Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

1

Nr 26.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka; given
Stockholms slott den 30 januari 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
ävensom Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet den 7 november 1941, nr
7, och kyrkomötets skrivelse den 22 november 1941, nr 22, vill Kungl. Maj:t
härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag med vissa
bestämmelser om kungörande i kyrka.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 26.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

1

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är i lag eller författning föreskrivet att kungörelse skall uppläsas i kyrka,
skall i stället före gudstjänstens början i vapenhuset eller å annan lämplig
plats i eller invid kyrkan anslås kungörelsens rubrik eller kort uppgift örn
dess innehåll jämte tillkännagivande att kungörelsen, där ej laga hinder möter,
under den närmaste veckan finnes tillgänglig för allmänheten å pastorsexpeditionen
eller annat ställe som av vederbörande präst bestämts. Hålles
gudstjänsten annorstädes än i kyrkan, skall anslag äga rum där den förrättas.

Vad här ovan stadgas äger icke tillämpning å kungörelse, om vars uppläsande
bestämmelse meddelas i kyrkohandboken.

2 §■

Utan hinder av vad i 1 § sägs äger Konungen förordna, att kungörelse som
är av synnerlig betydelse eller rör kyrkliga angelägenheter skall, jämte det
rubrik eller uppgift örn innehållet på angivet sätt anslås, uppläsas i kyrkan.

Församlingen äger medgiva, att enskildas tillkännagivanden må på begäran
uppläsas i kyrkan, såvida icke i särskilda fall prästen, på grund av sådant
tillkännagivandes innehåll eller avfattning, finner det vara olämpligt att
det uppläses.

3 §.

Närmare bestämmelser xörande tillämpningen av denna lag meddelar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942, då lagen den 1 juni 1894 (nr 44
s. 2) angående kungörelsers uppläsande i kyrka skall upphöra att gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 26.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför
Hans Alaj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 januari 1942.

■ \

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen
anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

Genom en den 7 november 1941 dagtecknad skrivelse, nr 7, begärde Kungl.
Majit kyrkomötets yttrande över vid skrivelsen fogat förslag till lag med vissa
bestämmelser om kungörande i kyrka.

Nämnda förslag avser att i avbidan på ändring i de författningar, som in
nehålla föreskrifter om kungörande av världsliga meddelanden i kyrka, provisoriskt
ersätta kungörelseläsandet med anslag av en förteckning över kungörelserna
i vapenhuset eller å annan lämplig plats i eller invid kyrkan.

Enligt stadgande i 1 § andra punkten av förslaget skall därvid, om gudstjänsten
hålles annorstädes än i kyrkan, anslag äga rum jämväl där den förrättas.

Kyrkomötet har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 november 1941, nr 22,
hemställt, att då förslaget om anslag av kungörelser såväl å platsen för gudstjänsten
som i kyrkan i vissa fall kunde leda till praktiska olägenheter utan
att medföra motsvarande fördel, bestämmelsen om dubbla tillkännagivanden
måtte utgå och att i stället måtte föreskrivas att, såsom hittills, kungörandet
skall äga rum å den plats där gudstjänsten hålles. I övrigt har kyrkomötet
förklarat sig icke hava något att erinra mot lagförslaget.

Den av kyrkomötet begärda ändringen har synts mig böra vidtagas. Det i
överensstämmelse härmed jämkade lagförslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet
såsom bilaga1.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande måtte för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet genom utdrag av protokollet
inhämtas beträffande den ifrågasatta ändringen i lagförslaget.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
T. Eliceson.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 26.

5

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 26 januari
1942.

Närvarande:

justities det Forssman,
regeringsrådet Lundevall,
justitieråden Sterzel,

Nissen.

Enligt lagrådet den 19 januari 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 16 januari 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till ändring i det av lagrådet tidigare granskade
förslaget till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Ändringsförslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av revisionssekreteraren O. Thulin.

Lagrådet lämnade ändringsförslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anför efter gemensam
beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen:

Genom beslut den 16 januari 1942 beslöt Kungl. Maj:t inhämta lagrådets
utlåtande beträffande viss ändring i det av lagrådet tidigare granskade
förslaget till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka, över vilket
kyrkomötet i skrivelse den 22 november 1941 avgivit yttrande. Lagrådet
har i utlåtande den 26 januari 1942 lämnat ändringsförslaget utan anmärkning.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, med den av föredraganden
berörda ändringen, måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sigrid Linders.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

7

Nr 7.

Kungl. Maj.ts skrivelse lill kyrkomötet med förslag till lag med
vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka; given
Stockholms slott den 7 november 19A1.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed inhämta kyrkomötets yttrande över härvid fogade förslag
till lag med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka.

