Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
1
Nr 229.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till tjänsteoch
familjepensionsreglementen för arbetare m. m.;
given Stockholms slott den 10 april 1942.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogade förslag till
1) reglemente angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst (1942
års tjänstepensionsreglemente för arbetare) samt
2) reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare i statens
tjänst (1942 års familjepensionsreglemente för arbetare),
dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 229.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
Förslag
till
reglemente angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst
(1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare).
1 avd. Allmänna bestämmelser.
1 §•
1 mom. Detta reglemente skall, med de undantag som angivas i 2 §, äga
tillämpning å den som i statens tjänst innehar sådan arbetaranställning, vilken
utgör hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Såsom förutsättning för reglementets tillämpning skall dock, där ej annat
föranledes av vad i sista stycket av detta moment eller i 2 mom. sägs, tilllika
gälla,
a) att anställningen tillhör ett arbetsområde, inom vilket föreligger ett
fortlöpande om ock endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft;
b)
att för anställningen gäller en arbetstid av normal omfattning;
c) att arbetaren uppnått en levnadsålder av minst 21 och högst 60 år;
samt
d) att arbetaren antingen 21 månader i följd eller minst 7 månader under
vart och ett av tre på varandra följande kalenderår eller ock tillhopa 30 månader
under högst fem på varandra följande kalenderår innehaft sådan arbetaranställning
i statens tjänst, för vilken gäller en arbetstid av normal omfattning.
1 fråga örn den, som vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt
driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik verksamhets
eller företags nedläggande övergått till anställning i statens tjänst
och vilken icke är undantagen från reglementets tillämpning, skall vid tilllämpning
av stadgandet under d) här ovan med anställning i statens tjänst
likställas anställning hos den föregående arbetsgivaren.
Vadi andra stycket under c) och d) stadgas skall icke gälla i fråga örn den
som tidigare vunnit anställning förenad med tjänstepensionsrätt enligt detta
reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser, örn vilka i 4 mom. första
stycket förmäles. Där detta reglemente underkastad arbetare övergår till
annan statlig arbetaranställning än under andra stycket a) avses eller arbetstiden
i den av honom innehavda anställningen inskränkes, skola ej heller
stadgandena i andra stycket a) respektive b) äga tillämpning.
2 mom. Kungl. Majit äger besluta, att reglementet, utan hinder av stad -
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
3
gandet i 1 mom. andra stycket a), skall, i den omfattning och under de villkor
Kungl. Majit bestämmer, äga tillämpning å arbetare i anställning tillhörande
arbetsområde, inom vilket ett fortlöpande behov av arbetskraft ej föreligger,
såframt behovet av arbetskraft inom området skäligen kan antagas
fortvara under en längre följd av år.
3 mom. Där reglementet underkastad arbetare i anställning tillhörande
arbetsområde, inom vilket föreligger behov av arbetskraft endast för viss del
av året, (säsongarbetare) vid arbetssäsongens slut utan egen därom uttryckt
önskan och utan något sitt förvållande entledigas eller, utan alt entledigande
sker, upphör att utföra arbete vid vederbörande verk, skall arbetaren vara
underkastad reglementet intill dess nio månader förflutit från säsongens slut,
såframt han ej dessförinnan vunnit annan anställning förenad med tjänstepensionsrätt.
Beträffande säsongarbetare skall dock tid, varunder säsong ej pågår och
arbetaren ej utför arbete vid verket, vid reglementets tillämpning ej betraktas
såsom tid varunder anställning innehaves.
4 mom. Vad i detta reglemente sägs örn tjänstepensionsbestämmelser
skall, där ej annat framgår, avse dels tjänstepensionsbestämmelser, antagna
av Kungl. Majit och riksdagen, dels ock tjänstepensionsbestämmelser för
riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande
utfärdats av delegerade för riksdagens verk. Såsom tjänstepensionsbestämmelser
av förstnämnda slag anses icke bestämmelser örn pensionering
av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal.
Med tjänstepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås pensionsrätt
enligt i nästföregående stycke avsedda bestämmelser.
2 §•
1 mom. Från reglementets tillämpning är undantagen innehavare av anställning,
med vilken är förenad tjänstepensionsrätt enligt andra tjänstepensionsbestämmelser
än de i reglementet innefattade.
2 mom. Där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, är ock från reglementets
tillämpning undantagen arbetare, vilken vid statens övertagande helt
eller delvis av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband
med dylik verksamhets eller företags nedläggande övergått till anställning,
som avses i reglementet.
3 mom. Från reglementets tillämpning må genom beslut av Kungl. Majit
undantagas till visst förvaltningsområde hörande arbetarpersonal i dess helhet
eller till viss del, så ock arbetarpersonal., för vilken löneinkomsten, beräknad
enligt av Kungl. Majit bestämda grunder, understiger av Kungl.
Majit fastställt belopp.
3 §■
Arbetare, å vilken detta reglemente äger tillämpning, har att vidkännas
tjänstepensionsavdrag samt är efter anställningens upphörande berättigad
att åtnjuta tjänstepension eller tjänstelivränta, allt enligt de föreskrifter och
4
Kungl. May.ts proposition nr 229.
under de villkor, som innehållas i reglementet jämte de närmare bestämmelser,
som för tillämpningen av detsamma utfärdas av Kungl. Maj:t.
4 §•
1 mom. För reglementets tillämpning skall arbetare hänföras till endera
av följande pensionsgrupper, nämligen
pensionsgrupp 1, omfattande arbetare i anställning, för vilken ej kräves
särskild yrkesutbildning, samt
pensionsgrupp 2, omfattande arbetare i anställning, för vilken kräves särskild
yrkesutbildning.
Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, ankommer det på vederbörande
verks styrelse att besluta beträffande den pensionsgrupp, vartill arbetare
i viss anställning skall hänföras.
Beträffande arbetare, som efter övergång till anställning, varå reglementet
eljest ej är tillämpligt, skall på grund av stadgandena i 1 § 1 mom. fjärde
stycket vara underkastad reglementet, har vederbörande verks styrelse att
i varje särskilt fall meddela beslut angående arbetarens hänförande till pensionsgrupp.
2 mom. Arbetare må ej vinna uppflyttning till högre pensionsgrupp, då
mindre än tre år återstår till tiden för pensionsålderns inträde.
Där arbetare, som tillhör den högre pensionsgruppen, utan egen därom uttryckt
önskan och utan något sitt förvållande förflyttats till anställning tillhörande
den lägre pensionsgruppen, skall han likväl kvarstå i förstnämnda
pensionsgrupp.
5 §•
1 mom. Prövning av fråga örn rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension
eller tjänstelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet
av dylik förmån sker beträffande arbetare vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande
verks styrelse och beträffande annan arbetare av statens pensionsanstalt.
2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom
tillställas den till förmånen berättigade.
2 avd. Om tjänstepensionsavdrag.
6 §■
Från och med den kalendervecka, då arbetare blir underkastad reglementets
bestämmelser, till och med den kalendervecka, varunder reglementet
upphör att vara tillämpligt å honom, skall arbetaren tillkommande avlöning
minskas med tjänstepensionsavdrag. Sådant avdrag beräknas för varje kalendervecka,
för vilken arbetaren är berättigad åtnjuta någon avlöning, och
skall enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av vederbörande myndighet,
uttagas vid ordinarie avlöningstillfälle minst en gång i månaden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
5
7 §•
1 mom. Såsom tjänstepensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som enligt
2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren varit hänförd under
tid, för vilken pensionsavdraget verkställes.
2 mom. Tjänstepensionsavdragen för kalendervecka utgöra de belopp,
som här nedan för de särskilda pensionsgrupperna angivas:
Pensionsgrupp |
Tj änstepensionsav drag |
||
man |
kvinna |
||
1 |
1''30 |
0''90 |
|
2 |
1-40 |
r— |
3 avd. Om tjänstepension.
Gemensamma bestämmelser.
8 §.
1 mom. Rätt att efter anställningens upphörande komma i åtnjutande av
tjänstepension tillkommer, där ej annat följer av bestämmelsen i 2 mom.
första stycket, arbetare som är underkastad reglementet, därest han
a) uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder, och sådant
fall som under b) eller c) sägs icke föreligger (ålderspension);
b) till följd av olycksfall i arbetet befinnes för framtiden oförmögen att
på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och prövas icke
lämpligen kunna överflyttas till annat arbete vid vederbörande verk (invalidpension);
eller
c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs
eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen
att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och prövas icke
lämpligen kunna överflyttas till annat arbete vid vederbörande verk, dock
under förutsättning att arbetaren vid anställningens upphörande antingen
under sammanlagt minst fem år varit underkastad detta reglemente eller
andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst tio år
i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla (sjukpension).
I fråga om den som vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt
driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik verksamhets
eller företags nedläggande övergått till anställning i statens tjänst
skall vid tillämpning av stadgandet under c) här ovan med anställning i statens
tjänst likställas anställning hos den föregående arbetsgivaren.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
2 mom. Har arbetare genom beslut, som vunnit laga kraft, blivit till följd
av fel eller försummelse skild från anställning i statens tjänst eller från annan
anställning, som är förenad med tjänstepensionsrätt, må han ej komma
i åtnjutande av pension.
Där beträffande arbetare beslut, som i nästföregående stycke avses, meddelats
men ej vunnit laga kraft, må frågan om hans rätt att komma i åtnjutande
av pension icke upptagas till prövning, så länge sådant förhållande
föreligger.
9 §.
Pensionsåldern inträder vid utgången av den kalendermånad, under vilken
arbetaren uppnått en levnadsålder av 60 år.
10 §.
Med olycksfall i arbetet förstås vid tillämpning av detta reglemente sådant
vid utförande av arbete eller uppdrag i statens tjänst eller vid utövande av
befattning, vilken är förenad med tjänstepensionsrätt, inträffat olycksfall,
som enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete.
Vad i reglementet stadgas örn olycksfall i arbetet skall äga tillämpning
jämväl där arbetare på grund av arbete, uppdrag eller befattning, som i nästföregående
stycke avses, blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller i
arbetet, uppdraget eller befattningen ådragit sig sådan yrkessjukdom, varom
förmäles i gällande lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.
11 §■
1 mom. Tjänstepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall,
rörligt tillägg.
2 mom. Tjänstepension utgår från och med dagen näst efter den, då i reglementet
stadgade förutsättningar för rätt till pension föreligga, dock tidigast
från och med dagen näst efter den då anställningen upphört, till och med
den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle.
3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är
föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller
ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en tredjedel
av den pension, som eljest skolat till honom utgå.
Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,
må den myndighet, som fastställt pensionen, kunna medgiva sådan anhörig
rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.
A mom. Utbetalning av tjänstepension sker månadsvis i efterskott enligt
de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, vederbörande myndighet
likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala
återstående pensionsbelopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
7
Tjänstepensionens grundbelopp.
12 §.
1 mom. Storleken för år räknat av tjänstepensionens grundbelopp bestämmes
dels av det tjänstepensionsunderlag, som enligt föreskrifterna i 13 § skall
för arbetaren tillämpas, dels ock av den tid arbetaren enligt 14 § äger tillgodoräkna
såsom tjänstår, allt enligt de bestämmelser, som meddelas i 15—
17 §§•
2 mom. Beräknat grundbelopp, som icke utgöres av helt med 12 eller, i
fråga om grundbelopp understigande 1,680 kronor, med 6 jämnt delbart
krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.
13 §.
1 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som
enligt 2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren vid anställningens
upphörande är hänförd.
2 mom. Tjänstepensionsunderlagen utgöra de belopp, som här nedan för
de särskilda pensionsgrupperna angivas:
Tjänstepensionsunderlag |
||
Pensionsgrupp |
kronor |
|
man |
kvinna |
|
1 |
2 076 |
1500 |
2 |
2 280 |
1680 |
14 §.
1 mom. Såsom tjänstår må tillgodoräknas tid före pensionsålderns inträde,
för vilken arbetare vidkänts tjänstepensionsavdrag enligt detta reglemente.
2 mom. Såsom tjänstår må jämväl tillgodoräknas dels tid, under vilken
arbetaren varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än de i detta
reglemente innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser
med därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas,
dels ock tid i övrigt, vilken arbetaren ägt räkna såsom tjänstår enligt de
andra tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka han sålunda
varit senast underkastad, allt dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats
enligt föreskrifterna i 1 mom.
3 mom. I fråga örn beräkning såsom tjänstår av annan tid än som avses i
1 och 2 mom. och varunder arbetaren ej innehaft med tjänstepensionsrätt
förenad anställning skall gälla,
a) att såsom tjänstår må tillgodoräknas två tredjedelar av tid, under vilken
arbetare efter uppnådd ålder av 18 år men före pensionsålderns inträde
i statens tjänst innehaft sådan anställning, vilken utgjort hans huvudsak
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
liga sysselsättning och förvärvskälla, dock att på prövning av den myndighet,
som har att fastställa pensionen, skall bero huruvida och i vad mån
reduktion bör vidtagas vid tillgodoräkning av anställningstid, varunder för
arbetaren ej gällt en arbetstid av normal omfattning; samt
b) att på prövning i den ordning Kungl. Majit föreskriver beror, om och
i vad mån såsom tjänstår må tillgodoräknas tid varunder den, som övergått
till anställning i statens tjänst vid statens övertagande helt eller delvis av
kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik
verksamhets eller företags nedläggande, innehaft anställning hos den föregående
arbetsgivaren.
4 mom. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar
del av dag, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.
15 §.
Grundbeloppet av ålderspension bestämmes enligt följande grunder. Kan
arbetaren räkna minst 30 tjänstår, utgår hel pension, vars grundbelopp är
lika med tjänstepensionsunderlaget. Är tjänstårens antal mindre, utgår avkortad
pension, vars grundbelopp motsvarar tjänstepensionsunderlaget minskat
med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
30,
16 g.
Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för arbetaren gällande
tjänstepensionsunderlaget. Beträffande arbetare, vars anställning upphör efter
pensionsålderns inträde, skall likväl grundbeloppet bestämmas enligt de
i 15 § angivna grunderna.
17 §.
Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 15 § angivna grunderna.
Grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 procent av tjänstepensionsunderlaget,
i den mån beloppet icke härigenom överstiger grundbeloppet av
den ålderspension, som skulle hava tillkommit arbetaren, därest han med
oförändrat pensionsunderlag kvarstått i sin anställning till pensionsålderns
inträde. I fråga om säsongarbetare skall därvid anställningen beräknas hava
för tiden intill pensionsålderns inträde haft samma omfattning, som varit i
medeltal för arbetaren gällande under de fem senast förflutna kalenderår,
under vilka anställning innehafts.
Rörligt tillägg.
18 §.
1 mom. Å tjänstepensionens grundbelopp eller, där mer än en pension enligt
reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår rörligt
tillägg under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
0
vederbörliga avlöningsreglementen gälla angående dylikt tillägg å lön till
ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen.
2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å
däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.
3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t
de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.
4 avd. Om tjänstelivränta.
19 §.
1 mom. Den som, efter att hava blivit underkastad detta reglemente, avgått
från anställning, som i reglementet avses, utan rätt att komma i åtnjutande
av tjänstepension enligt reglementet, är berättigad att på därom gjord
ansökning erhålla tjänstelivränta,
a) när han uppnått en levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta); eller
b) därest han före uppnåendet av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen
till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag om
folkpensionering (förtidslivränta).
Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta skall likväl gälla,
a) att arbetaren före anställningens upphörande antingen under sammanlagt
minst tre år varit underkastad detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser
eller ock under sammanlagt minst sex år i statens tjänst
innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla; samt
b) att arbetaren icke efter avgången men före den i första stycket a) eller
b) avsedda tidpunkten innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt
enligt detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser.
2 mom. Tjänstelivränta utgår
a) uppskjuten livränta från och med månaden näst efter den, under vilken
vederbörande uppnått 65 års ålder, dock att sådan livränta ej må utgå
för längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under vilken ansökning
därom gjorts; samt
b) förtidslivränta från och med den månad, med vars ingång folkpensionen
börjat löpa, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen om tjänstelivränta
gjorts.
Livräntan utgår till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider.
3 mom. Utbetalning av tjänstelivränta sker i efterskott enligt de närmare
bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.
20 §.
1 mom. Beloppet för år räknat av tjänstelivränta bestämmes, där icke annat
föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det för arbetaren
vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget, dels antalet vid av
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
gången uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår utökat med tid,
som vid anställningens upphörande må hava återstått till utgången av den
månad varunder arbetaren uppnår 65 års ålder, allt på sätt närmare stadgas
i 21 §.
Härvid iakttages, att tid, för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering ej
förelegat, vid tjänstårsberäkning i intet fall må tagas i betraktande till större
del än två tredjedelar.
2 mom. Vad i 11 § 3 mom. stadgas om tjänstepension skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om tjänstelivränta.
3 mom. Tjänstelivräntas årsbelopp jämkas, där så erfordras, till närmast
högre öretal, som är jämnt delbart med 120.
21 §.
1 mom. Uppskjuten livränta bestämmes, med iakttagande i förekommande
fall av vad nedan i 3 mom. stadgas, till ett belopp motsvarande så stor del av
tjänstepensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade
fjärdedels tjänstår utgör av det på sätt i 20 § 1 mom. sägs utökade
antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår, dock av minst 120. Om antalet
vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår är mindre
än 120, skall likväl iakttagas, att det på nyssnämnda sätt beräknade beloppet
skall minskas med 7io procent för varje felande fjärdedels år.
2 morn. Förtidslivränta bestämmes enligt grunder, som fastställas av Kungl.
Maj :t, till sådant belopp att livräntans värde vid den tidpunkt, från och med
vilken densamma utgår, motsvarar värdet vid nämnda tidpunkt av den uppskjutna
livräntan. Förtidslivräntans årsbelopp skall likväl lägst motsvara 10
procent av den uppskjutna livräntans årsbelopp.
3 mom. Tjänstelivränta till den som blivit, på sätt i 8 § 2 mom. första
stycket sägs, till följd av fel eller försummelse skild från sin anställning,
utgör en tredjedel av det belopp, varmed livräntan i annat fall skolat utgå,
med rätt likväl för Kungl. Majit att tillerkänna vederbörande större del, dock
ej mera än två tredjedelar.
5 avd. Om sammanträffande av förmåner.
22 §.
Örn den som kommer i åtnjutande av tjänstepension för i detta reglemente
avsedd anställning vid nämnda anställnings upphörande åtnjuter eller
därvid eller sedermera erhåller annan tjänstepension, antingen enligt detta
reglemente eller enligt andra tjänstepensionsbestämmelser, beror på Kungl.
Majits prövning, om och i vad mån de till förstnämnda pension hörande
förmånerna av sådan anledning skola minskas med de till den sistnämnda
pensionen hörande förmånerna. Utgå båda tjänstepensionerna enligt detta
reglemente, må allenast en av dem minskas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
11
Vad i nästföregående stycke stadgas rörande sammanträffande av tjänstepensioner
skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträffande
av tjänstepension och tjänstelivränta eller av flera tjänstelivräntor.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1942, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande
mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår den å
vilken reglementet erhåller tillämpning.
Övergångsbestämmelser.
1. Utan hinder av stadgandet i 2 § 2 mom. skall i nämnda stadgande avsedd
arbetare, för vilken 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare varit
gällande, vara underkastad bestämmelserna i detta reglemente.
2. Bestämmelserna i 6 och 7 §§ om tjänstepensionsavdrag skola träda i
tillämpning först den 5 juli 1942. För arbetare, som för tiden den 1—4 juli
1942 är berättigad åtnjuta någon avlöning, skall för nämnda tid uttagas tjänstepensionsavdrag
med följande belopp:
Pensionsgrupp |
Tjänstepensionsavdrag kronor |
||
man |
kvinna |
||
1 |
0''75 |
0-65 |
|
2 |
0’80 |
0''60 |
3. Är den som åtnjuter tjänstepension eller tjänstelivränta enligt reglementet
tillika berättigad till särskild förmån av följande slag, nämligen pension
från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen
jämlikt stadgande i tidigare gällande författning rörande pensionering
av i statens tjänst anställd personal eller därmed jämförlig uppskjuten
pension från av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa,
skall grundbeloppet av tjänstepensionen respektive tjänstelivräntans
belopp minskas med beloppet av nämnda förmån. Vid bestämmande av
det oreducerade grundbeloppet respektive livräntebeloppet skall i sådant fall,
ändå att annat följer av eljest tillämpliga bestämmelser, såsom tjänstår tillgodoräknas
all den tid, som lagts till grund för beräkning av sagda förmån.
Därest pensionsåldern för den i nästföregående stycke omförmälda förmånen
icke sammanfaller med den tidpunkt, från vilken tjänstepensionen
eller tjänstelivräntan enligt detta reglemente börjar utgå, eller ock är valfri,
skall i nästföregående stycke omförmäld minskning ske med det belopp, som
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
enligt de för beräkningen av förmånen gällande grunderna skolat utgå från
och med angivna tidpunkt.
