Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
1
Nr 227.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel till statsbidrag för uppförande av frukt- och potatislagerhus
m. m.; given Stockholms slott den 1 april
1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Herres och Konungs sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 1 april 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet PehrssonBramstorp
:
Statens livsmedelskommission har i skrivelse som den 21 mars 1942 inkommit
till jordbruksdepartementet — under åberopande av en av särskilda sakkunniga
inom kommissionen utarbetad promemoria angående trädgårdsodlingens
planläggning för år 1942 — hemställt, dels att ett belopp av
500,000 kronor måtte anvisas såsom förstärkning av frukt- och potatislagerhusfonden,
dels att livsmedelskommissionen måtte bemyndigas att uppBihang
till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 227. t
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
draga åt svenska spannmålsaktiebolaget att senast den 15 mars 1943 inlösa
vitkål, morötter, rödbetor och palsternackor av fullgod beskaffenhet, som
hembjudas till bolaget senast den 15 februari 1943, till ett pris per kilogram
av för vitkål 20 öre och för morötter, rödbetor och palsternackor 15 öre,
fritt säljarens närmaste järnvägsstation eller därmed jämförbar utlastningsplats,
dels ock att kommissionen måtte bemyndigas att uppdraga åt spannmålsbolaget
att i huvudsaklig överensstämmelse med i promemorian angivna
riktlinjer under maj 1943 intill en myckenhet av 1,000 ton inlösa
torkade köksväxter av fullgod beskaffenhet, som hembjudas till bolaget senast
den 30 april 1943.
Jag torde nu få underställa Kungl. Maj :t fråga om åtgärder för främjande
av trädgårdsodlingen i landet. Innan jag närmare ingår på förslagen i förevarande
hänseende, torde jag i anslutning till förenämnda promemoria få
lämna vissa uppgifter rörande behovet av inhemsk trädgåirdsproduktion
och produktionsmöjligheterna på detta område.
Behovet av inhemsk trädgårdsproduktion.
I promemorian har till trädgårdsodlingen räknats köksväxtodling, bäroch
fruktodling. Till köksväxter ha härvid icke räknats kålrötter och potatis,
ej heller mogna ärter och bönor. Enligt vad i promemorian framhållits
synas möjligheterna för en utökad trädgårdsodling vara goda. I jämförelse
med jordbrukets växtodling förelåge emellertid vissa svårigheter
för odlingens organisation, då trädgårdsodlingen vore mycket mångsidig
och fördelad på ett mycket stort antal enheter i landets olika delar. Därtill
komme, att trädgårdsodlarna på grund av att produktionen i stort rörde sig
om lätt förstörbara varor av många skilda slag, icke kunnat organisera någon
full motsvarighet till jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse. På
grund härav och då trädgårdsprodukter i allmänhet icke tåla längre tids
lagring vore avsättningsförhållandena besvärliga.
I promemorian har rörande behovet av trädgårdsodlingar under konsumtionsåret
1942/43 anförts följande.
Enligt gjorda beräkningar upptog köksväxtodlingen år 1940 en areal av
16.000 hektar. Man bör utgå från en konsumtion av 150 gram köksväxter
och 100 gram frukt per person och dag. Den sistnämnda siffran innebär
ingen väsentlig ökning av förutvarande konsumtion, men den måste inriktas
på inhemsk produktion i betydligt större utsträckning än tidigare. För
köksväxternas vidkommande innebär siffran 150 gram en rätt väsentlig
ökning, men denna ökning torde likväl icke vara överdriven utan motsvara
det behov, som ur näringsfysiologisk synpunkt kan betecknas som ganska
normalt. För att täcka ett konsumtionsbehov av 150 gram köksväxter per
dag och individ skulle erfordras 345,000 ton köksväxter, fördelade på
115.000 ton för fyra sommarmånader och 230,000 ton för åtta vintermånader.
För att dessa kvantiteter skola bliva tillgängliga för konsumtionen,
måste man emellertid räkna med rätt stora förluster i svinn och förstöring
på olika sätt, varför en sammanlagd produktion av cirka 415,000 ton skulle
Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.
3
vara behövlig. Av denna produktion belöper sig en del på drivkulturer i
växthus och bänkgård. Då den sammanlagda arealen under glas uppgår till
i runt tal 400 hektar och cirka hälften kan beräknas motsvara odling av
matnyttiga produkter, skulle sålunda 200 hektar finnas tillgängliga för detta
ändamål. Från denna areal kan man beräkna en produktion av 15,000
ton av huvudsakligen tomater, gurka och melon. Härigenom kan man således
beräkna en viss avlastning för odlingen på friland och denna sistnämnda
skulle behöva sörja för en produktion av i runt tal 400,000 ton,
vilket med en genomsnittsskörd av 17,000 kilogram per hektar skulle motsvara
cirka 24,000 hektars odling. Därvid har man räknat med, att denna
odling även skulle ersätta importen och i stort sett motsvara det utökade
konsumtionsbehovet på grund av tidsläget.
I promemorian ha intagits vissa beräkningar rörande den behövliga arealen
för skilda växtslag för möjliggörande av nyssnämnda produktion. Enligt
dessa beräkningar bör en utökning komma till stånd särskilt beträffande
bönor, ärter, kål, spenat och rödbetor. Beräkningarna giva även vid handen,
att de önskvärda arealerna i allmänhet kunna uppnås med tillgängligt
utsäde. En obetydlig brist på utsäde för gurka, blomkål och sallat har ansetts
kunna övervinnas genom en viss sparsamhet med utsädesmängdema.
