Kungl. Majda proposition nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse
för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m.;
given Stockholms slott den 1 april 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för rikets
försvar eller folkförsörjningen m. m.; och

2) lag örn ändrad lydelse av 23 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 204.

1

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för rikets
försvar eller folkförsörjningen m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna, att
bestämmelserna i 2—15 §§ här nedan skola helt eller delvis äga tillämpning.

Granskning av patentansökningar m. m.

2 §•

För granskning av patentansökningar med hänsyn till uppfinningarnas
betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen i riket så ock för de uppgifter
i övrigt som i denna lag angivas skall finnas en särskild granskningsnämnd.

Nämnden skall bestå av högst fem ledamöter som förordnas av Konungen.
En av ledamöterna skall av Konungen utses till ordförande.

3 §•

Patentansökningar och därtill hörande handlingar som granskningsnämnden
behöver för sin verksamhet skola av patentmyndigheten hållas tillgängliga
för nämnden.

Upplysningsplikt.

4 §.

Örn det finnes angeläget med hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen
i riket, äger Konungen ålägga den som företräder, förestår eller leder
visst näringsföretag här i riket att meddela fullständiga upplysningar
örn vad som inom företaget är känt angående uppfinning som berör företagets
verksamhetsområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

3

Konungen må ock, om det på grund av särskilda omständigheter finnes
erforderligt, ålägga annan att meddela upplysningar som avses i första stycket,
sedan tillfälle lämnats den som företräder, förestår eller leder företaget
att i samma avseende uttala sig.

Förbud mot uppfinnings offentliggörande m. m.

* 5 §.

Uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit här
i riket eller tillhör någon som är bosatt härstädes, må ej utan tillstånd av
granskningsnämnden offentliggöras eller, när den icke är offentliggjord, göras
till föremål för ansökan om patent eller annan skvddsrätt i främmande
stat eller eljest yppas, där ej annat följer av vad nedan sägs.

Vad med krigsmateriel skall förstås bestämmer Konungen.

6 §•

Sökes patent å uppfinning som i 5 § sägs och finner granskningsnämnden,
att uppfinningen är av sådan betydelse för rikets försvar att den alltjämt
bör hemlighållas, skall nämnden underrätta patentmyndigheten om
sitt beslut senast inom tre månader efter det så beskaffade ansökningshandlingar
inkommit till sistnämnda myndighet att ansökningens föremål tydligt
framgår därav. Har sådan underrättelse givits, må kungörande enligt 7 §
första stycket förordningen angående patent tills vidare ej äga rum.

Gives ej underrättelse som i första stycket sägs inom där angiven tid, vare
förbud, varom i 5 § stadgas, ej därefter gällande nied avseende å uppfinningen,
med mindre nämnden senare annorlunda beslutar. Beslut som sist
sagts må ej meddelas utan synnerliga skäl.

7 §•

Finner granskningsnämnden uppfinning, som ej har särskilt avseende å
krigsmateriel, vara av sådan betydelse för rikets försvar att den bör hemlighållas,
må nämnden föreskriva att vad i 5 § sägs tills vidare skall tillämpas
därå, såframt uppfinningen tillkommit här i riket eller tillhör någon som är
bosatt härstädes; och åge, där patent sökes å uppfinningen, vad i 6 § stadgas
motsvarande tillämpning.

8 §•

Granskningsnämnden äger meddela förbud tills vidare mot utnyttjande av
uppfinning som enligt vad ovan sagts bör hemlighållas.

Nämnden äger stadga skyldighet, vid vite, alt lämna uppgift om åtgärd
eller förhållande som kan hava gjort uppfinningen känd eller föranleda
till att den blir känd.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

9 §•

Fråga orri tillstånd som i 5 § sägs skall av granskningsnämnden prövas
utan dröjsmål.

Meddelat tillstånd må återkallas, om synnerliga skäl därtill äro.

10 §.

Granskningsnämnden skall, om den anser att beslut som i 6, 7 eller 8 §
sägs bör förbliva gällande, inom tre månader från beslutets dag underställa
beslutet Konungens prövning. Sker det ej, upphör förbud som avses med beslutet
eller föreskrift som därigenom meddelats att gälla vid utgången av
denna tid.

11 §•

Besvär över granskningsnämndens beslut må anföras hos Konungen utan
begränsning till viss tid.

Konungen äger enahanda befogenhet som enligt 6—8 §§ och 9 § andra
stycket tillkommer granskningsnämnden.

Expropriation.

12 §.

Finnes uppfinning vara av särskild betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen
i riket, äger Konungen föreskriva, att uppfinningen må utnyttjas
för statens räkning eller av annan som Konungen bestämmer eller
att den skall ställas till allmänhetens fria förfogande

I fråga om uppfinning av särskild betydelse för rikets försvar äger Konungen
föreskriva, att all rätt till uppfinningen skall avstås till staten.

Hemliga patent.

13 §.

Sökes för statens räkning patent å uppfinning som är av särskild betydelse
för rikets försvar, äger Konungen föreskriva, att 7 § förordningen angående
patent ej skall tillämpas å ansökningen.

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit
att, efter vad i 6 § förordningen angående patent sägs, avslå ansökningen,
varde hemligt patent meddelat samt bevis därom utfärdat; och må förty de
till ärendet hörande handlingarna icke utan patenthavarens tillstånd utlämnas
till annan eller något om dem yppas.

Patentmyndigheten skall göra anteckning örn patentet i ett särskilt register
som ej är tillgängligt för allmänheten.

14 §.

Har statens rätt med avseende å uppfinning som i 13 § sägs övergått till
annan, eller upphäves föreskrift som där sägs, skall alltjämt anhängig ansö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

5

kan i fortsättningen handläggas enligt 7 § förordningen angående patent.
Är patent beviljat, skall anteckning därom göras i det allmänna patentregistret
samt kungörande och offentliggörande i övrigt ske i enlighet med sista stycket
i samma paragraf.

Förfarande eller anordning som ej är att hänföra till uppfinning.

15 §.

Vad ovan i 4, 5 och 7—12 §§ stadgas med avseende å uppfinning skall äga
motsvarande tillämpning å förfarande eller anordning av teknisk natur som
ej är att hänföra till uppfinning.

Ersättning.

16 §.

Vägras eller återkallas tillstånd som i 5 § sägs eller meddelas sådant beslut
som avses i 6 eller 7 §, 8 § första stycket eller 12 §, skall skälig ersättning
utgå av allmänna medel för skada eller intrång som därigenom sker.

Talan örn ersättning som nu sagts prövas av Stockholms rådhusrätt i den
sammansättning som angives i 20 § förordningen angående patent.

Särskilda bestämmelser.

17 §.

Den som till följd av bestämmelserna i denna lag vinner kännedom om
uppfinning, förfarande eller anordning, varom där sägs, må ej utnyttja vad
han sålunda erfarit eller i oträngt mål yppa något därom.

18 §.

Underlåter någon att efterkomma föreskrift som meddelats enligt 4 §, eller
bryter någon mot sådant förbud som i 5 eller 7 § eller 8 § första stycket sägs
eller mot bestämmelsen i 17 §, straffes med dagsböter eller fängelse, där ej
gärningen enligt annat lagrum är belagd med strängare straff.

19 §•

Böter och vitén som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

20 §.

I mål örn ersättning enligt 10 § eller om utdömande av vite som i 8 § andra
stycket sägs eller örn ansvar eller skadestånd på grund av brott varom i 18 §
förmäles åge rätten förordna, att målet hell eller delvis skall handläggas in -

6 Kungl. Maj-.ts proposition nr 204.

om stängda dörrar. Samma lag vare, där talan föres beträffande patent
som avses i 13 §.

21 §.

Närmaie bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och gäller till
och med den 30 juni 1943.

Den i 6 § första stycket angivna tiden av tre månader skall ej räknas från
tidigare dag än den då samma paragraf jämlikt förordnande enligt 1 § skall
träda i tillämpning.

Förordnande enligt 1 § vare ej gällande längre än lagen äger giltighet.

Sådant beslut som avses i 4, 6, 7 eller 8 § skall ej gälla längre än förordnande
som nyss sagts är gällande. Beslut som meddelats med stöd av 12 §
gäller utan hinder av att sådant förordnande eller lagen upphör att gälla.

När förordnande enligt 1 § upphör att gälla, skall vad i 14 § stadgas äga
motsvarande tillämpning, såvitt fråga ej är om patent som icke längre är
gällande.

Stadgandena i 16, 17, 19 och 20 §§ skola lända till efterrättelse jämväl
sedan lagen upphört att gälla. Vad i 18 § stadgas skall ock därefter lända till
efterrättelse med avseende å överträdelse av det i 17 § stadgade förbudet
samt i fråga om annan förseelse som i 18 § sägs, såvitt denna begåtts under
lagens giltighetstid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

7

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 23 § lagen den 28 maj 1937 (ur 219) örn inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla följande ändrade
lydelse.

23 §.

Handlingar i ärenden angående ansökning örn patent må icke utan sökandens
samtycke till annan utlämnas i vidare mån än som föranledes av gäliande
lagstiftning rörande patent, dock att, såframt ej annat är där stadgat,
sådana handlingar må utlämnas, i vad de angå uppfinning därå patent beviljats.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

8

Kungl. Majlis proposition nr 204.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 13 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

PeHRSSON-BRAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, SKÖLD, ERIKSSON, BERGQUIST,

Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, handels- och folkhushållningsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Westman, fråga om särskild lagstiftning angående uppfinningar av betydelse
för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m.

Föredraganden anför:

Av 1938 års patentutredning har avlämnats ett den 9 december 1941 dagtecknat
betänkande med förslag till lagstiftning om uppfinningar av betydelse
för rikets försvar m. m. Utredningsman i patentutredningen är f. d.
generaldirektören H. Hjertén, som samrått med bland andra civilingenjören
N. Bergling, överingenjören H. Brahmer, civilingenjören G. Dahl, direktören
K. E. Eriksson och direktören A. Hasselrot, vilka utsetts att på kallelse
av utredningsmannen deltaga i överläggningar med denne. I betänkandet
har upptagits till behandling frågan om meddelande av bestämmelser
som tillgodose det allmännas intresse av att kunna utnyttja eller hemlighålla
uppfinningar av särskild betydelse för rikets försvar, i betänkandet
benämnda militära uppfinningar, samt uppfinningar av synnerlig
betydelse för folkförsörjningen i riket, i betänkandet benämnda f ö rsörjningsuppfinningar.

Huvuddragen i patentutredningens förslag.

I betänkandet framhålles, att det nuvarande rättsläget i olika avseenden
vore mindre tillfredsställande. Sålunda kunde andra statsorgan än patentmyndigheten
(patent- och registreringsverket) i regel icke få del av patentansökningshandlingar,
förrän ansökningen efter förprövning från patentmyndighetens
sida blivit kungjord enligt 7 § förordningen den 16 maj 1884
angående patent. Särskilt under nuvarande förhållanden kunde det emellertid
vara av ej ringa värde, att därtill ägnade statsorgan snarast finge del
av sådana handlingar för att kunna undersöka, i vad mån ansökningarna avsåge
militära uppfinningar eller försörjningsuppfinningar. Man kunde därigenom
erhålla del av uppfinningar, vilkas snabba exploatering läge i statens
intresse och där det därför vore önskvärt att hastigt nå kontakt med patent -

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

9

sökandena. Kännedomen om en patentsökt uppfinning kunde också stundom
påverka det allmännas dispositioner beträffande stöd för andra liknande uppfinningar.
I betänkandet erinras örn den verksamhet, som bedreves genom
den år 1940 tillkomna statens uppfinnarnämnd. Särskilt när det gällde militära
uppfinningar kunde det vidare vara ett vägande statsintresse, att uppfinningen
ej komme till utomståendes kännedom. Ur militär synpunkt skulle
det vara av värde, om något statsorgan hade befogenhet att föreskriva uppskov
med patentansöknings kungörande enligt 7 § patentförordningen samt
att ålägga patentsökanden att hemlighålla uppfinningen och ej söka skydd
därå i utlandet. I betänkandet erinras härefter, att nuvarande bestämmelser
om expropriation av patenträtt enligt 17 § patentförordningen gällde blott beviljade
patent. Införande av möjlighet att före patentbeviljandet vidtaga expropriationsåtgärd
syntes kunna vara av särskild betydelse med hänsyn
både till snabb exploatering och till fortsatt hemlighållande. Åtminstone i
fråga om militära uppfinningar kunde det vidare vara erforderligt att meddela
föreskrift om att patenträtten skulle helt avstås till staten. Detta ansåges
icke kunna ske enligt 17 § patentförordningen, utan åtgärd enligt detta lagrum
finge gå ut på antingen att uppfinningen ställdes till allmänhetens fria
förfogande eller att staten erhölle rätt att — jämte patenthavaren eller annan
rättsinnehavare — utnyttja uppfinningen. Även när det gällde förfaringssätt
eller anordningar, som icke patentsökts eller ens vore av patenterbar
natur, kunde statsintresset kräva expropriationsåtgärder för att åstadkomma
snabb exploatering eller framtvinga hemlighållande. För att expropriationsmöjligheten
skulle bliva effektiv syntes då även fordras, att staten
finge möjlighet att framtvinga upplysningar örn hemliga förfaringssätt och
anordningar. Slutligen kunde för staten föreligga intresse av att å ena sidan
bevara en uppfinning såsom hemlig men å andra sidan vinna rättsskydd mot
att annan senare erhölle patent å liknande uppfinning eller eljest utnyttjade
uppfinningen. Det mest effektiva medlet att vinna detta syfte syntes vara,
att möjlighet bereddes staten att erhålla hemligt patent.

Patentutredningen uttalar, att genomförandet av nu antydda föreskrifter
utan tvivel skulle innebära hårdhänta ingrepp i enskildas rättigheter. Redan
allmänrättsliga hänsyn krävde därför, att detta endast skedde i den mån
det verkligen vore påkallat av statens intresse. Vidare borde tillses, att bestämmelserna
icke medförde praktiska olägenheter, som övervägde fördelarna.
Det svenska näringslivet hade säkerligen i allmänhet lojalt samverkat med
militära och civila statsorgan i syfte att ur försvars- och försörjningssynpunkt
nå bästa möjliga resultat. Statsorganens bristande kännedom örn tillgängliga
uppfinningar, förfaringssätt och anordningar hade dock stundom kunnat
vara till olägenhet. Vidare torde icke helt lia saknats exempel på att enskilda
företag dragit sig för att ställa sina uppfinningsresurser till det allmännas
förfogande, ehuru så varit önskvärt för stärkandet av landets försvar eller
försörjning. Militära och civila myndigheter hade också till patentutredningen
framfört önskemål örn att del allmänna mätte få vidgade maktmedel till
sitt förfogande.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Skälen för särskilda stadganden i här föreliggande ämne ha synts patentutredningen
så vägande, att lagstiftningsåtgärder borde vidtagas, både i
fråga om militära uppfinningar och försörjningsuppfinningar. I betänkandet
anföres, att med den nu tillämpade totala krigföringen skillnaden mellan
dessa båda slag av uppfinningar icke vore så skarp och att det vore av största
betydelse för landets motståndskraft under ett krig, hur folkförsörjningen vore
ordnad.