4. Beträffande arbetare, å vilken 1934 års tjänstepensionsreglemente för
arbetare varit tillämpligt och som vid nämnda reglementes ikraftträdande
den 1 januari 1935 ej var delägare i kassa för pensionering av icke-ordinarie
personal i statens tjänst, må, om arbetaren avgår med tjänstepension den 1
januari 1945 eller senare, de jämlikt 14 § beräknade tjänståren i förekommande
fall utökas i sådan omfattning, att tjänstårens antal icke understiger
det, som kunnat tillgodoräknas, därest arbetaren avgått med pension omedelbart
före den 1 januari 1945 och tillämpning skett av stadgandet i 3
punkten av de till 1934 års reglemente hörande övergångsstadgandena.
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
13
Förslag
till
reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare i
statens tjänst (1942 års familjepensionsreglemente för arbetare).
1 avd. Allmänna bestämmelser.
1 §•
1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande:
a) arbetare, som är underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för
arbetare;
b) den som åtnjuter pension enligt nyssnämnda (tjänstepensionsreglemente;
samt
c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan hava
blivit underkastad detta reglemente, avgått från arbetaranställning, som i
1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare avses, utan rätt att komma
i åtnjutande av pension varom under b) förmäles och som icke längre är
underkastad nämnda tjänstepensionsreglemente, under förutsättning att arbetaren
före anställningens upphörande antingen under sammanlagt minst
tre år varit underkastad berörda tjänstepensionsreglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser,
örn vilka i 3 mom. andra stycket här nedan förmäles,
eller ock under sammanlagt minst sex år i statens tjänst innehaft sådan
anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Bestämmelsen under c) här ovan avser icke den som efter avgången innehaft
annan anställning, förenad med pensionsrätt enligt tjänstepensionsbestämmelser
som nyss sagts.
2 mom. Därest sådan arbetare i årsanställning, som utan egen därom uttryckt
önskan och utan något sitt förvållande entledigats från sin anställning
utan rätt till tjänstepension, avlider inom nio månader från anställningens
upphörande, skall, såframt han ej efter entledigandet ånyo vunnit
anställning förenad med tjänstepensionsrätt, vid reglementets tillämpning så
anses, som om han vid dödsfallet alltjämt varit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare.
Beträffande arbetare tillhörande arbetsområde, inom vilket föreligger behov
av arbetskraft endast för viss del av året, (säsongarbetare) skall tid
efter arbetssäsongens slut, varunder arbetaren är underkastad nyssnämnda
tjänstepensionsreglemente, vid detta reglementes tillämpning icke betraktas
såsom tid, varunder anställning innehaves.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
3 mom. Vad i detta reglemente sägs om arbetare skall, där ej annat framgår,
i tillämpliga delar gälla med avseende å sådan förutvarande arbetare,
som i 1 mom. b) eller c) avses.
Vad i reglementet sägs om tjänste- eller familjepensionsbestämmelser
skall, där ej annat framgår, avse dels tjänste- eller familjepensionsbestämmelser,
antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen, dels ock tjänste- eller familjepensionsbestämmelser
för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen
eller med stöd av dess bemyndigande utfärdats av delegerade för riksdagens
verk.
Med tjänste- eller familjepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås
pensionsrätt enligt i nästföregående stycke avsedda tjänste- eller familjepensionsbestämmelser.
2 §•
1 mom. I 1 § 1 morn. a) omförmäld arbetare har att vidkännas familjepensionsavdrag
enligt bestämmelserna i detta reglemente.
Efterlevande, som här nedan i 2 mom. sägs, till den, å vilken reglementet
äger tillämpning, äro berättigade att åtnjuta familjepension eller familjelivränta
enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i reglementet.
Efterlevande till den, som vid frånfället ägde familjepensionsrätt enligt
1 § för mer än en anställning, må dock åtnjuta allenast en familjepension
eller en familjelivränta.
Närmare bestämmelser angående reglementets tillämpning meddelas av
Kungl. Maj:t.
2 mom. Familjepension eller familjelivränta tillkommer följande efterlevande,
nämligen
änka, som ej ingått nytt äktenskap,
frånskild hustru, i fall som i 3 mom. sägs, samt
arvsberättigat barn, vilket ej uppnått 19 års ålder.
Såsom förutsättning härför skall dock gälla, i fråga om änka eller frånskild
hustru, att äktenskapet icke ingåtts efter det arbetaren uppnått en
levnadsålder av 60 år, och i fråga om adoptivbarn, att adoptionen ej ägt
ram efter det arbetaren fyllt 50 år.
3 mom. Då arbetare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin
hustru utgiva underhållsbidrag eller i skillnadsmålet visats föreligga avtal
om sådant underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans
under minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande uppnått
en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt, förordna, att hustrun skall vara berättigad till familjepension
eller familjelivränta, som avses i detta reglemente.
Sålunda meddelat förordnande upphör att gälla, om skyldighet att utgiva
underhållsbidrag, vilket bestämts att utgå på särskilda tider, upphört
eller den bidragsberättigade trätt i nytt gifte.
Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med
laga verkan meddelas till förmån för arbetarens hustru i senare äktenskap.
15
Kungl. Alaj:ts proposition nr 229.
3 §•
1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av familjepension
eller familjelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till
beloppet av dylik förmån sker, på därom gjord ansökning, beträffande efterlevande
till arbetare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens
vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande verks styrelse och beträffande
efterlevande till annan arbetare av statens pensionsanstalt.
Sökande åligger att styrka sådana för myndigheten icke kända omständigheter,
som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.
2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom
tillställas de till förmånen berättigade.
2 avd. Om familjepensionsavdrag.
4 §•
Från och med den kalendervecka, då arbetare blir underkastad bestämmelserna
i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, till och med den
kalendervecka, varunder nämnda reglemente upphör att vara tillämpligt å
honom, skall arbetaren tillkommande avlöning minskas med familjepensionsavdrag.
Sådant avdrag beräknas för varje kalendervecka, för vilken arbetaren
är berättigad åtnjuta någon avlöning, och skall enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av vederbörande myndighet, uttagas vid ordinarie
avlöningstillfälle minst en gång i månaden.
5 §•
1 mom. Såsom familjepensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som enligt
2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren under tid, för vilken
pensionsavdraget verkställes, varit hänförd enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare.
2 mom. Familjepensionsavdragen för kalendervecka utgöra de belopp, som
här nedan för de särskilda pensionsgrupperna angivas:
Pensionsgrupp |
F amiljepensionsavdrag |
|
man |
kvinna |
|
1 |
1-60 |
0-25 |
2 |
1-80 |
0-25 |
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
3 avd. Om familjepension.
Gemensamma bestämmelser.
6 §.
1 mom. Familjepension enligt detta reglemente tillkommer efterlevande
till arbetare, som vid sin död var underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare eller åtnjöt tjänstepension enligt nämnda reglemente.
2 mom. Angående fördelning av familjepension mellan två eller flera familjepensionsberättigade
stadgas i 8 § 3 mom. och 12 § 4 mom.
7 §•
1 mom. Familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall,
rörligt tillägg.
2 mom. Familjepension utgår till därtill berättigad från och med dagen
näst efter den, då arbetare avlidit, eller, i fråga örn pension till barn som födes
efter faderns död, från och med den dag, under vilken barnet fötts, till
och med utgången av månaden näst efter den, under vilken pensionstagaren
avlider, eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med
utgången av den måna,d, under vilken rätten upphört.
3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är
föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller
ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en tredjedel
av den pension, som eljest skolat till honom utgå.
Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,
må den myndighet, som fastställt pensionen, kunna medgiva sådan anhörig
rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.
4 mom. Utbetalning av familjepension sker i efterskott enligt de närmare
bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit, vederbörande myndighet likväl
obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala återstående
pensionsbelopp.
Familjepensionens grundbelopp.
8 §■
1 mom. Storleken för år räknat av familjepensionens grundbelopp bestämmes
enligt grunder, som angivas i 2 mom. här nedan, i förhållande till
ett vid arbetarens död för honom gällande familjepensionstal, varom stadgas
i 9 §.
2 mom. Vid familjepensionens fastställande beräknas grundbeloppet sålunda,
att det motsvarar,
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
17
a) då endast en familjepensionsberättigad finnes eller då de pensionsberättigade
utgöras av änka och frånskild hustru: familjepensionstalet;
b) då de pensionsberättigade utgöras av änka eller frånskild hustru samt
barn eller av änka och frånskild hustru samt barn: familjepensionstalet ökat
med 50 procent, om endast ett barn finnes, och eljest därutöver med 20 procent
för varje ytterligare barn; samt
c) då de pensionsberättigade utgöras av två eller flera barn: familjepensionstalet
ökat med 50 procent, örn barnen äro två, och eljest därutöver med
20 procent för varje ytterligare barn.
Sker efter familjepensionens fastställande ändring beträffande antalet famil
jepensionsberättigade, skall med tillämpning av de i nästföregående stycke
angivna grunderna bestämmas nytt grundbelopp för familjepensionen att
tillämpas från och med den i 7 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då familjepensionsrätt
inträtt eller upphört.
3 mom. Finnas två eller flera familjepensionsberättigade, skall det på
varje tid belöpande grundbeloppet mellan dem fördelas sålunda,
att av grundbelopp, som är gemensamt för änka eller frånskild hustru
samt barn eller för änka och frånskild hustru samt barn, änkan eller den
frånskilda hustrun respektive änkan jämte den frånskilda hustrun äger åtnjuta
så stor del, som motsvarar 80 procent av familjepensionstalet — dock
att frånskild hustru, som äger pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat
gifte, icke må åtnjuta större del än som motsvarar 40 procent av familjepensionstalet
— samt barnet eller barnen återstoden,
samt att av grundbelopp eller del därav, som är gemensam för änka och
frånskild hustru eller för två eller flera barn, änkan och den frånskilda hustrun
respektive barnen äga taga lika del.
Har i följd därav, att frånskild hustru underlåtit att göra ansökning om
pension, till annan familjepensionsberättigad utbetalts större belopp än han
enligt här stadgade grunder bort erhålla, skall därvid bero.
9 §•
1 mom. Familjepensionstalet bestämmes, där ej annat föranledes av stadgandet
i 2 mom. här nedan, dels av det familjepensionsunderlag, som enligt
föreskrifterna i 10 § skall tillämpas, dels ock av antalet tjänstår, varom förmäles
i 11 §, allt enligt följande grunder. Uppgår antalet tjänstår till minst
30, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget. Är tjänstårens
antal mindre, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget
minskat med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår
understiger 30.
2 mom. Där på grund av bestämmelsen i 2 § 1 mom. tredje stycket endast
en familjepension utgår, skall familjepensionstalet för denna motsvara det
högsta av de för de särskilda anställningarna beräknade familjepensionstalen.
3 mom. Beräknat familjepensionstal, som icke utgör helt krontal, jämkas
till närmast högre sådant tal.
Bihang lill riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 229. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
10 §.
1 mom. Såsom familjepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som enligt
2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren vid dödsfallet eller
avgången med rätt till pension, varom i 1 § 1 mom. b) förmäles, varit hänförd
enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare.
2 mom. Familjepensionsunderlagen utgöra de belopp, som här nedan för
de särskilda pensionsgrupperna angivas:
Pensionsgrupp |
Familjepensionsunderlag kronor |
||
man |
kvinna |
||
1 |
924 |
792 |
|
2 |
996 |
792 |
11 §•
Såsom tjänstår räknas vid bestämmande av familjepension
a) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare; samt
b) tid, som från dödsfallet eller anställningens upphörande må hava återstått
till pensionsålderns inträde.
I fråga om den, som vid dödsfallet eller anställningens upphörande var säsongarbetare,
må dock såsom tjänstår enligt b) medräknas allenast så stor del
av varje år, som motsvarar den anställningstid, vilken varit i medeltal för
arbetaren gällande under de fem senast förflutna kalenderår, under vilka anställning
innehafts, eller, där anställningsåren äro färre, det mindre antal kalenderår,
varunder anställning innehafts.
Rörligt tillägg.
12 §.
1 mom. Å familjepensionens grundbelopp utgår rörligt tillägg under samma
förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt vederbörliga avlöningsreglementen
gälla angående dylikt tillägg å lön till ordinarie och extra
ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen.
2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å
däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.
3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t
de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.
A mom. Angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera familjepensionsberättigade
skall vad i 8 § 3 mom. stadgas om fördelning av grundbelopp
äga motsvarande tillämpning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
19
4 avd. Om familjelivränta.
13 §.
Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till förutvarande
arbetare, varom förmäles i 1 § 1 mom. c).
14 §.
1 mom. Familjelivränta motsvarar familjepensionens grundbelopp, dock
att vid beräkning av grundbeloppet familjepensionstalet skall fastställas på
sätt här nedan i 2 mom. stadgas.
1 övrigt skola bestämmelserna i 7 § 2—4 mom. och 8 § 3 mom. äga motsvarande
tillämpning.
2 mom. Familjepensionstalet för livränta bestämmes, där ej annat föranledes
av vad här nedan stadgas, till ett belopp, motsvarande så stor del av det
för arbetaren senast gällande familjepensionsunderlaget, som antalet vid avgången
uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår av det slag, varom
i 11 § första stycket a) förmäles, utgör av 120 eller — där vid avgången uppnådda
tjänstår, utökade med tid som från anställningens upphörande må hava
återstått till pensionsålderns inträde, uppgå till mer än 120 fulla eller påbörjade
fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer genom berörda
utökning.
Vid beräkning av tjänstår skall iakttagas att tid, för vilken bidragsplikt för
familjepensionering ej förelegat, i intet fall må tagas i betraktande till större
del än två tredjedelar.
I övrigt skola beträffande familjepensionstalets bestämmande föreskrifterna
i 9 § 2 och 3 mom. äga motsvarande tillämpning.
5 avd. Om sammanträffande av förmåner.
15 §.
1 mom. Innehade avliden arbetare vid frånfället familjepensionsrätt enligt
såväl detta reglemente som andra familjepensionsbestämmelser, beror på
Kungl. Maj:ts prövning, örn och i vad mån de förmåner, vilka tillhöra den
enligt detta reglemente utgående familjepensionen eller familjelivräntan, av
sådan anledning skola minskas med de till den andra familjepensionen eller
familjelivräntan hörande förmånerna.
2 mom. Innehar efterlevande till den, å vilken reglementet äger tillämpning,
med tjänstepensionsrätt förenad anställning, eller åtnjuter han antingen
tjänstepension eller tjänstelivränta eller ock familjepension eller familjelivränta
enligt detta reglemente eller andra familjepensionsbestämmelser såsom
anhörig till annan anställningshavare, skall pensions- eller livränteförmån,
som utgår enligt detta reglemente, där ej Kungl. Majit i särskilt fall annorlunda
förordnar, minskas med en fjärdedel, dock högst med beloppet av den
förmån, som föranleder minskningen.
20
Kungl. Majlis proposition nr 229.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1942, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande
mot reglementets föreskrifter upphör att gälla, såvitt angår den å vilken
reglementet erhåller tillämpning.
Övergångsbestämmelser.
1. Bestämmelserna i 4 och 5 §§ om familjepensionsavdrag skola träda i
tillämpning först den 5 juli 1942. För arbetare, som för tiden den 1—4 juli
1942 är berättigad åtnjuta någon avlöning, skall för nämnda tid uttagas familjepensionsavdrag
med följande belopp:
Pensionsgrupp |
Familjepensionsavdrag kronor |
||
man |
kvinna |
||
1 |
0''90 |
015 |
|
2 |
1-05 |
0-15 |
2. För kvinnlig arbetare, vilken omedelbart före reglementets ikraftträdande
var underkastad 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, skola,
därest hon före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt anmäler sin önskan
därom, tillämpas följande familjepensionsavdrag för kalendervecka samt följande
familjepensionsunderlag:
Familjepen- |
Familjepen- |
|
Pensionsgrupp |
sionsavdrag |
sionsunderlag |
kronor |
kronor |
|
1 |
0''30 |
888 |
2 |
0-35 |
960 |
3. Där jämlikt det till 1936 års familjepensionsreglemente för arbetare fogade
övergångsstadgandet såsom tjänstår för bestämmande av familjepension
för efterlevande till arbetare, å vilken före reglementets ikraftträdande 1934
års tjänstepensionsreglemente för arbetare vunnit tillämpning, fått tillgodoräknas
anställningstid, som icke kunnat tillgodoräknas enligt 4 § 4 mom. samma
reglemente, må sådan anställningstid jämväl vid tillämpning av detta
reglemente — även i den mån detta ej följer av 11 § — tillgodoräknas såsom
tjänstår för bestämmande av familjepension.
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
21
Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 10 april 19A2.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till tjänste- och
familjepensionsreglementen för arbetare m. m.
Föredraganden anför:
Inledning.
Tjänste- och familjepensionsrätten för arbetare i statens tjänst regleras för
närvarande av två huvudförfattningar nämligen tjänstepensionsreglementet
för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443), i vissa delar ändrat genom kungörelse
den 17 juni 1938, nr 506, och familjepensionsreglementet för arbetare den
16 oktober 1936 (nr 543), vars övergångsbestämmelser ändrats genom kungörelse
den 17 juni 1938, nr 507. Därutöver ha genom kungörelse den 7 december
1934, nr 585, utfärdats vissa summariska föreskrifter om pensionering
av sådan arbetarpersonal i statens tjänst, vilken icke omfattas av nämnda
tjänstepensionsreglemente.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni 1938 tillkallades samma
dag särskilda sakkunniga för utredning angående revision av gällande lagstiftning
om tjänste- och familjepension för statstjänstemän. De sakkunniga,
som antogo benämningen 1938 års pensionssakkunniga, utgjordes av dåvarande
expeditionschefen i finansdepartementet E. A. Westling, ordförande,
ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören E. Andersson i Bollnäs
och dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, möbelsnickaren C.
R. Jansson i Falun.
Med skrivelse den 14 mars 1941 överlämnade de sakkunniga betänkande
med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen, vilket förslag
efter remissbehandling och vidare överarbetning inom finansdepartementet
genom proposition nr 339 förelädes 1941 års riksdag under dess höstsession.
Sedan propositionen i allt väsentligt bifallits av riksdagen (skr. nr
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
528) utfärdade Kungl. Maj:t den 30 december 1941 författningar i ämnet,
vilka träda i kraft den 1 juli 1942.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 maj 1941 uppdrogs åt de sakkunniga
att jämväl verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om revision av
gällande bestämmelser örn tjänste- och familjepension för arbetare i statens
tjänst.
I de åt de sakkunniga för nämnda uppdrag lämnade direktiven anfördes:
Såsom allmänt direktiv för en sådan revision bör gälla, att en anpassning
till de för tjänstemännen föreslagna nya reglementena bör eftersträvas, i den
mån sådan anpassning med hänsyn till de för arbetarpersonal rådande särskilda
anställningsförhållandena m. m. är möjlig. Anledning kan måhända
även förefinnas att verkställa en förnyad prövning av frågan örn den relation,
som bör gälla mellan tjänstemän och arbetare i avseende å pensionsförmånens
— och därmed även pensionsbidragets — storlek mot bakgrunden
av den utveckling, som ägt rum beträffande lönenivån. I nära samband härmed
står frågan om en lämplig fördelning av arbetarpersonalen på olika pensionsgrupper.
De sakkunniga ha den 26 februari 1942 avgivit betänkande med förslag till
tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst (SOU
1942: 8). Vid utarbetandet härav ha överläggningar ägt rum med följande representanter
för statstjänarkartellen nämligen ledamoten av riksdagens andra
kammare, riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson, verkstadsarbetaren vid statens
järnvägars verkstad i Örebro K. G. Pettersson, ombudsmannen i försvarsverkens
civila personals förbund B. E. Helldén, kassören i telegraf- och
telefonmannaförbundet K. Persson samt ombudsmannen i svenska postmannaförbundet
G. V. Gabrielsson eller, såsom ställföreträdare för den sistnämnde,
ombudsmannen i postmannaförbundet H. F. Söderman. Därjämte ha
överläggningar beträffande föreliggande frågor, med undantag av spörsmålet
örn avvägning av pensionsförmånernas storlek, ägt rum med följande representanter
för vissa ämbetsverk, nämligen byråchefen i telegrafstyrelsen S. G.
Wold, byråchefen i järnvägsstyrelsen G. F. Ruist, byråchefen i vattenfallsstyrelsen
A. T. Jacobson, direktören i statens pensionsanstalt, kommendörkaptenen
S. Lindstedt, t. f. krigsrådet T. R. S. Östergren samt marindirektören
E. G. L. Lindberg.
Efter remisser ha utlåtanden över de sakkunnigas betänkande avgivits av
fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen,
försvarsväsendets verkstadsnämnd, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret,
statens pensionsanstalt, mynt- och justerings verket, skolöverstyrelsen,
domänstyrelsen, lotsstyrelsen samt lantmäteristyrelsen, sistnämnda myndighet
såvitt angår statens reproduktionsanstalt.
Förutom förslag till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för den
statsanställda arbetarpersonalen innehåller de sakkunnigas betänkande även
förslag till vissa ändringar i grunderna för den summariska arbetarpensioneringen.
I sina huvuddrag innebära de av de sakkunniga framlagda förslagen
följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
23
Beträffande tjänste- och familjepensionsreglementenas tillämplighetsområden
föreslås vissa jämkningar, som torde medföra en viss utvidgning i
förhållande till gällande bestämmelser. Pensionssystemet för arbetare i statens
tjänst anpassas liksom hittills i möjligaste mån efter de principer, som
kommit till uttryck i den för tjänstemännen gällande pensionslagstiftningen.
