Kungl. Majlis proposition nr 157.

1

Nr 157.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1942143 till avlöningar vid musikaliska akademien;
given Stockholms slott den 6 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Peiirsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge följande:

Under punkten 54 i 1942 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen
förelagd, för budgetåret 1942/43 lill Musikaliska akademien med
musikhögskolan: Avlöningar beräkna ett förslagsanslag av 255 700 kronor.
Jag tillåter mig nu ånyo anmäla denna anslagsfråga.

liihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 157.

1

0

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

Beträffande gällande personalförteckning och avlöningsstat för musikaliska
akademien med musikhögskolan hänvisas till statsliggaren, sid. 404.

Redan i statsverkspropositionen (se bilagan »Utgifterna. För flera huvudtitlar
gemensamma frågor») lia ifrågasatts vissa ändringar i personalorganisationen
för musikaliska akademien, föranledda av 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag i ämnet. Dessa ändringar äro följande:

1 :o) uppflyttning av portvakten från lönegraden A 1 till portvakt, tillika
eldare, i lönegraden A 5.

2 :o) uppflyttning av vaktmästaren från lönegraden A 5 till expeditionsvakt
i lönegraden A 6 samt utbyte av förste vaktmästare i lönegraden A 7
mot förste expeditionsvakt i samma lönegrad,

3:o) uppflyttning av bibliotekarien från lönegraden A 22 till lönegraden
A 24.

Däremot ansågs prövningen av ett av de sakkunniga framlagt förslag om
utbyte av kamrerarbefattningen (arvode 4 800 kronor) mot en kansliskrivare
i lönegraden Eo 11 böra uppskjutas i avbidan på resultatet av ytterligare
undersökning rörande lämpligaste sättet för kassagöromålens handhavande.
Sådan undersökning har numera företagits. Jag återkommer härtill
i det följande.

Musikaliska akademien har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår
hemställt örn ett avlöningsanslag av 277 900 kronor, innebärande en höjning
av anslaget med 22 200 kronor. Anslagshöjningen hänför sig i huvudsak till
förslag örn dels omreglering av befattningen såsom direktör för musikhögskolan,
dels omreglering av vissa lärarbefattningar, dels omorganisation av
kamrerarbefattningen, dels utvidgning av den årliga lästiden för vissa av de
biträdande lärarna, dels ock beredande av höjd löneställning åt två för katalogiseringsarbeten
m. m. anställda biträden.

Örn reglering av direktörsbefattningen. För denna befattning,
som nu tillsättes genom förordnande på en tid av sex år, finnes
i akademiens stat uppfört ett arvode av 10 700 kronor för år. Å arvodet
utgå tre ålderstillägg, ett vart om 480 kronor. Å arvodesförmånerna utgår
icke dyrtidstillägg eller kristillägg.

Akademiens förslag avser omändring av tjänsten till ordinarie, medelst
förordnande på viss tid tillsatt befattning i lönegraden E 3 (== 30 löneklassen)
eller, alternativt, i lönegraden E 1 (=28 löneklassen). Till stöd härför
har akademien anfört bland annat:

Direktörsbefattningen vore en synnerligen krävande befattning, på vars
innehavare måste ställas höga krav såväl i vad gällde förmåga att på ett
praktiskt sätt planlägga och leda undervisningen jämte vad som stöde i
Samband med denna som ock i fråga om kompetens och auktoritet utåt i
rent musikaliskt hänseende. Detta förhållande hade funnit ett klart uttryck
i de olika bestämmelser om kompetenskrav och åligganden för direktören,
som funnes angivna i de av Kungl. Maj:t den 22 november 1940 fastställda

Kungl. Mcij:ts proposition nr 157.

3

stadgarna för musikaliska akademien och reglementet samma dag för
musikhögskolan; i § 4 i reglementet fastsloges, att direktören för musikhögskolan
borde vara en framstående musiker med väl vitsordad organisationsförmåga.
Vid bedömande av direktörens arbetsbörda med planläggning,
ledande och övervakande av undervisningen borde även ihågkommas,
att undervisningen i högskolans flesta ämnen måste bedrivas individuellt,
vilket givetvis gjorde direktörens arbete synnerligen tidskrävande;
en enbart på jämförelse mellan elevantalet vid högskolan och andra undervisningsanstalter
grundad uppskattning av direktörens arbetsbörda bleve
därför helt missvisande.

I fråga om anställningsform och avlöningsvillkor vid direktörsbefattningen
rådde för närvarande det enligt akademiens uppfattning i betraktande
av befattningens allmänna karaktär otillfredsställande förhållandet,
att densamma vore hänförd till kategorien icke-ordinarie arvodesbefattningar.
Särskilt i två hänseenden hade nämnda förhållande haft ogynnsamma
konsekvenser.

Å ena sidan hade tillämpandet av nämnda anställnings- och avlöningsform
visat sig leda till att befattningen icke erhållit del i den allmänna utvecklingen
på löneområdet, som syftat till att avväga lönerna i förhållande
till den allmänna ekonomiska utvecklingen och sociala framsteg genom
inom vissa intervaller återkommande löneregleringar. En ännu allvarligare
brist i den tillämpade anställningsformen läge däri, att direktörsbefattningen
som en icke-ordinarie arvodestjänst ej ansetts lämpligen böra förenas
med pensionsrätt. Det skulle visserligen från akademiens sida med
tacksamhet erkännas det tillmötesgående som från statsmakternas sida
visats genom att efter särskild prövning bevilja de hittillsvarande direktörerna
pension. Dock måste det förefalla akademien i hög grad otillfredsställande
att den törliända mest krävande befattningen vid läroanstalten
icke vore förenad med pensionsrätt och att denne befattningshavare intoge
en sådan otrygg ställning, som läge i att pensionsfrågan först i samband
med hans avgång ur tjänst gjordes till föremål för diskretionär prövning.
Härtill komme den brist på tryggad anställning för befattningshavarens
efterlevande, som följde av en dylik anordning.

Allmänna lönenämnden har framhållit, att, därest innehavaren av direktörsbefattningen
ansåges böra beredas en mera tryggad ställning än hans
nuvarande arvodestjänst erbjöde, befattningen borde omändras till en ordinarie
tjänst i lönegraden A 28.

Statskontoret har uttalat betänkligheter mot ändring av anställningsformen
för direktören med hänsyn till de speciella kvalifikationer, som erfordrades
av tjänstens innehavare. Ämbetsverket ansåge sig i varje fall i avvaktan på
tjänsteförteckningssakkunnigas förslag rörande 30 lönegraden icke kunna
tillstyrka akademiens hemställan örn befattningens hänförande till E-löneplan.
Emellertid ifrågasatte statskontoret -—- under erinran att 1926 års
riksdag (skrivelsen nr 8, sid. 36) funnit skäligt, att direktören och sekreteraren
i avlöningshänseende bleve ungefärligen likställda — örn icke en,höjning
borde ske av direktörens grundarvode till 11 500 kronor, motsvarande
i runt tal sekreterarens begynnelselön inklusive rörligt tillägg efter 15 procent.

