Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 22 juni
1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar; given
Stockholms slott den 6 mars 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) örn ekonomiska föreningar.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang tili riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 127.

I

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) örn

ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 26, 31, 36, 39 a, 87 och 90 §§* lagen den 22 juni
1911 om ekonomiska föreningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

26 §.

Angående befogenhet — — — delgivas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, utlyse styrelsen föreningssammanträde
för val av ombud att i den tvist föra föreningens talan. Stämning skall anses
delgiven, då den blivit föredragen å sammanträdet.

31 §•

Hos Konungens befallningshavande i länet må påkallas utseende av en
revisor att med övriga revisorer deltaga i dem åliggande granskning av styrelsens
förvaltning och föreningens räkenskaper eller i granskning av vissa
räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningssammanträde. Har förslaget
å föreningssammanträde antagits eller ock biträtts av minst en femtedel
av samtliga röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en vecka hos
Konungens befallningshavande göra framställning örn utseende av revisor.
Underlåter styrelsen det, stånde varje röstberättigad fritt att göra dylik framställning.

Vad i---skäligt arvode.

36 §.

Jämte vad---av ordföranden.

Bolag eller annan samfällighet eller stiftelse företrädes av den som därtill
bemyndigats, vare sig denne är medlem eller ej, dock att samfällighets eller
stiftelses rättighet att genom ombud utöva rösträtt må i föreningens stadgar
inskränkas till ombud, som är medlem i föreningen eller enligt 20 § ändock
kan utses till ledamot av föreningens styrelse.

39 a §.

I stadgarna må bestämmas, att föreningssammanträdes befogenhet, i vad
rörer andra frågor än i 42 § 1 mom. avses, skall helt eller delvis utövas av

1 Senaste lydelse av 31 och 39 a §§ se 1928:41.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

3

därtill utsedda ombud. Sådant ombud skall vara medlem i föreningen; dock
må, där bolag eller annan samfällighet eller stiftelse är medlem i föreningen,
ledamot av den samfällighets eller stiftelses styrelse eller delägare i samfälligheten
utses till ombud. Sammanträde, som hålles av sålunda utsedda ombud,
vare såsom föreningssammanträde ansett. Å ombuden skall tillämpas vad i
34—38 §§ stadgas örn föreningsmedlem; dock må rösträtt ej överlåtas.

87 §.

Tillskynda föreningsmedlemmar eller röstberättigade, som ej äro föreningsmedlemmar,
föreningen skada genom att överträda denna lag eller föreningens
stadgar, svare de för skadan, en för alla och alla för en.

Överträda styrelseledamöter, likvidatorer, föreningsmedlemmar eller röstberättigade,
som ej äro föreningsmedlemmar, denna lag eller föreningens stadgar
och tillskyndas tredje man därigenom skada, vare de, som låtit sådant
komma sig till last, ansvariga för skadan, en för alla och alla för en.

Har förening — — •— från skadeståndsskyldighet.

90 §.

Innehålla ekonomisk förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen
och styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem eller röstberättigad,
som ej är föreningsmedlem, skola hänskjutas till avgörande av en
eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan, som tillkommer skiljeavtal;
och gäde om påkallande av förbehållets tillämpning vad om stämning
i denna lag finnes stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Innehåller ekonomisk förenings stadgar vid lagens ikraftträdande förbehåll,
som inskränker bolags eller annan samfällighets eller stiftelses rätt att å
föreningssammanträde låta sig företrädas av ombud, vare det ogild, i den
mån större inskränkning i nämnda rätt göres än som i 36 § 2 mom. medgives.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,
fråga angående ändring i lagstiftningen om ekonomiska föreningar.

Föredraganden anför:

Enligt 5 § lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska föreningar
må medlemmarna i en förening, uteslutande eller till en del, utgöras
av bolag, föreningar, kommuner eller andra samfälligheter eller stiftelser.
Beträffande styrelseledamot stadgas i 20 §, att han skall vara medlem
i föreningen. Där bolag eller annan samfällighet eller stiftelse är medlem i
föreningen, må dock ledamot av den samfällighets eller stiftelses styrelse eller
delägare i samfälligheten vara ledamot av föreningens styrelse. Enär lagen förutsätter
att styrelseledamot skall vara fysisk person, kan samfällighet såsom
sådan icke vara styrelseledamot. Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhavandet
av föreningens angelägenheter utövas enligt 34 § å föreningssammanträde.
Å detta äger enligt 36 § varje medlem deltaga, om ej annorlunda finnes
bestämt i stadgarna.

