Kungl. Martts -proposition Nr 2I+6.
1
Nr 246.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
för budgetåret 1942/42 till läroanstalterna för blinda
och dövstumma m. m.; given Stockholms slott den 24
april 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
april 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Bagge:
Enligt den till 1942 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln,
punkterna 170 och 174 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen förelagd,
beräkna för budgetåret 1942/43
dels till Läroanstalter för blinda: Avlöningar ett förslagsanslag av 365,500
kronor;
dels till Läroanstalter för blinda: Omkostnader ett förslagsanslag av
200,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 191%. 1 sami. Nr 2^6.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr %46-
dels till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Avlöningar
ett förslagsanslag av 198,300 kronor;
dels till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Omkostnader
ett förslagsanslag av 105,000 kronor;
dels till Dövstumskolorna: Avlöningar ett förslagsanslag av 1,100,000
kronor;
dels ock till Dövstumskolorna: Omkostnader ett förslagsanslag av
560,000 kronor.
Sedan utredningen i dessa ärenden numera slutförts, tillåter jag mig
ånyo anmäla desamma.
o
I. Åtgärder för rationalisering av dövstumskolväsendet.
1. Nuvarande förhållanden.
Till grund för den nuvarande dövstumskolorganisationen ligger stadgan
den 3 maj 1940 (nr 347) angående dövstumundervisningen. Dövstumundervisningen
i riket meddelas vid statens läroanstalter för dövstumma (dövstumskolor).
Dessa ha till ändamål att hos lärjungarna inöva modersmålet
och örn möjligt lära dem tala, att bibringa dem ett kunskapsmått,
som så nära som möjligt motsvarar folkskolans bildningsmål, samt att
meddela dem sådan yrkesutbildning, att de bliva i stånd att förtjäna sitt
uppehälle eller bidraga därtill.
För den grundläggande dövstumundervisningen äro anordnade
följande barndomsskolor, nämligen:
dels fyra upptagning sskolor, en inom vart och ett av följande dövstumskoldistrikt,
nämligen:
östra dövstumskoldistriktet (Manilla), omfattande Stockholms stad
samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Västmanlands
och Kopparbergs län;
södra dövstumskoldistriktet (Lund), omfattande Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län;
västra dövstumskoldistriktet (Vänersborg), omfattande Hallands, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län; samt
norra dövstumskoldistriktet (Härnösand), omfattande Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län;
dels ock två specialskolor, av vilka den ena — benämnd specialskolan
för oegentligt dövstumma (Örebro) — är avsedd för dövstumskolelever
med sådana språk- eller hörselrester och förutsättningar i övrigt, att hos
dem möjliggöres en väsentligt snabbare språkutveckling än hos andra dövstumskolelever,
och den andra — benämnd specialskolan för skriv-teckenelever
(Gävle) — är avsedd för lärjungar, som icke med fördel kunna undervisas
enligt talmetod.
För dövstumundervisningens fortsättan de och avslutande
äro anordnade fyra fortsättningsskolor, nämligen:
3
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 246.
en för gossar, som åtnjutit undervisning enligt talmetod, benämnd fortsättningsskolan
för talundervisade gossar och förlagd till Vänersborg,
en för flickor, som åtnjutit undervisning enligt talmetod, benämnd fortsättningsskolan
för talundervisade flickor och förlagd till Växjö,
en för gossar och flickor, som åtnjutit undervisning enligt skriv-teckenmetod,
benämnd fortsättningsskolan för skriv-teckenelever och förlagd till
Gävle; samt
en för undervisning av gossar i lantbruk och trädgårdsskötsel, benämnd
lantbruksskolan för dövstumma och förlagd till Broby gård (i Funbo socken
i Uppland).
Varje upptagningsskola och specialskola omfattar åtta ettåriga klasser.
Utbildningstiden i fortsättningsskola utgör:
vid fortsättningsskolan för talundervisade gossar fyra arbetsår på skrädderi-
och snickerilinje samt tre arbetsår på skomakerilinje;
vid fortsättningsskolan för talundervisade flickor tre arbetsår;
vid fortsättningsskolan för skriv-teckenelever fyra arbetsår;
vid lantbruksskolan för dövstumma tre arbetsår på jordbrukslinje och fyra
arbetsår på trädgårdslinje.
I specialskolan och fortsättningsskolan för skriv-teckenelever skall den
teoretiska undervisningen, därest icke för särskilt fall annan undervisningsmetod
finnes böra komma till användning, meddelas enligt skriv-teckenmetod
samt vid övriga skolor enligt talmetod. Vid lantbruksskolan för
dövstumma skola dock skriv-teckenelever undervisas enligt skriv-teckenmetod.
Lärjungar vid specialskolan för oegentligt dövstumma skola utackorderas
i lämpliga enskilda hem å skolorten.
Lärjungar vid övriga dövstumskolor skola inackorderas i vederbörande
skola eller, i den mån inackordering av utrymmesskäl icke kan ifrågakomma,
utackorderas i lämpliga enskilda hem på skolorten, varvid skall tillses,
att i första hand de äldre lärjungarna utackorderas.
Lärjungar, som ha sina hem i skolans närhet, må enligt rektors bestämmande
bo i sina hem.
En dövstumskolas lärjungar böra efter beåvning uppdelas i tre undervisningsgrupper,
benämnda A-, B- och C-grupperna, med de mest begåvade
i A-gruppen.
Vid teoretisk undervisning bör antalet lärjungar i varje undervisningsgrupp
icke överstiga:
vid upptagningsskolorna: i A- och B-grupp 10 och i C-grupp 8,
vid specialskolan för oegentligt dövstumma: i A- och B-grupp 12 och i
C-grupp 10,
vid special- och fortsättningsskolan för skriv-teckenelever 7 samt
vid övriga skolor 12.
Vid undervisning i praktiskt arbete bör antalet lärjungar i varje undervisningsgrupp
i regel icke överstiga, vid specialskolan för skriv-teckenelever
8 och vid övriga skolor 12.
T gymnastik böra samtidigt undervisas högst 20 lärjungar.
Vid upptagningsskola och specialskola omfattar läsåret, påsk- och pingstledigheter
samt lovdagar inberäknade, trettionio veckor. Vid fortsättningsskola
omfattar arbetsåret fyrtiosex veckor.
Intagning av elever i dövstumslcolorna sker endast vartannat år, nämligen
varje år med udda årtal.
Gällande organisation av dövstumundervisningsväsendet — som för -
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6.
statligats från och med den 1 juli 1938 — kräver av olika anledningar synnerligen
omfattande omedelbara eller snara örn-, till- och nybyggnadsarbeten
vid dövstumskolorna.
För om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna anvisades på riksstaten
för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av 500,000 kronor.
Anslaget avsåg vissa byggnadsarbeten vid dövstumskolorna i Örebro och
Härnösand samt på Broby gård, av vilka arbeten nybyggnaden för dövstumskolan
i Härnösand beräknades draga en totalkostnad av 1,700,000
kronor, utgifter för konstnärlig utsmyckning icke medräknade.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1939 skall omförmälda
anslag tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, icke tagas
i anspråk för andra ändamål än dels uppgörande av byggnadsritningar,
entreprenadhandlingar och dylikt beträffande förutnämnda byggnadsarbeten,
dels ock byggnadsarbetena vid dövstumskolan på Broby gård. Sistnämnda
byggnadsföretag är det enda av de med förutnämnda anslag avsedda
företagen, som hittills kommit till stånd. De två övriga ansågos böra
igångsättas endast under samma förutsättningar som gällde för byggnadsföretag,
vartill anslag anvisats på allmän beredskapsstat (jfr propositionen
nr 79 till 1939 års urtima riksdag).
Genom beslut den 22 november 1940 och den 4 april 1941 har Kungl.
Maj:t fastställt ritningar till nybyggnader för dövstumskolan i Härnösand.
Totalkostnaden för byggnadsföretaget har beräknats till i runt tal 1,200,000
kronor. Tillstånd till byggnadsföretagets igångsättande har ännu icke lämnats.
Vad dövstumskolan i Örebro beträffar, beslöt 1939 års lagtima riksdag
(skrivelsen nr 379), såsom av det föregående framgår, att anvisa medel till
påbörjande av planerad om- och tillbyggnad. Efter krigsutbrottet i september
1939 förutsattes emellertid, att arbetet skulle igångsättas endast
under de förutsättningar, som gällde för på beredskapsstat upptagna företag.
Sedermera har skolöverstyrelsen i skrivelse den 6 december 1940 framhållit,
att det torde kunna ifrågasättas, om det icke i längden vore fördelaktigare
med en nybyggnad för denna dövstumskola i stället för hittills
planerade om- och tillbyggnad. Efter att lia erinrat, att förslag till nybyggnad
upprättats av vederbörande länsarkitekt, har överstyrelsen föreslagit,
att en ytterligare omprövning av byggnadsfrågan måtte företagas, innan
byggnadsarbetena igångsattes.
Av den i propositionen nr 156 till 1939 års lagtima riksdag lämnade
redogörelsen för då föreliggande utredning rörande dövstumskolornas byggnadsfrågor
framgår, att för skolorna i Lund, Vänersborg, Växjö och Gävle
planerats om- och tillbyggnad, medan för Manilla dövstumskola avsetts
en nybyggnad vid Edsviken i Stockholmstrakten. För dessa fem skolors
vidkommande förutsattes, att en förnyad utredning skulle äga runi i syfte,
bland annat, att nedbringa kostnaderna. För Manillaskolans del borde jämväl
undersökas möjligheten och lämpligheten av att uppföra byggnad i
annan ort än Stockholm. Frågan om lämpligheten att i ökad utsträckning
tillämpa externatsystem borde även utredas.
Med skrivelse den 27 november 1939 inkom byggnadsstyrelsen efter samråd
med skolöverstyrelsen med sådan utredning för skolornas i Lund, Vänersborg,
Växjö och Gävle vidkommande.
Beträffande skolorna i Lund och Växjö ifrågasattes icke någon ändring i
de förut framlagda förslagen.
I fråga om dövstumskolan i Vänersborg åter föreslogos vissa inskränkningar
i byggnadsprogrammet. Såsom närmare framgår av propositionen
5
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr SJ/J.
nr 156 till 1939 års lagtima riksdag, hade byggnadskostnaderna för denna
skolas del av byggnadsstyrelsen beräknats till 573,000 kronor, belöpande
på i stort sett dels omändring av vissa sovsalar till verkstadslokaler, dels
uppförande av nybyggnader för elever och för sjukavdelning m. m., dels
ock vissa ändrings- och reparationsarbeten i övrigt. De inskränkningar i
detta byggnadsprogram, som enligt nämnda utredning kunna ske, innebära
uppskov med nybyggnaderna för elever och för sjukavdelning m. m., varigenom
kostnaderna kunna nedbringas från 573,000 kronor till 231,000
kronor. I utredningen framhålles, att det med hänsyn till det växande elevantalet
— elevantalet beräknades arbetsåret 1940/41 utgöra 110 — vore
ofrånkomligt att utöka de för undervisningen avsedda lokalerna, varför
hela skolbyggnaden utom ekonomiavdelningen torde behöva apteras till
verkstäder och lärosalar för den teoretiska undervisningen. Bostäder för
eleverna kunde anskaffas genom förhyrande av två våningar vid Hamngatan
och Edsgatan samt en staden tillhörig villa för en kostnad per år,
inklusive utgifter för lyse, av omkring 10,000 kronor. Härigenom behövde
de förutnämnda nybyggnaderna icke utföras. Däremot syntes det ofrånkomligt
att de nuvarande sovsalarna i anläggningen vid Torpavägen snarast
ändrades till verkstadslokaler samt att vissa ändrings- och moderniseringsarbeten
utfördes i matsalsavdelningen och portvaktsbostaden, varjämte
byggnaderna måste underkastas omfattande reparationsarbeten. I
det tidigare framställda förslaget i fråga örn byggnaderna vid Edsvägen
syntes någon inskränkning icke vara att förorda.
Beträffande skolan i Gävle förordades i utredningen ett uppskov med
hela byggnadsprogrammet, enär tillräcklig erfarenhet icke vunnits av arbetet
vid denna specialskola för att definitiv ställning skulle kunna tagas
till frågan om skolans fortbestånd.
Vidare har byggnadsstyrelsen inkommit med utredning angående nybyggnad
för Mandla dövstumskola och som ny förläggningsplats för skolan
föreslagit Södertälje. Kostnaderna för nybyggnaden beräknades till
2,080,000 kronor, inberäknat utgifter för rivning av de nuvarande skolbyggnaderna.
Med anledning av denna framställning har skolöverstyrelsen
anbefallts att avgiva utlåtande med utredning rörande den höjning eller
minskning av de årliga kostnaderna för skolan, som förslagets genomförande
kunde beräknas medföra. I en inom ecklesiastikdepartementet upprättad,
i maj 1940 dagtecknad promemoria har sedermera ifrågasatts, huruvida
icke en kostsam nybyggnad för Manillaskolan skulle kunna undvikas.
Två utvägar antyddes därvid såsom möjliga nämligen — förutom
skolans kvarblivande vid Manilla — antingen ett lokalbyte med fortsättningsskolan
i Växjö eller en förflyttning till Gävle, det senare under förutsättning,
att den nuvarande dövstumskolan därstädes funnes böra nedläggas.
Vid anmälan år 1941 av frågan örn anslag till örn- och nybyggnadsarbeten
vid dövstumskolorna uttalade jag (propositionen 1941:2) bland
annat:
Av den utredning rörande behovet av byggnadsarbeten vid dövstumskolorna,
som tidigare varit underställd riksdagen, framginge, att flera av de
ifrågasatta byggnadsarbetena måste anses såsom trängande. Med vissa av
byggnadsföretagen måste dock i avbidan på närmare utredning tills vidare
anstå. I fråga örn skolan i Gävle hade sålunda förordats ett uppskov med
byggnadsprogrammets förverkligande, tills dess definitiv stiillning kunnat
tagas till frågan om denna skolas fortsatta bestånd. Beträffande skolan i
6
Kungl. Mcij:ts ''proposition AV 2^6.
Örebro hade ifrågasatts nybyggnad för skolan i stället för den hittills planerade
om- och tillbyggnaden av de nuvarande lokalerna. I fråga om Alanillaskolan
hade förordats antingen lokalbyte med fortsättningsskolan i
Växjö eller förflyttning till Gävle, det senare under förutsättning att den
nuvarande dövstumskolan i Gävle nedlades. Vid den fortsatta beredningen
av dessa byggnadsfrågor bleve uppenbarligen av avgörande betydelse vilken
ståndpunkt som intoges i frågan rörande Gävleskolans upprätthållande.
Ansåges denna skola kunna nedläggas, måste övervägas, huruvida icke
skolans relativt tillfredsställande lokaler kunde disponeras för någon av
de andra skolorna, närmast för skolorna å Alanilla eller i Växjö. Alen även
skolan i Örebro syntes i detta sammanhang kunna komma i fråga, sedan det
befunnits önskvärt att genom nybyggnad lösa denna skolas lokalfråga.
Samtliga de nu nämnda byggnadsfrågorna stöde sålunda i samband med
varandra och borde lämpligen i ett sammanhang tagas under omprövning
framdeles, sedan erforderlig utredning i ämnet verkställts.
Vad de återstående byggnadsföretagen beträffade, hade jag vid besök på
ort och ställe kommit till den uppfattningen, att frågan örn till- och ombyggnad
av skolan i Lund borde tagas under förnyad omprövning från
den förutsättningen, att externatsystem i ökad utsträckning tillämpades
vid denna skola. Vid den enligt det föregående verkställda utredningen
syntes denna synpunkt icke ha upptagits till närmare bedömande. Däremot
funne jag mig böra nu ifrågasätta anslag till byggnadsarbeten för dövstumskolorna
i Vänersborg och Härnösand.
Kostnaderna för byggnadsarbetena i Vänersborg hade, såsom redan
nämnts, nedbringats från 573,000 kronor till 231,000 kronor genom uteslutande
av de ifrågasatta nybyggnaderna för elevbostäder och sjukrum. Alot
det sålunda framställda förslaget hade jag intet att i huvudsak erinra. Då
flertalet av de i övrigt vid denna skola planerade byggnadsarbetena syntes
vara av angelägen art, ville jag — under erinran att elevantalet vid denna
skola arbetsåret 1940/41 utgjorde 113 och alltså något överstege det tidigare
beräknade — förorda, att medel nu anvisades för ändamålet. Byggnadsarbetena,
vilka för närvarande syntes draga en kostnad av minst
280.000 kronor, syntes emellertid böra begränsas till de nödvändigaste ändrings-
och reparationsarbetena. Åled hänsyn härtill beräknade jag för ändamålet
endast 225,000 kronor, vilket belopp borde i sin helhet upptagas på
tilläggsstat II för budgetåret 1940/41.
För påbörjande av det av mig förordade nybyggnadsföretaget i Härnösand
stöde till förfogande en del av det tidigare anvisade anslaget av
500.000 kronor till örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna. Enligt
utredningen i ärendet hade för de beslutade byggnadsarbetena vid
Broby dövstumskola åtgått omkring 210,000 kronor. Återstoden av anslaget,
290,000 kronor, syntes böra disponeras för nybyggnadsföretaget i
Härnösand. Härutöver syntes böra för ändamålet på tilläggsstat II för
budgetåret 1940/41 anvisas ett belopp av 500,000 kronor. Till om- och
nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna syntes med hänsyn till vad sålunda
anförts böra upptagas ett reservationsanslag av (225,000 -f- 500,000 =
—) 725,000 kronor.
I enlighet med Kungl. AIaj:ts på min hemställan framlagda förslag anvisade
1941 års riksdag till om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag
(B) av 725,000 kronor.
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2 J/j.
I syfte att söka nedbringa kostnaderna för vissa byggnadsföretag vid
dövstumskolorna och för dövstumundervisningsväsendet över huvud har
besparingsberedningen verkställt vissa undersökningar, vilkas resultat
framlagts i en av beredningen avgiven promemoria av den 5 maj 1941 med
yttranden och förslag i fråga om besparingsgåtgärder inom dövstumundervisningsväsendet,
vid vilken promemoria fogats dels såsom bilaga en under
ärendets behandling inom beredningen upprättad promemoria angående
vissa frågor rörande dövstumundervisningsväsendets organisation m. m.,
dels ock handlingarna till ett av 1940 års civila byggnadsutredning den 3
maj 1941 avgivet förslag angående ombyggnad av Manilla dövstumskolan
Besparingsberedningens förslag innebär i huvudsak följande, nämligen
dels nedläggande av special- och fortsättningsskolorna i Gävle och i samband
därmed upprättande av skol- och arbetshem för flertalet av eleverna,
dels förflyttning av specialskolan i Örebro till den härvid ledigblivna skolfastigheten
i Gävle,
dels nedläggande av upptagningsskolan i Vänersborg och uppdelning av
dess elever på östra och södra dövstumskoldistrikten,
dels restaurering av Manillaskolan för en kostnad av 600,000 kronor,
dels utförande av erforderliga ombyggnads- och restaureringsarbeten på
dövstumskolbyggnaden i Växjö,
dels ock vidtagande av åtgärder till en effektivisering av yrkesutbildningen
vid dövstumskolorna och för beredande av arbetsanställningar åt
dövstumma.
Yttranden och förslag ha efter remiss avgivits av vederbörande myndigheter,
varjämte framställningar och promemorior i ämnet avgivits av lokala
representationer och andra.
2. Specialskolan och fortsättningsskolan i Gävle.
Besparingsberedningens förslag.
Såsom av det föregående framgår har behovet av den särskilda specialskolan
för skriv-teckenelever i Gävle och fortsättningsskolan därstädes ifrågasatts.
Efter verkställd utredning i frågan har besparingsberedningen föreslagit,
dels att specialskolan och fortsättningsskolan nedläggas, dels att därefter
de barn, som eljest skulle ha hänvisats till specialskolan och som anses
kunna med någon fördel tillgodogöra sig undervisning i barndomsskola och
fortsättningsskola för dövstumma, i stället undervisas i upptagningsskolorna,
dels att för de övriga barnen inrättas ett skolhem, däri meddelas för barnens
ståndpunkt avpassad undervisning, dels ock att frågan örn inrättande av
arbetshem för omhändertagande av vuxna dövstumma sinnesslöa upptages
till vidare utredning.
Besparingsberedningen har (i den inom beredningen upprättade promemorian)
inledningsvis framhållit betydelsen av att så många som möjligt av de
dövstumma lärde sig talspråket, då de dövstumma lättast genom detta med
-
8
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2J+6.
delelsemedel komme i förbindelse med andra människor. Jämsides härmed
vore emellertid även åtbördsspråket betydelsefullt, särskilt i samvaron dövstumma
emellan. I stor utsträckning lärde sig de dövstumma därför åtbördsspråket
själva. För sådana dövstumma, för vilka talet och språktillägnelsen
erbjudit särskilda svårigheter företrädesvis på grund av svag intelligens,
mäste emellertid talmetoden ersättas av skriv-teckenmetoden. Dövstumskolan
i Gävle hade uppgiften att undervisa enligt denna metod.
Beredningen har härefter erinrat, att redan vid inrättandet av dövstumskolan
i Gävle rått och senare ytterligare framförts olika meningar om dess
berättigande.
Av den lämnade redogörelsen inhämtas bland annat.
I den år 1936 verkställda utredningen angående omorganisation av dövstumunder
visning sväsendet (statens offentliga utredningar 1936: 49) hade
framhållits, att det dittills i de olika talklasserna i dövstumskolorna funnits
vissa elever, som saknade förutsättningar för att på önskvärt sätt tillgodogöra
sig undervisningen och som samtidigt utövade en icke obetydligt hämmande
inverkan på undervisningens effektivitet i klassen i dess helhet. Dessa
olägenheter skulle bli avhjälpta genom inrättande av en särskild skola för
undervisning av samtliga de elever, vilka skulle ha den största fördelen av
att undervisas i skrivklass. För anordnande vid upptagningsskolorna av särskild
undervisning åt ifrågavarande elever skulle erfordras inrättande av nya
klasser och lärarbefattningar i en omfattning, som icke stöde i rimligt förhållande
till elevernas antal. Den allmänna uppfattningen syntes vara, att
anordnandet av en särskild skriv-teckenskola för de svagast begåvade eleverna
skulle vara till verkligt gagn icke blott för dövstumundervisningen i dess
helhet utan även och icke minst för dessa dövstumma själva under förutsättning,
att urvalet av elever skedde med tillbörlig omsorg.
I utredningen hade emellertid vidare framhållits, att meningarna i förevarande
avseende icke vore enhälliga. Som skäl för att en särskild skrivteckenskola
icke borde inrättas hade sålunda uttalats, att det vore synnerligen
svårt att på ett tidigt stadium avskilja de elever, som borde föras till
en sådan skola. Följden härav bleve säkerligen, att ett avsevärt antal ganska
gott begåvade barn ej skulle få lära sig tala.
Skolöverstyrelsen hade i skrivelse den 23 november 1937 anslutit sig till
den i 1936 års utredning i förevarande avseende framförda uppfattningen.
Svenska dövstumlärarsällskapet hade framhållit, att de för specialskolan
för skriv-teckenelever i Gävle avsedda eleverna liksom hittills lämpligast
borde erhålla sin undervisning vid upptagningsskolorna. Det syntes även föga
ändamålsenligt, att en särskild fortsättningsskola upprättades för dessa svagt
begåvade elever, av vilka blott ett fåtal kunde förväntas bliva helt självförsörjande
eller ute i fria arbetsmarknaden ens i nämnvärd grad bidraga till
sin försörjning. De, som ägde förutsättningar härför, borde i stället erhålla
den fortsatta utbildningen i de båda andra föreslagna fortsättnings- och
yrkesskolorna för dövstumma med de större möjligheter till yrkesdifferentiering,
som där kunde erbjudas. De elever, som ej ägde förutsättningar för
fortsatt yrkesutbildning efter avgången från barndomsskola och som icke
kunde omhändertagas av anhöriga eller beredas lämplig sysselsättning på
annat sätt, borde överföras till särskilda arbetshem för dövstumma, och upprättandet
av sådana syntes sällskapet både behövligt och behj ärtans värt.
9
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 21+6.
Vådan av att enligt överstyrelsens förslag inom samma anstalt sammanföra
såväl manliga som kvinnliga sinnesslöa elever i åldrar upp till 20 år borde ej
heller underskattas.
I propositionen 1938:212 hade departementschefen anslutit sig till uppfattningen,
att en särskild skola för skriv-teckenelever borde inrättas. Till denna
skola borde endast överflyttas lärjungar, som icke kunde deltaga i undervisning
enligt talmetod. Riksdagen hade i förevarande avseende anslutit sig
till vad som föreslagits i nämnda proposition.
Rektorn vid dövstumskolan i Gävle hade i en under hand till besparingsberedningen
avgiven utredning såsom kritik av den nuvarande organisationen
av dövstumundervisningsväsendet sammanfattningsvis anfört, att organisationen
icke inrymde försorg om de obildbara, att flertalet av specialskolans
elever i Gävle därför komme att tillhöra den kategori, som rätteligen icke
hade hemortsrätt i en skola, att skolan därför icke kunde. uppnå det avsedda
målet, att statens kostnader för dessa elever bleve orimligt höga, att
kostnaderna icke medförde varaktigt utan endast tillfälligt gagn för eleverna,
att obligatorisk 4-årig fortsättningsskola för specialskoleelever för de flesta
icke ökade försörjningsmöjligheterna samt att kombinationen barndoms- och
fortsättningsskola för bägge könen icke vore välbetänkt.
För att avhjälpa de påtalade bristerna hade rektor anvisat olika vägar
såsom möjliga. Främst hade rektor räknat med, att de skriv-teckenelever,
vilka förutsåges kunna förvärva tillräckligt stor färdighet i något yrke, borde
remitteras till andra fortsättningsskolor än Gävleskolan. Något pedagogiskt
hinder för skriv-teckenelevernas undervisning vid upptagningsskolorna syntes
icke föreligga. En sådan organisation vore tänkbar, att upptagningsskolorna
alternerande finge mottaga de skriv-teckenelever, som ansåges med någon
utsikt till framgång böra erhålla teoretisk undervisning i större omfattning.
Varje upptagningsskola skulle då komma att ha en årsklass av dessa elever.
Det syntes kunna beräknas, att omkring fem elever i varje intagning kunde
komma i fråga för en sådan undervisning. Alternativt kunde tänkas, att plats
bereddes för två skrivklasser vid vardera av två skolor. De elever, som icke
kunde förvärva kunskaper och färdigheter, vilka satte dem i salund att efter
slutad skolgång ens bidraga till sin försörjning, borde på något sätt omhändertagas
av det allmänna antingen genom upprättande av en särskild
avdelning vid några av statens sinnesslöanstalter eller ock genom inrättande
av särskilt hem för dessa dövstumma, närmast av asylkaraktär och beläget
på landsbygden. Nämnda hem borde omfatta dels ett barnhem för omkring
40 elever, dels ock ett arbetshem.
Inspektören för sinnesslövården hade i en till besparingsberedningen avgiven
promemoria bland annat framhållit, att de till dövstumskolan i Gävle
från upptagningsskolorna avskilda elevernas intelligens syntes variera från
obildbarhet upp till en nivå, svarande mot folkskolans hjälpklassklientel. Av
de elever, som för närvarande vore inskrivna vid specialskolan, kunde två
tredjedelar säkert, eventuellt hela antalet, beräknas höra till sinnesslöklientelet.
Besparingsberedningen har i fråga örn anordnandet av undervisningen
för och omhändertagandet av dövstumskolans
i Gävle klientel anfört följande.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jf6.
För omhändertagande av de hörande sinnesslöa hade upprättats
olika slag av sinnesslöanstalten För. de obildbara funnes sålunda särskilda
asyler. De b i 1 d b a r a åter intoges såsom barn i uppfostringsanstalter,
ofta kallade skolhem för sinnesslöa barn. Med hänsyn till skyddslingarnas
kvalitet i dessa skolhem framträdde självfallet omvårdnads- och sysselsättningsmomenten
i hög grad. Men hemmens uppgift vore givetvis jämväl att
bibringa barnen en så hög grad av uppfostran och kunskaper som möjligt.
Undervisningen i hemmen kunde dock icke stå på samma nivå som inom
andra skolformer utan ginge i huvudsak ut på att vänja barnen vid hyfsning
och goda vanor samt giva dem vissa elementära kunskaper. I viss män liknade
den undervisningen i en kindergarten. Till skillnad från flertalet andra
undervisningsanstalter vore barnen omhändertagna i skolhemmen icke blott
under skolterminerna utan även under ferierna.
Från skolhemmen utskreves de hörande sinnesslöa, så snart de ej kunde
tillgodogöra sig ytterligare undervisning. De överfördes därefter utan dröjsmål
till andra anstalter inom sinnesslövården, de s. k. arbetshemmen, där
de finge omvårdnad och sysselsättning, eller i vissa fall till s. k. kontrollerad
familjevård.
Däremot funnes icke några anordningar vidtagna för ett mera permanent
omhändertagande av de dövstumma sinnesslöa, dock att de
obildbara redan nu hänvisades till befintliga asyler för sinnesslöa. Detta förhållande
vöre. så mycket mera anmärkningsvärt, som den dövstumme sinnesslöe
stöde i ett för honom själv och hans närstående redan i och för sig
sämre läge än den hörande sinnesslöe. Rättvisa syntes icke bli given de dövstumma
sinnesslöa, förrän de bleve på samma sätt omhändertagna som de
hörande såväl under som efter skoltiden. Den hörande sinnesslöe hade framför
den dövstumme fördelen av den normala människans språk. Han förstode
(inom vissa gränser) vad som sades till honom, och han kunde själv
göra sig förstådd. Det vore ej rimligt att hjälpa den, som hade de bättre
förutsättningarna, och att låta den förbli utan omvårdnad, som hade det
sämst.
. Till nämnda olikheter i behandlingen av de hörande och de dövstumma
sinnesslöa syntes ha bidragit, att sistnämnda kategori hittills betraktats i
första hand såsom dövstumma och icke såsom sinnesslöa. Såvitt kunde utrönas,
hade vid bedömandet av ifrågavarande dövstummas särskilda problem
samarbete tidigare icke förekommit mellan dövstum undervisnings väsendets
och sinnesslövårdens företrädare.
De dövstumma sinnesslöa hade i stället — i likhet med övriga kategorier
dövstumma—- av det allmänna omhändertagits enligt principerna för dövstumundervisningen.
De åtnjöte sålunda undervisning i barndomsskola för
dövstumma (specialskolan i Gävle) och fortsatt undervisning, syftande till
yrkesutbildning (fortsättningsskolan i Gävle). Efter sålunda genomgången
12-årig utbildning släpptes emellertid den dövstumme sinnesslöe på samma
sätt som hans psykiskt lyckligare lottade kamrater i andra dövstumskolor
ut i livet i tanke, att han skulle kunna försörja sig eller i varje fall bidraga
till sin försörjning. Erfarenheterna syntes visa, att i relativt stor utsträckning
ifrågavarande dövstumma förfölle till spritmissbruk, lösdriveri eller
dylikt och måste omhändertagas av det allmänna på olika vårdhem för
sinnesslöa.
. Den allmänna uppfattningen bland sakkunskapen inom dövstumundervisningsväsendet
syntes numera vara, att det stora flertalet av barnen i döv
-
11
Kungl. Maj.ts •proposition Nr 9J+6.
stumskolan i Gävle vöre att betrakta såsom sinnesslöa. Inspektören för sinnesslövården
hade för sin del bekräftat riktigheten av denna uppfattning.
Vid sådant förhållande vore det naturligt, att från olika håll ifrågasatts
det berättigade i att upprätthålla specialskolan och fortsättningsskolan för
dövstumma i Gävle. Resultaten av den undervisning och utbildning, som
lämnades där, ansåges icke på något sätt motsvara de dryga kostnaderna
för skolan. Flertalet av de dövstumma, som genomgått den 12-åriga utbildningen
därstädes, ansåges därmed icke ha förvärvat sådana kunskaper och
färdigheter, att de för framtiden ens kunde bidraga till sin försörjning.
Redan i maj 1939 vid en i skolöverstyrelsen hållen konferens med dövstumkonsulenterna
hade sålunda beslut fattats att göra framställning örn
skyndsam utredning angående ifrågavarande dövstummas omhändertagande.
Den allmänna meningen vid konferensen syntes ha varit, att dövstumskolan
i Gävle icke fyllde de uppgifter, för vilka den inrättats.
Den utredning, som nu ytterligare förebragts i ärendet, syntes bestyrka
nämnda mening. Övervägande skäl syntes tala för en fullständig omorganisation
av denna del av dövstumundervisningsväsendet under beaktande av
de principer, som gällde inom sinnesslövården. I detta hänseende föresloges,
att specialskolan och fortsättningsskolan i Gävle skulle nedläggas. De elever,
som ansåges kunna någorlunda tillgodogöra sig skolundervisningen i barndomsskola
och därefter yrkesutbildning i fortsättningsskola, borde erhålla
sin grundläggande undervisning vid upptagningsskolorna och därefter hänvisas
till fortsättningsskolorna. För övriga elever borde anordnas ett skolhem
med en dövstumlärare såsom föreståndare och i övrigt i huvudsak med samma
personal som på motsvarande hem för hörande sinnesslöa. I skolhemmet
borde meddelas den undervisning, som elevernas psykiska ståndpunkt möjliggjorde.
Sedan eleverna tillgodogjort sig undervisningen så^ långt sig göra
läte, borde de överföras för omhändertagande till sinnesslövården. För sistnämnda
ändamål borde inrättas särskilda arbetshem, som antingen skulle
upprätthållas av staten eller — liksom fallet vore beträffande många andra
arbetshem — av enskild förening (Föreningen för sinnesslöa barns vård i
Stockholm, Svenska föreningen för dövas väl eller eventuellt någon för detta
ändamål av medlemmar ur nämnda föreningar bildad särskild förening).
För de ifrågavarande barn, som avsåges erhålla undervisning i upptagningsskolorna
— sannolikt högst omkring ett tiotal — syntes icke några nya
undervisningsavdelningar vid dessa skolor behöva anordnas, enär barnen
syntes kunna inrymmas i redan befintliga C-avdelningar, särskilt örn en viss
förskjutning i barnens fördelning mellan olika avdelningar genomfördes. Man
syntes i övrigt härför icke behöva räkna med någon utökning av upptagningsskolornas
personal.
För de omkring 40 till 50 barn, som borde hänvisas till skolhem, syntes
i fråga örn lärår- och vårdpersonal behöva beräknas -—- förutom en dövstumlärare
såsom föreståndare och husmoder — förslagsvis fyra lärarinnor nied
utbildning från Slagsta sinnesslöanstalt, två vårdarinnor, en köksföreståndarinna,
en sömmerska m. m., tre biträden och en gårdskarl. Skyddshemsinspektören
hade upplyst, att flera nedlagda skyddshem för närvarande
funnes, som syntes kunna passa till skolhem. De torde kunna antingen förhyras
för tämligen låg kostnad eller ock förvärvas till fördelaktigt, pris. Närmare
undersökning härom syntes motiverad. Nämnda skolhem borde, såsom
inspektören för sinnesslövården uttalat, ur organisatorisk synpunkt tillhöra
dövstumvården och ej sinnesslövården. När eleverna i skolhemmen befunnes
icke kunna tillgodogöra sig ytterligare undervisning — vilket för den ene in
-
12
Kungl. May.ts ''proposition Nr 2J+6.
träffade efter ett år och för den andre efter upp till åtta år — borde eleven
omedelbart avskiljas från skolhemmet och överflyttas till arbetshem.
Beträffande arbetshemmen — vilkas inrättande skulle innebära en nyorganisation
på ifrågavarande område — borde följande framhållas.
Inspektören för sinnesslöavården hade uttalat, att det vore ytterst vanskligt
att beräkna storleken av de erforderliga arbetshemmen. Av närmare angivna
skäl hade inspektören dock räknat med inrättande av ett arbetshem
för kvinnor med 30—40 platser och ett för män med 60—70 platser. Platsbehovet
skulle i så fall vara täckt för åtminstone de närmaste 10 åren. Därvid
hade inspektören dock utgått ifrån, att — ehuru vissa olägenheter vore
förenade därmed — i hemmen skulle vid starten intagas ett antal personer,
som redan tidigare lämnat dövstumskolan. Det borde i detta sammanhang
framhållas, att, därest så icke skedde, en blygsammare och därmed mindre
kostsam start av den nya verksamheten kunde göras. Även ur andra synpunkter
och i avvaktan på närmare erfarenheter syntes organisationen icke
från början böra göras för stor.
I fråga om arbetshemmens förläggning och verksamhet hade inspektören
anfört, att arbetshemmen helst borde ligga på landet. För de manliga vore
en gård med jordbruk eller stor trädgård det enda möjliga; för de kvinnliga
vöre en gård, gärna med stor trädgård, bra, men även villor i mindre samhällen
eller dylikt kunde ifrågakomma. Ledigblivna skyddshem kunde vara
mycket lämpliga för uppgiften. Vad sålunda anförts, syntes i huvudsak
kunna accepteras.
I fråga örn huvudmannaskapet för arbetshemmen hade inspektören angivit
två möjligheter. Antingen skulle hemmen upprättas och drivas av staten
eller ock detta anförtros åt någon på sinnesslöområdet redan arbetande enskild
eller för ändamålet nybildad förening. Inspektören hade därvid erinrat
om, att sinnesslövård för närvarande i stor utsträckning handhades av ett
par enskilda föreningar. Ett anförtroende av jämväl nu ifrågavarande angelägenhet
åt någon av dessa föreningar skulle enligt inspektören vara ägnat
att skapa förutsättningar för en smidig och möjligast billig organisation. Vid
behov skulle en utjämning av i olika hem intagna skyddslingar kunna ske,
varigenom organisationens storlek i avvaktan på erfarenheter skulle kunna
begränsas. Därest staten själv inrättade hem för detta speciella ändamål,
skulle icke i samma grad förutsättningar föreligga för anpassning och utjämning.
Såsom förutsättning för en enskild förenings initiativ för närvarande på
detta område hade inspektören angivit, att staten ställde erforderligt startkapital
till förfogande. Besparingarna i byggnadskostnader i samband med
nedläggande av dövstumskolan i Gävle och ett överflyttande till Gävle av
dövstumskolan i Örebro syntes bli av den storlek, att ett dylikt bidrag kunde
anses ändamålsenligt.
_ Ett ställningstagande till frågan, huruvida staten eller enskild organisation
borde taga hand om ifrågavarande uppgift, syntes icke behöva göras i
nu förevarande sammanhang. Närmare undersökning syntes böra verkställas
genom försorg av skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen.
Huruvida av en dylik, mera ingående undersökning kommer att framgå,
att arbetshemmen borde anordnas av staten i anslutning till skolhem för
dövstumma sinnesslöa — och därmed ställas under tillsyn av dövstummyndigheterna
— eller av enskild förening eller av kommunala organ, syntes i
detta sammanhang kunna lämnas öppet. I sistnämnda fallen skulle arbetshemmen
sortera under sinnesslövårdmyndigheterna, dock skulle självfallet
13
Kungl. Marits proposition Nr 2^6.
samråd äga rum med vederbörande dövstumskolmyndigheter. Det syntes
sannolikt, att vissa fördelar skulle vara förenade med såväl den ena som den
andra organisationsformen. Otvivelaktigt syntes ett skolhems drift ställa sig
billigare och verksamheten där vara förenad med vissa andra fördelar, därest
det upprättades i anslutning till ett arbetshem med jordbruk eller trädgårdsskötsel,
med vilket skyddslingarna i mån av kapacitet kunde sysselsättas.
Principen beträffande fördelningen av kostnaderna för arbetshemmen syntes
kunna vara densamma som vid epileptikeranstalterna. Kostnaderna skulle
alltså fördelas mellan staten samt vederbörande målsman eller primärkommun.
Enligt inspektören utginge till nyssnämnda anstalter statsbidrag med
450 kronor för år och skyddsling. Målsmannen eller vederbörande primärkommun
erlade vårdavgift med 1,000 kronor för år och person, vilket belopp
dock kunde minskas med till skyddslingen utgående folkpension. Vederbörande
landsting återgäldade primärkommunens utgift för vårdavgifter.
Därest nu ifrågavarande arbetshems upprättande skulle anförtros åt enskild
organisation eller kommunala organ, syntes man sålunda i detta sammanhang
kunna räkna med kostnader för statsbidrag enligt samma grunder
som vid epileptikeranstalterna.
Därest åter arbetshemmen skulle upprättas av staten, finge staten självfallet
i första hand bära hela kostnaden för driften. Då i så fall staten borde
tillgodogöra sig vårdavgifterna, syntes man i detta sammanhang kunna räkna
med ungefärligen samma nettokostnader för staten som i föregående alternativ.
Besparingsberedningen har beräknat, att de av beredningen sålunda föreslagna
åtgärderna skulle medföra följande kostnadsbesparingar,
nämligen i engångskostnader 500,000 kronor, därav dock ett belopp av
300.000 kronor beräknats för vissa utgifter i samband med upprättandet av
skol- och arbetshem, samt i årliga kostnader 165,000 kronor, därav dock ett
belopp av 45,000 kronor beräknats utgå såsom statens andel i kostnaderna
för nyinrättade arbetshems drift.
Engångskostnader. Nuvarande dövstumskolbyggnaden i Gävle måste avsevärt
ombyggas för att kunna inrymma lokaler för fortsättningsskolan,
därest special- och fortsättningsskolorna därstädes skulle upprätthållas. Kostnaderna
för de planerade arbetena hade före den nu inträdda prisstegringen
beräknats till 523,000 kronor men syntes nu böra upptagas till omkring
20 procent högre belopp eller 625,000 kronor. Då man emellertid syntes
böra räkna med möjligheten av en beskärning av det uppgjorda programmet,
upptoges kostnaderna för erforderliga arbeten här till 500,000 kronor.
Nämnda engångskostnad inbesparades.
Engångskostnaderna flir inrättande av skolhem och arbetshem vore givetvis
omöjliga att nu någorlunda exakt uppskatta. Med hänsyn till vad skyddsliemsinspektören
upplyst om tillgången på nedlagda skyddshem, som kunde
förhyras billigt och passa till skolhem, samt till att det syntes sannolikt, att
även eventuella arbetshem kunde för överskådlig tid inrymmas i befintliga,
eventuellt förhyrda lokaler, syntes det försvarligt att nu räkna med ej allt
för höga belopp för lokalanskaffningen m. m. För ändamålet beräknades
därför här i runt tal 300,000 kronor.
Nettobesparingen i engångskostnader genom den förordade om- och nyorganisationen
skulle sålunda kunna uppskattas till (500,000 — 300 000 =)
200.000 kronor.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 8^6.
Årliga kostnader. Omkostnaderna — för en fullt utbyggd skola i Gävle
beräknade till något över 50,000 kronor för år — innefattade såsom största
poster kostnader för bränsle, lyse och vatten samt kosthåll och beklädnad.
