Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

1

Nr 107.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11
juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord
ä fartyg tjänstgörande personer, m. m.; given Stockholms
slott den 6 mars 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet oell lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till

1. lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11 juni 1937 (nr 348)
om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer samt

2. förordning med tillägg till förordningen den 13 april 1940 (nr 213)
om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall,
som förorsakats av krigsåtgärd.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 107.

488 42

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Förslag

till

Lag

angående ändi’ad lydelse av 1 § lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn
krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

1 §•

Där inom---bestämmelser gälla.

Yad i---utländskt fartyg.

Har inom område och under tid, som i första stycket avses, person som
angives i första eller andra stycket blivit borta samt all underrättelse örn
honom upphört, skall han anses hava omkommit genom olycksfall till följd
av krigsåtgärd, där ej med hänsyn till antaglig tid och plats för försvinnandet
eller andra omständigheter finnes sannolikt, att annan orsak till försvinnandet
förelegat. I fall, varom nu är fråga, skall begravningshjälp icke utgå.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se SFS 1941: 540.

Kungl. Majus proposition nr 107.

3

Förslag

till

Förordning

med tillägg till förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning
av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall,
som förorsakats av krigsåtgärd.

Härigenom förordnas, att till förordningen den 13 april 1940 om ersättning
av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats
av krigsåtgärd, skall fogas en ny paragraf, betecknad 4 §, av följande
lydelse.

4 §•

Har inom sådant område och under sådan tid, att lagen örn krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer är gällande, person som
angives i 1 eller 3 § blivit borta och har all underrättelse örn honom upphört,
skall lian anses hava omkommit genom olycksfall till följd av krigsåtgärd,
där ej med hänsyn till antaglig tid och plats för försvinnandet eller andra
omständigheter finnes sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4

Kungl. Majlis proposition nr 107.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 20 februari 1942.

Närvarand e:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn viss ändring i
lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, m. m.
samt anför:

Gällande författningsbestämmelser.

I 1 § lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å
fartyg tjänstgörande personer föreskrives, att vissa i lagen givna särskilda
bestämmelser skola gälla, örn i lagen avsedd person »till följd av krigsåtgärd
drabbas av olycksfall i eller utom arbetet». Lagens bestämmelser
tillämpas, då det med upprätthållande av vanliga krav på bevisning kan
anses styrkt, att olycksfall till följd av krigsåtgärd föreligger.

Enligt kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 541) angående tillämpning av lagen
om krigsförsäkring för ombord ä fartyg tjänstgörande personer skall lagen äga
tillämpning tillsvidare inom samtliga farvatten samt, vid vistelse i land,
inom utrikes ort där fartyget befinner sig.

I detta sammanhang må omnämnas, att lagen den 17 juni 1916 (nr 235)
om försäkring för olycksfall i arbete i 26 § innehåller bestämmelser, enligt
vilka kravet på bevisning rörande vad som inträffat är mindre starkt lin i
krigsförsäkringslagen. I paragrafen avses bland annat det fall, att fartyg
förlist och sjöman omkommit, utan att man därom kunnat erhålla underrättelse.
Livränta till anhörig skall utgå, då det »kan skäligen antagas»
att den som blivit borta omkommit till följd av olycksfall i arbete. Het
må vidare anmärkas, att i 26 § andra stycket föreskrives, att försäkringsinrättningen
är berättigad att av den anhörige, såsom villkor för utbetalning
av livränta, fordra förklaring på heder och samvete, att han saknar varje
underrättelse örn den försäkrade. I fråga örn omyndig må sådan förklaring
infordras från förmyndaren. I tredje stycket av samma paragraf stadgas,
att rätten till livränta upphör, därest den försäkrade finnes vara vid liv
eller hava avlidit av annan orsak än olycksfall i arbete.

