Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
1
Nr 123.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändring i vissa delar av lagen den
18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om
arbetsförmedling; given Stockholms slott den 6 mars
1942.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18
april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 123.
f>77 42
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 18 april 1935 (nr 113)
med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling.
Härigenom förordnas, att 1 oell 2 §§ lagen den 18 april 1935 med tössa
bestämmelser örn arbetsförmedling ävensom övergångsbestämmelserna till
samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 §•
Denna lag---är tillämplig.
Har mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning och arbetssökande
träffats avtal örn anställning av den arbetssökande hos verksamhetens utövare
eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, skall, där av omständigheterna
framgår, att det huvudsakliga syftet med anställningen är förmedling av
arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling anses såsom arbetsförmedling
enligt denna lag.
2 §•
Arbetsförmedling må--:--i förvärvssyfte.
Vill någon---hos socialstyrelsen.
Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av anställning
här i riket åt utlänning som vistas utom riket, må tillstånd beviljas
allenast för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse med
främmande stat bestämmer. Vad sålunda stadgats skall dock icke äga
tillämpning å förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och
därmed jämförliga yrkesutövare med mindre Konungen därom förordnar.
Tillstånd må----för sjömän.
Övergångsbestämmelser.
Denna lag —--januari 1936.
Genom denna —---fortsatt giltighet.
Den som--— blivit prövad.
Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning
bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av socialstyrelsen erhålla
tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939. Beträffande
yrkesgrupper, som Konungen bestämt, äger socialstyrelsen för tiden
därefter, dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari
1950, bevilja förlängning av tillstånd, som nyss sagts, samt jämväl meddela
nytt tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte, dock endast för
enskild person, som övertagit med vederbörligt tillstånd bedriven verksamhet,
i vilken han sedan tiden före lagens ikraftträdande varit anställd. Innan
1 Senaste lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna se SFS 1940: 784
3
Kungl. Majus proposition nr 123.
tillstånd, varom i detta stycke sägs, av socialstyrelsen beviljas, skall åt arbetsgivar-
och arbetarorganisationer inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen
avser beredas tillfälle att yttra sig. Det ankommer på styrelsen
att bestämma skälig ersättning för förmedling, varom i detta stycke är fråga.
I övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Majus proposition nr 123.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1942.
IS ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Ewerlöf.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga örn vissa
ändringar i lagen med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling samt anför:
Inledning.
Internationell konvention angående avgiftskrävande
arbetsförmedlingskyråer.
Å den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett
förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.
Enligt denna konvention skola avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens ikraftträdande
för vederbörande medlemsstat [art. 2 mom. 1], Under denna tid
må nya sådana byråer icke upprättas [art. 2 mom. 2 a)]. En redan befintlig
avgiftskrävande byrå med vinstsyfte kan emellertid erhålla tillstånd av vederbörande
myndighet att under vissa förutsättningar fortsätta sin verksamhet
[art. 3], Härom gäller, bland annat, att byrån skall innehava ett
för år meddelat tillstånd, som må förnyas efter vederbörande myndighets
gottfinnande under en tidrymd ej överstigande tio år [art. 3 mom. 4 b)]
ävensom att byrån icke må skaffa anställning åt arbetare utomlands eller
därifrån rekrytera arbetare, med mindre dess tillstånd berättigar därtill och
verksamheten bedrives enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse
[art. 3 mom. 4d)]. Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan
vinstsyfte skola innehava tillstånd av vederbörande myndighet [art. 4 a)]
men må icke heller skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån
rekrytera arbetare under andra förutsättningar än nyss nämnts [art. 4 c)].
Översättning av originaltexten till konventionsförslaget är såsom bilaga
(A) fogad till propositionen nr 83 år 1935.
Konventionen som sådan har trätt i kraft den 18 oktober 1936.
Sedan konventionen ratificerats av Sverige den 15 november 1935, har
Sveriges ratifikation den 1 januari 1936 registrerats av nationernas förbunds
generalsekreterare, varefter konventionen för Sverige trätt i kraft den 1
januari 1937. Förutom Sverige hava hitintills allenast fyra stater, nämligen
Chile, Finland, Mexiko och Spanien, ratificerat konventionen.
Kungl. Majus proposition nr 123.
5
Gällande lagbestämmelser.
