen borde i princip så utmätas, att staten ersatte
skolorna för samtliga lönekostnaderna enligt avlöningsreglementet med undantag
av värdet av de naturaförmåner, som tillkomme lärarna. I princip
skulle alltså statsbidragen utgå efter motsvarande grunder som vid folkskolorna.
En övergång till de sålunda föreslagna statsbidragsgrunderna förutsatte.
hade överstyrelsen framhållit, alt en statlig kontroll anordnades över
anställningen av lärarpersonal. Enligt förslaget skulle statsbidragssystemet
ändras därhän, att staten, i stället för gällande anordning med bidrag dels
till kursernas uppehållande, dels ock såsom särskilda bidrag till lärares avlöning
skulle bestrida samtliga enligt det löreslagna avlöningsreglementet utgående
lönebelopp med avdrag dels av ett belo])]), motsvarande summan av
värdet av de naturaförmåner, som tillkomme lärare med full tjänstgöring,

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

dels av tio procent utav de arvoden, som skulle utgå till timlärare. Därjämte
skulle statsverket bevilja dyrtidstillägg till lärarna enligt de grunder, som
tillämpades vid statens s. k. reglerade verk. Som villkor för erhållande av
statsbidrag till lärarnas avlöning skulle gälla, att några löne- eller pensionstillägg
av kommunala eller enskilda medel (ortstillägg) icke beviljades
lärarna.

I samband med det nu föreliggande förslaget till lönereglering hade överstyrelsen
övervägt möjligheterna att övergå till ett statsbidragssystem liknande
det av överstyrelsen år 1938 föreslagna, i samband varmed även en
statlig kontroll skulle anordnas över anställningen av lärarpersonalen. Emellertid
hade statskontoret i sitt över 1938 års förslag avgivna yttrande uttalat,
att vid övervägande av de för folkhögskolorna lämpliga statsbidragsgrunderna
särskild hänsyn borde tagas till den fria ställning, som dessa skolor
intoge i fråga om undervisningens ordnande och anställande av lärare, ävensom
att erforderliga reformer borde vidtagas med utgångspunkt från nu gällande
bestämmelser örn statsbidrag och lärarlöner. Statsbidraget hade följaktligen
enligt statskontorets mening ansetts böra utan närmare angivande
av särskilt utgiftsändamål utgå såsom ett bidrag till skolans driftskostnader
och till beloppet bestämmas på grundval av en beräknad lönekostnad varvid
i fråga om lärarlöner allenast vissa minimibelopp borde angivas såsom villkor
för bidragets åtnjutande. Med hänsyn till den ståndpunkt, statskontoret
sålunda intagit, ansåge sig överstyrelsen icke böra ifrågasätta, att någon omläggning
av statsbidragssystemet nu skulle genomföras. I enlighet härmed
hade överstyrelsen i det föreliggande förslaget allenast vidtagit sådana ändringar
i förhållande till gällande bestämmelser, vilka betingades av det
ökade anslagsbehovet vid de olika skolorna.1

1 det föreliggande förslaget hade överstyrelsen, såsom tidigare nämnts,
utgått från att samtliga kostnader för lärarpersonalens kontanta minimilöner
skulle bestridas av staten. I förhållande till vad som nu gällde innebure
förslaget i detta hänseende den nyheten, att kostnaderna för den del av
det nuvarande dyrtidstillägget, som bekostades av skolornas huvudmän,
överflyttades på staten. I lönebeloppen hade nämligen inräknats viss del
av dyrtidstillägget, beräknat å ett underlag motsvarande hela lönen, varjämte
å de sålunda uppräknade lönebeloppen föreslagits utgå rörligt tillägg
av statsmedel enligt de för statliga befattningshavare gällande grunderna.

Statskontoret har motsatt sig överstyrelsens förslag örn överflyttning på
statsverket av vissa lönekostnader.

Enligt nu gällande bestämmelser bestrides av statsmedel endast hälften
av kostnaden för det dyrtidstillägg och kristillägg, som skulle hava tillkommit
lärarna, om de varit statsanställda (för närvarande 44 %, respektive något
över 15 %), medan vid det övervägande flertalet skolor (mer än 80 %
av samtliga) huvudmännen tillskjutit återstoden. Statens andel av dyrtidstillägget
hade under kalenderåret 1940 uppgått till i runt tal 280 000 kronor.
För innevarande kalenderår kunde kostnaderna för det statliga dyrtidstilllägget
och kristillägget beräknas till omkring (290 000 + 90 000 =) 380 000
kronor.

1 Beträffande de av överstyrelsen föreslagna ändringarna hänvisas till sammanställninge
å sid. 39.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 274.

