Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 256.
1
Nr 256.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor
rörande undervisningen vid de tekniska högskolorna
m. m.; given Stockholms slott den 80 april 1942.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o och 2:o hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastilcärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
80 april 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning vissa frågor rörande undervisningen vid
de tekniska högskolorna m. m. samt anför härom följande:
l:o.
Extra undervisningskurser vid de tekniska högskolorna m. m.
På tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 har anvisats ett
reservationsanslag av 72,000 kronor till Extra undervisningskurser vid de tekniska
högskolorna m. m. I propositionen 1941:2 (sid. 131 ff.), vari förslag
i ämnet framlades, anförde jag bland annat:
Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 256.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 256.
Den extra undervisningen vore avsedd för sådana studerande vid universiteten,
karolinska mediko-kirurgiska institutet, tandläkarinstitutet och de
tekniska högskolorna, som på grund av beredskapstjänstgöring hindrats i
eller nödgats avbryta sina studier.
För den extra undervisningen borde i första hand anlitas vederbörande
ordinarie och därmed jämförliga lärare, vilka kunde beräknas komma att
utan särskild ersättning ställa sig till förfogande. Vid sådana läroanstalter,
där undervisningen i stor utsträckning sköttes av befattningshavare, vilka
åtnjöte arvoden, vore det dock näppeligen möjligt att anordna den extra
undervisningen utan särskild kostnad. Det läge i sakens natur, att kostnaderna
för den ifrågasatta undervisningen vore svåra att i förväg med större
säkerhet uppskatta. Approximativt hade vederbörande myndigheter beräknat
bruttokostnaderna till 6,000 kronor vid tandläkarinstitutet, 35,000 kronor
vid tekniska högskolan i Stockholm och 22,000 kronor vid Chalmers tekniska
högskola, eller sammanlagt till 63,000 kronor. Detta belopp borde ökas genom
inräknande av dyrtidstillägg i de beräknade arvodena. Ehuru det icke
syntes osannolikt, att undervisningen kunde anordnas för lägre kostnad, syntes
anslaget, vilket borde få användas även för bestridande av eventuella
kostnader vid universiteten och karolinska institutet, böra försiktigtvis ej
upptagas med lägre belopp än 72,000 kronor.
Den extra undervisningen skulle meddelas huvudsakligen under sommarferierna
1941, vid tekniska högskolan i Stockholm eventuellt även under
senare delen av vårterminen 1941.
Av anslaget har Kungl. Maj:t för extra undervisning under år 1941 anvisat
dels 35,000 kronor till tekniska högskolan i Stockholm, dels 25,000
kronor till Chalmers tekniska högskola, dels 1,200 kronor till universitetet i
Uppsala, dels ock 2,000 kronor till karolinska institutet. Sammanlagt har
således disponerats 63,200 kronor.
Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm, med vilket styrelsen
för högskolan instämt, har upplyst, att av det åt högskolan anvisade beloppet
endast omkring 18,500 kronor använts, och hemställt, att det återstående
beloppet, cirka 16,500 kronor, måtte ställas till högskolans förfogande intill
utgången av budgetåret 1942/43 för anordnande av liknande extra undervisning.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot att extra undervisning
anordnades vid högskolan jämväl under våren och sommaren 1942.
Hinder syntes icke möta för Kungl. Maj:t att anlita anslaget även för denna
kursverksamhet, såframt anmälan härom gjordes till riksdagen.
Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har, med förmälan att av det
till högskolan anvisade beloppet endast omkring 8,000 kronor förbrukats,
anhållit, att det återstående beloppet, cirka 17,000 kronor, måtte få användas
för extra undervisning under sommaren 1942.
Kanslern för rikets universitet har hemställt, att ett anslag av 6,500 kronor
måtte anvisas för anordnande av extra undervisning under sommarferierna
och förra delen av höstterminen 1942 vid universiteten och karolinska institutet
samt tandläkarinstitutet.
3
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 256.
Extra undervisning av ifrågavarande art torde böra anordnas även detta
år. För bestridande av härmed förenade kostnader synas återstående medel
av det för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget vara tillräckliga^
Om extra undervisning kommer att visa sig behövlig även år 1943, torde
anslaget, i den mån det icke dessförinnan förbrukats, böra disponeras härför.
Med hänsyn till de förutsättningar, som förelågo vid anslagets beviljande år
1941, torde frågan om disponerandet av de av anslaget återstående medlen
böra underställas riksdagen. Det torde liksom tidigare få ankomma på Kungl.
Majit att meddela erforderliga bestämmelser örn den extra undervisningen.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att förklara sig icke ha något att erinra mot att återstoden
av det på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41
anvisade reservationsanslaget till Extra undervisningskurser
vid de tekniska högskolorna m. m. må disponeras på sätt jag
i det föregående angivit.
2:o.
Utbildningen av arkitekter vid Chalmers tekniska högskola,
a) Nuvarande förhållanden.
Vid 1937 års riksdag beslöts, att högre avdelningen av Chalmers tekniska
institut skulle omorganiseras till en teknisk högskola. Institutets sex fackavdelningar
skulle i mer eller mindre förändrad form bibehållas, dock att
frågan örn bibehållande av fackavdelningen för husbyggnad skulle underkastas
ytterligare utredning. I avvaktan på denna utredning skulle sistnämnda
fackavdelning bibehållas tills vidare.