Gällande svensk lagstiftning på förevarande område — lagen den 18 april
1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling (ändrad genom lagården
12 mars 1938, nr 70, den 21 mars 1940, nr 155, samt den 31 augusti
1940, nr 784) — innehåller stadganden, som (med visst undantag beträffande
fjärde stycket i övergångsbestämmelserna) stå i nära överensstämmelse med
innehållet i nyssnämnda konvention. Lagen äger jämlikt 1 § tillämpning å
all slags arbetsförmedling, som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt
eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom
utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt 2 §
må arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte (första stycket). Vill
någon eljest bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller
arbetssökande uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt bidrag
eller annan ersättning, skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen (andra
stycket). Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av
anställning här i riket åt utlänning, som vistas utom riket, må tillstånd beviljas
allenast för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse
med främmande stat bestämmer (tredje stycket). Tillstånd må icke beviljas
enskild person eller avse arbetsförmedling för sjömän (fjärde stycket).
Avgiftsfri arbetsförmedling däremot må, även örn verksamheten utsträckes
till utlandet, bedrivas utan särskilt tillstånd.
Enligt lagens övergångsbestämmelser (fjärde stycket) kunde enskild person
eller annan, som vid lagens ikraftträdande (den 1 januari 1936) i behörig
ordning bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte, av socialstyrelsen erhålla
tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939.
Beträffande yrkesgrupper, som Kungl. Majit bestämt, äger socialstyrelsen
för tiden därefter, dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den
1 januari 1950, bevilja förlängning av tillstånd, som nyss sagts, samt jämväl
meddela nytt tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte, dock
endast för enskild person, som övertagit med vederbörligt tillstånd bedriven
verksamhet, i vilken han sedan tiden före lagens ikraftträdande varit anställd.
Innan tillstånd, varom i fjärde stycket sägs, beviljas av socialstyrelsen,
skall tillfälle att yttra sig beredas åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer
inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser. Det ankommer på
socialstyrelsen att bestämma skälig ersättning för förmedling, som sålunda
må kunna i förvärvssyfte bedrivas efter lagens ikraftträdande. I övrigt
skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gidia å densamma; dock skall,
såvitt angår förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och därmed
jämförliga yrkesutövare, 2 § tredje stycket gälla allenast därest Kungl.
Majit därom förordnar.
Sistnämnda undantagsbestämmelse infördes genom lagen den 21 mars 1940,
nr 155, för att möjliggöra för socialstyrelsen att tills vidare kunna meddela
tillstånd till internationell arbetsförmedling beträffande musiker, sceniska
artister och därmed jämförliga yrkesutövare, oberoende av att överenskommelser
därom mellan Sverige och respektive främmande stat saknas.
6
Kungl. Majus proposition nr 123.
Genom kungörelse den 10 februari 1939, nr 47, liava bestämts de yrkesgrupper,
beträffande vilka socialstyrelsen jämlikt nyss omförmälda övergångsbestämmelser
till 1935 års lag äger för tiden efter den 31 december
1939 bevilja förlängning av tillstånd att fortsätta arbetsförmedlingsverksamhet
i förvärvssyfte. Nämnda yrkesgrupper utgöras av musiker och sceniska
artister samt anställningssökande i husligt arbete, hotell-, pensionat- och
restaurangrörelse, sjukvård och jordbruk.
Framställning från socialstyrelsen örn
lagändringar.
I skrivelse den 15 januari 1942 har socialstyrelsen hemställt, att ändringar
måtte vidtagas i 1935 års lag dels i 1 § beträffande lagens tillämpningsområde
och dels i 2 § tredje stycket ävensom fjärde stycket av övergångsbestämmelserna
i fråga om viss internationell arbetsförmedling utan förvärvssyfte.
Yttranden över socialstyrelsens skrivelse hava, efter remiss, avgivits av
delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, svenska musikerförbundet,
folkets parkers centralstyrelse och Sveriges arbetsgivareförening
för hotell och restaurator. Svenska teaterförbundet, som jämväl erhållit
tillfälle att avgiva yttrande, har icke begagnat sig därav.
Jag övergår nu till att behandla de framställda lagändringsförslagen.
Förslagen till lagändringar.
Ändring beträffande lagens tillämpningsområde.
Socialstyrelsens framställning.