39

Överstyrelsens föreliggande förslag innebure bland annat, att å statsverket
skulle överföras hela kostnaden för de nu utgående rörliga avlöningsförmånerna
till lärarpersonalen, vilket med nuvarande indexläge skulle medföra
en merutgift för statsverket å omkring 380 000 kronor. En dylik överflyttning
på statsverket av kostnader, vilka sedan år 1923 i förekommande
fall bestritts av skolornas huvudmän utan bidrag av staten, ansåge sig statskontoret
i nuvarande läge icke kunna tillstyrka, särskilt som med den fria
ställning, folkhögskolorna av ålder intoge, staten ägde små möjligheter att
genom rationaliseringsåtgärder — exempelvis genom sammanslagning av
olika skolor — i besparingssyfte nedbringa kostnaderna. Enligt ämbetsverkets
mening borde därför jämväl i fortsättningen skolornas huvudmän i princip
bidraga till så stor del av de kontant utgående lärarlönerna, som motsvarade
deras nuvarande andel i kostnaden för de rörliga avlöningsförmånerna.

De nu utgående statsbidragen till kursverksamheten vid folkhögskolorna
hade i överstyrelsens förslag icke oväsentligt uppräknats, bland annat beroende
av att i de nya bidragen på grund av övergången från oreglerat dvrtidstillägg
till rörligt tillägg inlagts skillnaden mellan dessa tillägg (29 %).
Då — som statskontoret i det föregående framhållit — enligt ämbetsverkets
mening endast häften av denna kostnad i princip borde bestridas med statsmedel,
syntes de föreslagna kursbidragen böra reduceras. Statskontoret ansåge
sig emellertid icke vilja förorda en så stor reduktion, som tekniskt
skulle vara möjlig (14,5 %), utan ville ämbetsverket föreslå en minskning
med i medeltal 10 %.

De ungefärliga kostnaderna för statsverket enligt gällande bestämmelser
samt enligt de av skolöverstyrelsen, respektive statskontoret föreslagna grunderna
framgå av omstående sammanställning.1

Statskontoret har vidare anfört:

Vad anginge de särskilda statsbidragen till lärares avlöning påpekade
statskontoret, att — örn i enlighet med förslaget de extra ordinarie lärarna
medgåves rätt till sjukavlöning under viss tid i analogi med vad som gällde
för de fast anställda lärarna — staten horde bestrida kostnaden för arvode
åt vikarie för sådan lärare.

I författningsförslaget hade icke intagits några bestämmelser örn formerna
för statens bidrag till det rörliga tillägget. I avseende härå erinrade
statskontoret, att, medan statens bidrag till lärarnas grundlöner för närvarande
mera summariskt bestämdes i form av bidrag till de olika kurserna,
utbetalningen av de nu utgående dyrtidstilläggen förutsatte en detaljgranskning
av varje lärares löneförhållanden, varigenom de praktiska fördelarna
med det summariska beräkningssättet delvis omintetgjordes. Statskontoret
ville därför föreslå en omläggning såtillvida, att .statens bidrag till det rörliga
tillägget skulle fastställas utgå i form av en procentuell förhöjning av
bidragen till de olika kurserna samt å ålderstilläggen. Då — som ämbetsverket
förutsatt — huvudmännen borde bestrida halva kostnaden för det
rörliga tillägget, syntes denna procentuella förhöjning böra bestämmas till
hälften av det genomsnittliga rörliga tillägget under närmast före utbetalningen
liggande kalenderår eller budgetår.

I enlighet härmed borde i avräkning å statsbidraget för till vinterhalvåret
förlagd kurs ett förskott å 50 procent utbetalas i december, samt slutreglering

1 Beräkningarna grunda sig på indexläget under första kvartalet 194‘2.

40

Kungl. Maj-.ts proposition nr 274.

Nuvarande stats-bidrag, kronor:

Av skolöverstyrelsen

Av statskontoret före-

föreslagna stats-bidrag, kronor:

slagna statsbidrag,
kronor:

58 huvudkurser............

å 7 000 =

406 000

å 10 000 =

580 000

å 9 000 =

522 000

29 anslutna kvinnliga kurser

å 3 500 —

101 500

å 4 000 =

116 000

å 4 000 =

116 000

42 fristående » »

å 3 500 —

147 000

å 5 000 =

210 000

å 4 500 —

189 000

8 andra årskurser vid huvud-

å 2 500 =

20 000

å 4 000 =

32 000

å 3 500 =

28 000

43 andra årskurser vid huvud-

å 3 500 =

150 500

å 5 000 =

215 000

å 4 500 =

193 500

24 andra årskurser vid fristå-

ende kvinnliga kurser . .

