Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

1

Nr 175.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1942/43 till folk- och småskoleseminarier m. m.;
given Stockholms slott den 6 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gösta Bagge.

Utdrag av ''protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Enligt den till 1942 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln,
punkterna 137 och 140, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som komme att föreläggas riksdagen,
beräkna för budgetåret 1942/43

dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 2,015,000
kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 290,000
kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 40,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 19liZ. 1 sami. Nr 175.

1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

dels till Småskoleseminariet Avlöningar ett förslagsanslag av 510,000
kronor;

dels till Småskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 84,000
kronor;

dels till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 7,000 kronor;

dels ock till Fortbildningskurser för folk- och småskollärare ett reservationsanslag
av 30,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (kapitalbudgeten:
bilaga 6, punkten 8) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till Allmänna studielånefonden
beräkna för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag av 200,000
kronor.

Sedan beredningen av förevarande ärenden numera avslutats, får jag
ånyo anmäla desamma.

1. Inledning.

Betydande vanskligheter ha sedan länge varit förbundna med det årliga
planerandet av seminariernas verksamhet. Målet har varit att utan
eftersättande av vare sig de statsekonomiska synpunkterna eller kravet
på ett gott utbildningsresultat uppnå en viss jämvikt mellan tillgången
på lärare och det av många orsaker växlande framtida behovet av sådana.
Denna gång föreligga särskilda svårigheter. Elevintagningen vid seminarierna
för instundande läsår måste bestämmas under hänsynstagande framför
allt till det tämligen svårberäkneliga framtida fullföljandet av det av
1941 års riksdag godkända rationaliseringsprogrammet för folkskoleväsendet
och med beaktande av ett otvivelaktigt förefintligt, men svårbestämbart
överskott på såväl folk- som småskollärare. Den starka begränsning
i utnyttjandet av seminarieorganisationen, som under de två senaste budgetåren
iakttagits och som man i varje fall icke kan räkna med att helt
upphäva, aktualiserar vidare på nytt frågan örn ändringar i den yttre seminarieorganisationen
.

En återblick på utvecklingen av folkskoleväsendet och utbildningen av
lärare för detsamma synes vara av intresse.

Då nuvarande organisation för utbildning av lärare för folkskoleväsendet
beslöts av 1936 års riksdag (skrivelsen nr 347), grundades beslutet på
synnerligen noggranna beräkningar av det framtida lärarbehovet, vilka
förebragts framför allt av 1932 års seminariesakkunniga (propositionen nr
100). Från åren närmast före 1920 fram till början av 1930-talet hade
folkskoleväsendet — trots stadigt sjunkande antal lärjungar — undergått
en stark expansion, framkallad huvudsakligen av genomförda skolförbättringar.
Därmed hade följt inrättandet av ett betydande antal lärartjänster
och den dåvarande seminarieorganisationens examinationskapacitet hade
starkt utnyttjats. Sålunda hade år 1923 från folkskoleseminarierna utexa -

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

minerats ej mindre än 885 och från småskoleseminarierna 790 lärare. Från
och med år 1926, då expansionen inträtt i ett långsammare skede, sjunka
emellertid de årliga examinationssiffrorna stadigt, för att beträffande folkskoleseminarierna
under åren 1930—1935 variera mellan 418 och 480, medan
de beträffande småskoleseminarierna för åren 1934—1935 ligga under
100. Regleringen av folkskollärarexaminationen, vilken förbundits med
en stark minskning av den yttre seminarieorganisationen, hade varit välberäknad,
och vid utarbetandet av den nuvarande organisationen kunde man
utgå från att beträffande folkskollärare ungefärlig jämvikt rådde mellan
tillgång och efterfrågan. Vid bedömandet av det framtida folkskollärarbehovet
bemödade man sig dock om att bättre än förut beakta nativitetsutvecklingens
troliga inverkan på skolorganisationen. Beträffande skolförbättringarna
förbisåg man icke, att dessa ej endast ledde till en fortsatt
expansion av skolväsendet utan även — ehuru i mindre mån — genom
centralisering verkade i motsatt riktning. 1936 års organisation avpassades
för en normal årlig examination av 384 folkskollärare, men möjligheter
bereddes att genom extra avdelningar eller, i nödfall, genom höjande
av elevnumerären i klasserna väsentligt öka examinationen. För utarbetandet
av småskoleseminarieorganisationen var utgångsläget år 1936
icke lika gynnsamt. Utbildningen av lärare med småskolekompetens, vilken
först några år tidigare övertagits av staten, hade icke i tid reglerats
med hänsyn till att behovet av sådana lärare — efter en tidigare stark
stegring — redan i början av 1920-talet åter avtagit, och följden hade
blivit ett överskott, som av 1932 års sakkunniga beräknades till 800 ä
1,000 examinerade lärare. Statsmakterna intogo emellertid den ståndpunkten,
att organisationen för utbildning av småskollärarinnor borde avpassas
efter det normala årliga behovet av ny sådan arbetskraft, medan
det befintliga överskottet på arbetskraft borde — förutom genom andra
lämpliga hjälpåtgärder — elimineras genom någon tids begränsning i utnyttjandet
av utbildningsanstalterna. På grundval av dessa överväganden
beräknades småskoleseminarieorganisationen för en normal årlig examination
av 240 småskollärarinnor, men gavs på samma sätt som organisationen
för folkskollärarutbildning en betydande elasticitet.

Utvecklingen under de närmast följande tre åren och därunder företagna
undersökningar vederläde icke 1936 års beräkningar av kommande lärarbehov
och lärartillgång. Trots fortgående minskning av lärjungeantalet
och ett framförallt därav betingat arbete att genom centralisering och
andra åtgärder göra folkskoleväsendet pedagogiskt och ekonomiskt mera
rationellt, fortfor ökningen av antalet folkskollärartjänster. Intagningen
av elever i folkskoleseminarierna skedde åren 1936—1939 i normal eller
något mer än normal omfattning. Behovet av folkskollärare befanns under
dessa år vara, om än i knappaste laget, täckt, och i skolöverstyrelsens
förslag den 24 oktober 1939 rörande omfattningen av lärarutbildningen
budgetåret 1940/41 förordades intagning av 400 elever i folkskoleseminarierna
(propositionen 1940 L. 155). Nyssbcrörda rationaliseringsåtgärder
drabbade hårdast de skolformer, där småskollärarinnor voro anställda, och
medförde indragning av ett stort antal för dem förut avsedda tjänster.
Trots detta syntes beräkningen, att en under några år starkt beskuren
utexamination av småskollärarinnor — åren 1936—1939 varierade antalet
utexaminerade mellan 10 och 82 — skulle eliminera arbetslösheten, visa
sin riktighet. Vid en av skolöverstyrelsen företagen synnerligen noggrann

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

undersökning befunnos efter frånräknande av sådana, som övergått till
annan verksamhet, endast 300 småskollärarinnor i april 1936 sakna varje
lärarbefattning, ehuru de voro oförhindrade att antaga sådan, och av
dessa voro 50 gifta (propositionen 1937: 271). I skrivelse den 31 oktober
1939 (propositionen 1940 L: 155) uttalade överstyrelsen, att ett visst överskott
på småskollärarinnor fortfarande vore att räkna med, särskilt i de
nordligare delarna av landet, men att överskottet de sista åren betydligt
minskats och syntes vara rätt obetydligt. Skolöverstyrelsens bedömande
av situationen stämde — ej blott år 1939 utan även år 1936 — rätt väl
med beräkningar, som gjorts av Sveriges småskollärarinneförening. Överstyrelsen
föreslog intagning av 156 elever i småskoleseminarierna för läsåret
1940/41.

Denna gynnsamma utveckling avbröts genom den förändring i det
statsfinansiella läget, som inträdde hösten 1939 och som jämväl beträffande
folkskoleväsendet påkallade prövning av möjligheterna att begränsa
det allmännas kostnader. Sedan uppdrag att i sådant besparingssyfte göra
utredning och framställa förslag anförtrotts åt sakkunniga — folkskolans
besparingssakkunniga — framlade dessa den 20 januari 1940 betänkande
och förslag angående aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet.
Förslaget omfattade åtgärder, som ansågos kunna genomföras och giva
resultat redan under budgetåret 1940/41. Den 13 december 1940 avgåvo
de sakkunniga betänkande och förslag angående folkskoleväsendets rationalisering
(statens offentliga utredningar 1940: 36), åsyftande åtgärder på
längre sikt. De sakkunniga funno, att folkskoleväsendet icke behörigen anpassats
efter det sjunkande lärjungeantalet och befolkningens omflyttningar
samt även i övrigt mångenstädes icke planlagts med nödig ekonomisk
omtanke. Omfattande rationaliseringsåtgärder befunnos erforderliga,
däribland främst indragning av läraravdelningar, vilka icke voro pedagogiskt
och ekonomiskt motiverade. Indragningarna inneburo i stor omfattning
nedläggande av hela skolor och centralisering av skolväsendet; genomgående
medförde de indragning av lärartjänster.

De sakkunnigas förslag blevo i det väsentliga gillade och lagda till grund
för statsmakternas beslut (propositionerna 1940 L: 155 och 1941:176 samt
riksdagens skrivelser 1940 L: 216 och 1941:283).

Vid förslagens övervägande uppmärksammades särskilt den förskjutning
i proportionen mellan tillgång till och behov av lärare, vilken kom
att bliva en följd av de ifrågasatta tjänstindragningarna. Enligt betänkandet
den 13 december 1940 hade de sakkunniga genom sammanställning
av uppgifter från folkskolinspektörerna funnit, att under läsåret
1939/40 indragits — ej endast till följd av statsmakternas förenämnda
rationaliseringsbeslut — 1,177 lärartjänster, därav 570 för folkskollärare
och 607 för småskollärare. De hade vidare som följd av organisationsändringarna
för läsåret 1940/41 beräknat en total minskning av antalet
lärartjänster med 547, därav 209 för folkskollärare och 338 för småskollärare.
Från dessa siffror borde emellertid dragas antalet av andra skäl
nytillkomna tjänster. Med hänsyn tagen till dessa beräknade skolöverstyrelsen,
att minskningen av antalet folkskollärartjänster under läsåren
1939/41 stannade vid 644. Genomförandet av planerade rationaliseringsåtgärder
enligt de sakkunnigas riktlinjer under läsåren 1941/42—
1945/46 hade av folkskolinspektörema beräknats komma att medföra en
total minskning av lärartjänster med 467 folkskollärartjänster och 1,153

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

småskollärar^allster eller sammanlagt 1,620 tjänster. De sakkunniga hade
emellertid funnit, att med hänsyn även till de faktorer, som verkade i
motsatt riktning mot rationaliseringssträvandena, siffrorna för minskningen
av antalet tjänster under sistberörda femårsperiod borde vara respektive
438, 739 och 1,177.

I anledning av ifrågavarande verkan av rationaliseringsåtgärderna framhöll
jag såväl 1940 som 1941 vid anmälan av de sakkunnigas förslag det
nödvändiga i att vid genomförande av förslagen lämpligheten av varje
ifrågasatt åtgärd bleve bedömd med hänsyn till alla föreliggande särskilda
omständigheter samt att framför allt lärarnas berättigade intressen bleve
tillvaratagna så långt sig göra läte. Liknande uttalanden gjordes av riksdagen.

Redan vid behandlingen av de sakkunnigas förslag av den 20 januari
1940 stod det emellertid klart, att de planerade rationaliseringsåtgärderna
måste få sådan inverkan på lärarbehovet, att en prövning erfordrades, i
vilken omfattning utbildandet av nya lärare kunde fortgå. I enlighet med
nya förslag av skolöverstyrelsen inskränktes intagningen av seminarieelever
för läsåret 1940/41 till två klassavdelningar på fyraårig linje vid folkskoleseminarierna
samt intagning i första klassen av tvåårig linje vid
två småskoleseminarier. Framställda förslag om ändringar i den yttre
seminarieorganisationen ansågos däremot icke mogna för slutlig prövning.
Riksdagen framhöll emellertid i sin skrivelse nr 216, att skäl syntes tala
för en rationalisering av småskoleseminarieorganisationen.

Med skrivelse den 24 januari 1941 inkom skolöverstyrelsen med infordrad
utredning rörande de ändringar i seminarieorganisationen, som kunde
föranledas av de vidtagna eller planerade rationaliseringsåtgärderna inom
folkskoleväsendet, samt förslag rörande verksamheten vid seminarierna
följande budgetår. Överstyrelsen framlade däri en beräkning av de förändringar
i lärartillgången inom folkskoleväsendet, vilka redan inträtt eller
under de närmaste åren vore att vänta som följd av nyssberörda åtgärder.
Enligt denna beräkning förelåge för läsåret 1940/41 ett överskott av lärare
uppgående till 500 folkskollärare och nära 400 lärare med småskolekompetens.
För läsåret 1941/42 vore motsvarande siffror ungefär 750 och 650.
Med stöd av dessa beräkningar föreslog överstyrelsen, att inga seminarieelever
skulle intagas följande hösttermin. Överstyrelsen förklarade sig icke
anse definitiv ändring i seminariernas yttre organisation påkallad men förordade
ett temporärt nedläggande av småskoleseminariet i Skara. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (propositionen nr 177) beslöt riksdagen
(skrivelsen nr 284), att intagning av seminarieelever för läsåret 1941/42
endast — med hänsyn till särskilda förhållanden i Norrbottens län, vilka
framhållits i skrivelser från 28 folkskolestyrelser i länet — skulle ske vid
folkskoleseminariet i Luleå samt lämnade den yttre seminarieorganisationen
orörd.

I samband med anmälan av ifrågasatta ändringar i sistnämnda organisation
(propositionen 1941: 177, sid. 38) uttalade jag mig för en utredning
genom skolöverstyrelsens försorg rörande de besparingar, som genom en förenkling
av småskoleseminarieorganisationen skulle kunna vinnas, varvid
borde beaktas, att fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 11 mars 1941 fäst uppmärksamheten
på att behövlig utvidgning av centralfängelset för kvinnor i
Växjö skulle kunna vinnas utan nybyggnad, om det intilliggande små -

6

Kungl. Marits proposition Nr 175.

skoleseminariets byggnader och trädgårdsområde finge helt eller delvis
tagas i anspråk för fängelset. Utredningen borde slutföras så tidigt, att
organisationsfrågan kunde komma under bedömande i samband med anslagsberäkningarna
för budgetåret 1942/43. Sedan riksdagen biträtt min
mening — dock under framhållande beträffande Växjöseminariet, att en
utredning rörande ändrad disposition av dess lokaler främst borde taga
sikte på att tillgodose annat undervisningsändamål — anbefallde Kungl.
Majit den 13 juni 1941 skolöverstyrelsen att verkställa berörda utredning.

Vid anmälan av de besparingssakkunnigas betänkande och förslag den
13 december 1940 (propositionen nr 176, sid. 37) framhöll jag — i anledning
av framställning från vissa lärarsammanslutningar om särskild arbetslöshetsutredning
beträffande folk- och småskollärare — att skolöverstyrelsen
förklarat sig ha för avsikt att företaga sådan utredning, innan överstyrelsen
utarbetade förslag rörande seminarieverksamheten läsåret 1942/43.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 9 december 1941 dels avgivit förslag
rörande seminarieverksamheten under budgetåret 1942/43 och därför
erforderliga anslag, dels framlagt resultaten av den prövning av småskoleseminarieorganisationen,
överstyrelsen anbefallts att företaga, dels
ock redogjort för den undersökning rörande arbetslösheten inom folk- och
småskollärarkårerna, vilken, såsom nyss berörts, av överstyrelsen tidigare
ställts i utsikt.

Därefter har med skrivelse den 13 januari 1942 från besparingsberedningen
inkommit promemoria med yttrande och förslag angående besparingsmöjligheter
vid folk- och småskoleseminarierna jämte bilaga.

Sedan statskontoret avgivit utlåtande den 1 februari 1942 över skolöverstyrelsens
och besparingsberedningens framställningar, har skolöverstyrelsen
inkommit med yttrande den 10 februari 1942 dels angående ifrågasatta
besparingsmöjligheter vid seminarierna, dels ock över framställningar från
Norrbottens läns förvaltningsutskott, lärarkollegierna vid folkskoleseminarierna
i Falun, Kalmar och Karlstad, Sveriges folkskollärarförbund och
Sveriges allmänna folkskollärarförening rörande elevintagningen vid seminarierna.

Framställningar, väsentligen avseende sistnämnda fråga, föreligga jämväl
från Sveriges folkskollärarinneförbund och Sveriges småskollärarinneförening.

2. Arbetslösheten bland folk- och småskollärarna.

I sin skrivelse den 9 december 1941 erinrar skolöverstyrelsen örn sina
vid årets början gjorda beräkningar av rationaliseringsåtgärdernas inverkan
på förhållandet mellan tillgången på folk- och småskollärare, å ena,
samt behovet av sådana, å andra sidan (sid. 5). Den betydande arbetslöshet,
som varit att vänta, hade emellertid såväl föregående som inne -

7

Kungl. May.ts proposition Nr 175.

varande budgetår avsevärt lindrats därigenom att ett betydande antal
folkskollärare varit inkallade i militärtjänst. På många håll hade till och
med uppstått svårighet att få kompetenta vikarier på folkskollärartjänster.

Av rapporter, som folkskolinspektörerna lämnat överstyrelsen rörande
dessa förhållanden under föregående läsår, framginge, att svårigheter
förekommit under större delen av läsåret inom 12 inspektionsområden
och under vissa tider av läsåret inom 23 inspektionsområden. Fem inspektörer
hade rapporterat, att svårigheterna varit mycket stora.

Att arbetslösheten bland folkskollärarna icke heller under nuvarande
läsår gjort sig i högre grad gällande, framginge bland annat därav,
att antalet vid lärarförmedlingarna anmälda folkskollärare vore relativt
ringa. Samma förhållande framträdde ännu tydligare i de uppgifter, som
rektorerna vid folkskoleseminarierna lämnat rörande anställningsförhållandena
för de från seminarierna under de tre senaste åren utexaminerade
lärarna. Av dessa uppgifter framginge, att endast 12 av de ungefär 900
lärarna inom nämnda kategori varit att anse som arbetslösa den 15 oktober
1941. Därvid vore icke de lärare medräknade, som fullgjorde militärtjänst.

Örn alltså de nu nämnda uppgifterna syntes giva vid handen, att någon
egentlig arbetslöshet ännu icke gjort sig märkbar inom folkskollärarkåren,
funne överstyrelsen däremot motsvarande uppgifter rörande småskollärarinnorna
tyda på en rätt stor arbetslöshet. Rapporterna från lärarförmedlingarna
utvisade, att ett stort antal småskollärarinnor där sökt anställning.
De uppgifter, som småskoleseminariernas rektorer lämnat rörande
anställningsförhållandena för de lärarinnor, som utexaminerats under de
senaste tre åren, angå ve, att icke mindre än 119 av 323 utexaminerade varit
att anse som arbetslösa den 1 oktober 1941.

Skolöverstyrelsens arbetslöshetsundersökning. Exaktare upplysningar
örn arbetslösheten inom folk- och småskollärarkårerna hade emellertid vunnits
genom den inom skolöverstyrelsen utförda undersökningen, vilken avsett
förhållandena den 1 oktober 1941.

Beträffande 1 ä m p 1 i g h e t e n av att sålunda begränsa
undersökningen till viss dag ville överstyrelsen framhålla, att
en bredare lagd undersökning, som omfattat t. ex. varje icke-ordinarie lärares
anställningsförhållanden under ett helt läsår, skulle ha givit många intressanta
och viktiga upplysningar, som en endagsundersökning icke kunde
lämna. Överhuvudtaget skulle man därigenom ha fått en bild av de ickeordinarie
lärarnas tjänstgöringsförhållanden under läsåret. Undersökningen
skulle måhända även ha givit upplysning om vikariebehovets växlingar
under året. Den sistnämnda frågan kunde emellertid utredas på ett enklare
sätt genom hänvändelse till folkskolinspektörerna eller enskilda större
distrikt. En utredning av denna art skulle också varit så tidsödande, att
överstyrelsen icke ansett sig kunna medhinna densamma.

En sådan vidlyftigare undersökning hade ej heller varit behövlig. Ä n d amålet
med arbetslöshetsräkningen hade nämligen
närmast varit att erhålla ett mått på den
arbetslöshet eller, rättare uttryckt, det överskott
på för folkskolan tillgängliga lärare, som
för närvarande kunde anses förefinn as. Detta över -

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

skott vore givetvis icke lika stort under alla delar av året, beroende i första
hand på vikariebehovets växlingar. Men det vore dock av vikt att få
siffran för detsamma fastställd vid en viss tidpunkt. Örn man sedan hade
kännedom om i vad mån vikariebehovet vid nämnda tidpunkt avveke från
medelvärdet för året, bleve siffran givetvis av än större värde.

Att det uppenbarligen bleve beroende av en slump, örn en tidvis arbetslös
lärare vid en endagsundersökning komme att upptagas såsom arbetslös eller
ej, samt att graden av den enskilde lärarens arbetslöshet icke bleve redovisad,
förminskade icke undersökningens tillförlitlighet i och för sig. Av
genomgripande ^ betydelse vore däremot förutsättningen, att alla arbetslösa
lärare erhållit kännedom örn undersökningen och ägt möjlighet anmäla
sig. Överstyrelsen hade också anledning antaga, att undersökningens
bekantgörande varit fullt effektivt. Mindre roll spelade de feltolkningar,
som kunde hava gjorts i de fall, då lämnade uppgifter varit ofullständiga
eller tvetydiga. Örn ej fel i olika riktningar jämnat ut varandra, kunde i
varje fall felprocenten icke vara stor.

, Överstyrelsen hade enbart av praktiska skäl valt att göra undersökningen
per den 1 oktober 1941. De till denna dag hänförliga uppgifterna
mäste emellertid, som berörts, kompletteras med utredning om lärarbehovets
växlingar under läsårets lopp, vilka växlingar i första hand vore beroende
av variationer i antalet tjänstlediga lärare.

Överstyrelsen hade under en följd av år från folkskolinspektörerna erhållit
uppgifter, ur vilka behovet av tjänstledighetsvikarier vid varter minens.
slut kunde utläsas. Under tiden efter 1930 hade detta behov uppgått
till i medeltal 5.25 procent. (Antalet vikarier i procent av antalet tjänster.
Antalet vikarier för inkallade lärare ej medräknat.) Omkring detta medeltal
hade behovet växlat med några tiondels procent. Därjämte hade överstyrelsen
haft till sitt förfogande vikariesiffror även för deri 1 november
under ett antal år. Dessa senare siffror hade genomgående varit lägre, i
medeltal nära 1 procent mindre än det ovan nämnda procenttalet. Detta visade,
att tjänstledigheterna inom lärarkåren vore vanligare vid vårterminens
slut än vid mitten av höstterminen. Däremot lämnade dessa siffror intet
besked om hur tjänstledighetssiffran varierade för övrigt under läsåret.
Överstyrelsen hade emellertid från folkskolemyndigheterna i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Linköping erhållit en sammanställning av hur antalet
vikarier vid dessa städers skolor ett antal år varierat under läsårets
lopp. Den utförligaste redogörelsen hade lämnats angående vikariebehovet
vid Stockholms folkskolor och avsåge femårsperioden 1933/34—
1937/38. Därav framginge, att vikariebehovet vore lägst vid höstterminens
början och stege relativt kontinuerligt under höstterminens lopp.
Vid vårterminens början vore vikariesiffran något lägre än vid höstterminens
slut och motsvarade då ungefär medelvikariebehovet för året. Kurvan
stege därefter åter, nådde sin topp någon gång under vårens influensaepidemier
och sjönke sedan för att vid vårterminens slut åter vara nere
vid det ungefärliga medelvärdet för året. I stort sett läge höstterminens
siffror under medelvärdet, vårterminens däremot över. I detta sammanhang
intressantast vore, att vikariebehovet den 1 oktober understege medelprocenttalet
med något mer än 1% procent. (Procenttalen beräknade
på sätt förut nämnts.) I redogörelsen framhölles, att vikariebehovets storlek
i Stockholm icke vore representativt för landet i dess helhet. Medeltalssiffrorna
läge av flera orsaker betydligt högre än för andra orter. Det

9

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

funnes dock enligt överstyrelsens mening ingen anledning tro, att medeltalskurvans
allmänna utseende skulle vara ett annat i Stockholm än på
andra håll. Detta styrktes av uppgifterna från Göteborg, Malmö och Linköping,
ehuru materialet där vore hämtat endast från en period på 2 ä 3
år och mera summariskt angivet. I huvudsak följde vikariebehovet även
här den ovan angivna kurvans gång. Även vissa uppgifter, som erhållits
från folkskolinspektörerna, tydde på, att man icke beginge något större
fel, om man räknade med att vikariebehovet den 1 oktober understege
medelbehovet för läsåret med ett antal tjänster, motsvarande omkring 1 %
procent av hela antalet tjänster. Som förut nämnts, holle sig vikariebehovet
för hela riket vid läsårets slut vid omkring 5.25 procent, och denna
siffra hade ansetts ungefär motsvara årets medel vikariebehov. Den 1 oktober
1941 hade vikariesiffran befunnits ligga mellan 3.8 procent och 3.9
procent. Skillnaden mellan dessa siffror utgjorde cirka 1.4 procent och läge
således icke långt från nyssnämnda procenttal.