Särskilda bestämmelser örn ersättning, då olycksfall förorsakats av krigsåtgärd,
finnas även i andra författningar. Enligt kungörelsen den 27 oktober

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

1930 (nr 755) örn höjning av vissa ersättningar enligt förordningen den 11 juni
1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till
följd av olycksfall skall till ersättning, som på grund av försäkring enligt
bestämmelserna i förordningen utgår såsom sjukpenning, livränta eller begravningshjälp,
utgivas ett tillägg motsvarande 50 procent av ersättningen
för den händelse att olycksfall, som avses i förordningen, förorsakats av
krigsåtgärd. — Slutligen stadgas i 1 § förordningen den 13 april 1940 (nr
213) örn ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall,
som förorsakats av krigsåtgärd, att, om svenskt fartyg genom sjöolycka utom
riket går förlorat eller efter sådan sjöolycka förklaras icke vara iståndsättligt
och person, som varit tjänstgörande ombord å fartyget, under å fartyg företagen
hemresa till Sverige drabbas av olycksfall till följd av krigsåtgärd
inom sådant område och under sådan tid, att lagen örn krigsförsäkring för
ombord å fartyg tjänstgörande personer är gällande, så skall, där nämnda
lag dock icke är tillämplig å olycksfallet, ersättning utgivas av statsmedel.
Har person, som varit tjänstgörande ombord å svenskt fartyg, i annat än i
1 § avsett fall under hemresa till Sverige drabbats av olycksfall till följd
av krigsåtgärd, äger Kungl. Majit, örn skäl därtill liro, jämlikt 3 § besluta,
att ersättning i anledning av olycksfallet skall utgivas av statsmedel.

Framställning örn lagändring.

I skrivelse den 6 december 1941 hava Sveriges redareförening, Sveriges
fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet
och svenska stewartsföreningen hemställt örn sådan ändring av 1937
års krigsförsäkringslag, att densamma skulle bliva tillämplig även i de fall,
då det icke kunde avgöras, huruvida inträffat olycksfall hade sin grund i
krigsåtgärd eller ej.

Organisationerna åberopa såsom skäl för sin ansökan ett inträffat fall
— ångfartyget »Göteborgsl förlisning — beträffande vilket fall riksförsäkringsan
stalten förklarat, att krigsförsäkringslagen icke vore tillämplig.

Yttranden i anledning av organisationernas

framställning.

Över organisationernas skrivelse hava yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten,
kommerskollegium och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens
förening. Därefter har försäkringsrådet yttrat sig över samtliga handlingar
i ärendet. Sveriges radiotelegrafistförening har erhållit tillfälle att
avgiva yttrande men icke begagnat sig därav.

Riksförsäkringsanstalten omnämner, att anstalten vid tillämpningen av
krigsförsäkringslagen i sex fall haft att pröva, huruvida fartyg, som under
färd försvunnit utan känd anledning, skulle anses förolyckat till följd av
krigsåtgärd. I fem av dessa, då fartygen haft att passera farvatten, där de
kunnat utsättas för krigsåtgärd, samt särskilda omständigheter ej förelegat,
som gjort annan orsak till försvinnandet sannolik, hade anstalten ansett

(5

Kungl. Majlis proposition nr 107.

krigsförsäkringslagen tillämplig. Beträffande förlisningen av fartyget »Göteborg»
hade anstalten däremot förklarat vanligt olycksfall föreligga och endast
olycksfallsförsäkringslagen tillämplig. I anledning av besvär över riksförsäkringsanstaltens
beslut hade emellertid försäkringsrådet den 23 december
1941 förklarat, att det måste antagas, att fartyget förlist på grund av
krigsåtgärd, samt förordnat örn målets upptagande till ny behandling.

Eiksförsäkringsanstalten framhåller, att det med hänsyn till försäkringsrådets
nämnda utslag möjligen kunde ifrågasättas, örn någon lagändring i
det avseende, som åsyftades i organisationernas skrivelse, numera kunde
anses erforderlig. Därest lagändring funnes böra vidtagas, borde i varje
fall vissa förutsättningar föreskrivas för rätten till ersättning. Härom anför
anstalten:

Skulle krigsförsäkringslagen gälla så snart ett fartyg försvunnit utan hänsynstagande
till omständigheterna i övrigt, vore lagen tillämplig exempelvis
å sådana fall som då ett segelfartyg försvunnit under nöjessegling i Stockholms
inre skärgård, även örn storm till äventyrs varit rådande, eller då ett
valfångstfartyg försvunnit i farvattnen i närheten av sydpolen, ehuru krigsåtgärd
veterligen icke förekommit i dessa eller närliggande farvatten. För
den skull torde såsom villkor för ersättning böra angivas, dels att fartyget
blivit borta utan känd anledning och dels att fartyget haft att passera farvatten,
där risk för krigsåtgärd kan antagas hava förelegat.

lin ledamot av riksförsäkringsanstalten förklarar sig anse, att lagändringen
bör erhålla sådan formulering, att bevisbördan blir densamma vare sig
olycksfallet inträffat i samband med försvinnandet av ett fartyg eller under
andra omständigheter. Såsom förutsättning för tillämpning av krigsförsäkringslagen
borde därför i 1 § föreskrivas, att vederbörande drabbats av
olycksfall under sådana omständigheter, att det icke kunde anses ådagalagt,
att olycksfallet föranletts av annan orsak än krigsåtgärd.