Särskilda bestämmelser om militära uppfinningar finnas mångenstädes
utomlands. Sådana bestämmelser ha utfärdats åtminstone i Amerikas förenta
stater, Australien, Canada, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Japan, Jugoslavien,
Nederländerna, Polen, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien,
Sydafrika, Tjeckoslovakien, Tyska riket, Ungern och Österrike. Stundom ingå
bestämmelser av denna natur i den allmänna patentlagstiftningen, stundom
i särskild lag eller annan författning. I ej ringa utsträckning ha hithörande
föreskrifter tillkommit eller skärpts genom stadganden av provisorisk natur,
som utfärdats under nu rådande krig. I betänkandet framhålles, att bestämmelserna
variera ganska avsevärt i de olika länderna och att de i vissa länder
äro betydligt strängare än vad patentutredningen föreslagit. I Finland föreligger
ett förslag till ny patentlag som innehåller bestämmelser i ämnet. Angående
utländsk rätt på här föreliggande område må i övrigt hänvisas till betänkandet.

Bestämmelser i ämnet lia av patentutredningen upptagits i förslag till en
provisorisk lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för
rikets försvar m. m. Förslaget torde böra fogas såsom bilaga till detta protokoll
(Bilaga A.).

Förslagets bestämmelser skola, utan särskilt förordnande, i första band
tillämpas å militära uppfinningar. Hit hänföras i förslaget uppfinningar av
särskild betydelse för rikets försvar. Med denna formulering avses att angiva,
att det skall gälla en uppfinning av mer avsevärd betydelse och att den skall
lia betydelse speciellt — ehuru icke nödvändigt uteslutande — för försvaret.
För tillämpning av förslagets bestämmelser å försörjningsuppfinningar förutsättes
särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Med försörjningsuppfinning förstås
i förslaget uppfinning av synnerlig betydelse för folkförsörjningen i riket.
Vissa för militära uppfinningar föreslagna bestämmelser, vilka helt eller
övervägande äro motiverade av statens intresse av utsträckt hemlighållande,
skola överhuvud ej gälla försörjningsuppfinningar.

Enligt 1 § i förslaget skola inkomna patentansökningar med hänsyn till
deras betydelse för försvaret undergå granskning av en eller flera granskningsmyndigheter.
Granskningsmyndighet skall enligt 2 § kunna under viss tid
påkalla uppskov med patentansöknings kungörande och förplikta sökanden
att ej yppa något om den patentsökta uppfinningen eller utnyttja den
eller söka skydd därå i utlandet. I 3 § första stycket har Kungl. Maj:t tillagts
rätt att föreskriva olika expropriationsåtgärder beträffande patentsökt eller
patenterad uppfinning, däribland även bela patenträttens avstående till staten.
Motsvarande expropriationsåtgärder skola enligt andra stycket i denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

11

paragraf kunna vidtagas beträffande ej patentsökt förfarande eller anordning
av militär natur, som av näringsidkare tillämpas i hans verksamhet eller varom
eljest inom denna föreligger kännedom. Kungl. Maj:t har också tillerkänts
rätt att förplikta den, som äger vetskap om förfarande eller anordning av sådan
natur, att lämna fullständiga upplysningar därom. Enligt 3 § tredje stycket
skall Kungl. Maj:t äga att meddela förbud mot att yppa, utnyttja eller söka
skydd utom riket för uppfinning, förfarande eller anordning av militär natur,
när avstående därav till staten beslutas, liksom dessförinnan för den tid expropriationsärende
är anhängig!. I 6 § upptagas bestämmelser örn hemliga
patent. Sådant skall kunna meddelas, när staten själv är sökande till patent
å militär uppfinning. Patentansökningen skall i så fall ej kungöras och patentet
må icke offentliggöras. Hemlighållande som nu sagts skall enligt 7 §
ej räcka längre än staten önskar och gälla blott under förutsättning att staten
alltjämt är innehavare av ansökningen eller patentet. I förslaget meddelas
vidare i 4, 5 samt 8 och 9 §§ stadganden örn tystnadsplikt för den som vinner
kännedom om uppfinning m. m. på grund av bestämmelserna örn granskningsmyndighets
befogenhet eller örn expropriation samt föreskrifter angående
ersättning vid expropriationsåtgärd m. m., om straff och örn hemlig
rättegång i vissa fall.

Beträffande försörjningsuppfinningar stadgas i 10 § av förslaget, att Kungl.
Maj:t vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden skall äga förordna, att vad i
lagen är stadgat örn uppfinning, förfarande eller anordning av särskild betydelse
för rikets försvar skall helt eller delvis äga motsvarande tillämpning
å uppfinning, förfarande eller anordning av synnerlig betydelse för folkförsörjningen
i riket, dock ej såvitt angår bestämmelserna i 2, 6 och 7 §§ samt
vad i 3 § är stadgat om avstående till staten. De bestämmelser i lagförslaget,
som skola kunna få tillämpning å försörjningsuppfinningar, äro sålunda
stadgandena örn granskning av granskningsmyndighet i 1 § samt örn andra
expropriationsåtgärder än avstående av hela rätten och örn upplysningsplikt
i 3 § första och andra styckena jämte därtill knutna regler örn tystnadsplikt,
ersättning, straff och hemlig rättegång.

Patentutredningen har vidare framlagt förslag till lag om ändrad lydelse
av 23 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar. I nämnda lagrum givas regler örn hemlighållande
av patentansökningshandlingar, och förslaget innehåller allenast
sådana följdändringar som fordras på grund av de föreslagna bestämmelserna
örn hemliga patent.

Ytt randon.

över patentutredningens betänkande lia yttranden efter remiss inkommit
från ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben, kommerskollegium, patent-
och registreringsverket, statens bränslekommission, statens industrikommission,
statens livsmedelskommission, statens uppfinnarnämnd, ingenjöinsvetenskapsakademien,
Jernkontoret, Sveriges industriförbund, svenska

12

Kungl. Majlis proposition nr 204.

teknologföreningen, svenska uppfinnareföreningens styrelse, svenska industriens
patentingenjörers förening och svenska patentombudsföreningen. Från
De anställdas centralorganisation (Daco) och aktiebolaget Bofors ha tillika
inkommit skrifter i anledning av betänkandet.

Patentutredningens förslag har lämnats utan erinran av ställföreträdaren
för chefen för försvarsstaben, bränslekommissionen, livsmedelskommissionen
och ingenjörsvetenskapsakademien. Även i övriga yttranden förordas i allmänhet
lagstiftning i ämnet, ehuru olika ändringar föreslås i vad patentutredningen
föreslagit. Lagstiftning på området har icke helt avstyrkts i något
av yttrandena, ehuru i åtskilliga av dem intagits en kritisk ståndpunkt mot
patentutredningens förslag.

Industrikommissionen har funnit uppenbart, att det i många fall beträffande
patent, uppfinningar och tillverkningsmetoder av särskild betydelse föt
rikets försvar måste vara ett svenskt statsintresse av betydande vikt, att expropriation
kan vidtagas, att hemlighållande kan föreskrivas och att skyldighet
att till myndighet lämna vederbörliga upplysningar kan stadgas. Det
syntes också vara motiverat att med militära uppfinningar åtminstone i vissa
avseenden vid krig eller under liknande förhållanden jämställa uppfinningar
av synnerlig betydelse för folkförsörjningen i riket. De bestämmelser, som av
patentutredningen föreslagits, syntes i stort sett vara väl ägnade att tillgodose
det ändamål, för vilket de sålunda avsetts.

Daco har med hänsyn till det nuvarande läget ej funnit skäl att framställa
invändningar av principiell natur mot de allmänna principer, varpå förslaget
vilar. Daco anser sig emellertid kunna förorda förslaget endast under förutsättning
att en blivande lagstiftning erhåller rent provisorisk karaktär. Svenska
patentombudsföreningen har framhållit, att den väl insåge behovet för det
allmänna att erhålla förfoganderätt över för rikets försvar särskilt betydelsefulla
uppfinningar på ett tidigare stadium än nu är möjligt, men anser förslaget
i vissa hänseenden beskära uppfinnarens och patentsökandens fria
dispositionsrätt i högre grad än som kunde anses erforderligt. Svenska industriens
patentingenjörers förening har medgivit att det kan förekomma
fall, då det för rikets försvar måste anses vara av vital betydelse, att en lag av
den allmänna art som nu föreslagits står statsmakterna till förfogande. I
regel måste emellertid enligt föreningens mening förutsättas, att hithörande
frågor skulle finna en betydligt mera effektiv och för samtliga lojalt intresserade
parter mera tillfredsställande lösning genom överenskommelse mellan
parterna på frivillighetens väg. Föreningen anser ej att patentutredningens
förslag tillfredsställer kravet att en sådan lag ej skall innebära mera kännbara
ingrepp för den inhemska industrien än som oundgängligen påkallas
av omständigheterna. Av svenska uppfinnareföreningens styrelse har uttalats,
att en lagstiftning enligt det framlagda förslaget komme att i hög grad motverka
patentlagstiftningens syfte att befrämja uppfinnareverksamheten och
därmed den tekniska utvecklingen. En uppfinnare kunde ej känna sig genom
patentansökning i Sverige få samma tryggade rättsställning, som svensk lag
hittills tillerkänt honom, och dessutom kringskures den svenske uppfinna -

Kunni. Maj.ts proposition nr 204.

13

rens rätt att tillgodogöra sig de förmåner som enligt främmande länders patentlagstiftning
eljest stöde honom till buds. 1 den mån detta verkade hämmande
på uppfinnareverksamheten, motverkades förslagets eget syfte att
stärka försvarsberedskapen. De föreslagna bestämmelserna angående ej patentsökta
förfaranden och anordningar kunde ej undgå att verka störande
på det tekniska forskningsarbetet oell att framskapa en för det svenska
näringslivets utveckling menlig känsla av otrygghet särskilt i förhållandet
mellan ett företags ledning och de vid företaget anställda. Den föreslagna
lagens effektivitet kunde vidare starkt betvivlas. A andra sidan hade styrelsen
full förståelse för att samhällets krav ginge före uppfinnarnas privata intressen
och att en uppfinnares enskilda rätt vore av underordnad betydelse gentemot
vad landets försvar och försörjning krävde samt ville ingalunda avstyrka
en lagstiftning i förslagets riktning, örn därmed fördelar, som åtminstone
uppvägde uppkommande olägenheter, kunde antagas stå att vinna. Men
förslaget syntes i vissa avseenden gå längre än behovet krävde och därvid i
vissa fall rent av kunna motverka sitt eget syftemål. Uttalande i sistnämnda
riktning har även gjorts av Jernkontoret.

Svenska teknologi öreningen har uttalat, att förslaget gåve anledning till
vägande invändningar. Följande punkter i förslaget vore i första hand ägnade
att framkalla allvarliga erinringar, nämligen svårigheten att, sedan ytterligare
granskningsmyndigheter inrättats, upprätthålla åt patentsökande nu
tillförsäkrad sekretess; svårigheten att avgöra, vilka uppfinningar som skulle
anses falla under lagen; frågan om patentsökandes rätt att bliva hörd i hithörande
ärenden; frågan om statens räll till expropriation samt om uppgiftsskyldighet;
och frågan om införande av institutet hemliga patent. Föreningen
framhåller vidare, att det vore synnerligen vanligt, att svenska industriföretag
sökte skydd i utlandet samtidigt med eller före den svenska patentansökningen,
och att det i många fall förekomme, att uppfinningen offentliggjorts
samtidigt med den första patentansökningen. På grund av denna fullt lojala
praxis måste en lag enligt det framlagda förslaget bliva i väsentliga delar ineffektiv,
samtidigt som den illojale därigenom erhölle möjlighet att i viktiga
avseenden undandraga sig lagens verkningar.

Av Sveriges industriförbund bär uttalats, att staten givetvis i nuvarande
läge hade intresse av att den uppfinnarverksamhet, som bedreves inom industriföretagen
eller eljest och som vore ägnad att stärka rikets försvar eller
folkförsörjning, å ena sidan kunde utnyttjas av staten med minsta möjliga
dröjsmål och å andra sidan — såvitt den berörde det militära området —
kunde om så erfordrades hemlighållas för främmande stater. Anledning
syntes emellertid saknas till antagande, alt uppfinningar, som hädanefter
gjordes inom den svenska industrien på förevarande områden, icke liksom
hittills komme att frivilligt ställas i försvarets och folkförsörjningens tjänst.
Det kunde därför starkt ifrågasättas, huruvida staten kunde vinna nämnvärt
genom åtgärder av de slag, patentutredningen föreslagit. De föreslagna expropriationsbestäinmelserna
skulle vidare kunna medföra ytterst betänkliga konsekvenser.
Det kunde knappast vara lockande för ett företag att nedlägga
arbete och kostnader på undersökningar oell experiment i syfte att förbättra

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

eller skapa produktionsmetoder eller tillverkningar för att, om arbetet lyckades,
riskera att helt eller delvis berövas frukterna därav till följd av expropriationsåtgärd.
Den ersättning, som därvid skulle utgivas, komme säkerligen
ofta att bliva otillfredsställande. Även örn avsikten vore, att expropriationsåtgärd
enligt lagförslaget endast i undantagsfall skulle behöva tillgripas, syntes
verkningarna av hithörande bestämmelser av rent psykologiska skäl bliva
synnerligen ogynnsamma. Industriförbundet, som även påpekat den bristande
effektiviteten hos förslagets bestämmelser, har sammanfattningsvis förklarat,
att en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med patentutredningens
förslag icke syntes erforderlig för ett skäligt tillvaratagande av statens
intressen på förevarande områden och skulle åsamka industrien avsevärda
olägenheter av skilda slag, vilka icke skulle stå i rimligt förhållande till de
fördelar för staten som lagen tilläventyrs kunde medföra. Förbundet ville
emellertid icke motsätta sig en lagstiftning, vars syfte begränsades till att
bereda staten möjlighet att vinna tvångslicens i fråga om patentsökt uppfinning
samt att ställa sådan uppfinning till allmänhetens fria förfogande.
Aktiebolaget Bofors har för sin del förordat, att hela frågan tages under förnyat
övervägande. Bolaget anser, att alla med förslaget eftersträvade erforderliga
syften borde kunna nås på förhandlingsvägen, åtminstone såvitt
gällde lojala uppfinnare eller företagare. För den illojale däremot skulle bestämmelserna
icke bliva av avgörande praktisk betydelse på grund av möjligheten
att utnyttja uppfinning genom samgående med utländska intressenter
utan att komma i kontakt med de föreslagna bestämmelserna.