Enligt 39 a § må i stadgarna bestämmas, att föreningssammanträdes befogenhet,
i vad rörer andra frågor än vissa i 42 § 1 mom. angivna, skall helt
eller delvis utövas av därtill utsedda föreningsmedlemmar. Sammanträde,
som hålles av sådana ombud, skall anses såsom föreningssammanträde.
Till skillnad från vad som gäller om föreningssammanträde må dock rösträtt
ej överlåtas. Denna paragraf tillkom genom lag den 23 mars 1928. Anledningen
därtill var, att ett betydande antal ekonomiska föreningar erhållit den
omfattning i avseende å såväl medlemsantal som verksamhetsområde, att
anordningen med beslutanderätten i föreningsangelägenheter överlämnad åt
föreningssammanträde, däri samtliga medlemmar ägde deltaga, i många fall
visat sig hinderlig för föreningsverksamheten. Enligt den lydelse 39 a § hade

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

5

i det till lagrådet remitterade förslaget skulle föreningssammanträdes befogenhet
kunna utövas av därtill utsedda »personer». Lagrådet anmärkte, att
det svårligen kunde anses behövligt eller lämpligt att uppdraga föreningssammanträdes
befogenhet åt andra än föreningsmedlemmar. Med anledning av
lagrådets anmärkning ändrades förslaget så att allenast medlemmar i föreningen
finge utses till ombud.

I skrivelse den 3 april 1941 (nr 153) har riksdagen, under åberopande av
första lagutskottets utlåtande nr 28, anhållit, att Kungl. Majit ville taga under
övervägande frågan om villkoren för behörighet att utses till ombud vid
sammanträde som avses i 39 a § samt för riksdagen framlägga det förslag,
som därav kunde föranledas.

Lagutskottets utlåtande föranleddes av två inom riksdagen väckta likalydande
motioner, nr 13 i första kammaren av herrar Bondeson och Mannerskantz
samt nr 26 i andra kammaren av herrar Liedberg och Norup. I motionerna
anfördes bl. a. att —- medan 20 § lagen om ekonomiska föreningar
medgåve att medlem i en till en ekonomisk förening ansluten förening kunde
väljas till ledamot i den ekonomiska föreningens styrelse — 39 a § lade hinder
i vägen, att medlem i underföreningen valdes till sådant ombud som i
sistnämnda paragraf avses. Till det regelmässigt viktigare uppdraget såsom
styrelseledamot i en ekonomisk förening kunde sålunda väljas den som
allenast vore medlem av den anslutna föreningen. Däremot kunde han ej
väljas till ombud vid ett föreningssammanträde, konstituerat jämlikt 39 a §,
ehuru detta uppdrag måste anses förhållandevis obetydligt. Denna bristande
följdriktighet hade särskild betydelse för vissa producentsammanslutningar.
Det rationaliseringsarbete, som under de senaste åren fullföljts inom jordbrukets
ekonomiska föreningsrörelse, hade nämligen i viss omfattning tagit
sig uttryck däri, att ett flertal föreningar sammanslutit sig genom att som
medlemmar inträda i en därför särskilt bildad förening, vilken det därefter
tillkommit att för de anslutna föreningarnas räkning handhava den affärsmässiga
delen av verksamheten. Att bilda en förening, i vilken de angivna föreningarnas
medlemmar själva inträdde som medlemmar, hade stött på svårigheter,
då härför skulle fordrats skriftlig ansökning från envar av dessa
medlemmar och deras antal ofta varit mycket stort, i vissa fall flera tusen.
A andra sidan hade det framstått som nödvändigt att representationen i de
nybildade föreningarna utövades enligt bestämmelserna i 39 a § lagen om
ekonomiska föreningar. Det hindret hade då uppstått, att till ombud enligt
39 a § icke kunnat utses den som endast indirekt — genom sitt medlemskap
i underföreningen —- tillhörde huvudföreningen. Varje anledning syntes emellertid
saknas att uppehålla den stränga bestämmelsen örn medlemskap som
krav för valbarhet till ombud vid föreningssammanträde jämlikt 39 a § lagen
om ekonomiska föreningar.