GUSTAR

K. G. Westman.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är i lag eller författning föreskrivet att kungörelse skall uppläsas i kyrka,
skall i stället före gudstjänstens början i vapenhuset eller å annan lämplig
plats i eller invid kyrkan anslås kungörelsens rubrik eller kort uppgift örn dess
innehåll jämte tillkännagivande att kungörelsen, där ej laga hinder möter, under
den närmaste veckan finnes tillgänglig för allmänheten å pastorsexpeditionen
eller annat ställe som av vederbörande präst bestämts. Hålles gudstjänsten
annorstädes än i kyrkan, skall anslag äga rum jämväl där den förrättas.

Vad här ovan stadgas äger icke tillämpning å kungörelse, om vars uppläsande
bestämmelse meddelas i kyrkohandboken.

2 §•

Utan hinder av vad i 1 § sägs äger Konungen förordna, att kungörelse som
är av synnerlig betydelse eller rör kyrkliga angelägenheter skall, jämte det
rubrik eller uppgift om innehållet på angivet sätt anslås, uppläsas i kyrkan.

Församlingen äger medgiva, att enskildas tillkännagivanden må på begå -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

rån uppläsas i kyrkan, såvida icke i särskilda fall prästen, på grund av sådant
tillkännagivandes innehåll eller avfattning, finner det vara olämpligt att
det uppläses.

3 §•

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av denna lag meddelar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942, då lagen den 1 juni 1894 (nr 44
s. 2) angående kungörelsers uppläsande i kyrka skall upphöra att gälla.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga
om ändrade bestämmelser rörande kungörande i kyrka och anför:

För kungörandet av författningar samt myndigheters beslut och tillkännagivanden
tillämpas för närvarande olika tillvägagångssätt. Bland dessa intager
av gammalt uppläsning i kyrka en central plats, och i vissa fall äro viktiga
rättsverkningar knutna till denna kungörelseform. Med anledning av skrivelser
från riksdagen och kyrkomötet om inskränkning i uppläsandet av kungörelser
i kyrkan har frågan upptagits till utredning inom justitiedepartementet.
Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.

Gällande bestämmelser.

Föreskrifter om kungörelsers uppläsande i kyrka finnas i ett stort antal
författningar. Denna form för kungörande har därvid ofta kombinerats med
ett eller flera andra kungörelseförfaranden: införande i Post- och inrikes tidningar,
i länskungörelserna eller i en eller flera ortstidningar, anslag å rättens
dörr eller annan plats i orten o. s. v. Föreskrifter om kungörande i kyrka
förekomma i åtminstone ett sjuttiotal olika författningar. De röra val av riksdagsmän,
landstingsman, borgmästare, präster m. fl., häradsrätts sammanträden,
kommunala angelägenheter, stämning eller utslag rörande menigheter,
jorddelning, vattenrätt, expropriation, lagfart, inteckning, lösöreköp, exeku -

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

9

tiva auktioner, vägar, allmänningar, skogsbruk, jakt, fiske, mantalsskrivning,
inkallelse och inskrivning av värnpliktiga, naturminnesmärken, eldfarliga
oljor och explosiva varor m. m.

I flera fall är kungörandet i kyrka utgångspunkt för besvärstid eller betraktas
som laglig delgivning. I kungl, brev den 5 januari 1808 angående utslag
rörande menigheter stadgas t. ex., alt resolutioner och utslag som länsstyrelserna
eller kollegierna meddela uti ekonomi- eller politimål av allmänt intresse
skola kungöras genom uppläsning från predikstolen samt att besvärstiden
räknas från uppläsandet.

Enligt lagen elen 1 juni 1894 angående kungörelsers uppläsande i kyrka
skall, förutom i de fall då enligt lag eller författning eller enligt bestämmelse
i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas i kyrka, sådan uppläsning ske
när Konungen eller länsstyrelse därom förordnar. Församling äger genom
beslut å kyrkostämma medgiva, att jämväl enskildas tillkännagivanden må
om det yrkas kungöras i kyrkan, vederbörande präst obetaget att vägra uppläsning
av tillkännagivande som i anseende till innehåll eller avfattning finnes
därtill otjänligt. Kungörandet skall ske från predikstolen efter gudstjänstens
slut, där ej kyrkohandboken annorlunda bestämmer. Genom en samtidigt
med lagen genomförd ändring i kungörelsen den 3 december 1875 angående
utgivandet av Svensk författningssamling stadgades, att det ålåge vederbörande
präst, att sedan författning kommit honom tillhanda, från predikstolen så
fort ske kan i enlighet med vad å författningen finnes angivet antingen uppläsa
eller ock till rubrik och datum kungöra densamma. I kungörelse den
9 augusti 1894 med särskilda bestämmelser angående vissa handlingars uppläsande
i kyrka stadgas, att uppläsning från predikstolen av andra meddelanden
skall försiggå i föreskriven ordning så snart ske kan, varefter bevis
om uppläsandet skall i god tid med posten avsändas till myndighet som framställt
begäran därom.