I samband med omorganisationens genomförande blev fackavdelningen för
husbyggnad dock föremål för åtskilliga ändringar, varigenom undervisningen
erhöll större likhet med arkitektutbildningen vid tekniska högskolan i Stockholm.
Sålunda blev utbildningstiden, som tidigare varit 3-årig med en frivillig
fjärde årskurs, obligatoriskt 4-årig. Tidigare hade eleverna nödgats
fullborda sin utbildning i Stockholm, men nu avslutas studierna även vid
Chalmers tekniska högskola med arkitektexamen. I samband med denna
omläggning av undervisningen ändrades fackavdelningens benämning till avdelningen
för arkitektur. Den vid husbyggnadsavdelningen knutna professuren
i byggnadslära och omamentsritning har bibehållits. För arkitekturavdelningen
äro nu anställda speciallärare i modellering och frihands teckning
med arvoden av respektive 900 och 2,700 kronor. För avlöning åt assistenter
är ett belopp av 3,520 kronor beräknat. Av högskolans materielanslag
disponerar arkitekturavdelningen ett belopp av 3,000 kronor. De särskilda
kostnaderna för arkitekturavdelningen torde därför kunna angivas till cirka
25,000 kronor, vartill kommer den på avdelningen belöpande delen av ornkostnadsanslaget
och andra för de olika avdelningarna gemensamma utgifter.
Departementschefen
.
4
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 256.
Arkitekturavdelningens lokaler utgöras för närvarande av ett ruin för
lärare och samlingar samt en ritsal, belägna i den av Göteborgs stad ägda
fastigheten Vasagatan 50.
Antalet vid arkitekturavdelningen inskrivna studerande utgjorde höstterminen
1941 34, varav 16 tillhörde första årskursen.
b) Frågans tidigare behandling.
Frågan om Chalmers tekniska instituts omändring till teknisk högskola var
föremål för utredningar genom flera sakkunnigberedningar (1919 års sakkunniga,
1929 års sakkunniga och 1934 års sakkunniga). I samband därmed
dryftades även frågan om arkitekturundervisning vid institutet.
1919 års sakkunniga föreslogo, att fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad
skulle sammanslås med fackavdelningen för husbyggnad till en avdelning,
benämnd fackavdelningen för byggnadsteknik.
Enligt de sakkunnigas åsikt borde inom utbildningen för husbyggnadsfacket
särskiljas en mera konstnärlig och en teknisk riktning. Behovet av
konstnärligt utbildade husbyggare borde kunna anses tillgodosett genom utbildningen
av arkitekter vid tekniska högskolan i Stockholm. För en byggnadsteknisk
studieriktning torde någon fördjupad undervisning i arkitektur
i konstnärlig mening ej vara erforderlig. Husbyggnadsteknik och konstruktion
vore däremot viktiga ämnen även för en väg- och vattenbyggnadsingenjör
och den grundläggande utbildningen i fackämnena vore för olika slag av
byggnadsingenjörer ungefär densamma. Därför torde en sammanslagning av
institutets fackskolor för husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadskonst
få anses lämplig, särskilt som en begränsning av fackavdelningarnas antal
i och för sig vore att förorda.
1929 års sakkunniga — vilka på grund av försämrade statsfinansiella förhållanden
icke slutförde sin utredning men avgåvo en sammanfattning av
resultatet av sitt arbete — ansågo någon arkitektutbildning icke böra ifrågasättas
vid Chalmers tekniska högskola.
De sakkunniga hade till en början funnit starka skäl tala för en sammanslagning
av fackavdelningarna för väg- och vatten- samt husbyggnad till en
avdelning för väg- och vattenbyggnad. Denna skulle delas i två studieriktningar,
den ena för utbildning av arbetsledare och den andra för utbildning
av byggnadskonstruktörer, speciellt för husbyggnad. Med hänsyn
till å ena sidan önskvärdheten att i möjligaste män nedbringa kostnaderna
för inrättandet av den nya högskolan och å andra sidan önskvärdheten av
ökad effektivitet i undervisningen hade emellertid vissa av de sakkunniga ansett
det böra tagas under allvarligt övervägande, huruvida icke väg- och vatten-
samt husbyggnadsavdelningarna vid institutet skulle kunna indragas
och undervisningen i dessa ämnen koncentreras till tekniska högskolan i
Stockholm.
I Göteborg skulle nybyggnader bli oundgängliga, medan det icke syntes
uteslutet, att tillräckligt utrymme skulle kunna erhållas vid tekniska högskolan
i Stockholm. Även örn på grund av elevantalets ökning en dubbleringav
vissa lärarkrafter vid högskolan skulle bli erforderlig, kunde dock årskost
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 256. 5
naderna härför och för material aldrig bli större än för en fristående avdelning
i Göteborg.
1934 urs sakkunniga anförde endast, att de — i likhet med såväl 1919 års
som 1929 års sakkunniga — ansåge någon arkitektutbildning icke böra
ifrågasättas vid den nya högskolan. De sakkunniga föreslogo däremot bibehållande
av fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad. Vid denna vore en
viss valfrihet lämplig, och avdelningen borde därför uppdelas på två studieriktningar,
av vilka den ena skulle avse husbyggnadsteknik. För avdelningen
föreslogo de sakkunniga tre professurer, en för byggnadsstatik och brobyggnad,
en för byggnadsteknik samt en för husbyggnad.