Utskottet gav sin anslutning till de av motionärerna framförda synpunkterna
och ansåg behov föreligga av en översyn av hithörande bestämmelser.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har i skrivelse till Konungen den 28
november 1939 hemställt örn ändring i 39 a § av enahanda innebörd.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Ifrågavarande spörsmål har upptagits i en inom justitiedepartementet i maj
1941 upprättad promemoria. I denna uttalas, att de av riksdagen och
lantbrukssällskapet gjorda framställningarna syntes böra biträdas. Visserligen
kunde vid övervägande av frågan om en lagändring i föreslagen riktning
bringas i erinran, att hinder ej syntes föreligga för en underförening
eller annan samfällighet att såsom medlem i en huvudförening genom sina
legala representanter deltaga å sammanträde i huvudföreningen enligt 34 §
lagen om ekonomiska föreningar eller, i egenskap av ombud enligt 39 a §,
deltaga i sådant ombudsmöte som i sistnämnda lagrum avses. Möjlighet
funnes sålunda att tillämpa det representativa systemet utan lagändring, även
då samfälligheter vore medlemmar i huvudföreningen. Då antalet till en huvudförening
anslutna underföreningar i allmänhet vore förhållandevis ringa,
kunde mot framställningarna även invändas, att behovet av det representativa
systemet överhuvudtaget ej borde vara särskilt starkt framträdande i angivna
fall. Å andra sidan framhålles i promemorian, att särskilda skäl kunde
göra det önskligt att även i föreningar med ringa medlemsantal tillämpa det
representativa systemet och att en huvudförening merendels bestode av såväl
underföreningar eller andra samfälligheter som direkt anslutna enskilda personer.
Med gällande begränsning av behörigheten att utses till ombud enligt
39 a § kunde vid tillämpning av denna vissa svårlösliga problem tänkas uppstå
med avseende å rösträtt för underförening m. m. Möjligheten att till ombud
kunna välja medlemmar i underförening syntes därför kunna bliva av
visst värde. I detta sammanhang erinras i promemorian om att hinder icke
syntes möta att i fråga örn sättet för utseende av ombud införa bestämmelse
i stadgarna, att medlemmarna i en underförening — ehuru de eljest icke
kunde få direkt deltaga i handhavandet av huvudföreningens angelägenheter
— ägde deltaga i utseendet av ombud till huvudföreningens ombudsmöte.

I promemorian föreslås, att bestämmelserna i 39 a § kompletteras med ett
tillägg efter förebild av bestämmelsen i 20 §. Till ombud borde sålunda
kunna utses ej blott den som vore medlem i föreningen utan, där bolag eller
annan samfällighet eller stiftelse vore medlem, även ledamot av denna samfällighets
eller stiftelses styrelse eller delägare i samfälligheten. Uppenbarligen
skulle, i de fall då det representativa systemet komme till tillämpning,
vad i lagens stadganden örn föreningssammanträde sägs örn föreningsmedlem
gälla ombud som utsetts enligt 39 a ^Ytterligare vissa ändringar och tillägg
i lagen bleve erforderliga. Sålunda borde framställning om utseende av minoritetsrevisor,
som avses i 31 § 1 mom. sista punkten, kunna göras jämväl
av ombud enligt 39 a §. Ordet »medlem» i nämnda punkt borde därför utgå.
Härjämte syntes bland dem, vilka kunde bliva underkastade skadeståndsskyldighet
enligt 87 § 1 och 2 morn., böra upptagas jämväl röstberättigade,
som ej vore föreningsmedlemmar. I promemorian nämnes, att i stadgarna
för ekonomisk förening, där det representativa systemet skulle vinna tillämpning,
kunde intagas skiljedomsklausul även för tvister mellan föreningen och
ombud enligt 39 a §, som ej vore föreningsmedlem. Av denna anledning

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

borde ett tillägg göras till 90 §. Slutligen borde vidtagas en redaktionell ändring
i 26 § 2 morn.

Vid promemorian fanns fogat ett i enlighet med det anförda upprättat förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om
ekonomiska föreningar.

över promemorian jämte därvid fogat lagförslag lia efter remiss yttranden
avgivits av länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län samt Sveriges
lantbruksförbund, vilka anslutit sig till förslaget.

Fråga har sedermera väckts örn ändring jämväl av bestämmelserna i 36 §
lagen örn ekonomiska föreningar angående utövning av rösträtt å föreningssammanträde.
I detta lagrum stadgas bland annat att, såvitt ej annorlunda
finnes bestämt i föreningens stadgar, »medlem är berättigad att överlåta sin
rösträtt å annan medlem».

Sveriges lantbruksförbund har i en den 13 januari 1942 dagtecknad skrivelse
med anledning av nämnda bestämmelse anfört följande:

Enligt 36 § lagen om ekonomiska föreningar är medlem av sådan förening
berättigad att överlåta sin rösträtt å annan medlem, såvida ej annorlunda
finnes bestämt i föreningens stadgar. Av lagen framgår icke, huruvida stadgarna
få innehålla bestämmelse därom, att medlem må överlåta åt den, som
icke är medlem av föreningen, att efter befullmäktigande utöva medlemmens
rösträtt. I praxis lia vissa länsstyrelser vid registrering av föreningar funnit,
att en sådan bestämmelse lagligen icke må finnas intagen i stadgarna. Anledningen
härtill torde vara, att justitierådet S. Skarstedt i sin allmänt använda
kommentar till lagen om ekonomiska föreningar under åberopande av
bl. a. visst riksdagsuttalande framhållit, att det får antagas lia varit lagstiftarens
mening, att stadgarna för en ekonomisk förening icke få innehålla
bestämmelse, att medlem skulle vara berättigad att utöva sin rösträtt genom
därtill befullmäktigad icke-medlem. Andra länsstyrelser lia åter funnit hinder
icke möta för registrering av föreningar med stadgar innehållande bestämmelse,
att rösträtt får utövas genom icke-medlem. Det synes sålunda som örn
olika länsstyrelser skulle tillämpa helt olika praxis i förevarande avseende.

Inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse har behovet starkt framträtt,
att medlem må stadgeenligt vara berättigad att uppdraga åt annan än medlem
av föreningen att utöva sin rösträtt. Det är relativt vanligt, att även då jordägaren
icke själv driver jordbruket, han inträtt som medlem av ortens jordbruksekonomiska
föreningar för att erhålla ordnade avsättningsförhållanden
för gårdens produkter. Hinder möter då vanligtvis icke, att den sorn brukar
gården -—- mången gång jordägarens son eller nära släkting — får leverera
produkterna från densamma till föreningarna, ehuru brukaren icke är medlem.
Vid ombyte av arrendator övergår leveransrätten härvid utan vidare
eller utan större formaliteter på den nye brukaren. Alt i dessa fall lagligt
hinder skulle möta för den därtill befullmäktigade arrendatorn att utöva jordägarens
rösträtt vid sammanträden inom föreningarna synes främmande.
Alldeles särskilt egendomligt gör sig hindret gällande, då utgångspunkten
för anslutningen till föreningarna varit önskan att erhålla förbättrad avsättning
av gårdens produkter, varför arrendatorn kan lia ett direkt intresse av
att kunna deltaga i beslut örn föreningarnas angelägenheter. Erinras må vidare
örn de fall, då en medlem på grund av sjukdom eller annat förfall icke kan
närvara vid ett sammanträde och önskar sända en icke-medlem som ombud

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

till detsamma på grund av att han icke snabbt kan komma i förbindelse med
en medlem, som är villig att utöva rösträtten. I ett sådant fall skulle genom
lagbestämmelsen medlemmen vara förhindrad att deltaga i beslut vid sammanträdet.
För juridiska personer synes slutligen bestämmelsen lägga hinder
i vägen för att samfälligheten företrädes av annan än styrelsen resp. firmatecknaren
eller ock efter befullmäktigande av annan medlem. Hos samfälligheten
anställd, exempelvis dess verkställande direktör, som icke ensam är firmatecknare
och som icke är medlem av föreningen, skulle sålunda icke på grund
av styrelsens fullmakt kunna företräda samfälligheten vid sammanträden
inom en ekonomisk förening, av vilken samfälligheten är medlem. Det torde
vara uppenbart, att åtminstone i dessa fall någon direkt anledning icke kan
finnas att genom lagbud förhindra en förening att som ombud mottaga en
icke-medlem.

Det kan vara av intresse att jämföra den förevarande bestämmelsen i lagen
om ekonomiska föreningar med motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen.
Jämlikt 79 § denna lag må aktieägare utöva sin rösträtt vid bolagsstämma
genom ombud. Från denna bestämmelse, som uppenbarligen innebär, att lill
ombud kan utses även icke-aktieägare, kan inskränkning göras genom föreskrift
i bolagsordningen och i denna kan sålunda bestämmas, att till ombud
må utses allenast den, som själv är aktieägare.

Det synes konstruktivt sett icke behöva möta något hinder, att den för
aktiebolagen i detta hänseende gällande regeln tillämpas även i fråga örn
ekonomiska föreningar. Den bestämmelse, som finnes i föreningslagens 36 §
om att ingen må på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en medlem,
bör däremot kvarstå. På grund av förefintligheten av sistnämnda bestämmelse
synes en ändring av föreningslagen i ovan föreslaget hänseende icke
behöva medföra betänkliga konsekvenser. Dock bör måhända införas en övergångsbestämmelse
med hänsyn till att nu befintliga föreningsstadgar givetvis
anpassats efter lagens nuvarande lydelse.

Förbundet har hemställt, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder, medförande
sådan ändring av lagen om ekonomiska föreningar, att medlem finge i den
mån annat icke gäller enligt föreningens stadgar utöva sin rösträtt genom
ombud, som icke är medlem av föreningen.

I skrivelse den 16 januari 1942 har svenska landsbygdens ungdomsförbund
hemställt örn en mindre vittgående ändring av lagrummet. Förbundet har därvid
uttalat bland annat:

Jordbruken i vårt land äro i stor utsträckning s. k. familjejordbruk, där
ägaren, hans hustru och hemmavarande barn icke blott dela arbetsbördan
utan även ansvaret för driftens ekonomiska utbyte. I många fall äro de hemmavarande
barnen mera intresserade av de ekonomiska föreningarnas verksamhet
än de äldre. Det synes icke rimligt, att exempelvis en medlem, som på
grund av sjukdom eller hög ålder omöjligen kan deltaga i en från hans bostad
ofta avlägsen stämma, skall vara förhindrad att låta sig representeras vid
denna genom sin myndige son, som är familjens bästa stöd och ledande kraft.

