Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 151.

Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa lektorsprebendefastigheter; given Stockholms
slott den 27 februari 191+2.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o och 2:o hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 191+2.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,
Ewerlöf.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning ärenden angående försäljning av vissa lektorsprebendefastigheter,
vilka ärenden synts böra föranleda framställning till
riksdagen, samt anför härom följande:

l:o.

Vissa lektorsprebendefastigheter i Växjö.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 augusti 1941 har drätselkammaren i
Växjö enligt uppdrag av stadsfullmäktige anhållit örn tillstånd för Växjö stad
att mot pris, som kunde finnas skäligt, och på för staden förmånligaste betal -

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

ningsvillkor förvärva äganderätten till dels lektorsprebendefastighetema
Lekamensgärdet eller stadsägan nr 414, Själakorsgärdet eller stadsägan nr
395 och Sanctae Annas gärde l1, dels domkyrkosysslomannens lönefastighet
(Economi Templi gärde eller stadsägan nr 394, dels ock viss del av förutvarande
biskopshemmanet Växjö Biskopssäte 2\ Sedermera har drätselkammaren
i skrivelse den 14 augusti 1941 anhållit örn tillstånd för staden att inköpa
jämväl den till Lekamensgärdet hörande s. k. Gymnasieträdgården och
den till Sanctae Annee gärde hörande »lektorsjorden vid begravningsplatsen».

Enligt en i ärendet företedd sammanställningskarta över del av Växjö stad
innehålla de i ansökningen den 9 augusti 1941 avsedda lektorsprebendefastigheterna
i areal, Lekamensgärdet omkring 184,000 kvadratmeter, Själakorsgärdet
omkring 164,000 kvadratmeter och Sanctae Annae gärde omkring
150,000 kvadratmeter.

Till stöd för ansökningen den 9 augusti 1941 har drätselkammaren anfört
i huvudsak följande:

Särskilt under åren närmast före pågående krig hade en ganska omfattande
byggnadsverksamhet förekommit i Växjö, varunder bostadsproduktionen
alltmera inriktats på uppförande av en- och tvåfamiljshus. Genom den omfattande
bebyggelse med mindre bostadshus, som sålunda ägt rum, hade de
områden, som enligt gällande stadsplan vore avsedda för bostadsbebyggelse,
i stor utsträckning tagits i anspråk. Den nuvarande stagnationen inom byggnadsbranschen
hade medfört, att bostadsreserven i staden, vilken redan vid
bostadsräkningen under hösten 1940 varit liten, ytterligare minskats och för
närvarande icke torde vara att räkna med, samt att lägenheter, som vore
utdömda eller borde utdömas såsom bostadslägenheter, måst bibehållas
såsom sådana. Brist förefunnes numera även på mindre lägenheter av god
beskaffenhet. På grund av bland annat den ringa tillgången på viss byggnadsmateriel
och de höga byggnadskostnaderna torde man icke kunna räkna
med att hyreshus annat än i undantagsfall kunde komma till uppförande,
innan normala förhållanden åter inträtt. Under sådana förhållanden vore
det av största betydelse, att egnahemsrörelsen finge så stor omfattning som
möjligt. Staden hade sökt främja denna verksamhet genom att ställa billig
tomtmark till egnahemsbyggarnas förfogande. Det torde kunna förväntas att,
därest hittills gjorda försök att stimulera egnahemsrörelsen sloge väl ut,
denna komme att omfattas med ökat intresse. En förutsättning härför vöre
emellertid, att staden kunde tillhandahålla lämplig tomtmark till så lågt pris
som möjligt. Det finge därför anses vara ett samhällsintresse av största betydelse
att staden hade riklig tillgång till mark, som kunde användas för bebyggelse.
Då bostadsproduktionen, så snart normala förhållanden åter inträdde,
torde bli synnerligen livlig med åtföljande stor efterfrågan på tjänlig tomtmark,
måste staden jämväl med hänsyn härtill tillse, att den hade tillgång
till sådan mark för att kunna möta de krav på lämpliga byggnadstomter,
som då med all säkerhet komme att framställas. Genom att disponera över
för bostadsbebyggelse lämplig tomtmark kunde staden även tillse, att utvecklingen
av byggnadsverksamheten skedde på ett planmässigt och för det
allmänna ur ekonomiska och andra synpunkter ändamålsenligt sätt, liksom
ock utöva en reglerande verkan beträffande tomtpriset i allmänhet inom
staden.

