Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
1
Nr 248.
Kungl. Majda proposition till riksdagen angående hjälpåtgärder
åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark; given Stockholms
slott den 24 april 1942.
Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
april 1942.
Närvarande:
Statsministern HANSSON, ministern för utrikes ärendena GUNTHER, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Genom beslut den 25 augusti 1939 uppdrog Kungl. Maj:t åt egnahemsstyrelsen
att i samråd med domänstyrelsen verkställa utredning och avgiva
förslag rörande kolonisationsverksamheten i Norrland och Dalarna
samt upplåtelse av skogstorp, odlingslägenheter, kronotorp och andra lägenheter
i de sex nordligaste länell. Med skrivelse den 16 februari 1942
har egnahemsstyrelsen avlämnat förslag och utredning i ämnet, över
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 248.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
förslaget ha yttranden infordrats från ett flertal myndigheter och sammanslutningar.
Beredningen av förslaget, vilket innefattar nya bestämmelser
rörande upplåtelse av lägenheter a vissa kronoparker, torde icke kunna
bliva slutförd under sådan tid att proposition i ämnet kan föreläggas innevarande
års riksdag.
Genom beslut av 1938 års riksdag (prop. nr 221; r.skr. nr 248) ha provisoriska
bestämmelser meddelats angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare
å kronomark. Dessa åtgärder avse dels innehavare av
skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de sex nordligaste länen,
dels innehavare av kolonat i Norrland och Dalarna, dels ock innehavare
av nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde. Giltighetstiden för
dessa bestämmelser upphör emellertid i och med utgången av arrendeåret
1942/43. Med hänsyn till att, som ovan nämnts, nya bestämmelser
angående upplåtande av lägenheter å kronomark icke synas kunna bliva
beslutade av statsmakterna under innevarande års riksdag, torde jag nu
få underställa Kungl. Maj:t fråga örn förlängning av förut berörda provisoriska
bestämmelser.
Innan jag närmare ingår härpå, torde jag få lämna en redogörelse för
gällande bestämmelser rörande ifrågavarande upplåtelser.
Skogstorp och odlingslägenheter samt kronotorp ha det gemensamt, att
de äro av domänstyrelsen å kronomark i de nordligaste länen under nyttjanderätt
upplåtna lägenheter, varå i främsta rummet skogsarbetare bereus
tillfälle att å obruten mark genom nyodling och nybyggnad skapa
sig en bostad med ett mindre jordbruk till stöd.
Verksamheten beträffande samtliga dessa upplåtelser omhänderhaves av
domänverket.
Skogstorpen äro de äldsta upplåtelserna. Bestämmelser rörande dessa
lägenheter ha meddelats dels i brev till domänstyrelsen den 29 maj 1891
(Sv. förf.-sami. nr 29), dels genom kungörelsen den 27 maj 1904 (nr 21
sid. 4). Lägenheterna upplätos från kronomarker i Västerbottens och
Norrbottens län på viss tid ej överstigande 20 år, under vilken tid innehavarna
voro befriade från erläggande av avgift (frihetsår). Såsom hjälp
till åbyggnadernas uppförande ägde skogstorparen uppbära, utom erforderligt
byggnadsvirke fritt å rot, ett statsbidrag om 500 kronor. Häremot
skulle innehavaren uppföra manbyggnad och uthusbyggnad inom fem år
samt i angivna perioder lia verkställt viss uppodling. Efter frihetsårens
slut skulle årlig avgäld erläggas.
Bestämmelserna örn upplåtelse av skogstorp ersattes genom kungörelsen
den 18 juni 1909 (nr 69), ändrad genom kungörelserna nr 253/1913
och 334/1914, av bestämmelser om upplåtelse av odlingslägenheter från
kronoparker och kronoöverloppsmarker i de nordligaste länen. Odlingslägenheterna
upplätos på 50 år med 15 frihetsår. Såsom sa kallad odlings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
3
hjälp ägde innehavaren uppbära, förutom fritt virke a rot, 750 kronor,
varav 500 kronor utbetalades, då byggnaderna fullbordats, och 250 kronor,
då en hektar åker uppodlats. Efter frihetsårens slut skulle årlig avgift
erläggas.
