Kungl. Maj:ts -proposition nr 11.

1

tfr 11.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om vissa ändringar i lagen den 12 juni 1925
(nr 338) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring; given Stockholms
slott den 3 januari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag örn vissa ändringar i lagen den 12 juni
1925 (nr 338) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

1 sami.

Nr 11

2593 41

2

Kungl. Majlis proposition nr 11.

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i lagen den 12 juni 1925 (nr 338) om
värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring.

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3, § 4 mom. 1 samt § 8 *) lagen den
12 juni 1925 örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§2.

Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1 sägs meddelas
av Konungen.

Ansökan örn sådant tillstånd göres i samband med inskrivningen. När
synnerliga skäl därtill föreligga, må för Särskilt fall tillstånd som i första
stycket sägs meddelas, oaktat ansökan därom gjorts först efter inskrivningen.

§3.

1. Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring
på sätt i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för
militär tjänstgöring utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid tjänstgöra
ett antal dagar, som i förra fallet med nittio och i senare fallet med
etthundra tjugo dagar överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder
tjänstgöring i fredstid enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen skolat åligga
honom. Tjänstgöringen skall fullgöras i en följd eller i två omgångar. .

2. Med stöd av bestämmelserna i 28 § 1 mom. värnpliktslagen äger
Konungen till tjänstgöring inkalla värnpliktig, som i mom. 1 här ovan avses.

§4.

1. Befinnes tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1
omförmäles hava grundats på uppenbart vilseledande uppgifter eller gör
den värnpliktige under tjänstgöringen sig skyldig till upprepade allvarligare
förseelser i tjänsten, må tillståndet av Konungen återkallas.

§ 8.

Har värnpliktig under i § 3 mom. 1 föreskriven tjänstgöring blivit fälld
till straff för olovlig bortovaro av minst ett dygns varaktighet, eller har hans

l) Senaste lydelse av §§ 2 och 3, § 4 moni. 1 samt § 8 se 1940: 244.

a

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

tjänstgöring avbrutits för verkställighet av straffarbete, omedelbart ådömt
fängelsestraff, ungdomsfängelse, tvångsuppfostran, tvångsarbete, förvaring
eller internering, skall den tid, under vilken han olovligen varit frånvarande
eller hans tjänstgöring sålunda varit avbruten, ej tillgodoräknas honom
såsom tjänstgöringstid, där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar.
I vad mån den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del av
tjänstgöringen samt i vilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet
bestämmer Konungen.

Värnpliktig jämlikt ---— för böter.

Denna lag träder i kraft omedelbart och skall äga tillämpning jämväl
å ansökan örn tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1
sägs, som i samband med inskrivning under år 1942 gjorts före lagens
ikraftträdande.

4

Kungl. Majlis proposition nr 11.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 januari 1942.

Närvarande

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga örn
ändringar i lagen den 12 juni 1925 (nr 338) örn värnpliktiga, vilka hysa
samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, och anför därvid följande:

Enligt lagen den 12 juni 1925 örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring1), må värnpliktiga, som på grund
av religiös övertygelse eller av annan jämförlig orsak hysa allvarliga samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring i föreskriven ordning — s. k.
samvetsömma — under vissa förutsättningar antingen fullgöra sin tjänstgöring
vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller bära vapen eller
ammunition, eller ock i stället för militär tjänstgöring utföra civilt arbete
inom försvarsväsendet eller eljest för statens räkning (§ 1).

Ansökan örn tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på nyss angivet
sätt skall göras i samband med inskrivningen. Tillstånd meddelas av vederbörande
inskrivningsrevision. Oaktat ansökan örn tillstånd att i särskild
ordning fullgöra värnpliktstjänstgöring ingives efter inskrivningen, må för
särskilt fall och då synnerliga skäl föreligga sådant tillstånd meddelas. Prövningen
ankommer emellertid därvid icke på inskrivningsrevisionen utan på
Kungl. Maj:t (§ 2).

Värnpliktig, som erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på
angivet sätt, är (§ 3 mom. 1) skyldig att under fredstid tjänstgöra ett antal
dagar, som med 90, i vissa fall 120 dagar överstiger det sammanlagda antalet
dagar, varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 eller 2 i
1936 års värnpliktslag skolat åligga honom. Tjänstgöringen skall fullgöras
i en följd eller i två omgångar.