Vid 1941 års stämma med förbundet förelåg en motion med yrkande örn
att årsstämman måtte besluta uppmana jordbrukets samtliga ekonomiska
föreningar att ändra sina stadgar så, att medlem äger rätt att utöva rösträtt
genom hustru, myndig son eller dotter eller anställd förtroendeman.

Då stämman icke kunde avgöra huruvida en sådan utvidgad rösträttsöverlåtelse
vore överensstämmande med 36 § i lagen örn ekonomiska föreningar
beslöt den att med instämmande i motionens syfte uppdraga åt förbundsstyrelsen
att vidtaga åtgärder för vinnande av klarhet rörande tolkningen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

9

nämnda paragraf och, örn sfi erfordrades, genom anhållan till Kungl. Maj:t
söka få ändring av denna.

Förbundet har för sin del hemställt om sådan ändring av lagen om ekonomiska
föreningar, att medlem finge, i den mån annat icke gällde enligt föreningens
stadgar, äga utöva sin rösträtt genom befullmäktigat ombud, som
själv vore medlem i föreningen, eller den röstberättigades hustru, myndige
son eller dotter eller hos denne anställd förtroendeman.

Över skrivelserna lia efter remiss avgivits yttranden av kommerskollegium,
Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands och Malmöhus län, kooperativa förbundets styrelse samt hyresgästernas
riksförbund jämte hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund u. p. a. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat
yttrande av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

En ändring i lagen har i allmänhet tillstyrkts i yttrandena. Kommerskollegium,
som anmärkt att även inom andra föreningar än de som vore verksamma
inom jordbruksnäringen säkerligen kunde föreligga behov av att möjliggöra
för medlem att utöva sin rösträtt genom icke-medlem, har uttalat, att
det icke syntes finnas anledning att lagenligt begränsa de ekonomiska föreningarnas
bestämmanderätt i förevarande avseende. Möjlighet borde däremot
beredas föreningarna att på sätt vederbörande förening själv funne för
gott begränsa medlems rätt att låta sig företrädas genom ombud. Kollegium
ville sålunda tillstyrka, att åtgärder vidtoges för sådan ändring av lagen örn
ekonomiska föreningar, att hinder icke mötte för ekonomisk förening att bestämma
om rätt för medlem att utöva sin rösträtt även genom ombud, som
icke vore medlem av föreningen. Länsstyrelsen i Stockholms län har likaledes
ansett, att en sådan lagändring borde vidtagas, att medlem av ekonomisk
förening, där stadgarna icke bestämde annorlunda, finge full frihet i valet av
ombud vid föreningssammanträde. Länsstyrelsen i Östergötlands län har
meddelat att länsstyrelsen för sin del ansåge bestämmelsen i 36 § i lagen innebära,
att rösträtt icke finge överlåtas på icke-medlem. Stadgar med däremot
stridande innehåll hade förty icke godkänts av länsstyrelsen. Emellertid syntes
det länsstyrelsen uppenbart, att ett avsevärt behov förelåge, särskilt beträffande
jordbrukets producentföreningar, att föreningsmedlemmar skulle
kunna använda jämväl icke-medlemmar som ombud vid föreningsstämmor.
Några särskilda olägenheter syntes ett sådant medgivande icke heller böra
medföra. Länsstyrelsen ansåge däremot anledning saknas att antaga, att den
av svenska landsbygdens ungdomsförbund föreslagna begränsade valrätten
skulle medföra några fördelar framför en oinskränkt valrätt. Tvärtom kunde
i förra fallet ofta tolkningssvårigheer och tvistigheter uppkomma. Samma
ståndpunkt bar intagits av Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
och hyresgästernas riksförbund. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen
i Malmöhus län lia uttalat sig för att ifrågavarande bestämmelse i
lagen örn ekonomiska föreningar bringas i överensstämmelse med 79 § lagen
örn aktiebolag, enligt vilken även icke-aktieägare finge utses till ombud å

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

bolagsstämma. Överståthållarämbetet har tillagt, att ämbetet för sin del
icke ansett 30 § lagen om ekonomiska föreningar innebära hinder mot bestämmelse
i stadgarna örn att rösträtt finge utövas genom annan än medlem
i föreningen men att lagrummet kunde behöva förtydligas.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som anslutit sig till samma tolkning av lagrummet
som Överståthållarämbetet, har ansett lagändring obehövlig.

