Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1

Nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den
15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å
tobakstillverkningen i riket; given Stockholms slott
den 13 mars 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom.
förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19U2. 1 sami. Nr 170.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den
15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å
tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. förordningen den 15 december
1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

18 §.

1 morn. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett
belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i
fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med
nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen: -

Cigarrer ............................

Cigarrcigarretter ....................

Cigarretter med fast pappersmunstycke
Cigarretter utan fast pappersmunstycke

Röktobak ..........................

Tuggtobak..........................

Snus ..............................

För inom riket till-verkad vara

För till
förd

riket in-vara

Procent av
priskurant-priset eller
värdet

Belopp för

Procent av
priskurant-priset eller
värdet

Belopp för

1 st.

1 kg.

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

54

0.8

—

58

4

—

62

0.4

—

63

2

—

72

0.2

—

63

1.3

—

72

0.2

—

63

1.3

—

73

—

1.50

73

—

1.50

48

—

1.—

58

—

1.60

60

—

0.75

62

—

1.50

I skattehänseende---3.3 gram.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

1 Senaste lydelse av 18 § 1 inom., se SFS 1941: 893.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d Stockholms
slott den 13 mars 19^2.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Enligt gällande bestämmelser utgår tobaksskatten dels med viss procent av
varans priskurantpris eller varans värde, dels ock med visst efter varans
myckenhet bestämt belopp. Skattesatserna återfinnas i 18 § 1 mom. förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket. Dessa skattesatser ha under åren 1939—41 blivit föremål för åtskilliga
jämkningar. De nu gällande skattesatserna, som innefattas i en den 30
november 1941 utfärdad förordning (nr 893), vilken trädde i kraft den 1
december 1941, framgå av följande sammanställning:

För inom riket till- För till riket inverkad
vara förd vara

Procent av
priskurant-priset eller
värdet

Belopp för

Procent av
priskurant-priset eller
värdet

Belopp för

1 st.

1 kg.

1 st.

1 kg

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer ............................

52

0.8

—

56

4

—

Cigarrcigarretter.....................

60

0.4

—

61

2

—

Cigarretter med fast pappersmunstycke

70

0.2

—

61

1.3

—

Cigarretter utan fast pappersmunstycke

70

0.2

—

61

1.3

—

Röktobak...........................

71

—

1.50

71

—

1.50

Tuggtobak..........................

43

—

1.—

53

—

1.50

Snus...............................

57

—

0.75

59

—

1.50

Statsverkets inkomst av tobaksskatt har i riksstaten för budgetåret 1941/42
upptagits till 160 miljoner kronor.*Sedan 1941 års riksdag beslutat om höjning
av tobaksskatten motsågs en inkomst av 179 miljoner kronor under förutsättning
att konsumtionen vidmakthölles och att det skulle visa sig möjligt
att vid tillverkningen bemästra eventuellt uppstående svårigheter i fråga om
råvaruförsörjningen.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 170

Av årets statsverksproposition framgår, att styrelsen för aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet under nyss angivna förutsättningar räknat med att tobaksskatten
för budgetåret 1942/43 skulle ge 185 miljoner kronor samt att
riksräkenskapsverket anslutit sig till denna uppskattning under framhållande
likväl av dess stora osäkerhet. I förslaget till riksstat för budgetåret 1942/
43 har inkomsten av tobaksskatt upptagits med sistnämnda belopp.

Med hänsyn till behovet av ökade statsinkomster har styrelsen för aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet av mig anmodats verkställa en utredning
rörande höjning av tobaksskatten, därvid närmast borde undersökas, vilken
höjning av skattesatserna som kunde ifrågakomma, därest nu gällande utförsäljningspriser
i genomsnitt höjdes med 15 procent, samt vilken ökning i
statens inkomst av tobaksskatten en sådan höjning skulle medföra.

Till fullgörande av detta uppdrag har styrelsen inkommit med en den 28
februari 1942 dagtecknad skrivelse, vari till en början framläggas följande
uppgifter rörande det beräknade resultatet av tobaksmonopolets försäljning
under ett år framåt, räknat från och med den 1 februari 1942, vid nu gällande
priser och skattesatser och vid fortsatt tillämpning av en sedan sistnämnda
dag införd begränsning av återförsäljarnas inköp: I

Tabell I.

Kvantitet
c:a 95 « av
1910 års för-säljning

1,000-tal st.
eller kg.

Genom-snittspris
dec. 1941 —
jan. 1942

Värde

1,0011-tal

kronor

Tobaksskatt i 1,000-tal kronor

i förh.
till vär-det

i förh. till
mycken-het

Summa

Cigarrer ..........

18,900

290.86

5,497

2,858

151

3,009

Cigarrcigarretter ..

167,000

151.52

25,304

15,182

668

15,850

Cigarretter ........

2,020,000

65.61

132,532

92,772

4,040

96,812

Röktobak.........

1,330

34.15

45,420

32,248

1,995

34,243

Tuggtobak........

35

22.66

793

341

35

376

Snus.............