I fråga örn krigstjänstgöring gäller, att Kungl. Maj:t med stöd av bestämmelserna
i § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag äger inkalla
de samvetsömma till tjänstgöring.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 30 augusti 1941 givna bemyndigande tillkallade
jag den 6 september 1941 sex sakkunniga att inom försvarsdeparte '')

Senaste lydelse av §§ 1—6 och § 8 se Sv. förf.-sami. 1940: 244 samt av § 7 se Sv
förf.-saml. 1941: 287.

5

Kungl. Majus proposition nr 11.

mentet biträda med utredning rörande lagstiftningen om samvetsömma värnpliktiga.
De sakkunniga torde komma att slutföra sitt uppdrag under första
halvåret 1942.

De myndigheter — inskrivningsrevisionerna — som enligt vad förut anförts
hava att pröva i samband med inskrivningarna ingivna ansökningar
från samvetsömma, hade enligt 1936 års värnpliktslag även ett flertal uppgifter
med avseende å de värnpliktigas inskrivning, såsom viss kontrollerande
verksamhet, uttagning och tilldelning av värnpliktiga samt handläggning
av besvärsmål.

Enligt värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967), vilken trätt i kraft
den 1 januari 1942, skola emellertid alla inskrivnings- och därmed sammanhängande
ärenden slutbehandlas i inskrivningsnämnden såsom första instans.
Såsom högre instans för handläggning av inskrivningsärenden har
— i stället för inskrivningsrevisionerna, vilka i samband därmed avskaffats —
inrättats en för hela riket gemensam myndighet, inskrivningsrådet.

Enligt den nya lagen skall inskrivningsnämnden bestå av inskrivningschefen
— en regementsofficer — såsom ordförande samt av landsting eller
stad, som icke deltager i landsting, utsedda icke militära ledamöter till det
antal Konungen bestämmer, dock minst två. Enligt samma lag består inskrivningsrådet
av ordförande och två andra ledamöter, vilka samtliga förordnas
av Konungen för viss tid. Av ledamöterna skall en vara militär.

Frågan, till vilken myndighet handläggningen av ärenden enligt lagen örn
samvetsömma bör överlämnas, sedan inskrivningsrevisionerna upphört att
fungera, har — såsom i propositionen 1941:318 med förslag till ny värnpliktslag
anmärkts (sid. 81) — upptagits till behandling av försvarsväsendets
rullfönngsnämnd, som i skrivelse den 7 oktober 1941 framlagt förslag örn
ändring av lagen örn samvetsömma i syfte att såsom regel till inskrivningsnämnd
förlägga den prövning av de samvetsömmas ansökningar, som enligt
vad här anförts förut ankommit på inskrivningsrevisionen.

I en med skrivelse den 19 juni 1941 framlagd promemoria angående de
grunder, efter vilka inskrivningsväsendet och värnpliktsredovisningen enligt
rullföringsnämndens mening lämpligen borde ordnas, hade nämnden —
efter en granskning av inskrivningsrevisionens dåvarande uppgifter — anfört
följande rörande den ifrågasatta överflyttningen till inskrivningsnämnderna
av inskrivningsrevisionens åligganden beträffande de samvetsömma:

Mot en sådan anordning synes endast kunna erinras, att den nuvarande
revisionen äger en lämpligare sammansättning än nämnden för bedömande
av hithörande ganska ömtåliga ärenden. Örn man emellertid anser, att inskrivningsrevisionen,
såsom den för närvarande är anordnad, med ett reformerat
inskrivningsväsende ej kommer att fylla något ändamål ur förut berörda
synpunkter, synes hänsynen till den relativt lilla grupp, de samvetsömma
utgöra, ej kunna motivera ett bibehållande av den nuvarande organisationen.
Därest inskrivningsrevisionen göres central för hela landet, skulle
behandlingen av de samvetsömma kunna helt anförtros åt denna centrala
instans. En sådan anordning kan dock icke förordas, emedan den skulle

6

Kungl. Majus proposition nr 11.

komma att fördröja inskrivningens slutförande. Det torde kunna antagas,
att rättssäkerheten icke skulle bliva lidande, därest prövningen av de samvetsömma
irpptoges av inskrivningsnämnden såsom första instans och de
värnpliktiga ägde anföra besvär över nämndens beslut. Rullföringsnämnden
föreslår därför sistnämnda anordning.