Då medelvikariebehovet för läsåret sålunda överstege vikariebehovet
den 1 oktober med en siffra, som enligt det sagda kunde approximativt
beräknas, kunde man med utgångspunkt i de resultat, arbetslöshetsundersökningen
lämnat, uppskatta medelarbetslösheten under läsåret.

Undersökningens förberedande och utförande. Härom framgår följande
av skolöverstyrelsens skrivelse och en därvid fogad promemoria.

Undersökningen hade planerats i samråd med arbetsmarknadskommissionen
och representanter för folk- och småskollärarnas organisationer.
Dessa representanter hade också medverkat vid utarbetandet av en blankett,
varpå arbetslösa lärare skulle lämna erforderliga uppgifter. Lärarorganisationerna
och lärarförmedlingarna hade varit behjälpliga vid spridande
av kännedom om undersökningen, utsändande och återinsamlande
av blanketter m. m. Meddelande örn undersökningen hade vidare lämnats
såväl i radio som i allmänna pressen och lärartidningarna.

Allt som allt hade blanketter inkommit från 2,046 lärare med behörighet
till folk- eller småskollärartjänst.

Vid granskning av blanketterna hade det emellertid, framhåller överstyrelsen,
visat sig, att många missuppfattat syftet med undersökningen och
trott fråga vara om allmän registrering eller om platsförmedling, varför
de anmält sig, ehuru de haft ordinarie eller icke-ordinarie läraranställning
den 1 oktober eller då varit förhindrade att mottaga tjänstgöring. Sedan
dessa frånräknats, återstodo

59 manliga folkskollärare
294 kvinnliga »

1,155 småskollärarinnor
Summa 1,508.

Mer än två tredjedelar av dessa 1,508 lärare hade förklarat sig vilja stå
till förfogande endast i viss begränsad utsträckning. Särskilt vore detta
fallet med de gifta lärarinnorna, av vilka många vore så bundna vid sitt
hem, att de icke kunde taga emot tjänstgöring annat än i hemtrakten.

10

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

De hade i stor utsträckning lämnat en tidigare ordinarie tjänst och därefter
avstått från all skölt]änstgöring under ett flertal år för att nu, i den
män tillfälle därtill gåves, åter inträda på lärarbanan. Många tillhörde
äldre årgångar. Då de nu dessutom av lättförklarliga orsaker ganska snävt
begränsade sitt arbetsområde, kunde de enligt överstyrelsens mening icke
betraktas annat än som en reservtillgång. Bland de anmälda småskollärarinnorna
hade endast fjärdedelen utexaminerats under de 10 senaste åren.

Då undersökningens mål varit att få fram ett värde på överskottet av
tillgänglig arbetskraft, hade det befunnits nödvändigt att söka avgöra,
vilka som kunde anses vara egentliga konkurrenter örn lärarbefattningarna.

Det hade varit en mycket vansklig sak att avgöra, i vad mån de anmälda
arbetslösa lärarinnorna verkligen kunde anses utgöra för folkskolan tillgänglig
arbetskraft. En stor del av dem komme på grund av sin bundenhet
vid hemorten alltid att tillhöra de tidvis arbetslösas skara — även i tider
av lärarbrist.

Undersökningens resultat. Närmare upplysningar rörande uppgiftsmaterialets
bearbetning och undersökningsresultatet lämnas i promemorian på
följande sätt:

1. Manliga folkskollärare.

294 hade anmält sig; därav hade 152 befunnits icke arbetslösa (till icke
arbetslösa hänfördes här och i fortsättningen alla, som icke stöde till förfogande
för skol tjänstgöring).

Arbetslösa.

A. Icke inkallade i militärtjänst.

a) Beredda att taga tjänstgöring var som helst i riket 34

b) Önska tjänstgöring inom begränsat område.......25_59

B. Inkallade lärare (utan anställning i folkskola)

a) Beredda att taga tjänstgöring var som helst i riket 71

b) Önska tjänstgöring inom begränsat område....... 12_83

Summa 142

Anledning funnes icke att skilja mellan undergrupperna a) och b). De
anmälda i b)-grupperna hade i regel icke begränsat sitt arbetsområde så
snävt, att de ej borde betraktas som fullgoda konkurrenter på arbetsmarknaden.

I gruppen A. vore 7 lärare 40 år eller däröver, och av dessa hade endast
en, 59 år gammal, förut innehaft ordinarie anställning. De hade tämligen
svaga betyg. I ett flertal fall i denna grupp vore uppgifterna otydliga.
Siffran 59 som mått på konkurrensduglig arbetskraft syntes därför vara
för hög. Man kunde utan att riskera för låg siffra upptaga de arbetslösa
i grupp A. till 55.

De anmälda, som förts till grupp B., vore ju egentligen icke arbetslösa
men saknade anställning att falla tillbaka på vid avslutad militärtjänstgöring.
Omkring 40 syntes fullgöra för fredstid föreskriven utbildningstjänstgöring.
I fredstid skulle till de arbetslösa ha hört högst 45 ur grupp B.

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

2. Kvinnliga folkskollärare.

391 hade anmält sig; därav hade 97 befunnits icke arbetslösa.

Arbetslösa.

a) Beredda att taga tjänstgöring var som helst i riket ............ 31

b) Önska tjänstgöring endast inom visst begränsat område........ 263

Summa 294

Grupp a) omfattade väsentligen unga och ogifta lärarinnor. Endast fyra
vore över 35 år. Av dessa vore två gifta och hade tidigare haft ordinarie
anställning, en vore frånskild och hade stora luckor i tjänstgöringen, medan
en hade mycket svaga examensmeriter. Rörande ett 10-tal vore det tveksamt,
huruvida de varit arbetslösa den 1 oktober, eller om de innehaft
vikariat. Siffran 31 förefölle därför något för hög. Måhända vore det riktigare
att räkna med omkring 25 arbetslösa lärarinnor i grupp a).

Att så många av de arbetslösa vore att hänföra till den lokalbundna
gruppen b) kunde i förstone synas överraskande, men finge sin förklaring
av de data, som upptagits i följande tabell.

Åldersgrupp

Antal

an-

mälda

Examensår

Civilstånd

Tidigare haft
ordinarie
anställning

Sammanhängande avbrott
i tjänstgöringen

g

ä

l

og

2-4

år

5-9

år

10-14

år

15 år

eller

mer

50—59 år. .

22

1905—20

20

i

—

1

22 = 100 %

5

6

6

3

=

95.5 %

40—49 > . .

78

1913-28

72

3

1

2

56 = 71.8 %

19

22

10

9

=

97.4 %

30—39 > . .

120

1922—41

113

—

7

41 = 34.2 %

26

17

3

—

94.2 %

22—29 » . .

43

1933—41

32

—

11

3= 7.0 %

5

1

—

—

74.4

%

Summa

263

1905—41

237

4

1

21

122 = 46.4 %

55

46

19

12

92.0 %

Av tabellen framginge, att det övervägande flertalet (92 procent) av
dessa lärarinnor vore eller varit gifta. Vården om hem och familj bunde
dem vid hemorten, och de ansåge sig därför icke kunna taga anställning
alltför långt bort från denna. Detta förhållande vore givetvis orsaken till
denna grupps storlek.

De yngre examenskullarna vore svagt representerade. Endast 17 vore
examinerade under de 5 sista åren och endast 66 (= 25 procent) under de
senaste 10 åren.

Nära hälften hade tidigare haft ordinarie anställning men lämnat denna,
givetvis i regel på grund av sitt giftermål. Förr eller senare hade de emellertid
återupptagit sin lärarverksamhet, somliga mera regelbunden sådan,
andra endast under kortare vikariatsperioder. För många av dem hade avbrotten
i tjänstgöringen varit långa, i vissa fall 15—20 år. Tydligast framträdde
dessa förhållanden inom den äldsta åldersgruppen, 50—59-åringar -

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

na, vilka alla tidigare haft ordinarie tjänst och bland vilka endast 1 av
22 vore ogift.

Även om man efter frånräknande av några oklara fall kunde räkna omkring
250 lärarinnor inom denna grupp såsom arbetslösa den 1 oktober,
syntes det uppenbart, att alla dessa icke kunde betraktas såsom verkliga
konkurrenter på arbetsmarknaden. En stor del av dem skulle nämligen
vara arbetslösa även under tider av lärarbrist, emedan de vore så bundna
vid hemtrakten, att de hellre ginge utan lärartjänstgöring än de toge anställning
inom annat område. Dessa lärarinnor vore ur folkskolans synpunkt
icke att betrakta som fullt tillgänglig arbetskraft, och det skulle
vara oriktigt att räkna in dem alla i det läraröverskott, vars storlek undersökningen
avsåge att utröna.

Å andra sidan kunde denna grupp visst icke helt förbises. Många av de
lärarinnor, som hörde hit, gåves ofta tillfälle att vikariera, och de uppträdde
därför som ganska svåra konkurrenter. Sådant kunde hända även
inom rätt begränsade områden. Särskilt i Stockholm och Göteborg funnes
åtskilliga sådana lärarinnor.

Det hade därför varit önskvärt, om man vid undersökningen kunnat
bestämt skilja dessa lärarinnor i två kategorier: de, som kunde anses som
tillgängliga och ofta anlitade krafter, och de, som kunde betraktas som en
reserv, vilken blott i undantagsfall toges i anspråk. Att göra denna fördelning
vore emellertid en mycket vansklig sak.

Ett försök till sådan granskning av vederbörandes större eller mindre
konkurrenskraft och användbarhet — varvid blankettens olika uppgifter
fått tjäna som ledning för omdömet — hade resulterat i att omkring 100
av de 263 syntes kunna betraktas såsom i det stora hela fullgoda konkurrenter,
ett hundratal såsom svagare konkurrenter och tveksamma fall,
under det att resten, omkring 60, borde kunna helt avskiljas såsom tillhörande
»reserven». Örn var och en av dem, som tillhörde nyssnämnda
mellangrupp, ansåges motsvara en halv fullgod konkurrent, skulle man
komma till, att omkring 150 lärarinnor i grupp b) skulle kunna räknas som
fullgoda och tillgängliga krafter tillhörande det nuvarande läraröverskottet.

Enligt dessa överväganden skulle alltså sammanlagt omkring 175 folkskollärarinnor
anses tillhöra det nuvarande lärarö verskottet.

Då det funnits vara av ett visst intresse att veta, huru de arbetslösa
folkskollärarinnorna fördelade sig på Sveriges olika delar, hade uppgifterna
rörande grupp b) bearbetats även ur denna synpunkt. Av samtliga 263,
som önskade tjänstgöra endast inom mera begränsat område, hade 36 befunnits
tillhöra Stockholm med närmaste omgivning och 18 Göteborg med
omnejd. Av övriga önskade 105 tjänstgöring i södra Sverige, därav 95 i
Skåne. 60 i mellersta Sverige och 40 i Norrland. Ett pär uttryckte sig mera
obestämt. Det framginge sålunda, att arbetslösheten bland folkskollärarinnorna
huvudsakligen vore lokaliserad till södra och mellersta Sverige. Samma
förhållande framginge av de arbetslösa manliga folkskollärarnas uppgifter.
Endast 2 av de 37 lärare, som uttryckt särskild önskan örn sin placering,
ville mottaga tjänstgöring i Norrland och endast 7 i Svealand, örn
man undantoge Stockholm.

3. Sammanlagda antalet övertaliga folkskollärare den 1 oktober 1911.

Efter i det föregående relaterade överväganden har överstyrelsen sålunda
funnit överskottet på verkligen tillgänglig arbetskraft bland folkskollärarna
under nuvarande förhållanden uppgå till:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

13

Manliga ..................................... 55

Kvinnliga ................................... 175

Summa 230

I fredstid komme därtill enligt överstyrelsen 45 manliga arbetslösa, nu
inkallade i militärtjänstgöring; med detta tillägg bleve summan 275.

Denna siffra kunde emellertid icke betraktas som ett mått på det totala
överskott på folkskollärare, som skulle ha funnits, örn fredsförhållanden
rått. Ett rätt stort antal folkskollärare hade nämligen varit inkallade i
militärtjänst alltsedan stormaktskrigets utbrott. Dessa lärare hade givetvis
ersatts av vikarier, vilka i den utsträckning, som varit möjlig, tagits ur de
examinerade folkskollärarnas led. Där detta icke låtit sig göra, hade småskollärarinnor,
pensionerade lärare och i vissa fall andra personer anlitats.
De folkskollärare, som under denna tid tjänstgjort som vikarier för de
inkallade, skulle, om inkallelserna upphört, varit arbetslösa eller fått ersätta
andra, som i sin tur blivit utan arbete. När det gällde att utröna
storleken av överskottet bland folkskollärarna, måste man alltså taga hänsyn
även till detta förhållande.

För att få en uppfattning om antalet av nyssnämnda vikarier hade skolöverstyrelsen
låtit folkskolinspektörerna meddela, huru vikarieförhållandena
gestaltat sig i de olika inspektionsområdena den 1 oktober 1941. De
influtna uppgifterna kunde sammanfattas i följande tabell.

Antalet vikarier inom folkskolan den 1 oktober 1941.

Summa vikarier

Hela

antalet

Därav för
inkallade
lärare

585

217

736

262

Småskollärarinnor...................

137

71

Pensionerade lärare..................

32

2

Andra personer.....................

22

20

Summa

1,512

572

Av tabellen franninge, att antalet icke pensionerade folkskollärare, som
tjänstgjort såsom vikarier för inkallade lärare, varit (217 -f- 262 —) 479.
Om denna siffra lades till den förut nämnda siffran 275, funne man, att
(479 + 275 =) 754 folkskollärare hade varit övertaliga, därest inkallelserna
icke ägt rum. Emellertid skulle en del av dessa ha ersatt de vikarier, som
icke varit behöriga. Tabellen visade, att följande antal sådana vikarier hade
kunnat ersättas.

Småskollärarinnor .................. 137 — 71=66

Pensionerade lärare................. 32 — 2 =: 30

Andra personer ..................... 22 — 20 = 2

Summa 98

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

De övertaliga borde således ha varit (754 — 98 =) 656. Det vore dock
knappast troligt, att så många skulle varit i egentlig mening arbetslösa
och tillgängliga för tjänstgöring. Enligt tabellen hade icke mindre än 736
folkskollärarinnor varit i tjänst som vikarier den 1 oktober. Givetvis funnes
bland dem sådana, som under nuvarande exceptionella förhållanden
trätt i tjänst men som i vanliga fall endast undantagsvis skulle ha anlitats.
Att döma av förhållandena bland dem, som anmält sig som arbetslösa (se
sid. 11—12), skulle ett stort antal av vikarierna kunna hänföras till denna
kategori. I varje fall måste siffran 656 reduceras något.

Med anledning därav beräknades antalet för folkskole^ änstgöring tillgängliga
folkskollärare, vilka skulle hava varit arbetslösa den 1 oktober,
därest fredsförhållanden rått, till högst 625.

4. Den sannolika arbetslösheten bland folkskollärarna under återstoden
av läsåret 191^11 få.

Ur arbetslöshetssynpunkt vore det mycket beaktansvärt, att antalet
tjänstlediga betydligt växlade under loppet av ett läsår. Tjänstledighetssiffran
för början av oktober månad vore åtskilligt lägre än medel talssiffran
för läsåret. Skillnaden mellan siffran för den 1 oktober och medeltalssiffran
kunde beräknas motsvara ungefär 1 % procent av hela antalet tjänster.

En följd därav vore, att antalet arbetslösa måste vara åtskilligt större
den 1 oktober än under resten av året. Allteftersom tjänstledighetssiffran
stege, borde nämligen de arbetslösa kunna beredas tjänstgöring som vikarier.

I medeltal torde under läsåret 1941/42 behövas omkring 225 vikarier
mera än den 1 oktober (1% procent av antalet tjänster = 228). Då arbetslösheten
bland folkskollärarna den 1 oktober enligt det föregående uppskattats
till högst 625, därest fredsförhållanden rått, kunde man alltså beräkna,
att medelarbetslösheten under läsåret 1941/42 i fredstid skulle
varit omkring (625 — 225 —) 400. Även de flesta av dessa 400 arbetslösa
skulle emellertid hava varit i arbete under en stor del av vårterminen.

Därest militära inkallelser skulle under läsåret förekomma i samma omfattning
som vid tiden för undersökningen, kunde man räkna med att någon
egentlig arbetslöshet icke skulle förefinnas bland folkskollärarna.

5. Småskollärarinnor.

1,361 hade anmält sig; därav hade 204 befunnits icke arbetslösa och 2

hade lämnat ofullständiga uppgifter.

Arbetslösa.

a) Beredda att taga tjänstgöring var som helst i riket............ 413

b) Önska tjänstgöring endast inom visst begränsat område...... 742

Summa 1,155

Huru de arbetslösa inom grupp a) fördelade sig i fråga om ålder, examensår,
anställningsförhållanden m. m. framginge av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175. 15

Åldersgrupp

Antal

an-

mälda

Examensår

Civilstånd

Tidigare inne-

Sammanhängande avbrott
i tjänstgöringen

g

ä

f

°g

anställning

2-4

år

5-9

år

10-14

år

15 år
eller

mer

50-59 år .

21

1903—17

10

4

—

7

17 = 81.0 %

i

7

5

8

6

6.7 5

i

40-49 > .

67

1910-31

32

6

5

24

30 = 44.8 %

20

15

15

9

6

4.2 •)

i

30-39 » .

179

1921—40

55

4

1

119

8 = 4.5 %

51

23

3

—

3

3.5 ”/

i

20-29 » .

146

1932—41

14

1

—

131

1 = 0.7 %

5

2

—

—

10.3 %

Summa

413

—

lil

15

6

281

56 = 13.6 %

77

47

23

17

32 0 ?

i

Tabellen visade, att mer än femtedelen av gruppen utgjordes av lärarinnor
om 40 år eller däröver, och att de flesta av de till dessa årgångar
hörande vore eller varit gifta. Många hade haft ordinarie anställning men
lämnat denna. De hade ofta luckor i tjänstgöringen, i åtskilliga fall uppgående
till 15 år eller mer. Det vore tydligt, att många av dessa äldre lärarinnor
icke kunde räknas som konkurrenter i egentlig mening, i synnerhet
som blanketterna utvisade, att de knappast verkligen vore beredda att
tjänstgöra var som helst i riket.

Då emellertid de yngre årgångarna övervägde i antal och de flesta syntes
vara att räkna såsom effektiva konkurrenter örn lärarbefattningarna, vore
det måhända rimligt att icke frånräkna flera än ungefär 50, örn vilka man
med rätt stor säkerhet kunde säga, att de icke kunde uppträda såsom konkurrenter.
I så fall skulle omkring 365 lärarinnor ur grupp a) kunna rubriceras
såsom för folkskolan tillgänglig arbetskraft.

De arbetslösa inom grupp b) kunde indelas i enlighet med följande tabell.

Åldersgrupp

Antal

an-

mälda

Examensår

Civilstånd

Tidigare inne-

Sammanhängande avbrott
i tjänstgöringen

g

ä

f

og

anställning

2-4

år

5-9

år

10-14

år

15 år
eller
mer

50—59 år .

116

1901-22

85

23

—

8

98 = 84.5 %

4

20

28

51

1

3.1

40—49 > .

242

1910-29

204

20

2

16

162 = 67.0 %

33

58

67

52

9

3 4 ?

i

30-39 > .

331

1920-41

280

3

1

47

62 = 18.7 %

109

68

31

11

3

5.8 ?

i

20-29 > .

53

1932—41

41

—

—

12

1 = 1.9 %

11

2

—

—

77.4 %

Summa

742

—

610

46

3

83

323 = 43.5 %

157

148

126

114

88.8 ?

i

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

Man funne av tabellen, att i denna grupp de allra flesta (nära 9/10) vore
eller varit gifta, medan nära hälften tidigare varit ordinarie. Större delen hade
rätt avsevärda avbrott i tjänstgöringen. Hos ej mindre än 114 uppginge
avbrotten till 15 år eller därutöver. De flesta av dessa lärarinnor vore uppenbarligen
sådana, som på grund av sitt giftermål lämnat yrket för längre
eller kortare tid, men som nu åter gärna ville få något lärarförordnande,
därest sådant kunde erbjudas dem på så nära håll, att de kunde ha uppsikt
över hem och familj även under förordnandet. Sådana tillfällen hade
under de senaste båda åren erbjudits i större omfattning än tidigare på
grund av de många tjänstledigheterna. De höjda lönerna hade måhända
lockat lärarinnorna att återinträda på lärarbanan. Dessutom hade säkert
de hårda tiderna tvingat många att genom lärartjänstgöring söka ökad utkomst.
Dessa och andra omständigheter hade säkerligen gjort, att en mängd
lärarinnor, som tidigare icke velat mottaga tjänstgöring, nu åter blivit konkurrenter
om lärarvikariaten.

Särskilt gällde detta lärarinnorna i åldern 40—59 år, vilka utgjorde nära
hälften av gruppen, vars höga medelålder vore påfallande. Endast omkring
7 procent av hela antalet vore under 30 år.

Påfallande vore även, att de senaste examenskullarna vore så ringa representerade.
Endast 14 (= 1.9 procent) hade examinerats under de 5 sista
åren, endast 103 (= 13.9 procent) under de 10 sista åren. Detta hade givetvis
sin främsta orsak i de restriktioner i fråga om elevintagning, som tilllämpats
alltsedan staten i början av 1930-talet helt övertog småskollärarutbildningen.

Av blanketterna framginge, att åtskilliga hithörande lärarinnor vore i
den ställning, att de egentligen icke hade behov av att erhålla lärartjänstgöring.
Detta utgjorde emellertid icke något skäl att lämna dem ur räkningen.
I den mån de vore meriterade och villiga, komme de givetvis att
vara lika stora konkurrenter som de övriga lärarinnorna.

Däremot funnes många lärarinnor, som på grund av sin ålder, sin svaga
meritering och ovillighet att tjänstgöra annat än inom hemorten måste betraktas
såsom mycket svaga konkurrenter. Om dessa gällde i ännu högre
grad än örn motsvarande folkskollärarinnor, att de i regel måste anses tillhöra
en reservtillgång, som endast i undantagsfall komme att anlitas. Deras
arbetslöshet hade föga gemensamt med den allmänna arbetslösheten.
Även i tider av god arbetstillgång inom yrket, skulle arbetslöshet inom
denna grupp råda, eftersom dessa lärarinnor hade speciella fordringar på
sin tjänstgöring.

Av samma skäl, som anförts då det gällde motsvarande grupp bland
folkskollärarinnorna, kunde man dock icke helt bortse från denna grupp. Det
visade sig nämligen, att många vore bosatta på sådan ort, att vikariat då
och då kunde erbjudas dem, och därför måste räknas såsom verkliga konkurrenter
på arbetsmarknaden.

