Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

1

Nr 178.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel till byggande av skogsvägar m. m.: given Stockholms
slott den 6 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Haris
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
mars 1942.

Närvarande:

Statsministern HANSSON, ministern för utrikes ärendena GUNTHER, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och föredraganden
i bränsleärenden, statsrådet Domö, anför chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkt 191, och kapitalbudgeten,
bil. 7, punkt 22) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna dels
under nionde huvudtiteln ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor till
Skogsvård m. m.: Väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo, dels
ock å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor till Skogsväglånefonden. Jag torde nu få ånyo anmäla
dessa frågor för Kungl. Majit.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 178.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

1933 års riksdag anvisade för budgetåret 1933/34 under utgifter för kapitalökning,
fonden för förlag till statsverket, ett reservationsanslag av 500,000
kronor att utgå såsom statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader å
skogar i enskild ägo. För budgetåren 1934/35 och 1938/39—1940/41 ha sedermera
för ändamålet anvisats anslag av respektive 500,000, 350,000,

100,000 och 1,000,000 kronor. Å tilläggsstat I till riksstaten för innevarande
budgetår har slutligen upptagits ett anslag av 2,800,000 kronor (prop. nr
312; r.skr. nr 474).

Vid 1941 års riksdag (prop. nr 186; r.skr. nr 268) beslöts inrättande av
skogsväglånefonden, varifrån lån må beviljas för utförande av vägbyggnader
å skog i enskild ägo. För ändamålet anvisades för budgetåret 1941/42
i samband med fondens inrättande ett reservationsanslag av 900,000 kronor.
Sedermera ha å tilläggsstat I till riksstaten för sagda budgetår anvisats ytterligare
300,000 kronor till fonden (prop.nr 312; r.skr. nr 474).

Bestämmelserna rörande dispositionen av omförmälda bidragsanslag finnas
upptagna dels i kungörelsen den 16 september 1933 (nr 549) angående
statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo
med däri genom kungörelserna nr 349/1938, 187/1941 och 493/1941 gjorda
ändringar, dels ock i cirkulär den 16 september 1933 (nr 550) med däri
genom cirkulär nr 188/1941 vidtagen ändring. Enligt dessa bestämmelser
må från anslaget anvisas dels statsbidrag för utförande av väg- och flottledsbyggnad,
dels statsbidrag för uppförande av skogshärbärge eller annan
liknande förläggning, dels ock särskilt förvaltningsbidrag.

Bestämmelserna angående lån från skogsväglånefonden äro meddelade i
kungörelse den 6 juni 1941 (nr 492).

I skrivelse den 26 februari 1942, varöver statskontoret den 4 mars 1942
avgivit infordrat utlåtande, har skogsstyrelsen gjort framställning om anvisande
för budgetåret 1942/43 av ett reservationsanslag å 3,000,000 kronor
till bidrag till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo. Tillika
har styrelsen hemställt, att av ifrågavarande anslag måtte till styrelsens förfogande
ställas dels under löpande budgetår ett belopp av intill 8,000 kronor,
dels ock under nästa budgetår ett belopp av intill 25,000 kronor, vilka belopp
vore avsedda att, på de villkor Kungl. Majit meddelade, användas för
fortbildningskurser i skogsvägbyggnad och till konsulentverksamhet i huvudsaklig
överensstämmelse med i förenämnda skrivelse uppdragna riktlinjer.
Skogsstyrelsen har slutligen meddelat, att det syntes styrelsen sannolikt
att det belopp av 1,200,000 kronor, som nu funnes disponibelt för utlämnande
av lån ur skogsväglånefonden, komme att förslå för tillgodoseende
av väntade låneansökningar under såväl återstoden av innevarande budgetår
som under nästkommande budgetår. Någon ytterligare medelsanvisning
till fonden vore sålunda enligt styrelsens mening icke behövlig för närvarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

3

Till grund för förslaget om medelsanvisning till bidrag
till väg- och flottleds byggnader å skogar i enskild
ägo ligger en av skogsstyrelsen verkställd närmare undersökning i ämnet.
Styrelsen bär rörande detta spörsmål anfört i huvudsak följande.

