Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1942 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 6 § 2 mom.
samt 7 och 31 §§ lagen den 28 juni 1935 (nr A3A) örn
folkpensionering, m. m., dels ock motioner i ämnet.
Genom en den 24 april 1942 dagtecknad proposition, nr 232, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
hållna protokoll, föreslagit riksdagen att
dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga vid propositionen fogat förslag
till lag angående ändrad lydelse av 6 § 2 mom. samt 7 och 31 §§ lagen den
28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering,
dels antaga propositionen vidfogade nedan intagna förslag till
1. lag angående ändrad lydelse av 5 § 2 mom. lagen den 18 juni 1937
(nr 382) örn barnbidrag,
2. lag om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag samt
3. förordning om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å blindhetsersättningar,
dels medgiva, att det för nämnda budgetår anvisade förslagsanslaget till
Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. må tagas i anspråk till
bestridande av kostnaderna under första halvåret 1943 i anledning av de
föreslagna ändringarna i lagen örn folkpensionering,
dels medgiva, att det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget till
Barnbidrag må tagas i anspråk till bestridande av kostnaderna under första
halvåret 1943 i anledning av de föreslagna ändringarna i lagen om barnbidrag,
dels medgiva, att anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal i den avlöningsstat för pensionsstyrelsen, som av riksdagen godkänts
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43, må — därest
det skulle visa sig erforderligt att taga densamma i anspråk för bestridande
av kostnaderna för pensionsstyrelsens tekniska omräkning av tilläggspensionärernas
pensioner (invalidunderstöd) —- för samma budgetår överskridas
med högst 25,000 kronor,
dels ock för budgetåret 1942/43 anvisa
till Bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd ett förslagsanslag
av......................................kronor 47,700,000,
till Dyrtidstillägg å barnbidrag ett förslagsanslag av . . kronor 3,770,000,
Bihang till riksdagens protokoll 1912. 6 sami. 2 avd. Nr 2. 1
2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
till Dyrtidstillägg å ersättning åt blinda ett förslagsanslag av kronor 530,000,
samt till Ersättning till postverket för pensionsutbctalningar ett förslagsanslag
av ..........................................kronor 1,424,000.
I anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts fem motioner,
nämligen motionerna i första kammaren nr 248 av herr Linderot och nr 249
av herr Löfvander m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 352 av herr
Senander m. fl., nr 353 av herr Hallagård m. fl. och nr 354 av herr Mattsson
m. fl.
I motionerna I: 248 och II: 352, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen måtte besluta höja de i propositionen föreslagna fixa dyrtidstillläggen
från 35 kr. till 60 kr. och att i anledning därav föreskriva sådan ordning
för utbetalningen, att ett procentuellt och ett fast tillägg utbetalas för
respektive tredje och fjärde kvartalen 1942 samt ett procentuellt och ett fast
tillägg för första och andra kvartalen 1943.
I motionerna I: 249 och II: 354, vilka äro likalydande, har föreslagits, att
dyrtidstilläggen för varje enligt propositionen därtill berättigad folkpensionär
under budgetåret 1942/43 måtte utgå med 140 kronor, att betalas i fyra utbetalningar
å vardera 35 kronor.
Motionen II: 353 utmynnar i en hemställan, att riksdagen vid antagande
av lag om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag för sin del måtte besluta,
att den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension eller invalidunderstöd,
skall för budgetåret 1942/43 erhålla dyrtidstillägg därå med 35 kr.
för varje kvartal,
att den som åtnjuter barnbidrag skall för budgetåret 1942/43 erhålla dyrtidstillägg
därå för varje kvartal med följande belopp:
beträffande barnbidrag för ett barn 25 kr., för två barn 44 kr., för tre barn
62 kr. och 50 öre, samt för varje barn därutöver ytterligare 12 kr. och
50 öre,
samt att författningen i enlighet härmed måtte få följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,
skall erhålla dyrtidstillägg därå under budgetåret 1942/43 med 35 kr.
för varje kvartal. Den som åtnjuter barnbidrag skall erhålla dyrtidstillägg
därå under budgetåret 1942/43 med följande belopp för varje kvartal:
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
3
beträffande barnbidrag för ett barn ..................... 25 kronor
> » » två » ..................... 44 »
» » » tre » ..................... 62 » 50 öre
» > » varje barn därutöver ytterligare.. 12 » 50 »
Dyrtidstillägg utgår dock icke å pension, understöd eller bidrag, som icke
uppgår till 12 kronor för år räknat. Dyrtidstillägg å barnbidrag utgår å det
barnbidragsbelopp, som belöper å barnet, innan avdrag för inkomst jämlikt
6 § 2 mom. andra stycket lagen om barnbidrag verkställts.
Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under ett kvartals sista månad,
utgår med oförändrat belopp, även om tilläggspensionen, invalidunderstödet
eller barnbidraget minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken
förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension, invalidunderstöd
eller barnbidrag upphört alt utgå, när dyrtidstillägg eljest
skulle hava förfallit till betalning.
2 §.
Till kostnaderna för i denna lag avsedda dyrtidstillägg bidraga kommuner
och landsting med belopp, beträffande tilläggen under tredje och fjärde kvartalen
1942 motsvarande en sjättedel av deras andelar i kostnaderna för under
år 1942 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, samt
i fråga om tilläggen under första och andra kvartalen 1943 motsvarande en
femtedel av deras andelar i kostnaderna för under år 1943 utanordnade tillläggspensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag.
Återstående kostnad bestrides av staten.
3 §.
Bestämmelserna i lagarna om folkpensionering och örn barnbidrag skola,
där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
beträffande dyrtidstillägg som avses i denna lag; dock äger Konungen uppdraga
åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,
åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela
de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga
för lagens tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.
Propositionen har, såvitt angår författningsförslagen, hänvisats till lagutskott
och tilldelats andra lagutskottet samt i övrigt hänvisats till statsutskottet.
Förutnämnda motioner hava hänskjutits till lagutskott och tilldelats
andra lagutskottet.
Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava
propositionen och motionerna hänskjutits till behandling i sammansatt statsoch
andra lagutskott.
Det sammansatta utskottet har jämväl till behandling förehaft följande
före propositionens avlämnande väckta samt till lagutskott remitterade och
andra lagutskottet tilldelade motioner, nämligen motionen i första kammaren
nr 103 av herr Linderot samt motionerna i andra kammaren nr 44 av herr
Jonsson i Skutskär, nr 78 av herr Wallentheim m. fl. samt nr 113 av herrar
Hagberg i Luleå och Senander.
4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
I motionerna I: 103 och II: 113, vilka äro likalydande, har yrkats, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i lagen om folkpensionering, att den
s. k. fria inkomstgränsen höjes över lag till 500 kronor per år.
I motionen II: 44 har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring
av 7 § i folkpensioneringslagen den 28 juni 1935, att det antagna förbehållet
»utan samband med olycksfall i arbetet» icke måtte gälla för dem som enligt
olycksfallslagen åtnjuta livränta och uppnått stadgad ålder enligt folkpensioneringslagen.
Motionen II: 78 utmynnar i en hemställan, alt 7 § andra stycket folkpensioneringslagen
erhåller följande lydelse:
Årliga värdet av för eget behov avsedd bostad, varav ingen annan inkomst
erhålles eller kan erhållas, skall uppskattas i ortsgrupp 1 till 60 kronor, i
ortsgrupp 2 till 120 kronor och i ortsgrupp 3 till 180 kronor. Där i övrig
inkomst —--Konungen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna andragit till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Å. Vissa ändringar i lagarna om folkpensionering, barnbidrag
oell förskottering av underhållsbidrag till barn.
Inledning.
Socialvårdskommitténs framställning.
I samband med behandlingen under hösten 1941 av spörsmålet om ytterligare
dyrtidstillägg för nämnda år å folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag
och blindhetsersättningar har socialvårdskommittén, med hänsyn till
nödvändigheten att även under år 1942 bereda dem, som komma i åtnjutande
av nyssnämnda förmåner, ekonomisk lättnad under rådande dyrtid, upptagit
till övervägande vissa frågor rörande förbättringar av folkpensioneringslagen
samt lagarna örn barnbidrag och bidragsförskott annorledes än
genom dyrtidstillägg, vilka förbättringar kunde anses påkallade av krisförhållandena
eller eljest önskvärda. Kommittén har därvid ingående diskuterat
möjligheten av förhöjning av pensionerna för ensamstående pensionärer,
frågan huruvida åtgärder kunde vidtagas för att åstadkomma en mera vidsträckt
användning av de kommunala pensionstillskotten samt spörsmålet, huruvida
kommunala pensionstillskott och kommunala hyresbidrag med statsbidrag
till folkpensionärer kunde införas. Det hade dock visat sig, att betydande
organisatoriska svårigheter vore förenade med genomförande av förslag
i sådant syfte. Även i fortsättningen syntes därför dyrtidstillägg böra
anlitas för att bringa folkpensionärer m. fl. den nödvändiga hjälpen. Vissa
olägenheter vöre emellertid förenade med utvägen att giva procentuella dyr
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 5
tidstillägg och enligt kommitténs mening vöre det icke lämpligt att utan vidare
fortsätta därmed. Vissa lagändringar borde vidtagas, som förminskade
berörda olägenheter.