I promemorian har upplysts, att egentlig brist endast förelåge beträffande
lök, morot och sockerärter.
I fråga om bärodlingen har i promemorian anförts bland annat följande.
För närvarande uppgår produktionen av odlade bärslag (vinbär, krusbär,
hallon och jordgubbar) till genomsnittligt 20,000 ton per år, vilket något
understiger den normala konsumtionen av färska bär. Härtill bör emellertid
anmärkas, att en viss import av färska bär årligen förekommer, varjämte
rätt stora kvantiteter bärsaft och bärkonserver också införas. Sålunda importeras
en mindre kvantitet jordgubbar och cirka 500 ton andra bär. Importen
av bärsaft och bärkonserver är i statistiken sammanförd med fruktsaft
och fruktkonserver, varför någon tillförlitlig uppgift därom ej kan lämnas.
I allmänhet torde kunna sägas, att jordgubbsproduktionen icke motsvarar
efterfrågan på färska bär; särskilt påtaglig är denna brist under torra
somrar, då skörden på grund av utebliven bevattning oerhört starkt reduceras.
För att täcka behovet av bärprodukter av olika slag skulle en viss utökning
av den inhemska bärodlingen vara erforderlig. Visserligen har ett rationellare
utnyttjande av vildväxande bär ägt rum under de senaste åren, men
likväl måste odlade bär anses vara väsentligast och få under nuvarande förhållanden
tillmätas stor betydelse i försörjningen. Till ersättning för importvarorna
skulle sålunda böra förordas en ökad odling av framför allt jordgubbar
och hallon, vilka ganska snart bära frukt och kunna lämna bidrag
till försörjningen. Jordgubbsodlingen borde sålunda kunna utökas med minst
20 procent eller 250 hektar, varigenom en ökad skörd av ungefär 1,400 ton
skulle kunna påräknas.
Beträffande fruktodlingen har i promemorian framhållits, att denna icke
genom utökning omedelbart kunde lämna ytterligare bidrag till försörjningen.
I fråga om denna odling borde man inrikta sig på alt tillgodose nu förefintliga
odlingar med de hjälpmedel, som erfordrades för förbättring av skörden.
Ett bättre tillvaratagande av skörden borde även eftersträvas.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
Produktionsmöjligheterna.
I promemorian ha de sakkunniga i stort sett uttalat sig gynnsamt rörande
möjligheterna att få till stånd den eftersträvade utökningen av produktionen.
Beträffande tillgången på utsäde torde såsom förut berörts en viss brist
föreligga endast i fråga om lök, morot, sallat och sockerärter. I fråga om möjligheterna
att förse trädgårdsodlingen med behövlig konstgödsel har i promemorian
anförts:
För beräkning av konstgödselbehovet för trädgårdsodlingen i den omfattning,
som är önskvärd, har utförts en beräkning av de kvantiteter av olika
konstgödselmedel, som erfordras för rationell köksväxtodling. Av denna översikt
framgår, att det totala konstgödselbehovet för 24,000 hektar köksväxtodling
skulle uppgå till cirka 9,000 ton superfosfat, lika mycket källsätter
samt 14,000 ton kvävegödselmedel. Då köksväxtodlingen utgör en intensiv
form av växtodling med stora mängder producerade livsmedel per arealenhet,
får det ur allmän försörjningssynpunkt anses mycket betydelsefullt, att denna
odlingsgren så vitt möjligt tillgodoses med konstgödsel i största möjliga
grad. För frukt- och bärodlingen har en liknande beräkning utförts, vilken
utvisar ett ungefärligt behov av 4,400 ton superfosfat, 6,500 ton 40 procent
kalisalt och 6,500 ton svavelsyrad ammoniak. Enligt av kommissionen meddelade
föreskrifter är den mindre trädgårdsodlingen (för husbehov) ganska
väl tillgodosedd i detta avseende. Sålunda får biandgödselmedel säljas fritt i
småförpackningar örn 5 och 10 kilogram, och därjämte ha odlarna möjlighet
att komplettera med salpeter intill 50 procent av den inköpta kvantiteten
blandgödsel. Större odlingar tillgodoses på samma sätt som annan växtodling
med vissa procent av tidigare förbrukning. Extra tilldelning bör, så långt
detta är möjligt, lämnas i de fall odlarna kunna påvisa behov därav, då detta
är ägnat att i hög grad öka produktionen av särskilt bladväxter.
I promemorian har även upptagits bevattningsfrågan. Härom har anförts i
huvudsak följande.
Bland de produklionsbefrämjande åtgärder, som böra tillmätas särskild
betydelse för säkerställande av trädgårdsodlingen, anse de sakkunniga bevattning
i första hand böra nämnas. Odlingarna misslyckas ofta på grund av
försommartorka, och de två senaste somrarna ha givit många belägg för behov
av komplettering av den naturliga nederbörden. Åtskilliga jordbruksgrödor
kunna med ekonomisk fördel bevattnas, men trädgårdskulturerna torde
i ännu högre grad tåla en dylik extra ekonomisk belastning, då nämligen
såväl samtliga övriga produktionskostnader för dessa odlingar som skördevärdet
hos desamma äro betydligt större än hos jordbruksgrödorna.