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

Som stadens innehav av tomtmark, i synnerhet av lämplig sådan mark för
egnahemsverksamheten ävensom för vissa planerade offentliga byggnader,
icke kunde anses tillräckligt, och då de till inköp ifrågasatta jordområdena
med hänsyn till läge och markbeskaffenhet vore synnerligen lämpliga att
utläggas till byggnadstomter, syntes ett betydande samhällsintresse bli tillgodosett,
därest staden förvärvade områdena. Genom stadsplanering av
dessa skulle staden erhålla tillgång till ett stort antal för bostadsbebyggelse
synnerligen väl belägna tomter. En ytterligare anledning för staden att söka
erhålla äganderätten till förevarande jordområden utgjorde den omständigheten,
att byggnadsverksamheten tvingades ut till mera periferiskt liggande
områden, därest jordarna såsom hittills skulle nyttjas för jordbruksändamål.
Vissa tättbebyggda områden hade uppstått inom förutvarande Växjö landskommun
norr och öster om de stadsplanerade delarna av staden. En del av
dessa områden skildes nu genom sagda jordar från dessa stadsdelar. Förr eller
senare måste de tättbebyggda ytterområdena förses med vatten- och avloppsledningar
och anläggandet av dylika ledningar till dessa områden komme
givetvis att medföra både praktiska svårigheter och stora kostnader, framförallt,
så länge ifrågavarande jordar brukades på sätt nu skedde. Därest dessa
jordar bleve stadsplanerade, kunde de erhålla gator och ledningar i anslutning
till närliggande stadsplanerade delar av staden. Härigenom kunde även
vatten- och avloppsledningar på ett mera planmässigt och framför allt på ett
ur ekonomisk synpunkt mera ändamålsenligt sätt än vad nu vore möjligt utökas
till att omfatta även sagda ytterområden. Såsom ett ytterligare skäl för
jordarnas upplåtelse för bostadsbebyggelse finge framhållas, att det med
tanke på de krav i sanitärt hänseende, som numera på grund av hälsovårdsstadgans
föreskrifter ställdes på jordbruksfastigheter inom tättbebyggda
samhällen, torde bli oekonomiskt att i längden bibehålla jordarna
vid deras nuvarande brukningssätt.

Möjligheterna att för närvarande förfoga över de till försäljning ifrågasatta
lektorsprebendefastigheterna, vilka äro utarrenderade, Lekamensgärdet och
Sanctae Annae gärde till den 1 maj 1944 samt Själakorsgärdct till och med
den 1 maj 1945, äro beroende på samtycke av respektive arrendatorer.

Fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden äro för Lekamensgärdet
15,000 kronor, för Själakorsgärdet 12,500 kronor och för Sanctae Annae
gärde 21,600 kronor. Sammanlagda taxeringsvärdet å alla de till inköp av
staden föreslagna områdena utgör omkring 81,600 kronor. Den nuvarande
avkastningen av samma områden har uppgivits icke överstiga 3,000 kronor
örn året.

Värdering av samtliga ifrågavarande områden har verkställts av stiftsnämnden
den 15 oktober 1940 vid syn enligt 17 § stiftsnämndsinstruktionen.
Enligt ett av boställsnämnd härvid upprättat, den 19 oktober 1940
dagtecknat värderinginstrument ha områdena — under förutsättning av
områdenas försäljning i ett sammanhang och inom en nära framtid —
åsatts vissa lägsta försäljningsvärden å tillhopa 511,250 kronor, därvid
lektorsprebendefastigheterna värderats till sammanlagt 301,850 kronor
enligt följande:

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 151.

Lekamensgärdet, den del som ligger öster om norra infartsvägen,
cirka 161,000 kvadratmeter å 75 öre samt den del,
som ligger väster örn norra infartsvägen, cirka 23,000

kvadratmeter å 50 öre .*............................. 132,250 kronor

Själakorsgärdet, 164,000 kvadratmeter ä 50 öre......... 82,000 »

Sanctae Annae gärde, 146,000 kvadratmeter å 60 öre____ 87,600 »

Staden, som funnit de åsätta värdena för höga, har å sin sida låtit verkställa
uppskattning av de till inköp ifrågasatta områdenas råmarksvärde
med hänsyn till dels den tid och de kostnader, som kunde åtgå för exploatering
av områdena, dels det pris staden kunde antagas komma att erhålla vid
försäljning av tomter å områdena och dels viss ränte- och kapitalförlust. Härvid
har beräknats, att 65 procent av totalarealen eller omkring 450,000 kvadratmeter
kunde utläggas till 450 tomter om i medeltal 1,000 kvadratmeter
samt att för områdenas exploatering skulle åtgå 60 år. Enligt denna värdering
skulle områdenas nuvarande råmarksvärde utgöra i runt tal 283,000
kronor. Staden har erbjudit sig att betala 300,000 kronor för samtliga
ifrågavarande områden.

Gentemot den å stadens sida gjorda värderingen har stiftsnämnden i utlåtande
den 15 augusti 1941 framhållit, bland annat.