I anslutning till vad sålunda anförts har kommittén funnit sig böra föreslå
följande författningsändringar, nämligen dels ändring av den s. k. 7/10-regeln,
dels förhöjning av den avdragsfria inkomsten och dels ändring av bestämmelserna
örn beräkning av inkomst av fastighet och kapital. Vidare har kommittén
förutsatt, att nu gällande regler för uppskattning av naturaförmåner,
vilka fastställts av Kungl. Maj:t genom brev till pensionsstyrelsen den 30 juni
1937, skulle ersättas med nya regler i samband med ikraftträdandet av
de föreslagna författningsändringarna.
Kommittén har framhållit, att dess nu framlagda förslag endast avsåge
att mildra vissa under nuvarande förhållanden särskilt starkt
framträdande olägenheter hos den gällande lagstiftningen utan att ändringar
av principiell natur därigenom vidtoges i densamma. Kommitténs förslag
vore därför närmast att betrakta såsom ett provisorium i avbidan på det
mera omfattande förslag, vilket kommittén komme att framlägga i sinom tid.
Socialvårdskommitténs förslag och motivering till desamma hava sammanfattats
i en den 16 september 1941 dagtecknad, till chefen för socialdepartementet
avlåten skrivelse. Denna skrivelse med tillhörande bilagor finnes
såsom bilaga fogad vid propositionen.
Detaljbehandling av socialvårdskommitténs förslag.
I. Lagen om folkpensionering.
A. Ändring av den s. k. 7/10-regeln m. m.
Gällande bestämmelser.
I 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering stadgas,
att på grund av erlagda avgifter årligen skall utgå grundpension med dels ett
fast belopp örn 70 kronor och dels ett efter vars och ens erlagda pensionsavgifter
växlande belopp, utgörande en tiondel av avgifterna. Hava ej sju avgifter
påförts den pensionsberättigade eller hava ej alla påförda avgifter erlagts
av honom, minskas det fasta beloppet i viss ordning. Enligt 6 § 2 mom. utgår
jämte grundpension tilläggspension med följande belopp, nämligen 250 kronor
i ortsgrupp I, 350 kronor i ortsgrupp II samt 450 kronor i ortsgrupp III,
med avdrag av 7/io av den pensionsberättigades årsinkomst i vad densamma
överstiger 100 kronor.
Jämlikt övergångsbestämmelserna till lagen (40 §) skall den, som fått
pension enligt äldre lag, efter utgången av år 1936 anses hava fått folkpension
sig tillerkänd. Avgiftspensionens belopp för honom är alltjämt bestämd
enligt äldre regler men — med hänsyn till att grundpension icke utgår — är
högsta tilläggspension 300 kronor i ortsgrupp I, 400 kronor i ortsgrupp II
och 500 kronor i ortsgrupp III. Från det sålunda förhöjda maximibeloppet
göres avdrag för inkomst enligt samma regler som för andra pensionstagare.
6
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
Från förarbetena till gällande lag må erinras, att enligt 1928 års pensionsförsäkringskommittés
förslag avdrag skulle ske med hälften av inkomsten, i
den mån den översteg 100 kronor; enligt 1913 års pensionsförsäkringslag
skulle avdragas 6/10 av inkomst, överstigande 50 kronor. I propositionen nr
217 till 1935 års riksdag med förslag till lag örn folkpensionering m. m. föreslogs
det av dragsfria beloppet till 100 kronor samt avdrag med 5/io av
överskjutande belopp för ensamstående pensionärer samt med 3U för pensionstagare,
som hade gemensamt hushåll med annan pensionstagare. Riksdagen
antog emellertid, av kostnadsskäl, den i gällande lag intagna regeln.
Socialvårdskommitténs framställning.
Kommittén föreslår en nedsättning av avdraget från Vio till 5ho. Motiveringen
härtill samt uttalande om resultatet därav återfinnas å sid. 45—46 och
47—48 i den vid propositionen fogade bilagan. Ändringen bör enligt kommitténs
mening gälla även beträffande dem, som vid de ändrade bestämmelsernas
ikraftträdande redan äro i åtnjutande av tilläggspension eller invalidunderstöd.
Beträffande pensionernas storlek vid olika alternativ må hänvisas till den
uppställning, vilken såsom bilaga A är fogad till socialvårdskommitténs
framställning (sid. 53 i bilagan).
Till förtydligande av innebörden i vad kommittén anfört rörande konsekvenserna
av nuvarande avdragsregel har i propositionen återgivits följande
uträkningar (i uträkningsexemplen har förutsatts, att grundpension utgår
med 70 kronor samt att folkpensionären tillhör ortsgrupp III):
I. Dyrtidstillägg 331/3 ®/o (4 månadsutbetnlningar).
Egen inkomst.................................. 100: — 200: — 300: —
Folkpensionären erhåller:
grundpension ................................ 70: — 70: — 70: —
tilläggspension................................ 450:— 380:— 310: —
dyrtidstillägg........................ å 520:— 173:33 å 450:— 150:— å 380:— 126:67
egen inkomst................................ 100: — 200: — 300'' —
793:33 800: — 806: 67
Av inkomstökningen (utöver 100 kr.) blir 6: 67 kr. per 100 kr. faktisk behållning.
. s Jäll!
II. Dyrtidstillägg 412/3 °/o (5 mänadsutbetalningar).
Egen inkomst.................................. 100: — 200: — 300: —
Folkpensionären erhåller:
grundpension ................................ 70:— 70:— 70: —
tilläggspension................................. 450:—• 380:— 310: —
dyrtidstillägg ...................... å 520: — 216: 67 å 450: -— 187: 50 å 380: —- 158: 33
egen inkomst ................................ 100:— 200: — 300: —
836: 67 837: 50 838: 33
Av inkomstökning (utöver 100 kr.) blir —: 83 kr. per 100 kr. faktisk behållning.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
7
lil. Dyrtidstillägg 50 o/o (0 uiånadsutbetaliiingar).
Egen inkomst.................................. 100: — 200: — 300: —
Folkpensionären erhåller:
grundpension ................................ 70:— 70:— 70: —
tilläggspension................................ 450:— 380:— 310: —
dyrtidstiliägg ...................... å 520: — 260: - å 450: — 225: — å 380: — 190: —
egen inkomst ................................ 100: — 200: — 300: —
880: — 875: — 870: -
Inkomstökning (utöver 100 kr.) minskar nettobehållningen med 5 kr. per
100 kr.
Om den föreslagna ändringen av 7/io-regeln ävensom övriga av socialvårdskommittén
föreslagna, i det följande omnämnda lagändringar genomfördes,
vilka ändringar enligt kommitténs åsikt till stor del motiverades med
penningvärdets fall, syntes — fortsätter kommittén — konsekvensen fordra,
att reglerna för uppskattning av naturaförmåner även anpassades efter det
förändrade penningvärdet. De nu gällande reglerna, vilka återfunnes i Kungl.
Maj:ts brev till pensionsstyrelsen den 30 juni 1937 (svensk författningssamling
nr 869), borde därför i samband med lagstiftningens ikraftträdande ersättas
med nya regler.
I anledning av de i motionerna II: 44 och II: 78 framställda yrkandena
må i detta sammanhang följande redogörelse bär intagas.
7 § första stycket lagen örn folkpensionering är av följande lydelse:
Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör med nedan nämnda avvikelser all den
inkomst, som någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta.
Såsom inkomst räknas icke folkpension och ej understöd, som någon
på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva, i den
mån det icke överstiger en med hänsyn till understödstagarens behov skälig
försörjning. Pension eller understöd, som utgår på grund av gåva, testamente
eller försäkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan samband
med olycksfall i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande
arbetsanställning, räknas ej heller såsom inkomst, i den mån beloppet sammanlagt
icke överstiger
i ortsgrupp 1 .......................... 300 kronor,
» » 2 .......................... 350 » ,
» » 3 .......................... 400 »
Enligt lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring skulle pension,
som utginge på grund av frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen, intill
ett belopp av 300 kronor örn året vara undantagen från inkomstuppskattningen
vid bedömandet av rätt till pensionstillägg. Understöd från Vadstena
krigismanhuskassa m. fl. likartade inrättningar skulle helt lämnas ur
räkningen vid inkomstuppskattningen.