Sagda förmån av 250 kronor såsom bidrag för odling tillerkändes sedermera
genom kungörelsen den 17 oktober 1913 (nr 253) jämväl de innehavare
av skogstorp, som jämlikt 1909 års kungörelse erhållit förnyad
upplåtelse av torpet på 50 år.
Innehavarna av odlingslägenheterna samt de på 50 år upplåtna skogstorpen
erhöllo sedermera genom kungörelser den 20 juni 1918 (nr 448)
och den 4 juni 1920 (nr 260) rätt till särskilda tilläggsbidrag. Bestämmelserna
örn dessa äro i huvudsak följande. Tilläggsbidrag utgår med 1/s av
lägenhetsinnehavarens kostnad för byggnadsarbeten, som utförts under
tiden 1 januari 1915—1 juli 1918, dock högst med 500 kronor, och för
arbeten, som utförts efter sistnämnda dag, med halva kostnadsbeloppet.
Det sammanlagda tilläggsbidraget får dock icke överstiga 1,250 kronor.
Detta tilläggsbidrag torde lia tillkommit med hänsyn främst till dåvarande
kristids abnormt stegrade byggnadskostnader och därav för lägenhetsinnehavama
föranledda ökade svårigheter, som av dem icke kunde övervinnas
utan ytterligare bistånd från statens sida.
Genom kungörelse den 14 juni 1929 (nr 170) ersattes den upplåtelseform
av kronolägenheter som avsåg odlingslägenheter av en ny. Enligt nämnda
kungörelse upplåtna lägenheter benämnas kronotorp. Dessa upplåtas på 50
år med 15 frihetsår. Första upplåtelsen enligt denna kungörelse skedde 1931.
Genom 1929 års kungörelse örn kronotorp erhöllo jämväl innehavarna av
skogstorp och odlingslägenheter förbättringar i villkoren, dock under förutsättning
att torpen och lägenheterna i befintligt skick eller efter företagen
utvidgning befunnits lämpliga för jordbruksändamål. Dylika lägenheter
kunna sålunda tilldelas ökning i odlingsmarken intill högst 15 hektar och
ett odlingsbidrag utan återbetalningsskvldighet utöver förut erhållna 250
kronor å ett belopp intill 500 kronor för odling, som påbörjats efter den 1
juli 1929. Vidare kan, om lägenhetens åbyggnader äro i väsentlig grad bristfälliga,
till byggnadernas iståndsättande eller till uppförande av nya byggnader
erhållas byggnadsbidrag intill så stort belopp, att detsamma jämte det
bidrag, som enligt äldre bestämmelser utlämnats till byggnadsarbete, uppgår
till 2,000 kronor eller i undantagsfall 3,000 kronor.
Genom 1929 års kungörelse bereddes vidare innehavarna av skogstorp
och odlingslägenheter under förutsättning att lägenheterna voro lämpliga
för jordbruk möjlighet att med äganderätt inlösa sina lägenheter.
Slutligen må anmärkas, att enligt brevet den 29 maj 1891 samt kungörelserna
den 27 maj 1904 och den 18 juni 1909 innehavarna av ifrågavarande
lägenheter tillförsäkrades frihet från skatter och onera under de s. k.
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.
frihetsåren. Efter utgången av sagda år äro emellertid genom 1932 års
riksdags medgivande (Kungl. Maj:ts brev till domänstyrelsen den 18 mars
1932) innehavare av nyttjanderätt till skogstorp och odlingslägenheter befriade
från skyldighet att ansvara för annan från och med år 1931 å fastigheten
belöpande skatt och allmän tunga än vägunderhåll in natura och
vägskatt.