3,730

7.38

27,527

15,690

2,798

18,488

Summa

237,073

159,091

9,687

168,778

I skrivelsen anföres vidare:

Av tabellen framgår att tobaksskatten under ovannämnda period skulle
komma att uppgå till inemot 169 miljoner kronor, vartill dock bör läggas
det skattebelopp, som belöper på den säkerligen ganska ringa mängd tobaksvaror,
som kan komma att importeras under samma tid. Till jämförelse må
nämnas, att tobaksskatten för budgetåret 1941/42 vid oförändrade utförsäljningspriser
beräknas uppgå till 179 miljoner kronor, varvid hänsyn tagits
till den minskning i försäljningen, som ^asoneringen kommer att medföra
under månaderna februari—juni 1942.

Resultatet av en 15-procentig prisförhöjning framgår av tabell II här nedan.
Denna prisförhöjning drabbar de olika varuslagen så, att den i genomsnitt
blir för cigarrer 4 öre per st., cigarrcigarretter 2 öre per st., cigarretter
1 öre per st., rök- och tuggtobak 5 kr. per kg. samt snus 1 kr. per kg.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Då det gällt att avväga den höjning av skattesatserna, som borde förknippas
med den ifrågasatta prisförhöjningen, har hänsyn måst tagas till de avsevärda
prisstegringar, som inträtt å vissa betydande råtobaksmarknader,
vilka prisstegringar medfört, att tobaksmonopolet från och med början av
detta år nödgats belasta sin tillverkning med en ytterligare ökning av kostnaden
för råtobak. Styrelsen har därför funnit sig böra stanna vid ett förslag
att i samband med prisförhöjningen en ökning i beskattningen skulle
ske genom en höjning av värdeskatten med följande enheter för de olika

varuslagen, nämligen

för cigarrer................................ 2 enheter

» cigarrcigarretter......................... 2 »

» cigarretter.............................. 2 »

» röktobak............................... 2 »

» tuggtobak.............................. 5 »

» snus................................... 3 »

Den i tabell II framlagda beräkningen utgår därför från en 15-procentig
prisförhöjning kombinerad med höjning i skattesatserna av nämnda storlek.

Tabell II.

Kvantitet
1,000-tal st.
eller kg.

Genom-

snittspris

Värde

1,000-tal

kronor

Tobaksskatt i 1,000-tal kronor

i torh.
till vär-det

i torh. till
mycken-het

Summa

Cigarrer ..........

18,900

330.86

6,253

3,377

151

3,528

Cigarrcigarretter ..

167,000

171.52

28,644

17,759

668

18,427

Cigarretter ........

2,020,000

75.61

152,732

109,967

4,040

114,007

Röktobak ........

1,330

39.15

52,070

38,011

1,995

40,006

Tuggtobak........

35

27.65

968

465

35

500

Snus.............

3,730

8.38

31,257

18.754

2,798

21,552

Summa

271,924

188,333

9,687

198,020

Den 15-procentiga prisökningen skulle enligt tabell II

giva ett totalt försäljningsvärde av.................. cirka kr. 271,900,000

Det nuvarande försäljningsvärdet enligt tabell I........ » » 237,100,000

ökning cirka kr. 34,800,000.

Det totala skatteresultatet vid den 15-procentiga prisökningen
skulle enligt tabell II uppgå till.............. cirka kr. 198,000,000

Det nuvarande totala skatteresultatat enligt tabell I..... » » 168,800,000

Ökning cirka kr. 29,200,000.

I en tidigare promemoria av den 30 oktober 1941 gjordes vissa försök att
i tabellform få fram en prisindex för de olika varuslagen1, varvid som bas togs
de medelutförsäljningspriser, som gällde under förkrigsperioden */i 1939—
3% 1939. Denna tabell har nu kompletterats med de medelutförsäljningspriser,
som framgå av tabell II och följer här nedan såsom tabell III. 1

1 Jfr propositionen nr 335 till 1941 års riksdag sid. 5.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Tabell III.

Genomsnittspriser å totalomsättningen av tobaksvaror inom
landet i kr. pr 1,000 st. eller 1 kg.

Före pris-höjningarna
jan. —sept.
1939

1

2

3

4

5

6

Okt.—

nov.

1939

27 maj-3 juni
1940

17 fehr.
1941

12 maj
1941

1 dec.
1941

Priser
enligt
tab. 21

Cigarrer .................

214.04

228.28

252.24

252.24

252.24

299.78

330.86

Cigarrcigarretter..........

92.95

101.71

122.13

122.13

122.18

152.27

171.52

Cigarretter ..............

52.16

57.92

68.72

68.72

68.72

70.44

75.61

Röktobak................

21.40

23.89

27.90

30.76

34.30

35.03

39.15

Tuggtobak...............

15.17

16.75

19.88

21.74

23.24

2 22.65

27.65

Snus....................

3.91

4.36

6.40

6.40

6.40

7.38

8.38

F

r i s

index

Före pris-

1

2

3

4

5

1 6

höjningarna

Cigarrer .................