Eftersom eleverna i nämnda skola, om de i stället omhändertoges delvis i
upptagningsskolorna och delvis i skolhem på landet, skulle i nu förevarande
avseende ha enahanda förmåner som vid skolan i Gävle, räknades i det
följande icke med besparingar å omkostnaderna som en följd av den föreslagna
omorganisationen. En dylik rätt väsentlig besparing vore dock av flera
skäl sannolik.
Avlöningarna under budgetåret 1941/42, därest skolan i Gävle varit fullt
utbyggd, hade inom skolöverstyrelsen beräknats till 203,300 kronor. Sedan
skolan nedlagts, skulle sålunda detta belopp bortfalla (frånsett eventuella
övergångsutgifter).
Den föreslagna omorganisationen, som innebure att en mindre del av
barnen i specialskolan skulle erhålla undervisning i upptagningsskolorna och
återstoden intagas i ett skolhem, skulle enligt vad ovan anförts icke behöva
medföra någon utökning av personalen vid upptagningsskolorna och sålunda
icke föranleda ökade avlöningskostnader vid dessa skolor.
Kostnaden för personalen i det föreslagna skolhemmet — förslagsvis förlagt
till plats i ortsgrupp B — i enlighet med ovan angivna personalförteckning
kunde vidare enligt nu gällande avlöningsgrunder beräknas till omkring
38.000 kronor för år.
Besparingen i avlöningskostnader i förhållande till nuvarande organisation
skulle sålunda utgöra (203,300 — 38,000 =) 165,300 kronor eller avrundat
165.000 kronor.
I det föregående hade emellertid förordats en nyorganisation på förevarande
område genom inrättande av arbetshem för dövstumma sinnesslöa, som
avgått från skolhem. För dessa hem hade statens bidrag beräknats till 450
kronor för år och skyddsling. Örn man räknade med 100 skyddslingar — vilken
storlek hemmen icke syntes komma att få inom överskådlig tid — skulle
enligt denna beräkningsgrund statens årliga kostnader för hemmen bli
45.000 kronor.
Om sålunda även arbetshem inrättades, skulle den av ifrågavarande omoch
nyorganisation följande årliga kostnadsbesparingen kunna skattas till
(165,000 — 45,000 =) 120,000 kronor.
Skolöverstyrelsens o eli medicinalstyrelsens
förslag.
Genom beslut den 20 maj 1941 anbefallde Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen att i anledning av vad besparingsberedningen
anfört verkställa i ämnet ytterligare erforderlig utredning samt därmed och
med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, till Kungl. Maj:t inkomma.
Nämnda myndigheter ha efter verkställd utredning, innefattande
bland annat yttranden från styrelserna för dövstumskolorna, föreslagit nedläggande
av dövstumskolorna i Gävle och inrättande i stället av ett skolhem
samt ett manligt och ett kvinnligt arbetshem.
Ämbetsverken ha ansett, att det av den förebragta utredningen framginge,
att eleverna vid skolan i Gävle, med undantag möjligen för ett
mindre antal av de bästa av dem, vore så svagt begåvade, att de ej hade
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jf6.
tillräckligt gagn av utbildning i fortsättningsskola och att de i stället vore
i behov av omhändertagande först i skolhem och därefter i arbetshem. Ämbetsverken
ha därför i princip anslutit sig till besparingsberedningens förslag
örn nedläggande av special- och fortsättningsskolorna i Gävle och upprättande
av skol- och arbetshem för flertalet av deras elever, provisoriskt förlagda
till Gävleskolornas lokaler.
Av den förebragta utredningen inhämtas, att styrelserna för dövstumskolorna
å Manilla, i Gävle, Härnösand och Lund i huvudsak anslutit sig
till besparingsberedningens förslag. Styrelserna för dövstumskoloma i Örebro
och Vänersborg ha hävdat, att talundervisningen numera tillämpas
beträffande alltför stor del av dövstumskolornas elever, varav följden blivit,
att ett betydande antal av de sålunda undervisade elevernas tal- och
avläseförmåga vore så bristfällig, att de ej hade gagn av sitt tal ute i livet.
Ur denna synpunkt har styrelsen i Örebro framhållit, att en undersökning
borde göras rörande talmetodens användning och först därefter ställning
tagas till frågan örn nedläggande av skolan i Gävle, medan styrelsen i Vänersborg
föreslagit, att skriv-teckenskolan i Gävle skulle bibehållas och ett
större antal barn hänvisas till densamma.
Medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen ha i fråga örn uppdelningen
av specialskolans elever m. m. i likhet med besparingsberedningen
ansett, att viss del av de bättre begåvade eleverna i fortsättningen
borde få sin undervisning vid upptagningsskolorna, men, om ock
med tvekan, förordat, att vid en av upptagningsskolorna, förslagsvis Manilla,
skulle upprättas två undervisningsavdelningar för skriv-teckenelever,
till vilka sådana elever från samtliga upptagningsskolor borde sammanföras,
som på grund av afasi eller annan defekt ej lämpligen kunde talundervisas.
De bildbara sinnesslöa dövstumma borde i likhet med de bildbara
hörande sinnesslöa — såsom besparingsberedningen föreslagit — omhändertagas
i skolhem och arbetshem. De obildbara dövstumma sinnesslöa skilde
sig så föga från många av de hörande sinnesslöa, att de enligt ämbetsverkens
mening utan olägenhet kunde omhändertagas tillsammans med
•dessa i de vanliga vårdhemmen för obildbara sinnesslöa.
Enligt de av besparingsberedningen föreslagna anordningarna skulle en
viss del av de bättre begåvade bland Gävleskolans elevklientel i fortsättningen
erhålla undervisning vid upptagningsskolorna. Dessa elever hade
av rektor vid skolan i Gävle beräknats till 4 å 5 i varje intagningsgrupp
eller sammanlagt omkring 20, vilket utgjorde en tredjedel av det i 1030
års utredning örn dövstumundervisningen beräknade elevantalet vid skolan.
Besparingsberedningen hade räknat med ett något lägre antal, förslagsvis
10, och ansett att dessa borde kunna inplaceras i befintliga talundervisade
C-klasser vid upptagningsskolorna. Överflyttningen skulle
alltså ej behöva medföra ökning av lärarantalet vid upptagningsskolorna.
Styrelserna för dövstumskoloma i Örebro och Viinersborg hade förordat
ökad användning av skriv-teckenmetoden. Styrelsen för skolan å Manilla
hade uttalat, att vid upptagningsskolorna borde upprätthållas särskilda
16
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 2Jfi.
skriv-teckenavdelningar och att med nuvarande elevantal fyra sådana avdelningar
syntes erfordras. Styrelsen för skolan i Gävle hade ställt sig
tveksam mot att öka talmetodens användning genom att inrymma de
nämnda eleverna i de talundervisade C-klasserna och förordat en skrivklass
vid varje upptagningsskola eller två vid vardera av tva skolor.
Meningarna örn tal- och skriv-teekenmetodernas användning vid dövstumundervisningen
hade varit delade och förbleve måhända alltid så. Ämbetsverken
funne ej skäl nu närmare ingå på frågan om de båda undervisningsmetodernas
inbördes ställning, särskilt som en så ringa förskjutning
till förmån för talmetoden, som den av besparingsberedningen föreslagna,
ej kunde tillmätas avgörande betydelse. I princip ansåge sig alltså ämbetsverken
kunna biträda besparingsberedningens mening, att eleverna i fråga
borde kunna inplaceras i befintliga C-klasser och ville på samma gång
framhålla vikten av att så många som möjligt av de dövstumma finge lära
sig tala, då talet, även ett dåligt sådant, otvivelaktigt syntes vara dem till
stor nytta ute i livet. Ämbetsverken funne det emellertid å andra sidan
angeläget, att för varje elev i dövstumskola lämplig undervisningsform
måtte finnas, och ansåge sig därför, ej minst med anledning av vad skolstyrelserna
å Manilla och i Gävle anfört, om ock med tvekan böra förorda,
att vid en av upptagningsskolorna, lämpligen Manilla, upprättades
två undervisningsavdelningar för skriv-teckenelever. Till dessa undervisningsavdelningar
borde sådana elever från samtliga upptagningsskolor sammanföras,
vilka på grund av afasi eller annan defekt ej lämpligen kunde
talundervisas. I varje sådan undervisningsavdelning borde kunna inrymmas
två klasser, i ena avdelningen, ena året första och tredje klasserna
och i andra femte och sjunde klasserna, andra året andra och fjärde respektive
sjätte och åttonde klasserna.1 Under övergångsåren beräknades
sådana av rektor vid skolan i Gävle för överföring till upptagningsskola
anvisade elever, som ej lämpligen kunde sättas in i C-klasserna, få sin undervisning
i dessa skriv-teckenavdelningar. Om det i fortsättningen skulle
visa sig, att sådana skriv-teckenavdelningar ej vore behövliga, så vore en
förändring till uteslutande tahnetod lätt att då genomföra liksom också
vid behov en ökning av skriv-teckenundervisningen med någon klass.
Ämbetsverken ville betona, att den redan en månad efter intagningen i
upptagningsskolorna gjorda fördelningen av eleverna ej finge anses som definitiv.
All uppmärksamhet borde ägnas frågan om, att varje elev bomme
till den för honom lämpligaste skolan. — Detta gällde självfallet också beträffande
delningen mellan upptagningsskolorna och specialskolan för
oegentligt dövstumma. — Om elev, som vid den första uppdelningen fått
stanna vid upptagningsskolan, senare visade sig så svag, att han lämpligen
borde hänvisas till skolhemmet, så borde inget hinder möta för hans överflyttning
dit. Motsvarande gällde, att elev, som vid första uppdelningen
förts till skolhemmet men senare visade sig ha förutsättning att tillgodogöra
sig undervisningen i upptagningsskolan, borde, så snart detta vore
konstaterat, överföras dit. Uppfattning från skolhemmet syntes väl komma
i fråga oftare än nedflyttning dit, då det väl ej så sällan hände, att ett
barn, som före skolåldern levat utan nämnvärd andlig påverkan, efter
längre eller kortare tids undervisning »vaknade upp» och visade sig mera
begåvat än vad från början kunnat märkas. På föreståndare och lärare vid
skolhemmet bomme att ställas stora krav dels i fråga om att bedöma ele
-
Som nämnts sker intagning av elever i dövstumskolorna vartannat år.
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/f6‘.
vernäs förutsättningar och dels i kunnighet att så lägga undervisningen,
att övergång till upptagningsskola ej försvårades. Så syntes det väl ej sällan
bli nödigt bereda överflyttningselev artikulationsundervisning i skolhemmet
för att underlätta hans inpassande i lämplig talklass vid upptagningsskola.
Det borde i det sammanhanget understrykas, att, då skolhemmet bleve
en till sinnesslövården hörande anstalt, begåvningsgraden allena måste bli
avgörande för hänvisningen dit. Sålunda finge under inga förhållanden —
på sätt skolstyrelsen i Vänersborg beträffande specialskolan i Gävle föreslagit
— begåvade men fysiskt defekta barn eller sådana med bristande
praktisk fallenhet av dylik anledning överföras till skolhemmet. Ej heller
finge svårfostrade eller vanartade elever på grund av denna deras egenskap
hänföras dit. Barn av det senare slaget skulle sannolikt taga ledningen
över de sämre begåvade och kritiklösa eleverna och fullständigt förstöra
andan inom skolhemmet. I skolhem för hörande sinnesslöa intoges icke
barn av någon av de nämnda orsakerna. Det borde givetvis då ej heller
ske ifråga om dövstumma.
Det syntes i en hel del fall, såsom också inspektören för sinnesslövården
påpekat, kräva ganska lång tid, innan det med säkerhet kunde avgöras,
om en dövstum sinnesslö vore obildbar eller icke. Därför syntes också i de
lägsta klasserna i skolhemmet (enligt bestämmelserna för sinnesslövården
»försöksavdelningen») komma att finnas en del elever med så svag begåvning,
att deras bildbarhet vore tvivelaktig. Men sedan en elevs obildbarhet
vore konstaterad, måste han givetvis utskrivas och anstalter vidtagas
för hans intagning i vårdhem, då skolhemmet självfallet ej finge tjäna som
vårdhem.
Beträffande huvudmannaskapet och kostnad e.rna
för de föreslagna nya anstalterna ha ämbetsverken
föreslagit, att desamma skola upprättas och drivas av staten samt att staten
skall ikläda sig alla kostnader för dem.
Anstalterna för de hörande sinnesslöa, såväl skol- som arbets- och vårdhem,
vore statliga, kommunala eller enskilda, de senare ägda av föreningar
eller privatpersoner. Utvecklingsgången inom sinnesslövården syntes i stort
sett ha varit den, att initiativet till omvårdnaden tagits av privatpersoner
eller föreningar, vilka efter hand erhållit stöd för sina anstalter av det allmänna.
Därefter hade, sedan vårdbehovet blivit verkligt känt och erkänt,
samhället åtagit sig omvårdnaden eller del därav. Det syntes dock ej finnas
anledning att åt privatintresset eller åt någon förening överlämna omvårdnaden
av en särgrupp av sinnesslöa, som så sent infördes i organisationen,
särskilt som staten även i sådant fall syntes bli nödsakad ställa
erforderliga medel till förfogande för anstalternas upprättande och det allmänna
ävenledes i stort sett måste svara för de årliga kostnaderna.
Då staten från den 1 juli 1938 åtagit sig ansvaret för hela dövstumundervisningen,
syntes det utan vidare klart, att också skolhemmet för sinnesslöa
dövstumma borde bli en statens anstalt.
Som huvudman för det allmännas anstalter för hörande sinnesslöa, vilkas
lyte ej vore komplicerat, stöde landstingen eller i landsting ej deltagande
städer. När det åter gällde omvårdnaden om sinnesslöa med komplicerat
lyte hade staten gått in som huvudman. Sålunda vore uppfostringsanstalterna
för sinnesslöa gossar å Salbohed och för sinnesslöa flickor i Väners
Bihang
till rilcsdagens ''protokoll 191$. 1 sami. Nr 2//6.
2
18
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Seborg,
Vilhelmsro epileptikeranstalt vid Jönköping, för vars skyddslingar
dock en viss avgift uttoges av målsman eller kommun, och anstalten för
blinda med komplicerat lyte i Lund statsanstalter. De sinnesslöa dövstummas
lyte måste sägas vara i mycket hög grad komplicerat. De syntes väl i
fråga om lytets svårighetsgrad komma närmast de till anstalten i Lund hörande.
Det syntes ämbetsverken därför både skäligt och lämpligt, att staten,
såsom också styrelsen för dövstumskolan i Gävle förordat, ginge in som
huvudman för anstalterna för denna grupp av sinnesslöa med komplicerat
lyte och att alltså även arbetshemmen i fråga bleve statsanstalter.
Beträffande kostnaderna för skolhemmet syntes av vad i det föregående
anförts örn statens ansvar för dövstumundervisningen framgå, att dessa
helt borde åvila staten. Vad åter kostnaderna för arbetshemmen anginge
hade besparingsberedningen anfört, att principen syntes kunna vara densamma
som vid epileptikeranstalterna, d. v. s. att kostnaderna skulle fördelas
mellan staten samt vederbörande målsman eller kommun. Inspektören
för sinnesslövården hade därvid uttalat, att statens bidrag härför lämpligen
kunde vara detsamma som vid epileptikeranstalterna eller alltså 450
kronor per år och skyddsling.
Ämbetsverken ville erinra om, att staten från och med den 1 juli 1938
(kungörelsen 1938: 482) helt åtagit sig kostnaderna för omvårdnaden om
de blinda med komplicerat lyte, för vilka dessförinnan vårdavgift uttagits
av målsman eller kommun. Då, som ovan anförts, de dövstumma sinnesslöa
beträffande lytets svårighetsgrad syntes stå närmast ifrågavarande
blinda, syntes de uttalanden från olika i ärendet hörda institutioner och
myndigheter, som i Kungl. Maj:ts proposition nr 17/1938 anförts beträffande
statens övertagande av vårdkostnaderna för dessa blinda vara tilllämpliga
även på här berört slag av dövstumma. Ämbetsverken ville alltså
förorda, att staten helt åtoge sig kostnaderna även för arbetshemmen för
dövstumma.
I fråga örn skolhemmets och arbetshem mens storlek
ha ämbetsverken anfört bland annat följande.
Skolheynmet. Besparingsberedningen hade påvisat, att elevantalet i barndomsskolorna
enligt en i skolöverstyrelsen uppgjord tabell under läsåren
1938—1939, 1939—1940 och 1940—1941 utgjort i nämnd ordning 518,
526 och 464 eller alltså betydligt lägre än det i 1936 års utredning för de
nämnda åren beräknade 551, 560 och 544 respektive, och framhållit, att
man under de närmaste åren syntes kunna räkna med snarare minskning
än ökning av elevantalet i barndomsskolorna.
Ämbetsverken ville framhålla, att i 1936 års utredning räknades för den
närmaste 25-årsperioden efter förstatligandet av dövstumskolorna med ett
ärligt medeltal elever i barndomsskolorna av 565, varav 10.62 procent eller
i medeltal 60 elever avsåges bli hänvisade till skolan i Gävle.
Ämbetsverken funne det, med hänsyn till vad från flera håll uttalats om
begåvningen och förmågan hos Gävleskolans klientel att tillgodogöra sig
undervisning och yrkesutbildning, tvivelaktigt, om det med fördel läte sig
göra att av dessa elever låta så stor del som cirka 5 i varje intagning, d. v. s.
sammanlagt omkring 20 elever eller % av det i 1936 års utredning för denna
skola beräknade elevantalet, återgå till eller kvarbliva vid upptagningsskoloma
för vidare utbildning i fortsättningsskolorna och utgående i livet som
arbetare i ena eller andra yrket. Men örn också ett mindre antal, förslagsvis
19
Kungl. Marits proposition Nr r2J}6.
endast 10, som av besparingsberedningen i visst sammanhang nämnts,
skulle befinnas lämpliga härför, så syntes det, med hänsyn till vad som
förut anförts dels om det nuvarande elevantalet — även örn övergångsförhållanden
beträffande organisationen därvid spelade någon roll — dels
om sannolik minskning i fortsättningen av det sammanlagda antalet, vara
tillräckligt att för skolhemmet räkna med ett antal platser av 40—45,
d. v. s. 10—11 i medeltal per intagningsår.
Arbetshemman. Platsantalet i arbetshemmen vore mycket svårt att beräkna.
Örn arbetshemmen beräknades börja sin verksamhet höstterminen
1942 och då rekryterades från Gävleskolans klientel, syntes de för verksamhetsåret
1942—1943 få 20 skyddslingar. Örn arbetshemmen sedan vartannat
år med hänsyn till det för skolhemmet beräknade elevantalet tillfördes
cirka 8 ä 9 skyddslingar (av skolhemmets till 10 å 11 i varje intagning
beräknade elever syntes sannolikt en och annan bli utskriven som
obildbar och någon efter slutad skola tagas örn hand av föräldrarna) så
skulle arbetshemmen efter 10 år ha tillhopa omkring 60—70 skyddslingar
och efter ytterligare 10 år cirka 120—140.
Emellertid syntes även under så förhållandevis kort tidsperiod böra räknas
med någon minskning av antalet genom dödsfall och genom att en
och annan elev efter några års vistelse vid arbetshemmen kunde utskrivas
i s. k. kontrollerad familjevård under samma villkor som för hörande sinnesslöa.
Hade någon elev förvärvat så förhållandevis god arbetsförmåga,
och hans uppförande därtill vore gott samt kontrollerad familjevård i lämpligt
hem kunde anskaffas, så borde givetvis den vårdformen försökas.
Om det också ur arbetshemmens synpunkt vore bäst att endast få intaga
från skolhemmet överförda skyddslingar, så syntes det dock ej vara
möjligt och lämpligt att i dessa det allmännas arbetshem helt vägra intagning
av sådana, som tidigare slutat sin skola. Intagning av sådana syntes
dock böra ske med största urskillning och endast så småningom, en då och
en då och i varje enskilt fall på prov, så att de nyintagna kunde ägnas noggrann
uppmärksamhet i fråga om uppförande o. dyl. Även för deras införande
i arbetet och i anstaltens vanor och förhållanden syntes en sådan
ordning lämplig.
Ämbetsverken ville principiellt ansluta sig till besparingsberedningens
uttalande om lämpligheten av att ej från början, innan erfarenhet vunnits,
göra organisationen för stor. Arbetshemmen syntes böra planeras för 40—
50 kvinnliga och 50—60 manliga skyddslingar.
Ämbetsverken ha ansett följande personal erforderlig för
undervisningen i skolhemmet, nämligen en föreståndare
med dövstumlärarutbildning och en dövstumlärare samt fyra lärarinnor,
utbildade vid det med Slagsta skolhem för bildbara sinnesslöa förenade
lärarinneseminariet.
Besparingsberedningen hade för de 40—50 barn, som borde hänvisas till
skolhemmet, i fråga örn lärarkrafter räknat med en dövstumlärare som
föreståndare och förslagsvis 4 lärarinnor med utbildning från Slagsta. Det
syntes ämbetsverken både skäligt och lämpligt, att såväl teoretisk som
praktisk undervisning i skolhemmet gåves ungefär samma plats som i ett
skolhem för hörande sinnesslöa barn och att det därför syntes lämpligt att
räkna med som regel 4 lektioner per dag i egentliga skolämnen och 2 lektioner
i kindergarten och slöjd samt att även denna praktiska utbildning
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2JtG.
handhades av lärarna i skolämnena enligt senare nännare utformning i
överensstämmelse med övrig sinnesslöundervisning. Särskilt under de första
åren, medan denna för dövstumundervisning nya skolform anpassade
sig efter det för den tillämpliga från såväl dövstum- som sinnesslöundervisningen,
syntes därvid en betydande frihet i arbetet bli nödvändig.
Ämbetsverken ansåge i likhet med besparingsberedningen, att undervisningen
i detta skolhem till stor del lämpligen kunde skötas av lärarinnor
med utbildning vid Slagsta seminarium. En kortare kurs på 6 månader vid
dövstumlärarseminariet funne ämbetsverken emellertid önskvärd och borde
den vara obligatorisk för erhållande av ordinarie anställning.
I det föregående hade räknats med ett medeltal elever i skolhemmet av
10—11 per intagningsgrupp. För skriv-teckenskolan i Gävle gällde enligt
nuvarande bestämmelser, att antalet elever per undervisningsavdelning ej
finge överstiga 7. Det syntes befogat att i ett skolhem av detta slag ställa
något mindre krav på undervisningen än vid den nuvarande skolan i Gävle,
sedan de bästa av skolans elever hänvisats till upptagningsskolorna. Med
hänsyn härtill syntes någon ökning av elevantalet i klasserna kunna komma
i fråga. Det syntes dock ej lämpligen gå för sig att låta en lärarinna ta
hand örn och sköta såväl den teoretiska som den praktiska undervisningen
av varje sådan årsgrupp på 10—11 elever av detta svaga slag med hjälp
endast av den direkta undervisning, som kunde åvila skolans föreståndare.
Som jämförelse kunde nämnas, att i skolhem för hörande sinnesslöa, vilka
utan tvivel vore betydligt mycket lättare att undervisa, man ej gärna räknade
med över 12 eller högst 14 elever i klassen.
En uppdelning av varje sådan grupp på två lärare eller alltså 8 läraravdelningar
vid skolhemmet syntes å andra sidan ej erforderlig. Däremot syntes
det, för att nå ett tillfredsställande resultat av undervisningen, vara
nödvändigt att åtminstone vissa timmar dela upp dessa stora klasser (en
ejler annan torde också kunna hänföras till så gott som uteslutande praktisk
linje) eller på annat sätt underlätta undervisningen. Härför och för
undervisning i tal av vissa elever m. m. ansåge ämbetsverken utöver
de av besparingsberedningen föreslagna lärarkrafterna ytterligare en lärare
behövlig, vilken med hänsyn till de arbetsuppgifter, som borde åvila honom,
ej minst i fråga örn att tillsamman med föreståndaren ägna uppmärksamhet
åt elevernas begåvning och anlag, borde vara dövstumlärare. Ämbetsverken
funne alltså för undervisningen i skolhemmet följande personal
erforderlig: _ 1 föreståndare med dövstumlärarutbildning, 1 dövstumlärare
och 4 lärarinnor med utbildning från Slagsta.
Vad ämbetsverken sålunda förordat innebure i jämförelse med besparingsberedningens
förslag en ökning av undervisningspersonalen med en
dövstumlärare. I annat sammanhang hade skolöverstyrelsen ansett sig delvis
för de från skriv-teckenskolan till upptagningsskolorna överförda eleverna
böra föreslå två skriv-teckenavdelningar och alltså härför två dövstumlärare
jämte en slöjdlärarinna. Även med en sådan anordning betydde
det föreslagna dock en inbesparing av lärarlöner enbart i barndomsskolan
i jämförelse med för den nuvarande specialskolan i Gävle (fortsättningsskolan
däri ej inräknad) på cirka 49,000 kronor, om skolhemmet förlädes till
B-ort, och cirka 45,000 kronor i F-ort, och skriv-teckenklasserna förlädes
till Manilla.
Beträffande behovet av arbetsledarepersonal och
arbetets art å det kvinnliga arbetshemmet ha ämbetsverken
anfört följande.
21
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 21+6.
Skyddslingarna i kvinnliga arbetshemmet syntes i likhet med i andra sådana
arbetshem i mycket stor utsträckning böra sysselsättas med vävning.
Detta hade icke blott vid arbetshem för hörande sinnesslöa visat sig lämpligt,
utan rektor vid skolan i Gävle hade också framhållit, att vid fortsättningsskolan
därstädes hade så varit fallet. Vävning hade intresserat de flesta
flickorna där, och förhållandevis goda resultat hade uppnåtts.
En vävlärarinna — helst med sådan kunnighet att hon även kunde handleda
en eller annan härför lämplig skyddsling i enkel sömnad eller handarbete
— måste alltså redan från början anställas vid detta hem. Härför
lämpliga skyddslingar syntes vidare böra sysselsättas med enkelt köks- och
städningsarbete under husmoderns och kokerskans ledning och tillsyn samt
nied annat lättare passningsarbete. Härigenom borde redan från början åtminstone
någon lejd arbetskraft kunna inbesparas, och allt eftersom antalet
skyddslingar ökades och de blivit vana i arbetet, borde deras arbete bli till
större nytta. Det måste också anses vara mycket lämpligt att låta så
många som möjligt av de kvinnliga skyddslingarna under sommaren —
detta icke minst ur hälso- och trevnadssynpunkt — hjälpa till med enkelt
arbete i trädgården såsom rensning, gallring och bärplockning m. m. Då
skyddslingarna nått upp till det antal, förslagsvis cirka 20, att en lärarinna
ej kunde handhava flera av de till vävnads- och handarbetsavdelningen
hänvisade, måste ytterligare en lärarinna anställas. Lämpligt syntes därvid
vara, att av en av dessa lärarinnor krävdes kunnighet även i maskinstickning,
så att hon kunde handleda en eller ett par skyddslingar i detta arbete.
På så sätt borde en stor del av strumpstickningen för anstalten kunna
utföras av dessa.
I fråga om behovet av arbetsledarepersonal och
arbetets art vid det manliga arbetshemmet ha
ämbetsverken anfört bland annat följande.
I de manliga arbetshemmen för hörande sinnesslöa vore skyddslingarna
mycket ofta sysselsatta i jordbruksarbete. Vid andra hem åter saknades
jordbruk och en viktig sysselsättning vore där trädgårdsarbete. Vidare
förekomme slöjd och enklare snickeri ävensom skomakeri m. m. Vid en del
anstalter sysselsattes också manliga skyddslingar, som ej lämpade sig för
annat arbete, med gott resultat med vävning. Jordbruks- och trädgårdsarbete
syntes emellertid för flertalet manliga skyddslingar vara det lämpligaste
och det med vilket de bäst kunde bidraga till sin försörjning. Det
hade också visat sig i fråga om hörande sinnesslöa, att den ojämförligt
största möjligheten att föra skyddslingarna ut i kontrollerad familjevård
förelåge inom jordbruket. Ämbetsverken ansåge alltså, att det manliga arbetshemmet
borde vara förenat med jordbruk. För ett hem av ifrågasatt
storlek syntes en gård på cirka 75—100 tunnland åkerjord och dubbelt
så mycket skogs- och betesmark lämplig. Under de första åren, då skyddslingarnas
antal vore litet, och de därtill vore ovana vid arbetet, syntes
de visserligen ej kunna utföra allt för dem lämpligt arbete vid en sådan
gård. Tillfällig lejd arbetskraft bleve då erforderlig i större utsträckning
än senare. Efter några år däremot, då skyddslingarnas antal blivit större,
och de därtill blivit vana vid jordbruket, borde ett avsevärt arbete av dem
tillsamman under lämplig ledning kunna utföras såväl i ladugård och stall
som ute på åker och äng och i skogen och trädgården o. s. v. Allt eftersom
skyddslingarnas antal ökades, borde vid ett lantbruk av denna storlek
genom intensifiering av jordbruket och genom skogsvård och beteskultur
22
Kungl. Maj:ts ■proposition Nr %J+6.
ävensom genom ökad trädgårdsodling o. s. v. lämpligt och efter deras förmåga
ekonomiskt arbete kunna beredas dem. Det gällde givetvis att söka
ordna arbetet vid ett sådant hem så, att det i mesta möjliga grad fångade
skyddslingarnas intresse. Då sysslandet med djur av olika slag säkerligen
intresserade många av dessa på barnets utvecklingsstadium stående skyddslingar,
särskilt om de tidigt fått vänja sig vid djuren, syntes det vara lämpligt
att vid ett sådant lantbruk förutom vanlig djurbesättning av kor, hästar,
svin och höns även försöka med exempelvis får- och kaninskötsel.
Såsom arbetsledare vid en jordbruksanstalt av ovan angivet slag och
storlek syntes från början erfordras förutom föreståndaren, 1 rättare, 1
arbetsförman i jordbruket med någon vana även i slöjd och trädgårdsskötsel
samt 1 ladugårdsförman, samtliga arbetande. Då antalet skyddslingar
blivit större, exempelvis över 30, syntes minst ytterligare en arbetsledare
behövas, till exempel en slöjd- och trädgårdskunnig sådan. Vid ett ännu
större antal syntes det bli nödvändigt med ytterligare någon differentiering
av skyddslingarnas arbete. Så kunde kanske exempelvis försökas med
skomakeri för några härför lämpliga. Särskilt med tanke på sysselsättningen
under vintern och vid för utearbete olämplig väderlek vore det också
nödvändigt att ha andra arbeten att tillgripa. Då antalet bleve större
kunde också för differentieringen erforderlig ökning av personalen ske utan
att vårdkostnaderna därför behövde bli högre.
I fråga om de föreslagna anstalternas organisation ha
ämbetsverken övervägt tre alternativ, nämligen att upprätta tre skilda
hem (alt. I), att förlägga skolhemmet och det kvinnliga arbetshemmet tillsammans
och det manliga arbetshemmet för sig under särskild ledning
(alt. n) samt att sammanföra alla tre hemmen i en anstalt under gemensam
ledning (alt. III). Efter vägande av för- och nackdelarna hos de olika
alternativen ha ämbetsverken funnit så många skäl, såväl ekonomiska som
andra, tala för en samlad anstalt, att dessa ansetts väga tyngre än olägenheten
av att ha arbetshemsskyddslingar av båda könen tillsamman och
med skolelever, särskilt om därvid beaktades möjligheterna av att neutralisera
riskerna. Ämbetsverken ha därför förordat alternativ III. Den samlade
anstalten borde enligt ämbetsverkens mening förläggas på landet och
i förening med jordbruk av lämplig storlek. Intill dess fastighet för ändamålet
anskaffats och iordningställts, borde hemmen förläggas till de nuvarande
skollokalerna i Gävle.
För den av ämbetsverken förordade anstalten, förlagd till jordbruksegen -
dom, ha ämbetsverken beräknat följande personal, nämligen
Lönegrad.
1 föreståndare med dövstumlärarexamen ....................... E 3
1 dövstumlärare ............................................ A 20
4 sinnesslölärarinnor ......................................... A 11
1 vävlärarinna, kunnig i sömnad och handarbete................ A 11
1 sjuksköterska, sykunnig .................................... A 6
1 husmoder ................................................. A 7
1 rättare ................................................... A 10
1 arbetsförman, kunnig i eldning samt något slöjd- och trädgårdskunnig
................................................... A 7
1 ladugårdsförman .......................................... A 5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6. 23
Vård- och ekonomipersonal:
1 kokerska
1 tvätterska
2 biträden för kök och städning m. m.
4 vårdarinnor, något sykunniga
1 sömmerska
Beräkningarna ha gjorts för halv beläggning i arbetshemmen, därvid
räknats med 20—25 kvinnliga och 25—30 manliga skyddslingar. Vid full
beläggning i det kvinnliga arbetshemmet har beräknats ytterligare en vävlärarinna,
kunnig i maskinstickning, och vid full beläggning i det manliga
arbetshemmet ytterligare en slöjd- och trädgårdskunnig arbetsledare.
I fråga om personalens lönegradsplacering ha ämbetsverken
anfört bland annat.
Föreståndarna för dövstumskolorna vore placerade i löneplan E 2—4.
En anstalt enligt alternativ III syntes komma upp i en storleksordning över
upptagningsskola för dövstumma. Föreståndarens arbetsuppgifter vid denna
bleve i allt väsentligt, såsom i fråga om undervisning och ledning av densamma
och handhavande av anstaltens ekonomi m. m., av samma art och
omfattning som vid övriga dövstumskolor. I vissa avseenden syntes de bli
mera omfattande, då anstalten i fråga komme att inrymma tre olika avdelningar,
vilka vardera krävde sin speciella omsorg, alldeles särskilt gällde
detta en anstalt med jordbruk av föreslagen storlek. Anstalten i Lund för
blinda med komplicerat lyte hade även i det föregående nämnts som närmast
jämförbar. En jämförelse i löneavseende med föreståndaren vid denna
anstalt, som vore placerad i lönegrad E 6, syntes därför också befogad.
Ämbetsverken funne därför skäligt och väl avvägt att för föreståndaren
vid en här ifrågasatt anstalt föreslå placering i lönegrad E 3 med i övrigt
samma villkor som beträffande föreståndare vid dövstumskola i denna
lönegrad.
För lärarinnorna med utbildning vid Slagsta hade ämbetsverken föreslagit
en placering i lönegrad All eller alltså två lönegrader över den för
småskollärarinnor. Som skäl härför ville ämbetsverken anföra, att utbildningen
vid Slagsta visserligen måste anses något mindre kvalificerande än
småskollärarexamen, men då ämbetsverken för dessa Slagstalärarinnor
räknat med en kortare utbildningskurs vid Manilla, så syntes de sedan
kunna anses vara berättigade till minst samma löneställning som småskollärarinnorna.
Vid skolhem för dövstumma bleve emellertid undervisningen
synnerligen betungande. Därtill komme, att en ej obetydlig övervakningstjänst
måste åligga dessa lärarinnor såväl under pågående lästerminer som
under ferierna. En löneplacering i A 11 syntes med hänsyn härtill befogad.
I fråga örn personal vid en jordbruksanstalt hade ämbetsverken i huvudsak
följt löneplaceringen för motsvarande personal vid skyddshemmen med
någon höjning dock för arbetsförman och ladugårdsförman. Med denna
sistnämnda höjning hade ämbetsverken ej blott velat placera dessa tjänster
i sådan löneklass, att välkvalificerade befattningshavare anmälde sig till
tjänsterna, utan också så att dessa sedan stannade kvar i tjänsterna, vilket
med hänsyn till meddelelsemedlet med dessa dövstumma vore av synnerlig
betydelse, då det först efter rätt lång tids vana och erfarenhet ginge att
göra sig förstådd av dem.
Övriga tjänster vore placerade i enlighet med motsvarande vid dövstumskolorna.
24
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr °2Jt6.
Såsom ovan angivits ha ämbetsverken föreslagit en provisorisk förläggning
av. skol- och arbetshemmen till de nuvarande lokalerna för dövstumskoloma
i Gävle. Såsom skäl härför lia ämbetsverken anfört följande.
I sin strävan att finna lämplig plats och om möjligt också redan befintliga
passande byggnader för denna nya anstalt hade ämbetsverken i enlighet
med av besparingsberedningen givna anvisningar sökt samarbete med
skyddshemsinspektören. Utav de av denne anvisade lediga före detta
skyddshemmen hade ämbetsverken endast ansett Fröbergska stiftelsens anstalt
Norrgård vid Kalmar med hänsyn till storlek m. m. vara sådan, att
dess lämplighet för ifrågavarande ändamål borde närmare skärskådas. Vid
företagen undersökning hade ämbetsverken funnit, att anstaltens läge alldeles
invid, för att ej säga inne i staden, måste anses mindre gott, att det
till densamma hörande jordbruket på cirka 30 tunnland åker vore för litet
och därtill, då det saknade skogs- och betesmark, olämpligt för ändamålet,
att de förhållandevis gamla, för anstalt av annat slag iordninggjorda byggnaderna,
skulle kräva kostsamma omändringar för att nöjaktigt kunna
tagas i bruk för ifrågasatt ändamål, samt att de begärda priserna 700,000
kronor vid köp och 20,000 kronor i årligt arrende i sin helhet och framför
allt beträffande jordbruket vore sådana, att ämbetsverken ej funnit sig
kunna förorda vare sig köp eller arrende av anstalten.
Ämbetsverken vöre alltså å ena sidan ej nu beredda anvisa lämplig plats
för en anstalt på landet och framlägga kostnadsberäkning för inköp av
lämplig egendom och för uppförande av erforderliga nya byggnader å denna
och hade ej heller ansett sig under nuvarande ekonomiska förhållanden,
och då därtill brist på visst byggnadsmaterial förelåge, böra äska anslag
till ifrågavarande ändamål. Å andra sidan funne ämbetsverken det ej försvarligt
att längre ens i väntan på slutgiltig lösning av skolhemmets och
arbetshemmens plats- och byggnadsfrågor upprätthålla special- och fortsättningsskolan
i Gävle med dess i förhållande till det resultat, som med
densamma kunde uppnås, orimligt höga kostnader. Ämbetsverken funne
sig därför böra föreslå en provisorisk lösning av frågan på så sätt, att skolan
i Gävle i dess nuvarande form den 30 juni 1942 nedlades och att densamma
omvandlades till skolhem samt till manligt och kvinnligt arbetshem.
Ämbetsverken ville dock därvid särskilt betona, att anordningen i
fråga endast måste betraktas som ett provisorium, som möjliggjorde ett
närmare övervägande av dels dessa hems slutgiltiga ordnande och dels den
framtida dispositionen av skolfastigheten i Gävle.
Av ämbetsverkens beräkningar angående antalet elever (skyddslingar)
i skol- och arbetshemmen under budgetåret
1 9 4 2/4 3 och närmast följande år inhämtas bland annat.
Ämbetsverken ha approximativt beräknat elevantalet i skolhemmet
under budgetåren 1942/46 till respektive 24, 33, 27 och 35 samt därefter
räknat med en sakta ökning till omkring år 1949, då övergångsförhållandena
syntes ha upphört att inverka och skolhemmet nått upp till det ungefärligt
beräknade antalet av omkring 40—45 elever.
Antalet skyddslingar i arbetshemmet ha för budgetåret 1942/43
beräknats till 20, varav omkring 10 manliga och 10 kvinnliga. Antalet
skyddslingar har därefter beräknats komma att ökas med 2 under budget
-
25
Kungl. Majlis proposition Nr 2Jj6.
året 1943/44 och med ytterligare 6 under följande budgetår för att under
budgetåret 1945/46 uppgå till omkring 30—35, ungefär lika antal manliga
och kvinnliga. Då skolhemmet vid denna tid beräknats ha 35 elever,
skulle hela antalet då bli omkring 60.
I anslutning härtill ha ämbetsverken vidare anfört.
För ett nämnvärt större antal skyddslingar än vad ovan angivits för
budgetåret 1945/46, syntes lokalerna i Gävle ej vara tillräckliga. Enligt
ämbetsverkens mening borde också vid denna tidpunkt kunna vara utrett,
örn skolbyggnaden i Gävle kunde tagas i bruk för annat lämpligt ändamål
och hela anstalten flyttas ut på landet, som tidigare förordats, eller om
eventuellt även då av byggnadsekonomiska skäl hänsyn måste tagas till
den befintliga skölfastigheten och skolhemmet jämte kvinnliga arbetshemmet
i fortsättningen inrymmas i denna, och manliga arbetshemmet förläggas
till en lantgård i närheten och därvid stå under samma ledning och förvaltning.
En biträdande manlig föreståndare för det manliga arbetshemmet
syntes därvid vara erforderlig, åtminstone sedan det manliga arbetshemmet
blivit fullt utbyggt.
Vid förläggning av skol- och arbetshemmen till Gävle ha ämbetsverken
beräknat följande personal erforderlig:
Lönegrad
1 föreståndare, dövstumlärarexamen ..........
1 dövstumlärare ............................
3 sinnesslölärarinnor ........................
1 vävlärarinna, kunnig i sömnad och handarbete
1 arbetslärare, skomakeri ...................
1 sjuksköterska, sykunnig....................
1 husmoder ................................
1 vaktmästare..............................
E 3
A 20
A 11
A 11
A 9
A 6
A 7
A 6
Vård- och ekonomipersonal:
1 värmeledningsskötare
1 eldare, trädgårdskunnig
1 kokerska
1 tvätterska
4 biträden (varav en s. k. löpare, att tjänstgöra vid de övrigas ledighet)
4 vårdarinnor
1 sömmerska
Därjämte ha ämbetsverken beräknat till läkararvode som hittills 800
kronor, till skrivbiträde förslagsvis 1,000 kronor och till timlärare i borstbinderi
eller dylikt förslagsvis 1,500 kronor.
I det föregående hade personalbehovet och personalens löne- och tjänsteställning
angivits för en anstalt enligt alternativ III i förening med jordbruk
behövlig personal. Vid den nu föreslagna provisoriska lösningen bleve
personalbehovet i visst avseende något annorlunda, särskilt som såväl jordbruk
som större trädgård saknades vid skolan i Gävle.
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.
Beträffande lärarkrafter vid skolhemmet syntes en del klasser bli så
små, att de lämpligen kunde sammanföras i undervisningsavdelningar. Åtminstone
under första året erfordrades, förutom föreståndare och 1 dövstumlärare,
endast 3 sinnesslölärarinnor. Den enkla gymnastik, som för
skolhemmets elever kunde ifrågakomma, syntes ämneslärarna liksom vid
andra sinnesslöskolor kunna leda.
För skyddslingarna i kvinnliga arbetshemmet räknades som i det föregående
med vävning som huvudsaklig sysselsättning samt därtill någon
enkel somnad, stickning och dylikt ävensom köks- och städningsarbete. En
vävlärarinna behövde anställas redan från början. Då skyddslingarnas husliga
arbete ej vore avsett som någon kurs eller skola, syntes de böra handledas
i detta av husmoder och kokerska samt övrig personal utan att ersättning
härför utginge.