Styrelsen framhåller, att ordalydelsen av bestämmelserna i lagens 1 §
liksom även i artikeln 1 i konventionen tydde på, att varje i lagen icke
särskilt undantaget slag av verksamhet, som syftade till att bereda arbetsanställning,
folie under dess bestämmelser. I rättstillämpningen hade emellertid
gjort sig gällande en tendens att från begreppet arbetsförmedling avskilja
vissa fall av sådan verksamhet för arbetsanskaffning, som grundades på ett
anställningsavtal mellan verksamhetens utövare och den arbetssökande.
Detta gällde bland annat den inom musiker- och artistbranschen bedrivna
impressarieverksamheten. I de fall, där artisten av impressarion tillförsäkrats
viss inkomst, syntes sålunda domstolarna hava varit benägna för att
anse, att verksamheten folie utanför lagens tillämplighetsområde. Socialstyrelsen
hänvisade härutinnan till ett nyligen meddelat hovrättsutslag1.
Socialstyrelsen anser, att den angivna lagtillämpningen kan komma att
främja en utveckling i icke önskvärd riktning av arbetsför medlingsverksamheten
samt anför härom:
Anställningskontrakt, varigenom en impressario hos sig anställer arbetssökande,
hava i regel till uteslutande syfte att bereda den »köpta» arbets
1
Svea hovrätts utslag den 7 november 1941 på besvär av tjänstemannen N. M. Möllersten
över ett av polisdomstolen i Stockholm meddelat utslag i mål mellan allmän åklagare,
å ena, samt Möllersten, å andra sidan.
Kungl. Majds proposition nr 123.
7
kraften anställning hos andra arbetsgivare, såsom folkparker, filmbolag,
grammofoninspelningsföretag och dylika mot en ersättning, som oftast bestämmes
efter helt andra grunder än den ersättning, som artisten erhåller
enligt kontraktet med impressarion. Den maktställning, som en dylik impressario
med vidsträckta förbindelser med arbetsgivare inom facket besitter,
möjliggör för honom att på artistens bekostnad tillskansa sig en oskälig ersättning
för sin medverkan till arbetsanskattningen. Det är tydligt, att den
angivna tillämpningen skapar möjligheter särskilt för yrkesförmedlare att
under anställningsavtalets form dölja en sedvanlig förmedlingsverksamhet
och sålunda undandraga denna verksamhet vederbörlig kontroll. Kisk föreligger
med andra ord för att därigenom kommer att främjas en smygtrafik
av mindre tilltalande natur.
Den omständigheten, att utövare av här ifrågavarande slag av verksamhet
knutit den arbetssökande till sig genom ett anställningskontrakt och därvid
påtagit sig viss risk för ekonomisk förlust samtidigt som den arbetssökande
erhållit garanti för viss minimiinkomst, finner socialstyrelsen icke utgöra
tillräckliga skäl för att verksamheten skall undandragas offentlig kontroll.
Till undvikande av varje missförstånd må erinras örn att här endast är
fråga örn förmedlingsverksamhet, d. v. s. en verksamhet för anskaffande av
arbete. Örn verksamheten har ett annat huvudsyfte, exempelvis anordnande
av föreställningar inom nöjesbranschen, kunna bestämmelserna rörande arbetsförmedling
givetvis icke bliva tillämpliga därå. Nämnda bestämmelser böra
sålunda icke hava avseende å sådan verksamhet, varigenom en s. k. impressario
engagerar artister att i egna eller förhyrda lokaler uppträda i företag, som
kunna sägas vara hans egna.
Icke heller böra bestämmelserna örn arbetsförmedling tillämpas å sådan
impressarieverksamhet, där impressarion närmast är att betrakta såsom en
hos artisten anställd privatsekreterare. Här åsyftas sådana, i allmänhet hos
stjärnartister, anställda personer, vilka åtfölja artisten på hans turnéer. I en
del fall erhålla dylika impressarier även uppdrag att skapa arbetstillfällen
åt artisten, i det de hava att planlägga turnéerna och att förhandla rörande
engagemang med förmedlingsbyråer och företag inom nöjesbranschen. Skulle
emellertid impressarion jämväl hava erhållit uppdrag att sluta avtal rörande
engagemang, synes verksamheten böra karakteriseras såsom förmedlingsverksamhet
och hänföras under bestämmelserna i 1935 års lag.
