Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss ändring i
reglementet för statens pensionsanstalt m. m.; given
Stockholms slott den 21 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari
1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn viss ändring i reglementet för statens pensionsanstalt m. m. och
anför därvid:

Före distriktsveterinärväsendets förstatligande med ingången av år 1934
voro samtliga distriktsveterinärer delaktiga i statens pensionsanstalt. I samband
med distriktsveterinärväsendets övertagande av staten bestämdes i fråga
om de distriktsveterinärer, vilka då övergingo i statens tjänst, att de i pensionshänseende
skulle fortfarande tillhöra statens pensionsanstalt samt att
landstingen alltjämt skulle erlägga huvudmannaavgift, så länge befattningshavaren
ej överginge till befattning inom annat landstingsområde. Det ansågs
nämligen icke böra ifrågakomma, att staten skulle övertaga hela pensionskostnaden
för ifrågavarande distriktsveterinärer. Distriktsveterinär, som komBihang
till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 121.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

me att utnämnas etter utgången av år 1933, skulle däremot liksom civila
tjänstinnehavare i allmänhet vara underkastad civila pensionslagen och för
familjepension tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa. Sedermera ha de
distriktsveterinärer, vilka utnämnts efter ingången av år 1934, överförts till
civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet.

I sitt den 14 mars 1941 dagtecknade betänkande med förslag till allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementen (SOU 1941: 10, sid. 59) förordade
1938 års pensionsscikkunniga en viss höjning av pensionsunderlagen för distriktsveterinärerna
och tillstyrkte, att de i de nya pensionsreglementena likställdes
med tjänstemän i lönegraden A 21. En omreglering av tjänste- och
familjepensionsförhållandena för distriktsveterinärer i överensstämmelse härmed
syntes böra gälla icke blott för de befattningshavare, vilka lydde under
de statliga pensionsreglementena. Även de distriktsveterinärer, vilka alltjämt
tillhörde statens pensionsanstalt, syntes böra erhålla en med övriga distriktsveterinärer
i möjligaste mån likvärdig ställning. Att upprätthålla en särskilt
i familjepensionshänseende avsevärd skillnad mellan dessa båda kategorier
av befattningshavare i samma anställning, syntes icke vara tillfredsställande.
Anledningen till att vissa distriktsveterinärer fått kvarstå i pensionsanstalten
hade varit, att landstingens medverkan såsom huvudmän ansetts böra bibehållas
även efter förstatligandet, men detta förhållande borde icke medföra
en i sak olikartad behandling av tjänstemännen. Till de ändringar i statens
pensionsanstalts reglemente, som bleve erforderliga i anledning av vad sålunda
förordats, syntes förslag böra uppgöras av pensionsanstalten. De sakkunniga
ville slutligen framhålla, att en omreglering av distriktsveterinärernas
pensionsförhållanden i enlighet med vad de sakkunniga tillstyrkt icke
borde medföra någon ändring i beloppen av landstingens nuvarande huvudmannaavgifter
för befattningshavare med delaktighet i statens pensionsanstalt.

Statskontoret tillstyrkte i utlåtande över pensionssakkunnigas betänkande
förslaget örn förbättring av distriktsveterinärernas ställning i pensionshänseende.
Ämbetsverket anförde därvid följande:

Statskontoret delar de sakkunnigas uppfattning, att den föreslagna pensionsregleringen
för distriktsveterinärer bör omfatta även distriktsveterinärer,
som åtnjuta pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt. En
fullt likvärdig dylik reglering för dessa befattningshavare torde emellertid
svårligen kunna åstadkommas genom ändring av anstaltens reglemente med
hänsyn till de väsentliga skiljaktigheter i pensioneringsgrunderna, som å ena
sidan gälla enligt nämnda reglemente och å andra sidan skulle följa enligt
de nu föreslagna pensionsreglementena. Statskontoret vill därför förorda, att
frågan löses genom att de nu till pensionsanstalten anslutna distriktsveterinärerna
inordnas under de nya pensionsreglementena. Tillräckliga skäl för
att vid en sådan anordning bibehålla de förutvarande huvudmännens avgiftsskyldighet
torde enligt ämbetsverkets mening knappast föreligga. Härvid må
erinras att överflyttning under senare år skett av personal från landstingens
tjänst till statstjänst, utan att villkor uppställts vare sig örn bibehållande av
tidigare pensionsrätt för personalen eller om fortsatt avgiftsskyldighet för förutvarande
huvudmän.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