Enligt kungörelse den 4 januari 1928 angående Svensk författningssamling
skola däri intagas huvudsakligen av Kungl. Maj:t utfärdade lagar och
författningar samt därjämte vissa andra myndigheters kungörelser, vilka innehålla
föreskrifter av vikt för en större allmänhet. A varje häfte skall, då
författningen skall uppläsas eller rubrik och datum kungöras från predikstolen,
utsättas uppgift därom. Samtliga församlingar erhålla ett exemplar
av författningssamlingen, som skall förvaras i kyrkoarkivet.

I länskungörelserna skola enligt kungörelse den 23 oktober 1915 intagas
tillkännagivanden, som enligt gällande författningar eller särskilda Kungl.
Maj:ts beslut böra däri införas, länsstyrelsens meddelanden av allmänt intresse
samt, efter länsstyrelsens prövning i varje särskilt fall, tillkännagivanden
som myndigheter, tjänstemän eller enskilda överlämnat för intagande till
allmänhetens kännedom. Varje uti länskungörelserna intaget tillkännagivande
skall förses med en rubrik som i korthet anger dess innehåll. Vid varje
tillkännagivande, som på grund av uttrycklig föreskrift i lag eller författning
skall eller av länsstyrelse eljest prövas böra i kyrka helt eller delvis
uppläsas, skall tydligt angivas, huruvida uppläsning skall ske av tillkänna -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

givandet i dess helhet eller i vissa delar eller endast av rubriken, ävensom
huruvida uppläsningen skal! äga rum i alla eller endast några av länets kyrkor.
Länskungörelserna utdelas bland annat till pastorsämbetena i länet. Vederbörande
präst skall så fort ske kan från predikstolen verkställa uppläsning
i enlighet med vad därom må vara vid kungörelsen angivet. Därvid
skall meddelas att kungörelsen finnes tillgänglig för den som önskar taga
närmare del därav. Sedan riksdagen innevarande år i skrivelse till Kungl.
Majit begärt en översyn av nämnda bestämmelser i besparingssyfte, har utredning
härom påbörjats inom socialdepartementet.

I lag den 4 mars 1927 innefattande bestämmelser om högmässogudstjänsts
förrättande å annan plats än i kyrka stadgas, att om högmässan enligt förordnande
av konsistoriet förrättas å annan plats än i kyrkan, därvid skall
verkställas kungörande som eljest skolat äga rum i kyrkan.

Yrkanden örn utredning.

Yrkande örn betydande inskränkningar i kungörelseläsandet i kyrkorna
framfördes redan av det första kyrkomötet, år 1868, som avlät en skrivelse i
ämnet till Kungl. Majit. Sådana framställningar gjordes sedermera vid upprepade
tillfällen av kyrkomötet. Den förutnämnda ännu gällande lagen av
år 1894 innebar endast delvis ett tillmötesgående av de framställda önskemålen.
Frågan upptogs vid 1905 års riksdag, som i skrivelse lill Kungl. Majit
anförde:

Enligt riksdagens mening funnes goda skäl för att ytterligare inskränka
det föga tidsenliga uppläsandet i kyrkorna av en mängd olikartade kungörelser.
Från allmänt medborgerlig och kommunal synpunkt måste detta sätt
att bringa kungörelser till allmänhetens kännedom numera anses blott ofullständigt
fylla sitt ändamål. Till statskyrkan icke hörande medborgare och
ett stort antal av hennes egna medlemmar betjänades icke därav. På många
håll stöde kyrkan merendels tom under det att offentliggörandet skedde av
vad staten hade att tillkännagiva och påbjuda. På grund av svårigheten att
rätt fatta och minnas åtminstone ett något utförligare muntligt meddelande
vore jämväl de kyrkobesökande redan nu i många fall hänvisade till att på
annat sätt erhålla närmare kännedom om mera viktiga ärenden.