1928 års pensionsförsåkringskommitté föreslog, att dylikt privilegierande
av vissa inkomstslag skulle äga rum i ökad omfattning, nämligen så att pension
eller understöd utgående på grund av 1) förutvarande arbetsanställning,
2) gåva eller testamente, eller 3) försäkring, som icke är i lag föreskriven,
8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
skulle intill ett sammanlagt belopp av 300, 350 eller 400 kronor, allt efter
ortsgrupp, undantagas från inkomstuppskattningen.
Till motivering av sitt förslag anförde kommittén bl. a. följande:
Med särskild styrka har den kritik, som riktats mot de för närvarande
stadgade reglerna örn avdrag för inkomst, vänt sig mot att pensioner eller
understöd, som utgå på grund av förutvarande arbetsanställning, s. k. arbetsgivarpensioner,
tagas i betraktande som inkomst, då det gäller att bestämma
pensionstillägg. Det anmärkes, att ett sådant förfaringssätt är oskäligt,
då det låter arbetsgivarnas bidrag till uttjänta arbetares försörjning i större
eller mindre grad tjäna till att minska det allmännas utgifter för pensionstillägg,
samt att det är ägnat att motverka strävandena att anordna pensionering
av arbetare genom arbetsgivares försorg eller genom samarbete mellan
arbetsgivare och arbetare. Genom kommitténs förslag komma mellerud arbetsgivarpensioner,
i vad de understiga 300 ä 400 kronor att helt lämnas ur
räkningen, då det gäller att bestämma pensionstillägg. Denna regel gäller
pension eller understöd på grund av egen eller anhörigs förutvarande arbetsanställning
och omfattar således även pension till anställdas efterlevande.
För att undantaget icke måtte sträckas längre än det förda resonemanget
leder och komma att omfatta även livränta som enligt lag eller allmänna
skadeståndsregler utgår efter olycksfall, har ett förbehåll för pension eller
understöd i samband med olycksfall i arbetet infogats i den föreslagna bestämmelsen.
I proposition nr 217 till 1935 års riksdag med förslag till lag om folkpensionering
m. m. följdes komittéförslaget i denna punkt. I nämnda proposition
anförde föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bl. a.:
I fråga om arbetsgivarpensioner är det .... allmänt omvittnat, att de nuvarande
bestämmelserna om avdrag för inkomst visat sig mycket besvärande.
Den omständigheten, att pensioner som en arbetsgivare tillförsäkrar sina anställda
föranleda avdrag å dessas pensionstillägg, orsakar icke allenast missnöje
utan motverkar även arbetsgivarnas benägenhet att ordna sina anställdas
pensionsfråga. I stor utsträckning torde nämligen arbetsgivarna vara ovilliga
att lämna bidrag till de anställdas pensionering, om bidraget har till
följd att därmed det allmännas bidrag till de anställdas försörjning på ålderdomen
eller vid invaliditet minskas eller uteblir. Erfarenheten har visat, att
nuvarande ordning förhindrar tillkomsten av pensionsanordningar som eljest
skulle lia kommit till stånd. Detta resonemang leder i och för sig icke längre
än till att en särställning synes motiverad för pensionsbelopp, som äro tillkomna
genom arbetsgivares åtgörande. Då det emellertid i praktiken mycket
ofta torde vara ogörligt att särskilja vissa pensionsbelopp, som skulle
vara att tillskriva arbetsgivarnas åtgöranden, från andra, som de anställda
själva åstadkommit, torde den undantagsställning, som på grund av det anförda
må finnas böra tillkomma s. k. arbetsgivarpensioner, böra medgivas
åt alla pensioner, som grunda sig å förutvarande arbetsanställning.--—
I själva verket är den starkaste grunden för förslaget att privilegiera arbetsgivarpensioner
och benefika understöd just förhoppningen att därmed
kunna stimulera till anordnande i större omfattning än hittills av pensionsinrättningar
och understödskassor av skilda slag.
Detta motiv för privilegierande av arbetsgivarpensioner och benefika understöd
synes mig tungt vägande. Det kan icke anses rimligt, att folkpensioneringen
anordnas så, att den motverkar pensionering genom enskilt initiativ.
Inför angelägenheten av en ändring därutinnan synas de betänklighe
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 9
ter, vilka kunna resas mot de ifrågavarande inkomstarternas privilegierande,
främst med hänsyn till den därmed införda olikheten i behandlingen av
skilda pensionstagare, icke böra tillmätas avgörande betydelse.
Särskilda utskottet, som behandlade propositionen, föreslog, att inkomst
av privilegierat slag intill ett belopp av 300 kronor skulle vara undantagen
från inkomstuppskattningen.
Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.
Genom lag den 23 april, 1937, varigenom dyrortsgradering av folkpensionerna
infördes, erhöll 7 § i 1935 års folkpensioneringslag sin gällande lydelse.
Enligt 7 § andra stycket lagen örn folkpensionering skall, där inkomst
helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, uppskattningen verkställas efter
regler, som fastställas av Konungen. Såsom förut berörts har Kungl. Majit
i brev den 30 juni 1937 till pensionsstyrelsen fastställt vissa huvudregler att
tillämpas vid uppskattning av naturaförmåner. Enligt dessa regler får årliga
värdet av bostad ej uppskattas till lägre belopp än 60 kr. för person,
som är beättigad till tilläggspension med belopp gällande för ortsgrupp 1,
120 kr. för person berättigad till tilläggspension med belopp gällande för
ortsgrupp 2 samt 180 kr. för person berättigad till tilläggspension med belopp
gällande för ortsgrupp 3.
7 § andra stycket i 1913 års lag örn allmän pensionsförsäkring var av följande
lydelse.
Där inkomst, som i 6 § andra stycket avses, helt eller delvis utgöres av
naturaförmåner, skall vid uppskattning av dessa förmåners årliga värde iakttagas,
att, där naturaförmånerna räcka till full, örn än torftig försörjning,
deras årliga värde ej må uppskattas till lägre belopp än 425 kronor för man
och 400 kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna ej räcka till full
försörjning, deras årliga värde uppskattas till motsvarande lägre belopp,
ävensom att årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre belopp än
60 kronor. Där uppskattningen ej kan ske med ledning av dessa bestämmelser,
verkställes densamma efter de i orten gällande priser eller efter andra
grunder, som finnas tillämpliga.
I propositionen nr 217/1935 föreslog Kungl. Majit den i 7 § andra stycket
i nu gällande lag intagna bestämmelser.
Särskilda utskottet förklarade sig i likhet med Kungl. Majit anse, att med
den sålunda föreslagna ordningen för värdering av naturaförmåner det
icke längre vore behövligt att i lagtexten upptaga särskilda bestämmelser
angående värdet av bostadsförmån. Utskottet förutsatte därvid, att den nu
i lagen fastslagna principen örn visst lägsta värde för dylik förmån — vilket
syntes böra bibehållas vid dåvarande 60 kronor — komme att upprätthållas
ävensom att vid tillämpningen liksom dittills skälig hänsyn komme
att tagas till bostadsförmånens värde.
10
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
B. Höjning av den avdragsfria inkomsten.
Gällande bestämmelser.
Enligt 6 § 2 mom. lagen örn folkpensionering uppgår den årsinkomst, som
pensionsberättigad äger åtnjuta utan att avdrag å tilläggspension göres, till
100 kronor.
Socialvårdskommitténs framställning.
Kommittén föreslår en höjning av den avdragsfria inkomsten, såvitt angår
inkomst av arbete, till 200 kronor. Vad kommittén anfört till stöd för detta
förslag ävensom rörande verkningarna därav återfinnes å sid. 46—48 i den
vid propositionen fogade bilagan. Ändringen bör enligt kommitténs mening
gälla även beträffande dem, som vid de ändrade bestämmelsernas ikraftträdande
redan äro i åtnjutande av tilläggspension eller invalidunderstöd.
Beträffande pensionernas storlek vid olika alternativ må hänvisas till den
såsom bilaga A vid socialvårdskommitténs framställning fogade uppställningen
(sid. 53 i bilagan).
C. Ändrad beräkning av avkastningen å förmögenhet.
Gällande bestämmelser.
