Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
1
Nr 176.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till avlöningar
vid de allmänna läroverken m. m.; given Stockholms
slott den 6 mars 19Jf2.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 mars 19<j2.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:
Enligt den till 1942 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde
huvudtiteln, punkterna 118, 124 och 183, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen
förelagd, beräkna för budgetåret 1942/43
dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 28,700,000
kronor;
dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
ett anslag av 14,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll ISIS. 1 sami. Nr 176.
1
2 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
dels ock till Tekniska läroverk: Avlöningar ett förslagsanslag av 1,350,000
kronor.
Sedan utredningen i dessa ärenden numera slutförts, ber jag få anmäla
nämnda anslagsfrågor. Tillika anhåller jag att få till behandling upptaga fråga
örn ändring av ordningen för bestridandet av kostnaderna för student- och
realexamina.
I. Ifrågasätta särskilda besparingsåtgärder.
1. Undervisningsskyldigheten för lektorer, adjunkter
och ämneslärarinnor.
Gällande bestämmelser m. m.
Gällande bestämmelser om läroverksläramas undervisningsskyldighet återfinnas
i vederbörliga avlöningsreglementen samt i läroverksstadgan.
I 3 § 1 mom. civila avlöningsreglementet stadgas generellt, att tjänsteman
är underkastad de tjänstgöringsf öreskrifter, som meddelas i instruktion,
arbetsordning eller annan dylik författning.
Enligt 4 § 4 mom. (jfr 52 § 4 mom. 5) civila icke-ordinariereglementet gäller
vidare för extra ordinarie tjänsteman i fråga örn tjänstgöringstidens längd
vad därom finnes stadgat för jämförlig ordinarie tjänsteman.
I § 132 läroverksstadgan föreskrives, att varje lärare är skyldig att meddela
undervisning i de läro- eller övningsämnen, som höra till hans tjänst.
Ämneslärare är pliktig att därutöver, då sådant, med hänsyn till de i § 13
(undervisningens fördelning mellan lärarna) och § 133 (se nedan) givna föreskrifterna
och till förhållandena i övrigt vid läroverket, av rektor efter samråd
med vederbörande lärare prövas nödigt, övertaga undervisningen även i
andra inom läroverket förekommande ämnen, i vilka han kan anses äga
nödiga förutsättningar att undervisa.
Beträffande omfattningen av läroverkslärares undervisningsskyldighet stadgas
i § 133. Enligt mom. 2 är sålunda lektor skyldig meddela undervisning
20—24 veckotimmar. Är lektorns tjänstgöring till någon del förlagd till andra
klasser av realskolan än den högsta eller till lyceets tre lägre kretsar, skall
dock den sålunda stadgade undervisningsskyldigheten ökas på sådant sätt, att
de nyssnämnda minimi- och maximitalen ökas med en timme för varje fullt
femtal veckotimmar, varunder läraren bestrider tjänstgöring på nämnda
stadium.
Adjunkt eller ämneslärarinna är enligt nyssnämnda moment skyldig meddela
undervisning under 24—30 undervisningstimmar i veckan. Har läraren
sin tjänstgöring till någon del förlagd till realskolans högsta klass, gymnasiet
eller lyceets tre högre kretsar, skall han äga åtnjuta den nedsättning i undervisningsskyldigheten,
som följer därav, att nyssnämnda minimi- och maximital
minskas med en timme för varje fullt fyrtal veckotimmar, varunder läraren
bestrider undervisning på nämnda stadium. Vid bestämmande av lärarens
undervisningsskyldighet skall iakttagas, att den beräknas lika med den, som
normalt åligger lektor, därest tjänstgöringen till en omfattning av minst 18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 3
veckotimmar är förlagd till realskolans högsta klass, gymnasiet eller lyceets
tre högre kretsar.
Enligt mom. 5 av § 133 skall i den undervisningsskyldighet, som åligger
lärare, ingå även vissa särskilda åligganden såsom granskning av lärjungarnas
skriftliga arbeten, laborationsredogörelser och herbarier, handledning av lärjungarna
i deras i § 9 föreskrivna enskilda arbete och medverkan vid ledning
av lärjungarnas i § 20 omförmälda friluftsverksamhet, förrättande av morgonandakt
samt uppdrag att vara föreståndare för institution och att i övrigt
vårda undervisningsmateriel.
Enligt mom. 6 bestämmes inom de i mom. 1—4 stadgade gränserna och
med iakttagande av övriga i § 133 givna föreskrifter för varje särskild lärare
undervisningstiden med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet och omfattningen
av den tid, som erfordras för fullgörande av de i mom. 5 omförmälda
särskilda åliggandena.
Förutom i övrigt stadgad tjänstgöringsskyldighet åligger det enligt mom. 7
varje lärare att, i den mån förhållandena det påkalla, efter av rektor uppgjord
fördelning utöva uppsikt vid skrivningar och övriga lärjungarnas arbeten
å läroverket ävensom att under raster, morgonandakt eller eljest, då sådant
kan påfordras, lämna rektor nödigt biträde vid tillsynen över lärjungarna.
För lärare, vilkens tid i större utsträckning tages i anspråk för lärarkandidaters
handledning, ävensom för lärare, som fått sig ålagt ett avsevärt drygare
arbete av den art, som i mom. 5 omförmäles, eller annat därmed jämförligt
arbete, må slutligen enligt mom. 9, där förhållandena sådant medgiva,
de i mom. 2 stadgade lägsta timtalen kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens
medgivande med mera än två undervisningstimmar i veckan.
Måttet av den undervisning, som uttages av de enskilda lärarna, är av
betydelse för beräkningen av det erforderliga antalet icke-ordinarie lärare;
en ökning av undervisningsskyldigheten medför minskat behov av anslag till
grundavlöningar till icke-ordinarie lärare.
Vid beräkningen av behovet av medel för sistnämnda ändamål har medeltjänstgöringstiden
för lektorer, adjunkter och ämneslärarinnor plägat tagas
till utgångspunkt. Före ikraftträdandet av 1937 års lönereglering
för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter
hade en medeltjänstgöringstid av 21 undervisningstimmar i veckan
för lektorer samt 26 för adjunkter och ämneslärarinnor tagits till utgångspunkt
vid anslagsberäkningarna. I samband med nämnda lönereglering ansågs
medel tjänstgöringstiden böra höjas med % veckotimme för envar av
nämnda lärarkategorier (jfr proposition 271/1937, sid. 18—28, och riksdagens
skrivelse 469/1937, sid. 11).
1936 års läroverkslönesakkunnigas majoritet framhöll beträffande denna
fråga (proposition 271/1937, sid. 25 f.), att arbetsbördan vore mycket olika
för olika lärare, i det att den utanför lärorummet fallande tjänstgöringen i
vissa fall vore ganska begränsad, i andra däremot högst betydande och betungande.
Det vore därför angeläget att tillse, att möjlighet alltjämt funnes
till en så stor minskning i undervisningsskyldigheten, som den där utanför
fallande tjänstgöringen skäligen kunde anses påkalla. Ur denna synpunkt
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
vore fördenskull önskvärt att iakttaga en sådan begränsning vid bestämmandet
av undervisningstiden för den enskilde läraren, att den medeltjänstgöring,
från vilken överstyrelsen hade att utgå vid beräknandet av behovet av ickeordinarie
lärarkrafter, ej behövde höjas med mera än % timme till respektive
211/2 och 26 % veckotimmar. Godtagandet av en medeltalsnivå på sätt förordats
skulle innebära, att för de särskilt betungade lärarna möjligheten att
underskrida det stadgade normala minimiantalet skulle kunna utnyttjas i
avsevärt större utsträckning än dittills varit möjligt.
Departementschefen anslöt sig väsentligen till den av de sakkunnigas majoritet
uttalade meningen. Han förklarade sig fullt medveten om att i många
fall någon utökning av undervisningsskyldigheten för läraren icke rimligen
kunde påfordras, utan att tvärtom — dels med hänsyn till särskilt tyngande
arbete utöver lektionstimmarna, dels även på grund av lärares vid högre
ålder försvagade krafter — en minskning kunde anses skälig och behövlig.
Men i andra fall syntes arbetsbördan ej vara så betungande, att icke en måttlig
ökning kunde ske. Departementschefen instämde emellertid med de sakkunniga
däri, att tillämpningen av bestämmelserna örn undervisningsskyldigheten
borde så avvägas, att medel tjänstgöringen ökades med V> timme för
ifrågavarande lärare.
Riksdagen instämde i det av departementschefen gjorda uttalandet. Med
anledning av vad från ett flertal håll framhållits angående de menliga följderna
för de icke-ordinarie lärarna, som en ökning av tjänstgöringstiden för
de ordinarie kunde medföra, uttalade riksdagen i samband härmed, att det
givetvis vore att beklaga, därest tillämpningen av de nya bestämmelserna
skulle i avsevärd mån medföra försämrade utsikter eller beskurna anställningsmöjligheter
för icke-ordinarie lärare, men att den dominerande synpunkten
här dock enligt riksdagens mening måste anses vara bestämmandet av
den arbetskvantitet, som lämpligen och skäligen borde av staten utkrävas
av dem, som vunnit ordinarie anställning i dess tjänst.
Spörsmålet om en ytterligare utökad undervisningsskyldighet har därefter
varit föremål för behandling inom ecklesiastikdepartementet. Med anledning
av en från departementet remitterad promemoria i ämnet framhöll skolöverstyrelsen
bland annat följande:
En ökning av undervisningsskyldigheten med % veckotimme innebure, att
i stället för ett av överstyrelsen för läsåret 1940—1941 beräknat utvidgningsbehov
av 80 lärare skulle träda ett utvidgningsbehov av endast 29 lärare. En
ökning av undervisningsskyldigheten med 1 veckotimme skulle innebära, att
i stället för ett utvidgningsbehov av 80 lärare skulle inträda en minskning
med 19.
Det årliga ersättningsbehovet på lärarbanan torde på grundval av den utredning,
som verkställts av de sakkunniga rörande tillströmningen till de intellektuella
yrkena, kunna uppskattas till 120 personer. Omkring 20 platser
härav täcktes genom utexamineringen från högre lärarinneseminariet. Utvidgningsbehovet
vid ostörd utveckling hade beräknats till 80 personer. Därtill
skulle komma ett utvidgningsbehov på omkring 20 personer vid andra
högre läroanstalter än de allmänna läroverken. Behovet av ny akademiskt
utbildad lärarkraft skulle sålunda i händelse av ostörd utveckling förmodligen
ha uppgått till ganska nära 200 personer läsåret 1940—1941.
Tillströmningen till lärarbanan vore i stort sett anpassad efter dessa förhållanden.
Besparingsåtgärder av ifrågasatt omfattning skulle betyda en plöts
-
5
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
lig, nära nog katastrofal försämring av arbetsutsikterna för dera, som planlagt
sin akademiska utbildning med tanke på en blivande bana i den högre
undervisningens tjänst och just stöde vid slutet av denna utbildning.
Lärarnas undervisningsskyldighet hade höjts så sent som läsåret 1938—1939
efter en avvägning, som ägt rum i samband med den av 1937 års riksdag beslutade
löneregleringen för lärare. Längre gående indragningar måste, åtminstone
om de bleve bestående för längre tid, ovillkorligen väcka till liv en
rad av de ofta svårbemästrade och bekymmersamma frågor, som plägade åtfölja
anpassningsrubbningar av denna art. Överstyrelsen kunde för sin del
icke biträda tanken på så långt gående reduktioner och måste följaktligen
betrakta den förelagda uppgiften att hålla läroverkens avlöningsstat inom
den nuvarande ramen såsom knappast lösbar under de förutsättningar, från
vilka problemet för det dåvarande måste angripas.
Statskontoret framhöll i anledning av vad överstyrelsen anfört bland annat:
Även örn de ifrågasatta begränsningarna vid de allmänna läroverken —
vare sig med eller utan ökning av undervisningsskyldigheten — skulle minska
den akademiska ungdomens möjligheter att vinna inträde å lärarbanan, kunde
icke detta få hindra statsmakterna att i en situation som den närvarande vidtaga
erforderliga besparingsåtgärder. I detta sammanhang ville statskontoret
— som tillika erinrade om de verkningar för såväl lärarpersonalen som
den akademiska ungdomen, som inkallelserna till militärtjänstgöring hade —
framhålla, att läroverkslärarnas sammanlagda tjänstgöringstid per år syntes
icke obetydligt understiga övriga statstjänstemäns. Under åberopande av vad
sålunda anförts ansåge sig statskontoret böra förorda en ökning av undervisningsskyldigheten
för lärarna. Beträffande ökningens omfattning ville
statskontoret tills vidare stanna för en timme per vecka. Ämbetsverket förutsatte,
att motsvarande ökning genomfördes vid övriga statliga ävensom statsunderstödda
kommunala och enskilda läroanstalter.
I propositionen nr 154 till 1940 års lagtima riksdag föreslogs, att anslagsberäkningarna
skulle grundas på en sådan tillämpning av gällande bestämmelser
angående lektorers, adjunkters och ämneslärarinnors undervisningsskyldighet,
att medel tjänstgöringen för läsåret 1940—1941 utsträcktes med en
halv undervisningstimme i veckan (alltså till för lektor i genomsnitt 22 veckotimmar
och för adjunkt i genomsnitt 27 veckotimmar). Enligt skolöverstyrelsens
beräkning skulle därigenom en besparing av 280,000 kronor kunna
påräknas för nämnda läsår. Mer långtgående åtgärder skulle kunna ifrågasättas.
Med tanke på de beskärningar i läroverksorganisationen, som i övrigt
föresloges, och dessa beskärningars återverkan på lärarna och deras anställningsförhållanden
syntes man dock icke böra sträcka sig liingre än till
vad sålunda förordats. Förslaget syntes sammantaget med de övriga åtgärder,
som ifrågasattes, kunna betraktas som en under de förhållanden, som rådde,
lämplig medelväg mellan de olika synpunkter, vilka kunde göras gällande.
Till stöd för detta förslag anförde jag i propositionen i huvudsak följande:
Ben dittills gällande undervisningsskyldigheten för ifrågavarande liirare
kunde synas vara av ringa omfattning. Emellertid växlade de enskilda lärarnas
arbetsbelastning i hög grad alltefter omfattningen av de särskilda åligganden,
som inginge i deras uppgifter vid sidan av arbetet under lektionstim
-
6
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
mania En mera betydande höjning av medeltjänstgöringstiden skulle —
såsom framhållits vid riksdagsbehandlingen av denna fråga år 1937 _för
minska
möjligheterna att medgiva en så stor minskning i undervisningsskyld
igne t en för särskilt betungade lärare, som den utanför lektionstimmarna fallande
tjänstgöringen skäligen kunde anses påkalla.
Under rådande extraordinära förhållanden syntes nämnda skäl icke med
samma fog kunna åberopas mot en ytterligare höjning av den genomsnittliga
undervisningsskyldigheten, därest en sådan ur andra synpunkter skulle
finnas lämplig och möjlig. Kunde man genom en försiktig höjning av underyismngsskyldigheten
undvika att i allt för stor omfattning vidtaga besparingsåtgärder,
som skulle gå ut över läroverksundervisningens standard, syntes
en sådan lösning av frågan om nedbringande av kostnaderna för de allmänna
läroverken och därmed jämförliga anstalter böra förordas. Härtill bomme,
att i rådande brydsamma tid av de i det allmännas tjänst anställda måste
utkravas en större arbetsprestation än den, som i vanliga fall uttoges, något
s°m beträffande civilförvaltningen i övrigt som regel kunde ernås därigenom,
;dt trots en i många fall ökad arbetsbörda — förstärkningar av avlöningsanslagen
endast undantagsvis och då i begränsad omfattning beviljades. På
grund av de inom undervisningsväsendet rådande särskilda organisatoriska
förhållandena —. anslagsmedel beviljades för vidmakthållande av undervisningen
efter ett timschema, som förutsatte en viss bestämd medeltjänstgöring
för lärarna, och den utanför tidsschemat fallande tjänstgöringen vore till sin
omfattning i stort sett icke underkastad några nämnvärda förändringar —
vöre det vid de förevarande läroanstalterna icke möjligt att ernå en sådan
ökad arbetsprestation på annat sätt än genom att höja den medeltjänstgöringstid
för lärarna, på grundval av vilken anslagsmedlen till avlöningar
till icke-ordinarie personal beräknades. Vad av skolöverstyrelsen yttrats rörande
nackdelen ur de obefordrade lärarnas och läraraspiranternas synpunkt
av en ökning av undervisningsskyldigheten liksom över huvud taget av statliga
besparingsåtgärder inom undervisningsväsendet vore värt att noga beaktas.
Såsom 1937 års riksdag yttrat, borde dock den dominerande synpunkten
anses vara bestämmandet av den arbetskvantitet, som lämpligen och skäligen
borde av statsverket utkrävas av dem, som vunnit ordinarie anställning
i dess tjänst.
Riksdagen (skrivelse nr 264) biföll Kungl. Maj:ts förslag under uttalande
av att förhållanden kunde uppkomma — särskilt genom inkallelser i vidgad
omfattning av lärare till militärtjänstgöring — vilka påkallade längre gående
åtgärder med avseende å tjänstgöringsskyldigheten än de sålunda beslutade;
vid sådant förhållande borde det vara öppet för Kungl. Maj:t att ytterligare
provisoriskt utsträcka tjänstgöringsskyldigheten.
Frågan om en än ytterligare ökning av undervisningsskyldigheten för ifrågavarande
lärargrupper upptogs till behandling även vid 1941 års riksdag.
I sina anslagsäskanden diskuterade skolöverstyrelsen möjligheterna att
vidtaga än längre gående besparingsåtgärder vid läroverken. Överstyrelsen
ansåg sig dock icke kunna tillstyrka några generella sådana åtgärder.
Enligt överstyrelsens beräkning skulle en ytterligare ökning av undervisningsskyldigheten
medföra följande minskning av lärår- och anslagsbehovet:
Kungl. Majlis proposition Nr 176. 7
Höjning i |
Minskat lärarbehov |
Minskat anslagsbehov |
||||
Allmänna läroverk |
Högre kom-munala läro-anstalter |
Summa |
Allmänna läroverk |
Högre kom-munala läro-anstalter |
Summa |
|
7*.......... |
45 |
5 |
50 |
247,000 |
79,000 |
326,000 |
1 .......... |
88 |
33 |
121 |
482,000 |
180,000 |
662,000 |
IV*.......... |
130 |
53 |
183 |
713,000 |
277,000 |
990,000 |
Vid en del av de minsta läroverken bestredes redan all undervisning av de
ordinarie lärarna. Detta vore fallet i 78 lärara vdelningar. Besparingsmöjligheterna
genom ökning av lärarnas tjänstgöring vore därigenom för dessa läroverks
del redan konsumerade. • . „
En ökning av undervisningsskyldigheten kunde näppeligen komma i fråga
annat än i samband med en allmän höjning av den dagliga tjänstgöringstiden
för tjänstemän inom den civila statsförvaltningen. En ökning av lärarnas
undervisningsskyldighet med 3 y2 veckotimmar skulle procentuellt ungefärligen
motsvara en ökning av arbetstiden inom statsförvaltningen i övrigt från
42 till 48 timmar per arbetsvecka.
Man kunde även anlägga synpunkten av en rättvis avvägning av lön och
arbete för olika grupper av tjänstemän och för olika grupper av lärare inbördes.
En noggrann avvägning från sådana utgångspunkter vore en given
förutsättning för varje lönereglering, och det torde icke kunna bestridas, att
dessa synpunkter också vittgående beaktats vid den lönereglering, som sa
sent som år 1938 genomförts för lärarna. Enligt överstyrelsens mening hade
den avvägning, som då företagits, i stort sett varit rättvis. En ensidig ökning
av tjänstgöringen för lärarna i gemen eller för någon viss lärargrupp torde
svårligen kunna motiveras från dessa utgångspunkter.
Man kunde ock betrakta frågan med utgångspunkt från de krav på ökad
effektivitet, som ställdes på medborgarna i en svår krissituation.
Enligt ali erfarenhet innebure förhandenvaron av alltför stora kontingenter
oplacerad akademiskt utbildad arbetskraft åtskilliga svårbemästrade frågor.
En omskolning av sådan arbetskraft för andra uppgifter torde i regel vara
svår att genomföra. Det vore därför enligt överstyrelsens mening högst angeläget,
att alltför bryska anpassningsstörningar förhindrades, så långt detta
med till buds stående resurser vöre möjligt.
På det dåvarande stadiet ansåge sig överstyrelsen ha fullgoda skäl att icke
tillstyrka att genom en ny höjning av lärarnas undervisningsskyldighet åstadkomma
ytterligare personalindragningar.
Statskontoret föreslog höjning av undervisningsskyldigheten med en
veckotimme.
Enligt statskontorets mening borde en ökad undervisningsskyldighet kunna
påläggas läroverkslärarna, även örn icke någon generell i siffror uttryckt förlängning
skulle ske av arbetstiden för statstjänstemännen i övrigt. I detta
sammanhang ville statskontoret framhålla, att läroverkslärarnas sammanlagda
tjänstgöringstid per år syntes icke obetydligt understiga övriga statstjänstemäns.
Erinras kunde ock i detta sammanhang, att Kungl. Majit genom kungörelsen
1940:397 förordnat, att under sommarmånaderna 1940 arbetstiden
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
vid statliga verk och myndigheter icke skulle inskränkas så mycket som eljest
om somrarna.
... I fråga om ^en omfattning, i vilken höjning av undervisningsskyldigheten
för läroverkslärarna nu borde ske, ville statskontoret begränsa sig till att
föreslå en höjning med 1 veckotimme. Då emellertid vid bifall härtill medeltjänstgöringen
för adjunkter skulle komma att ligga allenast 2 veckotimmar
under maximitjänstgöringen (30 veckotimmar) men 4 veckotimmar över
minimitjänstgöringen (24 timmar i veckan), syntes maximitjänstgöringen
böra ökas med 1 veckotimme. En liknande ökning torde bli nödvändig för
lektorerna.
Även örn den akademiska ungdomens möjligheter att vinna inträde å
lärarbanan skulle minskas, kunde detta icke få hindra statsmakterna att i
nuvarande krisläge vidtaga erforderliga besparingsåtgärder.
I 194-1 ars åttonde huvudtitel (sid. 177) föreslogs ingen höjning av undervisningsskyldigheten.
I detta hänseende anförde jag bland annat följande:
. En ytterligare höjning av undervisningsskyldigheten försämrade icke undervismngsresultatet
under förutsättning, att gränsen för lärarnas förmåga att
prestera en fullgod undervisning icke därigenom överskredes. Ur denna synpunkt
och under nämnda förutsättning vore en höjning av undervisningsskyldigheten
icke ägnad att i samma grad som övriga diskuterade besparingsåtgärder
ingiva betänkligheter. Vid bedömandet av lämpligheten av en sådan
åtgärd finge emellertid även hänsyn tagas till den skärpning av arbetslösheten
bland lärarna — till icke oväsentlig del vållad av de redan vidtagna
besparingsåtgärderna — som skulle bli följden därav. För egen del hade jag
kommit till den uppfattningen, att ytterligare åtgärder i denna riktning med
hänsyn härtill icke för det dåvarande borde tillrådas.
Rilcsdagen (skrivelse nr 196) uttalade, att, så länge dåvarande överskott
på lärare bestode, åtgärder i syfte att ytterligare höja ämneslärarnas undervisningsskyldighet
knappast torde vara att tillråda. I den mån arbetslösheten
på detta område avvecklades, komme frågan emellertid i annat läge
och torde då böra upptagas till förnyat bedömande. Riksdagen erinrade om
det uttalande i förevarande ämne, som gjordes av 1940 års lagtima riksdag
i dess skrivelse nr 264, vartill riksdagen hänvisade.
Besparingsberedningens förslag.
a) Allmänna synpunkter.
Frågan om läroverkslärarnas undervisningsskyldighet hade under senaste
kvartsseklet upprepade gånger varit föremål för överväganden. Vid ett par
tillfällen hade ökningar av deras tjänstgöring för vecka vidtagits. Den senaste
ändringen hade vidtagits från och med läsåret 1940—1941, då medeltjänstgöringstiden
ökats med en halv undervisningstimme för vecka. Även
senare hade övervägts en ytterligare ökning i undervisningsskyldigheten,
vilken dock i dåvarande sammanhang avböjts med hänsyn bland annat till
förekomsten av viss arbetslöshet bland lärarna.
Besparingsberedningen ansåge, att sistnämnda och övriga i olika sammanhang
anförda förhållanden icke borde få föranleda att spörsmålet om lärår
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 9
nas undervisningsskyldighet nu undanskötes. Härför talade icke endast statsekonomiska
skäl. Det måste därjämte betraktas såsom ett allmänt intresse
— ej minst för den studerande ungdomen och för dem, som stöde inför valet
av levnadsbana — att, såvitt möjligt, klarhet skapades om det framtida
behovet av nyrekrytering på lärarbanan. Bestämmande härför vore givetvis
i första hand dels den omfattning, det allmänna ansåge sig kunna giva åt
det högre skolväsendet, och dels den arbetsprestation, som ansåges böra
uttagas av varje enskild lärare.
Med en dylik uppläggning av problemet kunde besparingsberedningen
icke förorda, att ett ställningstagande beträffande en utökad tjänstgöringstid
för lärarna skötes på framtiden med hänsyn väsentligen till den skärpta
arbetslöshet, som kunde vara att förvänta under en övergångstid. Den sistnämnda
omständigheten syntes icke böra påverka det principavgörande,
varav särskilt ur ovan angivna synpunkter behov torde föreligga, ehuruväl
vid beslutets genomförande skälig hänsyn torde kunna fästas vid eventuellt
rådande arbetslöshet bland lärare, vilka Tedan erhållit anställning på lärarbanan.
Besparingsberedningens förslag beträffande allmänna läroverkens ämneslärare
avsåges i tillämpliga delar gälla även ämneslärarna m. fl. vid högre
lärarinneseminariet, folk- och småskoleseminarier och tekniska läroverk samt
de högre kommunala läroanstalterna.
b) Den nuvarande undervisningsskyldigheten.
I den allmänna diskussionen utginge man som regel ifrån, att lektorns
samt adjunktens undervisningsskyldighet skulle utgöra 20—24 respektive
24—30 veckotimmar. Som framginge av ovan anförda bestämmelser gällde
emellertid detta endast, om nämnda lärare hade hela sin undervisning förlagd,
beträffande lektor till gymnasiet, lyceets tre högre kretsar och realskolans
högsta klass (i det följande benämnt »högstadiet») samt beträffande
adjunkt och ämneslärarinna till andra klasser av realskolan än den högsta
eller till lyceets tre lägre kretsar (i det följande benämnt »lågstadiet»).
Eljest trädde de i § 133 mom. 2 läroverksstadgan stadgade föreskrifterna
om ökning respektive minskning av tjänstgöringsskyldigheten i tillämpning.
I den mån lektorn tjänstgjorde på lågstadiet förskötes sålunda hans tjänstgöringslatitud
uppåt och i den mån adjunkten och ämneslärarinnan tjänstgjorde
på högstadiet skedde motsvarande förskjutning nedåt. Inom besparingsberedningen
hade med ledning av uppgifterna i skolkatalogerna för
höstterminen 1940 beträffande de högre allmänna läroverken verkställts beräkning
rörande ifrågavarande ämneslärares (även de extra ordinaries) tjänstgöringslatituder
läsåret 1940—1941. Latituderna framginge av nedanstående
sammanställning.
10
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
Latitud veckotimmar |
Lektorer antal |
Adjunkter och ämnes-lärarinnor |
20-24 |
317 |
|
21—25 |
40 |
|
22-26 |
14 |
|
20—24 |
237 |
|
20-26 |
94 |
|
21-27 |
235 |
|
22-28 |
257 |
|
23—29 |
251 |
|
24-30 |
189 |
|
Summa |
371 |
1,263 |
Av det anförda framginge sålunda, att omfattningen av lektorns respektive
adjunktens och ämneslärarinnans tjänstgöringsskyldighet i verkligheten
vore beroende av det skolstadium, inom vilket han undervisade.
c) Den skäliga storleken av lärarnas arbetsprestation.
Under det tidigare skedet av diskussionen beträffande ämnesläramas vid
läroverken undervisningsskyldighet hade frågan enbart bedömts med utgångspunkt
från den arbetsprestation, som skäligen borde uttagas av den enskilde
läraren. Sedermera har pa ifrågavarande spörsmål i hög grad även lagts
a rbetslöshetssynpunkter.
Vid bedömandet av den arbetsprestation, som skäligen borde utkrävas av
den enskilde läraren, hade man jämväl syftat till en rättvis avvägning därutinnan
olika grupper tjänstemän emellan. Denna avvägning mellan ämneslärama
och civilstatens övriga tjänstemän ställde sig emellertid icke enkel.