100

107

118

118

118

140

155

Cigarrcigarretter..........

100

109

131

131

131

164

185

Cigarretter ..............

100

lil

132

132

132

135

145

Röktobak................

100

112

130

144

160

164

183

Tuggtobak...............

100

110

131

143

153

2149

182

Snus....................

100

112

164

164

164

189

214

Totalsumma

100

lil

132

135

138

147

161

Av tabell III framgår, att rent siffermässigt sett den ifrågasatta prisförhöjningen
skulle innebära en skärpning av prisnivån i förhållande till den före
oktober 1939 gällande med icke mindre än 61 procent. Härvid får man
emellertid icke bortse från, att det icke varit möjligt att kunna i tabellen
belysa den avsevärda prisförhöjning, som drabbade konsumenterna, då tobaksmonopolet
i oktober 1941 såg sig nödsakat att till i stort sett oförändrade
priser saluhålla uteslutande piptobak av lägre kvalitet och munstyckscigarretter
i stället för de tidigare märkena.

Enligt förevarande förslag skulle en total skatteökning av cirka 29 miljoner
kronor uppkomma, varigenom statens inkomst av tobaksskatt skulle
uppbringas till 198 miljoner kronor eller 13 miljoner kronor över det i riksstatsförslaget
till innevarande års riksdag upptagna inkomstbeloppet.

För att nå detta resultat har man måst räkna med att från allmänheten
genom prisstegring uttaga cirka 35 miljoner kronor.

Vid förestående beräkningar har man utgått från den förutsättningen, att
tobakskonsumtionen skulle bliva oförändrad till kvantitet och inriktning efter
prisförhöjningens genomförande.

Vad först angår den kvantitativa förbrukningen av tobaksvaror efter den
ifrågasatta prisförhöjningen må erinras om den utveckling, konsumtionen 1 2

1 Vid denna beräkning ilar i olikhet mot beräkningarna i kol. 1—5 hänsyn endast tagits till
den inhemska tillverkningen och sålunda icke till eventuell import av tobaksvaror.

2 Nedgången berodde på att tillverkningen av de dyraste tuggtobaksmärkena upphört.

7

Kungl. Majis proposition nr 170.

företedde etter den 1 december 1941, då tobaksvarorna i samband med skärpning
av tobaksbeskattningen senast underkastades en ganska avsevärd prisstegring.
Trots denna prisstegring visade det sig, att under december månad
1941 men framför allt under januari månad 1942 förbrukningen av alla
varuslag utom tuggtobak och snus undergick en väsentlig ökning. Under
januari månad 1942 stegrades sålunda försäljningen kvantitativt sett för cigarrer
med 25.8 procent, cigarrcigarretter 40 procent, cigarretter 13.9 procent
och röktobak 34.4 procent i förhållande till motsvarande förbrukning under
januari månad nästföregående år.

Denna utveckling ledde till, att tobaksmonopolet den 1 februari 1942 sag
sig nödsakat genomföra en ransonering av sådan innebörd, att återförsäljarna
medgåvos rätt att inköpa tobaksvaror för ett visst, för varje återförsäljare
maximerat belopp per månad utan att likväl någon uppdelning på olika varuslag
därvid ägde rum.

Enär efterfrågan på tobaksvaror efter införandet av denna begränsning i
inköpen icke torde vara oväsentligt större än tillgången, synes det styrelsen,
även med tanke på den relaterade utvecklingen av tobakskonsumtionen efter
den 1 december 1941, knappast kunna föreligga risk för att den föreslagna
prisförhöjningen skulle leda till en konsumtionsminskning under den nivå,
som fastställts genom nämnda ransonering.

Beträffande prisförhöjningens inverkan på konsumtionens inriktning kunde
efter den senaste prisförhöjningen konstateras en fortsatt förskjutning mot
billigare märken inom varugrupperna cigarrer, dgarrcigarretter och cigarretter,
men framför allt en särskilt markerad övergång till stegrad röktobakskonsumtion.
Det torde vara all anledning befara, att vid den nu föreslagna
15-procentiga prisstegringen denna tendens skall framträda än mera accentuerad.
Om man gör en jämförelse, huru priset på röktobak efter prisförhöjningen
skulle te sig gentemot priset å övriga dyrare varuslag i genomsnitt per
kilogram, finner man följande värden:

för cigarrer.......................... cirka kr. 55: —

» cigarrcigarretter.................. » » 74: —

» cigarretter........................ » » 109: —

» röktobak......................... » » 39: —.

Uppenbart är att denna röktobakens relativa prisbillighet i förhållande till
dessa andra varuslag bidrager till att öka risken för en övergång till stegrad
röktobakskonsumtion såsom en följd av prisförhöjningen.

Förutom att det finansiella utbytet av skattehöjningen äventyras genom
den åsyftade förskjutningen mot billigare märken och denna övergång till
ökad röktobakskonsumtion, uppstå även ogynnsamma verkningar för tobaksmonopolets
del av produktionsteknisk art men främst ifråga om råvaruförsörjningen.
Särskilt är i sistnämnda hänseende en utvidgad röktobakskonsumtion
ägnad att väcka betänkligheter.