Bevattningsfrågan är ingalunda något nytt problem utan har vid flera tillfällen
ventilerats. Lantbruksstyrelsen har nyligen gjort framställning om
en bevattningslånefond på 500,000 kronor. Denna framställning synes vara
mycket välmotiverad. Såvitt man av utländska erfarenheter kan döma, kan
en rationell bevattning medföra mycket god vinst, vartill kommer, att vår försörjning
med grönsaker under avspärrning därigenom bättre kan säkerställas.
De sakkunniga vilja vidare uttala önskvärdheten av att i samband med
bevattningsanläggningar försök utföras för ett närmare klarläggande av vilka
kulturer, som särskilt lämpa sig för bevattning. Under senare år lia åtskilliga
jordbrukare och trädgårdsodlare för sina odlingar genomfört be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 227. 5
vattning, och uttalandena synas vara fullt samstämmiga, att resultaten varit
mycket gynnsamma. I allmänhet torde dock de tillämpade bevaltningsprinciperna
vara något olika inom jordbruk och trädgårdsodling. Inom den sistnämnda
erfordras i stort sett större vattenmängder per hektar och med
hänsyn till de mindre arealerna kan man använda sig av stationära anläggningar.
Åtgärder för genomförande av produktionen av/köksväxter.
För att få till stånd den önskvärda produktionen av köksväxter har i promemorian
föreslagits vidtagande av åtgärder dels för utökning av lagringsmöjligheterna
och dels för lämnande av vissa prisgarantier på köksväxter.
I promemorian har emellertid framhållits att några särskilda åtgärder i fråga
om trädgårdsodling under glas icke torde vara behövliga.
Såsom motivering för de föreslagna åtgärderna har i promemorian anförts
bland annat följande:
För den vanliga konsumtionen av tidiga grönsaker är produktionen under
normala förhållanden tillräcklig, och med hänsyn till den utökning av husbehovsodlingen,
som redan genomförts, synes sommarkonsumtionen i allmänhet
bliva rätt väl tillgodosedd. Svårare blir det emellertid med vinterkonsumtionen,
då denna i stor utsträckning bör tillgodoses med större lagrade
partier, som göras tillgängliga i marknaden. Den planerade utökningen
betyder för odlarna vissa ekonomiska risker, då nämligen framtiden är oviss
och en återgång till normala förhållanden kan leda till försvårad avsättning.
Från odlarehåll har även framhållits, att den ökade husbehovsodlingen
medför en försvårad avsättning under höstmånaderna. För att icke riskera
för liten produktion torde därför någon lämplig form för garantier åt
odlarna böra fastställas. Man kan därvid överväga, om ett visst mimmipris
eller garanterat inlösningspris skall genomföras eller om garanti skall
lämnas för vissa odlingar, som innebära utökning av den normala produktionen.
Vidare kan övervägas en garanterad inlösning till fastställda priser
av industriprodukter, som framställas av olika köksväxter. Garanterade
minimipriser eller fasta inlösningspriser för köksväxter kunna medföra förluster
för staten, örn skörden skulle komma att överstiga det verkliga behovet
under kommande vinter. Dessa förluster torde dock kunna hållas inom
rimliga gränser, då eventuella överskott kunna tagas i anspråk för industriellt
ändamål eller såsom foder. Morötter beräknas i rätt stor utsträckning
kunna få bli föremål för extraktion av karotin. Större svårigheter uppstå därigenom,
att vissa produkter äro ömtåliga och ej kunna lagras hur lång tid
som helst. Leveranssäsongen måste under alla förhållanden anpassas för olika
växtslag.
Ett annat förfaringssätt till främjande av trädgårdsprodukternas avsättning
vore, alt staten garanterar avsättningen för vissa kvantiteter lagringsduglig
vara, som av industriföretag konserveras eller torkas. Härigenom kan
avsättningen säkras för större kvanliteter än som normalt produceras. Då
våtkonserveringen dessvärre begränsas av emballagetillgången, blir torkningen
den enda procedur, med vilken man kan framställa lagringsduglig vara i
större skala. Enligt erhållna uppgifter skulle tilldelningen av bleckplåt för
konservering av grönsaker för 1942 komma atl reduceras till 1,500 ton mot
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
1,600 ton 1941 och 2,200 ton 1938. Då man kan räkna med att ett kilogram
plåt motsvarar 5 kilogram inlagd produkt, skulle man blott kunna beräkna
7,500 ton grönsaker av 1942 års skörd för konservering i bleckemballage. För
detta ändamål måste i första hand reserveras sådana produkter, som ej kunna
lagras i färskt tillstånd och ej heller särskilt väl lämpa sig för torkning.
Hit räknas främst bönor, ärter och blomkål. Därmed tryggas en viss avsättning
av dessa växtslag. Då det emellertid icke synes vara tillräckligt för tillvaratagande
av skörden, kan man även förorda konservering på glas i rätt
stor utsträckning. För konservering på glas beräknas huvudsakligen gurka
och tomater samt bär och frukt böra ifrågakomma. Även konserveringen på
glas begränsas genom den minskade tillgången på gummiringar. År 1941 förbrukades
130 ton gummi för detta ändamål, men i942 kan blott 100 ton beräknas
bli tillgängliga. Vid brist på emballage torde bönor och spenat i viss
utsträckning kunna insaltas för vinterlagring. Någon särskild prisgaranti för
vatkonserverade varor torde knappast bli erforderlig, då nämligen ifrågakommande
kvantiteter ej innebära något överskott. Cirka 13,000 ton torde
kunna industriellt konserveras, varav 7,500 ton i plåtemballage och 5,500 ton
pa glas.