Det vöre visserligen uppenbart, att lärarens tjänstgöring i lektionstimmar
räknat måste avsevärt understiga tjänstemannens stadgade lägsta tjänstetid
a arbetsrummet. Detta följde främst därav, att läraren normalt i större eller
mindre utsträckning hade förberedelse- och annat arbete av olika slag utom
lektionstimmarna. Lärarlönekommittén hade på sin tid uppskattat omfattningen
av detta arbete till i genomsnitt tre timmar för läsdag — en siffra
sorn, även om den icke torde vara beräknad i underkant, dock gåve en föreställning
om läget. Lärarkallet måste också i och för sig anses innefatta moment
av särskilt tröttande natur. Det vore sålunda uppenbart, att lärarens
verksamhet under lektionen normalt vöre mera slitande än det arbete genomsnittst
jänstemannen fullgjorde på sitt tjänsterum. Läraren torde ha mindre
möjlighet än tjänstemannen i genomsnitt att anpassa sitt arbete efter tillfälliga
indispositioner och dylikt. Han måste ständigt arbeta efter ett på förhand
bestämt schema såväl i avseende å tid som arbetets art. Den begränsning
av lärarens undervisning, som med hänsyn till angivna förhållanden
fastställts, vore också avsevärd. Adjunkten exempelvis hade maximalt 30
veckotimmars undervisning mot tjänstemannens minimum av 42 timmars
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
tjänstgöring i veckan. Beroende på omfattningen av lärarens särskilda åligganden
m. m. minskades emellertid hans tjänstgöring ytterligare högst 6
veckotimmar eller i genomsnitt 3 veckotimmar. Genomsnittligt borde alltså
adjunktens tjänstgöring omfatta 27 veckotimmars undervisning mot tjänstemannens
42 timmar. Härtill komme emellertid, att tjänstemannens tjänstgöringstid
endast utgjorde ett stadgat minimum och att av honom i stor utsträckning
uttoges en avsevärt längre arbetstid — och detta ej blott med en
eller annan timme i veckan utan denna tid per arbetsdag. Man borde i detta
sammanhang därjämte beakta, att lärarens lektion omfattade 40—45 minuter
mot tjänstemannens arbetstimme örn 60 minuter samt att läraren under en
avsevärt längre del av året än tjänstemannen åtnjöte fullständig ledighet.
Lärarens ledighet omfattade icke endast sommar- och julferierna utan jämväl
under loppet av läsåret lovdagar. Därtill komme ett antal dagar, då läraren
vore helt fri från undervisning men då han på annat sätt vore mer eller
mindre sysselsatt för skolans räkning, såsom dagar vid terminens början och
slut samt för lärarna på högstadiet ett icke obetydligt antal dagar, då eleverna
hade skrivningar på lärorummet och lärarna allenast biträdde med
vakthållning eller vore lediga. En föreställning om det antal dagar örn året,
lärarna fullgjorde vanlig undervisning, lämnade uppgifterna i följande sammanställning.
Läsåret omfattar 38 veckor = 266 dagar
Avgår sön- och helgdagar =_ 44 »
Brutto läsdagar = 222 dagar.
Härifrån avgå vissa dagar
vid läsårets början och
slut samt lovdagar:
vid termins början och
slut............ omkring 6 dagar
av rektor beviljade lov . 4 — 6 »
friluftslov......... 10 12 »
D^sk ...... 4 »
pingst ’. ! ........ 2 » _26 - 30 dagar
Netto läsdagar 196 — 192 dagar.
Härtill komme, att för lärarna på högstadiet avginge den tid, då de under
skrivdagar hade vakttjänstgöring eller vöre helt lediga. Skrivdagarnas antal
framginge av nedanstående sammanställning liksom ock antalet faktiska läsdagar
om året för eleverna i vissa klasser och ringar:_
Klass eller ring |
Antal skrivdagar |
Antal faktiska läsdagar |
|
minst |
högst |
||
54 och 44 |
17 |
175 |
179 |
L I4 |
13,5 |
178,5 |
182,5 |
L II4 och L I3 |
17 |
175 |
179 |
L lil4 och L II9 |
23 |
169 |
173 |
L IV4 och L lil9 |
20 |
172 |
176 |
R I4 |
18 |
174 |
178 |
R II4 och R I3 |
18 |
174 |
178 |
R lil4 och R II9 |
24 |
168 |
172 |
R IV4 och R lil9 |
21 |
171 |
175 |
12
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
Vad sålunda anförts hade självfallet icke åsyftat att förlänga värdet av
lärarens prestationer. Avsikten hade allenast varit att i någon mån påvisa,
att tungan av lärarens arbete utanför lektionsrummet och av lektionsundervisningens
krävande natur måste anses vara väl uppvägd av för lärarkåren
speciella förmaner i andra avseenden. X och för sig vore det givetvis önskvärt,
att alla tankar på en utökad undervisningstid för lärarna kunde avvisas.
Därest detta av andra skäl icke läte sig göra, syntes emellertid de gjorda
jämförelserna mellan lärarnas och tjänstemännens normala arbetsbörda icke
rimligen kunna aberopas såsom ett stöd emot en måttlig ytterligare ökning
av lärarnas genomsnittliga tjänstgöringstid.
Men även dylika jämförelser förutan syntes det under viss förutsättning
icke orimligt med en måttlig ytterligare ökning av lärarnas undervisningsskyldighet.
Förutsättningen skulle vara, att alltfort i huvudsak hittillsvarande
möjligheter till nedsättning av den enskilde lärarens tjänstgöring bibehölles.
Somliga lärare belastades nämligen med skrivlag och andra liknande
s. k. särskilda åligganden i en utsträckning, som skäligen borde föranleda en
mycket avsevärd minskning av lektionsundervisningen. Stundom kunde därjämte
med hänsyn till lärarens ålder eller eljest fysiska och psykiska uthållighet
en tämligen betydande nedsättning i hans undervisningsskyldighet vara
rationell även ur allmän ekonomisk och pedagogisk synpunkt. Nämnda förutsättning
förelåge, även om medelundervisningstiden höjdes, därest samtidigt
lärarnas maximitjänstgöringstid ökades. I den mån de statsfinansiella förhållandena
påkallade en minskning av kostnaderna för skolundervisningen,
syntes under angivna förutsättning det vara också sakligt möjligt och rimligt
med en höjning av medeltjänstgöringstiden för ifrågavarande ämneslärare
med upp till en veckotimme. För att kunna bibehålla nuvarande minimital
i de för lärarna gällande latituderna (för lektor 20 och för adjunkt 24 veckotimmar)
erfordrades samtidigt höjning av maximitjänstgöringstiden med upp
till 2 veckotimmar. Detta skulle i praktiken medföra, att av de lärare, som
icke i särskilt stor utsträckning belastades med s. k. särskilda åligganden,
och av dem, som stöde i sin fulla arbetskraft, en ökad arbetsprestation finge
uttagas. Detta syntes — om man ville se till realiteter — icke orimligt. Det
borde framhållas, att en ökning av 2 veckotimmar icke utgjorde mer än i
genomsnitt 15 minuters ökad daglig lektionstid.
Det vore omfattningen av lärarnas medel tjänstgöringstid, som vore av betydelse
ur kostnadssynpunkt. Däremot påverkades icke statens kostnader
av att vissa lärare finge sin undervisning nedsatt under det fastställda och
som skäligt ansedda medeltalet, därest samtidigt en motsvarande högre undervisningstid
uttoges av andra lärare. Ju högre nämnda medeltal bestämdes,
desto större vöre behovet av att i det enskilda fallet kunna nedsätta
lärarens undervisning. Att samtidigt av andra lärare en avsevärt högre undervisning
än den genomsnittliga rimligen kunde uttagas därom torde tvivel
icke behöva rada. Vid en relativt hög medeltjänstgöringstid borde sålunda
Kungl. Maj:ts "proposition Nr 176. 13
spännvidden mellan latitudens maximi- och minimital vara motsvarande
större.
Om antalet ordinarie lärare vid ett läroverk vore större än att envar av
dem kunde givas den tjänstgöring, som enligt fastställda grunder borde tilldelas
honom, borde en minskning av de ordinarie lärarnas antal vid läroverket
ske, exempelvis genom förflyttning.
Vad besparingsberedningen ifrågasatt angående höjning av maximitalen i
latituderna med 2 veckotimmar behövde — under i övrigt oförändrade förhållanden
— icke innebära, att lärarna i någon större utsträckning komme
att åläggas en undervisning, motsvarande det höjda maximitalet i den för
läraren gällande latituden. Endast i relativt få fall förekomme nämligen för
närvarande uttagande av maximiundervisningstiden och detta komme vid
ett genomförande av vad ovan ifrågasatts icke att ske i större utsträckning
än hittills. Läget i detta avseende beträffande ämneslärarna vid de högre allmänna
läroverken höstterminen 1940 (enligt i skolkatalogerna lämnade uppgifter)
framginge av följande sammanställningar (halva veckotimmar hade
höjts till närmaste hela tal):
Lektorer:
Undervisning |
Timtalslatituder |
Summa lärare |
||
20—24 |
21—25 |
22—26 |
||
veckotimmar |
antal |
antal |
antal |
|
18 |
1 |
i |
||
19 |
5 |
1 |
6 |
|
20 |
32 |
4 |
2 |
38 |
21 |
72 |
7 |
3 |
82 |
22 |
120 |
17 |
7 |
144 |
23 |
59 |
7 |
66 |
|
24 |
22 |
7 |
29 |
|
25 |
2 |
2 |
||
26 |
1 |
1 |
2 |
|
27 |
||||
28 |
1 |
1 |
||
Summa lärare |
315 |
44 |
12 |
371 |
14
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
Adjunkter och ämne slärarinnor:
(även extra ordinarie)
Undervisning enligt katalogerna |
Timtalslatitud |
e r |
Summa |
||||
lärare |
|||||||
1940 |
24—30 |
23—29 |
22—28 |
21—27 |
20—26 |
20—24 |
|
veckotimmar |
antal |
antal |
antal |
antal |
antal |
antal |
|
20 |
1 |
2 |
1 |
9 |
13 |
||
21 |
3 |
8 |
9 |
23 |
43 |
||
22 |
7 |
9 |
9 |
12 |
61 |
98 |
|
23 |
3 |
7 |
19 |
41 |
22 |
73 |
165 |
24 |
7 |
21 |
44 |
69 |
32 |
45 |
218 |
25 |
29 |
62 |
63 |
67 |
12 |
20 |
253 |
26 |
54 |
86 |
67 |
31 |
5 |
3 |
246 |
27 |
61 |
48 |
35 |
8 |
i |
3 |
156 |
28 |
29 |
19 |
13 |
1 |
62 |
||
29 |
5 |
1 |
2 |
1 |
9 |
||
30 |
|||||||
Summa lärare |
189 |
251 |
257 |
235 |
94 |
237 |
1,263 |
Den senare sammanställningen utvisade, att adjunkterna och ämneslärarinnorna
i stor utsträckning tjänstgjorde — förutom givetvis i realskolans
högsta klass — även på gymnasiet. Av de i sammanställningen redovisade
1,263 lärarna hade sålunda endast 189 enbart eller nästan enbart tjänstgöring
på lågstadiet. De övriga tjänstgjorde i så stor utsträckning på högstadiet,
att för dem tillämpades reducerade latituder.
I fråga örn adjunkterna (inklusive, liksom i det följande, ämneslärarinnorna)
kunde vidare märkas, att ingen ålagts en undervisning av 30 veckotimmar
och endast ett mindretal 29 veckotimmar. För de enbart på lågstadiet
tjänstgörande adjunkterna utgjorde sålunda, med ett fåtal undantag,
latituden i verkligheten 24—28 veckotimmar och icke 24—30 veckotimmar.
Även av de adjunkter, som hade en reducerad timtalslatitud, uttoges i förhållandevis
liten utsträckning de högsta (eller högre) och näst högsta timtalen
såsom framginge av följande sammanställning:
Adjunkter och ämneslärarinnor:
Undervisning |
T i m t |
alsi |
a t i t |
u d e |
r |
|
24—30 |
23—29 |
22—28 |
21—27 |
20—26 |
20—24 |
|
veckotimmar |
antal |
antal |
antal |
antal |
antal |
antal |
23 |
73 |
|||||
24 |
45 |
|||||
25 |
12 |
20 |
||||
26 |
31 |
5 |
3 |
|||
27 |
35 |
8 |
1 |
3 |
||
28 |
19 |
13 |
1 |
|||
29 |
5 |
1 |
2 |
1 |
||
30 |
||||||
Summa lärare |
5 |
20 |
50 |
41 |
18 |
144 |
Hela antalet lärare |
189 |
251 |
257 |
235 |
94 |
237 |
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
De enbart eller övervägande å lågstadiet tjänstgörande lärarna hade alltså
i avsevärt mindre utsträckning ålagts tjänstgöring, motsvarande de högsta
eller näst högsta timtalen i respektive timtalslatituder. Detta förhållande vore
såtillvida anmärkningsvärt som omfattningen av de s. k. särskilda åliggandena
torde vara mindre på nämnda stadium än på högstadiet. Man torde
med fog kunna ifrågasätta, om icke just beträffande denna grupp lärare en
ökad tjänstgöring kunde uttagas utan större olägenheter. En skälig bedömningsgrund
härför syntes vara, att normalt den lärare, som icke i större omfattning
belastades av s. k. särskilda åligganden, skulle bestrida maximitjänstgöring
inom den för honom gällande latituden. Med utgångspunkt härifrån
skulle övriga lärare åläggas en i förhållande till de särskilda åliggandena reducerad
undervisningsskyldighet.
Beträffande lektorerna framginge av nedanstående sammanställning den
omfattning, i vilken de högsta (eller högre) och näst högsta timtalen i de för
dessa lärare gällande latituderna uttagits.
Lektorer:
Undervisning |
Timtalslatit |
u d e r |
|
20—24 |
21—25 |
22—26 |
|
veckotimmar |
antal |
antal |
antal |
23 |
59 |
||
24 |
22 |
7 |
|
25 |
2 |
||
2G |
1 |
1 |
|
27 |
|||
28 |
1 |
||
Summa lärare |
85 |
8 |
|
Hela antalet lärare |
315 |
44 |
12 |
Inom de för respektive lärare gällande timtalslatituderna hade således
lärarna på högstadiet — trots mera omfattande särskilda åligganden — en
relativt större undervisning än lärarna på lågstadiet. Nu gällande grunder i
fråga om medel tjänstgöringstid möjliggjorde alltså ett bestämmande av den
enskilde lärarens undervisningsskyldighet så, att denna, i fråga örn adjunkterna,
icke i något fall uppnådde det absolut högsta timtalet (30 veckotimmar)
och beträffande samtliga lärarkategorier endast i förhållandevis liten
utsträckning motsvarade de högsta och näst högsta timtalen i respektive
latituder.
Ett system, enligt vilket vid bestämmande av den enskilde lärarens undervisningsskyldighet
utgångspunkten skulle vara, att normalt den lärare, som
icke i större omfattning belastades av s. k. särskilda åligganden skulle bestrida
maximitjänstgöring inom den för honom gällande latituden, tillämpa
-
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
des enligt uppgift exempelvis i Finland. Inom besparingsberedningen hade
verkställts en beräkning enligt denna princip. Därvid hade man i huvudsak
utgått från följande reduceringsregler: skri vlagen hade ansetts motsvara,
1 skrivlag om 30 böcker 1 veckotimme, 2 skrivlag örn tillhopa 30—60 böcker
2 veckotimmar, 3 skrivlag örn tillhopa 60—80 böcker 3 veckotimmar, 4 skrivlag
om tillhopa 80—100 böcker 4 veckotimmar, 5 skrivlag om tillhopa 100—
110 böcker 5 veckotimmar och 6 skrivlag om tillhopa 110—120 böcker 6
veckotimmar. Vid tillämpning härav hade skrivlag i modersmålet och latin
värderats något högre än i övriga ämnen. Hänsyn hade även tagits till laborationer,
rättskrivningar och provräkningar m. m. samt i någon mån även
till herbariegranskning.
Enligt vad den inom besparingsberedningen, av en särskilt tillkallad expert
verkställda undersökningen utvisade, hade (enligt uppgifter i skolkatalogerna)
de i förutnämnda sammanställningar avsedda 1,634 ämneslärarna höstterminen
1940 bestritt sammanlagt 39,267 veckotimmars undervisning. Därest
envar av dem hade undervisat det antal veckotimmar, som motsvarat maximitalet
i den för läraren gällande latituden, hade i stället av samma lärare undervisats
sammanlagt 43,594 veckotimmar. Sistnämnda tal hade emellertid
enligt de grunder som nyss nämnts bort reduceras till 40,095 veckotimmar
för att kompensera vissa lärare för deras s. k. särskilda åligganden m. m.
Medeltjänstgöringen för ifrågavarande lärare skulle emellertid med denna
bedömningsgrund och vid oförändrat maximum ha blivit omkring en halv
veckotimme högre än den nu tillämpade. Även denna undersökning syntes
sålunda stödja vad som förut anförts i fråga örn det skäliga i att uttaga en
måttligt höjd medelundervisningstid av dessa lärare.
d) Arbet slöshetssynpunk ter.
Man torde böra göra en viss åtskillnad mellan sådana besparingsaktioner,
som föranledde att redan inom undervisningsväsendet anställda befattningshavare
avskedades, och sådana, som endast innebure en minskad nyrekrytering
av lärare. Hittills torde de vidtagna besparingsåtgärderna endast ha
inneburit konsekvenser i sistnämnda avseende.
Antalet klassavdelningar och lärjungar i realskolans första klass och lyceets
första krets höstterminen nedannämnda år utgjorde:
Är lärjungar klassavdelningar
1935 ........... 9,414 317
1936 ........... 9,659 326
1937 ........... 9,644 326
1938 ........... 9,933 335
1939 ........... 10,350 346
1940 ........... 9,971 341
1941 ........... 10,431 348
Något minskat lärarbehov i samband med begränsning av antalet ovannämnda
nybörjarklasser hade sålunda icke uppstått. För läsåren 1940/42
hade dock vissa åtgärder vidtagits, som föranlett minskat lärarbehov i
nämnda och övriga klasser i läroverken. 1940 års ökning av undervisningsskyldigheten
hade sålunda eliminerat omkring 50 lärare, samma års höjning
av elevantalet i klasserna omkring 29 lärare, indragning av vissa läro
-
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
verkslinjer omkring 4 lärare, sammanslagning av undervisningsavdelningar
i vissa språk m. m. omkring 32 lärare samt indragning av viss tillvalsundervisning
å det differentierade gymnasiet i matematik, grekiska m. m. omkring
5 lärare eller sålunda tillhopa omkring 120 lärare.
Enligt tidigare verkställda beräkningar uppginge det årliga ersättningsbehovet
på lärarbanan (alltså även för andra skolor än läroverken) till 120
personer. Härav framginge, att den genom berörda åtgärder minskade åtgången
på lärarkrafter torde ha kunnat helt avvecklas genom den normala
avgången av lärare och att därjämte viss nyrekrytering kunnat ske.
I vilken mån vid bedömandet av lärarnas undervisningsskyldighet hänsyn
borde tagas även till dem, som avsåge att inträda på lärarbanan, torde
kunna bedömas på olika sätt. Någon sådan hänsyn till de studerandes intressen
torde emellertid icke i någon väsentligare mån ha tagits på andra
områden. Efter en övergångstid hade i stället en anpassning skett.
Av väsentlig betydelse torde dock vara att behovet av en dylik anpassning
bleve klarlagt utan dröjsmål; svårigheterna i samband med en omläggning
av den tänkta levnadsbanan minskade icke vid en omläggning först sedan
studierna pågått en längre tid eller rent av avslutats. Såsom inledningsvis
framhållits, syntes därför förekomsten av viss arbetslöshet bland läraraspiranterna
icke kunna få föranleda till att spörsmålet om lärarnas undervisningsskyldighet
ej nu ånyo upptoges till behandling. Det måste sålunda
betraktas såsom ett allmänt intresse — ej minst för den studerande ungdomen
och för dem, som stöde inför valet av levnadsbana — att, såvitt möjligt,
klarhet skapades örn det framtida behovet av nyrekrytering på lärarbanan.
Ett principavgörande beträffande lärarnas undervisningsskyldighet under
den framtid, som nu torde kunna närmast överblickas, torde därför få anses
påkallat. Såsom ett särskilt spörsmål torde därvid få betraktas frågan om
den takt, i vilken en eventuell utökning av undervisningsskyldigheten skulle
genomföras. Därest, såsom i det föregående diskuterats, medelundervisningstiden
skulle utsträckas med en veckotimme, kunde därför — om arbetslöshetssynpunkter
och andra liknande omständigheter ansåges påkalla
det — genomförandet ske etappvis, exempelvis med en halv veckotimme
från och med läsåret 1942—1943 och med återstoden ett eller annat ar
senare.
e) Kostnadsbesparingen.
Beträffande den kostnadsbesparing, som vunnes genom en utökning av
undervisningstiden, torde få hänvisas till den därutinnan av skolöverstyrelsen
gjorda, ovan återgivna beräkningen. Enligt denna skulle en utökning
med i genomsnitt en veckotimme för de allmänna läroverkens del medföra
ett minskat lärarbehov av 88 lärare, motsvarande ett anslagsbehov av
482,000 kronor. För de högre kommunala läroanstalterna skulle samma tal
bli 33 lärare och 180,000 kronor. Nämnda belopp vore emellertid beräknade
Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 170. 2
18
Kungl. May.ts proposition Nr 176.
utan hänsyn till utgående rörliga tillägg och kristillägg. Toges hänsyn även
härtill, torde kostnadsbesparingarna kunna upptagas till omkring 590,000
kronor respektive 220,000 kronor om året.
f) Besparingsberedningens hemställan.
Under åberopande av vad sålunda i olika avseenden anförts har föreslagits
— under förutsättning att det allmänna statsfinansiella läget ansåges
påkalla en begränsning av statens utgifter för skolväsendet — att beslut
utverkades örn en utökning av lektorernas, adjunkternas och ämneslärarinnornas
vid de allmänna läroverken undervisningsskyldighet med i genomsnitt
en veckotimme, dock att vid denna öknings genomförande skälig hänsyn
toges till de synpunkter angående arbetslöshet, som framhållits i det
föregående.
Genom en dylik utökning av undervisningsskyldigheten vid de allmänna
läroverken torde — sedan den fullt genomförts — kunna vinnas en årlig
kostnadsbesparing av omkring 590,000 kronor.
Yttranden m. m.
Statskontoret har tillstyrkt besparingsberedningens förslag om ökning av
undervisningsskyldigheten. Såsom i det följande (sid. 32) skall beröras har
statskontoret förordat åtgärder för ett närmande av tjänstgöringsskyldighetens
omfattning på gymnasiestadiet till vad som gäller beträffande realskolan.
Skolöverstyrelsen, vilken inhämtat yttranden från lärarorganisationer, rektorer,
lärarkollegier m. fl., har avstyrkt besparingsberedningens förslag. Av
överstyrelsens utlåtande inhämtas bland annat följande:
Ökning av läroverkslärarnas undervisningsskyldighet.
Samtliga de organisationer, vilka till överstyrelsen inkommit med yttranden
i ärendet, hade en synnerligen kritisk inställning till detta förslag. I det
hela gåves uttryck åt lärarkårens vilja att med hänsyn till den rådande krissituationen
påtaga sig ökade bördor, men en ökning av undervisningsskyldigheten
ansåges i så fall böra vara provisorisk och dessutom böra föregås
av en ny utredning av lärarnas tjänstgöring i jämförelse med övriga statstjänstemäns;
i flertalet fall hade föreslagits, att en ökning borde omfatta
alla kategorier statstjänstemän. Klart framhölles också den väsensskilda
arten av de båda tjänstemannakategoriernas arbetsförhållanden, liksom
även den omständigheten, att läroverkslärarnas löner vid senaste lönereglering
avvägdes just med hänsyn till deras kortare tjänstgöringstid. En
stark kritik riktades mot de av besparingsberedningen använda metoderna
vid bestämmandet av den verkliga omfattningen av läroverkslärarnas arbetsbörda.
— Organisationerna toge ock i sina yttranden väsentlig hänsyn
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
till den ökade arbetslöshet bland de yngre lärarna, som skulle bli en följd
av den föreslagna ökningen av undervisningsskyldigheten. — I sin helhet
utmynnade organisationernas yttranden i ett bestämt avstyrkande av besparingsberedningens
förslag, varvid de olika ämnesföreningarna lagt speciella
synpunkter på de konsekvenser, detsamma komme att få för deras
respektive ämnen.
Samma synpunkter som de ovan citerade framkomme även i flertalet yttranden
från de allmänna läroverkens rektorer och kollegier, ävensom från
högre lärarinneseminariet, vilka med få undantag, där förslaget tillstyrktes
såsom ett provisorium eller andra, mera modifierade förslag framlades, helt
avstyrkte varje ökning av undervisningsskyldigheten annat än i samband
med en ökning av samtliga statstjänstemäns tjänstgöringstid.
För egen del ville överstyrelsen inledningsvis betona, att läroverkslärarnas
tjänstgöring varit föremål för en utökning vid två tillfällen under de senaste
åren, nämligen 1937 och 1940, i båda fallen med vardera % veckotimme.
Den förstnämnda ökningen hade avsett att åstadkomma en lämplig avvägning
av läroverkslärarnas och övriga statstjänstemäns löner med hänsyn till
deras arbete. Ökningen år 1940 hade skett, emedan i rådande brydsamma
tid en större arbetsprestation av statstjänstemännen måste utkrävas. Denna
ökning torde sålunda få anses vara av provisorisk natur. Det läge därför
nära till hands att uppfatta besparingsberedningens förslag som en kristidsåtgärd,
detta bland annat med hänsyn till att en slutlig avvägning av läroverkslärarnas
arbete relativt nyligen skett. Även om intet fullt tydligt uttalande
därom förelåge i besparingsberedningens promemoria, syntes dock
tendensen vara att skapa en bestående ökning av tjänstetiden.
Huvudfrågan för besparingsberedningen hade varit omfattningen av lärarnas
tjänstgöring. Den av besparingsberedningen tillämpade metoden för
beräkning av denna syntes ej övertygande på grund av flera omständigheter.
Främst måste sön- och helgdagar avdragas från samtliga tjänstemannakategoriers
faktiska arbetstid, ej endast från lärarnas. Vidare omfattade
läsåret utöver tiden för inträdes- och flyttningsprövningar 38 veckor, d. v. s.
med inräknande av denna tid, som omfattade en vecka, 273 dagar. Som de
7 dagar, vilka vore anslagna till inträdes- och flyttningsprövningar, för de
flesta liirare vore att betrakta sorn normala arbetsdagar, funnes ingen anledning
att ej medräkna dessa dagar, särskilt som de från och med höstterminen
1941 införda värntjänstdagarna, vilka infölle under denna tid,
innebure en ökad arbetsbörda för ett stort antal lärare. De 6 dagar vid
termins början och slut, vilka av besparingsberedningen fråndroges arbetsdagarna,
vore även de i själva verket bland de mest jäktande av alla för
läroverkslärarna, vilka då vore upptagna med kollegier, betygsutskrivning
m. m. — Slutligen avdroges 10—12 dagar, av besparingsberedningen rubricerade
såsom »friluftslov». I själva verket torde det stora flertalet liirare
deltaga vid friluftsverksamheten; endast fysiskt svagare lärare befriades av
rektor som regel därifrån. Befrielse från denna skyldighet kompenserades
dessutom i allmänhet genom ökad vakttjänstgöring vid skrivningar.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Av de av besparingsberedningen subtraherade dagarna återstode sålunda
som icke-arbetsdagar endast 4—6 av rektor beviljade lovdagar samt 6 dagars
ledighet vid påsk- och pingsthelgerna sammanlagt. Tabellariskt tedde
f''T SjUn - an^ae^ av läroverkslärarnas verkliga tjänstgöringsdagar på
Läsårets omfattning
Avgå sön- och helgdagar
273 dagar
45 »
228 dagar
Avgå ytterligare:
av rektor beviljade lovdagar
vid påskhelgen............
» pingsthelgen..........
4—6 dagar
4 »
2 » 10— 12 dagar
Netto 218—216 dagar
Övriga statstjänstemäns tjänstgöring tedde sig på följande sätt:
Arbetsårets omfattning................................... 365 d
Avga son- och helgdagar......................... 60 dagar
semesterdagar (i motsvarande lönegrad)........... 45 » 105 »
Netto 260 dagar
(De kategorier statstjänstemän, som i lönegradshänseende motsvarade
lararna, atnjote dock i vissa fall endast 25—35 dagars semester.)
skillnaden i antalet arbetsdagar mellan de båda kategorierna tjänstemän
torde salunda uppgå till 42—44 respektive 52—54 eller 62—64 dagar per år
Enligt besparingsberednmgens beräkning skulle skillnaden vara ett tjugotal
dagar större. 6
Därtill komme, att besparingsberedningen tagit mycket ringa hänsyn till
såväl arten som omfattningen av det arbete, som åvilar lärarna utom lektionstiden.