Kommerskollegium har i allt väsentligt instämt med vad Sveriges industriförbund
anfört och uttalat betänkligheter mot en lagstiftning av den innebörd
patentutredningen föreslagit. Kollegium anser, att det i vårt land endast vore
i undantagsfall, som ett privat intresse kunde tänkas föreligga att undanhålla
staten rätten och möjligheten att exploatera uppfinningar av värde för kristidshushållningen.
De föreslagna bestämmelserna syntes för övrigt i detta avseende
bjuda endast ringa skydd. Om nyttan av lagstiftningen således tedde
sig oviss, vore det å andra sidan att förutse, att lagstiftningen åtminstone i
den föreslagna utformningen komme att draga med sig en relativt omständlig
och kostsam administrativ apparat.

Beträffande de föreslagna bestämningarna av begreppen militär uppfinning
och försörjningsuppfinning har i flera yttranden uttalats, att dessa bestämningar
vore vaga och att det ofta måste bliva svårt att avgöra, örn en uppfinning
folie under lagen och till vilken av de båda kategorierna den vore att
hänföra. Sveriges industriförbund har härvid förordat, att med militär uppfinning
bör förstås sådan uppfinning, som har betydelse huvudsakligen för
försvaret.

De särskilda bestämmelserna i patentutredningens förslag.

Beträffande granskning av inkomna patentansökningar
stadgas i 1 § av förslaget, att inkomna patentansökningar skola granskas med
hänsyn till frågan, om de patentsökta uppfinningarna kunna antagas vara av

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

15

särskild betydelse för rikets försvar. Enligt 10 § kunna genom särskilt förordnande
av Kungl. Majit bestämmelserna om sådan granskning göras helt
eller delvis tillämpliga å försörjningsuppfinningar.

Granskningen skall enligt 1 § verkställas av den eller de myndigheter Kungl.
Majit bestämmer. Granskningsmyndighet skall utse högst tre tjänstemän att
i första hand utföra den myndigheten åvilande granskningen. I betänkandet
uttalas, att det vore antagligt, att endast ett ringa antal granskningsmyndigheter
komme att utses, och att det normalt syntes vara lämpligast, att endast
en tjänsteman finge granskningsuppdrag för varje myndighet. Även sådana
statliga kommissioner och nämnder, som tillkommit i anledning av nu rådande
förhållanden, borde kunna utses till granskningsmyndighet. Avsikten vore,
att endast de av granskningsmyndigheterna utsedda tjänstemännen skulle hos
patentmyndigheten utföra primärgranskning av dit inkomna patentansökningar.

I 1 § stadgas vidare, att patentmyndigheten skall hålla samtliga ansökningshandlingar
tillgängliga för granskningen och lämna erforderligt biträde vid
densamma. I betänkandet uttalas härom, att ansvaret för granskningen ansetts
böra läggas helt hos granskningsmyndighet. En sådan uppdelning av
granskningen att patentmyndigheten skulle verkställa en förberedande gallring
av patentansökningarna hade icke synts tillräckligt motiverad och skulle
kunna föranleda visst dubbelarbete. Örn patentmyndighetens gallring skulle
bliva av större nytta för granskningsmyndighet, skulle arbetet därmed bliva betydande,
varvid man finge taga hänsyn till patentmyndighetens stora och stigande
balans av oavgjorda patentansökningar. Det syntes önskvärt, att granskningsmyndighets
arbete ordnades så, att det så litet som möjligt rubbade och
försenade den normala behandlingen av inkomna patentansökningar. Huvudregeln
borde därför vara, att patentmyndighetens arbete skulle fortgå som
vanligt, medan granskningsmyndighets prövning ägde rum.

Granskning skall enligt slutbestämmelserna till förslaget icke äga rum av
patentansökningar, vilkas kungörande beslutats före lagens ikraftträdande.
Däremot skall granskningen omfatta övriga vid ikraftträdandet anhängiga ansökningar.

Kommerskollegium har uttalat, att bestämmelserna örn granskning under
alla förhållanden borde begränsas till ett medgivande, att till patentmyndigheten
inkomna patentansökningar finge efter Kungl. Majits närmare bestämmande
granskas. Detaljbestämmelserna kunde då bättre anpassas efter de
växlande behoven än örn de en gång för alla fastlåstes genom ett generellt
stadgande. Även efter denna begränsning vore det endast med tvekan, som
kommerskollegium kunde ansluta sig till denna del av lagförslaget. Av Sveriges
industriförbund har påpekats, att det vore mycket vanligt, att sökanden
hänvände sig till ett statsorgan för afl överlägga om uppfinningens exploaterande
för försvarets eller eljest för det allmännas räkning. Granskningsmyndighet
borde icke taga befattning med sådan patentansökning, örn vilken slaten
genom något sitt organ redan vunnit kännedom. Liknande synpunkter lia

16

Kunni. Maj.ts proposition nr 204.

framförts av aktiebolaget Bofors och svenska teknologföreningen. Nämnda
bolag anser, att ett statens granskningsorgan behövde lia till uppgift allenast
att i de fall, då patentsökande ej styrkt att förhandlingar med kronan redan
inletts, fästa lämplig myndighets uppmärksamhet på förekomsten av en betydelsefull
patentansökan, så att myndigheten därigenom erhölle möjlighet
att upptaga förhandlingar med patentsökanden. Svenska teknologföreningen
ifrågasätter, örn icke intresset att bevara sekretessen omkring en militär uppfinning
rent av kunde motverkas genom att ett större antal personer än tidigare
finge kännedom om uppfinningen ifråga redan på ansökningsstadiet.
Betänkligt vore även, att dessa kunde tagas från en tillfällig kommission. Det
borde i stället övervägas, huruvida icke granskningen borde uppdragas åt ett
råd örn förslagsvis högst fem av Kungl. Majit utsedda ledamöter, varvid det
borde tillses, att representanter för såväl den militära som den civila statsförvaltningen
utsåges. Svenska uppfinnareföreningens styrelse har framfört
liknande förslag. Statens industrikommission har anfört, att en förberedande
gallring borde kunna verkställas av patentmyndigheten. Själva expeditionsarbetet
syntes kunna underlättas, örn de patentsökande ålades att inlämna
ansökningshandlingarna i ett exemplar utöver nu föreskrivet antal. Patentoch
registreringsverket har däremot uttalat, att ämbetsverket icke kunde anses
rustat för att verkställa en förberedande uppdelning eller granskning av
ansökningarna. Ansvaret för granskningen borde alltså helt läggas på granskningsmyndigheterna,
även om i realiteten det biträde, förslaget pålade patentverket
att lämna, kunde bliva av betydelsefull art.

Genom 2 § i patentutredningens förslag utrustas granskningsmyndigheterna
med vissa tvångsmedel, vilkas syfte är att trygga fortsatt hemlighållande
av patentsökta militära uppfinningar. Dessa bestämmelser
kunna enligt förslaget ej bliva tillämpliga å försörjningsuppfinningar.
De åtgärder, som enligt 2 § kunna vidtagas på initiativ av granskningsmyndighet
eller av denna själv, äro uppskov med patentansöknings kungörande
och åläggande för patentsökanden att icke yppa något om den patentsökta
uppfinningen eller utnyttja den eller därå söka skydd i främmande stat.

Såsom en första förutsättning för ingripande enligt 2 § har uppställts, att
det skall gälla en patentsökt uppfinning, som granskningsmyndighet funnit
vara av sådan betydelse för rikets försvar, alt expropriationsåtgärd enligt 3 §
kan ifrågakomma. I betänkandet uttalas, att det läge i sakens natur, att
åtgärder enligt 2 § endast äro motiverade, när fortsatt hemlighållande planeras,
och att det kunde antagas, att sådana åtgärder endast ganska sällan
komme att beslutas. I regel vore det en fördel både ur det allmännas synpunkt
och för den patentsökande, bl. a. med hänsyn till dennes möjlighet att söka
skydd för sin uppfinning utomlands, om ett erforderligt ingripande komme
till stånd redan under den första tiden efter patentsökandet. Enligt förslaget
skall för ingripande förutsättas initiativ från granskningsmyndighets sida
inom fem månader från den tidpunkt, då så beskaffade ansökningshandlingar
inkommit till patentmyndigheten, att ansökningens föremål därav tydligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

17

framgår. För ansökningar, som vid lagens ikraftträdande redan äro i sådant
skick, skall tiden räknas från ikraftträdandet.

Gäller det uppskov med patentansöknings kungörande är det enligt förslaget
tillräckligt, att granskningsmyndigheten inom nämnda tid underrättar
patentmyndigheten örn att uppfinningen är av här ifrågavarande beskaffenhet.
Utan hinder av sådan anmälan må patentmyndigheten fortsätta patentansökningens
behandling i normal ordning fram till det stadium, då ansökningens
kungörande skulle kunna ske. Men har detta stadium nåtts, skall enligt förslaget
patentmyndigheten senast två veckor förut underrätta granskningsmyndigheten,
därest fråga är om ansökning, varom granskningsmyndighet
gjort anmälan eller för vilken den nämnda femmånaderstiden icke gått till
ända. Granskningsmyndigheten får då tillfälle att hos patentmyndigheten hemställa
om uppskov tillsvidare med kungörandet. Sådan hemställan skall städse
efterkommas.

För annat ingripande än uppskov med kungörande erfordras enligt förslaget
att beslut därom fattas av granskningsmyndighet inom den angivna
femmånadersperioden och innan kungörande beslutats. Granskningsmyndighets
beslut kan gå ut på att sökanden icke, sedan han erhållit del av beslutet,
utan tillstånd av granskningsmyndigheten må yppa något om uppfinningen
eller utnyttja den eller därå söka patent eller annan skyddsrätt i främmande
stat, ävensom att sökanden, om sådan åtgärd redan vidtagits, skall lämna
granskningsmyndigheten meddelande härom inom en vecka efter det han erhållit
del av beslutet. I betänkandet uttalas, att inskränkningar av här ifrågavarande
slag endast böra beslutas, när verkligt behov därav föreligger, och
att därvid efter omständigheterna får bedömas, om alla nu nämnda förpliktelser
behöva åläggas eller om man kan göra någon begränsning härutinnan.
Den, som handlar i strid mot granskningsmyndighets beslut, kan enligt 8 §
i förslaget ådömas straff.

Granskningsmyndighets beslut om hemlighållande, liksom patentmyndighetens
beslut om uppskov med kungörandet, må enligt förslaget icke överklagas.
Sådant beslut skall, om det ej redan dessförinnan upphävts av den
beslutande myndigheten, upphöra att gälla, örn granskningsmyndigheten icke
inom fyra månader från beslutets dag gjort hemställan hos Kungl. Majit om
expropriationsåtgärd enligt 3 §. I betänkandet framhålles, att det normala
enligt förslaget blir, att granskningsmyndighet inom nio månader från patentansökningen
måste lia fattat bestämd ståndpunkt, huruvida den skall
påkalla expropriationsåtgärd.

Medan expropriationsärende är under Kungl. Majits prövning, komma
beslutade ingrepp enligt 2 § normalt att fortbestå. Med Kungl. Majlis beslut
upphöra de däremot att gälla, i den mån Kungl. Majit ej annorlunda föreskriver.
Sådan föreskrift kan enligt 3 § tredje stycket i förslaget meddelas
endast när i expropriationsärendet beslutas avstående till staten av
sökandens hela rätt till uppfinningen. Motsvarande befogenhet för Kungl.
Majit alt föreskriva hemlighållande m. m. föreligger enligt förslaget, då avstående
beslutas av rätten till ej patentsökt förfarande eller anordning av

Bihang lill riksdagens protokoll 1S42. 1 sami. Nr 204. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

militär betydelse, varvid Kungl. Maj:t enligt särskilt stadgande kan interimistiskt
meddela sådan föreskrift för tiden till dess expropriationsärendet avgjorts.
Även vid handlande i strid mot en av Kungl. Majit meddelad föreskrift
om hemlighållande m. m. kan enligt 8 § i förslaget inträda straffpåföljd.

Förslaget innehåller även bestämmelser om skyldighet för granskningsmyndighet
att underrätta sökanden och patentmyndigheten om beslut om
hemlighållande m. m. samt om upphörande av sådant beslut.

I betänkandet påpekas, att åtgärder, som vidtagits innan granskningsmyndighets
eller Kungl. Maj :ts beslut om hemlighållande delgivits vederbörande,
kunna vara till skada för svenska staten. Patentutredningen hade dock icke
ansett sig böra föreslå en så sträng regel som ett generellt förbud att utan
särskilt tillstånd söka skydd för uppfinning i utlandet, även om förebilder
härtill icke saknades utomlands. I betänkandet uttalas vidare, att de föreslagna
bestämmelserna om hemlighållande äro tillämpliga även å utlänningar, som
ej vistas härstädes, men att det läge i sakens natur, att i praktiken utrymme
för tvångsåtgärder sällan funnes beträffande utlänningars ansökningar.

Såsom förut antytts ha Sveriges industriförbund, svenska teknologi öreningen,
svenska uppfinnareföreningens styrelse och aktiebolaget Bofors framhållit,
att effektiviteten av de föreslagna reglerna om hemlighållande m. m. avsevärt
minskades genom att skydd för uppfinning kunde sökas i utlandet
eller offentliggörande därav kunde ske samtidigt med eller före patentansökning
i Sverige. Patent- och registreringsverket har av detta skäl ifrågasatt
införande av ett generellt förbud för här i riket bosatt rättsinnehavare att
själv eller genom annan i utlandet söka patent eller annan skyddsrätt utan
särskilt tillstånd. Statens industrikommission har i samma syfte förordat, att
i fråga om sådana uppfinningar beträffande vapen, ammunition och andra
stridsmedel, vilkas förbehållande åt svenska staten vid eventuellt krigsfall
måste anses vara av synnerlig vikt, meddelas förbud mot att söka patent därå
i utlandet eller vidtaga annan åtgärd, som kunde vara ägnad att bringa uppfinningen
till utländsk makts kännedom. Patent- och registreringsverket, Sveriges
industriförbund och svenska patentombudsföreningen ha vidare framhållit,
alt enligt förslaget förpliktelse till hemlighållande m. m. av Kungl.
Majit kunde åläggas endast den, mot vilken beslutet riktats. Även här förelåge
en lucka som gjorde stadgandena mindre effektiva. Svenska uppfinnareföreningens
styrelse och svenska patentombudsföreningen ha också påpekat,
att lagförslaget ej syntes giva staten tillräckliga möjligheter att vidtaga åtgärder
mot sökande, som återtoge sin ansökan.

Beträffande de tider, inom vilka granskningsmyndighet skulle ha att vidtaga
åtgärd enligt 2 § i förslaget, ha patent- och registreringsverket, svenska
uppfinnareföreningens styrelse, Daco, svenska patentombudsföreningen
samt Sveriges industriförbund förordat en väsentlig förkortning.

