Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

13

Nr 207.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående räntan å ogulden''köpeskilling
för viss kronoegendom; given Stockholms
slott den 20 mars 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 20 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

Enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa
fall av kronoegendom m. m. skall köpeskillingen för fastighet, som försäljes
enligt 9 § eller 13 § a) i förordningen, liksom även köpeskillingen för kronan
tillhöriga, å åbolägenhet befintliga byggnader, allt i den mån köpeskillingen
erlägges genom avbetalningar på sätt i 22 § A) i förordningen sägs,

14

Kungl. Majlis proposition nr 207.

Departements chefen.

betalas och förräntas enligt i huvudsak samma grunder, som jämlikt kungörelserna
nr 217 och 218/1928 tillämpas beträffande egnahemslån för jordbrukslägenheter.
I samband nied att räntan ändrats för egnahemslån ha motsvarande
ändringar genom förordningarna nr 127/1934 och 55/1935 vidtagits
i nyssnämda 1929 års förordning. Denna förordning, som trädde i kraft
den 1 juli 1929, ersatte en tidigare förordning i ämnet den 17 december
1926 (nr 509), vilken i sin tur trädde i stället för en kungörelse den 17 oktober
1913 (nr 271). Sistnämnda kungörelse ändrades i avseende å räntebestämmelserna
och betalningsvillkoren genom kungörelserna nr 728/1919 och
131/1923. Den år 1926 utfärdade förordningen erhöll i fråga om räntebestämmelserna
och betalningsvillkoren ändrad lydelse genom kungörelsen nr
240/1927. För de jämlikt 1913 och 1926 års författningar upplåtna lägenheterna
tillämpas ränte- och betalningsbestämmelser, som i allt väsentligt äro
av samma innebörd som de vid tiden för respektive upplåtelser gällande
egnahemslånebestämmelserna.

Med anledning av propositionen nr 265 medgav 1937 års riksdag, att i avseende
å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägenhet,
som år 1920 eller senare år försålts eller försåldes från kronoegendom,
räntan finge, i de fall där köpeskillingen förräntades enligt enahanda grunder,
som gällt eller gällde för den stående delen av egnahemslån för jordbrukslägenheter,
under tiden 1937—1939 utgå efter 3.6 procent. Härefter
har 1940 års lagtima riksdag, med bifall till propositionen nr 133, medgivit,
att i avseende å dylik köpeskilling räntan må, i den mån köpeskillingen förräntas
enligt enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående delen
av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter, under
åren 1940 och 1941 utgå efter 3.6 procent. På förslag av Kungl. Majit i propositionen
nr 200 har 1941 års riksdag lämnat motsvarande medgivande beträffande
år 1942. De räntenedsättningar, som sålunda medgivits, ha anslutit sig
till motsvarande medgivanden beträffande egnahemslån. Kungörelser i ämnet
lia utfärdats den 30 juni 1937 (nr 575), den 14 juni 1940 (nr 571) och den 13
juni 1941 (nr 499).

Kungl. Majit har i en denna dag till riksdagen avlåten proposition angående
räntan å lån från egnahemslånefonden m. m. på min hemställan föreslagit
riksdagen medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter ingången av år
1920 men före den 1 juli 1940 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga
räntan å stående del av lånen må under åren 1943 och 1944 utgå efter 3.6
procent för jordbrukslån och 4 procent för bostadslån. Vad åter angår egnahemslån,
som beviljats eller komma att beviljas efter ingången av juli 1940,
har Kungl. Maj :t i berörda sammanhang föreslagit riksdagen dels besluta, att
sådana lån skola förräntas efter en fast räntefot av 3.6 procent, dels ock bemyndiga
Kungl. Majit att meddela föreskrifter i fråga örn amorteringen av
lånen.

Då den av 1941 års riksdag beslutade nedsättningen av räntan å ogulden
köpeskilling för kronoegendom upphör att gälla med utgången av år 1942,

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

15

torde lrågan om fortsatt sådan räntenedsättning nu böra underställas riksdagen.
Enligt min mening bör, i anslutning till vad som föreslagits beträffande
före den 1 juli 1940 beviljade egnahemslån, den nuvarande räntenedsättningen
provisoriskt förlängas för åren 1943 och 1944. Detta medgivande
torde böra gälla vare sig kronoegendom försålts före eller efter den 1 juli 1940.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet
eller byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller senare år försålts
eller komma att försäljas från kronoegendom, räntan
må, i den mån köpeskillingen förräntas enligt enahanda
grunder som gällt eller gälla för den stående delen av före
den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbruksläg*enheter,
under åren 1943 och 1944 utgå efter 3.6 procent.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Sandström.