Besparingsberedningen hade vid sin beräkning lagt en icke obetydlig
vikt vid den omständigheten, att lärarnas lektionstimme omfattade 40—45
mumter tjänstemännens arbetstimme däremot 60 minuter. Rasterna användes
dock i regel mestadels bland annat till nödvändiga göromål för klasslorestandarna
eller till avlägsnande, respektive iordningställande av undervisningsmateriel
vilket i all synnerhet vore fallet för lärarna i naturvetenskaphga
ämnen, för vilka rasterna helt toges i anspråk för detta ändamål.
Dessutom alage lärarna att några gånger i veckan övervaka lärjungarna i
korridorer eller på skolgården. Ofta förekomme också under rasterna sammet
''Sd eIeVer’ överlä8Snin«ar i tjänsten med rektor eller kolleger eller dy
Det
syntes vidare svårt att förstå, varför lärarnas vakttjänstgöring vid
sknvnmgar icke skulle betraktas såsom fullvärdig tjänstgöring. En vakttimme
omfattade i regel 55 å 60 minuter eller mer och innebure en anspänay
uppmärksamheten, som pa grund av sin ensidighet vore av förhållandevis
ansträngande art. Vakttjänstgöring utkrävdes mycket ofta på
timmar, da läraren icke skulle ha haft tjänstgöring, vilket alltid vore fallet
med den s. k. frukostrastvakten; ej sällan inträffade också, att vakttjänst
mäste bestridas någon timme utöver den ordinarie tjänstgöringen.
21
Kungl. Marits ''proposition Nr 176.
Till lärarnas s. k. särskilda åligganden hörde, enligt § 133 mom. 5 Iäroverksstadgan,
granskning av lärjungarnas skriftliga arbeten, laborationsredogörelser
och herbarier, handledning av lärjungarna i deras enskilda arbete,
medverkan vid deras friluftsverksamhet, förrättande av morgonandakt
samt uppdrag att vara institutionsföreståndare. Härtill komme vissa andra
uppdrag, såsom klassföreståndarskap, medbedömning av examensskrivningar,
fackbedömning av uppsatser, uppdraget att vara huvudlärare, skyldighet
att deltaga i kollegier och konferenser. Förberedelsearbetet till lektionstimmarna
måste också beaktas.
Dessutom vore att märka, att med en till synes ringa ökning av undervisningstiden
följde automatiskt ett större arbete för läraren i form av t. ex.
ytterligare ett skrivlag, ännu en klassavdelning, kanske i ett nytt ämne,
och under alla förhållanden ett ökat förberedelsearbete.
Men även på annat sätt hade lärarens arbetsbörda förstorats på olika
sätt alltsedan tillkomsten av 1928 års läroverksstadga. Med denna stadga
hade följt krav på ökad effektivitet i undervisningen över huvud taget, antalet
skolskrivningar hade ökats och det enskilda arbetet införts. Dessutom
hade stadgats obligatorisk friluftsverksamhet under lärarnas ledning. Vidare
hade under senare år antalet elever i de olika klassavdelningarna kraftigt
ökat.
Besparingsberedningens beräkning av den tid, som åtginge till rättandet
av skrivlag, syntes vara alltför schematisk. Så t. ex. hade den väsentliga
skillnaden i detta hänseende mellan modersmålet och övriga ämnen icke nog
beaktats. Enligt en år 1925 verkställd undersökning hade uppsatsrättning på
högsta stadiet i medeltal krävt 4G minuter per uppsats, på det lägsta IG minuter,
motsvarande i förra fallet 31/» veckotimme per år. Genomsnittligt borde
sålunda besparingsberedningens uppskattning av tiden för skrivlagsrättning
i modersmålet till 1 veckotimme anses synnerligen låg. Även för övriga
ämnen torde 1 veckotimme vara en alltför låg beräkning. Därtill komme
också tiden för komponerandet av uppgifterna samt iordningställandet eller
utskrivandet av desamma.
Ett av de i Uiroverksstadgan § 133 mom. 5 omnämnda s. k. särskilda åliggandena,
som besparingsberedningen endast helt flyktigt berört, vore föreståndarskap
för institutioner. Av en år 1938 verkställd undersökning hade
framgått, att institutionsvården i ämnena biologi, fysik och kemi genomsnittiigen
tagit i anspråk en tid av 3% å 4 veckotimmar vid högre allmänna
läroverk, 1 ä 1% veckotimme vid realskolor. Även andra slag av särskilda
åligganden, såsom hållande av morgonandakter, herbariegranskning m. m.,
borde givetvis i detta sammanhang på ett tillbörligt sätt beaktas.
Över huvud taget syntes det överstyrelsen troligt, att, örn de särskilda
åliggandena uppskattades efter den tid, de verkligen krävde, den av besparingsberedningen
förordade beräkningsgrunden ej komme att medföra
någon besparing.
Ett huvudmotiv för undervisningsskyldighetens ökning syntes besparingsberedningen
den omständigheten vara, att den föreskrivna maximi
-
22
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
tjänstgöringen relativt sällan uttoges av lärarna. Snarare borde härav en
slutsats av motsatt slag ha dragits; varför maximitjänstgö ringen så sällan
kommit till användning berodde på den omständigheten, att de flesta lärare
vore så belastade med särskilda åligganden, att rektorerna vore synnerligen
tveksamma, när det gällde att av dem taga ut den högsta möjliga tjänstgöringen.
Att de högsta timtalslatituderna förhållandevis mera sällan uttoges av
lärare på lågstadiet, hade besparingsberedningen funnit anmärkningsvärt så
till vida, som omfattningen av de särskilda åliggandena enligt dess uppfattning
vore mindre på detta stadium än på högstadiet, varför det ifrågasattes,
om icke just av denna lärarkategori utan större olägenheter skulle
kunna uttagas en ökad tjänstgöring. Någon bevisföring för detta påstådda
förhållande hade emellertid ej förebragts; ej heller hade föregående utredningar
i saken kommit till något liknande resultat. Överstyrelsen vore för
sin del av den uppfattningen, att den mera omfattande tjänstgöringen på
lågstadiet vore väl avvägd i förhållande till högstadiets och att någon ökning
av den förra icke borde ifrågakomma.
I fråga om läroverkslärarnas ferier gällde otvivelaktigt, att de vore rätt
avsevärt längre än tjänstemännens semestertid. Det vore emellertid att
märka, dels att ferierna vore reglerade med hänsyn till skolorganisationen
i dess helhet, ej med hänsyn till lärarna enbart, dels att denna förmån även
beaktats vid bestämmandet av lärarnas lönegradsplacering. De långa ferierna
vore ofta nog av värde för läraren ej endast ur rekreationssynpunkt
utan ägnades även åt pedagogisk eller vetenskaplig fortbildning.
Över huvud taget funne överstyrelsen angeläget konstatera, att läroverkslärarens
arbete borde bedömas särskilt med hänsyn till sin kvalitet och sin
fostrande betydelse. Att lägga enbart kvantitativa synpunkter på lärarnas
arbete folie sig alltid svårt, för att icke säga omöjligt. Varje ytterligare belastning
av lärarens arbetsbörda måste med nödvändighet framkalla risken
för en försämring av lärarens kvalitativa arbete, orsaka en mera formell
och summarisk behandling av hans uppgifter och förminska hans möjligheter
till individuell kontakt med eleverna liksom till den moraliska fostran av
dem.
Arbetslösheten. Vid övervägandet av lämpligheten att öka undervisningsskyldigheten
för lärare kunde överstyrelsen icke underlåta att ta
särskild hänsyn till den bland de yngre, obefordrade lärarna rådande arbetslösheten.
De synpunkter, som överstyrelsen tidigare anlagt på problemet om lärarnas
arbetslöshet, gällde allt fortfarande. Enligt av överstyrelsen genom
extralärarbyrån sammanställda uppgifter hade höstterminen 1941 antalet
av de på extralärarbyrån anmälda lärarna med akademisk examen men
utan provår, vilka icke kunnat helterminsplaceras, varit 187, av vilka
visserligen 10 erhållit anställning vid folkhögskola. Härvid medräknades endast
de, som haft minst 1 termins tjänstgöring. Inräknades även de, vilka
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
haft under 1 termins tjänstgöring eller ingen tjänstgöring alls, stege antalet
till 334. Vid f-j timmes ökning av undervisningsskyldigheten och därav
följande indragning av 46 tjänster samt med hänsyn dessutom tagen till 15
indragna nybörjarklasser och ökning av tjänstgöringen för lärare i klassiska
språk i enlighet med besparingsberedningens förslag, komme 74 tjänster
att indragas läsåret 1942—1943. Vid ännu *4 veckotimmes ökning ett följande
år stege antalet än mera.
Läsåret 1942—1943 beräknades 130 tjänster bli lediga genom befattningshavares
avgång samt 38 tillkomma genom läroverksorganisationens
tillväxt. Då 10 beräknade nybörj ara vdelningar enligt besparingsberedningens
beräkning bortfölle och mot dessa 10 avdelningar svarade ungefär 11
lärartjänster, skulle tjänsternas antal bli 157; från detta tal borde dragas
de 74 ovan nämnda indragna tjänsterna.
Sålunda återstode 83 tjänster att tillsätta, under det att antalet arbetslösa
redan för närvarande uppginge till 334.
De ovan anförda siffrorna vore visserligen att betrakta som ungefärliga
men vore icke desto mindre skrämmande i synnerhet som det vore att märka,
att långt ifrån alla arbetslösa lärare anmält sig på extralärarbyrån, varför
siffrorna i verkligheten bleve större. På grund av svårigheten att erhålla
anställning hade ett säkerligen icke ringa antal filosofie magistrar föredragit
att fortsätta sina universitetsstudier fram till licentiatexamen för att
därigenom, visserligen med ökad skuldsättning, förbättra sina framtidsutsikter
på lärarbanan. Även de många inkallelserna till militärtjänstgöring
försvårade en överblick av läget.
Förutom svårigheten av akademiskt utbildade personers omskolning till
annan verksamhet måste även på grund av andra omständigheter, som rörde
arbetslöshetsproblemet, starka betänkligheter hysas mot ett försvårande av
anställningsmöjligheterna för de obefordrade lärarna. En mycket stor del
av den studerande akademiska ungdomen hade under den tid, kriget varat,
fullgjort eller fullgjorde för närvarande sin militära tjänstgöring, vilket för
en del medfört ett avbrott i studierna och ett därav följande uppskov med
avläggandet av examina, varigenom deras inträde på lärarbanan redan under
nuvarande förhållanden avsevärt fördröjdes eller försvårades. Av dem,
som avlagt examen och redan innehaft tillfälliga förordnanden, hade militärinkallelsen
betytt avbrott i dessa och ökad ovisshet för framtiden.
Skulle inkallade läraraspiranter efter slutad beredskapstjänstgöring återvända
till det civila arbetet och därvid finna sig nära nog berövade vidare
möjlighet till anställning på lärarbanan, komme detta förhållande enligt
överstyrelsens mening att framkalla ett berättigat missnöje.
Från lärarorganisationer m. fl. Ira till ecklesiastikdepartementet inkommit
skrifter rörande de föreslagna besparingsåtgärderna. Då dessa skrifter delvis
beaktats i skolöverstyrelsens utlåtande och de i övrigt huvudsakligen innehålla
argumentering, som på annat sätt framförts i ärendet, anhåller jag
att beträffande dessa framställningar få hänvisa till handlingarna i ärendet.
Frågan örn ämncslärarnas undervisningsskyldighet, behandlad såväl i samband
med 1937 års lönereglering sorn av 1940 och 1941 års riksdagar, har nu
ånyo blivit aktuell genom det förslag i ämnet, som framlagts av besparings
-
Departe
mentschefen.
24
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
beredningen. Detta förslag innebär, att principbeslut nu skulle fattas om
höjning av ämneslärarnas undervisningsskyldighet med i genomsnitt en veckotimme,
varvid dock vid bestämmandet av takten för höjningens genomförande
skälig hänsyn skulle tagas till arbetslöshetssynpunkten.
Såsom förut erinrats, är lektors undervisningsskyldighet bestämd till 20—
24 veckotimmar, adjunkts och ämneslärarinnas till 24—30 veckotimmar.
Inom dessa gränser uttages av den enskilde läraren en undervisningsskyldighet,
som bestämmes med hänsyn tagen till bland annat det arbete, som kräves
vid sidan av lektionstimmarna. I medeltal uttages för närvarande av lärare
på högstadiet 22 och av lärare på lågstadiet 27 undervisningstimmar. Det förtjänar
påpekas, att den genomsnittliga tjänstgöringstid, som sålunda faktiskt
uttages, sammanfaller med medelvärdet av den undervisningsskyldighet, som
enligt läroverksstadgan åligger lektor respektive adjunkt och ämneslärarinna.
När det gäller att bedöma den uppkomna frågan om en ytterligare höjning
av tjänstgöringsskyldigheten, må först konstateras, att en tjänstgöring av i
medeltal 21% veckotimmar på gymnasiestadiet och 26% veckotimmar på
realskolestadiet år 1937 ansågs skälig och rättvis med hänsyn till den då
beslutade löneregleringen. Redan denna avvägning innebar en höjning med
% veckotimme. Sedan dess har i samband med de år 1940 beslutade besparingsåtgärderna
för den högre skolundervisningens vidkommande vidtagits
en ny höjning med % veckotimme. Den sistnämnda avvägningen befanns
skälig med hänsyn till de ökade krav i fråga om den enskilde statstjänstemannens
arbetsprestation, som det inträdda krisläget ansågs motivera.
Vid de gjorda avvägningarna av medeltjänstgöringens omfattning haiman
syftat till att ernå en såvitt möjligt rättvis proportion mellan lärares
och övriga med dem jämförliga statstjänstemäns arbetsbörda. Givet är
dock, att en med matematisk noggrannhet genomförd avvägning aldrig kan
åstadkommas, enär de ifrågavarande arbetsprestationerna svårligen kunna
uttryckas i sinsemellan jämförbara mått. Varje försök att evalvera en lärares
samlade arbetsbörda i arbetstimmar måste alltid ge ett i viss mån godtyckligt
resultat. Av samma skäl kan det sägas vara missvisande att uttrycka
en byråtjänstemans samlade arbetsbörda med en hänvisning till den dagliga
tjänstgöringsskyldigheten på tjänsterummet. Av det anförda torde följa, att
de hittills gjorda avvägningarna icke kunna åberopas såsom definitiva, liksom
ock, att den av besparingsberedningen förebragta utredningen lika litet som
den däremot riktade kritiken kan sägas vara ägnad såsom underlag för ett
avgörande, som skulle kunna göra anspråk på att utgöra en i allo rättvis
avvägning. Vad som från båda sidor anförts synes mig dock någorlunda klart,
visa å ena sidan, att en mera betydande höjning av den genomsnittliga
tjänstgöringen för närvarande icke rättvisligen kan ifrågasättas, men å andra
sidan, att en tillfällig höjning med exempelvis en halv eller en veckotimme
icke kan sägas vara i och för sig orimlig under förhållanden, då av den en
-
Kungl. May.ts proposition Nr 176. 25
skilde måste krävas en större arbetsprestation än som under normala förhållanden
uttages.
Då jag i fjol vid anmälan av de allmänna läroverkens anslagsbehov diskuterade
lämpligheten av att under nuvarande förhållanden ytterligare höja
läroverkslärarnas undervisningsskyldighet, framhöll jag, att vid bedömandet
av denna fråga hänsyn måste tagas till den skärpning av arbetslösheten bland
lärarna — till icke oväsentlig del vållad av de redan vidtagna besparingsåtgärderna
— som skulle bli följden därav. Jag förklarade mig ha kommit
till den uppfattningen, att ytterligare åtgärder i denna riktning med hänsyn
härtill icke för det dåvarande borde tillrådas. Jag stödde mig därvid på rapporter
från skolöverstyrelsens extralärarbyrå, enligt vilka i mitten av september
1940 registrerats icke mindre än 295 läraraspiranter, vilka icke kunnat
beredas ens tillfällig anställning. Enligt vad jag inhämtat utgjorde motsvarande
antal läraraspiranter hösten 1941 288. Redan dessa siffror synas mig
visa, att här föreligger ett arbetslöshetsproblem, vilket icke kan förbises,
och det är icke osannolikt, att den verkliga arbetslösheten är större än vad
de angivna talen ge vid handen. Frågan härom kommer emellertid att närmare
belysas av arbetsmarknadskommissionen, som anmodats att verkställa
en mera ingående undersökning av arbetslöshetens omfattning och karaktär
och därmed förknippade spörsmål. Innan resultatet av denna undersökning
föreligger, anser jag mig icke kunna förorda genomförandet av åtgärder, som
kunna vara ägnade att mera avsevärt skärpa arbetslösheten, även örn vissa,
icke obetydliga besparingar på anslagen under åttonde huvudtiteln därigenom
skulle kunna vinnas. En höjning av ämneslärarnas medel tjänstgöring med
veckotimme skulle, på sätt skolöverstyrelsen erinrat, minska lärarbehovet
enbart vid de allmänna läroverken med icke mindre än 46 heltidstjänstgörande
lärare.
Med hänsyn till det nu anförda har jag funnit mig icke böra tillstyrka
genomförandet av en höjning av ämneslärarnas medeltjänstgöring för nästa
budgetår.
2. Begränsning av antalet nybörjaravdelningar.
Kungl. Maj :t plägar varje år medgiva rätt för skolöverstyrelsen att under
nästpåföljande läsår, utan hinder av den av 1927 års riksdag bestämda planen
för läroverksorganisationen, fatta beslut örn uppdelning av klass, ring eller
krets i parallellavdelningar, varvid dock tillfälliga parallellavdelningar icke
må upprättas i första klassen av realskolan eller första ringen av gymnasiet,
där sådana parallellavdelningar icke upprättats redan det innevarande läsåret.
Kungl. Majit har därvid tillika förklarat Sig vilja, på framställning av
överstyrelsen, meddela tillstånd att upprätta dylika parallellavdelningar i de
fall, där eljest ett större antal inträdessökande kunna förväntas bli avvisade
från berörda klass och ring.
26
Kungl. Majlis proposition Nr 176.
Frågan om en begränsning i besparingssyfte av antalet nybörjära vdelningar
i läroverken upptogs omkring årsskiftet 1939/40.
Skolöverstyrelsen anförde sålunda i samband med frågans behandling i
början av 1940, att en ökad stränghet vid prövning av behovet av nya avdelningar
syntes vara ett lämpligare medel att begränsa nybörjaravdelningarnas
antal än en höjning av elevantalet i avdelningarna. En tillfällig begränsning
av lärjungeintagningen finge anses försvarlig med hänsyn till rådande
statsfinansiella förhållanden.
I propositionen 191^0 L: löij anförde jag, att det icke syntes kunna vålla
större olägenheter att för läsåret 1940—1941 begränsa antalet nybörjaravdelningar
till det i och för sig betydande antal, som för det dåvarande funnes,
så mycket mindre, som det vore troligt, att de då rådande extraordinära förhållandena
skulle komma att medföra en minskad tillströmning till den högre
skolundervisningen.
Riksdagen gjorde icke någon erinran mot vad sålunda anförts. För budgetåret
1940/41 föreskrevs som följd härav, att nybörjaravdelningarna icke
finge i antal överstiga de under budgetåret 1939/40 befintliga. Antalet nybör
jära vdelningar budgetåret 1940/41 blev i verkligheten lägre, icke blott
emedan vissa kategorier inträdessökande på grund av tidsläget avstått från
läroverksutbildning utan sannolikt även emedan avgörandet i många fall
uppsköts ett år. För budgetåret 1941/42 har slutligen föreskrivits, att det
totala antalet nybörjaravdelningar icke må överstiga 525 eller, därest särskilda
omständigheter därtill föranleda, 533. Verkliga antalet nybörjaravdelningar
för innevarande budgetår är 529.
Besparingsberedningen har föreslagit, att antalet nybörjarklasser vid de
allmänna läroverken under de närmaste budgetåren begränsas med minst 15
i förhållande till det nuvarande, d. v. s. till högst 514. Motsvarande begränsning
torde ske vid motsvarande kommunala läroanstalter. Kostnadsbesparingen
enbart i fråga om lärarlöner har av beredningen uppskattats till minst
100,000 kronor under första året och därefter till successivt stigande belopp.
Inom beredningen har dock jämväl den meningen framförts, att slutlig ståndpunkt
till denna fråga lämpligen borde tagas först i sammanhang med en
allmännare prövning av till undervisningsväsendet hörande spörsmål.
Antalet nybörjaravdelningar i realskolan, gymnasiet och lyceet hade successivt
starkt stigit såsom framginge av uppgifterna i nedanstående sammanställning:
-
Läsår.
1933— 1934
1934— 1935
1935— 1936
1936— 1937
1937— 1938
1938— 1939
1939— 1940
1940— 1941
1941— 1942
Nybörj aravdelningar.
. . 448 (+15)
. . 470 (+22)
. . 481 (+11)
. . 492 (+11)
. . 507 (+15)
. . 533 (+26)
. . 520 (—13)
. . 529 (+ 9)
Kungl. May.ts proposition Nr 176. 27
Stegringen vore i icke ringa grad en följd av att numera även flickor mot
toges
i läroverken. o
Den successivt ökande tillströmningen till läroverken hade mångenstädes
väckt betänkligheter även ur andra synpunkter än de statsekonomiska. Det
syntes därför naturligt, att detta spörsmål aktualiserats, när jämväl starka
skäl av statsfinansiell art talade för en begränsning. _
En begränsning av antalet nybörj aravdelningar innebure — under förutsättning
att en sådan begränsning bibehölles — att det totala antalet klassavdelningar
i läroverken successivt komme att sjunka ganska avsevärt.
Minskades sålunda antalet nybörj ar a vdelningar med exempel vislO och detta
lägre antal sådana avdelningar därefter icke ökades, hade det år, som motsvarade
det genomsnittliga antalet årsklasser från och med nybörj arklassen
och uppåt vid varje läroverk, det totala antalet klassavdelningar vid läroverken
även minskat med 10 gånger antalet sådana årsklasser i genomsnitt vid
varje läroverk. Örn man räknade med en genomsnittlig lönekostnad per klassavdelning
av endast 6,600 kronor, skulle sålunda den årliga kostnadsbesparingen,
som första året komme att uppgå till 66,000 kronor, successivt, därest
begränsningen bibehölles, stiga under åtminstone 6 å 7 år. För det sjätte året
skulle alltså besparingen lia stigit till omkring 400,000 kronor. Men även
örn begränsningen av antalet lär ar avdelningar skulle vara rent tillfällig, exempelvis
för budgetåret 1942/43, kvarstode samma kostnadsbesparing som för
det första året under ett vart av de närmaste 6 å 7 åren.
Såsom framginge av sammanställningen hade antalet m/hörjaravdelmngar
på mindre än 10 år stigit med omkring 100 eller med mer än 20 procent. I
viss mån vöre väl denna stegring en följd av. att kommunala högre läroanstalter
förstatligats, men väsentligen vore ökningen absolut.
Att under nuvarande förhållanden — med hänsyn saval till ungdomens
möjligheter att vinna utkomst nå de s. k. lärda banorna som till statsfmansiella
förhållanden — låta läroverksorganisationen fortfarande undergå en
successiv utsvällning syntes varken nödvändigt eller försvarligt. Tvärtom
syntes nyssnämnda och andra omständigheter tala för en viss begränsning
därav. En återgång till läroverksorganisationen budgetåret 1938/39 skulle
sålunda innebära en väsentlig minskning av antalet nybörjaravdelnmgar eller
med 25. Några avgörande skäl torde knappast kunna åberopas tor att vad
som i förevarande avseende varit tillräckligt nämnda budgetår icke skulle
kunna accepteras nu och under de närmaste åren, särskilt som den av en begränsning
föranledda årliga kostnadsbesparingen successivt skulle stiga till
mycket betydande belopp.
Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket med hänsyn till vad skolöverstyrelsen
i förevarande avseende anfört i sina anslagsäskanden för nästa budgetår
och i betraktande av de för närvarande obegränsade möjligheterna att
vid statsunderstödda privatläroverk erhålla utbildning, svarande mot den vid
de statliga läroverken meddelade, måste hysa vissa betänkligheter mot en
starkare begränsning av antalet nybörjaravdelningar. I nuvarande läge skulle
statskontoret för sin del vilja stanna vid att ifrågasätta, att antalet dylika
avdelningar för budgetåret 1942/43 fixerades till vad som för närvarande
gällde eller 525. Därest cn ytterligare reduktion befunnes böra vidtagas,
syntes den i första rummet böra drabba gymnasiet. Anledning funnes nämligen
till antagande att utbildningen av studenter i vårt land vore större än
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
som ur synpunkten av ett strängt nödvändigt rekryteringsbehov vore oundgängligt.
Skolöverstyrelsen har berett lärarkollegier m. fl. tillfälle att yttra sig över
besparingsberedningens förslag:
I ett stort antal fall — av alla skolor närmare hälften, av de högre allmänna
läroverken omkring en femtedel av svaren — hade i remissvaren besparmgsberedmngens
förslag att minska antalet nybörjaravdelningar till
samma antal, som funnits höstterminen 1938, ej tagits upp till granskning.
Omkring en sjundedel av alla svaren — omkring en fjärdedel av svaren från
högre allmänna läroverk — förklarade, att mot begränsningsförslaget intet
vöre att erinra, eller tillstyrkte det mer eller mindre reservationslöst. Vid sådant
ställningstagande vöre naturligtvis motiveringen i allmänhet knapp. 1
ett mindre antal fall förelåge tillstyrkan till begränsningsförslaget i vad det
avsage gymnasiet men avstyrkan berättande realskolans nybörjaravdelningar
Man ansage sig ha konstaterat för stark tillströmning till »järda banor», under
det att man funne realskoleutbildningen böra hållas öppen för så stora delar
av vart tolk, som överhuvud kunde bära de med densamma förenade ekonomiska
och intellektuella ansträngningarna.
I en tredjedel av svaren — närmare hälften av svaren från de högre allmänna
läroverken — ansåge man sig ej kunna tillstyrka begränsningsförslaget
eller avstyrkte det mer eller mindre bestämt. I några av svaren avstyrktes
forslaget med hänsyn till arbetslösheten bland läraraspiranterna. I många
fall vande man sig mot besparingsberedningens ekonomiska beräkningar. De
larjungar, som skulle avvisas från realskolelinjerna, befunne sig i allmänhet
i skolplikt^ alder, och deras undervisning skulle vara förenad med kostnader
tor det allmänna, även om den förlädes till andra skolor. I högre klasser
kunde antalet avdelningar per klass ofta nedbringas genom sammanslagning
vartör en ny avdelning i nybörjarklass ej alltid måste följas av nya parallellavdelnmgar
anda upp till avgångsexamen. Varje begränsning skulle lätt åtföljas
av orättvisor. Ökningen i antalet nybörjaravdelningar vore i hög grad
betingad av att flickorna i ständigt växande antal sökte sig till realskole“Jerna.
Då ännu ej fullsatta avdelningar vid flickskolorna ofta skulle stå
till flickornas förfogande, komme begränsningen att i särskilt hög grad minska
gossarnas möjligheter till fortsatt skolbildning. En skärpning av inträdesgallrmgen
skulle också bereda vidgad mark för preparandakurser för inträdet.
Da parallellavdelningar främst ifrågakomme till inrättande i tätare befolkade
distrikt, skulle en begränsning också komma att särskilt drabba större samhällen.
I många av de inkomna svaren betonades de allmänna kulturpolitiska vådorna
av en begränsning av tillträdet till högre skolbildning. Särskilt understrokes,
att hänsyn måste tagas till en från föräldrahåll just i nu rådande
situation visad önskan att genom vidgad skolbildning bereda ungdomen
bättre start i förvärvsarbetet. Det vore också just nu väsentligt, att ej det
allmannas vård av ungdomen beskures. I åtskilliga av svaren framhölles, att
varje beskärning av de ungas utbildningsmöjligheter på vanliga skollinjer
mäste atföljas av inrättande av praktiska utbildningsvägar.
Skolöverstyrelsen, som beräknat antalet nybörjaravdelningar för nästa
läsår vid ostörd utveckling till 540, har för egen del avstyrkt beredningens
ifrågavarande förslag:
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Det beräknade antalet nybörjära vdelningar höstterminen 1942 överstege
med sju antalet avdelningar av detta slag höstterminen 1939. Ökningen folie
helt på realskolans nybör jära vdelningar. Medan år 1939 345 avdelningar,
funnits av realskolans första klass, hade antalet redan nu stigit till 348 och
kunde för 1942 beräknas till 354. För gymnasiet hade däremot antalet nybörjaravdelningar
höstterminen 1939 uppgått till 186, belöpte sig innevarande
hösttermin till 182 och beräknades först nästa läsår komma att åter utgöra
186.