Vidare syntes det brukliga kungörelseläsandet ur kyrklig synpunkt vara
synnerligen olämpligt, då det icke allenast vore främmande för gudstjänstens
idé, utan tillika störande för det religiösa livet. Slutligen torde det med hänsyn
till den prästerliga ämbetsverksamheten vara värt beaktande, att prästen
genom ifrågavarande åliggande kunde finna sig nödsakad att på ett brådskande
sätt utföra sin egentliga ämbetsgärning, eller bliva ställd i det ytterst
plågsamma läget att nödgas lämna intyg örn en uppläsning från predikstolen,
som på grund av andra oundgängliga åligganden ej kunnat på ett fullt
lagenligt sätt äga rum. Stundom kunde nämligen kungörelseuppläsandet
bliva ganska tidskrävande, ej minst på landsbygden, där man av sparsamhets-
och bekvämlighetsskäl ofta nog för sina enskilda tillkännagivanden
föredroge predikstolen framför tidningarna, som dock numera knappast
torde saknas i någon by eller gård.

Över riksdagens skrivelse infordrades yttranden från länsstyrelserna. Desssa
tillstyrkte i allmänhet, att kungörelseläsandet i kyrkorna avvecklades eller

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

begränsades och att det utbyttes mot kungörelsernas införande i länskungörelserna,
deras annonsering i ortstidningar eller anslag av kungörelserna
å lämpliga platser i kommunerna. En länsstyrelse avstyrkte dock ändring
i reglerna örn kungörelsers uppläsande i kyrkorna pa landsbygden.

Sedermera anhöll 1909 års kyrkomöte i skrivelse till Kungl. Majit, med
åberopande av huvudsakligen samma skäl som riksdagen, att åtgärder matte
vidtagas för ett fullständigt upphävande av gällande föreskrifter om världsliga
kungörelsers uppläsande i kyrkan. Sedan år 1927 inom socialdepartementet
verkställts en utredning i ämnet, upptogs saken ånyo vid 1929 ars
kyrkomöte, som i skrivelse till Kungl. Maj :t vidhöll tidigare begäran örn utredning
i ämnet. Över denna skrivelse inhämtades yttranden från domkapitlen
och länsstyrelserna m. fl., vilka allmänt tillstyrkte utredning i frågan.
Därefter anhöll 1934 års kyrkomöte, att Kungl. Majit täcktes snarast
möjligt låta verkställa utredning av frågan örn inskränkning av kungörelseläsandet
vid de allmänna gudstjänsterna.

I anledning av motioner vid 1936 års riksdag hemställde sedermera riksdagen
ånyo i skrivelse till Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville föranstalta örn
den ytterligare utredning i ämnet som kunde erfordras. I det utlåtande av
första lagutskottet, som låg till grund för skrivelsen, anfördes:

Utskottet ansåge, alt de av 1905 års riksdag anförda skälen för en väsentlig
inskränkning i kungörelseläsandet från predikstolen fortfarande ägde
sin fulla giltighet. Den stora spridning tidningarna fått i våra dagar torde
än ytterligare ha accentuerat det otidsenliga i det gamla uppläsningsförfarandet.
Utskottet förbisåge ingalunda de svårigheter, som vore förbundna
med genomförandet av den åstundade reformen. Kungörandet fran predikstolen
hade till uppgift dels att giva spridning åt meddelanden och dels att
utgöra utgångspunkt för beräkning av fatalietider. I de flesta fall, där uppläsningen
i kyrkan skulle kunna avskaffas, måste den därför ersättas av ett
annat förfarande. Utskottet tänkte därvid särskilt på möjligheten av att
anslå offentliga meddelanden på kommunala anslagstavlor eller att kungöra
dem genom annonser i pressen. I det förra fallet erfordrades en person som
under tjänstemannaansvar ombestyrde uppsättandet av anslagen och i^ det
senare fallet kunde särskilt kostnadsfrågan vålla betänkligheter. De svårigheter,
som i dessa avseenden kunde uppsta, vöre emellertid enligt utskottets
förmenande ingalunda av den art att de kunde anses oöverkomliga.

Slutligen har 1939 års lagtima riksdag anhållit, att frågan om ändring av
kommunallagarnas bestämmelser i ämnet malte beaktas vid den av riksdagen
begärda utredningen. I konstitutionsutskottets utlåtande i ärendet, som
bifölls av riksdagen, anfördes, att en tänkbar lösning vore att låta anslå
offentliga meddelanden på kommunala anslagstavlor och införa dem i ortens
tidningar och att kallelser till kommunal- och kyrkofullmäktigesammanträden
borde, i likhet med vad som gällde stadsfullmäktigesammanträden, ske
bland annat genom personlig delgivning.

Nuvarande omfattningen av kungörande i kyrka ni. ni.

