Kungl. Maj:ts proposition nr 203.
1
tfr 203.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överskridande
av viss anslagspost i den för riksförsäkringsanstalten
fastställda avlöningsstaten; given Stockholms
slott den 20 mars 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Rrgeuten i statsrådet å
Stockholms slott den 20 mars 1942.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstoep, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Den 2 maj 1941 har Kungl. Majit fastställt av riksdagen godkänd avlöningsstat
för riksförsäkringsanstalten att tillämpas från och med budgetåret
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 203.
«99 42
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 203.
1941/42. Denna stat upptager bland annat en anslagspost till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal å 1,020,000 kronor.
I skrivelse den 6 mars 1941 laar riksförsäkringsanstalten anmält, att för
innevarande budgetår erfordrades en föi-stärkning av sagda anslagspost.
Eiksförsäkringsanstalten erinrar inledningsvis, att anstalten i skrivelse
den 9 november 1940 angående avlöningsanslag för anstalten för budgetåret
1941/42 beräknat kostnaderna för avlöningar till övrig ieke-ordinarie
personal till 1,022,500 kronor. Anstalten hade därvid bland annat räknat
med att antalet befattningshavare hos anstalten skulle kunna reduceras från
520 till omkring 490 samt att befordran av icke-ordinarie personal icke
skulle behöva förekomma i nämnvärd utsträckning.
Anstalten framhåller nu, att den avsedda personalindragningen icke kunnat
genomföras och att tvärtom antalet tjänstemän måst utökas så att det för
närvarande utgjorde 528. Angående anledningen härtill anför anstalten
följande.
Anstaltens arbetsuppgifter hade efter verkställandet av beräkningen av
anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 företett en kraftig ökning. Antalet
inkomna anmälningar örn olycksfall, som drabbat i anstalten försäkrade, vilket
nedgått från 122,241 år 1939 till 114,868 år 1940, hade därefter ökat till
120,066 år 1941. Tendensen till ökning kvarstode alltjämt. Under januari
och februari månader 1942 hade sålunda inkommit 9,641 respektive 10,974
anmälningar mot 9,009 och 9,768 motsvarande perioder år 1941. Den inträdda
stegringen avsåge olycksfall bland såväl Betsarbetare som övriga arbetare.
Vidare hade den av rådande förhållanden föranledda, högst betydande
ökningen i antalet ärenden rörande ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, alltjämt fortgått. Ytterligare kunde
nämnas, att antalet till riksförsäkringsanstalten inkomna postförsändelser,
som år 1939 uppgått till 409,599 och år 1940 till 400,264, år 1941 stigit till
425,265.
Till belysande av förändringarna under de senaste åren i arbetets omfattning
och personalens storlek å de olika byråerna har riksförsäkringsanstalten
sammanställt vissa sifferuppgifter, vilka återgivits i en till anstaltens framställning
fogad bilaga. Under hänvisning till denna sammanställning har anstalten
anfört bland annat:
Såsom av sammanställningen framginge hade personalen å försäkringsbyrån
och första skaderegleringsbyrån minskats under det antal, som
beräknats i 1940 års förenämnda skrivelse, medan personalen å de flesta av
de övriga byråerna i huvudsak kunnat begränsas till vad som då varit avsett.
Vad beträffade första skaderegleringsbyrån, hade till följd av den
ändring i olycksfallsförsäkiängslagen rörande förenklat anmälningsförfaraiade
i fråga örn s. k. bagatellskador, som trätt i kraft den 1 juli 1941, samt
genom försöksvis vidtagna förändringar av oi-ganisatorisk beskaffenhet viss
reducering av personalbeståndet kunnat ti-ots ökningen i antalet olycksfall
företagas utöver vad som ursprungligen beräknats. Den omständigheten att
det totala antalet befattningshavare hos anstalten det oaktat icke nedgått
vore väsentligen beroende på den kraftiga ökning av personalen å tredje
skaderegleringsbyrån (militärersättningsbyrån), vilken varit oundviklig.
I den såsom bilaga till anstaltens skrivelse den 9 november 1940 fogade promemorian
hade personalbehovet å denna byrå uppskattats till 28 personer,
Kungl. Maj:ts proposition nr 203. 3
men antalet befattningshavare hade efter hand måst ökas och uppginge nn
till 59.
Den starka ökningen i antalet militärersättningsärenden hade fortsatt
även under år 1941. Antalet framställningar om ersättning jämlikt 1909
och 1927 års militärersättningsförordningar och därmed sammanhängande
författningsbestämmelser ävensom — i vad avsåge tiden från och med den
1 juli 1941 — enligt hemvärns- och luftskyddsersättningsförordningarna, hade
sålunda utgjort 7,071 år 1941, under det att år 1940 antalet framställningar
örn ersättning uppgått till 6,359. Till jämförelse kunde nämnas att år 1938
antalet framställningar örn ersättning utgjort 1,302. Sannolikt vore ytterligare
en väsentlig ökning av. antalet av byråns ärenden att förutse. Nu
ifrågavaiande ärenden vore i allmänhet av tidsödande och besvärlig beskaffenhet.