Att bland alla de 742 lärarinnor, som tillhörde denna grupp, på ett fullt
tillförlitligt sätt urskilja dem, som icke borde medräknas bland de tillgängliga
arbetskrafter, vilkas antal här ifrågavarande undersökning avsåge att
utröna, vore icke möjligt. Blanketternas uppgifter gå ve emellertid rätt värdefull
ledning härutinnan. En relativt försiktig gallring ledde till att omkring
150 borde kunna frånräknas, under det att omkring 250 kunde betraktas
som fullgoda konkurrenter. Resten, ej mindre än omkring 340, vore
tveksamma fall. Om var och en av dessa, i likhet med vad som skett i fråga

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

om liknande grupp bland folkskollärarinnorna, ansåges motsvara endast
en halv konkurrent, komme man sålunda till att omkring 420 småskollärarinnor
ur grupp b) kunde anses utgöra fullgod och för folkskolan tillgänglig
arbetskraft.

Enligt dessa överväganden skulle således sammanlagt [grupp a) -f- grupp
b)] omkring 785 småskollärarinnor tillhöra det nuvarande läraröverskottet.

Till denna summa borde emellertid läggas det antal småskollärarinnor,
som den 1 oktober tjänstgjorde som vikarier på folkskollärar^änster och
som där rätteligen borde ersättas med folkskollärare. Deras antal, vilket
vore 137 (jmfr tabellen sid. 13), borde å andra sidan minskas med antalet
sådana vikarier, som i likhet med många av de arbetslösa i regel
icke stöde till förfogande. Dessutom funnes bland dem, som räknats som
arbetslösa, säkerligen åtskilliga, vilka, därest blanketterna givit otvetydigt
besked, skulle lia förts till extra ordinarie eller vikarier och därför icke här
bort medräknas. På grund av dessa förhållanden borde överskottet av tillgänglig
arbetskraft inom småskollärarinnekåren den 1 oktober 1941 kunna
uppskattas till omkring 850 lärarinnor.

Rörande den geografiska fördelningen av överskottet funne man följande.

Örn de arbetslösa småskollärarinnor, som vore beredda att mottaga tjänstgöring
var som helst, uppdelades efter bostadsort, komme de största siffrorna
på de norrländska länen. Ej mindre än omkring hälften av lärarinnorna
i denna grupp tillhörde Norrland, ungefär fjärdedelen Västerbotten och Norrbotten.

Uppdelade man gruppen av lärarinnor, som önskade placering inom begränsat
område, ur liknande synpunkt, nämligen efter önskat tjänstgöringsområde,
funne man ungefär samma förhållande. På Västerbotten och Norrbotten
belöpte det största antalet, tillsammans omkring 150 eller drygt
femtedelen av samtliga. Men dessutom funnes en viss anhopning dels till
Stockholm och Göteborg, dels till Malmöhus län.

Den nu nämnda geografiska fördelningen av de arbetslösa småskollärarinnorna
kunde också utläsas ur de rapporter rörande hos lärarförmedlingarna
anmälda, som av arbetsmarknadskommissionen ställts till överstyrelsens
förfogande.

I motsats till vad som visat sig vara fallet inom folkskollärarkåren, syntes
alltså arbetslösheten bland småskollärarna framförallt vara lokaliserad
till nordligaste Sverige.

6. Det sannolika överskottet av småskollärarinnor under återstoden av
läsåret 19Jfl/^2.

Av samma anledning som förut under 4. anförts, måste överskottstalet
den 1 oktober beräknas vara åtskilligt större än medelöverskottstalet för
läsåret. Skillnaden kunde beräknas till omkring 150 å 175. Härav följde att
överskottet på för folkskolan tillgänglig arbetskraft bland småskollärarinnorna
under läsåret 1941/42 kunde uppskattas till omkring 700.

Om de militära inkallelserna fortfore och småskollärarinnornas möjligheter
att vikariera på folkskollärartjänster kvarstode, komme emellertid arbetslösheten
att vara åtskilligt mindre.

Arbetslöshetsberäkningen hade klarlagt en situation, som beträffande
folkskollärarna vore något gynnsammare, men i fråga örn småskollärarinnorna
något ogynnsammare, än vad överstyrelsen vid årets början beräknat.

bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 175. 2

Departe mentschefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Ehuru skolöverstyrelsens undersökning visat, att 353 folk- och 1,155
småskollärare den 1 oktober 1941 fastän oförhindrade att antaga läraranställning
saknat sådan, samt att vid återinträdande fredsförhållanden ytterligare
45 folkskollärare utan anställning skulle tillkommit och 381 folkskollärare
jämte 137 småskollärarinnor undanträngts från vikariat, har
dock överstyrelsen efter sina överväganden rörande dels den lägre konkurrenskraften
hos vissa grupper arbetslösa dels ock vikariatsbehovets växlingar
under läsåret beräknat ett medelöverskott för innevarande läsår av —
under fredsförhållanden — 400 folkskollärare och 700 småskollärarinnor,
medan under förutsättning av oförändrade militärinkallelser något egentligt
överskott av folkskollärare icke skulle föreligga och överskottssiffran för
småskollärarinnor hålla sig närmare 600.

Mot arbetslöshetsräkningen och framför allt nyssberörda överväganden
hava folk- och småskolläramas organisationer i sina i inledningen nämnda
framställningar riktat kritik.

De lärare, som vore förhindrade att antaga tjänstgöring utom visst område
och av denna anledning i stor utsträckning bedömts såsom icke eller
endast till viss grad konkurrensdugliga, beläde i själva verket en stor del
av vikariaten, både längre och kortare sådana. Så snart tillfälle till vikariat
inom deras begränsade områden uppkomme, vore de högst konkurrenskraftiga.
Skoldistrikten anlitade för vikariat gärna en på orten bosatt lärare,
vilken vore välkänd, omedelbart kunde träda till arbetet och oftast ej
gjorde anspråk på bostad.

Det måste ifrågasättas, huruvida lärare med luckor i tjänstgöringen i
allmänhet kunde anses mindre konkurrensdugliga.

Skolöverstyrelsens beräkning av skillnaden mellan vikariebehovet den 1
oktober och läsårets medelvikariebehov vore icke hållbar. Vikariebehovet
på landet vore avsevärt lägre än i de städer, från vilka överstyrelsen hämtat
sitt statistiska material, och därmed följde även att berörda skillnad icke
motsvarade ett så högt procenttal, som överstyrelsen antagit.

I anledning av de erinringar, som sålunda framställts, borde enligt organisationernas
mening överstyrelsens överskottssiffror justeras uppåt.

De av skolöverstyrelsen företagna reduceringarna av arbetslöshetstalen
för vissa grupper arbetslösa synas vara principiellt välgrundade. Hos de
lokalbundna arbetslösa måste man räkna med en lägre konkurrenskraft,
så mycket mer som läraröverskottets ojämna fördelning över landet berövar
många av dem möjligheter att erhålla vikariat i hemorten. I fråga om de
arbetslösa, som äro beredda till tjänstgöring var som helst, är större försiktighet
påkallad. De böra icke frånkännas full konkurrenskraft med mindre
de äro mycket svagt meriterade eller varit avsevärd tid borta från banan.
Skolöverstyrelsens argumentering för reduceringarna synes vinna stöd i vad
överstyrelsen i utredning och förslag den 24 januari 1941 rörande seminarieorganisationen
(propositionen nr 177, sid. 31) anfört. Överstyrelsen fäs -

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

ter däri uppmärksamheten på att en mängd småskollärarinnor, vilka tidigare
lämnat banan och under vanliga förhållanden icke skulle stått till
förfogande, bidragit att fylla det stora vikariebehovet för läsåret 1939/40.
Dessa hade icke tidigare anmält sig som arbetslösa, och redan vid minskningen
i vikariebehovet hösten 1940 hade de flesta trätt tillbaka och sålunda
visat sin önskan att icke deltaga i den normala konkurrensen.

Skolöverstyrelsen synes mig ej heller hava gått till överdrift vid nämnda
reduceringar. Man bör icke förbise, att en arbetslöshetsundersökning av
förevarande slag är ägnad att locka fram många, som visserligen sakna läraranställning
men icke före undersökningen varit att anse såsom arbetssökande
på lärarbanan. För jämförelsens skull erinras örn att vid 1936 års,
i inledningen omnämnda undersökning rörande arbetslösheten bland småskollärarinnorna
(propositionen 1937:271) av 535 lärarinnor, vilka anmält
sig sakna skol tjänstgöring, 98 befunnits hava övergått till annat förvärvsarbete,
varav de mer eller mindre varaktigt hade sin försörjning. Vidare
kan nämnas, att i samband med sistnämnda undersökning framhölls, att
vid planerandet av åtgärder mot arbetslösheten hänsyn icke borde tagas till
vissa grupper arbetslösa, vilka icke kunde anses önskvärda för undervisningsväsendet.

Bättre fog torde föreligga för kritiken mot överstyrelsens beräkning av
vikariebehovets växlingar, och i anledning därav kunde möjligen någon
jämkning uppåt av överskottssiffrorna anses påkallad. Sådan jämkning
torde emellertid kunna underlåtas, då man beaktar det för motsatt förfaringssätt
talande förhållandet, att skolöverstyrelsen vid beräknande av den
arbetslöshetsökning, som skulle följa med upphörande militärinkallelser för
lärare, vilka för militärtjänsten åtnjöte ledighet från lärartjänst, icke gjort
något undantag för ledighet, som beviljats för vanlig, i fredstid föreskriven
utbildningstjänstgöring.

De av skolöverstyrelsen funna värdena för läraröverskottet synas mig
slutligen stå väl tillsamman med de iakttagelser rörande lärartillgången,
som gjordes hösten 1939, och den kända utvecklingen under åren 1940/41.
Värdena torde med tämligen stor trygghet kunna medtagas i de grundläggande
beräkningarna för seminariernas verksamhet och organisation under
den närmaste framtiden.

3. Lärarbehov och lärartillgång under de närmaste åren.

För att seminarierna skola kunna motsvara sin uppgift att tillföra folkskoleväsendet
ny lärarkraft i den omfattning, som behovet påkallar, fordras,
att nämnda behov för varje läsår, examinationsbehovet, kan beräknas
minst så lång tid i förväg, som seminarierna behöva för att föra fram
nödigt antal elever till examen. Enär examinationsbehovet för kommande

20

Kungl. Maj.ts proposition Nr 175.

läsår är lika med skillnaden mellan dåvarande lärarbehov och lärartillgång,
måste man vid förhandsberäkningen dels undersöka, huruvida vid beräkningstillfället
jämvikt råder mellan behov och tillgång eller örn läraröverskott
eller -brist föreligger, dels oek söka bestämma betydelsen av de faktorer som
under mellantiden före det ifrågavarande examinationsåret påverka nämnda
behov och tillgång, nämligen läraravgången genom pensionering, dödsfall
eller övergång till annan verksamhet m. m., mellankommande utexamination
samt förändringar i lärartjänsternas antal och därmed även i vikariebehovet.

Sistnämnda behov kan i högre eller lägre grad få inverka på examinationsbehovets
bestämmande. I skrivelsen den 9 december 1941, vari skolöverstyrelsen
framlägger beräkningar av lärarbehov och lärartillgång under de närmaste
åren, berör överstyrelsen detta spörsmål.

Det syntes överstyrelsen icke vara lämpligt eller erforderligt att anpassa
lärartillgången efter det maximibehov av lärare, som förelåge under läsåret,
d. v. s. under de tider därav, då tjänstledighetsfrekvensen på grund av sjukdomsepidemier
vore som störst. Om nämligen denna princip konsekvent tilllämpades,
och tillgången på examinerade lärare alltså vid varje tillfälle skulle
räcka för att fylla luckorna vid tjänstledigheter, finge man beräkna, att några
hundra folk- och småskollärare i regel skulle gå arbetslösa. Det syntes vara
riktigare, att man vid sådana tillfällen anlitade dels den reserv av arbetskraft,
varom vid arbetslöshetsundersökningen talats, dels pensionerade lärare.
Å andra sidan kunde tillgången icke heller anpassas efter läsårets minimibehov,
i vilket fall säkerligen skolornas verksamhet skulle lida allvarligt
avbräck. Det vore lämpligast, örn tillgången kunde så anpassas, att den
täckte det ungefärliga medelbehovet av lärare under året.

Vikariebehovet har i enlighet härmed liksom vid tidigare beräkningar
av överstyrelsen antagits motsvara för folkskollärarna 5 procent och för
småskollärarinnorna 6 procent av hela antalet tjänster.

På samma sätt kan det befintliga läraröverskottet eller -bristen med dess
under läsåret varierande storlek tillåtas att mer eller mindre inverka på beräkningarna.
Skolöverstyrelsen utginge emellertid även i detta hänseende
från medeltalet för läsåret, det vill i enlighet med arbetslöshetsundersökningens
resultat säga ett medelöverskott av 400 folkskollärare och 700
småskollärarinnor.

Beträffande förändringar i antalet lärartjänster framginge, framhåller skolöverstyrelsen,
av rapporter, som överstyrelsen erhållit från folkskolinspektörerna,
att de omfattande tjänsteindragningar, som överstyrelsen i januari
1941 beräknat för de närmaste åren, icke syntes kunna ske i fullt den takt
och den omfattning, som avsetts.

Av uppgifterna i dessa rapporter, i vilka givetvis hänsyn tagits till alla
faktorer, som verkade till ökning eller minskning i antalet lärartjänster, hade
de siffror sammanställts, som här intagits i följande tabell, kolumn 1 och 4.

Kungl. Majlis proposition Nr 175. 21

1941/42 .........

1942/43 .........

1943/44 ........

1944/45 .........

1945/46 .........

Folkskollärare

Småskollärarinnor

1. Ändringar
i tjänste-antal

2. Utexa-mination1

3. Av-gång2

4. Ändringar
i tjänste-antal

5. Utexa-mination1

6. Av-gång2

— 104

- 122

- 65

— 19

+ 27

370

261

236

48

24

344

345

247

247

384

— 313

— 244

-122

-- 64

+ 13

146

85

371

356

363

431

426

— 283

939

1,567

— 730

231

1,947

Av rapporterna framginge vidare, att huvudparten av de år 1940/41
planerade tjänsteindragningarna (sid. 4—5) redan vore verkställda.

För att erhålla så noggranna uppgifter som möjligt rörande den beräkneliga
läraravgången under de närmast kommande åren hade överstyrelsen
låtit utföra ny utredning därom.

De för åren 1941/45 funna avgångssiffrorna vore de ovan i tabellens kolumner
3 och 6 återgivna. Utredningen hade emellertid förts fram till och med
år 1950. För folkskollärarna hade avgången under åren 1946/49 funnits
variera mellan 271 och 277 för att år 1950 uppgå till 442. Avbrotten i den
stigande tendensen berodde på pensionsålderns successiva höjning från 60 till
63 år. För småskollärarinnorna befunne sig avgångssiffrorna för åren
1946/50 i en praktiskt taget jämn stegring från 469 till 488.

ZJtexaminationen av de nuvarande seminarieeleverna komme att giva ungefär
de siffror, som upptagits i ovanstående tabell, kolumnerna 2 och 5.

Med ledning av nu återgivna uppgifter och beräkningar funne sig överstyrelsen
vinna följande översikt över lärarbehov och lärartillgång under den
närmaste framtiden.

Folkskollärarna.

Förhållandena åren 1942/46. Minskningen i antalet tjänster = 179.
Detta medförde nedgång i lärarbehovet med (179 -f- 5 procent vikarier =)
188. Läraravgången = 1,223. Behovet av nya lärare bleve alltså (1,223 —
— 188 =) 1,035. Utexaminerade = 569 (såvida ej intagning på 2-årig
linje skedde 1942 eller 1943). Äldre överskott = 400. Lärartillgången bleve
alltså 969.

Resultat: Under läsåret 1945/46 komme lärarbehovet att vara större än
lärartillgången, och en brist, uppgående till 66 lärare, uppstode. Arbetslösheten
bland folkskollärarna komme alltså att vara hävd under läsåret
1945/46. — Beräkningarna vore gjorda under den förutsättningen, att
fredstid ansetts råda.

Örn beräkningarna utfördes läsårsvis, vunnes samma slutresultat men dessutom
en översikt över tillgång och behov under vart och ett av läsåren, utvisande,
bland annat, att läraröverskottet komme att bliva något större under
läsåret 1943/44 än under läsåret 1942/43 på grund av den ringa avgången
förstnämnda läsår. Därest övergången till högre pensionsålder för

1 Uppgifterna nvse utexaminationen vårterminen 1941, 1942 etc., och gälla blott de redan i

seminarierna intagna. — 2 Frun vårterminens slut det ena året till samma tidpunkt det andra året.

22

Kungl. Marits ''proposition Nr 175.

folkskollärarna uppskötes, skulle detta givetvis fördelaktigt inverka på arbetsförhållandena
nämnda läsår.

Förhållandena efter år 194-6. Om arbetslösheten hävdes under läsåret
1945/46, syntes behovet av nya lärare därefter — även om en viss förändring
av tjänsternas antal skedde — komma att huvudsakligen vara beroende
av läraravgången. Då avgången på grund av pensionsålderns successiva
höjning komme att bliva relativt liten under de fyra på varandra följande
åren 1946/49, bleve också ersättningsbehovet under dessa år i motsvarande
mån ringa. Från och med år 1950 vore emellertid avgången stor
och likaså behovet av nya lärare. År 1950 avginge 442 folkskollärare, alltså
åtskilligt flera, än vad den nuvarande seminarieorganisationen vore avsedd
att årligen utexaminera. Avgången komme därefter att stiga under hela 1950-talet och ett stycke in på 1960-talet, vilket framginge av åldersfördelningen
inom folkskollärarkåren. Denna stegring i avgången kunde naturligtvis i större
eller mindre grad motverkas av en eventuell minskning i tjänsternas antal.
De nu kända födelsesiffrorna tydde emellertid ej på någon minskning av
barnantalet och klassavdelningarna i folkskolan under de första åren av
1950-talet.

Småskollärarinnorna.

Förhållandena åren 1942/46. Minskningen i antalet tjänster = 417.
Detta medförde nedgång i lärarbehovet med (417 -j- 6 procent vikarier =)
442. Läraravgången = 1,576. Behovet av nya lärarinnor bleve alltså
(1,576 — 442 =) 1,134. Utexaminerade bleve = 85, såvida ingen intagning
av elever skedde 1942 eller 1943. Äldre överskott = 700. Lärartillgången
bleve alltså 785.

Residtat: Under läsåret 1945/46 komme lärarbehovet att vara större än
tillgången, och en brist, uppgående till 349 lärarinnor, uppstode.

Örn beräkningarna utfördes för varje läsår, visade det sig, att arbetslösheten
bland småskollärarinnorna komme att kvarstå under läsåren 1942/44
men att densamma i stort sett tycktes upphöra under läsåret 1944/46 och
därefter efterträdas av ett stort behov av nya lärare. Detta syntes emellertid
icke böra fattas så, att läraröverskottet i alla delar av Sverige samtidigt
skulle absorberas. Vid arbetslöshetsundersökningen hade det visat sig, att
småskollärarinneöverskottet huvudsakligen vore lokaliserat till norra Sverige
och i ganska ringa grad rörligt, emedan de flesta av de arbetslösa lärarinnorna
förklarat sig icke kunna mottaga tjänstgöring annat än inom ett
begränsat område. Med största sannolikhet komme därför arbetslösheten
i södra och mellersta Sverige att hävas tidigare än vad ovan sagts, medan
den komme att kvarstå längre i norra Sverige. Samma förhållande uppkomme
då i fråga örn småskollärarinnorna som på vissa andra områden av
arbetsmarknaden, nämligen att en arbetslöshet förefunnes på samma gång
som man ej kunde fylla efterfrågan på arbetare. I sådan händelse inträdde
givetvis ersättningsbehovet tidigare än här förut beräknats.

Förhållandena efter år 1946. Såsom förut berörts komme avgångssiffrorna
för småskollärarinnorna under åren 1946/50 att hålla sig mellan 460 och
490. Denna stora avgång syntes därefter fortfara under hela 1950-talet.
Alltifrån år 1946 komme således att fordras en utexamination av betydlig
storlek. Detta bleve händelsen även om ytterligare tjänsteindragningar skulle
ske. De nu kända födelsesiffrorna tydde emellertid på en ökning av barnantalet
i småskolan under 1940-talets senare hälft, varför någon ytterligare
sänkning av tjänsternas antal ur denna synpunkt icke syntes vara att
räkna med.

23

Kungl. Mårds proposition Nr 175.

Lärarorganisationerna hava bestritt riktigheten av skolöverstyrelsens beräkningar
av lärarbehovet och lärartillgången.

Organisationerna hävda bestämt, att överstyrelsen genom att beräkna medelvikariebehovet
för högt även kommit till alltför höga uppskattningstal
för lärarbehovet. I överstyrelsens procenttal för medelvikariebehovet inrymdes
nämligen också korttidsvikariaten, för vilka emellertid i stor utsträckning
toges i anspråk pensionerade lärare samt sådana lärare, som eljest icke
önskade lärartjänst och som också vid överstyrelsens utredning om lärararbetslösheten
frånräknats. Att denna arbetskraft toges i anspråk för korttidsvikariaten
vore synnerligen lämpligt och i nuvarande, genom rationaliseringssträvandena
ovissa läge borde nämnda arbetskraft i än högre grad anlitas
och genom förbättrade anställnings- och ersättningsregler göras benägen
att framträda. Däremot borde utbildning av lärare, som ej kunde erhålla
annat än korttidsvikariat, icke ske i större utsträckning. På grund av de brister,
organisationerna ansett föreligga i skolöverstyrelsens beräkningar såväl
rörande läraröverskottet som beträffande lärarbehovet och med hänsyn till
de till synes osäkra förutsättningar, som överstyrelsen utgått ifrån, när
det gällde det framtida tjänsteantalet, kunde organisationerna icke godtaga
överstyrelsens slutsatser rörande arbetslöshetens hävande och behovet av
nya lärare.

I sitt yttrande den 10 februari 1942 upptar skolöverstyrelsen till besvarande
frågan, vilka lärarkrafter som böra avses för korttidsvikariaten.

Överstyrelsen ville, heter det, erinra örn att överstyrelsen i ganska hög
grad byggt sina beräkningar på att korttidsvikariaten skulle bestridas av
pensionerade lärare. Överstyrelsen hade nämligen framhållit, att lärartillgången
om möjligt borde anpassas, icke till maximibehovet av lärare under
året, utan till det ungefärliga medelbehovet. Detta betydde, att man under
en stor del av året måste såsom vikarier anlita pensionerade lärare eller
lärare utan formell kompetens. Vid vissa tider torde detta antal kunna bliva
betydande. Att i ännu högre grad bygga beräkningarna på utnyttjande av
de sistnämnda lärarkategorierna hade överstyrelsen icke funnit tillrådligt.

Mot skolöverstyrelsens beräkningar av lärarbehovet och lärartillgången
under den närmaste framtiden synes annat icke vara att erinra, än att beräkningarna
givetvis hava sin svagaste punkt i antagandet rörande ändringar
i antalet lärartjänster. Det är angeläget att vid bedömande av överstyrelsens
på ifrågavarande beräkningar grundade förslag rörande seminarieverksamheten
hålla nämnda svaghet i minnet.

Beträffande den omfattning, i vilken folkskoleväsendet bör för att fylla
sitt vikariebehov lita till pensionerade lärare eller annan reservarbetskraft,
delar jag helt överstyrelsens mening.

Fråga om uppskov med beslutat införande av högre pensionsålder för
folkskollärare har — under framhållande av att ett sådant uppskov, i
motsats till varje beslut angående elevintagningen vid seminarierna, skulle
verka till minskning redan i de närmaste årens arbetslöshet bland folkskollärarna
— berörts, dels, såsom förut nämnts, av skolöverstyrelsen, dels
ock av lärarkollegierna vid folkskoleseminarierna i Falun, Kalmar och
Karlstad. Nämnda fråga, som väckts redan av folkskolans besparingssak -

Depar temén
ischefen .