Yad sålunda anförts borde enligt socialstyrelsens mening uppmärksammas
även beträffande andra yrkesgrupper än musiker och sceniska artister. Jämväl
inom andra yrkesområden förekomme det, att förmedlare genom att sluta
anställningsavtal med de arbetssökande sökte undandraga verksamheten
vederbörlig kontroll. Flera dylika fall inom hembiträdesbralischen hade
kommit till socialstyrelsens kännedom. Det hade varit fråga om s. k. hemhjälpsbyråer,
vilka arbetade huvudsakligen i syfte att hos annan arbetsgivare
för kortare eller längre tid skaffa anställning åt de hos hemhjälpsbyrån anställda.
Socialstyrelsen ansåge, att dylika företag icke fyllde något annat
behov än sådant, som i allra största utsträckning kunde tillgodoses genom
sedvanlig arbetsförmedling. Såväl den offentliga arbetsförmedlingen som
vissa föreningar hade nämligen organiserat särskild arbetsförmedling för
hemhjälp efter i stort sett samma grunder beträffande tillhandahållandet av
arbetskraft som de här ifrågavarande hemhjälpsbyråerna.
I själva verket öppnade den i det föregående påtalade lagtillämpningen
8
Departements
chefen.
Kungl- Maj:ts proposition nr 123.
en möjlighet att inom snart sagt varje yrke bedriva avgiftskrävande arbetsförmedling
i förvärvssyfte utan den kontroll, som 1935 års lag åsyftade.
Styrelsen erinrar slutligen om att ali arbetsförmedling i förvärvssyfte
skulle upphöra senast den 31 december 1949. Därest förut omförmälda
möjlighet att kringgå lagen ännu vid nämnda tidpunkt skulle stå öppen, kunde
det förutsättas, att den för närvarande under socialstyrelsens kontroll bedrivna
förmedlingsverksamheten i förvärvssyfte skulle komma att fortsätta
såsom en under förut angivna former bedriven, helt okontrollerad verksamhet.
Socialstyrelsen förklarar, att den av angivna skäl funnit erforderligt, att
jämväl sådan verksamhet för arbetsanskaffning, som grundades på ett mellan
verksamhetens utövare och den arbetssökande träffat anställningsavtal, av
vad slag detta än vore, hänfördes under bestämmelserna i 1935 års lag.
Erforderlig författningsändring syntes kunna ske genom ett tillägg till 1 §
i lagen.
Yttrandena.
Socialstyrelsens förslag tillstyrkes i yttrandena, i vilka vitsordas, att ett
förtydligande av gällande bestämmelser synes påkallat. Folkets parkers
centralstyrelse anför i detta sammanhang:
Svårigheter föreligga visserligen vid en gränsdragning för vad som skall
falla under arbetsförmedlingslagen, men det är önskvärt, att den med lagen
avsedda kontrollen över arbetsförmedling kommer till stånd vid varje tillfälle,
då fråga tydligen är örn en verksamhet för arbetsanskaffning. Det torde
vara nödvändigt, att man på detta område ser mera till saken än till formen.
Örn så ej sker måste varje form av arbetsförmedling kunna förklädas därhän,
att arbetsförmedlaren formellt gives ställningen av arbetsgivare. Det undantag
från lagens tillämpning, som arbetsgivarställningen medför, bör reserveras
för sådana fall, då den som anskaffar arbetet samtidigt efter vanliga begrepp
framstår såsom arbetsgivare. Utöver de i socialstyrelsens skrivelse exemplifierade
fallen vilja vi åberopa det, där en person är en verklig ledare för
en artisttrupp, en revy eller dylikt. En dylik artisttrupp har ofta ett inarbetat
namn och ledaren för truppen, som samtidigt är arbetsgivare åt de
medverkande artisterna, har ett omfattande stadigvarande arbete med allt,
som sammanhänger med truppens utrustning, sammansättning, uppgörande
av turnéer och dylikt. En sådan ledare för en artisttrupp synes oss böra
falla utanför lagens bestämmelser. Likaså torde, såsom socialstyrelsen redan
påpekat, tvekan icke kunna råda därom, att innehavaren av en teater eller
nöjeslokal äger för denna engagera artister utan att falla under arbetsförmedlingslagens
bestämmelser och detsamma torde väl gälla, därest en sammanslutning
av innehavare av dylika lokaler enhetligt ordnat anställning av
bland annat artister för de egna lokalernas behov.