Jämlikt förut åberopade författningar skall efter utgången av de 15 frihetsåren
för odlingslägenheter och sådana skogstorp, där innehavaren erhållit
torpet på arrende under 50 år, arrendeavgift utgå med 3.6 procent
på summan av odlingshjälpen och markvärdet vid tiden för upplåtelsen av
lägenheten ouppodlad och obebyggd. På så sätt bestämd arrendeavgift
uppgår i regel till omkring 30 kronor. För de lägenheter, till vilka enligt 1918
och 1920 års kungörelser utgått tilläggsbidrag, som kan vara högst 1,250 kronor,
skall arrendeavgiften höjas med 3.6 procent å åtnjutet tilläggsbidrag,
vilken höjning enligt sagda kungörelsers ursprungliga lydelse skulle utgå
från och med frihetsårens slut. För lägenheter med högsta tilläggsbidrag
torde arrendeavgiften uppgå till omkring 75 kronor. Vidare kan lägenhetsinnehavare
ha erhållit byggnadsbidrag enligt 1929 års kungörelse, för
vilket höjning i den årliga arrendeavgiften skall utgå med 3.6 procent
av uppburet dylikt bidrag. Sistberörda avgiftsförhöjning torde alltså utgå
omedelbart efter frihetsårens slut. Hela arrendeavgiften torde då bliva
omkring 84 kronor, i undantagsfall — om byggnadsbidrag skulle ha utlämnats
till maximum eller 3,000 kronor —- omkring 120 kronor. Det
torde emellertid vara en relativt liten del — hittills utlämnat belopp stannar
enligt uppgift vid 95,000 kronor — av innehavarna av skogstorp och
odlingslägenheter, som åtnjutit byggnadsbidrag enligt 1929 års kungörelse.
Genom tillkomsten 1933 av bostadsförbättringsbidrag torde nyssnämnda
byggnadsbidrag alltmer kommit ur användning.
I anledning av proposition (nr 120) till 1932 års riksdag och riksdagens
därav föranledda beslut (r. skr. 1932:331) erhöllo innehavarna av skogstorp
och odlingslägenheter vissa lättnader i arrendeavgifterna. Kungörelse
härom utfärdades den 17 juni 1932 (nr 294). Innebörden av denna
lättnad var följande. Lägenhetsinnehavarna befriades under fem år från
erläggande av den del av arrendeavgiften, som beräknats efter 3.6 procent
på sådant tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor, som avsåges i kungörelserna
448/1918 och 260/1920. Befrielsen skulle begynna för de lägenhetsinnehavare,
som redan börjat erlägga arrende, från och med arrendeåret
1932/33 samt för övriga från och med det år, arrendeskyldighet enligt
kontrakten inträdde. För de förra gällde befrielsen alltså t. o. m. arrendeåret
1936/37. Dessutom medgavs för sådana lägenhetsinnehavare, som
resterade helt eller delvis med arrendeavgift för arrendeåret 1931/32, anstånd
med inbetalning av det resterande beloppet, i den mån det ej över
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 5
stege 3.6 procent av uppburet tilläggsbidrag, längst intill utgången av arrendeåret
1936/37.
Såsom förut berörts medgavs vid 1938 års riksdag ytterligare lättnader.
Kungörelsen härom utfärdades den 17 juni 1938 (nr 301). Dessa bestämmelser
innebära fortsatt befrielse under fem år från den förhöjning i
arrendeavgiften, som hänför sig till de uppburna tilläggsbidragen.
Jag torde härefter få lämna en kortfattad redogörelse för tillkomsten
av och bestämmelserna rörande kolonaten å kronoparker i Norrland och
Dalarna.
Vid 1918 års riksdag beslöts anordnande av kolonisationsförsök å vissa
kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län. Två typer av kolonat
skulle upplåtas, en större med omkring 15 hektar odlingsmark och en
mindre med omkring 5 hektar. Kolonaten skulle upplåtas på arrende för
en tid av femton år med rätt för kolonisten att efter tio år när viss odling
verkställts mot köpeskilling förvärva kolonatet med äganderätt. Kolonist
skulle före upplåtelsetidens utgång lia odlat å de mindre kolonaten 3
hektar och å de större 5 hektar. Kolonist å större kolonat erhöll i odlingshjälp
500 kronor. En del kolonat bebyggdes genom statens försorg (statsbyggen).