Svenska industriens patentingenjörers förening har avstyrkt, att bestämmelserna
i 2 § örn granskningsmyndighets befogenhet att föreskriva hemlig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

19

hållande och skyldighet att lämna upplysningar om redan vidtagna åtgärder
m. m. skola äga tillämpning å annan än inom riket bosatt sökande. Utlänning
kunde på grund av lag i hemlandet vara förbjuden att lämna sådana
upplysningar. Skyldigheten att yppa redan vidtagna åtgärder borde inskränkas
till sådana åtgärder som sökanden vidtagit.

Svenska teknolog föreningen, svenska uppfinnareföreningens styrelse och
svenska patentombudsföreningen ha förordat stadgande om att sökanden
skall få tillfälle att yttra sig, innan granskningsmyndighet meddelar föreskrift
om hemlighållande m. m. eller hos Kungl. Maj:t hemställer om expropriationsåtgärd.

Aktiebolaget Bofors har anfört, att endast Kungl. Maj :t borde få befogenhet
att ålägga sökanden tystnadsplikt m. m. och att detta blott borde få ske, när
förhandlingsvägen ej lett till resultat.

Jernkontoret avstyrker helt 3 § tredje stycket, och svenska uppfinnareföreningens
styrelse och aktiebolaget Bofors anse det icke böra gälla ej patentsökta
förfaranden och anordningar.

Bestämmelser örn expropriationsåtgärder beträffande uppfinningar,
förfaranden och anordningar av särskild betydelse för''rikets försvar
finnas i 3 § första stycket och 3 § andra stycket första punkten i patentutredningens
förslag. Dessa bestämmelser skola enligt 10 § i förslaget genom förordnande
av Kungl. Maj:t delvis kunna göras tillämpliga å uppfinningar, förfaranden
och anordningar av synnerlig betydelse för folkförsörjningen i riket.
I samtliga fall är det enligt förslaget endast Kungl. Majit, som äger fatta
beslut om expropriationsåtgärd.

Olika expropriationsåtgärder skola enligt 3 § första stycket kunna beslutas
beträffande patenterad eller patentsökt uppfinning. Det skall kunna föreskrivas,
att sökandens anspråk på erhållande av patent eller det beviljade patentet
skall avstås till staten. Sådant beslut kan enligt betänkandet särskilt vara
påkallat, när staten vill sörja för uppfinningens hemlighållande, och kan vara
nödvändigt, bland annat, om staten avser att erhålla hemligt patent å uppfinningen.
Beslut av detta slag kan enligt 10 § i förslaget icke avse försörjningsuppfinning.
— Expropriationsbeslut kan vidare gå ut på, att uppfinningen
förklaras skola ställas till allmänhetens fria förfogande. Detta kan enligt
betänkandet särskilt vara lämpligt, då staten vill uppmuntra till utnyttjande
av uppfinningen och anser detta bäst kunna ske genom alt låta näringslivet
fritt taga hand om exploateringen. Slutligen kan expropriationsbeslut
lia den innebörden, att uppfinning förklaras utan hinder av patentet få
utnyttjas för statens räkning eller av annan. I betänkandet förklaras, att man
i detta fall kan uttrycka saken så, att genom heslutet tillskapas en eller flera
tvångslicenser. Härigenom gjordes ej intrång i rättsinnehavarens befogenhet
att själv utnyttja uppfinningen och ali upplåta licens åt annan. Kungl. Majit
kunde lägga heslutet så, att tvångslicens upplätes åt ett eller flera privata näringsföretag,
örn delta ansåges lämpligare än att låta utnyttjandet ske för statens
räkning.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

I betänkandet erinras, att vissa expropriationsåtgärder beträffande beviljade
patent redan nu kunde vidtagas med stöd av 17 § patentförordningen.
Detta stadgande syntes dock utan olägenhet kunna kvarstå vid sidan av de
nya bestämmelserna, enär för expropriationsåtgärd i båda fallen fordrades beslut
av Kungl. Majit, som därvid torde angiva det lagrum, på vilket åtgärden
grundades.

Enligt 3 § andra stycket första punkten och 10 § skola expropriationsbestämmelserna
äga motsvarande tillämpning å ej patentsökt förfarande eller anordning
av militär eller försörjningsbetydelse, som av näringsidkare tillämpas
i hans verksamhet eller varom eljest inom denna föreligger kännedom. Patentutredningen
har uttalat, att icke patentsökta uppfinningar liksom andra
tekniska uppslag kunde vara av stor betydelse för försvaret eller folkförsörjningen
i vårt land. Expropriationsåtgärder borde emellertid endast tillgripas
i sådana undantagsfall, då godvillig uppgörelse ej kunde träffas på skäliga
villkor. Ingripande kunde enligt förslaget ske vare sig förfarandet eller anordningen
vöre av patenterbar natur eller icke. I regel bleve det fråga om yrkeshemligheter
som avsåges i 3 § i lagen den 29 maj 1931 med vissa bestämmelser
mot iflojal konkurrens. Åtgärder knnde enligt förslaget blott förekomma,
när förfarandet eller anordningen antingen tillämpades i näringsidkares
verksamhet — ehuru utnyttjandet ej skedde i den omfattning, som
påkallades av statens intresse — eller det åtminstone förelåge kännedom om
förfarandet eller anordningen inom någon näringsverksamhet — ehuru utnyttjande
icke förekomme. Däremot vore förslaget icke tillämpligt, om det exempelvis
gällde en uppfinning som en privatperson gjort men ej låtit komma till
något näringsföretags kännedom.

I yttrandena framföras vissa erinringar mot de expropriationsåtgärder, som
skulle möjliggöras enligt förslaget. Patent- och registreringsverket har ej ansett
tillräckliga skäl förebragta för rätt att medgiva tvångslicens till förmån
för privat, kanske rentav konkurrerande företag. Jernkontoret har funnit
stadgandet om avstående till staten böra inskränkas till uppfinningar av rent
militärteknisk natur, under det att Sveriges industriförbund helt avstyrkt bestämmelsen
om uppfinnings totala avstående till staten.

Vad särskilt angår expropriationsåtgärder i fråga om ej patentsökta förfaranden
och anordningar har kritik förekommit i åtskilliga yttranden.

Statens uppfinnarnämnd, Jernkontoret, Sveriges industriförbund, svenska
teknologföreningen, svenska uppfinnareföreningens styrelse och aktiebolaget
Bofors avstyrka helt bestämmelserna örn expropriationsåtgärder beträffande
ej patentsökta förfaranden och anordningar. Statens uppfinnarnämnd har
därvid framhållit det stora intresse och det osjälviska arbete, som nämnden
under sin verksamhet kunnat konstatera hos såväl uppfinnare som industrier
och deras ingenjörer. De föreslagna bestämmelserna komme att verka nedslående
på uppfinnarna och skulle alstra en olustkänsla, som skulle vara hindrande
för det nu i hög grad förefintliga goda samarbetet mellan försvar och
industri. Sveriges industriförbund har för sin del uttalat, att ordalagen i för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

21

slaget syntes bereda staten möjlighet att tilltvinga sig kännedom och förfoganderätt
över snart sagt vad som helst som på något sätt hade att göra med
driften inom ett företag. Det vore emellertid orimligt, att en näringsidkare som
utnyttjade en teknisk anordning eller ett förfarande inom sitt företag skulle
kunna tvingas att helt avstå därifrån och icke vidare begagna sig därav inom
företaget. Lika litet borde yrkeshemlighet, som icke tillämpades i näringsverksamhet,
få helt exproprieras. I överensstämmelse med bestämda önskemål
från företagens sida påyrkade emellertid förbundet, att yrkeshemligheter icke
skulle få göras till föremål ens för mera begränsad expropriationsåtgärd. Kommerskollegium
och svenska industriens patentingenjörers förening föreslå,
att expropriationsåtgärder i varje fall endast skola kunna vidtagas beträffande
förfarande eller anordning, som av näringsidkare tillämpas i hans verksamhet
inom riket. Å andra sidan har patent- och registreringsverket ifrågasatt
lämpligheten av den i lagförslaget intagna begränsningen till näringsidkare.

Beträffande expropriationsärendens handläggning har i övrigt av Jernkontoret,
Sveriges industriförbund, svenska teknolog/öreningen och svenska uppfinnareföreningens
styrelse föreslagits, att den, mot vilken expropriationsbeslut
är avsett att riktas, skall ha rätt att yttra sig, innan beslutet fattas, och
att i civiltekniska frågor sakkunniga personer skola erhålla tillfälle att deltaga
i expropriationsärendens beredning. Statens industrikommission och aktiebolaget
Bofors ha uttalat, att expropriationsåtgärder borde kunna vidtagas
endast när frivillig uppgörelse med vederbörande rättsägare icke kunnat komma
till stånd.

Statens industrikommission har ifrågasatt, huruvida icke i samband med
tillkomsten av nu förevarande lag expropriationsbestämmelserna i 17 § patentförordningen
borde sättas ur kraft under lagens giltighetstid.

I 3 § andra stycket andra punkten i förslaget givas bestämmelser om skyldighet
för den, som äger vetskap om visst förfarande eller viss anordning
av särskild betydelse för rikets försvar, att under vissa förhållanden på anfordran
lämna fullständiga upplysningar därom, därest Kungl. Maj:t
så bestämmer. Detta stadgande skall enligt 10 § kunna genom förordnande
av Kungl. Maj:t göras tillämpligt å förfaranden och anordningar av synnerlig
betydelse för folkförsörjningen i riket.

I betänkandet uttalas, att utan sådant stadgande skulle expropriation av
rätt till något, som utgör näringsidkares yrkeshemlighet, kanske ej ens kunna
förberedas. Bestämmelsen vore så utformad, att förordnande kunde riktas
mot envar, som ägde angiven kännedom, sålunda ej blott mot den, som
i sin verksamhet utnyttjade eller eljest hade i sin besittning förfarande eller
anordning, varom här vore fråga, utan även mot den, som vore anställd i
sådan verksamhet eller eljest hade vetskap om att där förelåge kännedom örn
förfarandet eller anordningen. Stadgandet bleve på det sättet vittgående, och
vid handlande i strid mot meddelat förordnande inträdde enligt 8 § straff
(dagsböter eller fängelse). Det kumle onekligen ur allmänrättsliga synpunk -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

ter vara förenat med betänkligheter att införa ett stadgande av nu angivna
innebörd, vilket också från olika håll framhållits till patentutredningen, men
denna bade ansett en sådan föreskrift icke kunna undvaras. Att märka vore,
att upplysningsskyldighet endast förelåge, då Kungl. Majit i det särskilda
fallet meddelat bestämmelse härom, vilket måste anses innebära garanti för
en varsam tillämpning av befogenheten. Däremot hade patentutredningen icke
upptagit ett av industrikommissionen till patentutredningen framfört förslag,
enligt vilket skulle stadgas, att även den, som ej fått något förständigande av
Kungl. Majit, skulle få lämna upplysningar av här ifrågavarande slag till vederbörande
statsmyndighet utan att därför kunna drabbas av påföljd på grund
av att handlingen stått i strid med honom åvilande förpliktelse.

Industrikommissionen har i sitt yttrande över patentutredningens betänkande
förklarat, att den avstode från sitt nyssnämnda förslag, men har framfört
vissa erinringar mot patentutredningens förslag. Kommissionen anför
bland annat:

Det är att märka, hurusom det föreslagna stadgandet, som innebär att ett
förordnande om upplysningsplikt i varje särskilt fall, d. v. s. för visst bestämt
företag, meddelas av Kungl. Majit, för sin tillämpning torde förutsätta, att
något statens organ vunnit kännedom örn eller åtminstone fått anledning
förmoda, att inom visst företag någon metod av förevarande slag är i tilllämpning.
Därest det då icke är fråga endast om en mer eller mindre välgrundad
förmodan utan örn en verklig kännedom, lärer denna kännedom i
det stora flertalet fall icke gärna kunna lia förvärvats annat än genom indiskretion
av någon hos företaget anställd befattningshavare, som sålunda —-måhända i uttrycklig strid mot honom åvilande förpliktelse — obehörigen
yppat hemligheter i samband med tillverkningen. Onekligen framstår det
såsom något för rättskänslan ytterligt stötande, att Kungl. Majit med förbigående
av företagets ledning i ett dylikt fall skulle kunna vända sig direkt
mot uppgiftslämnaren och så att säga sanktionera indiskretionen genom att
ålägga uppgiftslämnaren, som genom sitt yppande begått en rättsstridig och
i lag straffbelagd handling, att tillhandagå med närmare upplysningar om
sin vetskap. Stadgandet örn upplysningsplikt synes böra inskränkas till att
avse skyldighet för företaget som sådant att efter Konungens förordnande
på anmodan och vid straffansvar lämna fullständiga upplysningar i saken.
Kommissionen är givetvis icke blind för att en tredskande företagsledning
därvid oriktigt skulle kunna hävda, att någon hemlig tillverkningsmetod
överhuvud taget icke funnes inom företaget, varvid svårigheten att bevisa
motsatsen, därest Kungl. Majit icke skulle på ett eller annat sätt kunna
kontrollera uppgiften, kanske bleve oöverstiglig. För att råda bot härför vill
kommissionen föreslå, att en bestämmelse införes, enligt vilken Konungen
i samband med sitt förordnande om upplysningsplikt för företaget självt skall
kunna ålägga dess ledning att låta företagets tillverkning följas och granskas
av den eller dem, som Konungen därtill förordnar.

Svenska patentombudsföreningen har ansett, att endast näringsidkaren
själv bör åläggas upplysningsplikt, samt anmärkt, att det vore angeläget, att
denne beredes tillfälle att ställa förfarande eller anordning av patenterbar
natur under patentskydd i Sverige, innan han skulle tillhandagå med fullständiga
upplysningar därom. Även Daco föreslår, att upplysningsplikt stadgas
endast för näringsidkare. Daco framhåller, att en arbetstagare enligt lag -

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

23

förslaget kunde förpliktas att vidtaga en åtgärd, som, därest den i förslaget
upptagna regeln icke funnes, skulle innebära ett grovt avtalsvidrigt eller
stundom t. o. m. brottsligt förfaringssätt. Detta kunde komma att i hög grad
äventyra arbetstagarens ställning och fortsatta utkomstmöjligheter hos arbetsgivaren,
i synnerhet om lämnandet av upplysningarna skedde i strid med
arbetsgivarens intressen. Arbetstagaren kunde komma i synnerligen besvärliga
konfliktsituationer, i det han komme att slitas mellan å ena sidan sin
trohetsplikt till och lojalitet för arbetsgivaren och å andra sidan skyldigheten
att lämna upplysningar i enlighet med det honom meddelade föreläggandet.
Kommerskollegium har likaledes uttalat, att den föreslagna bestämmelsen
örn skyldighet för envar att lämna fullständiga upplysningar även
om mycket hemliga yrkesförfaranden för den enskilde kan skapa rätt besvärliga
pliktkollisioner. I varje fall borde upplysningsplikt kunna åläggas
endast svensk man. Kommerskollegium ansåge dessutom tvivelaktigt, huruvida
det kunde vara lämpligt att Kungl. Maj:t i administrativ ordning prövade
spörsmålet om skyldighet att röja ifrågavarande hemligheter. Det syntes
bättre överensstämma med svensk rättstradition att överlämna denna prövning
till domstol.