Rörande omfattningen av kungörandet i kyrka kan till en början nämnas,
att av de författningar som intagits i Svensk författningssamling kungjordes

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

i kyrkorna år 1939 sammanlagt omkring 150, år 1940 omkring 90 samt under
tiden 1 januari—30 september 1941 ett trettiotal. Författningarna upplästes
i sin helhet år 1939 i 4 fall och år 1940 i 2 fall. De författningar som
under åren 1939—1941 kungjordes i kyrkan rörde främst jordbruk med binäringar,
samt vidare val, arbetstid, luftskydd, sjukvård, dyrortsgrupper
m. m. I sin helhet upplästes böndagsplakatet, kallelse till urtima riksdag
samt kungörelser om riksstyrelsen.

Länskungörelsema kungöras i kyrkan i betydande omfattning. Innehållet
i dem som kungöras på detta sätt belyses av följande sifferuppgifter från de
län, där det procentuellt största (Skaraborgs län) och det procentuellt minsta
(Kopparbergs och Västernorrlands län) antalet kungörelser upplästs. På
grund av de speciella förhållandena i Stockholms län meddelas uppgifter
även från detta län. Uppgifterna avse år 1940.

Huvudsakligt innehåll Stockholms Skaraborgs Kopparbergs Västernorr -

Riksdagsmannaval och vad därmed samman-

län

län

län

lands län

hänger.........................

Inskrivningsförrättning eller inkallande av värn-

2

5

1

1

pliktiga .......................

7

7

3

3

Luftskyddsåtgärder..............

6

7

1

5

Åtgärder till förhindrande av epizooti........

Fastställelse eller ändring av kommunala stad-

1

68

2

1

gar m. m........................

Uppgift om statliga eller kommunala befatt-

—

16

—

—

ningshavare, mottagningstid, o. dyl.........

9

63

21

12

Tillstånd till öppethållande av butik m. m. ..

—

6

_

_

Trafikföreskrifter..................

—

17

2

1

Taxeförslag och taxeändringar ..............

4

18

5

7

Exekutiv auktion ................

228

23

1

_

Annan auktion..................

5

7

6

_

Jordregisterändring...................

2

—

5

_

Fridlysning av elektrisk ledning..............

—

31

—

35

Fridlysning av naturminnesmärke............

—

2

_

övrigt.....................

15

55

7

6

Summa 279

325

54

71

Av övriga världsliga kungörelser, som uppläsas i kyrka, torde på landet
kommunala tillkännagivanden om stämmor och dylikt ha den största betydelsen.

Genom rundskrivelser till samtliga domhavande, rådhusrätter, städer och
köpingar samt ett stort antal pastorat och landskommuner ha närmare uppgifter
inhämtats rörande kungörandet i kyrka m. m. och uppfattningen örn
dess betydelse.

I svaren från städer, köpingar, municipalsamhällen och pastorat har i regel
ansetts, att kungörelseläsandet saknar betydelse för att sprida kunskap
om författningar och meddelanden till allmänheten. Omkring en fjärdedel

Kungl. Maj.ts proposition nr 26, Bilagor.

13

av domhavandena och de tillfrågade landskommunerna ha emellertid uttalat
den meningen, att det fortfarande har en viss praktisk betydelse. Från
vissa landskommuner har särskilt uppgivits, att så är fallet i fråga om kallelser
till stämmor.

De nekande svaren på frågan om kungörelseläsandets praktiska betydelse
lia av ett par municipalsamhällen motiverats med att kyrkan är avlägset belägen
och att uppläsandet av samhällets kungörelser i kyrkan på grund härav
saknar all betydelse. En vanlig anmärkning mot kungörelseläsandet är,
att det sker först sedan gudstjänsten i övrigt avslutats och de besökande
lämnat eller börjat lämna kyrkan.

Från pastoraten har med ett undantag meddelats, att allmänheten ej i någon
avsevärd omfattning å pastorsexpeditionen tager del av de världsliga
kungörelsernas innehåll. Flera kontraktsprostar lia uppgivit, att det aldrig
förekommit under deras tjänstetid. På fråga om medeltalet åhörare av kungörelseläsandet
i kyrkorna har från en tredjedel av pastoraten uppgivits, att
ingen åhörde detsamma. Från flera håll uppgives, att där församlingen enligt
gammal sed kvarstannar tills kungörelserna lästs, allt intresse för dem
dock saknas. Medgivande jämlikt 1894 års lag att jämväl enskildas meddelanden
må kungöras i kyrkan har lämnats i vissa fall.

Förfrågan har även framställts, huruvida kallelse till kyrkostämma eller
andra kyrkliga tillkännagivanden annonseras i tidning. Detta sker i 150 fall
av 194. Ofta sker annonsering i två eller tre tidningar, ibland i fyra eller fem.

Särskilda anslagstavlor för dylika kyrkliga meddelanden finnas i 68 pastorat
av 194. I 60 av dessa pastorat äro tavlorna placerade utomhus. 1 94 av
pastoraten anslås kyrkliga meddelanden å anslagstavlor som anordnats av
den borgerliga kommunen.

