Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

1

Nr 235.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939
(nr 68) örn statlig krigsförsäkring m. m.; given Stockholms
slott den 11 april 1942.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, att antaga härvid fogade förslag till
lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om
statlig krigsförsäkring m. m.,

dels ock att samtycka till att Kungl. Majit efter utfärdande av den föreslagna
lagen meddelar förordnande, som avses i 1 § lagen om statlig krigsförsäkring
m. m. i dess sålunda ändrade lydelse, att gälla tills vidare.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom i

GUSTAF ADOLF.

Axel Gjöres.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

1 sami.

Nr 235,

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) örn statlig

krigsförsäkring m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 10 mars 1939 om statlig krigsförsäkring
m. m.1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

1 §•

Vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
må, såframt Konungen därom förordnar, av staten meddelas transportförsäkring
mot krigsrisk, så ock eljest mot risk att egendom lägges under
embargo eller uppbringas eller genom annan dylik åtgärd anhålles av
främmande stat eller av den, som där tillvällat eller söker tillvälla sig makten.
Under enahanda förhållanden må staten jämväl, efter förordnande av
Konungen, meddela försäkring mot nyss angivna risker av egendom, som
lagrats i utlandet för införsel till riket. Med avseende å statlig försäkring,
varom i detta stycke förmäles, skall lagen örn försäkringsavtal icke äga tillämpning.

Staten må ock under förhållanden, som ovan angivas, efter förordnande
av Konungen, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana
bolag meddela återförsäkring av såväl försäkring, varom i första stycket
förmäles, som transportförsäkring av annat slag än i nämnda stycke avses.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se 1940: 942.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

3

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet
Gjöres, fråga om ändring i lagen om statlig krigsförsäkring m. m.

Föredraganden anför:

Enligt 1 § första stycket lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring
m. m., sådant detta lagrum lyder enligt lag den 22 november
1940 (nr 942), må staten vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda
utomordentliga förhållanden meddela transportförsäkring mot krigsrisk, så
ock eljest mot risk att egendom lägges under embargo eller uppbringas eller
genom annan dylik åtgärd anhålles av främmande stat eller av den, som
där tillvällat eller söker tillvälla sig makten.1 Med avseende å sådan statlig
försäkring skall lagen örn försäkringsavtal icke äga tillämpning. Enligt 1 §
andra stycket krigsförsäkringslagen må staten vidare, under förut angivna
förhållanden, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana
bolag meddela återförsäkring av såväl sådan transportförsäkring, som nu
sagts, som annan transportförsäkring. Enligt 2 § krigsförsäkringslagen må
staten jämväl meddela återförsäkring av vissa försäkringar för olycksfall,
som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel
tjänstgörande person.

Meddelande av statlig försäkring och återförsäkring av angivna slag förutsätter
förordnande av Kungl. Maj:t. Sådant förordnande må, enligt 3 §, under
tid då riksdagen är samlad meddelas allenast med riksdagens samtycke.
Under tid då riksdagen icke är samlad äger Kungl. Maj:t meddela dylikt
förordnande för tiden till dess trettio dagar förflutit från det riksdagen sammanträtt.
Förordnande i enlighet med sistnämnda punkt meddelades, såvitt
angår försäkring och återförsäkring jämlikt 1 § i dess ursprungliga lydelse,
av Kungl. Maj:t genom kungörelse den 3 september 1939 (nr 597). Genom

1 Lagrummet avsåg enligt den ursprungliga lydelsen endast transportförsäkring mot
krigsrisk.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

kungörelse den 6 oktober 1939 (nr 689) förordnade därefter Kungl. Majit,
med stöd av riksdagens beslut (1939 års urtima riksdags skrivelse nr 13),
att dylik försäkring och återförsäkring finge tills vidare meddelas av staten
jämväl efter utgången av giltighetstiden för förstnämnda kungörelse. Sedan
området för försäkring och återförsäkring, som staten jämlikt 1 § krigsförsäkringslagen
må meddela, utökats genom förenämnda lag den 22 november
1940, förordnade Kungl. Majit genom kungörelse sistnämnda dag (nr
943), med stöd av riksdagens beslut (1940 års urtima riksdags skrivelse nr
71), att försäkring och återförsäkring, som avses i 1 § krigsförsäkringslagen
i dess sålunda ändrade lydelse, finge tills vidare meddelas av staten.