I utlåtande den 26 november 1941 har 1941 års utredning angående samvetsömma
värnpliktiga i anledning av rullföringsnämnden s ifrågavarande folkslag
anfört följande:

Direktiven för de sakkunnigas arbete hava formulerats med tyngdpunkten
lagd på problemet örn de samvetsömma värnpliktigas inordning i lämpliga
krigsuppgifter. Emellertid hava de sakkunniga att i ett sammanhang utreda
hela spörsmålet örn de samvetsömma och deras tjänstgöringsförhållanden,
sålunda att överväga även den principiella frågan i vilken omfattning rätt
till befrielse från vissa uppgifter må medgivas personer, som åberopa samvetsskäl
mot att fullgöra de plikter, som åvila övriga medborgare. De sakkunnigas
arbete har ännu ej framskridit så långt, att någon definitiv ståndpunkt
till denna fråga kunnat av de sakkunniga intagas. Aven för den
händelse de sakkunnigas överläggningar skulle leda till att någon saklig
ändring av de regler som nu i princip gälla — d. v. s. att hänsyn tages
såväl till samvetsbetänkligheter mot tjänstgöring med vapen som till sådana
betänkligheter, som avse varje slag av militär tjänstgöring — icke bör företagas,
synes nu gällande lag och tillämpningsföreskrifter böra överarbetas i
formellt hänseende. Redan på grund härav synes det önskvärt att de ändringar
i lag m. fl. författningar som — därest det genom propositionen
1941: 818 framlagda förslaget till värnpliktslag blir av riksdagen antaget —
påkallas av inskrivningsrevisionernas upphörande, nu göras så litet omfattande
som möjligt.

Efter en redogörelse för gällande bestämmelser rörande meddelande av
tillstånd för samvetsömma att fullgöra tjänstgöring i särskild ordning hava
de sakkunniga vidare anfört:

Till grund för kravet på »synnerliga skäl» för bifall till ansökning, som
göres efter inskrivningen, torde ligga det betraktelsesättet att tillstånd till
civilt arbete eller vapenfri tjänst åt värnpliktig, som redan undergått en del
eller rent av hela sin militära utbildning, är av än allvarligare innebörd för
staten än sådant tillstånd åt en icke vapenövad yngling. Orsaken till att
avgörandet av dessa ansökningar förbehållits Kungl. Maj:t torde vara att
söka dels i detta förhållande, dels ock däruti, att inskrivningsrevisionerna
sammanträda endast en gång årligen, vilket under nuvarande förhållanden
icke kan anses medföra tillräckligt snabbt avgörande av hithörande ärenden.
Genom att beslutanderätten i denna grupp av värnpliktsärenden förbehållits
Kungl. Maj:t, torde hava vunnits att ifrågavarande ärenden behandlats efter
enhetligare principer än måhända eljest skulle blivit fallet. Vidare kar
härigenom vunnits, förutom den åsyftade större snabbheten i ärendenas avgörande,
att Kungl. Maj:t kunnat direkt följa utvecklingen av beredskapsförhållandenas
inverkan på samvetsömketsfrekvensen och handla på sätt
därav påkallats, vilket haft till följd bland annat vidtagandet av den, enligt
de sakkunnigas mening, till förhindrande av simulation nödvändiga åtgärden
att inkallad värnpliktig, som erhållit samvetsömhetstillstånd, omedelbart inkallas
till sin nya tjänstgöring.

7

Kungl. Maj:tu proposition nr 11.