För torkning har beräknats 10,000 ton av olika köksväxter, vilket torde
komma att motsvara cirka 1,000 ton färdigtorkad vara. Då denna är lagringsduglig
och har stor användning inom krigsberedskapen samt kan utgöra
en god reserv för den civila befolkningens behov, synes nämnda kvantitet
böra garanteras avsättning till fastställda minimipriser, varom överenskommelse
bör kunna träffas med ifrågavarande industriföretag. Dessa
böra själva tillgodose sig med råvara genom kontrakt med odlare och odlareorganisationer.
Härigenom beredas odlarna avsättning av rätt stora kvantiteter
till kontrakterade priser, som i viss mån kunna beräknas bliva normgivande
för den allmänna marknaden. De torkade köksväxterna kunna dels
avsättas i fria marknaden dels levereras till armé-, marin- och flygförvaltningen.
.Skulle överskott uppstå, vilja kommitterade föreslå, att "svenska
spannmålsbolaget inlöser detta för upplagring.
Beträffande övriga produkter, som icke konserveras eller torkas, utan för
vilka färsk lagring är erforderlig, böra odlarna eller deras organisationer
själva få påtaga sig ansvaret för lagringen. Önskvärt är dock, att vissa större
lager koncentreras till de stora konsumtionscentra, så att svårigheter ej uppstå
under den kalla perioden. En viss avsättning till krigsmakten och andra
allmänna behov bör med lätthet kunna ordnas till samma priser, som gälla
vid kontraktsodlingar för industriföretagen.
Erfarenheten har visat, att lagringen av köksväxter ofta medför stora förluster
på grund av bristfälliga anordningar för detta ändamål. Antalet lagerhus
är allt för otillräckligt, och endast ett nytt sådant kan beräknas komma
till stånd på privat initiativ under år 1942. För erhållande av ytterligare lagringsutrymme
anse kommitterade det önskvärt, att ett modernt lagerhus för
cirka 1,000 ton uppföres i Stockholm redan 1942.
För att emellertid även stimulera till vinterlagring i stukor eller källare,
föreslå kommitterade dessutom, att av staten garanterade minimipriser på
vissa köksväxter böra fastställas för vårmånaderna.
För att den ifrågasatta prisgarantien skall kunna genomföras, måste vissa
kvalitetsfordringar uppställas. I detta hänseende har i promemorian anförts
följande.
För färska köksväxter är standardisering i största möjliga grad önskvärd,
och för torkade produkter måste vissa minimikrav uppställas. Kvalitetskraven
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
7
för torkade varor måste även innebära en viss standardisering, som medför,
att dylika produkter hållas på en sådan kvalitativ nivå, att såväl militären
som den civila befolkningen lära sig uppskatta dessa livsmedel. Till en början
är det svårt att i detalj föreskriva kvalitetsbestämmelser, varför man torde
få begränsa dessa till en högsta vattenhalt, varans utseende, lämplig förpackning
och produkternas kokbarliet. Produkterna böra ej få söndermalas
utan utgöras av identifierbara växtdelar i största möjliga utsträckning. I
vissa fall kan man möjligen även föreskriva en lägsta vitaminhalt. Sålunda böra
följande krav tills vidare uppställas. Högsta tillåtna vattenhalt 12 procent,
tilltalande utseende utan söndersmulning av varan, naturlig färg, högst en
timmes blötläggning och kokning, lämplig förpackning, som beträffande gröna
växtdelar bör utestänga ljuset, så att färgen bättre bibehålies. För att dessa
krav skola kunna uppfyllas, måste råvaran utgöras av goda kvalitetssorter,
skördade på lämpligt stadium, och vidare måste torkningen genomföras
med största omsorg utan hård behandling av varan. Genom kvalitetsreglering
av priset kan en viss konkurrens uppnås till främjande av utvecklingen
på detta område. Kvalitetskontrollen bör överlåtas åt någon statlig institution.
För att möjliggöra en förbättring av lagringsmöjligheterna för köksväxter
och frukt har i promemorian föreslagits en förstärkning av frukt- och potatislagerhusfonden
med 500,000 kronor. Såsom närmare motivering för detta
förslag har i promemorian anförts följande.
Med hänsyn till de stora svårigheter, som finnas att för närvarande lagra
trädgårdsprodukter i tillräckliga kvantiteter för konsumtionen i Stockholm,
föreligga starka skäl för att ett stort lagerhus enligt moderna principer snarast
uppföres därstädes för upplagring av cirka 1,000 ton trädgårdsprodukter
av olika slag. Då det enligt kommitterades mening icke är lämpligt,'' att staten
påtager sig själva lagringen, föreslås alternativt, att staten uppför ett dylikt
lagerhus för uthyrning eller att medel från lagerhusfonden utlämnas till
någon odlareorganisation för uppförande redan i år av ett dylikt lagerhus.