De sakkunniga anse, att någon ytterligare differentiering av arbetarna i olika
pensionsgrupper utöver nu gällande indelning i yrkesarbetare och icke-yrkesarbetare
icke bör verkställas. Däremot föreslå de sakkunniga en förbättring
av arbetarnas pensionsläge, i det att de manliga yrkes- respektive ickeyrkesarbetarna
i fråga om tjänstepension föreslås skola jämställas med
tjänstemän i lönegraden Eo 7 respektive Eo 5, vilket innebär en uppfattning
med en lönegrad utöver nu gällande bestämmelser. De kvinnliga anställningshavarna
föreslås jämställda med tjänstemän i lönegraden Ek 7 respektive
Ek 5, vilket innebär ett avskaffande av den nuvarande ordningen att
tjänstepensionsunderlaget för kvinnliga arbetare utgör 75 procent av underlaget
för motsvarande manliga arbetare. Familjepensionsunderlagen föreslås
skola motsvara för manliga arbetare tjänstemannalönegraden Eo 7 respektive
Eo 5 och för kvinnliga arbetare Eo 1. Tjänstårsberäkningen lämnas i stort
sett oförändrad. Å pensionsförmånerna föreslås rörligt tillägg skola utgå efter
samma grunder, som fastställts i de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.
Pensionsavdragen ha uträknats per kalendervecka och överensstämma
med de för tjänstemän i motsvarande lönegrader fastställda.
Kvinnliga arbetare föreslås beträffande tjänstepensionsavdragen jämställda
med manliga arbetare, vilket innebär, att liksom skett i allmänna tjänstepensionsreglementet
den förut gällande skyldigheten för kvinnlig- personal
att vidkännas avdrag efter lönegraden närmast över den, i förhållande till
vilken pensionsunderlaget bestämts, nu föreslås avskaffad. Beträffande rätten
till livränta föreslås vissa jämkningar av gällande föreskrifter för vinnande
av överensstämmelse med de nya allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.
I fråga örn den summariska arbetarpensioneringen innebär de sakkunnigas
förslag väsentligen vissa ändringar i pensionsskalan.
Erinringar mot de sakkunnigas förslag har icke framställts av de verks- eller
arbetarrepresentanter, med vilka överläggningar ägt rum. Av remissmyndigheterna
ha järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, mynt- och
justeringsverket, skolöverstyrelsen, lotsstyrelsen och lantmäteristyrelsen lämnat
förslagen helt utan erinran. Även av övriga utlåtanden framgår, att de
sakkunnigas förslag ansetts väl ägnade att läggas till grund för nya bestämmelser
på arbetarpensionsområdet.
Jag förordar, att förslag till ny arbetarpensionslagstiftning, grundat på Departements.
de sakkunnigas förslag, nu förelägges riksdagen. I det följande kommer jag chefenatt
lill en början närmare redogöra för sakkunnigförslaget, såvitt det avser
nya tjänste- och familjepensionsreglementen. Jag övergår därefter till frågan
örn ändrade grunder för den summariska arbetarpensioneringen för att
fortsättningsvis behandla kostnadsberäkningarna samt, slutligen, en av de
sakkunniga berörd fråga örn kompensation för familjepensionsavdrag.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
I. Tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare
i statens tjänst.
1. Tjänstepensionsreglementets tillämpningsområde.
Gällande tjänstepensionsreglemente äger tillämpning på sådana arbetare
i statens tjänst, vilka fylla ett fortlöpande om ock endast för viss del av
året förefintligt behov av arbetskraft och för vilka fastställts en arbetstid
av normal omfattning. Därutöver erfordras en till 21 år bestämd minimiålder
och vidare träder reglementet icke i tillämpning förrän efter en viss
väntetid. Vissa undantag ha stadgats från reglementets tillämplighet, avseende
bland annat arbetare, vilkas avlöningsförmåner icke uppgå till föreskrivna
minimibelopp.
De sakkunniga.
Huvudgrunder. För det nya tjänstepensionsreglementets tillämplighet föreslå
de sakkunniga, att såsom huvudregel stadgas, att vederbörande i statens
tjänst innehar en sådan arbetsanställning som utgör huvudsaklig
sysselsättning och förvärvskälla, och anföra till
stöd härför:
Fordran på att anställningen skall utgöra arbetarens huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla har i förslaget uppställts såsom generellt gällande,
då det synts mindre egentligt att, såsom skett i det nu gällande reglementet,
begränsa kravet härpå allenast till fall då arbetare övergått till anställning,
å vilken reglementet ej eljest är tillämpligt. I fråga om de med
pensionsreglementet närmast åsyftade fallen, där för den av arbetaren innehavda
anställningen gäller en arbetstid av normal omfattning, torde visserligen
kravet på att anställningen skall utgöra huvudsaklig sysselsättning
och förvärvskälla icke i stort sett äga någon begränsande innebörd. I att anställningen
skall utgöra arbetarens huvudsakliga förvärvskälla torde emellertid
ligga en fordran på att densamma icke skall vara alltför kortvarig.
Örn exempelvis en säsongarbetare under tid, då arbetssäsong ej pågår, tillfälligtvis
inkallas för snöskottning eller liknande under en eller två dagar,
lärer hans »anställning» knappast kunna anses uppfylla ifrågavarande förutsättning,
även om inkomsten, räknad för dag, helt bereder honom uppehälle.
Reglementet bör sålunda icke under sådan rent tillfällig sysselsättning
vara tillämpligt å arbetare med de konsekvenser detta skulle få i fråga
örn verkställande av tjänstepensionsavdrag och tillgodoräkning av tjänstår.
Med denna förutsättning avses likväl ingalunda att uppställa något mera
rigoröst krav på stadigvarande anställning. Där en säsongarbetare mellan
säsongerna inkallas under en vecka i följd — den period, för vilken tjänstepensionsavdrag
varje gång verkställes — bör kravet anses uppfyllt.
De sakkunniga föreslå vidare, att nu gällande krav på att vederbörande
arbetare skall fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft utbytes mot ett stadgande
av innebörd att anställningen skall tillhöra ett arbetsområde,
inom vilket föreligger ett fortlöpande örn ock
endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft.
Till stöd härför anföres:
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
25
För sin tillämpning synes stadgandet i dess nuvarande avfattning förutsätta,
att möjlighet finnes att inom en arbetarstam på ett visst område på
förhand avgöra, vilka arbetare som i händelse av en mer eller mindre bestämt
påräknelig driftsinskränkning komma att bibehållas i anställningen
och vilka som däremot komma att entledigas. En dylik möjlighet torde emellertid
knappast alltid finnas i praktiken, och de sakkunniga lia sig bekant,
att. särskilt inom vissa grenar av försvarsväsendet under nuvarande extraordinära
förhållanden visat sig föreligga sådana svårigheter att tillämpa
ifrågavarande bestämmelse, att efter en viss tidpunkt nyanställda arbetare
överhuvud taget icke ansetts kunna författningsenligt beredas inträde i pensioneringen.
Då en dylik konsekvens uppenbarligen är otillfredsställande
och heller knappast kan ha varit avsedd, ha de sakkunniga ansett avgörande
skäl tala för en sådan ändring, att för framtiden hänsyn allenast tages
till huruvida inom vederbörande arbetsområde överhuvud taget föreligger ett
fortlöpande behov av arbetskraft. Vad i detta sammanhang är att anse såsom
ett arbetsområde torde icke i det särskilda fallet bereda några större
svårigheter att avgöra.
Såsom förutsättning för reglementets tillämplighet skall enligt sakkunnigförslaget
—- liksom för närvarande — gälla, att för anställningen gäller en
arbetstid av normal omfattning.
Utöver redan gällande föreskrift om viss minimiålder för reglementets
tillämplighet ha de sakkunniga föreslagit införande av jämväl en bestämmelse
om maximiålder, vilken satts till 60 år.
I fråga om väntetiden föreslås i stort sett oförändrade bestämmelser.
Anledning har dock icke synts de sakkunniga föreligga att upprätthålla det
för närvarande gällande kravet att det arbete som skall ha fullgjorts under
väntetiden hänför sig till arbetaranställning av fortlöpande natur. De sakkunniga
ha vidare förordat införandet av en regel, som medger arbetare
vilken vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt driven verksamhet
eller enskilt företag eller i samband med dylik verksamhets eller
företags nedläggande övergår till statens tjänst rätt att såsom väntetid tillgodoräkna
den kommunala eller enskilda anställningen. Det har nämligen
synts de sakkunniga väl strängt, att en sådan arbetare efter övergången på
samma sätt som en nyanställd arbetare måste tjänstgöra under en lång
väntetid innan pensionsreglementet blir tillämpligt på honom.
Modifikationer. Enligt sakkunnigförslaget skola vissa undantag från de
eljest stadgade förutsättningarna gälla i fråga om den som tidigare
vunnit anställning förenad med tjänstepensionsrätt. Beträffande
dessa undantag torde få hänvisas till författningstexten.
På vissa arbetsområden, inom vilka vederbörande arbetare
icke fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft, saknar
gällande arbetarpénsionsreglemente tillämplighet, såvitt ej annat följer
på grund av tidigare anställning. Härigenom ha till exempel byggnadsarbetare
vid statens järnvägar eller vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning
— till skillnad mot banarbetare vid statens järnvägar och underhålls
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
arbetare vid statens vattenfallsverk — icke kommit i åtnjutande av reguljär
tjänstepensionsrätt. De sakkunniga lia föreslagit meddelande av bemyndigande
lör Kungl. Maj:t att i vissa fall förordna örn tjänstepensionsreglementets
tillämplighet även på dessa personalgrupper och till stöd härför anfört följande.
Vid bedömande, huruvida och i vad mån mera generellt någon eftergift
bör beredas från det för arbetarpensionsreglementets giltighet uppställda
kravet, att anställningen skall tillhöra ett arbetsområde med fortlöpande behov
av arbetskraft, ha de sakkunniga utgått från att detta spörsmål i själva
verket rymmer två skilda frågor. Där förhållandena inom vederbörande arbetsområde
äro sådana, att arbetaranställning inom detsamma kan antagas
normalt fortgå under den minsta tid som erfordras för beredande av pension
enligt den summariska arbetarpensionskungörelsen — 15 anställningsår
— är väl närmast fråga om det sätt, varpå gränsen bör dragas mellan å ena
sidan reguljär, på bidragsplikt grundad pensionering och å andra sidan en
pensionering enligt summariska grunder. Kan däremot anställning inom
arbetsområdet knappast beräknas fortgå under så lång tid, avser spörsmålet
i själva verket lämpligheten av att överhuvud taget med pensionsrätt förena
en anställning, som på förhand kan antagas bliva av dylik kortvarighet.
Enligt de sakkunnigas mening föreligga alltjämt avgörande skäl mot att
utsträcka den statliga pensioneringen till sådana områden, inom vilka verksamheten
redan på förhand kan antagas bli av kort varaktighet. Vad däremot
angår tanken att utsträcka den reguljära pensioneringen till sådana
arbetsområden, inom vilka visserligen ett fortlöpande behov av arbetskraft
icke med säkerhet kan antagas föreligga men verksamheten å andra sidan
kan beräknas komma att pågå under någon längre tid, ha de sakkunniga
efter övervägande av de olika skäl som kunna anföras till förmån för den
ena eller andra lösningen kommit till uppfattningen, att den på bidragsplikt
grundade pensioneringen icke lämpligen bör genom ovillkorliga författningsbestämmelser
uteslutas för dylika verksamhetsområden. Inom vissa
områden av statsverksamheten — t. ex. vid statens järnvägar och statens
vattenfallsverk — torde nära nog ständigt i viss omfattning pågå anläggningsarbeten,
som var för sig äro av tillfällig beskaffenhet men som kunna kontinuerligt
sysselsätta en viss mera fast stam av anläggningsarbetare, vilken vid
de olika anläggningarna stundom förstärkes av lokalt rekryterad tillfällig arbetskraft.
I fråga örn en sådan mera fast arbetarstam för kontinuerligt fortgående
tillfälliga arbeten torde goda skäl tala för att pensionsfrågan kan
ordnas genom arbetarnas delaktighet i den med avgiftsplikt förbundna pensioneringen.
Även om de sakkunniga sålunda i princip finna sig kunna förorda att den
reguljära arbetarpensioneringen under vissa förutsättningar utsträckes till
arbetsområden, inom vilka fortlöpande behov av arbetskraft ej föreligger,
måste det enligt de sakkunnigas mening erbjuda vissa vanskligheter att
genom materiella författningsbestämmelser precisera dessa förutsättningar.
Att anknyta reglementets tillämplighet till en vid viss tidpunkt beräknad
varaktighet av verksamheten inom ett givet arbetsområde måste i allmänhet
vara förenat med svårigheter, och i de flesta fall torde möjlighet ej
finnas att förutse den tidpunkt, vid vilken verksamheten kommer att upphöra.
Med hänsyn härtill ha de sakkunniga utformat sitt förslag i ämnet
sålunda, att Kungl. Maj:t äger besluta, att reglementet skall, i den omfattning
Kungl. Maj:t bestämmer, äga tillämpning å arbetare i anställning tillhörande
arbetsområde inom vilket ett fortlöpande behov av arbetskraft icke föreligger,
såframt behovet av arbetskraft inom området skäligen kan antagas fort
-
Kungl. Majlis proposition nr 229.
27
vara under en längre följd av år. Såsom framgår av det förut anförda, åsyftas
härvid i första hand alt bereda pensionsrätt åt sådana arbetare, vilka —
ehuru verksamma i arbeten av icke fortlöpande beskaffenhet — kunna sägas
utgöra en för dylika arbeten tämligen kontinuerligt sysselsatt fast arbetarstam.
För att lämna möjlighet öppen att för här berörda fall skärpa fordringarna
i fråga örn väntetidens längd eller på annat liknande sätt ha de sakkunniga
utformat sitt förslag i ämnet sålunda, att jämväl de närmare villkoren
för reglementets tillämplighet inom här avsedda arbetsområden skola fastställas
av Kungl. Maj :t.
I fråga örn säsongarbetare, vilkas rätt i pensionsavseende efter arbetssäsongens
slut enligt de sakkunnigas mening borde närmare preciseras,
ha de sakkunniga föreslagit en regel, som anknyter till praxis inom förevarande
område. Regeln innebär, att säsongarbetare skall vara underkastad
reglementet — d. v. s. äga pensionsrätt — intill dess nio månader förflutit
från arbetssäsongens slut, såframt han ej dessförinnan vunnit annan anställning
förenad med tjänstepensionsrätt. Rörande tolkningen av denna regel andres:
Ehuru
vissa svårigheter möta att närmare definiera begreppet »arbetssäsongens
slut», torde i praktiken knappast föreligga någon tvekan i detta hänseende;
hänsyn bör uppenbarligen tagas till tiden för arbetets slut för arbetslaget
eller i förekommande fall för den individuel^ abetaren och^ icke till
den senaste tidpunkt, vid vilken arbete pågått inom förvaltningsområdet eller
än mindre säsongbetonat statligt arbete överhuvud taget förekommit. Den
föreslagna tidsfristen är, enligt vad som upplysts av de i överläggningar med
de sakkunniga deltagande verksrepresentanterna, tillräckligt lång för att under
normala förhållanden täcka uppehållet mellan två säsonger.
På grund av vissa olikheter i förfaringssättet vid entledigandet av säsongarbetare
inom olika statliga arbetsområden ha de sakkunniga föreslagit införande
av en regel av innehåll, att tid, varunder säsong ej pågår och arbetaren
ej utför arbete vid verket, vid reglementets tillämpning ej skall betraktas såsom
tid varunder anställning innehaves. Innebörden av detta stadgande vore att
arbetaren — ehuru pensionsrätten är bevarad — för dylik tid ej får räkna
tjänstår.
Vad beträffar frågan örn minimiinkomst för åtnjutande av de föreslagna
pensionsförmånerna förutsätta de sakkunniga, att Kungl. Majit skall
utfärda sådana bestämmelser, att från reglementenas tillämpningsområde undantagas
arbetare i så låga inkomstlägen, att pensionen skulle överstiga eller
eljest stå i ett orimligt förhållande till lönen. Härom anföra de sakkunniga:
Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelse den 7 december 1934, nr
583) bar från arbetarpensionsreglementets tillämpning undantagits arbetare,
vars avlöningsförmåner — i förekommande fall inbegripet värdet av naturaförmåner
enligt ortens pris — beräknade för en anställningstid av 12 månader
icke uppgå till ett belopp av minst 1,700 kronor för man och 1,250 kronor
för kvinna. Den för reglementets tillämpning förutsatta minimiinkomsten
för kvinnliga anställningshavare bar sålunda satts omkring 150 kronor högre
än det nuvarande pensionsunderlaget för kvinnliga icke-yrkesarbetare. Örn
underlaget ökas till 1,500 kronor, bör gränsen för reglementets giltighet hö
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
jas, enligt de sakkunnigas mening lämpligen till 1,800 kronor. I samband härmed
torde inkomstgränsen beträffande manliga arbetare böra höjas till förslagsvis
2,400 kronor. Med hänsyn till de efter levnadskostnadernas växlingar
anpassade tilläggsförmåner, som utgå å pensionerna — och för närvarande
efter skiftande grunder jämväl å arbetarlönerna — lära emellertid
berörda belopp böra anses motsvara ett indexläge överensstämmande med
1935 års genomsnittliga levnadskostnader och sålunda vid högre indexlägen
ökas i lämplig omfattning. Å andra sidan torde böra beaktas, såväl att inkomsten
för arbetare inom en viss grupp kan på grund av olika förhållanden
i individuella fall och på vissa orter avvika från vad som är normalt såsom
genomsnitt för gruppen som ock att lönerna för arbetare inom de olika grupperna
regelmässigt under de första anställningsåren ej obetydligt understiga
de belopp, som utgå efter viss anställnings- eller facktid. Med hänsyn härtill
torde undantagsbestämmelserna böra så utformas, att de ifrågasatta gränsbeloppen
få avseende å inkomster, som beräknade efter medeldyr ort kunna
betraktas såsom normala för vederbörande arbetargrupp efter den anställningstid,
som erfordras för passerande av de lägre löneintervallerna för gruppen.
Det torde ankomma på Kungl. Majit att härutinnan efter hörande av
vederbörande verk utfärda erforderliga närmare föreskrifter. Därvid torde
emellertid övergångsvis böra medgivas, att anställningshavare, som nu äro
underkastade arbetarpensionsreglementet, erhålla pensionsrätt enligt det nya
reglementet, även om de ej fylla här avsedda villkor i fråga om löneinkomstens
storlek.
För de arbetare, vilka med en dylik gränsdragning bliva undantagna från
reglementets tillämpning, bör pensionsfrågan liksom beträffande hittills undantagna
arbetare ordnas enligt mera summariska pensionsregler utan avgiftsplikt.
Yttranden.
Mot de sakkunnigas förslag om utbyte av den nuvarande regeln, att arbetare
skall fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft mot ett stadgande
att anställningen skall tillhöra ett arbetsområde, inom vilket föreligger
ett fortlöpande om ock endast för viss del av året befintligt behov av arbetskraft,
har försvarsväsendets verk stad snämnd anfört följande.
Tjänstepensionsreglementet bör enligt nämndens uppfattning endast vara
tillämpligt å arbetare, som fyller ett fortlöpande behov och som sålunda vunnit
en mera stadigvarande anställning. Till sådana arbetare torde böra räknas
arbetare, som anställts vid företaget när driften uppehälles i normal omfattning,
trots att arbetaren möjligen senare kan komma att entledigas i händelse
av en mer eller mindre bestämt påräknelig tillfällig driftsinskränkning.
Att utvidga tillämpningsområdet till att också omfatta det stora antal arbetare,
vilka under nuvarande extraordinära förhållanden vunnit tillfällig anställning
inom försvarsväsendet tillhöriga verkstäder, synes däremot mindre
välbetänkt med hänsyn till att man på förhand vet, att så gott som alla dessa
arbetare komma att entledigas, när normal fredsdrift återupptages. Det kan
icke anses lämpligt att göra samtliga dessa arbetare berättigade till pension
under motivering, att en eller annan av dem i framtiden möjligen kan komma
att kvarstanna vid företaget. Den ringa fördel dessa arbetare härigenom
skulle vinna i form av uppskjutna livräntor — med belopp som motsvarar
vid avgången gällande pensionsunderlag och uppnådd tjänstetid med pensionsrätt
— att utgå vid 65 års ålder, synes ingalunda stå i rimlig proportion
till statens kostnader för administration m. m. Ifrågavarande arbetare böra
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
i stället jämställas med extra tjänstemän, vilka icke komma i åtnjutande av
rätt till tjänstepension.
Däremot har statskontoret anfört:
En tillämpning av det föreslagna stadgandet skulle medföra, att en arbetare,
som anställts inom ett arbetsområde, varest verksamheten på grund av
särskilda omständigheter måst intensifieras, men som vid en återgång till
mera normala arbetsförhållanden icke längre vore behövlig utan därför entledigats,
ändock skulle erhålla pensionsrätt enligt reglementet. Denna pensionsrätt
skulle i sin tur grunda förutsättningar för vederbörande att efter
entledigandet komma i åtnjutande av exempelvis tjänstelivränta. Ehuru en
dylik konsekvens icke synes tillfredsställande, vill statskontoret dock med
hänsyn till vad de sakkunniga anfört rörande omöjligheten att på förhand
avgöra vilka arbetare i händelse av en påräknelig driftsinskränkning skulle
komma att bibehållas i anställningen eller komma att entledigas, ävensom i
betraktande av de föreslagna skärpningarna av villkoren för erhållande av
livränta icke motsätta sig de sakkunnigas förslag på denna punkt.