Statens uppfinnarnämnd, Jernkontoret, Sveriges industriförbund, svenska
teknolog!öreningen, svenska uppfinnareföreningens styrelse, svenska industriens
patentingenjörers förening och aktiebolaget Bofors avstyrka helt bestämmelser
örn upplysningsplikt. En skarp kritik har riktats mot bestämmelser
av detta slag, därvid särskilt framhållits den irritation, som sådana bestämmelser
kunde komma att förorsaka inom industrien, såväl hos dess ledare
som hos dess anställda. Därigenom kunde den nyskapande verksamheten
bliva lidande.

I patentutredningens förslag ingå såsom förut nämnts även bestämmelser
om vad som med en något oegentlig term brukar kallas hemliga patent.
6 § i förslaget innehåller huvudstadgandet härom. För att hemligt patent
skall kunna erhållas förutsättes enligt förslaget, att det gäller en militär uppfinning.
Vidare skall det vara fråga örn en uppfinning, varå patent sökes
för statens räkning, vare sig staten redan från början är patentsökande eller
först senare — eventuellt genom expropriation enligt 3 § — förvärvat rätten
till ansökningen. Ytterligare fordras, att från statens sida gjorts hemställan
hos patentmyndigheten örn hemlig handläggning, innan beslut fattats om ansökningens
kungörande. Även örn hemlig handläggning begärts inom denna
tid, skall patentmyndighetens prövning av uppfinningens patenterbarhet fortgå
i vanlig ordning. Skillnaden mot den normala behandlingen framträder,
när man kommit därhän, att ansökningen skulle lia kungjorts enligt 7 §
patentförordningen. Sådant kungörande med åtföljande utläggning för allmänheten
skall ej förekomma, utan patent skall genast meddelas samt bevis
därom utfärdas. Alla handlingar till en akt av delta slag skola enligt förslaget
vara hemliga även sedan patent beviljats. Patentet skall införas i ett
särskilt hemligt register, och något offentliggörande av uppfinningen i samband
med patentbeviljandet skall ej ske.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Enligt 7 § i förslaget skall, om ansökningen övergår å annan än staten, densamma
i fortsättningen handläggas i vanlig ordning, d. v. s. med kungörande
och utläggning. Har patent redan beviljats, skall offentliggörande ske som i
fråga om vanliga patent. Liknande förfarande skall också tillämpas, örn från
statens sida hemställan göres örn att hemlighållandet skall upphöra.

Patentutredningen framhåller i betänkandet bland annat:

Hemligt patent skall i princip medföra samma befogenheter som vanliga
patent. En senare ansökning å liknande uppfinning skall sålunda kunna avslås
på grund av det tidigare patentet. Sökanden blir i sådant fall sämre
ställd än eljest, i det han icke får kännedom om beskaffenheten av det hemliga
patent, som åberopats mot hans ansökning. Givetvis skulle hans rätt att
i högre instans föra talan mot ett avslagsbeslut kvarstå, men han skulle få
svårt att komma med något egentligt bemötande. I sådana fall, då den senare
ansökningen blott delvis kolliderar med det hemliga patentet, kan patentmyndigheten
dock mildra nämnda olägenhet för sökanden genom att underrätta
honom om att det hemliga patentet efter viss närmare angiven begränsning
av ansökningen icke torde hindra bifall till denna.

Vad nyss sagts visar, att införandet av bestämmelser om hemliga patent
kan väcka en viss, ej ringa tvekan. Patentutredningen har dock ansett, att
sådan reglering icke kan undvaras utan olägenheter för det allmänna. Staten
tryggas nämligen genom hemligt patent mot att liknande uppfinning patenteras
för annan och kan även utan vidare ingripa mot utnyttjande av sådan
uppfinning. En annan sak är, att stundom kanske expropriationsåtgärd
med åtföljande ersättningsskyldighet icke kan undvikas, nämligen om man
vill hindra yppande av uppfinningen eller att skydd utomlands sökes för densamma.

Ett mindre omfattande stadgande i ämnet föreslogs av den s. k. patentlagstiftningskommittén
i dess år 1919 avgivna förslag till ny patentlag (43 §).
Enligt detta stadgande skulle en av staten gjord ansökning om patent å uppfinning
av synnerlig betydelse för rikets försvar kunna godkännas utan kungörande
med verkan, att villkorligt skydd skulle inträda för uppfinningen
från detta godkännande. Patent skulle dock ej meddelas på detta stadium.
Örn senare inkomme ansökning om patent å liknande uppfinning, skulle staten
ha att välja mellan att avstå från sitt villkorliga skydd eller medgiva, att
dess ansökning kungjordes och i fortsättningen handlades i vanlig ordning.
I förra fallet skulle staten dock äga rätt att utan hinder av ett åt annan
meddelat patent själv utöva uppfinningen.

I nu föreliggande betänkande uttalas, att ett stadgande av detta slag icke
kan anses giva det allmänna tillräckligt skydd mot senare kolliderande ansökning.

Direktören A. Hasselrot har i skrivelse till patentutredningen, med instämmande
av tre av de övriga personer som utsetts att deltaga i överläggningar
med patentutredningen, avstyrkt bestämmelser om hemliga patent. I skrivelsen
uttalas, att statens intresse borde i en permanent lagstiftning vara tillräckligt
tillgodosett genom ett sådant stadgande som det av patentlagstiftningskommittén
föreslagna. Då det nu vore fråga om en provisorisk lag, funnes
ej skäl att i vidare mån avvika härifrån än att möjligen låta staten ha

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

25

en ovillkorlig rätt att få kungörandet uppskjutet under lagens hela giltighetstid.
Eventuella senare kolliderande ansökningar skulle då få vila, tills
lagen upphört att gälla, men därefter skulle vanliga regler för kolliderande
ansökningar bliva tillämpliga. Möjligheten av att en patentansökning skulle
kunna under lagens giltighetstid avslås på grund av kollision med ett hemligt
patent syntes i hög grad ägnad att undergräva de grundvalar, på vilka
hela patentskyddet vore uppbyggt. Örn den senare, kolliderande ansökningen
innehölle en patenterbar nyhet, som ginge utöver den av staten förvärvade
uppfinningen, förnärmade ett avslag, grundat på statens hemliga patent, den
senare uppfinnarens rätt. Denne skulle visserligen möjligen genom en uppdelning
av sin ansökning kunna lyckas säkerställa sin rätt. Men med en sådan
utväg, vars framkomlighet vore beroende av en slump, syntes icke
uppfinnareintresset vara behörigen tillgodosett. Om man trots de anförda
betänkligheterna ville giva staten rätt att med åberopande av en hemlig
handling hindra patent, vore det ur militär synpunkt avgjort mera förmånligt,
örn en patentansökning kunde avslås på grund av att föremålet för densamma
väsentligt överensstämde med en uppfinning, varav enligt en hemlig
anmälan militär myndighet före ansökningens inlämnande förklarat sig
vara i besittning. Staten syntes knappast ha något verkligt intresse av att
kunna såsom innehavare av ett hemligt patent lagligen göra gällande den
förbudsrätt, som ett patent innebär. Skulle intrånget beivras, måste ju vederbörande
bibringas vetskap om det hemliga patentet, och en intrångsrättegång
syntes, även om den fördes inför stängda dörrar, vara i hög grad ägnad
att motverka syftet med hemlighållandet. Vidare vore det oegentligt, att enligt
förslaget ett hemligt patent, när det upphörde att vara hemligt, skulle
utan vidare fortbestå, ehuru något uppbudsförfarande icke ägt rum.

Patentutredningen har i sitt betänkande anmärkt, att utvägen att en senare
kolliderande ansökning kunde förklaras vilande under hela giltighetstiden för
den nu föreslagna lagen knappast vore tillfredsställande, särskilt med tanke
på att lagens giltighetstid kunde komma att förlängas under en sammanlagt
kanske lång period. Alternativet med ett stadgande om att patent ej finge beviljas
på sådant, varom militär myndighet före patentansökningen anmält sig
äga kännedom, vore ingalunda bättre för de patentsökande än införande av
regler om hemliga patent. Patentutredningen har vidare framhållit, att betänkligheterna
mot bestämmelser örn hemliga patent icke torde komma att få
så stor praktisk betydelse, samt åberopat, alt liknande bestämmelser funnes
mångenstädes utomlands, i vissa länder sedan många år, utan att det vore
känt att därav vållats större olägenheter.

Bestämmelserna örn hemliga patent lia i yttrandena avstyrkts av kommerskollegium,
statens upp finnar nämnd, Jernkontoret, Sveriges industriförbund,
svenska teknolog föreningen och svenska uppfinnareföreningens styrelse, vilka
samtliga förklarat sig hell eller i allt väsentligt dela de av direktören Hasselrot
framförda betänkligheterna, samt vidare av industrikommissionen,
svenska industriens patentingenjörers förening, svenska patentombudsföreningen
och aktiebolaget Bofors. I flera yttranden förordas den utvägen, att

26

Kunni. Maj:ts proposition nr 204.

staten beredes möjlighet alt erhålla uppskov med patentansöknings kungörande
och handlingarnas utläggande till granskning samt att en senare kolliderande
ansökning förklaras vilande under lagens hela giltighetstid. I vissa yttranden
har uttalats, att om bestämmelser om hemliga patent likväl skulle
komma till stånd, i allt fall vissa ändringar i patentutredningens förslag borde
vidtagas. Industrikommissionen har sålunda ansett, att hemliga patent endast
böra kunna komma till stånd efter bestämmande av Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall. Svenska patentombudsföreningen har föreslagit, att i fall av kollision
patentmyndigheten skall låta kungöra den senare ansökningen utan hinder
av det hemliga patentet och utfärda patent med förbehåll för av hemligt
patent konstituerad äldre rätt.

I 4 § i patentutredningens förslag har såsom förut antytts intagits stadgande,
att den som till följd av bestämmelserna om granskning i 1 § eller om expropriationsåtgärder
och upplysningsplikt i 3 § vinner kännedom om uppfinning,
förfarande eller anordning, varom där sägs, ej i oträngt mål må yppa
något därom. — Förseelse häremot straffas enligt 8 §.

I åtskilliga yttranden har ifrågasatts, huruvida icke förbudet mot yppande
borde utsträckas till att omfatta även utnyttjande.

Enligt 5 § första stycket i patentutredningens förslag skall lämnas skälig
ersättning av allmänna medel vid expropriationsåtgärd m. m. enligt 3 §.
Detsamma skall gälla, där skada vållas genom patentmyndighetens beslut örn
uppskov med kungörandet enligt 2 § eller genom granskningsmyndighets eller
Kungl. Maj:ts beslut örn hemlighållande m. m. enligt 2 § eller 3 § eller genom
yppande i strid mot bestämmelserna i 4 §. — I betänkandet uttalas att
vid bestämmande av ersättning, när expropriationsåtgärd vidtagits, finge tagas
hänsyn tili om expropriationen avsåge hela rätten och örn den innebure
skyldighet till hemlighållande m. m. Stundom kunde befinnas lämpligt att icke
sätta ersättningen till ett engångsbelopp utan göra den beroende exempelvis
av utnyttjandets omfattning eller att till en början endast bestämma ersättningen
för viss tid framåt och först vid senare tidpunkt upptaga ersättningsfrågan
lill slutlig prövning. Beträffande ersättning för skada genom yppande
i strid mot 4 § framhålles i betänkandet, att detta stadgande upptagits trots
vissa principiella betänkligheter, enär det icke synts tilltalande, att den skadelidande
skulle vara hänvisad till att söka utfå ersättning av den försumlige
tjänstemannen.

Enligt 5 § andra stycket i förslaget skall ersättningen, örn ej överenskommelse
angående densamma träffas, bestämmas av Stockholms rådhusrätt i den
sammansättning, som i 20 § patentförordningen angives för tvångslicensmål.
Enligt denna paragraf skall domstolen bestå av domfört antal av rättens ledamöter
jämte tre av patentmyndigheten årligen utsedda i industriella förhållanden
kunniga ledamöter. Enligt förslaget må rådhusrättens beslut ej överklagas.

I betänkandet uttalas, att det ofta torde bli en svår uppgift att bestämma
ersättning, speciellt när det icke är fråga örn en patenterad uppfinning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

27

Genom att ett enda organ alltid finge bestämma ersättningen uppnåddes
större enhetlighet i bedömningen, och med hänsyn till att hithörande frågor
ofta komme att vara av konfidentiell natur vore det en särskild fördel, om
endast ett mindre antal personer komme att handlägga desamma.

Svenska uppfinnareföreningens styrelse har uttalat, att ersättningsrätten i
de fall, där expropriationsåtgärd ej vidtagits, ofta torde bliva rent illusorisk
på grund av svårigheten att förebringa bevisning angående vållad skada. Styrelsen
ifrågasätter, om man icke borde välja en annan formulering, som gåve
domstolen mera fria händer att i varje särskilt fall avgöra frågan efter vad
som kunde vara rätt och billigt. Svenska patentombudsföreningen har ansett
skäligt, att den, som har ersättningsanspråk, utan hinder av vad som kunde
ha blivit honom ålagt i fråga om hemlighållande skulle få förebringa bevisning
genom sakkunnig vid behandling av ersättningsfrågan inför domstol.

Patent- och registreringsverket, industrikommissionen, Jernkontoret, Sveriges
industriförbund, svenska industriens patentingenjörers förening, Daco
och aktiebolaget Bofors ha avstyrkt det i förslaget intagna förbudet att föra
talan mot Stockholms rådhusrätts beslut i här föreliggande ersättningsfrågor.

Enligt förslaget skall lagen träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och gälla till och med den 30 juni 1943. Kungl. Maj:t skall dock äga förordna,
att lagens giltighet dessförinnan skall upphöra.

Förslaget upptager till sist ett antal bestämmelser med avseende å den tidpunkt,
då lagen skall upphöra att gälla.

Att under nu rådande förhållanden ett behov föreligger att trygga det allmännas
intresse av tillgång till uppfinningar som äro av betydelse för rikets
försvar eller folkförsörjning har bestyrkts i de över patentutredningens
betänkande avgivna yttrandena. Detsamma gäller förfaranden och anordningar
som ej ha uppfinnings natur. Bestämmelser äro ur det allmännas
synpunkt önskvärda i flera hänseenden. Staten behöver på ett tidigt stadium
få kännedom om tekniska nyskapelser på försvarets och folkförsörjningens
område. Vidare kan det vara viktigt att trygga hemlighållandet av dylika
nyskapelser som äro av militär betydelse, för att hindra att de komma främmande
makt tillgodo. Utvidgade expropriationsmöjligheter torde vara behövliga
för att framtvinga en ur statens synpunkt önskvärd exploatering men
också såsom ett led i hemlighållandet. Slutligen kan det vara önskvärt att
det allmänna har möjlighet att genom patent få skydd för uppfinning av militär
betydelse utan att såsom nu behöva uppgiva hemlighållandet.