Därigenom skulle en omedelbar förstärkning av frukt- och potatislagerhusfonden
bli erforderlig, för att behovet av lagerhus på andra platser även skall
kunna tillgodoses. Det har icke varit möjligt att genom ritningar och kostnadsberäkningar
med någon exakthet fastställa kostnaderna för en dylik
byggnad, men av erfarenheter gjorda bl. a. vid Söråker, där Norrlands trädgårdsskola
uppfört ett modernt lagerhus år 1941, torde en summa av högst
500,000 kronor behöva beräknas för ändamålet.
Beträffande garantiens omfattning såvitt angår färska köksväxter har i
promemorian yttrats följande.
Erfarenheten har visat, att odlarna med hänsyn till oviss prisutveckling
ej gärna lagra trädgårdsprodukterna för försäljning. Under vårmånaderna
mars, april och maj uppstår lätt brist på ifrågavarande produkter, d. v. s.
under den tid då största behovet av tcädgårdsprodukter ur näringsfysiologisk
synpunkt kan anses föreligga. För att utjämna tillförseln och trygga tillgången
på dessa produkter under dessa månader vilja kommitterade föreslå, att
garanterade minimipriser fastställas på vissa produkter, som hembjudas senast
den 15 februari för inlösning före den 15 mars 1943. Med en dylik prissättning
kan man beräkna, att lagringen stimuleras och odlarna påtaga sig
ansvaret för produkterna intill denna tidpunkt. Då dessa priser böra utgöra
minimipriser, som i allmänna marknaden kunna överskridas, bör den statliga
garantien icke innebära allt för stora risker. Det synes heller icke vara
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
nödvändigt att fastställa dylika minimipriser för samtliga trädgårdsprodukter
utan endast för sådana produkter av större betydelse, varav överskott kan
befaras uppstå under hösten och av vilka lagring således är särskilt önskvärd.
Dessa produkter äro vitkål, morötter, rödbetor och palstemackor. För
beräkning av dylika garanterade minimipriser ha kommitterade utgått från
de höstpriser, som beräknas bli gällande vid kontraktsodlingar för industriföretag
med visst tillägg för lagringsförluster. Därvid ha följande priser befunnits
vara skäliga.
Garanterat |
|||
Höstpris |
Lagrings- |
pris senast |
|
Produkt |
förluster |
den 15 mars |
|
öre |
1943, öre |
||
per kilogram |
procent |
per kilogram |
|
Vitkål ................ |
........... 9 |
50 |
20 |
Morötter.............. |
........... 10 |
30 |
15 |
Rödbetor.............. |
........... 12 |
20 |
15 |
Palstemackor.......... |
........... 12 |
20 |
15 |
Dessa priser avses gälla hos odlarna och inkludera icke fraktkostnader.
Tidpunkten den 15 mars anses lämplig, emedan man intill denna tidpunkt
kan beräknas ha relativt god tillgång på köksväxter, under det att
längre fram brist brukar uppstå. Till jämförelse med de föreslagna garantipriserna
för nästa år må nämnas, att försäljningspriserna för nämnda produkter
den 15 februari 1942 voro för vitkål cirka 30 öre och för de övriga
cirka 20 öre per kilogram. De risker staten skulle åtaga sig genom en dylik
prisgaranti, torde närmast bestå i inlösning av eventuellt överskott, som
knappast torde komma att belöpa sig till mer än högst 10 procent av den
beräknade totalskörden, d. v. s. 15,000 ton vitkål, 8,000 ton morötter, 4,000
ton rödbetor och 1,000 ton palstemackor, vilka kvantiteter skulle komma
att betinga ett värde av sammanlagt i runt tal cirka 5 miljoner kronor. Då
priserna emellertid skola gälla användbara produkter, kunna dessa vid inträffat
överskott få användning som foder. Morötterna kunna för övrigt
även disponeras för utvinning av karotin. Då fodervärdet torde komma att
motsvara ungefär hälften av de nämnda priserna, skulle den risk staten
ikläder sig ej behöva uppgå till mer än högst 2.5 miljoner kronor.
I fråga om förslaget om garantipris för torkade köksväxter har i promemorian
anförts.
Med hänsyn till att det befunnits ändamålsenligt att genomföra torkning
av vissa kvantiteter köksväxter, torde det även vara nödvändigt att trygga
avsättningen därav. I betraktande av tillgängliga resurser hos industriföretag,
som inrikta sig på torkning av trädgårdsprodukter av fullgod kvalitet,
föreslås, att 1,000 ton torkade köksväxter framställas av 1942 års
skörd. Efter förberedande underhandlingar med vissa industriföretag har
det befunnits möjligt att genomföra en torkning av köksväxter för en kostnad
av cirka 10 öre per kilogram råvara, vilket för flertalet växtslag innebär
en kostnad av 1 krona per kilogram för den färdigtorkade varan. Om
man utgår från de priser, som kunna anses skäliga för kontraktsodling,
kan man således beräkna det minimipris, som bör garanteras industriföretagen.
Vid en genomsnittlig utvinning i torkad form av 10 procent skulle
det garanterade minimipriset motsvara 10 gånger råvarupriset plus en krona
för torkningskostnaden. Av den föreslagna kvantiteten 1,000 ton torkade
köksväxter kan man beräkna, att armé-, marin- och flygförvaltningen utan
förstärkt försvarsberedskap ha behov av minst 250 ton, vilket motsvarar
Kungl. Maj.ts proposition nr 227.