De stora direkta och indirekta ekonomiska fördelar, som ernåddes genom
förvärvet av områdena, hade icke på något sätt värdesatts. Kostnaderna för
framdragande av gator samt för vatten-, avlopps- och elektriska ledningar
komme att bliva en bråkdel av vad staden skulle få vidkännas, därest bebyggelsen
skulle — såsom faktiskt redan skett — alltfort bli nödsakad att
söka sig till stadens ytterområden. Staden komme vidare att erhålla nya
skatteobjekt samt en värdebeständig valuta. Det vore att förmoda, att tomtpriserna
komme att stiga under årens lopp. Att döma av stadens hittillsvarande
utveckling måste den ifrågasatta exploateringstiden 60 år anses för
lång. De sociala synpunkter, som av staden framhållits, vore i och för sig
värda allt beaktande. Det måste emellertid ihågkommas, att de fastigheter,
varom här vöre fråga, vore anslagna för vissa särskilda ändamål. Av sociala
välfärdsanordningar föranledda kostnader måste tillgodoses i annan ordning.
De i samband med stiftsnämndssynen åsätta priserna ansåge nämnden alltjämt
vara skäliga och väl avvägda.

Växjö högre allmänna läroverks kollegium och domkapitlet i Växjö ha anslutit
sig till stäftsnämndens uppfattning i fråga om fastigheternas försäljningsvärde.

Beträffande Gymnasieträdgården och »lektorsjorden vid begravningsplatsen»,
för vilka utgå vissa avgälder efter markegångstaxa^ har stiftsnämnden
föreslagit ett försäljningspris av respektive 800 kronor och 2,000 kronor,
tillsynes motsvarande i runt tal det efter 4 procent kapitaliserade
värdet av avgälderna.

Läroverkskollegiet har förklarat sig icke ha något att invända mot stadens
förvärv av lektorsprebendefastigheterna under förutsättning, att prebendeinnehavarnas
inkomst icke minskades eller försvunne genom försäljningen,
att försäljningsmedlen överlämnades till rektorsämbetet vid läroverket att

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

förvaltas såsom fonder med rätt för vederbörande tjänstinnehavare att av
respektive fonds ränteavkastning uppbära, vad han tidigare åtnjutit i inkomst
från fastigheten, samt att medlen även i framtiden förbleve knutna till läroverket
och användes till dess bästa. Vederbörande indelningshavare och rektor
ha biträtt vad läroverkskollegiet härutinnan anfört.

Jämväl stijtsnämnden och domkapitlet ha tillstyrkt medgivande för staden
att förvärva ifrågavarande områden.

Kammarkollegiet har beträffande lektorsprebendenas tillkomst och disposition
yttrat bland annat:

Angående tillkomsten av ifrågavarande lektorsprebendefastigheter förelåge
utredning i ett av kammarkollegiet och statskontoret den 20 oktober 1931
till Kungl. Majit avgivet utlåtande angående indragning till statsverket eller
övertagande till förvaltning av statsverket av kronans donationer till de allmänna
läroverken m. m. Av denna utredning inhämtades bland annat:

Fastigheterna syntes ha tillhört kanikprebenden vid Växjö domkyrka under
katolska tiden och efter prebendestiftelsernas upplösning under kyrkoreformationen
indragits till kronan.

Lekamensgärdet hade åtminstone från 1570 innehafts av skolmästarna i
Växjö enligt kungl, förläningar och konfirmationer. Genom Gustav II Adolfs
brev den 17 februari 1619 hade beträffande underhåll åt rektor i Växjö föreskrivits,
att envar, som tillträdde denna befattning, ägde att utan särskild
ansökning njuta och behålla vad hans företrädare haft och njutit. I samband
med inrättandet av Växjö gymnasium genom kungl, brev den 30 mars 1643
hade rektoratet vid Växjö skola indragits och Lekamensgärdet anslagits åt
fjärde lektorn. Till Lekamensgärdet hade sedan gammalt hört tomt i staden.
Sedan byggnaderna och tomten förfallit, användes densamma såsom trädgård,
den s. k. Gymnasieträdgården.

Själakorsgärdet torde ha anslagits för sitt nuvarande ändamål omkring
1607, vilket år fastigheten innehades av konrektorn i Växjö Peder Clandius.
Genom Gustav II Adolfs brev den 26 februari 1617 hade förklarats, att Själakorsgärdet
alltid skulle ligga och lyda under konrektorsämbetet vid Växjö
skola, och den 16 februari 1619 hade konungen beträffande konrektor underhåll
förklarat, att envar, som tillträdde denna befattning ägde att utan särskild
ansökning njuta och behålla vad hans företrädare haft och njutit. I
samband med gymnasiets inrättande hade jämväl konrektoratet vid Växjö
skola indragits och Själakorsgärdet övergått till lektorn i hebreiska och
grekiska.