Patentutredningen har sökt fylla behovet för det allmänna av att erhålla
kännedom örn nyskapelserna på området främst genom bestämmelser örn
särskild granskning av inkomna patentansökningar. Bestämmelserna härom
kompletteras beträffande ej patentsökta förfaranden och anordningar av föreskrifter
som giva Kungl. Majit befogenhet att stadga viss upplysningsplikt.
Intresset av hemlighållande har patentutredningen tillmötesgått förnämli -

Departein
elitschefen.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

gast genom bestämmelser om att granskningsmyndighet skall kunna vidtaga
åtgärder för hemlighållande av patentsökta uppfinningar. Dessa åtgärder
skola dock kunna gälla endast viss kortare tid, örn Kungl. Majit ej föreskriver
fortsatt hemlighållande i samband med beslut om expropriation till staten
av all rätt till uppfinningen i fråga. Möjlighet till expropriationsåtgärder
föreslås i fråga örn såväl patentsökta eller patenterade uppfinningar som
ej patentsökta förfaranden och anordningar. Staten skall vidare enligt förslaget
kunna erhålla hemligt patent å militär uppfinning.

Såsom förut nämnts ha i yttrandena åtskilliga erinringar framförts mot
patentutredningens förslag. Främst har kritiken gått ut på att de föreslagna
ingripandena skulle vara för vittgående, därvid man särskilt vänt sig mot bestämmelserna
örn upplysningsplikt och expropriationsåtgärder beträffande
icke patentsökta förfaranden och anordningar samt bestämmelserna om
hemliga patent. Å andra sidan har i flera yttranden påpekats, att bestämmelserna
om hemlighållande icke vore effektiva, enär skydd kunde sökas i
utlandet eller annat yppande kunde ske, innan föreskrift örn hemlighållande
hunnit lämnas, samt dessutom sådan föreskrift enligt förslaget vore bindande
endast för den mot vilken den direkt riktats.

Det är naturligt, att förslag om tvångsingripanden på detta område väckt
gensagor hos dem som närmast beröras därav. Jag vill emellertid erinra om
att genom förfogandelagstiftningen öppnats möjlighet att på andra rättsområden
taga i anspråk privat egendom, och det kan icke göras gällande, att
de rättigheter varom nu är fråga principiellt skulle intaga någon undantagsställning.
Tydligt är, att ersättning skall givas för rättighet som avstås eller
förlust som vållas. Det ligger i statens eget intresse att, i den mån tvångsingripande
sker, därför giva sådan gottgörelse, att lagstiftningen icke verkar
hämmande på uppfinnarverksamheten. I första hand bör eftersträvas att
sluta frivilliga överenskommelser, men denna möjlighet kan helt naturligt
icke anses betryggande. Staten måste kunna bereda sig önskvärd tillgång till
uppfinningar samt andra förfaranden och anordningar som erfordras för rikets
försvar eller folkförsörjningen, även då frivillig överenskommelse ej
kan träffas.

För att uppnå detta syfte torde ingripanden vara erforderliga i samtliga
de hänseenden som patentutredningen föreslagit. Vidare har jag funnit landets
intresse av att viktiga militära uppfinningar ej komma främmande makt
till godo påkalla skärpning av bestämmelserna örn hemlighållande genom
införande av ett allmänt förbud att utan tillstånd yppa uppfinningar samt
andra förfaranden och anordningar som ha särskilt avseende å krigsmateriel
och tillkommit här i riket eller tillhöra någon som är bosatt härstädes. Det
finns uppenbarligen ett starkt statsintresse av en effektiv lagstiftning på detta
område. Att en sådan lagstiftning hittills saknats, har varit en kännbar
brist i vår beredskap.

Det är av stor vikt, att lagstiftningen ej medför onödig inskränkning i näringslivets
rörelsefrihet. Här ankommer det emellertid kanske mest på lagstiftningens
tillämpning. Lagstiftningen bör ej tagas i anspråk för tvångsåt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

29

gärder annat än när det är fråga om uppfinningar, förfaranden eller anordningar
av större betydelse samt frivillig överenskommelse på rimliga villkor
ej kan uppnäs, och dylika ingripanden böra alltså utgöra undantag. Såsom
framhållits av patentutredningen och i yttrandena har den svenska industrien
i regel lojalt samverkat med statsorganen för att nå bästa möjliga tekniska
resultat i försvarets och folkförsörjningens intresse. Att en tvångslagstiftning
likväl föreslås innebär intet underkännande av det värde som legat i detta
samarbete. Jag hyser den förvissningen att samförståndet i landets intresse
även i fortsättningen kommer att bestå. Tvångslagstiftningen erfordras för
de fåtaliga men stundom viktiga fall, där vederbörande icke vill godvilligt
deltaga i samarbetet. Det förtjänar att erinras, att bestämmelser av den natur
som patentutredningen föreslagit redan utfärdats i åtskilliga främmande
länder.

Såsom jag nyss framhållit torde utöver vad patentutredningen föreslagit
böra meddelas ett allmänt förbud mot att utan tillstånd yppa uppfinningar
samt andra förfaranden och anordningar som ha särskilt avseende å krigsmateriel.
Detta tillägg påkallar bland annat väsentliga ändringar i den redaktionella
utformning som utredningen givit sitt förslag. Även i sakligt hänseende
återverkar det på förslaget i övrigt. Med hänsyn till vad i yttrandena
. anförts torde detta jämväl i andra hänseenden böra kompletteras eller jämkas.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet utarbetats
förslag till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse
för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m.

Den föreslagna lagen torde böra få karaktären av fullmaktslag.
Stadgande härom har upptagits såsom inledande bestämmelse under 1 §.

Lagens bestämmelser böra såsom patentutredningen föreslagit vara tilllämpliga
ej blott på tekniska nyskapelser av betydelse för försvaret
utan även — till viss del —- å sådana nyskapelser av betydelse för folkförsörjningen.
De bestämmelser som i sistnämnda hänseende komma
i fråga äro reglerna örn granskning av patentansökningar, örn upplysningsplikt
samt om expropriationsåtgärder som ej innefatta avstående av all rätt
till uppfinningen, förfarandet eller anordningen i fråga. Däremot har jag i
likhet med patentutredningen icke funnit skäl att utsträcka bestämmelserna
örn hemlighållande till försörjningsuppfinningar.

Såsom 2 § ha upptagits bestämmelser om granskning av patentansökningar.
Denna uppgift torde böra tillkomma en särskild granskningsnämnd.
Härigenom vinnes större garanti än enligt patentutredningens
förslag för en jämn och i övrigt lämplig handläggning av ärendena. Nämnden
torde böra bestå av högst fem ledamöter, därav en ordförande, vilka
förordnas av Kungl. Majit. Enligt 3 g skall patentmyndigheten hålla patentansökningar
och därtill hörande handlingar, som granskningsnämnden behöver
för sin verksamhet, tillgängliga för nämnden.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Vid tillsättande av nämnden torde böra tillses, att militär, civilteknisk och
industriell sakkunskap samt administrativ erfarenhet bliva representerade.

I övrigt bör samarbete i erforderlig utsträckning äga rum med sakkunniga
myndigheter.

Det är svårt att förutse, hur betungande nämndens arbete kan komma att
bliva. Viss personal torde böra ställas till dess förfogande. I ej obetydlig utsträckning
bör nämnden emellertid kunna få erforderligt biträde av andra
myndigheter. Överhuvud taget bör eftersträvas att anordna nämndens arbete
på ett sådant sätt att den utan för stor omgång når väsentliga resultat.
Nämnden torde böra äga frihet att göra ett visst urval efter mera schematiska
linjer, även om det är förenat med risk att förbiseende emellanåt kan
äga runi. Att patentmyndigheten har att så långt möjligt lämna nämnden
biträde är självfallet.

Den kunskapskälla som patentansökningarna utgör för granskningsnämnden
kompletteras i 4 § av departementsförslaget med vissa bestämmelser om
upplysningsplikt. Stadganden i detta hänseende torde enligt vad erfarenheten
visat icke kunna undvaras.

Enligt patentutredningens förslag skall upplysningsplikt föreligga endast
där Kungl. Maj:t i det särskilda fallet meddelat föreskrift härom. Denna prin- ^
cip synes riktig. Det torde vara lämpligt att uttryckligen utsäga, att beslut
därom må meddelas allenast om det finnes angeläget med hänsyn till rikets
försvar eller folkförsörjningen i riket. Är detta fallet, lärer den enskildes intresse
att ej behöva röja yrkeshemligheter icke böra få stå hindrande i vägen.
Att risken att sålunda i undantagsfall nödgas lämna vissa upplysningar,
vilka kunna leda till expropriationsåtgärd, skulle komma att verka hämmande
på näringslivets benägenhet att fortsätta det tekniska forskningsarbetet
på områden av betydelse för försvaret och folkförsörjningen, förefaller föga
antagligt. Såsom i yttrandena från industriellt håll framhållits har i regel
rått ett gott samarbete mellan statsorganen och näringslivet. Upplysningsplikten
skulle helt naturligt komma att göra sig gällande endast i de undantagsfall
då vederbörande ställt sig utanför det frivilliga samarbetet.

Åläggande av upplysningsplikt innefattar enligt 4 § i departementsförslaget
skyldighet att meddela fullständiga upplysningar om vad som inom visst näringsföretag
här i riket är känt angående uppfinning — varmed enligt 15 §
är att likställa förfarande eller anordning ulan uppfinnings karaktär — som
berör företagets verksamhetsområde. Detta innebär i två hänseenden begränsning
vid en jämförelse med patentutredningens förslag. Det skall sålunda
vara fråga örn ett här i riket beläget näringsföretag. Vidare skall föreläggandet
gälla uppfinning som berör företagets verksamhetsområde. Det
är icke erforderligt, att uppfinningen i fråga faktiskt utnyttjas inom företaget.
Om ett krav härå skulle uppställas, skulle man kunna stå utan medel
att få kännedom om uppfinningar av stor betydelse för vårt lands försörjning.

Kunni. Alaj:ts proposition nr 204.

31

Enligt patentutredningens förslag skall förordnande om upplysningsplikt
kunna riktas mot var och en som förmodas sitta inne med de önskvärda
kunskaperna i saken. Detta har i åtskilliga yttranden föranlett starka gensagor,
och det har föreslagits, att upplysningsplikt endast skulle kunna åläggas
näringsföretags ledning. Särskilt har man framhållit de svårigheter som
eljest skulle kunna uppstå i förhållandet mellan ett företags ledning och de
anställda, vilka ju normalt äro förbundna att icke yppa något om arbetsgivarens
yrkeshemligheter.

Dessa betänkligheter sakna icke fog. I departementsförslaget har därför
såsom huvudregel stadgats, att föreskrift om upplysningsplikt i första hand
skall riktas mot den som företräder, förestår eller leder näringsföretaget i
fråga. Det vore dock icke rimligt, att det allmänna skulle vara helt avskuret
från att utnyttja andra kunskapskällor, örn företagsledningen kan misstänkas
lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter. Industrikommissionen har föreslagit,
att Kungl. Maj:t med hänsyn till dessa fall borde erhålla befogenhet
att utse särskilda personer att följa och granska företagets tillverkning. Denna
utväg synes dock mindre tilltalande och leder icke heller till målet i fråga
örn uppfinningar som ej utnyttjas inom företaget. Kungl. Majit torde därför
böra erhålla befogenhet att rikta ett föreläggande om upplysningsplikt även
mot annan än företagsledningen, men detta bör icke ske annat än om det på
grund av särskilda omständigheter finnes erforderligt sedan tillfälle först
lämnats företagsledningen att uttala sig. En likartad sekundär upplysningsplikt
för den anställde har förut stadgats i lagen den 18 juni 1925 (nr 223)
om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.
Kommerskollegium har föreslagit, att upplysningsplikt endast skulle kunna
åläggas svensk man. Möjligheten att, om särskilda förhållanden någon gång
skulle göra det önskvärt, ålägga en utlänning eller statslös person upplysningsplikt
bör dock enligt min mening icke uteslutas.

Det må understrykas, att en anställd först sedan Kungl. Majit särskilt
ålagt honom upplysningsplikt är berättigad att yppa sådant som han normalt
är gentemot arbetsgivaren förbunden att hålla hemligt. Den anställde
skyddas alltså icke enligt lagförslaget mot vanliga påföljder av yppande
som skett utan stöd av Kungl. Majits föreskrift.

Ett föreläggande om upplysningsplikt må enligt förslaget icke helt generellt
avse upplysningar om alla uppfinningar som äro kända inom ett företag
och beröra dess verksamhetsområde. Föreläggandet måste närmare begränsas
t. ex. till vad som har avseende på lösningen av ett visst, närmare
angivet tekniskt problem. Däremot kan det av praktiska skäl icke fordras,
att i Kungl. Majits beslut såsom föremål för upplysningsplikten angives någon
viss bestämd uppfinning.

Såsom förut angivits skall vederbörande vara skyldig att lämna fullständiga
upplysningar. Det är icke nog alt i korthet angiva uppfinningstanken.
Även beträffande olika utföringsformer skola noggranna uppgifter lämnas.

I Kungl. Majits beslut skall givetvis inlagas föreskrift om den myndig -

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

het till vilken upplysningarna skola avgivas och den tid inom vilken detta
skall ske. önskar den som har att lämna upplysningar rådrum för att söka
patentskydd här i riket, bör detta såvitt möjligt beviljas. Att meddela särskilt
stadgande härom har icke ansetts påkallat.

Såsom 5—11 §§ ha i departementsförslaget upptagits bestämmelser om
hemlighållande av militära uppfinningar m. m. Bestämmelserna
ersätta 2 § och 3 § tredje stycket i patentutredningens förslag.