9
något mer än V8 av dess totala behov av köksväxter under året. Vid en
eventuell förstärkt försvarsberedskap ökas detta behov avsevärt, och en
viss upplagring med tanke härpå får anses vara starkt motiverad. För den
civila hushållningen beräknas normalt åtgå cirka 100 ton, men denna konsumtion
torde med lätthet kunna utökas vid tillgång på kvalitetsvara och
efter en viss propaganda för produkternas användbarhet. Den garanti staten
skulle komma att påtaga sig genom tryggandet av avsättningen för
1,000 ton torkade köksväxter kan ännu ej med exakthet beräknas, men
produktionskostnaden enligt förutnämnda beräkning torde icke komma att
överstiga 4 kronor per kilogram av de torkade produkterna, varför den
högsta gränsen för 1,000 ton skulle bli 4 miljoner kronor. Närmare överenskommelse
med industriföretagen bör träffas angående torkningskostnaderna
samt de råvarupriser, på vilka garantipriset för de torkade produkterna
bör baseras. Såsom skäliga priser åt odlarna vilja kommitterade beteckna
följande kontraktspriser för leverans under hösten 1942 (priserna
inkludera icke kostnaderna för frakter till fabrikerna utan avses gälla hos
odlarna):
Vitkål .................. |
............ 9 |
öre |
per kilogram |
Morötter .............. |
............ 10 |
» |
» » |
Palsternackor .......... |
............ 12 |
» |
» » |
Pur jo .................. |
............ 40 |
» |
» » |
Spenat ................ |
............ 40 |
» |
» » |
Persilja ................ |
............ 40 |
» |
» » |
Grönkål ................ |
» |
» » |
|
Selleri .................. |
............ 20 |
» |
» » |
Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse anslutit sig till vad i promemorian
anförts.
Vid livsmedelskommissionens skrivelse fanns fogat ett yttrande av statens
priskontrollnåmnd, vilken under hand erhållit del av promemorian.
I detta yttrande har priskontrollnämnden anfört:
Nämnden finner för sin del i princip intet att erinra mot garantianordningar
av det slag som föreslagits i promemorian, därest dessa ur försörjningssynpunkt
anses önskvärda. Föreslagna minimipriser på våren 1943
för lagrade trädgårdsprodukter liksom i promemorian upptagna kontraktspriser
på köksväxter avsedda för torkning förefalla dock nämnden höga.
Man synes därvid enligt nämndens uppfattning icke böra bortse från att
redan avsättningsgarantien i och för sig måste anses vara en fördel, som
torde vara ägnad att stimulera produktionen. Nämnden förutsätter, att den
får tillfälle att deltaga vid prissättningen på torkade köksväxter och uppgörandet
av de beräkningar av utvinning och kostnader för torkning, varpå
denna måste byggas.
över livsmedelskommissionens förslag samt promemorian och priskontrollnämndens
utlåtande har efter remiss yttrande avgivits dels den 24 mars
1942 av lantbruksstyrelsen och dels den 28 i samma månad av statskontoret.
Lantbruksstyrelsen, som tillstyrkt livsmedelskommissionens förslag, har i
sitt yttrande anfört i huvudsak följande rörande den ifrågasatta förstärkningen
av frukt- och potatislagerhusfonden:
Biliana till riksdagens protokoll 1942. t sami. Nr 227. 2
10
Kungl. Majlis proposition nr 227.
Åtgärder för ett säkerställande av konsumtionsbehovet under vinterhalvåret
av, bland annat, lagringsdugliga färska köksväxter förutsätta, att den
rådande bristen på för ändamålet lämpade lagerlokaler avhjälpes. Visserligen
har Sveriges frukt- och trädgårdsodlares riksförbund, förening u. p. a., i skrivelse
den 30 januari 1942 till lantbruksstyrelsen anmält, att ritningar och
kalkyler färdigställts för ett lagerhus av ifrågavarande slag i Kalmar, vars
uppförande enligt under hand lämnad uppgift skulle draga en kostnad av
omkring 150,000 kronor, samt att förbundet omedelbart ämnade påbörja
bearbetandet av förslag till uppförande av dylika lagerhus i, bland annat,
Gävle, Umeå, Luleå, Karlstad, Göteborg och Norrköping. Kostnaderna härför
hade dock ännu icke kunnat beräknas. Definitiva ansökningar örn vare
sig statsbidrag eller lån för uppförande av de sålunda planerade lagerhusen
ha emellertid ännu icke inkommit till lantbruksstyrelsen.
Vidare hava Jönköpings läns lantmäns centralförening u. p. a. och skånska
lantmännens centralförening u. p. a. i framställningar den 30 respektive den
31 januari 1942 hemställt, förstnämnda förening om högsta möjliga lån och
bidrag för uppförande av ett potatislagerhus i Jönköping och sistnämnda
förening örn reserverande av ett belopp av 80,000—100,000 kronor för uppförande
av ett dylikt lagerhus i Hässleholm. Ingendera av organisationerna har
emellertid hittills kunnat fixera på kostnadsberäkningar grundade bidragsoch
lånebehov för ändamålet. Även svenska lantmännens riksförbund har
planerat uppförande i Stockholm av ett större lagerhus för potatis och köksväxter.