Marinförvaltningen har uttryckligen tillstyrkt sakkunnigförslaget på denna
punkt.
De sakkunnigas förslag örn bemyndigande för Kungl. Majit att förordna
om arbetarpensionsreglementets tillämpning på arbetsområden, inom
vilka vederbörande arbetare icke fylla ett fortlöpande
behov av arbetskraft, har uttryckligen förordats av
statskontoret samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Statskontoret har härvid
förutsatt, att bemyndigandet kommer att tillämpas med stor försiktighet.
Beträffande frågan örn minimiinkomst för reglementets tillämplighet
har fångvårdsstyrelsen anfört, att den föreslagna regeln skulle medföra,
att arvodena till kvinnliga arbetare inom fångvården måste höjas. För nuvarande
anställningshavare skulle frågan kunna lösas genom övergångsbestämmelser
men vid nyanställning av arbetare skulle en arvodeshöjning bliva
oundviklig. Arméförvaltningen påpekar, att minimiinkomstens höjning kommer
att medföra uteslutning av viss köks- och servispersonal vid truppförbandens
matinrättningar från den reguljära pensioneringen. Jämväl domänstyrelsen
påpekar, att möjligheterna att bereda styrelsens arbetare pensionsförmåner
enligt tjänstepensionsreglementet komma att minskas genom förslagets
genomförande. I överensstämmelse med vad statskontoret föreslagit beträffande
pensionsunderlagen föreslår ämbetsverket, att minimiinkomsten för
manlig arbetare fastställes till 2,300 kronor.
Med hänsyn till de fall, då verksamhet mera tillfälligt intensifieras, kunna Departementsgivetvis
betänkligheter hysas mot förslaget att med ändring av nuvarande chefenbestämmelser
föreskriva såsom villkor för reglementets tillämplighet att anställningen
skall tillhöra ett arbetsområde, inom vilket föreligger ett fortlöpande
om ock endast för viss del av året förefintligi behov av arbetskraft. Jag
vill dock på av de sakkunniga anförda skäl tillstyrka detsamma.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
De sakkunniga lia föreslagit, att Kungl. Majit skulle äga besluta, att reglementet
i vissa fall skall äga tillämpning även å arbetare tillhörande arbetsområde,
inom vilket ett fortlöpande behov av arbetskraft ej föreligger. Förslaget
i denna del, som åsyftar en icke oväsentlig utvidgning av reglementets
tillämpningsområde, har lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna.
För egen del tillstyrker jag detsamma.
Ej heller i övrigt har jag funnit anledning ifrågasätta ändring i de sakkunnigas
förslag till bestämmelser rörande tjänstepensionsreglementets tillämpningsområde.
På grund av vad statskontoret anfört angående minimiinkomsten
för reglementets tillämplighet vill jag redan här framhålla, att jag finner
mig böra tillstyrka de av de sakkunniga förordade förhöjda pensionsunderlagen
samt att jag vid sådant förhållande biträder de sakkunnigas ståndpunkt
i fråga om minimiinkomsten. Slutligen må påpekas, att de högre minimiinkomsterna
givetvis i och för sig icke utgöra tillräcklig anledning till löneförhöjningar.
2. Familjepensionsreglementets tillämpningsområde.
Det föreslagna nya familjepensionsreglementet är liksom den gällande familjepensionsförfattningen
avsett såsom ett komplement till det för arbetarna
tillämpliga tjänstepensionsreglementet. Reglementet skall sålunda i första
hand äga tillämpning beträffande arbetare, som är underkastad det föreslagna
tjänstepensionsreglementet. Vidare skall detsamma gälla dels för den
som åtnjuter pension enligt det föreslagna tjänstepensionsreglementet, dels
ock för den som, efter att ha varit underkastad nämnda tjänstepensionsreglemente,
med rätt till livränta avgått från anställningen.
Rörande sistnämnda stadgande anföra de sakkunniga:
Med hänsyn till den förändrade konstruktion av livränterätten, förslaget
till tjänstepensionsreglemente innebär, har stadgandet örn familjepensionsreglementets
tillämplighet å livränteberättigad anställningshavare erhållit utformningen,
att reglementet skall äga tillämpning beträffande den som, efter
det familjepensionsreglementet blivit för honom tillämpligt på grund av att
han blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente, avgått från arbetaranställning,
som i tjänstepensionsreglementet avses, utan rätt att komma
i åtnjutande av pension enligt detta och icke längre är underkastad nämnda
tjänstepensionsreglemente, under förutsättning tillika att arbetaren antingen
under sammanlagt minst 3 år varit underkastad tjänstepensionsreglementet
för arbetare eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt
minst 6 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort
hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. På liknande sätt som
skett i allmänna familjepensionsreglementet har emellertid uttryckligt stadgande
meddelats, att familjepensionsreglementet icke äger tillämpning å förutvarande
innehavare av viss anställning i denna egenskap, då arbetaren efter
avgången innehaft annan med tjänstepensionsrätt förenad anställning.
Den i 4 § 5 mom. gällande familjepensionsreglemente meddelade bestämmelsen
att därest arbetare, som utan eget förvållande entledigats från sin anställning
utan rätt till pension, inom nio månader från anställningens upp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
31
hörande avlider, skall i pensionshänseende så anses, som om han vid dödsfallet
alltjämt kvarstått i sin tjänst, har i det nya reglementet upptagits endast
beträffande arbetare i årsanställning. Genom föreskrifter i tjänstepensionsreglementet
är nämligen säsongarbetare under denna tid bibehållen vid
sin tjänstepensionsrätt och därigenom automatiskt även vid familjepensionsrätten.
Vad de sakkunniga förordat i fråga om familjepensionsreglementets till- Departementslämpningsområde
föranleder ej erinran från min sida. chefen.
3. Pensionsformer.
Liksom på tjänstemannaområdet har arbetares tjänstepensionsrätt föreslagits
omfatta tre former nämligen ålderspension, invalidpension och sjukpension.
Beträffande ålderspension må anmärkas, att de sakkunniga icke
föreslagit någon ändring i nuvarande pensionsålder. I överensstämmelse med
det gällande reglementet saknar förslaget bestämmelser om hur länge arbetare
må bibehållas i tjänst efter pensionsåldern. De sakkunniga torde ha utgått
från, att det även i fortsättningen skall ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela föreskrifter härom.
Såsom förutsättning för invalidpension bär av de sakkunniga föreslagits
en regel av innehåll, att arbetaren till följd av olycksfall i arbetet skall
befinnas för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom
åliggande arbete och prövas icke lämpligen kunna överflyttas till annat arbete
vid vederbörande verk. Örn innebörden av denna regel anföres:
En prövning av överflyttningsmöjligheten har ansetts böra obligatoriskt
föregå invalidpensionering, men dess föremål är allenast möjligheten av arbetares
överflyttning till annat arbete vid vederbörande verk. Då avgörandet
av frågan, huruvida pensionsrätt föreligger, tillkommer den pensionsbeviljande
myndigheten men prövningen av spörsmålet om överflyttning till annat
arbete i första hand måste ankomma på vederbörande verksstyrelse, förutsätter
stadgandet givetvis, för de fall då verksstyrelsen ej samtidigt är pensionsbeviljande
myndighet, ofta ett samråd mellan de båda myndigheterna.
I fråga om sjukpension förorda de sakkunniga en uppmjukning av
kravet att arbetaren vid entledigandet kan räkna minst tio tjänstår. Sålunda
föreslås en regel av innebörd att arbetaren vid anställningens upphörande skall
antingen under sammanlagt minst 5 år lia varit underkastad arbetarpensionsreglementet
eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt
minst 10 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans
huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Såsom motivering härför anföres:
De sakkunniga få erinra, att enligt civila och militära tjänstepensionsreglementena
beträffande rätt till sjukpension för icke-ordinarie befattningshavare
kräves att befattningshavaren vid avgången kan räkna minst 10 tjänstår men
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
att nämnda begränsningsregel icke influtit i det nya allmänna tjänstepensionsreglementet.
I 1941 års betänkande anförde de sakkunniga i ämnet, att ifrågavarande
begränsningsregel syntes vara att betrakta såsom en försiktighetsåtgärd,
vilken vid införandet av pensionsrätt för icke-ordinarie personal ansetts
böra vidtagas till förekommande av att staten iklädde sig alltför långt
gående förpliktelser men att, enligt numera vunnen erfarenhet, i det övervägande
flertalet fall, då av sjukdom föranletts oförmåga till fortsatt tillfredsställande
tjänstgöring, dylik oförmåga uppkommit först efter avsevärt längre
tjänstgöring än 10 år. Tidsbegränsningens borttagande hade med hänsyn härtill
synts medföra en allenast obetydlig merkostnad, som mer än väl synts
uppvägas av det ökade värdet av pensioneringen genom den trygghetskänsla,
vetskapen om en ordnad sjukpensionering förmådde skänka. Vad de sakkunniga
i nämnda sammanhang anförde har synts i viss mån äga tillämplighet
även i fråga örn arbetare i statens tjänst. Att här helt borttaga varje
begränsningsregel har visserligen med hänsyn till anställningens karaktär icke
kunnat ifrågakomma, men de sakkunniga ha likväl efter samråd med de i
överläggningar med dem deltagande representanterna för vissa ämbetsverk
ansett sig kunna föreslå en väsentlig uppmjukning i den nu gällande begränsningsregeln.
De sakkunniga anföra vidare i denna fråga:
För säsongarbetarnas vidkommande komma ifrågavarande bestämmelser
att innebära, att i 5-årsperioden jämväl får inräknas mellantid mellan säsonger
men däremot icke tid efter den sista arbetssäsongens slut; i 10-årsperioden får
däremot endast säsongtid inräknas. I fråga om den, som övergått i statens
tjänst i samband med statens övertagande av enskilt företag, föreslås, att anställningstid
hos den enskilde arbetsgivaren likställes med anställning i statens
tjänst.
På familjepensionsområdet innebär sakkunnigförslaget en anpassning av
de för arbetare gällande bestämmelserna efter den nomenklatur och de principer,
som fastställts i 1941 års familjepensionsreglemente. I överensstämmelse
härmed ha de nu gällande beteckningarna familjepensionens grundbelopp
samt familjepensionens fasta och rörliga del utbytts mot benämningarna
familjepensionstal, grundbelopp och rörligt tillägg.
De föreslagna bestämmelserna innebära i huvudsak icke någon reell ändring
av nu gällande familjepensionsförmåner. I fråga om familjepensionstagare,
som undergår frihetsstraff m. m., föreslå de sakkunniga dock en
jämkning för åvägabringande av överensstämmelse med allmänna familjepensionsreglementet
och anföra i frågan:
I 7 § 5 mom. av det gällande familjepensionsreglementet för arbetare stadgas
beträffande familjepensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff
eller är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för
sådant straff, eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, att det belopp, som pensionstagaren
eljest skulle äga åtnjuta, skall minskas med den i beloppet ingående
rörliga pensionsdelen jämte så stor del av 120 kronor, som den fasta
pensionsdelen utgör av familjepensionsunderlaget. För nu avsedda fall har i
allmänna familjepensionsreglementet intagits en annan regel, som ansetts
böra införas jämväl i det nya familjepensionsreglementet för arbetare. Regeln
innebär, att vederbörande pensionstagare i här avsett fall nrå uppbära
allenast en tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå, men att
den myndighet, som fastställt pensionen, kan medgiva sådan anhörig till
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
33
pensionstagare^ vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, rätt att
uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav. Härtill må allenast
anmärkas, att såsom sådan anhörig, vilken må kunna medgivas att uppbära
förverkat pensionsbelopp, givetvis bör kunna ifrågakomma såväl familjepensionstagare
som annan anhörig. Hinder föreligger sålunda icke att i fall,
där en pensionstagande änka undergår frihetsstraff, medgiva utbetalande av
det förverkade beloppet till pensionsberättigade barn.
Mot de sakkunnigas förslag i nu berörda avseenden har jag icke funnit Departementsanledning
till erinran. chefen.
4. Tjänste- och familjepensionsunderlag.
Gällande bestämmelser.
Gällande bestämmelser innebära i huvudsak, att tjänstepensionsunderlagen
för manliga arbetare fastställts till 1,476 kronor för icke-yrkesarbetare
och till 1,644 kronor för yrkesarbetare, varigenom dessa personalgrupper i
pensionshänseende jämställts med tjänstemän med lön enligt lönegraden Eo 4
respektive Eo 6. För kvinnliga arbetare gälla tjänstepensionsunderlag avvägda
till omkring 75 procent av underlagen för motsvarande manliga anställningshavare
eller till 1,104 kronor för icke-yrkesarbetare och 1,236 kronor för yrkesarbetare.
Familjepensionsunderlagen för såväl manliga som kvinnliga arbetare
överensstämma med underlagen för tjänstemän med lön enligt lönegrad
Eo 4 respektive Eo 6.
De sakkunniga.
De sakkunniga ställa sig avvisande mot en ytterligare differentiering
i pensionsgrupper av arbetarna. Härom anföres:
Frågan att i pensionsavseende söka åstadkomma en ökad differentiering
av arbetarpersonalen genom uppdelning av yrkesarbetarna på två särskilda
pensionsgrupper har inom de sakkunniga allvarligt övervägts, önskemål i
denna riktning lia också vid överläggningarna med de utsedda arbetarrepresentanterna
till en början framställts från dessas sida. En ökad differentiering
skulle enligt de sakkunnigas uppfattning äga visst fog ur rättvisesynpunkt.
För att en lösning av frågan enligt en sådan linje skulle bliva tillfredsställande
måste dock krävas, att såsom förutsättning för arbetares hänförande
till den högre yrkesarbetargruppen uppställdes en kombination av
högre yrkeskvalifikation och högre inkomst. I den högre pensionsgruppen
för yrkesarbetare borde sålunda endast inplaceras arbetare i anställning, för
vilken kräves framstående yrkesskicklighet samt i vilken arbetaren regelmässigt
sysselsättes med särskilt kvalificerat yrkesarbete, under förutsättning tilllika
att arbetaren uppnått en löneinkomst, som avsevärt överstiger den för
yrkesarbetare i allmänhet såväl vid vederbörande arbetsområde som inom
statsförvaltningen i övrigt genomsnittliga inkomsten. Yrkesarbetare, som icke
fylla detta dubbla villkor, borde däremot inplaceras i den lägre pensionsgruppen.
Om en differentierad lösning under nu angivna förutsättningar skulle äga
vissa företräden ur rättvisesynpunkt, är det dock tydligt, att den samtidigt
skulle vara förenad med nackdelar ur andra synpunkter. Gränsdragningen
Bihang lill riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nt 229. 3
34
Kungl. Majlis proposition nr 229.
mellan de båda olika kategorierna av yrkesarbetare skulle sålunda otvivelaktigt
vålla stora praktiska svårigheter. Detta förhållande torde belysas av den
promemoria med redogörelse för innehållet i vissa viktigare löneavtal, vilken
utarbetats inom de sakkunnigas kansli och finnes fogad vid betänkandet.
Verkningarna av en sådan lösning med avseende på lönesättningen inom
de områden, där en lönedifferentiering efter angivna grunder för närvarande
icke är genomförd och där alltså en differentiering i pensionshänseende
icke kunde erhålla omedelbar praktisk betydelse, te sig också i någon
mån ovissa.
Med hänsyn till nu antydda nackdelar ha de sakkunniga — efter samråd
med de utsedda representanterna för vissa ämbetsverk och i samförstånd
med den delegation av arbetarrepresentanter, med vilken de sakkunniga haft
att överlägga — funnit sig böra uppgiva tanken på en ökad differentiering
och i stället stanna vid att förorda tillämpning för framtiden liksom hittills
av allenast en enhetlig pensionsgrupp för manliga yrkesarbetare.
Vad angår manliga icke-yrkesarbetare saknas enligt de sakkunnigas mening
tillräckliga skäl att ifrågasätta någon uppdelning av dessa på flera pensionsgrupper.
Detsamma gäller för kvinnliga anställningshavares vidkommande
såväl yrkes- som icke-yrkesarbetare.
I fråga om relationen mellan tjänstemän och arbetare
i pensionshänseende föreslå de sakkunniga, såsom redan nämnts, en förbättring
för arbetarna av innebörd att de manliga arbetarnas pensionsunderlag
höjas med belopp motsvarande en lönegrad. Såsom material för sina överväganden
i denna fråga ha de sakkunniga införskaffat och sammanställt uppgifter
angående löneinkomsternas storlek åren 1932 och 1940 beträffande
större arbetargrupper vid skilda förvaltningsområden, varigenom erhållits en
överblick över löneutvecklingen från tiden för nu gällande arbetarpensionsreglementes
utarbetande fram till och med år 1940. Till jämförelse ha de
sakkunniga även förebragt vissa siffror belysande inkomstnivån för arbetare
i högre åldersklasser, varigenom erhållits uppgifter örn den lönestandard, som
i någon mån motsvarar tjänstemännens slutlöner. Dessa sammanställningar
ha såsom bilagor fogats vid de sakkunnigas betänkande. Beträffande förstnämnda
sammanställning framhålla de sakkunniga, att uppgifterna på grund
av vissa ojämnheter och brister i materialet ej möjliggöra några i detalj gående
säkra slutsatser. Trots dessa svagheter anse de sakkunniga sammanställningarna
vara ägnade att giva tillräcklig och i stort sett rättvisande vägledning
för den skälighetsbedömning, varom i detta sammanhang måste bliva
fråga. Fortsättningsvis anföra de sakkunniga:
En granskning av det sålunda föreliggande utredningsmaterialet ger enligt
de sakkunnigas mening vid handen, att varken den löneutveckling mellan
åren 1932 och 1940, som återspeglas i uppgifterna, eller den lönenivå för sistnämnda
år, som framträder såsom genomsnittlig för samtliga de till yrkesarbetar-
respektive icke-yrkesarbetargrupperna hörande anställningshavarna,
i och för sig ger tillräckligt stöd för någon förändring av den relation, som
för närvarande i pensionshänseende uppehälles mellan tjänstemän och arbetare
och som för de manliga anställningshavarnas vidkommande innebär,
att icke-yrkesarbetare jämställts med tjänstemän i lönegraden Eo 4, medan
yrkesarbetare likställts med tjänstemän i lönegraden Eo 6.
Annorlunda ställer sig emellertid saken, om man icke blott ser till genom -
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
35
snittsläget för samtliga arbetare utan även betraktar förhållandena för särskilda
grupper av anställningshavare. Såsom framgår av de statistiska sammanställningarna,
äro nämligen — särskilt i fråga om manliga yrkesarbetare
— växlingarna i löneinkomsten ganska betydande icke blott mellan olika arbetsområden
utan även mellan skilda kategorier av anställningshavare vid
ett och samma arbetsområde. Den relation till tjänstemännens pensionsläge,
som nu uppehälles och som ter sig tillfredsställande i förhållande till det
totala lönegenomsnittet samt förmånlig för vissa lägre avlönade kategorier,
framstår därför såsom oförmånlig för de högst betalda grupperna.
Då de sakkunniga, såsom tidigare anförts, avvisat tanken att i pensionshänseende
uppdela yrkesarbetarna på två pensionsgrupper, ha de — efter
sammanjämkning av inom de sakkunniga och av personalrepresentanterna
framförda skiljaktiga meningar — bibehållit gällande uppdelning och uppnått
enighet kring följande förslag i fråga om tjänstepensionsunderlagens
storlek.
Manliga yrkesarbetare föreslås i tjänstepensionshänseende jämställda med
tjänstemän i lönegraden Eo 7, vilket innebär en höjning av pensionsunderlaget
med en lönegrad utöver nu gällande bestämmelser. De sakkunnigas
motivering härför är av följande innehåll:
En sådan höjning har — trots att nuvarande relation ej ställer sig oförmånlig,
om man endast ser till genomsnittsinkomsterna för samtliga yrkesarbetare
— synts vara skälig med hänsyn främst till de mest kvalificerade
yrkesarbetarna inom vissa områden, vilka intaga en avsevärt högre löneställning
än övriga yrkesarbetare och vilka vid en differentiering av pensionsförmånen
för yrkesarbetare efter yrkeskvalifikation och löneinkomst kunnat
komma i åtnjutande av en efter sina inkomstförhållanden avpassad större
pensionsförmån. Det må i sådant avseende framhållas, att för de till den
högsta lönegruppen hörande verkstadsarbetarna vid statens järnvägar genomsnittsinkomsten
under år 1940 för arbetare i åldern 55—60 år enligt det
föreliggande utredningsmaterialet befunnits närmast motsvara slutlönen för
tjänstemän inom lönegraden Eo 8. Även på en del andra områden — t. ex.
telegrafverkets och statens vattenfallsverks verkstadsrörelse samt vissa arbetsplatser
inom försvarsväsendet — finnas arbetargrupper, för vilka en avvägning
av pensionsunderlaget efter lönegraden Eo 6 skulle ställa sig väl
oförmånlig. En höjning av pensionsunderlaget utöver lönegraden Eo 7 har å
andra sidan ansetts icke kunna ifrågakomma med hänsyn till vissa stora arbetargrupper
— t. ex. linjearbetarna vid telegrafverket — för vilka inkomstläget
även för anställningshavare i de högre åldersklasserna icke obetydligt
understiger vad som motsvarar sistnämnda lönegrad.