Bland de faktorer, som särskilt påverka skogsvägbyggnadsverksamheten
och anslagsavvägningen till denna, är bidragsprocentens storlek. Enligt nu
gällande bestämmelser i detta avseende kan statsbidrag beviljas till 25 procent
av den godkända kostnaden för företaget, dock att Kungl. Maj:t kail,
då särskilda skäl därtill äro, medgiva statsbidrag till högst 50 procent av
nämnda kostnad. För en effektiv, rättvis och enhetlig tillämpning av dessa
bestämmelser utarbetade skogsstyrelsen under hösten 1941 en promemoria
med, bland annat, vissa grunder för beräknande av bidragsprocenten i olika
fall, vilken promemoria tillställdes samtliga skogsvårdsstyrelser ävensom
skogssällskapet. Utan att förbise bidragens stimulerande betydelse har styrelsen
med de i promemorian angivna riktlinjerna velat uppnå en sådan
fördelning av de tillgängliga anslagsmedlen, att största möjliga väglängd,
lämpligt fördelad på .skogar under olika ägaregrupper, .skulle komma till
utförande. Därvid har styrelsen utgått från den uppfattningen, att delägarna
i vägföretag, vilka kunna förväntas vara av mycket stor omedelbar lönsamhet,
böra ha så stort eget intresse av att vägen kommer till stånd, att de
kunna åtnöjas med ett lägre statsbidrag eller enbart med statslån, medan
företag, där den omedelbara nyttan är mindre framträdande eller delägarnas
ekonomi o. d. det påkallar, behöva ett högre statsbidrag för att bli utförda.
Till vägföretag, som speciellt tjäna bränsleförsörjningen, få betydelse
som utfartsväg för avsides belägna boningsplatser eller äro ägnade
att motverka arbetslöshet, har särskilt förhöjt bidrag ansetts böra utgå.

Den undersökning av medelsbehovet, som nu verkställts, har utgått från
att de i promemorian uppdragna riktlinjerna för bidragens beräknande skola
tillämpas. Därjämte har förutsatts, att läget på arbetsmarknaden icke kommer
att undergå någon nämnvärd förändring i ena eller andra riktningen
samt att bränsleförsörjningsläget under den period, undersökningen avser,
kommer alt i samma utsträckning som för närvarande motivera utbyggandet
av ett skogsvägnät, genom vilket befintliga vedbränslereserver kunna
nyttiggöras.

Med angivna förutsättningar lia skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet
gjort beräkningar av medelsbehoven för respektive verksamhetsområden.
En sammanställning av dessa beräkningar visar, att den 31 januari 1942
förelåge hos de bidragsbeviljande myndigheterna ansökningar, vilka uppfyllde
kraven för erhållande av bidrag men ännu ej erhållit sådana, till ett
sammanlagt belopp av 2,379,000 kronor. Motsvarande belopp för de ansökningar,
sorn beräknas inkomma under återstående del av budgetåret
1941/42, utgör 1,029,000 kronor eller tillsammans med nyssnämnda balans
av bidragsansökningar 4,008,000 kronor. Inklusive 1’örvaltningsbidrag torde
häremot svara eif anslagsbehov av i runt tal 4,500,000 kronor. Emellertid
torde man för större delen av de ansökningar, som inkomma efter den 31
januari 1942, böra räkna med, att handläggningen ej hinner slutföras, så
alt bidrag kan äskas under innevarande budgetår. Skogsstyrelsen anser sig
därför kunna utgå från att å skogsvägbyggnadsanslaget för närvarande tillgängliga
medel skola förslå för tillgodoseende av bidragsbehovet under
återstående del av löpande budgetår.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