Sanctea Annee gärde syntes ha anslagits som lektorsprebende omkring
1605, då såsom innehavare nämndes Nils Bringius, den förste teologie lektorn
i Växjö. Genom Gustav II Adolfs brev den 17 februari 1619 hade beträffande
teologie lektorns underhåll föreskrivits, att envar, som tillträdde denna befattning,
ägde att utan särskild ansökning njuta och behålla vad hans företrädare
haft och njutit. Den 16 maj 1884 hade Kungl. Majit medgivit, att
en till sistnämnda fastighet hörande trädgårdstomt örn 14.65 ar (belägen intill
östra sidan av begravningsplatsen i Växjö) finge exproprieras för att förenas
med Växjö stads- och landsförsamlingars begravningsplats. Den i ärendet
omförmälda lektorsjorden vid begravningsplatsen syntes motsvara denna
trädgårdstomt, vars expropriering sålunda icke torde ha fullföljts.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

Nu gällande fördelning av fastigheterna grundade sig på ett kungl, brev
av den 27 oktober 1859, enligt vilket Saneta'' Annae gärde skulle tillkomma
äldste lektorn, Själakorsgärdet andre lektorn och Lekamensgärdet tredje lektorn
vid Växjö läroverk.

I skrivelse den 2 maj 1930, nr 175, i anledning av riksdagens år 1929 församlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1
juli 1928—30 juni 1929, hade riksdagen under punkt 9:o) anmält, att riksdagen,
utom annat, bemyndigat Kungl. Majit att vidtaga sådana jämkningar
i från och med budgetåret 1930/31 gällande stater för de allmänna läroverken,
att största möjliga överensstämmelse vunnes mellan den beräknade och
den verkliga avkastningen av de av kronan till de allmänna läroverken lämnade
donationer. I anledning härav hade Kungl. Majit den 16 oktober 1931
medgivit, att befintliga, av kronan till avlöning av lärare vid de allmänna
läroverken anvisade hemman och jordar fortfarande och intill dess annorlunda
bleve förordnat finge vid lärartjänsterna bibehållas, emot skyldighet för
tjänstinnehavaren att efter den uppskattning, som bleve bestämd, vidkännas
avdrag för boställsavkomsten å den vid lärartjänsten utgående avlöningen.
Beträffande sättet för bestämmande av sådana avdrag hade Kungl. Majit
föreskrivit, att avkomsten av den fasta egendomen skulle uppskattas på enahanda
sätt som i fråga örn uppskattning gällde för de kronans hemman och
lägenheter, som skulle till arrende utbjudas; och skulle det åligga vederbörande
länsstyrelse att insända de vid förrättningarna förda protokollen jämte
eget utlåtande till kammarkollegiet, som hade att fastställa det belopp, vartill
avkomsten av varje fastighet, till skäligt arrende beräknad, borde i stat
upptagas samt därom lämna statskontoret och vederbörande länsstyrelse
underrättelse. Genom beslut den 18 juni 1934 hade kammarkollegiet fastställt
de belopp, vartill ifrågavarande prebendefastigheters avkastning borde från
och med den 1 juli 1934 i stat upptagas, till för Lekamensgärdet med Gymnasieträdgården,
inberäknat avgäld för rätt att ha elektrisk ledning framdragen
över fastigheten, nyttjanderättsavgift för Gymnasieträdgården samt rätt
till utsyning från den för prebendefastigheterna och (Economi Templi gärde
samfällda utmarken Prästmarken, till 460 kronor, för Själakorsgärdet samt
rätt till utsyning från Prästmarken till 440 kronor samt för Sanct® Ann®
gärde, inberäknat lägenhetsavgälder, ränta å fonderad expropriationsersättning,
avgäld för rätt att ha elektriska ledningar framdragna över fastigheten
och rätt till utsyning från Prästmarken, till 570 kronor, allt årligen att gälla
tills vidare till dess annorlunda kunde varda förordnat.

Den ovannämnda Prästmarken berördes icke av förevarande försäljningsfråga.

Gymnasieträdgården och lektorsjorden vid begravningsplatsen utgjorde enligt
uppgift trädplanterade mindre områden som i stadsplanen upptagits såsom
allmänna platser och sedan lång tid disponerades av staden. Det syntes
lämpligt, att desamma försåldes till staden (jfr 21 och 28 § § stadsplanelagen).

I fråga örn värderingen av områdena har kollegiet anfört bland annat:

Värderingen av ifrågavarande för stadsbebyggelse avsedda områden syntes
böra grunda sig på en åtminstone i sina huvuddrag känd plan för områdenas
bebyggande. Vid den genom stiftsnämndens försorg verkställda värderingen
syntes man icke ha utgått från någon sådan plan utan direkt uppskattat
råmarksvärdet per kvadratmeter av de olika områdenas totala areal.