Även för manliga icke-yrkesarbetare föreslå de sakkunniga en höjning med
en lönegrad av tjänstepensionsunderlaget till belopp motsvarande lönegrad
Eo 5 oell anföra till stöd härför:
Då enligt det föreliggande utredningsmaterialet genomsnittsinkomsten under
år 1940 för samtliga icke-yrkesarbetare såsom enhet icke överstiger utan
tvärtom understiger genomsnittsläget för tjänstemän i lönegraden Eo 4 -—
härvid har genomsnittsläget för arbetare ansetts närmast motsvara löneläget,
inklusive rörligt tillägg, för tjänstemän tillhörande näst högsta löneklassen
å medeldyr ort inom vederbörande lönegrad -— kunde det visserligen synas
ligga närmast till hands att bibehålla den nu gällande relationen. Emellertid
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
göra sig här gällande synpunkter av delvis liknande art som de, vilka berörts
i fråga om manliga yrkesarbetare. Ifrågavarande arbetarkategori rymmer,
jämte en del tämligen okvalificerad personal, jämväl stora grupper av anställningshavare,
som —- ehuru icke yrkesutbildade — ha ett relativt krävande
och för samhällsfunktionerna betydelsefullt arbete med därefter avpassade
högre löneinkomster än genomsnittet. Det har synts de sakkunniga berättigat,
att avsevärd hänsyn vid pensionsavvägningen tages till de arbetare inom
denna kategori, vilka befinna sig i högre inkomstlägen. Vid frågans bedömande
bör ej heller förbises, att med hänsyn till de betydande nyrekryteringar,
som på vissa arbetsområden skett under de senaste åren, det statistiska
utredningsmaterialet kan anses i någon mån missvisande såsom uttryck för
genomsnittsinkomsten vid en normal åldersfördelning inom samtliga arbetargrupper.
Om detta förhållande beaktas, kan det antagas att lönegraden Eo 5
bättre än lönegraden Eo 4 svarar mot slutlöneläget åtminstone för de i inkomstavseende
högre ställda bland icke-yrkesarbetama.
De kvinnliga yrkesarbetarna föreslås jämställda med tjänstemän i 7 lönegraden
i den för viss lägre ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus gällande
löneplanen Ek. Härom anföres:
Vad de kvinnliga yrkesarbetarna beträffar, är pensionsunderlaget för
dessa anställningshavare för närvarande bestämt till omkring 75 procent
av underlaget för motsvarande manliga arbetare, d. v. s. till 75 procent av det
hittillsvarande tjänstepensionsunderlaget för tjänstemän i lönegraden Eo 6.
Örn man på löneskalan för tjänstemän söker det löneklassbelopp, som närmast
svarar mot 75 procent av slutlöneklassen (löneklass 9) i lönegraden
Eo 6, kommer man till löneklass 4, vilken utgör slutlöneklass för 7:e lönegraden
inom den för viss lägre ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus
gällande löneplanen Ek. De kvinnliga yrkesarbetarnas likställande med extra
ordinäre tjänstemän tillhörande lönegraden Ek 7 skulle alltså innebära ett
bibehållande för deras vidkommande av nuvarande relation i pensionsavseende
mellan tjänstemän och arbetare. De sakkunniga ha ansett sig böra
förorda en sådan lösning trots att genomsnittslönerna för samtliga kvinnliga
yrkesarbetare enligt den statistiska utredningen ligga icke obetydligt under
nämnda lönegrad på tjänstemannaskalan. Detta ståndpunktstagande har
sin grund bland annat i synpunkter av enahanda innebörd som de, vilka nyss
andragits beträffande manliga icke-yrkesarbetare. Det finnes anledning antaga,
att genomsnittstalen beträffande de kvinnliga anställningshavarna,
icke minst inom försvarsväsendet, i än högre grad än vad fallet är i fråga
om manliga arbetare påverkats av en osedvanligt stor nyrekrytering under de
senaste åren. Framhållas må, att genomsnittsinkomsten för kvinnliga yrkesarbetare
vid telegrafverket ligger icke oväsentligt över det läge, som motsvaras
av lönegraden Ek 7.
De kvinnliga icke-yrkesarbetarna föreslås av de sakkunniga — ehuru med
viss tvekan — jämställda med tjänstemän i lönegraden Ek 5. Till stöd härför
anföres:
För icke-yrkesarbetare bland de kvinnliga anställningshavarna skulle enligt
nyss angivna beräkningsgrunder bibehållande av oförändrad relation till
tjänstemännens pensionsläge innebära dessa arbetares hänförande till lönegraden
Ek 5. Tjänstepensionsunderlaget för denna lönegrad, 1,500 kronor,
har i allmänna tjänstepensionsreglementet tillämpats såsom minimiunderlag
för tjänstemännen och sålunda upptagits såsom pensionsunderlag även för
de lägre liggande lönegraderna Ek 1—4. Med hänsyn till de låga genomsnitts
-
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
inkomsterna för ifrågavarande arbetargrupp icke blott år 1940 utan även år
1932, kan det — även med beaktande av nyrekryteringens inverkan på genomsnittsinkomsterna
för år 1940 — ifrågasättas, om ej en förändring av nuvarande
relation vöre påkallad genom pensionsunderlagets avpassande i förhållande
till slutlönen i lönegraden Ek 4. En sådan åtgärd skulle säkerställa,
att pensionsförmånen ej komme att i en del fall ligga allt för nära intill
eller rent av överstiga löneinkomsten. Ifrågavarande arbetares hänförande
till lönegraden Ek 4 skulle innebära fastställande av ett pensionsunderlag av
1,396 kronor. Da de sakkunniga trots vad nu anförts ansett sig kunna, ehuru
icke utan tvekan, förorda pensionsunderlagets upptagande i enlighet med lönegraden
Ek 5 för att undvika en försämring av nuvarande relation till
tjänstemännen, måste de^ sakkunniga förutsätta, att sådana bestämmelser
meddelas om undantag från arbetarpensionsreglementets tillämpning, varigenom
reglementet ej blir gällande för arbetare i så låga inkomstlägen, att pensionen
skulle överstiga eller eljest stå i ett orimligt förhållande till lönen.
Familjepensionsunderlagen ha för manliga arbetare satts lika
med underlagen för tjänstemän i lönegraden Eo 7 respektive Eo 5. För samtliga
kvinnliga arbetare föreslås såsom enhetligt familjepensionsunderlag det
belopp, som i det nya allmänna familjepensionsreglementet upptagits såsom
minimiunderlag nämligen underlaget för tjänstemän tillhörande lönegraden
Eo 1.
Med anledning av den sänkning av familjepensionsunderlagen för de kvinnliga
arbetarnas vidkommande, som förslaget sålunda innefattar, har det ansetts
skäligt, att vissa övergångsbestämmelser meddelas i syfte att bibehålla
de anställningshavare, vilka så önska, vid nuvarande familjepensionsrätt mot
skyldighet för dem att vidkännas nu gällande högre familjepensionsavdrag.
Beträffande arbetarnas placering i pensionsgrupper innebära
de sakkunnigas förslag en viss jämkning i det att beslutanderätten
föreskrivits skola åvila chefsmyndigheten inom vederbörande verk, utan rätt
till delegation till underlydande myndigheter. Härom anföres:
Den i gällande arbetarpensionsreglemente införda formuleringen beträffande
arbetares placering i pensionsgrupper lärer inom ett förvaltningsområde
ha tolkats på sådant sätt, att vederbörande chefsmyndighet ansett sig
oförhindrad att delegera prövningsrätten till underordnade myndigheter, med
rätt för dessa att i sin tur överlåta densamma till dem underställda chefstjänstemän.
Enligt de sakkunnigas mening är ett dylikt förfaringssätt ägnat
att leda till ojämnheter i placeringen och därför olämpligt. De sakkunniga
ha med hänsyn härtill givit den motsvarande bestämmelsen i sitt reglementsförslag
den avfattningen, att det, där Kungl. Majit ej annorlunda förordnar,
ankommer på vederbörande verks styrelse att besluta beträffande den pensionsgrupp,
vartill arbetare i viss anställning skall anses hänförlig. Bestämmelsens
innebörd är uppenbarligen icke att vederbörande verks styrelse skall
meddela särskilt beslut örn placering i pensionsgrupp beträffande varje särskild
arbetare; verksstyrelsen har däremot att meddela generella bestämmelser
i ämnet med ett så noggrant angivande av varje särskild yrkesgrupp, att
inplaceringen av arbetare, vars anställning är hänförlig till ifrågavarande
yrkesgrupp, kan ske utan att lämna utrymme för reell prövning från underordnad
myndighets sida.
Det bör i detta sammanhang framhållas, att med »vederbörande verks
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
styrelse» i fråga om lokal myndighet, som lyder under central styrelse och ej
har egen av Kungl. Majit tillsatt styrelse, bör förstås den centrala myndigheten.
Placering i pensionsgrupp av arbetarpersonal bör sålunda vid under
skolöverstyrelsen ställda statliga läroanstalter tillkomma skolöverstyrelsen,
vid statens jordbruksförsöksgårdar lantbrukshögskolans styrelse o. s. v.
För närvarande placeras arbetare i pensionsgrupp med ledning av en av
statskontoret verkställd utredning, vilken tillställts de verk och myndigheter
där arbetare finnas anställda. Denna fördelningsnorm är enligt de sakkunnigas
mening i behov av översyn. I denna fråga anföres:
Vid en sådan översyn torde det vara lämpligt, att samråd äger rum dels
mellan de myndigheter, hos vilka reglementet underkastad arbetarpersonal i
större omfattning finnes anställd, dels ock mellan vederbörande myndigheter
och personalsammanslutningar. Där så befinnes påkallat, bör i samband med
översynen en sådan revision av inom olika förvaltningsområden förekommande
yrkesbeteckningar ske, att personal med motsvarande arbetsuppgifter
i möjligaste mån erhåller samma benämning.
Det kan förutses, att en dylik översyn kommer att föranleda en del jämkningar
i den för närvarande tillämpade placeringen i pension sgrupper.. För
det fall, att dylik jämkning kommer att innebära arbetares nedflyttning i
pensionsgrupp, tala emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning billighetsskäl
för att vederbörande arbetare personligen medgives kvarstå i den högre
gruppen, och de sakkunniga vilja därför föreslå, att Kungl. Majit åt sig
utverkar riksdagens bemyndigande att lämna medgivande till dylikt kvarstående.
De sakkunniga förutsätta, att här berörda åtgärder komma att kräva viss
tid. Desamma hava emellertid icke synts nödvändigtvis behöva föregå ikraftträdandet
av det nya reglementet. Det torde emellertid vara önskvärt, att revisionen
av gällande placering i pensionsgrupper kan avslutas inom icke alltför
lång tid efter ikraftträdandet, t. ex. före ingången av år 1943.
I gällande tjänstepensionsreglemente för arbetare finnes en regel om viss
medeltalsberäkning av pensionsunderlag av innebörd att
för den som under loppet av de senaste tre åren före avgången innehaft anställning
inom skilda pensionsgrupper beloppet av hel pension skall utgöra
medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de tre
senast förflutna åren före avgången varit gällande för honom. Denna regel,
som i viss utsträckning upptagits i allmänna tjänstepensionsreglementet, har
icke fått någon motsvarighet i det nu framlagda förslaget. Här har i stället
denna fråga föreslagits löst genom en bestämmelse att arbetare icke må vinna
uppfattning till högre pensionsgrupp då mindre än tre år återstå till tiden
för pensionsålderns inträde. Förslaget motiveras av de sakkunniga med en
hänvisning till de säregna förhållanden, som gälla för säsongarbetare och
vilka skulle medföra betydande komplikationer för den händelse frågan på
detta område skulle lösas efter samma linjer som för tjänstemännen.
De sakkunniga ha gjort en sammanställning över de föreslagna tjänstepensionsunderlagen
och de förbättringar i pensionsförmånerna, som dessas genomförande
skulle medföra i jämförelse med nuvarande bestämmelser. Sammanställningen
är av följande innehåll:
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
39
Grupper av anställnings-havare |
Pensionsunderlag |
Pen- sions- för- bätt- ring |
Pensionsunderlag + |
Pen- sions- för- bätt- ring |
||
Nuvarande |
Före- slaget belopp |
Nuvarande |
Föreslaget |
|||
Manlig icke-yrkesarbetare...... |
1692 |
2 076 |
384 |
1980 |
2 387 |
407 |
Manlig yrkesarbetare.......... |
1860 |
2 280 |
420 |
2148 |
2 622 |
474 |
Kvinnlig icke-yrkesarbetare .... |
1272 |
1500 |
228 |
1512 |
1725 |
213 |
Kvinnlig yrkesarbetare........ |
1416 |
1680 |
264 |
1680 |
1932 |
252 |
De sakkunniga anmärka, att pensionsförbättringen för vissa arbetare, som
varit delägare i 1917 års pensionskassor för icke-ordinarie personal, stundom
kommer att bli lägre än vad sammanställningen utvisar.
Yttranden.
Bibehållandet av nuvarande differentiering i pensionsgrupp
e r tillstyrkes uttryckligen av statskontoret, statens pensionsanstalt och
försvarsväsendets verkstadsnämnd med hänvisning till de praktiska svårigheter
en ändring skulle medföra. Vattenfallsstyrelsen har förklarat, att styrelsen
för sin del skulle föredraga en indelning i tre pensionsgrupper motsvarande
lönegraderna Eo 4, Eo 6 och Eo 8 men att styrelsen med hänsyn till
föreliggande omständigheter icke ville framställa något bestämt yrkande härom.
Under hänvisning till att den av de sakkunniga förebragta utredningen örn
löneinkomsterna för arbetare i statens tjänst icke lämnade stöd för en sådan
åtgärd, ha erinringar mot de sakkunnigas förslag om höjda pensionsunderlag
för manliga arbetare rests av arméförvaltningen, marinförvaltningen,
försvarsväsendets verkstadsnämnd, telegrafstyrelsen, statskontoret samt statens
pensionsanstalt. Härvid har statskontoret anfört:
Statskontoret kan för sin del icke finna bärande skäl föreligga för en höjning
av pensionsläget för de manliga arbetarna. Såsom de sakkunniga själva
framhållit, torde nämligen de statistiska löneuppgiftema, som de sakkunniga
låtit införskaffa och bearbeta, närmast giva vid handen, att varken löneutvecklingen
mellan åren 1932 och 1940 eller den genomsnittliga lönenivån för
sistnämnda år giver tillräckligt stöd för en förändrad relation i pensionshänseende
mellan tjänstemän och arbetare. Att enbart med hänsyn till det relativt
höga löneläget för vissa arbetare höja pensionsnivån över lag och således
även för arbetare i lägre inkomstställning, utöver vad som kan anses påkallat
av det genomsnittliga löneläget, synes icke tillrådligt. Statskontoret vill visserligen
icke förneka, att — särskilt beträffande manliga yrkesarbetare —
växlingarna i löneinkomsten äro så pass betydande, att en förbättring av pensionsförmånerna
för de högst avlönade av dessa arbetare måhända vore i och
för sig motiverad. Men detta förhållande skulle enligt ämbetsverkets mening
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
Departements
chefen.
närmast föranleda, att yrkesarbetargruppen uppdelades på två pensionsgrupper.
De sakkunniga ha också övervägt en lösning efter denna linje, men avstått
därifrån på grund av de praktiska svårigheter, som skulle uppstå vid
en gränsdragning mellan de båda olika kategorierna av yrkesarbetare. Statskontoret,
som delar de sakkunnigas uppfattning på denna punkt, vill allenast
framhålla, att hittills yppats stora svårigheter att vinna en enhetlig praxis
olika myndigheter emellan i fråga om gränsdragningen mellan yrkes- och
icke-yrkesarbetargrupperna samt att därför än större svårigheter i angivet
hänseende kunna befaras uppstå vid en ytterligare gränsdragning inom yrkesarbetargruppen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka
de sakkunnigas förslag om höjning av pensionsnivån för de manliga
arbetarna, utan anser, att dessa anställningshavare jämväl i fortsättningen
böra i pensionsavseende likställas med tjänstemän tillhörande lgr Eo 4, beträffande
icke-yrkesarbetare och lgr Eo 6 beträffande yrkesarbetare. Ämbetsverket
vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid att även med
den sänkning av pensionsunderlagen, som sålunda föreslagits, differensen
mellan underlagen för manliga icke-yrkesarbetare, 1,980 kronor, och den
maximipension, som enligt de sakkunnigas förslag skulle kunna ifrågakomma
vid en tillämpning av de s. k. summariska bestämmelserna, 1,260 kronor,
uppgår till så stort belopp som 720 kronor. Redan med denna marginal uppkomma
stora ojämnheter vid pensionering av arbetare, som haft inkomstlägen
närmast omkring den årssumma, som skulle vara utslagsgivande för
huruvida arbetaren folie inom den på avgiftsplikt grundade pensioneringen
eller ej.
Vattenfallsstyrelsen har befarat vissa speciella rekryteringssvårigheter till
tjänstemannabefattningar och med hänsyn härtill förordat, att i allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena skulle införas bestämmelser av sådan
innebörd, att för tjänsteman, som övergått till tjänstemannaanställning
från arbetaranställning, icke skola tillämpas lägre pensionsunderlag och pensionsavdrag
än som varit gällande för honom på grund av arbetaranställningen.
Domänstyrelsen påpekar bland annat att pensionsförmåner enligt
reglementet skulle kunna beredas flera arbetare vid bibehållande av nuvarande
relation.
Mot förslaget beträffande kvinnliga arbetare har erinran endast
rests av arméförvaltningen och försvarsväsendets verkstadsnämnd, vilka med
hänvisning till de sakkunnigas utredning uttalat sig för en sänkning av pensionsunderlaget.
Beträffade arbetarnas placering i pensionsgrupper har nödvändigheten
av en förnyad översyn understrukits av marinförvaltningen och
flygförvaltningen.
I direktiven för de sakkunniga framhölls bland annat, att anledning måhända
kunde förefinnas att verkställa en förnyad prövning av frågan om den
relation, som bör gälla mellan tjänstemän och arbetare i avseende å pensionsförmånens
storlek. De sakkunniga ha verkställt en dylik omprövning och i
samband därmed, såsom även förutsatts i direktiven, behandlat frågan, huruvida
en ytterligare differentiering av arbetarna i olika pensionsgrupper bör ske.
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
41
I sistnämnda hänseende innebär sakkunnigförslaget, att för framtiden liksom
hittills olika pensionsunderlag skola gälla för manliga och kvinnliga arbetare.
Såväl de manliga som de kvinnliga arbetarna skola härvid, jämväl i
överensstämmelse med vad nu är fallet, uppdelas på två pensionsgrupper,
av vilka den ena skall avse arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild
yrkesutbildning, och den andra arbetare i anställning, för vilken sådan yrkesutbildning
fordras. Någon ytterligare differentiering anse de sakkunniga
icke böra förekomma. Till denna ståndpunkt ha arbetarrepresentanterna anslutit
sig; den omfattas jämväl så gott som undantagslöst av remissmyndigheterna.
Även jag anser mig böra godtaga densamma.
Löneinkomsterna för olika kategorier arbetare inom samma pensionsgrupp
visa betydande växlingar. Om någon ytterligare differentiering av arbetarna
i olika pensionsgrupper icke kommer till stånd, torde det bliva ofrånkomligt,
att de högre betalade arbetarna erhålla en mindre förmånlig och de lägre betalade
arbetarna en mera förmånlig ställning i pensionshänseende än statstjänstemän
i motsvarande löneläge. Avvägningen av pensionsunderlagets storlek
är därför väsentligen en skälighetsfråga, i vilken man givetvis kommer
till olika resultat beroende på vilken vikt som tillmätes den genomsnittliga
lönenivån, lönenivån för de högst betalade arbetarna eller lönenivån för de
lägst betalade arbetarna. För egen del anser jag det skäligt, att denna avvägning
sker under visst hänsynstagande till att en ur rättvisesynpunkt i och
för sig motiverad ytterligare differentiering av arbetarna i olika pensionsgrupper
icke anses praktiskt genomförbar. De sakkunnigas förslag har framkommit
såsom resultat av förhandlingar med utsedda arbetarrepresentanter,
vid vilka man genom sammanjämkningar av olika inom de sakkunniga och
bland representanterna framförda meningar uppnått enighet. Med hänsyn
härtill och då förslaget synes mig innebära en i och för sig godtagbar lösning,
tillstyrker jag att detsamma genomföres.
Såsom de sakkunniga förordat torde Kungl. Maj :t böra inhämta riksdagens
bemyndigande att medgiva att arbetare, som i samband med översyn av gällande
inplacering i pensionsgrupper nedflyttas till lägre grupp, personligen
alltjämt må kvarstå i den högre gruppen.
Till det av vattenfallsstyrelsen framlagda förslaget om vissa ändringar i allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena är jag icke nu beredd att
taga slutlig ställning. Det synes mig lämpligt att först avvakta någon tids
erfarenhet, i vad mån de av styrelsen befarade rekryteringssvårigheterna uppkomma,
innan frågan upptages till avgörande.
I övrigt föranleder vad de sakkunniga i nu förevarande sammanhang förordat
icke något uttalande från min sida.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
5. Tjänstårsberäkning.
Gällande bestämmelser.