För skyddslingarna i manliga arbetshemmet måste, då ej jordbruks- och
ej heller i nämnvärd grad trädgårdsarbete erbjöde sig, ordnas något annat
arbete av enkelt slag. Så borde några av de svagaste lämpligen kunna sättas
till vävnadsarbete, vilket även vid ett fullständigare arbetshem beräknats.
Ett par syntes lämpligen kunna sysselsättas under vintern med vedhuggning,
eldning och snöskottning och dylikt hjälparbete under eldarens
och vaktmästarens ledning och under sommaren med arbete på gården
och i trädgården o. s. v. Några syntes kunna sysselsättas med enkel sömnad
eller med träslöjd. De övriga syntes bäst kunna sättas till arbete i
skomakenverkstaden. Med hänsyn till dels det förhållandevis ringa antalet
skyddslingar under de första verksamhetsåren och dels dessas svaga arbetsförmåga
på hantverksområdet syntes det ej befogat att anställa mer
an en ledare i praktiskt arbete, i det här fallet en skomakare. Därtill borde
kunna ordnas så, att vaktmästaren eller annan lämplig person mot arvode
komme att handleda en eller annan skyddsling i borstdragning eller annat
enkelt arbete.
Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av ämbetsverkens
förslag ha de anfört bland annat.
Besparingsberedningen hade räknat nied besparingar i avlöningskostnader
i förhållande till nuvarande organisation å 165,000 kronor eller, sedan
45,000 kronor avräknats såsom statens bidrag till vårdkostnader för 100
skyddslingar i arbetshem, med 450 kronor för skyddsling, 120,000 kronor.
Inbesparingarna å lönekontot kunde (vid anstalternas förläggning till
Gävle), såsom framginge av de av ämbetsverken framlagda beräkningarna,
uppskattas till 83,000 kronor eller alltså avsevärt mindre än vad besparingsberedningen
beräknat. Dessa belopp vore emellertid ej direkt jämförbara,
då ämbetsverken räknat med,-»att staten borde ikläda sig hela kostnaden
även för arbetshemmen och alltså upptagit även personalen vid dessa
samt tre befattningshavare vid upptagningsskola (för skriv-teckenavdelningarna).
Beträffande omkostnaderna för kosthåll, beklädnad, uppvärmning m. m.
vid en senare å billigare ort och i förening med jordbruk förlagd anstalt
kunde nämnas, att vid Stockholms läns anstalt för sinnesslöa dessa utgifter
enligt därifrån lämnad uppgift belöpt sig till i runt tal 575 kronor per
skyddsling och år (år 1940). Om vid en dylik anstalt för dövstumma ifrågavarande
utgifter beräknades till 600 kronor, så skulle omkostnaden för l00
skyddslingar uppgå till 60,000 kronor. Örn härifrån avräknades motsvarande
omkostnader för de till 30 beräknade eleverna i fortsättningsskolan
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr Ulft.
med 18,000 kronor så bleve denna omkostnadssumma 42,000 kronor. Av
den i det föregående beräknade besparingen å 83,000 kronor återstode då
41,000 kronor. Lades härtill skillnaden i lönekostnader vid den föreslagna
anstalten i Gävle och en sådan i förening med jordbruk å B-ort med cirka
12,000, så skulle 100 skyddslingar kunna helt omhändertagas och ändå en
besparing i jämförelse med nuvarande organisation vid Gävle-skolan å i
runt tal 53,000 kronor årligen kunna göras.
Ämbetsverken ha sammanfattningsvis hemställt,
att special- och fortsättningsskolan i Gävle för dövstumma skriv-teckenelever
från och med den 30 juni 1942 nedlägges,
att större delen av de till denna skola hänvisade eleverna måtte på grund
av sin svaga begåvning bli omhändertagna som sinnesslöa och att för dessa
från och med den 1 juli 1942 måtte upprättas skolhem samt manligt och
kvinnligt arbetshem enligt de riktlinjer, som i det föregående angivits,
att hemmen i fråga måtte bli statsanstalter och staten ikläda sig alla
kostnader för desamma,
att till skyddslingar, som från dessa arbetshem utplaceras i kontrollerad
familjevård, måtte utgå understöd som för hörande sådana,
att hemmen i fråga tills vidare förläggas till dövstumskolan i Gävle,
att dessa hem måtte benämnas Statens skol- och arbetshem för bildbara
sinnesslöa dövstumma samt
att en viss lämplig del av de bättre begåvade av Gävleskolans klientel
i fortsättningen måtte få sin undervisning vid upptagningsskolorna samt
att för de bland dessa, som ej lämpligen kunna undervisas efter talmetoden,
ävensom för sådana, som på grund av afasi eller annan komplicering
av lytet äro i behov av undervisning efter skriv-teckenmetoden, vid den
upptagningsskola — förslagsvis Manilla — som skolöverstyrelsen prövar
lämpligt, måtte få upprätthållas två skriv-teckenklasser.
Utlåtanden.
Statskontoret har tillstyrkt nedläggandet av special- och fortsättmngsskolorna
och inrättandet av skol- och arbetshem. Med hänsyn till vad
skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen anfört rörande huvudmannaskapet
för de föreslagna anstalterna har statskontoret icke funnit anledning
till erinran mot att skolhemmet såväl som arbetshemmen bliva statsanstalter.
Icke heller har statskontoret velat motsatta sig, att staten helt
åtoge sig kostnaderna även för arbetshemmen och att således icke — lika
litet som vid motsvarande anstalt för blinda — vårdavgifter uttoges av
målsman eller kommun. Statskontoret har vidare biträtt förslaget, att
skol- och arbetshemmen sammanföras till en anstalt, vilken borde förläggas
på landet och i förening med jordbruk av lämplig storlek, samt att
hemmen skulle, intill dess fastighet för ändamålet anskaffats och iordningställts,
förläggas till de nuvarande skollokalerna i Gävle. Däremot har
statskontoret motsatt sig inrättandet av särskilda skriv-teckenavdelnmgar
28
Kungl. Maj.ts proposition Nr 246.
samt framställt vissa erinringar beträffande de föreslagna personal- och
löneförhållandena.
I fråga örn de bättre begåvade av Gävleskolans elever hade förutsatts,
att de skulle kunna överföras till upptagningsskolorna. I besparingsberedningens
promemoria hade harvid beräknats, att eleverna skulle kunna inplaceras
i befintliga C-klasser och att följaktligen några kostnader för nya
lararavdelnmgar härigenom icke skulle uppkomma. Skolöverstyrelsen och
medicinalstyrelsen hade i princip biträtt denna mening men likväl, om ock
med tvekan, forordat, att vid en av upptagningsskolorna skulle upprättas
tva undervismngsavdelningar för skriv-teckenelever, för vilka kostnaderna
beraknats uppgå till ett belopp av 26,162 kronor vid förläggning å I-ort.
„ a, e. av kostnader, som skulle uppkomma vid en utbyggnad
pa satt föreslagits av undervisningsavdelningarna vid en av upptagningsskolorna,
och da ämbetsverken i allt fall i princip syntes dela den i promemorian
havdade uppfattningen om möjligheten att upptaga de bättre begåvade
Gavleeleverna i befintliga C-klasser, måste statskontoret ställa sig
avvisande till forslaget att inrätta skriv-teckenavdelningar vid sidan av
C-klasserna. Ämbetsverket ville emellertid fästa uppmärksamheten vid att
fran sakkunnigt hall riktats vägande kritik mot användande av talundervisnmg
tor ett alltför stort antal elever. Det syntes ämbetsverket vid sådant
erhållande ligga nära till hands att i varje fall såsom en försöksåtgärd vid
ea a\JhTtngnmgsskoIorna ersätta C-klasserna med skriv-teckenklasser, i
vilka bland andra eleverna från Gävle kunde ingå. Till annan upptagningsskolas
C-klass kunde eventuellt i så fall hänföras enstaka elever, vilka ansages
bora erhålla talundervisning utan att likväl kunna placeras i B-klass.
i ^or®s^ae^Tia personaluppsättningen för en till jordbruksegendom förJagd
anstalt föranledde i detta sammanhang erinran från statskontorets
sida allenast vad anginge dövstumlärarbefattningen. I betraktande av sinnesbeskaffenheten
hos de skyddslingar, som syntes komma att omhändertagas
i skolhemmet, syntes det med fog kunna ifrågasättas, huruvida kostnaderna
för berörda döystumlärarbefattning verkligen motsvarades av
namnvarda pedagogiska fördelar. Statskontoret, som hade svårt att föreställa
sig, att så skulle bliva fallet, ansåge sig i varje fall icke kunna tillstyrka
inrättandet av tjänsten ifråga.
Beträffande befattningshavarnas löneställning funne ämbetsverket anledning
till erinran mot förslaget allenast vad anginge föreståndaren, som
enligt ämbetsverkets mening borde placeras högst i 25 lönegraden. För vårdar-
och ekonomipersonalens löneställning syntes böra bliva avgörande de
bestämmelser, som torde komma att meddelas efter i ämnet numera verkställd
utredning. Innan anstalten blivit fullt utbyggd, syntes befattningshavarna
böra uppföras såsom extra ordinarie, varvid lärarinnorna syntes
böra placeras en lönegrad under den, som föreslagits för ordinarie lärarinna
Vidkommande personalbehovet vid anstalten under dess tillfälliga förläggning
i Gävle funne sig statskontoret utöver de erinringar, som nyss
framställts, allenast böra framhålla, att enligt ämbetsverkets mening ekonomipersonalen
borde kunna reduceras med minst ett biträde. Arbetsläraren
i skomakeri, som icke framdeles skulle ingå i organisationen, syntes böra
avlönas medelst arvode, förslagsvis 3,600 kronor för år. Av samma skäl
borde vaktmästarbefattningen givetvis icke vara ordinarie. Skulle således
tjänsten ifråga icke utnyttjas för att bereda sysselsättning åt inom dövstumundervisnmgsväsendet
redan anställd ordinarie vaktmästare, borde
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr Elfi.
medel anvisas till arvode för bestridande av vaktmästargöromål och viss
handledning åt skyddslingarna i slöjd — eller dylikt arbete med 2,880 kronor
för år (=2 löneklassen å F-ort jämte 15 procent tillägg). Särskilda
medel till timlärare i borstbinderi syntes däremot icke böra ställas till förfogande.
Allmänna lönenämnden har i fråga örn personalorganisationen för den
föreslagna statsanstalten för bildbara sinnesslöa dövstumma anfört följande.
Vad först beträffade personaluppsättningen vid ifrågavarande anstalt
under tiden för dess provisoriska förläggning till Gävle funne sig allmänna
lönenämnden i likhet med statskontoret icke kunna tillstyrka, att en ny
ordinarie befattning såsom arbetslärare i skomakeri inrättades i 9 lönegraden,
detta enär befattningen ifråga icke vore avsedd att ingå i anstaltens
definitiva organisation. Enligt lönenämndens mening borde för ändamålet
inrättas en extra lärarbefattning, förslagsvis hänförd till 10 lönegraden.
Vad vidare anginge följande till nyinrättande föreslagna befattningar, nämligen
1 vävlärarinne- och 3 sinnesslölärarinnebefattningar, syntes dessa tills
vidare i avvaktan på närmare erfarenhet böra inrättas såsom extra ordinarie
i 11 lönegraden; enligt vad lönenämnden inhämtat, syntes nämligen
dessa befattningar icke kunna besättas nied nuvarande lärare vid Gävleskolan.
I fråga om dem av de nuvarande ordinarie befattningshavarna vid
dövstumskolan i Gävle, vilka kunde förväntas skola tagas i anspråk därstädes
även efter omorganisationens genomförande (föreståndare, dövstumlärare,
husmoder, sjuksköterska och vaktmästare), finge lönenämnden anföra,
att lönenämnden förutsatte, att de även efter omorganisationen så
vitt möjligt bereddes full sysselsättning, antingen vid Gävleanstalten eller,
eventuellt, annorstädes. Vad särskilt löneställningen för föreståndaren beträffade,
syntes densamma, därest den nuvarande rektorn vid dövstumskolan
i Gävle utsåges till föreståndare för den nya anstalten, böra bibehållas
oförändrad intill utgången av den tid, för vilken den nuvarande rektorn
meddelats förordnande (enligt från skolöverstyrelsen inhämtad uppgift
till och med den 30 juni 1943); för tiden därefter borde frågan underkastas
förnyad omprövning. Skulle däremot annan person än den nuvarande
rektorn utses till föreståndare för den nya anstalten från och med
den 1 juli 1942, syntes med hänsyn till anstaltens till en början ringa omfattning
— läsåret 1942—1943 beräknad till sammanlagt omkring 40 elever
och skyddslingar — tillräckliga skäl icke föreligga att omedelbart hänföra
föreståndarbefattningen till så hög löneställning som enligt lönegraden
E 3. Det syntes i detta sammanhang böra erinras, att den för jämförelse
åberopade vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte vore i
olika hänseenden av avsevärt mera betydande omfattning. Enligt lönenämndens
mening syntes, under nyssnämnda förutsättning, föreståndarbefattningen
vid den nya anstalten i Gävle tills vidare böra hänföras till lönegraden
Eo 26. Beträffande slutligen den erforderliga ekonomi- och vårdarpersonalen
— värmeledningsskötare, eldare, kokerska, tvätterska, biträden,
sömmerska och vårdarinnor — syntes densammas löneställning böra regleras
i enlighet med bestämmelser, som syntes vara att förvänta på grundval
av numera föreliggande särskild utredning.
Don föreslagna personaluppsättningen efter den ifrågavarande anstaltens
definitiva förflyttning till landsbygden syntes, så vitt nu kunde bedömas,
i det stora hela lämpligt avvägd. Enligt lönenämndens mening bor
-
30
Kungl. Majlis proposition Nr 21+6.
de emellertid med en detaljprövning av förslaget i denna del tills vidare
ansta. Särskilt ville lönenämnden härvid framhålla svårigheten att i frågans
nuvarande läge och framför allt så länge jordbruksverksamhet icke
förekomme vid anstalten ingå på något närmare bedömande av löneställningen
för föreståndare, rättare, arbetsförman och ladugårdsförman.
Departe
mentschefen.
Vid fastställandet av den nuvarande organisationen för det statliga dövstumundervisningsväsendet
utgick man ifrån, att flertalet dövstumma
barn skulle i de fyra s. k. upptagningsskolorna erhålla undervisning enligt
talmetod. Undervisningen skulle med andra ord systematiskt gå ut på att
såvitt möjligt lära eleverna att tala. De elever åter, som icke med utsikt
till framgång ansågos kunna undervisas enligt denna metod, skulle sammanföras
till en skola och där undervisas enligt den s. k. skriv- och teckenmetoden.
För sistnämnda ändamål upprättades specialskolan i Gävle, vartill
även anknöts en särskild fortsättningsskola, avsedd enbart för skrivteckenelever.
Sedan ett par år tillbaka har emellertid övervägts, huruvida den särskilda
skriv-teckenskolan med hänsyn till elevmaterialets beskaffenhet verkligen
är ägnad att fylla det avsedda ändamålet. Den nu verkställda utredningen
synes klart lia ådagalagt, att så icke kan sägas vara fallet, i det flertalet
elever visat sig vara att hänföra till kategorien bildbara sinnesslöa
— de obildbara sinnesslöa dövstumma omhändertagas på sinnesslöanstalter
— medan endast ett mindretal kunna betecknas såsom i psykiskt hänseende
mera normalt utrustade. Sistnämnda elevkategori åter är så ringa,
att det icke kan anses försvarligt att upprätthålla särskilda skolor för
denna. De förslagsställande myndigheterna — besparingsberedningen, skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen — äro också eniga om att föreslå
att med utgången av innevarande budgetår specialskolan och fortsättningsskolan
för skriv-teckenelever i Gävle skall läggas ned. Jag har för egen del
ansett mig böra biträda detta förslag.
Fråga uppstår då, hur staten lämpligen bör sörja för utbildningen av den
nuvarande Gävleskolans klientel. Beträffande de elever, vilka icke äro att
hänföra till kategorien bildbara sinnesslöa, torde det vara klart, att de
böra få sin utbildning i upptagningsskolorna. Meningarna äro emellertid
delade beträffande spörsmålet, huruvida eleverna i fråga lämpligen böra
undervisas gemensamt med upptagningsskolornas talundervisade elever eller
bilda särskilda undervisningsavdelningar, vari de skulle undervisas enligt
skriv-teckenmetod. Besparingsberedningen har förutsatt, att ifrågavarande
barn skulle undervisas tillsammans med upptagningsskolornas övriga lärjungar
i de s. k. C-avdelningarna, d. v. s. de undervisningsavdelningar, vilka
sammansättas av de svagast begåvade eleverna vid dessa skolor. Härigenom
skulle kunna undvikas att upprätta nya undervisningsavdelningar.
Skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen lia, ehuru med tvekan, förordat
upprättande av två undervisningsavdelningar för skriv-teckenelever. Till
dessa avdelningar skulle sådana elever från samtliga upptagningsskolor
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24-6.
sammanföras, vilka på grund av afasi eller annan defekt ej lämpligen kunde
talundervisas. För egen del anser jag mig böra biträda sistnämnda förslag.
Några särskilda kostnader för statsverket torde icke behöva uppstå härigenom,
då jag förutsätter, att det tillses, att upptagningsskolornas övriga
elever sammanföras till undervisningsavdelningar på sådant sätt, att samtliga
avdelningar såvitt möjligt bli fyllda. Det torde få ankomma på Kungl.
Majit att bestämma, vid vilken eller vilka skolor dylika skriv-teckenavdelningar
böra upprättas.
De dövstumma barn, vilka äro hänförliga till kategorien bildbara sinnesslöa,
skulle enligt det föreliggande, i stort sett enhälligt tillstyrkta förslaget
sammanföras till ett skolhem för utbildning i huvudsak enligt de för
övriga bildbara sinnesslöa tillämpade principerna. Jag biträder detta förslag
liksom även de av skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen angivna
riktlinjerna för urvalet av de elever som skola överföras till skolhemmet
och de som skola stanna kvar vid upptagningsskolorna.
I samband med sitt förslag om inrättande av ett skolhem för utbildning
av dövstumma sinnesslöa barn har besparingsberedningen förordat
statliga åtgärder för omhändertagande i arbetshem av vuxna dövstumma,
sedan de lämnat nämnda skolhem. Också detta förslag har vunnit allmän
anslutning och tillstyrkes av mig. Jag finner mig i likhet med skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen och på av dessa myndigheter anförda
skäl böra förorda, att sådana arbetshem upprättas och drivas såsom
helt statliga anstalter och att staten sålunda skall svara för samtliga därmed
förenade kostnader på sätt som numera är fallet beträffande vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte. På sätt ämbetsverken
föreslagit torde tills vidare böra räknas med upprättande av två arbetshem,
ett för manliga och ett för kvinnliga skyddslingar. Ämbetsverkens
förslag rörande arbetshemmens förläggning och organisation m. m. torde
även i övrigt kunna i huvudsak godtagas. Jag är sålunda i likhet med
ämbetsverken av den åsikten, att skolhemmet och de två arbetshemmen
åtminstone tills vidare böra drivas såsom en gemensam anstalt, vilken under
en övergångstid bör provisoriskt förläggas till Gävleskolans lokaler och
sedermera flyttas till en lämplig jordbruksegendom. Jag förutsätter, att
den provisoriska förläggningen till Gävle skall bli av så kort varaktighet
som möjligt och att åtgärder ofördröjligen skola vidtagas för att anskaffa
en för ändamålet lämpad egendom.
Jag biträder vad skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen anfört rörande
principerna för intagning av skyddslingar å arbetshemmen. Arbetshemmens
skyddslingar torde sålunda böra huvudsakligen rekryteras från skolhemmets
clevklientel men å andra sidan böra möjligheter även finnas att i
arbetshemmen mottaga sådana dövstumma, som tidigare slutat sin skola,
varvid givetvis sådan intagning bör ske med största urskillning. Jag tillstyrker
iivcn förslaget, att skyddslingar på arbetshemmen skola kunna utskrivas
för s. k. kontrollerad familjevård, varvid kostnaderna torde böra
32
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 246.
bestridas av statsverket. Beträffande kontroll över sådan vård torde kungörelsen
den 9 december 1927 (nr 484) angående kontroll i vissa fall över
enskild vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka (ändrad 1929:
340) jämte därtill knutna bestämmelser böra äga tillämpning. Det torde
fa ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter rörande
kontrollerad familjevård och vad därmed äger samband. Utackorderingskostnaderna
torde tills vidare få bestridas från vederbörande omkostnadsanslag.
Det kombinerade skol- och arbetshemmet synes böra benämnas »Vårdanstalten
för dövstumma med komplicerat lyte». Medel till avlöningar
och omkostnader vid vårdanstalten torde tills vidare böra anvisas under
de på riksstaten uppförda avlönings- respektive omkostnadsanslagen vid
dövstumskolorna.
På sätt föreslagits torde den huvudsakliga undervisningen vid det blivande
skolhemmet böra omhänderhavas av lärarinnor, utexaminerade från
Slagstaseminariet, vilka tillika genomgått en kortare kurs vid dövstumlärarseminariet.
Föreståndaren torde böra vara utexaminerad dövstumlärare.
I avbidan på närmare erfarenhet rörande behovet anser jag
mig böra tills vidare räkna med, att någon ytterligare dövstumlärare icke
skall erfordras. Till frågan örn de blivande arbetshemmens personalorganisation
efter en utflyttning till lämplig jordbruksegendom torde icke böra
tagas slutlig ställning i detta sammanhang. De av utredningsmyndigheterna
angivna allmänna riktlinjerna synas dock i huvudsak godtagbara. Vid ställningstagandet
framdeles till denna fråga torde de av statskontoret gjorda
erinringarna böra tagas under övervägande.
Till frågan om personalbehovet för nästa budgetår återkommer jag i
annat sammanhang.
3. Upptagnings skolorna å Manilla och i Vänersborg.
Manilla.
Besparing sberedningens förslag.
Besparingsberedningen har föreslagit, att dövstumskolbyggnaden å Manilla
måtte restaureras i huvudsak enligt ett av 1940 års civila byggnadsutredning
avgivet förslag för en kostnad av 600,000 kronor.
Under åren 1938 och 1939 hade inom byggnadsstyrelsen uppgjorts olika
förslag till lösande av lokalfrågan för dövstumskolan å Manilla. Den nuvarande
skolbyggnaden — som uppförts år 1864 och icke befunne sig i
tillfredsställande skick — hade förklarats synnerligen svår att omforma
efter moderna krav på undervisningslokaler och bostäder.
De olika byggnadsförslagen hade i huvudsak gått ut på antingen omoch
tillbyggnad av skolbyggnaden för kostnader, som år 1938 för olika
alternativ beräknats till mellan 1,500,000 och 1,850,000 kronor eller och
hel nybyggnad på den nuvarande skoltomten eller på plats utanför Stock
-
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr göholm.
Senast hade byggnadsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27
november 1939 framlagt förslag till nybyggnad för skolan på en av Södertälje
stad erbjuden tomt. Byggnadskostnaderna, inberäknat utgiften för
rivning av den nuvarande skolbyggnaden, hade därvid beräknats till
2.080.000 kronor.
Sedermera hade fråga väckts, huruvida icke en kostsam nybyggnad folskolan
skulle kunna helt undvikas. Två vägar hade därvid antytts såsom
möjliga — förutom skolans kvarblivande å Manilla — antingen ett lokalbyte
med dövstumskolan i Växjö eller ock en förflyttning till Gävle, därest
de nuvarande dövstumskolorna därstädes funnes böra nedläggas.
Besparingsberedningen hade vid sin prövning av hithörande spörsmål
kommit till den uppfattningen, att dövstumskolbyggnaden vid Manilla för
att för någon mera avsevärd tid kunna användas för sitt ändamål måste
genomgå en genomgripande renovering. Vissa omdelbara reparations- och
omändringsarbeten syntes ofrånkomliga, även om man avsåge att låta skolan
kvarligga vid Manilla endast ett fåtal år.
På beredningens begäran hade 1940 års civila byggnadsutredning verkställt
en ingående undersökning rörande möjligheterna och kostnaderna
för en restaurering och ombyggnad av den nuvarande dövstumskolbyggnaden.
Vid sin undersökning hade byggnadsutredningen utgått från de förutsättningarna,
att vid en ombyggnad rimliga krav på modernitet och
bekvämlighet skulle tillgodoses, att elevplatsantalet — för närvarande omkring
100 — skulle utökas till 130 genom omändring av vissa för närvarande
till lärarbostäder disponerade utrymmen, samt att efter ombyggnaden
skollokalerna med fördel skulle kunna användas för sitt ändamål minst
25 år. Det av byggnadsutredningen framlagda förslaget till en mera fullständig
ombyggnad och restaurering — vilket beredningen funnit med hänsyn
till dövstumundervisningens förhållanden tilltalande — hade av utredningen
ansetts kunna genomföras för en kostnad av 600,000 kronor. Da
en fullständig nybyggnad för dövstumskolan syntes draga en kostnad av
minst 1,300,000 kronor, skulle alltså en lösning av skolans byggnadsväg
enligt nyssnämnda förslag innebära en kostnadsbesparing i förhållande till
hel nybyggnad av omkring 700,000 kronor.
Vid bedömandet av föreliggande spörsmål mäste beaktas, att icke ens en
så omfattande ombyggnad, som den sålunda ifrågasatta, syntes resultera
i lika varaktiga och ändamålsenliga lokaler för ifrågavarande dövstumskola
som en nybyggnad. Med hänsyn till takhöjden i byggnadens
våningar måste man exempelvis räkna med något högre uppvärmningskostnader
än i en nybyggnad.
Besparingsberedningen hade emellertid efter övervägande av alla på trugan
inverkande omständigheter — ehuru med viss tvekan —■ ansett sig
framför en fullständig nybyggnad böra förorda en ombyggnad i huvudsaklig
enlighet med det av byggnadsutredningen framlagda förslaget.
Beredningen hade därvid icke ansett sig böra i första hand tillstyrka
allenast en för de närmaste 5 årens behov beräknad provisorisk reparation
av och omändring inom skolbyggnaden för en uppskattad kostnad av
60.000 kronor. Ej heller kunde beredningen förorda dövstumskolans förflyttning
till Växjö eller Gävle.
I den inom besparingsberedningen upprättade promemorian hade framhållits
bland annat, att, örn hänsyn icke foges till befintliga lokaler, syntes
ur befolkningssynpunkt vägande skäl tala för att upptagningsskolan lör
östra dövstumskoldistriktet skulle vara förlagd till Stockholm eller dess
Bihang till riksdagens protolcoll 191*2. 1 sand. Nr 2/f G.
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.
omedelbara närhet. För en sådan förläggning talade vidare, att det s. k.
dövstumlärarseminariet lämpligast syntes böra vara förlagt till en barndomsskola
för dövstumma och helst i eller nära Stockholm. De pedagogiska
synpunkterna talade däremot närmast för en förläggning av skolan
till ett något mindre, lugnare samhälle än Stockholm.
Remissyttranden.
Styrelsen för dövstumskolan å Manilla har framhållit, att, om den föreslagna
moderniseringen av skolfastigheten komme till stånd, borde erforderligt
ombyggnadsförslag av vederbörande myndigheter uppgöras i samråd
med skolans styrelse och därvid endast vidtagas sådana förändringar
av de nuvarande lokalerna, som vore nödvändiga ur byggnadstekniska synpunkter
och önskvärda med hänsyn till skolans framtida behov.
Styrelsen för dövstumskolan i Härnösand har icke ansett sig kunna biträda
besparingsberedningens ifrågavarande förslag. Manillaskolans läge
vore mindre tillfredsställande ur pedagogisk synpunkt. Såväl trängande
pedagogiska krav som önskemål från de tätast befolkade delarna av
dövstumskoldistriktet skulle kunna tillgodoses, om skolan förlädes till
Norrtälje. De årliga kostnaderna för en till C-ort förlagd dövstumskola
syntes kunna beräknas till omkring 25,000 kronor lägre belopp än kostnaderna
för samma skola förlagd till Stockholm. På 25 år skulle de beräknade
merkostnaderna, 700,000 kronor, för en nybyggnad uppvägas av en
besparing i omkostnader på i det allra närmaste samma belopp.
Styrelsen för specialskolan i Örebro har ansett, att en förflyttning av
Manillaskolan till Gävle skulle såväl ur ekonomiska som pedagogiska synpunkter
innebära stora fördelar framför en restaurering av den nuvarande
skolbyggnaden.
Styrelsen för dövstumskoloma i Vänersborg har ansett, att Manillaskolan
borde nedläggas, örn nedgången av elevantalet vid dövstumskoloma
skulle kräva indragning av en av upptagningsskolorna.
Skolöverstyrelsen har framhållit, att frågan om förläggningen av östra
dövstumskoldistriktets upptagningsskola borde ytterligare utredas.
Besparingsberedningen hade, liksom huvudsakligen de skolstyrelser, vilka
avgivit utförligare yttranden i ärendet, sett frågan örn förläggningen av
östra distriktets upptagningsskola ur pedagogiska och befolkningssynpunkter
samt ur byggnadsekonomiska och omkostnadssynpunkter. Enligt skolöverstyrelsens
mening syntes också dessa synpunkter tillsamman i huvudsak
böra tillmätas avgörande betydelse i frågan.
Skolans förläggning ur pedagogisk synpunkt. Besparingsberedningen yttrade,
att de pedagogiska synpunkterna närmast kunde sägas tala för en förläggning
av skolan till ett något mindre och lugnare samhälle än Stockholm.
Överstyrelsen ville i princip ansluta sig till detta uttalande. I en
mindre och lugnare stad kunde dövstumskoleleverna tillåtas röra sig ganska
fritt. Detta beredde dem icke blott omväxling och glädje, utan syntes också
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr inverka
utvecklande på dem och bidraga till att bryta deras isolering. De
finge härigenom vana att röra sig i trafiken och gå i affärer och dylikt och
levde sig på så sätt in i samhället som andra barn. Möjlighet till sådan frihet
erbjöde sig ej i allmänhet i samma grad för eleverna å Manilla. Dels läge
skolan för långt från själva staden och dels vore trafiken i Stockholm
sådan, att skolledningen ej gärna syntes kunna taga ansvaret för att låta
dövstumma barn röra sig fritt där, åtminstone ej förrän de kommit upp i
de allra högsta klasserna. Inte ens i den närmast skolan belägna s. k. Djurgårdsstaden
syntes detta lämpligen gå för sig.
Vid dövstumundervisningen vore åskådningen och åskådligheten av
största betydelse. I ju högre grad språkgivningen vid denna undervisning
kunde anknytas till verkligheten desto bättre. I det avseendet syntes en
mindre stad än Stockholm bjuda större möjligheter.
Skäl kunde framföras och hade framförts såväl för som emot upptagningsskolans
förläggning å Djurgården. Det syntes emellertid överstyrelsen
som örn därvid läget ej borde tillmätas en alltför stor betydelse. Undervisningens
standard vore mera beroende på andra faktorer, främst lärarkåren.
Några berättigade anmärkningar mot undervisningen vid Manilla hade
icke framkommit.
Skolans förläggning ur befolknmgssynpunkt. Ur befolknmgssynpunkt
syntes en förläggning av östra distriktets upptagningsskola till eller i närheten
av Stockholm vara synnerligen lämplig. Detta gällde icke blott för
distriktet i dess nuvarande storlek utan även med en sådan utsträckning av
detsamma, som den i annat sammanhang förordade nedläggningen av upptagningsskolan
i Vänersborg skulle medföra. Stockholm med omgivande
städer och samhällen utgjorde icke blott ett tydligt befolkningscentrum
inom distriktet utan hade också synnerligen goda kommunikationer med de
olika delarna av detsamma. Detta gällde icke blott de närmast liggande
Stockholms, Uppsala och Södermanlands län utan också Östergötlands,
Västmanlands, Kopparbergs och Gotlands län. För de områden av västra
distriktet, som vid en uppdelning av detsamma skulle komma att hänföras
till östra distriktet, vilket i stort sett syntes bli Örebro län, Värmlands län
och Skaraborgs län, funnes också goda järnvägsförbindelser till Stockholm.
En förläggning av upptagningsskolan till Växjö funne överstyrelsen i likhet
med besparingsberedningen ej lämplig, då skolan i så fall skulle komma
att ligga icke blott på ett betydande avstånd från distriktets befolkningscentrum
utan också långt utanför distriktet, cirka 170 km söder örn detsammas
sydgräns. Ej heller för ett på angivet sätt utökat distrikt syntes
Växjö ligga viii till. Överstyrelsen fäste härvid ej huvudvikten vid de förlängda
resorna för eleverna vid terminernas början och slut, och de merkostnader
detta skulle medföra för staten, utan fastmer vid de minskade
möjligheter det skulle innebära för föräldrarna att besöka sina barn på
skolan och att låta barnen under kortare lov besöka hemmen. Dövstumundervisningen
gjorde det nödvändigt för eleverna i allmänhet att under
sin barndoms- och ungdomstid från cirka 7—10 år tillbringa större delen
av året borta från hemmen. Utan tvingande skäl av organisatorisk, byggnadsekonomisk
eller annan art syntes under sådana förhållanden möjligheterna
lill kontakt med hemmen oj böra ytterligare inskränkas.
Vad här sagts angående förflyttning av distriktets upptagningsskola till
Växjö gällde i huvudsak örn också ej i lika hög grad beträffande en förflyttning
till Gävle. Även i sådant fall skulle skolan komma att ligga utanför
det nuvarande distriktet. Denna olägenhet skulle visserligen kunna
36
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2/,6.
formellt ordnas genom att Gävleborgs län hänfördes till östra distriktet.
Enligt besparingsberedningens mening, vilken delades av överstyrelsen,
skulle emellertid i fortsättningen vid ny distriktsindelning och endast tre
upptagningsdistrikt gränserna göras flytande. Härigenom skulle möjliggöras
en lika uppdelning av eleverna på de tre skolorna. Distriktsindelningen
skulle på sä sätt få mindre betydelse. Sannolikt syntes dock vara att, för
att få lika elevantal vid de tre skolorna, det konune att visa sig nödvändigt
att ej blott låta Gåvleborgs län i fortsättningen höra till norra distriktet
utan även att dit överföra vissa områden i norra delen av det nuvarande
östra distriktet. Skolan i Gävle syntes alltså lämpligen komma att ligga
utanför östra distriktet. En förläggning av distriktets upptagningsskola
till Gävle syntes överstyrelsen ej i och för sig önskvärd. Skulle detta emellertid
av byggnadsekonomiska skäl och för att i fortsättningen den där
befintliga skolbyggnaden skulle kunna utnyttjas visa sig nödvändigt, så
syntes det uppenbarligen innebära mindre olägenhet än en förläggning av
skolan till Växjö. Vissa delar av det nuvarande östra distriktet (Uppland,
Västmanland och Dalarna, vilket senare landskap förut hört till distriktsskolan
i Gävle) läge nämligen förhållandevis väl till även för en till Gävle
förlagd upptagningsskola. Ej heller kunde en förläggning av skolan till
Gävle sägas innebära någon särdeles stor försämring i reseavseende för de
vid en förändring till enbart tre upptagningsskolor tillkomna områdena,
alldenstund för Örebro län och Värmlands län Gävle ej läge sä mycket
sämre till än Stockholm. I stort sett gällde detsamma även örn Skaraborgs
län. Största försämringen skulle en sådan förläggning innebära för det ej
ringa antalet elever från Stockholm med omnejd, sorn nu hade det särdeles
gynnsamt samt för eleverna från Södermanland, Östergötland och Gotland.
Till skolan å Manilla vore även utbildningen av dövstumlärare^ förlagd.
Skulle skolan komma att förläggas till Gävle eller annan stad på
längre avstånd från huvudstaden, så syntes seminariet ej lämpligen böra
bibehållas vid densamma. Detta skulle dock i sådant fall utan olägenhet
kunna förläggas till skolan i Lund.
Som av det föregående franninge funne överstyrelsen i likhet med besparingsberedningen
ur pedagogisk synpunkt en förläggning av upptagningsskolan
till en mindre stad än Stockholm lämplig och ur befolkningssynpunkt
en förläggning till Stockholm eller i dess närhet önskvärd. Med
hänsyn till båda dessa omständigheter hade också överstyrelsen vid tidigare
handläggning av detta ärende, då de ekonomiska förhållandena i landet
vörö mera gynnsamma för en nybyggnad för skolan, föreslagit skolans
förflyttning till Södertälje.
Skolans förläggning ur byggnadsekonomiska och omkostnadssynpunkter.
De nuvarande ekonomiska förhållandena hade gjort det nödvändigt
att i fråga örn dövstumundervisningens organisation och vid lösandet av
dess byggnadsfrågor taga största hänsyn till den ekonomiska sidan av
saken. Från den synpunkten hade också besparingsberedningen anvisat
riktlinjer för sådan lösning av dövstumskolornas organisation och byggnadsfrågor,
att betydande besparingar i fråga om såväl engångsutgifter
som årliga omkostnader skulle kunna göras. De av besparingsberedningen
framlagda förslagen vore av stor pedagogisk betydelse och av förhållandevis
omfattande ekonomisk räckvidd samt så nära förbundna med varandra,
att de krävde en ingående prövning. Överstyrelsen ansåge det vara
av största vikt att vid denna reorganisation av dövstumundervisningsväsendet
söka komma fram till en väl avvägd lösning av hithörande frågor,
Kungl. Maj:ts proposition Nr %lfi. 37
liven om den ekonomiska vinsten därvid skulle till viss del inträda först
efter några år.
Frågan om förläggningen av östra distriktets upptagningsskola ägde ett
visst sammanhang med den framtida dispositionen av skolfastigheten i
Gävle. Den av överstyrelsen föreslagna förläggningen till skolan i Gävle
av skolhemmet och arbetshemmet vore avsedd som ett provisorium. Skulle
skolfastigheten i Gävle i fortsättningen ej lämpligen kunna utnyttjas för
skolhemmet och kvinnliga arbetshemmet och ej heller för annat statligt
ändamål kunna tagas i bruk, så syntes på nytt frågan om förläggning till
densamma av östra distriktets upptagningsskola böra övervägas. Om denna
fastighet åter kunde för sådant annat ändamål även i fortsättningen användas,
så syntes för östra distriktets upptagningsskola endast kunna
komma i fråga ombyggnad eller också nybyggnad på annan ort.
Innan beslut fattats örn användningen av Gävleskolans lokaler, syntes
ingen mera omfattande restaurering av Manillaskolan böra vidtagas utan
endast oundgängligen nödvändiga ändringar och reparationer utföras.
I anslutning till ovanstående funne skolöverstyrelsen sålunda, att frågan
örn förläggningen av östra distriktets upptagningsskola borde ytterligare
utredas och att denna utredning borde företagas i samband med
frågan örn den framtida förläggningen av skolhemmet och arbetshemmet
och dispositionen av skolfastigheten i Gävle.
Vänersborg.
Elevantalet i döv stumskolorna.
Antalet elever i dövstumskolorna har, sedan staten övertog dövstumundervisningsväsendet,
varit följande:
1938/39 |
1939/40 |
1940/41 |
1941/42 |
|
U pptag ning s skolor: |
||||
Manilla......... |
105 |
101 |
104 |
91 |
Lund.......... |
82 |
78 |
78 |
72 |
Vänersborg....... |
70 |
84 |
64 |
81 |
Härnösand....... |
109 |
112 |
87 |
102 |
Summa |
366 |
375 |
333 |
346 |
Specialskolor: |
||||
Örebro.......... |
95 |
91 |
82 |
93 |
Gävle.......... |
57 |
60 |
49 |
56 |
Summa |
152 |
151 |
131 |
149 |
Fortsättning sskolor: |
||||
Växjö (flickor)..... |
21 |
39 |
36 |
76 |
Vänersborg (gossar) . . |
62 |
90 |
104 |
1171 |
Gävle.......... |
7 |
13 |
11 |
4 |
Broby ......... |
13 |
23 |
27 |
29 |
Summa |
103 |
165 |
178 |
226 |
Summa summarum |
621 |
691 |
642 |
721 |
1 Härny (> från Gävle.
38
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2/f6.
Elevintagning sker vartannat år. År 1939 intogos 82 elever, år 1941 intogos
100 elever. Elevintagningen beräknas framdeles icke komma att överstiga
115.
Besparingsbe redningens förslag.
Besparingsberedningen har, såsom förut framhållits, föreslagit, dels att
upptagningsskolan i Vänersborg måtte nedläggas, dels ock att åtgärder
måtte vidtagas i syfte att elevantalet i upptagningsskolornas särskilda klasser
i genomsnitt skulle komma att uppgå till de i gällande stadga för dövstumundervisningsväsendet
för olika fall angivna.
Såväl med hänsyn till undervisningens behov som till ekonomiska synpunkter
syntes elevantalet i en upptagningsskola böra uppgå till 120 å
130 elever.
För läsåret 1940—1941 uppginge elevantalet vid upptagningsskolorna
till sammanlagt 333, nämligen till å Manilla 104, i Lund 78, i Vänersborg
64 och i Härnösand 87.
Utvecklingen syntes successivt tendera mot en sänkning av antalet dövstumskolpliktiga
barn.
Med hänsyn till det sålunda anförda ville besparingsberedningen föreslå,
att åtgärder vidtoges för nedläggning av en av upptagningsskolorna.
Av flera orsaker — bland annat med hänsyn till successivt ökat lokalbehov
för fortsättningsskolan i Vänersborg — syntes i första hand upptagningsskolan
därstädes böra ifrågakomma till indragning. En omreglering
av dövstumskoldistrikten syntes därvid böra vidtagas.
Genom en dylik omorganisation syntes en inbesparing av fyra å fem
undervisningsavdelningar vid upptagningsskolorna kunna vinnas. Den
ekonomiska besparingen härav syntes komma att belöpa på omkring
30,000 kronor om året.
Av den inom besparingsberedningen vidtagna utredningen inhämtas
bland annat.
Därest en indragning av en av upptagningsskolorna skulle ske, syntes
härtill av flera orsaker i första hand böra ifrågakomma upptagningsskolan
i Vänersborg.
Vid en indragning av denna upptagningsskola syntes de dövstumma
barnen från det nuvarande västra dövstumskoldistriktet böra fördelas mellan
upptagningsskolorna å Manilla och i Lund. Därest såsom ifrågasatts i
annat sammanhang dövstumskolbyggnaden å Manilla tills vidare kunde
disponeras för sitt ändamål, syntes utan svårighet omkring en tredjedel
eller mera av det nuvarande elevantalet vid upptagningsskolan i Vänersborg
kunna hänvisas till Manillaskolan. En viss förskjutning av elever från
Manillaskolan till den nya dövstumskolan i Härnösand syntes vidare vid
behov kunna ske. De övriga eleverna från Vänersborg skulle hänvisas till
dövstumskolan i Lund. Om, såsom chefen för ecklesiastikdepartementet
redan ifrågasatt, vid denna skola externering av barnen skulle anordnas i
större utsträckning än hittills, syntes på grund härav det för denna skola
föreslagna byggnadsprogrammet icke behöva nämnvärt utökas. Några nya
lärosalar syntes behöva anordnas.