Överstyrelsen hade tidigare under krisåren Aud ett pär tillfällen förklarat
sig icke ha något att erinra mot tillfälliga restriktioner i fråga om nybörjaravdelningarnas
antal. I längden torde dock restriktionerna bli allt svårare att
vidmakthålla. Det åter med full kraft insättande tillflödet till läroverken
komme sannolikt att år från år öka trycket mot fördämningarna. Frågan
om restriktionernas behövlighet och verkningar torde därför redan nu böra
bli föremål för nya överväganden. För en begränsning av nybörjaravdelningarnas
antal kunde även andra skäl än statsfinansiella andragas; ofta hörde
man den uppfattningen framföras, att en spärr vore av nöden för att hindra
uppkomsten av ett överskott av intellektuellt utbildad arbetskraft, som sam
-
hället icke kunde absorbera,
Örn en utrymmesspärr verkligen kunde tvinga de utestängda över till
andra banor, ''skulle en måttlig ransonering av bildningstillfällena helt visst
icke vara att alltför mycket beklaga. Förväntningarna därutinnan kunde
dock icke ställas högt. Från flera länder och icke minst från vårt eget hade
man redan riklig erfarenhet av spärranordningar av detta slag. De hade
grundligt studerats bland annat av de år 1939 tillkallade sakkunniga för utredningar
rörande tillströmningen till de intellektuella yrkena. Det hade därvid
framgått, att de avvisade aspiranterna vanligen icke efter första försöket
avstode från den tillämnade studiebanan utan vid nästa tillfälle återkomme
med förstärkta meriter. Med litet uthållighet hade de i regel förr eller senare
framgång. Spärren vållade visserligen tidsförlust och kostnader för den enskilde,
men dess bestående gallringseffekt vore vanligen obetydlig. Verkningarna
inskränkte sig i stort sett till de fall, där den sökandes ekonomiska
studieunderlag vore mycket klent,
En utrymmesspärr vid inträdet till gymnasiet skulle huvudsakligen innebära
en ransonering av studietillfällena på den redan nu starkt utnyttjade
reallinjcn. Efter all sannolikhet skulle den verka på exakt samma sätt som
de spärranordningar de sakkunniga undersökt. En lärjunge, som utan exceptionellt
vackra studieresultat i realskolan önskade tillträde till den treåriga
reallinjen, måste för att forcera spärren använda sommaren till att komplettera
sin realexamen. Örn han likväl misslyckades, kunde han anslå ytterligare
ett år till komplettering eller stikå inträde på latinlinjen, måhända utan
verklig håg för språkstudier, eller övergå till privatläroverk. En avvisad inträdessökande
till fyraårig reallinje kunde via realexamen söka inträde, i treårigt
gymnasium eller med realexamen som merit nästa är förnya sin ansökan
till det fyraåriga realgymnasiet eller slutligen övergå till latinlinjen
eller till privatläroverk. Effektiv bleve gallringen endast i den mån de vid
läroverken avvisade kunde förskaffa sig inträde i näringslivet. Den mäste
därför kompletteras med lämpliga åtgärder i avledande syfte.
En strängare ransonering av platserna i realskolans nybörjaravdelningar
torde pä samma sätt komma att leda till en forcerad träning för mträdesprövningarna
till nybörjarklasserna. Dur denna icke förde till målet, för
-
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
utrymmesskäl avvisade hade ju bestått i prövningen. Detta stärkte föräldrarna
i deras tro på barnens lämplighet för studier: barnen hade icke utgallrats
på grund av bristande studieförutsättningar utan fallit offer för godtyckliga
utrymmesrestriktioner. Med ännu ett års ansträngningar borde de
kunna taga hindret. Och nästa gång lyckades det verkligen också i regel.
Övergången till den femåriga realskolan skedde i sådana fall efter folkskolans
femte klass i stället för som under normala konkurrensförhållanden efter den
fjärde, övergången till den fyraåriga linjen efter folkskolans sjunde i stället
för efter dess sjätte klass. Tidsförlusten och kostnaderna vållade bekymmer
och skulle med säkerhet leda till täta klagomål från målsmanshåll.
Dylika synpunkter kunde lia sitt berättigande, men de utgjorde givetvis
icke bärande skäl för tillhandahållandet av en utbildning, av vilken samhället
icke hade behov. Till sist kan man icke undgå att jämväl ställa frågan,
huru långt det ur allmänt samhälleliga synpunkter kunde vara försvarligt att
vid läroverken mottaga dessa ständigt växande lärjungeskaror.
I fråga örn realskolan syntes betänkligheterna ha mindre vikt än i fråga
om gymnasiet. En normal årsklass i folkskolan kunde för närvarande uppskattas
till omkring 80,000 barn. Omkring 17,000 av dessa fortsatte studierna
i allmänna läroverk, kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor eller
motsvarande enskilda läroanstalter. Detta vore ingalunda någon ringa kvot,
den uppginge till drygt 20 procent, men den torde icke vara större än i många
andra länder. I Tyskland skulle enligt numera gällande bestämmelser en
tredjedel av lärjungarna i fjärde folkskoleklassen obligatoriskt övergå till
mellanskolan.
I vårt land vore den sjuåriga folkskolan numera folkskolans huvudtyp.
Skillnaden i tid mellan realskolan och folkskolans lärogång vore icke lika
framträdande som förut. Den allmänna bildningsstandarden hade höjts. Inhämtandet
av en realskolekurs uppfattades icke längre på samma sätt som
förr såsom en akt av intellektuell specialisering. Det vore en ganska naturlig
följd av denna utveckling, att realskolans lärjungenumerär ännu fortfore att
växa, ehuru folkskolans befunne sig i nedgång. Restriktionerna för upprättandet
av nybörjaravdelningar borde enligt överstyrelsens mening under dessa
förhållanden tills vidare icke göras strängare än att platstillgången någorlunda
svarade mot efterfrågan.
Större betänkligheter kunde man ur allmänna synpunkter hysa gentemot
en fortgående ansvällning av gymnasiet. Restriktionerna på detta skolstadium
skulle lia goda skäl för sig, örn de kunde göras effektiva. Troligen kunde
de dock icke genomföras utan att en mycket besvärande stockning uppstode,
såvida de icke kombinerades med lämpliga åtgärder i avledande syfte. Enligt
direktiven för 1940 års skolutredning skulle denna bland annat undersöka,
huruvida icke en jämkning av realskolans bildningsmål skulle kunna minska
tillströmningen till gymnasierna och åvägabringa en för vårt lands förhållanden
lämpligare proportion mellan antalet realskoleutbildade och antalet studenter.
Möjligheterna att med skolans verksamhet förena yrkesorientering i
en eller annan fonn för de från skolan avgående skulle jämväl av utredningen
uppmärksammas. I avvaktan på de åtgärder 1940 års skolutredning till följd
av detta uppdrag kunde komma att föreslå, torde det vara lyckligast, att antalet
nybörjaravdelningar icke fixerades. Nya avdelningar borde efter Kungl.
Maj:ts prövning i varje särskilt fall kunna upprättas, därest i annat fall ett
avsevärt antal inträdessökande måste avvisas. Jämväl under denna förutsättning
skulle antalet nybörjaravdelningar i gymnasiet enligt överstyrelsens
beräkningar sannolikt icke överstiga det år 1939 befintliga.
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Det problem som besparingsberedningen i detta sammanhang upptagit
till diskussion, d. v. s. frågan örn en begränsning av antalet nybörjaravdelningar
inom det allmänna högre skolväsendet, kan synas enkelt och lättlöst
till sin natur men är i själva verket på det närmaste förknippat med
organisatoriska spörsmål av principiell innebörd, som sätta det i centrum
av vårt lands skolorganisatoriska problem. En minskning av elevtillströmningen
till de allmänna läroverken kan jag icke anse obetingat eftersträvansvärd,
såvitt möjligheterna att vinna realskoleutbildning därigenom skulle
beskäras. Enligt min mening bör organisationen av undervisningsväsendet
givas en sådan utformning, att rekryteringen av de praktiska yrkena underlättas.
Detta skulle bidraga till en i sig önskvärd avlastning av gymnasierna.
Över huvud taget synes det mig uppenbart, att spörsmålet örn begränsning
av elevtillströmningen till läroverken och särskilt till lågstadiet inrymmer
frågor av sådan principiell betydelse, att detsamma — såsom även inom besparingsberedningen
framhållits — icke gärna kan rationellt lösas annat än
i samband med den allmänna översyn av vårt lands skolväsen, som anförtrotts
åt 1940 års skolutredning.
Jag är sålunda icke för närvarande beredd att tillstyrka en begränsning
av antalet nybörjaravdelningar på sätt inom besparingsberedningen föreslagits.
Jag förutsätter dock, att medgivande från Kungl. Maj:ts sida att
upprätta nya parallellavdelningar inom sådana avdelningar skall föregås av
en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande icke skall lämnas
annat än då särskilda omständigheter därtill föranleda.
Vad jag sålunda anfört har i tillämpliga delar avseende jämväl å med de
allmänna läroverken jämförliga skolformer.
3. Undervisningsskyldighetens omfång i ämnena latin
och grekiska.
Besparingsutredningen har föreslagit, att fragan örn att beträffande undervisningsskyldigheten
jämställa de första årens undervisning i latin och
grekiska med undervisning på lågstadiet upptages till närmare övervägande.
Adjunkt och ämneslärarinna vore skyldiga meddela undervisning under
24—30 timmar i veckan, dock att om tjänstgöringen till någon del vore
förlagd till högstadiet (realskolans högsta klass, gymnasiet eller lyceets tre
högre kretsar) läraren skulle äga åtnjuta den nedsättning i undervisningsskyldigheten,
som följde därav, att nyssnämnda minimi- och maximital
minskades med en timme för varje fullt fyrtal veckotimmar, varunder läraren
bestrede undervisning på nämnda stadium. I huvudsak motsvarande
ökning (en på fem veckotimmar) ägde rum i lektorns undervisningsskyldighet,
när denne undervisade på lågstadiet.
Departe
mentschefen.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Anledningen till ifrågavarande reduktions- och ökningsregler vore givetvis,
att lärarens undervisning ansåges bli kvalitativt mera krävande, sedan
eleverna i ett ämne passerat nybörj arstadiet.
Undervisningen i latin och grekiska begynte först i gymnasiet, i latin i
första och i grekiska i den näst högsta ringen. I sistnämnda ämne torde
undervisningen helt stanna på »nybörjarstadiet» och vad latinet beträffade
torde under de två första åren undervisningen kunna anses motsvara en
mera elementär sådan. Kvalitativt torde sålunda den undervisning, som
läraren i latin och grekiska meddelade i nyss berörda årsklasser, icke vara
mer betungande än den, som en lärare exempelvis i tyska meddelade i realskolans
två första klasser. Tvärtom torde med hänsyn till elevernas större
mognad den elementära undervisningen vara mindre krävande i latin och
grekiska än i tyska m. fl. ämnen.
Vissa skäl syntes därför tala för att ifrågavarande elementära undervisning
jämställdes med undervisning på lågstadiet samt att alltså adjunkt,
som fullgjorde denna undervisning, icke finge tillgodoräkna sig någon reduktion
av undervisningsskyldigheten och att lektorns undervisningsskyldighet
i motsvarande grad ökades.
Några mera avsevärda kostnadsbesparingar torde väl icke vid varje
särskilt läroverk följa av en dylik ändrad beräkning. Besparingen vid hela
läroverksorganisationen skulle dock uppgå till icke oväsentliga belopp. Enligt
gällande kursplaner upptoge nämligen undervisningen i grekiska 7
veckotimmar samt undervisningen i latin i det fyraåriga gymnasiet 6 veckotimmar
och i det treåriga 8 veckotimmar i första ringen och 7 veckotimmar
i de två övriga, allt i varje ring.
Statskontoret har biträtt besparingsberedningens förslag och därjämte
ifrågasatt, huruvida icke undervisningsskyldigheten på gymnasiestadiet
borde utökas även i fråga om andra ämnen än latin och grekiska.
Enligt statskontorets mening förelåge starka skäl att taga fasta på beredningens
förslag. De av beredningen anförda synpunkterna torde emellertid
äga giltighet även i fråga örn andra ämnen än latin och grekiska.
Anledning torde jämväl föreligga att i detta sammanhang underkasta
latitudsystemet en mera ingående prövning. Den omständigheten, att lärarna
på gymnasiestadiet måhända hade en kvalitativt mera krävande undervisning
än lärarna på realskolestadiet, syntes näppeligen kunna utgöra
tillräckligt motiv för att tillförsäkra de förstnämnda — förutom en väsentligt
bättre löneställning — en så avsevärd avkortning som för närvarande
av undervisningsskyldigheten i förhållande till de senare. Som undantagslös
regel torde nämligen få anses gälla, att en befattningshavare i högre
lönegrad måste ha en mera kvalificerad och ansvarsfylld tjänstgöring än
tjänstemän i lägre lönegrad. Beaktas borde i detta sammanhang, att lärarlönekommitténs
undersökningar rörande arbetstiden utöver lektionerna gåve
vid handen, att densamma för lektor allenast med ett par minuter per läsdag
överstege adjunktens. Vidare borde ihågkommas, att det verkliga antalet
läsdagar på gymnasiestadiet vore cirka 10 procent mindre än på
realskolestadiet på grund av förekomsten av skrivdagar, under vilka lärarna
antingen hade vakttjänst eller vore helt lediga. I betraktande av vad
sålunda anförts funne statskontoret icke orimligt, att åtgärder vidtoges för
33
Kungl. Marits ''proposition Nr 176.
ett närmande av tjänstgöringsskyldighetens omfattning på gymnasiestadiet
till vad som i sådant avseende gällde beträffande realskolan.
Skolöverstyrelsen har framhållit, att besparingsberedningens förslag bestämt
avvisats av läroverkslärarnas riksförbund och svenska klassikerförbundet.
Även de högre allmänna läroverkens kollegier avstyrkte helt förslaget;
endast i några få fall hade någon tvekan kommit till synes. För
egen del har överstyrelsen anfört bland annat följande:
Överstyrelsen ansåge besparingsberedningens förslag endast avse ringarna
I4—II4 samt I3.
När vid omorganisationen av gymnasiet genom 1905 års läroverksstadga
latinundervisningen avlägsnats från realskolan och helt förlagts till gymnasiet,
hade detta skett enligt den uttalade meningen, att gymnasieelevernas
större mognad skulle kunna förutsätta ett snabbt inhämtande av de
elementära kunskaperna i ämnet. Detta innebure snarare större krav på
läraren än förut, då det numera bleve mindre fråga om ett mekaniskt inlärande
än om en filologiskt betonad analys av formerna. Den tid, som nu
ansloges till inlärandet av elementa i latin, omfattade i ring I4 endast höstterminen
och en del av vårterminen, i ring I3 huvudsakligen blott höstterminen.
Latinundervisningen vore alltså under en viss tid undervisning,
tillhörande nybörjarstadiet, men denna tid vöre mycket kort och omfattade
en termin eller föga mera. Undervisningen i latin hade alltifrån början
en helt annan karaktär än t. ex. undervisningen i tyska på realskolans
nybörj arstadium såväl just på grund av elevernas större mognad — vilken
fordrade en kvalitativt mer krävande undervisning — som på grund
av ämnets stora svårighetsgrad i och för sig. Latinet ansåges i allmänhet
vara latinlinjens svåraste ämne. Det vore också en allmänt omvittnad sak,
att detsamma ställde synnerligen stora krav på eleverna såväl som på läraren.
Därtill komme den i detta sammanhang synnerligen betydelsefulla omständigheten,
att latinet på våra gymnasier icke enbart vore till för sin
egen skull. Just på grund av elevernas tidigare bekantskap med andra
språk lyftes latinundervisningen nära nog automatiskt upp på ett avsevärt
högre plan än som kunde betecknas med benämningen nybörjarstadium.
Latinundervisningen vore numera i landets gymnasier i allmänhet av utpräglat
komparativ karaktär alltifrån första början. Som ett viktigt moment
i undervisningen inginge lärjungarnas införande i antikens kultur
och historia, vilket med den moderna uppläggningen av ämnet likaledes
skedde redan ifrån begynnelsen.
Att latinundervisningen över huvud måste betecknas såsom undervisning
å högstadium, syntes således överstyrelsen klart. Även de uttalanden,
som beträffande latinet förekomme i de metodiska anvisningarna, borgade
för riktigheten av denna uppfattning. Om någon tvekan skulle hysas beträffande
första terminen i I4, måste överstyrelsen även i detta fall stalla
sig avvisande mot förslaget, då en sådan skillnad svårligen kunde preciseras
och genomföras.
Örn latinundervisningen sålunda borde likställas med undervisning å
högstadium, gällde detta i än högre grad om grekiskan.
Bihang till riksdagens protokoll 101$. 1 sami. Nr 176. 3
34
Departe
mentschefen.
Kungl. Alarits -proposition Nr 176.
. Undervisningen i grekiska torde vara mer rent vetenskapligt betonad än
i övriga språk på gymnasiestadiet. Alltifrån undervisningens första början
fördes eleverna här in på det språkhistoriska området och finge de språkliga
företeelserna belysta genom tillämpning av de verkande ljudlagarna
och genom jämförelser med motsvarande förhållanden i andra språk. Att
en dylik undervisning ställde stora krav på läraren, torde få anses självklart;
likaså, att den medförde ett betydande förberedelsearbete. Redan
vid början av vårterminen i näst högsta ringen begynte studiet av grekisk
originaltext. Redan, första året inriktades undervisningen också i hög grad
pa grekisk kulturhistoria och pa antikviteter; under andra året vidgades
densamma till att omfatta även litteraturhistoria och till att införa lärjungarna
i den grekiska filosofien.
Över huvud taget måste i detta sammanhang betonas, att realskolan och
gymnasiet hade helt skilda mål. Gymnasieundervisningen i allmänhet inriktade
sig på ett mycket tidigt stadium på studentexamen, och den avsage
för de klassiska språkens del särskilt att giva lärjungarna en tillräcklig
underbyggnad för fortsatt studium av humanistiska ämnen eller av
teologi. Det syntes icke böra råda någon tvekan örn, att en sådan undervisning
måste få en helt annan karaktär än begynnelsestadiets på realskolan.
Även med hänsyn till svårigheterna att bereda anställning åt lärare i
klassiska språk — av 39 anmälda hade höstterminen 1941 endast 9 kunnat
beredas plats — samt med hänsyn till vad överstyrelsen anfört om
arbetslöshetsproblemet avstyrkte överstyrelsen bestämt besparingsberedningens
initiativ i fråga örn ökningen av undervisningsskyldigheten i klassiska
språk.
Beträffande statskontorets förslag har överstyrelsen anfört:
Så till vida skulle kunna finnas fog för statskontorets uppfattning som
de .klassiska språken icke borde intaga något slags särställning på gymnasiet
i fråga om undervisningsskyldighetens omfattning. Även filosofi,
ryska och finska vöre »nybörjar»-ämnen, och dessutom torde undervisningen
i franska i ring I4 böra räknas som mera elementär. Med hänvisning
till vad överstyrelsen anfört örn realskolans och gymnasiets skilda mål ville
överstyrelsen, dock betona, att det över huvud måste anses principiellt
oriktigt att jämställa gymnasieundervisning med undervisning å realskolans
nybörjarstadium. Dessutom skulle en utbrytning av vissa gymnasieämnen
i. detta hänseende leda till allmän osäkerhet, då bestämd gräns
skulle bli mycket svår att draga mellan de olika ämnena.
Överstyrelsen avstyrkte sålunda bestämt även statskontorets förslag och
hävdade lämpligheten och nödvändigheten av att all gymnasieundervisning
även i fortsättningen principiellt bedömdes lika vid beräkning av undervisningsskyldigheten.
Såsom förut erinrats bestämmes den enskilde lärarens undervisningsskyldighet
med hänsyn tagen bland annat till huruvida undervisningen fullgöres
på hög- eller lagstadiet, varvid fyra veckotimmars undervisning på
högstadiet anses motsvara fem veckotimmars undervisning på lågstadiet.
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Besparingsberedningen har nu, utan att dock framlägga formligt förslag i
ämnet, till närmare övervägande framfört frågan, huruvida icke de första
årens undervisning på högstadiet i latin och grekiska skulle kunna jämställas
med undervisning på lågstadiet. Vad skolöverstyrelsen med anledning
härav anfört synes mig visa, att en sådan jämförelse icke gärna kan
göras annat än möjligen med avseende på den första terminens mera nybörjarmässiga
undervisning. Med hänsyn härtill och då jag i det föregående
av hänsyn till rådande arbetslöshet icke kunnat tillstyrka en allmän
höjning av medeltjänstgöringstiden för ämneslärare över huvud taget anser
jag mig icke heller böra förorda ett genomförande av den i detta sammanhang
ifrågasatta ändringen. Vid sådant förhållande finner jag mig icke heller
beredd att förorda statskontorets ännu längre gående förslag.
II. Vissa organisationsfrågor.
1. Kvinnliga lärjungars tillträde till läroverket i Majorna
i Göteborg m. m.
1938 års riksdag (skrivelse nr 210) medgav, att dåvarande västra realskolan
i Göteborg finge från och med budgetåret 1938/39 ombildas till ett
fullständigt högre allmänt läroverk för manliga lärjungar (benämnt läroverket
i Majorna) på så sätt, att en fyraårig latinlinje överflyttades dit från dåvarande
högre latinläroverket i Göteborg (numera Hvitfeldtska högre allmänna läroverket)
och en treårig linje från dåvarande högre realläroverket därstädes (numera
Vasa högre allmänna läroverk), varvid samtidigt en femårig realskollinje
finge överföras dit från sistnämnda läroverk, under villkor att staden förpliktade
sig, bland annat, att tillhandahålla det nya högre allmänna läroverket erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning samt
bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning. Genom beslut den
20 maj 1938 meddelade Kungl. Majit bestämmelser i enlighet med vad
riksdagen sålunda medgivit. Vid sammanträde den 16 juni 1938 åtogo sig
stadsfullmäktige i Göteborg ovan angivna förpliktelser.
Stadsfullmäktige i Göteborg ha gjort framställning dels om att kvinnliga
elever måtte beredas tillträde till gymnasiet vid läroverket, dels ock
om att, därest Kungl. Majit funne tillräckliga skäl därtill föranleda, en
fyraårig reallinje måtte inrättas vid gymnasiet. I sammanhang härmed ha
stadsfullmäktige — under förutsättning att dessa ändringar i läroverkets
gymnasieorganisation vunne Kungl. Majits godkännande — förklarat, att
de genom stadsfullmäktiges beslut den 16 juni 1938 åtagna förpliktelserna
skulle gälla även såvitt anginge berörda ändringar i läroverkets organisation.
Till grund för stadsfullmäktiges framställning ligger ett av kollegiet vid
nämnda läroverk framlagt förslag, varav inhämtas i huvudsak följande:
36
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Lärjungetillströmningen till det nyinrättade gymnasiet vid läroverket
hade icke svarat mot de beräkningar, som läge till grund för gymnasiets
inrättande. I fråga örn realgymnasiet gällde, att dess första ring varje hösttermin
visserligen kunnat uppvisa en fulltalig eller nära nog fulltalig klass,
men att fulltaligheten nåtts endast därigenom, att läroverket mottagit alla
sökande, så snart dessa endast kunnat uppvisa föreskriven minimikompetens.
Såsom det under sådana förhållanden varit att vänta, hade en betydande
avgång av lärjungar ägt rum. Latingymnasiet uppvisade en ännu
svagare frekvens. Hösten 1940 hade sålunda endast intagits 5 lärjungar i
första ringen. Av de 180 platserna på gymnasiet utnyttjades under läsåret
1940/41 endast 99, varav på realgymnasiet 70 av 90 och på latingymnasiet
29 av 90. Risk för indragning av latingymnasiet förelåge därför.
Orsaken till den svaga frekvensen syntes ligga i befolkningsförhållandena
i läroverkets rekryteringsområde.
Läroverkets behov av förbättrad lärjungerekrytering möttes av ett klart
allmänt behov av förbättrade studiemöjligheter för kvinnliga lärjungar på
gymnasialstadiet inom läroverkets rekryteringsområde. För de kvinnliga
lärjungarna på nämnda stadium stöde i Göteborg endast en statlig läroanstalt
till förfogande, nämligen högre allmänna läroverket för flickor, av
vars lärjungar omkring 24 procent bodde inom Maj orna-läroverkets rekryteringsområde.
De manliga elevernas intresse torde icke komma att lida
något intrång, om även flickor finge tillträde till läroverkets gymnasium,
då såväl latingymnasiet sorn realgymnasiet torde räcka till för alla studiebegåvade
av båda kategorierna.
Länsstyrelsen i Göteborg och magistraten därstädes ha tillstyrkt stadsfullmäktiges
framställning.
Skolöverstyrelsen har anfört bland annat:
Frågan örn inrättande av en fyraårig realgymnasielinje torde böra behandlas
i sammanhang med en ifrågasatt allmän översyn av gymnasiernas
uppdelning på tre- och fyraåriga linjer. Detta spörsmål torde komma att
utredas av 1940 års skolutredning.
Flickors tillträde till gymnasiet torde icke komma att medföra ökat behov
av parallellavdelningar eller ökade kostnader för statsverket. Överstyrelsen,
som i övrigt funne den av kollegiet anförda motiveringen bärande,
tillstyrkte därför, att kvinnliga lärjungar finge tillträde till läroverkets
gymnasium såväl på real- som latinlinjen.
I likhet med skolöverstyrelsen anser jag mig för närvarande icke böra
tillstyrka inrättandet av en fyraårig realgymnasielinje vid högre allmänna
läroverket i Majorna i Göteborg.
Vad beträffar förslaget om kvinnliga lärjungars tillträde till gymnasiet,
har läget något förändrats genom att antalet elever i första ringen av
latinlinjen höstterminen 1941 stigit till 20 (realgymnasiets första ring är
alltjämt fulltalig). Trots att tillströmningen till latinlinjen alltså ökats,
är dess kapacitet långt ifrån helt utnyttjad. En relativt stor avgång torde,
såsom läroverkskollegiet anfört, också vara att räkna med. Då vidare behov
av flera gymnasieplatser för flickor synes föreligga i Göteborg, synes för
-
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
slaget böra bifallas. Dess genomförande torde icke behöva medföra ökade
kostnader för staten. Jag tillstyrker alltså, att kvinnliga lärjungar erhålla
tillträde till läroverkets gymnasium från och med läsåret 1942/43.
2. Utvidgning av samrealskolorna i Hässleholm och Boden till
högre allmänna läroverk.
Hässleholms stad har hemställt om förstatligande av kommunala gymnasiet
därstädes. Tillika har Bodens stad anhållit om inrättande av ett statligt
gymnasium i Boden.
Skolöverstyrelsen har erinrat, att frågan om inrättande av statliga gymnasier
i nämnda städer varit föremål för utredning i det av tillkallad sakkunnig
den 30 april 1940 avgivna Betänkande och förslag angående utvidgning av
den statliga gymnasieorganisationen och i en till överstyrelsens yttrande häröver
fogad promemoria. Av dessa utredningar inhämtades följande fakta angående
städernas storlek, lärjungeområdenas omfattning och lärjungeantalet:
t
Hässleholm.
I samband med den stora skolreformen år 1927 hade
fattats beslut örn ombildning av därvarande kommunala mellanskola till samrealskola.
År 1935 hade stadsfullmäktige beslutat att upprätta ett kommunalt
gymnasium i anslutning till samrealskolan från och med läsåret 1935—1936.
Från och med vårterminen 1938 hade gymnasiet haft studentexamensrätt.
Gymnasiet hade från budgetåret 1939/40 åtnjutit ett särskilt statsbidrag på
8,000 kronor per år.
Hässleholm hade icke särskilt stor folkmängd, den 1 januari 1941 3,893
personer. Gymnasiets lärjungeområde vore dock betydligt större. År 1938
hade skolöverstyrelsen beräknat lärjungeområdets folkmängd den 1 januari
1938 till omkring 86,000 personer.
Lärjungeantalet i samrealskolan och det kommunala gymnasiet framginge
av nedanstående tabell.
Läsår |
Realskolan |
Gymnasiet |
1937—1938 |
269 |
79 |
1938—1939 |
259 |
88 |
1939-1940 |
289 |
84 |
1940-1941 |
288 |
80 |
1941—1942 |
289 |
85 |
Realskolan hörde till de större i landet. Lärjungeantalet i det kommunala
gymnasiet vore icke särskilt stort. Jämfördes det med lärjungeantalet i gymnasierna
vid de högre allmänna läroverken höstterminen 1941, funne man,
att det överträffade endast två av dessa, nämligen högre allmänna läroverken
i Västervik och i Haparanda med 65 respektive 71 lärjungar på gymnasiet.