24

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

kunniga (se propositionen 1941: 176), torde komma att anmälas av chefen
för finansdepartementet i samband med spörsmålet angående omläggning
av löne- och pensionsväsendet för folk- och småskollärare.

4. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna: Avlöningar.

a) Elevintagningen, organisationen samt lärarnas tjänstgöring.

1936 ars riksdag beslöt för folkskoleseminarierna följande organisation:

o Seminarierna skola vara till antalet tio, därav sex skola vara anordnade
såsom dubbelseminarier och fyra såsom enkelseminarier, varav två tills vidare.
Dubbelseminarierna skola omfatta en fyraårig och en tvåårig linje. Sistnämnda
linje utgöres vid fem av seminarierna (i Göteborg, Linköping, Lund,
Umeå och Uppsala) av studentkurs, medan den vid ett seminarium (i Falun)
är avsedd för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. De fyra
enkelseminarierna (i Kalmar, Karlstad, Luleå och Stockholm) skola innefatta
en fyraårig linje. Vid två av enkelseminarierna (i Karlstad och Luleå)
finnas reservutrymmen för att möjliggöra utvidgning till dubbelseminarium.

Seminarierna i Karlstad, Linköping och Uppsala äro avsedda för manliga
elever, seminarierna i Falun, Kalmar och Stockholm för kvinnliga elever samt
seminarierna i Göteborg, Luleå, Lund och Umeå för såväl manliga som kvinnliga
elever.

Organisationen framgår måhända överskådligare av följande schema.
Göteborg

Samseminarier:

För manliga elever:

För kvinnliga elever:

Lund
Umeå
Linköping
Uppsala
Falun

Kalmar ■ ,• •

Stockholm IV-ariS hnJe
För manliga elever: Karlstad (+ reservutrymmen)

Samseminarium: Luleå J (+ » ).

Den normala organisationen, som nämnts anpassad efter
examination av 384 elever för år, omfattar alltså tio fyraåriga linjer, varav
tre uteslutande för manliga elever, tre uteslutande för kvinnliga elever
och fyra för såväl manliga som kvinnliga elever. Vidare finnas fem tvååriga
studentlinjer, varav två uteslutande för manliga elever och tre för
både manliga och kvinnliga elever. Slutligen finnes en tvåårig linje för utbildning
av småskollärarinnor till folkskollärarinnor (Falun).

För läsåren 1940/42 hava, som inledningsvis berörts, elever intagits endast
å tre fyraåriga linjer, för läsåret 1940/41 vid seminarierna i Stockholm
(kvinnliga elever) och Göteborg (manliga elever) och för läsåret
1941/42 vid seminariet i Luleå (manliga och kvinnliga elever).

IV-årig linje 2-årig studentlinje

IV-årig linje -f- 2-årig linje för fortbildning
av småskollärarinnor

Elevintagningen för läsåret 1942/43.

Skolöverstyrelsen föreslår intagning av sex klassavdelningar på fyraårig
linje.

25

Kungl. Maj.ts -proposition Nr 175.

Av utredningen rörande kirarbehovet och lärartillgången framginge, framhåller
skolöverstyrelsen, att folkskolläraröverskottet torde komma att
absorberas under läsåret 1945/46 och ersättas av en mindre lärarbrist,
som kunde uppskattas till omkring 70. Detta innebure, att seminarierna
våren 1945 torde böra utexaminera 3 klassavdelningar utöver den enda,
som — från seminariet i Luleå — komme att vid denna tidpunkt avgå.

Under de följande fyra åren syntes ersättningsbehovet i stort sett komma
att motsvara lärara vgången. Någon anledning att under dessa år räkna
med några större förändringar i tjänsternas antal förelåge för närvarande
ej. Åtminstone talade födelsesifforna icke för någon minskning. Under
samtliga dessa år, nämligen 1946—1949, holle sig läraravgången vid en
låg siffra på grund av pensionsålderns höjning. Ersättningsbehovet kunde
beräknas under dessa år stanna vid omkring 275. Seminarierna borde därför
ej under dessa år utexaminera fullt antal elever (384 = 16 klassavdelningar)
utan endast 12 klassavdelningar.

Från och med år 1950 komme emellertid behovet att stiga betydligt.
Är 1950 finge behovet, så vitt nu kunde bedömas, anses motsvara 19
klassavdelningar och syntes därefter under hela 1950-talet fortfarande
vara av denna storlek eller något däröver.

Dessa beräkningar utginge, som berörts, från den förutsättningen, att,
inga större förändringar i fråga örn tjänsternas antal ägde rum. Skulle
emellertid besparingsåtgärder vidtagas, som medförde ytterligare indragningar,
bleve ersättningsbehovet naturligtvis i motsvarande mån mindre.
I samma riktning skulle en ytterligare höjning av pensionsåldern verka.
En inverkan härav skulle dock knappast skönjas under detta decennium.

När det gällde att med dessa förhållanden för ögonen avgöra, hur stor
intagning, som borde ske vid folkskoleseminarierna under vart och ett
av de följande åren, vore det först uppenbart, att någon intagning av
elever i tvåårig linje icke borde ske år 1942, enär dessa elever skulle komma
att utexamineras år 1944, då ännu ej något behov av nya lärare förelåge. I
de tvååriga linjerna borde intagningen tydligen ej börja förrän 1943 och
då i begränsad omfattning, enär endast 3 klassavdelningar behövde utexamineras
1945.

Däremot borde intagning av elever i fyraårig linje ske redan år 1942.
Dessa utexaminerades ej förrän 1946, och ersättningsbehovet utgjorde då
12 klassavdelningar. En del av detta behov kunde visserligen fyllas genom
utexamination på tvåårig linje, men hela behovet kunde icke tillgodoses
på detta sätt. I själva verket borde 7 å 8 avdelningar utan större risk
kunna intagas på fyraårig linje 1942, i synnerhet som man hädanefter måhända
borde räkna med att en stor del av de manliga eleverna på grund
av tvåårig värnplikt icke stöde till förfogande för skoltjänstgöring förrän
sex år efter intagningen. Det hade det oaktat synts överstyrelsen nödvändigt
att — inför den ovisshet, som det nuvarande ekonomiska läget innebure
i fråga örn framtida besparingsåtgärder och deras verkningar — begränsa
intagningen år 1942 till att omfatta endast 6 klassavdelningar, ehuru
de gjorda prognoserna närmast talade för ett större antal.

Elevintagningen för instundande läsår bör ses i samband med den seminarieverksamhet,
som kan planeras för de närmaste åren därefter.

Skolöverstyrelsen uttalar, att elevintagningen även under de närmast
följande åren mäste begränsas på grund av det relativt ringa behov av
nya lärare, som vore en följd av den höjda pensionsåldern. Först 1946 torde

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

intagningen kunna uppnå ungefär det normala värdet men borde därefter
av allt att döma bli av sådan omfattning, att till och med seminariernas
lokalreserver måste utnyttjas.

Följande tablå vore uppgjord endast som ett försök att visa, hur intagningen
under de närmaste åren kunde tänkas anpassad till det kommande
behovet. Överstyrelsen ville betona, att tablån icke vore att betrakta som
någon definitiv plan.

Intagning

U t e

x a m

inåt

i o n

Antal klassavdelningar

Antal klassavdelningar

2-årig

linje

4-årig

linje

Summa

avd.

1945

1946

1947

1948

1949

1950

1951

1952

(1941) . . .

(1)

(1)

(1)

1942 . . .

6

6

6

1943 . . .

3

7

10

3

7

1944 . . .

6

7

13

6

7

1945 . . .

5

6

11

5

6

1946 . . .

5

12

17

5

12

1947 . . .

6

12

18

6

12

1948 . . .

7

12

19

7

12

1949 . . .

7

12

19

7

1950 . . .

7

12

19

7

Summa avdelningar

3 (4)

12

12

12

12

19

19

19

Skolöverstyrelsen finner att ersättningsbehovet är avsevärt större beträffande
de manliga lärarna än beträffande de kvinnliga.

Under de senare åren hade, framhåller överstyrelsen, en förskjutning
av proportionen mellan antalet manliga och kvinnliga tjänster ägt rum
till förmån för de manliga tjänsterna och denna förskjutning syntes
fortsätta. En sammanställning av antalet från och med år 1938 ledigkungjorda
ordinarie folkskollärartjänster — överlärartjänster frånräkna^ —
visade, att endast ungefär tredjedelen av tjänsterna kunnat sökas av kvinnliga
lärare.

: Samma förhållande framginge av uppgifter, som folkskolinspektörerna
lämnat rörande tillsatta tjänster under budgetåren 1939/41.

Även hänsyn till arbetslöshetens mycket större omfattning bland de
kvinnliga folkskollärarna talar enligt överstyrelsens mening för att intagningen
framför allt bör omfatta manliga elever.

Överstyrelsen föreslår intagning av 4% manliga och ll/> kvinnliga klassavdelningar,
varvid manliga elever skulle intagas vid seminarierna i Göteborg,
Linköping, Lund och Uppsala, kvinnliga vid seminariet i Stockholm
samt hälften manliga och hälften kvinnliga vid seminariet i Umeå.

Det syntes lämpligt, anför överstyrelsen, att endast en avdelning kvinnliga
elever intoges i södra och en halv avdelning i norra delen av Sverige.
Det seminarium, som i första rummet borde ifrågakomma för intagning

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

siv kvinnliga elever, vore seminariet i Stockholm. Genom intagning därstädes
skulle pro vårsutbildningen vid detta seminarium säkerställas. Den
halva avdelningen i norra Sverige borde intagas vid seminariet i Umeå.
Där borde då givetvis intagas även en halv avdelning manliga elever.
Övriga manliga avdelningar kunde lämpligen tilldelas seminarierna i Göteborg,
Lund, Linköping och Uppsala. De båda förstnämnda vore visserligen
samseminarier, men inga hinder mötte att där intaga enbart manliga elever.

De seminarier, som enligt förslaget icke komme att intaga några nya
elever, vore seminarierna i Falun, Kalmar, Karlstad och Luleå. De båda
förstnämnda kunde icke ifrågakomma, då de vore avsedda för enbart kvinnliga
elever. Karlstadsseminariet vore det seminarium för manliga elever,
som på grund av sin läraruppsättning lättast kunde undvara någon intagning.
I Luleå borde intagning ej ske år 1942, enär intagning där företagits
år 1941.

Beträffande elevintagningen intager besparingsberedningen den principiella
ståndpunkten, att intagningen för att icke lägga hinder i vägen
för en eventuell senare beskärning av seminariernas examinationskapacitet
bör begränsas till det antal elever, som oundgängligen fordras för att förebygga
akut lärarbrist, samt att intagningen — för att största möjliga besparing
skall ernås — bör koncentreras till några få seminarier, vilkas kapacitet
skulle fullt utnyttjas.

Statskontoret föreslår, att den elevintagning vid seminariet i Stockholm,
som skolöverstyrelsen föreslagit, måtte i stället göres vid seminariet
i Linköping. För övrigt har statskontoret icke några väsentliga invändningar
att göra mot överstyrelsens förslag.

Samtliga förutnämnda folkskollärarorganisationer föreslå, att ingen elevintagning
måtte göras vid folkskoleseminarierna.

Folkskollärarförbundet erinrar om lärarorganisationernas förut berörda
(sid. 23) kritik av skolöverstyrelsens beräkningar rörande lärarbehov
och lärartillgång under den närmaste framtiden och finner med stöd
därav starka skäl tala för uppskov med beslut om elevintagning vid
folkskoleseminarierna. Enligt förbundets mening funnes ej hinder för att,
sedan det verkliga behovet av nya lärare ytterligare klarlagts, fylla det
år 1946 föreliggande lärarbehovet genom ökat utnyttjande av den tvååriga
utbildningslinjen, en anordning, som förbundet funne även ur andra
synpunkter högst önskvärd.

Lärarinneförbundet förklarar sig hava med oro konstaterat den fortgående
förskjutningen av proportionen mellan manliga och kvinnliga lärartjänster,
vilken förskjutning enligt förbundets mening icke vore pedagogiskt
motiverad. Förbundet måste bestämt motsätta sig, att statsmakterna
genom en särskilt stark nedskärning av antalet kvinnliga seminarieelever
medverkade till en minskning av antalet kvinnliga lärare.

Non-bottens lärn förvaltningsutskott hävdar, att elever böra intagas vid
Luleå folkskoleseminarium för instundande läsår.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Utskottet gör gällande, att samtliga skäl, som av folkskolestyrelserna
och folkskoleinspektörerna i Norrbottens län anförts i deras framställningar
och yttranden angående elevintagning för innevarande läsår, fortfarande
ägde full giltighet (propositionen 1941: 177 sid. 6). På grund av bristande
tillgång på behöriga, icke pensionerade folkskollärare, hade 42 procent av
vikariebehovet i länet den 1 oktober 1941 måst fyllas med pensionerade
lärare och personer utan formell kompetens. Motsvarande siffra för hela
riket vore 13 procent. Utskottet beräknade, att före höstterminen 1946
för länet skulle behövas minst 125 nya folkskollärare, medan endast ungefär
95 nuvarande seminarieelever vid Luleå seminarium dessförinnan koinge
att utexamineras. Därest icke skolöverstyrelsens förslag rörande elevintagningen
kunde utvidgas med en klassavdelning vid Luleå seminarium,
borde inom förslagets ram en avdelning läggas till detta seminarium.

Lärarkollegierna vid folkskoleseminariema i Falun, Kalmar och Karlstad
finna, att skolöverstyrelsens förslag till elevintagning icke beaktar
angelägenheten av en någorlunda jämn och kontinuerlig verksamhet vid
seminarierna samt underskattar betydelsen av de nya värnpliktsbestämmelserna.
Kollegierna framlägga ett förslag örn intagning av 9 eller 10
klassavdelningar för instundande läsår och 10 år 1943, varigenom påtalade
olägenheter med den av överstyrelsen föreslagna ordningen skulle elimineras.

Kollegierna hävda, att man borde söka undvika, att vissa seminarier
temporärt bleve enklassiga. En elevintagning i enlighet med överstyrelsens
förslag skulle emellertid medföra, att under kommande läsår folkskoleseminarierna
i Falun, Kalmar och Karlstad endast komme att omfatta en
klassavdelning, nämligen avgångsklassen, och året därpå likaledes en klassavdelning,
den nyintagna. Seminarierna hade nu, visserligen icke utan
svårigheter, anpassat sig för halv drift med endast två klassavdelningar i
fyraårig kurs. En ytterligare inskränkning till kvartsdrift skulle dock komma
att medföra allvarligare olägenheter än någon av de föregående klassindragningarna.

Seminarieundervisningen skulle för lärarna sjunka ned till en bisysselsättning.
Tjänstgöringen på annat håll skulle taga det mesta av lärarnas
intresse och krafter i anspråk.

För läraraspiranterna skulle också olägenheterna bliva svåra. Den sista
allmänna intagningen vid folkskoleseminariema ägde rum år 1939. De
som önskat komma in på folkskollärarbanan och väntat på tillfälle därtill
kunde knappast uppmanas att vänta ett fjärde år. Att folkskolan på så sätt
ginge miste om en hel del värdefulla lärarkrafter vore säkert.

På traditionen vid seminarierna komme det att verka nedbrytande, att de
nya eleverna vid början av höstterminen 1943 icke skulle ha tillgång till
några äldre kamrater. Det vore ej överdrift att säga, att kollegierna ansåge,
att det våldförande av traditionerna, som överstyrelsens förslag skulle
medföra, vore ägnat att väcka allvarliga betänkligheter.

Dessa olägenheter kunde undvikas genom relativt obetydliga ändringar
i överstyrelsens plan för intagningen de närmaste åren. För de närmaste
tre åren hade överstyrelsen föreslagit intagning av inalles 20 klassavdelningar
i de fyraåriga kurserna. Om dessa fördelades så, att 1942 intoges 9,

Kungl. May.ts proposition Nr 175. 29

1943 10, 1944 1 avdelning, skulle intet seminarium något år behöva bli
enklassigt.

Intagning vid de tvååriga kurserna tänktes ske enligt överstyrelsens
förslag.

Kollegierna ansåge emellertid, att vid planens uppgörande även ett par
andra synpunkter borde beaktas.

Folk- och småskoleseminarierna borde i organisatoriskt hänseende betraktas
som en enhet. Enligt överstyrelsens beräkningar inträdde om några
år behov av nya småskollärarkrafter till ett antal, som vida överstege
småskoleseminariernas kapacitet. Samtidigt komme folkskoleseminarieorganisationen
en tid framåt att icke behöva till fullo utnyttjas. Örn man
betraktade seminarierna som en organisatorisk enhet, kunde folkskoleseminariernas
lärarkrafter och lokaler under en kort övergångstid i viss utsträckning
tagas i anspråk för den utbildning av småskollärarinnor, som
ej kunde ske genom de nuvarande småskoleseminarierna. Därigenom uppskötes
några år anskaffandet av de nya lokaler, som behövdes för att tillfredsställa
det ökade behovet av småskollärarinnor.

Vid organisationen av seminariearbetet måste hänsyn tagas till nya
värnpliktslagen. Erfarenheten från manligt folkskoleseminariums fyraåriga
linje visade, att hälften av de lärare, som utexaminerades därifrån, vid examens
avläggande ej hade fullgjort den första värnpliktsövningen. De flesta
av dem komme att utbildas till officer eller underofficer och finge därför
en första utbildningstid av två år, respektive ett och ett halvt år. Vid de
tvååriga linjerna vore antalet sådana utexaminerade lärare väsentligt mindre
och kunde lämnas ur räkningen.

Med hänsyn till det anförda kunde följande plan uppställas för intagning
av elever till och med 1947 med angivande av de genom intagningen
för folkskolan tillgängliga lärarna till och med 1949. I tabellen angåves också
det antal småskoleseminarieavdelningar, som lämpligen kunde mottagas
vid folkskoleseminarierna vissa år.

Intagning

Antal klassavdelningar

Antal avdelningar om 24 lärare, som bli
tillgängliga för arbete i folkskolan

Å r

2-årig

4-årig linje

Summa

Småskol-

1945

1946

1947

1948

1949

linje

Manlig

Kvinnlig

rieavd.

1942 .

_

6''A

3‘A

10

_

69A

3>A

1943 .

3

6''A

3 >A

13

—

3

68A

3‘A

1944 .

5

4

2

11

(7)

5

4

1945 .

5

2

2

9

(7)

5

3

1946 .

5

(6 ‘A)

(3 V»)

15

(4)

5

1947 .

G

(6 ‘A

(3 >A)

16

6

3

u »A

ii 9A

12‘A

12''A =

= inalles 51 avdelningar.

Genom alternering vid intagningen åren 1944 och 1945 kunde alla fyraåriga
linjer få tre klasser 1945 och senare.

Antalet avdelningar, som bleve tillgängliga för arbetet i folkskolan
fram till 1949 enligt kollegiernas förslag, vöre alltså exakt detsamma som
överstyrelsen ansett erforderligt för täckande av lärarbehovet. För att vinna

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

denna överensstämmelse hade kollegierna medräknat intagning vid Luleå
seminarium innevarande år.

Kollegiernas förslag innebure en mindre jämkning i den av överstyrelsen
föreslagna proportionen mellan manliga och kvinnliga elever, i det att för
åren 1942 och 1943 de kvinnligas procenttal höjts till 35. En sådan förskjutning
av proportionen skulle kunna anses motiverad även ur krigsberedskapens
synpunkt.

I sitt yttrande den 10 februari 1942 vidhåller skolöverstyrelsen sitt
förslag rörande årets elevintagning vid folkskoleseminarierna.

Liksom lärarorganisationerna funne överstyrelsen det riktigt att såvitt
möjligt uppskjuta elevintagningen till år 1944. Men då beräkningarna givit
vid handen, att minst 12 klassavdelningar torde behöva utexamineras år
1946, hade det varit överstyrelsen omöjligt att föreslå uppskjutandet av
intagningen av alla dessa avdelningar. Den nuvarande organisationen innehölle
ju endast fem studentlinjer. Överstyrelsens förslag innebure att minst
6 avdelningar på tvåårig linje syntes böra intagas 1944.

Överstyrelsen funne försiktigheten förbjuda, att elever ånyo intoges vid
Luleå seminarium, helst de av förvaltningsutskottet anförda siffrorna rörande
lärarbehovet i länet syntes vara för stora.

I likhet med lärarkollegierna ansåge överstyrelsen, att de inskränkningar,
som seminarieverksamheten för närvarande finge vidkännas, förorsakade
mycket svåra olägenheter för seminariernas lärare och elever. De
medförde dessutom också beklagliga konsekvenser i fråga örn de traditioner,
bland annat inom elevkårerna, som under tidernas lopp utbildats. Men
dessa förhållanden kunde knappast anses såsom tillräckliga skäl för en
ökad intagning, därest denna icke av andra anledningar vore nödvändig.

Vad kollegierna anfört om den nya värnpliktslagens inverkan på lärarbehovet
vore däremot av större betydelse i detta sammanhang. Överstyrelsen
hade också uppmärksammat detta förhållande vid utarbetandet av
sitt förslag men ansett sig på grund av det ovissa framtida läget icke
kunna låta detta förhållande influera på elevintagningen under 1942. Överstyrelsen
ansåge sig fortfarande böra vidhålla denna ståndpunkt.

Seminarieorganisationen.

Besparingsberedningen har, såsom förut nämnts, beträffande den reducerade
utbildningsverksamheten vid folkskoleseminarierna förordat en koncentration
till vissa seminarier, som skulle fullt utnyttjas. I samband därmed
föreslår beredningen, att övriga seminarier tillfälligt nedläggas.

Däremot finner beredningen icke för närvarande skäl att förorda någon
definitiv beskärning av seminarieorganisationen, ägnad att minska dess examinationskapacitet.
Efter att hava diskuterat de faktorer, som verka i riktning
mot ökat lärarbehov, och dem, som ha motsatt verkan, kommer beredningen
nämligen till den slutsatsen, att sannolikheten talar för att — under
nuvarande allmänna förutsättningar — de förstnämnda faktorerna i fortsättningen
komma att verka kraftigast.

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Det finge dock icke förbises, att berörda allmänna förutsättningar kunde
undergå en förskjutning. Skulle undervisningen på folkskolestadiet komma
att i större utsträckning handhas av småskollärarinnor, komme detta givetvis
att i avsevärd mån påverka behovet av folkskollärare. Vidare vore nativitetsutvecklingen
under rådande allmänna förhållanden synnerligen oviss. Det
allmänna skolväsendets hela organisation och därmed sammanhängande frågor,
såsom lärarutbildning m. m., stöde vidare under omprövning. Frågan
örn beskärning av seminarieorganisationens examinationskapacitet borde därför
tills vidare hållas öppen.

I konsekvens med det anförda inriktar beredningen sig på frågan, huruvida
i avseende å folkskoleseminarierna sådana organisatoriska åtgärder
kunna vidtagas, som förbilliga seminarieorganisationen utan att därför dess
examinationskapacitet i större utsträckning förminskas.

Antalet seminarier. Oförändrad examinationskapacitet förutsatte icke,
framhåller beredningen, oförändrat antal seminarier. En minskning därav
kunde åstadkommas genom att förefintliga undervisningsavdelningar koncentrerades
till ett färre antal seminarier. Besparingar vunnes därmed främst
i administrations- och lokalkostnader. En minskning kunde emellertid också
vinnas i samband med omändring av fyraårig seminarielinje till tvåårig studentlinje.
På denna väg syntes de mest betydande kostnadsbesparingarna
kunna vinnas.

Självfallet måste många olika synpunkter beaktas vid avvägningen emellan
antalet fyra- respektive tvååriga linjer. Det syntes sålunda vara ändamålsenligt
att folkskollärarkåren vore sammansatt av såväl studenter som ickestudenter.
Det kunde vidare framhållas, att, så länge studentexamen icke
ansåges behöva vara en kompetensfordran för folkskollärarna, det vore
olämpligt att icke i tillräcklig utsträckning bereda icke-studenterna möjligheter
till inträde på lärarbanan. Ett alltför begränsat antal linjer för ickestudenter
skulle förhindra många unga, som icke haft tillfälle eller icke i tid
beslutat avlägga studentexamen, att bli folkskollärare; det skulle vidare
tvinga många, som eljest icke önskat det, till den längre studievägen via
studentexamen.