å 2 000 =

48 000

å 3 000 —

72 000

k 2 750 =

66 000

44 parallellavd. vid huvudkurs

å 1 000 =

44 000

å 1 500 =

66 000

k 1 250 =

55 000

29 » » »

27 parallellavd. vid fristående

å 2000 =

58 000

å 3 000 =

87 000

å 2 500 =

72 500

å 750 =

20 250

å 1 000 =

27 000

k 1 000 =

27 000

5 parallellavd. vid fristående

å 1 500 =

7 500

å 2 000 =

10 000

å 2 000 =

10 000

Procentuell förhöjning för 15

10 % =

26 000

15 % =

39 000

II

**S

26 000

Procentuell förhöjning för 26

10 % =

15 000

15 % =

22 000

10 % =

15 000

5 % förhöjning av samtliga

—

52 250

—

■-

Provisorisk avlöningsförbätt-

ring ....................

(cirka) =

104 000

—

—

Summa =

1 200 OOO

Summa =

1 476 OOO

Summa =

1 320 OOO

Härtill komma följande kost-

noder:

(cirka)

(cirka)

130 000

(cirka)

(cirka)

200 000

(cirka)

(cirka)

170 000

Bidrag till vikariatsersättning

10 000

10 000

10 000

Undervisning i hushållsgöromål

Dyrtidstillägg av statsmedel..

(cirka)

44 %

20 000

290 000

(cirka)

30 000

(eirka)

30 000

2

15 %

2

Rörligt tillägg » »

—

15 % =

200 000

112 000

Kristillägg » »

42 %

90 000

12 % =

160 000

42 %

90 000

2 -

2

Summa =

540 OOO

Summa =

600 OOO

Summa =

412 OOO

1

1 740 000

2 076 000

1 732 000

ske i mars månad påföljande år, därvid det procentuella tillägget skulle
bestämmas på grundval av medelvärdet för rörliga tillägget under det tilländaiupna
kalenderåret. Å statsbidraget för till sommarhalvåret förlagd kurs
skulle utbetalas i juni månad ett förskott å 50 procent, medan slutreglering
skulle ske i augusti månad samma år, varvid det procentuella tillägget skulle
bestämmas efter medelvärdet för det rörliga tillägget under näst föregående
budgetår.

Alderstilläggen utbetalades för närvarande i början av det kalenderår, för
vilket de vore beräknade. Tillika vöre skolstyrelserna återbetalningsskyldiga
för de belopp, som de på sådant sätt kunde hava utbekommit för mycket
(exempelvis på grund av dödsfall under året m. m.). Då en dylik ordning ur

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

41

kontrollsynpunkt måste anses mindre lämplig, ville statskontoret i stället
föreslå, att av å ett kalenderår belöpande ålderstillägg 50 procent skulle
utbetalas förskottsvis under juli månad av kalenderåret, medan återstoden
jämte den procentuella förhöjningen — beräknad efter medelvärdet av det
rörliga tillägget under det tilländagångna kalenderåret — efter särskild
rekvisition skulle utbetalas under januari månad.

Å bidragen till avlöning av lärarinnor i hushållsgöromål borde givetvis någon
förhöjning icke utgå.

En reglering av statsbidragen efter de riktlinjer, sorn i det föregående antytts,
kunde — i vad anginge den procentuella förhöjningen — med nuvarande
indexläge beräknas draga en årlig kostnad av 112 500 kronor. Härtill
komme kostnaderna för statsbidrag till kristillägg, vilka kostnader, örn
de beräknades efter samma principer, som förutsatts skola tillämpas vid beräkningen
av statsbidraget till rörligt tillägg, torde belöpa sig till minst
90 000 kronor.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har anfört:

Enligt förslaget skulle dyrtidstillägg å hela lönen utgå av statsmedel mot
lör närvarande å endast halva lönen, varigenom huvudmännen hittills måst
lämna dyrtidstillägg å den återstående hälften. Dessa utgifter skulle nu helt
avlastas från landstingen, vilket med hänsyn till de ökade kostnaderna för
dessa skolors drift vore synnerligen tacknämligt. I ett annat avseende komme
emellertid förslaget att medföra en ökning av landstingens utgifter, nämligen
därigenom att manliga och kvinnliga lärare likställts i lönehänseende,
vilket gjorde, att de kvinnliga lärarnas bostäder måste utökas eller i stället
kontant bostadsersättning lämnas. Av allt att döma torde dock hithörande
kostnader kunna hållas inom relativt snäva gränser.