Enligt rullföringsnämndens förslag skulle inskrivningsrevisionernas befattning
med ifrågavarande ärenden övertagas av de föreslagna inskrivningsnämnderna.
Rullföringsnämnden finner mot ett dylikt förslag endast kunna
riktas den invändningen, att de nuvarande revisionerna hava en för bedömande
av hithörande, ganska ömtåliga ärenden lämpligare sammansättning
än de föreslagna nämnderna. De sakkunniga finna denna invändning synnerligen
vägande. Redan inskrivningsrevisionernas sammansättning är icke
i allo lämpad för ändamålet. På grund härav hava flera revisioner funnit
sig nödsakade att anmoda prästman att biträda revisionerna vid förhör med
samvetsömma. Reglerna för utseendet av ledamöter i de föreslagna nämnderna
— en regementsofficer såsom ordförande samt tva eller flera valda
civila ledamöter — torde icke innebära tillräcklig garanti för att ärendena
örn de samvetsömma komma att handläggas på ett med kravet på jämnhet
och rättvisa överensstämmande sätt. Det ligger i sakens natur att nämnderna,
som komme att handlägga endast ett relativt fåtal ärenden av detta
slag, icke kunna förvärva den mångsidiga erfarenhet på ifrågavarande område,
som måste anses eftersträvansvärd.

Rullföringsnämnden har som skäl mot att handläggningen av ärenden
angående samvetsömma skulle ske centralt anfört, att detta skulle komma
att fördröja inskrivningens slutförande. Då flertalet av de värnpliktiga, som
av inskrivningsnämnd erhållit avslag på ansökan örn tillstånd till vapenfri
tjänst eller civilt arbete, sannolikt skulle anföra besvär, torde man emellertid
kunna antaga, att antalet samvetsömhetsärenden, som i allt fall skulle
prövas av central instans och sålunda medföra befarad tidsförlust, icke
skulle bliva obetydligt. ...

Enligt de sakkunnigas mening tala starka skäl för att inskrivningsrevisionernas
uppgifter med avseende å de samvetsömma överflyttas på en central
myndighet eller att de övertagas av Kungl. Majit. Den centrala myndighet,
som närmast skulle ifrågakomma, vore givetvis det föreslagna inskrivningsrådet.
Beträffande rådets sammansättning innehåller förslaget
till ny värnpliktslag endast att det skall bestå av tre av Kungl. Majit utsedda
personer, varav en militär. Det torde icke kunna förutsättas, att
rådet kommer att erhålla någon ledamot, som utsetts med hänsyn till särskilda
kvalifikationer för bedömande av till den andliga vården hörande
frågor. Att sådan sakkunskap står till buds vid avgörandet av ärenden angående
samvetsömma synes de sakkunniga angeläget.

Vid övervägande av de olika synpunkter, som enligt de sakkunnigas mening
borde anläggas på ifrågavarande spörsmål, hade det synts dem lämpligast
örn detsamma, åtminstone provisoriskt, löstes genom att samtliga
ansökningar örn befrielse från värnpliktstjänstgöring pa grund av samvetsömhet
avgjordes av Kungl. Majit. Uppenbart vore visserligen att
härvid erfordrades biträde i fråga örn undersökningar av vederbörandes
personliga förhållanden m. m., men sådant biträde lämnades för närvarande
av särskilt förordnade prästmän (jfr kungörelsen den 24 januari 1941, nr 3i).
Det syntes visserligen de sakkunniga önskvärt, att ifrågavarande förfarande
komme att kompletteras, eventuellt ersättas, genom inrättandet av ett särskilt
centralt organ, som skulle hava till uppgift att ombesörja utredningar
och avgiva yttranden i samtliga hithörande ärenden. Till en sådan organisation
torde de sakkunniga få anledning återkomma i sitt slutliga utlåtande.