39
Kungl. Maj.ts proposition Nr 2^6.
Till stöd för ett nedläggande av just upptagningsskolan i Vänersborg
kunde följande framhållas.
Upptagningsskolan och fortsättningsskolan därstädes stöde under ledning
av en och samma rektor. Då elevantalet i och med fortsättningsskolans
utbyggande bomme att ytterligare stiga, syntes man kunna anse,
att fortsättningsskolan och upptagningsskolan tillsammans utgjorde en för
stor uppgift för en rektor. Det syntes också kunna ifrågasättas, huruvida
en upptagningsskola och en fortsättningsskola för dövstumma lämpligen
borde ledas av samma person. De båda skolformerna hade skilda mål och
skilda verksamhetssätt. Ledaren av fortsättningsskolan måste ägna mycken
tid och uppmärksamhet åt frågor om arbetsanskaffning och försäljning
av skolans saluvärdiga produktion samt åt elevernas speciella utbildningsproblem
och framtida anställningsförhållanden. Fortsättningsskolans stora
betydelse syntes närmast böra föranleda till, att den organiserades såsom
självständig anstalt.
Under närmaste tiden skulle vissa örn- och tillbyggnadsarbeten företagas
å dövstumskolan i Vänersborg. Dessa arbeten berörde i huvudsak endast
fortsättningsskolans lokaler. En betydande brist på elevbostäder bomme
emellertid alltjämt att föreligga. Staten finge sålunda hyra vissa bostadslokaler
för omkring 10,000 kronor för år. Det syntes sannolikt, att
kostnaderna för de framtida byggnadsarbeten, som genom ett nedläggande
av upptagningsskolan i Vänersborg skulle kunna undgås, överstege kostnaderna
för av nedläggandet föranledda byggnadsarbeten vid de två andra
dövstumskolorna. Omförmälda hyreskostnad av 10,000 kronor skulle i
varje fall omedelbart bortfalla.
Elevantalet i klasserna vid upptagningsskolorna hölles för närvarande
i stor utsträckning icke vid de i gällande stadga för olika fall angivna, i
huvudsak beroende på att antalet barn i varje särskilt dövstumskoldistrikt
icke alltid vid intagningarna läte sig lämpligt fördela på undervisningsavdelningarna.
Det syntes nödvändigt att vid elevintagningarna samarbete
ägde runi mellan de olika upptagningsskolorna, så att en tillräcklig utjämning
av elevmaterialet mellan skolorna skedde. Den omständigheten, att
ett barn vore hemmahörande inom ett dövstumskoldistrikt finge självfallet
icke hindra att barnet hänvisades till ett annat distrikts skola, örn detta
vore påkallat för att erhålla en fördelning av barnen på så litet antal klasser
som möjligt. En särskild föreskrift härom samt örn rektorernas skyldighet
att i förevarande avseende samarbeta syntes böra intagas i stadgan
för dövstumundervisningsväsendet. Kontrollen borde självfallet handhavas
av skolöverstyrelsen.
Remissyttranden m. m.
Av dövstumskolstyrelserna har endast styrelsen för dövstumskolorna i
Vänersborg motsatt sig besparingsberedningens förslag örn nedläggande
av upptagningsskolan i Vänersborg. Styrelsen har härutinnan anfört bland
annat.
Utginge man från besparingsberedningens antagande, att dövstumfrekvensen
permanent vore i nedgående, och att upptagningsskolornas antal
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr %6.
i anledning därav borde minskas till tre, och ville man därjämte så långt
möjligt nedbringa kostnaderna för dövstumundervisningen och jämväl
ordna undervisningen på det för de dövstumma fördelaktigaste sättet,
U/U iföl ni*got tvivel om, att upptagningsskolan i Vänersborg borde
bibehållas och upptagningsskolan å Manilla nedläggas. Då besparingsberedningen
ansett sig framför en fullständig nybyggnad böra förorda en
ombyggnad av Manilla, syntes besparingsberedningen icke ha tagit i beaktande
den omständigheten, att Vänersborgs upptagningsskolas lokaler helt
nyligen genomgått en grundlig renovering och att dessa lokaler i alla avseenden
fyllde rimliga anspråk i fråga örn lämplighet som skola. De stora
kostnader, som här vore nedlagda, skulle vara bortkastade, om dessa lokaler
såsom besparingsberedningen föresloge skulle omändras till elevbostäder
at fortsättningsskolans lärjungar.
I motsats till besparingsberedningens betänkligheter beträffande anordnandet
av upptagningsskola och fortsättningsskola i samma stad och uneler
samma ledning hade erfarenheten vid Vänersborgs dövstumskolor givit
vid handen, att denna anordning vore synnerligen välbetänkt både ur
pedagogisk och ekonomisk synpunkt. De hittillsvarande resultaten hade
varit de bästa. Någon anledning till kritik av skolornas skötsel i något
avseende hade icke förekommit. För eleverna hade det varit till stort gagn,
att de redan i upptagningsskolan genom att taga del i arbetet vid fortsättningsskolan
under yrkeskunnig ledning blivit i tillfälle att orientera sig
beträffande yrkesvalet. Det hade icke heller förekommit i något fall att
dessa elever, sedan de kommit till fortsättningsskolan, bytt yrke, vilket
däremot vore högst vanligt bland de elever, som komme från övriga upptagningsskolor.
Något klagomål från nuvarande rektor att arbetet vid skolorna skulle
vara för betungande hade icke anförts, och ej heller hade det kunnat påvisas,
att han icke varit i stand att sköta detsamma i dess nuvarande omfattning,
ehuru anordningarna vid fortsättningsskolan under de senare åren
varit synnerligen provisoriska. Givet vore att den inre organisationen vid
en dylik större skola måste anpassas efter andra förhållanden än vid de
mindre skolorna. Det vore sålunda nödvändigt att densamma tillerkändes
mera skrivhjälp för arbetet på expeditionen. Även vaktmästaregöromålen
syntes kräva två personer vid en skola av denna storleksordning. Men
dessa befattningar komme även att bli behövliga örn de nuvarande institutionerna
i Vänersborg uppdelades på två skilda skolor.
Besparingsberedningens förslag att indraga Vänersborgs upptagningsskola,
vars lokaler vore så gott som nyreparerade och fullt moderna, samt
förslaget att omändra dessa lokaler till elevbostäder för fortsättningsskolan
därstädes, syntes illa överensstämma med syftet att åstadkomma besparing.
Någon utredning beträffande lämpligheten av en dylik förändring
av upptagningsskolans lokaler eller kostnadsberäkning härför förelåge icke
i besparingsberedningens förslag. Skulle förslaget genomföras, komme det
säkerligen att draga icke obetydliga kostnader, utan att de ifrågavarande
lokalerna bleve helt utnyttjade.
Skolöverstyrelsen har tillstyrkt besparingsberedningens förslag om nedläggande
av upptagningsskolan i Vänersborg men förordat, att nedläg
-
41
Kungl. May.ts proposition Nr 246.
gandet uppskötes intill den tid, då erforderliga lokaler vid upptagningsskolorna
i östra och södra dövstumskoldistrikten hunnit iordningställas saint
ytterligare avgång av icke parallella klasser underlättade elevernas inplacering
i de kvarvarande upptagningsskolorna.
Elevantalet i de nuvarande upptagningsskolorna, särskilt i Vänersborg
och Lund, måste såväl med hänsyn till pedagogiska som ekonomiska skäl
betraktas som alltför ringa. Eleverna i en upptagningsskola borde uppdelas
i grupper efter begåvning, varvid ur undervisningssynpunkt det givetvis
vore fördelaktigare ju flera grupper som erhölles. Det hade från dövstumlärarhåll
upprepade gånger framförts som önskemål att få skolorna så organiserade,
att en delning av intagningsklasserna i tre grupper vid vardera
skolan bleve möjlig. Härigenom erhölles ett med hänsyn till begåvning och
förmåga att följa undervisningen relativt homogent elevmaterial. Enligt
stadgan för dövstumundervisningen borde antalet lärjungar i varje undervisningsgrupp
ej överstiga, vid upptagningsskola, i A- och B-grupp 10
och i C-grupp 8 elever. Elevantalet i en klass med fulltaliga A-, B- och Cgrupper
skulle sålunda utgöra 28. Ur ekonomiska synpunkter vore det av
betydelse, att klasserna bleve fulltaliga, vilket för närvarande vid dövstumskolorna
ej alltid vore fallet. Det borde härtill också anmärkas, att det ur
undervisningssynpunkt måste betraktas som fördelaktigare, att klassernas
elevmaterial vore intellektuellt jämbördigt, än att antalet elever i klasserna
vore ringa.
Dövstumskolornas elevantal hade under senare år varit i konstant nedgång.
Den allmänna nativiteten hade sedan 1936 varit i stigande, en tendens,
som alltjämt vore märkbar. Man kunde förvänta, att antalet dövstumma
barn komme att ökas i motsvarande grad, och att följaktligen
intagningsklasserna 1943, 1945 och 1947 komme att visa en successiv ökning
jämfört med åren 1939 och 1941. Även örn en viss sådan ökning av
de dövstumma lärjungarnas antal av nämnda skäl vore tänkbar, borde den
dock icke överskattas. Dövstumfrekvensen läte sig nämligen svårligen fastställas
i förväg, då för den så många omständigheter vore relevanta. Man
hade visserligen anledning förvänta, att den allmänna standardhöjningen genom
förbättrade hygieniska och vårdmöjligheter skalle bidraga att minska
dövstumfrekvensen. Å andra sidan finge man ej glömma, att en stor del av
de dövstumma fått sitt lyte i arv.
Även örn under de närmaste åren antalet dövstumma ökades, framträdde
emellertid behovet av en uppdelning av upptagningseleverna på tre i stället
för fyra skolor. De båda senaste intagningsgrupperna hade utgjort 1939
82 elever och 1941 100 elever. Örn man räknade med en stegring av antalet
elever i intagningsklasser under de närmaste åren med cirka 15 procent,
komme man till ett elevantal per intagning av 115 och på 4 intagningar till
ett elevantal av 460 på alla barndomsskolor häri inberäknat skolhemmet.
Av dessa 460 elever kumle minst 100 beräknas till Örebro och minst 40 till
skolhemmet, varpå återstode 320 att delas på 3 upptagningsskolor. Dessa
komme då att vardera erhålla en ur ekonomisk och pedagogisk synpunkt
lämplig klassindelning elier ett elevantal av mellan 100 och 110.
Också med hänsyn lagen till anskaffande av undervisningsmateriel för
dövstumundervisningen innebure en begränsning av antalet upptagningsskolor
cn fördel.
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr £46.
Därest en indragning av en av upptagningsskolorna skulle ske, hade det
synts besparingsberedningen, att i första hand upptagningsskolan i Vänersborg
borde komma i fräga. Styrelserna för dövstumskolorna å Manilla, i
Gävle, Lund och Härnösand hade instämt i detta förslag. Överstyrelsen
funne starka skäl tala för besparingsberedningens förslag. Vanersborgsskolan
vore den upptagningsskola, som för närvarande hade det minsta elevantalet.
Då det ur geografisk och befolkningssynpunkt måste synas lämpligt
bibehålla skolorna i Lund och Härnösand, skulle tvekan möjligen kunna
råda om vilken av skolorna i Vänersborg och å Manilla som borde nedläggas.
Härvid borde först framhållas, att Manillaskolan läge i en betydligt
folkrikare del av landet än Vänersborgsskolan. En mycket stor del av Manillaskolans
elever (40 procent) vore bosatta i Stockholm och dess närmaste
omgivningar.
En indragning av Manillaskolan skulle medföra att till Vänersborgsskolan
skulle koncentreras en alltför stor del av dövstumundervisningsväsendet
och detta under en och samma ledare. Eortsättningsskolan hade ett stort
elevantal. Den vore en anstalt i vardande och en anstalt av helt annan art
än upptagningsskolan. Dövstumundervisningen vore svårare och mera krävande
än de flesta undervisningsgrenar. Ständigt uppstode aktuella undervisningsproblem.
Skolans rektor, som i första hand borde vara pedagogisk
ledare, borde äga tid och kraft att ägna sig åt de speciella undervisnings-,
uppfostras- och utbildningsspörsmålen. Skolan hade för sitt inre liv och
sin utveckling ett mycket stort behov av rektorns initiativförmåga. Detta
gällde för varje dövstumskola, men det gällde i särskilt hög grad för fortsättningsskolan,
där den teoretiska undervisningen i stort sett vore oprövad,
där bristen på läroböcker vore kännbar och där såväl pedagogiska problem
som yrkesutbildningsproblem säkerligen funnes.
Upptagningsskolans lokaler skulle säkerligen utan större svårighet kunna
apteras till lämpligt elevhem för fortsättningsskolan. För närvarande bodde
de flesta av fortsättningsskolans lärjungar i särskilda därtill förhyrda lokaler,
en anordning, som styrelsen för västra distriktets dövstumskolor
blott betraktat som provisorisk. Upptagningsskolans internat hade nu enligt
uppgift från rektor cirka 80 elever, varjämte utrymmen ytterligare
funnes att utnyttja. I fortsättningsskolans lokaler funnes för närvarande
bostad för blott 8 elever. Cirka 90 av fortsättningsskolans elever skulle
tydligen genom upptagningsskolans indragning omedelbart och utan kostnader
för ändringar kunna å skolan beredas bostad, varför det blott skulle
gälla att skaffa utrymme åt en återstod av cirka 30 elever. Det syntes finnas
goda möjligheter att även utan större kostnader förvandla några av de
nuvarande klassrummen till sovsalar för detta antal. Sådana förändringar
av lokalerna syntes senare böra vidtagas, att de blevo mera lämpade för sitt
ändamål som elevhem för fortsättningsskolelever vid dövstumskola.
I en till skolöverstyrelsen ingiven framställning från drätselkammaren
i Vänersborg hade bland annat framhållits, att staden genom ett nedläggande
av upptagningsskolan skulle tillfogas en kännbar ekonomisk förlust,
då staden härigenom skulle berövas en del av sitt skatteunderlag: förlusten
hade uppskattats till omkring 1,000 skattekronor eller en skatteintäkt av
10,000 kronor genom beräknad nedgång i lärarinne!’ från omkring 284,000
kronor till omkring 166,000 kronor pr år. Med anledning härav ville överstyrelsen
betona, att staden komme att av personal- och lärarlöner vid fort
-
43
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21,6.
sättningsskolan erhålla större skatteintäkt än staden erhållit från personalen
vid skolan före statsövertagandet av dövstumundervisningsväsendet. Jämförelse
borde nämligen härvid icke göras mellan nuvarande förhållanden
och eventuellt av indragning förorsakade sådana utan mellan förhållandena
före år 1938 och de efter indragningen inträdande.
I fråga om genomförandet av den ovan nämnda indragningsåtgärden
hade överstyrelsen funnit, att några större svårigheter att placera de nu i
upptagningsskolan i Vänersborg intagna eleverna ej syntes föreligga. Huvudsakligen
borde de enligt besparingsberedningens förslag fördelas mellan
skolorna å Manilla och i Lund, samtidigt som en viss förskjutning av elever
från Manilla till Härnösandsskolan skulle kunna ske. Överstyrelsen funne
denna anordning välbetänkt. Den nya Härnösandsskolan borde kunna taga
emot en del elever från östra distriktets nordliga delar. Enligt uppgift av
rektor i Härnösand kunde ett visst antal utan personalökningar inplaceras
i förefintliga arbets-, skolköks-, gymnastik- och kindergartengrupper. Efter
vissa omplaceringar skulle av Vänersborgsskolans klasser läsåret 1942—
1943 kvarstå 6 avdelningar att överflytta, lämpligen 4 till Lund och 2 till
Manilla. Skolorna i Lund och å Manilla skulle då kunna båda komma upp
till ett elevantal av cirka 110. Å Manilla syntes dessa klasser kunna ingå i
nuvarande arbets-, skolköks-, gymnastik- och kindergartensgrupper, utan
att ny personal behövde anställas. Likaså syntes, under förutsättning av
att härför erforderliga lärare i kunskapsämne anställdes vid skolan utan
några personalökningar i övrigt, skolan i Lund kunna mottaga de föreslagna
4 avdelningarna från Vänersborg, även om därvid några svårigheter
skulle uppstå vid ordnandet av flickornas slöjdundervisning. Beträffande de
lokala möjligheterna för förflyttningarna i fråga, ville överstyrelsen nämna,
att Lundaskolan, som för närvarande vore ordnad som interexternat, lätt
borde kunna taga emot det beräknade antalet elever, om blott lärosalar för
de 4 avdelningarna kunde uppbringas. Manillaskolan åter borde, antingen
den bomme att ligga kvar på Manilla och restaurerades, vilket bomme att
medföra ökade utrymmen, eller nybyggnad för skolan beslutades, äga tillräckligt
med plats även för de tillkommande eleverna.
I fråga om den lämpligaste tidpunkten att genomföra ifrågavarande reform
hade överstyrelsen funnit anledning till viss tvekan. Besparingsberedningen
syntes ha avsett en omedelbar indragning av Vänersborgsskolan.
Mot en omedelbar indragning reste sig emellertid vissa betänkligheter.
Främst måste erinras om att skolorna i Lund och å Manilla för närvarande
ej ägde tillfredsställande lokalutrymmen för att kunna taga emot Vänersborgseleverna.
Å Manilla syntes man visserligen genom att taga i bruk vissa
till personal uthyrda bostäder provisoriskt kunna vinna utrymmen för såväl
lärosalar som sovrum åt ytterligare cirka 30 elever, under förutsättning att
kraven på lokalernas standard sattes lägre än vad annars brukade vara
fallet. Å andra sidan syntes det överstyrelsen mindre lämpligt att, innan
det ännu fastställts, huruvida östra distriktets dövstumskola .skulle kvarligga
på Djurgården eller ej, dit överföra ytterligare ett antal elever och för
deras inplacering vidtaga provisoriska åtgärder.
Vid skolan i Lund åter syntes det knappast möjligt att redan höstterminen
1942 emottaga de från Vänersborg kommande eleverna, vilka kunde
beräknas till ett antal av närmare 40. Visserligen kunde skolan — som
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr ?Jfi.
vore ordnad som interexternat — tänkas genom externering av flertalet av
de överflyttade eleverna sörja för bostäder åt dem. Däremot syntes det
icke möjligt att inom nuvarande byggnader bereda utrymmen till lärosalar
för de tillkommande klasserna.
Mot en omedelbar indragning av Vänersborgs upptagningsskola oell för
ett uppskjutande av reformen någon tid talade ytterligare, att en indragning
av skolan skulle medföra transport av flera ordinarie befattningshavare
till annan ort. Under närmaste femårsperiod hunne 3 äldre befattningshavare,
2 ämneslärare samt 1 sjuksköterska avgå med pension och förflyttningen
av dessa tjänsteinnehavare undvekes. Givetvis borde i så fall under
tiden ej några tjänster vid skolan tillsättas med ordinarie innehavare. Vidare
finge år 1946 upptagningsskolan i Vänersborg med de övriga upptagningsskolorna
parallella klasser, vilket komme att underlätta inplaceringen
av Vänersborgseleverna i då förefintliga klasser vid de skolor, till vilka de
komme att förflyttas.
Enligt av skolöverstyrelsen framlagda beräkningar, beträffande vilka
torde få hänvisas till handlingarna, skulle genom nedläggande av upptagningsskolan
i Vänersborg uppstå en årlig besparing i fråga om lönekostnader
av i runt tal 36,000 kronor för de första åren och därefter 48,000 kronor.
Överstyrelsen har därvid räknat dels med en omedelbar indragning av
en ordinarie och två extra ordinarie lärare i kunskapsämne, en ordinarie
handarbetslärarinna, en ordinarie sjuksköterska och en eldare samt 5 veckotimmars
skolköksundervisning, dels ock efter några år med indragning av
ytterligare en ordinarie lärare i kunskapsämne.
Statskontoret har funnit avgörande skäl tala för ett nedläggande av
Manillaskolan.
Av den förebragta utredningen syntes obestridligt, att av såväl ekonomiska
som pedagogiska skäl ett nedläggande av en av landets fyra upptagningsskolor
för dövstumma måste anses vara påkallat. Statskontoret
biträdde därför förslaget örn en sådan rationalisering av dövstumundervisningsväsendet.
Vidkommande frågan om vilken skola, som lämpligen borde
nedläggas, delade statskontoret överstyrelsens uppfattning, att skolorna i
Lund och Härnösand borde bibehållas. Valet skulle således stå mellan skolorna
å Manilla och i Vänersborg.
För ett nedläggande av skolan i Vänersborg hade onekligen en del skäl
anförts, till vilka viss hänsyn måste tagas vid bedömandet av ifrågavarande
spörsmål. Främst syntes väl därvid böra beaktas läget ur befolkningssynpunkt.
Statskontoret ville icke bestrida, att ur denna synpunkt förläggning
av en upptagningsskola till trakten av Stockholm vore motiverad''.
Enbart detta skäl kunde emellertid icke anses tillräckligt vägande, därest
ekonomiska synpunkter talade för en annan lösning av problemet. Ej heller
de av besparingsberedningen och överstyrelsen i övrigt anförda motiven
för ett nedläggande av Vänersborgsskolan vore enligt statskontorets mening
av beskaffenhet att böra ändra ämbetsverkets uppfattning, att de ekonomiska
synpunkterna måste tillmätas avgörande betydelse. Det borde nära
-
43
Kungl. Maj.ts proposition Nr Saligen
uppmärksammas, att, därest upptagningsskolan och fortsättningsskolan
tillsammans skulle anses utgöra en för stor uppgift för en rektor, eller
skolorna icke lämpligen borde omedelbart ledas av samma person, möjligheter
syntes föreligga att åt en verkstadschef uppdraga den närmaste tillsynen
över fortsättningsskolan.
Till de beräknade engångsutgifterna för Manillaskolan skulle vid ett nedläggande
av upptagningsskolan i Vänersborg komma utgifter för erforderliga
omändringsarbeten av sistnämnda skolas lokaler, vilka skulle inredas
till elevhem för fortsättningsskolans elever. Beträffande sistnämnda kostnader
förelåge inga beräkningar. Vid bibehållande av Vänersborgsskolan och
nedläggande av skolan å Manilla skulle engångsutgifterna inskränka sig till
i runt tal 330,000 kronor, utgörande beräknad kostnad för elevhem i Vänersborg.
Enligt båda alternativen skulle tillkomma vissa kostnader för
fortsättningsskolan i Vänersborg och för tillgodoseende av ökat behov av
lokaler vid skolan i Lund. Nedläggandet av Manillaskolan skulle således
redan beträffande engångskostnaderna ställa sig icke obetydligt gynnsammare
än ett nedläggande av upptagningsskolan i Vänersborg.
Vidkommande de årliga besparingarna vid en indragning av Vänersborgsskolan
hade dessa av överstyrelsen beräknats till i runt tal 36,000 kronor
de första åren efter nedläggandet och därefter 48,000 kronor. Häremot borde
ställas besparingarna, för den händelse Manillaskolan nedlades. Några beräkningar
beträffande storleken av dessa besparingar hade icke förebragts.
I betraktande av personaluppsättningen vid skolan syntes de emellertid
kunna uppskattas till bortåt 100,000 kronor årligen.
Vid ett övervägande nr ekonomiska synpunkter syntes således tvekan
icke kunna råda därom, att ett nedläggande av Manillaskolan vore att förorda
framför nedläggandet av upptagningsskolan i Vänersborg. Härför talade
även — något som framhållits i alla föreliggande yttranden — bestämda
fördelar i pedagogiskt hänseende. I detta sammanhang borde jämväl
bringas i erinran, att riksdagens revisorer i sin till 1042 års riksdag avgivna
berättelse framhållit önskvärdheten av att ämbetsverk och institutioner
icke onödigtvis förlädes till Stockholm.
Emot en indragning av Manillaskolan hade — förutom befolkningssynpunkten
— från lärarkollegiet vid och styrelsen för skolan uttalats, att väsentligt
ökade kostnader skulle uppstå för elevernas resor, att erfarenheterna
från Danmark och Norge gåve vid handen, att, därest huvudstaden
berövades barndomsskolor för dövstumma, privatskolor upprättades, vilka
så småningom gjorde anspråk på kommunalt och statligt stöd, samt att
dövstumlärarseminariets förflyttning från Stockholm vore förenat med väsentliga
olägenheter.
Med anledning härav finge statskontoret framhålla, att, även örn något
ökade resekostnader skulle bliva följden av Manillaskolans nedläggande,
detta med hänsyn till de beräknade besparingarnas storlek icke kunde tillmätas
större betydelse. Såsom uttalats av styrelsen för specialskolan i Örebro,
syntes risken för att privatskolor skulle komma att inriittas i Stockholm
vara ringa, och i värjo fall syntes uppenbart, att, därest statsmakterna
i besparingssyfte skulle nedlägga Manillaskolan, möjligheterna att
erhålla bidrag av statsmedel till privatskola för dövstumma i Stockholm
måste vara helt uteslutna. Vad anginge dövstumlärarseminariet, syntes det
-
46 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2Jf6.
samma, såsom även överstyrelsen framhållit, utan olägenhet kunna förläggas
till Lund.
Under åberopande av vad som sålunda anförts finge statskontoret uttala,
att ämbetsverket funnit avgörande skäl tala för ett nedläggande av
Manillaskolan. Vidkommande tidpunkten för nedläggandet bleve denna givetvis
beroende av möjligheterna att vid de andra upptagningsskolorna
mottaga eleverna från Manilla. Ett överförande till Härnösand och Vänersborg
av åtminstone några klasser syntes dock eventuellt vara möjligt redan
från och med nästa budgetår. Vid elevernas fördelning på de tre bestående
upptagningsskolorna borde beaktas besparingsberedningens förslag
örn samarbete mellan skolorna, så att den ur pedagogiska synpunkter lämpligaste
fördelningen vunnes utan hänsyn till distriktsindelningen.
Såsom av statskontorets utlåtande framgår har statskontoret uppskattat
de årliga besparingarna vid en indragning av Manillaskolan till bortåt
100,000 kronor. Härvid torde statskontoret utgått från vissa av styrelsen
för dövstumskolorna i Vänersborg i skrivelse den 9 december 1941 framlagda
beräkningar. Enligt dessa beräkningar skulle, om Manillaskolans elever uppdelades
mellan upptagningsskolorna i Härnösand, Lund och Vänersborg,
de årliga besparingarna uppgå till i runt tal 100,000 kronor. Därvid har
följande personal beräknats kunna indragas, nämligen en rektor, två ordinarie
och en extra ordinarie lärare i kunskapsämne, en ordinarie gymnastiklärarinna,
en ordinarie skolköks- och kindergartenlärarinna, två ordinarie
och en extra ordinarie arbetslärare, en ordinarie slöjdlärarinna, en ordinarie
husmoder, en ordinarie vaktmästare, en värmeledningsskötare, en eldare
och reparatör samt en gårdskarl. Därutöver skulle vissa timlärar- och arvodesbefattningar
kunna indragas, varigenom de årliga besparingarna i löner
syntes så småningom komma att överstiga 100,000 kronor. I samband
med framläggandet av nämnda beräkningar har styrelsen framhållit, att
vid en eventuell indragning av upptagningsskolan i Vänersborg syntes man
icke såsom skolöverstyrelsen gjort kunna räkna med indragning av en sjuksköterskebefattning
och en eldarebefattning vid skolan.
Skolöverstyrelsen har, i anledning av vad statskontoret anfört rörande
nedläggande av dövstumskolan å Manilla, efter samråd med inspektören för
dövstumundervisningen yttrat följande.
Det av statskontoret framförda förslaget syntes innebära, att eleverna
å Manilla skulle fördelas på skolorna i Härnösand, Lund och Vänersborg.
Därvid syntes statskontoret ha räknat med att den sistnämnda skolan skulle
mottaga flertalet av eleverna från Manilla.
Överstyrelsen ville icke bestrida, att ett bifall till statskontorets förslag
skulle innebära ekonomiska fördelar för statsverket. Byggandet av erforderliga
nya lokaler i Vänersborg syntes ställa sig billigare än iordningställande
av fastigheten å Manilla eller nybyggnad av skolan å annan ort. Dessutom
skulle årliga besparingar uppstå på grund av skillnaden i löner och
omkostnader för en skola i Stockholm och i Vänersborg. Likartade bespa
-
47
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jt6.
ringar skulle emellertid uppstå, om skolan å Manilla flyttade in i de av dövstumskolan
i Gävle nu utnyttjade lokalerna och upptagningsskolan i Vänersborg
nedlades. Vid sina besparingskalkyler syntes statskontoret endast ha
tagit hänsyn till den ena av de därigenom uppkomna besparingarna.
Överstyrelsen ville emellertid erinra om att därest skolan å Manilla nedlades
och flertalet av dess elever hänvisades till upptagningsskolan i Vänersborg
eller örn den förflyttades till Gävle detta medförde betydande olägenheter.
I båda fallen uppstode ökade svårigheter för kontakten mellan barnen
och deras föräldrar. I all synnerhet måste förläggningen av undervisningen
för elever inom nuvarande östra dövstumskoldistriktets upptagningsskola
till Vänersborg, 440 kilometers järnvägsresa från distriktets befolkningscentrum,
väcka betänkligheter.
Skulle emellertid ett nedläggande av upptagningsskolan å Manilla beslutas,
borde dövstumlärarseminariet förläggas till Lund.
Som överstyrelsen tidigare framhållit, vore det för närvarande icke möjligt,
att vid dövstumskolan i Lund mottaga det ökade elevantal, som ett
nedläggande av en upptagningsskola skulle medföra. Nya lärosalar måste
anskaffas antingen genom till- eller ombyggnad. Det kunde också ifrågasättas,
huruvida Vänersborgs upptagningsskola skulle kunna redan till hösten
mottaga ett stort tillskott nya elever. Det syntes även för upptagningsskolan
i Härnösand uppstå svårigheter att utöka elevantalet, innan den beslutade
nya skolbyggnaden där hunnit uppföras. Av dessa skäl syntes det
överstyrelsen icke tillrådligt att nedlägga en upptagningsskola redan innevarande
år. Under sådana förhållanden förelåge icke några tvingande skäl
att redan nu avgöra frågan örn ett eventuellt nedläggande av upptagningsskolan
å Manilla. Frågan örn vilken av upptagningsskolorna som skulle nedläggas
samt örn förläggningen av östra distriktets upptagningsskola, därest
denna icke komme att nedläggas, borde göras till föremål för ytterligare utredning,
innan ett definitivt avgörande träffades.
I anslutning till vad ovan anförts finge överstyrelsen sålunda hemställa,
att statskontorets förslag örn nedläggandet av upptagningsskolan å Manilla
icke för närvarande skulle föranleda någon annan åtgärd än att frågan utreddes
i samband med byggnadsfrågorna för dövstumskolorna i Lund, Vänersborg
och Gävle.
Av den verkställda utredningen framgår, att antalet elever i upptagningsskolorna
för närvarande är och inom överskådlig framtid kan antagas
förbliva så lågt, att det icke kan anses vare sig ur ekonomisk synpunkt
försvarligt eller pedagogiskt motiverat att upprätthålla mer än tre sådana
skolor. I likhet med besparingsberedningen, skolöverstyrelsen och statskontoret
förordar jag därför, att en av de nuvarande fyra upptagningsskolorna
nedlägges.
Skolöverstyrelsen har instämt i besparingsberedningens uttalande, att av
upptagningsskolorna Vänersborgsskolan vore den, som närmast borde komma
i fråga för nedläggande. För denna mening ha åberopats geografiska
skäl och befolkningens fördelning inom landet. Vidare har ifrågasatts, huruvida
både upptagningsskolan och fortsättningsskolan i Vänersborg i
framtiden, då båda skolorna beräknades få ökat elevantal, lämpligen kun
-
Dep&rte
mentschefen.
48
Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.
de såsom hittills förbliva samorganiserade och ställda under en och samme
rektors ledning. Slutligen har framhållits, att rådande behov av bostäder
åt flertalet av fortsättningsskolans elever skulle kunna utan kostnader för
nybyggnad tillgodoses, om upptagningsskolans lokaler finge disponeras
som elevhem.
Statskontoret företräder däremot uppfattningen, att i stället upptagningsskolan
på Manilla skall nedläggas. Visserligen finner ämbetsverket befolkningsförhållandena
tala för bibehållande av en upptagningsskola i
Stockholmstrakten men anser detta icke böra tillmätas utslagsgivande betydelse,
då enligt ämbetsverkets mening starka ekonomiska skäl för ett avgörande
i motsatt riktning föreligga. Statskontoret har beräknat, att kostnaderna
dels för behövliga byggnadsarbeten för Manillaskolan, dels ock
för skolans fortsatta verksamhet komma att väsentligt överstiga de motsvarande
kostnader, som uppkomma, därest upptagningsskolan i Vänersborg
i stället bibehålies. Statskontoret har — med påpekande av möjligheten
att bereda rektor biträde med skolornas ledning — förklarat sig icke
anse hinder föreligga för att upptagningsskolan i Vänersborg förblir ställd
under samma ledning som fortsättningsskolan därstädes.
Vid bedömandet, vilken upptagningsskola, som bör nedläggas, synas
skolorna i Härnösand och Lund utan vidare böra lämnas ur räkningen, varför
valet måste stå mellan skolorna i Vänersborg och på Manilla. Vilkendera
av dessa två skolor, som än väljes för nedläggande, kan vägande skäl åberopas
för åtgärden. Skulle de beräkningar rörande årliga besparingar vid
ett nedläggande av Manillaskolan, på vilka statskontoret grundat sitt förslag,
visa sig riktiga, bör enligt min mening detta alternativ föredragas.
Det kan dock för närvarande icke anses klarlagt, huruvida dessa beräkningar
äro hållbara. Men även örn de upptagas med försiktighet, synes
dock den av statskontoret föreslagna lösningen ställa sig ekonomiskt fördelaktigare
än det alternativ, skolöverstyrelsen förordat, därest detta senare
anses innebära, att någon flyttning av Manillaskolan icke skall förekomma.
Särskilt markerad blir skillnaden ur besparingssynpunkt, örn den ekonomiskt
fördelaktiga samorganisationen mellan upptagnings- och fortsättningsskolorna
i Vänersborg anses kunna för framtiden bibehållas. — Ur pedagogisk
synpunkt, slutligen, finner jag det föga lämpligt, att en skola för dövstumma
ligger inom en storstad, såsom nu är fallet med Manillaskolan. En
förläggning till ett mindre samhälle vore ur denna synpunkt avgjort att
föredraga.
Enligt min mening tala i vart fall så starka skäl till förmån för ett nedläggande
av Manillaskolan, att denna lösning icke bör avböjas utan en
mera ingående utredning än den som hittills förebragts beträffande de ekonomiska
konsekvenser man har att räkna med, örn detta alternativ väljes.
Dessa konsekvenser kunna i sin tur icke klarläggas, förrän den av skol
-
49
Kungl. Marits proposition Nr 24-6.
överstyrelsen diskuterade frågan om Manillaskolans förflyttande till Gävleskolans
lokaler avgjorts. Då vid bedömandet, huruvida Vänersborgs- eller
Manillaskolan bör nedläggas, vinnandet av mera väsentliga ekonomiska
fördelar måste bliva av utslagsgivande betydelse, torde i själva verket ett
val mellan de två alternativen icke kunna träffas, förrän möjligheterna att
i nämnda lokaler inrymma en upptagningsskola blivit utredda.
Såsom förut anförts, förordar jag, att de nuvarande special- och fortsättningsskolorna
i Gävle nedläggas samt att ett skolhem och två arbetshem
för utbildning och omhändertagande av sådana dövstumma, vilka äro
att hänföra till bildbara sinnesslöa, inrättas och — tillsvidare organiserade
som en enda anstalt — provisoriskt förläggas till Gävleskolans lokaler i
avbidan på en förflyttning till landet, vilken bör genomföras, så snart lämplig
förläggning kan ordnas. Att, i enlighet med en av skolöverstyrelsen och
medicinalstyrelsen skisserad lösning, för utnyttjande av Gävleskolans lokaler
låta skolhemmet och det för kvinnliga dövstumma avsedda arbetshemmet
för framtiden förbliva inrymda i dessa lokaler, fastän en förläggning
till landsbygden är att avgjort föredraga, synes icke böra komma i fråga.
Lika tydligt är emellertid, att de förhållandevis goda lokalerna i Gävle böra
komma till användning i dövstum vår den.
Av det förut anförda har även framgått, att dövstumskolbyggnaden på
Manilla är i behov av att snarast underkastas tämligen omfattande reparation
och ombyggnad samt att jämväl för specialskolan i Örebro och fortsättningsskolan
i Växjö planerats betydande örn- och tillbyggnadsarbeten.
I fråga om alla dessa tre skolor har tidigare tanken på förflyttning till Gävleskolans
lokaler varit uppe. Numera förebragt utredning, vartill jag i det
följande återkommer, har synts mig giva vid handen, att fortsättningsskolan
för flickor även för framtiden bör hava sin verksamhet förlagd till
Växjö, medan beträffande Örebroskolan en förflyttning till Gävle mycket
väl kan tänkas och skulle medföra inbesparing av byggnadskostnader.
Därest Manillaskolan gjordes till föremål för sådan flyttning, skulle emellertid,
såsom skolöverstyrelsen framhållit, också därigenom — samtidigt som
vissa olägenheter icke skulle utebliva — ekonomiska och pedagogiska föidelar
vinnas, ägnade att försvaga skälen för ett nedläggande av denna upptagningsskola.
I likhet med överstyrelsen anser jag det förhållandet, att seminariet
för dövstumlärare för närvarande är anknutet till Manillaskolan, icke
utgöra hinder för att denna skola förflyttas, enär lärarutbildningen, om den
efter flyttningen icke lämpligen skulle kunna bedrivas vid samma skola,
utan olägenhet kan förläggas till skolan i Lund. Jag erinrar också om att
1939 ärs lagtima riksdag i sin skrivelse nr 379 uttalat sig för Manillaskolans
flyttning till annan ort. Att märka iir slutligen, att material saknas för bedömande,
huruvida Gävleskolans lokaler lämpa sig lika väl för en upptagningsskola
som för en specialutbildningsanstalt sadan som Örebroskolan.
Bihang till riksdagens protokoll 19h2. 1 sami. Nr 2^6. *
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr S//J.
Lokalernas beskaffenhet kan möjligen visa sig vara av utslagsgivande betydelse
vid valet mellan förflyttning av Manilla- eller Örebroskolan.
De föreliggande förhållandena, för vilka jag nu redogjort, synas mig vara
sådana, att nedläggande av Vänersborgs- eller Manillaskolan samt byggnadsarbeten
för sistnämnda skola eller Örebroskolan icke böra beslutas förrän
det blivit klart, örn och när Gävleskolans lokaler kunna bliva disponibla
för ditflyttning av annan skola samt huruvida lokalerna lämpa sig
för vilken som helst av Manilla- och Örebroskolorna. Klarhet rörande lokalernas
eventuella ledigblivande — vilket väsentligen beror av möjligheten
att finna en lämplig lantegendom för skol- och arbetshemmen — samt utredning
rörande lokalernas lämplighet för olika skolformer torde kunna
vinnas under innevarande kalenderår. I avbidan därå synes mig böra så
noggrant som möjligt beräknas dels kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten
för Manilla- och Örebroskolorna under förutsättning att de icke
flyttas, dels de besparingar såväl i fråga örn nyssnämnda byggnadskostnader
som beträffande årliga utgifter, som kunna vinnas å ena sidan vid
förflyttning av Manillaskolan till Gävleskolans lokaler, å andra sidan vid
motsvarande förflyttning av Örebroskolan, dels ock slutligen de besparingar
såväl i fråga om byggnadskostnader som ock beträffande årliga utgifter,
som böra kunna ernås å ena sidan vid nedläggandet av Vänersborgsskolan,
och å andra sidan vid nedläggande av Manillaskolan, beträffande vilken
senare skola skall undersökas vad som sparas ej blott jämfört med skolans
bibehållande å Manilla utan även jämfört med skolans flyttande till Gävle
och drivande i Gävleskolans lokaler.
Skolöverstyrelsen har framhållit, att ett omedelbart nedläggande av en
upptagningsskola skulle medföra svårigheter att placera den nedlagda skolans
elever vid de återstående upptagningsskolorna, vilkas utrymmen vore
otillräckliga. För att sådana hinder ej skola ligga i vägen för ett beslut av
nästa års riksdag örn att omedelbart nedlägga endera av upptagningsskolorna
på Manilla eller i Vänersborg, ämnar jag emellertid i det följande förorda
åtgärder för åstadkommande av vidgade lokalutrymmen vid upptagningsskolorna
i Lund och Härnösand.
Jag förordar, att beslut redan nu fattas därom, att en av de fyra upptagningsskolorna
för dövstumma skall nedläggas med utgången av budgetåret
1942/43. Sedan det blivit klart, om och när skol- och arbetshemmen kunna
flyttas från Gävleskolans lokaler samt förut berörda utredningar och beräkningar
slutförts, torde nästkommande års riksdag kunna föreläggas förslag
dels örn nedläggande av någondera av upptagningsskolorna i Vänersborg
och pa Manilla samt örn därmed sammanhängande omreglering av
nuvarande dövstumskoldistrikt, dels örn eventuell förflyttning av Manillaeller
Örebroskolan, dels ock slutligen om nödiga byggnadsarbeten för de
skolor, som förbliva förlagda till Vänersborg, Örebro eller Manilla.
51
Kungl. Alaj:ts ''proposition Nr 246.
Besparingsberedningen har förordat åtgärder i syfte att eleverna utan
hinder av distriktsindelningen måtte jämnare fördelas mellan de olika upptagningsskolorna
samt sammanföras till så få klassavdelningar som möjligt.
Även jag anser det önskvärt, att eleverna oavsett distriktsindelningen fördelas
mellan skolorna på sätt, som finnes ur såväl pedagogiska som ekonomiska
synpunkter lämpligast. En föreskrift, att upptagningsskolornas rektorer
för detta ändamål skola under skolöverstyrelsens överinseende samarbeta
med varandra, torde böra meddelas.
4. Specialskolan för oegentligt dövstumma i örebro.
Besparingsberedningens förslag.
Besparingsberedningen har — under förutsättning att specialskolan och
fortsättningsskolan i Gävle nedläggas — föreslagit, att specialskolan för
oegentligt dövstumma i Örebro förflyttas till Gävle samt att den nuvarande
dövstumskolfastigheten i Örebro försäljes eller disponeras för annat statligt
ändamål.
Specialskolan i Örebro för oegentligt dövstumma hade enligt katalogen
för läsåret 1940—1941 80 elever, därav 43 gossar och 37 flickor. Man hade
att räkna med en successiv stegring av elevantalet till inemot 150 under
förutsättning, att tillräckliga lokalutrymmen ställdes till förfogande. Härtill
syntes medverka, att skolan beräknades framdeles få mottaga även lomhörda
barn, som icke med fördel kunde följa undervisningen i folkskolan.