Enligt 2 § arbetarpensionsreglementet får såsom tjänstår tillgodoräknas tid,
varunder arbetare vidkänts pensionsavdrag enligt reglementet. Därutöver får
tillgodoräknas tid, för vilken arbetare, utan att reglementet varit å honom
tillämpligt, vidkänts avdrag eller erlagt avgift för statlig tjänstepension, samt
vidare två tredjedelar av den tid, under vilken arbetare efter 18 års ålder,
utan att vidkännas pensionsavdrag eller erlägga pensionsavgift, i statens
tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. Slutligen har Kungl. Majit befogenhet att i samband
med statens övertagande av företag förordna örn viss tillgodoräkning av den
föregående anställningen.
Jämlikt övergångsbestämmelserna, vilka ändrats genom kungörelsen den
17 juni 1938, har därutöver bereus möjlighet för vissa arbetargrupper att i
än större utsträckning tillgodoräkna tidigare tjänstgöring.
Enligt 4 § familjepensionsreglementet för arbetare gäller motsvarande
tjänstårsberäkning även på familjepensionsområdet, varvid dock är att märka,
att arbetare, som vid sin död kvarstår i statens tjänst eller åtnjuter pension
får för pensionens bestämmande tillgodoräkna även den tid, som återstår
till pensionsåldern. Beträffande säsongarbetare medges sådan utökning
av tjänståren blott för så stor del av varje år, som motsvarar den anställningstid,
vilken varit i medeltal för honom gällande under de tre senast förflutna
kalenderåren.
De sakkunniga.
I den gällande huvudregeln, att såsom tjänstår får tillgodoräknas
tid, varunder arbetare vidkänts pensionsavdrag, ha de sakkunniga icke föreslagit
annan ändring än som betingas av att de inom olika förvaltningsområden
till längden växlande avlöningsperioderna i reglementsförslaget ersatts
med kalenderveckan såsom tidsperiod för pensionsavdrags uttagande och
därmed även såsom grundval för tjänstårsberäkningen.
Vad beträffar övriga Hilgodoräkningsföreskrifter föreslå
de sakkunniga, att utformningen av gällande bestämmelse örn rätt att
som tjänstår tillgodoräkna tid, varunder arbetaren, utan att reglementet varit
tillämpligt, vidkänts pensionsavdrag eller erlagt pensionsavgift, ändras i överensstämmelse
med vad som skett i 17 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet.
Med avseende å övergång till det nya arbetarpensionsreglementet
från annat pensionsreglemente skall enligt förslaget gälla, att såsom tjänstår
må tillgodoräknas dels tid, under vilken arbetare varit underkastad andra
tjänstepensionsbestämmelser än reglementets, i den omfattning sådan tid
enligt berörda bestämmelser med tillhörande övergångsstadganden får tillgodoräknas,
dels ock tid i övrigt, vilken arbetaren ägt räkna såsom tjänstår
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
enligt de andra tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka
han sålunda varit senast underkastad. Härom anföres:
I fråga om arbetare, som före övergång till det nya reglementet varit underkastad
nu gällande arbetarpensionsreglemente, komma sålunda, såvitt angår
tid före övergången, samtliga enligt det nuvarande reglementet med overgångsstadganden
tillgodoräkningsbara tjänstår att jämväl enligt det nya reglementet
tillgodoföras honom. Framhållas må särskilt, att även bestämmelsen
i 3 punkten av övergångsstadgandena till gällande arbetarpensionsreglemente
avses skola på grund av förevarande stadgande bliva tillämplig i fråga örn
arbetare, som avgår med rätt till pension enligt det nya reglementet före den
1 januari 1945. Jämväl sådan före det nya reglementets ikraftträdande förfluten
anställningstid vid av staten övertaget enskilt företag, vars tillgodoräknande
medgivits genom beslut med stöd av 4 § i de av Kungl. Maj :t utfärdade
tillämpningsföreskrifterna till nu gällande reglemente (kungörelsen
den 7 december 1934, nr 581), är avsedd att omfattas av det ifrågavarande
stadgandet.
Beträffande tillgodoräkning såsom tjänstår av annan tid än ovan nämnts
föreslå de sakkunniga i huvudsak icke någon ändring av gällande bestämmelser.
Sålunda ha de sakkunniga upptagit gällande stadgande om tillgodoräknande
till 2/3 av tid, för vilken arbetare efter 18 års ålder innehaft statmanställning,
vilken utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Stadgandet härom har emellertid kompletterats dels med en begränsningsregel,
enligt vilken detsamma allenast avser tid före pensionsålderns inträde,
dels ock med en föreskrift, enligt vilken det beror på prövning av den myndighet,
som har att fastställa pensionen, huruvida och i vad mån reduktion
bör vidtagas vid tillgodoräkning av anställningstid varunder för arbetaren ej
gällt en arbetstid av normal omfattning. I denna fråga anföra de sakkunniga.
Anledning bär icke synts finnas att medgiva tillgodoräkning i full omfattning
av sådan anställningstid, under vilken gällt en arbetstid av väsentligt
reducerad omfattning. Någon ovillkorligt verkande regel om proportionell reduktion
har dock icke ansetts böra meddelas; däremot innebar den föreslagna
formuleringen en obligatorisk prövningsskyldighet för den myndighet, som
har att fastställa pensionen.
Den på familjepensionsområdet för säsongarbetare gällande begränsmngsregeln
har föreslagits ändrad så tillvida, att medeltalsperioden utsträckts fran
tre till fem år eller, i fall då anställningstiden icke varat i fem år, det mindre
antal kalenderår, under vilka anställning innehafts.
Vad de sakkunniga sålunda förordat föranleder ej erinran från min sida. Departemenu -
6. Tjänste- och familjepensionsavdrag.
Gällande bestämmelser.
Enligt gällande arbetarpensionsreglemente skall arbetare vidkännas tjänstepensionsavdrag
från och med den dag han erhåller pensionsrätt enligt reglementet
intill utgången av den månad, under vilken han uppnår 30 tjänstår
eller dessförinnan inträder i pensionsåldern. Är arbetaren vid ordinarie av
-
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 229-
löningstillfälle icke berättigad att utbekomma någon avlöning för den tidsperiod
löneutbetalningen avser, skall han emellertid ej heller vidkännas pensionsavdrag
för nämnda tidsperiod. I praktiken innebära dessa bestämmelser,
att en veckoavlönad arbetare får räkna tjänstår även för de enstaka dagar
under veckan, han kan hava varit ledig utan avlöning, men har han varit
ledig hela veckan utan avlöning, beräknas icke tjänstår för densamma. En
arbetare, som avlönas månadsvis, får däremot räkna tjänstår, så snart han
har att utfå avlöning för någon dag av månaden.
Enligt 3 § familjepensionsreglementet för arbetare gälla motsvarande bestämmelser
även för familjepensionsavdragen. Sådana avdrag verkställas
dock även sedan 30 tjänstår uppnåtts.
De sakkunniga.
De sakkunniga föreslå, att tjänstepensionsavdragen fastställas att utgå med
samma belopp som i allmänna tjänstepensionsreglementet upptagits för de
tjänstemän, med vilka respektive arbetare i pensionshänseende jämställts eller
för manliga arbetare lönegraderna Eo 7 och Eo 5 samt för kvinnliga arbetare
i lönegraderna Ek 7 och Ek 5. Förslaget innebär — förutom jämkningar med
hänsyn till ändrade pensionsunderlag — dessutom en ändring av nuvarande
system såvitt angår avdragen för kvinnliga arbetare. Härom anföra de sakkunniga:
Medan
pensionsunderlagen för kvinnliga anställningshavare nu äro satta
lika med 75 procent av underlagen för de lönegrader, som gälla för motsvarande
manliga arbetare, ha pensionsavdragen för närvarande bestämts till 75
procent av pensionsavdragen för tjänstemän i närmast högre lönegrad. Denna
konstruktion har sin grund i de regler, som intill den 1 juli 1939 gällde för
kvinnliga tjänstemän och som inneburo att dessa hade att erlägga ett i förhållande
till pensionsunderlaget större avdrag än de manliga tjänstemännen.
Någon motsvarighet till ifrågavarande anordning har ansetts icke böra ifrågakomma
i det nya reglementet.
I överensstämmelse med vad som fastställts i 1941 års pensionsreglementen
har den nu gällande bestämmelsen om en till 30 år begränsad tid för pensions
a vdrag icke upptagits i förslaget, utan arbetarna föreslås liksom
tjänstemännen skola vidkännas pensionsavdrag så länge anställningen varar.
I fråga örn den tidsperiod, för vilken pensionsavdrag skall
verkställas, föreslå de sakkunniga, att det nuvarande systemet att anknyta
pensionsavdragen till de inom olika verksamhetsområden växlande avlöningsperioderna
avlöses med en enhetlig tidsperiod bestämd till kalendervecka,
och anföra i denna fråga:
Vissa detaljändringar i fråga om vidkännande av pensionsavdrag ha synts
de sakkunniga motiverade, bland annat med beaktande av det enligt arbetarpensionsreglementet
föreliggande sambandet mellan tjänstårsberäkningen
och uttagandet av pensionsavdrag. Sålunda har det förefallit mindre tillfredsställande
att knyta verkningar i pensionshänseende till de växlande avlöningspenoder,
vilka för närvarande förekomma eller framdeles kunna bliva inför
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
45
da för olika arbetargrupper. Även om man i sistnämnda hänseende torde
kunna bortse från en sådan möjlighet som att de ordinarie avlöningsperioderna
i något fall göras längre än en månad — förskottsbetalningar skola
även fortsättningsvis icke anses såsom ordinarie avlöningstillfällen — är det
enligt de sakkunnigas mening mindre lämpligt att överhuvud taget göra pensionens
storlek beroende av längden av de oenhetligt fastställda avlöningsperioder,
som tillämpas för olika personalgrupper. De sakkunniga, vilka sålunda
utgått från att det är önskvärt att i själva pensionsförfattningen på ett
enhetligt sätt bestämma den period, som bör vara avgörande för tjänstårsberäkning,
ha i syfte att för arbetarnas vidkommande vinna en viss anpassning
till konsekvenserna i pensionshänseende av de olika för tjänstemännen
förekommande bestämmelser, vilka innefatta rätt att bibehålla viss avlöning
vid kortare ledigheter, ansett lämpligt att fixera längden av ifrågavarande
tidsperiod till en vecka. Av pensionstekniska hänsyn har därvid synts
lämpligast att tidsperioden sammanfaller med kalendervecka. I enlighet med
vad nu anförts har i förevarande paragraf stadgats, att arbetare tillkommande
avlöning skall minskas med tjänstepensionsavdrag från och med den kalendervecka,
då han blir underkastad reglementets bestämmelser, till och med
den kalendervecka, varunder reglementet upphör att vara tillämpligt på honom,
samt att sådant avdrag skall beräknas för varje kalendervecka, för vilken
arbetaren är berättigad åtnjuta någon avlöning.
Rörande tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna anföra de sakkunniga:
Den
förordade omläggningen av tjänstepensionsavdragens och därmed
även tjänstårens beräkning har icke ansetts böra ovillkorligen medföra att
tjänstepensionsavdrag uttages särskilt för varje kalendervecka under månaden,
ej ens i de fall där avlöningsperioden sammanfaller med kalenderveckan.
I stället ha ökade möjligheter ansetts böra beredas vederbörande myndigheter
att i detta hänseende förfara på sätt för de olika arbetsområdena
finnes lämpligast, därvid samråd torde böra äga rum med vederbörande personalorganisationer,
varför i reglementet intagits ett stadgande att pensionsavdraget
enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av vederbörande
myndighet, skall uttagas vid ordinarie avlöningstillfälle minst en gång i månaden.
De föreslagna reglerna om familjepensionsavdrag ansluta sig nära till bestämmelserna
om tjänstepensionsavdrag. Pensionsavdragens belopp
för kvinnliga arbetare ha dock begränsats med hänsyn till det redan nu bestående
förhållandet att dessa anställningshavares familjepensionsförmån endast
omfattar pupillpensionering. Det har föreslagits fastställt till sådant belopp
som utan ny beräkning av familjepensionskostnaden kan antagas erforderligt
för täckande av kostnaden för pupillpensioneringen vid tillämpning
av familjepensionsunderlaget för lönegraden Eo 1 minskat med 120 kronor
och utan hänsynstagande till kostnaden för rörligt tillägg.
Yttranden.
De sakkunnigas förslag att fastställa kalenderveckan såsom den tidsperiod,
för vilken pensionsavdrag skall verkställas,
Ilar av marinförvaltningen befunnits medföra vissa lättnader för avlönings
-
Departementschefen.
46 Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
uträknande myndigheter, medan generalpoststyrelsen tvärtom ansett systemet
ägnat att medföra ökat arbete. Fångvårdsstyrelsen har föreslagit bibehållande
av valfri avdragsperiod av antingen kalendervecka eller månad.
Jag tillstyrker de sakkunnigas förslag i här behandlade delar.
7. Livränta.
Gällande bestämmelser.
Enligt 16 § gällande tjänstepensionsreglemente är arbetare, som avgår ur
statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av pension enligt reglementet,
från och med avgången försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta till
belopp för år räknat som enligt försäkringsteknisk beräkning svarar mot den
invänta pensionen. Vid dennas beräkning tillämpas en pensionsålder av 63 år.
Därest antalet tjänstår vid avgången understiger 30, skall emellertid den invänta
pensionen minskas med 2 procent för varje felande helt tjänstår, och
för arbetare, vilken entledigats på egen begäran eller till följd av fel eller försummelse
skilts från sin anställning, skall, om avdraget därigenom blir större,
den intjänta pensionen minskas, i förra fallet med hälften och i senare fallet
med två tredjedelar. Livräntan utgår från och med månaden näst efter den,
under vilken vederbörande uppnått en levnadsålder av 63 år, till och med den
månad, varunder livräntetagaren avlider. Därest en livränteförsäkrad person
ånyo vinner anställning i statstjänst, medförande rätt till pension, eller erhåller
sådan befattning med pensionsrätt i av staten upprättad eller understödd
pensionsanstalt eller pensionskassa, i vilken tjänstår för pension må räknas
för statsanställningen, upphör hans rätt till livränta.
En viss motsvarighet till uppskjuten livränta finnes på familjepensionsområdet.
Familjepension beräknad enligt särskilda regler (»uppskjuten familjepension»)
tillkommer nämligen efterlevande till förutvarande arbetare, som
avgått med rätt till uppskjuten livränta, dock endast under förutsättning att
arbetaren under minst fem år innehaft tjänstepensionsberättigande anställning.
Uppskjuten familjepension bestämmes i förhållande till ett vid befattningshavarens
död för honom gällande grundbelopp (familjepensionens
grundbelopp), vilket fastställes med hänsyn till antalet tjänstår och det för
den avlidne senast gällande familjepensionsunderlaget. Familjepensionens
grundbelopp är lika med familjepensionsunderlaget, så framt vederbörandes
tjänstår uppgått till minst trettio, men eljest lika med pensionsunderlaget
minskat med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
trettio. Där summan av antalet tjänstår och den till pensionsåldern
återstående tiden utgör mer än etthundratjugu fulla fjärdedels år, skall dock
grundbeloppet utgöra så stor del av familjepensionsunderlaget, som antalet
fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av nämnda summa.
Såsom tjänstår räknas vid tillämpning av nu angivna bestämmelser i familjepensionsreglementet
tid, vilken arbetaren må räkna som tjänstår enligt
2 § tjänstepensionsreglementet för arbetare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
47
De sakkunniga.
För rätten till tjänste- och familjelivränta för arbetare föreslås av de sakkunniga
motsvarande bestämmelser som fastställts för tjänstemän i de av
1941 års riksdag antagna allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
med de jämkningar, som föranledas av arbetaranställningens skiljaktiga natur.
Framställningen i förevarande fråga torde därför kunna huvudsakligen
begränsas till att omfatta endast de föreslagna avvikelserna från de för
tjänstemännen fastställda bestämmelserna.
I fråga om den minsta anställningstid i statstjänst, som föreslås skola föreskrivas
för arbetares rätt till tjänstelivränta, ha de sakkunniga föreslagit en
begränsningsregel, som avviker från allmänna tjänstepensionsreglementets
bestämmelser i ämnet. Sålunda föreskrives att arbetaren för att äga livränterätt
skall före avgången antingen under sammanlagt minst tre år ha
varit underkastad arbetarpensionsreglementet eller andra tjänstepensionsbestämmelser
eller ock under sammanlagt minst sex år i statstjänst innehaft
sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Om denna bestämmelse anföra de sakkunniga:
Beträffande stadgandets innebörd med avseende å säsongarbetare må påpekas,
att i 3-årsfristen må inräknas tid mellan säsonger men däremot icke
tid efter senaste säsongs slut. I övrigt må allenast framhållas, att tillräcklig
anledning ej synts finnas att i detta fall med anställning i statstjänst likställa
föregående anställning hos kommun eller enskild arbetsgivare i fall, där en
arbetare övergått till statstjänst i samband med statens övertagande helt eller
delvis av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband
med dylik verksamhets eller företags nedläggande.
Enligt allmänna tjänstepensionsreglementet är befattningshavare berättigad
att erhålla tjänstelivränta under förutsättning att han, efter att ha blivit
underkastad reglementet, avgått ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande
av tjänstepension för den av honom vid avgångs tillfället innehavda
befattningen. I förevarande förslag har däremot livränterättens uppkomst
knutits till att arbetaren, efter att hava blivit underkastad reglementet, avgått
från anställning som i reglementet avses utan rätt att komma i åtnjutande
av tjänstepension enligt reglementet. Såsom motivering härför anföra de sakkunniga:
Avvikelsen
är betingad av hänsyn till att jämväl sådan arbetare skall erhålla
livränterätt, vilken vid anställningens upphörande visserligen icke avgått
ur statstjänst men likväl upphört att äga tjänstepensionsrätt till följd av
att han övergått till anställning med mindre än normal arbetstid. I och för sig
kunna måhända skäl tala för att vidtaga en dylik jämkning jämväl i allmänna
tjänstepensionsreglementets motsvarande stadgande med hänsyn lill den på
tjänstemannaområdet föreliggande möjligheten att en pensionsberättigad
tjänsteman övergår till med pensionsrätt ej förenad arvodesanställning; en
dylik övergång torde emellertid på det hela taget vara undantagsmässig, och
de sakkunniga lia med hänsyn därtill icke funnit anledning föreligga att framställa
något förslag på denna punkt.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
I överensstämmelse med vad som genomförts beträffande tjänstemännen
föreslå de sakkunniga vidare, att Kungl. Maj:t utverkar bemyndigande att
förordna om utbytande av rätt till uppskjuten livränta enligt 1934 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare mot förtidslivränta.
Vad angår det pensionsunderlag, som skall tillämpas vid livräntans bestämmande,
stadgas i allmänna tjänstepensionsreglementet, att i förekommande
fall viss medeltalsberäkning av pensionsunderlag skall ske för sådana fall, där
avgångstjänsten innehafts under kortare tid än tre år. De sakkunniga ha ansett
ett motsvarande stadgande icke erforderligt i arbetarpensionsreglementet
och anföra såsom motivering härför:
Anledningen till att bestämmelse inföxds örn medeltalsberäkning av pensionsunderlag,
då fråga är örn avgång med livränta, har varit att man velat
bringa livräntans storlek i skälig relation till den genomsnittsinkomst, vederbörande
haft under den avsedda tidsperioden. Då fråga är örn befattningshavare
i statens tjänst, för vilka befordran kan innebära en avsevärd inkomstökning,
föreligga uppenbarligen starkare skäl för införande av en dylik regel
än i fråga örn arbetare, för vilka uppfattning i pensionshänseende endast
kan medföra en relativt obetydlig ökning av pensionsbeloppet, enligt förevarande
förslag uppgående vid index 156 till 204 kronor för man och 180
kronor för kvinna. Då härtill kommer, att en regel rörande medeltalsberäkning
på detta område visat sig svår att utforma på sådant sätt, att den ägnar
sig för användning såväl beträffande arbetare i årsanställning som för säsongarbetare,
ha de sakkunniga ansett sig icke böra i förslaget medtaga någon
dylik regel.
De sakkunniga ha icke i sitt förslag upptagit någon motsvarighet till gällande
arbetarpensionsreglementes regel örn särskild minskning av livränta
för den, vilken entledigats på egen begäran. I denna fråga anföres:
De sakkunniga få erinra, hurusom pensionsstyrelsen i yttrande över 1930
års pensionssakkunnigas betänkande med förslag till arbetarpensionsreglemente
såsom sin mening framhöll, att skäl icke syntes föreligga att vid
entledigande, om vilket befattningshavaren själv ansökt, bereda honom
sämre villkor än en ordinarie tjänsteman; även allmänna civilförvaltningens
lönenämnd fann tveksamt, om ifrågavarande begränsning av intjänt pension
vid entledigande på egen ansökan kunde anses skälig och billig. 1938
års pensionssakkunniga hysa för sin del den uppfattningen, att med hänsyn
till livräntans karaktär av intjänt förmån icke föreligga starkare skäl för
en dylik reduktionsregel beträffande förtidsavgången arbetare än då fråga
är örn exempelvis en extra ordinarie tjänsteman, som frivilligt avgått utan
pensionsrätt.