4 Kungl. Majas proposition nr 157.

O m reglering av vissa lärarbefattningar. Akademien
har förklarat sig vidhålla sitt i yttrande över tjänsteförteckningssakkunnigas
betänkande framlagda förslag, innebärande, såvitt nu är i fråga, att
sekreteraren skulle placeras i lönegraden A 30 (nu A 26), bibliotekarien i
lönegraden A 26 (nu A 22), de tio ordinarie lärarna i lönegraden A 24 (nu
A 21), förste vaktmästaren i lönegraden A 8 (nu A 7), vaktmästaren i lönegraden
A 7 (nu A 5) samt portvakten i lönegraden A 6 (nu A 1).

Vidare har akademien — under åberopande av en på föranstaltande av
akademiens förvaltningsutskott verkställd utredning angående åtgärder i
syfte att bereda vissa vid musikhögskolan anställda arvodeslärare en tryggare
ställning än för närvarande — hemställt örn genomförande med vissa
modifikationer av det förslag, vartill nämnda utredning föranlett. Detta
förslag, som utformats i nära anslutning till gällande avlöningsbestämmelser
för lärare i övningsämnen vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter,
innebure, att ifrågavarande lärarbefattningar vid musikhögskolan
skulle omändras till extra ordinarie tjänster samt att lön till
befattningshavarna skulle utgå med för lönegraden Eo 21 gällande belopp
vid en undervisningsskyldighet av 20 veckotimmar och vid mindre antal
veckotimmar med nämnda belopp minskat med 5 procent för varje veckotimme,
varmed antalet veckotimmar understege 20.

Statskontoret har avstyrkt bifall till akademiens förslag i fråga örn höjd
löneställning för vissa ordinarie befattningshavare, i vad detsamma avveke
från tjänsteförteckningssakkunnigas förslag. Vad beträffade förslaget örn
omreglering av vissa arvodestjänster föranledde detsamma icke någon erinran
från ämbetsverkets sida.

Omorganisering av kamrerar befattningen. Tjänsteförteckningssakkunniga
ha till stöd för det av sakkunniga framlagda förslaget
om utbyte av kamrerarbefattningen mot en kansliskrivare i lönegraden Eo
11 anfört:

För kassagöromålen hos akademien funnes icke någon enligt löneplan avlönad
befattningshavare, utan gällde alltjämt kungl, brevet den 28 maj 1926,
genom vilket inrättats en arvodesbefattning såsom kamrerare. Arvodet utgjorde
för närvarande 4 800 kronor för år, vilket belopp läge mellan 12 och
13 löneklasserna å I-ort enligt löneplanen A. Då behov syntes föreligga av
en heltidstjänst för här avsedda göromål vid akademien, hade de sakkunniga
funnit önskvärt, att den nuvarande arvodessysslan avvecklades och ersattes
med en kassörsbefattning, vilken torde böra hänföras till 11 lönegraden. I
avvaktan på närmare erfarenhet syntes det lämpligt, att befattningen
erhölle karaktär av icke-ordinarie.

Akademien har ansett kamrerarbefattningen böra bibehållas med ett till
2 800 kronor sänkt arvode. Den nya tjänsten kunde då i stället placeras i
lönegraden Eo 9.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr lo7.

Akademien och musikhögskolan vöre för sin verksamhet på intet sätt
hjälpt med att den nuvarande kamrerarbefattningen utbyttes mot en kansliskrivare
med så låg kompetens, att en placering i lönegraden Eo 11 vore motiverad.
1 den nuvarande kamrerarens åligganden inginge nämligen: att vara
föredragande inför i första hand akademiens förvaltningsnämnd men även
inför dess styrelse och akademien i vissa ärenden, att verkställa utredningar
i ärenden, som folie under förvaltningsnämndens verksamhet, samt i lönefrågor,
pensionsfrågor, frågor örn skrivelser till Kungl. Majit angående anslagsäskanden
etc. Med andra ord en mångfald ärenden av sådan art, att en
kansliskrivare i lönegraden Eo 11 icke torde kunna besitta erforderlig kompetens
för desammas omhänderhavande och således icke heller torde böra
anförtros sådana uppdrag med därmed förenat ansvar. Enär emellertid akademien
vöre i trängande behov av ytterligare arbetskraft för renskrivning
o. d., hade akademien intet att invända mot, att en ytterligare arbetskraft
ställdes till akademiens förfogande, i främsta rummet som skrivbiträde, men
jämväl för utförande av löpande enklare kassörsgöromål. I den mån denna
arbetskraft kunde anförtros dylika göromål, skulle kamreraren kunna befrias
därifrån, vilket kunde anses motivera nedsättning i kamrerarens lön. Den
befattningshavare, vilken det skulle åligga att utföra kassagöromål, torde
emellertid icke kunna placeras lägre än i lönegraden Eo 9. Kamrerarens arvode
torde därvid kunna nedsättas med 2 000 kronor.

Allmänna lönenämnden har förordat tjänsteförteckningssakkunnigas förslag.
Lönenämnden ville emellertid ifrågasätta, huruvida icke, därest en säiskild
befattning i lönegraden Eo 11 komme att inrättas, kanslibi trädesbefattningen
vid akademien borde omändras till en kontorsbiträdesbefattning.
För den händelse kamrerarbefattningen ansåges böra bibehållas funne lönenämnden
det icke motiverat, att en befattning i så hög tjänsteställning som
lönegraden Eo 9 inrättades för utförande av biträdesgöromål.

Besparingsberedningen har efter verkställd undersökning rörande besparingsmöjligheterna
vid akademien ifrågasatt, huruvida icke åt akademiens
kanslibiträde, som, enligt vad inhämtats, till en del sysselsattes med renskrivnings-
och liknande arbete, skulle kunna uppdragas att under kamrerarens
ledning fullgöra huvuddelen av de kamerala uppgifterna. Kamrerararvodet
syntes därvid böra fastställas till ett avsevärt lägre belopp än det nu utgående
samt en extra kontorsbiträdestjänst i lönegraden Eo 4 inrättas.

Statskontoret har förordat kamrerarbefattningens bibehållande med ett till
t 700 kronor sänkt arvode samt nyanställande av ett skrivbiträde i lönegraden
Ex 2.