Sedan den nu tillämpade ransoneringen genomförts, har den inträdda skärpningen
i världsläget gjort omsorgen om råvarulagren än nödvändigare än
förut. Det försvårade läget måste därför påkalla en särskild uppmärksamhet
och leda till undersökning rörande vilka ytterligare åtgärder, som böra vidtagas
i syfte att åstadkomma en effektiv besparing i de befintliga råtobakslagren.

Därvid kunde man givetvis tänka på att söka skärpa den nu tillämpade
ransoneringen genom att uppdela det för varje återförsäljare fastställda totala
inköpsbeloppet i delbelopp för de olika varuslagen och sålunda härigenom
söka åstadkomma en effektiv begränsning för varje enskilt varuslag. En sådan

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

differentiering är emellertid i praktiken svår att tillfredsställande genomföra
och den skulle dessutom medföra ett väsentligt merarbete för lobaksmonopolets
del, utan att systemet sett ur den enskilde konsumentens synpunkt
skulle leda till en mera rättvis fördelning av tobaksvarorna.

Det torde därför vara nödvändigt att undersöka möjligheterna för en än
längre gående och genomgripande ransonering med införande av kortsystem
och enligt samma riktlinjer, som tillämpas för att begränsa eller reglera
förbrukningen av olika nödvändighetsvaror. Tobakskonsumtionens egenartade
karaktär gör likväl, att det torde komma att möta svårigheter att väl
avväga och tillämpa ett dylikt kortsystem för tobaksvarornas del, även örn
det skulle kunna anses leda till en rättvisare varufördelning mellan de enskilda
konsumenterna.

1 avvaktan på att det sålunda sannolikt kan komma att visa sig nödvändigt
att skärpa den nu tillämpade ransoneringen, vill styrelsen av ovan anförda
skäl ifrågasätta att komplettera det framlagda förslaget med en extra höjning
av röktobakspriset och värdeskatten å röktobak, varigenom priset förslagsvis
kunde sättas till i genomsnitt 50 kr. per kg och den nu gällande värdeskatten
vid ett sådant prisläge ökas med 5 enheter i stället för ovan angivna
2 enheter.

Styrelsen för monopolbolaget har senare inkommit med en den 9 mars 1942
dagtecknad skrivelse, i vilken styrelsen lämnat en redogörelse för de synpunkter,
som enligt styrelsens mening borde anläggas på frågan örn en reglering
av återförsäljarrabatterna i anslutning till den ifrågasatta skatte- och prishöjningen.

Skrivelsen är av följande lydelse:

Först må erinras om att, när det under åren 1939—1941 vid olika tillfällen
gällt att genomföra prisstegringar å tobaksvaror i samband med skärpning
av tobaksskatten, det ansetts rikligt att i anslutning härtill reglera den
av tobaksmonopoiet beviljade och efter vissa procent utgående återlörsäljarrabatten
å olika varuslag i syfte att icke en alltför stor andel av inkomstökningen
skulle överföras till återförsäljarna.

1 samband med genomförandet av en i oktober månad 1939 beslutad prisökning
å cirka 10 procent och därmed förbunden skatteökning sänktes sålunda
återförsäljarrabatten, som under åren 1922—1939 utgjort 15 procent
för cigarrer och 13 procent för övriga varuslag, med 1 procent för alla varor.
Vidare nedsattes demia rabatt med 1 procent i anslutning till en i maj
månad 1940 genomförd allmän prisstegring och skatteökning å tobaksvaror.
Återförsäljarrabatten å röktobak sänktes härefter den 1 mars 1940 till 10
procent med hänsyn till då genomförd prishöjning. Slutligen gjordes i samband
med skatt- och prishöjning den 1 december 1941 en ytterligare nedsättning
av återförsäljarrabatten för cigarrer från 13 till 11 procent samt beträffande
cigarrcigarretter och snus från 11 till 10 procent. Från och med
den 1 december 1941 har därför återförsäljarrabatten utgått efter följande
procentsatser, nämligen med 11 procent för cigarrer, cigarretter och tuggtobak
samt med 10 procent för övriga varuslag.

Trots de nedsättningar tobaksmonopoiet sålunda genomfört har återförsäljarnas
bruttointäkt genomsnittligt undergått en icke oväsentlig ökning på
grund av de verkställda prisförhöjningarna å tobaksvaror på sätt närmare
belyses i följande uppställning över tobaksmonopolets försäljning och de till
återförsäljarna utgående rabattbeloppen under åren 1938—1941 (allt i 1,000-tal kronor räknat):

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1938

Tobaksmonopolets försäljning ... 153,787
Återförsäljarrabatten............ 20,113