Ur de yttranden m. m., som avgåvos över 1934 års sakkunnigas
förslag, må anföras följande:
Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska institut, varmed institutets styrelse
instämde, anförde bland annat:
Tillströmningen till fackavdelningen för husbyggnad vore ringa, vilket åtminstone
under de sista decennierna hade berott därpå, att för vidare utbildning
vid konstakademien de från liusbyggnadsavdelningen i Göteborg utexaminerade
först måst tillbringa ett sista studieår vid tekniska högskolan i
Stockholm för att därigenom vinna erforderlig kompetens.
Sakkunniga, som av tekniska högskolan och akademien för de fria konsterna
utsetts för att avgiva yttrande rörande ändring av arkitektutbildningen,
hade i betänkande av år 1935 uttalat önskvärdheten av att arkitektutbildning
vid institutet alltjämt komrae att bibehållas. Sveriges arkitekters
riksförbunds styrelse hade vidare framhållit, hurusom förefintligheten av
en arkitekturhögskola på viss ort bidroge att stimulera ortens och traktens
unga arkitekter i deras verksamhet. Klimatet och andra för trakten karakteristiska
förhållanden satte i viss mån prägel på arkitekturen. Skolans lärare
finge som praktiserande fackmän möjlighet att leda utvecklingen i
rätt riktning. Tävlingar, som anordnades på sådan ort, kunde få ett mera
givande resultat genom livlig anslutning av med ortsförhållandena förtrogna
deltagare. Överhuvudtaget torde förefintligheten av högskolor på två
skilda orter i landet medföra en rikare utveckling.
Kollegiet hade dock velat göra ett ekonomiskt överslag för utrönande
av vad bibehållandet av arkitekturavdelningen i Göteborg skulle draga för
kostnad för staten. Inom fackavdelningen borde finnas en professur, nämligen
i arkitektur. En betydande del av den övriga undervisningen inom
fackavdelningen torde kunna äga rum tillsammans med eleverna i fackavdelningen
för väg- och vattenbyggnad, undantagsvis även med andra
fackavdelningars elever. Inom vissa speciella ämnen behövde dock anställas
särskilt för fackavdelningen avsedda speciallärare.
Den årliga kostnaden för fackavdelningen, därest densamma bibehölles,
beräknades uppgå till ett belopp av omkring 39,000 kronor.
Någon speciell institutionsbyggnad för avdelningen vöre icke av nöden,
utan erforderliga lokaler för tredje och fjärde årskurserna syntes kunna beredas
genom ökning av den föreslagna byggnaden för väg- och vattenbyggnadsavdelningen.
Kostnaden härför beräknades uppgå till omkring 100,000
kronor. För första och andra årskurserna inom fackavdelningen torde motsvarande
engångskostnad kunna uppskattas till 100,000 kronor.
ti
Kungl. May.ts ''proposition Nr 256.
Med framläggande av denna ekonomiska utredning ville kollegiet ha
framhållit, att kostnaderna för vidmakthållande av en fullgod arkitekturavdelning
i Göteborg icke kunde betraktas som avskräckande. Det torde
böra tagas under förnyad omprövning, om icke de fördelar, som en dylik
fackavdelning kunde tillföra landets byggnadsverksamhet, vore så stora,
att de motiverade avdelningens bibehållande.
Lärarkollegiet vid tekniska högskolan, varmed högskolans styrelse instämde,
framhöll, att de sakkunniga icke framlagt några skäl för slopandet
av arkitektundervisningen. Huruvida tillräckligt starka skäl å andra
sidan förelåge för undervisningens bibehållande eller örn undervisningen inom
husbyggnadsområdet i annan form borde ordnas, borde övervägas i
samband med behandlingen av ovannämnda betänkande rörande arkitekturutbildningen
av år 1935.
Byggnadsstyrelsen framhöll följande:
Det motiv, som syntes lia förestavat förslaget örn arkitektundervisningens
slopande, vore det ringa antal elever, som toge del av denna undervisning
vid institutet. Med vetskap örn att de studerande i arkitektur vid
institutet intoges efter samma grunder som i övriga fack och ej efter för
denna fackskola, i likhet med vad fallet vore vid tekniska högskolan, differentierade
grunder, syntes det styrelsen helt naturligt, att antalet studerande
inom denna avdelning dittills ej varit stort.
Beträffande nödvändigheten av att utbilda ett större antal fackmän på
detta område ville byggnadsstyrelsen blott hänvisa till den nya lagstiftningen
inom stadsplane- och husbyggnadsväsendets område samt till den
nya länsarkitektsorganisationen, varigenom förutsattes ett långt större utnyttjande
av kvalificerat utbildade fackmän på detta område än vad tidigare
varit fallet. Även med hänsyn till de allt annat än glädjande erfarenheter,
byggnadsstyrelsen erhållit vid granskningar av tillämnade byggnadsföretag,
vore det av behovet påkallat, att husbyggandet erhölle tillgång
till väl kvalificerade fackmän på området. I betraktande av den stora fara
ur ekonomiska, praktiska och estetiska synpunkter, det nuvarande systemet
med otillräckligt utbildade fackmän på detta område innebure, syntes
det byggnadsstyrelsen, med hänsyn till de allmänna intressen styrelsen vore
satt att tillvarataga, att antalet fackmän icke borde inskränkas, vilket
måste bli följden, om undervisningen i arkitektur vid institutet upphörde.