11

Kungl, Maj.ts proposition Nr 151.

Den å stadens sida företagna värderingen byggde visserligen på en tänkt
exploateringsplan men hade av stiftsnämnden gjorts till föremål för åtskillig
kritik, vilken såvitt av handlingarna kunde bedömas i vissa hänseenden vore
befogad.

Utöver vad stiftsnämnden invänt mot stadens värdesättning torde böra
framhållas följande. Staden utginge från att områdena i sin helhet skulle upplåtas
för billig, mindre bebyggelse (egnahemsbebyggelse), vilket förutsatte
låga tomtpriser. Det torde emellertid icke kunna anses uteslutet, att vissa
delar av områdena vid blivande stadsplanering befunnes böra tagas i anspråk
för bebyggelse med hyreshus eller allmänna byggnader. Staden hade själv
uppgivit, att stadens innehav av mark för vissa planerade offentliga byggnader
icke vore tillräckligt. Över huvud taget borde tillbörlig hänsyn tagas till
säljarens intresse av att marken utnyttjades på ett sätt, som medförde gott
ekonomiskt resultat av försäljningen. Emedan fastigheterna vore anvisade
för olika ändamål borde vidare särskilt värde åsättas varje fastighet. Vissa
av fastigheterna torde med hänsyn till sitt förmånligare läge komma att exploateras
fortare än de övriga och borde därför åsättas högre pris. Vidare
vore de i ärendet tillgängliga uppgifterna om fastigheternas arealer endast
ungefärliga, varför en uppmätning och kartläggning av fastigheterna syntes
erforderlig.

Kollegiet ansåge utredningen i ärendet icke möjliggöra ett tillförlitligt bedömande
av föreliggande starkt skiljaktiga värderingar. Med hänsyn till de
stora värden, som vore i fråga, torde en ny värdering böra ske. Kollegiet föreställde
sig, att en sådan lämpligen borde anordnas sålunda, att kammarkollegiet
bemyndigades att tillkalla lämplig, opartisk och sakkunnig person att
verkställa värdering av fastigheterna.

Kammarkollegiet hemställde, att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva,
att de ifrågavarande lektorsprebendefastigheterna med därtill hörande
jordar finge försäljas till staden för det pris och på de villkor Kungl. Majit
funne skäligt bestämma. I ärendet hade ifrågasatts, att för försäljning
av lektorsprebendefastigheterna skulle erfordras kyrkomötets medverkan.
På anförda skäl funne sig kollegiet icke böra framställa förslag härom.

Frågan örn dispositionen av köpeskillingsmedlen för lektorsprebendefastigheterna
borde enligt kollegiets mening upptagas till omprövning i samband
med en allmän reglering av kronans donationer till de allmänna läroverken.
Intill dess torde medlen böra fonderas enligt de bestämmelser, som av Kungl.
Majit kunde bliva meddelade i samband med beslut om fastigheternas försäljning.
Vid en försäljning bleve ändrade bestämmelser angående avdraget
å indelningshavarnas löner av boställsavkomsten nödvändiga.

De ecklesiastika jordar, som avses i förutnämnda försäljningsärende, ha
till större delen en central belägenhet i Växjö men användas endast för jordbruksändamål.
Det är därför naturligt, att staden önskar få områdena disponibla
för bebyggelse. I likhet med alla i ärendet hörda myndigheter anser
även jag önskvärt, att jordarna erhålla denna användning.

Ehuru alltså enighet räder örn att staden bör få köpa ifrågavarande fastig -

Departe mentschefen.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

heter, ha uppfattningarna om försäljningspriset gått starkt i sär. Medan
jordarna av staden värderats till 300,000 kronor, ha de lokala statsmyndigheterna
uppskattat fastigheternas saluvärde till omkring 511,000 kronor.
Även i andra avseenden befinner sig ärendet i sådant skick, att något definitivt
avgörande icke nu kan träffas. Det synes emellertid av stadsplaneskäl
och andra orsaker önskvärt, att alla åtgärder, som kunna erfordras för områdenas
exploatering, vidtagas utan tidsutdräkt. Beträffande försäljning av
de i stadens framställning avsedda kyrkliga fastigheterna eller stadsägan
nr 394 och viss del av Växjö Biskopssäte 21 äger Kungl. Majit ensam besluta.
I fråga örn lektorsprebendefastigheterna, vilka enligt vederbörande
stiftsnämnds uppskattning representera ett värde av omkring 302,000 kronor,
synas olika meningar råda örn fastigheternas rättsliga natur, men fastigheterna
torde böra betraktas såsom kronoegendomar, vilka anslagits
för visst ändamål. Vid sådant förhållande synes riksdagens samtycke till
deras försäljning böra inhämtas. I likhet med kammarkollegiet anser jag
kyrkomötets hörande icke vara erforderligt.