1939

164,032

21,166

1940

215,110

24,592

1941

256,357

27,850

Det torde i detta sammanhang även vara av intresse att se huru försäljningen
av tobaksmonopolets varor under nämnda år gestaltat sig ifråga om
kvantiteten försålda varor av olika slag, därvid som jämförelse också medtagas
de kvantiteter, som efter den nu genomförda ransoneringen lagts till
grund för beräkningarna i det utarbetade förslaget till skatt- och prishöjning,
motsvarande cirka 95 procent av 1940 ars försäljning:

Beräknad

Cigarrer (antal st. i 1,000-tal)
Cigarrcigarretter d:o
Cigarretter d:o

Röktobak (antal kg. i 1,000-tal)
Tuggtobak d:o

Snus d:o

1938

1939

1940

25,335

23,488

19,941

196,145

196,568

175,647

1,888,585

1,976,452

2,126,492

1,070

1,110

1,360

89

86

80

4,340

4,245

3,922

kvantitet enligt
1941 förslaget till
skatt- och
prishöjning
25,263 „ 18,900

203,509 167,000

2,190,8831 2,02O,0u0

1,543 1,330

82 35

3,848 3,730

Dessa siffror torde utvisa, att kvantiteten försålda varor under år 1941 steg
onormalt högt, trots att under året kraftiga prisstegringar genomförts, vilket
måste tyda på att så kallade hamstringsköp i stor utsträckning kommit
till stånd. Det torde därför vara riktigast att vid en jämförelse icke lägga
1941 års försäljning till grund, då det gäller att draga en parallell med förhållandena
sådana de väntas utveckla sig efter den ransonering, som nu genomförts
och som även måste inrikta sig på att endast en begränsad kvantitet
av varje varuslag skall tillhandahållas återförsäljarna.

Distributionen till allmänheten av tobaksmonopolets varor sker genom omkring
20,000 försäljare med inköpsrätt hos tobaksmonopolet och genom partiförsäljning
i andra hand fran dylika försäljare till mindre försäljningsställen
av olika slag. Antalet försäljningsställen med egen inköpsrätt och deras
andel av tobaksmonopolets totalförsäljning för åren 1938—1941 framgå av

följande tablå:

Diversehandlare
och
kooperativa
föreningar

Restauranger,
kaféer och

automater, Kiosker Summa

marketenterier
och mässar

Special tobaks handlare -

Antal försäljningsställen

År

1938

2,944

11,605

>

1939

3,008

11,468

>

1940

3,005

11,196

>

1941

3,021

11,161

4,200

1,461

20,210

4,218

1,489

20,183

4,990

1,443

20,634

4,781

1,442

20,405

Andel au försäljnings-

summan i procent

År 1938

36.9

42.5

» 1939

36.6

40.6

> 1940

36.5

39.7

> 1941

37.3

38.9

11.8

8.8

100

13.4

9.4

100

13.6

10.2

100

13.4

10.4

100

Denna tablå torde utvisa, att antalet återförsäljare med inköpsrätt hos
tobaksmonopolet varierat ytterst obetydligt under nämnda tidsperiod och att
även specialtobakshandlarnas andel i försäljningssumman företett ganska
ringa växling. 1

1 Fr. o. m. den 1 oktober 1941 hava uteslutande munstyckscigarretter tillverkats.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 170.

10

Kungl. Majlis proposition nr 170.

Mot de av styrelsen beslutade åtgärderna att sänka rabattsatserna har någon
invändning icke blivit rest från statsmakternas sida, men det har uttalats,
att örn en mera bestående minskning av försäljningen skulle inträda,
frågan örn återförsäljarrabattens storlek borde upptagas till förnyad prövning.

Då det nu gäller att bedöma huruvida och i vilken utsträckning de för närvarande
tillämpade rabattsatserna böra bliva föremål för jämkning i samband
med den ifrågasatta nya skatte- och prishöjningen, vill styrelsen till en
början erinra, att tobaksmonopolet, efter att genom olika ersättningsförfaranden
hava till specialtobakshandlarna utanordnat 8 miljoner kronor samt
avsatt en understödsfond å 600,000 kronor enligt en 1926 års riksdag underställd
och av riksdagen godkänd överenskommelse, uttryckligen förklarats
vara oförhindrat att vid fastställandet av rabattsatserna uteslutande taga
hänsyn till egna affärsmässiga intressen samt sålunda bestämma rabatten
allenast efter vad som erfordras för att bolagets varor på lämpligt sätt skola
bliva tillgängliga för den konsumerande allmänheten.

Vid bedömandet av storleken av återförsäljarrabatten å tobaksvaror får
det icke förglömmas, att det gäller varor, vilkas pris inrymma en mycket hög
beskattning och där i nu rådande läge rabattens storlek nästan motsvarar
tillverkningskostnaderna för varan. Styrelsen vill erinra örn att handlare
inom olika branscher, vilka hava att ombesörja uppbörden av de på grund
av krisförhållandena införda omsättnings- och lyxskatterna, så långt ifrån
tillerkännas någon som helst uppbördsprovision å dessa skatter, att de i stället
själva få underkasta sig det besvär och bära d& kostnader, som äro förenade
med avgivande av omfattande redovisningar, som beskattningen medför.