Föreskrift om att kungörande skall ske i kyrka finnes i ett stort antal författningar
som beröra vitt skilda områden, såväl världsliga som kyrkliga.
Enligt 1894 års lag skall uppläsande i kyrkan dessutom äga rum, när Kungl.
Maj:t eller länsstyrelse särskilt förordnar därom. På grund av Kungl. Maj:ts
beslut uppläsas alltjämt rubrik och datum till vissa författningar som införts
i Svensk författningssamling och någon gång författningarna i deras
helhet. Förordnande örn att länskungörelser skola uppläsas i kyrkan meddelas
av de flesta länsstyrelser i ganska betydande omfattning.

Det behöver icke närmare utvecklas, alt uppläsandet i kyrkorna av allmänna
tillkännagivanden är en för nutida förhållanden föga ändamålsenlig
publiceringsmetod. Beträffande de världsliga kungörelserna torde kunna påstås,
alt uppläsningen har ytterst ringa praktiskt värde. Den sker efter gudstjänstens
slut och vanligen under det att allmänheten lämnar kyrkan eller
därefter. En anmärkning, som också bör tagas i betraktande, är att åtskilliga
världsliga kungörelser med hänsyn till innehållet äro föga lämpade för uppläsning
i samband med gudstjänst.

De nämnda förhållandena lia också lett till att kungörelseläsandet under
senare tid efter hand inskränkts. Särskilt gäller detta sådana författningar

Departements■

nhefen.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

som införas i Svensk författningssamling. I en del författningar har vidare
kungörande i kyrkan utbytts mot andra former. Även i nyare författningar
har dock i stor utsträckning kungörandet i kyrka bibehållits. Det förtjänar
emellertid framhållas, att då det gäller publicering av innehållet i kristidsförfattningar,
andra metoder kommit till användning. Sålunda har radion tagits
i anspråk härför och redogörelser för författningarna införas i tidningarna
såsom annonser.

Det är tydligen en angelägenhet av ej ringa praktisk betydelse, att uppläsandet
i kyrkan av tillkännagivanden som icke äro av kyrklig natur ersättes
med andra och mera effektiva former för bekantgörandet av deras innehåll.
Vid valet mellan olika sätt för kungörandet bör eftersträvas att vinna likformighet
inom likartade rättsområden. Vissa typer böra utfinnas, vilka kunna
användas för ett större antal fall. Vid sidan av en viss åtgärd, som skall vara
den huvudsakliga, böra liksom för närvarande en del hjälpåtgärder kunna
föreskrivas, allt efter vad som i olika fall finnes påkallat.

Att finna en grund som ger en ur alla synpunkter fullt tillfredsställande
indelning av de fall vilka böra hänföras till ena eller andra gruppen är förenat
med svårigheter. Vägledande bör emellertid till en början vara meddelandets
art.

Författningar som införas i Svensk författningssamling böra, när de innehålla
särskilt betydelsefulla nyheter, snabbt bringas till allmänhetens kännedom
i lättfattlig form. Kungörande i radio är ett sätt att snabbt nå alla delar
av riket. Författningars intagande i författningssamlingen torde alltjämt böra
vara det konstitutiva. Bestämmelser torde böra meddelas rörande den omfattning
vari andra meddelanden, som äro av intresse icke blott för en begränsad
del av riket, böra införas i Post- och inrikes tidningar. Beträffande,
vissa tillkännagivanden torde den mest ändamålsenliga metoden för offentliggörande
vara, att de samlas i ett centralt register.

Åtskilliga meddelanden av väldslig art äro av intresse allenast för ett begränsat
område, som i allmänhet är väsentligt mindre än ett län men emellanåt
kan sträcka sig över två eller flera län, t. ex. meddelanden rörande flott-,
ledsmål och andra vattenmål. För dessa torde i många fall meddelandets intagande
i länskungörelserna utgöra en lämplig kungörelseform. Intagandet
i länskungörelserna kan, efter vad behovet kräver, kompletteras med anslag
av meddelandet i orten eller med annonsering i ortstidningar. I den mån
anslag skall ske torde de länskungörelser som röra orten kunna uppsättas
på anslagstavla, anbragt på någon lämplig plats, t. ex. i kommunalhus. Beträffande
åtskilliga kommunala meddelanden torde uppsättande på sådan anslagstavla,
annonsering i ortstidning eller personlig delgivning, eller dessa
former i förening, vara tillfyllest. Praktiska skäl tala för att, såsom även
riksdagen torde ha förutsatt, bestyret med kungörelsernas uppsättande, liksom
med deras nedtagande efter viss tids förlopp, anförtros åt någon tjänsteman
eller ett kommunalt organ. De kommunala myndigheterna torde vara
intresserade av att det kungörande som rör orten anordnas på ett för denna
ändamålsenligt sätt.