Kommerskollegium förklarar, att med hänsyn till de syften, som föranlett
de i krigsförsäkringslagen intagna ersättningsbestämmelserna, starka billiglietsskäl
talade för bifall till organisationernas framställning. Kollegium
tillstyrker, att bestämmelserna givas en sådan avfattning, att fall, då fartyg
gått bort med man och allt inom område, å vilket lagen äger tillämpning,
skola betraktas såsom krigsolycksfall under förutsättning att icke av utredning
rörande fartygets lastningsförhållanden eller sjövärdighet eljest vid avgången
från senast besökta hamn eller av omständigheterna i övrigt framgått,
att orsaken till olyckan varit att hänföra till annat än krigshandlingar.

Dc ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening Ilar i princip intet att erinra
mot att ersättning enligt krigsförsäkringslagen alltid skall utgå i fall
av fartygs uteblivande. Såsom villkor därför syntes dock måhända böra
angivas, att fartyget haft att passera farvatten, där risk för krigsåtgärd kan
tänkas hava förelegat.

Försäkringsrådet förklarar, att rådet med hänsyn till att ur bevisningssynpunkt
tveksamma fall kunna uppkomma, finner den föreliggande fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 1

ställningen böra vinna beaktande. Viss begränsning i fråga om presumtion
för olycksfall till följd av krigsåtgärd borde emellertid göras. Försäkringsrådet
erinrar örn att under krigsförsäkringslagen inginge olycksfall såväl i
som utom arbete. Möjligheten för att genom presumtion för olycksfall till
följd av krigsåtgärd utgiva ersättning borde givas samma omfattning. Presumtion
med viss begränsning borde sålunda ske icke allenast, då fartyg
inom område, som angåves i 1941 års kungörelse, försvunnit med man och
allt utan även, exempelvis, då ombord å fartyg tjänstgörande person försvunnit
inom sådant område, när han i eller utom arbetet vistats i land a
utrikes ort. Försäkringsrådet förordar därför, att i krigsförsäkringslagen
införes en bestämmelse av innebörd, att därest inom område och under tid,
som namnes i lagens 1 §, person, som avses i denna paragraf, blivit borta
samt all underrättelse om honom upphört, han skall anses hava omkommit
genom olycksfall till följd av krigsåtgärd, såvida ej med hänsyn till antaglig
tid och plats för försvinnandet eller andra omständigheter finnes sannolikt,
att så ej varit förhållandet. Beträffande fall, varom nu vore fråga, borde
vidare enligt försäkringsrådets mening införas föreskrift, motsvarande vad
som funnes stadgat i 26 § olycksfallsförsäkringslagen andra och tredje styckena,
örn skyldighet för ersättningsberättigad att avgiva viss förklaring samt
örn upphörande av rätten till livränta. Att märka vore ytterligare, att vid
ett på presumtion grundat godkännande av ett försvinnande såsom olycksfall
till följd av krigsåtgärd, i likhet med vad som gällde vid utgivande av ersättning
på grund av bestämmelserna i 26 § olycksfallsförsäkringslagen,
begravningshjälp icke syntes böra utgå.

I yttrandena har påpekats, att bestämmelser, som möjliggjorde presumtion
för olycksfall till följd av krigsåtgärd borde införas även i 1939 års
kungörelse och 1940 års förordning. Biksförsäkringsanstalten har därvid
framhållit, att sådan ändring av kungörelsen kunde medföra en icke oväsentlig
ökning av statens bidrag till kostnaderna för fiskarförsäkringen.

Enligt lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer
samt vissa andra av krigsförhållandena föranledda författningar, som
reglera rätt att erhålla ersättning för skada till följd av olycksfall, är ersättningsrätten
knuten till den förutsättningen, att skadan förorsakats av »krigsåtgärd»,
d. v. s. ersättning utgår endast, örn det med tillämpning av vanliga
bevisregler kan anses ådagalagt, att sådan åtgärd föranlett skadan.