Jämlikt 1 § kungörelsen den 3 september 1939 (nr 596) med närmare föreskrifter
angående tillämpningen av lagen om statlig krigsförsäkring m. m.
skola frågor rörande försäkring jämlikt samma lag handläggas och avgöras
av en särskild nämnd, statens krigsförsäkringsnämnd. Enligt 3 § i kungörelsen,
sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelse den 20 oktober
1939 (nr 748), må försäkring och återförsäkring, som avses i 1 § av
lagen, beviljas allenast när så prövas vara av väsentlig betydelse för tillförseln
av förnödenheter eller eljest för vidmakthållande av handel eller annan
näring.

I skrivelse den 28 januari 1942 har statens krigsförsäkringsnämnd föreslagit
sådan ändring av krigsförsäkringslagen, att försäkring mot krigsrisk
må kunna meddelas för i utlandet lagrade svenska varor.
Nämnden har härom anfört:

De försäkringar, som meddelas av statens krigsförsäkringsnämnd, avse,
med undantag för återförsäkring av viss olycksfallsrisk, uteslutande transportförsäkring.
Transportförsäkring omfattar enligt gällande lagbestämmelse
försäkring mot fara, för vilken det försäkrade intresset utsättes under transporten.
Omfattar försäkringen jämte transportfara tillika annan fara, som
står i samband med transporten, skall försäkringen i sin helhet anses som
transportförsäkring.

Under nu rådande förhållanden har ett starkt behov uppkommit av krigsförsäkring
för i utlandet lagrade varor avsedda för import till Sverige. Dylik
försäkring kan med nu gällande bestämmelser endast meddelas i sådana fall
där försäkringen kan beviljas i samband med transportförsäkring av varorna.
Då transportförsäkring endast torde kunna meddelas, därest utsikter
föreligga att under rådande förhållanden kunna hemtransportera varorna,
kan lagringsförsäkring emot krigsrisk icke meddelas i alla de fall där sådan
synes vara av behovet påkallad. Under det senast förflutna året har det i
åtskilliga fall varit nödvändigt för importörerna att likvidera verkställda
inköp eller för desamma ställa oåterkalleliga rembourser redan i samband
med beställningen av varorna från de fabriker där desamma tillverkas. Hava
sedan transportförbindelserna med fabrikationslandet blivit avbrutna innan
någon hemtransport kunnat ske, ligga de av den svenske importören redan
betalade varorna lagrade i fabrikationslandet för importörens räkning utan
att utsikt föreligger att inom rimlig tid kunna hemtransportera desamma och

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

utan möjlighet till krigsförsäkringsskydd i Sverige. På dylikt sätt ligga
exempelvis rätt stora svenska varupartier lagrade i Japan och importörerna
hava hemställt örn krigsförsäkring för dessa partier, men nämnden har icke
ansett sig kunna bifalla framställningarna, då varorna icke inom överskådlig
tid kunna bliva föremål för hemtransport.

Det torde jämväl vara uppenbart att förhållandena kunna utveckla sig på
sådant sätt, att det kan vara ur landets intresse önskvärt att varuinköp ske
i länder, med vilka transportförbindelsema för närvarande äro eller kunna
tänkas bliva avbrutna för att hava varorna disponibla när transportmöjligheter
ånyo uppkomma. Dylika inköp torde knappast kunna verkställas
av privata importörer utan att krigsförsäkring för varupartierna kan erhållas,
vilket för närvarande icke är möjligt. Det synes därför önskvärt att
åtgärder vidtagas för att bereda möjlighet för tecknande av sådan försäkring
örn förhållandena skulle utveckla sig på sådant sätt, att dylika varuinköp
bliva ur landets synpunkt önskvärda.

Över krigsförsäkringsnämndens framställning hava utlåtanden avgivits
av statskontoret, fullmäktige i riksbanken, försäkringsinspektionen, statens
industrikommission, statens livsmedelskommission, statens handelskommission
och kommerskollegium. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat
yttranden från Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg,
Skånes handelskammare, Sveriges grossistförbund och Sveriges industriförbund.