Kungl. Majus proposition nr 26, Bilagor.

15

I vissa fall torde kungörande i kyrkan kunna avskaffas utan att ersättas
av någon ny form, därest det kungörande som vid sidan därav nu är stadgat
kan anses tillräckligt.

För genomförande av ett system enligt dessa grundlinjer är det nödvändigt,
att nu förekommande författningsstadganden örn kungörande i kyrka
underkastas en närmare granskning ur de synpunkter som böra vara bestämmande
vid avgörandet av vilken eller vilka publiceringsmetoder som
äro lämpligast med hänsyn till stadgandets syfte. Det torde härvid bliva erforderligt
att ändring vidtages i alla de viktigare lagar som innehålla föreskrifter
örn kungörande av världsliga meddelanden i kyrka. I övrigt torde
det kunna vara tillfyllest att denna kungörelseform upphäves medelst en gemensam
bestämmelse, vilken tillika anger det sätt för kungörandet som framdeles
skall användas. Inom justitiedepartementet pågår för närvarande utredning
rörande dessa frågor.

Med hänsyn till att uppläsandet av kungörelser från predikstolen måste
anses vara en i hög grad föråldrad form för publicering, synes det vara att
förorda att i avbidan på utredningens slutförande provisoriska åtgärder vidtagas,
genom vilka denna kungörelseform redan nu avskaffas och ersättes
med ett lämpligare förfarande. Såsom en övergångsform bör kunna föreskrivas,
att uppläsning från predikstolen icke skall ske, utan att i stället en förteckning
över förekommande kungörelser anslås i vapenhuset eller på annan
lämplig plats i eller invid kyrkan. Förteckningen bör uppsättas före gudstjänstens
början, och kungörelserna böra under viss tid därefter hållas tillgängliga
på pastorsexpeditionen eller annat ställe som bestämts av vederbörande präst.
Verkan av att kungörandet skett i denna ordning bör tydligen vara, att de i
lag eller författning givna föreskrifterna örn uppläsning skola anses iakttagna.
Ehuru en anordning sådan som den nu föreslagna icke innefattar en
slutgiltig lösning av frågan om kungörelseförfarandet, torde den likväl innebära
en förbättring i jämförelse med den nuvarande ordningen.

I detta sammanhang bör uppmärksammas, att kungörande kan ske vid
högmässogudstjänst som i stället för den vanliga hålles å annan plats än i
kyrkan. I sådana fall bör anslag uppsättas även på den plats där gudstjänsten
hålles.

Vissa kungörelser äro av den art att de fortfarande böra uppläsas i kyrkan.
Så är fallet bland annat beträffande de tillkännagivanden, om vilkas
uppläsning bestämmelser meddelas i kyrkohandboken, eller således lysningar,
meddelanden om gudstjänster m. m. I övrigt synes det böra ankomma på
Kungl. Majit att förordna om uppläsning av kyrkliga tillkännagivanden liksom
av särskilt betydelsefulla kungörelser av icke-kyrklig natur.

Tillkännagivanden som icke härröra från myndighet få enligt 1894 års
lag kungöras i kyrka, örn församlingen lämnat medgivande därtill. Då uppläsning
av vissa sådana tillkännagivanden, bland annat rörande församlingslivet,
alltjämt kan äga praktisk betydelse, synes det vara lämpligt att en föreskrift
av motsvarande innehåll bibehålies.

Vissa administrativa föreskrifter torde vara behövliga bland annat beträf -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

fande den föreslagna förteckningen. Uppgifterna i denna böra vara så utförliga
att de ge nöjaktig vägledning för bedömande av kungörelsens innehåll.
Kungörelse som skall anslås bör, när den avlämnas till prästen, vara
försedd med rubrik eller åtföljd av kort uppgift om det ämne kungörelsen behandlar.
Förteckningen bör underskrivas av prästen och förvaras av honom
för den händelse fråga uppstår, huruvida anslag skett i behörig ordning.
Kungörelserna böra av prästen förses med bevis örn att de anslagits, därest
sådant bevis erfordras.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1942.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförslaget,
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 3 november
194-1.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 30 oktober 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 17 oktober 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
revisionssekreteraren O. Thulin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

* Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet
fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

17

Utdrag ao protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 november 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets
den 3 november 1941 avgivna utlåtande över det den 17 oktober 1941
till lagrådet remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser örn kungörande
i kyrka.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden,
att Kungl. Maj:t måtte inhämta kyrkomötets yttrande över ifrågavarande
förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 22, i anledning av Kungl.