Förbud mot yppande av vissa militära uppfinningar skall enligt 5 § i departementsförslaget
gälla utan särskild åtgärd av myndighet. Bestämmelsen
är begränsad till ''uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel’.
Härjämte föreSlås, att förbudet skall gälla allenast om uppfinningen tillkommit
här i riket eller tillhör någon som är bosatt härstädes. Med sistnämnda
alternativ åsyftas, att någon här i riket bosatt person — frånsett
eventuella upplåtelser -— äger disponera över uppfinningen såväl i Sverige
som i utlandet. Under uttrycket ''någon som är bosatt härstädes’ inbegripes
även juridisk person vars styrelse har sitt säte här i riket. Någon ytterligare
bestämning har icke ansetts kunna införas i lagtexten. Då det emellertid är
nödvändigt, att förbudet är bestämt avgränsat, torde det böra uppdragas åt
Kungl. Majit att bestämma vad med krigsmateriel skall förstås. Vid meddelande
av bestämmelser härom torde de föreskrifter som meddelats om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel samt om utförsel därav kunna i
viss mån tjäna till ledning.1

Förbudet omfattar till en början offentliggörande av uppfinningen. Därmed
skulle ju, vare sig offentliggörandet skett här i landet eller utomlands,
möjligheten att hemlighålla uppfinningen för utlandet vara tillspillogiven.
Förbjudet är vidare att göra uppfinningen till föremål för ansökan om patent
eller annan skyddsrätt i främmande stat eller att yppa den på annat
sätt. Uppfinningen får alltså t. ex. icke säljas till främmande makt eller
meddelas utomstående på ett sådant sätt att den kan bliva känd. Att något
''yppande'' icke föreligger, om uppfinnaren vid förhandlingar med representant
för staten lämnar upplysningar om densamma ligger i sakens natur.
Tillstånd meddelas enligt förslaget av granskningsnämnden.

Det må framhållas, att förbudet i 5 § gäller mot envar och således ej
allenast mot uppfinnaren eller den som innehar hans rätt.

Vad i 5 § stadgas kommer enligt 15 § i departementsförslaget att erhålla
motsvarande tillämpning å förfaranden och anordningar som ej äro att hänföra
till uppfinningar.

1 Jfr förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) örn kontroll över tillverkningen av krigsmateriel
m. m., kungörelsen samma dag (nr 396) med vissa föreskrifter i anledning av nämnda förordning,
vilken kungörelse ändrats genom kungörelse den 24 mars 1939 (nr 82), kungörelsen den
19 december 1930 (nr 437) angående förbud mot utförsel från riket av vissa varor, sådan kungörelsen
lyder enligt kungörelse den 26 februari 1937 (nr 65), samt förordningen den 19 maj
1939 (nr 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel och kungörelsen
samma dag (nr 175) med vissa föreskrifter i anledning av denna förordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

33

Med den utsträckning som givits åt förbudet i 5 § kan det för uppfinnaren
eller dennes rättsinnehavare tydligen vara angeläget att snabbt kunna
bringa frågan om tillstånd lill yppande under granskningsnämndens prövning.
Fråga härom skall enligt 9 § prövas utan dröjsmål. Tillstånd bör vägras
endast örn granskningsnämnden anser ett fortsatt hemlighållande verkligen
påkallat i statens intresse. Att märka är i detta sammanhang att, örn
tillstånd vägras, enligt 16 § skyldighet inträder att lämna ersättning av allmänna
medel för skada och intrång som härigenom vållas. Man torde därför
kunna räkna med att tillstånd kommer att vägras endast om starka skäl
föreligga.

Meddelas tillstånd, är sökanden givetvis i motsvarande mån fri från förpliktelse
till hemlighållande. Med hänsyn till att tillstånd i undantagsfall
kan komma att meddelas, oaktat så icke bort ske, har det dock funnits
erforderligt att möjliggöra återkallande av meddelat tillstånd, örn synnerliga
skäl därtill äro. Härom stadgas i 9 § andra stycket.

Sökes patent här i landet å uppfinningen, kan det enligt förslaget vara
överflödigt att hos granskningsnämnden söka särskilt tillstånd till yppande,
örn saken ej är brådskande. Enligt 6 § ankommer det nämligen på granskningsnämnden
att inom viss tid taga ståndpunkt till frågan, örn uppfinningen
är av sådan betydelse för rikets försvar att den alltjämt bör hemlighållas.
Granskningsnämnden har att i så fall underrätta patentmyndigheten inom
tre månader efter det så beskaffade ansökningshandlingar inkommit till
denna myndighet att ansökningens föremål tydligt framgår därav. Motsvarande
tid var i patentutredningens förslag bestämd till fem månader.

Verkan av att granskningsnämnden inom den angivna tiden underrättar
patentmyndigheten om att uppfinningen alltjämt bör hemlighållas blir först
och främst, att förbudet i 5 § fortbestår beträffande uppfinningen. Vidare
stadgas, att kungörande av patentansökningen tills vidare ej må äga rum.
Denna anordning torde vara enklare än vad patentutredningen föreslagit i 2 §
andra och tredje styckena i sitt förslag.

Örn granskningsnämnden ej inom den angivna tiden lämnar besked om
fortsatt hemlighållande, upphör det i 5 § stadgade förbudet att gälla beträffande
den patentsökta uppfinningen. Av samma skäl som nyss angivits i fråga
om återkallande av tillstånd enligt 5 § har nämnden även i nu ifrågavarande
fall ansetts böra äga att meddela beslut örn att förbudet i 5 § skall återupplivas,
såframt synnerliga skäl föreligga.

Såsom förut nämnts gäller 5 § endast sådana uppfinningar som lia särskilt
avseende å krigsmateriel. Även andra uppfinningar kunna emellertid
— låt vara mera undantagsvis — lia den betydelse för rikets försvar att åtgärder
för hemlighållande äro påkallade. Med hänsyn härtill bär det ansetts
lämpligt att i 7 § av departementsförslaget giva granskningsnämnden befogenhet
att föreskriva, alt bestämmelserna i 5 § skola tillämpas å viss sådan
uppfinning. Förutsättning för förbud mot offentliggörande m. lii. skall även
i sådant fall vara, att uppfinningen tillkommit i Sverige eller tillhör någon
som är bosatt bär i riket, örn beslutet gäller uppfinning, å vilken sökes pa Bihung

till riksdagens protokoll 19i2. 1 saini. Nr 204 3

34

Kungl. Majlis proposition nr 204.

tent här i riket, skola bestämmelserna i 6 § få motsvarande tillämpning. Beslut
om hemlighållande som i 7 § sägs må enligt 15 § meddelas jämväl i fråga
om förfaranden och anordningar utan uppfinningskaraktär.

Enligt 2 § fjärde stycket i patentutredningens förslag må granskningsmyndighet
meddela förbud ej blott mot yppande utan även mot utnyttjande av
militär uppfinning. En sådan befogenhet har i 8 § i departementsförslaget
tillerkänts granskningsnämnden.

Såsom andra stycke i 8 § har upptagits stadgande, att granskningsnämnden
må, vid vite, stadga skyldighet att lämna uppgift om åtgärd eller förhållande
som kan lia gjort uppfinningen känd eller föranleda till att den blir
känd. Härigenom beredes större möjlighet att bedöma nyttan av ett ingripande.

I 9 § i departementsförslaget meddelas som förut nämnts bestämmelser,
att fråga om tillstånd enligt 5 § skall prövas utan dröjsmål, samt örn återkallande
av meddelat tillstånd.

Enligt patentutredningens förslag skall granskningsmyndighets beslut örn
hemlighållande endast gälla viss tid, örn ej saken dragés inför Kungl. Maj:ts
prövning. Denna tanke har upptagits i 10 § av departementsförslaget. Där
stadgas, att beslut som i 6, 7 eller 8 § sägs skall upphöra att gälla, örn det
ej inom tre månader underställes Kungl. Maj:ts prövning. Kungl. Majit skulle
enligt patentutredningens förslag kunna besluta fortsatt hemlighållande endast
när beslut meddelades om att hela rätten till uppfinningen skulle avstås
till staten. Detta synes emellertid vara alt begränsa Kungl. Majits befogenhet
alltför mycket. Skäl kunna tala för att hemlighållandet fortsättes, även om
en total expropriation ej är erforderlig. Örn total expropriation göres till villkor
för beslut om foi*tsatt hemlighållande, kan detta leda till att sådan expropriation
vidtages, då den eljest kunnat undvikas, och en dylik regel är därför
ej enbart till förmån för den enskilde. Nämnda begränsning av Kungl.
Majits befogenhet torde därför icke böra upptagas, men Kungl. Majit bör
givetvis upphäva granskningsnämndens beslut snarast möjligt, om ej vägande
skäl tala för att det skall äga bestånd. Ur den enskildes synpunkt må
framhållas, att enligt 16 § skall utgå ersättning av allmänna medel för skada
och intrång som vållas av fortsatt hemlighållande.

Beslut örn avslag å ansökan örn tillstånd enligt 5 § skall enligt departementsförslaget
ej underställas Kungl. Majits prövning. Sökanden är i detta
läll enligt 11 § hänvisad till att anföra besvär hos Kungl. Majit. Besvärsrätlen
är emellertid ej inskränkt till viss tid. Besvär torde även böra få anföras
över beslut som avses i 6—8 §§.

I 11 § stadgas vidare, att Kungl. Majit skall äga samma befogenhet som
granskningsnämnden i de fall som avses i 6—8 §§ och 9 § andra stycket.
Kungl. Majit kan alltså enligt förslaget såsom första instans upptaga frågor
som avses i nämnda lagrum.

Patentutredningen har i sitt förslag även upptagit vissa bestämmelser örn
delgivning av granskningsmyndighetens beslut om hemlighållande m. m.
Bestämmelser i dessa hänseenden tolde böra meddelas i administrativ ord -

Kunni. Maj:ts proposition nr 204.

35

ning. Därvid bör även beaktas det i några yttranden framförda önskemålet
om rätt för vederbörande att få yttra sig i förekommande ärenden.

Under 12 § i departementsförslagct meddelas bestämmelser örn expropriation
av uppfinning. I likhet nied patentutredningen anser jag,
att expropriation bör komma till stånd endast efter beslut av Kungl. Maj:t
i varje särskilt fall. Expropriationsåtgärd må enligt departementsförslaget
vidtagas i fråga om uppfinning som är av särskild betydelse för rikets försvar
eller folkförsörjningen i riket. I fråga örn båda slagen av uppfinningar
torde expropriationsåtgärden böra kunna innebära, att uppfinningen må utnyttjas
för statens räkning eller av annan som Kungl. Majit bestämmer eller
att den skall ställas till allmänhetens fria förfogande. Patent- och registreringsverket
har som nämnts framställt erinran mot att tvångslicenser skulle
kunna medgivas till förmån för privata företag. Denna möjlighet, som överensstämmer
med vad som för andra fall gäller enligt allmänna förfogandelagen,
har jag av praktiska skäl ansett böra bibehållas.

I 12 § stadgas vidare, att Kungl. Majit i fråga örn uppfinning av särskild
betydelse för rikets försvar skall kunna föreskriva, att all rätt till uppfinningen
skall avstås till staten. De önskemål som i yttrandena framförts örn
begränsning av patentutredningens förslag i denna del har jag icke funnit
mig kunna tillmötesgå, då statsintresset kan kräva alt det allmänna får fullständig
dispositionsrätt över uppfinningar av detta slag. Liksom enligt patentutredningens
förslag må enligt departementsförslaget expropriation av all
rätt icke äga rum i fråga örn försörjningsuppfinning.

Bestämmelserna i 12 § skola gälla, vare sig uppfinningen är patentsökt eller
ej. I 15 § stadgas vidare, att bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning
i fråga örn förfarande eller anordning som ej är att hänföra till uppfinning.
Av vad nu anförts framgår, att jag icke ansett mig kunna tillmötesgå
de i åtskilliga yttranden framförda förslagen örn att expropriationsbestäminelserna
endast skulle gälla patenterade eller patentsökta uppfinningar eller
åtminstone cj gälla sådana tekniska nyskapelser som icke utnyttjas inom näringsföretag
här i riket.

Med anledning av vad i vissa yttranden uttalats om att försök till frivillig
uppgörelse skall föregå expropriationsbeslut och att enskild rättsägare bör
erhålla rätt att yttra sig före meddelandet av sådant beslut vill jag framhålla,
att frivillig överenskommelse givetvis i lörsta hand bör söka träffas samt att
till erforderlig utredning i expropriationsärendet regelmässigt hör att den
enskilde rättsägaren yttrar sig.

Såsom patentutredningen funnit torde del icke medföra någon saklig olägenhet,
att expropriationsreglerna i 17 § patentförordningen få fortbestå
vid sidan av de nu föreslagna bestämmelserna.

De av patcnlutredningen under (5 § föreslagna bestämmelserna om hemliga
patent lia vunnit anslutning allenast i eli mindre antal yttranden.

I andra yttranden förordas den utvägen, att staten skulle få möjlighet alt
erhålla uppskov med patentansöknings kungörande och handlingarnas utläg -

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

gande till granskning samt att en senare kolliderande ansökning skulle kunna
förklaras vilande under lagens hela giltighetstid.

Intetdera av dessa alternativ går fritt från anmärkningar. Den av patentutredningen
förordade utvägen synes vid närmare övervägande av frågan
vara förenad med de minsta olägenheterna. Mot den lösning som allenast
innebär anstånd med offentliggörande kan särskilt anmärkas, att den medför
ovisshet för båda parter under en tid som kan bliva ganska lång om lagens
giltighetstid utsträckes. Stadganden om hemliga patent — som sedan
länge finnas i många främmande länder — medföra visserligen, även de,
mindre tilltalande konsekvenser, men dessa torde vara av mera teoretisk än
praktisk art. Med hänsyn till de starka farhågor som uttalats i yttrandena
har jag emellertid vid upptagande av bestämmelser örn hemliga patent i 13 §
av departementsförslaget funnit angeläget att vidtaga en begränsning i förslaget.
Enligt de av patentutredningen föreslagna bestämmelserna skall hemligt
patent kunna meddelas staten å uppfinning av särskild betydelse för rikets
försvar. Härjämte synes böra stadgas, alt hemligt patent må meddelas
allenast såframt Kungl. Majit i det särskilda fallet föreskrivit det. I övrigt
överensstämma reglerna i 13 § av departementsförslaget i sak helt med patentutredningens
förslag. Särskilt må påpekas att, även örn Kungl. Majit
meddelat sådan föreskrift som nyss sagts, patentmyndigheten som vanligt
skall pröva uppfinningens patenterbarhet. När ansökningen kommit därhän,
att den normalt skolat kungöras, skall i stället hemligt patent meddelas.
Ansökningshandlingarna förbliva då hemliga, och anteckning örn patentet
skall göras i ett särskilt hemligt register.

Beträffande upphörande av den hemliga naturen hos sådant patent meddelas
i 14 § av departementsförslaget bestämmelser som väsentligen ansluta
till 7 § i patentutredningens förslag. Hemlighållandet upphör, om statens rätt
övergår till annan eller Kungl. Majit upphäver föreskrift enligt 13 §. Alltjämt
anhängig ansökning skall då kungöras i vanlig ordning, och beviljat
patent offentliggöres såsom ett vanligt patent.

Redan förut har i olika sammanhang nämnts, att flertalet av de föreslagna
bestämmelserna skola tillämpas jämväl å förfarande eller anordning
som ej är att hänföra till uppfinning. Detta är enligt
15 § i departementsförslaget förhållandet med 4, 5 och 7—12 §§. I departementsförslaget
har uttryckligen stadgats, att lagen skall vara tillämplig
allenast på förfarande eller anordning av teknisk natur.