Samtliga de hörda myndigheterna och organisationerna hava tillstyrkt
eller lämnat utan erinran krigsförsäkringsnämndens förslag.

Industrikommissionen har i sitt utlåtande anfört:

Kommissionen ansluter sig till vad krigsförsäkringsnämnden anfört såsom
skäl till den föreslagna utvidgningen av krigsförsäkringsbestämmelserna.
Denna torde kunna vara av betydelse jämväl i vissa andra avseenden
än de av nämnden direkt åberopade. Sålunda torde det vara en allmän
uppfattning inom de myndigheter, som syssla nied den s. k. lejdtrafiken,
att det av skäl, som torde vara kända, är önskvärt att i transatlantiska
länder, med vilka förbindelse alltjämt upprätthålles, kunna inköpa och upplagra
större varukvantiteter än vad som med hänsyn till gällande navicertbestämmelser
och svenska transportplaner kan beräknas komma att införas
under den närmaste framtiden. Det har av samma skäl ifrågasatts att verkställa
lagringsköp jämväl av vissa varor, för vilka navicert nu vägras men
möjligen framdeles kunna komma att medgivas. Sådana lagringsköp torde
visserligen i regel komma att verkställas av statens reservförrådsnämnd, i
vilket fall behov av utvidgad krigsriskförsäkring icke föreligger, men avsikten
har i vissa fall varit, alt ifrågavarande lagringsköp skola verkställas
av vederbörande importförening. Därvid har från dennas sida framhållits
för industrikommissionen, att den, ehuru i och för sig intresserad av saken,
på grund av bristande möjligheter att erhålla försäkring för lagringsrisken
icke ansett sig kunna öka sina inköp.

Handels kommissionen har anfört följande:

Enligt gällande direktiv beviljar nämnden krigsriskförsäkring under en
hemtransporten föregående lagringstid endast för importgods av särskild

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 235.

betydelse för landets försörjning. Handelskommissionen förutsätter, att vid
en utvidgning av försäkringen till att avse jämväl i utlandet lagrade varupartier,
för vilka utsikt till hemtransport icke för närvarande föreligger,
försäkringen alltjämt begränsas till varor av dylik särskild betydelse. Vidare
torde böra fordras, att varorna äro ur olika synpunkter lämpade för lagring
under en längre tidsperiod. Givet är att förhållandena i sistnämnda avseende
ställa sig olika för olika varor och på olika platser, och en prövning in casu
härutinnan förefaller påkallad.

Den enskilda upplagring, som hittills ägt rum utomlands, torde enligt kommissionens
erfarenhet på några undantag när gällt varupartier, för vilka
utsikt förefunnits till hemtransport inom en förutsebar framtid och för vilka
försäkring mot krigsrisk enligt nu gällande bestämmelser kan meddelas. En
inom kommissionen verkställd utredning ger vid handen, att den enskilda
upplagringen av varor i utlandet vid årsskiftet 1941/42 uppgick till ett värde
av omkring 57 milj. kronor, med följande fördelning på länder, nämligen
25 milj. kr. å Amerikas Förenta Stater, 23 milj. kr. å Sydamerika, 1,9 milj.
kr. å England, 1,3 milj. kr. å Japan och 5,7 milj. kr. å övriga länder. På grund
av krigets utbredning till nya områden, tillämpningen av »svartlistsystemet»
etc. äro numera vissa av dessa partier, bland annat de som befinna sig i
Japan, lagrade under sådana förhållanden, att de icke kunna försäkras
av krigsförsäkringsnämnden.