Detta berodde dels på svårigheten i många fall att under nu
rådande förhållanden erhålla erforderliga upplysningar av militärmyndigheterna,
dels därpå att militärersättningsförordningen förutom olycksfall
även omfattade sjukdom, som icke orsakats av olycksfall men ansetts ådragen
under militärtjänstgöring. Dessa senare ärenden föranledde ofta omfattande
utredningar. Från och med år 1942 hade dessutom tillkommit
arbetet med bestämmande och utgivande av dyrtidstillägg jämlikt förordningarna
den 19 december 1941, nr 942 och 943, samt Kungl. Maj:ts brev
samma dag angående dyrtidstillägg till vissa värnpliktiga. Belysande för
arbetets omfattning vore, att under år 1941 till byrån inkommit över 50,000
skrivelser och under samma tid från byrån avlåtits omkring 39,000 skrivelser
samt expedierats omkring 74,000 utanordningar av medel.
På grund av den betydande ökningen i antalet ärenden å byrån och den
avsevärda fördröjningen av ärendenas behandling, vilken senare medfört
upprepade klagomål från de ersättningsberättigade samt föranlett interpellation
i riksdagen, hade anstalten sett sig nödsakad att den 17 juni 1941 hos
Kungl. Maj.t hemställa örn viss förstärkning av den högre personalen. I
anledning därav hade Kungl. Majit den 4 juli 1941 medgivit, att tills vidare
till och med utgången av innevarande budgetår ifrågavarande personal finge
utökas med en biträdande läkare med ett arvode av 3,500 kronor för år, en
befattningshavare med ett arvode av 9,960 kronor för år samt två extra
ordinarie tjänstemän i 20:e lönegraden. Därjämte hade anstalten funnit det
ofrånkomligt att avsevärt förstärka även den övriga personalen å byrån.
Anstalten hade därvid dels överfört vissa befattningshavare från annan byrå,
dels ock utökat antalet extra och tillfälliga tjänstemän å byrån. Sammanlagda
antalet befattningshavare å byrån utgjorde för närvarande som nämnts
59, varav dock 3 åtnjöte tjänstledighet under längre tid.
Även andra skaderegleringsbyrån, som huvudsakligen handlade dels
ärenden rörande statens arbetare, dels invaliditets- och dödsfallsersättningar
för övriga skadade, hade fått vidkännas en avsevärd ökning av arbetsbördan.
I viss mån hade stegringen varit hänförlig till ersättningsfallen i anledning
av den år 1939 såsom en ny arbetsuppgift tillkomna krigsförsäkringen för
ombord å fartyg tjänstgörande personer, vilka ersättningsfall i regel föranlett
en synnerligen tidskrävande handläggning. Under senaste tiden hade
också tillkommit arbetet med bestämmande och utgivande av dyrtidstillägg
å vissa livräntor jämlikt förordning den 19 december 1941 (nr 942). Enligt
denna förordning utanordnades från byrån från och med den 1 januari 1942
dyrtidstillägg till cirka 11,000 livräntetagare. Mest uttalad hade emellertid
arbetsökningen varit å byråns avdelning för statens arbetare på grund av den
stegrade omfattning, vari statsarbeten bedreves samt i följd av nya ersättningsförfattningar.
Antalet till avdelningen nyinkomna ärenden rörande ersättning
till arbetare hos staten hade uppgått år 1941 till 15,765 mot 12,880
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 20H.
år 1940 och 11,357 år 1939. Att denna ökning voro fortgående framginge
därav, att under månaderna januari och februari 1942 inkommit sammanlagt
3,134 olycksfallsanmälningar mot respektive 2,326, 2,134 och 1,740 samma
månader åren 1941, 1940 och 1939. Till följd av nu anförda omständigheter
hade en mindre utökning av byråns personal varit erforderlig, varjämte en
avsevärd del av befattningshavarna måst utföra arbete å övertid.