8

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Enligt 1941 års värnpliktslag, vilken som nämnts trätt i kraft elen 1
januari 1942, hava de uppgifter, som jämlikt 1936 års värnpliktslag tillkommo
inskrivningsrevisionerna, övertagits av inskrivningsnämnderna och
inskrivningsrådet. Vid anmälan av förslaget till ny värnpliktslag togs icke
ståndpunkt till frågan örn behandlingen av ärenden angående samvetsömma
(jfr propositionen 1941: 318, sid. 96). Rullföringsnämnden har föreslagit, att
den prövning av nämnda ärenden, som enligt nu gällande bestämmelser
tillkommer inskrivningsrevisionerna, skall överlämnas till inskrivningsnämnderna.
Emellertid torde, såsom 1941 års utredning angående samvetsömma
värnpliktiga framhållit, inskrivningsnämnderna icke erhålla en för bedömande
av ifrågavarande ganska ömtåliga ärenden lämplig sammansättning. Därtill
kommer, att behovet av likformighet vid ärendenas behandling bäst tillgodoses,
örn ärendena prövas av en för hela riket gemensam myndighet.
Då det här är fråga örn allenast en provisorisk lösning av frågan — med
en mera bestående reglering av hithörande spörsmål torde böra anstå i
avbidan på de sakkunnigas definitiva förslag i ämnet — synes en särskild
myndighet icke böra tillskapas för ändamålet. Någon erfarenhet föreligger
ännu icke rörande omfattningen av inskrivningsrådets arbetsuppgifter. Av
denna anledning anser jag mig icke heller böra för närvarande förorda, att
ifrågavarande ärenden överlämnas till handläggning av denna myndighet.
Däremot finner jag mig kunna godtaga de sakkunnigas förslag, att samtliga
ansökningar från samvetsömma örn tillstånd att i särskild ordning fullgöra
värnpliktstjänstgöring skola avgöras av Kungl. Majit. I detta sammanhang
må nämnas, att under nu rådande förhållanden de i samband med inskrivning
ingivna ansökningarna från samvetsömma äro relativt fåtaliga i jämförelse
med antalet ansökningar, som ingivas först efter inskrivningen och
sålunda redan enligt gällande bestämmelser skola prövas av Kungl. Majit.
Ärendenas handläggning hos Kungl. Majit lärer kunna ske med sådan
snabbhet, att någon nämnvärd försening av inskrivningsarbetet icke, såsom
rullföringsnämnden befarat, behöver förekomma.

I samband med den ändring av 2 § lagen örn samvetsömma, som med
anledning av det nu sagda erfordras, torde böra upptagas till behandling
frågan örn vissa andra av den nya värnpliktslagen betingade ändringar i
lagen örn samvetsömma.

Såsom av den lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser framgår,
utgör de samvetsömmas tjänstgöringstid under fredsförhållanden den för
värnpliktiga i allmänhet jämlikt § 27 mom. 1 eller 2 i 1936 års värnpliktslag
föreskrivna tjänstgöringstiden, ökad med 90, i vissa fall 120 dagar. Den
i § 27 mom. 2 a i samma lag omnämnda beredskapsövningen skall icke medräknas
vid bestämmandet av underlaget för de samvetsömmas tjänstgöringstid.
Med hänsyn till att mom. 1 och 2 i 1936 års värnpliktslags 27 § ersatts
av allenast 1 mom. i motsvarande paragraf i den nya värnpliktslagen,
kräves en härav betingad ändring i § 3 mom. 1 lagen örn samvetsömma.
Med en prövning av frågan, huruvida efter den nu genomförda förlängningen
av tjänstgöringstiden för värnpliktiga i allmänhet de i lagen örn

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

samvetsömma bestämda tilläggstiderna kunna anses lämpligt avvägda, synes
böra anstå i avbidan på den förestående allmänna revisionen av nämnda
lag.

Bestämmelserna i 1936 års värnpliktslags § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2
hava i den nya värnpliktslagen sammanförts i 28 § 1 mom. På grund härav
erfordras jämväl en mindre ändring i § 3 mom. 2 lagen örn samvetsömma.

I anledning av den föreslagna ändringen i § 2 kräves jämväl en formell
ändring i § 4 mom. 1.

För vinnande av överensstämmelse med motsvarande stadgande i den
nya värnpliktslagen torde slutligen med de i § 8 lagen örn samvetsömma
angivna avbrotten i tjänstgöring böra jämställas vissa ytterligare därmed
jämförliga fall av avbrott.

I överensstämmelse med det anförda har inom försvarsdepartementet
upprättats förslag till lag örn vissa ändringar i lagen den 12 juni 1925 (nr
338) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

Under hänvisning till vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att antaga förenämnda förslag till lag örn vissa ändringar
i lagen den 12 juni 1925 (nr 338) örn värnpliktiga, vilka hysa
samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Berglund.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

1 sami.

Kr 11.

2593 41 2