Den av nämnden föreslagna utvidgningen av den statliga krigsriskförsäkringen
skulle sannolikt bidraga till att i utlandet sålunda lagrade varupartier
för framtiden komma att vara disponibla för svensk räkning samt dessutom
underlätta nya inköp för upplagring på längre sikt utomlands av andra för
folkförsörjningen önskvärda varor. Det synes dock kommissionen angeläget
betona, att en statlig krigsriskförsäkring i och för sig icke innebär någon
garanti för att de försäkrade partierna komma att hemtransporteras och
sålunda komma landet till godo. Särskilt gäller detta, då tillfälle kan erbjudas
säljaren att till förmånligt pris avyttra varorna på platsen. Det torde
kunna ifrågasättas, huruvida icke under sådana förhållanden den förmån,
som en statlig krigsriskförsäkring innebär för varuhavaren, borde förknippas
med vissa garantier för att varorna komma att disponeras i enlighet med det
allmännas intressen. Härvid bör å andra sidan erinras örn, att förhållanden
kunna tänkas uppkomma, då det statliga intresset för hemtransport av
ett sålunda försäkrat varuparti bortfaller och försäljning utomlands kan vara
motiverad. Kommissionen har velat redovisa dessa synpunkter utan att
taga ställning till frågan, huruvida och i vilken form fordran på en dylik
garanti skulle kunna uppställas.

För närvarande tillämpas den ordning, att krigsriskförsäkring för importgods
under en hemtransporten föregående lagringstid beviljas först efter
det krigsförsäkringsnämnden i varje särskilt fall samrått med handelskommissionen.
Kommissionen förutsätter, att enahanda ordning kommer att
tillämpas, därest krigsriskförsäkringen skulle utvidgas på föreslaget sätt.

Under hänvisning till det anförda får kommissionen tillstyrka, att åtgärder
vidtagas för möjliggörande av krigsriskförsäkring för i utlandet lagrade
varupartier av särskild betydelse för landets försörjning och lämpade för
lagring under längre tid, även om utsikt till hemtransport av dessa varor
under rådande förhållanden icke kan anses föreligga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

7

Kommerskollegium har anfört:

Beträffande spörsmålet om valet av varor, som kunna ifrågakomma för
en dylik lagringsförsäkring, torde importörerna ha att nära samarbeta med
de krisorgan, som för närvarande ha hand om frågorna. Det är självklart,
att lagringsförsäkring endast bör ifrågakomma för sådana varor, som genom
sin beskaffenhet äro lämpade för att under längre tid lagras.

Ett spörsmål, som vid dessa frågors bedömande kommer i betraktande är,
huruvida den svenske köparen, som erhåller dylik försäkring, skall äga
rätt att fritt disponera över varorna och eventuellt avyttra dem, örn lägligt
tillfälle därtill skulle yppa sig. Det synes kollegium, som om, i händelse
staten gör den särskilda uppoffring som en krigsriskförsäkring för lagring
innebär, denna förmån borde kompenseras genom en viss bundenhet för
köparen att också se till att varorna i sinom tid tillhandahållas folkhushållet.
I varje fall synes man skäligen böra fordra, att den svenske importören,
innan han säljer varorna, har att sätta sig i förbindelse med de krisorgan,
som ha att ansvara för vår försörjning, och att eventuellt genom dessas förmedling
en försäljning till annan svensk intressent ordnas. Det förefaller
nämligen angeläget, att dessa varor, som under medverkan från statens sida
inköpts för att komma det svenska folkhushållet tillgodo, icke överlåtas till
utländska köpare annat än örn detta kan vara med allmänna intressen förenligt.

Skånes handelskammare har i sitt till kommerskollegium avgivna yttrande
framhållit, att det av valutapolitiska skäl torde vara önskvärt att de svenska
företag, vilka anse sig böra omvandla dem tillkommande utländska valutatillgodohavanden
i varor, beredas möjlighet att i Sverige erhålla effektiv försäkring
för i utlandet inköpta varulager, som icke kunna under rådande förhållanden
bli föremål för hemtransport utan måste läggas upp i inköpslandet.