Eftersom utförsäljningspriserna å tobaksvaror äro fixa, bortfalla alla kundrabatter,
vartill kommer, att kapitalutlägget för lager kan hållas jämförelsevis
lågt för den enskilda handlaren med hänsyn till föreliggande möjligheter
att hos tobaksmonopolets närliggande distributionskontor komplettera lagret.

Uppenbart är, att det vid avgörande av rabattens storlek blir nödvändigt
att taga ställning till frågan huruvida tobaksmonopolets affärsmässiga intressen
uteslutande skola vara vägledande, eller om det skall anses, att tobaksmonopolet
även bör vara berett att underkasta sig andra, därav icke betingade
hänsyn. Därvid möter man till en början spörsmålet huruvida det
kan anses åvila tobaksmonopolet någon skyldighet att vid bestämmande av
rabattsatserna söka bereda återförsäljarna möjlighet till kompensation för
den nedgång i deras rabattinkomsler, som sammanhänger med en på grund
av rådande förhållanden försvårad eller helt utebliven import av färdiga tobaksvaror,
som de vid sidan av tobaksmonopolets varor avyttrat. Beaktar
man, huru statsmakterna förfarit gentemot distributörer inom andra områden,
vilkas verksamhet i ena eller andra avseendet blivit underkastad inskränkningar
på grund av rådande förhållanden, vill det förefalla, som örn
det skulle saknas bärande skäl för att bereda återförsäljarna av tobaksvaror
en dylik kompensation. Under inga förhållanden borde detta ske i form av
en förhöjd rabattinkomst, som skulle belasta tobaksmonopolets driftbudget.
En sådan åtgärd skulle förvisso även som yttersta konsekvens lätt kunna
leda till att krav komme att resas gentemot tobaksmonopolet att bereda sina
återförsäljare gottgörelse för nedgång i rabattinkomst till följd av framdeles
eventuellt uppkommande varubrist, något som för övrigt icke torde stå i överensstämmelse
med de principer, som statens priskontrollnämnd hittills i jämförliga
fall tillämpat.

Det synes styrelsen av nu anförda skäl icke gärna kunna ifrågasättas, att

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 170

återförsäljarna skola vid rabattens bestämmande av tobaksmonopolet bereas
någon kompensation för svårigheter uppkomna genom en utebliven eller
nedsatt rabattinkomst a importerade tobaksvaror.

En annan fråga som i detta sammanhang torde böra tagas under övcr^f"rde.
HiU''. hu™vida det kail vara berättigat, att återförsäljarna erhålla nåb°.
n ersättning för ökning i driftskostnaderna i anledning av den allmänna

finna? sknfaH-''föiet-rft0Hde bör.a, understrykas, att det knappast kan

finnas skal att biträda den bland specialtobakshandlarna ofta företrädda upp nnVeTnnltåiiHo^

1 P^cip borde vara att anse som ett slags hos tobaksmonoI,
0. t anställda befattningshavare med huvudsaklig uppgift att åt staten indnva
tobaksskatten. Uppenbart är, att det skulle vara än mer principiellt
oriktigt alf anlägga ett sadant betraktelsesätt för övervägande antalet återförsäljare
av tobaksvaror, vilka i olikhet mot specialtobakshandlarna icke hava
tobaksforsaljmngen såsom huvudsaklig förvärvskälla. En annan sak är, att det

^rfnk0kaVf[arSkaJigt ta,?a hänsyn lin de verkningar den allmänna prisstegringen
haft tor aterforsaljarnas del.

Vld undersökning i vilken utsträckning återförsäljarna skäligen kunna göra

lmv[lrai ,iPa eU k!’!npe‘1Sat‘0n f.ör den inträdda ökningen i driftskostnaderna
eide det vara riktigast att i nara överensstämmelse med vad som tillämpas
av statens pnskontrollnämnd lägga till grund förhållandena under året 1 oktober
1938—30 september 1939, inom vilken tidsperiod icke några prisförhöjningar
forekommo och då icke heller någon varubrist var rådande. Under
nämnda tid uppgick tobaksmonopolets försäljning till 158,633,000 kronor
och det återförsäljarna tillkommande rabattbeloppet å denna försäljning
utgjorde 20,743,000 kronor. Som jämförelse må nämnas, att importen
genom enskilda handlande med tobaksvaror samtidigt belöpte till 29,516 000
kronor Örn samma genomsnittsprocent skulle lia tillämpats vid beräknandet
av aterforsaljarnas rabattinkomst å dessa varor som å tobaksmonopolets varol’.
ado rabattbeloppet för importvarorna blivit 3,861,000 kronor.