I den av Sveriges redareförening samt vissa av de ombordanställdas
organisationer till Kungl. Majit gjorda framställningen samt i de i anledning
därav avgivna yttrandena har framhållits, att fall kunna inträffa, beträffande
vilka det visserligen icke kan påvisas, att inträffad skada förorsakats av
krigsåtgärd, men i fråga om vilka skäl med större eller mindre sannolikhet
tala för att så varit förhållandet.

Den verkställda utredningen synes mig hava bestyrkt, att författningsändringar
böra vidtagas för att möjliggöra ersättning även i fall av sist

Departement

cliefcn.

8

Kungl. Majus proposition nr 107.

angivna natur. De förslag i sådant hänseende, som framlagts av försäkringsrådet,
synas kunna läggas till grund för författningsändringarna.

I ett nytt tredje stycke av 1 § lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer synes sålunda böra föreskrivas, att, örn inom område
och under tid, som nämnas i paragrafens första stycke, person som avses i
paragrafen blivit borta samt all underrättelse örn honom upphört, han skall
anses hava omkommit genom olycksfall till följd av krigsåtgärd, där ej med
hänsyn till antaglig tid och plats för försvinnandet eller andra omständigheter
finnes sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat. I nu
ifrågavarande fall synes begravningshjälp ej böra utgå. Uttrycklig bestämmelse
härom synes erforderlig. Försäkringsinrättning bör vara berättigad
att av anhörig, till vilken livränta enligt lagens regler bör utgå, såsom villkor
för utbetalning därav fordra förklaring på heder och samvete, att den anhörige
saknar varje underrättelse örn den försäkrade. I fråga örn omyndig
torde sådan förklaring böra infordras från förmyndaren. Vidare synes böra
gälla, att rätten till livränta enligt krigsförsäkringslagen skall upphöra, därest
den försäkrade finnes vara vid liv eller hava avlidit av annan orsak än
olycksfall till följd av krigsåtgärd. Bestämmelser av nu angiven innebörd
återfinnas i 26 § andra och tredje styckena lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete. Försäkringsrådet har föreslagit, att i nu förevarande sammanhang
i krigsförsäkringslagen bör införas föreskrift, motsvarande innehållet i
nämnda stycken. Vad i desamma stadgas synes emellertid — sedan det
förklarats, att försvinnande, varom nu är fråga, skall anses såsom olycksfall
på grund av krigsåtgärd — gälla på grund av föreskriften i 1 § första
stycket krigsförsäkringslagen, att stadgandena i 1916 års olycksfallsförsäkringslag
i princip skola tillämpas. Särskild föreskrift i ämnet synes därför
vara onödig.

Stadganden motsvarande de sålunda av mig beträffande krigsförsäkringslagen
föreslagna synas böra införas även i 1940 års förordning om ersättning
av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av
krigsåtgärd, samt i 1939 års kungörelse örn höjning av vissa ersättningar
enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare
avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.

Inom socialdepartementet hava upprättats förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11 juni 1937 (nr 348)
om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer samt

2) förordning med tillägg till förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om
ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats
av krigsåtgärd.

Förslagen finnas såsom bilagor1 fogade till detta protokoll.

Kungörelse med tillägg till 1939 års kungörelse torde böra utfärdas, sedan
riksdagen tagit ställning till de i det föregående omförmälda förslagen.

1 Dessa bilagor, vilka äro lika lydande nied de vid propositionen fogade författningsförslagen,
hava här uteslutits.

9

Kungl. Majus proposition nr 107.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över förutnämnda förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 §
krigsförsäkringslagen måtte, för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Bengt Hammarberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

1 sami.

Nr 107.

488 12 2

10

Kungl. Majus proposition nr 107.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Martts lagråd
den 6 mars 1942.

Närvarande:

justi tieråden Forssman,

Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 5 mars 1942 tillkandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den
20 februari 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11 juni 1937
(nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

11

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 6 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets förut denna dag
avgivna utlåtande över det den 20 februari 1942 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11 juni 1937 (nr
348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Under förmälan att lagrådet lämnat nämnda lagförslag utan erinran hemställer
föredraganden, att Kungl. Majit måtte genom proposition

dels jämlikt § 87 regeringsformen, förelägga riksdagen nyssnämnda
lagförslag till antagande,

dels ock föreslå riksdagen att antaga det inom socialdepartementet
upprättade förslaget till förordning med tillägg till förordningen
den 13 april 1940 (nr 213) örn ersättning av statsmedel
i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats
av krigsåtgärd.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.