Sveriges industriförbund har i sitt yttrande upptagit frågan om beviljande
av lagringsförsäkring jämväl för i utlandet lagrat exportgods.
Industriförbundet har härom anfört:

Förbundet finner det icke motiverat att försäkringsskyddet skulle, såsom
i varje fall förslagets motivering förutsätter, begränsas till i utlandet lagrade
importvaror. Enligt vad förbundet inhämtat kan det i fråga om ett flertal
svenska exportvaror, t. ex. cellulosa, inträffa att varan efter framkomsten
till utländsk hamn åtminstone temporärt får lov att överlåtas i konsignation
och sålunda förbliva i exportörens ägo, till dess att denne fått möjlighet att
definitivt placera varan. Då exportören i sådana fall icke fått betalt för
varan, kan han löpa alldeles samma krigsrisker som en importör för sådana
varor, som icke kunna hemtransporteras. Samma behov av försäkringsskydd
kan föreligga för exportör, som oförvållat får behålla äganderätten till i
utlandet befintligt exportgods, exempelvis därför att köparen blivit oförmögen
att betala godset. Med hänsyn till vikten även ur allmän synpunkt
av att förefintliga exportmöjligheter så långt ske kan utnyttjas får förbundet
hemställa, att den möjlighet till försäkringsskydd, som åsyftas med den
föreslagna lagändringen, måtte få tågås i anspråk jämväl beträffande i utlandet
lagrat exportgods.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Departements chefen.

Kommerskollegium har förklarat sig icke för närvarande vara berett biträda
industriförbundets ifrågavarande hemställan.

■ Enligt lagen om försäkringsavtal omfattar transportförsäkring sådan fara,
för vilken det försäkrade intresset utsättes under transporten, dock att, där
försäkring jämte sjöfara tillika omfattar annan fara, den där står i samband
med transporten, försäkringen i sin helhet är att anse såsom sjöförsäkring.
Ehuru lagen om försäkringsavtal icke är tillämplig med avseende å transportförsäkring,
som staten meddelar jämlikt krigsförsäkringslagen, torde
begreppet transportförsäkring i sistnämnda lag likväl böra tilläggas samma
innebörd som i lagen om försäkringsavtal. I enlighet härmed kan åt försäkring,
som av staten meddelas jämlikt 1 § krigsförsäkringslagen, ges sådan
omfattning att försäkringen täcker jämväl den risk, som hotar de försäkrade
varorna under lagring i utlandet i avbidan på transport till Sverige. Enligt
gällande lag torde dock, såsom krigsförsäkringsnämnden framhållit, försäkring
av ifrågavarande slag kunna av staten meddelas endast därest utsikt
förefinnes att under rådande förhållanden kunna hemtransportera varorna.
Endast där så är fallet kan nämligen faran anses stå i samband med transporten.
Även om varorna icke för närvarande kunna hemtransporteras, kan
det emellertid med hänsyn till folkförsörjningen vara synnerligen angeläget
såväl att redan inköpta varor icke återförsäljas i utlandet utan lagras i avbidan
på transport till Sverige som att nya varupartier inköpas för att vara
tillgängliga, då transportmöjligheter ånyo uppkomma. De privata importörerna
torde emellertid icke kunna upplagra inköpta varor i utlandet respektive
verkställa nyinköp i lagringssyfte med mindre de hava möjlighet att
genom försäkring täcka sig för riskerna. Starka skäl torde därför tala för
en utvidgning av det statliga försäkringsskyddet därhän, att importörerna
beredas möjlighet att krigsriskförsäkra jämväl sådana i utlandet upplagrade
varor, för vilka transportmöjligheter för närvarande icke föreligga. Liksom
i fråga om transportförsäkring torde en dylik lagringsförsäkring böra omfatta,
förutom krigsrisk, även risk att godset — i annat fall än som täckes
av krigsriskförsäkring — lägges under embargo eller uppbringas eller genom
annan dylik åtgärd anhålles av främmande stat eller av den, som där tillvällat
eller söker tillvälla sig makten.

Det förut sagda har avseende å varor, avsedda att hit importeras. Att,
såsom Sveriges industriförbund ifrågasatt, utsträcka det statliga försäkringsskyddet
jämväl till i utlandet lagrade exportvaror är icke i samma mån
påkallat av hänsyn till folkförsörjningen. Huruvida det med hänsyn till
andra intressen kan anses motiverat att staten meddelar försäkringsskydd
jämväl för dylika varupartier, är jag icke för närvarande beredd att taga
ståndpunkt till.