Endast ytterligare ett högre allmänt läroverk, det i Hudiksvall, med
88 lärjungar på gymnasiet, vore av ungefär samma storleksordning. Antalet
lärjungar från landsbygden vore ungefär 70 procent av totala lärjungeantalet.
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
För gymnasiets räkning hade ar 1935 skett en tillbyggnad av läroverksbyggnaden.
Lokalerna syntes därför vara i det hela tillfredsställande även
för ett statligt gymnasium. Endast gymnastiklokalen syntes icke helt fylla
mattet. Där torde en nybyggnad komma att behövas i framtiden.
... rn''nsavgift till ett belopp av 120 kronor upptoges, samma belopp även
tor lärjunge tran annan ort. Befrielser och nedsättningar i dessa avgifter hade
torekommit i viss utsträckning.
Stadens bidrag till gymnasiet hade successivt ökats och hade för budgetåret
1940/41 uppgått till över 36,000 kronor.
I sakkunnigbetänkandet hade skäl ansetts föreligga för ett förstatligande
av kommunala gymnasiet i Hässleholm. Den sakkunnige uppförde staden
bland de sex orter, som enligt hans mening i första hand borde erhålla högre
allmänna läroverk.
Överstyrelsen funné, att starka skäl talade för ett förstatligande av kommunala
gymnasiet i Hässleholm. Kristianstads län vore mindre väl ställt än
övriga län i fråga om statliga gymnasier. Ett statligt gymnasium för länets
mellersta och nordvästra delar syntes därför väl motiverat. Behovet av ett
sådant gymnasium vore fullt ådagalagt genom elevfrekvensen vid det kommunala
gymnasiet. Då detta frekventerades till mer än två tredjedelar av
lärjungar från andra orter, fyllde det ett behov icke blott för Hässleholms
stad utan även för en betydande landsbygd kring densamma.
Staden hade som skäl för sin hemställan bland annat anfört, att stadens
kostnader för det kommunala gymnasiet, vilka från början beräknats till
cirka 16,000 kronor per år, oavlåtligt stigit för varje år och för läsåret 1940_
1941 uppgått till mer än dubbla nämnda belopp. Denna utveckling hade
medfört, att man starkt ifrågasatt ett nedläggande av gymnasiet. En sådan
utväg syntes överstyrelsen icke tilltalande. Nämnda förhållanden utgjorde
därför enligt överstyrelsens mening ett starkt skäl för ett statligt övertagande
av det kommunala gymnasiet.
Trots de svårigheter, som förelåge att i nuvarande statsfinansiella läge utvidga
gymnasieorganisationen över huvud, ansåge sig överstyrelsen likväl
böra föreslå ett successivt förstatligande av det kommunala gymnasiet i
Hässleholm redan från och med nästa budgetår med hänsyn till de särskilt
tungt vägande skäl, som kunde åberopas härför.
Boden. I samband med 1927 ars skolreform hade därvarande kommunala
mellanskola förstatligats från och med den 1 januari 1928
Befolkningen hade den 1 januari 1941 utgjort 7,753 personer. Under senare
tid hade befolkningssiffran högst avsevärt stegrats på grund av förstärkningen
av de militära forlaggnmgarna. Av ökningen 1930—1941, 1,323 personer,
bomme icke mindre än 915 på perioden 1939—1941. Realskolans lärjungeomrade
kunde utöver Bodens stad anses omfatta Överluleå tingslag, Älvsby socken
i Piteå och Älvsby tingslag samt delar av Jokkmokk, Råneå, Töre och
Nederkalix socknar. För ett eventuellt gymnasium finge man enligt sakkunnigbetänkandet
dessutom räkna med en del av Piteå landskommun, Arvidsj
a urs socken, återstoden av Jokkmokks socken samt Gällivare, Jukkasjärvi
och Karesuando socknar. Detta gåve en befolkningssiffra på mellan 105,000
och 110,000 personer. Sedan läsåret 1939—1940 funnes emellertid ett kom
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 39
munalt gymnasium i Kiruna, varför Jukkasjärvi och Karesuando socknar
icke längre torde böra medräknas.
Samrealskolans elevantal under de senare åren framginge av följande tabell.
Läsår |
Antal lärjungar |
1937—1938 |
263 |
1938-1939 |
266 |
1939—1940 |
288 |
1940-1941 |
274 |
1941—1942 |
253 |
Skolan hörde till de större realskolorna i landet. Under senare tid utgjorde
lärjungarna från landsbygden omkring fjärdedelen av hela lärjungeantalet.
Ett betydande antal lärjungar från Boden besökte gymnasierna i Luleå och
Haparanda, för läsåret 1941—1942 icke mindre än 72 stycken.
Underlaget för ett eventuellt gymnasium utgjordes enligt sakkunmgbetänkandet
av Bodens realskola, samrealskolorna i Malmberget och Kiruna samt
högre folkskolorna i Arvidsjaur och Älvsbyn. Efter inrättandet av det kommunala
gymnasiet i Kiruna torde dock samrealskolan på denna ort icke längre
böra medräknas.
Samrealskolans i Boden lokaler vore icke tillräckliga även för ett gymnasium.
Ett nybygge torde därför vara nödvändigt, örn samrealskolan skulle
utbyggas till högre allmänt läroverk. Ritningar härtill vore enligt uppgift
redan utarbetade.
I betänkandet framhävdes, att starka skäl kunde anföras för ett högre allmänt
läroverk i Boden. »Stadens karaktär av militär förläggningsort jämte
de statliga förläggningar och institutioner, som med anledning därav blivit
dit förlagda, kan anses medföra vissa förpliktelser för det allmänna att sörja
för en högre utbildningsanstalt för barnen till de tjänstemän, som fått sin
verksamhet förflyttad dit.» Den sakkunnige stannade likväl vid att icke tillstyrka
ett gymnasium i Boden. Att han trots de starka skäl, som talade för
ett gymnasium, intagit denna ståndpunkt, berodde på att enligt hans mening
Norrbottens län vore relativt väl tillgodosett med statliga gymnasier. Av
överstyrelsens utlåtande över sakkunnigbetänkandet framginge emellertid,
att den sakkunniges ståndpunkt sammanhängde med att han byggt på otillfredsställande
jämförelsekvoter länen emellan. Norrbottens län vore tvärtom
i hög grad missgynnat. Det intoge den 22 platsen bland länen. Endast 3 län,
däribland som redan nämnts Kristianstads, vore sämre ställda.
Någon tvekan om att ett statligt gymnasium vore berättigat, syntes därför
icke kunna råda.
Staden hade särskilt framhållit det stora antal elever från Bodens lärjungeområde,
som för närvarande måste hänvisas till läroverket i Luleå, samt den
ökning av antalet officerare och underofficerare, som på senare tid ägt rum
inom Bodens garnison. Kommendanten i Boden hade instämt i stadsfullmäktiges
synpunkter.
De framförda synpunkterna funne överstyrelsen i hög grad vara värda
beaktande. Staden Bodens befolkning uppvisade en avsevärd ökning sedan
den 1 januari 1939 (från 6,838 till 7,753 personer) och antalet barn, som
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
skulle behöva åtnjuta gymnasieundervisning, hade ökat även på grund av
alltjämt växande inflyttning av officerare och underofficerare samt deras
familjer. Den växande strömmen av elever ginge främst till högre allmänna
läroverket i Luleå, vars elevantal höstterminen 1941 uppgått till ej mindre
än 708. Betydande lokalsvårigheter hade på grund av denna utveckling
uppstått för läroverket. Av gymnasiets 240 elever tillhörde omkring fjärdedelen
Bodens lärjungeområde. Ett inrättande av ett statligt gymnasium i
Boden skulle följaktligen medföra en mycket välbehövlig avlastning för läroverket
i Luleå och vore således även ur denna synpunkt att starkt förorda.
Överstyrelsen ansåge sig därför med hänsyn till dessa särskilt tungt vägande
skäl kunna tillstyrka jämväl förslag om inrättande av ett högre allmänt
läroverk i Boden.
Överstyrelsen hemställde således dels om förstatligande från och med budgetåret
1942/43 av kommunala gymnasiet i Hässleholm, dels om upprättande
från samma tidpunkt av ett gymnasium vid samrealskolan i Boden
med 4-årig latin- och 3-årig reallinje, i båda fallen successivt upprättade,
börjande med första ringen å såväl latin- som reallinjerna från nämnda tidpunkt.
Statsverkets kostnader för upprättandet av ett statligt gymnasium i Hässleholm
ha beräknats under första året utgöra 26,831 kronor. Motsvarande
kostnader för ett gymnasium i Boden beräknades sålunda:
Lönefyllnad för rektor.....................
1 lektor..............................
6,5 timlärartimmar i läroämnen................
2 timmars ökning i ordinarie teckningslärarens tjänstgöring
2 » » » » musiklärarens »
4 » » » » gymnastiklärarens »
Tillsynslärare, tilläggsarvode..................
Skolläkare, » ..................
Bibliotekarie, » ..................
Biträde å rektorsexpeditionen, tilläggsarvode.........
kronor 891
» 10,848
» 1,573
* 461
» 461
» 922
> 25
» 150
» 200
» 230
Summa kronor 15,761.
Sammanlagda kostnaden skulle efter fullt genomförd organisation uppgå
till respektive 88,866 och 97,138 kronor. Vid fullt genomförd organisation
skulle hela och under första året % av det nu utgående anslaget till kommunala
gymnasiet i Hässleholm, respektive 8,000 och 2,667 kronor, bortfalla.
Såsom villkor för de ifrågavarande förmånerna torde böra föreslås, att
vederbörande kommun åtoge sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning samt bostad eller hyresersättning
åt rektor och bostad åt vaktmästare i enlighet med uttalandet i riksdagens
skrivelse nr 196/1941, ävensom, beträffande Boden, att kommunen
förbunde sig att bevilja ett engångsanslag av 5,000 kronor till bestridande
av kostnaderna för komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning
av biblioteket.
41
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
19//) års skolutredning har yttrat, att den i ärendet förebragta utredningen
syntes ådagalägga, att starka skäl kunde anföras för den ifrågasatta utvidgningen
av de båda realskolorna med statligt gymnasium. Ur de synpunkter,
som det skolutredningen lämnade uppdraget gåve, hade kommittén intet att
erinra mot skolornas ombildning till högre allmänna läroverk. Skulle emellertid
de statsfinansiella förhållandena förbjuda, att båda skolorna nu utvidgades
på föreslaget sätt, och medgiva ombildning av endast en läroanstalt,
syntes företräde böra givas åt samrealskolan i Boden.
I rådande statsfinansiella läge måste givetvis varje förslag örn utbyggnad
av läroverksorganisationen med nya gymnasier väcka starka betänkligheter.
Emellertid är det mycket vägande skäl, som föranlett återupptagande av
frågan örn förstatligande av det kommunala gymnasiet i Hässleholm.
Stadens årsutgifter för gymnasiet, vilka år 1935 beräknats till 16,000 kronor,
stego under budgetåret 1940/41 till närmare 37,000 kronor. Till följd
av de starkt stegrade kommunala utgifterna har fråga uppkommit örn att
nedlägga gymnasiet. Skälen för förstatligande äro även i övrigt vägande, vilket
bland annat framgår därav, att staden placerats som den fjärde bland de sex
orter, där enligt förutnämnda sakkunnigförslag statliga gymnasier i första
hand borde upprättas. Av argumenten vill jag särskilt framhålla det höga
procenttalet för elever från landsbygden. Trots detta anser jag mig likväl
icke kunna för närvarande tillstyrka, att gymnasiet nu förstatligas. Då emellertid
ett ökat statligt stöd åt gymnasiet är starkt motiverat, vill jag i stället
föreslå, att det nuvarande understödet till gymnasiet, för närvarande 8,000
kronor, ökas med 12,000 kronor till 20,000 kronor. För detta ändamål bör
anslaget till understöd åt kommunala gymnasier — vartill jag längre fram
återkommer — höjas med nämnda belopp, 12,000 kronor.
Vad beträffar frågan örn upprättande av ett gymnasium i Boden, vill
jag först erinra örn sakkunnigförslaget. Enligt detta förefunnes starka skäl
för utbyggande av samrealskolan i Boden till ett högre läroverk, nämligen statens
förpliktelser mot militärpersonalen, realskolans storlek, den höga kommunalskatten,
det stora och folkrika gymnasieområdet med ett betydande
realskolunderlag samt det synnerligen stora antalet Boden-elever vid gymnasierna
i Luleå och Haparanda. Som motskäl angåvos främst hänsynen till
andra landsdelar, då Norrbottens län vore relativt väl tillgodosett nied statliga
gymnasier, och närheten till Luleå, där elevnumerären visserligen vore
stor men icke nödvändigtvis måste nedskäras. Den sakkunnige ansåg därför
tillräckliga skäl ännu icke föreligga för upprättande av ett gymnasium i Boden
och medtog således icke staden bland de sex förut nämnda orterna. I stället
förordades ett upprättande av ett statligt gymnasium i Kiruna.
De skäl, som sålunda anförts mot inrättande av ett gymnasium i Boden,
ha bemötts av skolöverstyrelsen, som påpekat, att Norrbottens län i själva
Departe
mentschefen.
42
Kungl. May.ts ''proposition Nr 176.
verket vore illa lottat i fråga om statliga gymnasier och att en avlastning av
läroverket i Lulea behövdes. Den omständighet, som enligt min mening måhända
starkast motiverar, att ett gymnasium trots tidsläget upprättas, är
den stora ökningen av Bodens garnison. Mycket synes mig tala för, att möjlighet
till högre undervisning beredes för barnen till de talrika statstjänstemän,
vilkas verksamhet måste förläggas till denna ort. Det torde i detta sammanhang
även förtjäna erinras, att enligt den planerade nya försvarsordningen
de militära förbanden i Norrbotten komma att väsentligt utökas.
Jag tillstyrker på anförda skäl, att ett gymnasium med en fyraårig latinlinje
och en treårig reallinje upprättas i Boden successivt från och med nästa
budgetår. I fråga om de villkor, som böra uppställas för gymnasiets inrättande,
ansluter jag mig till vad skolöverstyrelsen föreslagit. Statsverkets
kostnader för gymnasiet ha av överstyrelsen beräknats till cirka 16,000 kronor
under nästa budgetår och omkring 97,000 kronor vid fullt genomförd
organisation. Till denna fråga återkommer jag i det följande.
lil. Anslagsberäkningar.
1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverk: Avlöningar.
Detta anslag var för budgetåret 1939/40 uppfört med 26,436,500 kronor.
I samband med vissa besparingsåtgärder sänktes det för budgetåret 1940/41
med 156,500 kronor till 26,280,000 kronor. Belastningen på anslaget steg
dock under sistnämnda budgetår till omkring 27,887,000 kronor, i samband
med det rörliga tilläggets höjning till 15 procent. För innevarande budgetår
är anslaget uppfört med 28,286,000 kronor. Beträffande anslagets disposition
hänvisas till statsliggaren, sid. 488 ff. Även för innevarande budgetår
ha besparingsåtgärder vidtagits. Sålunda har successiv indragning av en treårig
latinlinje vid högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm i Stockholm
påbörjats, antalet nybörjaravdelningar begränsats och reduktion av
vissa arvoden åt lärare vid provårsläroverk genomförts.
För nästa budgetår har skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden räknat
med en anslagshöjning av 433,900 kronor, avseende följande utgiftsändamål:
a) nyinrättande av 3 lektorstjänster, 6 adjunkts^''änster
och 1 gymnastiklärartjänst........................ kronor 80,000
b) ökad undervisning i övningsämnen.................. » 22,000
c) arvoden åt skolläkare ........................... » 2,200
d) » » rektorsbiträden ....................... » 3,000
e) » vid provårsläroverk...................... » 11,700
f) avlöningar åt icke-ordinarie personal, bland annat inrättande
av 35 nya extra ordinarie adjunkts^-änster . ..._» 325,000
443,900.
43
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
Härtill komina kostnader för rörligt tillägg samt utgifter för inrättande av
statliga gymnasier i Hässleholm och Boden.
Ett genomförande av besparingsberedningens förut behandlade förslag
skulle enligt av överstyrelsen gjorda beräkningar, såsom ovan nämnts, medföra
en besparing i kostnaderna för icke-ordinarie lärare för nästa budgetår
med högst 615,000 kronor (avseende det fall, att tjänstgöringsskyldigheten
ökas med en veckotimme och antalet nybörjaravdelningar minskas till 514).
Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Den ordinarie lärarpersonalen vid de allmänna läroverken har från och
med innevarande budgetår undergått den förändringen, att två lektorstjänster
nyinrättats och en vakanssatt adjunktstjänst fått återbesättas. Personalförteckningen
upptager därefter bland annat 427 lektorer, 1,275 adjunkter
å ordinarie stat och 39 adjunkter å övergångsstat samt 100 lärare i gymnastik.
Av adjunktstjänsterna må enligt personalförteckningen endast så många
uppehållas, att antalet å ordinarie stat och övergångsstat ej överstiger sammanlagt
1,275.
Skolöverstyrelsen har föreslagit nyinrättande av 3 lektor stjänster, 6
adjunktstjänster samt 1 (kvinnlig) lärartjänst i gymnastik med lek och idrott.
Samtliga dessa tjänster avse läroverk under upprättande, omorganisation
eller förstatligande. Vidare har överstyrelsen hemställt om inrättande av lektorstjänster
vid de föreslagna nya gymnasierna i Hässleholm och Boden,
nämligen två i Hässleholm och en i Boden.
De läroverk, vid vilka inrättande av nya tjänster till följd av läroverkens
upprättande, omorganisation eller förstatligande kunde ifrågakomma, vore
till antalet sexton. Därjämte erfordrades nya lektor stjänster vid högre allmänna
läroverket i Bromma i Stockholm, till vilket under läsåren 1941—1943
förlagts en tillfällig provårskurs. Överstyrelsen ansåge sammanlagt 6 nya lektorstjänster
och 8 nya adjunktstjänster vara erforderliga vid de ifrågavarande
läroverken, därvid hänsyn tagits till överflyttningsmöjligheterna. Ehuru överstyrelsen
medtagit endast sådana tjänster, i fråga om vilka ett avböjande
skulle medföra påtagliga olägenheter för tidigare beslutade organisationsändringar,
ansåge sig överstyrelsen med hänsyn till det statsfinansiella läget icke
böra fasthålla annat än vid ett absolut minimum, vars avböjande skulle medföra
uppenbara vådor för berörda läroverk.
Vid vart och ett av högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm samt
högre allmänna läroverken å Kungsholmen och i Bromma i Stockholm borde
inrättas en ny lektorstjänst. Det förstnämnda läroverket vore under upprättande
och komme läsåret 1942—1943 att lia 8 gymnasieavdelningar men
disponerade för närvarande endast 3 lektorstjänster. Högre allmänna läroverken
å Kungsholmen och i Bromma syntes nämnda läsår få 14 respektive
16 gymnasieavdelningar, medan antalet lektorstjänster vid vartdera läroverket
skulle utgöra 7. Provårskursen vid Brommaläroverket förstärkte behovet
av lektorer där.
De behövliga adjunktstjänsterna torde icke kunna erhållas genom överflyttning
från andra läroverk, dels emedan flyttbara adjunktstjänster måste dispo
-
44
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
lierås även för att motverka en vid många läroverk förefintlig disproportion
mellan ordinarie oell icke-ordinarie lärare, dels emedan icke ett tillräckligt
antal sådana tjänster beräknades bli lediga under det närmaste året. Största
lich o vet av nya adjunktstjänster förefunnes vid högre allmänna läroverken
för flickor å Norrmalm och å Södermalm samt nya elementarskolan i Stockholm,
högre allmänna läroverket i Motala, samrealskolan i Ljusdal och högre
allmänna läroverket i Skellefteå. Vid vart och ett av dessa läroverk borde
inrättas en ny adjunktstjänst. Antalet ämneslärare »över stat» (d. v. s. ickeordinarie
lärare förutom vikarier för ordinarie lärare), utgjorde vid ifrågavarande
läroverk mer än 25 procent av totalantalet. För reglering av proportionen
mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare så, att procenttalet lärare
över stat nedbringades till 20, skulle behövas 68 adjunktstjänster. Endast
ett fåtal nu befintliga tjänster skulle vid ledighet kunna överflyttas till andra
läroverk, där behovet av reglering vore starkare.
Behov av ordinarie Övningslärare’anst ansåge överstyrelsen uppstå, när
ett säkerställt minimiantal av 12 veckotimmar i teckning eller gymnastik
eller 10 veckotimmar i musik och slöjd för flickor förelåge samt då ett konstant
behov av 18 undervisningstimmar i teckning eller gymnastik utöver de
av ordinarie lärare bestridda vöre för handen. Enligt denna beräkningsgrund
skulle ett stort antal nya ordinarie övningslärartjänster vara erforderliga,
bland annat 24 gymnastiklärarbefattningar. Till en del skulle behovet kunna
täckas genom överflyttning, men någon överflyttbar tjänst beräknades icke bli
ledig inom närmaste framtiden. Överstyrelsen ansåge sig dock icke böra föreslå
inrättande av någon annan ny tjänst än en tjänst i gymnastik med lek
och idrott vid högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm.
Medelsbehovet för avlöningar till ordinarie tjänstemän för nästa budgetår
har överstyrelsen beräknat till 20,393,000 kronor (nu 20,300,000 kronor). Härvid
har överstyrelsen räknat med samma tjänstledighetsa vdrag för militärtjänstgöring
som tidigare. I beloppet ingå kostnaderna för de av överstyrelsen
föreslagna nya tjänsterna, nämligen 3 lektors- och 6 adjunktstjänster samt 1
gymnastiklärarinnebefattning, med i runt tal 80,000 kronor. Höjningen i övrigt
belöper på den automatiska ökning av kostnaderna för undervisning i
övningsämnen, som följer av läroverksorganisationens successiva utvidgning.
Kostnaderna för inrättande av statliga gymnasier i Hässleholm och Boden
skulle enligt överstyrelsens beräkning för nästa budgetår medföra en ökning
av förevarande anslagspost med respektive 22,800 och 13,600 kronor, avseende
lönefyllnad åt rektorerna, nya lektorstjänster och ökning av de ordinarie
övningslärarnas t jänstgöring.
I personalförteckningen bör enligt överstyrelsens förslag införas de av överstyrelsen
föreslagna nya tjänsterna, varjämte bör göras de ändringar, som
föranledas av att 3 ämneslärarinnetjänster ombildats till adjunktstjänster.
Vid det föreslagna gymnasiet i Boden bör inrättas en rektorstjänst i lönegraden
Elli stället för den nuvarande i lönegraden E 8.
Antalet ordinarie lärartjänster vid de allmänna läroverken har från och
med innevarande budgetår utökats med två lektorstjänster och en adjunktstjänst,
avsedda för läroverk under upprättande, omorganisation eller förstat
-
45
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
ägande. De nya tjänster, som nu föreslagits av skolöverstyrelsen, avse även
dylika läroverk, och befattningarnas inrättande skulle alltså utgöra en följd
av tidigare fattade organisationsbeslut. Det synes ofrånkomligt att åtminstone
i någon mån tillgodose de ifrågavarande läroverken. Jag tillstyrker därför
överstyrelsens förslag, att tre nya lektorstjänster inrättas under
nästa budgetår. Därjämte bör det av mig förordade nya gymnasiet i Boden
under budgetåret 1942/43 förses med en lektorstjänst.
Möjligheterna att fylla behovet av ordinarie tjänster vid ett läroverk genom
förflyttning av tjänster från andra läroverk äro små i fråga om lektoraten.
Däremot äro möjligheter att flytta adjunktstjänster större.
Överstyrelsen har ansett dessa möjligheter böra utnyttjas för reglering av
förefintliga disproportioner mellan antalen ordinarie och icke-ordinarie lärare.
För min del anser jag, att även behovet av ordinarie adjunkter vid läroverk
under upprättande, omorganisation eller förstatligande under nuvarande förhållanden
bör kunna åtminstone delvis tillgodoses genom förflyttning av tjänster.
Jag vill framhålla, att jag i det följande ämnar föreslå ökning av antalet
extra ordinarie adjunkter, vilken åtgärd tillsammans med det av överstyrelsen
numera tillämpade systemet för tillsättning av dylika lärare bör starkt
bidraga till att giva läroverken en fastare personalorganisation. Jag finner mig
med hänsyn till det anförda icke kunna tillstyrka inrättande av flera än tre
nya ordinarie adjunktstjänster för nästa budgetår.
Med hänsyn till det ådagalagda behovet av nya ordinarie Övningslärare
änster biträder jag överstyrelsens förslag örn inrättande av en ny
ordinarie gymnastiklärartjänst.
I personalförteckningen för de allmänna läroverken böra, utöver
nu föreslagna ändringar, även 3 ämneslärarinnetjänster utbytas mot
adjunktstjänster. I likhet med vad som skett för innevarande budgetår torde
Kungl. Majit böra bemyndigas att utan hinder av gällande personalförteckning
för de allmänna läroverken tills vidare under nästa budgetår, då för realskolestadiet
avsedd ordinarie ämneslärartjänst vid samläroverk skall tillsättas,
besluta, huruvida tjänsten skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning.
Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
är nu upptagen till 20,300,000 kronor. Enligt överstyrelsens beräkningar
skulle den behöva höjas för nästa budgetår till 20,393,000 kronor,
vartill skulle komma ett belopp av i runt tal 14,000 kronor vid bifall till
förslaget om upprättande av statligt gymnasium i Boden. Mot överstyrelsens
beräkningar finner jag icke anledning till annan erinran än att det enligt
dessa beräkningar erforderliga beloppet bör minskas dels med i runt tal
25,000 kronor med hänsyn till att jag icke tillstyrkt inrättande av flera än
3 av de av överstyrelsen beräknade 6 nya ordinarie adjunktstjänsterna,
dels ock med i runt tal 100,000 kronor med hänsyn till att de beslutade högre
pensionsavdragen träda i kraft med ingången av nästa budgetår. Föreva
-
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
rande anslagspost bör sålunda för nästa budgetår uppföras med (20,393,000 -f+
14,000 — 25,000 — 100,000 =) 20,282,000 kronor, vilket torde böra avrundas
till 20,280,000 kronor.
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.
Arvoden åt kvinnliga sakkunniga. Arvoden åt t i 11-synslärare. Personliga tilläggsarvoden åt första lärarinnor.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att dessa delposter upptagas med oförändrade
belopp, respektive 1,260, 8,000 och 2,400 kronor.
Arvoden åt skolläkare. Denna delpost är nu uppförd med
131,700 kronor, varav ett belopp av 53,450 kronor belöper på fasta arvoden,
medan för rörliga arvoden beräknats förslagsvis 78,250 kronor. Skolöverstyrelsen
har beträffande de fasta arvodena endast föreslagit en höjning med
50 kronor av arvodet vid flickläroverket å Södermalm, vilket läroverk
från och med nästa läsår är färdigbildat. Med utgångspunkt från att lärjungeantalet
vid de allmänna läroverken höstterminen 1942 skulle komma
att stiga till 53,600 har överstyrelsen beräknat de rörliga arvodena till i runt
tal 80,400 kronor. Den sammanlagda höjningen skulle alltså uppgå till
2,200 kronor.
Arvoden åt bibliotekarier. Skolöverstyrelsen har föreslagit
oförändrad medelsanvisning, 87,500 kronor.
Arvoden åt biträden å rektorsexpeditionerna. Dylika
arvoden utgå enligt av 1939 års lagtima riksdag godkända grunder.
Skolöverstyrelsen äger rätt att vidtaga erforderliga jämkningar i arvodesbeloppen.
För nästa budgetår har skolöverstyrelsen föreslagit, att delposten,
som nu är upptagen till 85,000 kronor, måtte höjas med 3,000 kronor. Höjningen
motiveras med den ökade lärjungetillströmningen till läroverken och
läroverksorganisationens utvidgning enligt tidigare fattade beslut.
Särskilda arvoden vid p r o v å r s lä r o v e r k. Från och med
innevarande budgetår har antalet provårskandidater utökats och antalet
provårsläroverk höjts från åtta till nio. Den nya, tillfälliga, provårskursen
har för läsåren 1941—1943 förlagts till läroverket i Bromma och skall från
och med läsåret 1943—1944 vara förlagd till högre allmänna läroverket
i Umeå. Arvodena åt lärare i läroämnen vid provårsläroverk och handledare
av provårskandidater ha sänkts, medan övriga provårsarvoden, d. v. s. åt
provårsföreståndare samt för föreläsningar och kurser, bibehållits oförändrade.