,. ,Uai''?.st IT?ai’ skulle med nämnda tidsperiod som basår hava beviljat ett dvrldstiilagg
a den rabattinkomst, som uppstod å tobaksmonopolets försäljning.
lärer det icke vara möjligt att försvara ett högre tillägg, än som skulle ut
gatt, om samma norm hade följts, som för närvarande gäller enligt det mellan
Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen nyligen träffade
ramavtalet, eller sålunda 16.7 procent. Dyrtidstillägget skulle då hava
belöpt sig lill 3 464.000 kronor och det totala rabattbeloppet för år räknat
borde salunda da stannat vid 24.2 miljoner kronor. Härvid må emellertid bemärkas
att man rakna! med ett dyrtidstillägg även å den del av rabattbeloppet
som avser att täcka posten hyreskostnader, ehuru denna post säkerligen
endast undergått en mycket oväsentlig stegring.

Enligt det lämnade förslaget till en 15-procentig prishöjning har styrelsen
rak na t med en ärlig omsättning av tobaksvaror till ett värde av 272 miljoner
kronor. För att vid en omsättning av denna storlek avväga rabattsatserna så.
att nibattuikomsten skuUe halla sig omkring det ovan angivna beloppet
cirka 24.^ miljoner kronor, skulle en generell rabattsats å 9 procent å alla
varuslag vara tillräcklig, i det alt rabattbeloppet då skulle bliva cirka 24 5
miljoner kronor. Skulle rabatten i stället beräknas till 10 procent för alla
varuslag d. v. s. sänkas med 1 procent för cigarrer, cigarretter och tu<">-tobak men bibehållas oförändrad för övriga varuslag — hade man att räkna
med en rabattinkomst a 27.2 miljoner kronor. Därest man åter icke skulle
vidtaga någon som helst jämkning i gällande rabattsatser, kunde rabattbeloppet
vanfas stiga till cirka 28.8 miljoner kronor

Örn rabatten skulle bibehållas vid oförändrad storlek, .skulle återförsäljarna
alitsa (''ihälla en inkomst (28.8 miljoner kronor), som lill oell med vore större

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

än 1941 års (27.0 miljoner kronor), trots att sistnämnda år, såsom ovan angivits,
icke får betraktas såsom ett normalt år och trots att den beräknade
försålda kvantiteten skulle vara vida lägre än 1941 och till och med underskrida
1940 års försäljningskvantitet. Vidare kan förväntas, att ett fastlåsande
av rabatten i detta läge vid en alltför hög nivå skulle visa sig försvåra
den lösning av återförsäljareproblemet, som nu är föremål för övervägande.

Tobaksmonopolets styrelse är av den meningen, att rabatten till återförsäljarna
under nuvarande förhållanden bör bestämmas med vägledning av
de principer, som statens priskontrollnämnd allmänt tillämpar vid varuprisernas
fastställande för detaljhandeln.

I förevarande sammanhang må slutligen erinras om, att för tobaksvara,
importerad av enskild handlande, enligt 22 § 2 mom. monopolföi ordningen,
sådant detta författningsrum lyder enligt förordning den 27 februari 1933
(nr 58), skall erläggas en licensavgift, som dels utgöres av den å varan belöpande
skatten och dels av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare
för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med
samma priskurantpris, vilket belopp ej må överstiga 7 procent av priskurantpriset.

I en den 27 november 1941 dagtecknad skrift har Svenska tobaksengrossisternas
förening, till underlättande av de svårigheter, varmed importen av tobaksvaror
under nuvarande förhållanden hade att kämpa, ifragasatt en nedsättning
av monopolbolagets andel i licensavgiften för importvarorna, vilken
andel för närvarande utgår efter det högsta medgivna procenttalet.

Monopolbolaget har, efter remiss, den 2 mars 1942 avgivit utlåtande över
nämnda framställning samt därvid meddelat, att bolagets styrelse vid övervägande
av på frågan inverkande faktorer tunnit bolagets andel i licensavgiften
tillsvidare från och med den 1 april 1942 kunna nedsättas trän 7 till
5 procent.

Vid genomförande av det förslag till höjning av tobaksskatten, för vilket i
det föregående redogjorts, skulle, vid nämnda nedsättning av monopolbolagets
licensandel, en oförändrad licensavgift komma att åvila importvarorna
samtidigt som skattebelastningen å de inom riket tillverkade varorna bleve
ökad.

Departements- I enlighet med det av monopolbolagets styrelse framlagda förslaget tillchefen.
styrker jag en höjning av skattesatserna för tobaksskatten med 5 enheter föi
tuggtobak, 3 enheter för snus och 2 enheter för övriga slag av tobaksvaror.
Såsom av det föregående framgått förutsätter en dylik skattehöjning en prisförhöjning
å tobaksvarorna med 15 procent.

Skattehöjningen torde böra genomföras så snart ske kan. Tidpunkten för
ikraftträdandet torde det böra ankomma på Kungl. Majit att bestämma.