De nu berörda synpunkterna hade emellertid vid de överväganden, som
föregått fastställandet av den nuvarande seminarieorganisationen, ansetts
tillräckligt beaktade även vid ett antal studentlinjer av upp till sex ä sju.
Att antalet dylika linjer år 1936 likväl bestämts till endast fem hade väsentligen
haft sin grund i ovissheten i fråga örn en tillräckligt god rekrytering
av flera sådana linjer. De gjorda erfarenheterna syntes ock hava visat,
att vissa rekryteringssvårigheter hittills förelegat, dock endast för de inanliga
studentlinjerna. Örn man för framtiden behövde räkna med samma svårigheter
vore emellertid tveksamt; bland andra åtgärder, som kunde vidtagas
för att få ett ökat antal till manliga studentlinjer inträdessökande och därmed
ökade möjligheter för ett biittre urval, torde främst kunna rekommenderas
en lämpligt lagd upplysningsverksamhet. Även den nuvarande utvecklingen
på arbetsmarknaden komme sannolikt att medföra en ökad tillströmning
till studentlinjerna under förutsättning att de, som avsåge att
taga studentexamen, kunde med tillräcklig visshet räkna på förekomsten av
studentlinjer.

I fråga örn de kvinnliga studentlinjerna vore tillströmningen av inträdessökande
redan fullt tillräcklig för att medge erforderligt urval. Såvitt kunde

32

Kungl. Marits proposition Nr 175.

bedömas, skulle ur nu ifrågavarande synpunkt hinder mot en mindre ökning
av antalet linjer icke kunna resas.

Under åberopande av vad sålunda anförts ville beredningen föreslå, att
ett av de nuvarande enkelseminarierna skulle nedläggas, samt att en ny
kvinnlig studentlinje skulle upprättas vid något av de andra folkskoleseminarierna.
Spörsmålen, vilka seminarier åtgärderna skulle avse, syntes
böra närmare utredas av skolöverstyrelsen.

I fråga om de kostnadsbesparingar, som en sålunda föreslagen omorganisation
kunde beräknas medföra, erinrade beredningen, att skolöverstyrelsen
enligt 1936 års seminarieproposition (1936: 100) beräknat kostnaderna för
två enkelseminarier vara omkring 35,000 kronor örn året högre än för ett
dubbelseminarium. Sistnämnda belopp — som avsåge såväl avlöningssom
andra kostnader — borde numera kunna beräknas till minst 45,000
kronor för år, vilket belopp sålunda skulle utgöra den ungefärliga årliga
kostnadsbesparing, som skulle vinnas genom den föreslagna organisationsändringen.

Småskollärarinnelbijen vid folkskoleseminariet i Falun. Ifrågavarande
linje omfattade dels en förberedande kurs och dels den egentliga tvååriga
linjen. Den första kursen hade tagit sin början sommaren 1937. Intagning
i ny kurs hade icke skett från och med 1940 med hänsyn till det beräknade
läraröverskottet.

De hittillsvarande erfarenheterna av linjen syntes icke vara tillräckliga för
att möjliggöra ett definitivt omdöme örn dess värde, men vissa uppgifter
angående linjen vore dock av intresse.

Till den första kursen hade 86 småskollärarinnor sökt inträde, av vilka
24 intagits. Endast 18 av dessa hade sedermera utexaminerats. Motsvarande
siffror för de 1938 och 1939 påbörjade kurserna vore, för den förra 28, 24
och 12 samt för den senare 12, 11 och (nu kvarstående elever) 7.

Tillströmningen till och framför allt examinationen från kurserna visade
alltså en starkt nedåtgående tendens. Även om därav icke finge dragas några
alltför bestämda slutsatser för framtiden (speciella förhållanden kunde ha
medverkat till utvecklingen), borde kurserna i fortsättningen upprätthållas,
endast om de gave bättre resultat. Redan i jämförelse med den tvååriga studentlinjen
vore organisationen av småskollärarinnelinjen kostsam, även örn
man frånsåge det allmännas utgifter för vederbörandes tidigare avlagda småskollärarinneexamen.
Kostnaderna för lärare m. m. vore nämligen relativt
högre än vid andra seminarielinjer. Med den hittillsvarande examinationsfrekvensen
bleve givetvis kostnaderna för varje utexaminerad elev synnerligen
höga.

Därest de fortsatta erfarenheterna skulle giva vid handen, att ifrågavarande
linje icke borde upprätthållas, syntes närmast böra övervägas att omändra
densamma till studentlinje eller ock att till seminariet i Falun förlägga den
nya studentlinje, som föreslagits i det föregående. Eventuellt kunde de lokaler,
som nu disponerades av småskollärarinnelinjen, utgöra lokalreserv, vilket
skulle bliva av behovet påkallat, därest enkelseminariet i Karlstad skulle
komma att nedläggas och dess byggnad, som nu innehölle en lokalreserv,
disponeras för annat än seminarieändamål.

En ledamot i beredningen har i reservation förklarat sig anse, att åtminstone
hälften av behovet av nya folkskollärare borde fyllas genom studentutbildning
och föreslagit en helt ny folkskoleseminarieorganisation oinfattan -

Kungl. Marits ''proposition Nr 175. 33

de 8 studentlinjer och 8 fyraåriga linjer men ingen linje för fortbildning av
småskollärarinnor.

Samseminariema. 1936 års beslut örn folkskoleseminariernas organisation
innebure användande av samseminarier i större utsträckning än tidigare. Syftet
med denna typ av seminarier vore bland annat en rättvis fördelning mellan
landets olika delar av utbildningsmöjligheterna för de manliga och kvinnliga
läraraspiranterna.

De årliga kostnaderna vore i huvudsak lika för samseminarier och övriga
seminarier, dock att undervisningen i vissa övningsämnen, särskilt gymnastik,
som regel ställde sig dyrare vid samseminariema. I vissa fall krävdes sålunda
en gymnastiklärartjänst mer vid samseminariema.

Beredningen ville emellertid främst erinra om att samseminariema krävde
en i förhållande till elevantalet avsevärt mera omfattande lokalutrustning
än de enbart för män eller kvinnor avsedda seminarierna. Fullt utrustade i
detta avseende vore endast de två samseminariema i Umeå och Luleå, under
det att seminarierna i Lund och Göteborg behövde avsevärda tillbyggnader.
I Lund hade sålunda planerats en ny gymnastikbyggnad för en kostnad, som
år 1938 beräknats till 207,000 kronor. För seminariet i Göteborg, där tillbyggnad
avsetts även för andra ändamål än gymnastik, hade kostnaden för
byggnadsföretaget nyssnämnda år beräknats till 251,000 kronor.

När det gällde södra Sverige kunde enligt beredningens åsikt en rättvis
fördelning av utbildningsmöjligheterna för manliga och kvinnliga läraraspiranter
erhållas även om de sistberörda två seminarierna icke vore organiserade
som samseminarier. De planerade byggnadsföretagen vid dessa seminarier
syntes därför kunna undvaras eller i varje fall begränsas till mindre arbeten
vid seminariet i Göteborg.

Beredningen föresloge därför, att byggnadsföretagen vid seminarierna i
Lund och Göteborg i avvaktan på en omprövning av nybyggnadernas behövlighet
icke skulle igångsättas.

Antalet seminarielektorer. Enligt 1936 års seminarieorganisation skulle vid
folkskoleseminarierna vara anställda, förutom rektorer och andra lärare, lektorer
till ett antal av sex vid enkelseminarium, tio vid det dubbelseminarium,
som skulle omfatta fyraårig linje och linje för fortbildning av småskollärarinnor,
samt nio vid övriga dubbelseminarier.

Erfarenheterna hade emellertid, enligt vad beredningen inhämtat, givit vid
handen, att antalet lektorstjänster vid de sex dubbelseminarierna blivit väl
högt. Detta komme till synes såväl däri, att vissa svårigheter brukade föreligga
att bestämma ämneskombinationen vid den »sista» lektorstjänsten, som
ock vid en granskning av den undcrvisningsskyldighet, som normalt åvilade
ifrågavarande lärare. I genomsnitt torde vid ettvart av dessa seminarier
omkring hälften av en lektors undervisning utan olägenhet kunna fördelas
på de övriga lärarna; lektorns återstående undervisning skulle då bestridas
av timlärare. Ur besparingssynpunkt skulle detta — med hänsyn tagen jämväl
till timlärararvodenas storlek — innebära, att omkring tre fjärdedelar av
avlöningen till sex lektorer eller sålunda ett belopp, motsvarande fyra lektorslöner,
skulle kunna inbesparas. Denna kostnadsbesparing syntes kunna uppskattas
till omkring 50,000 kronor för år.

Under åberopande härav ville beredningen föreslå, att vid ettvart av de
sex dubbelseminarierna cn lektorstjänst indroges vid inträffande ledighet.

Statskontoret förklarar sig vilja — under hänvisning till ett av ämbetsverket
den 15 februari 1941 avgivet utlåtande angående seminarieorganisa Ilihang

lill riksdagens protokoll Will. 1 sami. Nr 175. 3

34

Kungl. Majda proposition Nr 175.

tionen för innevarande budgetår (propositionen 1941: 177, sid. 12—14) — ej
endast tillstyrka besparingsberedningens förslag om definitivt nedläggande av
ett enkelseminarium, utan även vidhålla sin i nämnda utlåtande uttalade
mening, att seminariet i Stockholm främst bör komma i fråga för nedläggande.

Statskontoret finge erinra, att dess sistnämnda mening väl anslöte sig till
den av 1941 års riksdags revisorer framförda tanken på en förflyttning från
Stockholm av vissa statliga institutioner och inrättningar. Ett nedläggande
av sagda seminarium innebure också så påtagliga ekonomiska fördelar för
statsverket, att dessa måste anses motväga de av överstyrelsen framförda
betänkligheterna (propositionen 1941: 177 sid. 14).

Trots att den undervisning i starkt beskuren omfattning, som enligt skolöverstyrelsens
förslag instundande läsår skulle bedrivas vid flera seminarier,
ställde sig synnerligen kostsam, ville dock statskontoret icke förnya sitt i
berörda utlåtande gjorda förslag om temporärt nedläggande av svagt utnyttjade
seminarier, enär det nu icke syntes kunna uteslutas, att redan under läsåret
1943/44 folkskoleseminariernas lokalutrymmen och övningsskolor kunde
behöva disponeras för småskollärarutbildning.

Statskontoret har vidare funnit skäl tala för att småskollärarinnelinjen vid
folkskoleseminariet i Falun nedlägges samt att i dess ställe framdeles — vid
behov — ytterligare en studentlinje upprättas. Huruvida denna skall avses
för manliga eller kvinnliga elever, anser ämbetsverket böra ytterligare övervägas.

Besparingsberedningens yttrande beträffande byggnadsföretagen för seminarierna
i Lund och Göteborg samt dess förslag om indragning av lektorat
biträdes av statskontoret, som ifrågasätter, om icke vid en utökning av
ämneslärarnas undervisningsskyldighet, i anslutning till vad i annat sammanhang
förordats för de allmänna läroverken, ytterligare lektor stjänster skulle
kunna indragas.

Skolöverstyrelsen avvisar tanken på ett genomförande för närvarande av
definitiva förändringar i seminarieorganisationen.

Beträffande besparingsberedningens förslag, att ett enkelseminarium skulle
nedläggas och ersättas med en ny studentlinje, finner överstyrelsen detsamma
till sin syftning överensstämma med överstyrelsens förslag till 1936 års seminarieorganisation,
vilket sistnämnda förslag syftade till en mer koncentrerad
och i högre grad på studentlinje byggd organisation, än den som sedermera
beslöts. Överstyrelsen hade icke haft anledning frångå denna sin principiella
ståndpunkt. Överstyrelsen hade sålunda icke något att invända mot
utökning av antalet studentlinjer men funne en sådan utökning icke bliva
aktuell förrän tidigast år 1944. Likaså vore överstyrelsen övertygad om fördelen
av att överföra tyngdpunkten i seminarieorganisationen än mera från
enkel- till dubbelseminarier. Beredningens förslag innebure emellertid en
minskning av organisationen, som med hänsyn till vad överstyrelsen förut
anfört rörande seminarieverksamhetens omfattning under den närmaste framtiden
måste bestämt avstyrkas.

I fråga om linjen för småskollärarinnor vid folkskoleseminariet i Falun

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

delade överstyrelsen till fullo besparingsberedningens synpunkter. Linjen
borde emellertid icke nedläggas, förrän ytterligare ett försök med densamma
hunnit vidtagas. Det vore icke osannolikt, att rekryteringen efter det uppehåll,
som nu gjorts i linjens verksamhet, komme att vid återupptagandet visa
bättre resultat samt att utbildningsresultatet komme att förbättras, i den
mån eleverna hade den bättre underbyggnad, som småskollärarexamen efter
1937 års stadga lämnade. Örn linjen i framtiden skulle komma att nedläggas,
måste den sannolikt ersättas med en studentlinje, då examinationskapaciteten
eljest skulle minskas.

Frågan om samseminariernas utbytande mot seminarier för enbart manliga
eller kvinnliga elever, funne skolöverstyrelsen sammanhänga med spörsmålet,
huruvida den proportion mellan antalet manliga och kvinnliga avdelningar,
som fastställts av 1936 års riksdag, i fortsättningen borde bibehållas.

Ställningstagandet därtill berodde i sin tur på den ståndpunkt statsmakterna
komme att intaga till det fortgående utbytet av kvinnliga folkskollärartjänster
mot manliga. Ett definitivt nedläggande av samseminarieformen
borde tills vidare uppskjutas, helst som en förskjutning av proportionen mellan
manliga och kvinnliga elever lätt kunde ske inom den nuvarande organisationens
ram.

I den därmed sammanhängande frågan om inställande tills vidare av byggnadsföretagen
vid samseminarierna i Lund och Göteborg hade överstyrelsen
intet att erinra mot besparingsberedningens hemställan. Denna borde emellertid
icke behöva föranleda någon särskild åtgärd, enär intetdera företaget,
enligt redan örn dem fattade beslut, syntes kunna utan ny utredning igångsättas.

Då frågan om lämpligheten av att under nuvarande ringa utnyttjande av
seminariernas kapacitet temporärt nedlägga något seminarium utförligt diskuterats
i 1941 års seminarieproposition (1941: 177) och departementschefens
däri framställda mening, att ett sönderbrytande av seminarieorganisationen
för en tämligen kort övergångstid icke borde komma i fråga, av riksdagen
biträtts, funne skolöverstyrelsen samma fråga icke behöva ånyo upptagas
till granskning. Detta syntes så mycket mer överflödigt, som redan en del av
övergångstiden förflutit och dessutom denna övergångstid syntes bliva av
något kortare varaktighet än vad förut beräknats.

Beträffande slutligen den föreslagna indragningen av vissa lektorat ville
överstyrelsen icke motsätta sig besparingsberedningens förslag men måste
av omsorg örn seminarieundervisningens kvalitet bestämt motsätta sig längre
gående indragningar.

Lärarnas tjänstgöring under läsåret 1942/43.

Följande framställning gäller även lärarna vid småskoleseminarierna.

Skolöverstyrelsen framhåller, att den inskränkta verksamheten vid seminarierna
under läsåret 1942/43 komme att — liksom under innevarande läsår
— medföra svårigheter att fullt sysselsätta de ordinarie lärarna, dock med
undantag för övningsskollärarna.

Överstyrelsen erinrar örn de föreskrifter, som för innevarande läsår givits
rörande fyllnadstjänstgöring och lönetillägg genom nådiga breven den 13 juni
och den 10 oktober 1941. Dessas huvudsakliga innehåll är följande:

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Ordinarie ämnes- och Övningslärare vid seminarium, vilken icke kan beredas
full tjänstgöring vid seminariet, skall i största möjliga utsträckning
beredas tjänstgöring vid andra under skolöverstyrelsens överinseende stående
läroanstalter. Statsunderstödd högre kommunal läroanstalt är skyldig att i
förekommande fall anställa sådan lärare som timlärare. Fyllnadstjänstgöring
skall i löne- och pensionshänseende betraktas som fullgjord i lärarens ordinarie
tjänst vid seminariet. Där utbetalas hans avlöningsförmåner i sin helhet.
Vid läsårets slut inbetalar läroanstalt, där läraren fullgjort fyllnadstjänstgöring,
till seminariet ett belopp, motsvarande timlärarlön för fyllnadstjänstgöringen.
— Därest ordinarie ämneslärare icke kunnat beredas tillräcklig
fyllnadstjänstgöring och ej heller på annat sätt kunnat fullt sysselsättas för
undervisningsändamål, må han tilldelas tjänstgöring med mindre sammanlagt
antal veckotimmar, än vad eljest är föreskrivet. — Beträffande ordinarie
Övningslärare gäller, att om hans i vederbörlig ordning för läsåret bestämda
undervisningsskyldighet på grund av inskränkning i seminarieverksamheten
kommit att understiga medeltalet av de timtal, som varit för hans befattning
gällande under läsåren 1938/39—1940/41, må han äga uppbära personligt
lönetillägg till belopp, motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan
den avlöning, kristillägg däri inberäknat, som läraren skulle hava uppburit,
om hans tjänstgöring haft en omfattning, som motsvarar nämnda
medeltal, och den, som han uppbär för sin faktiska tjänstgöring. Övningslärare,
som uppbär lönetillägg, är ålagd att utan särskild ersättning biträda
med vissa arbeten, som eljest icke höra till hans tjänst.

Genom beslut den 10 oktober 1941 har överstyrelsen anbefallts att i samband
med anslagsäskandena för budgetåret 1942/43 såvitt möjligt lämna
specificerade uppgifter om och i vad mån seminarielärare till följd av inskränkning
i seminarieverksamheten för läsåret 1941/42 erhållit minskad
tjänstgöring respektive — i fråga örn Övningslärare — lönekompensation.

Med anledning härav har överstyrelsen lämnat följande uppgifter rörande
nyssnämnda förhållanden:

Ordinarie ämneslärares tjänstgöring höstterminen 1941.

Antal lärare med full tjänst-

Lärare med minskad

göring

tjänstgöring

Antal

lärare

enbart i

inklusive fyll-nadstjänst-

helt och
hållet vid

antal

lärare(fyll-

antal

vecko-

goring (fyll-

nåd st j änst-

timmar

egen tjänst

nadstjänst-

göring

minskad

göring inom

anstalt

inom pa-

tj änst-

parentes)

rentes)

göring

Rektorer.............

17

9

1 (4)

_

7

21 7>

Lektorer (därav 5 tjänstlediga)

68

25 (därav
2 part. tji.)

221 (181)

8

8 (34)

18

Adjunkter (därav 1 tjänstledig)

8

2

3 (47)

—

2 (6)

7 7»

Ämneslärare på övergångsstat.

3

3

—

—

—

—

96

39

261 (232)

8

17 (40)

47

1 En bestrider fyllnadstjänstgöring såsom hjälpskolkonsulent.

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Av tabellen framginge, att endast 17 av 96 lärare medgivits minskad tjänstgöringsskyldighet.
För att detta resultat skulle nås, hade dels 8 lärare måst
flyttas (temporärt eller definitivt) till annan läroanstalt, dels 272 veckotimmars
fyllnadstjänstgöring disponeras vid andra läroanstalter. Den minskade
tjänstgöringen uppginge till sammanlagt 47 veckotimmar. Den inbesparing,
som skett genom seminarielärarnas tjänstgöring vid andra läroanstalter, kunde
uppskattas till minst 100,000 kronor.

Ordinarie övningslärares tjänstgöring höstterminen 1941.

L

ä r a r e

i

gymnastik

manlig

Summa

teckning

musik

med lek

eller kvinn-

och idrott

lig slöjd

Antal lärare, till vilka löne-

kompensation icke utgår.

(Fyllnadstjänstgöring inom

parentes)..........

7 (2670

7 (13)

9 (19)

11 (6)

5 (5)

39 (697a)

Antal lärare, till vilka löne-

kompensation utgår. (Fyll-

nadstjänstgöring inom pa-

rentes)............

4(13)

4 (1)

8 (10)

8 (-)

1 (-)

25 (24)

11 (39 72)

11 (14)

17 (29)

19 (6)

6 (5)

64 (93 72)

Minskning i timtalet för sist-

nämnda lärare utgör . . .

20 Va

15 79

29 2A

41

17 a

108 7a

Personlig lönefyllnad räknas enligt kungl, brevet den 10 oktober 1941 på 2/s • 108 ''/o vt = 72 ’/9 vt.

Sorn syntes av tabellen hade det icke lyckats att bereda övningslärarna
fyllnadstjänstgöring i lika hög grad som ämneslärarna. Lönekompensation
hade därför i form av personligt lönetillägg måst utbetalas till 25 av de 64
övningslärarna med anledning av mistade veckotimmar. Kostnaderna härför
torde komma att uppgå till omkring 16,000 kronor under innevarande budgetår.
Den fyllnadstjänstgöring, som seminariernas Övningslärare bestritt
vid andra läroanstalter, skulle i annat fall ha föranlett timlärararvode med
omkring 15,000 kronor.

De resultat, som tabellerna åskådliggjorde, måste enligt överstyrelsens mening
anses relativt tillfredsställande. I betraktande av de svårigheter, som
förelegat att ordna fyllnadstjänstgöring åt seminarielärarna sistförflutna sommar,
då redan dispositioner i stor utsträckning varit vidtagna rörande läroverkens
tjänstefördelning, måste resultaten till och med anses bättre än man
kunnat vänta. Det vore därför att hoppas, att fyllnadstjänstgöring under
nästkommande läsår skulle kunna beredas i ännu större utsträckning, enär
rektorerna nu erhölle längre tid till förberedelser härför.

De bestämmelser, som under innevarande budgetår gällt rörande fyllnadstjänstgöring
och personligt lönetillägg, borde prolongeras att gälla även för
läsåret 1942/43.

38

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Vid de för elevintagningens planerande erforderliga beräkningarna anser
jag mig, såsom förut nämnts, kunna betrakta resultatet av skolöverstyrelsens
arbetslöshetsundersökning som en tämligen säker utgångspunkt,
medan däremot överstyrelsens prognos för den närmaste framtidens lärarbehov
synts mig böra med hänsyn till den ovissa skolorganisatoriska utvecklingen
upptagas med försiktighet, något som överstyrelsen också förutsatt.
Jag kan sålunda icke hålla för visst, att, såsom överstyrelsen beräknat,
arbetslösheten bland folkskollärarna, vilken vid upphörande beredskapsinkallelser
skulle träda skarpt i dagen, kommer att vara fullständigt
hävd vid utgången av läsåret 1945/46 för att under de närmast följande
läsåren — förutsatt att endast tre klassavdelningar intagits på
tvåårig utbildningslinje under åren 1942 och 1943 — efterträdas av ett
årligt behov av nya folkskollärare, motsvarande % av utbildningsorganisationens
examinationskapacitet.

Av nu nämnda skäl anser jag mig icke kunna godtaga den av lärarkollegierna
framlagda intagningsplanen, vilken åskådliggöres på vidstående tablå.
Jag kan visserligen instämma i vad kollegierna anfört rörande de nackdelar,
som äro förbundna med den beskurna seminarieverksamheten,
särskilt för seminarier, som temporärt bliva enklassiga eller helt berövas
elever. Planen står och faller emellertid med de två förutsättningar,
varpå den är byggd, nämligen dels att de nya värnpliktsbestämmelsema
komma att för en avsevärd del av de utexaminerade folkskollärarna fördröja
deras inträde på lärarbanan l1/?—2 år, dels ock att skolöverstyrelsens
beräkningar rörande lärarbehovet för åren 1946—1948 stå sig. Då jag
ej blivit till fullo övertygad om att sistnämnda förutsättning är välgrundad,
har jag — fastän kollegiernas beräkningar rörande värnpliktens inverkan
synas mig riktiga — ansett mig böra förorda en försiktigare linje.