I fråga örn grunderna för statens bidrag föresloges icke någon principiell
ändring. Statsbidraget skulle alltså även i fortsättningen utgå dels till kursernas
upprätthållande med varierande belopp för olika slag av kurser, dels
i viss omfattning till lärarnas löner. Hittills torde det sammanlagda statsbidraget
i regel hava täckt kostnaderna för lärarlönerna. Häri avsåges nu
icke att någon ändring skulle ske, varför statsbidraget till kurserna föresloges
höjt. Huruvida de föreslagna beloppen vore tillräckliga för att denna
princip skulle kunna upprätthållas, undandroge sig emellertid styrelsens
bedömande. Under förutsättning att så vore fallet, hade styrelsen för sin del
intet att erinra mot vad som av skolöverstyrelsen i detta hänseende föresloges.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har yttrat:

Skolöverstyrelsen föresloge, i anslutning till av statskontoret uttalad mening,
att statsbidragen till folkhögskolorna skulle utgå som bidrag till skolornas
driftskostnader. Styrelsen ville, med hänvisning till en enhällig uppfattning
hos folkhögskolornas lärarkollegier, tillstyrka detta. Men samtidigt
mäste styrelsen vända sig emot en del av skolöverstyrelsens motivering
beträffande anslagens belopp, som kunde framkalla den missuppfattningen,
att anslaget dock i viss mån skulle vara ett löneanslag.

Skolöverstyrelsen utgingc i sin motivering ifrån, att statsbidragen även
i fortsättningen skulle avpassas så, att de täckte samtliga kontant utgående
lärarinnor. Med anledning av denna formulering ville styrelsen framhålla,
att nu utgående statsbidrag vid många skolor icke tiickte lärarlönerna. Del
gällande systemet med av staten bestämda minimilöner innebure, att sko -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

lomas huvudmän ägde rätt att ge anslag, som möjliggjorde högre löner
än de fastställda minimilönerna. Vid åtskilliga skolor hade denna rätt
begagnats. Dyrtidstillägg hade genomgående utfyllts genom anslag av huvudman
eller genom andra lokala bidrag. Vid de flesta folkhögskolor hade
en motsvarande utfyllnad av kristillägg skett. En av styrelsen gjord undersökning
visade, att lokalt kristillägg lämnats vid 40 folkhögskolor. Även
när det gällde andra löneförmåner än dyrtidstillägg hade vid åtskilliga
folkhögskolor löner utgått med högre belopp än de stadgade minimilönerna.
Men om man också endast utginge ifrån de stadgade minimilönerna,
nådde man fram till, att vid åtskilliga folkhögskolor dessa icke täcktes av
statsbidragen. Vid ett antal folkhögskolor hade, sedan huvudmannen förklarat
sig ansvara för de ökade lönekostnaderna, av skolöverstyrelsen medgivande
lämnats att anställa flera lärare med fast anställning än i folkhögskolestadgan
som minsta antal föreskrivna. Om också skolans huvudman
vid sådan anställning av lärare räknat med vissa parallellanslag som bidrag
till täckande av lön åt på detta sätt medgiven ämneslärare med fast anställning,
hade huvudmannen i varje fall måst räkna med att till den stadgade
minimilönen åt sådan lärare bidraga med ett belopp av minst 1 000 kronor.
I de fall, där Övningslärare tillerkänts fast anställning med reglerad lön, hade
skolans huvudman måst räkna med att lämna anslag till i regleringsföreskrifterna
eventuellt stadgade ålderstillägg och bidrag till avlöning åt vikarie
vid tjänstledighet på grund av sjukdom, vilka löner torde kunna
betraktas som stadgade minimilöner. Vid åtskilliga folkhögskolor hade
utöver de parallellavdelningar, för vilka statsbidrag erhållits, parallellavdelningar
anordnats med huvudmannen svarande för lönekostnaderna. Även
på annat sätt torde utvidgning av undervisningen utöver den omfattning
av undervisningen, som erfordrades för erhållande av statsbidrag, lia ägt
rum vid ett antal folkhögskolor.

Vad som här anförts torde motivera styrelsens uppfattning, att statsbidragen
icke för närvarande täckte vid skolorna utgående löner. Vid
många folkhögskolor hade, med anslag från skolornas huvudmän som
grund, skolornas verksamhet, även när det gällde antalet till skolan knutna
lärare, vidgats ut utöver den, söm kunde äga rum med de utgående statsbidragen
som normerande för vid skolan utgående löner. Det vore för styrelsen
en fråga av den allra största vikt, att även efter lönereglering en
sådan utvidgning av skolornas verksamhet kunde få äga ruin.