Enligt 7 § tredje stycket folkpensioneringslagen skall vid uppskattningen
av fastighets eller kapitals avkastning denna höjas med 2 procent av det
belopp, varmed sammanlagda behållna värdet av fastighet och kapital må
överstiga 5,000 kronor, och med ytterligare 3 procent av det belopp, varmed
samma värde må överstiga 10,000 kronor.
Socialvårdskommitténs framställning.
Kommittén upplyser, att, örn de i det föregående omnämnda, av socialvårdskommittén
föreslagna lagändringarna genomfördes och nuvarande höjningsregel
beträffande inkomst av fastighet och kapital bibehölles, de förmögenhetsbelopp,
som uteslöte rätt till tilläggspension, skulle höjas i ortsgrupp
1 från omkring 10,700 till 13,750 kronor och i ortsgrupp III från omkring
14,300 till 18,750 kronor. Då kommittén icke ville tillstyrka höjning
av den fria inkomst, som härflöte från förmögenhet, borde höjningsregeln
göras strängare. Man kunde därvid tänka sig en höjning med t. ex.
5 procent å belopp överstigande 5,000 kronor och ytterligare 2 procent å belopp
överstigande 10,000 kronor eller eventuellt en fördubbling av de procentsatser
med vilka höjning nu skulle ske. Kommitténs uttalanden återfinnas
å sid. 48—49 i bilagan till propositionen.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
11
D. Sättet för de föreslagna reformernas genomförande.
Socialvårdskommittén föreslår, att genom ändringar av folkpensioneringslagen
skapade pensionsförbättringar skola tillgodogöras de nuvarande
tilläggspensionärerna utan ansökningsförfarande och enbart genom en
teknisk omräkning av de till dem utgående pensionerna (invalidunderstöden).
Kommitténs motivering återfinnes å sid. 49—50 i bilagan till propositionen.
II. Lagen om barnbidrag.
Gällande bestämmelser.
Enligt 4 § 1 mom. lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag utgår
barnbidrag för barn, vars föräldrar eller, då barnet adopterats, vars adoptant
eller adoptivföräldrar avlidit. Har någon adopterat sin makes barn, utgår
barnbidrag enligt detta moment dock först då båda makarna avlidit.
Barnbidrag utgår vidare, enligt 4 § 2 morn., för barn, vars fader avlidit, samt
för adoptivbarn till makar och hustruns före eller under äktenskapet antagna
adoptivbarn, då mannen avlidit, för barn och adoptivbarn till makar,
då mannen är arbetsoförmögen, för arbetsoförmögen änklings barn och
adoptivbarn i äktenskapet med den avlidna hustrun samt för arbetsoförmögen
frånskild makes barn och adoptivbarn i det upplösta äktenskapet,
då denne har vårdnaden om barnet. Barnbidrag utgår även i vissa
andra fall enligt detta moment till barn till arbetsoförmögen person.
Beträffande storleken av barnbidrag stadgas, såvitt angår barnbidrag enligt
4 § 1 morn., i första momentet av 5 § samt i fråga om barnbidrag enligt 4 §
2 mom. i andra momentet av 5 §. I sistnämnda fall föreskrives vidare, att, om
moderns eller den arbetsoförmögnes årsinkomst överstiger 600 kronor i ortsgrupp
1, 800 kronor i ortsgrupp 2 och 1,000 kronor i ortsgrupp 3, eller
örn den arbetsoförmögne, därest han är gift, tillsammans med sin hustru
har en årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp 1, 1,125 kronor i ortsgrupp
2 och 1,350 kronor i ortsgrupp 3, barnbidraget skall minskas med sju
tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.
Socialvårdskommitténs framställning.
Kommittén anför, att, då lagarna om folkpensionering och barnbidrag i
fråga örn förmånernas utformning företedde stora likheter, det vore tydligt,
att ändringar i den ena lagen som en konsekvens medförde behov av ändringar
i den andra. Den s. k. 7/io-regeln vore gemensam för båda lagarna. Då
samma skäl i stort sett kunde åberopas för ändring av denna regel i fråga
örn barnbidragens beräkning som i fråga örn folkpensionernas torde ändring
av folkpensioneringslagen i detta avseende böra medföra jämkning även av
barnbidragslagens motsvarande bestämmelser.
12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
Kommittén framhåller (sid. 51—52 i bilagan) vidare, bland annat, att de i
5 § 2 mom. angivna beloppen syntes även under mera normala ekonomiska
förhållanden vara väl snävt tillmätta. Redan av detta skäl torde en förhöjning
vara motiverad. De ökade arbetslönerna och levnadskostnaderna utgjorde
ett ytterligare skäl för att en revision av lagen nu komme till stånd.
Särskilt gällde detta beträffande beräknande av inkomst för barnbidrag till
änkors barn. Det torde emellertid av praktiska skäl vara olämpligt att införa
olika inkomstgränser för olika kategorier av försörjare. Vid övervägande av
de olika skäl som kunde anföras för en större eller mindre förhöjning har
kommittén stannat för att föreslå, att den avdragsfria inkomsten skulle förhöjas
med omkring 25 %> eller till respektive 750, 1,000 och 1,250 kronor för
ensamstående försörjare samt den avdragsfria inkomsten för gift försörjare
bestämmas till nyss nämnda belopp förhöjda med 20 °/o av beloppet för ensamstående
eller till respektive 900, 1,200 och 1,500 kronor.
Om den nuvarande 7/io-regeln mildrades liksom för tilläggspensionärerna
till 5/io-regel, kunde denna ändring tillsammans med förhöjningen av den
avdragsfria inkomsten, vilket jämväl föresloges av kommittén, komma att
medföra, att barnbidrag komme att utgå till försörjare med jämförelsevis
stora inkomster. Då lagändringen avsåge att förbättra försörjningsmöjligheten
för de ekonomiskt svagaste änkorna och invaliderna, syntes inga avgörande
invändningar kunna göras mot att avdragsregeln skärptes för dem, som hade
en relativt hög inkomst. Av dessa skäl föresloge kommittén införande av följande
avdragsregel. överstege moderns eller den arbetsoförmögnes årsinkomst
750 kronor i ortsgrupp I, 1,000 kronor i ortsgrupp II och 1,250 kronor i
ortsgrupp III eller hade den arbetsoförmögne, därest han vore gift, tillsammans
med sin hustru en årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp I,
1,200 kronor i ortsgrupp II och 1,500 kronor i ortsgrupp III, skulle barnbidraget
minskas med följande tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstege
sagda belopp, nämligen med fem tiondelar av överskjutande beloppet i den
mån det icke överstege 400 kronor, med sex tiondelar i den mån beloppet
överstege 400 men icke 800 kronor och med sju tiondelar i den mån det
överstege 800 kronor.
B. Dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner
m. m.
Dyrtidstillägg under år 1941.
Under år 1941 har till den som åtnjutit folkpension, däri ingick tilläggspension,
eller invalidunderstöd, barnbidrag eller blindhetsersättning utgått
dyrtidstillägg. Till en början bestämdes, att dyrtidstilläggen skulle uppgå
till en sjättedel — eller I6V3 procent — av pensionens, understödets, bidragets
eller ersättningens belopp för året (lag den 7 februari 1941, nr 57,
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 13
och förordning den 7 mars 1941, nr 104). Sedermera beslöts ytterligare
dyrtidstillägg med 8V3 procent (lag den 14 november 1941, nr 839, och förordning
samma dag, nr 841). Sammanlagda dyrtidstillägget under år 1941
utgjorde alltså 25 procent. Utbetalning av dyrtidstillägg ägde rum genom
tre månadsutbetalningar, envar utgörande en tolftedel eller 8V3 procent av
vederbörande förmåns årsbelopp. De ägde rum i februari (vissa utbetalningar
dock först i maj), november och december månader.
Särskilda bestämmelser angående tillämpningen av förutnämnda lagar
och förordningar om dyrtidstillägg lämnades i kungörelser den 7 februari
1941, nr 58, den 7 mars 1941, nr 105, samt den 14 november 1941, nr 840
och 842.
Storleken av dyrtidstilläggen fastställdes under 1941 med hänsyn till den
stegring, som socialstyrelsens levnadskostnadsindex undergått efter stormaktskrigets
utbrott hösten 1939. Levnadskostnadstalet var — i jämförelse
med 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå — den 1 juli 1939 108.
Den 1 oktober 1940 hade det stigit till 126, d. v. s. med I6V3 procent, och
med hänsyn därtill bestämdes i början av år 1941 dyrtidstillägget till två
månadsutbetalningar, d. v. s. just 167s procent. Då ståndpunkt under hösten
1941 skulle tagas till storleken av förhöjt dyrtidstillägg, hade levnadskostnadsindex
— per den 1 juli 1941 — stigit till 140, d. v. s. med 29.6 procent.