En sådan synes skolöverstyrelsens förslag om intagning allenast av sex
klassavdelningar på fyraårig linje (se tablån) erbjuda, då de examinationssiffror
som enligt förslaget beräknas för åren 1946 och 1947 reduceras på
grund av erforderligt ökat hänsynstagande till värnpliktens inverkan (jämför
den preliminära planen, sid. 26).

Det är naturligtvis ej uteslutet, att utvecklingen framdeles kommer att
visa, att denna intagning varit för liten. I den mån utvecklingen kan bedömas
år 1944, finnes emellertid möjlighet att då fylla behovet genom
någon eller några extra studentavdelningar. Även ganska stora brister i
lärartillgångeh torde vidare — då en eventuell brist i första hand vållar
svårighet att tillgodose vikariebehovet — kunna fyllas ur den stora, ingalunda
genomgående sekunda reserven av lärare, vilka ej normalt äro arbetssökande
på lärarbanan men gärna antaga vikariat.

Röster ha höjts för att elevintagningen för instundande läsår helt skulle
inställas, med eller utan samband med ett överflyttande av folkskollärarutbildningens
tyngdpunkt till utbildningen på studentlinje. Enligt min

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Tablå, visande klassavdelningarna i folkskoleseminarierna dels vårterminen
194% dels ock höstterminen 194® enligt olika intagningsförslag.

Klasser å fyraårig linje betecknade I—IV, å linje för småskollärarinnor Sm 1—2. Studentklasser
förekomma ej. Parenteserna angiva, att siffrorna därinom avse både manliga (först)

och kvinnliga elever.

H ö s

tterminei

i 19 4 2

Folkskole-seminariet i

Vårterminen 1942

Utan

intagning

Enligt översty-relsens förslag
kommer därtill

Enligt kollegier-nas förslag
kommer därtill

Göteborg (sam.)

II, III, IV

25 män (13 + 12) (12 + 12)

III, IV

I män

24

I män

24

Linköping (män)

III, IV

24 män 22 män

IV

I män

24

I män

24

Lund (sam.) . .

III, IV

(12 + 13) (12 + 10)

IV

I män

24

I män

24

Umeå (sam.) . .

III, IV

(13 + 12) (12 + 12)

IV

I

(12 + 12)

I

(12 + 12)

Uppsala (män) .

III, IV

27 män 21 män

IV

I män

24

I män

24

Falun (kv.) . . .

III, IV Sm 2

24 kv. 23 kv. 7

IV

—

I kv.

24

Kalmar (kv.) . .

III, IV

24 kv. 24 kv.

IV

—

I kv.

24

Karlstad (män) .

III, IV

20 män 24 män

IV

—

I män

24

Luleå (sam.) . .

I, III, IV

(12 + 13) (14 + 10) (24 + 23)

II, IV

—

I män

24

Stockholm (kv.)

II, III, IV

24 kv. 21 kv. 24 kv.

III, IV

I kv.

24

I kv.

24

Summa

24 avdelningar. Avgående
ungefär 260.

13 avdelnin-gar. Avgåen-de 1943 unge-fär 240.

6 avdelningar,
därav 4 /-i för
män, V/t för
kvinnor. Antal
elever 144, därav
108 män, 36
kvinnor, eller 75
resp. 25 %.

10 avdelningar,
därav 6''/i för
män, 3''h för
kvinnor. Antal
elever 240, därav
156 män. 84
kvinnor eller 65
resp. 35 %.

mening tala goda skäl för att sistnämnda utbildningsform tillerkännes
väsentligt ökat utrymme inom organisationen. Härför tarvas emellertid
en noggrann och allsidig prövning, varvid även mera radikala förändringar
i folkskollärarutbildningen böra ifrågasättas. Detta allt utgör emellertid
intet motiv för att nu inställa elevintagningen för de fyraåriga linjerna.
Genom en sådan åtgärd kan lätt år 1944 uppstå ett läge, som tvingar till
en plötslig och oförberedd intagning på ett flertal extra studentlinjer.
Att de rekryteringssvårigheter, som flera gånger yppat sig beträffande
dessa linjer, i ett sådant läge komme att äventyra elevkårens kvalitet,
kanske till och med intagningens genomförande, måste anses sannolikt.

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Som jag även vid föregående års anmälan av seminariernas anslagsfrågor
framhöll, måste alltför stränga restriktioner för elevintagningen,
särskilt om de bestå flera år, anses olyckliga ej blott för seminariernas
arbete utan även med hänsyn till elevkårens goda rekrytering. Särskilt
måste emellertid de år från år växlande intagningsantalen och de sena
besluten därom avskräcka de värdefullare aspiranter, för vilka även andra
banor erbjuda goda möjligheter. Tyvärr synes det dock alltfort omöjligt
att planera elevintagningen för mer än det instundande läsåret.

Beträffande proportionen mellan manliga och kvinnliga elever, som böra
intagas i folkskoleseminarierna, synes intet vara att erinra mot överstyrelsens
förslag. Det måste — med hänsyn till att arbetslösheten, åtminstone
så länge beredskapsinkallelserna fortfara, är mycket mera framträdande
bland folkskollärarinnorna än bland deras manliga kolleger — ligga
i lärarinnornas eget intresse att nämnda proportion tillfälligt förskjutes
från det normala, så att jämförelsevis flera manliga än kvinnliga lärare utbildas.
Det säger sig självt, att därmed intet för framtiden avgjorts rörande
den ur undervisningsväsendets synpunkt önskvärda proportionen mellan
manliga och kvinnliga lärare.

Elevintagningen bör enligt min mening ske vid de av överstyrelsen
föreslagna seminarierna. De av överstyrelsen anförda skälen för förslaget
synas övertygande. För elevintagning vid seminariet i Luleå kunna väl i
huvudsak i år åberopas samma skäl, som motiverade intagningen av seminariets
nuvarande första klass, men skälen äga efter sistnämnda intagning
icke samma styrka.

Jag föreslår sålunda, i enlighet med vad skolöverstyrelsen förordat, att
vid vart och ett av folkskoleseminarierna i Göteborg, Linköping, Lund och
Uppsala skall intagas en klassavdelning om 24 manliga elever, vid folkskoleseminariet
i Stockholm en lika stor klassavdelning kvinnliga elever
samt vid folkskoleseminariet i Umeå en klassavdelning örn 12 manliga
och 12 kvinnliga elever, allt på fyraårig linje.

Beträffande folkskoleseminariernas organisation har besparingsberedningen
föreslagit, att ett enkelseminarium skall nedläggas och en ny studentlinje
för kvinnliga elever inrättas. Ehuru jag, såsom av det förut anförda
framgår, icke har något att invända mot förslagets tendens, kan jag av
samma skäl, som föranlett skolöverstyrelsens avstyrkande utlåtande, icke
biträda detsamma. Någon ny studentlinje kail för närvarande icke sättas
i verksamhet, och någon definitiv minskning av seminarieorganisationen
kan ej heller göras. Icke heller är jag beredd att föreslå temporärt nedläggande
av något seminarium, då de med en sådan åtgärd förenade organisatoriska
olägenheterna synas mig vida större än de därmed förknippade ekonomiska
fördelarna. Jag erinrar även, att samma ståndpunkt kommit till
uttryck i fjolårets riksdagsbeslut.

Ehuru försökslinjen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor
vid folkskoleseminariet i Falun icke kan sägas hava i alla avseenden

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

slagit väl ut, delar jag skolöverstyrelsens åsikt, att linjen bör bibehållas
för att ytterligare prövas under de gynnsammare betingelser, som vid
nästa elevintagning på linjen kunna väntas föreligga.

Den kritik, besparingsberedningen riktat mot samseminarierna, torde
vara väl befogad. Det förslag om inställande av vissa byggnadsarbeten
för samseminarier, som beredningen framställt, synes emellertid icke behöva
föranleda någon åtgärd, enär redan sådana beslut föreligga beträffande
byggnadsföretagen, att dessa icke kunna igångsättas utan förnyad utredning.

Besparingsberedningens förslag örn indragning av lektorat vid dubbelseminarierna
har biträtts av statskontoret och skolöverstyrelsen. Då jag ej
funnit hinder däremot möta, får jag föreslå, att en lektorstjänst vid ettvart
av de sex dubbelseminarierna för folkskollärarutbildning indrages vid
inträffande ledighet.

Vad beträffar seminarielärarnas tjänstgöring synas möjligheterna att
sysselsätta de lärare, vilka ej kunna, beredas full tjänstgöring vid sitt
seminarium, under innevarande läsår hava blivit väl utnyttjade. Personliga
lönefyllnader till Övningslärare kunna icke anses hava medfört någon alltför
betungande utgift för det allmänna. Bestämmelserna örn fyllnadstjänstgöring
och örn personlig lönefyllnad torde böra oförändrade gälla för budgetåret
1942/43.

b) Kursverksamhet vid folkskoleseminarierna.

Skolöverstyrelsen hemställer, att den enligt överstyrelsens övertygelse synnerligen
betydelsefulla kursverksamheten för utbildande av hjälpklasslärare,
som efter medelsanvisning av 1938 års riksdag börjats år 1939 men på grund
av det statsfinansiella läget under de följande åren inställts, nu måtte återupptagas.

Kurserna borde enligt överstyrelsens mening anordnas efter i huvudsak
samma grunder som tidigare med en utbildningskurs vid folkskoleseminariet
i Stockholm och en vid folkskoleseminariet i Göteborg. Vid. seminariet i
Stockholm borde beräknas avlöning till en extra ordinarie övningsskollärare
jämte provårsarvode åt denne (300 kronor). Till arvoden åt föreståndare och
föreläsare behövdes 11,000 kronor, till expenser 500 kronor och till stipendier
åt deltagarna 4,500 kronor.

Förslag rörande lijälpklassundervisningens ordnande och främjande har
framlagts av 1940 års skolutredning i ett den 12 februari 1942 avgivet
betänkande, vilket för närvarande är föremål för remissbehandling. Då
vid sådant förhållande skolöverstyrelsens här ifrågavarande framställning
för närvarande icke synes mig böra upptagas till slutlig prövning, har
jag låtit ur anslagsberäkningarna utgå de av överstyrelsen upptagna kostnader,
som gälla utbildningskurser för hjälpklasslärare.

Departe mentschefen.

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

c) Anslagsberäkningar.

Anslaget till avlöningar vid folkskoleseminarierna, nu 2,192,500 kronor,
disponeras enligt en på sid. 514 i statsliggaren införd avlöningsstat.

De olika posterna i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna har skolöverstyrelsen
för budgetåret 1942/43 beräknat på följande sätt:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Vid beräknande av medelsåtgången
på detta anslag för budgetåret 1942/43 hade överstyrelsen i överensstämmelse
med nu gällande föreskrifter tagit hänsyn till den verkliga belastningen,
så vitt denna varit möjlig att beräkna. Sålunda hade tjänstemännens
löner beräknats med hänsyn till de löneklasser, inom vilka desamma
verkligen komme att utgå. Såsom överstyrelsen tidigare meddelat, komme
vissa lärare att under budgetåret 1942/43 få sin tjänstgöring helt förlagd till
annan läroanstalt, och deras lön hade därför icke medräknats i här ifrågavarande
anslag. Till de ordinarie befattningshavarnas löner torde komma att
erfordras 1,632,000 kronor.

Som överstyrelsen tidigare framhållit, måste en del seminarielärare antagas
icke kunna få full tjänstgöring vid seminarierna under budgetåret 1942/43.
Dessa lärare skulle såvitt möjligt beredas fyllnadstjänstgöring vid andra läroanstalter,
varvid de, i likhet med vad för närvarande gällde, borde erhålla
sin lön vid seminariet, under det att läroanstalten, där fyllnadstjänstgöringen
fullgjordes, skulle till seminariet inleverera ett belopp, motsvarande vad som
skulle ha tillkommit lärarna i fråga, om de avlönats såsom timlärare. Överstyrelsen
beräknade, att ett sammanlagt belopp av omkring 90,000 kronor
på detta sätt komme att inlevereras. Om denna summa fråndroges från den
ovannämnda behövliga lönesumman, erhölles ett belopp av 1,542,000 kronor,
vilket alltså skulle utgöra det för budgetåret 1942/43 behövliga anslaget
till befattningshavarnas löner. Därur torde även kunna utgå eventuell
personlig lönefyllnad åt vissa Övningslärare.

Kallortstilläggen under budgetåret 1942/43 kunde uppskattas till 6,000
kronor.

För sådan vikariatsersättning, sorn skulle utgå ur här förevarande anslagspost,
erfordrades enligt rektorernas uppgifter omkring 4,000 kronor.

På övergångsstat vore numera endast uppförda en adjunkt och en lärare
i trädgårdsskötsel. Båda komme att under budgetåret 1942/43 kvarstå på
övergångsstaten. För deras avlöning erfordrades samma summa som under
innevarande budgetår, 14,000 kronor.

Till bestridande av avlöningar till ordinarie tjänstemän torde alltså erfordras
ett anslag av 1,566,000 kronor.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

a) Arvoden åt seminarieläkare. Minskningen i klassavdelningarnas antal
föranledde en anslagsminskning på 1,000 kronor, varför anslagsposten torde
böra uppföras med 8,100 kronor.

b) Arvoden åt seminariebibliotekarier. På grund av inskränkningen i seminariernas
verksamhet torde anslaget kunna minskas med 500 kronor till
6,500 kronor.

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

c) Arvoden åt biträden på rektors expeditionerna. Anslaget torde böra uppföras
med oförändrat belopp, 5,500 kronor.

d) Särskilda arvoden vid provårsseminarierna. I enlighet med de grunder,
som följts vid överstyrelsens framställning rörande särskilda arvoden vid
provårsläroverken, finge överstyrelsen föreslå, att här ifrågavarande post uppfördes
med 17,000 kronor. Häri inginge ett arvode på 300 kronor till den
extra ordinarie övningsskollärare, som enligt överstyrelsens förslag skulle
anställas vid hjälpklasslärarkursen vid seminariet i Stockholm.

e) Tillägg sarvoden åt lärare vid de vid vissa seminarier anordnade kurserna
för utbildande av kyrkomusiker. Till detta ändamål vore oförändrat
anslag 5,600 kronor behövligt.

f) Arvoden vid kurser för utbildande av hjälpldasslärare. I enlighet med
vad överstyrelsen föreslagit rörande hjälpklasslärarutbildningens återupptagande,
finge överstyrelsen här föreslå ett anslag av 11,600 kronor.

Det sammanlagda anslagsbehovet för här ifrågavarande arvoden och särskilda
ersättningar skulle enligt nu återgivna beräkningar uppgå till 54,300
kronor.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. På grund av seminarieverksamhetens
begränsning kunde detta anslag upptagas med lägre belopp
än för närvarande. Till icke ordinarie lärare (utom tjänstledighetsvikarier)
torde erfordras i runt tal 52,000 kronor, till extra ordinarie vaktmästare
33,500 kronor, till kallortstillägg 500 kronor och till tjänstledighetsvikarier
50,000 kronor eller sammanlagt 136,000 kronor.

4. Rörligt tillägg. Enligt överstyrelsens beräkningar komme rörligt tillägg
under budgetåret 1942/43 att utgå på 1,843,000 kronor. Om tillägget beräknades
efter 15 procent, skulle sålunda å här förevarande post föreligga ett
anslagsbehov av omkring 276,500 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt att för budgetåret
1942/43 till folkskoleseminarierna i avlöningar måtte anvisas ett förslagsanslag
av 2,032,800 kronor.

Mot överstyrelsens anslagsberäkningar har jag icke funnit annan anledning
till erinran, än att, i enlighet med vad jag förut yttrat, ur beräkningarna
böra utgå kostnaderna för utbildningskurser för hjälpklasslärare, nämligen
avlöning till en extraordinarie övningsskollärare med ungefär 6,000
kronor samt arvoden med tillhopa 11,900 kronor. Med hänsyn härtill anser
jag, att för nästa budgetår till avlöningar vid folkskoleseminarierna bör
anvisas ett förslagsanslag av i avrundat tal 2,014,000 kronor, innebärande
en anslagsminskning med 177,600 kronor.

5. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna:
Omkostnader.

För täckande av folkskoleseminariernas omkostnader under innevarande
budgetår utgår ett förslagsanslag av 240,000 kronor, vilket belopp fördelats
på sätt framgår av följande uppställning.

Departe mentschefen.

44

Kungl. Majlis ''proposition Nr 175.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om ett anslag av 280,300
kronor att disponeras i enlighet med följande omkostnadsstat (de för innevarande
budgetår anvisade beloppen angivas inom parentes):

Utgifter:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis.......................kronor 7,000 (6,000)

2. Expenser, förslagsvis........................... » 255,500 (218,500)

3. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel, förslagsvis
...................kronor 37,500 (34,200)

b. Särskilda kurser och föreläsningar m. m.,

förslagsvis................. » 2,600 (2,600) kronor 40,100 (36,800)

4. Reseersättningar, förslagsvis...................... » 1,000 (1.000)

Summa kronor 303,600 (262,300)

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse

mm......................kronor 3,300 (3,600)

2. Inkomster av trädgårdarna......... » 20,000 (18,700) kronor 23,300 (22 300)

Nettoutgift kronor 280,300(240,000).

Beträffande anslaget till expenser framhåller skolöverstyrelsen, att rektorerna
meddelat, att medelsåtgången å den i anslaget ingående posten
bränsle, lyse och vatten under budgetåret 1940/41 uppgått till 161,134
kronor. Genom cirkulär den 21 oktober 1941 hade överstyrelsen anmodat
rektorerna att, i den mån så läte sig göra, genom avstängande av vissa lokaler
inomo seminariebyggnaderna söka spara på bränsle. Det vore möjligt,
att å ifrågavarande post belöpande kostnader härigenom skulle kunna för
budgetåret 1942/43 hållas vid 155,000 kronor. Aven den i anslaget ingående
posten övriga expenser torde böra höjas något på grund av de ökade krav
på anslaget, som ställdes genom städpersonalens ökade lönekrav. Rektorerna
hade föreslagit höjning av anslaget till 101,600 kronor, men det syntes
överstyrelsen, som om anslaget skulle kunna begränsas till 100,500 kronor.
Häri inginge även det belopp, 500 kronor, som enligt överstyrelsens förslag
vore behövligt till expenser vid kurserna för hjälpklasslärare.

Det sammanlagda förslagsanslaget till expenser borde enligt dessa beräkningar
uppföras med (155,000 + 100,500 =) 255,500 kronor.

I fråga om anslaget till trädgårdarnas underhåll och skötsel hade rektorerna
för nästa budgetår föreslagit en höjning på omkring 2,000 kronor. Med
hänsyn till de ökade lönekraven från trädgårdsarbetarnas sida samt höjda
kostnader i övrigt, syntes denna höjning överstyrelsen motiverad. Överstyrelsen
ville därför föreslå, att nettoanslaget höjdes till 17,500 kronor. Bruttoutgifterna
beräknades till 37,500 kronor och inkomsterna till 20,000 kronor.

Enligt från rektorerna infordrade uppgifter hade under budgetåret 1940/41
från anslagsposten för sjukvård m. m. utgått ersättningar åt verksläkare, för
sjukhusvård och medicin samt annan sjukvårdskostnad ävensom begravningshjälp
med 7,535 kronor. Då lärarpersonalen under budgetåret 1942/43 bleve
av mindre omfattning, beräknade överstyrelsen att ett anslag av 7,000 kronor
bleve tillräckligt.

45

Kungl. Marits proposition Nr 175.

Överstyrelsen anmärker slutligen att höjningen i anslagsbehovet, jämfört
med innevarande budgetår, i huvudsak betingas av ökade kostnader för
bränsle och städning.

Skolöverstyrelsens anslagsberäkningar ha icke givit mig anledning till
annan erinran än att anslagsposten expenser bör uppföras med 255,000
kronor, sedan av förut berörda skäl delposten övriga expenser minskats
med 500 kronor, som avsetts till expenser vid utbildningskurser för hjälpklasslärare.
Jag förordar, att för budgetåret 1942/43 till omkostnader vid
folkskoleseminarierna anvisas ett förslagsanslag av 279,800 kronor, innebärande
en anslagshöjning med 39,800 kronor.

6. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarierna:

Materiel, böcker in. m.

För innevarande budgetår har till ifrågavarande ändamål anvisats ett
reservationsanslag av 40,000 kronor. Skolöverstyrelsen framhåller, att denna
medelsanvisning innebar en allvarlig reduktion i förhållande till tidigare
anslag. Rektorerna hade nu begärt anslagets höjning till ungefär 50,000 kronor
för den händelse klassuppsättningen bleve den överstyrelsen föreslagit.
Måhända kunde någon minskning i sistnämnda summa ske, men då åtgången
på slöjdmateriel vore stor i nybörjarklasserna och då priserna stigit
betydligt, borde minst 45,000 kronor beräknas för de vanliga utgifterna på
denna post. Därtill komme, att ett anslag på omkring 3,000 kronor enligt
förste gymnastikkonsulentens beräkning vore oundgängligen nödvändigt för
reparation och komplettering av gymnastikredskapen vid seminariet i Kalmar,
av vilka en stor del förslitits och kasserats, så att bland annat ribbstolar
och bomsystem för närvarande saknades. Överstyrelsen funne sålunda ett
anslagsbehov för här ifrågavarande ändamål, uppgående till (45,000 +
+ 3,000 =) 48,000 kronor föreligga.

Överstyrelsens beräkningar hava icke givit mig anledning till erinran,
varför jag förordar, att detta anslag för nästa budgetår bestämmes till
48,000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 8,000 kronor jämfört
med medelsanvisningen för innevarande budgetår.

7. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna:

Avlöningar.

a) Elevintagningen och organisationen.

1936 års organisation för småskollärarinneutbildningen framgår av följande
uppställning:

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

46

Kungl. Marits proposition Nr 175.

Strängnäs
Skara

Landskrona Jl-årig linje
Härnösand
Växjö
Haparanda

Lycksele Hl-arig linje

Den normala organisationen omfattar alltså åtta tvååriga och två treåriga
utbildningslinjer med en examinationskapacitet — vid nonnal klassnumerär,
24 elever — av 240 examinander per år.

Den senaste elevintagningen vid småskoleseminarierna skedde, såsom i
inledningen nämndes, år 1940, då sammanlagt 40 elever intogos i första
klassen av seminarierna i Landskrona och Växjö.

Elevintagningen för läsåret 1942/43.

Skolöverstyrelsen föreslår intagning av två klassavdelningar på tvåårig
och två på treårig linje vid seminarierna i Landskrona, Strängnäs, Lycksele
och Haparanda.

Överstyrelsen funne, heter det i dess framställning, av utredningen rörande
lärarbehovet och lärartillgången framgå, att det nuvarande överskottet
på småskollärarinnor komme att bliva i huvudsak absorberat under läsåret
1944/45. Detta gällde emellertid endast, ifall läraröverskottet varit
mera rörligt, än vad nu vore förhållandet. Det vore emellertid, såsom förut
berörts, icke uteslutet, att denna brist på rörlighet kunde skapa ett ersättningsbehov
av nya lärarinnor, långt innan överskottet försvunnit. I varje
fall komme arbetslösheten att hävas åtskilligt tidigare i södra och mellersta
Sverige än i norra. Av denna anledning syntes det ändamålsenligt, att en
viss, ehuru begränsad examination — av exempelvis blott 2 klassavdelningar
— verkställdes i södra Sverige år 1944. Möjligen kunde då den examination
av omkring 350 nya lärare — motsvarande i runt tal 15 klassavdelningar
— som enligt det föregående skulle varit behövlig år 1945, minskas
till 13 avdelningar.

Härav följde, att intagningen på den tvååriga linjen år 1942 borde inskränkas
till 2 klassavdelningar. På den treåriga linjen borde intagning
kunna ske i full utsträckning år 1942 (= 2 klassavdelningar), eftersom de
elever, som intoges där, ej utexaminerades förrän år 1945.

De tvååriga seminarier, vid vilka intagning skulle ske år 1942, borde,
som nämnts, ligga i södra och mellersta Sverige. Lämpligast bleve därvid
att välja seminarierna i Landskrona och Strängnäs, ej blott med tanke på
läget utan även ur ekonomisk synpunkt, enär seminarielärarnas tjänstgöring
därigenom kunde ordnas på ett för staten ekonomiskt mera tillfredsställande
sätt, än om intagningen förlädes till två andra seminarier.