Å övriga kolonat skulle kolonisten själv utföra byggnadsarbetena
(självbyggen). Självbyggande kolonist fick av statsmedel byggnadshjälp
med 3/i av kostnaden, dock högst 4,500 kronor. Under de fem första åren
(frihetsår) skulle ingen lega utgå. Därefter skulle i årlig lega erläggas 3.6
procent å markvärdet samt för byggnaderna 180 kronor vid statsbyggen
och vid självbyggen 3.6 procent å den kontanta byggnadshjälpen.
Vid var och en av riksdagarna 1919—1924 beslöts anordnande av ytterligare
kolonisationsförsök å kronoparker i samtliga norrländska län och
Kopparbergs län.
Sedan vid 1925 års riksdag på grundval av den vunna erfarenheten viss
omläggning av kolonisationsverksamheten blivit beslutad, fann Kungl.
Maj:t den 26 juni 1925 gott dels utfärda kungörelse (nr 291) angående allmänna
grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och
Dalarna, avseende i främsta rummet reglering av framtida upplåtelser av
kolonat, dels ock godkänna vissa tilläggsbestämmelser att gälla för äldre
kolonat, beträffande vilka med hänsyn till föreliggande kontrakt oinskränkt
övergång till förenämnda allmänna grunder icke kunde ske.
Några nya kolonisationsföretag enligt 1925 års kungörelse lia icke igångsatts,
även örn ytterligare upplåtelser efter 1924 inom de äldre företagen
skett enligt villkoren i 1925 års kungörelse. Beträffande odlingsskyldigheten
innehåller 1925 års kungörelse, sorn icke skiljer på större och
mindre kolonat, den bestämmelsen att före upplåtelsetidens slut minst 3
hektar skola lia uppodlats. —- Kronan ansvarar enligt 1925 års kungörelse
för skatt och annan allmän tunga, som belöpa å kolonat under den tid
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
kolonist innehar detta med nyttjanderätt, dock under högst 15 år från den
första upplåtelsen.
Berörda tilläggsbestämmelser i avseende å de äldre kolonaten gällde, i
vad nu kan vara av intresse, huvudsakligast följande. Ytterligare tilldelning
intill 17 hektar av odlingsmark kunde erhållas. Uppskov med de
kontrakterade byggnads- och odlingsskyldigheterna kunde beviljas. Även de
mindre kolonaten kunde få odlingsbidrag. Legan för kolonaten kunde
från och med det sjätte till och med det åttonde året efter tillträdet nedsättas
till hälften av det i kontraktet angivna beloppet. På kolonatet belöpande
skatt och annan allmän tunga skulle under den tid kolonatet innehades
med nyttjanderätt betalas av staten, dock under högst 15 år
från den första upplåtelsen. Inlösen med äganderätt kunde ske så snart
innehavarens kontraktsenligt åliggande odlings- och byggnadsskyldighet
fullgjorts.
I överensstämmelse med beslut vid 1929 års riksdag fastställde Kungl.
Maj:t i brev den 27 juni 1929 ändringar i för försökskolonaten gällande
bestämmelser, innebärande ytterligare förbättringar i villkoren. Friheten
från lega eller frihetsåren utökades från fem till tio år. Ytterligare odlingsbidrag
av 250 kronor kunde tillerkännas kolonist. Det för beräknande
av lega och köpeskilling för kolonat åsätta värdet å byggnader nedsattes
för såväl statsbyggda som självbvggda kolonat till 3,500 kronor, med rätt
för vederbörande myndighet att, där särskilda skäl därtill föranledde, medgiva
ytterligare nedsättning till lägst 3.000 kronor samt, efter särskilt tillstånd
av Kungl. Majit i fråga om Norrbottens och Västerbottens län,
jämväl därunder till lägst 2,000 kronor.