Skolan vore av extemattyp, d. v. s. barnen vore inackorderade i enskilda
hem (fosterhem) i staden. Erfarenheterna visade, att med det barnklientel,
varom här vore fråga, detta system i allmänhet vore möjligt och fördelaktigt.
Det skulle dock vara lämpligt, örn möjligheter till internering av
de yngsta årsklasserna och vissa äldre, mera svårhanterliga barn funnes.
Skolans nuvarande lokaler hade med hänsyn till utrymmen och ändamålsenlighet
i övrigt icke ansetts kunna bibehållas oförändrade.
Enligt ett i början av 1939 framlagt förslag skulle skolbyggnaderna omoch
tillbyggas för en kostnad, som nu syntes kunna uppskattas till 370,000
kronor. Sedermera hade i stället framlagts förslag till fullständig nybyggnad
för skolan på annan plats i Örebro. Därvid hade räknats med en tomtkostnad
av minst 100,000 kronor och byggnadskostnader av omkring 700,000
kronor. Örn man räknade med att sistnämnda kostnad skulle kunna begränsas
till 600,000 kronor, skulle sålunda kostnaden för en nybyggnad för
skolan uppgå till 700,000 kronor. Härifrån syntes dock böra avräknas värdet
av den genom en nybyggnad frigjorda nuvarande skolfastigheten eller
omkring 200,000 kronor. Statens nettoutgift för en nybyggnad för skolan
syntes sålunda kunna beräknas till omkring 500,000 kronor.
Besparingsberedningen föresloge — under förutsättning att beredningens
förslag örn nedläggande av dövstumskolorna i Gävle genomfördes — att
lokalfrågan för ifrågavarande specialskola löstes på det sätt att skolan förflyttades
till Gävle samt att den nuvarande dövstumskolfastigheten i Öre
-
52
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2Jt6.
bro såldes eller disponerades för annat statligt ändamål. Skolbyggnaden i
Gävle syntes utan kostbarare ändringsarbeten vara väl ägnad att tillgodose
specialskolans i Örebro behov.
En lösning av specialskolans i Örebro lokalfråga i enlighet med den nu
föreslagna syntes för staten komma att innebära inbesparade utgifter i
samband med en nybyggnad i Örebro av omkring 700,000 kronor. Räknade
man emellertid med en kostnad av omkring 100,000 kronor för vissa eventuellt
erforderliga omändringsarbeten å dövstumskolbyggnaden i Gävle,
skulle sålunda utgiftsbesparingen i samband med skolans överflyttande till
sistnämnda plats kunna skattas till omkring 600,000 kronor, vartill komme
att den nuvarande skolfastigheten i Örebro syntes kunna försäljas för omkring
200,000 kronor.
Remissyttranden.
Styrelserna för döv stumskolorna i Härnösand, Gävle och å Manilla ha
tillstyrkt besparingsberedningens förevarande förslag.
Styrelsen för specialskolan i Örebro — som liksom styrelsen för dövstumskolorna
i Vänersborg ifrågasatt, huruvida icke den nuvarande specialskolan
i Gävle borde bibehållas — har i sitt remissyttrande avstyrkt beredningens
ifrågavarande förslag.
En förflyttning av skolan för oegentligt dövstumma till Gävlelokalerna
borde icke ske, då detta för ifrågavarande elever skulle medföra betydande
olägenheter ur undervisningssynpunkt. En avsevärd försämring skulle inträda,
örn skolans nuvarande externatform skulle bytas i inter-externat.
De av skolan anlitade fosterhemmen vore fullt tillfredsställande och tålde
väl en jämförelse med internaten. Fostermödrarna handhade vårdnaden av
de till dem anförtrodda barnen med stor kärlek. Ju förr barnen bringades
i kontakt med och finge växa upp i en naturlig omgivning, ju lättare skulle
den isolering dövstumheten innebure brytas. Förvandlades Örebroskolan till
internat, syntes en försämring av modersmålsundervisningens resultat bli
följden, då externatformens betydelse ur den språkgivande och språkuppbyggande
verksamhetens synpunkt ej kunde överskattas. Genom en förflyttning
av skolan till Gävle, skulle spolieras den tillgång, som de i Örebro
tillgängliga, omsorgsfullt utvalda och sedan flera år anlitade fosterhemmen
utgjorde. En förflyttning av Manillaskolan till Gävle syntes av ekonomiska
och pedagogiska skäl mera motiverad än Örebroskolans förflyttning.
Till sin remisskrivelse hade styrelsen fogat en av länsarkitekten i Örebro
Ebbe Borg uppställd promemoria angående dövstumskolans i Örebro byggnadsfråga,
vari framhålles, att det vid senare undersökning över tidigare nybyggnadsprojekt
för dövstumskolan i Örebro visat sig, att nybyggnadens
volym skulle kunna minskas med 10 å 15 procent, vilket enligt styrelsen
skulle medföra möjligheter till nedskärning av kostnaderna för densamma.
Sedermera har styrelsen i skrivelse till skolöverstyrelsen — under hänvisning
till de svårigheter som uppstått för landets cementproducerande
företag och med förmodan att svårigheter skulle kunna uppstå för genomförandet
av det av styrelsen tidigare förordade nybyggnadsförslaget —
meddelat, att den låtit undersöka möjligheterna att även i fortsättningen
53
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 2//>.
utnyttja de nuvarande skollokalerna i Örebro. Härvid hade förutsatts, att
den nuvarande rektorsbostaden skulle tagas i bruk för skoländamål. Härigenom
skulle enligt beräkningarna kunna i hela skolan erhållas tillräckligt
utrymme för tolv klasser. Ändringsförslaget, som skulle draga en kostnad
av 45,640 kronor, borde enligt styrelsens mening lösa lokalfrågan för lång
tid framåt.
Över detta senare förslag har inom byggnadsstyrelsen uppgjorts en promemoria.
I denna framhålles, att från byggnadsstyrelsens sida ej syntes vara
något att erinra mot att rektorsbostaden toges i bruk för ändamålet. Beträffande
vissa minskningar i kraven på undervisningslokalerna hänvisades
till, att denna fråga i första hand borde bedömas av skolöverstyrelsen, varvid
dock särskilt påpekades, att omldädnadsrum invid gymnastiksalen saknades.
Tidigare ifrågasatt omläggning av västra byggnadens plåttak vore
ej nu medtagen, liksom ej heller tidigare beräknat utbyte av samtliga fönster
samt omläggning av gamla värme- och sanitära ledningar. Slutligen
framhålles, att de beräknade kostnaderna för upptagna arbeten syntes vara
för låga och böra höjas med omkring 10 procent.
Skolöverstyrelsen har hemställt, att specialskolan för oegentligt dövstumma
måtte få tills vidare kvarstanna i Örebro samt att 51,000 kronor
måtte anvisas till ombyggnad av specialskolans nuvarande lokaler.
Besparingsberedningen hade framhållit, att man syntes ha att räkna med
en successiv stegring av elevantalet i Örebro till inemot 150 — detta under
förutsättning att tillräckliga lokalutrymmen stöde till förfogande. Härtill
ansåges medverka, att skolan beräknades få mottaga även lomhörda barn,
som ej med fördel kunde följa undervisningen i folkskolan. Skolöverstyrelsen
funne det sannolikt, att dessa beräkningar vore riktiga. Det hade länge
varit en brist, att skolor för lomhörda saknats. En del större städer hade
inrättat hörselsvagklasser, men för den övervägande delen av våra skolbarn
hade undervisning i dylika klasser icke varit tillgänglig. Följden härav
hade blivit, att många folkskolelever med svårare hörselnedsättning, vilka
på grund därav ej kunnat tillgodogöra sig undervisningen lika väl som sina
kamrater, ej nått den intellektuella utveckling, som skulle blivit fallet, om
undervisningen kunnat taga hänsyn till deras speciella svaghet. Det hade
också förekommit fall, där det lomhörda barnet betraktats som sinnesslött,
emedan det icke kunnat följa undervisningen i en normalklass. Det syntes
överstyrelsen önskvärt, att skolan för oegentligt dövstumma genom utvidgning
bereddes möjlighet att taga emot ett stegrat antal elever, som lode av
svårare lomhördhet. Överstyrelsen ville understryka det av besparingsberedningen
anförda behovet av skolans utvidgning med hänsyn till såväl
lokalutrymmen som anslag.
Som av beteckningen specialskola framginge, vore Örebroskolan med hänsyn
till såväl undervisningsmetod som resultat att skilja från upptagningsskolorna
för dövstumma. Eleverna i denna skola, som hade antingen hörsel-
eller språkrester eller bådadera, erhölle vanligen fortare och lättare ett
gott uttal, som allt mera närmade sig det normala talet. Likaså vunne dessa
Departementschefen
.
54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jt6.
elever betydligt tidigare än upptagningsskolornas egentligt dövstumma lärjungar
en språklig nivå, som för dem möjliggjorde en ljudspråklig kontakt
med en hörande omgivning. Med anledning härav erbjöde ur språkutvecklingssynpunkt
externatformer betydande fördelar. I den mån eleverna, som
bodde i fosterhem i staden, brukade det i skolan inhämtade språkmaterialet
och finge detta berikat genom samvaron med normalt hörande människor
i det direkta umgänget med fosterhemmets medlemmar, vid uträttande
av ärenden, vid lek med hörande barn etc. utvecklades deras språkliga
förmåga i gynnsam riktning, varjämte barnen upptäckte det stora behovet
och värdet av att kunna tala. Överstyrelsen ansåge därför att externatformen
borde bibehållas för dessa elever. Även besparingsberedningen
hade ansett denna form vara den lämpligaste, dock med undantag för eleverna
i de yngsta årsklasserna.
Med hänsyn tagen till beskaffenheten av Örebroskolans nuvarande lokaler
hade det synts överstyrelsen mest önskvärt, att nybyggnad för skolan
kunnat komma till stånd, varvid det likaså syntes ha varit lämpligt
att beräkna plats för internering av de båda yngsta årsklassernas elever.
Nybyggnaden syntes därvid lämpligen böra ha placerats i Örebro, som med
hänsyn till sitt geografiska läge och sina goda kommunikationer väl lämpade
sig för att mottaga elever från hela riket. Besparingsberedningen hade
förordat förflyttning av skolan till Gävle, varvid bland annat anförts, att
dövstumskolans lokaler i Gävle väl tilläte emottagandet av ett utökat antal
lärjungar samt att här skulle kunna genomföras en inter-externatform
med bostäder å skolan för de mindre eleverna. Då skolöverstyrelsen emellertid
förordat, att Gävleskolans byggnad tills vidare toges i bruk för de
nyupprättade skol- och arbetshemmen, ansåge sig överstyrelsen böra avstyrka
besparingsberedningens förenämnda förslag i fråga om förflyttning
av specialskolan för oegentligt dövstumma till Gävle. Enligt det av styrelsen
för Örebroskolan senast framlagda förslaget skulle en ombyggnad av
skolan för en kostnad av cirka 45,000 kronor göra den fullt användbar en
tid framåt. Överstyrelsen funne visserligen, att förslaget i fråga ej fullt tillgodosåge
det behov av utökning av lokalerna, som tidigare ansetts önskvärt.
Icke heller komme vissa nödvändiga reparationsarbeten, såsom omläggningen
av västra byggnadens plåttak, till utförande. Att omklädningsrum
invid gymnastiksalen saknades, måste anses vara en anmärkningsvärd
brist. För den närmaste framtiden syntes dock skolans lokalbehov nödtorftigt
kunna anses tillgodosett. Med hänsyn till nuvarande tidsförhållanden
och statsfinansiella läge kunde överstyrelsen därför ansluta sig till styrelsens
senaste starkt beskurna förslag.
Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot förslaget om en
viss mindre ombyggnad av Örebroskolans lokaler för en kostnad av i runt
tal 50,000 kronor för tillgodoseende av det ökade lokalbehovet.
Dövstumskolan i Örebro disponerar för närvarande två mindre byggnader,
uppförda åren 1882 respektive 1898. Vid den år 1939 av byggnadsstyrelsen
vidtagna utredningen betecknades de förefintliga utrymmena såsom
alldeles otillräckliga för det antal av 150 elever, varmed man ansett sig
böra räkna. Byggnadernas värme-, sanitära och elektriska ledningsanlägg
-
55
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J/>.
ningar angåvos såsom föråldrade och borde ersättas. Byggnadsstyrelsens,
av skolöverstyrelsen godtagna förslag gick ut på om- och tillbyggnadsarbeten
för en kostnad av 310,000 kronor enligt den i februari 1939 rådande
prisnivån. Besparingsberedningen har ansett kostnaderna numera böra
uppskattas till 370,000 kronor. 1939 års lagtima riksdag godtog det uppgjorda
byggnadsprogrammet. Till följd av krigsutbrottet samma år kommo de
planerade byggnadsarbetena emellertid icke till utförande. Sedermera har
ifrågasatts, huruvida det icke vore fördelaktigare med en nybyggnad.
Kommer östra dövstumskoldistriktets upptagningsskola att flyttas från
Manilla till Gävleskolans lokaler, torde specialskolan för oegentligt dövstumma
böra ligga kvar i Örebro, men skulle åter sistnämnda lokaler i fortsättningen
bli disponibla för och utan större kostnader kunna apteras för
tillgodoseende av specialskolans behov, synes en förflyttning till Gävle vara
att föredraga framför en dyrbarare nybyggnad eller en ombyggnad av de
nuvarande skolhusen i Örebro. Förslag har visserligen framlagts rörande
en mindre omfattande ombyggnad av dessa skolhus för en kostnad av i
runt tal 50,000 kronor, men en dylik lösning skulle uppenbarligen endast
få provisorisk karaktär. Såsom i det föregående framhållits, saknar jag
möjlighet att redan nu taga definitiv ställning till spörsmålet örn en förflyttning
av Örebroskolan, men räknar med att för nästkommande års riksdag
skall kunna på grundvalen av ytterligare utredningar framläggas förslag
rörande denna skolas förläggning och lokalutrustning. Vid utredningarna
bör givetvis en närmare granskning ägnas det förslag om en mindre
genomgripande ombyggnad av Örebroskolan, vilket framlagts av denna
skolas styrelse. Utredningarna böra byggas på att skolan skall kunna mottaga
150 elever samt att externatsystemet skall tillämpas i största möjliga
utsträckning, även beträffande yngre elever.
5. Fortsättningsskolan för dövstumma flickor i Växjö.
B e s p ar i ngsberedn ingens f ör slag.
Besparingsberedningen har föreslagit, att ifrågasatt lokalutbyte mellan
dövstumskolorna i Manilla och Växjö icke måtte komma till stånd, att utredning
måtte verkställas genom försorg av 1940 års civila byggnadsordning
angående möjligheterna att begränsa de föreslagna ombyggnads- och
restaureringsarbetena å dövstumskolbyggnaden i Växjö, att därefter anslag
till ofrånkomliga dylika arbeten utverkades saint att åtgärder för effektivisering
av yrkesutbildningen vid dövstumskolorna samt för beredande
av arbetsanställningar åt dövstumma måtte vidtagas.
Vid dövstumskolbyggnaden i Växjö erfordrades avsevärda reparations- och
omändringsarbeten för att byggnaden skulle kunna fylla sin uppgift. Kostnaderna
härför hade år 1939 beräknats till omkring 300,000 kronor.
56
Kungl. Marits ''proposition Nr 2Jt6.
Besparingsberedningen hade övervägt, huruvida genom lokalbyte med
Manillaskolan skulle kunna ernås någon begränsning av statens utgifter
för dövstumskolväsendet. Av skilda orsaker funne sig beredningen icke kunna
förorda ett dylikt lokalbyte.
_ Under sådana förhållanden syntes ofrånkomliga reparations- och omändringsarbeten
böra vidtagas för att bereda förutsättningar för ett rationellt
ordnande av skolans verksamhet. Besparingsberedningen förutsatte emellertid,
att dessförinnan utredning verkställdes genom 1940 års civila byggnadsordning
angående möjligheterna att begränsa kostnaderna för företaget.
I sistnämnda avseende borde påpekas, att en av skolbyggnadens våningar,
innehållande åtta delvis stora rum, i sin helhet upptoges av rektorsbostad
och administrationslokaler. Det syntes kunna ifrågasättas, örn icke
en påtänkt tillbyggnad av en ny våning vore obehövlig, därest i stället
förstnämnda utrymmen toges i anspråk för undervisningen och elevinternatet.
I så fall borde rektorsbostad uppföras på skolans tomt på sätt planerats
vid den nya dövstumskolan i Härnösand.
I detta sammanhang ville besparingsberedningen ytterligare framhålla, att
den praktiska utbildningen för eleverna vid denna fortsättningsskola syntes
leda mera till en viss kunskap örn ett hems skötsel än till verklig yrkesutbildning.
Detta förhållande syntes icke underlätta elevernas framtida inpassande
i näringslivet. Enbart för en så allmänt lagd utbildning förefölle
det som örn den nu tillämpade treåriga skoltiden vore för lång och
därmed för kostsam i förhållande till nyttan för eleverna.
Med hänsyn härtill föresloge besparingsberedningen, att frågan upptoges
om en sådan omorganisation av dövstumskolans verksamhet, att den lämnade
sina elever en verklig yrkesutbildning.
Av den inom besparingsberedningen upprättade promemorian inhämtas
bland annat.
Dövstumskolbyggnaden i Växjö vore ursprungligen avsedd att inrymma
en barndomsskola för dövstumma och innehölle därför icke lokaler för
sådan yrkesutbildning, som meddelades i fortsättningsskola. Såsom barndomsskola
beräknades den kunna mottaga omkring 100 internerade elever
och såsom fortsättningsskola högst 80. Genom tillbyggnad kunde sistnämnda
antal utökas till omkring 110.
De byggnadsarbeten, som planerats vid denna skola, ginge främst ut
på en ofrånkomlig omläggning av värme- och övriga ledningssystem samt
en allmän modernisering av lokalerna samt anordnande av ett antal smärre
sovsalar för eleverna. För yrkesutbildningen skulle vidare iordningställas
tillräckligt antal skolkökslokaler, sömnadssalar m. m. genom ändringar i de
befintliga lokalerna. Dessa byggnadsarbeten hade år 1939 kostnadsberäknats
till 296,000 kronor och syntes, därest icke programmet kunde beskäras,
numera draga en icke oväsentligt högre kostnad.
I en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria hade ifrågasatts,
om icke ett lokalbyte mellan dövstumskolan i Manilla och fortsättningsskolan
i Växjö skulle vara ägnat att nedbringa kostnaderna för iordningställande
av lokaler åt dessa skolor. De för Växjöskolan planerade
byggnadsarbetena vore emellertid till största delen av den art, att de måste
utföras vare sig skolan skulle inrymma en barndomsskola eller en fortsätt
-
57
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6.
ningsskola. Arbetena bestode nämligen främst i en omläggning av ledningssystemet
samt i en erforderlig allmän modernisering och behövlig restaurering
av lokalerna. Icke heller de ganska dryga kostnaderna för anordnande
av skolkökslokaler skulle inbesparas vid ett lokalbyte, enär i så fall dylika
lokaler i stället måste anordnas i Manillabyggnaden. Ur byggnadskostnadssynpunkt
syntes sålunda, såvitt kunde bedömas, inga nämnvärda besparingar
vara att vinna med ett lokalbyte mellan skolorna.
Vissa påtagliga och allvarliga nackdelar syntes i stället vara förenade
med en förläggning av östra dövstumskoldistriktets upptagningsskola till
Växjö. 40 procent av barnen i skolan vore från Stockholm eller dess omedelbara
närhet. Jämväl för flertalet övriga barn skulle en förläggning till Växjö
innebära avsevärt försämrade möjligheter till kontakt mellan barnen och
hemmen. Kostnaderna för resor skulle vidare avsevärt öka. Nämnda förhållanden
syntes avgjort tala emot ett lokalbyte mellan skolorna.
Rektor för Växjöskolan hade framhållit, att det skulle vara av värde för
de dövstumma flickorna att några år få vistas i Stockholm. Givetvis skulle
under en sådan vistelse barnen få taga del av mycket, som skulle bidraga
till att bryta deras isolering från yttervärlden. Att så skedde vore ett av
dövstumundervisningens främsta syften. Redan nu funnes emellertid bland
de dövstumma en påtaglig tendens att söka sig till Stockholm. Det relativt
stora antalet dövstumma där hade också medfört särskilda svårigheter att
bereda alla försörjning. Denna tendens skulle utan tvivel ytterligare i hög
grad ökas, örn alla dövstumma flickor i åldern omkring 16 till 18 år under
tre år skulle vistas vid en till Stockholm förlagd fortsättningsskola. Det
syntes ovisst, örn man härigenom skulle befrämja de dövstummas verkliga
intressen.
Rektor vid fortsättningsskolan hade framhållit, att flickornas yrkesval
skulle underlättas, därest de genom besök vid och tillfälliga anställningar
inom företag i en storstad finge ökade förutsättningar för sitt yrkesval. Väl
syntes det fördelaktigt, om den nuvarande fortsättningsskolan för dövstumma
flickor hade varit förlagd till en stad med något mer omfattande
näringsliv än Växjö. Större möjligheter i de av rektor angivna avseendena
hade då sannolikt stått till buds. Dock syntes värdet av några relativt
flyktiga besök på ett antal arbetsplatser icke kunna skattas så högt, att de
vid skolans förläggning exempelvis till Stockholm kunde anses uppväga
de olägenheter av ovan antydd art, som syntes följa därav. Ej heller syntes
det vara genomförbart att i någon större utsträckning bereda de dövstumma
eleverna tillfälle att pröva sina anlag genom mera tillfälligt praktiskt
arbete inom olika yrkesgrenar. Det medgåve icke de moderna arbetsförhållandena.
Man nödgades utgå ifrån att i realiteten friheten att välja yrke vore mer
begränsad för den dövstumme än för de hörande och att den dövstumme i
relativt hög grad vore hänvisad till att andra medverkade till valet av hans
framtida yrke. Dessa förhållanden syntes emellertid närmast böra leda
till, att de dövstumma i fortsättningsskolorna bibringades en så fullständig
yrkesutbildning som möjligt i något av de för dövstumma lämpliga yrkena.
För de dövstumma gossarna funnes redan i dövstumskolan möjlighet
till yrkesval inom viss begränsad ram: skomakeri, skrädderi, snickeri samt
jordbruk och trädgårdsarbete ävensom stundom bokbinderi och vissa andra
yrken. Det vore ej osannolikt, att den nuvarande ramen skulle kunna
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2JflB.
ytterligare vidgas, exempelvis med metallarbete, sadelmakeri m. m. En
jlyjik yrkesutbildning särskilt i hantverksyrken kunde ock tänkas ordnad i
likhet med en decentraliserad verkstadsskola. Den teoretiska undervisningen
skulle da meddelas vid skolan och den praktiska undervisningen
hos enskilda företagare. Tor att möjliggöra ett rikare urval av yrken skulle
den senast antydda organisationsformen, i den mån den av praktiska skäl
läte sig genomföra, vara av stort värde. Ännu mer utökade möjligheter till
yrkesval och yrkesutbildning yppade sig emellertid genom meddelande av
dispens från genomgång av fortsättningsskola i vissa fall. Gällande dövstumskolstadga
lämnade möjlighet härtill. I den mån fortsättningsskolan
ej kunde tillmötesgå elevs påtagliga önskan och lämplighet för utbildning
i ett visst yrke syntes salunda dylik dispens böra meddelas, därest eleven
genom skolstyrelsens, dövstumkonsulentens eller annans försorg kunde beredas
en med nödig utbildning förenad, någorlunda säker anställning inom
det önskade yrket. För att öka möjligheterna härför syntes dövstummyndigheterna
böra stå i kontakt med den dövstummes hemortsmyndigheter
och andra lämpliga personer där.
Den praktiska utbildningen för flickorna — bestående i matlagning, sömnad,
vävning, stickning, tvätt, strykning och trädgårdsskötsel m. m. —
syntes i dövstumskolorna gå mera i allmän anda och ej föra fram till någon
bestämd yrkeskunnighet. Utbildningen ledde mera till en viss kunskap örn
ett hems skötsel än till verklig yrkesutbildning. Detta underlättade icke
elevernas framtida inpassande i näringslivet. Ginge de vid 20-årsåldern ut
ur skolan utan egentlig yrkeskunskap, vore det fara värt, att det ställde
sig svårt för dem att därefter bryta sig en bana. Det bleve svårare för dem
att då komma in i något yrke än örn de fått försöka därmed några år
tidigare.
Fortsättningsskolans rektor syntes sjfta till att öka möjligheterna för yrkesval
och verklig yrkesutbildning för de dövstumma flickorna. Att dessa
strävanden vore berättigade syntes uppenbart, ehuru det syntes mindre sannolikt,
att desamma borde realiseras genom skolans förflyttning till Stockholm
eller någon annan storstad.
Vägen syntes i stället i första hand vara en sådan omorganisation av den
nuvarande fortsättningsskolan för dövstumma flickor, att den lämnade sina
elever en verklig yrkesutbildning. Man syntes böra gå in för några lämpliga
»standardyrken», såsom t. ex. sömnad, bokbinderi, konststoppning
o. s. v. Dessa former av yrkesutbildning syntes kunna ordnas även i en
mindre landsortsstad.
Enbart för en så allmänt lagd utbildning som den nuvarande vid skolan
syntes man böra anse, att den nu tillämpade treåriga skoltiden vore för
lång och därmed för kostsam i förhållande till nyttan för eleverna. Därest
man icke skulle finna möjligheter att i skolan meddela verklig yrkesutbildning
på sätt nyss berörts, syntes därför i stället frågan böra upptagas
örn en begränsning av kurstiden.
För att öka möjligheten till yrkesval syntes för flickorna likaväl som för
pojkarna även kunna tillgripas utvägen med teoretisk undervisning i skolan
och praktisk utbildning hos enskilda företagare. Det syntes icke omöjligt
att i en stad av Växjös storlek kunna på sätt sist nämnts ordna utbildning
exempelvis för mejerihantering eller för bageriyrket. Likaväl som för
59
Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.
gossarna syntes för flickorna vägen med dispenser från fortsättningsskolan
kunna anlitas. Det syntes icke osannolikt, att en hel del dövstumma flickor
på den vägen skulle kunna placeras exempelvis inom textilindustrin.
Överhuvud syntes det böra vara en strävan hos vederbörande myndigheter
att återföra den dövstumme till hans hembygd. Vissa psykologiska
och andra omständigheter syntes tala för att han där lättare skulle kunna
vinna sin försörjning än i trakter, där människorna stöde personligen främmande
för honom.
Remissyttranden.
Fortsättningsskolstyrelsen i Växjö har framhållit, att fortsättningsskolan
sedan dess tillblivelse varit nödsakad att arbeta under synnerligen otillfredsställande
arbetslokalförhållanden och understrukit nödvändigheten av
att de ofrånkomliga reparations- och omändringsarbetena snarast möjligt
igångsattes. Styrelsen ansåge det ur lokalfördelningssynpunkt lämpligt, att
ytterligare utrymmen utvunnes inom dövstumskolans nuvarande lokaler genom
att rektors tjänstebostad jämte direktions- och expeditionsrum omändrades
till sovsalar och dagrum för eleverna. Under framhållande av att
lokalfrågan stöde i intimt samband med förslaget örn omorganisation av den
praktiska utbildningen vid skolan har styrelsen vidare uttalat, att det ej
stämde med dess uppfattning och erfarenhet, att den nuvarande utbildningen
ej skulle underlätta elevernas inpassande i näringslivet samt uttalat
önskvärdheten av att förändringar i organisationen ej vidtoges, innan
erfarenheten påvisat nödvändigheten härav. Som ett förslag till nedbringande
av kostnaderna för den fortsatta undervisningen och i samband därmed
avkortande av tiden för de dövstumma flickornas utbildning har styrelsen
ifrågasatt avkortning av arbetsårets längd från 46 till 39 veckor. Med
nuvarande priser skulle en sådan åtgärd minska utgifterna enbart för kosthållet
med omkring 5,000 kronor för år. För flickorna skulle det vara värdefullt
att under längre ferier få vistas i hemorten.
Styrelsen för dövstumskolan i Lund har understrukit, att den utbildning
i hemsysslor, som nu meddelades i skolan i Växjö, borde kunna förkortas,
men ansett, att även tillfälle till längre utbildning borde beredas
flickor, som önskade utbildning i verkligt yrke.
Skolöverstyrelsen har hemställt, att skolan för fortsatt utbildning av dövstumma
flickor måtte även i fortsättningen bliva förlagd till Växjö,
att skolan från och med läsåret 1943—1944 måtte omorganiseras på så
sätt, att den komme att omfatta två avdelningar, nämligen: en tvåårig
obligatorisk allmän fortsättningsskola av samma karaktär som den nuvarande
treåriga fortsättningsskolan med vissa modifikationer samt en på den
allmänna fortsättningsskolan följande tvåårig frivillig yrkesskola,
att flickor, som genomgått allmänna fortsättningsskolan och därefter önskade
erhålla yrkesutbildning i hemorten eller i yrke, i vilket utbildning ej
60
Kungl. Maj:ts propositicm Nr 2^6.
meddelades vid skolan, måtte kunna få bidrag till denna sin utbildning under
högst två år enligt samma grunder i övrigt som elev, vilken befriats
från skolplikt i fortsättningsskola för dövstumma,
att till modernisering av skolans lokaler måtte anvisas ett belopp av
300,000 kronor, samt att ombyggnadsarbetena måtte få igångsättas i samband
med utförandet av de reparationsarbeten, som komme att utföras vid
militärförläggningens hävande från skolan.
Överstyrelsen hade full förståelse för skolledningens önskan att längre
och under mera gynnsamma förhållanden få pröva skolans nuvarande organisation
och hade därför ej utan tvekan upptagit frågan örn förändring
av densamma. De olägenheter med nu rådande förhållanden, som av besparingsberedningen
påtalats, syntes emellertid vara av så betydelsefull art, att
ett övervägande av möjligheterna att avlägsna eller minska detsamma vore
påkallat. Därtill komme att en treårig fortsättningsskola med intagning;
vartannat år och i följd därav år från år varierande elevantal i rent inre
organisationsavseende bjöde sådana betydande praktiska svårigheter, att
en undersökning av möjligheterna till förändring även ur denna synpunkt
vore befogad. Då vidare en förändring av skolans organisation kunde tänkas
få och sannolikt komme att få betydelse i fråga örn behovet av lokaler
av olika slag, och då skolan stöde inför omfattande ändrings- och reparationsarbeten,
syntes all anledning upptaga frågan om förändringar i organisationen,
innan dessa arbeten inom skolfastigheten komme till stånd.
Vid en förändring av organisationen har överstyrelsen ansett, att ställning
borde tagas till följande frågor, nämligen dels huruvida skolan borde
vara en allmänt hållen husligt praktisk fortsättningsskola, och om ej under
sådana förhållanden lärotiden kunde förkortas i likhet med vad styrelsen
för skolan i Lund förordat, dels huruvida den borde förändras till ren yrkesskola,
och om därvid skoltiden borde förlängas, dels ock huruvida den
borde organiseras som en allmän kortare obligatorisk fortsättningsskola och
en därpå följande frivillig yrkesskola, såsom styrelsen för dövstumskolan i
Lund föreslagit.
. De ovan nämnda organisatoriska svårigheterna vid en treårig fortsättningsskola
med intagning vartannat år, vid vilken elevantalet kunde komma
att bli vartannat år t. ex. 50 och vartannat år 100, vore av två slag,
nämligen beträffande skolans personal och skolans lokaler.
I fråga om personalen hade rektor vid skolan uttalat, att de största svårigheterna
förelåge såväl i fråga örn lärarpersonal som den kollektivt anställda
personalen. I pedagogiskt hänseende verkade anordningen synnerligen
störande och ryckig samt medförde stora svårigheter att erhålla verkligt
skickliga arbetslärare. Överstyrelsen delade denna rektors uppfattning.
yidkommande lokalbehovet, så vore det tydligt, att lokaler för den teoretiska
undervisningen och den praktiska utbildningen måste ordnas i sådan
utsträckning, att de fullt täckte behovet för det större antalet elever,
och att detsamma gällde dagrum och matsalar och överhuvudtaget alla
gemensamhetslokaler. Samtliga dessa lokaler komme att vartannat år utnyttjas
endast till halva sin kapacitet. Vidare måste antingen elevrum
(sovrum) i skolan iordningställas för det större antalet elever, varvid även
61
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J+6.
halva antalet av dessa runi vartannat år komme att stå outnyttjade, eller
också rum för motsvarande antal elever vartannat år förhyras. Att iordningställa
och underhålla lokaler av olika slag i den omfattning, det här
gällde, vilka endast vartannat år komme att utnyttjas, måste givetvis ur
ekonomisk synpunkt vara mindre välbetänkt, och att ute i staden hyra
rum för ett sådant antal elever medförde ej ringa kostnader, varjämte det
syntes komma att vålla betydande svårigheter att på ett betryggande sätt
övervaka dessa utanför skolan boende elever i denna för deras utveckling
i olika avseenden betydelsefulla ålder.
Överstyrelsen ville under instämmande med fortsättningsskolstyrelsen
framhålla betydelsen för flickorna av att få genomgå en allmän praktisk
fortsättningsskola i husliga värv och det stora gagn, de hade därav, varhelst
de sedan komme att placeras i livet. Å andra sidan syntes den av styrelsen
för dövstumskolan i Lund framförda meningen, att lärotiden i denna
skola borde kunna förkortas, förtjäna beaktande och detta så mycket mera,
som den långa skoltiden gjorde det svårare för eleverna att efter slutad skola
komma in i något arbete. Det syntes överstyrelsen, som om tiden i denna
skola, utan att resultatet med densamma äventyrades, borde kunna minskas
till två år. Eleverna skulle då komma ut i livet ett år tidigare, vilket
i många fall skulle underlätta deras inpassande i något yrke eller arbete.
För att vinna mesta möjliga resultat under denna avkortade undervisningstid,
syntes dock måhända någon sovring av arbetsgrenarna befinnas ändamålsenlig.
Det syntes befogat att giva något ökat utrymme åt undervisning
i barnavård. Ett stort antal av de dövstumma kvinnorna inginge äktenskap
och bleve mödrar. Det vore för dem svårare än för hörande att på
egen hand sätta sig in i barnavård, särskilt då spädbarnsvård. Så mycket
viktigare syntes då vara, att de i fortsättningsskolan finge undervisning häri.
Likaså syntes det synnerligen värdefullt för eleverna att få någon enkel
undervisning i sjukvård. Vävning syntes ha fått en ej obetydlig plats i skolans
arbetsutbildning. Det syntes finnas anledning att giva detta ämne
mindre plats i utbildningen till förmån för barnavård eller annat, som
kunde tänkas vara av större betydelse för flortalet elever. Överhuvudtaget
syntes böra övervägas, om ej i denna allmänna fortsättningsskola
även i annat avseende små avvikelser och anpassningar kunde göras med
hänsyn till örn flickorna hade sina hem i stad eller på landet o. s. y. Med
ett sådant urval av arbetsuppgifter syntes ett gott resultat kunna nås även
med en tvåårig fortsättningsskola. Vid en tvåårig skola skulle elevantalet
därtill komma att hålla sig tämligen lika år efter år och de angivna svårigheterna
med nuvarande organisation bortfalla.
Mot en ren yrkesskola för flickorna liksom för pojkarna talade dels att
flickorna vid en dylik skulle gå förlustiga den för dem synnerligen, värdefulla
allmänna praktiska utbildningen och dels att ett visst antal av flickorna
måste tänkas efter skolans slut återvända till sina hem för att där
biträda i hushållet och andra förefallande arbeten och under sådana förhållanden
ej skulle ha gagn av direkt yrkesutbildning utan fastmer av utbildningen
i den allmänna fortsättningsskolan. En verklig yrkesutbildning
syntes kräva tre och i en del yrken kanske fyra år, särskilt örn flickorna
direkt från barndomsskolan sattes in i densamma. Skolans rektor hade uttalat,
att det under sådana förhållanden erfordrades minst tre och helst
fyra år för att lära ett yrke och vara väl orienterad i alla dess grenar.
Vid en treårig yrkesskola för alla eleverna skulle nuvarande svårigheter
62
Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.
med växlande elevantal bestå. Vid fyraårig skola skulle dessa bortfalla.
De årliga omkostnaderna skulle emellertid vid en sådan anordning avsevärt
ökas, enär skolan då varje år måste räkna med det högre elevantalet. Självfallet
måste då också alla lokaler ordnas med hänsyn härtill, vilket droge
såväl engångs- som underhållskostnader. Ytterligare en möjlighet borde
därvid tågås med i räkningen, nämligen treårig utbildning i vissa yrken
och fyraårig i andra, liksom förhållandet vore för de manliga eleverna. Vid
en sådan anordning bleve växlingarna beträffande elevantalet ej så omfattande
och lokalbehovet något mindre än vid helt fyraårig skola.
Vad sålunda anförts för och mot de nämnda olika organisationerna syntes
ur såväl elevernas som skolans intressen tala för en allmän kortare
obligatorisk fortsättningsskola och i anslutning till denna en frivillig yrkesskola.
Överstyrelsen funne sig alltså böra föreslå en sådan lösning av frågan
örn den fortsatta utbildningen för de dövstumma flickorna.
För den allmänna fortsättningsskolan syntes en tid av två år väl avvägd.
Under dessa två år borde då i fortsättningen avslutas den till allmänna
kursen hörande såväl teoretiska undervisningen som praktiska utbildningen
för alla eleverna, oavsett örn de skulle lämna skolan efter denna
kurs eller genomgå yrkesskolan.
Tiden för yrkesskolan syntes dels med hänsyn till den ålder eleverna
nått och dels av ekonomiska och praktiska skäl lämpligen fastställas till
två år. Ovan hade 3—4 år beräknats behövliga för yrkesutbildningen. Därvid
hade det dock gällt elever, som direkt från barndomsskolan skulle
sättas in i yrkesundervisning. Den mognad eleverna vunnit i den tvååriga
fortsättningsskolan, och den allmänna händighet de där uppövat, syntes
emellertid göra det möjligt att bedriva yrkesutbildningen i snabbare tempo,
så att i vissa yrken 2 år borde kunna anses tillräckligt. Därtill borde
för elev, som redan efter första året i fortsättningsskolan beslutat sig för
yrkesskola och valt yrke, utbildningen i detta under andra året kunna
taga sin början och bedrivas jämsides med den allmänna utbildningen, i
vilken då motsvarande minskning borde vidtagas. Till ett snabbare resultat
i yrkesskolan borde också i ej ringa grad kunna bidraga, att den allmänna
teoretiska undervisningen redan förut avslutats, varför i denna skola
tid för teoretisk undervisning erfordrades huvudsakligen för den direkta
yrkesteorin. Därutöver syntes i yrkesskolan skolundervisning böra meddelas
endast i modersmålet. Denna undervisning borde kunna ordnas som
kurser i studiecirklar eller på annat sätt, som fångade elevernas intresse
och bildade en behövlig omväxling till yrkesarbetet. Överstyrelsen ville i
detta sammanhang framhålla lämpligheten av, att vid denna skola försök
gjordes med att åt ämneslärarna överlämna även undervisningen i yrkesteori.
Då yrkeskårarna i regel saknade dövstumpedagogisk utbildning, syntes
det tvivelaktigt, om de med gott resultat kunde handhava teoretisk
undervisning för dövstumma. Om ifrågavarande försök utfölle väl, syntes
det lämpligt att även vid övriga fortsättningsskolor för dövstumma låta
ämneslärarna handhava undervisningen i yrkesteori.
Vid en lösning av organisationen enligt denna linje, syntes växlingarna
i fråga örn elevantalet ej bli betydande. Det läte sig ej på förhand beräknas,
hur stor procent av elevantalet, som komme att begagna sig av denna
möjlighet till frivillig yrkesutbildning. Sannolikt vore dock, att detta procenttal
i varje intagningsgrupp bleve ungefär lika stort eller i varje fall ej
så skiftande, att det komme att vålla nämnvärda svårigheter ur organisa
-
63
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2 4 6.
tionssynpunkt. Förslagsvis syntes man kunna räkna med, att hälften av
eleverna komme att genomgå yrkesskolan. Vid ett medeltal elever per inskrivningsår
i fortsättningsskolan av 50, skulle under sådana omständigheter,
när nuvarande övergångsförhållanden upphört att inverka, det elevantal,
för vilket lokaler av olika slag samt lärarkrafter borde beräknas,
komma att bli cirka 75.
Skolöverstyrelsen har icke ansett sig kunna förorda den av fortsättningsskolstyrelsen
i Växjö föreslagna avkortningen av arbetsårets
längd.
Överstyrelsen funne ej de framförda synpunkterna rörande den gemensamma
avslutningen och inbesparingarna i utgifterna för kosthållet vara av
sådan betydelse, att de borde nämnvärt inverka vid fastställandet av utbildningstidens
längd. Däremot funne överstyrelsen det visserligen kunna
vara ett gott led i en utbildning av detta slag, att låta eleverna någon
längre tid i hemmen tillämpa, vad de i skolan inhämtat i fråga om husliga
sysslor. Vidare syntes det ej heller vara utan betydelse för dessa ungdomars
närmare införlivande med hem och hembygd, om de kunde beredas tillfälle
att under de första ungdomsåren få sin vistelse i hemmet förlängd med
några veckor årligen.
Då emellertid överstyrelsen redan föreslagit en avkortning av utbildningstiden
i den allmänna fortsättningsskolan från tre till två år, ansåge
sig överstyrelsen ej kunna förorda även en betydande minskning i arbetsårets
längd. Ej heller ansåge sig överstyrelsen kunna förorda sådan avkortning
av arbetsåret i den frivilliga yrkesskolan, då dels ej bärande skäl
för sådan avkortning anförts och dels ej sådan syntes kunna ske utan betydande
försämring av utbildningsresultatet. Dessutom ville överstyrelsen
framhålla, att arbetsårets längd i övriga yrkesbetonade fortsättningsskolor
för dövstumma vore 46 veckor. Frågan örn eventuell avkortning av denna
tid borde tagas upp i ett sammanhang för samtliga dessa skolor.
Beträffande yrkesutbildningens inriktning i yrkesskolan
har skolöverstyrelsen anfört bland annat följande.
Årsredogörelserna för läsåren 1938—1941 vid den allmänbetonade fortsättningsskolan
i Växjö upptoge utbildningsämnena matlagning och hemvård,
sömnad, vävning och stickning samt trädgårdsskötsel och handräckningsarbete.
Av dessa ämnen syntes sömnad vara det, som i första hand
borde komma i fråga även vid en yrkesskola för flickor. Sömnad vore utan
tvivel ett yrke, i vilket de kvinnliga dövstumma med gott resultat kunde
arbeta, och ett betydande antal av dem vore också sysselsatta därmed.