Kooperativa förbundets styrelse har i huvudsak anslutit sig till det yrkande
som framställts av svenska landsbygdens ungdomsförbund. Till utveckling
av sin ståndpunkt har styrelsen anfört följande:

Styrelsen önskar inledningsvis framhålla, att det enligt dess mening framstår
som i hög grad tveksamt, huruvida föreningslagens 36 § verkligen förhindrar
registrering av stadgar innehållande bestämmelse örn att medlems
rösträtt under vissa i stadgarna närmare specificerade förutsättningar kan
överlåtas till icke-medlem. Det torde icke vara uteslutet att i detta sammanhang
anlägga följande betraktelsesätt: Lagen om ekonomiska föreningar är
i de stycken, där bestämmelserna icke angivits äga tvingande karaktär, att
betrakta som en ramlagstiftning, avsedd att suppleras med de utförligare föreskrifter
som innehållas i de ekonomiska föreningarnas stadgar, arbetsordningar
för olika förvaltningsorgan o. s. v.

Då lagen visserligen icke angiver, att medlem må överlåta sin rösträtt på
icke-medlem, men ej heller stadgar förbud häremot, är det icke a priori uteslutet,
att lagen kan tänkas medgiva, att i ekonomisk förenings stadgar införes
föreskrift om att medlems rösträtt må överlåtas på icke-medlem under vissa
ur föreningens synpunkt betryggande, i stadgarna föreskrivna former. Att
även justitierådet Skarstedt ansett viss oklarhet föreligga i nu förevarande
avseende, synes framgå redan av den försiktiga formulering, han givit sin
slutsats.

En närmare granskning av det material, varpå hans uttalande väsentligen
torde lia grundats, förstärker intrycket av att osäkerhet kan råda om den ifrågavarande
lagbestämmelsens rätta tolkning. Justitierådet Skarstedts argumentering
är följande: Huruvida stadgarna få innehålla, att medlems rösträtt får
utövas genom annan person, som icke är medlem, är en fråga, som tarvar
särskild utläggning. I 12 § av det förslag, som ledde till 1895 års lag örn
registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, heter det, att, där ej annorlunda
funnes i stadgarna bestämt, medlems rösträtt ej finge utövas genom
ombud. Något förbud mot stadgebestämmelse angående rätt för medlem att
utöva rösträtt genom icke-medlem kan icke antagas ligga i nämnda bestämmelse.
I 1895 års lag erhöll emellertid motsvarande § (18) i förevarande del
alldeles samma innehåll som ifrågavarande 36 § i 1911 års lag äger — detta
enligt hemställan av särskilda utskottet vid 1895 års riksdag, vilket härutinnen
föreslog ’i stället för förslagets förbud att rösta genom ombud föreskrifter
överensstämmande med kommunallagarnas bestämmelser’. Dåvarande
kommunallagar bestämde, att ’röstägande är berättigad att sin talan å kommunalstämman
på annan röstägande överlåta’. På grund härav och då vid
tillkomsten av 1911 års lagstiftning intet förekom rörande innebörden av förevarande
bestämmelse, får det antagas hava varit lagstiftarens mening, att
stadgarna icke få bestämma att rösträtt får utövas genom icke-medlem.

Det framgår av den här refererade framställningen, att själva slutsatsens
riktighet är beroende på huru hårt man anser, att särskilda utskottets vid
1895 års riksdag uttalande om att kommunallagarnas bestämmelser skulle vara
normerande för motsvarande bestämmelse i föreningslagen skall kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

11

pressas. Uppenbarligen bär en sådan förebild ett begränsat värde såsom en i
alla detaljer användbar mall för föreningslagens rösträttsbestämmelser.

Det torde enligt styrelsens mening kunna ifrågasättas huruvida de skäl
för vägrad registrering från vissa länsstyrelsers sida, som omnämnts i de
båda remitterade skrivelserna, vid en omprövning av fallen ifråga i högre
instans skulle ha befunnits tillräckligt bärkraftiga.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang till belysning av den uppenbarligen
mycket varierande praxis hos registreringsmyndigheterna böra nämna, att
kooperativa förbundets mönsterstadgar sedan åtskilliga år tillbaka innehålla
en bestämmelse om att medlems rösträtt under vissa betingelser må utövas av
icke-medlem. I dessa mönsterstadgar heter del:

Varje medlem äger i föreningen en röst.

Rösträtt skall utövas av medlem personligen. Är av äkta makar endast
den ene medlem av föreningen, må han vid förfall för sig kunna
låta sig å föreningssammanträde företrädas av den andre, därest skriftlig,
av båda makarna undertecknad anmälan om förhållandet gjorts till
styrelsen senast dagen före sammanträdet.

Varken Överståthållarämbetet eller någon länsstyrelse i landet har oss veterligen
vägrat eller ens ifrågasatt att vägra registrering av denna bestämmelse,
som förekommer i ett mycket stort antal föreningars stadgar. Förbundet
har därför saknat anledning att söka vinna prejudikat i sådant stadgeärende.