Ämbetsverket kunde visserligen icke helt dela akademiens uppfattning beträffande
omöjligheten av att åt en kansliskrivare anförtro de kamerala göromål,
vilka kunde förekomma vid akademien. Vad särskilt fondlörvaltningen
anginge, torde uppmärksammas, att denna borde kunna för akademiens räkning
ombesörjas av statskontoret. lia mahända likväl viss vikt torde böra
fästas därvid, att sekreteraren regelmässigt icke alls vore förtrogen nied kamerala
spörsmål, ville statskontoret icke direkt motsätta sig en annan lösning
av föreliggande fråga än de sakkunniga tänkt sig. Ämbetsverket måste
dock bestämt fasthålla vid att kostnaderna bleve ungefär desamma sorn för

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

närvarande och i varje fall icke överstege de enligt de sakkunnigas förslag
uppkommande. Spörsmålet torde vid sådant förhållande kunna lösas på det
sättet, att befattningen som kamrerare bibehölles med ett till 1 700 kronor
reducerat arvode eller samma belopp, som utginge til! kamreraren vid akademien
för de fria konsterna med konsthögskolan, där fördelningen av de
kamerala göromålen syntes vara i viss mån likartad med den, som nu föreslagits
för musikaliska akademien. För utförande av de renskrivnings- och
liknande arbeten, som för närvarande fullgjordes av akademiens kanslibiträde,
torde inrättande av en extra skrivbiträdest jaust i 2 lönegraden tillsvidare
vara tillfyllest. Med den av ämbetsverket sålunda föreslagna anordningen
komme sammanlagda kostnaden för kamrerarens arvode och skrivbiträdets
avlöning icke att överstiga det till kamreraren nu utgående arvodet.

Riksräkenskapsverket har anslutit sig till allmänna lönenämndens förslag
om nyinrättande av en kansliskrivartjänst i lönegraden Eo 11 samt förändring
av kanslibiträdestjänsten till kontorsbiträde i lönegraden A 4.

Ämbetsverket ville till en början framhålla, att kamrerarens arbete med
räkenskapsföringen av akademiens anslag av statsmedel — räkenskaperna
över dessa medel omfattade för budgetåret 1940/41 omkring 450 verifikationer
— vöre av jämförelsevis ringa omfattning, under det att förvaltningen av
akademiens donationsfonder — akademiens enskilda medel — vilkas antal
uppginge till ett sjuttiotal med en sammanlagd kapitalbehållning av omkring
2 150 000 kronor, toge kamrerarens tid avsevärt i anspråk. Arbetet i sin helhet
vore dock icke av den omfattning, att det krävde 7 timmars daglig tjänstgöring.
Räkenskaperna över statsmedel och enskilda medel fördes var för
sig, helt åtskilda. Förstnämnda räkenskaper överlämnades till riksräkenskapsverket
för granskning. Granskningen av räkenskaperna över akademiens
enskilda medel verkställdes däremot jämlikt föreskrifterna i § 45 stadgarna
för musikaliska akademien (1940 • 959) av två av akademien bland
dess ledamöter eller associéer valda revisorer jämte en av akademien utsedd
auktoriserad revisor. Dessa räkenskaper inginge icke till riksräkenskapsverket.
Då en sådan ordning ur kontrollsynpunkt icke kunde anses tillfredsställande,
hade riksräkenskapsverket för avsikt att anmoda- akademien att för framtiden
på så sätt redovisa akademiens enskilda medel inför riksräkenskapsverket,
att ett sammandrag av räkenskaperna över dessa medel infördes i
huvudboken över statsmedel, varjämte avskrift av den berättelse, som akademiens
revisorer jämlikt förenämnda § 45 hade att avlämna till förvaltningsnämnden,
skulle inlämnas till riksräkenskapsverket. En sådan omläggning
av räkenskapsföringen kunde givetvis icke i nämnvärd grad öka arbetet
för räkenskapsföraren och borde alltså icke tillmätas någon betydelse vid
bedömandet av den avlöning, som skulle utgå till denne.

Vad nu beträffade föreliggande spörsmål angående ifrågasatt omorganisation
av kamrerarbefattningen vid musikaliska akademien, funne sig riksräkenskapsverket
böra ansluta sig till det förslag allmänna lönenämnden
framlagt. Bestyret med räkenskapsföringen krävde såsom ovan nämnts icke
full arbetstid för kamreraren. Därest såsom föreslagits för detta arbetes fullgörande
inrättades en kansliskrivartjänst i 11 lönegraden, skulle innehavaren
av nämnda befattning alltså icke få full daglig sysselsättning med bokförings-
och kassagöromålen. Då emellertid det nuvarande ordinarie kanslibiträdet
(A 7) hos akademien till en del vore sysselsatt med mindre kvalifi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

cerat arbete, såsom renskrivnings- och liknande göromål, funne riksräkenskapsverket
det lämpligt, att kanslibiträdets åligganden uppdelades så att
det kvalificerade arbetet överlätes å en blivande kansliskrivare -—- kassör —
som därigenom skulle kunna få full sysselsättning, och nyssnämnda enklare
göromål anförtroddes åt befattningshavare i någon av de lägre lönegraderna,
kontorsbiträdes- eller skrivbiträdesgraden. Kanslibiträdesbefattningen
skulle vid sådant förhållande kunna indragas. Med hänsyn till att
redogöraren allt emellanåt torde vara i behov av biträde vid fullgörandet av
sina åligganden, funne riksräkenskapsverket det vara väl motiverat att för
sådant ändamål inrätta en ordinarie kontorsbiträdesbefattning vid akademien.
Åt kontorsbiträdet skulle uppdragas — förutom att biträda redogöraren
— att fullgöra renskrivnings- och enklare förekommande arbete. Därest
en sådan anordning, som den nu omförmälda, genomfördes, torde akademien
få anses bliva väl tillgodosedd i fråga örn arbetskraft, avsedd för fullgörandet
av nu omhandlade göromål, varjämte det torde böra framhållas,
att denna lösning bleve den för statsverket minst kostsamma. I likhet med
vad 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga förordat, funne riksräkenskapsverket
det lämpligt, att i avvaktan på närmare erfarenhet redogörarbefattningen
tillsvidare erliölle karaktär av icke-ordinarie. För den händelse invändning
skulle resas mot förslaget om inrättande av en kansliskrivartjänst
under hänvisning till att kassagöromålen skulle vara av allt för kvalificerad
art för dylik befattning, ville riksräkenskapsverket framhålla, att redogöraren
torde kunna få råd och anvisningar av akademiens sekreterare, som
jämlikt § 31 ovannämnda stadgar borde hava vana vid administrativa
göromål.