1935 års lag med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling avser enligt
ordalydelsen av 1 § varje i lagen ej direkt undantagen verksamhet, som
syftar till att förmedla arbetsanställning. I rättspraxis synes emellertid en
tendens hava gjort sig gällande att icke anse sådan verksamhet för arbetsanskaffning
falla under lagen, vilken grundas på ett anställningsavtal mellan
den arbetssökande och verksamhetens utövare. Med en sådan lagtolkning
skapas, på sätt socialstyrelsen anfört, möjlighet att under anställningsavtalets
9
Kungl. Maj:ts propositon nr 123.
form dölja sedvanlig förmedlingsverksamhet,vilken därigenom blir undandragen
erforderlig kontroll. Ett sådant sakernas tillstånd synes icke böra få fortvara.
Till vad socialstyrelsen härutinnan anfört kan jag giva min anslutning. Jag
tillstyrker därför, att i ett nytt andra stycke av 1 § upptages föreskrift, att,
där mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning och arbetssökande
träffats avtal örn anställning av den arbetssökande hos verksamhetens utövare
eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, men av omständigheterna
framgår att det huvudsakliga syftet med anställningen är förmedling av
arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling skall anses såsom arbetsförmedling
enligt 1935 års lag.
Ändring beträffande viss internationell arbetsförmedling utan förvärvssyfte.
Tidigare författningsändringar m. m.
Till en början må erinras örn bestämmelsen i 2 § tredje stycket, att, örn
arbetsförmedling avser anställning utom riket eller anställning här i riket
åt utlänning, som vistas utom riket, tillstånd får beviljas allenast för de fall
och på de villkor Kungl. Maj:t efter överenskommelse med främmande stat
bestämmer.
I anledning av framställning från socialstyrelsen den 7 maj 1937 rörande
åtgärder för möjliggörande av internationell förmedling inom musiker- och
artistbranschen, gjordes av utrikesdepartementet en undersökning, huruvida
dylika överenskommelser kunde träffas. Det visade sig emellertid, att detta
icke var möjligt.
Sedan därefter till en början — genom lag den 12 mars 1938, nr 70 —
möjlighet till internationell förmedling av nyss angivet slag beretts för de
avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, som arbetade i förvärvssyfte, för
tiden intill 1939 års utgång, framlades genom proposition nr 71 till 1940 års
lagtima riksdag vissa förslag rörande hithörande spörsmål. I första hand
föreslogs en hemställan örn revision av gällande konvention, avseende ändringar
av moment 4 d) i artikeln 3 samt artikeln 4 c). Moment 4 d) i
artikeln 3 innefattar, såsom förut nämnts, förbud för förmedlingsbyrå, som
arbetar i förvärvssyfte, att förmedla anställning åt arbetare utomlands eller
att därifrån rekrytera arbetare, och artikeln 4 c) innefattar samma förbud för
avgiftskrävande förmedlingsbyråer utan förvärvssyfte. Riksdagen biföll nämnda
förslag. Chefen för socialdepartementet har sedermera på uppdrag av Kungl.
Maj:t genom skrivelse den 27 mars 1940 till internationella arbetsbyrån
hemställt om revision av konventionen i enlighet med vad nyss anförts.
För att under tiden till dess en revision av konventionen kunde komma till
stånd skapa möjlighet till internationell arbetsförmedling inom musiker- och
artistbranschen, oberoende av örn överenskommelse träffats med främmande
stater, föreslogs i propositionen 71/1940 jämväl viss jämkning av fjärde stycket
i övergångsbestämmelserna. Därvid framhölls, att en dylik åtgärd visserligen
strede mot den av Sverige ratificerade konventionen men att den likväl
kunde anses försvarlig, därest lagändringen förklarades icke skola träda i
Bihang till riksdagens protokoll 11)42. 1 sami. Nr 123.
577 42 2
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
tillämpning förrän Kungl. Majit vidtagit anstalter för revision av konventionen.
I anslutning härtill erliöll fjärde stycket i övergångsbestämmelserna genom
lag den 21 mars 1940 den lydelse, som angivits i referatet av gällande lags
bestämmelser. Lagändringen kom emellertid, genom dess anknytning till
nämnda stycke i övergångsbestämmelserna, att avse endast förmedling i förvärvssyfte.
Socialstyrelsens framställning.