Detta borde emellertid ej uppfattas så, att sömnad vore det enda eller så
gott som enda för dem lämpliga arbetet. Det syntes i stället vara önskvärt,
att de komme in på mesta möjliga antal arbetsområden. De yrken,
inom vilka den eventuella nya yrkesskolan kunde tänkas direkt bibringa utbildning,
måste emellertid av ekonomiskt praktiska skid bli ganska få, och
detta särskilt i början, då tillströmningen av elever vore synnerligen oviss.
För att möjliggöra ett rikare yrkesval syntes därför utbildningsformen
teoretisk yrkesundervisning vid skolan och praktiskt arbete hos företagare
ute i staden behöva tillgripas i ej ringa grad. Denna utbildningsform syntes
också god, då elev därvid finge sin praktiska utbildning under arbetsförhållanden,
som överensstämde med dem, han efter slutad kurs mötte ute i
livet.
64
Kungl. Maj:ts proposition Nr %J+6.
Rektor vid fortsättningsskolan i Växjö hade som ämnen vid en eventuell
yrkesskola föreslagit damskrädderi, maskinstickning, tvätt, bakning, hattoch
mössömnad samt hushållsarbete (= hembiträdesskola) och som lämpligt
yrke att läras hos enskilda företagare nämnt mejeriarbete.
Överstyrelsen ifrågasatte, om maskinstickning vore ett yrke, som kunde
beräknas giva så god och jämn inkomst att det kunde vara lämpligt att
meddela dövstumma flickor yrkesutbildning däri. Enligt överstyrelsens mening
syntes det mera vara ett arbete för en och annan som kunde sysselsätta
sig därmed i sitt hem och på så sätt skaffa sig en mindre inkomst
utan att behöva helt försörja sig därmed. För sådan sysselsättning syntes
dock tillräcklig utbildning kunna meddelas i den allmänna fortsättningsskolan.
Likaså ställde sig överstyrelsen tveksam till lämpligheten av att
inrätta en hembiträdesskola för dövstumma. Enligt de informationer överstyrelsen
fått, syntes det ej ens i tider av brist på hembiträden vara lätt
för dövstumma flickor att erhålla sådana platser. De dövstumma flickor,
som önskade bli hembiträden, syntes kunna söka sig sådana platser med
den kunnighet de förvärvat i fortsättningsskolan.
Vidare hade rektor föreslagit utbildning i bakning och tvättning. Överstyrelsen
funne dessa båda yrken väl lämpa sig för dövstumma flickor och
ville därför förorda inrättande av en bageri avdelning och en tvättinrättning
med sådan utrustning, att arbetet i och för elevernas utbildning kunde bedrivas
fullt yrkesmässigt. Givetvis borde i första hand bakning respektive
tvätt för skolans räkning utföras. Detta kunde dock ej giva tillräckligt
arbete för ifrågavarande yrkesavdelningar, varför i bageriet måste bakas
på beställning eller till försäljning och i tvättinrättningen tvätt utifrån
mottagas. Avdelningarna ifråga bleve alltså affärsföretag. Överstyrelsen
ville dock betona, att dessa därför ej behövde bli av större omfattning, då
utbildningen kunde bli fullgod även i ett mindre bageri eller en mindre
tvättinrättning, örn den bedreves på rätt sätt och efter moderna principer.
Likaså syntes av rektor föreslagen utbildning i damskrädderi väl lämpa sig
och tillhöra de yrken, i vilka redan från yrkesskolans början utbildning borde
meddelas. Skulle efter hand så många elever anmäla sig, att utbildning
i flera yrken kunde meddelas direkt vid skolan, syntes böra övervägas, örn
ej även av rektor föreslagen hatt- och mössömnad borde komma i fråga.
För rikare yrkesval syntes, som redan framhållits, samarbete med den
fria företagsamheten böra sökas. Därvid syntes mejeriarbete väl lämpa
sig. Överhuvudtaget syntes i det avseendet knappast någon annan yrkesbegränsning
böra komma i fråga än den, som vållades av brist på företagare
villiga att åtaga sig utbildningen.
För ytterligare underlättande av flickornas yrkesval och yrkesutbildning
ville överstyrelsen förorda, att flickor, som efter avslutad obligatorisk fortsättningsskola
önskade yrkesutbildning i hemorten eller i yrke, i vilket utbildning
vid eller genom skolan ej kunde erhållas, måtte kunna få bidrag till
denna sin utbildning i högst 2 år och med högst 500 kronor per år och efter
samma grunder i övrigt som stadgades i Kungl. Maj:ts brev av den 29 september
1939 angående dövstum elev, som befriats från skolplikt i fortsättningsskola
för att hos enskild företagare erhålla yrkesutbildning.
I fråga om elevantalet och lokalbehovet har skolöverstyrelsen
anfört bland annat följande.
För bedömande av skolans lokalbehov vore givetvis det beräknade elevantalet
avgörande. Skolan mottoge elever från upptagningsskolornas och
65
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2^6.
från specialskolans i Örebro avgångsklasser. Överstyrelsen hade med ledning
av dessa skolors kataloger för läsåret 1940—1941 samt infordrade
uppgifter örn antalet till intagning 1941 anmälda flickor verkställt en beräkning
av det sannolika elevantalet i skolan under läsåren 1942/1943—
1952/1953. Enligt denna beräkning, som givetvis måste betecknas som
approximativ, dä dels en viss avgång på grund av befrielse från skolplikt
kunde förväntas, och dels en ökning genom intagning, särskilt vid skolan
i Örebro, efter skolålderns inträdande vore sannolik, skulle elevantalet vid
nuvarande organisation för de nämnda åren komma att bli respektive 85,
105, 138, 83, 74, 62, 86, 60, 89, 50, 100 och 50. Härvid hade räknats med
samma antal intagna elever i upptagningsskolorna och specialskolan i Örebro
läsåret 1943—1944, som det enligt uppgift till nämnda skolor läsåret
1941—1942 anmälda.
Enligt en efter samma grunder verkställd uträkning skulle elevantalet
de nämnda åren komma att bli respektive 85, 113, 103, 101, 76, 72, 81, 63,
81, 70, 75 och 75, under förutsättning att 50 procent av flickorna tänktes
begagna sig av den förordade möjligheten till frivillig yrkesutbildning. Det
borde dock därvid understrykas, att det givetvis ej förelåge någon möjlighet
att närmare beräkna anslutningen till en sådan frivillig skola, då inga
föregående erfarenheter för denna beräkning funnes att bygga på.
Enligt den föreliggande beräkningen av det årliga elevantalet vid den
av överstyrelsen nu föreslagna organisationen av den fortsatta undervisningen
för flickorna skulle, med undantag för läsåren 1942/1943—
1944/1945, då särskilda förhållanden inverkade, detta sannolikt ej komma
att nämnvärt överstiga 80 och efter denna tid troligen understiga
nämnda tal. Överstyrelsen funne det välbetänkt att ej, innan erfarenhet
vunnits beträffande yrkesskolans verksamhet och tillslutningen till densamma,
göra utbyggnaden av lokalerna allt för stor, och ansåge det under
sådana förhållanden lämpligt föreslå, att elevrum för närvarande ordnades
endast för cirka 80 elever.
För det under läsåren 1942/1943—1944/1945 anmärkningsvärt stora
elevantalet syntes det nödvändigt lösa lokalfrågan medelst provisoriska
anordningar. Genom rektors försorg syntes tillfälliga lokaler härför kunna
anskaffas.
Skolöverstyrelsen har ansett, att tillräckligt bärande skäl för ett lokalbyte
mellan fortsättningsskolan i Växjö och upptagningsskolan å Manilla
icke anförts och att åtgärder snarast borde vidtagas för att på ett för skolan
tillfredsställande sätt ordna lokalfrågan vid densamma. I sistnämnda
avseende har överstyrelsen anfört bland annat.
Rektor vid skolan hade till överstyrelsen insänt ritningar över våningarna
1 och 2 trappor upp samt vindsvåningen, daterade Kronobergs och Blekinge
länsarkitektkontor Växjö den 7 november 1938, och därtill gjort vissa
anvisningar om lämplig disposition av lokalerna. Rektors förslag i det avseendet
innebure i huvudsak följande:
1. Rektorsbostaden skulle flyttas upp i nuvarande sjukavdclningen i
vindsvåningen. En del vindsutrymmen skulle därjämte tagas i anspråk,
varigenom rymlig tjänstebostad erhölles.
Två i vindsvåningen belägna dubbletter samt två rum skulle ordnas
till respektive bostad för husmodern och sjukrum.
Bihang till riksdagens protokoll 10It2. 1 sami. Nr 2^6. 5
66
Kungl. Martts ''proposition Nr c2J/i.
2. Våningen 2 trappor upp med bland annat rektorsbostaden skulle
tågås helt i anspråk till elevrum (= sovrum) och dagrum på så sätt, att i
samtliga stora sovsalar anordnades genom avbalkningar sovhytter, tillhopa
26 st. för 2 elever och 6 st. för 1 elev i varje. Till elevrum skulle tagas
ytterligare tre rum avsedda för respektive 2, 3 och 6 elever. Ett rum beräknades
till en stor reservsovsal med plats för 12 elever. Härigenom erhölles
sammanlagt plats för 81 elever. Rektorsbostaden skulle tagas i anspråk
till dagrum, varigenom 5 stora sådana i fil erhölles. I denna våning skulle
dessutom inrymmas 3 vårdarinnerum.
3. Våningen 1 trappa upp skulle tagas i anspråk för den teoretiska och
praktiska undervisningen samt inrymma 4 klassrum, bokbinderi, samlingssal,
kollegierum och bibliotek, materialrum för undervisningen, rektorsexpedition
och styrelserum, materialdepå m. m., lokaler för kapp- och
dräktsömnad, klänningssömnad, linnesömnad samt hatt- och mössömnad,
vävsalar, varpningsrum, rum för maskinstickning och täckstickning samt
»lappcentral» i anslutning till tvättinrättningen.
4. Bottenvåningen, över vilken ingen ritning eller närmare plan bifogats,
beräknades för köksavdelning med matsalar, skolkök och badavdelning
samt lokaler för bageri och tvättinrättning.
En lösning efter dessa anvisningar syntes utan tvivel giva goda och rymliga
lokaler för såväl teoretisk undervisning som yrkesutbildning liksom
också beträffande sov- och dagrum åt eleverna m. m. Särdeles lycklig förefölle
den föreslagna uppdelningen av de stora sovsalarna i ett antal sovhytter.
Inom överstyrelsen hade ifrågasatts en i vissa avseenden annan disposition
av lokalerna i syfte att förbilliga ombyggnaden. Överstyrelsen hade
under hand tillställt föredraganden i byggnadstyrelsen intendent Einar
Lundberg detta förslag. I en den 10 november 1941 upprättad promemoria
hade föredraganden i byggnadsstyrelsen i huvudsak anslutit sig till det av
rektor vid skolan framlagda förslaget, vilket även överstyrelsen, då de beräknade
besparingarna ej bleve av någon större betydelse, tillstyrkte. Den
sedan den 21 februari 1939, då kostnaderna för ändring och modernisering
av dövstumskolan i Växjö beräknats till 296,000 kronor, inträdda prisstegringen
ansåges innebära enligt en inom byggnadsstyrelsen gjord överslagsberäkning,
att kostnadssumman nu borde beräknas till 360,000 kronor. I
detta belopp vore icke inräknat kostnad för de rum, som inom nu oinredda
vindsutrymmen behövde tilläggas rektorsbostaden. Om denna fastställdes
till 5 rum och kök, skulle kostnaden för ytterligare rum utöver de
befintliga tre uppgå till omkring 15,000 kronor. Totalbeloppet för skolans
ombyggnad bleve sålunda 375,000 kronor. Emellertid syntes vissa ledningar,
som installerats för anordnande av beredskapssjukhus inom skolan, kunna
övertagas. Om dessutom, som överstyrelsen förordade, de i anledning av militärförläggningarna
erforderliga reparationsarbetena, som enligt vad till
överstyrelsen från skolans rektor uppgivits komme att belöpa sig på sammanlagt
lägst 65,000 kronor, verkställdes i samband med andra å byggnaden
planerade arbeten, syntes den förut beräknade anslagssumman eller
296,000 kronor, avrundad uppåt till 300,000 kronor, visa sig tillräcklig.
I fråga om lärarbe hovet vid den föreslagna organisationen
har skolöverstyrelsen anfört följande.
Vid fortsättningsskolan i Växjö vore för arbetsåret 1941—1942 förutom
rektor anställda följande lärare, för vilka kostnaderna nedan angåves (pensionsavgifter
fråndraga):
67
Kungl. Majlis ''proposition Nr 2!fi.
1 |
ordinarie lärare i kunskapsämne......... |
A |
20:22 kronor |
6,339 |
|
1 |
» skolkökslärarinna.............. |
A |
15: 15 |
» |
4,074 |
1 |
» arbetslärare (vävning)......... |
A |
15:14 |
» |
3,834 |
1 |
extra ordinarie lärare i kunskapsämne..... |
Eo |
18: 18 |
4,950 |
|
1 |
» skolkökslärarinna................ |
Ex |
14: 11 |
3,567 |
|
2 |
» arbetslärare (klädsömnad).......... |
Ex |
14: 11 |
» |
7,134 |
1 |
» lärare i gymnastik med lek och idrott |
||||
(18 veckotimmar)............... |
Ex |
18: 15 |
» |
2,802 |
|
32,700 |
|||||
1 |
timlärare i klädsömnad (10 veckotimmar) . . . |
1,130 |
|||
1 |
» » linnesömnad ( » » ) . . . |
1,130 |
|||
1 |
» » vävning och stickning (10 veckotimmar) . . |
» |
1,130 |
||
1 |
» » bokbinderi (10 veckotimmar) . . . |
» |
1,130 |
Rörligt tillägg (15 %) samt kristillägg (8 %) å kronor 32,700
37,220
7,521
Summa kronor 44,741.
Enligt de i det föregående gjorda beräkningarna skulle elevantalet vid
skolan, med undantag för läsåren 1942—1944 respektive 1942—1945, bli i
stort sett detsamma vid nuvarande organisation som vid den föreslagna
fram till läsåret 1949—1950. Detta elevantal holle sig omkring 70—80 eller
i huvudsak som innevarande läsår. Efter år 1950 beräknades elevantalet
hålla sig konstant omkring 75 vid den föreslagna organisationen, under det
att det med nuvarande organisation beräknades variera från 50 ena året till
100 det andra året. I fråga örn lärare i kunskapsämnen skulle omorganisationen
alltså ej medföra någon nämnvärd förändring fram till 1950, enär
minskningen i allmän teoretisk undervisning för de till yrkesskolan hörande
flickorna motvägdes av att även en viss del av undervisningen i yrkesteori
beräknades skötas av lärare i kunskapsämne. Erforderliga antalet lärare i
kunskapsämne skulle alltså bli detsamma som nu. Beträffande timantalet i
gymnastik skulle, då även flickorna i yrkesskolan borde få gymnastikövningar,
förhållandet också bli ungefär som för närvarande.
I fråga om antalet lärare i praktiska ämnen medförde den föreslagna organisationen
däremot omedelbart en del förändringar. Sålunda hade bokbinderi
ej föreslagits i yrkesskolan. I en allmän fortsättningsskola syntes ej heller
utbildning häri böra meddelas. En arbetslärare i detta ämne syntes alltså
kunna inbesparas.
För vävning och stickning hade beräknats minskad plats i den tvååriga
fortsättningsskolan. Den minskning detta kunde medföra i fråga om timlärararvodet
i dessa ämnen syntes emellertid uppvägas av i stort sett motsvarande
ökning av ersättning till timlärare i barnavård och sjukvård, då
för dessa ämnen beräknats ökat utrymme på schemat.
Enligt den nu föreslagna organisationen skulle emellertid, om densamma
genomfördes från och med arbetsåret 1942—1943, en arbetslärare i bageri
och en för tvättinrättningen erfordras, båda med tillsvidare anställning som
extra. Med hänsyn till de stora fordringar, som måste ställas på dessa lärares
såväl yrkesskicklighet som förmåga att meddela undervisning syntes de
böra erhålla samma löneplacering som övriga arbetslärare i fortsättningsskola.
Den kostnadsökning, som den nya organisationen skulle komma att
medföra, skulle sålunda bli kostnaden för dessa båda lärare, minskat med
kostnaden för den indragna timlärartjänsten i bokbinderi.
68
Kungl. Majlis proposition Nr 2j6.
1 extra arbetslärare i bakning Ex 14: 11.............kronor 3,567
1 » » » tvättning Ex 14: 11............ » 3,567
» 7,134
Rörligt tillägg (15 %) och kristillägg (8 %)............ » 1,640
Summa kronor 8,774
_— 1,130
Summa kronor 7,644.
Efter år 1950 ställde sig en jämförelse svårare, då elevantalet därefter beräknades
variera från cirka 50 vartannat år till cirka 100 vartannat. Vartannat
år syntes då antalet befattningshavare i stort sett bli detsamma som
nu, alldenstund en minskning av elevantalet från omkring 75 till 50 ej syntes
medgiva nämnvärd minskning av antalet lärarkrafter. Däremot syntes
en ej obetydlig ökning av lärarantalet bli ofrånkomlig vartannat år. Så
syntes då ytterligare en lärare i kunskapsämne erfordras. Även i fråga örn
arbetslärare syntes en ökning i minst samma proportion d. v. s. en tredjedel
av nuvarande lärareantal vartannat år bli erforderlig.
I fråga örn tidpunkten för den föreslagna omorganisationens
genomförande har skolöverstyrelsen anfört följande.
Elevantalet i den nya yrkesskolan hade för arbetsåret 1942—1943 approximativt
beräknats till 8, halva antalet i nuvarande tredje eller sista klassen.
Dessa elever skulle, därest den föreslagna organisationen genomfördes från
och med arbetsåret 1942—1943, ingå i den nya yrkeslinjens andra klass.
Det syntes överstyrelsen icke lämpligt, att dessa elever, som nu genomginge
sista årsklassen i den treåriga fortsättningsskolan och holle på att avsluta
sin utbildning enligt nu gällande undervisningsplan, skulle införas i nya yrkesgrenar.
Tidpunkten för genomförandet av den nya organisationen syntes
därför böra uppskjutas till arbetsåret 1943—1944.
Statskontoret har yttrat:
Den föreslagna omorganisationen, som icke syntes föranleda några större
merkostnader för statsverket, syntes leda till ett effektivare utnyttjande av
såväl skollokaler som personal och samtidigt vara ägnad att tillförsäkra
eleverna bättre möjligheter än för närvarande till utbildning av olika slag.
Statskontoret ville därför, trots de ökade kostnader, som skulle uppstå, icke
motsätta sig bifall till framställningen. Vad anginge lönegradsplaceringen
för de två föreslagna arbetslärarna borde uppmärksammas, att överstyrelsen
ansett försök böra göras med att åt ämneslärarna överlämna undervisningen
även i yrkesteori. Vid sådant förhållande förelåge helt naturligt icke
skäl att placera yrkeslärarna i Växjö i samma lönegrad som vid övriga fortsättningsskolor
för dövstumma eller 15 lönegraden för ordinarie och 14
lönegraden för extra ordinarie och extra lärare. Statskontoret ville för sin
del föreslå, att sådan arbetslärare i fortsättningsskola placerades i 10 lönegraden
såsom ordinarie och 9 lönegraden såsom extra ordinarie eller extra
befattningshavare. De vid skolan redan befintliga arbetslärartjänstema i
klädsömnad syntes således böra nedflyttas till lönegrad Ex 9. Vad anninge
den ordinarie arbetslärarbefattningen i vävning, borde densamma i händelse
av vakans tillsvidare icke återbesättas. I annat fall borde, om det visade
sig möjligt att framdeles bibehålla den av överstyrelsen föreslagna anordningen,
tjänsten uppföras på övergångsstat.
69
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.^6.
Allmänna lönenämnden Ilar beträffande arbetslärarnas lönegradsplacering
anfört följande.
En inplacering i 9 lönegraden i enlighet med statskontorets förslag av
de föreslagna extra arbetslärarna i bakning och tvätt skulle medföra lägre
löneställning än den som enligt gällande bestämmelser vore föreskriven för
extra arbetslärare i barndomsskola för dövstumma, vilken tillhörde 10 lönegraden.
Med hänsyn härtill kunde lönenämnden icke biträda statskontorets
förslag om förstnämnda lärares inplacering i 9 lönegraden. Å andra
sidan kunde uppenbarligen ett överförande av vissa teoretiskt betonade
undervisningsmoment från arbetslärare till ämneslärare föranleda, att löneställningen
för arbetslärarna borde upptagas till förnyad omprövning. Ifrågavarande
spörsmål syntes emellertid böra bedömas i ett sammanhang för
dövstumundervisningsväsendet i dess helhet. Då i detta fall fråga närmast
vore om en försöksanordning, vars resultat icke nu kunde bedömas, syntes
den av skolöverstyrelsen föreslagna lönegradsplaceringen böra tills vidare
godtagas, varvid emellertid borde förutsättas, att frågan upptoges till förnyat
övervägande, sedan någon tids erfarenhet vunnits.
Beträffande fortsättningsskolan för dövstumma flickor vill jag till en början
framhålla, att jag liksom besparingsberedningen funnit, att frågan om
en eventuell förflyttning av denna skola till Manilla bör avföras från dagordningen.
Skolan torde således alltjämt böra vara förlagd till Växjö.
Den organisation, som ifrågavarande skola erhöll vid sitt upprättande
år 1938, synes, såsom i den föreliggande utredningen framhållits, icke ägnad
att giva de dövstumma flickorna en så allsidig yrkesutbildning, som hade varit
önskvärt. Den treåriga utbildningen, vilken tager sin början, när flickorna
nått en ålder av 15—16 år, är väsentligen lagd så, att den ger en visserligen
grundlig men alltför ensidig utbildning i egentliga hemsysslor. På sätt av såväl
besparingsberedningen som skolöverstyrelsen framhållits, får det anses önskvärt,
att undervisningen omlägges på sådant sätt, att den vid sidan av utbildning
i husligt arbete och dylikt även möjliggör en god utbildning i ett antal
andra yrken, som kunna lämpa sig för kvinnliga dövstumma och däri de
kunna vinna sin försörjning. Skolöverstyrelsens förslag i denna riktning synes
ändamålsenligt. Jag förordar således, att den obligatoriska skoltiden i
fortsättningsskolan sänkes från tre till två år samt att därtill anknytes en
frivillig tvåårig yrkesutbildning. Med hänsyn till vad styrelsen för dövstumskolan
i Växjö anfört rörande önskvärdheten av en avkortning av arbetsårets
längd, anser jag det förtjäna närmare övervägas, huruvida en viss
avkortning kunde finnas befogad, exempelvis från 46 till 44 eller 42 veckor.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles fatta beslut i detta
ämne. Vad överstyrelsen anfört i fråga örn yrkesutbildningens differentiering
har icke givit mig anledning till erinran. Jag har sålunda funnit goda
skäl tala för att yrkesutbildning skall givas i sömnad, bakning, tvättning
och i damskrädderi samt, örn så lämpligen kan ske, även i hatt- och mösssömnad.
Jag ansluter mig likaledes till vad överstyrelsen anfört örn samarbete
mod enskilda företagare i syfte att möjliggöra ett rikare yrkesval.
Departe
mentschefen.
70
Kungl. Marits proposition Nr 246.
För att möjliggöra dylik utbildning hos enskilda företagare böra, på sätt
överstyrelsen föreslagit, stipendier om högst 500 kronor kunna tilldelas
kvinnliga elever för en tid av högst två år efter avslutandet av den tvååriga
obligatoriska fortsättningsskolan.
Av praktiska skäl bör enligt skolöverstyrelsens mening den förordade nya
organisationen träda i kraft först från och med budgetåret 1943/44. Jag
ansluter mig till denna uppfattning. Vid sådant förhållande saknar jag anledning
att redan nu taga definitiv ställning till de föreslagna ändringarna
i personalorganisationen.
Till lokalfrågan för Växjöskolan återkommer jag i det följande.
II. Lönereglering för viss personal vid lantbruksskolan
för dövstumma.
I samband med statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet
inrättades en fortsättningsskola för undervisning av dövstumma gossar i
lantbruk och trädgårdsskötsel, benämnd lantbruksskolan för dövstumma
och förlagd till Broby gård i Funbo socken i Uppland. För skolans verksamhet
erforderlig personal ansågs, innan tillräcklig erfarenhet av skolans verksamhet
vunnits, ej böra uppföras å ordinarie stat utan avlönas med arvoden.
Skolans verksamhet tog sin början med läsåret 1938—1939, under vilket
år anstalten hade 13 elever. Läsåret 1939—1940 steg elevantalet till 24,
varav 3 elever avgingo vid arbetsårets slut. Med början av läsåret 1940—
1941 tillkommo 6 elever och vid samma läsårs slut avgingo 12. Vid början
av innevarande läsår erhöll skolan sin största elevintagning, då 14 elever
anmäldes, varigenom elevantalet kom att uppgå till 29. Det vid skolan
nyuppförda elevhemmet är beräknat för 42 elever.
Skolöverstyrelsen har hemställt, att den personal vid lantbruksskolan för
dövstumma, som icke vore hänförlig till ekonomipersonal, måtte beredas
ordinarie anställning i de lönegrader, som angivas i nedanstående sammanställning,
vilken tillika upptager de nuvarande löneförmånerna ävensom
den löneställning, som av statskontoret och allmänna lönenämnden i avgivna
utlåtanden föreslagits:
Nuvarande |
Nuvarande |
Skolöverstyrelsen |
Statskontoret |
Allm. lönenämnden |
||||
befattning |
löneförmåner |
Lönegrad | Årslön1 |
Lönegrad |
Årslön1 |
Lönegrad |
Årslön1 |
||
Föreståndare . . |
5,000 + fri bostad m. |
A 23 |
6,750 |
Eo 21 |
5,586 |
Eo 22 |
5,916 |
|
Rättare..... |
2,400 + |
d:o |
A 15 |
4,050 |
Eo 10 |
3,015 |
| Eo 12 |
3,291 |
Trädgårdsmästare |
2,300 + |
d:o |
A 15 |
4,050 |
Eo 10 |
3,015 |
Eo 12 |
3,291 |
Ladugårdsförman |
2,280 + |
d:o |
A 12 |
3,438 |
Eo 6 |
2,466 |
Eo 8 |
2,739 |
Slöjdare och smed |
2,100 + |
d:o |
A 9 |
3,015 |
Eo 5 |
2,334 |
Eo 7 |
2,601 |
Husmoder .... |
1,200 +allt fritt |
A 7 |
2,739 |
Eo 7 |
2,601 |
Eo 7 |
2,601 |
1 Bruttolön i lägsta löneklassen; rörligt tillägg och kristillägg ej inräknade.
71
Kungl. Maj:ts proposition Nr S//J.
Tillika har överstyrelsen föreslagit, att den förut såsom trädgårdsmästare
betecknade befattningen i fortsättningen skall benämnas trädgårdslärare
samt att till beteckningen slöjdare och smed skall fogas tillika traktorskötare.
För tillgodoseende av behovet av examinerad dövstumlärarkraft
för den teoretiska undervisningen vid skolan har överstyrelsen vidare
föreslagit överflyttning dit av en ordinarie lärartjänst i kunskapsämne.
Till stöd för sina förslag ha myndigheterna anfört:
Skolöverstyrelsen. Behovet av en lantbruksskola för dövstumma måste
anses styrkt genom skolans verksamhet. Av dövstumskolornas kataloger
framginge, att en mycket stor del av barnen bomme från landsbygden och
att deras föräldrar ofta vore i jordbrukets tjänst. Det förelåge starka skäl
att ge den dövstumme en utbildning, med vilken han kunde återvända till
hemtrakten, där han vore känd, och där släkt och vänner kunde hjälpa
honom till rätta. Jordbruket hade behov av arbetskraft, och de dövstumma
syntes äga goda möjligheter att förskaffa sig erforderliga kunskaper
och färdigheter för att kunna på ett tillfredsställande sätt utföra de till
ett lantbruk hörande sysselsättningarna. Likaså syntes de dövstumma utmärkt
lämpa sig såsom djurskötare samt såsom trädgårdsarbetare.
Innevarande arbetsår undervisades vid skolan 29 elever, och det funnes
ingen anledning förmoda, att detta antal skulle minska under de följande
åren. Ledningen för skolan ansåge en ökning av elevantalet upp emot 40
för sannolik, och i den nya elevbyggnaden hade beretts plats för 42 ynglingar.
Av vad i det föregående nämnts syntes också framgå, att man nu
vunnit sådan erfarenhet av verksamheten vid skolan, att denna syntes böra
erhålla en med övriga dövstumskolor likvärdig ställning i det statliga dövstumundervisningsväsendet.
Det syntes därför vara lämpligt och rimligt,
att befattningshavarna, som nu vore anställda mot arvoden, vilka trots inträdd
dyrtid varit oförändrade sedan 1938, gåves en fastare anställningsform
och uppfördes å ordinarie stat.
Föreståndare: För närvarande leddes skolan av en agronom. Någon ändring
i berörda avseende ifrågasattes icke nu.
A föreståndaren vilade samtliga de uppgifter, som enligt stadgan för dövstumundervisningen
tillkomme rektor vid dövstumskola. Härutöver hade
han att såsom anstaltens ledare förvalta jordbruket, för detta ombesörja
alla inköp och försäljningar, föra böcker över dess och skolans räkenskaper
samt lia den ekonomiska ansvarigheten. Vidare hade han att meddela teoretisk
undervisning i jordbruks- och husdjurslära samt jordbruksekonomi
och skogshushållning, vilken undervisning under innevarande år uppginge
till 15 veckotimmar och knappast kunde beräknas bli av ringare omfattning
i framtiden, samt att — på grund av lärarpersonalens ringa numerär
— fullgöra en betydande jourtjänstgöring.
Då det gällt att bedöma den lönegrad, i vilken föreståndaren för lantbruksskolan
för dövstumma å Broby borde föreslås, hade överstyrelsen
närmast gjort jämförelser med föreståndarna vid övriga dövstumskolor
samt med föreståndarna vid liknande jordbruksanstalter. Härvid erinrades
örn, att lantbruksskolan å Broby med hänsyn till elevantalet vore av betydligt
mindre omfattning än övriga dövstumskolor. Dessa senare skolors
föreståndare vore placerade i lönegrad A 20 (E 2—E 4). Skyddshemsvårdens
yrkeshemsföreståndare och skolhemsföreståndare vore placerade i Eo
25 respektive Eo 23 och av tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna i A 24
72
Kungl. May.ts -proposition Nr ''21 fi.
respektive A 22. Brobyskolan vore i motsats till de senare hemmen ^bildningsanstalt
med avsevärd undervisningsskyldighet för föreståndaren.
Överstyrelsen föresloge en placering för föreståndaren vid lantbruksskolan
å Broby i 23 lönegraden.
Rättare. Som rättaren vore den, som närmast under föreståndaren hade
att sörja för gårdens skötsel samt att organisera, leda och övervaka arbetet,
måste höga krav ställas på befattningshavarens teoretiska och praktiska
utbildning. Minimikrav {jorde enligt överstyrelsen vara: utbildning
å 2-årig lantbruksskola eller därmed jämställd utbildning samt genom väl
vitsordad flerårig praktik vunnen erfarenhet.
Fortsättningsskolorna i Vänersborg och Växjö hade arbetslärare, med
vilka rättaren läte sig jämföra. Dessa vore placerade i 15 lönegraden. Den
utbildning, som syntes böra fordras för innehavaren av rättarbefattingen,
måste anses lika kvalificerad som den utbildning, som fordrades för arbetslärarbefattning.
Det ansvar, som åvilade rättaren såsom ledare av gårdens
skötsel under föreståndaren, vore stort. Vidare hade han att planlägga, organisera,
leda och övervaka lantbrukselevernas arbete. Så till vida måste
hans hela arbetstid betraktas som undervisning i yrkesarbete. Det nuvarande
antalet undervisningstimmar per vecka i yrkesarbete kunde uppskattas
till 48, en arbetstid som med 6 undervisningstimmar i veckan överstege
det för arbetslärare i fortsättningsskola fastställda maximum. Överstyrelsen
förordade för rättaren å Broby lantbruksskola samma placering i
lönesystemet som arbetslärare i fortsättningsskola, och finge därför föreslå,
att rättaren å Broby lantbruksskola placerades i 15 lönegraden.
Trädgårdslärare: Trädgårdsläraren hade att under föreståndarens överinseende
ansvara för skolans trädgård och dess produktion. Liksom rättaren,
vad gällde lantbruket, hade trädgårdsläraren, vad gällde trädgården, att
organisera, leda och övervaka allt arbete, som utfördes av trädgårdseleverna.
På trädgårdsläraren måste därför ställas lika höga kompetenskrav som
på rättaren. Dessa krav ansåge överstyrelsen förslagsvis böra fastställas
till utbildning vid 2-årig statsunderstödd trädgårdsskola samt genom väl
vitsordad praktik vunnen erfarenhet även av ledning av trädgård.
Trädgårdsläraren vore i ställning närmast jämförbar med rättaren. Hans
arbetstid, som sammanlagt utgjorde 48 timmar per vecka, vore som rättarens
huvudsakligen att jämföra med undervisningstid för arbetslärare.
Härtill komme, att trädgårdsläraren för närvarande hade cirka 10 veckotimmars
teoretisk undervisning i trädgårdslära samt viss jourtjänst.
Med hänsyn till det ovan sagda, ansåge överstyrelsen, att trädgårdsläraren
borde placeras i 15 lönegraden.
Ladugårdsförman: Ladugårdsförmannen hade att under föreståndarens
överinseende svara för skötseln av egendomens djurbesättning och alla i
samband därmed stående uppgifter. De utbildningskrav, som borde ställas
på en innehavare av befattningen, borde enligt överstyrelsen vara: 1-årig
ladugårdsförmanskurs eller därmed fullt jämförbar utbildning jämte väl
vitsordad praktik såsom ladugårdsförman.
Ladugårdsförmannen hade i likhet med rättare och trädgårdslärare att
i arbetet ständigt leda och övervaka eleverna och borde således räknas
som arbetslärare. Hans arbetstid, som utgjorde 48 veckotimmar, måste i
sin helhet betraktas som undervisningstid i yrkesarbete. Vidare borde framhållas,
att det vore av stor vikt för skolans och egendomens bästa, att väl
kvalificerad person erhölles å denna post. Med hänsyn härtill och med
73
Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.
hänsyn jämväl till placering av liknande befattningshavare vid andra anstalter
ville överstyrelsen för ladugårdsförman vid lantbruksskolan föreslå
placering i 12 lönegraden.
Skolöverstyrelsen hade funnit det vara av särskild vikt att understryka
att rättare, trädgårdslärare och ladugårdsförman, som vore de som närmast
hade att handleda och uppfostra skolans elever, icke blott ägde utmärkt
yrkesskicklighet utan även de personliga egenskaper, som man fordrade av
en god ungdomens ledare. I övrigt ansåge överstyrelsen samma villkor böra
krävas för dessa tjänster, som nu vore stadgat för behörighet till annan
ordinarie lärartjänst vid dövstumskola.
Slöjdare och smed, tillika traktorskötare: De uppgifter, som åvilade en
slöjdare och smed vid en lantbruksskola av Brobygårdens storlek vore
mycket skiftande. Vederbörande borde främst äga praktisk yrkesskicklighet
såsom gårdssnickare och smed. Hans yrkesundervisning, som för närvarande
uppskattades till 6 veckotimmar, gällde närmast lantbruksslöjd
och lantbrukssmide, och skulle enligt undervisningsplanen omfatta: övning
i verktygens användning, enklare arbeten, särskilt redskap för lantbruk
och trädgård, reparationer av redskap, enklare byggnadsreparationer. Vidare
borde han vara van traktorskötare samt äga kännedom örn alla i
lantbruket förekommande maskiner. Likaledes borde han helst äga någon
förmåga och erfarenhet av reparation av lantbruksmaskiner.
Att fastställa bestämda minimifordringar utöver kraven på ovannämnda
praktiska färdigheter för befattningshavaren i fråga hade överstyrelsen ej
funnit lämpligt. Om särskilda kurser för utbildning av gårdshantverkare
komme att anordnas — vilket föreslagits av lantbruksstyrelsen — borde
en person, som genomgått dylik kurs, anses lämpligt utbildad. Vid tillsättning
av innehavare till befattningen borde den genom en mångsidig praktik
vunna erfarenheten samt den för tjänsten i fråga erforderliga praktiska
läggningen tillmätas stor betydelse.
Vid fastställande av förslag till löneplacering för befattningen hade överstyrelsen
funnit skäl göra jämförelse med arbetslärare i barndomsskola,
vilkas yrkesundervisning, 10 veckotimmar, visserligen överstege slöjdarens,
men vilkas arbete i övrigt kunde anses vara med dennes jämställt. Arbetslärare
i barndomsskola vöre placerad i 11 lönegraden. Med hänsyn härtill
och vad ovan angivits örn slöjdarens arbetsuppgifter hade överstyrelsen
funnit en placering av slöjdare och smed tillika traktorskötare å Broby
gård i 9 lönegraden vara sådan, att lämplig och väl kvalificerad person
borde kunna erhållas för befattningen.
Husmoder: I fråga örn kompetensfordringar för husmoder borde dessa
givetvis vara desamma som för husmoder vid annan dövstumskola, dock
måste härtill fordras förtrogenhet med större lanthushålls ledning. Husmoderns
arbetsuppgifter å lantbruksskolan vore många. Som såväl sjuksköterska
som vårdarinna saknades, folie områdena även för dessas arbetsuppgifter
under husmoderns inseende. Överstyrelsen föresloge för husmodern
å lantbruksskolan å Broby placering i 7 lönegraden eller samma
löneplacering som gällde i fråga om husmoder vid de övriga dövstumskolorna.
Lärare i kunskapsämne: För närvarande vore eleverna vid skolan uppdelade
på tre årskurser, som periodvis erhölle teoretisk undervisning. Dövstumliirarens
unde r v is n i n gssk y 1 d i gil e t vore därvid genomsnittligt 30 veckotimmar,
hans undervisning omfattade ämnena modersmålet, räkning med
74 Kungl. Majlis proposition Nr f2/f6.
kalkylering, samhällslära, yrkeshygien och hälsolära, naturlära och gymnastik
med lek och idrott. Härtill bomme jourtjänst, som för läraren bleve
av större omfattning än vid övriga dövstumskolor.
Som överstyrelsen ovan framhållit, förelåge skäl att till skolan knyta en
ordinarie ämneslärare. Täta lärarbyten vore icke önskvärda. Överstyrelsen
ville därför föreslå, att en vid annan dövstumskola vakant ordinarie lärartjänst
i kunskapsämne överflyttades till Broby.
Statskontoret. Statskontoret ville bringa i erinran, att såsom framginge
av bilagan till 1942 ars statsverksproposition: Utgifter å driftbudgeten under
för flera huvudtitlar gemensamma frågor (sid. 18) inom vissa förvaltningsområden
personal funnes, som icke vore inordnad å löneplan utan avlönades
med arvoden, oaktat anställningen vore av stadigvarande natur.
Beträffande denna personals anställningsförhållanden hade chefen för finansdepartementet
uttalat, att det funnits skäligt, att i samband med årets
riksstatsförslag upptaga hithörande spörsmål till övervägande. Närmast
hade därvid ifrågakomma att överföra arvodespersonal till extra ordinarie
stat. Då de förutsättningar för ett sådant överförande, som departementschefen
i berörda sammanhang angivit, syntes föreligga beträffande den av
överstyrelsen omnämnda personalen vid Broby, ville statskontoret icke
motsätta sig, att befattningshavarna ifråga gåves extra ordinarie ställning.
Vidkommande den lönegradsplacering, som borde tillämpas, finge statskontoret
uttala, att ämbetsverket icke kunde tillstyrka överstyrelsens förslag
i vidare mån än vad anginge befattningen såsom husmoder. Vid sitt
förslag till lönegradsplacering hade statskontoret tagit hänsyn till löneställningen
för jämförliga befattningshavare inom förvaltningen i övrigt och i
viss män till de löneförmåner, som vid 1938 års riksdag bestämts för befattningshavarna
ifråga. Vid bifall till statskontorets förslag skulle, om befattningshavarna
erhölle lön enligt vederbörlig begynnelselöneklass, vilket
statskontoret förutsatte skulle bliva fallet, för statsverket uppstå en kostnadsökning
— inklusive rörligt tillägg och kristillägg efter 12 procent —
å i runt tal 5,700 kronor. Ersättning för åtnjutna naturaförmåner, bestämd
efter i huvudsak samma grunder som vid statens skyddshem (jfr socialstyrelsens
protokoll den 7 januari 1942), syntes böra redovisas såsom särskilda
uppbördsmedel å omkostnadsanslaget för dövstumskolorna.
Allmänna lönenämnden. Lönenämnden hade med hänsyn till numera
föreliggande erfarenhet av verksamheten vid ifrågavarande lantbruksskola
för dövstumma för sin del intet att erinra mot att den av skolöverstyrelsens
förslag berörda personalen bereddes fastare anställning. Härvid syntes, i
anslutning till vad statskontoret i ärendet anfört och med beaktande av
rådande statsfinansiella läge, lämpligt, att befattningshavarna tills vidare
bereddes ställning av extra ordinarie tjänstemän.
Bortsett från husmodern förefunnes avsevärda skiljaktigheter mellan
skolöverstyrelsens och statskontorets förslag till lönegradsplacering av ifrågavarande
befattningshavare. Lönenämnden hade vid sitt förslag tagit
hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört i fråga om befattningshavarnas
arbetsuppgifter samt beaktat dels att det här gällde meddelande av undervisning
åt ävensom handledning av dövstumma, dels ock befattningshavarnas
nuvarande löneställning. Lönenämnden ville tillägga, att jämkning på
75
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^6.
en eller annan punkt av den föreslagna löneställningen möjligen framdeles
kunde visa sig erforderlig.
Vidare ville lönenämnden anföra, att nämnden i likhet med statskontoret
förutsatte, att samtliga befattningshavare från och med tidpunkten för
löneregleringens genomförande komme att inplaceras i begynnelselöneklass
inom vederbörande lönegrad.
Lantbruksskolan för dövstumma har med innevarande budgetårs utgång
varit i verksamhet under fyra år. Då erfarenheterna rörande verksamheten
under denna tid synas ha varit mycket goda, torde anledning saknas att
bibehålla det nuvarande provisoriet beträffande personalens löne- och anställningsförhållanden.
I likhet med skolöverstyrelsen anser jag därför tiden
nu vara inne att bereda ifrågavarande personal en fastare löneställning.
Goda skäl tala enligt min mening för att personalen beredes ordinarie ställning
på sätt som skett beträffande samtliga övriga dövstumskolor. För närvarande
torde dock på av statskontoret och allmänna lönenämnden anförda
skäl en extra ordinarie anställningsform kunna godtagas såsom en
övergångsanordning.
Beträffande frågan örn befattningshavarnas löneställning föreligga skiljaktiga
meningar mellan skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna lönenämnden.
För närvarande synes lönenämndens förslag kunna godtagas. Jag
förutsätter emellertid, att frågan om befattningshavarnas löneställning
framdeles vid lämplig tidpunkt kommer att tagas upp till förnyat övervägande
i samband med spörsmålet om beredande av ordinarie ställning åt
ifrågavarande personal.