De flesta folkhögskolor hade gjort sig rustade att kunna taga emot det
väsentligt ökade antalet elever genom nya eller utvidgade lokaler. Från
skolornas synpunkt vore det angeläget, att det kapital, som på detta sätt
investerats, kunde fullt utnyttjas för skolornas ändamål. De för närvarande
mycket betydande kostnaderna för uppvärmning av skolanläggningarna
torde icke nämnvärt kunna reduceras, genom att någon avdelning vid
skolan indroges och elevantalet minskades. Örn vissa e. o. ämneslärare och
limlärare utöver det antal, för vilka huvuddelen av lönen kunde täckas
genom statsbidrag till parallellavdelning, anställdes vid folkhögskolorna,
lorde därvidlag huvudmännen hålla före, att den kostnad för dem, som
därigenom uppstode, vore väl motiverad genom att ett ökat antal elever
kunde antagas vid skolorna. Ännu mera vägande skäl än de ekonomiska
syntes enligt styrelsens uppfattning tala för, att den utvidgning av skolorna,
som kunde äga rum genom anslag från huvudmannen även till vissa
lärares grundlöner, allt fortfarande skulle kunna få äga rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

43

Under krisåren i början på 1930-talet hade folkhögskolorna, ehuru skollokaler
och elevhem i samma utsträckning som för närvarande då ej stått
dem till hilds, kunnat taga emot arbetslös ungdom i stor omfattning, och
folkhögskolorna torde genom detta lia fyllt en social uppgift av vikt. Folkhögskolorna
vore beredda att i det kommande, örn så skulle erfordras, till
det yttersta utnyttja sina möjligheter för motsvarande uppgifter. Den medborgaruppfostran,
som vore folkhögskolans viktigaste uppgift, torde under
nu rådande förhållanden vara att anse som en särskilt viktig samhällsangelägenhet,
och det vore då av betydelse, att denna medborgaruppfostran
nådde så många som möjligt. Åtgärder för att hejda flykten från landsbygden
och åtgärder för ungdomens fostran överhuvudtaget hade för närvarande
stor aktualitet, och krav torde komma att framställas på ekonomiskt
stöd från statsmakterna härutinnan. Det syntes under sådana omständigheter
för styrelsen vara av vikt, att man icke vidtoge sådana anstalter
att verksamheten vid folkhögskolorna, som i så hög grad toge sikte
på landsbygdsungdomens problem och på ungdomens fostran, utsattes för
några restriktioner.

Styrelsen hade icke någonting att invända emot att som viss grund för
beräkningen av statsbidragen till folkhögskolorna lades huvudsakliga kostnaden
av lärarnas minimilöner enligt den av skolöverstyrelsen gjorda beräkningen,
ehuru den måste utgå ifrån att ej vid någon folkhögskola, örn
dess verksamhet skulle fortgå i nuvarande omfattning, lärarlönerna komme
att helt täckas av statsbidragen. Med hänsyn även till att vid folkhögskolorna
för närvarande utginge ett till täckande av kostnader, förorsakade av
prisstegring, avsett anslag av fem procent av eljest utgående anslag samt till
de anslag vid de tidigare i anslagshänseende med folkhögskolorna alltid
jämställda lantmannaskolorna, vilka utginge till driften vid skolorna utöver
lärarlönerna, föresloge styrelsen, att två av de grundläggande anslagen som
bidrag till kursernas uppehållande måtte ökas, nämligen anslaget till folkhögskolas
huvudkurs med 1 000 kronor till högst 11 000 och anslaget till
fristående kvinnlig kurs vid folkhögskola, som åtnjöte anslag till sin huvudkurs
med 500 kronor till högst 5 500 kronor.

Ifråga örn föreslagna anslag till parallellundervisning andolie styrelsen
att få anföra följande:

Enligt 1919 års
kurs och samtidigt därmed pågående kurser sex parallellanslag, vartdera på
1 000 kronor, erhållas, medan vid fristående kvinnlig kurs fyra parallellanslag,
vartdera på 750 kronor, kunnat utgå. I skolöverstyrelsens förslag
maximerades parallellanslagen vid huvudkurs till tre, vartdera på 1 500
kronor, samt vid fristående kvinnlig kurs till två, vartdera på 1 000 kronor.
Är 1919 hade funnits 50 folkhögskolor och medeltalet elever hade årligen
under femårsperioden 1916/20 utgjort 3 126 under det att antalet folkhögskolor
1942 utgjorde 58 och medeltalet elever under femårsperioden
1936/40 hade utgjort 5 833. Dessa siffror gare vid handen, att för närvarande,
i och med att medeltalet elever vid varje skola så väsentligt ökats,
ett väsentligt större behov av parallellavdelningar vore till finnandes vid
folkhögskolorna än 1919. Genom inskränkningen av parallellanslagen
komme de större folkhögskolorna i fortsättningen, örn skolöverstyrelsens
förslag följdes, i ett ytterst ofördelaktigt ekonomiskt läge. Upprättandet av
parallellavdelningar förutsatte anställande av e. o. ämneslärare vid de större
folkhögskolorna. Med nu utgående löner lill e. o. ämneslärare hade åtskilliga
folkhögskolor haft möjlighet att upprätta parallellavdelningar utöver