Örn lektorsprebendefastigheterna försäljas, torde de behållna försäljningsmedlen
tills vidare böra fonderas. Frågan om försäljningsmedlens disposition
torde framdeles böra upptagas till behandling i sammanhang med
en allmän reglering av kronans donationer till de allmänna läroverken. Beträffande
vederbörande lektorers rätt till å försäljningsmedlen uppkommande
ränteavkastning lärer det få ankomma på Kungl. Majit att med beaktande
av stadgandet i 55 § 9 mom. 2. civila avlöningsreglementet, meddela
erforderliga föreskrifter.

Med hänsyn till här anförda omständigheter torde riksdagens samtycke
till försäljning av lektorsprebendefastigheterna kunna inhämtas redan på
ärendets nuvarande stadium. På sätt kammarkollegiet föreslagit torde Kungl.
Majit böra erhålla riksdagens medgivande att försälja fastigheterna till staden
för det pris och på de villkor, Kungl. Majit finner skäligt bestämma.
Även rörande försäljningsmedlens disposition torde Kungl. Majit få meddela
bestämmelser.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att de inom Växjö stad belägna lektorsprebendefastigheterna
Lekamensgärdet eller stadsägan nr 414 med den därtill
hörande Gymnasieträdgården, Själakorsgärdet eller stadsägan
nr 395 samt Saneta Annae gärde l1 med den därtill
hörande »lektorsjorden vid begravningsplatsen» må försäljas
till staden för det pris och på de villkor, Kungl. Majit finner
skäligt bestämma.

13

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 151-,

2:o.

Svarvartorp nr 1 i Härads socken.

Lektorn vid högre allmänna läroverket i Strängnäs S. Lodin anhöll den 22
april 1940 såsom innehavare av lektorsprebendehemmanet % mantal Svarvartorp
nr 1 i Härads socken, att hemmanet måtte antingen indragas under
statsverkets direkta förvaltning eller för skäligt pris och i befintligt skick
försäljas till nuvarande arrendatorn av hemmanet E. R. Ehnvall, och gjorde
tillika framställning angående täckande av kostnaderna för elektrifiering av
hemmanet. I utlåtande över sistnämnda framställning anförde domänstyrelsen
bland annat, att, därest hemmanet ställdes under styrelsens förvaltning,
styrelsen hade för avsikt att verkställa utredning, huruvida hemmanet
borde försäljas eller behållas i kronans ägo. Efter övriga vederbörandes
hörande förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 14 mars 1941, att hemmanet
skulle från och med den 1 maj 1941 tills vidare till förvaltning övertagas
av domänstyrelsen, att avkastningen av hemmanet skulle särskilt för
sig bokföras och redovisas samt att vederbörande tjänstinnehavare skulle
— mot avstående från och med samma tidpunkt av avkastningen från
hemmanet — äga uppbära honom författningsenligt tillkommande avlöningsförmåner
av statsmedel utan avdrag för nämnda avkastning.

I skrivelse den 3 september 1941 har domänstyrelsen underställt Kungl.
Maj:ts prövning frågan örn försäljning av hemmanet och därvid, med överlämnande
av förebragt utredning i ämnet, anfört följande:

Hemmanet vore beläget 10 kilometer från Strängnäs, och 2.5 kilometer
från allmän väg. Utfartsväg funnes. Arealen omfattade omkring 50.92 hektar,
varav 15.7 hektar åker, 2.83 hektar äng, 10.31 hektar betesmark, 21.26 hektar
skogsmark och 0.82 hektar impediment. Å hemmanet befintliga byggnader
tillhörde kronan. Boningshuset, som vore i mycket dåligt skick, hade utdömts
vid laga syn år 1938. Övriga byggnader vore i medelgott skick och för hemmanets
behov tillräckliga. Åkerjorden vore av mindre god och ängen av medelgod
beskaffenhet. Hävden vore god. Virkesförrådet hade uppskattats till
1,789 kubikmeter.

Hemmanet vore för tiden från den 1 maj 1941 till den 14 mars 1942 utarrenderat
till Ehnvall mot ett årligt arrende av 20 hektoliter råg och lika
mycket korn, att lösas efter stadgat tio års medelmarkegångspris för Södermanlands
län. Ehnvall hade brukat egendomen sedan år 1935.

På domänstyrelsens föranstaltande hade uppskattningsförrättning hållits
på hemmanet. Saluvärdet hade uppskattats till 21,000 kronor. Härav belöpte
12,700 kronor å skogsmark och skog, 1,400 kronor å värdet av andel
i häradsallmänning och 1,675 kronor å kronans kostnad för elektrifiering av
ladugård. Arrendevärdet hade beräknats utgöra 425 kronor. Uppskattning snämnden
hade föreslagit, att hemmanet måtte försäljas med tillträdesrätt
för köpare den 14 mars 1942 och med hembudsrätt för Ehnvall. Vid försäljning
till arrendatorn borde, med hänsyn till arrendatorn åliggande byggnadsskyldighet,
saluvärdet utgöra 21,500 kronor.