De fem såväl sinsemellan som från nuvarande förhållanden skiljaktiga
förslag, som sålunda framlagts i den föreliggande frågan, kunna sammanfattas
sålunda:

Nuva-

rande

förhål-

landen

Tjänste-

förteck-

nings-

sakkun-

niga

Musika-liska aka-demien

Allm.
löne-nämnden
och riks-räken-skaps-verket

Bespa-rings-bered-ningen

Stats-

kontoret

4 800

2 800

2 000?1

1 700

Eo 11:10

Eo 11: 10

_ -

—

Eo 9: 8

_

—

—

A 7: 10

A 7: 10

A 7: 10

_

A 7: 10

A 7: 10

A 4: 4

Eo 4: 3

—

Skrivbiträde..............

—

—

—

—

—-

Ex 2: b

S:a kostnad2

9 ii! 5

9 323

11 725

8 0110

9 924

9 123

1 Beredningen har förordat arvode med »avsevärt lägre belopp än det nu utgående».

2 Inberäknat rörligt tillägg efter 15 % men frånsett kristillägg.

Utvidgning av den årliga lästiden för vissa av de
biträdande lärarna. Akademien har för nästa budgetår hemställt örn
anslag till arvoden åt biträdande lärare och andra utgifter för undervisningen
nied 34 646 kronor. Till stöd härför har akademien anfört bland annat:

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

För detta ändamål vore för innevarande budgetår anvisat ett belopp av
27 000 kronor, vilket innebure en minskning i förhållande till budgetåret
1940/41 med omkring 4 500 kronor. Beloppet fördelade sig med omkring
23 400 kronor å arvoden till biträdande lärare och 3 600 kronor å ersättning
för ackompanjemang för musikföredrag och andra utgifter för undervisningen.
För arvoden åt biträdande lärare hade beräknats dels 19 470 kronor,
utgörande arvoden efter 295 kronor för veckotimme och läsår för sammanlagt
66 veckotimmar, dels ock 3 960 kronor för timlöner m. m.

För nästa budgetår ansåge sig akademien nödsakad företaga vissa jämkningar
beträffande undervisningen av biträdande lärare.

I en till akademiens styrelse ingiven promemoria hade musikhögskolans
direktör påtalat det vid högskolan rådande egendomliga förhållandet, att
läsåret för de biträdande lärarna vore 5 veckor kortare än för de ordinarie
lärarna och för dessa förra utgjort allenast 29 veckor. I betraktande av att
elever tilldelades viss lärare, ordinarie eller biträdande lärare — de båda
kategorierna av lärare ägde alldeles samma grad av utbildning och kompetens,
och anställningen såsom biträdande lärare vore huvudsakligen endast
att hänföra till den omständigheten, att en ordinarie lärare i ämnet funnes —
inträffade ett sådant oegentligt förhållande som att vissa elever erhölle undervisning
under avsevärt kortare tid än andra. Direktören hade för avhjälpande
av denna påfallande olägenhet föreslagit följande anordning. För
de biträdande lärare, beträffande vilka omständigheterna synts påkalla ökad
lästid, utökades undervisningstiden, dock allenast till 32 veckor. För såväl
dessa lärare som de övriga, vilka skulle bibehålla en lästid av 29 veckor,
förutsattes »läsåret» från och med budgetåret 1942/43 skola sammanfalla
med läsåret för de ordinarie lärarna, och det för läsår bestämda arvodet

1 1

förutsattes skola utbetalas med ivt '' - = .tttt; per dag under läsaret. Genom

denna anordning skulle bland annat även vinnas fördelen att biträdande
lärare kunde utan särskild ersättning anlitas för examination av elever inom
ramen för sin undervisningsskyldighet. Med beaktande av olika på frågan
inverkande omständigheter hade akademien funnit det av direktören framlagda
förslaget innebära det lämpligaste sättet för frågans lösning. I anledning
härav och med biträdande jämväl i övrigt av den av direktören för musikhögskolan
uppgjorda planen för undervisning genom biträdande lärare
under läsåret 1942/43 hade akademien beräknat medelsbehovet för nämnda
ändamål till 22 910 kronor, vartill konime behov av 4 260 kronor för timlöner
m. m., eller tillhopa 27 170 kronor. Akademien utginge från att det
skulle ankomma på akademien att inom ramen av tillgängliga medel vidtaga
av elevantal eller andra omständigheter påkallade jämkningar i planen.

För övriga utgifter ansåge sig akademien allenast böra föreslå följande förändringar.
Från anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
delposten biträden åt bibliotekarien för vård av biblioteket, hade hittills bestritts
kostnaden för avlöning åt en extra vaktmästare, vilken från och med
budgetåret 1941/42 antagits till extra ordinarie tjänsteman i lönegraden Eo 5.
Då emellertid ifrågavarande extra ordinarie vaktmästare helt sysselsattes
med göromål tillhörande musikhögskolans verksamhet — den å personalförteckningen
uppförde ordinarie vaktmästaren i lönegrad A 5 vore avdelad
till tjänstgöring i biblioteket — torde det vara riktigare att bestrida avlöningen
åt den förstnämnde från delposten till biträdande lärare och övriga
utgifter för undervisningen. I följd härav borde denna delpost höjas med

Kungl. Maj-.ts proposition nr 157.

9

2 976 kronor. För nästa budgetår ansåge akademien vidare nödvändigt att,
därest den föreslagna kansliskrivarbefattningen ej inrättades, beräkna särskilda
medel för extra skrivhjälp åt direktören för musikhögskolan. Med
utgångspunkt från att dylikt biträde endast torde behöva anställas under
vissa tider av läsåret, torde medelsbehovet i anledning härav kunna begränsas
till 1 200 kronor. Slutligen torde det belopp av 3 600 kronor, som för
innevarande budgetår avsetts för ackompanjemang och andra utgifter för
undervisningen för budgetåret 1942/43 kunna minskas till 3 300 kronor. För
»övriga utgifter för undervisningen» beräknades i enlighet därmed 7 476
kronor.

Statskontoret har avstyrkt den ifrågasatta regleringen av undervisningsskyldigheten
för biträdande lärare.

Den av akademien påtalade skiljaktigheten mellan de ordinarie och de
biträdande lärarnas årliga lästid hade, såvitt statskontoret kunnat finna,
bestått sedan gammalt. En ändring i berörda avseende, till stöd för vilken
onekligen vissa skäl kunde anföras, skulle medföra en kostnadsökning för
statsverket å i runt tal 3 500 kronor, ett belopp, som i det närmaste motsvarar
den av 1941 års riksdag beslutade (bil. VIII ht. sid. 60) minskningen av anslagsposten
till arvoden åt biträdande lärare m. m. Under föreliggande omständigheter
måste givetvis starka betänkligheter möta att tillmötesgå framställningen
i denna del, och statskontoret kunde icke undgå att ifrågasätta, huruvida
det kunde anses oundgängligen nödvändigt att i nuvarande tidsläge vidtaga
föreslagen reglering av undervisningsskyldigheten för de biträdande
lärarna.