Med hänsyn till att utbetalning av tillägg å folkpensioner och invalidunderstöd
i annan ordning än med helt månadsbelopp skulle stöta på stora svårigheter
bestämdes, att en ytterligare månadsutbetalning och alltså sammanlagt
under året tre månadsutbetalningar, d. v. s. 25 procent av årsbeloppet,
skulle göras.
Dyrtidstillägg under första halvåret 1942.
I en den 30 januari 1942 dagtecknad proposition, nr 60, har föreslagits,
bland annat, att riksdagen måtte antaga vid propositionen fogade förslag
till lag om dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag ävensom förordning örn dyrtidstillägg under första
halvåret 1942 å blindhetsersättningar.
Sedan riksdagen bifallit propositionen, hava författningar i ämnet utfärdats
den 13 mars 1942, vilka i huvudsak innebära, att dyrtidstillägg skall under
första halvåret 1942 utgå med belopp, motsvarande två månadsutbetalningar
av vederbörande förmån, samt utbetalas i mars och juni månader.
C. Förenkling ay utbetalandet av folkpensioner lii. m.
I skrivelse den 17 mars 1942 har pensionsstgrelsen framställt vissa förslag
rörande förenkling av sättet för utbetalandet av folkpensioner och invalidunderstöd.
Förslagen föranleda, därest de skola genomföras, ändringar i kungörelsen
den 18 december 1936 (nr 615) angående sättet och tiden för utbetalning
av pensioner och understöd jämlikt lagen den 28 juni 1935 (nr 434)
14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
om folkpensionering och förordningen samma dag (nr 435) om invalidunderstöd.
Spörsmålet rörande ifrågavarande förslag har jag för avsikt att upptaga
till behandling i annat sammanhang.
Pensionsstyrelsen har emellertid i sin skrivelse vidare anfört, att ytterligare
förenkling skulle kunna ske såväl beträffande utbetalandet av folkpensioner
(invalidunderstöd) som i fråga om tillverkningen av vid utbetalningarna använda
kvittenshäften genom ändring av gällande bestämmelser örn pensionsbeloppens
avrundning. Pensionsstyrelsen har härom anfört:
Enligt 31 § tredje stycket folkpensioneringslagen avrundas pensionernas
årsbelopp uppåt till närmaste med 1 krona 20 öre delbara årsbelopp. Eftersom
tilläggspensionerna helt täckas av allmänna medel, borde man kunna
avrunda folkpensionen, då tilläggspension utgår, icke endast uppåt utan
även nedåt till närmaste med 6 kronor delbara årsbelopp, innebärande en
höjning eller sänkning av pensionen med högst 3 kronor. En sådan ändring
som den föreslagna skulle innebära en besparing av i medeltal 60 öre per
nytillkommen folkpensionstagare med tilläggspension.
Vad beträffar pensionstagare med enbart grundpension borde man, förutsatt
att nya dylika pensioner icke utbetalades oftare än kvartalsvis, kunna
genomgående höja pensionen, då så erfordrades för att utbetalningen skulle
kunna ske kvartalsvis jämnt i femtiotal ören, vilket skulle kräva en höjning
av pensionen med högst 2 kronor. En dylik ändring skulle medföra en ökning
av kostnaden för pensionernas avrundning från i medeltal 60 öre till
1 krona per nytillkommen folkpensionstagare med enbart grundpension
För genomförande av detta förslag erfordrades ändring av 31 § tredje stycket
folkpensioneringslagen. En sådan ändring skulle möjligen böra föranleda
en reservation i 6 § i fråga om tilläggspensions belopp.
Pensionsstyrelsen har slutligen ytterligare föreslagit, att i de fall, då den
automatiska omräkning, som skulle äga rum efter en lagändring, utvisade en
mindre ökning av den gamla pensionen än exempelvis sex kronor, ändring
av den gamla pensionen icke skulle vidtagas.
Departementschefens yttrande.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i ärendet anfört
bl. a. följande:
»Vad först angår lagändringar rörande folkpensioner och invalidunderstöd
har socialvårdskommittén, såsom förut nämnts, ansett en förutsättning för
ett fortsatt anlitande av systemet med procentuella dyrtidstillägg vara, att
ändring gjordes i den nu gällande regeln för bestämmande av tilläggspension,
enligt vilken från det för vederbörande ortsgrupp fastställda beloppet avdrag
göres med sju tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den
överstiger 100 kronor. I samband med detta förslag har socialvårdskommittén
därjämte hemställt, att ändringar måtte vidtagas, innefattande höjning av
det avdragsfria beloppet samt skärpning av bestämmelserna om uppskattning
av inkomst av förmögenhet. Kommittén har betonat, att dessa förslag
vore att betrakta som ett provisorium i avvaktan på mera omfattande för
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 15
slag, som vore föremål för kommitténs övervägande. De nu ifrågavarande
förslagen kunde emellertid enligt kommitténs mening icke anses föregripa
de förslag, som väntades.
I åtskilliga yttranden tillstyrkas socialvårdskommitténs förslag. Från
några håll har emellertid det uttalandet gjorts, att detaljändringar icke nu
borde vidtagas isolerade, då det skulle vara till avsevärd fördel att i ett sammanhang
få taga ställning till samtliga de reformer rörande pensionsförsäkringen,
som kunde komma att ifrågasättas. Pensionsstyrelsen har därjämte
betonat, att genom de av socialvårdskommittén nu framlagda förslagen någon
förbättrad ekonomisk ställning icke gåves de tilläggspensionärer — vilkas
antal uppginge till över 300,000 — som hade inga eller mycket små egna inkomster.
För egen del kan jag visserligen vitsorda, att det ur flera synpunkter
skulle vara till fördel att behandla samtliga reformförslag beträffande folkpensioneringen
på en gång för att på lämpligt sätt kunna väga olika förslag
mot varandra. Då emellertid kommitténs förslag, på sätt i det följande närmare
kommer att angivas, synas mig i och för sig starkt motiverade, samt
dessa åtgärder icke äro sådana, att de föregripa den mera omfattande reform
av folkpensioneringen, som i sinom tid torde bliva aktuell, finner jag mig nu
böra föreslå de åtgärder, örn vilka nyss talats. Dessa åtgärder komma visserligen
att draga icke obetydliga kostnader såväl för staten som för kommunerna.
Härvid må emellertid erinras därom, att den nu gällande folkpensioneringen
— med bortseende från dyrtidstillägg — icke dragit de kostnader,
med vilka man tidigare räknat.
Vad först beträffar ändring av avdragsregeln vid egen inkomst
över det avdragsfria beloppet är avdragsfaktorn 7/io, på sätt jag redan
vid tillkomsten av gällande lag framhöll, enligt min mening alltför hög. Med
fog har beträffande densamma anförts, att den minskar 1''olkpensionärernas
intresse att söka sig eget arbete. Jag biträder därför socialvårdskommitténs
i praktiskt taget alla remissyttranden tillstyrkta förslag rörande sänkning av
nämnda faktor till 7io.
I fråga örn förslaget till höjning av den avdragsfria inkomst
e n, som för närvarande är bestämd till 100 kronor, talar, på sätt socialvårdskommittén
framhållit, för en relativt stark böjning att folkpensionärerna
därigenom skulle stimuleras att åtaga sig arbete. Å andra sidan hava flera
skäl anförts för att försiktighet vid en eventuell höjning bör iakttagas. En
framtida revision får icke föregripas; det måste vidare tillses, att icke de
folkpensionärer, som äga viss arbetsförmåga, komma i ett bättre läge än
fullt arbetsföra personer inom samma befolkningsgrupp och hänsyn måste
lagas till kostnaderna. För egen del finner jag mig kunna biträda socialvårdskommitténs
förslag om böjning till 200 kronor. Mot cn sådan böjning
har i främsta rummet invänts, att tilläggspensioneringen bomme att utsträckas
till inkomstgrupper, inom vilka verkligt behov av tilläggspension i re
-
16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
gel icke kunde antagas föreligga. Inkomstgränsema för rätt till tilläggspension
skulle nämligen, enligt folkpensioneringslagens huvudbestämmelser, i de
tre ortsgrupperna bliva respektive 700, 900 och 1,100 kronor för ensam person
och dubbla dessa belopp för äkta makar. Häremot må emellertid erinras
därom, att, enligt vad av socialvårdskommittén verkställda undersökningar
utvisat, de nuvarande pensionsbeloppen måste anses vara alltför låga.