De för familjelivränta föreslagna bestämmelserna ansluta sig nära till vad
som för närvarande gäller beträffande familjepension efter förutvarande icke
tjänstepensionsberättigad arbetare; dock medgives å ifrågavarande förmån
icke rörligt tillägg. Den i reglementet föreslagna familjelivräntan skiljer sig
icke till konstruktionen från motsvarande förmån enligt 1941 års allmänna
familjepensionsreglemente.
Departements- Vad de sakkunniga sålunda förordat torde böra genomföras.
chefen.
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 229.
49
i 8. Sammanträffande av förmåner.
Enligt 15 § gällande arbetarpensionsreglemente skall, därest arbetare, som
åtnjuter invalid- eller sjukpension, erhåller pension för annan slatsanställning,
förstnämnda pension minskas med ett belopp, motsvarande två tredjedelar
av den lägre pensionen eller, om båda äro lika, av den ena av dem. I
fråga om förening av familjepension med annan sådan förmån eller med
lön eller tjänstepension innehåller gällande familjepensionsreglemente för
arbetare en bestämmelse i 7 § 5 morn., som avser fall, där familjepension enligt
reglementet sammanträffar med lön för statsanställning, vilken är förenad
med tjänstepensionsrätt, eller tjänstepension för sådan anställning eller
ock annan familjepension, utgående enligt familjepensionsreglementet för
arbetare eller eljest av statsmedel. I dylikt fall skall familjepensionen minskas
med den däri ingående rörliga delen jämte så stor del av 120 kronor,
som den fasta pensionsdelen utgör av familjepensionsunderlaget.
Under hänvisning till de överväganden, som legat till grund för lösningen
av detta spörsmål i de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena,
ha de sakkunniga förordat att även på förevarande område införas enahanda
regler som för tjänstemännen.
Om förfarandet vid sammanträffande av lön och tjänstepension anse de
sakkunniga, att bestämmelser icke böra meddelas i reglementet utan att denna
fråga bör lösas i samband med ingående av kollektivavtalen om arbetarpersonalens
löneförmåner. Härom anföres:
I detta sammanhang må framhållas, att de sakkunniga övervägt, huruvida
icke i arbetarpensionsreglementet borde meddelas en bestämmelse örn
reduktion av pension vid dess sammanträffande med lön. Även om vissa skäl
i och för sig kiinde anföras för en dylik lösning, ha de sakkunniga likväl
icke ansett påkallat att framlägga något förslag därom. De sakkunniga ha
emellertid härvid utgått från att denna fråga blir föremål för beaktande
från vederbörande statliga myndigheters sida i samband med ingående av
kollektivavtal, så att i dylika avtal införas lämpliga bestämmelser till förebyggande
av att pensionerad arbetare vid återanställning får jämte pensionen
åtnjuta oavkortad avlöning. I anslutning till de grundsatser, som av
de sakkunniga i 1941 års betänkande med förslag till allmänna tjänste- och
familjepensionsreglementen uttalats i fråga om lösningen av motsvarande
spörsmål för tjänstemännens vidkommande och som i 1941 års proposition
lämnades utan erinran, torde dylika bestämmelser i princip böra gå ut på
en nedsättning av avlöningen med belopp motsvarande pensionsförmånen.
En annan fråga, "till vilken de sakkunniga icke lia anledning taga ståndpunkt,
är huruvida i särskilda fall mera exceptionella förhållanden på arbetsmarknaden
kunna nödvändiggöra avsteg från nämnda huvudregel för att
tillförsäkra staten kvalificerad tillfällig arbetskraft i erforderlig omfattning.
De sakkunniga föreslå vidare, att Kungl. Majit utverkar bemyndigande att
i fall, där med förmån enligt tjänste- och familjepensionsreglementena för
arbetare i statens tjänst sammanträffar tjänste- eller familjepensionsförmån
Hillring till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 229. 4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
Departements
chefen.
enligt annan pensionsförfattning och förmånerna intjänats av samma person,
medge undantag från de bestämmelser angående sammanträffande av
förmåner — rörande pensionsunderlag, tjänstårsberäkning eller särskild reduktion
i anledning av sammanträffande — som må finnas meddelade i
sådan annan pensionsförfattning. Anledningen härtill vore att den i propositionen
339/1941 (sid. 175) såsom principiellt riktig betecknade regleringen
av sammanträffande förmåner icke kunde ernås under annan förutsättning
än att dylikt undantag medgåves.
Yttranden.
Den av de sakkunniga föreslagna ordningen vid sammanträffande
av lön och tjänstepension har uttryckligen tillstyrkts av arméförvaltningen
och försvarsväsendets verkstadsnämnd, varvid dock arméförvaltningen
framhållit önskvärdheten av att bestämmelse i ämnet inflöte i pensionsreglementet.
I likhet med de sakkunniga anser jag, att bestämmelser om förfarandet vid
sammanträffande av lön och tjänstepension icke böra meddelas i tjänstepensionsreglementet.
Såsom de sakkunniga förutsatt bör denna fråga lösas i samband
med ingående av kollektivavtal om arbetarpersonalens löneförmåner.
Mot de riktlinjer för frågans lösning, som de sakkunniga angivit, har jag
icke någon erinran att framställa. Då de sakkunnigas förslag i nu berörda
hänseenden icke heller i övrigt givit mig anledning till erinran, tillstyrker jag
desamma.
9. Ikraftträdande, övergångsbestämmelser m. m.
Ikraftträdande.
De nya tjänste- och familjepensionsreglementena för arbetare föreslås skola
träda i kraft samma dag som 1941 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen
eller den 1 juli 1942. I samband med bestämmelse om ikraftträdandet
har föreslagits ett stadgande om upphävande av de olika pensionsbestämmelser,
som kunna finnas stridande mot det nya regfcmentets bestämmelser.
Å anställningshavare, som redan erhållit pension eller rätt till uppskjuten
livränta enligt de äldre bestämmelserna, avses dessa emellertid alltjämt
skola äga tillämpning.
Övergångsbestämmelser.
I 2 § 2 mom. av det föreslagna tjänstepensionsreglementet har intagits ett
stadgande, enligt vilket från dess tillämpningsområde skall, där ej
Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, vara undantagen arbetare, vilken vid
statens övertagande av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag
övergått till anställning, som avses i reglementet. Under anförande att anledning
saknas att från reglementets tillämpning undantaga dylika arbetare, å
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
51
vilka det nu gällande arbetarpensionsreglementet är tillämpligt, ha de sakkunniga
i punkten 1 av övergångsbestämmelserna till tjänstepensionsreglementet
föreslagit ett stadgande av innebörd, att i 2 § 2 mom. av det föreslagna
tjänstepensionsreglementet avsedd arbetare, för vilken 1934 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare varit gällande, skall vara underkastad bestämmelserna
i det nya reglementet.
Efter reglementenas föreslagna ikraftträdande den 1 juli 1942 börjar den
första kalendérveckan den 5 samma månad. Med anledning härav föreslå
de sakkunniga meddelande av övergångsbestämmelser av innehåll dels att
reglementenas föreskrifter angående pensionsavdrag skola
tillämpas först från och med den 5 juli 1942 dels ock att för arbetare, som för
tiden 1—4 juli 1942 är berättigad åtnjuta någon avlöning, skall för denna tid
uttagas pensionsavdrag med vissa reducerade belopp.
Beträffande de övergångsspörsmål, som hänföra sig till sättet att verkställa
pensionsavdrag i juni månad 1942, anföra de sakkunniga att i anslutning till
de nya pensionsreglementenas ikraftträdande jämväl torde erfordras en föreskrift
rörande verkställande av pensionsavdrag enligt gällande pensionsreglementen
för den tid under juni månad, som kan infalla efter utgången av den
sista avlöningsperioden under månaden. De sakkunniga ha förordat, att pensionsavdraget
för dylik tid verkställes med ett efter förhållandet mellan densamma
och längden av en normal avlöningsperiod reducerat belopp, varjämte
restperioden i fråga om tjänstårsberäkning borde behandlas som en enhet.
Under hänvisning härtill ha de sakkunniga föreslagit, att Kungl. Majit utverkar
riksdagens bemyndigande att meddela erforderliga föreskrifter i detta
hänseende.
I fråga om hänsynstagande till tidigare innehavd tjänst
lia de sakkunniga under punkten 3 i övergångsbestämmelserna till det föreslagna
tjänstepensionsreglementet upptagit ett stadgande av samma innebörd
som i 6 punkten av övergångsbestämmelserna till allmänna tjänstepensionsreglementet.
Stadgandet överensstämmer i huvudsak med 5 punkten av övergångsbestämmelserna
till det gällande arbetarpensionsreglementet.
Såsom tidigare anförts vid behandlingen av pensionsunderlagen bör enligt
de sakkunnigas inening meddelas övergångsbestämmelser, som medgiva de
kvinnliga arbetare, för vilka de nya bestämmelserna innebära en
sänkning av familjepensionsunderlagen, rätt att mot erläggande av nu gällande
högre familjepensionsavdrag bibehållas vid nuvarande familjepensionsrätt.
Bestämfhelser härom lia införts under 2 punkten övergångsbestämmelserna
till familjepensionsreglementet.
I vad rör tjänstårsberäkningen föreslå de sakkunniga, att den i
3 punkten övergångsbestämmelserna till gällande arbetarpensionsreglemente
för vissa äldre arbetare medgivna förmånligare ordningen bibehålies med viss
jämkning och anföra härom:
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
I 3 punkten av övergångsbestämmelserna till det gällande arbetarpensionsreglementet
meddelas vissa regler örn en utökad rätt till tillgodoräkning såsom
tjänstår av tid före den 1 januari 1935 för sådan arbetare, vilken vid
nämnda tidpunkt ej var delägare i kassa för pensionering av icke-ordinarie
personal i statstjänst. Regeln innebär, att om arbetaren avgår med rätt till
pension före den 1 januari 1945 och därvid med tillämpning av de eljest
tillämpliga tjänstårsberäkningsbestämmelserna icke kan räkna 25 tjänstår,
den omfattning vari icke pensionsberättigande anställningstid tillgodoräknas
må på visst sätt höjas utöver två tredjedelar, i den mån så erfordras för att
antalet tjänstår skall uppbringas till 25. Vid avgång under tiden 1 januari
1940—31 december 1944 sker sålunda tillgodoräkning med intill tre fjärdedelar
av dylik anställningstid. 14 § 2 mom. av reglementsförslaget innebär
bland annat ett bibehållande av nämnda övergångsstadgande vid kraft i förhållande
till det nya reglementet. De sakkunniga ha emellertid uppmärksammat,
att en sådan ojämnhet enligt nuvarande bestämmelser kan uppkomma,
att en arbetare vid avgång före den 1 januari 1945 erhåller större
antal tjänstår än vid avgång först vid nämnda tidpunkt eller senare. Då
det — oavsett pensionsförmånens höjning enligt förslaget — synts mindre
tilltalande, att de sammanlagda tjänstår, arbetaren skulle kunnat räkna
sig tillgodo vid avgång före angivna dag, icke få tillgodoräknas i händelse
arbetaren kvarstår i anställningen intill en senare tidpunkt, ha de sakkunniga
under punkten 4 i övergångsbestämmelserna till tjänstepensionsreglementet
beträffande härav avsedd arbetare, som avgår med tjänstepension den 1
januari 1945 eller senare, föreslagit en bestämmelse, enligt vilken de jämlikt
14 § beräknade tjänståren i förekommande fall må utökas i sådan omfattning,
att tjänstårens antal icke understiger vad som kunnat tillgodoräknas,
därest avgången skett omedelbart före den 1 januari 1945 och stadgandet i
3 punkten av de till 1934 års reglemente hörande övergångsstadgandena därvid
tillämpats.
Under 3 punkten övergångsbestämmelserna till det nya familjepensionsreglementet
föreslå de sakkunniga fortsatt giltighet av vissa speciella
tillgodoräkningsregler. De sakkunniga anföra härom:
I en vid gällande familjepensionsreglemente för arbetare fogad övergångsbestämmelse
meddelas en regel angående utvidgad rätt till tjänstårsberäkning
för arbetare, å vilken tjänstepensionsreglementet för arbetare vunnit tillämpning
före familjepensionsreglementets ikraftträdande och som vid sin död
kvarstod eller skall anses ha kvarstått i tjänst eller ock åtnjöt pension. Regeln
innebär att, även i den mån detta ej följer av reglementsbestämmelserna,
för bestämmande av familjepension åt arbetarens efterlevande såsom tjänstår
må räknas hela den tid, under vilken han, innan familjepensionsreglementet
blev å honom tillämpligt, i statstjänst innehaft anställning, som utgjort
hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Därest arbetaren i samband
med statens övertagande av enskilt företag övergått till anställning i
statens tjänst, må även tillgodoräknas den tid i det enskild* företagets tjänst,
som han med tillämpning av 4 punkten av övergångsbestämmelserna till
tjänstepensionsreglementet för arbetare förklarats skola få tillgodoräkna såsom
tjänstår.
En bestämmelse motsvarande den nu refererade gäller enligt 2 punkten av
de till 1936 års allmänna familjepensionsreglemente hörande övergångsstadgandena
i fråga örn icke-ordinarie befattningshavare och har erhållit giltighet
jämväl i förhållande till det av 1941 års riksdag beslutade nya allmänna
familjepensionsreglementet, så att jämlikt densamma förvärvade tjänstår må
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
53
tillgodoräknas vid bestämmande av familjepension enligt det nya reglementet.
Ett dylikt bibehållande av rätten till utvidgad tjänstårsberäkning har av billighetsskäl
ansetts böra få ske även vid ikraftträdandet av det föreslagna nya
familjepensionsreglementet för arbetare.
De sakkunniga föreslå vidare, att Kungl. Maj:t utverkar bemyndigande
att jämväl i övrigt meddela de övergångsbestämmelser, som må finnas erforderliga
och anföra härom:
Måhända kan det visa sig erforderligt att i något avseende, utöver vad i
förslagen till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare avses,
meddela särskild övergångsbestämmelse. Detta kan exempelvis bliva fallet,
där i något fall tjänsteman, vilken varit delägare i av staten övertagen familjepensionskassa,
erhåller arbetaranställning. De sakkunniga, som vilja erinra
att riksdagen i samband med godkännandet av allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen
(r. skr. nr 528) lämnat Kungl. Majit bemyndigande
att meddela särskilda övergångsbestämmelser utöver de i reglementena innefattade,
vilja föreslå att Kungl. Majit åt sig utverkar ett liknande bemyndigande
med avseende å de föreslagna arbetarpensionsreglementena.
I detta sammanhang må slutligen erinras, att 1941 års riksdag i samband
med godkännandet av de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
jämväl bemyndigade Kungl. Majit att utfärda bestämmelser om bland annat
tillämpning av nämnda reglementen i vissa fall å tjänstemän avgångna med
pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet samt utbetalande
av pensionstillägg åt vissa sådana tjänstemän. Bemyndigandet avser,
att de nya reglementena skola från och med ikraftträdandet göras tillämpliga
å sådana tjänstemän, som blivit underkastade de 1939 eller 1940 utfärdade
nya avlöningsförfattningarna men pensionerats före pensionsregleringens
genomförande, samt att dessa pensionerade tjänstemän därjämte
skola erhålla gottgörelse med 10 kronor för varje månad de dessförinnan åtnjutit
pension.
I en till Kungl. Majit ställd, den 7 april 1942 dagtecknad skrift har statstjänarkartellen
hemställt, att de nya pensionsbestämmelserna för arbetare
måtte få övergångsvis tillämpas för arbetare, som avgått med pension efter
den 1 juli 1939, samt att kompensation för de lägre förmåner, som åtnjutits
före de nya pensionsreglementenas ikraftträdande, måtte utgå med 10
kronor för månad. Till motivering har statstjänarkartellen anfört:
övergångsanordningarna för tjänstemännens vidkommande grunda sig på
det förhållandet, att det ansågs berättigat att pensionstagare bland dessa bereddes
viss kompensation för de lägre pensionsförmåner, som åtnjutits till
följd av att pensionsregleringen trätt i kraft först någon tid efter löneregleringens
genomförande. Ehuruväl att tidpunkten för enhetliga löneregleringar
icke lika klart fixeras enligt det numera förhärskande systemet för fastställande
av lönevillkoren för arbetarnas vidkommande — kollektivavtalet —
som enligt avlöningsreglementena, torde likväl i föreliggande sammanhang i
stort sett samma skäl kunna åberopas för samma övergångsanordningar i
fråga örn pensionsreglementenas ikraftträdande för båda kategorierna. För
de ojämförligt största områdena inom statsdriftcn, där ett större antal kollektivavtalsanställda
arbetare finnas anställda — statens järnvägar, telegraf
-
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
verket, försvarsverken m. fl. — fastställdes nämligen kollektivavtal under
1939, vilka bl. a. rönte starkt inflytande av de enligt avlöningsreglementena
fastställda normerna. Förutom justering av grundlönerna med hänsyn till
löneutvecklingen intogos i samtliga vid denna tidpunkt tillkomna kollektivavtal
bestämmelser om rörligt tillägg i huvudsaklig överensstämmelse med
motsvarande bestämmelser i avlöningsreglementena. Kollektivavtalen ha
praktiskt taget oförändrade gällt sedan 1939. Enligt statstjänarkartellens
mening föreligga sålunda samma skäl att övergångsvis tillämpa de nya bestämmelserna
för arbetare, som avgått med pension efter den 1 juli 1939,
som för tjänstemännen. För beredande av kompensation åt arbetare, som avgått
ined pension efter nämnda tidpunkt, för de lägre pensionsförmåner,
dessa åtnjutit före pensionsregleringens ikraftträdande, bör vidare samma
system komma till användning som för tjänstemännen.
Departements- Mot de sakkunnigas förslag i fråga örn reglementenas ikraftträdande samt
e afen'' övergångsbestämmelser till reglementena har jag icke funnit anledning till
erinran.
De nyss berörda särskilda övergångsanordningarna för statstjänstemännen
innebära, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, att före de nya
pensionsreglementenas ikraftträdande pensionsavgångna statstjänstemän, vilka
blivit underkastade de 1939 och 1940 utfärdade avlöningsförfattningarna,
erhållit rätt att från pensionsreglementenas ikraftträdande komma in under
dessas tillämpning samt att för tiden dessförinnan uppbära vissa retroaktivbelopp.
Statstjänstemännens pensionsförmåner äro satta i bestämd relation till de
dem tillerkända löneförmånerna. En definitiv lönereglering för tjänstemännen
får med hänsyn härtill en pensionsreglering som given konsekvens och
vid avvägningen av löneförmånerna tages hänsyn, bland annat, till de ändrade
pensionsförmåner, som föranledas av löneregleringen. Löneregleringen
och pensionsregleringen utgöra alltså två delar av ett och samma problem.
Detta förhållande utgör, örn pensionsregleringen sättes i kraft senare än löneregleringen,
ett skäl för att tjänsteman, som blivit delaktig av löneregleringen
men avgått med pension före pensionsregleringens ikraftträdande, blir delaktig
jämväl av sistnämnda reglering.
I fråga om den statsanställda arbetarpersonalen föreligga icke samma skäl
att giva en pensionsreglering tillbakaverkande kraft. Nämnda personal är
indelad i särskilda pensionsgrupper. Ehuru lönerna avsevärt variera inom
varje sådan grupp, är ett enhetligt pensionsunderlag fastställt för gruppen.
Någon bestämd relation mellan lön och pension finns därför icke utan relationen
växlar avsevärt såväl för olika arbetare som för en och samma arbetare
vid olika inkomstlägen. Slutandet av nytt löneavtal bör icke — lika litet
som förändringar i löneinkomsten under ett löneavtals giltighetstid —- i och
för sig föranleda, att pensionsfrågan tages upp till omprövning. När en pensionsreglering
för arbetarna genomföres, finnes därför ej samma anledning
att anknyta dess ikraftträdande till tidpunkten, då ett nytt löneavtal börjar
löpa, som att anknyta ikraftträdandet av en pensionsreglering för statstjänstemännen
till tidpunkten för löneregleringens genomförande.
55
Kungl Maj.ts proposition nr 229.
Den här förordade pensionsreformen för arbetarna har icke sin grund
i de nya kollektivavtal, som ingingos 1939. Ej heller lia förslagen om höjning
för de manliga arbetarna av pensionsunderlagen med ett belopp motsvarande
en lönegrad föranletts av de för tjänstemännen senast genomförda löneregleringarna
och den i anslutning därtill beslutade pensionsregleringen. Enligt
min mening hade oavsett angivna förhållanden en pensionsreglering för arbetarna
bort komma till stånd.
Jag anser på grund av vad nu anförts tillräckliga skäl icke föreligga att,
såsom statstjänarkartellen hemställt, föreskriva samma övergångsanordningar
för arbetarna som för tjänstemännen.
''[II. De summariska tjänstepensionsbestämmelserna.
Gällande bestämmelser.
Enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst har sådan arbetare,
som icke uppfyller fordringarna för delaktighet i den med avgiftsplikt förbundna
tjänstepensioneringen enligt arbetarpensionsreglementet men som
under längre tid fullgjort arbete för statens räkning, möjlighet att erhålla ålderdomsförsörjning
genom en efter mera summariska grunder anordnad
pensionering, till vilken bidragsplikt från de anställdas sida icke föreligger.