Den statliga lagringsförsäkringen torde sålunda, i enlighet med vad nyss
anförts, böra begränsas till att avse i utlandet lagrade, för införsel till Sve -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

9

rige avsedda varor. I övrigt torde däremot någon begränsning av den omfattning,
vari statlig lagringsförsäkring må meddelas, icke böra stadgas i
lagen. Liksom i fråga örn de slag av statliga försäkringar, som för närvarande
må meddelas, torde nämligen den tillämpande myndigheten böra lämnas
frihet att själv reglera verksamheten. Myndigheten har givetvis därvid att
beakta, att grunden för det nu införda försäkringsskyddet är intresset att
tillgodose folkförsörjningen, varför myndigheten har att ur denna synpunkt
från fall till fall pröva huruvida statligt försäkringsskydd bör lämnas eller
icke; försäkringsmyndigheten har därvid att samråda med handelskommissionen
ävensom med vederbörande försörjningskommission. Det torde jämväl
böra överlåtas åt försäkringsmyndigheten att i samband med försäkrings
meddelande avgöra örn och i vad mån importören bör avkrävas utfästelse
att, då möjligheter därtill uppkomma, hit införa varorna, så ock
att avgöra under vilka villkor eftergift från lämnad utfästelse må göras,
därest förhållandena undergått förändring efter försäkringens tecknande.
Kungl. Maj:t torde, i mån av behov, få meddela erforderliga anvisningar i
nu förevarande hänseenden.

Lagringsförsäkring av ifrågavarande slag lärer för närvarande knappast
meddelas av svenska försäkringsbolag. Emellertid är det icke uteslutet, att
lagringsförsäkring kommer att tecknas av privata försäkringsgivare, varför
det torde vara lämpligt att vidtaga sådan ändring av krigsförsäkringslagen
att staten jämväl har möjlighet att meddela återförsäkring av dylika försäkringar.

I enlighet med det anförda har inom folkhushållningsdepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars
1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.

Föredraganden hemställer härefter, att. lagrådets utlåtande över förslaget,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 senni. Nr 235.

2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig

krigsförsäkring m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 10 mars 1939 örn statlig krigsförsäkring
m. m.1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

1 §■

Vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
må, såframt Konungen därom förordnar, av staten meddelas transportförsäkring
mot krigsrisk, så ock eljest mot risk att egendom lägges under
embargo eller uppbringas eller genom annan dylik åtgärd anhålles av
främmande stat eller av den, som där tillvälla! eller söker tillvälla sig makten.
Under förhållanden som i föregående punkt sägs må staten jämväl, efter
förordnande av Konungen, meddela försäkring mot i samma punkt angivna
risker av i utlandet lagrad, för införsel till riket avsedd egendom. Med avseende
å statlig försäkring, varom i detta stycke förmäles, skall lagen om
försäkringsavtal icke äga tillämpning.

Staten må ock under förhållanden, som ovan angivas, efter förordnande
av Konungen, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana
bolag meddela återförsäkring av såväl försäkring, varom i första stycket
förmäles, som transportförsäkring av annat slag än i nämnda stycke avses.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se 1940: 942.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 16 april
1942.

N ärvar anele:
justitieråden Forssman,

Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 15 april 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll
över folkhushållningsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
i statsrådet den 10 april 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att
lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 §
lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen föf lagärenden i folkhushållningsdepartementet hovrättsrådet
Rolf Dahlgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

12

Kungl. Majlis proposition nr 235.

Utdrag av protokollet över folkhushållning sär enden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 17 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet
Gjöres, lagrådets den 16 april 1942 avgivna utlåtande över det den
10 april 1942 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse
av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) örn statlig krigsförsäkring m. m.
samt anför därvid.

Förslaget har av lagrådet lämnats utan erinran.

Förordnande torde böra meddelas jämlikt 1 § krigsförsäkringslagen i
dess nu föreslagna lydelse. Riksdagens samtycke härtill torde böra inhämtas.

Föredraganden hemställer härefter

dels att lagförslaget — i vilket viss redaktionell jämkning vidtagits —
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande,

dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att samtycka till att
Kungl. Majit efter utfärdande av den föreslagna lagen meddelar förordnande,
som avses i 1 § lagen om statlig krigsförsäkring m. m. i dess sålunda
ändrade lydelse, att gälla tills vidare.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Persson.

Iduns. tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1942
216986