Den av mig nu förordade löneregleringen torde böra träda i kraft den
1 juli 1942. I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden förutsätter
jag, att samtliga ifrågavarande befattningshavare därvid skola inplaceras
i begynnelselöneklassen inom vederbörande lönegrad. I annat sammanhang
återkommer jag till frågan örn redovisningen av de ersättningar
för åtnjutna naturaförmåner, som befattningshavarna böra erlägga i enlighet
med av statskontoret föreslagna grunder.
Överstyrelsens förslag om överflyttning till lantbruksskolan i Broby av
en ordinarie tjänst såsom lärare i kunskapsämne har icke givit mig anledning
till erinran.
Departe
mentschefen.
76
Kungl. Majlis -proposition Nr 2/+6.
III. Anslagsberäkningar m. m.
1. Läroanstalter för blinda: Avlöningar.
Detta anslag är uppfört med 366,700 kronor. Personalförteckning och avlöningsstat
med därtill hörande bestämmelser äro intagna på sid. 536 f. i
statsliggaren.
Skolöverstyrelsen har — med utgångspunkt från nu gällande provisoriska
lönebestämmelser för vårdare och ekonomipersonal — beräknat anslagsbehovet
för nästa budgetår till 365,600 kronor. Anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän har därvid uppskattats till 236,600 kronor
(+ 600) och anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, till oförändrat belopp, 2,600 kronor. Förstnämnda
anslagspost har ansetts å ena sidan böra höjas med 2,100 kronor på grund
av löneklassuppflyttningar men å andra sidan kunna minskas med ett belopp
av 1,500 kronor, avseende vikariatsersättning. Anslagsposten till avlöningar
till vårdare och tjänstepersonal har i anslutning till vederbörande
skolstyrelsers anslagsäskanden, tillhopa 82,563 kronor, av överstyrelsen
upptagits till 82,600 kronor (+ 1,900). Anslagsposterna till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal och till rörligt tillägg ha beräknats till respektive
8,500 kronor (—3,900) och 35,300 (+ 300).
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. För läsåren 1938—1942 hade
på grund av relativt stort barnantal i vissa klasser vid blindinstitutet en
extra ämneslärare varit anställd. Enligt vad institutets rektor meddelat syntes
under läsåret 1942—1943 på grund av minskning av barnantalet någon
extra ämneslärare ej vara behövlig. Under budgetåret 1942/43 syntes ur
denna post böra bestridas dels avlöningar till en extra ordinarie lärare i musik
(15 veckotimmar) och två timlärare i musik (vardera 4 veckotimmar) vid
institutet och förskolan för blinda å Tomteboda å tillhopa 4,968 kronor,
dels avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän vid förordnande å ordinarie
eller icke-ordinarie befattning, dels arvoden efter skolstyrelsernas bestämmande
till lärare i sång, musik och gymnastik vid de båda hantverksskolorna
för blinda å tillhopa 1,600 kronor. För budgetåret 1941/42 hade vid institutet
och förskolan avlöningar till erforderliga vikarier för extra ämneslärarinnan
och ovannämnda musiklärare beräknats till 580 kronor. För budgetåret
1942/43, då extra ämneslärarinna ej erfordrades, syntes beloppet
kunna sänkas till förslagsvis 400 kronor. Däremot syntes en höjning av
posten vara erforderlig för täckande av kostnaderna till avlöningar åt ickeordinarie
tjänstemän vid vikariatsförordnande å ordinarie tjänst. För budgetåret
1941/42 syntes härför erforderligt belopp ha beräknats under posten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Då övérstyrelsen föreslagit en sänkning
av det under sistnämnda post till vikariatsersättning beräknade beloppet
med 1,500 kronor, ansåge sig överstyrelsen böra föreslå, att posten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal höjdes med samma belopp.
Ifrågavarande anslagspost syntes sålunda för sistnämnda budgetår kunna
beräknas till (4,968 + 1,600 + 400 + 1,500 =) 8,468 kronor eller avrundat
8,500 kronor.
77
Kungl. Maj:ts proposition Nr ’2Ji6.
Skolöverstyrelsen har icke ansett det erforderligt att anordna någon blindlärarutbildning
under nästa budgetår. I anslagsäskandena ha därför medel
ej upptagits till arvode för handhavande av sådan lärarutbildning eller till
understöd åt blivande blindlärare.
Besparingsberedningen, som granskat möjligheterna till besparingar vid
bland annat nu förevarande läroanstalter, har anfört följande.
Vad först beträffade ekonomipersonalen syntes några möjligheter till begränsningar
nu icke skönjbara.
I fråga om lärarpersonalen vore läget i någon mån ett annat. Åren
1938—1940 hade en tillfällig höjning av elevantalet inträtt vid institutet å
Tomteboda, varför det blivit nödvändigt att anställa en extra ordinarie
ämneslärarinna. Vid början av läsåret 1941—1942 hade emellertid en nedgång
i elevantalet visat sig och lärarinnebefattningen hade därför kunnat
indragas.
Såvitt man för närvarande kunde bedöma, syntes om två år elevantalet
vid förskolan komma att minskas i sådan omfattning, att en av de nuvarande
fem lärarinneplatserna bleve obehövlig. Samtidigt inträdde en lärarinna
vid institutet i pensionsåldern, varför den vid förskolan obehövliga
lärarinnan kunde överflyttas till institutet.
Med utgången av 1944 inträdde den arbetslärare vid institutet, som handhade
undervisningen i träslöjd, i pensionsåldern. Man syntes kunna räkna
med, att den ordinarie läraren då kunde utbytas mot en timlärare med ett
betydligt lägre antal undervisningstimmar än för den ordinarie.
I övrigt syntes under överskådbar tid några ytterligare personalförändringar
i besparingssyfte icke kunna vidtagas.
Én påtaglig tendens till minskning av de blindas antal i ifrågavarande
anstalter hade emellertid kunnat konstateras. Detta sammanhängde givetvis
med läkarvetenskapens framsteg men måhända främst med den ökade
insikten om vikten av att på ett tidigt stadium ge barnen läkarvård för
ögonsjukdomar. Man syntes kunna räkna med att av dessa orsaker en ytterligare
minskning av antalet blinda successivt kunde vinnas. Sistnämnda
omständighet borde föranleda till en viss^ försiktighet vid återbesättandet
framdeles av ordinarie tjänster vid blindvården.
Skolöverstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot vad besparingsberedningen
sålunda anfört.
I anslutning till vad chefen för finansdepartementet förordat vid behandlingen
i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor bör den nuvarande befattningen såsom maskinist vid Tomtebodainstitutet
i lönegraden A 10 uppföras å övergångsstat samt på personalförteckningen
i stället uppföras en befattning såsom maskinist av 2:a klass i
lönegraden A 9. Föreskrift bör därjämte meddelas, att sistnämnda befattning
må tillsättas endast vid inträffande ledighet å den på övergångsstat
uppförda befattningen.
Vad besparingsberedningen anfört har icke givit mig anledning till erinran.
Vad angår den i statsverkspropositionen (åttonde huvudtiteln, punkten
170) berörda frågan örn reglering av löne- och anställningsförhållandena för
Departe
mentschefen.
78
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 246.
vårdare och tjänstepersonal vid ifrågavarande läroanstalter, vid vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte samt vid dövstumskolorna,
må framhållas följande.
Det av särskilda sakkunniga med skrivelse den 12 december 1941 avlämnade
förslaget till sådan reglering innebär, att löne- och anställningsförhållandena
för ifrågavarande personal ordnas på motsvarande sätt som
skett vid sinnessjukhusen, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
nämligen genom särskilda av Kungl. Majit utfärdade avlöningsföreskrifter.
Av de i ärendet hörda myndigheterna ha samtliga, som yttrat sig i förevarande
hänseende — statskontoret, allmänna lönenämnden och skolöverstyrelsen
— i princip tillstyrkt detta förslag. Även jag finner mig, efter
samråd med chefen för finansdepartementet, böra förorda förslaget i denna
del.
Enligt de sakkunnigas förslag skall ifrågavarande personal kunna erhålla
anställning som extra ordinarie befattningshavare med lön enligt en särskild,
av Kungl. Majit fastställd löneplan, som delvis sammanfaller med
den undre delen av löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet och delvis
utgör en utbyggnad nedåt av nämnda löneplan. Befattningshavarna skola
inplaceras i särskilda lönegrader, därvid de sakkunniga haft som riktpunkt,
att löneställningen för hithörande personal skulle bliva i stort sett densamma
som för motsvarande personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
För vissa naturaförmåner skall ersättning erläggas med av
Kungl. Majit fastställda belopp, som beträffande en del av dessa förmåner
skola variera med hänsyn till dyrort och befattningshavarens lönegradsplacering.
På avlöningsförmånerna, minskade med ersättningen för naturaförmåner,
skall utgå rörligt tillägg. Dessutom innehåller de sakkunnigas förslag
föreskrifter örn övertids- och vikariatsersättningar, en allmän föreskrift
om att befattningshavarna i övrigt skola likställas med extra ordinarie
tjänstemän samt bestämmelser örn löneförmåner till viss tillfällig vård- och
ekonomipersonal.
Av myndigheterna ha i olika hänseenden framställts erinringar mot de
sakkunnigas förslag. Jag torde icke i förevarande sammanhang behöva närmare
ingå på dessa erinringar, då förevarande ärende kommer att inför
Kungl. Majit anmälas av chefen för finansdepartementet, sedan det färdigberetts
inom nämnda departement.
Medelsbehovet för avlöningar till ifrågavarande personal synes mig lämpligen
kunna beräknas med utgångspunkt från att de sakkunnigas förslag i
huvudsak genomföres. Jag förutsätter sålunda, bland annat, att även rörligt
tillägg skall utgå. Anslagsmedlen till avlöningar böra liksom hittills anvisas
under särskilda anslagsposter, som böra benämnas »avlöningar till
vård- och ekonomipersonal». Anslagsposterna för nästa budgetår böra
övergångsvis upptagas med förslagsvis betecknade belopp. Utgifter för
kristillägg åt förevarande personal böra givetvis bestridas från anslaget till
kristillägg.
79
Kungl. Majlis proposition Nr %Jf6.
I enlighet med överstyrelsens förslag torde för avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat vid läroanstalterna för blinda böra anvisas förslagsvis
230,600 kronor (+ 600), till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, oförändrat belopp, 2,600 kronor, och till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal 8,500 kronor (— 3,900). Enligt inom överstyrelsen
utförda beräkningar, av vilka jag fått del och som torde kunna godtagas,
bör anslagsposten till avlöningar till vård- och ekonomipersonal upptagas
med förslagsvis 85,500 kronor (-f- 4,800). Under anslagsposten till rörligt
tillägg bör med hänsyn till den av mig förordade löneregleringen för
vård- och ekonomipersonal beräknas medel jämväl till rörligt tillägg åt
sådan personal. Med hänsyn härtill torde denna anslagspost böra uppföras
med ett belopp av förslagsvis 42,300 kronor (+ 7,300).
Anslaget bör alltså uppföras med (236,600 + 2,600 + 8,500 + 85,500 -f+
42,300 =) 375,500 kronor. Ökningen i jämförelse med anslaget för innevarande
budgetår utgör 8,800 kronor.
2. Läroanstalter för blinda: Omkostnader m. m.
Förslagsanslaget till omkostnader vid läroanstalter för blinda är för innevarande
budgetår uppfört med 170,000 kronor och disponeras enligt omkostnadsstat
med tillhörande bestämmelser, införd på sid. 537 f. i statsliggaren.
Anordnande av kurser i hushållsgöromål.
I skrivelse den 24 februari 1941 gjorde direktionen över institutet och
förskolan å Tomteboda framställning hos Kungl. Majit om anslag till anordnande
av kurser i hushållsgöromål för manliga elever vid Tomtebodainstitutet
samt för elever vid de båda hantverksskolorna. Till stöd för
framställningen anfördes bland annat.
Alltsedan år 1909 hade undervisning i hushållsgöromål lämnats institutets
kvinnliga elever, och år 1920 hade lärarinnebef attingen i hushållsgöromål
uppförts på ordinarie stat. Under de gångna åren hade man varit i
tillfälle att konstatera den stora betydelsen av en sådan undervisning.
Vid hantverksskolan för blinda kvinnor hade någon sådan undervisning
hittills ej varit anordnad, ehuru framställningar härom från denna skolas
elever gång efter annan gjorts. För att i någon mån råda bot på denna
brist hade under de senaste somrarna med anslag från fondmedel och från
Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för blinda anordnats kurs i matlagning,
tvätt m. m., omfattande en tid av sex veckor. Till varje sådan
kurs hade kunnat mottagas allenast åtta elever. Antalet ansökningar till
varje kurs hade varit omkring 30.
Det syntes uppenbart, att hantverksskolans elever vore i lika stort behov
av samma undervisning som institutets. Undervisning i hushållsgöromål
borde därför fortast möjligt även komma de förra till del. Behovet
härav vore här till och med större än för institutets elever, då hantverksskolornas
elever i de flesta fall hade att omedelbart efter slutad skolkurs
sörja för sig själva.
80
Kungl. Marits proposition Nr 346.
Även de manliga blinda skulle otvivelaktigt ha stor nytta av en kortare
kurs i matlagning och vissa andra husliga sysslor, då ej så få blinda män
på grund av ringa arbetsinkomst eller andra omständigheter vore hänvisade
till att själva sköta sitt hushåll.
En dylik undervisning för hantverksskolornas elever och institutets gossar
skulle utan några större anordningar beträffande lokaler kunna anordnas
vid Tomtebodainstitutet. En mindre, väl belägen lärosal kunde inredas
till skolkök och bostadsrum erhållas i närheten av denna. Skulle däremot
undervisningen förläggas till någon av hantverksskolorna, behövde särskild
tillbyggnad komma till stånd, vilket skulle draga rätt avsevärda kostnader.
För övrigt syntes det mindre lämpligt att till en av hantverksskolorna
sammanföra blinda män och kvinnor. Vid Tomteboda undervisades däremot
endast yngre blinda och avsikten vore att förlägga undervisningen
av de skilda hantverksskolornas elever till olika tider och grupper.
Erfarenheterna från de hållna sommarkurserna hade givit vid handen,
att en kurs omfattande sex till sju veckor vore nog för att bibringa de
blinda nödig kunskap i enklare matlagning m. m. En beräkning av elevantalet
utvisade, att eleverna lämpligen kunde uppdelas i sex grupper. På
detta sätt skulle under det vanliga läsåret, omfattande 39 veckor, samtliga
härför lämpade elever kunna erhålla undervisning.
Varje grupp borde utgöras av fem elever. Med hänsyn till den korta
undervisningstiden och med erfarenheterna från det nuvarande skolköket
samt från de hållna sommarkurserna borde antalet på en gång undervisade
ej vara större. Dessa fem elever kunde erhålla bostad i två mindre personalrum
och ett annat mindre rum, som för närvarande användes som arbetsplats
för en sömmerska. Dessa rum vore belägna alldeles intill det planerade
skolköket och liksom detta skilda från institutelevernas avdelningar.
De som nu bebodde dessa rum, en sömmerska och två städerskor, kunde
utan svårighet bo i staden, där redan en del av institutets personal hade
sin bostad. Då det vore fördelaktigt, att skolkökslärarinnan bodde på platsen,
behövde även ett annat rum tagas i anspråk för hennes räkning. För
det nya skolköket behövde alltså tagas i anspråk en mindre skolsal samt
fyra mindre rum, tre för eleverna och ett för lärarinnan. Då det nuvarande
skolköket vore helt upptaget med undervisningen av institutets flickor,
kunde det ej tagas i anspråk för utökad undervisning.
Kostnaderna för skolkökslärarinnans avlöning, beräknade till ett årligt
belopp av 5,230 kronor, syntes lämpligen kunna bestridas med 5,000 kronor
av de fondräntor, vilka direktionen årligen hade att inleverera till statskontoret
jämlikt Kungl. Ma:jts beslut den 19 oktober 1900, och i övrigt
från övriga fondmedel.
I utlåtande över framställningen tillstyrkte skolöverstyrelsen bifall till
densamma.
Statskontoret framhöll i avgivet utlåtande, bland annat, att statskontoret
icke hade något att i princip invända mot att ovannämnda belopp å
5,000 kronor toges i anspråk för lärarinnans avlönande. Lärarinnans arvode
syntes dock böra bestämmas till högst 5,000 kronor (motsvarande
ungefärligen lön enligt 14 lönegraden 11 löneklassen i löneplanen för extra
tjänstemän jämte 15 procent tillägg), varpå något tillägg icke borde utgå.
De medel, som skulle anlitas för lärarinnans avlönande, hade regelmässigt
81
Kungl. Maj:ts proposition Nr (älfi.
plägat i viss utsträckning användas för beredande av arbetstillfällen åt
arbetslösa blinda. De disponibla besparingarna av berörda medel syntes
medgiva anvisande i oförändrad omfattning av medel för detta ändamål
under ett antal år framåt. Det syntes emellertid kunna förutses, att anslag
av statsmedel därefter lcomme att äskas för lärarinnans avlönande.
I samband med framläggande av beräkningar för nästa budgetår av
anslaget till omkostnader vid läroanstalterna för blinda har skolöverstyrelsen
ånyo upptagit ovannämnda fråga örn anslag för anordnande av undervisning
i hushållsgöromål för manliga elever vid Tomtebodainstitutet
och för elever vid hantverksskolorna för blinda. Överstyrelsen har därvid
tillstyrkt, att till arvode åt lärarinnan toges i anspråk ovannämnda belopp,
5,000 kronor, som direktionen hade att årligen inleverera till statsverket.
Överstyrelsen har vidare tillstyrkt, att skolkökslokaler m. m. inredas
enligt ett av överstyrelsens byggnadssakkunniga biträde framlagt
förslag, enligt vilket byggnadskostnaderna beräknats till 6,600 kronor.
Till inköp av erforderliga inventarier har överstyrelsen tillstyrkt anvisande
av ett belopp av 1,100 kronor, vilket belopp överstyrelsen ansett
böra anvisas under en särskild i omkostnadsstaten under anslagsposten
till övriga utgifter upptagen delpost, förslagsvis benämnd Inköp av inventarier.
Kostnaderna för resor för elever vid hantverksskolorna, som
skulle bevista ifrågavarande kurser, ha — såsom omnämnts under punkten
172 i årets åttonde huvudtitel — beräknats till 1,000 kronor. Den för
statsverket av ifrågavarande undervisning föranledda minskade inkomsten
av bostadsersättning har beräknats till 1,464 kronor. För bestridande av
kosthållet för hantverksskolornas elever under deltagande i undervisningen
i hushållsgöromål skulle hantverksskolorna till institutet avstå så stort
belopp, som beräknades för elevernas kost under kurserna.
Byggnadsstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot ovannämnda
byggnadsförslag eller mot de beräknade kostnaderna därför. Med
hänsyn till att ifrågavarande arbeten avsåge inredning av lokaler för nytt
ändamål, har byggnadsstyrelsen ansett särskilda anslagsmedel böra utverkas
för ändamålet.
Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot skolöverstyrelsens
förslag beträffande bestridandet av de kostnader för avlönande av
lärarinna och anskaffande av inventarier, som skulle föranledas av anordnande
av ifrågavarande undervisning i hushållsgöromål. Däremot ville
statskontoret ifrågasätta, om icke utgifterna för kosthåll åt eleverna under
kurstiden av praktiska skäl borde gäldas av delposten till kosthåll vid institutet,
vilken post för sådan händelse borde i erforderlig mån höjas under
motsvarande sänkning av hantverksskolornas anslag. De för byggnadsoch
inredningsarbetena erforderliga medlen syntes böra äskas såsom reservationsanslag
å kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond.
Bihang till riksdagen} protokoll 19h£. 1 sami. Nr 246. 6
82
Kungl. Majlis proposition Nr Ulfö.
Anslagsberäkningar.
Med utgångspunkt från de nu gällande provisoriska lönebestämmelserna
för vårdare och ekonomipersonal och under förutsättning att förutnämnda
undervisning i hushållsgöromål kommer till stånd, har skolöverstyrelsen
beräknat omkostnadsanslaget för nästa budgetår till 202,600 kronor.
Mot överstyrelsens förslag har statskontoret framställt vissa erinringar.
Skolöverstyrelsens och statskontorets förslag framgå av följande sammanställning,
i vilken de av statskontoret icke särskilt berörda posterna
uppförts inom parentes:
Budgetåret 1941/42 |
Budgetåret 1942/43 |
|
Skolöversty-relsens för-slag |
Statskonto-rets förslag |
|
400 |
400 |
(400) |
40,000 |
60,700 |
(60,700) |
27,600 |
27,700 |
27,600 |
13,900 |
13,900 |
(13,900) |
71,200 |
77,300 |
76,200 |
17,000 |
19,800 |
19,800 |
8,500 |
8,100 |
(8,100) |
8,200 |
8,200 |
(8,200) |
16,000 |
18,000 |
(18,000) |
17,000 |
18,500 |
17,500 |
— |
1,100 |
1,100 |
219,800 |
253,700 |
251,500 |
6,670 |
6,670 |
(6,670) |
4,130 |
5,200 |
5,300 |
10,000 |
10,000 |
(10,000) |
29,000 |
29,230 |
(29,230) |
49,800 |
51,100 |
51,200 |
170,000 |
202,600 |
200,300 |
Utgifter
1. Sjukvård m. m. åt personal, förslagsvis.....
2. Expenser:
a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis.....
b. Övriga expenser................
3. Övriga utgifter:
a. Undervisnings- och arbetsmateriel, förslagsvis
b. Kosthåll, förslagsvis..............
c. Beklädnad för elever vid institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda, förslagsvis
d. Utrustningsbidrag till avgående elever, förslagsvis
.....................
e. Läkare och sjukvård åt elever, förslagsvis .
f. Utackorderingsbidrag till elever vid hant
verksskolan
i Kristinehamn för blinda män,
förslagsvis....................
g. Utgifter för från institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda till hantverksskolan i
Kristinehamn för blinda män dimitterade
elever, förslagsvis...............
h. Inköp av inventarier..............
Summa utgifter kronor
Inkomster:
1. Elevavgifter.....................
2. Ersättning för värme, elektrisk ström, städning,
tvätt m. m......................
3. Försäljning av slöjdalster m. m..........
4. Kostersättning m. m................
Summa inkomster kronor
Nettoutgift kronor
83
Kungl. Maj:ts proposition Nr Ii46.
Av handlingarna i ärendet inhämtas:
Övriga expenser. Skolöverstyrelsen föreslår å ena sidan en
minskning med 100 kronor av anslagsmedlen till skolan i Kristinehamn
och å andra sidan en höjning av anslagsmedlen med 200 kronor till skolan
i Växjö. Styrelsen för skolan i Växjö, som begärt en höjning med 400 kronor,
har åberopat behov av nyanskaffning av skrivmaskiner. Statskontoret
har bland annat anfört, att särskilt starka skäl icke syntes föreligga för en
höjning av delposten till övriga expenser.
Kosthållet. Skolöverstyrelsen föreslår en höjning av denna anslagspost
med 6,100 kronor, varav 5,000 kronor belöpa å blindinstitutet
och 1,100 kronor å hantverksskolan i Växjö. Statskontoret har motsatt
sig höjningen av anslagsmedlen till sistnämnda skola och ansett att till
denna skola bör äskas oförändrat belopp, 11,200 kronor. Till stöd härför
har anförts, att — såvitt statskontoret hade sig bekant — det för budgetåret
1940/41 anvisade medelsbeloppet, 10,000 kronor, icke överskridits
samt att livsmedelsprisindex för andra kvartalet 1941 visat en nedgående
tendens.
Utgifter för_ från blindinstitutet dimitterade
elever. Utackorderingsavgiften har under vårterminen 1941 utgått
med 4 kronor för elev och dag. Då emellertid skolans styrelse med hänsyn
till den fortgående prisstegringen å livsförnödenheter ansett sig kunna bli
nödsakad att redan under budgetåret 1941/42 vidtaga förhöjning av
nämnda avgift, har anslagsbehovet beräknats på grundval av en avgift
av 4 kronor 25 öre. Med denna dagavgift ha enbart utackorderingsavgifterna
beräknats uppgå till 17,786 kronor. Härtill komme utgifter för
kläder, bad och läkarvård. Statskontoret har, då livsmedelsprisindex visat
en nedgående tendens under andra kvartalet 1941, ansett anledning saknas
att räkna med högre utackorderingsa vgift än under vårterminen 1941.
Med hänsyn härtill har statskontoret föreslagit, att anslagsökningen borde
begränsas till 500 kronor i stället för av skolstyrelsen föreslagna och av
skolöverstyrelsen tillstyrkta 1,500 kronor.
Undervisning i hushållsgöromål har sedan ett trettiotal år tillbaka varit
anordnad vid Tomtebodainstitutet för dess kvinnliga elever, under det att
någon motsvarande undervisning icke genom statens försorg anordnats
för elever vid hantverksskolan för blinda kvinnor i Växjö liksom ej heller
för institutets manliga elever eller för elever vid hantverksskolan för blinda
män i Kristinehamn. Enligt det av direktionen över Tomtebodainstitutet
väckta, av skolöverstyrelsen och statskontoret tillstyrkta förslaget skulle
vid nämnda institut anordnas kurser i hushållsgöromål för institutets gossar
och för elever vid de båda hantverksskolorna. Varje kurs skulle omfatta
sex till sju veckor med fem deltagare i varje kurs. Jag biträder för
egen del förslaget, som torde vidga möjligheterna för ifrågavarande blinda
att efter slutad skolgång reda sig på egen hand.
Ehuru donationsmedel helst icke böra användas för bestridande av utgifter,
som eljest täckas av statsanslag, anser jag mig dock kunna som en
tillfällig anordning tillstyrka, att ovannämnda räntemedel, 5,000 kronor,
som direktionen årligen har att inleverera till statsverket, tagas i anspråk
Departe
mentschefen.
84
Kungl. Marits proposition Nr 246.
för avlönande av den för hushållsundervisningen erforderliga lärarinnan.
Dennas arvode torde böra bestämmas till högst 5,000 kronor för år och
icke vara förenat med dyrtids- eller kristillägg.
Undervisningens anordnande förutsätter vissa ändringsarbeten inom institutsbyggnaden.
Kostnaderna härför uppgå enligt ett av skolöverstyrelsens
byggnadssakkunniga biträde upprättat, av myndigheterna tillstyrkt
byggnadsförslag till 6,600 kronor. Nämnda belopp torde böra äskas såsom
reservationsanslag å kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond.
Härom gör jag hemställan i det följande.
För anskaffande av erforderliga inventarier för ifrågavarande ändamål
torde under omkostnadsanslaget böra i enlighet med skolöverstyrelsens, av
statskontoret utan erinran lämnade förslag anvisas ett belopp av 1,100
kronor.
Under hänvisning till vad jag anfört under punkten 172 i årets åttonde
huvudtitel tillstyrker jag, att kostnaderna för hantverksskolornas elevers
resor för deltagande i frågavarande kurser må bestridas från förslagsanslaget
till resor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare enligt de grunder,
som eljest gälla för anslagets disposition.
Till den av statskontoret berörda frågan om bestridandet av utgifterna
för kosthållet åt elever från hantverksskolorna under kurstiden torde Kungl.
Majit framdeles få taga ställning i samband med fastställande av omkostnadsstat.
I fråga örn beräkningen av omkostnadsstatens utgiftssida för nästa budgetår
finner jag mig böra godtaga skolöverstyrelsens förslag utom beträffande
delposten till övriga expenser, vilken i enlighet med statskontorets
förslag torde böra upptagas med oförändrat belopp, 27,600 kronor. Utgiftssidans
slutsumma beräknar jag således till 253,600 kronor.
Beräkningen av omkostnadsstatens inkomstsida påverkas av de föreslagna
nya lönebestämmelserna för vård- och ekonomipersonal. Med beaktande
härav torde inkomstsidans slutsumma kunna uppskattas till i runt
tal 53,000 kronor.
Anslaget till omkostnader torde sålunda böra beräknas till (253,600 —
— 53,000 =) 200,600 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 30,600
kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela föreskrifter rörande anslagsfördelningen för nästa
budgetår.
3. Vårdanstalten i Lund för blinda nied komplicerat lyte:
Avlöningar.
Detta anslag är nu uppfört med 198,700 kronor. Personalförteckning och
avlöningsstat återfinnas på sid. 539 i statsliggaren.
Skolöverstyrelsen har i sina anslagspetita — med utgångspunkt från nu
85
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21±6.
gällande provisoriska lönebestämmelser för vårdare och ekonomipersonal —
beräknat medelsbehovet för nästa budgetår till 198,300 kronor. Anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän har därvid beräknats till
69,900 kronor (+ 200) och anslagsposten till arvode och särskild ersättning,
bestämd av Kungl. Maj:t, till oförändrat belopp, 800 kronor. Ändringen
av förstnämnda anslagspost sammanhänger med löneklassuppflyttningar
och beräknat minskat behov av medel till vikariatsersättning. Anslagsposten
till avlöningar till vårdare och ekonomipersonal har beräknats
till 101,000 kronor (+ 600) och anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal till 13,400 kronor (— 1,100). Ändringen av sistnämnda
anslagspost sammanhänger dels med löneklassuppflyttningar, dels ock med
att en extra ordinarie lärarinna i 21 löneklassen beräknats erhålla ordinarie
anställning och komma att efterträdas av en extra ordinarie befattningshavare
i 17 löneklassen. Anslagsposten till rörligt tillägg har beräknats till
13,200 kronor (—100).
Besparingsberedningen, som granskat möjligheterna till besparingar vid
ifrågavarande anstalt, har — under erinran att en av de ordinarie lärarinnebefattningarna
i slöjd vid denna läroanstalt försöksvis utbytts mot en
biträdesbefattning samt att i samband därmed föreskrivits, att den ordinarie
tjänsten skulle tills vidare hållas obesatt — framhållit, att nämnda
tjänst nu syntes kunna indragas, då den försöksvis gjorda anordningen
enligt uppgift visat sig ändamålsenlig.
Skolöverstyrelsen har icke haft något att erinra mot besparingsberedningens
nyssnämnda förslag.
I anslutning till vad chefen för finansdepartementet förordat vid behandlingen
i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor torde befattningen såsom maskinist i lönegraden A 8 böra uppflyttas
till lönegraden A 9 och benämningen å befattningen i samband därmed
ändras till maskinist av 2:a klass.
Vad besparingsberedningen anfört angående indragning av en av de ordinarie
lärarinnebefattningarna i slöjd vid vårdanstalten, vilken befattning
jämlikt given föreskrift skall tills vidare hållas obesatt, har icke givit mig
anledning till erinran, varför jag biträder förslaget örn befattningens indragning.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga härav och av
ovannämnda förändring beträffande maskinistbefattningen föranledda ändringar
i personalförteckningen vid vårdanstalten.
De särskilda sakkunniga, vilka framlagt förslag till reglering av löne- och
anställningsförhållandena för vård- och ekonomipersonal vid bland annat
ifrågavarande anstalt, lia förordat, att befattningen såsom sjuksköterska,
för vilken avlöningen hittills fastställts i de för nämnda personal gällande
provisoriska lönebestämmelserna, skulle överföras till löneplanen Eo i civila
icke-ordinariereglementet och såsom assistentsköterska placeras i 5
Departe
mentschefen.
86
Kungl. Marits proposition Nr öJJt6.
lönegraden. Förslaget, som lämnats utan erinran av statskontoret, allmänna
lönenämnden och skolöverstyrelsen, synes böra genomföras, varav följer att
medel för ändamålet bör beräknas under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att vid ovannämnda befattningshavares
övergång till den nya löneformen meddela erforderliga föreskrifter
till förekommande av löneminskning.
I enlighet med skolöverstyrelsens förslag torde för avlöningar till ordinarie
tjänstemän böra anvisas förslagsvis 69,900 kronor (+ 200) och till
arvode och särskild ersättning, bestämd av Kungl. Majit, oförändrat belopp,
800 kronor.
Under åberopande av vad jag anfört vid behandlingen av avlöningsanslaget
till läroanstalterna för blinda förordar jag, att under en anslagspost
till avlöningar till vård- och ekonomipersonal anvisas förslagsvis 103,500
kronor (+ 3,100).
I anslutning till skolöverstyrelsens beräkningar av anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal och med hänsyn till den ovan
förordade överföringen av en befattningshavare till löneplanen Eo torde
denna anslagspost böra upptagas till 16,200 kronor (+ 1,700).
Under anslagsposten till rörligt tillägg bör med hänsyn till den av mig
förordade löneregleringen för vård- och ekonomipersonal jämväl beräknas
medel till rörligt tillägg åt sådan personal. Med hänsyn härtill torde
denna anslagspost böra uppföras med ett belopp av förslagsvis 22,600 kronor
(+ 9,300).
Anslaget bör alltså uppföras med (69,900 + 800 + 103,500 + 16,200 +
+ 22,600 =) 213,000 kronor. Ökningen i jämförelse med anslaget för innevarande
budgetår utgör 14,300 kronor.
4. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte:
Omkostnader.
Detta anslag är för närvarande uppfört med 94,600 kronor och disponeras
enligt omkostnadsstat, införd på sid. 539 f. i statsliggaren.
Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår med utgångspunkt
från nu gällande provisoriska lönebestämmelser för vårdare och
ekonomipersonal och i anslutning till de av vårdanstaltens styrelse framlagda
beräkningarna ifrågasatt följande ändringar i omkostnadsstaten:
Kungl. Majlis proposition Nr %46- 87
Nuvarande |
Beräknade |
|
belopp |
belopp |
|
kronor |
kronor |
|
Utgifter: |
||
1. Sjukvård m. m. åt personal, förslagsvis............. |
200 |
200 |
2. Expenser: |
||
a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis............. |
28,000 |
29,400 |
b. Övriga expenser......................... |
17,900 |
18,500 |
3. Övriga utgifter: |
||
a. Undervisnings- och arbetsmateriel, förslagsvis........ |
7,000 |
9,500 |
b. Kosthåll, förslagsvis...................... |
63,500 |
75,700 |
c. Beklädnad, förslagsvis..................... |
9,000 |
11,000 |
d. Läkare och sjukvård åt elever, förslagsvis......... |
7,500 |
7,500 |
Summa utgifter kronor |
133,100 |
151,800 |
Särskilda uppbördsmedel: |
||
1. Ersättning för värme och elektrisk ström (jämte återbäring |
||
till vårdanstalten av rabatt å elektrisk ström m. m.)..... |
3,500 |
3,500 |
2. Försäljning av slöjdalster..................... |
6,500 |
8,500 |
3. Kostersättning........................... |
26,600 |
26,600 |
4. Ersättning för städning och tvätt................ |
1,900 |
2,000 |
Summa särskilda uppbördsmedel kronor |
38,500 |
40,600 |
Nettoutgift kronor |
94,600 |
111,200 |
Över anslagsberäkningarna har statskontoret avgivit utlåtande. Beträffande
de olika posterna i omkostnadsstaten inhämtas av handlingarna i ärendet
bland annat:
Övriga expenser. Såsom skäl för höjningen av denna anslagspost
med 600 kronor har anförts, att från posten skulle bestridas kostnader för
nyanskaffning och underhåll av sängutrustningar såsom madrasser, kuddar,
filtar, lakan m. m., å vilka artiklar mycket avsevärda prisökningar ägt rum,
samt att förslitningen vore betydande. Statskontoret har i förevarande fall
icke i och för sig funnit en anslagshöjning obefogad. Statskontoret har emellertid
erinrat, att liksom på andra håll inom statsförvaltningen även vid
vårdanstalten i Lund de för övriga expenser avsedda medlen vid 1940 års
lagtima riksdag i besparingssyfte reducerats. Vid sådant förhållande syntes
spörsmålet om en ökning av anslagsmedlen till övriga expenser utöver den
vid 1940 års lagtima riksdag fastställda ramen böra med hänsynstagande
till det statsfinansiella läget bliva föremål för ett enhetligt bedömande.
Undervisnings- och arbetsmateriel. Statskontoret har
icke motsatt sig den föreslagna höjningen av denna delpost med 2,500 kronor
men ansett att inkomstposten för försäljning av slöjdalster vid förhöjning
av utgiftsposten med nämnda belopp borde höjas med samma belopp
eller till 9,000 kronor. Rektor har framhållit, att försäljningen av färdiga
slöjdvaror bleve allt svårare, allteftersom möjligheterna till fritt val av färger
och material minskades och att han i sådan situation icke ansåge sig kunna
upptaga högre belopp än 8,500 kronor som inkomster av försålda slöjdalster.
88
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr
Kosthållet. Statskontoret har framhållit, att det givetvis med hänsyn
till osäkra prisförhållanden och förekommande ransoneringar förelåge
avsevärda svårigheter att för närvarande beräkna det erforderliga medelsbehovet.
Under sådana omständigheter och då anslagsbelastningen för budgetåret
1940/41 icke syntes hava uppgått till mer än i runt tal 61,400 kronor,
måste ämbetsverket ifrågasätta, örn anslaget, som för löpande budgetår upptagits
med 63,500 kronor, borde höjas så avsevärt som med 12,200 kronor.
Statskontoret, som jämväl ville erinra om pågående utredning rörande ekonomi-
och vårdarpersonalens anställnings- och avlöningsvillkor, ansåge det
ligga närmast till hands, att delposten till kosthållet för nästkommande budgetår
upptoges med samma belopp, som anvisats för löpande budgetår.
Beklädnad. Denna delpost höjdes för innevarande budgetår med
1.000 kronor till 9,000 kronor. Med hänsyn härtill har det synts statskontoret
tveksamt, om ytterligare höjning nu borde medgivas. "Då likväl —
enligt vad som framginge av socialstyrelsens prisstatistik — prisstegringen
å beklädnadsvaror sedan 1 juli 1939 kunde uppskattas till omkring 50 procent,
ville statskontoret icke motsätta sig, att till anstaltens förfogande för
ändamålet ställdes ett med 1,000 kronor förhöjt belopp. Inspektören för
blindundervisningen har funnit det begärda, av skolöverstyrelsen tillstyrkta
beloppet, 11,000 kronor, anmärkningsvärt lågt, då det gällde beklädnad för
192 elever.
Den av skolöverstyrelsen föreslagna höjningen av delposten till övriga
expenser finner jag mig icke kunna biträda. Däremot biträder jag förslaget
om höjning av anslagsposten till undervisnings- och arbetsmateriel, varvid
dock inkomstposten för försäljning av slöjdalster torde i enlighet med statskontorets
förslag böra höjas med samma belopp som anslagsposten och alltså
upptagas med 9,000 kronor. Då en viss höjning av anslagsposten till kosthållet
torde böra vidtagas, beräknar jag denna anslagspost till 70,000 kronor,
vilket innebär en höjning med 6,500 kronor. Med hänsyn till den betydande
prisstegring, som ägt rum å beklädnadsvaror, vill jag icke motsätta mig den
av överstyrelsen föreslagna höjningen av anslagsposten till beklädnad med
2.000 kronor. Då jag i likhet med statskontoret icke funnit anledning till
erinran mot skolöverstyrelsens beräkningar av omkostnadsstatens utgiftsposter
i övrigt, beräknar jag omkostnadsstatens utgiftssida till 145,500 kronor.
Med hänsyn till vad jag ovan anfört beträffande beräkningen av inkomstposten
för försäljning av slöjdalster och med beaktande av den inverkan, som
de föreslagna nya lönebestämmelserna för vård- och ekonomipersonal medför
i fråga om inkomstposterna i övrigt, torde inkomstsidans slutsumma kunna
uppskattas till i runt tal 44,000 kronor.
Anslaget till omkostnader torde sålunda böra beräknas till 101,500 kronor,
vilket innebär en anslagshöjning med 6,900 kronor.
5. Dövstumskolorna: Avlöningar.
Förslagsanslaget till avlöningar vid dövstumskolorna är för innevarande
budgetår uppfört med 1,217,000 kronor. Personalförteckning och avlöningsstat
med tillhörande bestämmelser äro införda på sid. 541 f. i statsliggaren.
89
Kungl. Martts proposition Nr 246.
Skolöverstyrelsen Ilar i sina anslagsäskanden för nästa budgetår, sådana
de slutligen utformats, hemställt, att ifrågavarande anslag måtte uppföras
med 1,215,000 kronor, innebärande en anslagssänkning med 2,000 kronor.
Beräkningarna lia skett med utgångspunkt från överstyrelsens i det föregående
refererade utlåtanden i anledning av besparingsberedningens förslag
samt under förutsättning, bland annat, att överstyrelsens förslag om lönereglering
för viss personal vid lantbruksskolan för dövstumma a Broby gard
och det av särskilda sakkunniga avgivna förslaget örn lönereglering för
viss vård- och ekonomipersonal vid bland annat dövstumskolorna komme att
genomföras.
I fråga om lä rarbehovet under nästa läsår har överstyrelsen yttrat
bland annat.
Vid samtliga dövstumskolor med undantag av lantbruksskolan å Broby
gård leddes verksamheten av rektorer. Beträffande sistnämnda skola hade
överstyrelsen föreslagit, att föreståndarbefattningen från och med budgetåret
1942/43 skulle överföras på ordinarie stat och placeras i 23 lönegraden.
Såsom ledare för de nya skol- och arbetshemmen hade överstyrelsen föreslagit
en föreståndare med placering i lönegrad E 3, samma lönegrad som för
rektor vid nuvarande special- och fortsättningsskolan i Gävle. För dövstumskolorna,
skolhemmet och arbetshemmen komme sålunda att. för budgetåret
1942/43 erfordras 6 rektorstjänster och 2 föreståndarbefattningar.
Innevarande budgetår funnes vid dövstumskolorna 09 lärartjänster i kunskapsämne,
varav 55 ordinarie samt 14 icke-ordinarie. För nästkommande
budgetår komme antalet erforderliga lärartjänster i kunskapsämne att betydligt
minskas, dels genom Gävleskolans indragning, dels på grund av att
från vissa skolor avginge klasser utan motsvarande intagning. Överstyrelsen
beräknade antalet erforderliga lärartjänster i kunskapsämne till 60, varav
53 ordinarie
Av de innevarande år befintliga 55 ordinarie lärartjänsterna vore 7 placerade
vid skolan i Gävle och 11 vid upptagningsskolan i Härnösand. Endast
en av Gävletjänsterna beräknades stanna kvar vid skolhemmet, medan de
övriga 6 måste överflyttas till övriga dövstumskolor. Även fran Härnösandsskolan
måste förflyttning av lärare äga rum, då skolan för nästkommande
läsår endast komme att omfatta 9 läraravdelningar. Av dessa sammanlagt
8 överflödiga lärartjänster hade 3 beräknats bli placerade vid upptagnmgsskolan
å Manilla — varav 2 vid de därstädes föreslagna 2 skriv-teckenklasserna,
avsedda för vissa av nuvarande Gävleskolans elever — 1 vid lantbruksskolan
å Broby och 1 vid fortsättningsskolan i Växjö, 2 av Gävleskolans
lärare tjänstgjorde innevarande läsår vid specialskolan i Orebro, dar
de tänktes kvarstanna även nästkommande läsår. Den återstående tjänsten
syntes kunna förflyttas till annan dövstumskola, förslagsvis Vänersborg, där
den beräknades ersätta en nu befintlig icke-ordinarie tjänst, överstyrelsen
syntes böra erhålla Xungl. Maj:ts bemyndigande att verkställa dessa och
övriga genom omorganisationen eventuella erforderliga överflyttningar.