Styrelsen framhåller, att de skäl, som av styrelsen vid tidigare lagändringar
åberopats för en uppmjukning av bestämmelserna rörande internationell
förmedling beträffande musiker och sceniska artister, alltjämt ägde giltighet.
De gällde i lika hög grad för förmedling utan förvärvssyfte som i förvärvssyfte.
Några av de största enskilda sammanslutningar, som bedreve förmedling
inom musiker- och artistbranschen, hade även under den senaste tiden
anmält för styrelsen, att syftet med deras förmedlingsverksamhet helt skulle
äventyras, örn de alltfort skulle förbliva uteslutna från möjligheten att bedriva
internationell förmedling.
Det syntes sålunda erforderligt att företaga en ändring av ifrågavarande
bestämmelse. Lagändringen den 21 mars 1940 ansågs försvarlig med hänsyn
till att framställning gjorts om revision av motsvarande bestämmelser i konventionen,
innan lagändringen trädde i kraft. Av samma skäl måste en
motsvarande lagändring, som hade avseende å arbetsförmedling utan förvärvssyfte,
anses försvarlig, eftersom framställningen om revision av konventionens
bestämmelser jämväl avsåge sistnämnda slag av förmedling.
Syftet att bereda även byråer, som bedreve förmedling utan förvärvssyfte,
möjlighet till internationell förmedling syntes lämpligen kunna tillgodoses
genom ett tillägg till sista punkten i tredje stycket av 2 § i 1935 års lag.
Därvid syntes stadgandet i ämnet i sista punkten av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna
böra utgå.
Yttrandena.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet framhåller, att
den, med hänsyn till de åtgärder, som från svensk sida vidtagits för att
åstadkomma en revision av gällande konvention angående avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer icke ville motsätta sig socialstyrelsens förslag. Delegationen
hade så mycket större anledning att intaga en dylik ståndpunkt
som den nu ifrågasatta tilläggsbestämmelsen i sak finge anses nära ansluta
sig till tankegången vid den tidigare vidtagna jämkningen, då möjlighet till
en bättre anpassning av arbetsförmedlingen efter föreliggande förhållanden
avsågs uppnådd.
Folkets parkers centralstyrelse tillstyrker socialstyrelsens förslag. Ett lojalt
behov förelåge att kunna engagera utländska artister redan medan dessa
befunne sig utom riket. Någon anledning att i detta avseende ställa arbetsförmedling
utan förvärvssyfte i sämre ställning än den, som bedreves i förvärvssyfte,
syntes icke föreligga.
Kungl. Majlis proposition nr 123. 11
Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter tillstyrker också
förslaget.
Genom lag den 21 mars 1940, nr 155, infördes i övergångsbestämmelserna Departementstill
193o ars lag ett stadgande, som möjliggjorde för socialstyrelsen att tills chefen.
vidare meddela tillstånd till internationell arbetsförmedling beträffande musiker,
sceniska artister och därmed jämförliga yrkesutövare, oberoende av
att överenskommelse mellan Sverige och vederbörande främmande stat icke
ingåtts. Detta stadgande stod visserligen i strid med konventionen i ämnet
men ansågs kunna genomföras, sedan framställning från svensk sida gjorts
örn revision av konventionen i ifrågavarande avseende. Genom stadgandets
införande i fjärde stycket av övergångsbestämmelserna kom detsamma att
gälla allenast beträffande förmedlingsverksamhet i förvärvssyfte. Såsom
socialstyrelsen framhållit erfordras emellertid, såvitt angår musiker, sceniska
artister och därmed jämförliga yrkesutövare, en uppmjukning av gällande
bestämmelser rörande internationell arbetsförmedling i lika hög grad beträffande
sådan förmedling, som sker utan förvärvssyfte. Lagändring innefattande
sådan uppmjukning synes nu kunna vidtagas, sedan på sätt förut
nämnts, framställning gjorts örn revision av den bestämmelse i konventionen,
som står hindrande i vägen därför. Ändringen synes lämpligen kunna ske
i form av ett tillägg till tredje stycket i 2 §. I samband härmed synes
motsvarande i fjärde stycket av övergångsbestämmelserna nu förefintliga
stadgande böra utgå.
Med åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte genom proposition
förelägga riksdagen till antagande upprättat förslag till lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 18 april 1935 (nr 113)
med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bertha Klemedtson.