Det vore även att märka, att undervisningen i detta fack vid tekniska högskolan
skulle bli lidande på att med nuvarande lärarpersonal mottaga ett
större antal studerande än för närvarande.
Byggnadsstyrelsen ville alltså förorda, att de sakkunnigas förslag upptoges
till ny prövning.
Synpunkter, liknande dem, varåt byggnadsstyrelsen sålunda givit uttryck,
framfördes även av svenska teknologföreningen.
Stadsfullmäktige i Göteborg, med vilka länsstyrelsen därstädes instämde,
ansågo, att ett nedläggande av fackavdelningen för husbyggnad skulle
medföra betänkliga konsekvenser. Därigenom skulle praktiskt taget alla
möjligheter till högre undervisning i husbyggnadskonst försvinna från staden.
Toge man dessutom hänsyn till den stora vikten av att landets byggnadsverksamhet
handhades av personer med grundlig teknisk utbildning
och till de stora belopp, som årligen investerades i husbyggnader, måste
man anse de kostnader, staten hade för upprätthållande av undervisning
Kungl. May.ts proposition Nr 256. 7
i husbyggnadskonst vid tvenne högre läroanstalter, relativt små och väl
motiverade.
De av stadsfullmäktige och länsstyrelsen framförda betänkligheterna
mot arkitekturundervisningens nedläggande delades av tekniska samfundet
i Göteborg.
Styrelsen för svenska arkitekters riksförbund underströk särskilt behovet
av kompetent arbetskraft med arkitektutbildning och de svårigheter,
som under 1930-talet tidvis förelegat att fylla detta behov.,
I propositionen 1937:268 framlades ett på 1934 års sakkunnigas betänkande
grundat förslag till Chalmers tekniska instituts omändring till en
teknisk högskola. Frågan örn nedläggande av fackavdelningen för husbyggnad
ansågs därvid böra bli föremål för ytterligare utredning. Härom anförde
föredragande departementschefen:
De sakkunnigas förslag örn nedläggande av fackavdelningen för husbyggnad
hade mött invändningar från åtskilliga håll. Särskilt hade framhållits
önskvärdheten av bibehållande av arkitektutbildning i Göteborg
med hänsyn till västra Sveriges ur klimatologiska, geologiska och andra
synpunkter säregna förhållanden. Härjämte hade framhållits, att den besparing,
som vore att påräkna genom avdelningens nedläggande och vilken
icke vore av någon mera betydande storlek, icke stöde i rimligt förhållande
till de nackdelar, den ifrågasatta åtgärden skulle medföra.
Ehuru starka skäl anförts mot fackavdelningens nedläggande, syntes
denna fråga ännu icke lia blivit utredd på sådant sätt, att det i dåvarande
lage vore möjligt att definitivt taga ställning i frågan.
Departementschefen stannade därför vid, att frågan borde ytterligare utredas,
varvid behovet av fackmän för byggnadsverksamheten borde särskilt
beaktas. I avvaktan pa denna utredning syntes byggnadsfackskolan
i Göteborg tills vidare böra bibehållas utan förändring av organisationen.
Riksdagen (skrivelse 1937:471) ansåg sig i likhet med departementschefen
icke kunna för det dåvarande taga ställning till frågan, huruvida husbyggnadsavdelningen
borde ingå i högskolans definitiva organisation, och
förklarade sig förutsätta, att denna fråga foges under förnyad omprövning.
Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag örn att husbyggnadsfackskolan
borde tills vidare bibehållas i sin dåvarande organisation. I samband därmed
sade sig riksdagen ha haft anledning uppmärksamma önskvärdheten
av att arkitektutbildningen i högre grad än då vore fallet toge i sikte det
starka behovet av arkitektutbildad arbetskraft, inriktad på landsbygdens
särskilda behov. Riksdagen utginge från att denna fråga beaktades vid den
utredning, som departementschefen ställt i utsikt.
Genom beslut den 22 juni 1939 anbefallde Kungl. Maj:t styrelsen för
tekniska högskolan i Stockholm och styrelsen för Chalmers tekniska högskola
att gemensamt verkställa förnyad utredning rörande behovet av en
avdelning för arkitektur vid sistnämnda högskola samt att med sagda utredning
och det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda, till
Kungl. Majit inkomma.
8
Kungl. Marits ''proposition Nr 256.
c) Nu föreliggande förslag.
Med skrivelse den 27 december 1940 överlämnade styrelserna för de tekniska
högskolorna en av utsedda sakkunniga verkställd utredning rörande
behovet av en avdelning för arkitektur vid Chalmers tekniska högskola. De
sakkunniga, vilka utsetts av lärarkollegierna vid högskolorna, lia utgjorts
av professorerna H. Kreuger, E. G. Asplund, E. Sundahl och M. Wernstedt,
varjämte stadsplanechefen U. Åhrén såsom representant för svenska arkitekters
riksförbund biträtt vid utredningen. Lärarkollegierna lia anslutit sig
till de sakkunnigas förslag. Med instämmande i de sakkunnigas yttrande ha
styrelserna hemställt, att arkitekturavdelningen måtte
bibehållas.