Innevarande budgetår funnes vid dövstumskolorna 12 arbeislärartjänster
i barndomsskola, placerade i lönegrad All. Av dessa vöre en, i skomakeri,
placerad vid dövstumskolan i Gävle, varjämte lärartjänsten i skomakeri vid
Manilla dövstumskola efter innehavarens avgång med pension uppehållits
av extra befattningshavare. I samband med Gävleskolans omorganisation
90
Kungl. Marits proposition Nr 846.
syntes tjänsten därstädes kunna indragas och innehavaren av densamma
överflyttas till Manilla. Antalet erforderliga ordinarie arbetslärartjänster i
barndomsskola skulle sålunda för budgetåret 1942/43 kunna minskas nied
en till 11.
I sitt tidigare avgivna utlåtande angående Gävleskolan hade överstyrelsen
angivit erforderlig personal vid skolhemmet och arbetshemmen för läsåret
1942—1943, varvid samtliga befattningar beräknats såsom ordinarie. Av skäl,
som i det följande komnie att angivas, ansåge överstyrelsen det lämpligt,
att vissa av de upptagna befattningarna åtminstone under första verksamhetsåret
tillsattes med icke-ordinarie befattningshavare. Detta gällde särskilt
de nya lärarbefattningarna, sinnesslölärarinnor, vävlärarinna och arbets1
ära re i skomakeri. (Den sistnämnda tjänsten räknade överstyrelsen som ny
på grund av den föreslagna lägre löneplaceringen.)
Vidkommande de föreslagna sinnesslölärarinnorna syntes dylika, lämpade
för undervisning av dövstumma barn, icke kunna erhållas redan första arbetsåret.
Någon erfarenhet av dövstumma, exempelvis genom en 6 månaders
kurs vid dövstumlärarseminariet, som överstyrelsen tidigare föreslagit, syntes
vara önskvärd för erhållande av ordinarie anställning. Även andra skäl
talade för en provisorisk anordning under första året. Som ovan angivits,
bomme antalet lärartjänster i kunskapsämne att för budgetåret 1942/43
minskas med 9, från 69 till 60. En följd av denna avsevärda minskning
bleve, att åtskilliga lärare, som nu innehade icke-ordinarie anställning vid
dövstumskolorna, måste söka sig ut till annan verksamhet. En del av dessa
vöre nu anställda som extra ordinarie. Vid slutet av vårterminen 1943 avginge
från vissa skolor den nuvarande sjunde klassen, som vore uppdelad på
b. lärara vdelningar. \ id början av läsaret 1943—1944 skedde nyintagning
vid upptagningsskolorna, vilket, örn man räknade med samma antal elever
och gruppavdelningar som innevarande läsår undervisades i första klassen
i de fyra upptagningsskolorna samt specialskolan i Örebro, skulle medföra
en ökning av antalet läraravdelningar med 12. Man syntes sålunda för läsåret
1943—1944 kunna räkna med en ökning i lärarbehovet vid barndomsskolorna
av cirka 4 lärare. För fortsättningsskolorna beräknades snarare ökning
än minskning i behovet av lärare i kunskapsämne. Med hänsyn till nämnda
förhållanden och då kompetenta lärare för de nya sinnesslölärarinnebefattningarna
vid skolhemmet icke syntes kunna erhållas redan för nästkommande
läsår, syntes det överstyrelsen lämpligt, att två av dessa tjänster
under läsåret 1942—1943 uppehölles med extra ordinarie lärare i kunskapsämne,
varigenom några av de yngre mera dugande dövstumlärarna skulle
beredas möjlighet att obrutet Qvarstanna vid dövstumundervisningsväsendet.
Ä en av dessa sinnesslölärarinnetjänster syntes den vid dövstumskolan
i Gävle anställda ordinarie kindergartenlärarinnan kunna placeras, till dess
anställning vid annan skola kunde beredas henne.
De föreslagna tjänsterna som vävlärarinna samt arbetslärare i skomakeri
vid anstalten i Gävle syntes överstyrelsen under första verksamhetsåret böra
uppehållas med extra befattningshavare, placerade i respektive lönegraderna
Ex 10 och Ex 8.
Innevarande budgetår funnes, såsom i det föregående nämnts, 14 ickeordinarie
lärartjänster i kunskapsämne vid dövstumskolorna, varav 9 vore
extra ordinarie och 5 extra. För nästkommande budgetår uppskattade överstyrelsen
behovet av icke-ordinarie lärare till 7, inklusive de 2 lärare, som
föreslagits skola provisoriskt tjänstgöra vid skolhemmet i Gävle. Samtliga
dessa tjänster beräknade överstyrelsen såsom extra ordinarie.
91
Kungl. May.ts ''proposition Nr 246.
Vid dövstumskolorna vöre innevarande budgetår anställda 9 extra arbetslärare
i fortsättningsskola, fördelade med 6 på dövstumskolan i Vänersborg,
1 i Gävle och 2 i Växjö. Styrelsen för förstnämnda skola hade för nästkommande
budgetår anhållit, att en av skolans extra tjänster måtte göras till
extra ordinarie. Överstyrelsen ansåge sig icke kunna tillstyrka denna hemställan.
Vidare hade styrelsen för Växjöskolan anhållit örn en ny arbetslärare
med anställning såsom extra ordinarie. Överstyrelsen funne en ny
arbetslärare därstädes behövlig med hänsyn till det utökade elevantalet,
men föresloge densamma såsom extra. Då den kvinnliga arbetslärartjänsten
vid fortsättningskolan i Gävle enligt överstyrelsens förslag vid den nya anstalten
skulle ersättas med en vävlärarinna med lägre löneplacering, komme
antalet extra arbetslärare i fortsättningsskola att för nästkommande budgetår
uppgå till samma antal, som nu funnes anställda, eller 9.
Vid skolan i Växjö vore anställd en extra skolkökslärarinna. Denna tjänst
syntes vara behövlig även för nästkommande budgetår.
Vid de dövstumskolor, som icke hade ordinarie lärare i gymnastik med lek
och idrott, vore under innevarande budgetår med undantag för Brobyskolan
anställda extra lärare med sammanlagt 72 veckotimmars tjänstgöring. För
den nya Gävleanstalten hade särskild gymnastiklärare icke ansetts erforderlig,
varför tjänsten därstädes syntes kunna indragas. Överstyrelsen beräknade
för nästkommande budgetår 4 extra lärare i gymnastik med lek och
idrott med sammanlagt 62 veckotimmars tjänstgöring.
Vid dövstumskolorna vore innevarande budgetår anställda ett antal timlärare
med undervisning i hushållsgöromål, olika arbetsämnen såsom klädsömnad,
linnesömnad, stickning och bokbinderi, samt träslöjd och kindergartenarbete.
Överstyrelsen hade för nästkommande budgetår räknat med i
stort sett samma antal timlärartimmar som innevarande budgetår. Endast
för Växjöskolan hade någon mera betydande höjning föreslagits, från 40 till
60 veckotimmar. Samtidigt beräknades 10 veckotinnnars hushållsgöromål
vid dövstumskolan i Gävle kunna indragas, då särskild lärare för dylik undervisning
icke upptagits för den nya anstalten.
För den nya anstaltens i Gävle vidkommande innebär vad överstyrelsen
sålunda föreslagit, att till densamma skulle för nästa budgetår knytas föl
-
jande lärarpersonal:
Befattning. Lönegrad.
1 föreståndare ............................................ E 3
1 ordinarie lärare i kunskapsämne............................ A 20
2 e. o. lärare i kunskapsämne................................ Eo 18
1 ordinarie kindergartenlärarinna ............................ All
1 vävlärarinna ............................................ Ex 10
1 arbetslärare i skomakeri .................................. Ex 8
Överstyrelsen har vidare beräknat, att följande vid dövstumskolan i Gävle
nu placerade ordinarie befattningshavare, nämligen en vaktmästare, en husmoder
och en sjuksköterska, skola kvarstå vid den nya anstalten.
För denna anstalt har överstyrelsen för nästa budgetår beräknat följande
personal i övrigt, nämligen en ekonomist av lista klass (eldare), fyra vårdarinnor,
en sömmerska, ett första biträde och fem biträden, innebärande en
92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6.
minskning i förhållande till nuvarande motsvarande personal med sex befattningshavare.
Av överstyrelsens anslagsäskanden inhämtas vidare:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Medelsbehovet
under denna anslagspost, inklusive avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
uppskattar överstyrelsen till i avrundat tal 667,000 kronor (+ 13,000).
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit. Denna anslagspost beräknar överstyrelsen till
24,350 kronor (—3,850). Postens fördelning framgår av följande samman
-
ställning.
Arvoden till läkare.................................. kronor 7,100
» » tandläkare .............................. » 2,750
» » skriv- och bokföringshjälp................. » 12,000
Arvode » undervisning i trädgårdsskötsel vid dövstumskolan
i Örebro.......................... » 250
» » praktiska övningar i barnavård på barnkrubba
för elever vid dövstumskolan i Växjö........ » 100
» » föreståndaren vid dövstumlärarseminariet .... » 800
Arvoden » tre lärare vid dövstumlärarseminariet....... » 750
» för särskild undervisning vid dövstumlärarseminariet
.................................. » 200
Arvode till föreståndare för provårskurs .............. » 200
Vikariatersättningar m. m. förslagsvis........... »_200
Summa kronor 24,350.
Minskningen av denna anslagspost föranledes dels av bortfallandet av
arvodet, 5,000 kronor, till föreståndaren för fortsättningsskolan å Broby
gård, dels av överstyrelsen föreslagen höjning av anslagsmedlen till arvoden
till läkare med 100 kronor, till arvoden till tandläkare med 150 kronor och
till skriv- och bokföringshjälp m. m. med 800 kronor, dels ock av föreslaget
anvisande av medel, 100 kronor, till praktiska övningar i barnavård på barnkrubba
för elever vid dövstumskolan i Växjö. Höjningen av anslagsmedlen
till läkar- och tandläkararvoden avser sistnämnda skola och motiveras med
att skolans elevantal beräknas komma att stiga med omkring 25 elever.
Av samma skäl tillstyrker överstyrelsen höjning av anslagsmedlen till skrivoch
bokföringshjälp till skolan med 800 kronor. Anslagsmedlen för sistnämnda
ändamål anses kunna minskas med 1,000 kronor för Gävleanstaltens
vidkommande, medan samma, belopp föreslås skola utgå till fortsättningsskolan
å Broby gård, som tidigare icke åtnjutit anslag för ändamålet.
Nu gällande undervisningsplan upptager undervisning i hemvård och barnavård
under 1 veckotimme i samtliga årsklasser vid Växjöskolan. I sitt tidigare
avgivna förslag angående omorganisation av denna skola har överstyrelsen
framhållit, att undervisning i barnavård borde givas ökat utrymme.
Denna undervisning skulle huvudsakligen förläggas till de två första åren i
den föreslagna allmänna fortsättningsskolan. Överstyrelsen anser lämpligt,
att praktiska övningar i detta ämne försöksvis anordnas redan under nästa
budgetår och tillstyrker för ändamålet ett belopp av 100 kronor.
Avlöningar till vårdare och tjänstepersonal.
Vid beräkningen av kostnaderna för denna personal har överstyrelsen tilllämpat
de av 1941 års löneutredning för viss ekonomipersonal föreslagna
lönebestämmelserna. Kostnaderna ha beräknats uppgå till 235,000 kronor
(—5,000). I det sålunda beräknade beloppet ingå kostnaderna för vid döv
-
93
Kungl. Marits proposition Nr 246.
stumskolorna anställda värmeledningsskötare, vilka av nämnda utredning
föreslagits skola erhålla lön enligt löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet.
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Denna anslagspost beräknar överstyrelsen till 146,000 kronor (—22,000).
Rörligt tillägg. Denna post beräknar överstyrelsen till 143,000
kronor (+ 16,200). För vårdare och tjänstepersonal har överstyrelsen, enligt
vad som föreslagits i de nya bestämmelserna, beräknat tillägget å belopp,
som erhållits efter avdrag av vissa naturaförmåner.
Hos Kungl. Maj:t ha M. Lalander och M. Hjertberg m. fl. icke-ordinarie
dövstumlärare föreslagit vissa åtgärder i syfte att samtliga nu anställda ickeordinarie
dövstumlärare skulle bibehållas i tjänst under nästa budgetår. Därvid
ha de bland annat ifrågasatt, att lärarbefattningarna vid det blivande
skolhemmet skulle få uppehållas av examinerade dövstumlärare.
I anslutning till vad chefen för finansdepartementet förordat vid behandlingen
i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor torde i personalförteckningen för ifrågavarande anstalter böra upptagas
dels ytterligare en vaktmästarbefattning i lönegraden A 6, avsedd för fortsättningsskolan
i Växjö, dels ock en befattning såsom maskinist av 2:a klass
i lönegraden A 9, avsedd för dövstumskolan i Vänersborg, i stället för den
nuvarande befattningen därstädes såsom maskinist i lönegraden A 10, vilken
bör uppföras å övergångsstat i avbidan på att tjänsten blir ledig. I personalförteckningen
bör därvid införas en anmärkning, att den nya befattningen
såsom maskinist av 2:a klass må tillsättas endast i mån av inträffande ledighet
å den på övergångsstat uppförda maskinistbefattningen.
Med hänsyn till den av mig i annat sammanhang förordade löneregleringen
för viss personal vid lantbruksskolan å Broby gård bör å personalförteckningen
uppföras en befattning såsom föreståndare i lönegraden Eo 22.
Vad beträffar löneställningen för föreståndaren vid den nya anstalten för
dövstumma med komplicerat lyte synes befattningen — såsom lönenämnden
föreslagit — därest den nuvarande rektorn vid dövstumskolorna i Gävle
utses till föreståndare, böra bibehållas oförändrad intill utgången av budgetåret
1942/43, då dennes rektorsförordnande utgår, varefter frågan torde böra
underkastas förnyad prövning. Skulle däremot annan person än nuvarande
rektor utses till föreståndare för den nya anstalten, torde med hänsyn till
anstaltens till en början ringa omfattning föreståndarbefattningen tills vidare
böra hänföras till lönegraden Eo 26. Å personalförteckningen torde böra
uppföras en befattning såsom föreståndare i lönegraden Eo 26 och en av de
nuvarande rektorsbefattningarna i lönegraden E 3 i stället uppföras å övergångsstat
i avbidan på att befattningen blir ledig. Därvid bör i personalförteckningen
intagas en anmärkning, att befattningen såsom föreståndare
i lönegraden Eo 26 må tillsättas endast i mån av inträffande ledighet å den
å övergångsstat uppförda rektorsbefattningen.
Enligt överstyrelsens förslag till personalorganisation under nästa budget -
Departe
mentschefen.
94
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jt6.
år för elen blivande vårdanstalten i Gävle skall lärarpersonalen vid anstalten
utgöras av, förutom föreståndaren, en ordinarie och två extra ordinarie dövstumlärare
samt en ordinarie kindergartenlärarinna ävensom en extra vävlärarinna
och en extra arbetslärare i skomakeri, de båda sistnämnda med placering
i lönegraden Ex 10 respektive Ex 8. Vad överstyrelsen sålunda föreslagit
har icke givit mig anledning till annan erinran än att antalet dövstumlärare
torde kunna minskas med en. Mot överstyrelsens förslag till personalorganisation
i övrigt vid vårdanstalten har jag icke funnit anledning till erinran.
I enlighet med överstyrelsens förslag torde en av de nuvarande befattningarna
såsom ordinarie arbetslärare i barndomsskola kunna indragas. Ä personalförteckningen
torde sålunda för nästa budgetår böra upptagas 11 i stället
för såsom nu 12 ordinarie befattningar såsom arbetslärare i barndomsskola.
Å personalförteckningen finnas nu uppförda 54 ordinarie lärartjänster i
kunskapsämne, medan enligt överstyrelsens uppgift antalet innevarande budgetar
befintliga sådana tjänster utgör 55. En av dessa tjänster innehaves av
rektorn vid dövstumskolan i Växjö och uppehälles av icke-ordinarie lärare.
Den av rektor innehavda tjänsten torde av förbiseende ha kommit att uteslutas
ur personalförteckningen.
För nästa budgetår beräknar överstyrelsen antalet erforderliga lärartjänster
i kunskapsämne till 60, varav 53 ordinarie. Då en av de ordinarie tjänsterna
och en icke-ordinarie tjänst — i likhet med vad är fallet innevarande
budgetår — beräknas under nästa budgetår komma att uppehållas av två
dövstumlärare, som äro uppförda på indragningsstat hos Malmöhus läns
landsting, samt den av rektor vid dövstumskolan i Växjö innehavda lärartjänsten
beräknas komma att uppehållas av icke-ordinarie lärare, har överstyrelsen
beräknat anslagsmedel för 51 ordinarie och 7 extra ordinarie lärare
i kunskapsämne.
Då enligt vad jag inhämtat, en ordinarie lärartjänst i kunskapsämne
blivit ledig genom dödsfall och ytterligare en ordinarie lärartjänst kan
beräknas bli ledig genom innehavarens avgång med pension vid slutet av
innevarande budgetår, torde å personalförteckningen för nästa budgetår
böra upptagas allenast 53 ordinarie lärartjänster i kunskapsämne, varav
en, som uppehälles av å indragningsstat hos nämnda landsting uppförd
lärare, tills vidare bör hållas obesatt.
Med hänsyn till vad jag ovan anfört angående behovet av lärare vid den
blivande vårdanstalten för dövstumma torde anslagsmedel böra beräknas
för allenast sex extra ordinarie lärare i kunskapsämne. Det är givetvis vanskligt
att redan nu exakt beräkna lärarbehovet vid ifrågavarande anstalter för
nästkommande budgetår. I annat sammanhang har jag uttalat mig för besparingsberedningens
förslag, att åtgärder borde vidtagas i syfte att elevantalet
i upptagningsskolornas klasser skulle komma att uppgå till de i gällande
stadga för dövstumundervisningen för olika fall angivna. Det torde
böra ankomma på skolöverstyrelsen att vidtaga sådana åtgärder. Det synes
emellertid lämpligt att beräkna medelsbehovet till avlönande av lärare med
97
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jt6.
Överstyrelsen framhåller, att de begärda beloppen ett par år i rad blivit kraftigt
beskurna, under det att priserna för skriv- och slöjdmateriel alltjämt
vore stigande. Ur anslagsposten bestredes även kostnaderna för läroböcker.
Det syntes överstyrelsen ofrånkomligt, att anslagsmedlen höjdes för nästa
budgetår.
Tvätt och r e n h å 11 n i n g. Anslagsmedlen till Ilärnösandsskolan
föreslås höjda med 2,000 kronor till 4,000 kronor, medan för vissa andra skolor
beräknas sänkta anslagsmedel. Vid Härnösandsskolan saknades för närvarande
ordentlig tvättstuga, varför skolans tvätt måste bortsändas, vilket
medförde ökade kostnader under denna utgiftspost. Då tvättningen ombesörjdes
på för skolan förmånliga villkor och avlöning till särskild tvätterska
vid skolan inbesparades, syntes kostnaderna för skolans tvätt icke bli större
än vid andra skolor. Därjämte vore golven i de nuvarande lokalerna vid skolan
mycket s vårskött a och krävde en myckenhet rengöringsmedel.
Kosthåll. De i skolstyrelsernas ansökningar beräknade beloppen pr
elev och dag varierade mellan en krona och en krona 25 öre. Sistnämnda
belopp avsåge Manillaskolan. Överstyrelsen hade intet att erinra mot de
begärda beloppen, tillhopa 253,100 kronor. I anslagen vore även inberäknade
kostnader för kost åt vissa lärare samt personal, vilka intoge sina måltider
på skolorna. Dessa kostnader återbetalades till skolorna i form av kostersättningar,
vilka för samtliga skolor uppginge till ett belopp av 60,700 kronor.
För vårdare och tjänstepersonalen hade dessa ersättningar beräknats enligt
de för denna personal föreslagna nya lönebestämmelserna. Till kosthåll för
budgetåret 1942/43 skulle sålunda, sedan kostersättningarna fråndragits,
åtgå ett belopp av 192,400 kronor.
Utackorder ing av elever. Styrelsen för dövstumskolan i Lund
hade begärt anslag till ^ackordering av 37 elever, vilka av utrvmmesskäl
icke kunde bo på skolan, med ett belopp av 28,829 kronor, beräknat efter
85 kronor pr elev och månad. Styrelsen för Örebroskolan, vars samtliga elever
vore externerade, hade anhållit om 76,950 kronor, beräknat efter 855
kronor pr elev och år. Enligt överstyrelsens beräkningar bleve detta något
mer än 90 kronor i månaden pr elev. Innevarande budgetår vore anslagen
till de båda skolorna beräknade efter cirka 75 respektive 85 kronor pr månad.
På grund av de avsevärt stegrade livsmedelskostnaderna och icke minst med
hänsyn till de höjda bränslepriserna syntes en höjning av inackorderingsavgifterna
för det kommande budgetåret vara ofrånkomlig. Som en jämförelse
ville överstyrelsen åberopa de föreskrivna avdragen för vissa naturaförmåner
i de av 1941 års löneutredning för viss ekonomipersonal föreslagna lönebestämmelserna
för vårdare och tjänstepersonal vid dövstumskolorna. Enligt
dessa bestämmelser skulle befattningshavare, som vid skolan åtnjöte bostad
(ej familjebostad), kost och tvätt, för dessa förmåner erlägga ett månatligt
belopp av ä D-ort (Lund) 72 kronor 90 öre samt å F-ort (Örebro) 78 kronor
30 öre. Med bostad avsåges här delat rum och i tvätt inginge icke handstrykning.
Dessa belopp vore givetvis beräknade till självkostnadspris och jämförda
härmed syntes de ovan angivna inackorderingsavgifterna icke orimliga.
Överstyrelsen ansåge sig därför böra tillstyrka de begärda anslagen, avjämnade
till 28,800 respektive 76,900 kronor.
B e k 1 ä d n a d för el e v e r. Skolstyrelserna hade flir detta ändamål
begärt anslag med sammanlagt 65,055 kronor. De av skolorna beräknade
beloppen varierade mellan 80 och 130 kronor pr elev. Sistnämnda belopp
begärdes för lantbruksskolan i Broby, där förslitningen av kläder på grund
Bihang till riksdagens protokoll lofö. 1 sami. Nr 2/f6.
7
98
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2Jt6.
av arbetets art vore större än vid övriga skolor. Enligt vad föreståndaren
därstädes meddelat hade det för innevarande budgetår beviljade anslaget,
beräknat efter cirka 120 kronor pr elev, visat sig otillräckligt, varför styrelsen
hade för avsikt att ingå till Kungl. Maj:t med hemställan örn tilläggsanslag.
Överstyrelsen ansåge sig i anledning härav böra tillstyrka det för
Brobyskolan begärda beloppet. För Gävleanstalten, där eleverna och skyddslingarna
tänktes tvärstanna vid anstalten året runt, och för fortsättningsskolan
i Vänersborg syntes böra beräknas ett belopp av 100 kronor per person
samt för barndomsskolorna 95 kronor. För Växjöskolan föresloge överstyrelsen
samma belopp pr elev, som beräknats för innevarande budgetår, 80 kronor.
Flitpengar åt fortsättningsskolpliktiga elever
och skyddslingar vid arbetshemmen. Skolstyrelserna hade
begärt anslag med sammanlagt 12,975 kronor. Beräknat efter en kostnad av
högst 5 kronor pr månad och elev skulle anslaget uppgå till 12,200 kronor.
Överstyrelsen tillstyrkte sistnämnda belopp.
Bibliotek. Det till Gävleskolan för innevarande budgetår beviljade
beloppet, 50 kronor, föresloges bortfalla för nästkommande budgetår. I övrigt
föresloges oförändrad medelsanvisning.
I sina anslagsäskanden synes skolöverstyrelsen ha sökt hålla utgifterna
nere vid en efter rådande förhållanden avpassad nivå och därför endast i
viss utsträckning upptagit från de olika anstalterna framställda krav på
anslagshöjningar. I huvudsak torde anslagsberäkningarna kunna godtagas.
Utackorderingskostnaderna för elever vid skolorna i Lund och Örebro synas
mig dock väl högt beräknade och en jämkning nedåt av dessa befogad.
Med hänsyn till den föreslagna höjningen av anslagsmedlen till undervisnings-
och arbetsmateriel till dövstumskolorna i Vänersborg och Växjö torde
de beräknade inkomsterna av från fortsättningsskolorna därstädes försålda
arbeten böra uppräknas med ytterligare 250 kronor för Vänersborgsskolans
och med 2,000 kronor för Växjöskolans vidkommande. En viss höjning av
de beräknade inkomstmedlen för naturaförmåner torde vara motiverad av
den av mig tillstyrkta löneregleringen för viss personal vid lantbruksskolan
för dövstumma å Broby gård. Slutligen torde nettoinkomsten från lantbruket
och trädgården vid Broby gård — vilken av skolöverstyrelsen beräknats
komma att nedgå från 6,500 kronor till 3,000 kronor — böra uppskattas
till samma belopp som för innevarande budgetår.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört och i anslutning till överstyrelsens
beräkningar uppskattar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 580,000
kronor (+45,000). Inom denna anslagsram torde jämväl kunna bestridas
eventuella utackorderingskostnader för skyddslingar vid vårdanstalten i
Gävle, vilka kunna komma att under nästa budgetår utskrivas för s. k. kontrollerad
familjevård. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig
anslutning till vad av mig anförts fastställa omkostnadsstat.
99
Kungl. Mårds fr opposition Nr 2J,6.
7. Vissa byggnadsfrågor vid dövstumskolorna.
Härnösand.
Å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 har till orri- och
ny byggnadsarbeten vid dövstumskolorna anvisats ett reservationsanslag (B)
av 725,000 kronor. Då förutsättningar för anlitande av detta beredskapsanslag
till de därmed avsedda byggnadsföretagen icke inträtt, har anslaget
ännu icke blivit nyttjat för därmed avsedda ändamål, d. v. s. dels påbörjande
av den beslutade nybyggnaden för dövstumskolan i Härnösand och dels vissa
ändrings- och reparationsarbeten vid dövstumskolorna i Vänersborg. Av anslaget
är ett belopp av 500,000 kronor avsett för Härnösandsskolan medan
återstoden, 225,000 kronor, avsetts för Vänersborgsskolorna. För nybyggnaden
i Härnösand står dessutom till förfogande omkring 290,000 kronor av
det för budgetåret 1939/40 anvisade reservationsanslaget å 500,000 kronor
till örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna (jfr proposition 1941: 2,
sid. 298—303).
För påbörjande av nybyggnaden för dövstumskolan i Härnösand står sålunda
till förfogande ett belopp av inalles omkring (500,000 -}- 290,000 =)
790,000 kronor. Enligt de av Kungl. Majit i propositionen 1941: 2 framlagda
kostnadsberäkningarna uppskattades totalkostnaderna för byggnadsföretaget
till 1,170,000 kronor. Riksdagen (skrivelsen nr 78) godkände kostnadsberäkningarna
med den ändringen, att riksdagen förklarade sig icke ha något att
erinra mot att den angivna kostnadsramen överskredes med högst 30,000
kronor för realiserande av ett av riksdagen framställt önskemål om utökning
av vissa elevrums storlek. På grundval av prisnivån i början av år 1941
kunna alltså kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag uppskattas
till 1,200,000 kronor. För ändamålet skulle alltså återstå att anvisa omkring
(1,200,000 — 790,000 =) 410,000 kronor.
Växjö.
Såsom av propositionen nr 156 till 1939 års lagtima riksdag framgår, överlämnade
byggnadsstyrelsen med skrivelse den 21 februari 1939 utredning
rörande vid dövstumskolan i Växjö erforderliga byggnadsarbeten. Enligt
det av byggnadsstyrelsen förordade förslaget, uppgjort av Kronobergs och
Blekinge läns länsarkitektskontor den 7 november och den 13 december 1938
och kostnadsberäknat till 296,000 kronor, skulle internatplatser beredas för
58 elever i smärre sovrum. Därjämte funnes en reservsovsal, i vilken, i mån
av behov, ansågs kunna beredas intill 11 platser. Förslaget innebar vidare
genomgående modernisering av ledningsanläggningarna, inredande av skolkök,
förbättrad köksinredning, uppdelning av de nuvarande större sovsalarna
till smärre enheter, anordnande av dagrum samt avskiljande från skolan i
övrigt av den gifta personalens bostäder.
Sedan Kungl. Majit den 22 juni 1939 anbefallt byggnadsstyrelsen att i
samråd med skolöverstyrelsen i besparingssyfte verkställa förnyad utred
-
100
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6.
ning rörande bland annat dövstumskolan i Växjö, inkom byggnadsstyrelsen
den 27 november 1939 med sådan utredning. Någon kostnadsbesparande
åtgärd kunde dock icke föreslås, då skolöverstyrelsen icke ansett sig kunna
lämna anvisningar på några möjligheter till inskränkningar i lokalbehovet.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att rektor vid
dövstumskolan i Växjö ifrågasatt vissa förändringar i det tidigare uppgjorda
ombyggnadsförslaget i syfte att bereda plats vid skolan för ett 80-tal elever
och i övrigt göra skollokalerna lämpade för den föreslagna nya organisationen.
Rektors förslag har i huvudsak tillstyrkts av skolöverstyrelsen samt
i en inom byggnadsstyrelsen upprättad promemoria. De sålunda förordade
byggnadsarbetena ha beräknats draga en kostnad av omkring 375,000 kronor
eller, med frånräknande av kostnaderna för de reparationsarbeten, som
erfordras i anledning av i skollokalerna anordnad militärförläggning, till i
runt tal 300,000 kronor.
Lund.
Dövstumskolan i Lund inrymmes i en stor byggnad, enligt uppgift uppförd
år 1871. Enligt av byggnadsstyrelsen med skrivelse den 21 februari 1939
överlämnad utredning (jfr propositionen nr 156 till 1939 års lagtima riksdag)
vore byggnaden ur rent teknisk synpunkt i försvarligt skick, ehuru
dräneringen vore bristfällig. Verkstäderna, som vore belägna i souterrängvåningen,
kunde däremot icke anses motsvara nutida krav på undervisningslokaler.
På grund av den bristfälliga dräneringen bleve de fuktiga vid perioder
med stark nederbörd. Anläggningarna för värme-, sanitära och elektriska
ledningar vore föråldrade. De stora sovsalarna underströke intrycket av
anstalt och medgåve knappast skapandet av någon hemtrevnad. De i skolan
inrymda familjebostäderna motsvarade ej heller nutida fordringar. — Det
uppgjorda ändringsförslaget avsåge att bereda internatplatser för 40 barn;
platserna vore fördelade på smärre rum med 4 sängar i varje. Den tekniska
utrustningen förutsattes bliva moderniserad. Lokalerna för yrkesundervisningen
hade förlagts till byggnadens bottenvåning mot soliga väderstreck.
Gymnastiksalen hade försetts med tidsenliga biutrymmen. Den nuvarande
högtidssalen, som vore belägen i våningen 1 trappa upp mitt bland lärosalarna,
hade föreslagits uppdelad i två rum, varigenom erforderligt antal
lärosalar utvunnits. En ny högtidssal skulle iordningställas inom ett ovan
den nuvarande befintligt utrymme. Skolans expedition samt bostad för rektor
beräknades förlagda till en särskild byggnad, som skulle uppföras i parken
öster örn skolbyggnaden.
Kostnaderna för de föreslagna till- och ombyggnadsarbetena beräknades
till 375,000 kronor.
Vid anmälan den 3 januari 1941 (proposition nr 2, sid. 301) av byggnadsfrågan
för bland annat Lunds dövstumskola förklarade jag mig vid besök
på ort och ställe ha kommit till den uppfattningen, att frågan om till- och
ombyggnad av denna skola borde tagas under förnyad omprövning från den
101
Kungl. Maj:ts proposition Nr ?Jfi.
förutsättningen, att externatsystem i ökad utsträckning borde tillämpas vid
skolan. Sådan utredning har dock ännu icke kommit till stånd.
Enligt den i det föregående lämnade redogörelsen har skolöverstyrelsen
icke ansett möjligt, att Lundaskolan skulle redan hösten 1942 kunna mottaga
det ökade elevantal, som skulle erfordras, därest en av de nuvarande
upptagningsskolorna skulle nedläggas. Visserligen kunde skolan, som vore
ordnad som inter-externat, tänkas genom externering av flertalet av de överflyttade
eleverna — beräknade till närmare 40 — sörja för bostäder åt dem.
Däremot syntes det icke möjligt att inom nuvarande byggnader bereda utrymmen
till lärosalar för de tillkommande klasserna.
I det föregående har jag framhållit önskvärdheten av att åtgärder vidtagas,
ägnade att sätta dövstumskolorna i Härnösand och Lund i stånd att
kunna mottaga ett ökat elevantal. Det synes mig därför angeläget, att den
beslutade nybyggnaden för dövstumskolan i Härnösand må komma till utförande
snarast möjligt. Det förtjänar även framhållas, att de nuvarande
dövstumskollokalerna ansetts lämpligen böra tagas i anspråk för militärt
ändamål. Med hänsyn till det anförda förordar jag, att de för påbörjande
av nybyggnadsföretaget tillgängliga anslagsmedlen, enligt det föregående
omkring 790,000 kronor, skola få disponeras oberoende av de förutsättningar,
som eljest gälla för disponerandet av dylika beredskapsanslag. Återstoden
av de erforderliga anslagsmedlen torde-få äskas av nästa års riksdag.
Dövstumskolan i Lund torde, därest externatsystem i ökad utsträckning
kommer till användning, vilket jag enligt det föregående förutsatt skola bli
fallet, kunna utan mera betydande svårigheter mottaga ett 40-tal nya elever.
Vissa nya lärosalar erfordras dock, vilka torde kunna erhållas genom uppdelning
av befintliga utrymmen. I samband härmed torde böra utföras
sådana reparations- och ombyggnadsarbeten, som skulle erfordras även utan
ökning av elevantalet. Dessa arbeten torde dock för närvarande böra inskränkas
till vad som kan anses oundgängligen nödvändigt. Enligt vad jag under
hand från byggnadsstyrelsen inhämtat, torde de erforderliga byggnadsarbetena
kunna hållas inom en kostnadsram av 300,000 kronor.
För att dövstumskolans i Växjö lokaler skola kunna göras lämpade för
den av mig i det föregående förordade omorganisationen erfordras, såsom
av den lämnade redogörelsen framgår, tämligen betydande ombyggnadsarbeten,
kostnadsberäknade till omkring 375,000 kronor. Det framlagda ombyggnadsförslaget
torde kunna i huvudsak godtagas med de modifikationer, som
förordats av skolans rektor och skolöverstyrelsen. Jag förutsätter dock, att
förslaget underkastas sakkunnig granskning i besparingssyfte. Det undandrager
sig för närvarande mitt bedömande, huruvida kostnadssumman skall
kunna reduceras under nämnda belopp, 375,000 kronor; jag anser mig fördenskull
böra tills vidare räkna med nämnda kostnadssumma.
Dövstumskolan i Växjö är för närvarande tagen i anspråk för visst militärt
ändamål. Det torde emellertid få förutsättas, att lokalerna skola få ånyo
Departe
mentschefen.
102
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J+6.
disponeras för sitt egentliga ändamål inom sådan tid, att ifrågavarande
byggnadsarbeten skola kunna åtminstone i huvudsak slutföras under loppet
av nästa budgetår. Kostnaderna för de reparationer, som föranledas av ianspråktagandet
av lokalerna för militärt ändamål, torde av praktiska skäl
böra bestridas i samma ordning som kostnaderna för övriga ifrågasatta ändringsarbeten.
Jag beräknar alltså för byggnadsarbeten vid dövstumskolorna i Lund och
Växjö ett belopp av sammanlagt (300,000 + 375,000 =) 675,000 kronor
erforderligt. För bestridande av sagda kostnader finnas för närvarande tillgängligt
ett belopp av 225,000 kronor av förutnämnda, på tilläggsstat II
för budgetåret 1940/41 anvisande reservationsanslag (B). Detta belopp,
225,000 kronor, har visserligen avsetts för dövstumskolorna i Vänersborg,
men vid bifall till vad jag i det föregående förordat bör beloppet givetvis
icke för närvarande disponeras för nämnda ändamål. Beloppet torde i stället
— oberoende av de för B-anslag gällande förutsättningarna — få disponeras
för byggnadsarbetena i Lund och Växjö. För sistnämnda ändamål erfordras
alltså ytterligare ett belopp av (675,000 — 225,000 =) 450,000 kronor, vilket
belopp torde böra anvisas såsom kapitalinvesteringsanslag på tilläggsstat
II för budgetåret 1941/42. En förutsättning för igångsättande av dessa
arbeten är givetvis, att deras fullföljande icke äventyras av brist på arbetskraft
eller materiel.
IV. Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1. bemyndiga Kungl. Majit att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1942/43, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för läroanstalterna för
blinda, som föranledas av vad jag i det föregående anfört;
2. godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna
för blinda, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis.....................kronor 236,600
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit........ » 2,600
3. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal,
förslagsvis............. » 85,500
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal...................... » 8,500
5. Rörligt tillägg, förslagsvis. ........ » 42,300
Summa kronor 375,500;
103
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^6.
3. till Läroanstalter för blinda: Avlöningar för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av kronor 375,500;
4. till Läroanstalter för blinda: Omkostnader för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av.............................kronor 200,600;
5. såsom kapitalinvestering i statens allmänna fastighetsfond
till Ombyggnads- och inredningsarbeten vid
institutet och förskolan för blinda å Tomteboda för budgetåret
1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av...............................kronor 6,600;
6. bemyndiga Kungl. Majit att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1942/43, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för vårdanstalten i Lund
för blinda med komplicerat lyte, som föranledas av vad
jag i det föregående anfört;
7. godkänna följande avlöningsstat för vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1942/43:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis.....................kronor 69,900
2. Arvode och särskild ersättning, bestämd
av Kungl. Majit.......... » 800
3. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal,
förslagsvis............. » 103,500
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal...................... » 16,200
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ » 22,600
Summa kronor 213,000;
8. till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplice
rat
lyte: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa ett
förslagsanslag av.................. kronor 213,000;
9. till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplice
rat
lyte: Omkostnader för budgetåret 1942/43 anvisa ett
förslagsanslag av..................kronor 101,500;
10. besluta, att specialskolan och fortsättningsskolan
för skriv-teckenelever i Gävle skola nedläggas med utgången
av budgetåret 1941/42 samt att från samma tidpunkt
skall i huvudsaklig överensstämmelse med av vad
mig i det föregående förordats inrättas en vårdanstalt
för dövstumma med komplicerat lyte, omfattande ett
skolhem samt ett arbetshem för män och ett för kvinnor;
104
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6.
11. besluta, att en av de nuvarande upptagningsskolorna
för dövstumma barn skall nedläggas med utgången
av budgetåret 1942/43;
12. besluta, att fortsättningsskolan i Växjö för talundervisade
flickor skall från och med budgetåret 1943/44 omorganiseras
på sätt av mig i det föregående förordats;
13. godkänna följande personalförteckning för läroanstalterna
för dövstumma, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1942/43:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 rektor, avlöningsgrupp II................E 4
4 rektorer, » III................E 3
1 rektor, » IV................E 2
53 lärare i kunskapsämne..................A 20
Anni.: En av dessa befattningar såsom lärare i kunskapsämne
skall tills vidare hållas obesatt.
2 lärare i gymnastik med lek och idrott......A 20
7 arbetslärare i fortsättningsskola...........A15
1 skolkökslärarinna......................A15
2 skolköks- och kindergartenlärarinnor.......A 15
11 arbetslärare i barndomsskola.............All
4 slöjdlärarinnor .......................All
2 kindergartenlärarinnor..................All
1 kindergarten- och gymnastiklärarinna......All
1 maskinist av 2:a klass..................A 9
Anm.: Förestående befattning må tillsättas endast i mån
av inträffande ledighet å den å övergångsstat uppförda
maskinistbefattningen.
6 husmödrar ........................... A 7
7 vaktmästare..........................A 6
4 sjuksköterskor.............. ............A 6
Tjänstemän å övergångsstat.
1 rektor, avlöningsgrupp III................ E 3
1 maskinist............................A10
3 slöjdlärarinnor........................A 8
Extra ordinarie tjänstemän
i högre lönegrad än den 20:e.
1 föreståndare.........................Eo 26
Anni.: Förestående befattning må tillsättas endast i mån
av inträffande ledighet å den å övergångsstat uppförda
rektorsbefattningen.
1 föreståndare........................Eo22;
105
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21fi.
14. godkänna följande avlöningsstat för dövstumskolorna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis....................kronor 639,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis
......................... * 23,950
3. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal,
förslagsvis............ » 226,500
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis............ » 165,000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis....... *_140,550
Summa kronor 1,195,000;
15. till Döv stumskolorna: Avlöningar för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av. . kronor 1,195,000;
16. till Döv stumskolorna: Omkostnader för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 580,000;
17. medgiva, att det å tilläggsstat II för budgetåret
1940/41 anvisade reservationsanslaget (B) å 725,000 kronor
till Örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna
må tagas i anspråk oberoende av de för dylikt anslag
eljest gällande förutsättningarna;
18. såsom kapitalinvestering i statens allmänna fastighetsfond
till Örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av.............................kronor 450,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. v. Krusenstjerna.
Bihang till riksdagens jirotokoll 1912 • 1 sami. Nr ZJfG.
8
106
Kungl. Majlis proposition Nr ti46.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
I. Åtgärder för rationalisering av dövstumskolväsendet........ 2
1. Nuvarande förhållanden........................... 2
2. Specialskolan och fortsättningsskolan i Gävle............. 7
3. Upptagningsskolorna å Manilla och i Vänersborg......... 32
4. Specialskolan för oegentligt dövstumma i Örebro.......... 51
5. Fortsättningsskolan för dövstumma flickor i Växjö......... 55
II. Lönereglering för viss personal vid lantbruksskolan för döv
stumma
......................................... 70
III. Anslagsberäkningar m. m............................ 76
1. Läroanstalter för blinda: Avlöningar................... 76
2. Läroanstalter för blinda: Omkostnader m. m............. 79
3. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Avlö
ningar
........................................ 84
4. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Om
kostnader
..................................... 86
5. Dövstumskolorna: Avlöningar........................ 88
6. Dövstumskolorna: Omkostnader....................... 95
7. Vissa byggnadsfrågor vid dövstumskolorna............... 99
IV. Hemställan........................................102
Stockholm 1942. Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.
* 421236