Rörande vissa omständigheter, som medfört, att avlöningskostnaderna
blivit högre än de av anstalten tidigare beräknade, har anstalten härefter
uttalat sig sålunda.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget hade anstalten i möjligaste mån
sökt iakttaga återhållsamhet med avseende på befordran av ickeordinarie
personal. Enligt vad erfarenheten givit vid handen hade emellertid
anställningsförmånerna varit sämre i anstalten än i andra verk i allmänhet,
vilket visat sig medföra avsevärda svårigheter för anstalten i konkurrensen
med andra statliga institutioner örn duglig och kvalificerad arbetskraft. Bland
annat på grund därav hade det varit nödvändigt att bereda någon löneförbättring
åt vissa icke-ordinarie tjänstemän. Den under budgetåret 1941/42
därav föranledda ökningen av belastningen å anslagsposten till icke-ordinarie
befattningshavares avlöningar torde kunna beräknas till omkring 9,000
kronor. Oaktat de sålunda företagna befordringarna hade det gång efter
annan förekommit, att befattningshavare hos anstalten övergått till annat
ämbetsverk, som kunnat erbjuda förmånligare anställning än anstalten.
Anstalten hade i sin statskrivelse rörande innevarande budgetår bland
annat utgått från att vikarier under sommarmånaderna icke skulle behöva
anställas. Det hade emellertid visat sig ogörligt med hänsyn till ökningen
i arbetet att utan dylika vikarier kunna bereda anstaltens fast anställda
befattningshavare dem tillkommande semester, även örn sommarsemestrarnas
längd i viss mån begränsats. Anstalten hade därför sett sig
nödsakad anställa omkring ett tjugutal befattningshavare såsom semestervikarier
huvudsakligen å skaderegleringsbyråerna under sommarmånaderna.
Den på innevarande budgetår belöpande kostnaden för avlöningar till dessa
vikarier kunde beräknas hava uppgått till ungefär 12,000 kronor.
Till nu anförda omständigheter, vilka medfört att kostnaderna för avlöningar
till icke-ordinarie personal förevarande budgetår måste beräknas överstiga
anvisade medel, komme vidare att såväl vikariatsersättningar
som ackords- och övertidsersättningar, trots de åtgärder anstalten vidtagit
för att begränsa desamma, dragit högre kostnader än beräknat. Enligt
anstaltens i november 1940 verkställda uppskattning skulle dessa komma
att uppgå till 4,500 respektive 3,500 kronor. Bortsett från februari månad
1942 hade emellertid i vikariatsersättningar dittills utgått omkring 5.200
kronor samt i ackords- och övertidsersättningar omkring 6,700 kronor. I
sistnämnda belopp ingående ackordsersättningar avsåge dock endast tiden
till och med den 31 oktober 1941. Eör februari månad kunde beräknas
omkring 2,000 kronor i övertidsersättningar för omkring 1,100 timmar. För
hela budgetåret 1941/42 torde vikariats- samt ackords- och övertidsersättningar
komma att belöpa sig till omkring 7,500 respektive 15,000 kronor.
Vad vikariatsersättningarna beträffade torde överskridandet till största delen
få tillskrivas vikariatsförordnanden i samband med ledigheter vid inkallelser
till militärtjänstgöring i anledning av den förstärkta försvarsberedskapen.
Övertidsarbete, å andra sidan, hade måst tillgripas i en icke förutsedd omfattning
å andra och tredje skaderegleringsbyråerna. Övertidsarbetet å först
-
5
Kungl. Maj-.ts proposition nr 203.
nämnda byrå hade huvudsakligen avsett bestämmande och utgivande av
dyrtidstillägg jämlikt förutnämnda förordning angående dyrtidstillägg åt
vissa livräntetagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete m. fl.
författningar, ävensom upprättandet av deklarationsuppgifter för omkring
20,000 livräntetagare enligt olycksfallsförsäkringslagen, medan tjänstgöring å
övertid å tredje skaderegleringsbyrån i avsevärd omfattning måst förekomma
dels på grund av den förut omnämnda ökningen i antalet militärersättningsärenden,
dels ock för bestämmande och utgivande av dyrtidstillägg och avgivande
av deklarationsuppgifter. Å sistnämnda byrå hade därvid antalet
utbetalningskort, å vilka uppgift örn dyrtidstillägg antecknats, uppgått till
cirka 3,000 och antalet utbetalningskort för lämnande av uppgift till taxeringsmyndigheterna
till cirka 4,000.
En icke obetydlig merbelastning av anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavares
avlöningar hade slutligen uppstått för vikarier, som måst
anställas vid tjänstledigheter för militärtjänstgöring m. m. En mera
exakt beräkning av kostnaden därför läte sig svårligen göra. Emellertid
kunde antalet ledighetsdagar, som föranlett denna merbelastning, under de
sju första månaderna av innevarande budgetår beräknas till i runt tal 3,300.
På grund därav torde merbelastningen å anslagsposten, örn man bortsåge
från den senaste ökningen i inkallelserna, kunna beräknas till omkring 13,000
kronor för hela budgetåret.