Under år 1943 och åren därefter måste däremot elevintagning ske, ej
blott av så många klassavdelningar, som seminarierna normalt avsetts att
mottaga, utan åtskilligt därutöver. Det kunde naturligtvis ifrågasättas, huruvida
det vore ändamålsenligt att som överstyrelsen föreslagit begränsa

Dubbelseminarier:

Enkelseminarier:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175. 47

intagningen ar 1942, när man vore medveten örn att den erforderliga intagningen
år 1943 och därefter bleve så stor, att särskilda åtgärder syntes
behöva vidtagas, för att seminarierna skulle kunna mottaga alla nya elever.
Ur ekonomisk synpunkt vore det sannolikt fördelaktigare, att redan
år 1942° effektivt utnyttja hela seminarieorganisationen, varigenom de särskilda
åtgärderna kunde uppskjutas ännu något år. Överstyrelsen hade
emellertid icke velat gå på denna linje, då därigenom arbetslöshetstiden
för småskollärarinnorna skulle något förlängas. Arbetslösheten bland dessa
lärare vöre ju av gammalt datum, och när det nu omsider skönjdes ett
slut pa densamma, vore det önskvärt, att avvecklingen icke fördröjdes. För
småskollärarinnekåren vore det ur psykologisk synpunkt av mycket stor
betydelse, att arbetslösheten snarast möjligt hävdes, och att examinationen
icke dessförinnan på allvar igångsattes.

Statskontoret, som i likhet med skolöverstyrelsen finner ådagalagt, att ett
större antal elever än småskoleseminarierna normalt äro anpassade för måste
intagas för läsåret 1943/44, därest intagningen för instundande läsår sker
i enlighet med överstyrelsens förslag, vill, då nämnda anordning synes ämbetsverket
föga ändamålsenlig ur statsfinansiell synpunkt, förorda, att i stället
elever för instundande läsår intagas i första klassen vid samtliga småskoleseminarier.

Såväl småskollärarinnefdreningen som folkskollärarföreningen hemställa,
att någon elevintagning vid småskoleseminarierna för läsåret 1942/43 icke
måtte beslutas.

De skäl skolöverstyrelsen anfört för elevintagning i södra och mellersta
Sverige vöre enligt småskollärarinneföreningens mening icke bärande. Det
behov av vikarier för kortare vikariat, som kunde uppstå under läsåret
1944/45 i nyssnämnda landsdelar, kunde, därest läraröverskottet i norra
Sverige skulle visa sig så föga rörligt som överstyrelsen förmodat, med största
säkerhet antagas bliva fyllt av pensionerade lärare och annan i södra
Sverige lokaliserad reservarbetskraft.

Även förslaget om elevintagning vid de treåriga seminarierna i Lycksele
och Haparanda år 1942 ingåve föreningen starka betänkligheter. Som skolöverstyrelsen
framhållit, funnes i Norrland den största delen av småskolIäraröverskottet,
och det förefölle icke troligt, att detta skulle vara absorberat
efter tre år. Enligt undersökningar av anställningsförhållandena för
småskollärarinnor, vilka föreningen årligen företagit under åren 1930/40,
hade vid Haparanda seminarium under åren 1930/39 utexaminerats 98
lärarinnor. Av dessa hade den 1 april 1941 endast 1 vunnit ordinarie anställning.
4 hade plats som biträdande lärarinnor och G som lärarinnor vid
mindre folkskolor. Under tiden 1930/40 hade vid Lycksele seminarium utexaminerats
11G lärarinnor. Av dessa hade vid nyssnämnda tidpunkt 10
vunnit ordinarie anställning, medan 1 fått plats som biträdande lärarinna
och 6 som lärarinnor vid mindre folkskolor.

Föreningen ansåge, att förtidsutexaminering av småskollärarinnor för
att undvika senare, större belastning av seminarieorganisationen icke behövde
eller borde förekomma.

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Setninarieorganisationen.

Skolöverstyrelsen erinrar om den i inledningen (sid. 5) nämnda utredning
rörande möjligheterna till förenkling av småskoleseminarieorganisationen,
som överstyrelsen anbefallts företaga. Av vad överstyrelsen förut
anfört framginge emellertid, att den nuvarande seminarieorganisationen
behövde anlitas i sin helhet redan från och med 1943. Överstyrelsen
kunde därför nu lika litet som förra året föreslå någon definitiv inskränkning
av seminarieorganisationen. Tvärtom syntes det bliva nödvändigt
att inom kort utöka organisationens examinationskapacitet. Det vore därför
icke möjligt att minska seminariernas antal. Visserligen skulle man
genom sammanslagning av tvenne enkelseminarier till ett dubbelseminarium,
såsom departementschefen enligt föregående års seminarieproposition
antytt, vinna en ekonomisk fördel utan att examinationskapaciteten därigenom
minskades, men man förlorade därigenom den expansionsmöjlighet,
som funnes i den nuvarande organisationen och som man inom något år
bleve i behov av att använda. Den utredning, som överstyrelsen blivit anbefalld
att utföra, syntes därför böra i första hand omfatta en undersökning
av de möjligheter, som förefunnes, att så effektivt som möjligt utnyttja
de nuvarande seminariernas utvidgningsmöjligheter, varigenom man
kunde undvika inrättande av nya seminarier med de konsekvenser i ekonomiskt
hänseende, som detta skulle medföra.

Då de framställningar örn åtgärder, vari utredningen utmynnar, icke
synas kunna i detta sammanhang bliva föremål för slutlig prövning, lämnas
här endast en kortare redogörelse för utredningen.

Examinationsbehovet. Efter en ingående diskussion av de faktorer, som
bestämma behovet av nya småskollärare, finner överstyrelsen, att examinationsbehovet,
som redan för år 1945 skulle överstiga de nuvarande seminariernas
kapacitet, från och med 1946 åtminstone tio år framåt komme att
uppgå till ungefär 20 klassavdelningar, vilket antal dock försiktigtvis borde

anses såsom ett maximum. _ .

Examinationskapaciteten hos smaskoleseminarieorgamsationen skulle
alltså behöva fördubblas. Därvid borde man i första hand tillse, att de nuvarande
seminariernas utvidgningsmöjligheter tillvaratoges. Efter undersökning
av dessa möjligheter hade överstyrelsen funnit, att utom seminarierna
i Landskrona, Skara och Strängnäs jämväl seminarierna i Härnösand
och Växjö kunde utan större kostnader, vad lokalerna beträffade,
drivas som dubbelseminarier. Lokalerna för seminarierna i Haparanda och
Lycksele tilläte däremot icke dessa seminariers ombildande till dubbla, så
länge utbildningen vid dem vore treårig. De skäl, som motiverat denna
längre utbildningsform — hänsynen till lägre förkunskaper hos eleverna
och behovet av särskild utbildning för tjänstgöring vid de i Norrland vanliga
mindre folkskolorna — hade numera för Lyckseleseminariets del mist
åtskilligt av sin betydelse. Överstyrelsen räknade därför med att detta seminarium
inom en snar framtid skulle kunna inrättas för tvåårig utbildning.
Dess lokaler skulle då hjälpligt kunna rymma dubbla klassavdelningar.

49

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

Av det anförda framginge, att den nuvarande småskoleseminarieorganisationen
utan större svårigheter kunde utvidgas till att omfatta sex dubbelseminarier
och ett enkelseminarium (Haparanda). Denna organisation
borde träda i verksamhet 1943.

Examinationskapaciteten hos denna nya organisation skulle komma att
omfatta (6X2 + 1 =) 13 klassavdelningar. Organisationen vore alltså
tillräcklig år 1943, men redan 1944 torde den vara otillräcklig. Det vore
då givetvis av vikt att i tid söka lösa frågan örn den ökade examinationen
på ett sådant sätt, att man undveke upprättande av nya seminarier. Det
kunde måhända synas för tidigt att redan nu föreslå någon lösning av detta
problem. Överstyrelsen hade dock ansett det nödvändigt att påpeka detsamma
och ville därjämte antyda två sätt, på vilka behovet av ytterligare
höjd examinationskapacitet syntes — åtminstone provisoriskt — kunna
lösas:

1) ytterligare utvidgning av de nuvarande småskoleseminarierna,

2) utnyttjande av folkskoleseminarierna.

Vad den första utvägen beträffade, syntes det icke omöjligt att — såsom
en provisorisk åtgärd — upprätta ytterligare en examinationsavdelning vid
åtminstone fem av seminarierna. I vissa fall kunde dessa avdelningar inrymmas
i seminariebyggnaden, i andra fall torde man behöva förhyra
lokaler i seminariets närhet. Däremot mötte det mycket stora svårigheter
att utvidga övningsskolan, så att den kunde tillfredsställa det behov av
praktiska övningar, som uppstode vid ett sådant tredubbelt seminarium.
För att dock kunna giva seminarieeleverna den praktiska övning, som vore
erforderlig, torde det i sådana fall bliva nödvändigt att söka samarbete
med samhällets folkskolor på ett intimare sätt än hittills. Då det emellertid
skulle bliva erforderligt att mera regelbundet anlita folkskolans lärare
såsom handledare i större eller mindre utsträckning, torde det bliva oundgängligt
att ekonomiskt ersätta dem för det besvär och arbete, detta vållade.
Överstyrelsen vore icke beredd att nu ingå på frågan om storleken av
denna ersättning, men funne dock sannolikt, att en på detta sätt ordnad
praktisk utbildning skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare för staten,
än örn ytterligare ett antal övningsskollärare skulle anställas vid de ifrågavarande
seminarierna.

På det nu nämnda sättet skulle examinationskapaciteten kunna provisoriskt
höjas med 5 klassavdelningar.

Den andra utvägen, på vilken man skulle kunna vinna en vidgad examination,
vore att, i den mån så läte sig göra, anlita folkskoleseminarierna
för utbildning jämväl av småskollärarinnor. Detta bleve möjligt under
den tid, då folkskoleseminarierna vore tvingade att begränsa sin normala
verksamhet. Såsom framginge av det tidigare anförda, bleve detta fallet
under ännu några år. Ett förläggande av småskollärarinneutbildning till
vissa folkskoleseminarier skulle innebära ett effektiviserande av folkskoleseminarieorganisationen
under denna tid. Särskilt vore de kvinnliga seminarierna
ägnade härför, i synnerhet örn det skulle visa sig, att examinationen
av kvinnliga folkskollärare en längre tid måste begränsas.

Kostnader. Överstyrelsen redogör ingående för de kostnader för byggnadsarbeten
— flertalet redan förut beslutade — och lärarlöner, som skulle bliva
en följd av utvidgningsprogrammet för småskoleseminarierna. Samtliga byggnadsarbeten
borde påbörjas i så god tid, att de kunde avslutas senast som Bihang

till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 175. 4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

maren 1944. Ett par redan uppgjorda ombyggnadsförslag tarvade omarbetning.
Till nyssnämnda kostnader komme givetvis också ökade kostnader
i fråga om avlöning till icke-ordinarie lärare, omkostnader, materiel m. m.
Då emellertid^ utvidgningarna icke krävde några särskilda ökade kostnader
under budgetåret 1942/43, hade överstyrelsen icke funnit anledning föreligga
att redan nu framlägga mera detaljerade kostnadsberäkningar.

Skolöverstyrelsen hemställer sålunda endast, att småskoleseminarierna i
Härnösand, Lycksele och Växjö må från och med den 1 juli 1943 ombildas
till dubbla, tvååriga småskoleseminarier, samt att åtgärder vidtagas för att
de av riksdagen tidigare beslutade byggnadsarbetena vid småskoleseminarierna
måtte bliva igångsatta i så god tid, att de hinna slutföras under
sommaren 1944.

Besparingsberedningen finner efter granskning av det av skolöverstyrelsen
den 24 januari 1941 framlagda utredningsmaterialet (propositionen 1941: 177)
starka skäl tala mot en beskärning för närvarande av småskoleseminarieorganisationens
examenskapacitet.

Vid sådant förhållande borde uppmärksamheten riktas på frågan om möjligheterna
att vidtaga organisatoriska åtgärder, ägnade att förbilliga seminarieorganisationen
utan att därför minska dess examinationskapacitet. I sådant
syfte ville beredningen emellertid för närvarande endast understryka, att en
koncentration av småskoleseminarieundervisningen till ett mindre antal dubbelseminarier
borde vara möjlig och kostnadsbesparande. Även inom ramen
för dylika seminarier borde kunna vinnas den elasticitet, som prövades behövlig
med hänsyn till behovet av tillfälliga utvidgningar.

En reservant i beredningen ifrågasätter, att frågan örn inrättande av ettåriga
kurser för studentskors utbildning till småskollärarinnor upptages till
omprövning.

Av statskontoret framhålles, att om dess förslag rörande elevintagningen
vid småskoleseminarierna för instundande läsår följdes, ställningstagandet
till frågan örn en utvidgning av dessa seminarier tillsvidare syntes kunna
anstå, och därmed spörsmålet örn nya kapitalinvesteringar i seminariebyggnaderna
ställas på framtiden.

Den tidsfrist, som därigenom skulle vinnas, borde användas för att ytterligare
överväga frågan örn det lämpligaste sättet att tillgodose det beräkneliga
behovet av ökat antal småskollärarinnor.

Ämbetsverket anslöte sig till överstyrelsens förslag örn en ombildning av
Lycksele-seminariet från tre- till tvåårigt. För fyllande av ett maximibehov
av småskollärarinnor borde möjligheterna att temporärt förlägga en icke
oväsentlig del av småskollärarutbildningen till de folkskoleseminarier, vid
vilka någon nyintagning av elever icke ifrågakomma. under de senaste åren,
särskilt uppmärksammas. Härigenom bleve de vid dessa folkskoleseminarier
inrättade övningsskolorna utnyttjade. Helt uteslutet torde icke vara att, örn
dylika åtgärder vidtoges, kapitalinvesteringar i nya seminariebyggnader åtminstone
tills vidare kunde undvikas. Vid nu åsyftade övervägande borde
även — såsom besparingsberedningen understrukit — särskilt uppmärksammas
frågan örn möjligheterna att vidtaga organisatoriska åtgärder, som för -

51

Kungl. Marits ''proposition Nr 175.

billigade seminarieorganisationen, utan att därför examinationskapaciteten
förminskades. Särskilt syntes det ligga nära till hands att öka antalet elever
i klassavdelningarna, vilket vid senaste omorganisation begränsats ganska
avsevärt.

Mot statskontorets sist återgivna uttalande — angående högre elevantal i
klasserna — riktar skolöverstyrelsen i sitt yttrande den 10 februari 1942 en
bestämd gensaga under hänvisning till den stora vikt, som vid genomförandet
av 1936 års seminarieform fästes vid regleringen av klassnumerären.

Beträffande utgångspunkterna för en beräkning av lämplig elevintagning
vid småskoleseminarierna gäller, kanske i än högre grad, rörande
arbetslöshetssiffrorna och utsikterna för lär arbehovet detsamma som jag
förut yttrat i samband med frågan örn elevintagningen vid folkskoleseminarierna.
Vidare måste man hålla i minnet, att arbetslösheten inom
småskollärarkåren är mycket större än bland folkskollärarna — stor även
under nuvarande beredskapsinkallelser, vilka gynna småskollärarinnorna
endast med ett relativt litet antal- vikariattillfällen — och av gammalt
datum, att rationaliseringen av folkskoleväsendet främst går ut över de
tjänster, som stått öppna för lärare med småskolekompetens, samt att
en mycket stor reserv finnes av vid arbetslöshetsundersökningen frånräknade
småskollärarinnor, vilka för närvarande icke äro arbetssökande
på lärarbanan men mycket väl kunna fylla ut en brist på korttidsvikarier
och i flertalet fall ej äro att anse såsom mindre önskvärd arbetskraft.

Det anförda synes mig visa, att risken för en felkalkyl rörande det framtida
lärarbehovet är större, vådan av för stor examination mera påtaglig,
men nackdelarna av för litet tillskott till arbetskraften mindre här än
i fråga om folkskollärarna. Av dessa skäl måste jag i likhet med skolöverstyrelsen
bestämt avvisa tanken på att — i syfte att av ekonomiska skäl
undvika en senare toppbelastning av seminarieorganisationen — redan i år
taga in fullt antal elever vid alla seminarier och därmed medvetet förlänga
arbetslöshetens bestånd. Men även skolöverstyrelsens intagningsförslag
synes mig ägnat att ingiva betänkligheter. Det synes mig icke lika starkt
grundat som förslaget beträffande folkskoleseminarierna. Överstyrelsens
starka hänsynstagande till småskolläraröverskottets lokalisering framför allt,
relativt sett, till Norrland och dess lokalbundenhet — vilken i verkligheten
till och med torde vara större än arbetslöshetsundersökningens resultat angiver
och även i viss utsträckning torde gälla dem, som förklarat sig villiga till
tjänstgöring var som helst — synes visserligen fullt motivera den föreslagna
elevintagningen i Landskrona och Strängnäs seminarier. Erfarenhet har i
själva verket redan erhållits av viss knapphet på lärare med småskolekompetens
i södra Sverige. Däremot kan jag icke anse övervägande sannolikhet
tala för att småskolläraröverskottet år 1945 kommer att vara hävt i Norrland,
och har icke blivit övertygad om lämpligheten av att då utexaminera

Departe mentschefen.

52

Kungl. Mårds ''proposition Nr 175.

två klasser småskollärarinnor i de två län, där tillgången på småskollärare är
relativt störst och anställningsförhållandena för de sista åren utexaminerade
lärare varit exceptionellt dåliga. För att bereda goda lärara spir anter
i övre Norrland, vilka nu i två år saknat möjlighet att inom lands delen
vinna småskollärarutbildning, tillfälle till sådan, synes intagning av en
klassavdelning på treårig linje vara tillfyllest.

Jag föreslår därför, att en klassavdelning örn 24 elever för instundande
läsår intages vid vart och ett av småskoleseminarierna i Landskrona,
Strängnäs och Lycksele, men däremot icke vid seminariet i Haparanda.
Lycksele seminarium synes nämligen av ekonomiska och rekryteringsskäl
böra före seminariet i Haparanda ifrågakomma för elevintagningen.

I fråga örn småskoleseminariernas organisation göra sig liknande synpunkter
gällande som beträffande folkskoleseminarierna. En synnerligen
önskvärd koncentration av undervisningen till större anstalter kan icke
vinnas genom att definitivt nedlägga något av de nuvarande seminarierna,
vilka alla inom kort komma att behövas, men vinnes örn några år, då alla
seminarierna utom det i Haparanda skulle behöva utnyttjas för dubbla
eller tredubbla klassuppsättningar. Temporärt nedläggande av de seminarier,
som till hösten komma att sakna elever, bör ej komma å fråga.
Beträffande verksamhetens omfattning vid småskoleseminarierna för närvarande
och, enligt olika alternativ, instundande hösttermin hänvisar jag
till följande tablå.

T abid, visande klassavdelningama i småskoleseminarierna dels vårterminen
19^2, dels ock höstterminen 1942 enligt olika alternativ.

Höstterminen 1942

Småskoleseminariet i

V årterminen
1942

utan intag-ning

enligt över-styrelsens
förslag

Strängnäs ........................

II2

21

—

I2

(24)

Skara..........................

—

—

Landskrona........................

II2

20

—

I2

(24)

Härnösand .......................

—

—

Växjö..........................

—

—

Haparanda.......................

lil3

20

—

I3

(24)

Lycksele.........................

lil3

24

—

I3

(24)

Summa

Avgående: 85

-rr

96 elever

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

De avgöranden, som skolöverstyrelsen askan rörande enkelseminariers
omorganisation till dubbla samt örn igångsättande av vissa byggnadsarbeten
för småskoleseminarierna, behöva ej ännu träffas. Däremot kommer jag
att granska de ifrågasatta byggnadsföretagen och, därest ytterligare utredningar
eller åtgärder erfordras för att möjliggöra deras omedelbara igångsättande,
underställa Kungl. Majit de förslag, som i sådant hänseende må befinnas
påkallade.

Övriga förslag rörande småskollärarutbildningens framtida yttre och inre
organisation synas icke för närvarande påkalla något yttrande.

b) Anslagsberäkningar.

För innevarande budgetår är till avlöningar vid småskoleseminarierna anvisat
ett förslagsanslag å 457,600 kronor, vilket disponeras i enlighet med
en i statsliggaren på sid. 518 införd avlöningsstat.

Rörande medelsbehovet för budgetåret 1942/43 har skolöverstyrelsen
anfört följande:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Vid beräknande av medelsåtgången
för budgetåret 1942/43 på denna anslagspost hade överstyrelsen
endast tagit hänsyn till anslagets verkliga belastning, så vitt denna varit
möjlig att bedöma.

Till lön åt de ordinarie tjänstemännen, inberäknat kostnader för kallortstillägg
och vikariatsersättningar, torde erfordras 344,000 kronor.

Liksom vid folkskoleseminarierna komme även vid småskoleseminarierna
vissa lärare att under budgetåret 1942/43 erhålla fyllnadstjänstgöring vid
andra läroanstalter. Det belopp, som i följd därav komme att inlevereras till
seminarierna och borde fråndragas nyssnämnda lönekostnad, kunde uppskattas
till 16,000 kronor.

Enligt dessa beräkningar bleve medelsbehovet på här ifrågavarande post

328,000 kronor. Därav torde även kunna utgå eventuell personlig lönefyllnad
åt vissa Övningslärare.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Ä

samtliga hithörande delposter borde upptagas oförändrade belopp, eller
således:

a. Arvoden åt seminarieläkare: 2,150 kronor.

b. Arvoden åt seminariebibliotekarier: 2,200 kronor.

c. Arvoden åt biträden på rektorsexpeditionerna: 1,100 kronor.

d. Tilläggsarvoden åt lärare i trädgårdsskötsel: 1,050 kronor.

e. Arvode åt ett biträde för matlagningen vid seminariet i Lycksele: 1,300
kronor.

Det erforderliga sammanlagda anslaget för här ifrågavarande arvoden och
ersättningar skulle sålunda för budgetåret 1942/43 uppgå till 7,800 kronor. 3

3. Arvoden till övrig icke-ordinarie personal. Det behövliga anslaget på
denna delpost kunde uppskattas på följande sätt:

Departe mentschefen.

54 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

Till extra lärare (inklusive vakansvikarier), timlärare, extra
vaktmästare samt till personlig lönefyllnad åt vissa vakt -

mästare . ........................................ kronor 48,000

Till tjänstledighetsvikarier............................. » 15,000

Till gottgörelse enligt § 3 mom. 4 a) kungörelsen 1939: 478 . »_600

kronor 63,600.

Enligt upplysningar från rektorerna hade enbart lönen till tjänstledighetsvikarierna
under budgetåret 1940/41 förorsakat en kostnad av ungefär
18,400 kronor.

Anslagsbehovet kunde beräknas till i runt tal 64,000 kronor.

4. Rörligt tillägg. Enligt överstyrelsens beräkningar skulle rörligt tillägg
under budgetåret 1942/43 komma att utgå på omkring 405,000 kronor. Örn
tillägget beräknades efter 15 procent, bleve det behövliga anslaget 60,750
kronor eller i runt tal 60,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att till Småskoleseminarierna:
Avlöningar måtte för budgetåret 1942/43 anvisas ett
förslagsanslag av 459,800 kronor.

Överstyrelsens anslagsberäkningar hava icke givit mig anledning till
erinran. Då emellertid enligt mitt förslag någon lärarmneutbildning icke
kommer att bedrivas vid seminariet i Haparanda instundande budgetår,
torde de beräknade arvodena åt seminarieläkare, bibliotekarier och rektorsbiträden
kunna nedsättas till respektive 1,950, 2,000 och 1,000 kronor och
till extra lärare med flera endast behöva beräknas 41,000 kronor. Sammanlagda
anslaget till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, bör efter dessa beräkningar upptagas till 7,300 kronor och avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal till 57,000 kronor. I anledning av det anförda
förordar jag, att för nästa budgetår till avlöningar vid småskoleseminariema
anvisas ett förslagsanslag av i avrundat tal 452,300 kronor, vilket
innebär en anslagsminskning med 5,300 kronor.