Beträffande ersättning meddelas bestämmelser i 16 § av departementsförslaget,
som svarar mot 5 § i patentutredningens förslag. Enligt departementsförslaget
skall skälig ersättning utgå av allmänna medel för skada
eller intrång som sker genom olika i lagrummet angivna åtgärder från det
allmännas sida. Genom att vid sidan av skada nämna även intrång har jag
velat tillmötesgå av svenska uppfinnareföreningens styrelse framställt önskemål
om en sådan formulering som giver domstolen större frihet att i det
särskilda fallet bestämma ersättningen efter vad som finnes bäst överensstämma
med billighetens krav.

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Det första fall, då ersättning enligt departenientsförslaget skall kunna utgå,
är dä tillstånd som avses i 5 § vägras eller återkallas av granskningsnämnden.
Vidare skall ersättning för skada eller intrång utgå, när beslut örn hemlighållande
meddelats som i 6, 7 eller 8 § sägs, vare sig heslutet utfärdats av granskningsnämnden
eller av Kungl. Majit. Slutligen inträder ersättningsskyldighet,
när expropriationsåtgärd beslutats. Den omständigheten, att upplysningar
lämnats i anledning av förordnande enligt 4 §, medför icke i och för sig någon
rätt till ersättning av allmänna medel. Sådan rätt uppkommer endast,
om upplysningarna föranleda expropriationsåtgärd.

I överensstämmelse med patentutredningens förslag bär stadgats, att frågan
örn ersättning i händelse av tvist skall prövas av Stockholms rådhusrätt
i den särskilda sammansättning med tre i industriella förhållanden kunniga
ledamöter som enligt 20 § patentförordningen fungerar i tvångslicensmål.
Däremot har jag med anledning av vad i yttrandena anförts icke ansett mig
böra bibehålla del i patentutredningens förslag intagna förbudet mot att fullfölja
talan mot rådhusrättens beslut. Sådant beslut skall alltså enligt vanliga
regler få dragas under högre rätts prövning. I anledning av ett uttalande av
svenska patentombudsföreningen vill jag i detta sammanhang framhålla att,
där någon till stöd för ersättningsanspråk vill åberopa sakkunnigutredning,
tillstånd enligt 5 § givetvis i regel bör givas honom att för den sakkunnige
yppa sådant som eljest enligt denna lag skall hemlighållas.

Under 17 § i departenientsförslaget har upptagits stadgande örn att den
som till följd av bestämmelserna i lagen vinner kännedom örn uppfinning,
förfarande eller anordning, varom där sägs, ej må utnyttja vad han sålunda
erfarit eller i oträngt mål yppa något därom. Stadgandet överensstämmer
med 4 § i patentutredningens förslag, utom såtillvida att uttryckligt förbud
mot utnyttjande tillfogats i anslutning till önskemål som framställts i åtskilliga
yttranden.

Enligt patentutredningens förslag skulle ersättning av allmänna medel utgå
för skada som vållats genom yppande i strid mot nu förevarande bestämmelse.
En sådan föreskrift om ersättningsansvar för tjänstemans försummelse
har jag av principiella skäl icke ansett mig böra upptaga på detta
speciella område. 1 den mån ersättning i dylika fall finnes skäligen böra utgå
torde, på sätt skett i vissa andra fall av tjänsteförsummelse, .särskild
framställning örn anslag böra göras lill riksdagen.

I 18 § i deparlementsförslaget meddelas vissa straffbestämmelser som icke
torde tarva någon närmare motivering. Här må endast anmärkas, att vissa
överträdelser av lagens bestämmelser kunna komma att innebära brott mot
8 kap. strafflagen. 10 § innehåller bestämmelse örn böter och vitén, 20 § örn
handläggning inom .stängda dörrar och 21 § örn rätt för Kungl. Majit att meddela
tillämpningsföreskrifter.

Til! sist innehåller departenientsförslaget erforderliga slutbestämmelser.
Lagstiftningen torde böra gälla lill och med den 30 juni 1043.

Patenlutredningens förslag lill lag örn ändrad lydelse av 2.1 § sekretesslagen
har icke föranlett någon erinran från min sida.

38

Kungl. Majlis proposition nr 204.

I enlighet nied vad i det föregående anförts lia upprättats förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för rikets
försvar eller folkförsörjningen m. m.; och

2) lag örn ändrad lydelse av 23 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Förslagen torde få fogas såsom bilaga1 till statsrådsprotokollet.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förstnämnda lagförslag
måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här
uteslutits.

Kungl. Majlis proposition nr 204.

39

Bilaga A.

Förslag

till

Lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar ar betydelse för

rikets försvar m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Till patentmyndigheten inkomna patentansökningar skola av den eller de
myndigheter, som Konungen bestämmer, granskas med hänsyn till frågan, om
de patentsökta uppfinningarna kunna antagas vara av särskild betydelse för
rikets försvar. Granskningsmyndighet skall utse högst tre tjänstemän att i
första hand utföra den myndigheten åvilande granskningen. Patentmyndigheten
skall hålla samtliga ansökningshandlingar tillgängliga för granskningen
och lämna erforderligt biträde vid densamma.

2 §.

Finner granskningsmyndighet patentsökt uppfinning vara av sådan betydelse
för rikets försvar, att åtgärd enligt 3 § kan ifrågakomma, skall granskningsmyndigheten
härom underrätta patentmyndigheten inom fem månader
från den tidpunkt, då så beskaffade ansökningshandlingar inkommit till sistnämnda
myndighet, att ansökningens föremål därav tydligt framgår.

Senast två veckor innan beslut fattas om patentansöknings kungörande enligt
7 § första stycket förordningen angående patent skall patentmyndigheten
beträffande ansökning, varom underrättelse lämnats enligt första stycket eller
för vilken den därstädes stadgade tiden ännu icke gått till ända, lämna vederbörande
granskningsmyndighet meddelande örn sin avsikt att besluta sådant
kungörande.

Beslut om uppskov tillsvidare med kungörande, varom i andra stycket sägs,
skall meddelas av patentmyndigheten, därest granskningmyndigheten gör
hemställan därom, innan kungörandet beslutats.

Före sistnämnda tidpunkt och inom den i första stycket stadgade tiden
åge granskningsmyndighet beträffande patentsökt uppfinning, varom i nämnda
stycke förmäles, fatta beslut, att sökanden icke, sedan han erhållit del
av beslutet, utan tillstånd av granskningsmyndigheten må yppa något om uppfinningen
eller utnyttja densamma eller därå söka patent eller annan skyddsrätt
i främmande stat, ävensom att sökanden, örn sådan åtgärd redan vidtagits,
skall lämna granskningsmyndigheten meddelande härom inom en vecka
llän det han erhållit del av beslutet.

Talan mot beslut enligt tredje eller fjärde stycket må ej föras. Sådant
beslut upphör senast att gälla, örn granskningsmyndigheten icke inom fyra
månader från beslutets dag gjort hemställan hos Konungen om åtgärd enligt
3 § eller om Konungen träffat avgörande i anledning av dylik hemställan ulan
alt därvid med stöd av 3 § tredje stycket förordna, att beslutet skall äga
fortsatt giltighet.

Granskningsmyndighet skall giva sökanden del av beslut enligt fjärde stycket
eller hemställan enligt femte stycket inom en vecka och skall utan dröjsmal
lindel rätta sökanden, när sadant beslut upphör att gälla. Granskningsmyndighet
skall i här föreliggande fall även lämna patentmyndigheten underrättelse.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

3 §.

Har patent annat än för statens räkning sökts eller beviljats å uppfinning,
som är av särskild betydelse för rikets försvar, äger Konungen bestämma, att
sökandens anspråk på erhållande av patent eller det beviljade patentet skall
avstås till staten eller alt uppfinningen skall ställas till allmänhetens fria förfogande
eller utan hinder av patentet må utnyttjas för statens räkning eller
av annan.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning å ej patentsökt förfarande
eller anordning, som är av särskild betydelse för rikets försvar och
av näringsidkare tillämpas i hans verksamhet eller varom eljest inom denna
föreligger kännedom. Äger någon vetskap om visst förfarande eller viss anordning
av sådan natur, vare han, därest Konungen så bestämmer, pliktig
att på anfordran lämna fullständiga upplysningar därom.

Därest Konungen beslutar avstående lill staten av rätten till uppfinning,
varom granskningsmyndighet meddelat beslut enligt 2 § fjärde stycket, eller
till ej patentsökt förfarande eller anordning, äger Konungen föreskriva skyldighet
för den, mot vilken beslutet är riktat, att icke, sedan han erhållit
del av sådan föreskrift, utan Konungens tillstånd yppa något örn det avstådda
eller utnyttja detsamma eller därå söka patent eller annan skyddsrätt i främmande
stat. Konungen må ock beträffande ej patentsökt förfarande eller
anordning föreskriva dylik skyldighet för tiden till dess ärende örn åtgärd
enligt första eller andra stycket avgjorts.

4 §.

Den, som till följd av bestämmelserna i 1 och 3 §§ vinner kännedom örn
uppfinning, förfarande eller anordning, varom där sägs, må ej i oträngt
mål yppa något därom.

5 §•

Vid åtgärd, varom i 3 § första eller andra stycket förmäles, skall lämnas
skälig ersättning av allmänna medel. Detta skall ock gälla, där skada vållas
genom beslut enligt 2 § tredje eller fjärde stycket eller 3 § tredje stycket eller
genom yppande i strid mot bestämmelserna i 4 §.

Kan ej överenskommelse angående ersättning träffas, bestämmes densamma
av Stockholms rådhusrätt i den sammansättning, som angives i 20 § förordningen
angående patent. Mot rådhusrättens beslut må talan ej förås.

Utan hinder därav att ersättning icke blivit bestämd, träder av Konungen
jämlikt 3 § beslutad åtgärd i verkställighet.

6 §•

Sökes patent för statens räkning å uppfinning, som är av särskild betydelse
för rikets försvar, skall i fråga örn sådan ansökning, därest hemställan
därom hos patentmyndigheten göres innan beslut fattats örn ansökningens
kungörande enligt 7 § första stycket förordningen angående patent, i stället
för bestämmelserna i nämnda paragraf gälla följande föreskrifter:

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit
att, efter ty i 6 § förordningen angående patent sägs, avslå ansökningen,
varde patent meddelat samt bevis därom utfärdat. I sådant fall få de lill
ärendet hörande handlingarna icke utan patenthavarens tillstånd utlämnas
till annan eller något örn dem yppas. Genom patentmyndighetens försorg
skall göras anteckning örn beviljat patent av detta slag i ett särskilt register,
som ej är tillgängligt för allmänheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

41

7 §•

Har ansökning eller patent, varom i 6 § förmiiles, övergått å annan än staten
eller göres, utan att så skett, från statens sida hemställan därom, skall
sådan ansökning i fortsättningen handläggas efter de i 7 § förordningen angående
patent givna reglerna och rörande redan beviljat patent anteckning
göras i det allmänna patentregistret samt kungörande och offentliggörande
ske i enlighet med nämnda förordning.

8 §.

Den, som handlar i strid mot beslut, som fattats med stöd av 2 § fjärde
stycket, 3 § andra stycket andra punkten eller 3 § tredje stycket, eller mot
bestämmelserna i 4 §, straffes med dagsböter eller fängelse.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

9 §.

I mål om ersättning enligt 5 § eller örn ansvar enligt 8 § må räften förordna,
att målet helt eller delvis skall handläggas inom stängda dörrar.

Vad nu är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där talan föres beträffande
patent, varom i 6 § sägs.

10 §.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna, att
vad i denna lag är stadgat om uppfinning, förfarande eller anordning av
särskild betydelse för rikets försvar skall, dock icke såvitt angår bestämmelserna
i 2, 6 och 7 §§ samt vad i 3 § är stadgat om avstående till staten, helt
eller delvis äga motsvarande tillämpning å uppfinning, förfarande eller anordning
av synnerlig betydelse för folkförsörjningen i riket.

11 §•

Konungen äger meddela sådana närmare föreskrifter, som kunna erfordras
för tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 30 juni 1943, därest ej Konungen förordnar, att lagens giltighet
dessförinnan skall upphöra.

Bestämmelserna i 1 § skola icke gälla patentansökningar, vilkas kungörande
enligt 7 § första stycket förordningen angående patent beslutats före
lagens ikraftträdande.

För patentansökning, beträffande vilken före lagens ikraftträdande till
patentmyndigheten inkommit så beskaffade ansökningshandlingar, att ansökningens
föremål därav tydligt framgår, skall den i 2 § första stycket angivna
liden av fem månader räknas från lagens ikraflträdande.

Beslut, som meddelats med stöd av 2 § tredje eller fjärde stycket, 3 §
andra stycket andra punkten eller 3 § tredje stycket, skall ej gälla längre
än lagen äger giltighet; dock att Konungen äger föreskriva, att beslut enligt
3 § tredje stycket första punkten skall helt eller delvis gälla viss tid därefter.

För patentansökningar och patent, varom i 0 § förmäles, skola, sedan lagens
giltighet upphört, bestämmelserna i 7 § tillämpas som örn där avsett
fall förelåge, såvitt fråga ej är om patent, som redan upphört att gälla.

Stadgandena i 4, 5, 8 och 9 §§ skola fortfara att gälla efter det lagens
giltighet i övrigt upphört.

Bihang lill riksdagens protokoll 1042. i sami. Nr 204.

4

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 27 mars
1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 26 mars 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 13 mars 1942, hade Kungl. Majit förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag med särskilda bestämmelser
örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen
m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen A. von Zweigbergk.

Förslaget föranledde allenast följande erinran av lagrådet.

Mål om föreläggande enligt 8 § andra stycket i den föreslagna lagen komma,
örn annat ej stadgas, jämlikt 2 § 17 :o) regeringsrättslagen att tillhöra
regeringsrättens upptagande och avgörande. Lagrådet vill ifrågasätta, huruvida
icke dylika mål böra ankomma på avgörande av Konungen i statsrådet
i likhet med andra i statsdepartement fullföljda mål, som angå tillämpning
av den föreslagna lagen. Härför erfordras jämkning av nämnda stadgande
i regeringsrättslagen.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

43

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 1 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, handels- och folkhushållningsdepartementet
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Westman, lagrådets den 27 mars 1942 avgivna utlåtande över det den
13 mars 1942 till lagrådet remitterade förslaget till lag med särskilda bestämmelser
om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen
m. m.

Föredraganden anför:

Lagrådet har ifrågasatt, huruvida icke såsom en följd av lagförslaget, vilket
i övrigt av lagrådet lämnats utan erinran, borde vidtagas en ändring i
.regeringsrättslagen. Till denna fråga får jag anledning att inom kort återkomma
i samband med andra ändringar som torde böra vidtagas i regeringsrättslagen.

Härefter hemställer föredraganden, att nämnda lagförslag och det vid
statsrådsprotokollet den 13 mars 1942 fogade förslaget till lag om ändrad
lydelse av 23 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sigrid Linders.