Delposten har uppförts med 133,300 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att
vid behov medgiva densammas överskridande med högst 15,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har framhållit, att inskränkningen av seminarieorganisationen
medfört minskning av antalet provårsplatser samt att antalet provårskandidater
redan förut varit så stort, att en mera betydande ökning av
47
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
antalet knappast kunde äga rum, om utbildningens standard skulle kunna
upprätthållas. I rådande läge ansåge sig överstyrelsen dock förhindrad påyrka
upprättande av nya pro vårsläroverk. Antalet till läroverk hänvisade
provårskandidater utgjorde nu 110, av vilka 95 fullgjorde två terminers
och 15 en termins pro vårstjänstgöring. Antalet enterminskandidater brukade
dock ökas, varför överstyrelsen räknade med 20 dylika. Överstyrelsen
har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår sålunda:
Arvoden å 1,500 kronor åt 9 provårsföreståndare......kronor 13,500
» å 300 kronor åt 293 ordinarie lärare vid prov
årsläroverk.
.......................... » 87,900
» ä 300 kronor åt 40 extra ordinarie lärare vid
provårsläroverk........................ » 12,000
» åt handledare.......................... » 26,000
Ersättningar för föreläsningar och övningar ......... » 5,500
Summa kronor 144,900.
Härvid har överstyrelsen utgått från att en ny lektorstjänst skulle inrättas
vid läroverket i Bromma och att fyra seminarielektorer skulle erhålla
full tjänstgöring vid provårsläroverk. Det erforderliga anslagsbeloppet borde
avrundas till 145,000 kronor.
Särskilda arvoden vid statens aftonskola. Skolöverstyrelsen
har föreslagit, att denna delpost uppföres med oförändrat belopp,
5,800 kronor.
Nu förevarande anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, har för innevarande budgetår trots ökning i lärjungeantalet
sänkts med omkring 37,000 kronor. Skolöverstyrelsens förslag
angående anslagspostens storlek för nästa budgetår innebär en höjning med
16,900 kronor, beroende dels på den väntade ökningen av lärjungeantalet,
dels på utvidgningen av provårsutbildningen. För det föreslagna gymnasiet
i Boden har överstyrelsen därjämte hemställt om anvisande av 605 kronor
till arvodeshöjningar.
Mot uppräkningen av delposten till skolläkare har jag intet att erinra.
Då för gymnasiet i Boden bör beräknas ett belopp av 150 kronor, bör delposten
höjas med sammanlagt i avrundat tal 2,300 kronor till 134,000 kronor.
Ur det för bibliotekarier upptagna, oförändrade beloppet torde kunna
utgå även eventuell arvodeshöjning åt bibliotekarien vid läroverket i Boden.
Delposten till biträden å rektorsexpeditionema har icke höjts för innevarande
budgetår trots ökningen i elevantalet vid läroverken. Den nu beräknade
höjningen med 3,000 kronor, vilken är grundad på en ytterligare ökning
av lärjungeantalet med omkring 900, synes mig dock kunna begränsas till
2,000 kronor och delposten således uppföras med 87,000 kronor. Överstyrelsens
förslag beträffande posten till arvoden vid provårsläroverk innebär formellt en
ökning med 11,700 kronor. Då emellertid det nuvarande delpostbeloppet
Departe
mentschefen.
48
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
får överskridas med 15,000 kronor, är det föreslagna beloppet i själva verket
mindre än det nuvarande. Jag har intet att erinra mot att denna post beräknas
till 145,000 kronor.
Då övriga delposter böra upptagas till av överstyrelsen föreslagna belopp,
bör alltså anslagsposten för nästa budgetår höjas med 16,000 kronor till
470,960 kronor.
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Antal lärjungar och klassavdelningar. Sedan lång tid
tillbaka har de allmänna läroverkens lärjungeantal oavbrutet tillväxt. Läsåret
1940—1941 — det första läsår, som tog sin början efter det pågående
världskrigets utbrott — var ökningen visserligen mindre än vanligt, men
redan innevarande läsår har stegringen åter nått den tidigare storleken. Utvecklingen
av lärjungeantalet under den senaste femårsperioden belyses av
följande, av skolöverstyrelsen lämnade uppgifter:
1937 |
1938 |
1939 |
1940 |
1941 |
|
Nybörjarklasser* ...... |
13,598 |
14,010 |
14,728 |
14,309 |
14,880 |
Övriga klasser........ |
35,209 |
36,017 |
36,434 |
37,281 |
37,786 |
Lyceet............ |
101 |
75 |
65 |
32 |
18 |
Totalt antal......... |
48,908 |
50,102 |
51,217 |
51,622 |
52,684 |
Ökning............ |
967 |
1,194 |
1,116 |
404 |
1,062 |
1 l5, l4, I4 och I9.
Antalet lärjungar, klassavdelningar och ämneslärare höstterminen 1941
samt överstyrelsens beräkningar av samma antal nästa hösttermin vid oförändrade
organisatoriska förhållanden framgå av följande sammanställning:
Lärjungar |
Klassavdelningar |
Ämneslärare 4 |
||||
- |
i nybörj ar-avdel-ningar 1 |
totalt antal |
antal ny-börj arav-delningar |
totala an-talet klass-avdelningar |
ordinarie |
icke- ordinarie |
Höstterminen 1941: |
||||||
beräknat antal .... |
14,400 |
52,170 |
527 |
2,095 |
2,095 |
438 |
verkligt antal .... |
14,880 |
52,684 |
529 |
2,100 |
2,098 |
438 |
Höstterminen 1942: |
||||||
beräknat antal .... |
15,110 |
53,600 |
539 |
2,131 |
2,098 |
474 |
ökning i förhållande |
230 |
916 |
10 |
31 |
36 |
1 l6, l4, I4 och I9. 9 Med bortseende från vikarier.
49
Kungl. Majlis proposition Nr 176.
Den beräknade automatiska ökningen med 31 klassavdelningar fördelar
sig enligt överstyrelsens framställning sålunda:
Klassavdelningar
:
a. Till följd av beräknad tillströmning till nybörjaravdelningarna (klass 1 och
ring I) å vissa orter beräknas tillkomma 18 nya avdelningar, medan till följd av
minskad tillströmning å andra orter 8 nu befintliga nybörjaravdelningar beräknas
kunna indragas (18 — 8 =).................................
b. Till följd av tidigare beslutade organisationsändringar beräknas tillhopa 6
klassavdelningar tillkomma................................. 6
c. Huvudsakligen till följd av under senare år fattade beslut örn upprättande av
nya parallellavdelningar av klass 1 och ring I, vilka nu successivt utvecklas till
parallellinjer, beräknas tillkomma 15 klassavdelningar..................
Summa nya klassavdelningar 31
Tillfällig indragning av vissa l är o v er k slin j er. Skolöverstyrelsen
har erinrat, att för läsåren 1940—1941 och 1941—1942 någon
elevintagning icke ägt rum i första klassen av vissa mindre frekventerade
läroverkslinjer, samt förutsatt, att någon nybörjarintagning i dessa linjer
icke heller nästa läsår skulle ske. Överstyrelsen har därjämte ansett sig böra
undersöka, örn inom läroverksorganisationen förefunnes ytterligare någon
mindre väl besökt linje, som skulle kunna indragas. Överstyrelsen har i detta
hänseende föreslagit indragning av första ringen av den treåriga latinlinjen
vid högre allmänna läroverket i Karlskrona:
Latinlinjerna vid statens aftonskola och läroverket i Haparanda syntes,
ehuru mindre frekventerade, böra bibehållas.
I första ringen av den treåriga latinlinjen vid läroverket i Karlskrona funnes
höstterminen 1941 endast 4 lärjungar. Läroverkets rektor och kollegium
hade föreslagit, att ringen skulle temporärt nedläggas från och med höstterminen
1942, såvida icke minst 5 anmälningar till ringen inkommit före
den 15 april 1942. Överstyrelsen räknade med att någon ny första ring
icke skulle upprättas sistnämnda hösttermin.
Den fyraåriga realskollinjen vid samrealskolan i Lidköping hade höstterminen
1941 endast 4 lärjungar. Den beräknades sysselsätta en lärare
med full tjänstgöring och krävde därutöver 7 veckotimmar samt droge därför
en kostnad av omkring 6,434 kronor jämte tillägg. Liksom tidigare ansåge
överstyrelsen, att linjen icke borde indragas med hänsyn till den fasta
ställning den fyraåriga linjen intoge i vårt skolsystem. Om en begränsning
av antalet nybörjaravdelningar skulle genomföras, borde linjen dock indragas
hellre än att genom dess bibehållande en nybörj aravdelning på annat
håll med måhända mångdubbelt större anslutning skulle omöjliggöras.
Den fyraåriga realskollinjen vid läroverket i Jönköping hade under flera
år visat starkt fluktuerande lärjungesiffror. Överstyrelsen ville dock för närvarande
icke föreslå indragning av densamma.
De svagt frekventerade tre handelslinjerna och den husliga linjen i Hälsingborg
borde likaledes bibehållas.
Statskontoret, som på sätt förut nämnts föreslagit viss begränsning av
antalet nybörjaravdelningar vid läroverken, har med hänsyn till denna
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 176. 4
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
ståndpunkt funnit det knappast kunna ifrågakomma att bibehålla de fyraåriga
realskollinjerna i Lidköping och Jönköping.
Sänkning av deltagar minimum i grekiska. Alltsedan
budgetåret 1940—1941 gäller, att undervisning i tillvalsämne i regel får
beträffande grekiska å latingymnasiet och latinlyceet anordnas endast örn
minst fyra (förut tre) lärjungar anmält sig skola deltaga däri. Skolöverstyrelsen
har framhållit, att omfattningen av undervisningen i klassiska språk
bland annat till följd av denna bestämmelse på sista tiden avsevärt nedgått.
Då detta av olika skäl icke kunde anses försvarligt, borde en återgång
ske till de före krisens inbrott gällande villkoren för anordnande av
undervisning i ämnet. Kostnaderna härför beräknades för nästa läsår utgöra
omkring 14,200 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg. För läsåret därpå
skulle inträda en ytterligare kostnadsökning med ungefär samma belopp.
Höstterminen 1939, då deltagarminimum varit 3 lärjungar, hade undervisning
i grekiska meddelats under 471 veckotimmar. Sedan höjningen av
minimum till 4 lärjungar med innevarande läsår blivit helt genomförd, hade
undervisningen nedgått till 355 veckotimmar, alltså med nära 25 procent
av sin tidigare omfattning. Denna reduktion ginge längre än som kunde anses
försvarligt med hänsyn till den stora allmänkulturella betydelsen av de
klassiska studierna. Den vore dessutom ägnad att skärpa vissa olägenheter,
som vöre förenade med gymnasiets differentieringssystem. Universitetsstuderande
i språkliga ämnen, som ej kunde underkasta sig en terminslång
komplettering, bleve nödsakad att bygga sina studier på en svagare grund.
För dem som oundgängligen hade behov av grekiska, t. ex. för teologiska
studier, betydde ett av omständigheterna framtvunget oändamålsenligt
ämnesval i gymnasiet en förlängning av studietiden och en fördyring av
utbildningen.
Överstyrelsen ville därför ifrågasätta, huruvida icke redan nu en återgång
kunde ske till de före krisens inbrott gällande villkoren för anordnande
av undervisning i ämnet. En ökning av antalet veckotimmar i grekiska från
nuvarande 355 timmar ungefär upp till de tidigare 471 timmarna skulle
i sådant fall kunna förväntas. Omkring hälften av ökningen eller 58 veckotimmar
kunde emotses redan höstterminen 1942. Kostnaderna för denna
undervisning, som beredde full tjänstgöring åt två lärare och därutöver 14
veckotimmars timlärartjänstgöring, kunde beräknas till i runt tal 14,300
kronor förutom rörligt tillägg och kristillägg. En ytterligare kostnadsökning
på ungefär samma belopp kunde beräknas för höstterminen 1943.
Statskontoret har avstyrkt bifall till skolöverstyrelsens förslag.
Ökning av antalet extra ordinarie adjunkter.
Centralstyrelsen för Sveriges extralärarförening har gjort framställning om
ökning av antalet extra ordinarie adjunkts^änster från nuvarande 205 till
270. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt en ökning med 35 tjänster; kostnaden
härför kunde beräknas till omkring 26,000 kronor:
1936 års läroverkslönesakkunniga hade tänkt sig, att praktiskt taget alla
provårsutbildade icke-ordinarie ämneslärare skulle erhålla anställning som
51
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
extra ordinarie adjunkter. Givetvis finge dock antalet extra ordinarie lärare
icke bli så stort, att staten därigenom tillskyndades otillbörliga kostnader för
flyttningsersättningar m. m. Då hela antalet lärare över stat med full tjänstgöring
i läroämnen för nästa läsår kunde anslås till 412, vartill komme omkring
180 för hel termin anställda vikarier, utgjorde de nu anställda 205
extra ordinarie adjunkterna icke mer än 34,6 procent av den icke-ordinarie
lärarpersonalen med förordnanden pa en termin eller mera. Även örn man
beaktade, att förutom de extra ordinarie adjunkterna 35 extra ordinarie
ämneslärarinnor vore anställda vid läroverken, mäste marginalen av lösare
anställd arbetskraft uppskattas till minst 350 lärare, förutom korttids
vikarier.
...
Detta antal måste anses som synnerligen betryggande, under förutsättning
att överstyrelsen genom lämpliga former för tillsättningen av de extra ordinarie
tjänsterna förebyggde en alltför stor anhopning av fast anställd lärarkraft
vid vissa eftersökta läroverk och inom vissa ämneskombinationer. I
detta syfte hade överstyrelsen från och med höstterminen 1941 infört en ny
tillsättningsprocedur. Tjänsterna bundes vid bestämda läroverk och ledigförklarades
i ämneskombinationer, som kunde anses varaktigt behövliga vid
läroverket i fråga. Risken att extra ordinarie lärare skulle behöva förflyttas
torde därigenom mycket starkt reduceras. En måttlig ökning av de extra
ordinarie lärarnas antal skulle utan olägenhet kunna genomföras.
Centralstyrelsen hade hänvisat till att vårterminen 1941 av 84 pro vårsutbildade
extra adjunkter mer än hälften varit födda 1906 eller tidigare och
sålunda redan nått den ålder, att ytterligare uppskov med befordran till
pensionsberättigande anställning måste medföra reducerade pensionsförmåner
vid avskedstagandet. Överstyrelsen hade konstaterat, att höstterminen
1941 av 112 extra adjunkter med provår 55 varit födda 1906 eller tidigare
och att för dessa den genomsnittliga tjänstetiden uppginge till inemot 10
terminer.
Överstyrelsen funne extralärarföreningens framställning i det hela välgrundad.
1 Med hänsyn till den ansträngda statsfinansiella situationen ansåge
sig överstyrelsen dock icke böra ifrågasätta en ökning i ett slag av de extra
ordinarie tjänsterna till det mått extralärarföreningen föreslagit. Ett genomförande
etappvis av den föreslagna ökningen syntes hellre böra ske. Med
hänsyn till att överstyrelsen föreslagit upprättandet av 9 nya ordinarie lektors-
eller adjunktstjänster och att 23 extra ordinarie adjunktstjänster vöre
under tillsättande, nöjde sig överstyrelsen nu med att föreslå en ökning
med 35 av antalet extra ordinarie adjunktstjänster.
Merkostnaderna vid genomförandet av dessa förslag kunde uppskattas
till i runt tal 26,000 kronor förutom rörligt tillägg och kristillägg.
Statskontoret har avstyrkt överstyrelsens förslag.
Vid läroverken funnes sammanlagt 1,959 ordinarie lektorer, adjunkter och
ämneslärarinnor, 240 extra ordinarie ämneslärare samt 350 andra lcke-ordinarie
lärare med full tjänstgöring, av vilka sistnämnda dock 178 vöre vikarier.
Av hela antalet ämneslärare med full tjänstgöring utgjorde således de ickeordinarie
lärare, som ej hade extra ordinarie anställning, allenast 14 procent.
Voges icke hänsyn till vikarierna, vilka normalt icke syntes böra, vara extra
ordinarie, skulle procenttalet bli 7. Statskontoret, som tidigare förklarat sig
icke kunna finna en utökning av antalet extra ordinarie adjunkter tillräckligt
motiverad, kunde alltjämt icke finna, att proportionerna mellan lärare i
52
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
olika löneställning kunde sägas vara så oförmånliga för lärarna, att en ändring
borde komma till stånd. Visserligen syntes det icke alldeles tillfredsställande,
att det funnes extralärare med provårsutbildning i så relativt hög levnadsålder
som den av överstyrelsen nämnda. Inrättandet av ett antal nya
extra ordinarie befattningar skulle emellertid givetvis icke innebära, att dessa
äldre extralärare utan vidare skulle erhålla extra ordinarie tjänst. Att enbart
med hänsyn till åldern giva de äldre extralärare företräde framför yngre
sökande till de föreslagna tjänsterna syntes uppenbarligen icke böra ifrågakomma.
Centralstyrelsen för Sveriges extr alärarförening har med anledning av statskontorets
utlåtande anfört bland annat:
Av de provårsutbildade icke-ordinarie ämneslärarna vore mer än tredjedelen
(35,3 procent) icke extra ordinarie adjunkter. Nära hälften (49 procent)
av de provårsutbildade extra lärarna hade uppnått en ålder av 35 år,
varför de icke kunde få full pension. I betraktande av den nuvarande procenten
yngre lärare bland de extra ordinarie adjunkterna torde mer än 90
procent av de föreslagna nya extra ordinarie adjunktstjänsterna komma
de äldre extralärarna till godo.
Icke-ordinarie ämneslärare. Vid bifall till överstyrelsens
ovan angivna anslagsäskanden — frånsett förslagen om upprättande av
statliga gymnasier i Boden och Hässleholm — för nästa budgetår skulle
enligt vad skolöverstyrelsen beräknat antalet icke-ordinarie ämneslärare
(frånsett vikarier) uppgå till 467 (ökningen = 29).
Överstyrelsen har utgått från att vikarier för inkallade eller av annan anledning
tjänstlediga lärare under nästa läsår skulle erfordras i samma utsträckning
som under läsåret 1940—1941. Enligt en av överstyrelsen verkställd inventering
av den icke-ordinarie lärarpersonalen den 1 april 1941 hade antalet
vikarier med helterminstjänstgöring utgjort 178 och antalet korttidsvikarier
med full tjänstgöring 105. Därjämte har överstyrelsen nu för första gången i
anslagsberäkningarna medtagit de korttidsvikariat, som vöre uppdelade på
timlärare, utgörande 477 veckotimmar (motsvarande ungefär 18 % heltidstjänstgörande
lärare). Tjänstledigheter för de icke-ordinarie lärarna har överstyrelsen
beräknat förekomma i samma utsträckning som föregående vårtermin.
För ersättningar för examinationer efter läsårets slut, vissa föreläsningar i
sexuella frågor och undervisning i ryska vid nya elementarskolan har överstyrelsen
föreslagit oförändrad medelsanvisning.
Totalkostnaderna för icke-ordinarie ämneslärare har överstyrelsen beräknat
till 4,353,000 kronor.
Icke-ordinarie teckningslärare. I fråga örn denna
delpost har skolöverstyrelsen icke föreslagit annan saklig förändring än som
föranledes av den beräknade ökningen av antalet klassavdelningar med 30.
Behovet av undervisning i teckning och välskrivning uppskattades av överstyrelsen
till 4,168 veckotimmar (-j- 60), varav 4,117 för obligatorisk under
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
53
visning och 51 för frivillig sådan. Totalkostnaden för avlöningar åt ickeordinarie
teckningslärare har överstyrelsen beräknat till 280,000 kronor.
Icke-ordinarie musiklärare. Musikundervisningen omfattar
innevarande läsår 2,059 veckotimmar. Enligt vad skolöverstyrelsen beräknat
skulle det ökade antalet klassavdelningar medföra ett behov av ytterligare
30 musiktimmar per vecka. Med anledning av en av musiklärarnas riksförbund
gjord framställning har överstyrelsen föreslagit, att antalet extra
ordinarie musiklärare skulle höjas från 4 till 9:
Riksförbundet hade framhållit, att icke mindre än ett 30-tal musiklärare
tjänstgjorde vid de allmänna läroverken utan fast anställning. Med få undantag
hade dessa full kompetens, och somliga hade bakom sig en relativt lång
tjänstgöring, vilken borde berättiga dem till en tryggare och med pensionsrätt
förenad anställning. Förbundet tänkte sig, att 5 extra lärare skulle erhålla
extra ordinarie anställning nästa budgetår och fem därpå följande budgetår.
Antalet extra ordinarie lärartjänster i övningsämnen hade varit oförändrat
sedan dylika befattningar inrättades år 1938. De fyra extra ordinarie musiklärartjänsterna
hade tidigare varit tillräckliga men motsvarade icke längre
behovet. Huruvida ett så stort antal extra ordinarie befattningar behövde
inrättas, som förbundet ifrågasatt, vore för närvarande svårbedömligt, bland
annat emedan några just nu lediga ordinarie lärarbefattningar erbjöde vissa
placeringsmöjligheter. Däremot ansåge överstyrelsen behovet av fem extra
ordinarie befattningar från och med nästa budgetår vara på ett fullt övertygande
sätt uppvisat.
Överstyrelsen hemställde, att antalet extra ordinarie lärarbefattningar i
musik måtte ökas från fyra till nio. Skulle därefter behov av ytterligare tjänster
förefinnas, skulle överstyrelsen göra framställning därom i samband med
anslagsäskandena för budgetåret 1943/44. Kostnadsökningen beräknades till
600 kronor och kompenserades delvis genom en föreslagen besparing på den
kvinnliga slöjdens konto.
Totalkostnaden för de icke-ordinarie musiklärarnas löner uppskattades av
överstyrelsen till 128,000 kronor.
Statskontoret har, under åberopande av vad ämbetsverket anfört i fråga
om nya extra ordinarie adjunkter, uttalat, att ämbetsverket icke kunde
finna tillräckliga skäl föreligga för inrättande av nya extra ordinarie musiklärarbefattningar.
Icke-ordinarie gymnastiklärare. Antalet undervisningstimmar
i gymnastik med lek och idrott är för innevarande läsår 4,041, varav
högst 100 veckotimmar i hållningsrättande gymnastik. I enlighet med föreskrifterna
i civila avlöningsreglementet och med iakttagande av vad i ämnet
anförts i propositionen 1939 L: 217 bestrides därjämte ur förevarande anslagspost
viss förhöjning av löneförmånerna åt gymnastikliirarc, vilken fullgör
arbete med planläggning och övervakande av lärjungarnas friluftsverksamhet.
Skolöverstyrelsen har beräknat, att det ökade lärjungeantalet nästa läsår
skulle medföra behov av ytterligare 60 veckotimmar i gymnastik. Löneför
-
54
Kungl. Majda proposition Nr 176.
höjningarna åt lärarna för arbete nied friluftsverksamheten har överstyrelsen
för nästa budgetår upptagit till högre belopp än tidigare:
Löneförhöjningarna hade under läsåret 1939—1940 utgjort cirka 9 procent
av de icke-ordinarie lärarnas löner. Under innevarande budgetår torde de
komma att stiga, sedan vid de allmänna läroverken värntjänstutbildning
anbefallts. Huvuddelen av denna undervisning infölle visserligen under tiden
före läsårets början och torde icke kunna tagas i betraktande i detta sammanhang,
men enligt värntjänstkungörelsen (1941: 604) finge utbildning förekomma
jämväl under friluftsdagarna. En stor del av de därmed förenade
bestyren folie på gymnastiklärarna och torde avsevärt öka deras arbete med
friluftsverksamhetens planläggning och övervakning. Överstyrelsen ansåge
sig därför böra uppskatta kostnaderna för gymnastiklärarnas befattning med
friluftsverksamheten under nästa budgetår till i genomsnitt 11 procent av
lönekostnaderna. Merutgifterna beräknades till 6,200 kronor.
Totalkostnaderna för avlöningar åt icke-ordinarie gymnastiklärare beräknades,
med utgångspunkt från att en ny ordinarie lärartjänst föreslagits inrättad,
till 4^0,000 kronor.
Statskontoret har motsatt sig överstyrelsens förslag om beräknande av
lönekompensation åt gymnastiklärare för arbetet med värntjänst utbildningen
under friluftsdagarna:
I 1941 års åttonde huvudtitel hade en liknande framställning ansetts böra
bedömas i samband med prövningen av det senare framlagda förslaget rörande
värntjänstutbildning. I utlåtande över sakkunnigförslaget härom hade
statskontoret yttrat, att ämbetsverket icke kunde finna det påkallat, att möjligheterna
att åt gymnastiklärare bereda ersättning för bestyret med ifrågavarande
verksamhet utökades. Av proposition 1941:178 (sid. 76) framginge,
att denna statskontorets uppfattning delats av departementschefen. Med hänsyn
härtill avstyrker statskontoret överstyrelsens hemställan i denna del.
Icke-ordinarie lärare i manlig slöjd. För innevarande
budgetår har ett belopp av 110,000 kronor anvisats till anordnande av
undervisning i frivillig manlig slöjd. Därmed bestrides enligt vad skolöverstyrelsen
upplyst 712 veckotimmars undervisning. Överstyrelsen har föreslagit,
att antalet timmar för nästa budgetår ökas med 30 samt att medel måtte
anvisas icke till visst maximibelopp utan för visst antal veckotimmar:
En mindre jämkning uppåt av antalet slöjdtimmar syntes erforderlig med
hänsyn till lärjungenumerärens tillväxt. Därjämte borde cirka 20 timmar beräknas
för gossläroverket å Södermalm, där nu ingen slöjdundervisning förekomme.
Då antalet lärare, som erhölle ledighet för sjukdom eller militärtjänstgöring,
växlade, måste en säkerhetsmarginal beräknas vid kostnadskalkylerna.
Emedan denna osäkerhet vållade svårigheter vid anslagsbeloppets fördelning,
syntes det mera praktiskt, om anslagsbeloppets maximering i stället skedde
genom angivande av det högsta antal veckotimmar, som finge bekostas ur
anslagsposten.
Totalkostnaden för undervisning i manlig slöjd uppskattades av överstyrelsen
till 117,000 kronor.
55
Kungl. May.ts proposition Nr 176.
Icke-ordinarie lärare i kvinnlig slöjd. För innevarande
läsår ha medel anvisats för anordnande av undervisning i kvinnlig
slöjd under 1,254 veckotimmar. Skolöverstyrelsen har uppskattat behovet
av ytterligare slöjdtimmar till följd av den ökade lärjungetillströmningen till
32 veckotimmar. Antalet extra ordinarie lärare får utgöra 30 men antages
av överstyrelsen komma att nedgå. Överstyrelsen har därför föreslagit, att
maximum sänkes till 26 (jfr vad ovan anförts rörande icke-ordinarie musiklärare)
. Totalkostnaden för de icke-ordinarie lärarna har överstyrelsen beräknat
till 124,000 kronor.
Icke-ordinarie lärare i hushållsgöromål. För detta
ändamål är nu anvisat ett belopp av 59,000 kronor. Skolöverstyrelsen har anfört,
att beloppet motsvarade en undervisning av 372 veckotimmar. Då möjligen
en eller annan praktisk linje (där undervisningen i ämnet är obligatorisk)
kunde tillkomma, skulle egentligen en mindre ökning av timbehovet beräknas.
Med hänsyn till viss besparing under innevarande läsår torde timantalet dock
icke behöva höjas. Under förutsättning, att undervisningens omfattning
maximerades i timmar i stället för i kronor, kunde totalkostnaden för nästa
läsår beräknas allenast till 57,000 kronor, innebärande en minskning med
2,000 kronor.
Icke-ordinarie lärare i praktiska läroämnen.
Skolöverstyrelsen har beräknat, att läroverksorganisationen under nästa läsår
skulle tillföras 4 nya handelslinjer. Då behov av delning av klass vid undervisning
i maskinskrivning — vilken anordning nu tillämpades i visst fall —
även framdeles torde komma att yppa sig, borde ett belopp av 600 kronor
hållas tillgängligt för detta ändamål. Antalet veckotimmar i praktiska läroämnen
beräknades av överstyrelsen till 543 (-f- 43.5). Totalkostnaden har
överstyrelsen uppskattat till 95,000 kronor, vilket belopp understiger det för
innevarande budgetår beräknade med 4,000 kronor.
Icke-ordinarie vaktmästare. Skolöverstyrelsen har icke
föreslagit någon saklig ändring i fråga örn denna personalgrupp men beräknat
kostnaden för avlöningar åt icke-ordinarie vaktmästare under nästa budgetår
komma att stiga med 2,000 kronor till 147,000 kronor.
V är ntjänstinstru k töre r. I enlighet med bestämmelserna i
kungörelsen om värntjänstutbildning (1941: 604) pågår dylik utbildning i
regel 7 dagar före den egentliga höstterminens början. Därvid medverka, förutom
liirare och kommenderad militär personal, av rektor utsedda instruktörer.
Dessa åtnjuta ur förevarande anslagspost ersättning med 5 kronor för
varje undervisningstimme, dock högst 20 kronor för tjänstgöringsdag. Skolöverstyrelsen
har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår till 11,000
kronor.