Beredande av höjd löneställning för två för k a t alogiseringsarbeten
m. m. anställda biträden. Av akademiens
framställning inhämtas, att akademiens bibliotekarie ifrågasatt höjd
löneställning för två för vården av biblioteket anställda biträden. Bibliotekarien
har härutinnan anfört bland annat följande:

Den till dessa biträden utgående månadslönen utgjorde 145 kronor. De
hade en daglig tjänstgöringstid av 5 timmar och erhölle sålunda en ersättning
av 1 krona 16 öre per timme. De kvalifikationer, som måste ställas
på dem, för att de skulle kunna fullfölja sina uppgifter, vore studentexamen,
goda kunskaper i levande språk, vitsordade akademiska studier i ämnet
musikhistoria med musikteori samt biblioteksutbildning och -praktik, vilka
fordringar de båda nuvarande innehavarna av befattningarna väl fyllde. En
jämförelse mellan de arvoden, som nu här utginge och de löneförhållanden
som tillämpades vid andra liknande institutioner med motsvarande krav på
kvalifikationer gåve vid handen, att en biblioteksassistent vid lantbruksakademien
bade en grundlön på 350 kronor per månad och att de krafter som
på kungl, biblioteket anlitades för motsvarande uppgifter vore lönegradsplacerade
som ordinarie eller e. o. kanslibiträden och kontorsbiträde!! medan
en tillfällig arbetskraft placerad som läsesalsvakt för 4 timmars dagligt arbete
erhölle 160 kronor per månad eller c:a 1 krona 60 öre per timme. Ungefär motsvarande
timlön tillämpades även på annan arbetskraft. Skrivbiträden vid
statens historiska museum hade lägst 250 kronor per månad. Vidare kunde
framhållas, a 11 inom statens arbetsmarknadskommission skrivbiträden hän -

10

Kungl. Majas proposition nr 157.

fördes till lönegrupp I motsvarande lägst 175 och högst 300 kronor per månad,
kontorsbiträden till lönegrupp II motsvarande lägst 225 och högst 350
kronor per månad o. s. v. Slutligen erinrades om de löneförmåner, som utginge
till vid akademien placerade statliga arkivarbetare, vilkas arbete närmast
måste ledas av härvarande biblioteksassistenter. Dessa arbetslösa hade
en lön av 70 kronor per vecka omfattande 42 arbetstimmar, eller 1 krona 67
öre per timme. Med inberäknande av skiftning understege årslönen för arbetslösa
arkivarbetare icke 3 000 kronor. Det finge väl förutsättas, att statsmakterna
ansåge denna lön som ett existensminimum.

Akademien bar belt anslutit sig till vad bibliotekarien anfört rörande skäligheten
av en förbättring av biblioteksassistenternas avlöningsförhållanden.

Att för dessa kvalificerade befattningshavare fastställa en så låg avlöning
som 145 kronor för månad hade kunnat vara motiverat, endast så länge
anställningen varit av allenast tillfällig art, men måste enligt akademiens
förmenande vara ohållbart, sedan utvecklingen under ett flertal år visat,
att behovet av dylik arbetskraft vore permanent. Beträffande sättet för ernående
av en skälig förbättring av biblioteksbiträdenas avlöningsvillkor vore
givetvis olika alternativ tänkbara; en utväg vore att vidtaga en arvodeshöjning,
medan bibliotekarien å andra sidan förordat, att jämväl anställningsformen
förändrades och att biblioteksassistenterna erhölle anställning såsom
extra tjänstemän i lönegrad Ex. 4. Beträffande valet mellan dessa möjligheter
hade akademien icke kunnat underlåta att taga hänsyn till det förhållandet,
att dessa befattningshavares anställning i själva verket närmast
vore av den art, som brukade kännetecknas såsom extra ordinarie. Under
sådana förhållanden hade det synts akademien skäligt, att ifrågavarande
befattningshavare komme i åtnjutande av såväl rörligt tillägg och, i förekommande
fall, kristillägg som ock de förmåner vid sjukdom som vore tillförsäkrade
extra tjänstemän. För den skull hade akademien funnit sig
böra i princip besluta, att — under förutsättning att medel funnes tillgängliga
— biblioteksassistenterna från och med ingången av budgetåret 1942/43
skulle anställas såsom extra tjänstemän med placering i lönegrad Ex. 4. I
samband härmed skulle befattningshavarnas dagliga tjänstgöringstid utökas
till den för befattningshavare i allmänhet vid den civila statsförvaltningen
gällande. Sistnämnda omläggning hade med hänsyn till arbetets omfattning
synts under alla förhållanden nödvändig, även om omförmälda förändring
av anställningsformen ej bleve genomförd; i sistnämnda fall finge sålunda
i varje fall en höjning av arvodena vidtagas.

Statskontoret har avstyrkt bifall till framställningen. Ämbetsverket ville
visserligen icke bestrida, att bärande skäl för densamma framförts. Det oaktat
torde de ansträngda statsfinanserna icke medgiva, att medel anvisades för
utökning av tjänstgöringsskyldigheten eller förhöjning av timersättningen
för berörda assistenter.

Frågan örn biblioteksbiträdenas löneställning sammanhänger i viss mån
med spörsmålet om den ställning, akademiens bibliotek i organisatoriskt hänseende
bör intaga. Sistnämnda spörsmål har berörts i en inom besparingsberedningen
utarbetad promemoria, vari anförts:

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

11

Musikaliska akademien inrymde ett av de mera värdefulla biblioteken i sitt
slag i Europa. Samlingarna omfattade omkring 200 000 verk, av vilka över
hälften vore okatalogiserade eller ofullständigt förtecknade.

Besöks- och utlåningsfrekvensen vore betydande och hade starkt stegrats.
Antalet besökande hade sålunda år 1927 utgjort 2 167 och år 1940 12 411.
Antalet hemlån hade nämnda år utgjort 5 588 resp. 26 472. Antalet lån i läsesalen
hade år 1935 utgjort 8 366 och år 1940 10 823.

Det vore otvivelaktigt, att biblioteket arbetade under ogynnsamma förhållanden.
Dess lokaler — i huvudsak förlagda till källarvåningen i akademiens
byggnad — vore otillräckliga och framförallt olämpliga. Vid besiktning
hade vederbörande yrkesinspektör uttalat, att lokalerna i befintligt
skick måste anses för ändamålet och arbetet olämpliga, otidsenliga och för
de personers hälsa, vilka där skulle utföra arbete, direkt riskabla.