Av den av de sakkunniga (»kommitterade») avgivna utredningen inhämtas
bland annat följande:
Att 1934 års sakkunniga tagit ställning mot ett bibehållande av avdelningen
torde ha haft sin grund i att antalet studerande vid densamma
under början av 1930-talet varit mycket ringa, varför avdelningen
såsom mindre nödvändig ansetts kunna indragas och en viss besparing kunna
vinnas. Orsaken till det ringa elevantalet hade emellertid säkerligen icke varit
att söka däri, att husbyggnadsfackskolan varit onödig, utan däri, att de för
arkitektutbildning intresserade ansett skolans ställning och framtida fortvara
osäker och examen vid institutet mindre meriterande än avgångsbetyg från
arkitekturavdelningen vid tekniska högskolan i Stockholm.
Riktigheten av detta orsakssammanhang syntes bestyrkt dels av den
under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet inträdda _ starka stegringen
av antalet inträdessökande till arkitekturavdelningen i Stockholm,
dels av det avsevärt ökade antalet inträdesansökningar till avdelningen för
arkitektur i Göteborg efter institutets utveckling till högskola och därmed
sammanhängande förbättringar av undervisningsförhållandena i avdelningen.
Vid avdelningen i Göteborg hade sålunda under senare år cirka, 10 studerande
årligen mottagits i första årskursen mot cirka 5 under tidigare år.
Antalet antagna studerande hade dock utgjort endast en mindre del av de
till inträde i fackskolan anmälda kompetenta sökandena, vilkas antal sedan
flera år varit i ständigt stigande; höstterminen 1939 hade mer än 2/;yay de
anmälda måst nekas inträde. Vid högskolan i Stockholm intoges årligen
cirka 25 studerande i avdelningen för arkitektur. Antalet kompetenta sökande
hade vid början av läroåret 1939/40 varit 61. Även där vöre sålunda
tillströmningen av sökande anmärkningsvärt stor i förhållande till det antal
studerande, som kunde mottagas.
Det syntes uppenbart, att utsikten för en kompetent sökande att erhålla
utbildning till arkitekt inom landet även efter den starka utökningen av
antalet studerande inom avdelningen för arkitektur vore alltför starkt begränsad.
Även med bibehållande av arkitekturavdelningen i Göteborg vore
möjligheten till arkitektutbildning mindre eller i varje fall icke större än
möjligheten att erhålla högskolemässig ingenjörsutbildning inom landet.
Frågan gällde emellertid också, huruvida det antal av cirka 35 arkitekter,
som nu årligen antoges vid de båda högskolorna, motsvarade b ehovet
av arkitekter.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 256.
Byggnadsindustrien i landet, såväl den offentliga som den privata, hade
under de sista decennierna undergått en hastig och intensiv utveckling.
Den torde i själva verket numera vara en av landets största industrier.
Under de senare åren hade en väsentlig ökning av antalet statliga och
kommunala befattningar med arkitektexamen som kompetenskrav ägt rum.
Särskilt hade läns- och stadsarkitektorganisationernas fortgående utbyggande
ökat kravet på antalet utbildade arkitekter. Erfarenheten hade
också visat att det ofta mött stora svårigheter att erhålla kompetenta
fackmän till de nya tjänsterna. Samtidigt hade arkitekterna i stegrat antal
tagits i anspråk för det allt mer omfattande stadsplanearbetet liksom
inom byggnadsmaterialindustrien och konstindustrien samt såsom trädgårdsanläggare,
värderingsmän m. m. Gränserna för arkitektens verksamhetsområde
hade med andra ord väsentligt vidgats. I fråga örn landsbygdens
byggnadsproblem förelåge även ett stort otillfredsställt behov av arkitektutbildade
fackmän.
Utan tvivel läge i den relaterade utvecklingen den huvudsakliga orsaken
till de senare årens allt kännbarare brist på arkitekter, en brist, som
ända till hösten 1939 föranlett en del arkitektkontor att i stor utsträckning
anställa utländska arkitekter. Sålunda hade under år 1939 mellan
80 och 100 utländska arkitekter varit verksamma i landet och ytterligare
ett betydande antal hade troligen kunnat erhålla arbete. Arkitektbristen
under åren 1938—1939 hade naturligen i viss mån varit en följd av den
då rådande högkonjunkturen. Men även om nämnda stegring icke kunde
läggas som måttstock för bedömandet, syntes den svenska arkitektkåren
dock numerärt vara väl knapp. Det vore att märka att under de svåra
krisåren 1933—1934 arbetslösheten bland arkitekterna varit ganska obetydlig
och väsentligt mindre än bland ingenjörerna. Förhållandet mellan
antalet årligen utbildade arkitekter och folkmängden i Sverige vore mindre
än motsvarande förhållande i övriga skandinaviska länder.
Antalet årligen utbildade arkitekter, som landet hade behov av, syntes
sålunda icke utan olägenhet kunna understiga nuvarande 35. Snarart
torde antalet så småningom böra något ökas.
Att under sådana omständigheter nedlägga utbildningen av
arkitekter vid Chalmers tekniska högskola syntes
icke försvarligt. Nedläggandet skulle betyda, att en motsvarande utvidgning
av avdelningen i Stockholm omedelbart bleve nödvändig. En sådan
koncentration av arkitektundervisningen vore för övrigt icke lycklig och
skulle dessutom medföra avsevärt ökade kostnader vid tekniska högskolan
i Stockholm.