Departements

chefen.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

dem, för vilka statsbidrag erhållits. Med de höjda lönerna för de e. o. ämneslärarna
försämrades dessa möjligheter, och det torde särskilt för skolor med
annan huvudman än landsting vara att befara, att åtskilliga parallellavdelningar
måste nedläggas, att åtskilliga e. o. ämneslärare i fortsättningen ej
kunde påräkna fortsatt anställning vid folkhögskolorna och att skolornas
verksamhet på detta sätt måste inskränkas. Hänvisande till det anförda föresloge
styrelsen, att bestämmelserna ändrades så, att statsbidragen till parallellundervisning
finge uppgå till sammanlagt 7 500 kronor vid huvudkurs och
därtill anslutna kurser och till 3 000 kronor vid fristående kvinnlig kurs och
därtill ansluten andra årskurs.

Som villkor för utfående av statsbidrag föresloge skolöverstyrelsen, att
ortsbidrag skulle uppgå till minst lika stort belopp som det, varmed statsbidraget
för samtliga på en gång vid skolan pågående kurser översköte 4 000
(nu 3 000) kronor för huvudkurs, 6 000 (nu 4 500) kronor för huvudkurs
med därtill ansluten kvinnlig kurs samt 2 000 (nu 1 500) kronor för fristående
kvinnlig kurs. För folkhögskola med huvudkurs, samtidigt pågående
kvinnlig kurs, andra årskurs samt tre parallellavdelningar utginge för närvarande
som statsbidrag 17 850 kronor, varvid som villkor för erhållande
av statsbidrag fordrades bl. a. lokala bidrag på 13 350 kronor. Enligt skolöverstyrelsens
förslag skulle statsbidrag till motsvarande kurser utgå med
23 000 kronor och lokala bidrag på 17 000 kronor erfordras för erhållande av
detta statsbidrag. För fristående kvinnlig kurs med andra årskurs och två
parallellavdelningar fordrades nu lokalt bidrag med 5 500 kronor under det
att enligt skolöverstyrelsens förslag motsvarande lokala bidrag skulle uppgå
till 8 000 kronor.

Vid de flesta folkhögskolor torde för närvarande de lokala bidragen såväl
till huvudkurs och samtidigt med huvudkurs pågående kurser som till fristående
kvinnlig kurs och samtidigt med den pågående kurs uppgå till och
i många fall väsentligt överstiga de lokala belopp, som erfordrades, för att
statsbidrag til! visst belopp skulle kunna utgå. Men det funnes folkhögskolor
ifråga örn vilka det skulle vålla svårigheter och kanske vara ogörligt att
anskaffa de av skolöverstyrelsen föreslagna lokala anslagen. Det gällde i
främsta hand skolor, vilka till garantiförening måste erlägga hyra för lokaler,
som garantiföreningen tillhandahölle. Styrelsen holle före, att lokala
anslag borde krävas för erhållande av statsbidrag till folkhögskola men föresloge
av anförda skäl, med hänvisning till den ringa omfattningen av de
lokala anslag, som fordrades för statsbidrag till lantmannaskolor och då det
eljest icke syntes vara motiverat, att de lokala anslagen i så hög grad som
skolöverstyrelsen förutsatte skulle höjas, att det måtte stadgas, att ortsbidrag
skulle uppgå till minst lika stort belopp som det, varmed statsbidraget
för samtliga på en gång vid skolan pågående kurser översköte 6 000
kronor för huvudkurs, 9 000 kronor för huvudkurs och därtill ansluten
kvinnlig kurs och 3 000 kronor för fristående kvinnlig kurs.

- Statsbidragen till kursernas upprätthållande voro ursprungligen avpassade
så, att de i stort sett täckte kostnaderna för löner för det antal lärare,
som ansågs erforderligt såsom ett minimum för upprätthållande av kurser
om föreskriven minsta längd. Skolöverstyrelsen har nu förklarat sig anse,
att denna princip alltjämt horde följas, dock med den modifikationen, att
staten, som efter dyrtidstilläggens införande bidragit till dessa med i stort

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

45

sett halva beloppet, borde svara för kostnaderna för den rörliga delen av
lönen i dess helhet. Statskontoret har emellertid, under hänvisning till det
nuvarande statsfinansiella läget, avstyrkt genomförandet av en dylik överflyttning
av kostnader från huvudmännen till statsverket. Jag har för egen
del i likhet med statskontoret icke funnit anledning att förorda en dylik
utgiftsförskjutning till nackdel för statsverket. Den nuvarande kostnadsfördelningen
synes mig böra tills vidare i princip bibehållas.