I förhållande till bibliotekets storlek och samlingarnas bestånd måste
bibliotekspersonalen betecknas såsom fåtalig. Den bestode av 1 bibliotekarie
(22 lönegraden), 1 amanuens (16 lönegraden), 2 assistenter med vardera 5
timmars daglig tjänstgöring (lön: 145 kronor för månad) samt en vaktmästare
(5 lönegraden). Med hänsyn till den stora utlåningsverksamheten syntes
ifrågavarande personal icke kunna på önskvärt sätt sköta katalogiseringsoch
uppordningsverksamheten. Det kunde i detta sammanhang endast framhållas,
att biblioteket skulle ha stora möjligheter att genom byte med inoch
utländska bibliotek utan kostnad komplettera sina samlingar och förvärva
nyutkommen litteratur. Biblioteket ägde nämligen minst 50 000 dupletter,
vartill årligen komme publikationer, med vilka ett regelbundet utbyte
skulle kunna ordnas. Förfrågningar härom från utlandet hade på grund av
bibliotekets inre förhållanden enligt uppgift måst avböjas.

Ytterligare kunde nämnas, att ifrågavarande bibliotek — i olikhet med
kungl, biblioteket — icke vore berättigat till gratisleveranser av utkommande
svenskt tryck. En fullständig samling av det svenska musikaliska trycket
samlades sålunda utan kostnad för staten i kungl, biblioteket, under det att
det enda specialbiblioteket på det musikaliska området måste inköpa samma
tryck.

Inom kungl, biblioteket vore i genomsnitt en befattningshavare sysselsatt
med musikkatalogisering. Även kungl, biblioteket hade — särskilt tidigare —
inköpt musiklitteratur.

Att i Stockholm två statliga bibliotek funnes med samlingar av nu ifrågavarande
art syntes icke rationellt varken ur allmänhetens eller statens synpunkt.
Det skulle för allmänheten säkerligen vara lämpligare örn allt hithörande
tryck samlades i ett bibliotek. För staten skulle en dylik sammanslagning
utan tvivel innebära avsevärt bättre utnyttjande av anvisade medel
samt ur bibliotekssynpunkt ökade möjligheter till effektiv verksamhet (katalogisering,
utbytesverksamhet m. m.). Enbart den besparing, som skulle föranledas
av det minskade behovet av att, såsom nu måste ske till akademiens
bibliotek, inköpa allt svenskt tryck på området, komme årligen att belöpa
på relativt stora belopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts föresloges, att vidare utredning
mätte företagas i fråga örn en sammanslagning av kungl, bibliotekets
samlingar av musikaliskt tryck och musikaliska akademiens bibliotek.

Med anledning av vad i nämnda promemoria anförts, lia utlåtanden avgivits
av riksbibliotekarien och musikaliska akademien, vilka i ämnet an biri huvudsakligen
följande:

12

Kunni. Maj:ts proposition nr 157.

Riksbibliotekarien erinrade, att kungl, biblioteket och musikaliska akademiens
bibliotek samlade det svenska musikaliska trycket ur väsentligen olika
synpunkter. Musikaliska akademiens bibliotek hade från början haft karaktären
av ett institutionsbibliotek, avsett att tillgodose undervisningen vid akademiens
läroverk. Syftet hade varit och vore alltjämt att tillhandahålla lärare
och elever den musikaliska litteratur de behövde vid sina studier. Under de
senaste årtiondena hade biblioteket därjämte kommit att i betydande utsträckning
gagna det praktiska musikintresset utanför akademien såväl inom
Stockholm som i det övriga landet. Biblioteket bade dessutom betydelse folden
musikhistoriska forskningen, särskilt genom sina samlingar av musikalier
från äldre perioder. Bortsåges från den kategori besökare, som utnyttjade
biblioteket för musikhistoriska studier kunde biblioteket emellertid sägas
ha till huvuduppgift att tillfredsställa ett praktiskt musikaliskt behov. I anslutning
till denna sin uppgift ställde biblioteket också sina samlingar i betydande
omfattning till de intresserades förfogande genom utlåning utanför
bibliotekets egna lokaler. En följd härav bleve, att notmaterialet, antingen
det användes vid undervisningen eller toges i anspråk vid konstnärliga framföranden
utsattes för en synnerligen hård påfrestning icke minst då det vore
fråga örn de till omfånget obetydliga häften (orkester- och sångstämmor, enstaka
sånger m. m.), som utgjorde den ojämförligt största delen av det
.svenska musik trycket och som av praktiska och ekonomiska grunder icke
alltid kunde förses med skyddande omslag eller bindas. Musikalier tillhörande
ett bibliotek av denna typ måste sålunda successivt förnyas, allteftersom
de äldre delarna genom slitage bleve obrukbara. Att ur arkivsynpunkt
samla och för framtiden bevara svenskt musikaliskt tryck i största möjliga
omfattning tillhörde däremot icke arbetsuppgifterna för akademiens
bibliotek.

Samlingen av svenska musikalier i kungl, biblioteket hade däremot tillkommit
i anslutning till bibliotekets uppgift att som ett svenskt nationalbibliotek
samla och förvara den svenska litteraturen i största möjliga fullständighet.
I likhet med bibliotekets övriga samlingar hållas musikalier tillgängliga
inom biblioteket, men vore jämlikt § 12 i reglementet för bibliotekets begagnande
undantagna från hemlåning. Den samling av musikalier, som till
följd av gällande bestämmelser örn tryckleverans bildats i kungl, biblioteket,
vore sålunda avsedd att till forskningens gagn för framtiden bevara de i Sverige
tryckta musikalierna, men däremot icke att ställa dem till förfogande
som arbets- och studiematerial för praktisk musikutövning. Samma bestämmelser
gällde för de verk av svenska kompositörer, vilka tryckts utom Sverige
och till följd av föreskrifterna i § 3 av gällande instruktion inköpts till
biblioteket. På grund av de jämförelsevis höga pris, som vissa musikalier
betingade, hade det emellertid icke varit biblioteket möjligt att med större
fullständighet förvärva utomlands tryckt svensk musik.

Beträffande kvantiteten av det arbete som inom kungl, biblioteket nedlades
på ordnandet och katalogiserandet av musikalier kunde nämnas, att under
senare år en extra arbetskraft varit därmed sysselsatt under i genomsnitt
10—12 timmar per arbetsvecka. I hans arbete hade emellertid även ingått
ordnande av tidigare på grund av bristande arbetskrafter ej genomgångna
äldre delar av samlingen.