Anledningen, varför berörda organisationer ännu icke kunnat fixera storleken
av sina lånebehov, har uppgivits vara svårigheten att förvärva lämpliga
byggnadstomter på de för uppförande av respektive lagerhus avsedda orterna
ävensom tidsödande förhandlingar med vederbörande kommunala myndigheter.
Då erforderliga kostnadsberäkningar för lagerhusbyggena icke kunna
uppgöras och till följd härav storleken av för ändamålet nödiga lånebelopp
icke kunna beräknas, förrän lämpliga tomter kunnat erhållas, kan
lantbruksstyrelsen för närvarande icke avgöra, huru stor del av den disponibla
kapitaltillgången å fonden, som kan komma att tagas i anspråk för
lagerhusbyggena i fråga.
Under förutsättning av riksdagens bifall till Kungl. Majrts i årets statsverksproposition
under kapitalbudgeten framlagda förslag om anvisande
av ett reservationsanslag av 500,000 kronor till förstärkning av frukt- och
potatislagerhusfonden skulle det för utlåning disponibla beloppet å fonden
uppgå till 869,500 kronor.
Beräknas nu kostnaden för ett till Stockholm förlagt lagerhus till i runt tal
500,000 kronor och kostnaden för ehvart av övriga nämnda lagerhus till i
medeltal omkring 100,000 kronor, skulle redan sagda byggnadsverksamhet
draga en totalkostnad av (500,000 + 900,000 =) 1,400,000 kronor, varav
författningsenligt högst 75 procent eller 1,050,000 kronor skulle kunna beviljas
såsom lån från ifrågavarande lånefond. Vid sådant förhållande anser
sig lantbruksstyrelsen böra tillstyrka bifall till den av livsmedelskommissionen
föreslagna förstärkningen av sagda lånefond med ytterligare 500,000
kronor.
Lantbruksstyrelsen har därjämte — under erinran att statsbidrag kunde
lämnas till uppförande av frukt- och potatislagerhus med 10 procent av de
godkända kostnaderna samt att för detta ändamål torde under nästa budgetår
finnas disponibla omkring 109,000 kronor — hemställt om anvisande för
budgetåret 1942/43 av ett reservationsanslag av 60,000 kronor till Bidrag till
uppförande av frukt- och potatislagerhus m. m.
Kungl. Majlis proposition nr 227.
11
Statskontoret har i sitt yttrande förklarat sig icke ha något att erinra mot
livsmedelskommissionens förslag om förstärkning av frukt- och potatislagerhusfonden.
Statskontoret har emellertid erinrat om möjligheterna att förutom
lån jämväl lämna statsbidrag för uppförande av frukt- och potatislagerhus
samt fäst uppmärksamheten vid att någon ökning av anslaget för statsbidrag
icke äskats. Tillika har statskontoret uttalat, att statskontoret icke funnit anledning
motsätta sig, att statsverket på föreslaget sätt iklädde sig prisgaranti
beträffande lagrade trädgårdsprodukter och för torkning avsedda köksväxter.
Genom avspärrningen av importen västerifrån och de två senaste årens Departementssvaga
skördar, framför allt såvitt angår foder, har tillgången på animaliska cMenlivsmedel
starkt begränsats. Med hänsyn härtill är det av största vikt för
folkförsörjningen att få till stånd en ökad produktion av vegetabiliska födoämnen,
som kunna uppväga den bristande tillgången på animaliska livsmedelsprodukter.
Härvid utgöra trädgårdsprodukterna en synnerligen värdefull
komplettering till övriga födoämnen, särskilt med hänsyn till den betydelse
de äga för tillgodoseende av behovet av vitaminer och mineralämnen i födan.
Det torde vara att förutse, att en ökad konsumtion av vegetabiliska födoämnen
av nu ifrågavarande slag kommer att bliva bestående även för framtiden
vid ett upphörande av den nuvarande avspärrningen. Den starka förskjutningen
i konsumtionen till förmån för dessa födoämnen, som inträtt redan
före det nuvarande kriget, talar härför. I betraktande av nu anförda omständigheter
synes det vara av största betydelse, att trädgårdsodlingen av statsmakterna
uppmärksammas, i synnerhet som möjligheterna för en utveckling
av denna odling inom landet synas vara gynnsamma. Livsmedelskommissionens
nu framlagda förslag avse att på detta område få till stånd såväl en ökad
produktion som ett bättre tillvaratagande av de frambragta produkterna. I
stort sett kan jag biträda de av kommissionen härutinnan framlagda förslagen.