I avsevärd utsträckning hava de — även i fråga om vissa pensionstagare
med egna inkomster — måst kompletteras genom understöd från fattigvården
eller genom kommunala pensionstillskott. Till jämförelse må vidare
nämnas, att, enligt vad jag inhämtat, fattigvårdsunderstöd i Stockholm —
tillhörande ortsgrupp 3 — kunna beräknas i genomsnitt utgå med 1,200 å
1,300 kronor till ensam person samt 2,000 ä 2,100 kronor till äkta makar.
Det principiella spörsmålet om förhållandet mellan ensamstående och äkta
makars pensioner synes mig icke böra upptagas til! avgörande i förevarande
sammanhang. Detta spörsmål kommer däremot givetvis att bliva föremål
för ingående överväganden av socialvårdskommittén vid dess fortsatta
arbete.
En skärpning av gällande regler för uppskattning
av fastighets eller kapitals avkastning torde böra genomföras,
då, såsom socialvårdskommittén framhållit, höjning nu icke synes
böra ifrågakomma beträffande den fria inkomst, som härflyter från förmögenhet.
Skärpningen synes böra vidtagas enligt kommitténs alternativ B,
d. v. s. genom en fördubbling av nuvarande procentsatser.
Beträffande de föreslagna reformernas tillämplighet på nuvarande
pensionärer bör, på sätt socialvårdskommittén föreslagit,
gälla, att de skola äga tillämpning även på dem, som vid reformernas ikraftträdande
redan åtnjuta tilläggspension eller invalidunderstöd.
Genomförandet av reformerna kan ske på i huvudsak två
sätt, antingen så, att en rent teknisk omräkning av utgående förmåner verkställes
med stöd av de inkomster, som fastställts vid pensionernas beviljande,
eller ock så, att efter ingivande av särskild jämkningsansökan ny uppskattning
av inkomster och pensionsbelopp göres. En tillämpning av sistnämnda
förfaringssätt skulle enligt pensionsstyrelsens beräkningar draga en tid av
2—21/2 år, under det att en teknisk omräkning skulle kunna verkställas på
omkring 8 månader. Det torde härvid bli fråga om omräkning av pensionerna
(invalidunderstöden) för omkring 160,000 tilläggspensionärer. Enligt min mening
synes endast sistnämnda utväg kunna ifrågakomma. Med hänsyn till den
tid, som dock åtgår, torde de nya författningsbestämmelserna icke lämpligen
kunna träda i kraft förrän den 1 januari 1943. — Pensionsstyrelsens förslag
att i de fall, då omräkningen utvisade viss mindre ökning av pensionen, ändring
av densamma ej skulle vidtagas, synes mig böra godtagas, dock med
den modifikation av ökningens belopp — tre kronor i stället för sex kronor
— som föreslagits av statskontoret. Föreskrift härom torde lämpligen kunna
intagas såsom en övergångsbestämmelse i vederbörande lagförslag.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 17
Beträffande lagändringar rörande barnbidrag föreligga otvivelaktigt vissa
svårigheter att, innan socialvårdskommitténs mera omfattande förslag föreligga,
taga ställning till de detaljändringar, örn vilka nu är fråga. Då emellertid
de i 5 § 2 mom. angivna beloppen enligt min mening måste anses vara redan
för normala ekonomiska förhållanden alltför låga, då vidare de ändringsförslag
därutinnan, som socialvårdskommittén framlagt, synas mig försiktigt
avvägda samt då slutligen ändringsförslagen icke torde föregripa socialvårdskommitténs
kommande förslag i ämnet, finner jag mig kunna tillstyrka, att
kommitténs förslag till ändring av de i nyssnämnda paragraf angivna beloppen
genomföras. I likhet med pensionsstyrelsen anser jag däremot, att socialvårdskommitténs
förslag rörande ändring av avdragsfaktorn icke böra godtagas.
Samma faktor bör gälla för alla inkomstintervaller, och den bör, med
hänsyn till inkomstbeloppens höjd, icke sättas så låg som 5/io utan i enlighet
med pensionsstyrelsens förslag därutinnan fastställas till %.o. — — —
Vad angår ändringar rörande lagen örn förskottering av underhållsbidrag
till barn må anmärkas, att, då socialvårdskommittén i skrivelse den 16 september
1941 föreslog, att mot ändringarna beträffande barnbidrag svarande
ändringar borde vidtagas även i fråga om bidragsförskott, kommittén ännu
icke erhållit uppdrag att verkställa översyn av bidragsförskottslagen. Sedermera
har emellertid kommittén erhållit sådant uppdrag och är för närvarande
sysselsatt därmed. Förslag i ämnet kan, enligt vad jag erfarit, väntas
bliva avgivet under vårens lopp. Sedan detsamma undergått remissbehandling,
torde förslag till lagstiftning böra framläggas för riksdagen.
Kostnaderna i anledning av de lagändringar, som i det föregående tillstyrkts,
synas med hänsyn till att lagändringarna avses skola träda i kraft
först den 1 januari 1943 nu böra beräknas endast för tiden Vi—s% 1943,
d. v. s. för ett halvt budgetår. För statsverket torde de komma att uppgå till
följande belopp, nämligen på grund av ändringarna i lagen örn folkpensionering
till 4,750,000 kronor och i anledning av ändringarna i lagen om barnbidrag
till 130,000 kronor. Utöver nämnda kostnader tillkommer för pensionsstyrelsens
omräkning av tilläggspensionärernas pensioner (invalidunderstöd)
35.000 kronor samt för postverkets bestyr i anledning av nämnda omräkning
150.000 kronor.
Kostnaderna för kommuner och landsting i anledning av ändringarna i
folkpensioneringslagen synas kunna för helt budgetår beräknas till 2,000,000
kronor samt för kommunerna i anledning av ändringarna i barnbidragslagen
till 50,000 kronor. Ändring av grunderna för landstingens bidragsskyldighet
anser jag icke böra upptagas till prövning nu ulan först i samband med frågan
om allmän översyn av lagen örn folkpensionering.
I detta sammanhang finner jag mig böra omnämna, att frågan om ändring
av gällande regler för uppskattning av naturaförmåner är föremål för
Kungl. Maj:ts fortsatta övervägande.
bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. 2 avd. Nr 2.
2
18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
Jag övergår härefter till frågan om dgrtidsiillägg å folkpensioner, invalidunderstöd,
barnbidrag och blindhetsersättningar under budgetåret 1942/43.
Såsom framhållits i propositionen nr 60 till årets riksdag rörande dyrtidstilllägg
å ifrågavarande förmåner under första halvåret 1942 gör den skärpta
dyrtiden det nödvändigt, att statsmakterna tillse, att de personer, som åtnjuta
nyssnämnda förmåner, allt fortfarande erhålla skälig kompensation för
dyrtiden.
Stegringen av levnadskostnaderna från det nuvarande världskrigets början
uppgick vid början av år 1942 enligt socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex
till 341/* procent. En kompensation för levnadskostnadsökningen
lämnad i samma form som hittills, d. v. s. genom månadsutbetalningar av
vederbörande förmån, skulle närmast motsvaras av fyra månadsutbetalningar,
utgörande tillhopa 33Vs procent av förmånens årsbelopp. Av de undersökningar,
som verkställts av socialstyrelsen, har visserligen synts framgå, att
den av dyrtiden föranledda levnadskostnadsstegringen är något lägre beträffande
de förnödenheter, som i huvudsak nyttjas av folkpensionärerna och
därmed jämställda förmånstagare, än i fråga om samtliga förnödenheter. Såvitt
angår folkpensionärer synas vissa tecken tyda på, att prisstegringarna å
av dem nyttjade förnödenheter till sina absoluta tal äro ganska lika i de olika
dyrortsgrupperna, varför de till sina belopp, i procent räknade, icke följa
pensionstilläggens eller inkomsternas storlek. Säkra hållpunkter härför lämnar
dock icke det förefintliga materialet. I socialstyrelsens utredning ingå
jämväl i övrigt åtskilliga osäkra faktorer, som föranleda, att avgörande hänsyn
icke synes mig kunna tagas till densamma.
Mot systemet med procentuella dyrtidstillägg har anmärkts i främsta rummet,
att det ställde förmånstagare i de lägre dyrortsgrupperna i en relativt
sämre ställning än förmånstagarna i den högsta dyrortsgruppen, men därjämte
att förmånstagare med egen inkomst missgynnades, varigenom villigheten
att utföra arbete kunde minskas. Det må i detta sammanhang erinras örn att
de lagändringar, som i det föregående föreslagits, innebära ökade förmåner
för tilläggspensionärer med egen inkomst.