Vid ingången av budgetåret 1942/43 skulle härigenom föreligga en balans
av under behandling varande bidragsansökningar, som inklusive erforderligt
förvaltningsbidrag torde belöpa å 1,540,000 kronor. Under sagda budgetår
kommer tydligen anslaget att anlitas för tillgodoseende av dels sistberörda
och dels under budgetåret inkommande ansökningar. Skogsvårdsstyrelsernas
och skogssällskapets beräkningar av de belopp, som under budgetåret
behöva tagas i anspråk vid beviljande av ansökningar av senast omförmält
slag, sluta på 2,410,000 kronor, vilket inklusive erforderligt bidrag
till verksamhetens administration torde innebära ett anslagsbehov av

2,760,000 kronor. Den verkställda utredningen ger alltså vid handen, att
— under tidigare nämnda förutsättningar — medelsbehovet för budgetåret
1942/43 å anslaget till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo
utgör (1,540,000 + 2,760,000 =) 4,300,000 kronor.

De motiv, som tala för ett upprätthållande av skogsvägbyggnadsverksamheten
i största möjliga omfattning, lia redan ingående behandlats av
1936 års skogsutredning i dess skrivelse till Kungl. Majit den 12 juli 1941.
Skogsstyrelsen vill därför nu inskränka sig till att i korthet framhålla ett
av de i rådande tidsläge viktigaste skälen, nämligen skogsvägarnas betydelse
för bränsleförsörjningen. De av den extraordinära vedanskaffningen förorsakade
skogliga transportproblemen skärpas efter hand som krisen förlänges.
För att komma till rätta därmed synas i huvudsak två möjligheter
stå till buds. En är att — med bortseende från kostnadsfrågan -— övergå
till att inom välbelägna områden utnyttja även en stor del av de till industrisortiment
dugliga virkesdimensionerna som ved. Såväl skogligt sett som
med tanke på skogsindustriens framtida råvaruförsörjning bör man enligt
styrelsens mening ej i större utsträckning förfara på dylikt sätt utan i stället
inrikta sig på en förbättring av vägnätet i våra skogar. Härigenom uppnås
ej blott det för ögonblicket viktigaste målet, nämligen att skaffa transportmöjligheter
för erforderliga mängder ved och att hålla bränslepriserna
på skälig nivå, utan detta är samtidigt en åtgärd av varaktig nytta för skogsbruket.

Ehuru skogsvårdsstyrelsernas beräkningar av medelsbehoven äro försiktigt
gjorda, kan det tänkas, att handläggningen av bidragsansökningarna
i den takt, som vissa av skogsvårdsstyrelserna förutsatt, kommer att
möta vissa svårigheter. Då därjämte det statsfinansiella läget torde nödvändiggöra
en möjligast försiktig beräkning av anslagsbehoven, föreslår
styrelsen, att skogsvägbyggnadsanslaget upptages med ett i förhållande till
förestående medelsberäkning något reducerat belopp eller 3,000,000 kronor.
Härvid förutsättes emellertid att, därest det senare skulle visa sig att
verkliga medelsbehovet för budgetåret 1942/43 kommer att överstiga detta
belopp, skogsstyrelsen får återkomma till denna anslagsfråga med framställning
örn att å tilläggsstat äskas det ytterligare belopp, som kan befinnas
erforderligt.

Skogsstyrelsen har härefter framhållit, att de lämnade uppgifterna rörande
inneliggande och väntade ansökningar om bidrag från skogsvägbyggnadsanslaget
visade, att intresset för hithörande arbeten vore stort och
att skogsvårdsstyrelsernas arbete på detta område blivit omfattande. Då
det därjämte vore av synnerlig vikt — icke minst ur statsekonomisk synpunkt
— att vägföretagen planlades så att de anslagna medlen komme till

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

5

sin mest effektiva användning, ställdes, anför styrelsen vidare, stora krav
på kvalifikationerna hos den personal, som handlade vägförrättningar. Detta
förhållande aktualiserade enligt styrelsens mening behovet av särskilda
fortbildningskurser i skogsväg byggnad. Styrelsen yttrar
härom:

Som förrättningsmän vid planläggning av skogsvägbyggnadsföretag anlitas
nästan uteslutande hos skogsvårdsstyrelserna anställda tjänstemän med
högre skoglig utbildning. I den mån vägbyggnadsverksamheten utvidgats
ha på sina håll vissa mindre krävande detaljer i planläggningsarbetet överlåtits
på annan personal, t. ex. länsskogvaktare, vägmästare och schaktmästare.
Det kan förväntas, att utvecklingen inom län med mera omfattande
verksamhet på detta område i allt större utsträckning kommer att gå i denna
riktning.