För resultatet av undervisningen i en avdelning för arkitektur vore det
nämligen enligt all erfarenhet från in- och utländska arkitekturskolor av
största vikt, att, särskilt i tillämpnings- och övningsämnena, antalet studerande
vöre begränsat så, att den för arkitekturfrågornas behandling
så viktiga personliga kontakten mellan lärare och studerande icke bleve
otillräcklig. Undervisningsmetoden vid övningarna vore rent individuell,
syftande till resultat genom personliga diskussioner och demonstrationer.
Därför betydde redan 25 studerande per årskurs ett väl stort antal för att
undervisningsresultatet skulle bli fullt tillfredsställande. Efter en ytterligare
utökning av antalet kunde avdelningen icke skötas med tillfredsställande
resultat utan att en dubblering av vissa lärartjänster företoges.
Alt i stället i motsvarande grad endast öka assistenthjälpen kunde nämligen
enligt ali erfarenhet icke möjliggöra en nöjaktig undervisning.
Bihang till riksdagens protokoll 19^2. 1 sami. Nr 256.
2
10
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 256.
Mot ett nedläggande av avdelningen för arkitektur i Göteborg talade
också starkt den betydande fördel, som läge däri, att arkitektutbildningen
gåves vid två högskolor inom landet. Den skillnad i utbildning, som olika
lokala förhållanden och olika lärarkrafter samt en viss olikhet i undervisningsplanen
kunde ge, torde också innebära möjligheter till en viss differentiering
mellan de båda högskolorna, ett förhållande som vid tillgodoseendet
av det allmännas behov av arkitekter måste betyda en avsevärd
vinst. Vidare torde två skilda arkitekturavdelningar i vida högre grad än
enbart en genom varierande specialstudier och undersökningar av aktuella
problem kunna bidraga till yrkets utveckling.
Ett nedläggande av husbyggnadsavdelningen i Göteborg torde för statsverket
icke innebära vare sig engångsbesparingar eller årliga besparingar
av en omfattning, som motsvarade olägenheterna med denna avdelnings
nedläggande. Tekniska högskolan måste nämligen i så fall nödvändigtvis
begära dubblering av vissa tjänster och dessutom en icke oväsentlig utökning
av för arkitekturavdelningen tillgängliga lokaler jämte utrustning.
Av det anförda syntes framgå, att avdelningen för arkitektur vid Chalmers
tekniska högskola icke borde nedläggas. Avdelningen borde i stället
snarast möjligt utvecklas i enlighet med nedan angivna riktlinjer:
Då en viss framtida ökning av antalet studerande utöver det nuvarande
torde bli nödvändig, borde avdelningens organisation och lokaler från början
beräknas för 15 årligen nyintagna studerande. Det torde emellertid
vara önskvärt, att lokalfrågan ordnades så, att ett i framtiden eventuellt
ytterligare ökat antal studerande kunde mottagas.
I bilagt förslag till undervisningsplan hade kommitterade angivit omfattningen
och fördelningen av de läroämnen, som de ansåge lämpliga och
möjliga att genomföra för mycket rimliga kostnader. Vissa jämkningar i
planen borde kunna ske vid en senare mera ingående behandling vid Chalmers
tekniska högskola. Planen hade utarbetats med stöd av de erfarenheter,
som hittills vunnits vid arkitektutbildningen. De ledande principerna
hade därvid varit dels att i möjligaste mån ansluta till vid högskolan
redan förefintliga läroämnen i deras nuvarande eller i eventuellt förändrad
form, varigenom inrättande av nya lärartjänster så långt möjligt undvekes,
dels att så ordna undervisningen, att de vid båda högskolorna utbildade
arkitekterna i avseende på tekniska och konstnärliga kvalifikationer bleve
praktiskt taget jämställda.
Den nuvarande professuren i husbyggnadslära och ornamentsritning
borde ändras till professur i arkitektur. Den av riksdagen uttalade uppfattningen,
att arkitektutbildningen i högre grad än nu vore fallet borde
ta sikte på det starka behovet av arkitektutbildad arbetskraft inriktad
på landsbygdens särskilda behov syntes vara beaktansvärd. Inom arkitektkretsar
vore frågan också aktuell och genom tekniska högskolans försorg
hade en tillfällig mindre kurs i sagda syfte ordnats. Kommitterade hade
övervägt om ett särskilt läroämne, förslagsvis benämnt »landsbygdens byggnadsproblem»,
borde införas. Emellertid hade det synts åtminstone tills
vidare vara lämpligt att låta detta viktiga ämnesområde dels behandlas i
särskilda delar inom husbyggnadslära och stadsbyggnadslära, dels uppgå
i det större ämnet arkitektur, som ju hade att behandla planläggningsfrågor
överhuvudtaget. Särskilda föreläsningar jämte övningsuppgifter borde även
11
Kungl. Majlis proposition Nr 856.
ordnas i samarbete med experter från lantbrukshögskolan i Ultuna och
Alnarps lantbruksinstitut och på sådant sätt, att de studerande finge intresse
för och praktisk inblick i lantmannabyggnadernas särskilda problem.
Kursen borde örn möjligt koncentreras så, att även från tekniska högskolan
i Stockholm utexaminerade kunde som specialstuderande deltaga i densamma.