Olika utvägar beträffande ändrade anordningar rörande dyrtidstilläggen
hava prövats. Därvid hava bland annat diskuterats tre alternativ, det första
innebärande att under nästa budgetår skulle utgå dels tre procentuella tillägg
i form av tre extra månadsutbetalningar av vederbörande förmån och dels ett
fixt tillägg, lika i alla ortsgrupper och till alla förmånstagare, det andra av
innebörd att under nämnda budgetår skulle utgå dels två sådana procentuella
tillägg och dels två sådana fixa tillägg som nyss nämnts samt det tredje av
innebörd att fyra fixa tillägg skulle utgå. Att bestämma det fixa beloppet
lika i alla ortsgrupper och till alla förmånstagare torde, i enlighet med vad
pensionsstyrelsen anfört, vara det enda praktiskt genomförbara. Beloppet av
varje fixt tillägg har beräknats till genomsnittliga värdet av en månadsutbetalning
för den, som i dyrortsgrupp 2 ej har egna inkomster, d. v. s. till 35
kronor.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 19
Beloppen av totalinkomster vid vissa olika alternativ framgå av följande
tabeller. I båda tabellerna avses förmånstagare, för vilka folkpensioneringslagens
huvudbestämmelser gälla, därvid grundpensionen beräknats till 70
kronor. Vidare räknas i tabell 1 med de i det föregående föreslagna bestämmelserna,
d. v. s. avdrag med 5/10 av egen inkomst i den mån den överstiger
200 kronor, under det att i tabell 2 — i överensstämmelse med gällande lag
— räknas med avdrag med 7/io av egen inkomst i den mån den överstiger
100 kronor.
Tabell 1.
((frun(lpension 70 kronor, avdrag 6/n> av egen inkomst över 200 kronor.)
Dyre |
r t s g r |
uppl |
|||
Utan egen |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
|
inkomst |
300 kr. |
500 kr. |
690 kr. |
700 kr. |
|
3 procentuella tillägg .............. |
400: — |
637: 50 |
712: 50 |
783: 75 |
770: — |
4 » .............. |
426: 67 |
660: — |
726: 67 |
790: — |
770: — |
3 > jämte ett fixt till- |
|||||
lägg å 35 kronor.. |
435:- |
672: 50 |
747: 50 |
818: 75 |
770: — |
2 > jämte två fixa till- |
|||||
lägg å 35 kronor.. |
443: 33 |
685: — |
768: 33 |
847: 50 |
770: — |
4 fixa » å 35 kronor...... |
460: — |
710: — |
810: — |
905: — |
770: — |
Dyre |
r t s g r |
upp 2 |
|||
Utan egen |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
|
inkomst |
300 kr. |
500 kr. |
890 kr. |
900 kr. |
|
3 procentuella tillägg .............. |
525: — |
762: 50 |
837: 50 |
983: 76 |
970:- |
4 » .............. |
560: - |
793: 33 |
860: - |
990: — |
970: — |
3 > jämte ett fixt tillägg |
|||||
å 35 kronor ........ |
560: — |
797: 50 |
872: 50 |
1,018: 75 |
970: — |
2 > jämte två fixa tillägg |
|||||
å 35 kronor........ |
560: — |
801: 67 |
885: — |
1,017: 50 |
970: — |
4 fixa > å 35 kronor........ |
560: — |
810: — |
910: — |
1,105: — |
970: — |
D y r o |
rtsgrupp 3 |
||||
Utan egen |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
|
inkomst |
300 kr. |
500 kr. |
1,090 kr. |
1,100 kr. |
|
3 procentuella tillägg .............. |
650: — |
887: 50 |
962: 60 |
1,183/75 |
1,170: — |
4 > .............. |
693: 83 |
926: 67 |
993: 83 |
1,190: — |
1,170: — |
3 > jämte ett fixt tillägg |
|||||
å 35 kronor........ |
685: — |
922: 60 |
997: 50 |
1,218: 75 |
1,170: — |
2 i jämte två fixa tillägg |
|||||
å 35 kronor ........ |
676: 67 |
918: 83 |
1,001: 67 |
1,247: 60 |
1,170: — |
4 fixa > å 35 kronor........ |
660: — |
910: — |
1,010: - |
1,305: - |
1,170:- | |
20
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
Tabell 2.
(Grundpension 70 kronor, avdrag 7/u> av egren inkomst över 100 kronor.)
D y r o |
rtsgrupp 1 |
||||||
Utan egen |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
|||
inkomst |
300 kr. |
400 kr. |
450 kr. |
460 kr. |
|||
3 procentuella |
tillägg .............. |
400: — |
525: — |
537: 50 |
543: 75 |
530: — |
|
4 |
> |
426: 67 |
540: — |
546: 67 |
550: — |
530:- |
|
3 |
> |
jämte ett fixt tillägg |
|||||
å 35 kronor ........ |
435: — |
560: — |
572: 50 |
578: 75 |
530: — |
||
2 |
> |
jämte två fixa tillägg |
|||||
å 35 kronor ........ |
443: 33 |
580: — |
598: 33 |
607: 50 |
530: — |
||
4 fixa |
> |
å 35 kronor ........ |
460: — |
620: — |
650:- |
665: — |
530: — |
D y r o |
r t s g r |
iPP 2 |
|||||
Utan egen |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
|||
inkomst |
300 kr. |
500 kr. |
590 kr. |
600 kr. |
|||
3 procentuella |
tillägg .............. |
525:- |
650:- |
675:- |
686: 25 |
670: — |
|
4 |
> |
560: — |
673: 33 |
686: 67 |
692: 67 |
670:- |
|
3 |
> |
jämte ett fixt tillägg |
|||||
& 35 kronor........ |
560: — |
685: — |
710: — |
721: 25 |
670: — |
||
2 |
> |
jämte två fixa tillägg |
|||||
å 35 kronor ........ |
560:- |
696: 67 |
733: 33 |
749: 83 |
670: — |
||
4 fixa |
> |
å 35 kronor ........ |
560: — |
720: — |
780: — |
807: — |
670: — |
Dyro |
r t s g r |
upp 3 |
|||||
Utan egen |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
Egen ink. |
|||
inkomst |
300 kr. |
500 kr. |
740 kr. |
750 kr. |
|||
3 procentuella tillägg .............. |
650: — |
775: — |
800: — |
830: — |
820:- |
||
4 |
» |
693: 33 |
806: 67 |
820: — |
836: — |
820: — |
|
3 |
y |
jämte ett fixt tillägg |
|||||
å 35 kronor ........ |
685: — |
810: — |
835: — |
865: — |
820: — |
||
2 |
y |
jämte två fixa tillägg |
|||||
å 35 kronor ........ |
676:67 |
813: 33 |
850: — |
894: — |
820: — |
||
4 fixa |
y |
å 35 kronor ........ |
660: — |
820: — |
880: — |
952: — |
820: — |
Av tabell 1 framgår — såvitt angår tilläggspensionärer utan egen inkomst
— att en person i dyrortsgrupp 1 får något bättre sammanlagd inkomst vid
alternativet med tre procentuella tillägg och ett fixt tillägg än vid alternativet
med fyra procentuella tillägg samt att alternativen med två eller fyra
fixa tillägg äro ännu något fördelaktigare för honom, att inkomsten i orts
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 21
grupp 2 är lika stor vid samtliga alternativ, i vilka fyra tillägg ingå, samt att
inkomsten i ortsgrupp 3 är något lägre vid alternativet med tre procentuella
och ett fixt tillägg än vid alternativet med fyra procentuella tillägg ävensom
att alternativen med två eller fyra fixa tillägg äro ännu något ofördelaktigare
för förmånstagaren. Viss utjämning mellan dyrortsgrupperna äger sålunda
rum vid samtliga alternativ, i vilka fixa tillägg ingå.
Tabell 1 utvisar tillika, att förmånstagare med egna inkomster i det stora
flertalet fall få det något fördelaktigare ställt vid alternativ, i vilka fixa tilllägg
ingå, än vid alternativet med fyra procentuella tillägg. Undantag härutinnan
gäller blott för inkomsttagare i ortsgrupp 3 med inkomst, som icke
överstiger 400 kronor.
Tabellerna påvisa slutligen tydligt den nackdel, som system med fixa tilllägg
medföra, nämligen den förstorade klyftan mellan dem, som hava lägsta
tilläggspension, och dem som ej hava någon tilläggspension.
Efter övervägande av de olika skäl av såväl teoretisk som praktisk natur,
vilka tala för och emot olika system för kompensation av dyrtiden, har jag
såsom den lämpligaste utvägen funnit mig böra föreslå en medelväg, nämligen
den, att under nästa budgetår skola utgå två procentuella och två fixa
tillägg.