Skogstjänstemännen lia vid sina respektive utbildningsanstalter åtnjutit
undervisning i skogsvägbyggnad. På grund av denna vägbyggnadsverksamhets
hittills förhållandevis ringa omfattning torde emellertid vederbörande
endast i rätt begränsad mån haft tillfälle att i praktiken syssla härmed.
Beaktas vidare de senaste framstegen inom vägbyggnadstekniken, de
många nya synpunkter, som numera läggas på skogsvägfrågorna och de
svårigheter av administrativ och rättslig art, som möta förrättningsmännen
vid större företag med många delägare, framstår klart behovet av särskilda
fortbildningskurser, behandlande skogsvägbyggnad och därmed sammanhängande
frågor.

Skogsstyrelsen är icke beredd att vid detta tillfälle framlägga någon fullständig
plan för en sådan kursverksamhet men vill dock beträffande densamma
framhålla följande. Huvudvikten bör läggas på de praktiska problem
av teknisk och ekonomisk art, som möta vid vägföretags planläggning;
i detta avseende torde kurserna komma att avvika något från den vägkurs,
som i försökssyfte hölls med statsbidrag vid skogshögskolan i maj 1941.
Större delen av tiden synes alltså böra ägnas åt demonstrationer ute på marken
av olika vägtyper, vägarbeten m. m. Föreläsningarna böra i huvudsak
behandla sådana problem som båtnadsberäkningar, kostnadsfördelningar
mellan vägintressenter, administrativa bestämmelser o. d. Då — som förut
antytts — vissa delar av planläggningsarbetena överlåtas på biträden med
lägre utbildning, kan övervägas anordnande av särskilda, för denna personalkategori
avsedda kurser med en något annan prägel än nu nämnts. Även
bör undersökas, om ej med hänsyn till växlande lokala förhållanden kurserna
böra förläggas till olika delar av landet.

Den bär skisserade kursverksamheten skulle givetvis i första rummet
avse fortbildning av tjänstemän hos skogsvårdsstyrelserna. Skogsstyrelsen
förutsätter dock, att även andra med motsvarande utbildning skola kunna
beredas plats vid kurserna. Förutom personal vid domänverket och de allmänna
skogsförvaltningarna kunna därvid ifrågakomma tjänstemän hos
skogsägareföreningar och större enskilda skogsförvaltningar.

Skogsstyrelsen anser, att anordnandet av fortbildningskurser på detta
område är en nödvändig förutsättning för att skogsvägbyggnadsverksamheten
skall kunna bedrivas i önskvärd omfattning, rationellt och med effektivt
utnyttjande av anslagna statsmedel. Det synes styrelsen därför motiverat,
alt kostnaderna för kursverksamheten bestridas av statsmedel, lämpli -

6

Kungl. Muj-.ts proposition nr 178.

gen genom att en mindre del av skogsvägbyggnadsanslaget ställes till skogsstyrelsens
förfogande att, på de villkor Kungl. Maj:t meddelar, användas
för berörda ändamål.

I föreliggande framställning har skogsstyrelsen även till behandling upptagit
frågan örn bedrivande av viss konsulent verksam hot på
skogsvägbyggnadsområdet samt därvid uttalat, att en dylik
verksamhet borde bli av stor betydelse för ett ändamålsenligt utnyttjande
av anslagen för utbyggnad av skogsvägnätet. Beträffande nu angivna fråga
har styrelsen i övrigt anfört följande.