De nuvarande för arkitekturavdelningen i anspråk tagna lärarbefattningarna
vore avsedda att bibehållas, dock med viss utökning av tjänstgöringsskyldigheten
beträffande matematik, beskrivande geometri samt materialbehandling
med formlära. Nya speciallärarbefattningar avsåges för allmän
och svensk arkitekturhistoria, byggnadsorganisation samt trafikteknik. Därjämte
skulle de nuvarande läroämnena frihandsteckning och modellering
sammanslås till ett ämne utan ändring i kostnad. De utökade och nyinrättade
speciallärarbefattningarna vore även delvis avsedda att bli utnyttjade
av andra avdelningar. De årliga nytillkommande kostnaderna för avdelningens
lärarbefattningar efter den föreslagna utökningen framginge av
följande sammanställning.
Ämne
Matematik ......................
Beskrivande geometri..............
Materialbehandling och formlära ....
Allmän och svensk arkitekturhistoria
Byggnadsorganisation .............
Trafikteknik .....................
5,750
Antal vecko- Årskostnad
timmar kronor
.... 1 500
.... 1 500
.... 1 500
. . . . 4 2,000
. . . . 3 1,500
. . . . 1 y2 750
Härtill skulle komma dyrtidstillägg enligt gällande grunder.
Med hänvisning till vad sålunda anförts föresloge kommitterade, att avdelningen
för arkitektur vid Chalmers tekniska högskola bibehölles och att
den vid ett ur statsfinansiell synpunkt gynnsammare tidsläge snarast utvecklades
i enlighet med kommitterades förslag.
Sedan styrelsernas utredning överlämnats till 19^0 års sakkunniga för
den högre tekniska undervisningen, ha dessa i avgivet utlåtande bestämt
tillstyrkt, att arkitekturavdelningen bibehålies och att hänsyn även tages
till möjligheten att i framtiden något utvidga avdelningen.
De sakkunniga vore av den uppfattningen, att det antal arkitekter, som
under senare tid årligen utbildats vid de tekniska högskolorna i landet, icke
borde minskas. En allmän brist på personer med högre teknisk utbildning
hade börjat göra sig alltmer gällande, och det torde, såvitt de sakkunniga
nu kunde se, vara ofrånkomligt att i icke obetydlig grad öka antalet per år
nyintagna studerande vid de tekniska högskolornas samtliga avdelningar.
Även om en tillfällig stagnation på byggnadsområdet förelåge, finge ihågkommas,
att en tydlig brist på arkitekter förelegat åren före kriget, och
att ett ganska stort antal utländska arkitekter varit verksamma inom landet.
Då härtill komme, att under senare år antalet statliga och kommunala
befattningar, där arkitektexamen uppställts som kompetenskrav, väsentligt
ökats, och då arkitekter i allt högre grad måste tagas i anspråk för det
ökade arbetet på stadsplaneområdet ävensom för lösandet av landsbygdens
12 Kungl. Maj.ts propositioii Nr 256.
byggnadsproblem, torde det vara nödvändigt att årligen utbilda större
antal arkitekter.
Ett nedläggande av avdelningen för arkitektur vid Chalmers tekniska
högskola skulle under sådana förhållanden medföra en så stor ökning av
elevantalet vid motsvarande avdelning vid tekniska högskolan i Stockholm,
att en fördubbling av vissa lärarkrafter skulle bli nödvändig liksom en omedelbar
utvidgning av de redan nu trånga undervisningslokalerna vid avdelningen
i fråga. Någon besparing skulle icke uppstå genom en sådan anordning.
Det borde dessutom framhållas det olämpliga i att beröva Chalmers tekniska
högskola de fördelar, som läge däri, att högskolan inrymde avdelningar
såväl för arkitektur som för väg- och vattenbyggnad, således avdelningar
där byggnadsteknici undervisades. Mellan dessa avdelningar bedreves nämligen
ett stimulerande och befruktande samarbete.
De sakkunniga ville, under instämmande i övrigt med vad kommitterade
anfört mot ett nedläggande av ifrågavarande avdelning, för sin del bestämt
tillstyrka, att avdelningen för arkitektur vid Chalmers tekniska högskola
bibehölles och att hänsyn även toges till möjligheten att i framtiden något
utvidga avdelningen.
d) Lokalfrågan.
I samband med beslutet örn omorganisation av Chalmers tekniska institut
till teknisk högskola anvisades för budgetåret 1937/38 ett reservationsanslag
av 300,000 kronor för uppförande av byggnad för fackavdelningen
för väg- och vattenbyggnad vid högskolan.
I skrivelse den 31 augusti 1937 anmälde styrelsen för högskolan, att den
nya byggnaden tänkts planerad på sådant sätt, att med viss ändring av densamma
även arkitekturavdelningen skulle kunna inrymmas i ena byggnadsflygelns
översta våning utan ändring av underliggande våningar. Beslut i
fråga om arkitekturavdelningen skulle loinna anstå, till dess byggnaden
uppförts till och med tredje våningen.
1941 års riksdag anvisade för ifrågavarande byggnadsföretag på tilläggsstat
II till riksdagen för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag (B) av
700,000 kronor.