Styrelsen finner det, som av det ovan sagda framgår, ytterligt tveksamt,
huruvida föreningslagen, på sätt i de remitterade skrivelserna säges, lägger
hinder i vägen för att i ekonomisk förenings stadgar intaga bestämmelse örn
att medlem under särskilda betingelser må kunna låta sig företrädas av ickemedlem.
Då emellertid registreringsmyndigheternas hållning varit vacklande,
anser styrelsen det vara av värde, att ett förtydligande av 36 § i föreningslagen
nu siter.

I de båda remitterade skrivelserna ha något olikartade yrkanden framförts
beträffande den komplettering av 36 § som synts påkallad. I den ena
skrivelsen — avgiven av svenska landsbygdens ungdomsförbund — anhålles,
att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder, medförande sådan ändring av lagen
örn ekonomiska föreningar, att medlem må, i den mån annat icke gäller enligt
föreningens stadgar, äga utöva sin rösträtt genom befullmäktigat ombud,
som själv är medlem i föreningen, eller den röstberättigades hustru, myndige
son eller dotter eller hos denne anställd förtroendeman.

Styrelsen finner motiveringen för det föreslagna tillägget till 36 § i stort
^ett bindande. Det är otvivelaktigt riktigt att anknyta medlemskap i jordbrukets
avsättnings- och anskaffningsföreningar till själva jordbruket, alltså
till gården, driftsenheten. Då jordbruken i vårt land till alldeles övervägande
del äi''o s. k. familjejordbruk, följer härav, att det ter sig naturligt
att vid laga förfall för en person, som är medlem i t. ex. en jordbrukarnas
inköps- eller avsättningsförening, denne må vid föreningssammanträde kunna
låta sig företrädas av en till myndig ålder kommen medlem av vederbörandes
familj (alternativt för storbrukare, inspektor, rättare o. d.). Analogt
gäller beträffande konsumtionsföreningarna, att medlemskap i dessa är uppbyggt
på hushållet såsom ekonomisk enhet. Även i dessa fall är det sålunda
naturligt, att föreningslagen lämnar möjlighet alt i stadgarna inlaga sådana
representationsbestämmelser, som tillåta familjemedlemmar att i fall av behov
företräda varandra vid konsumtionsförenings årsmöte, resp. dist
rik Ismöte.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Departementso
hejer) ■

Styrelsen vill sålunda tillstyrka, att bestämmelser av den huvudsakliga innebörd,
som angivits i skrivelsen från svenska landsbygdens ungdomsförbund,
infogas i 36 § av gällande lag om ekonomiska föreningar. Med hänsyn till de
svårigheter, som kunna tänkas uppstå vid avgörandet av örn en befullmäktigad
person är att anse såsom förtroendeman eller icke, vill styrelsen emellertid
föreslå, att ordet förtroendeman får utgå och bestämmelsen alltså får gälla
varje hos medlemmen anställd myndig person. Säkerligen kommer detta i
praktiken att leda till att i det fall, att anställd företräder medlem, den befullmäktigade
i regel har förtroendeställning.

Den andra av de remitterade skrivelserna — avgiven av Sveriges lantbruksförbund
—- hemställer, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder, medförande
sådan ändring av lagen örn ekonomiska föreningar, att medlem må, i
den mån annat icke gäller enligt föreningens stadgar, äga utöva sin rösträtt
genom ombud, som icke är medlem i föreningen.

Detta yrkande har som synes en mer generell karaktär än det i den förstnämnda
skrivelsen framförda.

Motiveringen för denna utvidgning av bestämmelsen örn att icke-medlem
kan företräda medlem synes vara vissa befarade svårigheter för juridisk
person att låta sig representeras vid ekonomisk förenings sammanträde av
ombud, som icke samtidigt är medlem av den ekonomiska föreningen.

Såvitt styrelsen kan finna, föreligga emellertid icke sådana svårigheter.
En riktig tolkning av 36 § jämförd med 20 § utesluter uppkomsten av sådana
representationssvårigheter, som antytts i lantbruksförbundets inlaga. Att på
anförda grunder påyrka en mer generell utformning av de förutberörda bestämmelserna
om röstöverlåtelse synes därför obehövligt.

Styrelsen anser sig böra giva företräde åt det mer begränsade kompletteringsyrkande,
som framförts av svenska landsbygdens ungdomsförbund. Ändringen
i lagen skulle sålunda enligt styrelsens mening innebära en viss inskränkning
av nu rådande regel för röstöverlåtelse till icke-medlem. Det
främsta skälet till styrelsens ståndpunkt är, att styrelsen anser det onödigt,
att föreningslagen utan varje begränsning lämnar möjlighet öppen för röstöverlåtelse
till icke-medlem; alltså även i sådana fall, där intet legitimt motiv
för sådan överlåtelse finnes.