Styrelsen har — bland annat på grund av erfarenheter från granskningen
av bidragsframställningar — funnit, att rådgivning åt skogsvårdsstyrelserna
i tekniska, ekonomiska och administrativa frågor i samband
med skogsvägbyggnadsverksamheten skulle vara av värde. Enligt gällande
instruktion åligger det vidare skogsstyrelsen att utöva tillsyn över användningen
av de medel, som för skogsbrukets stödjande stå till skogsvårdsstyrelsernas
förfogande. Med den stora omfattning, understödsverksamlieten
på ifrågavarande område fått, anser sig skogsstyrelsen nu böra
vidtaga åtgärder för en övervakning av de till vägbyggnader anslagna
medlens användning. En sådan tillsyn kan emellertid icke ske effektivt
enbart genom granskning å rummet utan måste kompletteras genom besök
å platsen. I detta sammanhang kan erinras om den kontroll, som på sin
lid av särskilda sakkunniga verkställdes rörande de statsunderstödda
skogsdikningarna. Sagda kontroll hade karaktären av en efterhandsundersökning;
den här förordade tillsynen å vägbyggnadsverksamheten
bör lämpligen taga form av en fortlöpande övervakning, kombinerad med
rådgivning i hithörande frågor. Efter övervägande har styrelsen kommit
till den uppfattningen, att denna uppgift bäst skulle lösas av en för ändamålet
särskilt anställd tjänsteman, här förslagsvis kallad skogsvägkonsulent.

Många betydelsefulla arbetsuppgifter komma att åvila en sådan konsulent.
Han skall med uppmärksamhet följa utvecklingen inom såväl den
allmänna som den skogliga vägbyggnadsverksamheten och på olika sätt
till förrättningsmännen förmedla nya rön och erfarenheter. De råd och
anvisningar i vägtekniska, ekonomiska och administrativa frågor, som
han sålunda blir i tillfälle att lämna, torde bli en värdefull komplettering
till de tidigare behandlade fortbildningskurserna. De ifrågasatta vägkurserna
för skogvaktare och jämställda böra kunna ledas av konsulenten.
Åvägabringande av enhetlighet i vägplanernas utförande, särskilt i avseende
på beräkningen av kostnaderna och bidragsbeloppen samt förenkling
av förrättningsförfarandet genom standardisering av formulär o. d.
är en annan uppgift. Generalplaner för utbyggande av skogsvägnätet
inom län eller andra områden utgöra en viktig förutsättning för ett rationellt
användande av anslagsmedlen. Konsulentens rådgivning vid upprättandet
av sådana planer bör bli värdefull. Då vägkonsulenten under
sina resor får tillfälle att följa skogsvårdsstyrelsernas handläggning av
vägföretagen, blir han därigenom särskilt skickad att handhava beredningen
av skogsvägärenden inom skogsstyrelsen.

Det mindre belopp från skogsvägbyggnadsanslaget, som enligt skogsstyrelsens
förslag skulle användas för kurs- och konsulentverksamhet,

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

7

torde visa sig vara väl använda pengar. I första hand tjänar det statens
syften genom att befrämja bästa möjliga användning av de till bidrag och
lån anslagna medlen. Verksamheten bör jämväl bli till gagn för de enskilda
skogsägarna, ty nyttan av ett skogsvägnät och kostnaderna för dess
byggande och vidmakthållande äro intimt beroende av, huru planläggningen
verkställts.

Vad angår den beräkning av kostnaderna för ifrågavarande
kurs- och konsulentverksamhet, som verkställts inom skogsstyrelsen,
anföres i styrelsens skrivelse följande.