Såsom i promemorian framhållits torde erfarenheten ha visat, att odlarna
med hänsyn till ovissheten i prisutvecklingen ej gärna lagra sina produkter
för försäljning under vårmånaderna mars, april och maj. Till följd härav
kan lätt uppstå brist på ifrågavarande produkter under den tid av året, då
behovet av desamma är störst. För att stimulera till en ökad odling och öka
tillgången på trädgårdsprodukter under nämnda tid av året torde det vara
välbetänkt att såsom livsmedelskommissionen föreslagit garantera odlarna
vissa minimipriser på under innevarande år odlade produkter, som hembjudas
för inlösen före den 15 mars 1943. Dylik garanti har tidigare lämnats
beträffande ett flertal jordbruksprodukter. I likhet med livsmedelskommissionen
anser jag det tillräckligt att garantien för närvarande bestämmes att omfatta
endast de viktigaste produkterna från trädgårdsodlingen, av vilka det
kan väntas uppstå överskott under höstmånaderna och av vilka lagring således
är önskvärd. De produkter som här närmast synas böra komma i fråga torde
vara vitkål, morötter, rödbetor och palstcrnackor. Mot de av livsmedelskommissionen
föreslagna garantipriserna, utgörande för vilkål 20 öre per kilo
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
gram och för de övriga trädgårdsprodukterna 15 öre per kilogram, finner jag
icke anledning till erinran. Priset avser fritt säljarens närmaste järnvägsstation
eller därmed jämförbar utlastningsplats. Såsom livsmedelskommissionen
framhållit utgjorde försäljningsprisen den 15 februari i år för vitkål omkring
30 öre per kilogram och för de övriga produkterna 20 öre för kilogram, vilka
priser sedermera ytterligare torde ha stigit avsevärt. Genom införande av garantipris
torde kunna förväntas, att marknadspriserna komma att uppvisa
större jämnhet och stabiliseras ungefärligen vid garantiprisnivån. Det torde
såsom i promemorian föreslagits vara ändamålsenligt att statens garanti omfattar
sådana kvantiteter av dessa produkter, som före den 15 februari 1943
hembjudas till inlösen senast den 15 mars. Nu ifrågavarande verksamhet synes
lämpligen kunna anförtros svenska spannmålsaktiebolaget. De risker, som
staten ikläder sig för den nu förordade garantien, ha i promemorian uppskattats
till högst omkring 2,500,000 kronor. I nuvarande läge torde emellertid
förluster på verksamheten knappast vara att befara.
Livsmedelskommissionen har även föreslagit, att garanti skall lämnas för
inlösen av torkade köksväxter av fullgod beskaffenhet intill en kvantitet av
1,000 ton. Enligt vad i promemorian anförts synas goda utsikter förefinnas
att vissa industriföretag komma att verkställa torkning av denna kvantitet
köksväxter. Då enligt vad utredningen vidare ger vid handen behovet av dylika
produkter skulle motsvara ungefär denna kvantitet, synes det önskvärt
att en sådan upplagring av köksväxter genomföres. Särskilt torde denna upplagring
vara av behovet för tillgodoseende av försvarets behov av vegetabiliska
födoämnen. För att möjliggöra upplagringen torde det emellertid, såsom
i promemorian framhållits, bliva nödvändigt att garantera de industriföretag,
som åtaga sig torkningen och lagringen, avsättning för ifrågavarande produkter.
Närmare överenskommelse torde sedermera efter hörande av priskontrollnämnden
böra träffas med industriföretagen angående torkningskostnaderna
samt de råvarupriser, på vilka garantipriset för de torkade produkterna
bör baseras. Inlösningspriset torde böra bestämmas på sådant sätt att
dels odlarna erhålla skälig ersättning för sina produkter, dels tillverkningskostnaderna
täckas för industriföretagen, som verkställa torkningen, och dels
företagen erhålla skälig handelsvinst. Även denna verksamhet synes lämpligen
kunna handhavas av svenska spannmålsaktiebolaget. Den risk, som staten
högst skulle komma att ikläda sig för ifrågavarande garanti, har av livsmedelskommissionen
uppskattats till 4,000,000 kronor.
För att få till stånd lagring i den omfattning, som enligt vad förut anförts
torde vara önskvärd, synes erforderligt att ytterligare lagringsmöjligheter tillskapas.
Utökade lagringsmöjligheter skulle bland annat i större konsumtionsorter
bättre trygga tillgången på ifrågavarande produkter under den kalla
årstiden och därigenom motverka tillfälliga av transportsvårigheter och dylikt
förorsakade prisfluktuationer. Enligt vad utredningen giver vid handen torde
det vara behövligt att ett lagerhus uppföres i Stockholm eller dess närhet.
Även andra lagerhus äro enligt vad lantbruksstyrelsen anfört planerade. För
att möjliggöra uppförande av det behövliga antalet lagerhus torde en förstärk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
13
ning av frukt- och potatislagerhusfonden böra ske. Livsmedelskommissionen
har för sin del ansett, att fonden bör tillföras en kapitalförstärkning av
500,000 kronor. Detta förslag kan jag biträda. Anslaget torde böra anvisas å
kapitalbudgeten för budgetåret 1942/43. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit
torde jämväl medel böra ställas till förfogande för utlämnande av statsbidrag
till uppförande av ifrågavarande lagerhus. För ändamålet synes ett reservationsanslag
av 60,000 kronor böra anvisas under nionde huvudtiteln å driftbudgeten
för budgetåret 1942/43.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
1) för budgetåret 1942/43 anvisa
dels å driftbudgeten under nionde huvudtiteln till Bidrag
till uppförande av frukt- och potatislagerhus ett reservationsanslag
av .............................. kronor 60,000;
dels ock å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder
till Frukt- och potatislagerhusfonden ett reservationsanslag
av .................................... kronor 500,000;
2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga åtgärder för främjande
av odlingen av köksväxter i huvudsaklig överensstämmelse
med vad förut anförts.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Benno Gårdsten.
Biliana till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 227.
3