Slutligen föreskrev Kungl. Majit i överensstämmelse med ett av 1932
års riksdag fattat beslut i brev till statens egnahemsstyrelse den 17 juni
1932 ytterligare lindringar i upplåtelsevillkoren för kolonat. Dessa lindringar
avsågo i huvudsak följande. Den tid, under vilken kolonist vore
befriad från erläggandet av lega, frihetsåren, utsträcktes än en gång eller
från 10 till 15 år. Såsom villkor härför skulle dock gälla, att kolonisten
fullgjorde sina kontraktsenliga skyldigheter. Det markvärde, som skulle
ligga till grund för köpeskillings beräknande, nedsattes. Riksdagen medgav
därjämte, att Kungl. Majit finge, efter prövning av i vart fall föreliggande
omständigheter, bemyndiga vederbörande myndighet att avskriva
sådant statens fordringsbelopp hos innehavare eller förutvarande innehavare
av kolonat, utlagt före den 1 juli 1925, som ansåges icke kunna
utfås eller som befunnes icke skäligen böra belasta kolonatet.
Såsom förut angivits omfattade första upplåtelsetiden för kolonat 15 år.
Avsikten var påtagligen, att lägenheterna vid denna tid skulle ha nått den
avsedda bärkraften. Man torde ha utgått från att kolonaten då i allmänhet
skulle vara inlösta. Emellertid torde det enligt vad som upplysts vara blott
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
7
ett fåtal, beträffande vilka detta blivit fallet. Enligt 1925 års kungörelse
äger kolonist, som ej inlöst kolonatet, därest villkoren för inlösen av kolonatet
uppfyllts, erhålla kolonatet till sig upplåtet under nyttjanderätt för
ytterligare 15 år och under oförändrade villkor, dock att därvid icke skall
tillämpas vad i kungörelsen sägs örn legofrihet, odlingsskyldighet, rätt till
bete och ansvar för skatt och allmän tunga.
Enligt beslut av 1938 års riksdag skall kolonisten berättigas att vid utgången
av första upplåtelsetiden, därest han ej inlöst kolonatet men är
berättigad till förnyad upplåtelse, erhålla kolonatet till sig upplåtet under
nyttjanderätt för ytterligare fem år under oförändrade villkor, dock att
kolonisten därvid dels ålägges skyldighet att ansvara för å fastigheten belöpande
vägunderhåll in natura och vägskatt, dels ock berättigas att erhålla
det virke, som efter vederbörlig besiktning befinnes erforderligt för
kolonatets husbehov. Skulle rätt till ny upplåtelse ej föreligga — exempelvis
på grund av ej fullgjord odlingsskyldighet — må likväl nyttjanderätt,
som nu angivits, medgivas, om kolonisten prövas alltjämt uppfylla
de personliga förutsättningarna för att bliva antagen till kolonist.
Kolonist, som före utgången av de legofria åren under första upplåtelsetiden
övertager kolonatet med äganderätt, befrias från att erlägga amortering
och ränta under tillhopa 20 år.
Kolonisationsverksamheten å Altråsks kolonisationsområde har tillkommit
enligt beslut vid 1909 års riksdag. Den avser anordnande av nybyggeslägenheter
å ett från Alträsks och Svanå kronoparker samt Selets f. d.
stockfångskog avskilt område, beläget vid Brännbergs järnvägsstation ej
fullt tre mil från Boden i Norrbottens län. Den för verksamheten gällande
planen avser 48 lägenheter. Verksamheten står under ledning av
en särskild nämnd, Alträsks nybyggesnämnd, som tillerkänts rätt att i
vidsträckt omfattning handla efter omständigheterna (reglemente fastställt
den 21 juni 1912 med ändringar den 17 augusti 1928, den 14 juni 1929
och den 22 augusti 1930). Viss tillsyn över verksamheten utövas av
egnahemsstyrelsen. De för upplåtelserna, i den mån de skett före den
1 juli 1929, fastställda villkoren sammanfalla i många hänseenden med
motsvarande stadganden rörande odlingslägenheter å kronoparker i de sex
nordligaste länen. Upplåtelserna ske emellertid med äganderätt, dock med
en försökstid på 15 år, varunder nybyggaren innehar lägenheten under
nyttjanderätt samt är befriad från utskylder och onera för nybygget men
har byggnads- och odlingsskyldighet.