Då det är önskvärt, att här föreslagna åtgärder vidtagas i god tid före
sommaren, under vilken planläggningsarbetena få sin största omfattning,
böra redan innevarande budgetår medel ställas till förfogande härför. Att
närmare angiva storleken av det erforderliga beloppet är givetvis svårt,
då verksamheten till en början torde få försökskaraktär. I fråga om kostnaderna
för fortbildningskurserna finnes viss erfarenhet från 1941 års
skogsvägkurs. Vid beräkning av kostnaderna för vägkonsulenten har styrelsen,
på grund av de skiftande och krävande arbetsuppgifter, som komma
att åvila honom, ansett sig böra räkna med ett månadsarvode av cirka
900 kronor. Resekostnaderna för konsulenten bli förhållandevis höga.
Med dessa förutsättningar verkställda överslagsberäkningar giva vid handen,
att ifrågavarande kostnader under innevarande budgetår icke behöva
överskrida, för kursverksamheten 5,000 kronor och för konsulentverksamheten
3,000 kronor eller sammanlagt 8,000 kronor. Under budgetåret
1942/43 då verksamheten bör lia kommit i gång i full utsträckning,
beräknas motsvarande belopp till cirka 9,000 respektive 16,000 kronor
eller tillhopa 25,000 kronor.

Med hänsyn till att det kunde bli svårt att i förväg bedöma den lämpligaste
avvägningen av kurs- och konsulentverksamheten och då verksamhetsgrenarna
i viss mån kompletterade varandra, har skogsstyrelsen
funnit det mest ändamålsenligt, att ett gemensamt belopp ställdes till
förfogande för båda syftena. Härvid syntes emellertid Kungl. Majit böra
bemyndigas att, efter förslag av styrelsen, fastställa regler för medlens
användning och fördelning.

Statskontoret har icke haft något att erinra med avseende å det för
skogsvägkonsulenten föreslagna årsarvodet, 10,800 kronor. I övrigt har
statskontoret endast framhållit, att nämnde konsulent syntes höra hänföras
till rese- och traktamentsklassen II C samt att kostnaderna för till
konsulenten utgående arvode och reseersättningar enligt gällande budgettekniska
regler syntes böra bestridas från skogsstyrelsens avlönings- respektive
omkostnadsanslag.

Departementschefen.

Jag har tidigare i olika sammanhang framhållit, att en ändamålsenlig
utvidgning av det skogliga vägnätet är av stor betydelse ur flera synpunkter.
Genom en förbättring av de skogliga kommunikationerna skapas

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

sålunda ökade förutsättningar ej blott för en intensiv skogsvård utan även
för ett mera likformigt och rationellt utnyttjande av skogstillgångarna och
lör en effektivisering av skogsbrandskyddet. Under nu rådande förhållanden
är vidare tillkomsten av nya skogsvägar av alldeles särskild vikt
för landets bränsleförsörjning, då en utbyggnad av vägnätet möjliggör
nyttiggörandet av även mera avlägset liggande skogstillgångar. Det var
också främst med hänsyn till skogsvägbyggandets betydelse för vedförsörjningen
som statsmakterna under år 1941 lämnade avsevärt höjda anslag
för understödjande av vägbyggnader å landets skogar. Under sagda
år anvisades såsom framgår av vad förut anförts tillhopa 3,800,000 kronor
att användas såsom statsbidrag för byggande av skogsvägar och tillhopa

1,200,000 kronor att utlämnas såsom lån för samma ändamål. Såsom
skogsstyrelsen anfört torde det såväl ur skogliga synpunkter som med
tanke på skogsindustriens framtida råvaruförsörjning vara mindre välbetänkt
att i större utsträckning utnyttja för industrien värdefullt virke
såsom vedbränsle. I stället bör ett ytterligare utbyggande av skogsvägnätet
eftersträvas. Fortfarande torde nämligen finnas stora avlägset liggande
skogsområden, vilka efter en förbättring av kommunikationerna
skulle kunna göras tillgängliga för erforderlig avverkning. Därest så sker
minskas även nu föreliggande risker för en överavverkning i de ur transportsynpunkt
bättre belägna skogarna.