Då sålunda kungl, bibliotekets samling av musikalier i det väsentliga tjänade
helt andra syften än den samling, som förvarades i akademiens bibliotek,
ställde riksbibliotekarien sig mycket tveksam örn lämpligheten av deras
förening till en enda samling, ställd för framtiden under akademiens vård.

Kungl. Majus proposition nr 157.

13

Riksbibliotekarien vore icke heller övertygad om, att en sammanslagning
skulle medföra besparingar av den storlek, som beredningen syntes ha räknat
med. En mycket betydande del av i Sverige förlagd musik trycktes alltjämt
utom riket och en överflyttning av kungl, bibliotekets samlingar jämte tillkommande
årliga leveranser skulle sannolikt därför endast minska akademiens
inköpskostnader per år med ett jämförelsevis obetydligt belopp av
några hundra kronor. Förbises borde icke heller att en mycket betydande del
av den svenska musikaliska produktionen innefattade verk, som för närvarande
torde ha mycket ringa intresse för akademiens bibliotek såsom exempelvis
mängden av dans- och lättare underhållningsmusik m. m.

Slutligen borde betonas, att en eventuell överflyttning av kungl, bibliotekets
samling av svenska musikalier till musikaliska akademiens bibliotek och
som följd härav ett överförande av skyldigheten för svenska nottryckerier att
för framtiden fullgöra leveransplikten dit och icke till kungl, biblioteket
måste komma att för akademiens bibliotek medföra nya krävande arbetsuppgifter
särskilt med hänsyn till den nödvändiga kontrollen över leveransskyldighetens
behöriga fullgörande. Denna kontroll, som för kungl, biblioteket med
dess kontrollerande verksamhet av hela det svenska årstrycket folie sig relativt
lätt, skulle för akademiens bibliotek med säkerhet medföra ett synnerligen
tidsödande arbete. Att någon väsentlig fördel ur administrativ synpunkt
vore att vinna genom ett sammanförande av de bägge bibliotekens samlingar
av svenskt musiktryck syntes därför osannolikt. Då dessutom akademiens
nuvarande lokalförhållanden icke torde medge en ändamålsenlig förvaring
av kungl, bibliotekets samling av musikalier ansåge riksbibliotekarien sig med
stöd av det anförda nu böra avstyrka det förslag till en sådan sammanföring
av de bägge bibliotekens samlingar, som av besparingsberedningen
förts på tal.

Musikaliska akademien instämde i besparingsberedningens yttrande örn
vinsten av en centralisering av musikalier och musiklitteratur till akademiens
bibliotek. Akademiens bibliotek skulle i så fall bliva vårt huvudsakliga musikbibliotek.
Även örn den ekonomiska fördelen av att akademiens bibliotek
enligt förslaget skulle erhålla de gratisleveranser av utkommande svenska
tryck, som nu tillkomme kungl, biblioteket, i och för sig icke vore stor (1940
hade värdet av trycken uppgått till c:a 600 kronor) och även örn inköp av
svenska musikalier därigenom ej helt torde kunna upphöra, hade likväl
detta förfarande för akademiens bibliotek med dess ringa anslag betydelse
både ekonomiskt och principiellt. Genom sin verksamhet hade biblioteket,
det enda statliga, som beviljade hemian av musikalier, redan länge fungerat
som musikaliskt centralbibiiotek för hela landet. Det syntes därför akademien
naturligt, att allt musiktryck koncentrerades till akademiens bibliotek,
till fromma icke endast för det praktiska musiklivet utan även för musikforskningen.
Såsom varande tillika ett vetenskapligt bibliotek hade det sorn
en av sina viktigaste uppgifter också arkivering av svenskt musiktryck, dit
forskaren vände sig och väntade sig finna så vitt möjligt fullständiga samlingar.
Där funnes dessutom ett efter svenska förhållanden tämligen rikhaltigt
allmänt musikaliskt handbibliotek, utan tvekan det mest representativa i
vårt land, oundgängligen nödvändigt icke blott för vetenskapsmannen utan
även för den rationella skötseln av ett modernt musikbibliotek.

Mesparingsberedningen påtalade bibliotekets brist på personal och vidrörde
i samband härmed i någon män löneförhållandena. Ali biblioteket i detta
hänseende arbetade under synnerligen ogynnsamma förhållanden vitsorda -

Departements

chefen.

14 Kungl. Maj-.ts proposition nr 157.

de akademien, samtidigt som den påpekade, att dessa förhållanden under alla
omständigheter krävde sin lösning oberoende av realiserandet av ovan anförda
förslag. En eventuell centralisering syntes icke med hänsyn till dessa
förhållanden i sig själv innebära en merutgift för staten.

I beredningens promemoria framhölles emellertid, att de nuvarande bibliotekslokalerna
vore hälsovådliga och otillräckliga. Den ovan anförda rationaliseringen
krävde likaså, att akademiens bibliotek erhölle nya lokaler, varvid
hänsyn givetvis måste tagas till det utrymmesbehov, som överförandet
av musikbiblioteket från kungl, biblioteket och eventuellt kungl, teatern
skulle erfordra.

Akademien hälsade med anledning av vad som här framhållits med tillfredsställelse
besparingsberedningens förslag örn att utredning skulle företagas
i dessa frågor.

■ Akademien har framfört förslag angående omreglering av befattningen
såsom direktör för musikhögskolan. Stärka- skäl tala onekligen för, att den
nuvarande arvodesbefattningen förändras till ordinarie. Emellertid finner
jag i likhet med statskontoret tillrådligt att, innan definitiv ställning tages
till denna fråga, resultatet av 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas fortsatta
utredningsarbete avvaktas. Med hänsyn härtill anser jag mig icke
kunna för närvarande biträda akademiens förslag. Å andra sidan synes
det av statskontoret framlagda förslaget örn höjning av direktörens arvode
med 800 kronor till 11 500 kronor förtjäna beaktande och jag förordar för
egen del, under hänsynstagande jämväl till den i årets statsverksproposition
omnämnda arvodesregleringen, att arvodet bestämmes till nämnda belopp.
Någon höjning av ålderstilläggen torde icke i detta sammanhang böra ifrågasättas.

Beträffande de ändringar i personalorganisationen, som föranledas av
den i årets statsverksproposition föreslagna tjänsteförteckningsrevisionen,
hänvisar jag till den inledningsvis lämnade redogörelsen. Jag kan icke biträda
de längre gående förslag, som akademien framlagt.