Det förslag som framlagts genom den i justitiedepartementet upprättade
promemorian åsyftar att för vissa fall underlätta förvaltningen av ekonomisk
förenings gemensamma angelägenheter, när föreningen bland sina medlemmar
räknar underföreningar eller andra juridiska personer. Enligt förslaget
må sålunda till ombud å s. k. ombudsmöte utses ej allenast medlem i huvudföreningen
utan även ledamot i styrelsen för eller delägare i underförening
eller annan juridisk person som är medlem i huvudföreningen. Bestämmelse
härom har intagits i 39 a §. Såsom en följd härav ha vidtagits vissa smärre
jämkningar i 26, 31, 87 och 90 §§. Mot vad sålunda föreslagits synes ej
något vara att erinra.

Efter det yttranden inhämtats över promemorian har i skrivelser från Sveriges
lantbruksförbund och svenska landsbygdens ungdomsförbund hemställts
örn ändring jämväl av lagens bestämmelser angående utövning av rösträtt
å vanligt föreningssammanträde. Förbunden lia därvid utgått från den tolkningen
av 36 § i lagen att denna ej skulle medgiva intagandet i stadgarna av

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

13

bestämmelse att rösträtt må utövas genom ombud som icke själv är medlem.
De skäl för att denna tolkning skulle överensstämma med lagstiftarens mening
som hämtats ur förarbetena till tidigare lag i ämnet synas emellertid icke
övertygande, och avfattningen av lagrummet torde få anses inrymma möjlighet
att i stadgarna intaga sådan bestämmelse som n^ss nämnts. Någon
ändring av lagen i syfte att medgiva att rösträtt enligt föreskrift i stadgarna
må utövas genom någon som icke är medlem synes därför icke behövlig.
Att likväl såsom i vissa yttranden blivit ifrågasatt ändra stadgandet endast
för att befästa den riktiga tolkningen synes icke lämpligt. En sådan ändring
skulle nödvändiggöra ändring jämväl i annan lagstiftning för vilken lagen
om ekonomiska föreningar tjänat såsom förebild och kan vålla svårigheter
vid tolkningen av nu gällande föreningsstadgar som utgå från hittills gällande
avfattning av lagen.

Sveriges lantbruksförbund har i sin framställning även framhållit, att 36 §
i lagen örn ekonomiska föreningar syntes lägga hinder i vägen för att juridiska
personer å föreningssammanträde företrädas av annan än styrelsen eller
firmatecknare eller av särskilt befullmäktigad föreningsmedlem. Det har
enligt vad som upplysts förekommit, att fullmäktig som bolag eller kommun
utsett blivit avvisad, enär den fullmäktige icke själv varit medlem i föreningen.
Avvisandet har grundats på bestämmelsen om överlåtelse av rösträtt
i nämnda lagrum. Enligt utslag som meddelats av regeringsrätten beträffande
utövning av rösträtt å kommunalstämma är det emellertid, när
juridisk person låter sig företrädas av ombud, ej fråga om »överlåtelse»
av rösträtten. Riksdagen har anslutit sig till samma uppfattning i fråga
örn utövning av rösträtt å föreningssammanträde.1 På denna punkt synes
dock en ändring av lagen i förtydligande syfte böra ske, därvid den av
riksdagen antagna tolkningen torde böra godtagas såsom huvudregel. Möjlighet
synes emellertid böra beredas att i stadgarna göra viss inskränkning däri,
enär regeln eljest i vissa fall kan tänkas föranleda olägenheter. I stadgarna
torde därför böra kunna föreskrivas, att till ombud för juridisk person må
utses allenast den som är medlem i föreningen eller enligt 20 § i lagen ändock
må nises till ledamot av föreningens styrelse. Sistnämnda lagrum
innehåller, att örn samfällighet eller stiftelse är medlem i föreningen, ledamot
av dess styrelse eller delägare i samfälligheten må vara ledamot av föreningens
styrelse. Förbehåll i nu gällande stadgar, varigenom inskränkning
göres i samfällighets eller stiftelses rätt att låta sig företrädas av ombud, torde
böra förklaras ogiltigt, i den mån större inskränkning i nämnda rätt göres
än nyss nämnts.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr
55 s. 1) om ekonomiska föreningar. Ändringarna torde böra träda i kraft den
1 juli 1942.

1 Reg.rättens årsbok'' 1932 s. 126 och första lagutskottets utlåtande nr 18 vid 1938 års
riksdag.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den
lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

T. Eliason.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär här
uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

15

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 5 mars
1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 4 mars 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 27 februari 1942, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni
1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren Gösta
Walin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet lagrådets den 5 mars
1942 avgivna utlåtande över det den 27 februari 1942 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni
1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar; därvid föredraganden hemställer
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87
regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Stefan Stiernstedt.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

413523