Maj:ts skrivelse med förslag till lag med bestämmelser
örn kungörande i kyrka.

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 7 november 1941, nr 7, har Eders Kungl.
Maj :t, under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, förklarat Sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande över ett vid skrivelsen
fogat förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Å ifrågavarande lagstiftning örn kungörande i kyrka kunna läggas två
synpunkter, nämligen dels huruvida allmänheten bättre än för närvarande
kommer att nås av tillkännagivandena genom det nu föreslagna förfarandet,
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 26.

a

18

Kanyl. Maj-.ts proposition nr 26, Bilagor.

dels ock huruvida gudstjänsten därigenom kommer att befrias från det störande
moment, som kungörelseläsandet i mångå fall utgör.

För kyrkomötets del torde huvudvikten böra läggas på den senare synpunkten.
I detta avseende anser kyi-komötet, att förslaget tillmötesgår de
önskemål, som framställts av tidigare kyrkomöten.

Vidkommande härefter den närmare utformningen av lagförslaget får
kyrkomötet framhålla följande. Bestämmelsen i 1 § andra punkten av förslaget,
att, därest gudstjänsten hålles annorstädes än i kyrkan, anslag skall
äga rum jämväl där den förrättas, för exempelvis med sig, att i fall, då kyrkan
hålles stängd, kanske en längre tid på grund av reparation, anslag skall
ske varje söndag såväl i den stängda kyrkan som å den plats, där gudstjänsten
hålles. Detta synes kyrkomötet överflödigt. Jämlikt lagen den 4 mars
1927, innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande
å annan plats än i kyrka, skall sådant kungörande, vilket eljest skolat äga
rum i kyrkan, ske å den plats, där högmässan förrättas. Tillika må framhållas,
att i lagen den 18 mars 1910, innefattande ändring i 2 kapitlet 3, 4 och
8 §§ kyrkolagen, vilken lag medgiver förrättande av gemensam högmässa
för två eller flera församlingar, icke stadgas någon skyldighet att verkställa
kungörelser mer än i den kyrka, där högmässan förrättas. Då det nu framlagda
förslaget örn anslag av kungörelser såväl å platsen för gudstjänsten
som i kyrkan i vissa fall kan leda till praktiska olägenheter utan att medföra
motsvarande fördel, får kyrkomötet föreslå, att ifrågavarande bestämmelse örn
dubbla tillkännagivanden utgår, och att det i stället föreskrives, att, såsom
hittills, kungörandet skall äga rum å den plats, där gudstjänsten hålles. För
vinnande av detta syfte erfordras, att ordet »jämväl» utelämnas i 1 § andra
punkten av förslaget.

Mot lagförslagets utformning i övrigt synes det kyrkomötet icke vara något
att erinra.

Beträffande slutligen de närmare bestämmelser, som Eders Kungl. Majit
skall meddela rörande lagens tillämpning, och örn vilkas innehåll departementschefen
i sitt yttrande till protokollet lämnat vissa antydningar, torde
följande böra framhållas. För innehållet och formuleringen av uppgifterna
i den föreslagna förteckningen bör enligt kyrkomötets förmenande prästen
icke bära något ansvar, utan bör det åligga envar, såväl myndigheter som
enskilda, att vid varje kungörelse foga rubrik til! densamma eller kort uppgift
örn dess innehåll. Med hänsyn till den tid, som det kommer att taga
för prästen att å förteckningen sammanföra rubrikerna till de från olika håll
inkomna kungörelserna, synes även viss tidpunkt böra utsättas, före vilken
en kungörelse bör vara pastorsämbetet till handa, för att den skall kunna
anslås nästa söndag. I vissa flerförsamlingspastorat, exempelvis fyrförsamlingspastorat,
där kyrkoherden predikar i två församlingar och komministern
i två församlingar, kommer systemet med förteckningar att medföra, att
dessa förteckningar, i händelse av mindre goda kommunikationer inom
pastoratet, måste avsändas från pastorsexpeditionen till komministern redan
två dagar innan de skola anslås. Kyrkomötet förutsätter emellertid, att innan

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

19

ifrågavarande administrativa bestämmelser utfärdas, förslag till dylika bestämmelser
kommer att remitteras till domkapitlen för yttrande, därvid de
synpunkter, som i detta sammanhang böra beaktas, kunna framföras.

På grund av vad sålunda anförts får kyrkomötet i underdånighet förklara
sig icke hava annat att erinra mot ifrågavarande lagförslag, än att ordet
»jämväl» bör utgå ur 1 § andra punkten av förslaget.

Stockholm den 22 november 1941.

Underdånigst
EKLING EIDEM.

G. H. Berggren.