3

Beträffande de sakkunnigas förslag i nu förevarande avseende anförde
statens pensionsanstalt i sitt utlåtande över pensionssakkunnigas betänkande
bland annat följande:

De grunder, på vilka pensionsanstaltens reglemente är byggt, skilja sig så
väsentligt från grunderna för de av de sakkunniga föreslagna pensionsbestämmelserna,
att det svårligen låter sig göra att genom ändringar i sagda
reglemente i tillfredsställande omfattning bereda i pensionsanstalten delaktig
distriktsveterinär en med övriga distriktsveterinärer likvärdig ställning i pensionshänseende.
Härför torde enligt anstaltens mening krävas, att ifrågavarande
distriktsveterinärer inordnas i de nya reglementena. Pensionsanstalten
vill för sin del förorda att så sker.

Bortsett från lands tingsavgiftema, torde de av ett sådant inordnande föranledda
statliga merkostnaderna för pensioneringen kunna antagas bliva av
ungefär samma storleksordning som de merkostnader förenämnda ändringar
i pensionsanstaltens reglemente skulle förorsaka.

Vad de landstingen nu åliggande huvudmannaavgifterna beträffar vill pensionsanstalten.
ifrågasätta att de få upphöra, därest de pensionsanstalten tillhörande
distriktsveterinärerna inordnas under samma pensionsreglementen,
som eljest skulle komma att gälla för alla statsanställda veterinärer med pensionsrätt.
Inordnandet torde emellertid icke i och för sig utgöra hinder för
aygiftspliktens fortsatta fullgörande. Befinnes landstingens avgiftsplikt alltjämt
böra bestå — summan av avgiftsbeloppen, vilken årligen avtager, utgjorde
för år 1940 omkring 24,600 kronor — torde avgifterna dock lämpligen
böra inlevereras till statskontoret i stället för såsom nu till statens pensionsanstalt.

Pensionsanstalten framhöll vidare, att för reglering av pensionsförhållandena
för de anstalten nu tillhörande distriktsveterinärerna erfordrades vissa
ändringar i reglementet för pensionsanstalten. Sålunda borde föreskrivas, att
mom. 4 av övergångsstadgandena till kapitel V skulle äga tillämpning allenast
för det fall, att allmänna tjänstepensionsreglementet (på grund av gjord anmälan)
icke vore tillämpligt å befattningshavaren, varjämte till nämnda övergångsstadganden
syntes böra fogas ett nytt moment av förslagsvis följande
lydelse:

»För distriktsveterinär, som under tiden den 1 juli 1939—den 30 juni 1941
avgatt ur tjänst med rätt till genast börjande tjänstepension och som kvarter
efter sistnämnda dag skall, såvitt angår tid från och med den 1 juli
1941, gälla

att tjänstepensionen skall bestämmas och utgå i enlighet med föreskrifterna
i allmänna tjänstepensionsreglementet

samt att den hans efterlevande från statens pensionsanstalt tillkommande
pensionen skall bestämmas och utgå i enlighet med föreskrifterna i allmänna
f amil jepensionsreglementet.»

Enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena den 30 december
1941 (nr 1008 och 1009), vilka träda i kraft den 1 juli 1942, hava distriktsveterinärerna
likställts med tjänstemän i lönegraden A 21, varjämte de distriktsveterinärer,
som nu åtnjuta pensionsrätt i statens pensionsanstalt, inordnats
under reglementena. I samband härmed upphör de förutvarande
huvudmännens avgiftsskyldighet. Vid reglementenas tillkomst förutsattes, att
frågan örn de ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt, som på -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

kallades av de nya föreskrifterna om distriktsveterinärernas pensionsförmåner,
skulle föreläggas 1942 års riksdag.

I sistnämnda hänseende torde till en början i enlighet med statens pensionsanstalts
förslag böra föreskrivas, att mom. 4 av övergångsstadgandena
till kapitel V i anstaltens reglemente skall äga tillämpning allenast för det
fall, att allmänna tjänstepensionsreglementet på grund av gjord anmälan icke
är tillämpligt å befattningshavaren.