Å andra sidan hade avdragen i samband med ledigheter för sjukdom
och barnsbörd m. m., vilka av anstalten beräknats .till 17,000 kronor
för budgetåret 1941/42, under tiden till och med den 31 januari 1942 utgjort
endast omkring 7,800 kronor. Med utgångspunkt därifrån kunde ifrågavarande
avdrag uppskattas till omkring 13,000 kronor för hela budgetåret
d. v. s. till 4,000 kronor mindre än som från början beräknats. Anstalten
ville understryka, att det i anstaltens skrivelse den 9 november 1940 till
sjukvikariers avlöningar upptagna beloppet, 8,000 kronor, vore så lågt beräknat,
att man icke kunde räkna med någon besparing å nämnda belopp,
oaktat antalet ledighetsdagar för sjukdom och barnsbörd m. m. blivit lägre
än som beräknats.
Kiksförsäkringsanstalten meddelar härefter, att utgifterna under ifrågavarande
anslagspost för tiden 1 juli 1941—28 februari 1942 uppgått till
739,696 kronor, därav för februari månad till 93,747 kronor. Anstalten anför,
att — därest någon ytterligare utökning av personalen icke företoges —
kostnaderna under återstoden av budgetåret 1941/42 för avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal skulle kunna med hänsyn till belastningssiffran för
februari månad beräknas till (4x94,000) 376,000 kronor, dock att till detta
belopp finge läggas 1,500 kronor för löneklassuppflyttningar från och med
den 1 april 1942 samt omkring 10,000 kronor för ett tjugutal semestervikarier,
vilka komme att behövas under instundande maj och juni månader.
Anstalten räknar emellertid även med visst behov av ny personal. Anstalten
anför härom.
I sin skrivelse den 9 november 1940 hade anstalten beträffande personalen
å arbetarskyddsbyrån uttalat, att anstalten —- därest det på grund av
förhandenvarande omständigheter ansåges nödvändigt att minska byråns
personal — vore beredd att tills vidare icke ånyo besätta befattningen som
teknisk amanuens å byrån, vilken då nyligen blivit vakant, oaktat den därigenom
uppkomna minskningen av byråns personal skulle medföra vissa
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 203.
svårigheter att medhinna byrån åvilande arbetsuppgifter. Befattningen hade
också därefter hållits vakant. Emellertid hade anhopningen av särskilt under
nu rådande förhållanden synnerligen betydelsefulla arbetsuppgifter fått en
sådan omfattning, att anstalten nu såge sig nödsakad att ånyo besätta
befattningen ifråga. Med placering såsom dittills av ifrågavarande befattningshavare
i 18:e lönegraden för extra ordinarie tjänstemän skulle för hans
avlönande erfordras, förutom rörligt tillägg och kristillägg, ett belopp av 472
kronor för månad eller omkring 1,500 kronor för den återstående delen av
budgetåret.
Den omläggning av den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare, som
torde komma att föranledas av det för riksdagen framlagda förslaget i ämnet,
torde vidare komma att föranleda ökade personalkostnader under budgetåret.
Härför syntes böra beräknas omkring 1,500 kronor.
De sammanlagda kostnaderna under löpande budgetår för ifrågavarande
slag av avlöningar hava alltså av anstalten uppskattats till (739,696 + 376,000
+ 1,500+10,000+1,500+1,500) 1,130.196 kronor eller i avrundat tal 1,130,000
kronor, vilket belopp anstalten med hänsyn därtill att kostnaderna beräknats
lågt och med hänsyn till behovet av medel för oförutsedda utgifter ansett
böra höjas till 1,140,000 kronor. Anstalten har därför hemställt örn medgivande
att få överskrida anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal med
(1,140,000—1,020^000) 120,000 kronor.
Den ökning, som under den senaste tiden inträtt i riksförsäkringsanstaltens
arbetsbörda — främst såsom följd av det ständigt stigande antalet
ärenden örn ersättning enligt 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar
— har, såsom framgår av anstaltens framställning, medfört, att
''den personalreduktion, vilken tidigare planerats, icke kunnat genomföras
utan att man i stället varit nödsakad att något förstärka anstaltens personal.
På grund härav kommer den anslagspost, som i gällande avlöningsstat
för anstalten upptagits till avlöningar till icke-ordinarie personal,
att bliva otillräcklig. Härtill medverkar ock det förhållandet, att inkallelser
till militärtjänstgöring av anstaltens personal i betydande utsträckning
ägt rum, jämte vissa andra, av anstalten angivna omständigheter. I likhet
med anstalten anser jag därför, att det blir nödvändigt att för innevarande
budgetår medgiva ett överskridande av berörda post. Anstaltens
beräkningar torde få godtagas. Jag får därför tillstyrka, att riksdagens
medgivande inhämtas till att den ifrågavarande posten får överskridas med
högst 120,000 kronor.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för riksförsäkringsanstalten upptagna
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal må för budgetåret 1941/42 överskridas med högst
120,000 kronor.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 203.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.