I 1942 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 6, punkt 5)
föreslog Kungl. Majit riksdagen att medgiva, att nämnda reservationsanslag
skulle få från och med budgetåret 1942/43 tagas i anspråk oberoende
av de för dylikt anslag eljest gällande förutsättningarna. Vid min anmälan
av ärendet anförde jag bland annat, att jag förutsatte, att jämväl hittills
icke disponerade medel av omförmälda reservationsanslag å 300,000 kronor
skulle få tagas i anspråk för byggnadsföretaget, vilket i mars 1941 av civila
byggnadsutredningen kostnadsberäknats till 1,530,000 kronor jämte 120,000
kronor för arkitekturavdelningen. Beträffande förslaget om att inom nybyggnaden
även skulle inrymmas nya lokaler för sistnämnda ändamål, yttrade
jag, att jag icke då vore beredd att tillstyrka detta förslag, bland annat
Kungl. Maj:ts proposition Nr 856. 13
emedan, frågan om arkitekturavdelningens bibehållande befunne sig under
utredning av de sakkunniga för den högre tekniska undervisningen.
Riksdagen (skrivelse 1942: 81) biföll Kungl. Maj:ts förslag. Genom beslut
den 10 april 1942 har Kungl. Maj:t medgivit, att uppförandet av byggnaden
för avdelningen för väg- och vattenbyggnad må påbörjas.
De förslag örn nedläggande av fackavdelningen för husbyggnad vid Chalmers
tekniska institut, som tidigare framlagts, synas i första hand ha grundats
på det förhållandet, att rekryteringen av studerande till denna avdelning
varit av mindre omfattning. Detta torde i sin tur väsentligen ha berott
på, att undervisningen vid avdelningen före 1937 års omorganisation
icke stod på samma plan som motsvarande undervisning vid tekniska högskolan
i Stockholm. Sedan en ändring av sistnämnda förhållande numera
inträtt, har även, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, en tydlig
ökning av elevtillströmningen ägt rum. Teknikens framsteg och den allmänna
utvecklingen ha även medfört ökat behov av högskoleutbildade fackmän
på husbyggnadsområdet, bland annat inom det statliga och kommunala
byggnadsväsende^ Åren närmast före det pågående kriget rådde till
och med en betydande brist på svenska arkitekter, vilken föranledde tillkallandet
i icke ringa utsträckning av utländska sådana. Ehuru även arkitektbehovet
givetvis påverkas av konjunkturväxlingarna, torde det dock kunna
anses klarlagt, att den nuvarande utexamineringen av arkitekter inom landet
i vart fall icke är för stor. Snarare torde, såsom i utredningen framhållits,
ett behov föreligga av ökad examinationskapacitet på detta område.
Frågan gäller därför närmast, huruvida tekniska högskolan i Stockholm
kan och bör mottaga även det antal arkitektelever, som nu utbildas vid
Chalmers tekniska högskola. Enligt den föreliggande utredningen kan en
dylik koncentration ej ske utan utvidgning av lokalerna och dubblering av
vissa lärartjänster vid tekniska högskolans i Stockholm arkitekturavdelning.
Särskilt har till stöd härför framhållits, att undervisningen till stor del
måste vara individuell. En överflyttning skulle därför icke medföra besparingar
av sådan storlek, att de skulle uppväga olägenheterna härav.
Med hänsyn till anförda förhållanden tala enligt min mening övervägande
skäl för, att arkitekturavdelningen vid Chalmers tekniska högskola bör
bibehållas. Huruvida avdelningen därjämte, på sätt föreslagits, bör utvidgas,
torde — såsom förslagsställarna synas ha förutsatt — böra upptagas
till behandling framdeles under mera gynnsamma statsfinansiella förhållanden.
Sådana ändringar, vilka icke medföra kostnadsökning för statsverket
och som syfta till en förbättring av undervisningen, torde dock
kunna genomföras redan nu. Speciell undervisning i fråga örn landsbygdens
byggnadsproblem torde sålunda böra införas i den mån så kan ske utan
merkostnad. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut i
dylika hänseenden.
Hiliana till riksdagens jrrotolcoll 19iS. 1 sami. Nr 26(1. 3
Departe
mentschefen.
14
Kungl. Majda proposition Nr 256.
Med den ståndpunkt jag intagit till frågan om arkitektutbildningen vid
Chalmers tekniska högskola följer att avgörande redan nu bör träffas i fråga
örn nya lokaler för avdelningen. Dessa skulle enligt framlagda förslag anordnas
i nybyggnaden för väg- och vattenbyggnadsavdelningen, vars ena flygel
skulle påbyggas för ändamålet. De nya lokalerna äro beräknade för ett något
större elevantal än det nuvarande. Byggnadskostnaden för avdelningens lokaler
har i mars 1941 efter en i besparingssyfte verkställd omarbetning av ritningarna
av civila byggnadsutredningen beräknats till 120,000 kronor. Jag
tillstyrker, att denna påbyggnad genomföres i sammanhang med nybyggnaden
i övrigt. Då för byggnadsföretaget, vilket torde komma att påbörjas i år,
hittills anvisats anslag på 1,000,000 kronor, behöver vad sålunda förordats
icke nu medföra anvisande av ytterligare anslagsmedel.
Under åberopande av vad som anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att avdelningen för arkitektur vid Chalmers
tekniska högskola skall bibehållas;
dels ock medgiva, att lokaler för nämnda avdelning må
anordnas i huvudsaklig överensstämmelse nied vad jag i
det föregående förordat.
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o och
2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Malmberg.
Stockholm 1942, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
421894