8. Förslagsanslaget till 8måskoleseminarierna:

Omkostnader.

För täckande av småskoleseminariernas omkostnader under innevarande
budgetår utgår ett förslagsanslag av 57,400 kronor, vilket belopp fördelats
på sätt framgår av följande uppställning.

Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till
73,400 kronor, varav 65,000 kronor att disponeras i enlighet med följande
omkostnadsstat (de för innevarande budgetår anvisade beloppen angivas
inom parentes):

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175. 55

Utgifter:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis........................kronor 1,500 (1,750)

2. Expenser, förslagsvis............................ » 61,000 (53,800)

3. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel, för -

slagsvis .....................kronor 7,700 (7,000)

b. Särskilda kurser och föreläsningar m. m. . . » 700 (650) , 8,400 (7,650)

4. Reseersättningar, förslagsvis........................ » 500 (500)

Summa kronor 71,400 (63,700)

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse . . . kronor 2,100 (2,300)

2. Inkomster av trädgårdarna............ » 4,300 (4,000) kronor 6,400 (6,300)

Nettoutgift kronor 65,000 (57,400).

Skolöverstyrelsens framställning utvisar, att överstyrelsen sökt vid anslagsberäkningarna
minska anslagsbeloppen så långt detta ansetts möjligt.
Ökningen med 7,600 kronor i anslagsbehovet för de i omkostnadsstaten angivna
ändamålen hänför sig nästan uteslutande till anslagsposten för bränsle,
lyse och vatten under förslagsanslaget till expenser. Överstyrelsens förslag
innebär en avsevärd nedprutning av det belopp, seminarierektorerna funnit
erforderligt.

Av det av överstyrelsen föreslagna omkostnadsanslaget avses 4,700 kronor
till en preparandkurs och 3,700 kronor till en kurs i hushållsgöromål vid seminariet
i Haparanda.

Överstyrelsen erinrar om att vid tillkomsten av 1936 års seminarieorganisation
en preparandkurs beräknades skola tills vidare ingå i organisationen
vid seminariet i Haparanda. Ett stort behov förelåge av en sådan kurs, därest
en tillfredsställande rekrytering skall kunna vidmakthållas vid nämnda seminarium.
Preparandkursen hade hittills omfattat omkring 20 veckor. Kostnaderna
kunde beräknas på följande sätt:

Timlärararvoden i kunskapsämnen 25 veckotimmar å 242

kronor............................................. kronor 3,103

Timlärararvoden i övningsämnen 6 veckotimmar å 176 kronor » 542

Stipendier till 20 deltagare k 50 kronor.................... » 1,000

Summa kronor 4,645.

Tidigare hade vid dessa kurser anslag utgått även till föreståndararvode,
hyror m. m. Emellertid hade rektor icke begärt något föreståndararvode och
då kursen under vårterminen 1943 kunde beredas plats i seminariets lokaler,
bortfölle hyreskostnad. De sammanlagda kostnaderna kunde alltså uppskattas
till i runt tal 4,700 kronor.

Vad därefter beträffade kursen i hushållsgöromål vore att märka, att denna
kurs utgjorde ett obligatoriskt led i seminarieundervisningen. På grund av
brist på lokaler kunde den emellertid icke bedrivas under pågående läsår utan

Departe mentschefen.

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

hade under en följd av år drivits som sommarkurs, till vars anordnande
medel utgått ur omkostnadsstaten. Senast hade genom Kungl. Maj:ts beslut
den 10 maj 1940 för en kurs sommaren 1940 anvisats 1,800 kronor, varav

1,000 kronor för anordnande av kursen och 800 kronor till stipendier åt elever.
Då elevantalet i klass I läsåret 1942/43 beräknades till 24, behövde kursen
dubbleras. Kostnaderna kunde beräknas på följande sätt:

Kurs 1:

Timlärararvode åt skolkökslärarinna

Hyra för lokaler.................

Bränsle, undervisningsmateriel m. m.
Föreståndararvode...............

Kurs 2: .......................

Stipendier, 24 stycken å 50 kronor .

eller i runt tal 8,700 kronor.

kronor 711
» 200
» 200

» 150 kronor 1,261

.......... » 1,261

.......... » 1,200

Summa kronor 3,722,

Av den ståndpunkt, jag intagit beträffande seminariet i Haparanda,
följer ej blott att det av överstyrelsen för kurs i hushållsgöromål beräknade
anslagsbehovet av 3,700 kronor bortfaller, utan även att anslaget till särskilda
kurser och föreläsningar kan nedsättas med 200 kronor till 500 kronor.
Däremot bortfaller ej behovet av anslag till preparandkursen, vilken är avsedd
att hållas vårterminen 1943 för att förbereda elevintagningen samma år.
Då jag i övrigt icke finner något att tillägga till eller ändra i överstyrelsens
beräkningar, förordar jag, att till småskoleseminariemas omkostnader för instundande
budgetår anvisas ett förslagsanslag av 69,500 kronor. Förslaget
innebär en anslagsökning med 12,100 kronor.

I detta sammanhang får jag erinra, att Lycksele socken och Lycksele köping
såsom gemensamma ägare till det markområde, som gränsar till den nuvarande
seminarietomten i Lycksele, erbjudit sig att såsom gåva till Kungl.
Maj:t och kronan överlämna ett område av cirka 1,200 kvadratmeter av
nämnda markområde, vilket ansetts erforderligt för undervisningen i trädgårdsskötsel
vid seminariet. På kronan skulle enligt gåvobrevet dock ankomma
att bestrida kostnaderna för vederbörlig avstyckningsförrättning och
lagfart. Då det gjorda erbjudandet torde böra godtagas, torde sagda kostnader
få bestridas från ifrågavarande anslag.

9. Reservationsanslaget till Småskoleseminarierna:
Materiel, böcker m. ni.

För innevarande budgetår har till ifrågavarande ändamål anvisats ett reservationsanslag
av 7,000 kronor. Skolöverstyrelsen framhåller* att seminariernas
rektorer i sina till överstyrelsen insända anslagsäskanden för budgetåret

57

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 175.

1942/43 anhållit om höjning av anslaget till ungefär 9,300 kronor. Ehuru
det syntes överstyrelsen möjligt att begränsa dessa krav något, vore dock
viss ökning ofrånkomlig på grund av de höjda priserna på materiel, varför
överstyrelsen ville föreslå en ökning med 600 kronor till 7,600 kronor.

Då utbildningsverksamhet enligt mitt förslag endast skall bedrivas vid
tre seminarier, synes höjningen av detta anslag kunna något begränsas. Anslaget
synes böra i riksstaten upptagas med 7,500 kronor, vilket innebär en
höjning med 500 kronor.

10. Reservationsanslaget till fortbildningskurser för
folk- och småskollärare.

a) Fortbildningskurser för folkskollärare.

1941 års riksdag (skrivelsen nr 284 sid. 20) har till fortbildningskurser för
folk- och småskollärare anvisat ett reservationsanslag av 30,000 kronor. Dessa
kurser äro att anse sorn ett led i strävandena att rationalisera folkskoleväsendet
och äro avsedda för folkskollärare, vilka till följd av rationaliseringen
bliva tvungna att bedriva sitt arbete i en för dem främmande, lägre skolform.

I det förslag av skolöverstyrelsen, som riksdagen lade till grund för sitt
beslut, planerades kurserna att hållas under vårterminen 1942. Sedan rektorerna
vid de seminarier, vid vilka kurserna varit avsedda att hållas, hos överstyrelsen
framhållit, att stora pedagogiska fördelar vore förbundna med kursernas
förläggande till höstterminens början, har överstyrelsen den 11 november
1941 anhållit, att kurserna måtte uppskjutas till höstterminen 1942.

I sin skrivelse den 9 december 1941 framhåller överstyrelsen, att vid bifall
till nyssnämnda anhållan nytt anslag för fortbildningskurser icke bleve behövligt
för budgetåret 1942/43.

b) Fortbildningskurser för småskollärare.

Småskollärarinneföreningen har funnit den genom skolöverstyrelsens undersökning
bestyrkta, mycket svåra arbetslösheten bland småskollärarinnorna
böra föranleda hjälpåtgärder från statsmakternas sida och därvid föreslagit
anordnande av fortbildningskurser för småskollärarinnor.

På 1930-talet anordnades, erinrar föreningen, för avhjälpande av arbetslösheten
inom småskollärarkåren fortbildningskurser för i tjänst varande
medlemmar av kåren. Genom kurserna bereddes arbetslösa lärarinnor tillfälle
till vikariat och kursdeltagarna förbättrad utbildning. Sådan fortbildning
finge även nu anses vara nödvändig för många lärarinnor, som på grund av
rationaliseringen flyttades från landsbygden till städernas större klassavdelningar.

Genom beslut den 6 mars 1942 har Kungl. Majit bifallit skolöverstyrelsens
anhållan örn tillstånd att framskjuta fortbildningskurserna för folkskollärare.

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Beträffande ifrågasatta fortbildningskurser för småskollärare vill jag
framhålla följande. Av det föregående framgår, att av det befintliga, stora
överskottet på småskollärarinnor endast en mindre del — utan reduktioner
ungefär 400 av 1,100 — utgöres av sådana, som äro beredda att taga
tjänst var som helst, medan återstoden icke önskar tjänstgöring utom visst,
begränsat område. Det som binder de sistnämnda är uppenbarligen i regel
hemmet — 82 procent äro och 7 procent ha varit gifta — troligen också i betydande
utsträckning annat förvärvsarbete. Inom denna grupp kan icke
något mera allmänt hjälpbehov antagas föreligga. Annorlunda förhåller det
sig naturligtvis med den förstberörda, mindre gruppen. Emellertid måste de i
denna grupp ingående lärarinnorna beräknas komma att i första hand få plats.
Enligt skolöverstyrelsens beräkningar kommer visserligen under läsåret
1942/43 endast ett litet antal av de arbetslösa småskollärarinnorna att
kunna beredas anställning, medan däremot under närmast därpå följande
läsår nära 250 och under läsåret 1944/45 ungefär 350 nu arbetslösa småskollärarinnor
skulle få arbete. Jag vill också erinra om vad jag tidigare
anfört örn redan iakttagna tecken på knapphet i tillgången på småskollärarinnor
i vissa delar av landet.

Bland de arbetslösa småskollärarinnorna torde sålunda de mest konkurrenskraftiga
redan instundande läsår kunna vinna anställning, medan flertalet
av dem, som icke äro bundna av andra intressen, redan under läsåret
1943/44 böra kunna räkna på lärartjänstgöring. Härtill måste givetvis hänsyn
tagas vid bedömningen av behovet av särskilda åtgärder för avhjälpande
av rådande arbetslöshet bland dessa lärarinnor. Förslag till sådana åtgärder
lia varit föremål för ingående prövning inom skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet.
Jag torde få anledning återkomma till dessa spörsmål vid
anmälan framdeles av frågan örn anslag till folkskoleväsendet för nästa
budgetår.

Anordnande av de föreslagna fortbildningskurserna för småskollärarinnor
torde icke kunna anses erforderligt enbart för undanröjande av olägenheter,
förbundna med rationaliseringen inom folkskoleväsendet. Vid sådant
förhållande anser jag småskollära rinneförbundets framställning icke
böra föranleda någon åtgärd.

Då således för budgetåret 1942/43 medel till fortbildningskurser icke
behöva anvisas, lian anslaget utgå ur riksstaten för nämnda budgetår.

11. Reservationsanslaget till Allmänna studielånefonden.

Sedan år 1920 finnes inrättad en särskild fond — från och med budgetåret
1932/33 benämnd studielånefonden — vilken står under förvaltning
av statskontoret och varur Kungl. Majit äger att årligen utdela lån för
underlättande av studiemöjligheterna för begåvade lärjungar vid offentliga

59

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

läroanstalter av olika slag. I samband med inrättandet år 1939 av en särskild
fond för räntefria lån åt studerande vid universiteten i Uppsala och
Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, vilka studerande sedan
dess ej längre beviljas lån ur den allmänna studielånefonden, har den ändringen
vidtagits, att lån ur sistnämnda fond icke såsom förut tilldelas blott
obemedlade utan även kunna erhållas av mindre bemedlade lärjungar.
Med hänsyn till att numera två studielånefonder existera har i årets statsverksproposition
brukats beteckningen allmänna studielånefonden för här
ifrågavarande fond.

Bestämmelser örn utdelning av lån från allmänna studielånefonden återfinnas
numera i ett av Kungl. Majit den 30 december 1941 utfärdat reglemente
(svensk författningssamling nr 1005).

Till kapitalinvestering i studielånefonden har riksdagen anvisat för budgetåren
1931/32 170,000 kronor, 1932/33 100,000 kronor, 1933/34 80,000
kronor, 1934/37 50,000 kronor och 1937/39 120,000 kronor. Sedan det för
nästföljande budgetår anvisade anslaget icke tagits i anspråk, utan låneverksamheten
bedrivits allenast med inflytande kapitalmedel, har för budgetåret
1940/41 åter 60,000 kronor investerats i fonden.

Kostnaderna för den nämnd, som jämlikt reglementet handlägger låneärendena,
ha under senare år bestritts från ett av riksdagen under åttonde
huvudtiteln anvisat anslag. Till ersättning åt postverket för dess bestyr
med studielånen är därjämte i riksstaten uppfört ett särskilt anslag.

Antalet sökta och beviljade lån samt de beviljade lånens sammanlagda
belopp åren 1931—1940 ävensom summan av de för varje år disponibla medlen
framgå av följande tabell:

Utdel-

nings-

år

Fortsatta lån

Nya lån

Summa lån

Summa

utdelade

lån

Disponibla

medel

c:a

sökta

bevil-

jade

beviljade

lån

kronor

sökta

bevil-

jade

nya lån
kronor

sökta

bevil-

jade

1931. . .

273

260

290,750

868

109

106,800

1,141

369

397,550

397,595

1932. . .

252

223

218,800

998

74

67,700

1,250

297

286,500

286,564

1933. . .

211

187

179,150

975

122

112,400

1,186

309

291,550

295,241

1934. . .

228

211

200,000

1,065

126

125,400

1,293

337

325,400

327,203

1935. . .

229

204

204,375

1,045

117

115,500

1,274

321

319,875

327,666

1936. . .

214

204

201,400

1,046

149

149,250

1,260

353

350,650

350,672

1937. . .

239

234

238,300

1,112

143

153,600

1,351

377

391,900

391,936

1938. . .

270

267

286,025

1,104

129

135,900

1,374

396

421,925

420,774

1939. . .

283

275

299,650

1,156

130

136,900

1,439

405

436,550

435,384

1940. . .

262

177

163,700

864

64

56,300

1,126

241

220,000

221,000

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (propositionen nr 177) beslöt 1941
års riksdag (skrivelsen nr 284), att de stipendier, som stöde till för -

60

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

fogande för seminarieelever i allmänhet — benämnda de allmänna stipendierna
till skillnad från de till vissa norrländska folk- och småskoleseminarier
anknutna — skulle ersättas med studielån. Låneverksamheten skulle
inordnas under studielånefonden, varur lån till seminarieelever jämväl förut
beviljats, men en särskild del av fonden liksom också av det årliga anslaget
för kapitalinvestering i densamma skulle förbehållas seminarieeleverna.
Lånen till dessa elever skulle dock beviljas i samma ordning som
lånen i övrigt.

I min anmälan av frågan om anslag för kapitalinvestering i studielånefonden
för budgetåret 1941/42 framhöll jag (propositionen nr 177, sid. 63),
att med det ökade behovet av studielån för seminarieeleverna komme att
följa en avsevärd ökning för de första budgetåren av anslaget till kapitalinvestering
i fonden. Allteftersom inbetalningar inflöte på de utdelade
lånen, komme emellertid de behövliga investeringarna att avsevärt minskas,
och det vore att vänta, att rörelsen efter någon tid kunde fullföljas med
anlitande enbart av inflytande kapitalmedel. Jag ville framhålla, att behovet
av kapitalinvestering för studielånen till seminarieelever givetvis
bleve beroende av i vilken omfattning elever komme att i fortsättningen
intagas vid seminarierna. Beträffande lånen till studerande i övrigt framhöll
jag att förhållandena framtvingat en skärpning a,v de bedömningsgrunder,
som dittills följts vid utdelning av dessa lån. Vid den senaste utdelningen
hade sålunda endast de allra mest meriterade sökandena erhållit
nya lån. Fortsatta lån hade icke beviljats låntagare, som haft lån mer än
fyra år eller avlagt sådan examen, att de genom denna erhållit möjlighet
till inkomstgivande verksamhet, ej heller låntagare, som vid universiteten
under läsåret 1939/40 åtnjutit statsstipendium. Vidare hade lånens maximibelopp
sänkts till 1,000 kronor.

1941 års riksdag anvisade för kapitalinvestering i studielånefonden i
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag
av 200,000 kronor, varav 140,000 kronor avsågs för studielån
till elever vid seminarier och 60,000 kronor för övriga studielån.

För den utdelning av sistberörda studielån, vilken beslöts den 20 juni 1941,
disponerades dels nyssnämnda, av riksdagen anvisade anslagspost å 60,000
kronor, dels studielånefondens i statskontoret innestående disponibla tillgångar
och under år 1941 intill den 1 juli enligt beräkning influtna, på år 1940
eller tidigare år belöpande amorteringar till ett sammanlagt belopp av omkring
220,000 kronor, eller tillhopa omkring 280,000 kronor. Åt 135 av
175 sökande beviljades fortsatta lån å sammanlagt 140,600 kronor, medan
nya lån beviljades 141 av 855 sökande med tillhopa 139,100 kronor. Sammanlagda
antalen voro alltså för sökta lån 1,030 och för beviljade lån 276.
Totala utlåningssumman var 279,700 kronor.

Vid utdelningen den 28 november 1941 av studielån åt seminarieelever
disponerades förutnämnda anslagspost å 140,000 kronor. Ät 11 av 12

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

sökande beviljades fortsatta lån å sammanlagt 10,800 kronor. Nya lån beviljades
136 av 166 sökande med tillhopa 127,050 kronor. Sammanlagda
antalet sökta lån var sålunda 178, beviljade 147. Totala utlåningssumman
var 137,850 kronor.

Vid utdelningarna tillämpades ej fullt så stränga restriktioner som år
1940. Maximibeloppet höjdes till 1,200 kronor.

För studielånen till elever vid folk- och småskoleseminarier stå vid utgången
av innevarande budgetår några inflytande kapitalmedel icke till
förfogande. Som reservation å det för samma budgetår anvisade investeringsanslaget
kvarstår endast ett outdelat belopp av omkring 2,000 kronor.
Låneverksamheten är således helt beroende av anslaget för kapitalinvestering
i allmänna studielånefonden.

Med hänsyn tagen till det jämfört med tidigare läsår avsevärt lägre
elevantal, som under instundande läsår kommer att undervisas vid seminarierna,
därest det av mig framlagda förslaget till elevintagning följes, synes
ifrågavarande anslags för seminarieeleverna avsedda del kunna beräknas
avsevärt lägre än motsvarande för budgetåret 1941/42 beviljade anslagspost.
För erhållande av fortsatta lån hava 85 sökande anmält sig, medan
35 sökande anhålla örn nya lån. Lånebehovet torde bliva tillfredsställande
fyllt, om för de förra beräknas ett belopp av 80,000 kronor och för de senare

20,000 kronor, eller sålunda tillhopa 100,000 kronor.

För studielånen i övrigt kan vid årets utdelning enligt uppgift från
statskontoret disponeras sammanlagt ungefär 220,000 kronor. En kapitalinvestering
för instundande budgetår av 60,000 kronor eller samma belopp,
som föregående år anvisats för ändamålet, skulle alltså möjliggöra en
låneutdelning av samma storlek som föregående år, vilket under förhandenvarande
förhållanden får anses tillfredsställande.

Reservationsanslaget till Allmänna studielånefonden torde alltså för nästa
budgetår böra beräknas till 160,000 kronor, varav avses:

1. För studielån till elever vid folk- och småskoleseminarier kronor 100,000

2. För övriga studielån ........................» 60,000

Summa kronor 160,000.

Förslaget innebär en anslagsminskning med 40,000 kronor.

12. Sammanfattning.

Sammanfattningsvis innebära de av mig i det föregående verkställda
anslagskalkylerna, att ifrågavarande anslag för nästa budgetår skulle uppföras
med följande belopp, varvid för jämförelse jämväl angivas nu utgående
anslag och i årets riksstatsförslag beräknade belopp:

62

Kungl. Majlis proposition Nr 175.

Anslagsändamål

Nuvarande

anslag,

kronor

I statsverks-propositionen
beräknat
belopp,
kronor

Nu föreslaget
belopp,

kronor

Folkskoleseminarierna:

Avlöningar......................

2,192,500

2,015,000

2,014,900

Omkostnader.....................

240,000

290,000

279,800

Materiel, böcker m. m................

40,000

40,000

48,000

Småskoleseminarierna:

Avlöningar......................

457,600

510,000

452,300

Omkostnader.....................

57,400

84,000

69,500

Materiel, böcker m. m................

7,000

7,000

7,500

Fortbildningskurser för folk- och småskollärare . .

30,000

30,000

—

Allmänna studielånefonden..............

200,000

200,000

160,000

Summa kronor

3,224,500

3,176,000

3,032,000

13. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................kronor 1,566,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

Arvoden åt semi-

narieläkare......

Arvoden åt semina-

kronor

8,100

riebibliotekarier. . .
Arvoden åt biträ-den å rektorsexpe-

6,500

ditionerna.......

Särskilda arvoden
vid provårssemina-

5,500

rier............

Tilläggsarvoden åt
lärare vid de vid
vissa seminarier an-ordnade kurserna

16,700

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

för utbildande av
kyrkomusiker, förslagsvis
.........kronor 5,600 kronor 42,400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 130,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...... »_276,500

Summa kronor 2,014,900;

2. till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 2,014,900;

3. Till Folkskoleseminarierna: Omkostnader iör budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av kronor 279,800;

4. till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.
för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av..............................kronor 48,000;

5. godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis......................kronor 328,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt semina rieläkare.

..........kronor 1,950

b. Arvoden åt semina riebibliotekarier.

.... » 2,000

c. Arvoden åt biträden
å rektorsexpeditio nerna.

............ » 1,000

d. Tilläggsarvoden åt

lärare i trädgårdsskötsel
............ » 1,050

e. Arvode åt ett biträde
för matlagningen vid

seminariet i Lycksele » 1,300 » 7,300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis.............. » 57,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ....... > 60,000

Summa kronor 452,300;

64

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

6. till Småskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 452,300;

7. till Småskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av kronor 69,500;

8. till Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.
för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av , . .............................kronor 7,500;

9. till Allmänna studielånefonden för budgetåret 1942/43

anvisa ett reservationsanslag av......kronor 160,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Malmberg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175. 65

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

1. Inledning .......................................... 2

2. Arbetslösheten bland folk- och småskollärarna.............. 6

3. Lärarbehov och lärartillgång under de närmaste åren........ 19

4. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna: Avlöningar.......24

a) Elevintagningen, organisationen samt lärarnas tjänstgöring..........24

b) Kursverksamhet vid folkskoleseminarierna ....................41

c) Anslagsberäkningar...................................42

5. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna: Omkostnader.....43

6. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker

m. m..............................................45

7. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna: Avlöningar.......45

a) Elevintagningen och organisationen.........................45

b) Anslagsberäkningar...................................53

8. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna: Omkostnader.....54

9. Reservationsanslaget till Småskoleseminarierna: Materiel, böcker

m. m..............................................56

10. Reservationsanslaget till fortbildningskurser för folk- och småskollärare
..........................................57

11. Reservationsanslaget till Allmänna studielånefonden.........58

12. Sammanfattning..................................... 61

13. Hemställan.........................................62

Bihang till riksdagens ''protokoll 19i&. 1 sami. Nr 176. 5