Den ytterligare utbyggnad av det skogliga vägnätet, som jag sålunda
ansett mig böra förorda, torde kräva medverkan från statens sida i betydande
utsträckning. Skogsstyrelsen har uppskattat medelsbehovet för
nästa budgetår under anslaget till väg- och flottledsbyggnader å skogar i
enskild ägo till ej mindre än 3,000,000 kronor eller dubbelt så stort belopp
sorn det i statsverkspropositionen för ändamålet beräknade. Något kapitaltillskott
till skogsväglånefonden har däremot icke ansetts behövligt för närvarande.
Med hänsyn till de uppgifter skogsstyrelsen lämnat rörande redan
inkomna och väntade bidragsansökningar finner jag mig icke böra framställa
någon erinran mot storleken av ifrågavarande anslagsäskande. I det
belopp å 3,000,000 kronor, som alltså för nästa budgetår torde böra anvisas
å nionde huvudtiteln under rubriken Skogsvård m. m.: Väg- och flottledsbyggnader
å skogar i enskild ägo, har på sätt jämväl tidigare skett inräknats
erforderligt förvaltningsbidrag.

Den avsevärt ökade omfattning som statens understödsverksamhet på
nu förevarande område under senare tid erhållit har föranlett skogsstyrelsen
att framlägga förslag dels om anordnande genom statens försorg
av särskilda fortbildningskurser i skogsvägbyggnad dels ock om igångsättande
av viss konsulentverksamhet på området. Med hänsyn till att
de personer — huvudsakligen hos skogsvårdsstyrelserna anställda befattningshavare
— vilka vanligen anlitas för planläggning av ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

9

vägföretag, hittills i allmänhet icke lära lia haft möjligheter att förvärva
någon större erfarenhet i fråga om vägbyggnadsarbeten torde det vara
i hög grad önskvärt, att de ifrågasatta fortbildningskurserna komma till
stånd. Mot att kurserna ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad
skogsstyrelsen föreslagit har jag intet att erinra. Liksom kursverksamheten
synes även den planerade konsulentverksamheten på skogsvägbyggnadsområdet
-— avseende förutom rådgivning i vägtekniska, ekonomiska
och administrativa frågor jämväl en fortlöpande övervakning av de statsunderstödda
vägföretagen — vara ägnad att befrämja en effektiv användning
av de till bidrag och lån anvisade statsmedlen. I likhet med skogsstyrelsen
finner jag det vara lämpligt, att för sistnämnda verksamhet
anställes en särskild konsulent. Den rådgivande verksamhet som i enlighet
med det sagda bör utövas av en dylik skogsvägkonsulent torde på ett
gynnsamt sätt komplettera undervisningen vid fortbildningskurserna, vilka
för övrigt i vissa fall böra kunna ledas av konsulenten.

Vad angår sättet för bestridande av kostnaderna för den av mig förordade
kurs- och konsulentverksamheten vill jag med hänsyn till försökskaraktären
hos ifrågavarande verksamhet förorda, att kostnaderna till en början
bestridas från anslaget till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild
ägo. Sedan erfarenhet rörande behovet av verksamheten vunnits, torde,
därest densamma befinnes böra fortsättas, medel böra i anslutning till vad
statskontoret anfört i vanlig ordning äskas å skogsstyrelsens stat. Styrelsens
beräkning av kostnaderna för fortbildningskurserna till 5,000 kronor
för löpande och till 9,000 kronor för nästa budgetår föranleder ingen erinran
från min sida. Ej heller synes något vara att erinra mot den verkställda
beräkningen av kostnaderna för vägkonsulentens verksamhet. För
detta ändamål torde i enlighet härmed böra beräknas 3,000 kronor för innevarande
och 16,000 kronor för nästkommande budgetår. Av skäl som skogsstyrelsen
anfört finner jag det mest ändamålsenligt, att för vartdera budgetåret
ett gemensamt belopp från skogsvägbyggnadsanslaget ställes till förfogande
för kurs- och konsulentverksamhet. För de båda budgetåren böra
sålunda för ändamålet avses högst 8,000 kronor respektive högst 25,000 kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skogsstyrelsen
meddela erforderliga föreskrifter rörande fördelningen och dispositionen
i övrigt av sagda belopp.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Skogsvård m. m.: Väg- och flottledsbyggnader d
skogar i enskild ägo för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten
under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
.................................... kronor 3,000,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 178.

2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1942.
64642