Vid en strikt tillämpning av den av skolöverstyrelsen förordade principen,
att staten borde helt svara för kostnaderna för lärarpersonalens kontanta
minimilöner, skulle statens utgifter lia ökats dels med hela kostnaden för den
ifrågasatta löneförbättringen, enligt mina beräkningar omkring 170 000 kronor
vid godtagande av de av överstyrelsen föreslagna lönebeloppen, dels ock
med den skolornas huvudmän åvilande delen av dyrtidskompensationen, för
innevarande budgetår uppskattad till omkring 380 000 kronor. Statens utgifter
skulle sålunda ha ökats med omkring (170 000 + 380 000=) 550 000
kronor. Överstyrelsen har emellertid avvägt den föreslagna höjningen av
grundunderstöden så, att kostnadsökningen vid bifall till överstyrelsens förslag
skulle stanna vid omkring 336 000 kronor. Skolornas huvudmän skulle
sålunda alltjämt få att svara för en viss, icke obetydlig del av de kontanta
lönekostnaderna, eller omkring (550 000 —336 000=) 211 000 kronor. Vid
bifall till vad jag förordat i fråga om löneförbättringens avvägning skulle
sistnämnda belopp bli omkring 30 000 kronor lägre, eller cirka 184 000
kronor. Då överstyrelsen sålunda iakttagit en betydande återhållsamhet vid
avvägningen av de föreslagna statsbidragsbeloppen, finner jag mig, trots den
principiella inställning varåt jag givit uttryck, böra godtaga dessa. Däremot
finner jag mig i fråga om statens kostnader för rörligt tillägg och kristillägg
böra förorda, att staten skall lämna bidrag till bestridande av allenast hälften
av dessa kostnader. I jämförelse med skolöverstyrelsens förslag innebär detta
en minskning av statsutgifterna med omkring 180 000 kronor. Vid bifall till
vad jag förordat skulle huvudmännens kostnader vid det under första kvartalet
av år 1942 rådande indexläget komma att förbliva i stort sett oförändrade.

Ett bifall till statskontorets förslag örn halvering av de rörliga löneförmånerna
mellan staten och huvudmännen i förening med en viss beskärning
av de av överstyrelsen förordade statsbidragen skulle, såvitt jag kunnat finna,
leda till att huvudmännen .skulle få att helt svara för den ifrågasatta löneförbättringen
medan statens utgifter snarare bomme att minska än öka. En
sådan fördelning av kostnaderna synes mig icke skäligen böra förordas.

I samband med besparingsåtgärderna efter den nuvarande krisens inbrott
oegränsades statsbidragen till anordnande av parallellundervisning från och
med budgetåret 1940/41 genom nedsättning av bidragens maximibelopp i
fråga om huvudkurs från 4 000 kronor till 3 000 kronor och i fråga örn
fristående kvinnlig kurs från 2 250 kronor till 1 500 kronor. Detta beslut in -

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

nebar, att antalet parallellavdelningar, för vilka statsbidrag kunde utgå,
sänktes från fyra till tre beträffande huvudkurs och från tre till två beträffande
fristående kvinnlig kurs. Skolöverstyrelsen har icke ifrågasatt någon
ändring beträffande denna begränsningsregel. Styrelsen för folkhögskolans
lärarförening har, under åberopande av bland annat den växande tillströmningen
av elever till folkhögskolorna, hemställt om höjning av maximiunderstöden
för parallellundervisning till sådana belopp, att bidrag skulle kunna
utgå till fem parallellavdelningar vid huvudkurs och tre vid fristående kvinnlig
kurs. Den fortgående stegringen av elevantalet gör det enligt min mening
befogat, att en viss uppmjukning av ifrågavarande begränsningsregel
nu vidtages. Jag har sålunda ansett mig böra förorda, att maximiunderstödet
för anordnande av parallellundervisning vid huvudkurs fastställes
till 6 000 kronor, vilket innebär, att statsbidrag må kunna utgå till anordnande
av fyra parallellavdelningar vid dylik kurs. Enligt vad jag under
hand inhämtat, torde ett bifall till detta förslag komma att medföra en merutgift
för statsverket av omkring 20 000 kronor.