Enligt inhämtade upplysningar hade medelkostnaden per läroverk utgjort
något över 150 kronor eller tillhopa 9,726 kronor. Erfarenheterna från utbildningen
år 1941 hade visat, att instruktörerna helst borde inställa sig redan
56
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
dagen före övningarnas början för att sätta sig in i utbildningens organisation
vid läroverket och förbereda den undervisning, de skulle meddela. Härför
borde de erhålla någon ersättning, högst 20 kronor. Överstyrelsen beräknade
därför medelsbehovet för nästa budgetår till 11,000 kronor.
Särskilda ersättningar för vissa extra arbeten.
Skolöverstyrelsen har ansett det för innevarande budgetår beräknade beloppet,
1,500 kronor, kunna nedsättas till 1,000 kronor.
Sammanfattningsvis innebär överstyrelsens förslag, att till avlöningar
till icke-ordinarie personal följande belopp skulle erfordras för nästa
budgetår, nämligen för
icke-ordinarie ämneslärare.......................... kronor 4,353,000
» » teckningslärare ....................... » 280,000
» » musiklärare.......................... » 128,000
* » gymnastiklärare ...................... » 420,000
» » lärare i manlig slöjd.................. » 117,000
» » » » kvinnlig slöjd ................. » 124,000
» * » » hushållsgöromål .............. » 57,000
> > » » praktiska läroämnen........... » 95,000
» » vaktmästare ......................... » 147,000
ledare och instruktörer vid värntjänstutbildning........ » 11,000
särskilda ersättningar för vissa extra arbeten........... » 1,000
Summa kronor 5,733,000.
Överstyrelsen har framhållit, att sistnämnda belopp avser medelsbehovet
med hänsyn tagen till de militära inkallelserna. Då emellertid denna omständighet
liksom för innevarande budgetår icke borde tagas i betraktande vid
anslagsberäkningarna, borde anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal uppföras med ett förslagsvis betecknat belopp av 5,100,000
kronor, vilket innebure en höjning med 300,000 kronor.
Medelsbehovet vid genomförande av besparing s -beredningens förslag. Skolöverstyrelsen har anfört, att genomförandet
av besparingsberedningens förslag skulle i fråga om läsämnena inverka
på kostnaderna för extra adjunkter och extra ämneslärarinnor. Huru
en minskning av antalet ny börjaravdelningar skulle påverka undervisningsbehovet
i övningsämnen, kunde svårligen överblickas, då man ej kände, på
vilka skolstadier och dyrortsgrupper indragningarna skulle falla. I fråga om
undervisningen i teckning och välskrivning syntes dock beräkningar kunna
göras. Överstyrelsen har beräknat, att genomförandet av besparingsberedningens
förslag skulle medföra följande ändringar i överstyrelsens anslagskalkyler
för nästa budgetår:
Kungl. Marits proposition Nr 176.
Icke-ordinarie ämnesldrare:
57
Vid tjänstgöringsskyldigheten |
Obeskuret antal nybör-jaravdelningar |
Till 514 minskat antal |
||
ökad med: |
antalet lärare |
kostnad för |
antalet lärare |
kostnad för |
’/a veckotimme............... \ » .............. |
46 91 |
233,864 462,644 |
74 119 |
376,216 604,996 |
Vid tjänstgöringsskyldigheten ökad med |
57 |
289,788 |
85 |
432,140 |
lcke-ordinarie teckningslärare:
Till 514 minskat antal nybörjaravdelningar, minskning i
kostnad för avlöningar ............................. kronor 10,000.
Enligt skolöverstyrelsens beräkningar kommer lärjungeantalet vid de allmänna
läroverken att höstterminen 1942 ökas med omkring 900, vilket
är något mindre än den verkliga tillväxten höstterminen 1941. Antalet nybörjaravdelningar
är för innevarande läsår maximerat till 525 eller, örn särskilda
omständigheter därtill föranleda, till 533, vilket var det under budgetåret
1939/40 förefintliga antalet. Beträffande frågan om begränsning för
nästa läsår av antalet nybörjaravdelningar vid läroverken hänvisar jag till
vad jag i det föregående anfört.
I fråga om indragning av vissa linjer, som äro svagt frekventerade, ansluter
jag mig till överstyrelsens förslag, att indragning endast bör ifrågakomma
beträffande den treåriga latinlinjen i Karlskrona. Däremot anser jag mig
icke böra för närvarande biträda överstyrelsens förslag om sänkning av deltagarminimum
i grekiska. Den konstaterade nedgången av antalet lärjungar,
som följa undervisningen i nämnda språk, synes mig emellertid beklaglig med
hänsyn till den stora allmänkulturella betydelsen av det grekiska språket och
av de klassiska studierna i allmänhet. Jag anser för den skull, att därest under
nästkommande läsår den nedåtgående tendensen beträffande deltagandet i
undervisningen i grekiska fortsätter, frågan om en återgång till de före läsåret
1940—1941 gällande villkoren för anordnande av undervisning i detta
språk bör bliva föremål för omprövning.
Antalet extra ordinarie adjunkter har alltsedan budgetåret 1938/39 varit
bestämt till högst 205. Sedan dess har läroverksorganisationen betydligt utökats.
Till belysande härav må nämnas, att det beräknade antalet klassavdelningar
höstterminen 1942 i jämförelse med antalet höstterminen 1938
utvisar en ökning med 144. Det synes skäligt, att den extra personal, som
anställts till följd av läroverksorganisationens utvidgning, efter någon tid i
likhet med vad som eljest tillämpas inom statsförvaltningen herodes möjlig
-
Departe
mentschefen.
58
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.
het att erhålla en fastare, med pensionsrätt förenad anställning. Jag erinrar,
att nya ordinarie lärartjänster de senaste åren inrättats i mycket obetydlig
omfattning. Den erforderliga säkerhetsmarginalen av extra lärare synes, såsom
överstyrelsen framhållit, vara betryggande. Det av överstyrelsen numera
tillämpade systemet för dispositionen av de extra ordinarie adjunktstjänsterna
torde även utgöra ett trygghetsmoment. Ett mycket vägande skäl
för utökning av antalet extra ordinarie tjänster är också, att nära hälften av
de provårsutbildade extra lärarna uppnått sådan ålder, att de icke kunna
erhålla full pension. Jag är på anförda skäl beredd att tillstyrka en viss utökning
av antalet extra ordinarie adjunktstjänster. På sätt överstyrelsen
framhållit, torde utökningen böra ske i etapper. För nästa budgetår torde
antalet nya dylika tjänster böra begränsas till 25. Kostnaden för denna tjänsteförändring
torde kunna uppskattas till i runt tal 19,000 kronor, vilket belopp
med 7,000 kronor understiger det av överstyrelsen för ändamålet beräknade.
Antalet i personalförteckningen uppförda extra ordinarie adjunkter
bör vid bifall till vad jag förordat höjas från 205 till 230.
Mot beräkningarna av medelsbehovet för avlöningar till icke-ordinarie
ämneslärare har jag eljest icke funnit anledning till annan erinran, än att
anslagsbehovet kan beräknas stiga med omkring 20,000 kronor till följd av
att jag icke biträtt överstyrelsens förslag om nyinrättande av 3 ordinarie
adjunktstjänster. Det förtjänar framhållas, att vissa korttidsvikariat nu även
medtagits i beräkningarna. Behovet av timlärare vid det av mig i annat sammanhang
förordade gymnasiet i Boden torde ej behöva föranleda ändring i
kalkylerna.
Antalet extra ordinarie musiklärare är nu endast 4. De ordinarie tjänsterna
äro till antalet 84, varjämte finnas 40 extra eller biträdande musiklärare
ävensom timlärare med ett sammanlagt timantal av omkring 125. Då antalet
extra ordinarie befattningar synes böra ökas, biträder jag överstyrelsens förslag
om inrättande av 5 nya sådana tjänster. Merkostnaden härför har under
denna anslagspost beräknats till blott 600 kronor.
Vad beträffar frågan örn ökad ersättning åt gymnastiklärare för arbete med
friluftsverksamheten, får jag på av statskontoret anförda skäl avstyrka, att
särskild gottgörelse beräknas för arbete, som föranledes av värn tjänstutbildning
under friluftsdagar. Jag erinrar, att överstyrelsen för ändamålet beräknat
ett belopp av 6,200 kronor erforderligt.
I anslutning till vad chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition
anfört under rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor bör
en uppräkning ske av sådana timlärararvoderi, vilka enligt beslut av 1940
års urtima riksdag (skrivelsen nr 87) höjdes med omkring nio procent. Arvodeshöjningen
bör beräknas efter 5 procent med lämplig avrundning uppåt.
Merkostnaden härför torde kunna uppskattas till cirka 23,000 kronor.
I övrigt ha skolöverstyrelsens anslagsberäkningar icke givit mig anledning
till annan erinran än att belastningen å anslagsposten torde komma att nedgå
59
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
med omkring 10,000 kronor med hänsyn till den höjning av pensionsavdragen,
som träder i kraft den 1 juli 1942.
De av mig gjorda erinringarna mot överstyrelsens anslagsberäkningar synas
icke vara av den storleksordning, att de böra föranleda ett frångående av
överstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet under förevarande anslagspost
för nästa budgetår till i avrundat tal 5,100,000 kronor. Jag förordar
alltså, att anslagsposten uppföres med nämnda belopp. Anslagsposten bör liksom
för närvarande är fallet betecknas förslagsvis.
Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel.
Anslagsposten till rörligt tillägg är nu uppförd med 3,682,640 kronor. För
nästa budgetår torde den böra beräknas till 3,725,640 (+ 43,000) kronor.
I avlöningsstaten för de allmänna läroverken äro nu uppförda särskilda
uppbördsmedel till ett belopp av 926,600 kronor. Någon ändring häri torde
icke böra vidtagas för nästa budgetår.
Sammanfattning.
Vad jag i det föregående föreslagit innebär, att anslaget till Allmänna läroverken:
Avlöningar för nästa budgetår skulle uppföras med (20,280,000 +
+ 470,960 -f 5,100,000 + 3,725,640 — 926,600 =) 28,650,000 kronor. Detta
belopp överstiger det för innevarande budgetar uppförda anslaget med 364,000
kronor.
2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa
kommunala gymnasier.
Detta anslag är nu uppfört med 14,000 kronor. Anslaget är avsett att fördelas
på de kommunala gymnasierna i Söderhamn och Hässleholm med
respektive 6,000 och 8,000 kronor.
Jag ifrågasätter för nästa budgetår icke någon annan förändring av ansiaget
än en höjning i enlighet med vad jag i det föregående förordat av understödet
till det kommunala gymnasiet i Hässleholm med 12,000 kronor. Anslaget
bör vid bifall härtill för nästa budgetår uppföras med 26,000 kronor.
3. Förslagsanslag till vissa kostnader för studentoch
realexamina.
Kostnaderna för student- och realexamina bestridas för närvarande medelst
inflytande examensavgifter.
““ Utgifterna och inkomsterna för nämnda ändamål ha under de fem senast
tilländalupna budgetåren uppgått till — i avrundade tal — följande belopp:
60
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Student
Budgetår. |
Utgifter. |
1936/37 ....... |
142,300 |
1937/38....... |
154,700 |
1938/39 ....... |
158,700 |
1939/40..... |
163,700 |
1940/41 ....... |
173,200 |
xamen.
Inkomster. Saldo.
131.400 — 10,900
136.500 — 18,200
149.500 — 9,200
150.400 — 13,300
153.500 — 19,700
Budgetår.
1936/37 .
1937/38 .
1938/39 .
1939/40 .
1940/41.
Realexamen.
Utgifter. Inkomster. Saldo.
21,300 37,000 + 15,700
21,500 38,600 + 17,100
26.700 38,900 + 12,200
27.700 39,600 + 11 900
27,400 40,700 + 13’,300
Enligt läroverksstadgan skall den, som vill undergå student- eller realexamen,
härför erlägga vissa avgifter:
Läroverkselev, som anmäler sig till studentexamen, skall erlägga en avgtit
av 30 kronor. De inflytande avgifterna äro avsedda att användas till
bestridande av kostnaderna för censorernas resor och arvoden samt övriga
med. examens anordnande förenade utgifter. Lärjunge från enskild undervisning,
som vill undergå studentexamen, skall i regel erlägga — såvitt nu
ar 1 fråga — sammanlagt 105 kronor.
Den sorn anmäler sig till realexamen skall erlägga en avgift av 5 kronor
De influtna avgifterna äro avsedda att användas till de med examen förenade
kostnaderna.
, Motsvarande bestämmelser gälla beträffande student- och realexamina
vid högre kommunala skolor och privatläroverk.
De här nämnda avgifterna inlevereras till statskontoret. Då de utgifter,
för vilkas bestridande avgifterna äro avsedda, under en del år varit mindre*
än de influtna avgifterna, ha hos statskontoret behållna medel fonderats.
Vid utgången av budgetåret 1940/41 utgjorde sålunda de behållna studentexamensmedlen
33,597 kronor 53 öre och de behållna realexamensmedlen
425,072 kronor 77 öre.
Riksräkemkapsvefrlcet, som redan i utlåtande den 10 november 1939 framhållit
önskvärdheten av att ifrågavarande avgifter och med desamma bestridda
utgifter upptoges till redovisning å riksstaten, fäste i skrivelse den 12 mars
1940 Kungl. Majrts uppmärksamhet på att utgifterna för studentexamen
under de senare budgetåren varit avsevärt större än de influtna examensavgif
terna.
För budgetåret 1938/39 hade enligt statskontorets räkenskaper förelegat
en behållning av 66,620 kronor 91 öre på studentexamensmedlen Vid en
mom nksrakenskapsverket verkställd undersökning hade emellertid konstaterats,
att vissa länsstyrelser under en följd av år utanordnat kostnader för
studentexamen för privat,sfer från anslaget till Allmänna läroverk: Avlöningar
1 stallet för fran studentexamensmedlen. Riksräkenskapsverket hade
anmodat vederbörande att vidtaga rättelse från och med budgetåret
61
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176
1939/40. Av undersökningen hade framgått, att utgifterna för studentexamen
under budgetåren 1936/39 varit avsevärt större än de influtna
examensavgifterna.
Skolöverstyrelsen har med hänsyn till vad sålunda upplysts föreslagit,
att student- och realexamensmedlen skulle sammanslås till en gemensam
fond, varigenom underskottet på studentexamensavgifterna skulle komma
att täckas av överskott på realexamensavgifterna.
Under de närmaste åren torde studentexamensmedlen i ökad utsträckning
komma att belastas med utgifter för censorer. Överstyrelsen hade
sedan ett par år haft uppmärksamheten fäst vid berörda förhållanden. Sålunda
hade överstyrelsen (se 1940 års åttonde huvudtitel, punkten 118)
föreslagit, att avlöningarna åt två amanuenser hos överstyrelsen ävensom
vissa kostnader för renskrivning m. m., vilka hittills bestritts ur examensmedlen,
skulle överföras till överstyrelsens avlöningsanslag. Denna utväg
syntes dock icke nu vara framkomlig. Att höja examensavgifterna syntes
icke böra ifrågakomma förrän i samband med den studentexamensrevision,
som sedan åtskilliga år övervägts.
Emellertid funnes ännu en utväg. Överstyrelsen erinrade om att Mälardalens
rektorsförening år 1939 ifrågasatt, att student- och realexamensmedlen
skulle sammanföras till en gemensam fond, varur examenskostnader av
olika slag skulle bestridas. Betänkligheter kunde visserligen resas mot att
studentexamensavgifterna utfylldes genom för ett annat ändamål, realexamen,
erlagda avgifter, men med hänsyn till realexamensavgiftemas obetydliga
storlek saknade överstyrelsen anledning att framställa någon erinran
mot åtgärden. I nuvarande läge syntes i första hand denna åtgärd böra
tillgripas.
Statskontoret har föreslagit, att examensavgifterna redovisas som inkomst
på riksstaten samt att för utgifternas bestridande uppföres ett anslag
under åttonde huvudtiteln.
Om hänsyn toges till de felaktigt bokförda utgifterna, skulle utgifterna
för studentexamen under budgetåren 1936/39 ha överstigit inkomsterna med
respektive omkring 10,900, 18,200 och 9,200 kronor. Underskottet syntes
komma att ökas under kommande budgetår.
Den av överstyrelsen föreslagna sammanslagningen ansåge sig statskontoret
icke böra förorda. Emellertid syntes det av överstyrelsen angivna
syftet kunna vinnas på en annan väg. Ur budgetteknisk synpunkt måste
den nuvarande anordningen för dessa avgifters redovisning och utgifternas
bestridande anses mindre tillfredsställande. I stället borde ifrågavarande
statsinkomster och statsutgifter i vanlig ordning redovisas över riksstaten.
Avgifterna borde således — i likhet med vad som skedde i fråga om vissa
terminsavgifter från läroverken — tillföras statsregleringen å inkomsttitel
under uppbörd i statens verksamhet, medan till utgifternas gäldande medel
borde ställas till förfogande å anslag under åttonde huvudtiteln. Förefintliga
behållningar å de diversemedelstitlar, till vilka förevarande inkomster
och utgifter nu hänfördes, borde i så fall tillgodoföras inkomsttiteln Diverse
inkomster. Ett genomförande av detta förslag skulle även medföra den fördelen,
att för statsregleringen lösgjordes ett belopp av inemot 500,000
kronor.
62
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
De utgifter, som för närvarande bestridas ur student- och realexamensmedlen,
framgå av följande sammanställning:
Studentexamen sm edlén.
A. Censorer. Dessas huvudsakliga uppgift är att vid de olika läroverken
leda den muntliga prövningen av läroverkens egna lärjungar. Censorer
förordnas för varje år av Kungl. Maj:t, som därvid brukar medgiva skolöverstyrelsen
rätt att för högst 14 dagar i följd bevilja censor ledighet
från uppdraget samt förordna censor i hans ställe. Antalet censorer utgjorde
år 1941 47. Censorerna åtnjuta:
1. Arvoden:
Arvode, åt censor, som förordnats av Kungl. Majit, utgår med 1,600 kronor,
örn tjänstgöringen omfattar både vårterminens och höstterminens examensperioder,
med 1,400 kronor för tjänstgöring endast under vårterminen
samt med 200 kronor för tjänstgöring endast under höstterminen; därjämte
utgår särskild ersättning med 200 kronor åt den censor inom varje
censorsgrupp, som vid vårterminens studentexamen uppgör examensordning
m. m. (K. Br. 7/4 1933).
Arvode åt censor, som förordnats av skolöverstyrelsen, bestämmes av
Kungl. Majit för varje särskilt fall (K. Br. 2/5 1941).
2. Resekostnads- och traktamentsersättningar:
Dessa utgå enligt allmänna resereglementet med rätt för censor att, då
han ej av överstyrelsen kallats till inställelse i Stockholm före prövningens
början eller efter dess slut, i vartdera fallet åtnjuta traktamente för en
överskjutande dag (K. Br. 2/5 1941).
3. Ersättningar för avstådda löneförmåner:
Ordinarie befattningshavare, som är underkastad bestämmelserna i civila
avlöningsreglementet, skall under tjänstledighet för fullgörande av censorsuppdrag
å lönen vid sin ordinarie befattning vidkännas C-avdrag
med rätt för honom att från studentexamensmedlen åtnjuta ersättning
för så stor del av den mistade avlöningen, som han skulle ägt uppbära,
därest han åtnjutit avlöning med A-avdrag (K. Br. 2/5 1941).
B. Granskning snämnd. En dylik tillsättes av skolöverstyrelsen för varje
examensperiod för bedömande av privatisternas skriftliga prov. Nämnden
består av läroverkslärare, vanligen ett 40-tal, och sammanträder i Stockholm.
Kostnaderna för granskningsnämnden utgöras av:
1. Arvoden: åt ordförande 25 kronor och åt ledamot 20 kronor för varje
förrättningsdag (K. Br. 6/6 1919).
2. Ersättning för avstådda löneförmåner (K. Br. 6/6 1919).
3. Ersättning åt sekreterare och vaktmästare, tillsammans med motsvarande
utgifter för examensnämnder högst 1,100 kronor årligen, att
fördelas enligt skolöverstyrelsens bestämmande (K. Br. 16/10 1936).
C. Examensnämnder. För varje examensperiod tillsätter skolöverstyrelsen
examensnämnder, vanligen på 3 orter, för den muntliga prövningen av
privatisterna. Nämnden består av censorer och läroverkslärare, i regel sammanlagt
ett 50-tal. Kostnaderna för examensnämnderna utgöras av:
1. Arvoden: åt ordförande 25 kronor för dag (K. Br. 1/4 1927) och åt
ledamot 20 kronor för varje examensdag (K. Br. 6/6 1918).
2. Resekostnads- och traktamentsersättning i anslutning till allmänna
resereglementet (K. Br. 8/10 1915).
63
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
3. Ersättning för avstådda löneförmåner (K. Br. 8/10 1915).
4. Ersättning åt sekreterare och vaktmästare, se B 3 ovan.
D. Diverse utgifter:
Kostnader för tryckning, renskrivning, böcker och skrivmateriel, arvoden
åt sakkunniga för uppgörande av förslag till uppgifter för skriftliga
prov och fyllnadsprövningar samt bearbetning av sådana förslag ävensom
arvoden åt biträden, allt enligt Kungl. Maj:ts beslut för varje budgetår
(för innevarande budgetår högst 11,300 kronor enligt K. Br 15/8 1941).
Vissa engångsutgifter för särskilda ändamål (jfr K. Br. 23/1 1942).
Realexa mens me dien.
Diverse utgifter:
Kostnader för tryckning, renskrivning, skrivmateriel m. m., arvoden för
granskning av skriftliga prov och examensarbeten, arvoden åt sakkunniga
för uppgörande av förslag till uppgifter för skriftliga prov och examensarbeten
ävensom för bearbetning av sådana förslag samt arvoden åt biträden,
allt enligt Kungl. Maj:ts beslut för varje budgetår (för innevarande
budgetår högst 25,600 kronor enligt K. Br. 15/8 1941).
Vissa engångsutgifter för särskilda ändamål (jfr K. Br. 23/1 1942).
Såsom av det föregående framgår beräknas utgifterna för studentexamen
komma att stiga. Detta beror främst på att ur studentexamensmedlen
numera skall bestridas även ersättning åt censorerna för mistad lön. Tidigare
gällde, att ordinarie befattningshavare, som var underkastad bestämmelserna
i civila avlöningsreglementet, under tjänstledighet för censorsuppdrag
endast skulle vidkännas A-avdrag. I sammanhang med införandet
av den förändrade anordningen övervägdes med hänsyn till studentexamensmedlens
otillräcklighet åtgärder för nedbringande av utgifterna för studentexamen.
Härom må anföras följande:
Censorerna. Ett censorsuppdrag omfattar under vårterminen cirka 45
förrättningsdagar, under höstterminen cirka 10. Censorerna ha dessutom
att utarbeta förslag till skriftliga uppgifter för det kommande årets examina,
vilket torde vara mera betungande för censorer i språk och matematiska
ämnen, något mindre tidsödande för censorer med uppdrag att föreslå
modersmålsämnen. Räknat per förrättningsdag är arvodet för vårterminen
omkring 31 kronor, för höstterminen cirka 20 kronor, från vilka belopp
dock böra avräknas de lönebelopp, som frångå censorerna genom förutnämnda
A-avdrag. Det för vårtermin sexa men utgående arvodet är oförändrat sedan ar
1930. Arvodet för höstterminen utgick tidigare med 400 kronor men sänktes
år 1933 till 200 kronor. Sänkningen motiverades med att höstterminsexamen
enligt 1928 års läroverksstadga i regel endast skulle försiggå vid
examensnämnderna. Detta ändrades emellertid ater genom 1933 års stadga,
och examina vid läroverken lia sedan dess fatt allt större omfattning. Censorsarvodena
ha trots detta icke åter höjts. t .
Granskning snämnd. Arvodena åt ordförande och ledamot i granskmngsnämnd
äro oförändrade sedan år 1919.
Examensnämnder. Arvodena åt ordförande och ledamöter i examensnämnderna
ha fastställts åren 1918 och 1919. Svårigheter lia sedan länge
förefunnits att finna ett tillräckligt antal examinatorer, särskilt för vår
-
64
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
terminens examina, vilka infalla efter terminens slut. De på examensorten
bosatta lärarna måste nämligen, då deras familjer flyttat från staden, vidkännas
extra omkostnader för sitt uppehälle och komma därigenom i sämre
ställning än lärare från annan ort, vilka få traktamente.
För att studentexamensutgifterna skulle minskas föreslog statskontoret
sänkning av censors- och granskningsnämndsarvodena:
Överflyttningen av lönekostnaderna för vissa censorer från avlöningsanslagen
till studentexamensmedlen beräknades medföra en årlig merutgift
av cirka 6,000 kronor. Då en höjning av studentexamensavgifterna syntes
böra undvikas, torde andra åtgärder böra övervägas i syfte att erhålla
täckning för det årliga underskottet. Utan alltför allvarliga olägenheter
syntes följande arvoden kunna sänkas: arvodena åt censorer till 1,200
kronor för vårterminen, 150 kronor för höstterminen, 1,350 kronor för båda
terminerna och 150 kronor för uppgörande av examensordning samt arvodena
åt ordförande och ledamöter i granskningsnämnd till respektive 20
och 15 kronor. Däremot ansåge sig statskontoret icke böra föreslå någon
reduktion av arvodena åt ordförande och ledamöter i examensnämnd, enär
en dylik reduktion skulle kunna befaras komma att öka svårigheterna att
rekrytera dessa nämnder.
Skolöverstyrelsen, med vilken statskontoret samrått, ställde sig tveksam
till förslaget:
Det hade ibland visat sig svårt att erhålla lämpliga censorer. Det ökade
antalet examinander i studentexamen hade förorsakat en betydlig ökning
av antalet censorer. Särskilt hade svårigheter uppstått att finna lämpliga
och villiga universitetslärare. Ofta hade tillfrågade personer avböjt. En
allmän sänkning av censorsarvodena torde knappast vara förenlig med
uppehållandet av en censorskår med de högt ställda personliga kvalifikationer,
som hittills ansetts nödvändiga. En sänkning av censorsarvodena
finge anses som en nödfallsutväg, som icke borde tillgripas så länge andra
utvägar stöde till buds. Skulle som en följd av en arvodessänkning universitetslärarna
icke befinnas villiga att i samma utsträckning som hittills
ställa sig till förfogande som censorer, måste i stället personer i annan
tjänsteställning tillkallas, sannolikt lektorer. En sådan utveckling kunde
göra besparingen illusorisk. Redan om sju akademiska censorer måste ersättas
med lektorer, torde besparingen praktiskt taget uppvägas av lönefyllnaderna.
I fråga om granskningsnämnden vore måhända några risker ur rekryteringssynpunkt
icke att befara. Det syntes dock icke tilltalande, med
tanke på förskjutningarna i penningvärdet, att nu sänka arvodesbelopp,
som utgått sedan en avsevärd tid tillbaka.
Då nya ledamöter av examensnämnderna skulle utses, hade det understundom
visat sig påfallande svårt att finna nya ledamöter. Sålunda hade
överstyrelsen år 1935 måst tillfråga sju personer, innan examinator i latin
och grekiska vid examensnämnden i Göteborg kunnat erhållas. Senare
hade i flera fall fyra personer måst tillfrågas för ett ledamotskap. Lösningen
bleve i sådana fall till sist ofta, att en utanför examensorten bosatt
lärare måste tillkallas trots den fördyring, som följde av dennes rätt till
rese- och traktamentsersättning. Överstyrelsen motsatte sig därför bestämt
varje sänkning i ersättningarna för examensnämndernas ledamöter.
65
Kungl. Majus proposition Nr 176.
Allmänna lönenämnden ställde sig i likhet med överstyrelsen tveksam till
den föreslagna arvodesnedsättningen.
Kungl. Maj:ts förutnämnda beslut den 2 maj 1941 angående ersättningarna
åt de för år 1941 förordnade censorerna innebär, att ingen ändring
gjorts i fråga örn arvodena.
Såsom av det föregående framgår bestridas kostnaderna för student- och
realexamina icke över riksstaten, utan dessa examina finansieras genom att
avgifter upptagas av examinanderna. Under en följd av år synas utgifterna
ha understigit inkomsterna, varför fonder uppkommit hos statskontoret.
Under de senare budgetåren ha emellertid utgifterna för studentexamen
varit större än motsvarande inkomster. Detta underskott på studentexamensmedlen
har blivit större, sedan vissa lönekostnader för censorerna överförts
från vederbörande avlöningsanslag till studentexamensmedlen. De behållna
studentexamensmedlen ha därför hastigt minskats, från cirka 66,000
kronor vid utgången av budgetåret 1938/39 till omkring 8,000 kronor
den 31 december 1941, och räcka måhända icke till för täckande av den
år 1942 uppkommande bristen.