Monopolbolagets styrelse har ifrågasatt att komplettera styrelsens förslag
om pris- och skattehöjning med en extra höjning av röktobalcspriset och värdeskatten
å röktobak i syfte att förhindra en fortsatt övergång från konsumenternas
sida till röktobak från andra varuslag och en därmed förknippad

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

13

minskning av det statsfinansiella resultatet av skattehöjningen. För egen del
finner jag en dylik åtgärd åtminstone för närvarande icke böra förordas. En
så väsentlig fördyring av den nu jämförelsevis billiga röktobaken, som tillgodoseendet
genom prissättningen av nyss angivna syfte skulle erfordra, synes
mig nämligen böra undvikas. Helt utan medel att på annat sätt bemästra
problemet torde monopolbolaget icke vara. Skulle likväl utvecklingen bliva
sådan, att en skärpning av skattebelastningen å röktobaken i jämförelse med
övriga varuslag kommer att framstå såsom nödvändig, får frågan självfallet
tagas upp till förnyat övervägande.

Återförsäljarrabatten å tobaksmonopolets varor, som under åren 1922—39
utgjort 15 procent för cigarrer och 13 procent för övriga varuslag, har i samband
med de senaste årens höjningar av tobaksskatten undergått flera justeringar
nedåt och utgår från och med den 1 december 1941 med 11 procent
för cigarrer, cigarretter och tuggtobak samt med 10 procent för cigarrcigarretter,
röktobak och snus. Trots de rabattsänkningar, monopolbolaget sålunda
genomfört, ha återförsäljarnas bruttointäkter genomsnittligt undergått en
icke oväsentlig ökning på grund av de verkställda prisförhöjningarna å tobaksvaror.
Sålunda har återförsäljarrabatten å monopolbolagets försäljning,
såsom skrivelsen den 9 mars 1942 från bolagets styrelse utvisar, uppgått till
20.1 miljoner kronor år 1938, 21.2 miljoner kronor år 1939, 24.6 miljoner
kronor år 1940 och 27.9 miljoner kronor år 1941. Även om hänsyn tages till
den starka tillbakagången under samma år i återförsäljarnas inkomst av
importerade tobaksvaror, kvarstår en betydande ökning i den sammanlagda
rabattinkomsten.

Efter den nu av mig förordade skatteskärpningen och en därav föranledd
prisförhöjning med 15 procent har monopolbolagets årsomsättning uppskattats
till i runt tal 272 miljoner kronor. Såsom av nyssnämnda skrivelse
jämväl framgår, skulle vid en försäljning av denna omfattning och oförändrade
rabattsatser den av monopolbolaget utbetalade återförsäljarrabatten
ytterligare stiga till 28.8 miljoner kronor.

Då monopolbolagets styrelse går att fatta beslut örn återförsäljarrabatternas
storlek, är det uppenbart, att de sålunda framlagda siffrorna rörande
försäljarnas bruttointäkter måste tillmätas en betydande vikt och närmast
ge anvisning om en viss ytterligare sänkning av rabattsatserna. Vad som
häremot kan anföras och som sedan lång tid tillbaka vid upprepade tillfällen
framhållits av representanter för tobakshandlarnas organisationer, är
väsentligen, dels att genomsnittstalen för hela tobaksbandeln inte ge en riktig
bild av de enskilda försäljarnas läge, emedan ett stort antal av dessa få
nöja sig med en omsättning långt under genomsnittet, dels att inte minst på
grund av denna sist nämnda omständighet de s. k. specialtobakshandlamas
läge ansetts vara så otillfredsställande, att det påkallat utredningar i syfte
att finna mera tillfredsställande former för organisation av försäljningen.

I den mån dessa synpunkter finnas vara berättigade, behöver ett beslut
örn tillsvidare oförändrade rabattsatser för tobaksbandeln inte vara oför Bihang

till riksdagens protokoll t9A2. 1 sand. Nr 170.

6

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

enligt med den på starka grunder vilande regeln för priskontrollen, att icke
vid inträdande prishöjningar medge motsvarande höjning av detaljhandelsavansen.
Då jag sålunda i nuvarande läge anser det kunna övervägas att
bibehålla förut gällande rabattsatser, innebär detta icke, att de ofta påtalade
svårigheterna för specialtobakshandeln enligt min mening skulle väsentligen
vara en fråga om rabattsatsernas höjd eller skulle genom deras reglering
kunna vinna en lösning. Tvärtom torde de företagna utredningarna ha givit
vid handen, att tobakshandlarefrågan främst är en fråga om de enskilda
försäljarnas omsättning och därmed om deras antal. Denna fråga jämte
den om importhandelns villkor äro för närvarande under bearbetning, varvid
ett från tobaksmonopolet infordrat utlåtande lärer böra avvaktas, innan
ärendet tages upp till slutlig omprövning. Då detta torde kunna ske inom en
relativt näraliggande framtid, synes även på grand härav anledning kunna
föreligga att icke omedelbart företaga en ny sänkning av rabattsatserna. Det
är självklart, att ett eventuellt beslut i denna riktning inte kan få utgöra
hinder för eller anföras som skäl emot en senare reglering av rabattsatserna
till lämplig höjd i samband med en ur försäljarnas synpunkt önskvärd organisation
av detaljhandeln med tobak.

Föredraganden hemställer härefter, att inom finansdepartementet upprättat
förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen
den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket, innefattande de förordade skatteändringarna, måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

427463. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.