Köpeskillingen bestämdes före 1932 så ali den motsvarade dels det kapitalvärde,
vartill nybygget vid upplåtelsen av nämnden uppskattats, vilket
värde ej finge sättas högre än 50 kronor för hektar av lägenhetens areal,
impedimentcr oberäknade, dels ock uppburen odlingshjälp jämte tilläggs
-
bidrag.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
I 1932 års proposition (nr 120) anförde föredragande departementschefen
vidkommande nybyggesupplåtelserna i Alträsk bland annat, att de
härom gällande bestämmelserna vöre i avseende å nybyggesupplåtelser
töre den 1 juli 1929 i allt väsentligt likartade med vad som gällt och
gällde beträffande odlingslägenheter å kronomark. Med hänsyn härtill och
under hänvisning till vad departementschefen tidigare anfört om lindrade
villkor för odlingslägenheter och kronotorp förordade departementschefen,
att de av honom tillstyrkta ändringarna i upplåtelsevillkoren för odlingslägenheter
måtte i tillämpliga delar vinna giltighet beträffande sådana
nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde, vilka upplåtits före
den 1 juli 1929.
I enlighet nied riksdagsbeslut i anledning av förut berörda proposition
föreskrev Kungl. Maj:t i brevet den 17 juni 1932 till egnahemsstyrelsen,
att vad i kungörelserna den 17 juni 1932 (nr 294 och nr 295) stadgats i
fråga om upplåtelsevillkoren för odlingslägenheter å kronomark i de sex
nordligaste länen skulle i tillämpliga delar vinna giltighet med avseende å
sådana nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde, vilka upplåtits
före den 1 juli 1929.
För upplåtelser, vilka äga rum från och med den 1 juli 1929, gälla särskilda
i Kungl. Maj:ts brev den 14 juni 1929 meddelade bestämmelser.
Dessa ansluta sig till 1929 års grunder för upplåtelse av kronotorp.
1938 års riksdagsbeslut innebär, att de bestämmelser, som meddelades
beträffande odlingslägenheter, i tillämpliga delar skulle gälla även nybyggnadslägenheter
å Alträsks kolonisationsområde.
Vid 1938 års riksdag fattades, som av den lämnade redogörelsen
framgår, beslut angående vissa stödåtgärder för innehavare av skogstorp
och odlingslägenheter i Västerbottens och Norrbottens län samt
kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna ävensom nybyggeslägenheterna
å Alträsks kolonisationsområde. Åtgärderna avsågo i huvudsak
i fråga om skogstorpen och odlingslägenheterna att innehavarna
av dessa lägenheter skulle erhålla befrielse under ytterligare fem år från
den förhöjning i arrendeavgifterna, som hänförde sig till de uppburna
tilläggsbidragen, och beträffande kolonaten, att innehavarna av dessa
skulle erhålla en förlängning av frihetsåren från 15 till 20 år. Dessa bestämmelser
skulle i tillämpliga delar även gälla nybyggeslägenheterna å
Alträsks kolonisationsområde. Såsom jag förut anfört, föreligger för närvarande
ett förslag från egnahemsstyrelsen rörande omläggning av ifrågavarande
verksamhet. I avbidan på att denna fråga slutligen kan prövas,
synes lämpligt att bibehålla nu gällande bestämmelser oförändrade. De
skäl, som anfördes i propositionen nr 221 till 1938 års riksdag för de då
föreslagna åtgärderna, torde alltjämt äga giltighet. På grund härav förordar
jag en förlängning av giltighetstiden för de senast beslutade stöd
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
9
åtgärderna. Förlängningen torde, med hänsyn till att förslag till ändrade
bestämmelser rörande kolonisationsverksamheten föreligger, icke böra utsträckas
längre än ett år.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det
föregående tillstyrkt, ändringar må vidtagas i upplåtelsevillkoren
beträffande
a) skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de
sex nordligaste länen,
b) kolonat å kronoparken i Norrland och Dalarna samt
c) nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde i
Norrbottens län.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Sandström.
Bihang till riksdagens protokoll 1D42
1 sami. Nr 248.
2