Arrendatorn Ehnvall hade förklarat sig villig inköpa hemmanet men vore
icke villig betala högre pris än 18,000 kronor.

14

Kungl. Majlis proposition Nr 151.

I samband med uppskattningshandlingarnas insändande till styrelsen hade
därefter såväl uppskattningsnämndens ordförande som dess ledamöter tillstyrkt,
att hemmanet försåldes till Ehnvall för det av honom erbjudna priset
med hänsyn till de stora kostnader för byggnader, i första hand uppförande
av ny mangårdsbyggnad, som kronan måste vidkännas, örn hemmanet skulle
behållas i kronans ägo.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare hade tillstyrkt försäljning av
hemmanet till sistnämnda pris.

För egen del ansåge domänstyrelsen angeläget, att hemmanet försåldes.
Styrelsen hade icke något att erinra mot att hemmanet försåldes till Ehnvall
och att priset nedsattes till 18,000 kronor. Styrelsen hemställde därför, att
Kungl. Majit måtte föreslå kyrkomötet och riksdagen medgiva, att hemmanet
skulle med ett saluvärde av 18,000 kronor försäljas enligt förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1942 och med hembudsrätt
jämlikt 9 § förordningen för Ehnvall samt att, därest Ehnvall begagnade
sig av hembudsrätten, varken kronan eller Ehnvall skulle äga framställa fordringsanspråk
gent emot den andre på grund av det rörande hemmanet gällande
arrendeavtalet, med undantag dock för tilläventyrs oguldna arrendeavgifter
och skatter för hemmanet.

Vid försäljningen borde i övrigt iakttagas, att hemmanet överlätes i det
skick, vari det vid tillträdet befunnes, att i köpet inginge endast kronan tillhöriga,
å hemmanet befintliga byggnader och anläggningar, att i köpet ej
inginge å hemmanet befintliga upphuggna skogsprodukter och stämplade
träd, att nämnda skogsprodukter och träd finge å hemmanet kvarvara till
den 1 juni 1944, intill vilken dag ägaren av virket förbehölles rätt att avgiftsfritt
disponera för virket och dess avforsling erforderliga upplagsplatser
och vägar, att innehavare av över hemmanet med vederbörligt tillstånd framdragna
elektriska ledningar förbehölles rätt att ha ledningarna kvarstående
och nyttja desamma utan rätt för hemmanets köpare till annan ersättning
än av ledningarnas innehavare för skada till följd av reparation, förändring
eller tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som förorsakades å kreatur,
samt att köparen förbunde sig att för hemmanet i stället för kronan ingå som
medlem i Barva härads elektriska distributionsförening och att därvid ikläda
sig de skyldigheter, som efter tillträdesdagen kunde komma att åvila kronan
för kronans medlemskap i nämnda förening.

Strängnäs högre allmänna läroverks kollegium har förklarat sig icke ha
något att erinra mot hemmanets försäljning.

Stiftsnämnden i Strängnäs har tillstyrkt en försäljning av hemmanet till
Ehnvall för 18,000 kronor under förutsättning, att Ehnvall åvilande byggnadsskyldighet
från den 25 januari 1938 — i ärendet uppskattad till ett
belopp av 500 kronor — avskreves.

Kammarkollegiet har yttrat bland annat.

I ett av kammarkollegiet och statskontoret den 20 oktober 1931 till Kungl,
Majit avgivet utlåtande angående indragning till statsverket eller övertagande
till förvaltning av statsverket av kronans donationer till de allmänna
läroverken m. m. lämnades angående tillkomsten av ifrågavarande prebendehemman
följande uppgifter:

»I sammanhang med inrättande av Strängnäs gymnasium genom konung

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

Gustav II Adolfs brev den 3 juni 1626 anslogs åt lektorerna vid gymnasiet,
bland annat, hemmanet Svarvartorp — i gällande jordebok redovisat såsom
a/2 mantal krono Svarvartorp nr 1 — i Härads socken, vilket skulle njutas
fritt från alla vissa och ovissa persedlar samt ''alltid stadigt under Strängnäs
gymnasium bliva’. Hemmanet redovisas i 1608 års räkenskaper bland kronolandbor,
% torpare, med anteckningen ''tillökt 1604’. Å en i lantmäteristyrelsens
arkiv befintlig, år 1721 av And. Mörn upprättad karta över Skälby
by upptages med särskild ägofigur (43) Svarvartorp med anteckningen ''avgärdat
på desse byägor’. I beskrivningen till kartan över byns skogsdelning

år 1745 är antecknat: ''Skälby bolby består av---och är inom dess

rågång avgärdade hemmanet Svarvartorp beläget, som njuter skog av bolbyens
mark’. Skälby bestod 1604 av tre kyrkohemman (indragna till kronan).»