I det sålunda uppkomna läget ha vederbörande myndigheter övervägt
olika utvägar i syfte att åstadkomma en balans. Tanken att höja studentexamensavgifterna
har allmänt avvisats. Icke heller jag anser mig böra
förorda en sådan åtgärd. Då realexamensmedlen årligen uppvisat överskott,
har skolöverstyrelsen föreslagit, att student- och realexamensmedlen
skulle sammanslås, vilket i realiteten skulle innebära, att realexamensmedlen
skulle användas till täckande av underskott på studentexamensmedlen.
I likhet med statskontoret finner jag denna utväg mindre tilltalande.
Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört har jag icke heller ansett tillrådligt
att sänka nu utgående arvoden eller vissa av dem. Jag anser mig i
stället efter samråd med chefen för finansdepartementet böra biträda statskontorets
och riksräkenskapsverkets förslag örn att inkomster och utgifter
för examina redovisas över riksstaten. Den förordade anordningen torde
mest stå i överensstämmelse med numera tillämpade budgetsprinciper.
Utgifterna för student- och realexamina uppgingo under budgetåret
1940/41 till omkring 200,000 kronor. Motsvarande inkomster stego under
samma budgetår till i runt tal 194,000 kronor och torde för nästa budgetår
kunna beräknas till omkring 200,000 kronor. Utgifterna för nästa budgetår
kunna icke exakt beräknas men synas även de kunna uppskattas till i runt
tal 200,000 kronor. Det anslag, som i enlighet med förenämnda förslag om
redovisning över riksstaten av ifrågavarande inkomster och utgifter bör uppföras
å riksstaten för nästa budgetår, torde alltså böra bestämmas till 200,000
kronor. Med hänsyn till beskaffenheten av de utgifter, som liro avsedda att
Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sami. Nr 176. 5
Departe
mentschefen.
66
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
bestridas från anslaget, torde detta böra betecknas såsom förslagsanslag. Jag
förutsätter härvid, att anslaget skall disponeras i huvudsaklig enlighet med
de grunder, som för närvarande tillämpas beträffande dispositionen av förevarande
avgiftsmedel och för vilka redogörelse lämnats i det föregående. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela föreskrifter rörande anslagsdispositionen. — Skulle för innevarande
budgetår uppstå brist i studentexamensmedlen, torde denna böra utfyllas
genom anlitande av överskottet på realexamensmedlen.
4. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar.
Detta anslag är nu uppfört med 1,304,000 kronor. Beträffande personalförteckning
och avlöningsstat hänvisas till statsliggaren, sid. 547 ff. Skolöverstyrelsen
har för nästa budgetår hemställt om ett anslag av 1,394,400
kronor. I avgivet yttrande har statskontoret förordat minskning av detta
belopp med omkring 40,000 kronor.
Beträffande beräkningen av de olika posterna i avlöningsstaten inhämtas
av handlingarna bland annat följande:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Skolöverstyrelsen
har beräknat en höjning av denna anslagspost med 18,200 kronor erforderlig,
varav ett belopp av omkring 9,800 kronor belöper på inrättandet
av en ny lektorstjänst vid tekniska läroverket i Stockholm.
Från och med budgetåret 1941/42 hade antalet lektorer ökats från
51 till 52. Överstyrelsen erinrade om att styrelsen för tekniska läroverket i
Stockholm på sin tid beräknat antalet erforderliga lektorer till sex mot det
nu fastställda antalet fyra. I petita för budgetåret 1941/42 hade överstyrelsen,
som av sparsamhetsskäl icke kunnat helt ansluta sig till styrelsens
förslag, förklarat sig finna synnerligen tungt vägande skäl tala för ett
antal av fem lektorer, detta emedan fem olika laboratorielokaler skulle planeras
och utrustas och det icke kunde anses tillrådligt att ställa någon av
dessa institutioner utan ordinarie innehavare. Överstyrelsen vidhölle denna
uppfattning.
Statskontoret har avstyrkt inrättandet av ytterligare en lektorstjänst.
Vissa skäl kunde givetvis anföras till stöd för framställningen. Statskontoret
ville emellertid erinra, att överstyrelsen för innevarande budgetår hemställt
om två nya lektorstjänster vid läroanstalten i fråga, men att chefen för
ecklesiastikdepartementet ansett sig med hänsyn till den återhållsamhet,
som i rådande situation måste iakttagas, när det gällde nyinrättande av
ordinarie tjänster, för det dåvarande endast kunna förorda inrättandet av
en ny lektorstjänst. Detta hade också blivit riksdagens beslut. I betraktande
av detta så nyligen gjorda departementschef suttalande kunde statskontoret
svårligen förorda bifall till framställningen.
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj : t. Skolöverstyrelsen har föreslagit, att delposten till ar
-
67
Kungl. Marits proposition Nr 176.
voden åt skolläkare (nu 6,500 kronor) höjes med 100 kronor (30 kronor på
grund av tillkomsten av en ny parallellavdelning vid tekniska gymnasiet i
Borås och 70 kronor på grund av ökat antal klassavdelningar med aftonundervisning
vid tekniska läroverket i Stockholm). Av samma skäl har
överstyrelsen föreslagit höjning av delposten till arvoden åt bibliotekarier
med 30 kronor (nu 3,570 kronor). Beträffande delposten till arvoden åt
bokförings- och skrivbiträden åt rektorer (nu 7,900 kronor) har överstyrelsen
hemställt om höjning dels med 810 kronor på grund av ökad arbetsbörda
för biträdena i Borås och Stockholm, dels ock med 1,240 kronor för att
samtliga biträden skulle erhålla dyrtidskompensation. I fråga om sistnämnda
delpost har överstyrelsen anfört bland annat:
För budgetåret 1941/42 hade till arvoden åt bokförings- och skrivbiträden
åt rektorer anvisats 7,900 kronor. Biträdena hade icke erhållit
någon som helst kompensation för den inträdda dyrtiden. Då biträdena numera
i regel icke vore lärare och göromålen under vissa perioder vore så omfattande,
att de toge biträdets hela arbetsdag i anspråk, syntes rättvisa
och billighet fordra en generell höjning, som enligt överstyrelsens mening
icke borde understiga 14 procent.
Det ökade elevantalet i Borås motiverade dessutom höjning av arvodet
(f. n. 780 kronor) till skrivbiträdet därstädes med 20 kronor, och för biträdet
vid läroverket i Stockholm (arvode f. n. 960 kronor) syntes en betydande
höjning vara oundgängligen nödvändig. Styrelsen för tekniska läroverket
i Stockholm hade hemställt om inrättande av en ordinarie kanslibiträdestjänst
vid läroverket under motivering, att läroverkets storlek och komplicerade
organisation medförde ett så omfattande expeditionsarbete, att såsom
bokförings- och skrivbiträde måste anställas lämplig person med heltidstjänstgöring.
Överstyrelsen hade även kommit till den uppfattningen,
att expeditionsarbetet vid läroverket redan nu vore mycket betungande,
och skolans fortsatta utveckling komme givetvis att föranleda en ytterligare
betydande ökning av detta arbete. Överstyrelsen ansåge sig dock icke för
närvarande kunna tillstyrka tillämpande av helt andra principer med avseende
på anställningsformen för expeditionsbiträde vid tekniska läroverket
i Stockholm än vid övriga större tekniska läroverk. Då emellertid den komplicerade
organisationen av tekniska läroverket i Stockholm otvivelaktigt
måste medföra ett betydligt mera omfattande och tidsödande expeditionsarbete
än vid övriga tekniska läroverk, syntes det överstyrelsen nödvändigt,
att arvodet vid detta läroverk sattes betydligt högre. Överstyrelsen
ville sålunda föreslå, att för budgetåret 1942/43 arvodet för stockholmsläroverket
bestämdes till 2,000 kronor. För ett kommande budgetår torde en
ytterligare ökning bli nödvändig.
I fråga om arvodena åt bokförings- och skrivbiträden har statskontoret
endast tillstyrkt höjning för biträdena i Borås och Stockholm med respektive
20 och 440 kronor eller med sammanlagt 460 kronor. Kompensation för
ökade levnadskostnader har avstyrkts.
Vidkommande framställningen rörande kompensation för ökade levnadskostnader
borde uppmärksammas, att vid den arvodesreglering, som beslutats av
68
Kungl. Marits proposition Nr 176.
1940 års urtima riksdag (proposition nr 65, riksdagens skrivelse nr 87), hade
undantagits arvodestagare, för vilka arvodet icke utgjorde ersättning för
huvudsaklig sysselsättning eller vore vederbörandes huvudsakliga förvärvskälla.
Vid de tekniska läroverken förekommande bokförings- och biträdesarvoden
uppginge för närvarande till lägst 660 kronor och högst 1,390 kronor
per år. I betraktande härav torde arvodesbefattningen icke i något fall
vara vederbörandes huvudsakliga förvärvskälla eller utgöra hans huvudsakliga
sysselsättning. Statskontoret ville icke bestrida, att vissa skäl kunde
åberopas för ett tillmötesgående av överstyrelsens hemställan örn generell
kompensation åt ifrågavarande biträden, men ville framhålla, att detta
spörsmål torde böra upptagas till prövning i ett större sammanhang.
Skolöverstyrelsen har vidare, i händelse av bifall till en av styrelsen för
elektrotekniska fackskolan i Västerås gjord, här nedan (sid. 69) redovisad
framställning om inrättande av ytterligare en parallellavdelning vid fackskolan,
hemställt örn förhöjning av följande arvoden vid fackskolan, nämligen
till skolläkaren med 30 kronor, till bibliotekarien med 10 kronor samt till
rektors bokförings- och skrivbiträde med 25 kronor.
Statskontoret har lämnat senast berörda förslag utan erinran.
3. Avlöningar till övrig i c k e-o r d i n a r i e personal.
Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden förutsatt, att de för läsåret
1941—1942 anordnade parallellavdelningarna skola bibehållas även under
läsåret 1942—1943, varjämte automatiskt skulle tillkomma en parallellavdelning
av tredje klassen vid tekniska läroverket i Borås och tre avdelningar
av aftonfackskolans fjärde klass vid tekniska läroverket i Stockholm.
Vid läroverket i Göteborg skulle automatiskt en avdelning av tredje klassen
bortgå men en avdelning av andra klassen i stället tillkomma. Antalet
extra ordinarie adjunlctstjänster borde ökas med en, avsedd för elektrotekniska
fackskolan i Västerås. Vid denna skola bestredes över 60 procent av
lärartimmarna av timlärare. Överflyttning av någon dylik tjänst från annan
skola ansåges icke kunna ske. Arvodena åt biträden vid laborationer
borde för beredande av en viss dyrtidskompensation uppräknas från 2,600
kronor till 2,800 kronor. Överstyrelsen har beräknat medelsbehovet under
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal till förslagsvis
550,000 kronor.
Statskontoret har förordat vissa ändringar i överstyrelsens förslag, innebärande
en minskning med sammanlagt 28,200 kronor.
Beträffande inrättandet av ytterligare en extra ordinarie adjunkts^änst
har statskontoret framhållit, att antalet timlärartimmar (inberäknat extralärartimmar)
vid de 9 skolorna i Borås, Eskilstuna, Göteborg, Härnösand,
Malmö, Norrköping, Stockholm, Västerås och Örebro enligt överstyrelsens
förslag skulle utgöra respektive cirka 60, 60, 52, 52, 40, 56, 60, 61 och 23
procent. Därest ny lektorstjänst icke skulle inrättas vid läroverket i Stockholm,
skulle procenttalet där ökas till 66. Vid icke mindre än 4 av de 9
G9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
läroanstalterna förelåge således den beträffande fackskolan i Västerås påpekade
relationen mellan antalet timlärartimmar och totala antalet larartimmar,
medan nämnda relation särskilt vid gymnasiet i Orebro vore avsevärt
förmånligare. Då vid sådant förhållande en överflyttning av en eller
annan av detta gymnasiums tre extra ordinarie adjunktsbefattningar i torsta
hand syntes böra övervägas, och då statsverkets merkostnader för en
extra ordinarie tjänst torde kunna beräknas till i runt tal 1,200 kionor,
kunde statskontoret icke förorda bifall till överstyrelsens hemställan. Ämbetsverket
ville i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid att redan
anställning såsom extra lärare medförde vissa förmaner, som icke tillkomna
timlärare
För bestridande av utgifter för arvodesförhöjmng jämlikt kungörelsen
1940'' 1066 och för arvoden åt timlärare vid vikariat a lektorstjanster hael
överstyrelsen upptagit 20,000 kronor, respektive 25,000 kronor. Da för
dessa ändamål för löpande budgetår beräknats respektive ^O00 ^
19 000 kronor, skulle anslagshöjningen utgöra sammanlagt 11,000 kronor.
Statskontoret kunde icke undgå att finna den föreslagna ökningen val kraftig
och ville ifrågasätta, örn densamma icke skulle kunna något begransas,
förslagsvis till 7,000 kronor.
Vidare hade överstyrelsen föreslagit, att 23,000 kronor skulle upptagas
för bestridande av de ersättningar, som tillkomma extra ordinarie, extra oc
timlärare under inkallelse till militär beredskapstjanstgormg För detta ändamål
torde emellertid medel icke böra beräknas, sedan riksdagen bemyndigat
Kungl. Maj :t att besluta örn förstärkning av anslagsposten till av ilningar
åt övrig icke-ordinarie personal, bland annat för gäldande av av oningskostnader
för personal, som inkallats till militär beredskapstjanstöoring.
Medel för ändamålet torde icke heller hava beräknats for innevarande
b Vidkommande spörsmålet om uppräkning av arvodena åt biträdena vid
laborationer hänvisade statskontoret till vad ämbetsverket anfort betra!
tande arvodesförhöjmng åt rektorernas bokförings- och skrivbiträden.
Styrelsen för elektrotekniska fackskolan i Västerås har sedermera hemställt
att under läsåret 1942—1943 få anordna ytterligare en parallellklass
i fackskolans första årskurs.
Stvrelsen har framhållit, att antalet inträdessökande till fackskolan vid
början av innevarande läsår varit väsentligt större an vantat, vårtor ett
flertal godkända inträdessökande måst avvisas. Styrelsen forvantade, att
antalet godkända sökande hösten 1942 skulle b liva väsentligt större an
som skulle kunna mottagas av fackskolans bada klasser per arskuis. Sty
reisen beräknade, att icke ens tre klassavdelningar i forsta årskursen skulle
vara tillräckliga för att mottaga alla godkända sökande.
Statens arbetsmarknadskommission har med hänsyn till bristen på kvalificerade
tekniker med den utbildning, som fackskolan meddelar, tillstyrkt
den gjorda framställningen, vilken även biträtts av skolöverstyrelsen. Överstyrelsen
har beräknat, att ett bifall till framställningen skulle komma att
medföra en ökning av kostnaden för timlärare med 11,000 kronor, och har
70
Kungl. Maj:ts fr oposition Nr 176.
därför hemställt, att anslagsposten till avlöningar till övrig ieke-ordinarie
personal uppföres med ett till 561,000 kronor förhöjt belopp.
Statskontoret har, under åberopande särskilt av vad arbetsmarknadskommissionen
uttalat, icke velat motsätta sig bifall till fackskolans framställning
samt har lämnat den av överstyrelsen i anslutning därtill gjorda
anslagsberäkningen utan erinran.
4. Rörligt tillägg. Denna anslagspost har av överstyrelsen beräknats
till 131,000 kronor.
5. Särskilda uppbördsmedel. Dessa äro nu upptagna till
24,470 kronor. Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår uppräknat denna
post med 80 kronor till 24,550 kronor.
Såsom förut nämnts avser besparingsberedningens förslag rörande h ö jning
av undervisningsskyldigheten för ämneslärare vid
de allmänna läroverken i tillämpliga delar även de tekniska läroverken. Skolöverstyrelsen
har framhållit, att särskilda omständigheter talade mot genomförande
av en sådan besparingsåtgärd vid de tekniska läroverken och att en
höjning av undervisningsskyldigheten icke under några förhållanden borde
vidtagas vid dessa läroverk. Av överstyrelsens yttrande inhämtas:
Kollegierna vid de tekniska läroverken hade ställt sig synnerligen kritiska
till förslaget om höjning av undervisningsskyldigheten.
Överstyrelsen ville framhålla, att latituden för lektorernas tjänstgöring vid
de tekniska läroverken visserligen vore densamma som vid de allmänna läroverken,
men då anslagen tillmätts snävare, läge medeltjänstgöringen högre
vid de tekniska läroverken, nämligen vid 22,5 veckotimmar. Därtill komme,
att lektionerna vore längre. Såsom framhållits i underdånig skrivelse den 15*
november 1941 angående viss ändring av lektionstimmarnas längd vid de
tekniska läroverken, skulle efter genomförande av den föreslagna ändringen
av lektionernas längd en lärare vid tekniskt läroverk med 22,5 veckotimmars
tjänstgöring i medeltal lia 112,5 minuter längre undervisningstid än ämneslärare
vid allmänt läroverk med samma tim tjänstgöring. Den verkliga undervisningstiden
per vecka för en lektor vid tekniskt läroverk överstege därför
ledan nu med icke mindre än cirka 3 veckotimmar å 40—45 minuter genomsnittstjänstgöringen
på de allmänna läroverkens gymnasiestadium. En minskning
av tjänstgöringen för lektorerna vid de tekniska läroverken vore därför
långt mera motiverad än en höjning.
Härtill komme följande omständigheter: 1) Vid tekniska läroverk förekomme
icke friluftsdagar. 2) De tekniska läroverkens lärare hade ofta förutom
rättande av skrivningar även ett omfattande arbete med granskning av
ritningar och rättande av laborationsprotokoll, vilket arbete torde minst uppväga
det arbete, läroverkslektorerna i naturvetenskapliga ämnen hade vid
ledandet av lärjungarnas enskilda arbeten; på grund av den omfattande utrustningen
av de tekniska läroverkens specialinstitutioner vore även arbetet
som institutionsföreståndare i mångå fall krävande och mycket tidsödande.
3) Slutligen tillkomme den särskilt viktiga omständigheten, att det för lärarna
i tekniska fackämnen vore av mycket stor betydelse att följa förutom den
vetenskapliga utvecklingen även utvecklingen inom industrien. Det vore en
71
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
nödvändig förutsättning för undervisningens rationella bedrivande, att lärarna
hade möjlighet att hålla sig ä jour med teknikens snabba utveckling, och
detta hade därför föreskrivits i § 30 stadgan för tekniska fackskolor och tekniska
gymnasier. Snarare borde en sänkning av minimiantalet lektionstimmar
vara önskvärd.
Beträffande språklärama framhölles, att en språklärare vid tekniskt läroverk
med full tjänstgöring på grund av det ringa timantalet för språk i varje
klass måste erhålla undervisning i ett mycket stort antal klassavdelningar,
varigenom han belastades med ett onormalt högt antal skrivlag. I överensstämmelse
härmed hade även Kungl. Majit i ett fall medgivit nedsättning
av en språklektors tjänstgöringsskyldighet.
Överstyrelsen betonade, att en höjning av medeltjänstgönngen eller maximitj
änstgöringen för lektorer vid tekniska läroverk icke under några förhallanden
borde genomföras.
Vad överstyrelsen i nu förevarande sammanhang anfört har övertygat
mig om att en höjning av medeltjänstgöringen för ämneslärare för närvarande
icke rättvisligen bör sättas i fråga beträffande de tekniska gymnasierna.
Vid tekniska läroverket i Stockholm har varje budgetår alltsedan skolans
tillkomst budgetåret 1938/39 inrättats en ny lektorstjänst. Örn den av
skolöverstyrelsen nu föreslagna nya lektorstjänsten icke inrättas, synes läroverket
bli det sämst lottade i fråga örn antalet lärartimmar, som bestrides
av ordinarie lärare. Med hänsyn härtill och på av överstyrelsen anförda skäl
i övrigt finner jag mig böra förorda, att en ny lektorstjänst inrättas vid
nämnda läroverk även för nästa budgetår. Anslagsposten till ordinarie tjänstemän
beräknar jag därför i enlighet med överstyrelsens förslag till 706,700
kronor. Med någon avjämning nedåt till följd av den beslutade höjningen av
pensionsavdragen torde anslagsposten böra uppföras med 70^,000 kronor
(+ 15,500 kronor).
Bokförings- och skrivbiträdet vid tekniska läroverket i Stockholm uppbär
nu arvode av 960 kronor. Skolans styrelse har hemställt, att biträdet i stället
skulle få anställas som kanslibiträde i lönegraden A 7, alltså med heltidstjänstgöring.
Skolöverstyrelsen har endast tillstyrkt höjning av arvodet till
2,000 kronor men förutsett nödvändigheten av ytterligare höjning ett kommande
budgetår. Statskontoret har ansett en höjning till 1,400 kronor tillräcklig.
För min del finner jag de speciella förhållandena vid detta läroverk
tala för ett tillmötesgående av styrelsens framställning om anställande av ett
biträde med heltidstjänstgöring. Stockholmsläroverket är visserligen ännu
icke landets största i fråga örn elevantalet, men det har en mera komplicerad
undervisningsplan och bedriver bland annat aftonundervisning. Expeditionsarbetet
blir härigenom mera omfattande och tidsödande än vid andra läroverk.
Härtill kommer, att en betydande del av rektors tid tages i anspråk
för arbete med planläggning av den stora nybyggnaden för läroverket. Efter
dennas tillkomst torde läroverkets organisation och elevantal komma att
Departe
mentschefen.
72
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
starkt utökas. För närvarande vill jag dock begränsa mig till att föreslå, att
medel anvisas för biträdets placering i lönegraden Ex 7. Dessa medel böra
beräknas under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
I fråga örn anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, vilken bör minskas med 960 kronor med hänsyn till vad
jag nyss anfört, ansluter jag mig i övrigt till statskontorets förslag. Posten
bör sålunda — med beaktande av de merkostnader som uppkomma vid det
av mig i det följande tillstyrkta förslaget örn inrättande av viss parallellavdelning
vid elektrotekniska fackskolan i Västerås — höjas med 130 kronor
för skolläkare, 40 kronor för bibliotekarie och 45 kronor för bokföringsoch
skrivbiträden eller med sammanlagt 215 kronor. Beträffande den ifrågasatta
dyrtidskompensationen för nämnda biträden vill jag särskilt erinra om att
någon dylik höjning ej skett beträffande de allmänna läroverken och att motsvarande
arvoden vid dövstumskolorna till och med reducerats. Anslagsposten
torde alltså böra uppföras med (6,500 + 130 + 3,570 -f- 40 -f- 7,900 + 45 —
— 960 =) 17,225 kronor (—745 kronor).
För anställande av ett extra kanslibiträde vid läroverket i Stockholm bör,
såsom förut framhållits, beräknas medel under anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal. För ändamålet beräknar jag ett belopp av
3,100 kronor. I anslutning till vad chefen för finansdepartementet föreslagit
under rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor bör för arvodesförstärkning
åt vissa timlärare beräknas en höjning av anslagsposten med
cirka 5,000 kronor. De av skolöverstyrelsen föreslagna parallellavdelningarna
anser jag böra komma till stånd. Till den av överstyrelsen beräknade höjningen,
61,000 kronor, bör i enlighet med vad nyss anförts läggas sammanlagt
(3,100 + 5,000 =) 8,100 kronor. Å andra sidan synes i överensstämmelse
med statskontorets förslag, vilket jag biträder, en minskning med omkring
28,200 kronor företagas.
Alltsedan budgetåret 1930/31 finnes på riksstaten uppfört ett särskilt riksstatsanslag
till undervisning i färgeriteknik vid tekniska gymnasiet i Norrköping.
Anslaget användes nu till avlöning åt en timlärare. Jag föreslår, att
detta belopp, 3,200 kronor, överflyttas till här ifrågavarande anslagspost.
Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde alltså
böra uppföras med (500,000 + 61,000 + 8,100 — 28,200 + 3,200 =) i avrundat
tal 5^,000 kronor (+ 44,000 kronor).
För rörligt tillägg synes böra beräknas ett belopp av 130,290 kronor
(+ 8,290 kronor). De särskilda uppbördsmedlen torde böra uppräknas till
21^,515 kronor (+45 kronor).
Anslaget torde alltså böra för nästa budgetår uppföras med (704,000 +
+ 17,225 + 544,000 + 130,290 — 24,515 =) 1,371,000 kronor, vilket belopp
överstiger det nuvarande anslaget med 67,000 kronor.
Kungl. Martts proposition Nr 176.
IV. Hemställan.
73
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
1. besluta, att kvinnliga lärjungar må från och med
läsåret 1942/43 erhålla tillträde till gymnasiet vid högre
allmänna läroverket i Majorna i Göteborg;
2. besluta, att samrealskolan i Boden skall från och
med budgetåret 1942/43 eller den senare tidpunkt, Kungl.
Majit bestämmer, successivt ombildas till högre samläroverk
med fyraårigt latin- och treårigt realgymnasium
under förutsättning, att Bodens stad åtager sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning
och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande
kontant ersättning samt bostad för minst en
vaktmästare ävensom förbinder sig att bevilja ett engångsanslag
av minst 5,000 kronor till bestridande av
kostnaderna för komplettering av undervisningsmaterielen
och utvidgning av biblioteket; skolande sagda
ombildning tillgå sålunda, att under första året upprättas
första ringen av det fyraåriga latin- och det treåriga
realgymnasiet och sedan ytterligare en ring per år
av vardera gymnasielinjen, till dess gymnasiet är i sin
helhet färdigbildat på båda linjerna;
3. godkänna följande ändringar i personalförteckningen
för de allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1942/43:
Personalförteckning.
Befattning. _ _ Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat.
18 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp
III......................Eli
25 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp II E 8
431 lektorer............................A 27
1,281 adjunkter..........................A 23
Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast
så många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster
å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
1,281.
Bihang till riksdagens protokoll 19hV. 1 sami. Nr 176.
6
74
Kungl. Majlis proposition Nr 176.
Befattning. Lönegrad.
254 ämneslärarinnor. . . . ..................A 21
101 lärare i gymnastik med lek och idrott .... A 20
Tjänstemän å övergångsstat.
39 adjunkter..........................A 22
Anm.: Av dessa adjunkts^änster må uppehållas endast
så många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster
å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
1,281.
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20:e.
230 adjunkter..........................Eo 21;
4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda
personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1942/
43, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida
befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;
5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis..............kronor 20,280,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:
a. Arvoden åt
kvinnliga sak -
kunniga...... |
kronor |
1,260 |
|
b. |
Arvoden åt till- |
||
synslärare..... |
8,000 |
||
c. |
Personliga till- |
||
läggsarvoden åt |
|||
första lärarinnor |
» |
2,400 |
|
d. |
Arvoden åt skol- |
||
läkare, förslags- |
|||
vis.......... |
» |
134,000 |
75
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
e. Arvoden åt bibliotekarier
.....kronor 87,500
f. Arvoden åt biträden
på rektorsexpeditio
nerna.
....... » 87,000
g. Särskilda arvoden
vid provårsläro
verk.
........ » 145,000
h. Särskilda arvoden
vid statens aftonskola
...... » 5,800 kronor 470,960
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis .......... » 5,100,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis...... » 3,725,640
Summa kronor 29,576,600
Särskilda uppbördsmedel:
1. Bidrag från Stockholms
stad......kronor 15,000
2. Av kommuner och
lärare erlagda hyresersättningar
och
hyror.......... » 274,000
3. Avkastning av do
nationer
från kronan
m. m...... » 37,600
4. Av vaktmästare erlagda
hyror samt
ersättning för
bränsle och lyse . . » 120,000
5. Bidrag ur läroverks
ljus- och vedkassor
till vaktmästarper
sonalens
avlöning . » 480,000 kronor 926,600
Nettoutgift kronor 28,650,000;
6. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag
.............................kronor 28,650,000;
7. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kom
munala
gymnasier för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag
av..........................kronor 26,000;
76
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
8. till Vissa kostnader för student- och realexamina
för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av.............................kronor 200,000;
9. å personalförteckningen för de tekniska läroverken
från och med budgetåret 1942/43 uppföra ytterligare en
lektorstjänst;
10. godkänna följande avlöningsstat för de tekniska
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis . ...................
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:
a. Arvoden åt skollä
kare.
...........kronor 6,630
b. Arvoden åt bibliotekarier
;.......... » 3,610
c. Arvoden åt bokfö
rings-
och skrivbiträden
åt rektorer. * » 6,985
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis ............
4. Rörligt tillägg, förslagsvis......
Summa kronor 1,395,515
Särskilda uppbördsmedel:
Hyror och hyresersättningar m. m. . . . kronor 24,515
Nettoutgift kronor 1,371,000;
11. till Tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av. . kronor 1,371,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Malmberg.
Stockholm 1942, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
420974
kronor 704,000
17,225
544,000
130,290