Såsom villkor för åtnjutande av de nu utgående statsunderstöden stadgas
för närvarande bland annat, att landsting, hushållningssällskap, kommuner
eller enskilda var för sig eller gemensamt skola lämna bidrag, vilka, inberäknat
skolavgifter, där sådana förekomma, sammanlagt uppgå till belopp,
bestämda i visst förhållande till statsbidraget. Skolöverstyrelsen har föreslagit
viss höjning av dessa belopp. För egen del finner jag icke anledning
att i fortsättningen, på sätt som nu sker, uppställa villkor av förevarande art.
Det synes tillräckligt och mera lämpat efter de verkliga förhållandena, om
det i stället uppställes ett villkor av innebörd, att från annat håll än staten
skall tillskjutas vad som utöver statsbidragen erfordras för skolverksamhetens
behöriga upprätthållande. Såsom statsbidragsvillkor bör även fordras,
att lärarna erhålla stadgade löneförmåner, däribland vederbörliga indextiHägg.

Statskontoret har föreslagit, att statens bidrag till rörligt tillägg skulle fastställas
att utgå i form av en procentuell förhöjning av bidragen till de olika
kurserna samt å ålderstilläggen, uppgående till hälften av det genomsnittliga
rörliga tillägget under närmast före utbetalningen liggande kalenderår eller
budgetår. Jag biträder för egen del detta förslag. På motsvarande sätt torde
statens bidrag till kristillägg böra utgå.

Jag förutsätter, att staten skall bestrida kostnaderna för arvode åt vikarie
åt icke-ordinarie befattningshavare under den tid vederbörande åtnjuter sjukavlöning
eller avlöning under ledighet för havandeskap eller barnsbörd.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser,
som erfordras för genomförande av den av mig förordade statsbidragsregleringen,
vilken, i likhet med löneregleringen, torde böra träda i
kraft den 1 oktober 1942. Därvid torde böra uppmärksammas vad statskontoret
anfört beträffande förskotts- och avräkningsförfarande m. m.

Kungl. Maj:t$ proposition nr 274.

47

IV. Kostnadsberäkningar för budgetåret 1942/43.

1. Förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd.

Förevarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 355 000
kronor. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter torde för innevarande budgetår komma
att för folkhögskolornas del belastas med omkring 290 000 kronor och förslagsanslaget
till kristillägg med omkring 90 000 kronor. Vid bifall till vad
jag i det föregående förordat, torde statens samtliga utgifter för ifrågavarande
ändamål böra avföras från förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd.
Detta anslag torde efter löne- och statsbidragsregleringens genomförande
på sätt jag förordat komma att för helt budgetår vid under första
kvartalet av år 1942 rådande indexläge belastas med i runt tal 1 940 000
kronor. Häremot svarar en minskad belastning å vederbörande dyrtidstillläggsanslag
och å kristilläggsanslaget med omkring 290 000 kronor respektive
omkring 90 000 kronor. Statens utgifter skulle alltså vid bifall till vad
jag förordat komma att öka med i runt tal (1 940 000 — 1 355 000 — 290 000
— 90 000 =) 205 000 kronor.

Då löne- och statsbidragsregleringen enligt vad jag tillstyrkt skulle träda
i kraft först den 1 oktober 1942, synes förevarande anslag för nästa budgetår
böra uppföras med i runt tal 1 900 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning
med 545 000 kronor.

2. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa undervisnings m.

fl. anstalter.

Detta anslag har för innevarande budgetår uppförts med 1 385 000 kronor.
Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår räknat med — bortsett från den
minskade belastning, som följer av förslaget om löne- och statsbidragsreglering
för lärare vid folkhögskolor — i stort sett oförändrat medelsbehov för
nästa budgetår. En mindre justering nedåt syntes dock befogad med hänsyn
till att barntilläggen successivt skulle avvecklas. Anslagsbelastningen för
budgetåret 1940/41 utgjorde i runt tal 1 324 000 kronor. Med hänsyn till
nämnda omständigheter och då utgifter för dyrtidstillägg åt lärare vid folkhögskolor
vid bifall till vad jag förordat hädanefter icke komma att belasta
anslaget, synes detsamma kunna för nästa budgetår beräknas till i runt tal
1 050 000 kronor, vilket innebär en minskning med 335 000 kronor.

De barntillägg åt lärare vid folkhögskolor, vilka må komma att övergångsvis
utgå, torde alltjämt böra belasta förevarande anslag.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

V. Hemställan.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen, att

dels godkänna av mig i det föregående angivna grunder
för avlöning åt lärare vid folkhögskolor samt för statsbidrag
till sådana skolor;

dels till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1942/43
anvisa ett förslagsanslag av............kronor 1 900 000;

dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret 1942/43
anvisa ett förslagsanslag av............kronor 1 050 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Tideström.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1942
216665