Vad beträffar det av akademien framlagda förslaget om omreglering av
vissa med arvoden förenade lärarbefattningar, vilket förslag utformats i
nära anslutning till gällande avlöningsbestämmelser för lärare i övningsämnen
vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter, vill jag
framhålla, att enligt direktiven för 1941 års lärarlönesakkunniga frågan om
dessa övningslärares anställnings- och avlöningsförhållanden skall upptagas
till allmän översyn. Med hänsyn härtill torde frågan angående en omreglering
av ifrågavarande lärarbefattningar icke böra nu prövas. I detta sammanhang
erinrar jag, att arvodena till vissa av de lärare, varom nu är fråga,
från och med innevarande budgetår omreglerats genom inarbetande i de
av Kungl. Maj:t fastställda arvodesbeloppen av dessförinnan utgående dyrtidstillägg.
De arvodesbefattningar, som innefattats i regleringen, ha utgjorts
av sådana, vilka äro att betrakta som huvudsysslor. I årets statsverksproposition
har förutsatts, att ifrågavarande arvoden skola med hänsyn till lev -

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

15

nadskostnadsstegringen höjas med ytterligare omkring 5 procent. Jag förordar
förty, att följande arvoden höjas till nedanstående belopp:

Lärare i metodik och praktisk lärarutbildning......

Ålderstillägg åt denne............................

Envar av lärarna i respektive musiklära, harmonilära,

violinspelning och pianospelning ................

Ålderstillägg åt dessa ............................

Lärare i spelning å blåsinstrument av mässing......

Ålderstillägg åt denne ............................

Lärare i klarinettspelning ........................

Ålderstillägg åt denne ............................

Nuvarande

Föreslaget

arvode,

arvode,

kronor

kronor

7 500

7 900

750

790

5 600

5 900

560

590

4 100

4 350

410

435

3 700

3 900

370

390.

De tre lärarna å gammal stat torde alltjämt böra åtnjuta dyrtidstillägg
och kristillägg.

Den sammanlagda anslagshöjningen till följd av arvodesregleringen blir
för nästa budgetår omkring 2 300 kronor.

Beträffande spörsmålet angående kassagöromålens handhavande vid akademien
ha meningarna brutit sig. Enighet synes dock råda därom, att en
icke obetydlig del av de kamreraren åvilande arbetsuppgifterna skulle kunna
utföras av en mindre kvalificerad arbetskraft. Jag delar för min del den
uppfattning, varåt statskontoret givit uttryck, och tillstyrker alltså bibehållande
av kamrerarbefattningen men med ett reducerat arvode, vilket synes
böra fastställas till 1 800 kronor (—3 000 kronor), samt inrättande av en
skrivbiträdestjänst i lönegraden Ex. 2. Det må framhållas, att detta förslag
nära ansluter sig till vad besparingsberedningen förordat. Härmed torde även
akademiens förslag örn beredande av extra skrivhjälp åt direktören få anses
tillgodosett.

Frågan om utvidgning av den årliga lästiden för vissa av de biträdande
lärarna torde böra upptagas till närmare omprövning först i samband med
spörsmålet örn förbättrade anställningsförhållanden för lärare med av Kungl.
Maj:t fastställda arvoden. För nästa budgetår ifrågasätter jag icke någon
annan ändring i rådande förhållanden, än att de för ackompanjemang m. m.
avsedda anslagsmedlen i enlighet med akademiens förslag böra minskas med
300 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, råda delade meningar örn
lämpligheten av en sammanslagning av musikaliska akademiens bibliotek
med kungl, bibliotekets avdelning för musikalier. Frågan synes mig dock
värd en närmare utredning, vilken torde böra vidtagas i samband med spörsmålet
örn en blivande nybyggnad för musikaliska akademien. För närvarande
är jag icke beredd all förorda några omedelbara åtgärder för åstadkommande
av (Mi centralisering av de musikaliska biblioteken.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

Av utredningen framgår, att de båda biblioteksbiträdena vid musikaliska
akademien nödgas arbeta under synnerligen oförmånliga löne- och anställningsförhållanden.
Akademien har sedan lång tid tillbaka sökt få en ändring
till det bättre till stånd. Hittills har dock några åtgärder i sådan riktning
icke vidtagits. En reglering av biträdenas löneförhållanden synes icke
komma alt föregripa frågan om en eventuell centraliseringsåtgärd, då behov
av biträden under alla förhållanden torde komma att kvarstå. Jag
anser mig därför böra förorda bifall till akademiens förslag, att ifrågavarande
två biträden skola beredas ställning såsom extra tjänstemän i 4
lönegraden, i samband med tjänstgöringsskyldighetens utsträckande från
fem till sju timmar. Deras månadslön kommer härigenom alt stiga från
nuvarande 145 kronor till omkring 213 kronor jämte rörligt tillägg och
kristillägg.

Med beaktande av vad jag anfört beräknar jag musikaliska akademiens
avlöningsanslag för nästa budgetår på följande sätt: Anslagposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän torde böra uppföras med i avrundat tal
117 000 kronor (+ 500 kronor). Anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, bör höjas med (800 + 2 300 —
3 000 =) 100 kronor till 80 900 kronor. Anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal torde böra höjas med 3 900 kronor till 42 700
kronor och anslagsposten till rörligt tillägg med 1 000 kronor till 20 600
kronor. Anslaget i dess helhet torde sålunda böra uppföras med 261 200
kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 5 500 kronor.

I personalförteckningen erforderliga ändringar framgå av det föregående.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen,
att

dels godkänna följande personalförteckning för musikaliska
akademien med musikhögskolan, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1942/43:

Personalförteckning.

Betattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 sekreterare .................................. A 26

1 bibliotekarie ............ A 24

10 lärare....................................... A 21

Anni.: Av nämnda 10 lärarbefattningar omfatta 2 vardera
pianospelning och de övriga vardera ett av följande ämnen:
1) pianospelning i orgelklassen; 2) orgelspelning; 3) harmonilära;
4) elementar- och kyrkosång; 5) solosång; 6) sång för
musiklärar- och kantors-(kyrkosångar-)examen; 7) violinspelning
samt 8) kontrapunkt, komposition och instrumentation.

Kungl. Muj.ts proposition nr 157. 17

Befattning. Lönegrad.

1 kanslibiträde ................................ A 7

1 förste expeditionsvakt........................ A 7

t expeditionsvakt .............................. A 6

1 portvakt, tillika eldare ....................... A 5;

dels godkänna följande avlöningsstat för musikaliska akademien
nied musikhögskolan, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1942/43:

A v 1 ö n i n g s s t a t.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.......................... kronor 117 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis____ » 80 900

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
.............................. » 42 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 20 600

Summa kronor 261 200;

dels ock till Musikaliska akademien med musikhögskolan:
Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av.................................... kronor 261 200.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Gösta Malmberg,

>_)

tidning till riksdagens protokoll 1''.942. / sami. Nr 157.