Vidare synes böra beaktas det förhållandet, att de nya pensionsreglementena
enligt statsmakternas beslut skola, såvitt angår tid från och med den 1 juli
1942, äga tillämpning jämväl å de tjänstemän, som blivit underkastade de
1939 eller 1940 utfärdade nya avlöningsförfattningama — civila och militära
avlöningsreglementena samt icke-ordinariereglementena ävensom manskapsavlöningsreglementet
— men avgått ur tjänst med rätt till pension före
pensionsregleringens ikraftträdande. Det synes mig skäligt, att en motsvarande
anordning genomföres beträffande distriktsveterinär, som under tiden
1 juli 1939—30 juni 1942 avgått ur tjänst med rätt till genast börjande tjänstepension
och som kvarlever efter sistnämnda dag. I anslutning till pensionsanstaltens
förslag vill jag förorda, att för sådan distriktsveterinär skall, såvitt
angår tid från och med den 1 juli 1942, gälla att tjänstepensionen skall
bestämmas och utgå i enlighet med föreskrifterna i allmänna tjänstepensionsreglementet
samt att den hans efterlevande från statens pensionsanstalt tillkommande
pensionen skall bestämmas och utgå i enlighet med föreskrifterna
i allmänna familjepensionsreglementet.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit, att sedan riksdagen fattat beslut
i ärendet, vidtaga de erforderliga ändringarna i pensionsanstaltens reglemente,
vilka böra träda i kraft den 1 juli 1942.

I detta sammanhang får jag vidare anmäla frågan örn de höjda pensionsunderlagens
inverkan på vissa äldre tjänstepensioner.

Statens pensionsanstalt har i sitt förut omförmälda utlåtande över 1938
års pensionssakkunnigas betänkande framhållit, att den av de sakkunniga
föreslagna höjningen av pensionsunderlagsnivån syntes medföra, att för pensionär,
som pensionerats i befattning, för vilken nyreglerat pensionsunderlag
ännu icke blivit fastställt, förhöjning II enligt nu gällande föreskrifter i
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) skulle, därest allmänna tjänstepensionsreglementet
framdeles bleve å befattningshavaren tillämpligt, komma
att bliva högre än för andra pensionärer, pensionerade i motsvarande befattningar.
Med hänsyn härtill syntes en översyn av de i § 4 i berörda kungörelse
meddelade föreskrifterna påkallad.

I anledning av pensionsanstaltens uttalande får jag till en början erinra,
att i samband med de av 1939 års lagtima riksdag beslutade höjningarna av
tjänstepensionsunderlagen för kvinnliga befattningshavare samt för vissa militära
beställningshavare utfärdats en tillämpningsföreskrift till förenämnda
kungörelse av innehåll att med nyreglerat pensionsunderlag, varom i kungörelsen
förmäles, skall, såvitt gäller pensionsunderlag enligt civila eller mi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

5

litära tjänstepensionsreglementet, avses det pensionsunderlag, som angives i
respektive tjänstepensionsreglemente enligt dess omedelbart före den 1 juli
1939 gällande lydelse. Bestämmelser härom lia intagits i kungörelsen den 22
juni 1939 (nr 383).

Pensionsanstalten åsyftar med sitt förut återgivna uttalande det fallet, att
en befattning, för vilken nyreglerat pensionsunderlag ännu icke blivit fastställt,
framdeles kan bliva underkastad bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet.
Då en anknytning till de före den 1 juli 1939 gällande
tjänstepensionsunderlagen alltjämt torde böra upprätthållas för de äldre
tjänstepensionerna, synes för det av pensionsanstalten åsyftade fallet böra
föreskrivas, att med nyreglerat pensionsunderlag enligt kungörelsen den 18
juni 1925 (nr 280) skall, i stället för det enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
för befattningen gällande pensionsunderlaget, avses det pensionsunderlag,
som för motsvarande lönegrad angives i civila eller militära tjänstepensionsreglementet
enligt dess omedelbart före den 1 juli 1939 gällande lydelse.

En föreskrift örn begränsning till de före den 1 juli 1939 gällande tjänstepensionsunderlagen
synes emellertid erforderlig jämväl för det fall, att nyreglerat
pensionsunderlag finnes fastställt för en befattning redan före den
1 juli 1942, då allmänna tjänstepensionsreglementet träder i kraft. Bestämmelser
härutinnan finnas visserligen för närvarande intagna i kungörelsen
den 22 juni 1939 (nr 383), men dessa stadganden torde på grund av sin avfattning
komma att upphöra att gälla vid ikraftträdandet av allmänna tjänstepensionsreglementet.
Med hänsyn härtill bör en komplettering ske i förevarande
avseende, vilken dock är av rent formell natur.

Jag förordar, att riksdagens bemyndigande inhämtas att i nu berörda hänseenden
utfärda erforderliga föreskrifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats,

a) meddela erforderliga bestämmelser om ändring i reglementet
för statens pensionsanstalt samt

b) utfärda vissa föreskrifter angående tillämpningen av
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn
ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sune Wisén.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 121. 2