Med stöd av cirkuläret den 16 oktober 1931 angående värdet å avkastningen
av de av kronan till de allmänna läroverken lämnade donationer hade
kammarkollegiet genom beslut den 18 juni 1934 fastställt det belopp, vartill
hemmanet Svarvartorps avkastning, inberäknat andel i avkastning av Åkers
häradsallmänning, borde från och med den 1 juli 1934 i stat upptagas, till
315 kronor årligen att gälla tills vidare och till dess annorlunda kunde vara
förordnat.

Enär på grund av vad i ärendet förekommit en försäljning av hemmanet
finge anses ekonomiskt fördelaktig för kronan, tillstyrkte kollegiet, att hemmanet
såldes. Hemmanet torde i första hand böra erbjudas nuvarande arrendatorn
till inköp. Det föreslagna försäljningspriset 18,000 kronor torde med
hänsyn till omständigheterna böra godtagas.

Vid en tillämpning på sätt domänstyrelsen föreslagit av förordningen den
6 juni 1929 (nr 176) torde i fråga om köpeskillingens erläggande bliva gällande
förordningens därom meddelade bestämmelser (21 § och följande), vilka
medgåve köpeskillingens erläggande efter anstånd och genom avbetalningar
under ganska avsevärd tid. Dessa bestämmelser, vilka torde vara avpassade
för försäljning av till domänfonden hörande fastigheter, syntes emellertid
icke vara lämpliga i förevarande fall, där det gällde en för visst ändamål
anslagen fastighet. Kollegiet föresloge därför, att köpeskillingen skulle gäldas
kontant senast å tillträdesdagen eller i allt fall genom ett mindre antal icke
alltför långfristiga avbetalningar. Jämlikt 30 § i förordningen borde köparen
bestrida lagfarts- och övriga med köpet förenade utgifter. Mot de av domänstyrelsen
i övrigt föreslagna villkoren och förbehållen hade kollegiet intet
att erinra.

De behållna försäljningsmedlen ävensom hos domänstyrelsen uppsamlad
behållen avkastning av hemmanet torde böra överlämnas till domkapitlet i
Strängnäs för att därstädes fonderas och göras räntebärande i avbidan på en
allmän reglering av kronans donationer till de allmänna läroverken.

För en försäljning av hemmanet torde riksdagens samtycke erfordras. Däremot
ansåge kollegiet på anförda skäl, att det med fog kunde ifrågasättas,
huruvida för en försäljning av hemmanet erfordrades kyrkomötets medverkan,
och funne sig fördenskull icke böra framställa förslag härom.

Den här ifrågavarande fastigheten har ursprungligen av kronan anslagits
till lön åt lektorerna vid gymnasiet i Strängnäs. Avkastningen av prebendet
har också ännu på senaste tid använts till avlöning åt en Icktor vid gymnasiet,
vilken i stället fått vidkännas visst avdrag på lönen. Då prebendet för

Departe mentschefen.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

lektorn icke innebar någon ekonomisk fördel utan tvärtom medförde besvär
och kostnader, bland annat nybyggnadsskyldighet till ganska stort belopp,
har förvaltningen av hemmanet från och med den 1 maj 1941 övertagits av
domänstyrelsen och lektorn berättigats att uppbära oavkortad lön av statsmedel.
Domänstyrelsen har nu föreslagit, att hemmanet måtte säljas, då
detta ansetts fördelaktigast för kronan.

För egen del vill jag i likhet med alla i ärendet hörda myndigheter tillstyrka,
att fastigheten säljes. Mot domänstyrelsens förslag till försäljningsbestämmelser
m. m. har kammarkollegiet framställt viss erinran. Tillräckliga
skäl synas mig dock icke förebragta för ett frångående av domänstyrelsens
förslag, vilket jag alltså för egen del biträder. De behållna avkastningsoch
försäljningsmedlen böra på sätt kammarkollegiet föreslagit fonderas i
avbidan på en allmän reglering av kronans donationer till de allmänna
läroverken. Till försäljningen synes riksdagens samtycke böra inhämtas,
varemot kyrkomötets hörande icke torde vara erforderligt.

Under åberopande av vad som anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lektorsprebendehemmanet % mantal Svarvartorp nr
1 i Härads socken i Södermanlands län må försäljas för en
köpeskilling icke understigande 18,000 kronor samt under
de villkor i övrigt, som av mig här ovan angivits.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o och 2:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Stockholm 1942, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

420692