Beträffande innebörden av dessa föreskrifter lia de sakkunniga i betänkandet
(sid. 26—27) framlagt en redogörelse, till vilken torde få hänvisas.
De sakkunniga.
Betydelsen av den summariska pensionskungörelsen torde enligt de sakkunnigas
förmenande komma att minska vid bifall till vad de sakkunniga
i sitt förslag till tjänstepensionsreglemente för arbetare förorda i fråga om
befogenhet för Kungl. Majit att under vissa förutsättningar under reglementet
inordna anställningshavare inom arbetsområden, inom vilka ej föreligger
ett fortlöpande behov av arbetskraft. De sakkunniga anse dock dylika
summariska bestämmelser alltjämt vara behövliga för pensionsfrågans ordnande
såväl för en del arbetare, vilka sysselsättas i verksamhet av icke fortlöpande
natur men ha en arbetstid av normal omfattning, som även för arbetare
i anställning, för vilken icke gäller normal arbetstid.
Beträffande de pensionsbelopp, som böra gälla för denna på avgiftsplikt
icke grundade pensionsförmån, föreslå de sakkunniga, att de i kungörelsen
fastställda normalbeloppen uppräknas till 1935 års levnadskostnadsnivå och
att på dessa i framtiden skall utgå rörligt tillägg efter samma grunder, som
föreslås beträffande pensioner enligt arbetarpensionsreglementet. Med beaktande
härav ha de sakkunniga beräknat följande pensionsbelopp såsom
utgångspunkt vid omräkningen:
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
Pensionsbelopp
man kvinna
kronor kronor
Orri anställningstiden understiger 20 år ..................... 636 480
» » uppgår till 20 men ej till 25 år....... 816 624
» » » »25 » » » 30 »....... 996 764
» » » » 30 år eller mera.......... 1,164 900.
De sakkunniga anföra vidare i denna fråga:
Den omständigheten att -— på grund av nuvarande anordning med tillläggsunderlag
vid bestämmande av dyrtidstillägg å de lägsta pensionsbeloppen
—- pension jämte rörligt tillägg vid tillämpning av nämnda belopp kommer
att i högre indexlägen, vilka nås under en stigande prisutveckling, för de
lägsta intervallerna stundom något understiga pension jämte dyrtidstillägg
enligt nu gällande bestämmelser, synes icke böra föranleda någon höjning
av grundbeloppen; vid en övergång till systemet med rörligt tillägg är det
icke möjligt att i alla lägen ernå full korrespondens med nuvarande grunder.
Däremot har en kontrollberäkning ansetts böra ske för att pröva, huruvida
de pensioner, som med tillämpning av de uppräknade beloppen kunna beviljas
enligt den summariska kungörelsen, stå i någorlunda skäligt förhållande
till löneinkomsten för de arbetare med fulltidstjänstgöring, vilka icke
bliva delaktiga i pensioneringen enligt arbetarpensionsreglementet. I detta
syfte har en beräkning verkställts rörande de belopp, som skulle kunna betraktas
såsom lämpliga pensionsunderlag för arbetare med inkomster liggande
närmast under de minimibelopp, vilka i annat sammanhang förordats
såsom förutsättning för arbetarpensionsreglementets tillämplighet. Dessa belopp
äro för manliga anställningshavare 2,400 kronor och för kvinnliga anställningshavare
1,800 kronor. Två tredjedelar av nämnda belopp utgöra
1,600 respektive 1,200 kronor. Om sistnämnda båda belopp minskas med
förslagsvis omkring 20 procent i anledning av att pensioneringen enligt de
summariska grunderna icke är förenad med bidragsplikt, kommer man
till belopp av respektive 1,280 och 960 kronor, vilka skulle kunna betraktas
såsom skäliga pensionsbelopp för sådana anställningshavare i nämnda lönelägen,
vilka kunna räkna minst 30 tjänstår och vilka under sin anställning
fullgjort en arbetstid av normal omfattning.
På grundval av dessa beräkningar och med iakttagande av vissa jämkningar
för vinnande av lämplig delbarhet hos pensionsbeloppen ha de sakkunniga
föreslagit, att den nuvarande normala pensionsskalan i den summariska
pensionskungörelsen i samband med införande av rätt till rörligt tilllägg
ersättes med följande skala:
Pensionsbelopp
man kvinna
kronor kronor
Om anställningstiden understiger 20 år .................... 636 480
» » uppgår till 20 men ej till 25 år....... 840 648
» » » » 25 » » » 30 »....... 1,044 804
* » » » 30 år eller mera.......... 1,260 960.
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
57
Beträffande dessa pensionsbelopp anföra de sakkunniga:
Det är tydligt att den summariska pensionskungörelsens pensionsbelopp
för framtiden liksom hittills bliva att anse såsom maximibelopp. Vid pensionernas
avvägning med ledning av normalskalan bör sålunda hänsyn tagas
icke blott till löneinkomstens storlek under de senaste fem anställningsåren
utan även till omfattningen av anställningshavarens tjänstgöring under anställningstiden,
så att pensionsbeloppen icke för anställningshavare med t. ex.
4 timmars daglig tjänstgöring bliva lika höga som för anställningshavare
med normal daglig arbetstid. Redan nu gällande stadganden lämna emellertid
möjlighet till en dylik anpassning av pensionsbeloppen efter växlande löneoch
arbetstidsförhållanden, varför ändring i bestämmelserna i detta hänseende
icke synes erforderlig.
Beträffande övriga bestämmelser förorda de sakkunniga en jämkning i
fråga om minimitiden i anställning för åtnjutande av pension och anföra
härom:
Med avseende å övriga bestämmelser i kungörelsen torde jämkning kunna
ifrågasättas på vissa punkter. Enligt 2 § i kungörelsen kan en mindre
brist i den förutsatta minimitiden av 15 tjänstår i anställning, som utgjort
huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla, uppvägas av en överskjutande
avsevärd tid i anställning, vilken icke kan betraktas såsom huvudsaklig sysselsättning
och förvärvskälla. Om däremot arbetaren enbart tjänstgjort i anställning,
som varit att betrakta såsom huvudsaklig sysselsättning, föranleder en
mindre brist i 15 års tjänstetid före 60 års ålder, att anställningshavaren uteslutes
från pensionsmöjlighet, även om han efter 60 års ålder kvarstått i
anställningen under ett flertal år. För att förebygga mindre tillfredsställande
verkningar av ifrågavarande regel ha framställningar till riksdagen avlåtits
i åtskilliga fall. En viss uppmjukning i kungörelsens förutsättningar på
denna punkt synes vara önskvärd. Å andra sidan kan det knappast betecknas
såsom tillfredsställande, att för en anställningshavare, som före 60 års ålder
intjänat 15 tjänstår och alltså har möjlighet att erhålla pension enligt kungörelsen,
vid beräkning av pensionsbeloppet tages obegränsad hänsyn till anställningsår
efter 60-årsåldern, medan däremot anställningshavare med pensionsrätt
enligt arbetarpensionsreglementet icke får räkna tjänstår för pension
för tid efter pensionsålderns inträde. Lämpligt skulle enligt de sakkunnigas
mening vara, att vid beräkning av anställningsår enligt den summariska
pensionskungörelsen tid, som infaller efter 60 års ålder, antingen reduceras
med skälig kvotdel eller ock tages i beräkning endast med visst högsta antal år.
Därutöver påpeka de sakkunniga möjligheten att ytterligare jämkningar
kunna bli erforderliga i anledning av genomförandet av den nya tjänstepensionslagstiftningen
för tjänstemän och arbetare. Då emellertid nu gällande
kungörelse sedan riksdagen godkänt huvudgrunderna för pensioneringen
utfärdats i administrativ ordning, föreslå de sakkunniga att Kungl.
Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande till de föreslagna ändringarna i
pensionsskalan samt sedermera, efter vederbörande myndigheters hörande,
utfärdar de nya bestämmelser i ämnet som kunna finnas påkallade.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 229.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 229-
Departementschefen.
Yttranden.
De föreslagna summariska pensionsbestämmelserna, vilka utryckligen tillstyrkts
av domänstyrelsen, lia av statskontoret beträffande pensionsbeloppen
föreslagits ändrade i överensstämmelse med vad statskontoret
föreslagit beträffande tjänstepensionsunderlagens storlek, varjämte
ämbetsverket beträffande den av de sakkunniga föreslagna regeln för
tillgodoräkning av tjänstetid efter 60 års ålder anfört följande.
Vad beträffar den av de sakkunniga ifrågasatta jämkningen av 2 § av ifrågavarande
kungörelse får statskontoret uttala, att det principiellt sett synes
mindre tillfredsställande, att en arbetare, på vilken de summariska bestämmelserna
äro tillämpliga, skulle medgivas räkna tjänstår för tid, som infaller
efter uppnåendet av den reguljära pensionsåldern av 60 år, medan en
arbetare, som är underkastad de på avgiftsplikt grundade tjänstepensionsbestämmelserna,
är utesluten från dylik möjlighet. Enligt ämbetsverkets mening
bör det som regel icke ifrågakomma, att arbetare, som innehar anställning
med en daglig arbetstid av normal omfattning, medgives kvarstå efter
fyllda 60 år. Dylik anställningshavare bör följaktligen icke heller medgivas
att räkna tjänstår efter denna tidpunkt.
Förhållandet torde emellertid ställa sig i viss mån annorlunda, när fråga
är om anställningshavare med en daglig arbetstid, understigande den normala.
Riksdagen bär ock — såsom de sakkunniga antytt — i åtskilliga fall medgivit
rätt för arbetare, tillhörande denna kategori — exempelvis städerskor
— att i pensionshänseende räkna tjänstår för tid, som infallit efter det vederbörande
fyllt 60 år. Statskontoret vill icke bestrida, att en uppmjukning av bestämmelserna
för här avsett fall kan vara befogad. I likhet med de sakkunniga
anser statskontoret dock, att vid beräkningen av pensionsbelopp för dessa
arbetare obegränsad hänsyn icke bör tagas till anställningsåren efter 60-årsåldern.
I anslutning till de sakkunnigas förslag härutinnan vill statskontoret förorda,
att vid beräkning av pension enligt den summariska pensionskungörelsen
anställningstid, som infaller efter den tidpunkt, från och med vilken
rätt till pension enligt lagen örn folkpension inträder, icke må räknas såsom
tjänstår, ävensom att tiden dessförinnan, i den mån den infaller efter det anställningshavaren
uppnått en ålder av 60 år, må reduceras med skälig kvotdel.
De av de sakkunniga föreslagna pensionsbeloppen finner jag mig böra tillstyrka.
De jämkningar i grunderna för den summariska arbetarpensioneringen,
som anses böra genomföras på grund av vad de sakkunniga i övrigt ifrågasatt
eller som eljest kunna bli erforderliga i anledning av den nya tjänstepensionslagstiftningen
för tjänstemän och arbetare, torde Kungl. Maj:t äga
vidtaga i administrativ ordning. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att
frågan örn tillgodoräkning av tjänstetid efter 60 års ålder icke synes på det
föreliggande utredningsmaterialet kunna upptagas till slutligt avgörande.
Ytterligare utredning i ämnet pågår nu inom finansdepartementet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
59
III. Kostnadsberäkningar.
På uppdrag av de sakkunniga har förste aktuarien B. Wingborg utfört vissa
beräkningar till belysande av de ekonomiska verkningarna av de sakkunnigas
förslag till nytt tjänstepensionsreglemente för arbetare under tiden närmast
efter det föreslagna reglementets ikraftträdande. En redogörelse för beräkningarna
och dessas resultat lämnas i en av Wingborg utarbetad, vid betänkandet
fogad promemoria. Av promemorian framgår, att den totala kostnadsökningen
vid bifall till de sakkunnigas förslag kan beräknas uppgå för budgetåret
1942/43 till 50,000 kronor, för budgetåret 1943/44 till 150,000 kronor, för
budgetåret 1944/45 till 250,000 kronor samt för kalenderåret 1950 till 980,000
kronor. Ifrågavarande siffror äro bruttokostnadssiffror och komma att minskas
genom den ökning i tjänstepensionsavdragen, som föreslås av de sakkunniga
men vars samlade verkan icke med föreliggande material kunnat till storleken
uppskattas. Å andra sidan har vid beräkningen icke tagits hänsyn till
den merkostnad, som kan föranledas av de sakkunnigas förslag om utsträckning
av pensionsreglementets tillämpning till att omfatta vissa grupper av
anställningshavare i arbete av icke fortlöpande beskaffenhet.
IV. Kompensation för familjepensionsavdrag.
I samband med att familjepensionsrätt bereddes för icke-ordinarie personal
i tjänstemannaställning från och med den 1 juli 1937, medgåvo statsmakterna
genom beslut samma år, att extra ordinarie tjänsteman, som ännu ej
vunnit uppfattning till högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, provisoriskt
finge komma i åtnjutande av ett lönetillägg med belopp lika med
det för befattningen fastställda familjepensionsavdraget. Detta provisoriska
lönetillägg avvecklades i samband med 1939 års lönereglering. Samtidigt härmed
vidtogs vid konstruktionen av nya löneplaner den ändringen i löneklassindelningen,
att begynnelselönen för extra ordinarie tjänstemän — vilken
tidigare legat två löneklasser under begynnelselönen för ordinarie tjänstemän
i motsvarande lönegrader — höjdes en löneklass och sålunda sattes allenast
en löneklass lägre än ordinarie tjänstemans begynnelselön. Någon ändring av
slutlönens läge i förhållande till ordinarie tjänstemän ägde däremot ej rum.
Under åberopande av det provisoriska lönetillägg, som sålunda tillerkänts
vissa extra ordinarie tjänstemän, gjorde vissa personalorganisationer år 1937
i skrivelser till Kungl. Maj :t — med hänvisning till att inom de olika verksamhetsgrenar
av statsdriften, i vilka organisationerna representerade de anställda,
utginge löner med belopp, varierande mellan 150 och 200 kronor för
månad — framställning örn medgivande att jämväl de arbetare, å vilka
familjepensionsreglementet för arbetare vore tillämpligt, måtte komma i åtnjutande
av motsvarande förmån. Frågan härom anmäldes av mig i proposition
nr 167 till 1938 års riksdag. Därvid anförde jag bland annat, att den
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 229
icke obetydliga förmån, som bereus de statliga arbetarna genom familjepensioneringens
ordnande, måste anses väl uppväga den belastning av arbetarnas
ekonomi, som följde av de föreskrivna familjepensionsavdragen. Vid den statliga
pensioneringen gällde såsom allmän princip, att löntagaren skulle vidkännas
pensionsavdrag a honom tillkommande lön. Denna princip borde bibehållas
även för pensionsberättigad statlig arbetarpersonal. Emellertid syntes
vissa billighetsskäl tala för att ifrågavarande personal i samband med övergången
till det nya familjepensionssystemet kompenserades för de med denna
pensionering förenade avdragen. Då jag sålunda förordade, att statens
arbetare temporärt skulle kompenseras för familjepensionsavdragen, framhöll
jag samtidigt, att kompensation icke borde ifrågakomma efter det nya
löner fastställts vid blivande avtalsuppgörelser, vare sig dessa hade karaktären
av kollektiva eller individuella uppgörelser. Sedan riksdagen bifallit det
förslag i ämnet, som framlagts i propositionen, utfärdades kungörelse om
ifrågavarande kompensation den 10 juni 1938 (nr 309). Enligt kungörelsen
skulle kompensationen utgå retroaktivt från och med den 1 januari 1937 samt
åtnjutas intill dess nytt löneavtal slutits med arbetaren eller den fackorganisation
denne tillhörde.
Någon avveckling av ifrågavarande tillfälliga kompensation för familjepensionsavdrag
har emellertid hittills i allmänhet icke kommit till stånd.
I stället ha i kollektiva löneavtal, som gälla för här ifrågavarande anställningshavare,
upptagits uttryckliga stadganden örn rätt för arbetarna att
komma i åtnjutande av full kompensation för familjepensionsavdragens
belopp. Detta innebär, att staten direkt bestrider hela familjepensionskostnaden
— även den andel däri, som i familjepensionsreglementet ålagts arbetarna
— medan däremot på tjänstemannaområdet enligt sedan länge tilllämpade
principer kostnaden för familjepensionernas fasta del, förutom ett
mindre, redan vid avdragsbeloppens fastställande frånräknat statsbidrag,
täckes av de anställdas pensionsavdrag.
De sakkunniga.
De sakkunniga förorda, att nu utgående kompensation för familjepensionsavdragen
avvecklas. I vart fall bör icke den föreslagna höjningen av avdragen
enligt de sakkunnigas mening föranleda höjning av kompensationsbeloppen.
Härom anföres i betänkandet:
Enligt de sakkunnigas uppfattning kan det förhållande, som sålunda är rådande
på förevarande område, icke betraktas såsom tillfredsställande. De
sakkunniga dela departementschefens uppfattning därom att den förmån, som
beretts arbetarna genom tillskapandet av en ordnad familjepensionsrätt, är
av beskaffenhet att väl uppväga den ekonomiska belastning, som familjepensionsavdragen
medföra. De avdrag, som i reglementet påläggas arbetarna,
äro i jämförelse med det för personalen rådande inkomstläget icke av den
storleksordning, att de ej rimligen kunna gäldas av de anställda. De sakkunniga
anse därför, att någon kompensation icke bör ifrågakomma för de höjningar
i familjepensionsavdragen, vilka föranledas av den i sakkunnigförslaget
innefattade förbättringen av familjepensionsförmånen för vissa grup
-
Kungl. Majlis proposition nr 229.
61
per av anställningshavare. Tvärtom är det enligt de sakkunnigas mening önskvärt
att, i enlighet med vad som förutsattes vid kompensationsfrågans behandling
av statsmakterna, en avveckling av nuvarande kompensation kommer
till stånd, varvid det emellertid kan vara skäligt att de arbetare, vilka redan
kommit i åtnjutande av kompensationen, på lämpligt sätt skyddas från
löneminskning. De sakkunniga vilja för sin del förutsätta, att här avhandlade
fråga tages under övervägande vid kommande förhandlingar angående nya
eller ändrade löneavtal.
De sakkunniga meddela, att vid överläggningarna med de utsedda arbetarrepresentanterna
dessa ha — under hänvisning till att spörsmålet rörde en
löneavtalsfråga, som icke i förevarande sammanhang kunde företagas till avgörande
— för sin del avböjt att taga någon ställning till kompensationsfrågan
i vidare mån än att de ej framställde erinran mot vad de sakkunniga anfört
beträffande verkan av föreslagna höjningar i familjepensionsavdragen
för vissa anställningshavare.
Yttranden.
De sakkunnigas förslag i denna fråga har uttryckligen tillstyrkts av fångvårdsstyrelsen,
arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen och
försvarsvåsendets verkstadsnåmnd. Fångvårdsstyrelsen framhåller dock önskvärdheten
av föreskrifter örn huru länge kompensationen i fortsättningen må
utgå och flygförvaltningen förordar införande i övergångsbestämmelserna av
en föreskrift att vederbörande såsom förutsättning för det nya reglementets
tillämplighet förklarar sig avstå från nuvarande kompensation.
I likhet med de sakkunniga anser jag — såsom också uttalades i propositionen
nr 167 till 1938 års riksdag — att den nu utgående kompensationen för
familjepensionsavdragen bör avvecklas, och liksom de sakkunniga förutsätter
jag, att denna fråga tages under övervägande vid kommande avtalsförhandlingar.
Att på sätt flygförvaltningen ifrågasatt göra rätten att övergå på de
nya reglementena beroende på att vederbörande avstår från den nu utgående
kompensationen kan jag icke tillstyrka.
Hemställan.
De av de sakkunniga utarbetade författningsförslagen lia på några punkter
jämkats, bland annat i anslutning till detaljanmärkningar av statskontoret.
Jämkningarna äro av redaktionell natur. De sålunda överarbetade förslagen
torde böra föreläggas riksdagen för godkännande.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna de av mig förordade förslagen till tjänsteoch
familjepensionsreglementen för arbetare;
dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överens
II
i hang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nt 229.
Departements
chefen.
6
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
stämmelse med vad i det föregående anförts utfärda bestämmelser
om
revision av gällande summariska grunder för pensionering
av arbetarpersonal, som icke erhåller pensionsrätt enligt
tjänstepensionsreglementet för arbetare, samt
om verkställande av pensionsavdrag enligt gällande arbetarpensionsreglementen
för tid under juni månad 1942, infallande
efter utgången av den sista avlöningsperioden under
månaden;
dels bemyndiga Kungl. Majit
att förordna örn utbyte av rätt till uppskjuten livränta enligt
1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare mot förtidslivränta,
att, där med tjänstepension eller familjepension enligt de
föreslagna reglementena sammanträffar dylik förmån enligt
annan pensionsförfattning, medgiva undantag från de bestämmelser
angående sammanträffande av förmåner, som må
finnas meddelade i den andra pensionsförfattningen, samt
att utfärda de övergångsbestämmelser, vilka kunna visa sig
erforderliga utöver de övergångsstadganden, som innefattas i
de föreslagna tjänste- och familjepensionsreglementena;
dels ock medgiva, att i pensionsgrupp 2 placerad arbetare,
som, utan att förändring av anställningen sker, i samband
med översyn av gällande inplacering i pensionsgrupper nedflyttas
till pensionsgrupp 1, personligen alltjämt må kvarstå
i pensionsgrupp 2.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
V. Schwartz.
427707. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.