Av de sålunda föreslagna dyrtidstilläggen torde de två procentuella månadsutbetalningarna
böra avse tredje och fjärde kvartalen 1942, under det
alt de fixa beloppen torde böra avse första och andra kvartalen 1943. För
denna uppdelning talar, förutom vissa praktiska skäl, den omständigheten,
att de fixa tilläggen, vilka för det stora antalet förmånstagare, som tillhör
ortsgrupp 1, äro förmånligare än de procentuella tilläggen, böra utgivas efter
de sistnämnda, då ju levnadskostnaderna i varje fall icke kunna väntas bliva
minskade under den tid, som nu ifrågavarande dyrtidstillägg avse.
Å barnbidrag synas dyrtidstillägg böra utgå efter i princip samma regel
som nyss föreslagits i fråga om dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd.
De fixa tilläggen måste emellertid bestämmas med hänsyn till olika
barnantal och synas böra uppgå till 25 kronor för ett barn (motsvarar
ett månadsmaximitillägg i ortsgrupp 2), 44 kronor (avrundat uppåt från 43
kronor 75 öre) för två barm, 62 kronor 50 öre för tre barn samt ytterligare
12 kronor 50 öre för varje barn däröver.
Å blindhetsersättningar, som äro lika stora i alla dyrorter och oberoende
av storleken av inkomst, synas fyra månadstillägg vara lämpliga.
Författningar med föreskrifter örn dyrtidstillägg torde böra givas i huvudsak
samma innehåll som tidigare författningar rörande dyrtidstillägg. Närmare
redogörelse för deras innehåll synes med hänsyn härtill icke erforderlig.
Det synes allenast böra omnämnas, att det enligt föreslagna bestämmelser
ankommer på Kungl. Majit alt fastställa, under vilka månader i de olika
kvartalen dyrtidstillägg skola utbetalas.
Kostnaderna för de nu föreslagna dyrtidstilläggen torde böra utgå huvud -
22
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
Utskottet.
sakligen i samma ordning som kostnaderna för förut beslutade tillägg, d. v. s.
såvitt angår tillägg å blindhetsersättningar helt av staten samt övrigt av staten
med bidrag, beträffande barnbidrag av kommunerna samt i fråga om
folkpensioner och invalidunderstöd av kommuner och landsting. Härutinnan
synes böra föreskrivas, att kommuner och landsting skola till de under andra
halvåret 1942 utgående förmånerna bidraga med en sjättedel av deras
andelar i kostnaderna för under år 1942 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag. Beträffande de under första halvåret 1943 utgående
förmånerna synas kommuner och landsting — med hänsyn till de
ökade kostnaderna för de fixa tilläggen — böra bidraga med 20 procent eller
en femtedel av deras andelar i kostnaderna för under år 1943 utanordnade
tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.
Statsverkets kostnader för ifrågavarande dyrtidstillägg torde kunna uppskattas
till 47,700,000 kronor beträffande folkpensioner och invalidunderstöd,
3,770,000 kronor i fråga örn barnbidrag samt 530,000 kronor såvitt angår
blindhetsersättningar. Härtill kommer 294,000 kronor såsom ersättning
åt postverket för utbetalning av dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd.
Det förslag till ändring av 31 § tredje stycket lagen örn folkpensionering,
som framlagts av pensionsstyrelsen, synes mig böra genomföras. Att, då endast
grundpension utgår, avrundning uppåt till med två kronor delbart årsbelopp
verkställes även beträffande pension, som utbetalas halvårs- eller
helårsvis, synes icke hava någon nämnvärd ekonomisk betydelse. Att märka
är, att statsverket genom lagändringen, på sätt pensionsstyrelsen anfört, kommer
att göra en icke obetydlig årlig besparing. Lagändringen kommer givetvis
att tillämpas endast vid den förut omförmälda tekniska omräkningen
samt å efter lagändringens ikraftträdande nytillkomna eller jämkade pensioner.
— En hänvisning till 31 § tredje stycket synes böra göras i 6 § 2
mom.»
Slutligen torde här böra nämnas, att socialstyrelsen i skrivelse den 20
maj 1942 till Kungl Majit överlämnat en redogörelse för den genom Kungl.
Maj:ts beslut den 23 maj och 13 juni 1941 anbefallda undersökningen rörande
de lokala olikheterna i levnadskostnaderna. Skrivelsen finnes intagen
i »Sociala meddelanden» 1942 nr 5.
Genom den föreliggande propositionen framlägges i första hand förslag till
vissa lagändringar rörande folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.
Därjämte innehåller propositionen förslag till dyrtidstillägg under budgetåret
1942/43 å nämnda förmåner ävensom blindhetsersättningar.
Vad till en början angår de föreslagna ändringarna i folkpensioneringslagen
innebära dessa i huvudsak dels sänkning av avdragsfaktorn vid egen
inkomst över det avdragsfria beloppet från T/io till 5/io, dels höjning av den
avdragsfria inkomsten från 100 till 200 kronor och dels skärpning av gäl
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 23
lande regler för uppskattning av fastighets eller kapitals avkastning vid beräkning
av årsinkomst. Socialvårdskommittén, vars förslag ligger till grund
för propositionen i denna del, har betonat, att dessa förslag vore att betrakta
som ett provisorium i avvaktan på de mera omfattande förslag, som vore
föremål för kommitténs övervägande. De nu ifrågavarande förslagen kunde
emellertid enligt kommitténs mening icke anses föregripa de förslag, som
väntades.
Utskottet delar den från flera håll uttalade åsikten, att det ur flera synpunkter
skulle vara till fördel att behandla samtliga reformförslag beträffande
folkpensioneringen på en gång för att på lämpligt sätt kunna väga olika
förslag mot varandra. I likhet med föredragande departementschefen vill
emellertid utskottet som sin mening framhålla, att de skäl, som anförts till
stöd för de förordade ändringarna, i och för sig äro bärande. Vad angår avdragsregeln
vid egen inkomst vill utskottet särskilt framhålla, att denna regel
i sin nuvarande utformning — i all synnerhet då procentuella dyrtidstilllägg
utgå — kan antagas minska folkpensionärernas intresse att söka eget
arbete. Beträffande höjningen av den avdragsfria inkomsten synes denna,
såsom även socialvårdskommittén framhållit, åtminstone till en del motiverad
redan av den försämring av penningvärdet, som ägt rum sedan tillkomsten
av folkpensioneringslagen. Att såsom i motionerna I: 103 och II: 113 förordats
höja inkomstgränsen ända till 500 kronor synes emellertid ej motiverat,
utan denna torde för närvarande på sätt Kungl. Maj:t föreslagit böra
fastställas till 200 kronor. På grund av det anförda och då de av Kungl. Maj:t
föreslagna ändringarna i lagstiftningen icke torde föregripa en kommande
mera omfattande reform av folkpensioneringen, vill utskottet tillstyrka att
ändringarna nu genomföras.
I propositionen har jämväl föreslagits viss ändring i 31 § tredje stycket
lagen om folkpensionering i syfte att åstadkomma förenkling av utbetalandet
av folkpensioner och invalidunderstöd. Förslaget härutinnan har icke givit
anledning till erinran från utskottets sida. Enligt vad utskottet inhämtat från
pensionsstyrelsen föreligger dock ej anledning att i fråga om barnbidrag frångå
för närvarande tillämpad praxis, enligt vilken med stöd av hänvisningen
i 9 § 1 mom. fjärde stycket barnbidragslagen till 31 § folkpensioneringslagen
höjning vidtages av beloppet så, att utbetalning kan ske månadsvis jämnt i
tiotal ören. För att den förordade ändringen i sistnämnda paragraf emellertid
ej skall verka rubbning i denna praxis synes det lämpligt att i barnbidragslagen
stadga att vid bestämmande av barnbidrags belopp detta må höjas
så, att utbetalning kan ske månadsvis jämnt i tiotal ören. Stadgandet härom
torde böra införas som ett nytt stycke i 9 § 1 mom. barnbidragslagen.
Enligt socialvårdskommitténs av Kungl. Majit godtagna förslag skola de
genom ändringarna i folkpensioneringslagen tillkomna förbättringarna beträffande
tilläggspension och invalidunderstöd tillgodogöras de nuvarande förmånstagarna
utan ansökningsförfarande och enbart genom en teknisk omräkning
av de till dem utgående förmånerna, varvid till grund för omräkningen
skall läggas det vid förmånens beviljande fastställda inkomstbeloppet. Då
24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
ett genomförande av reformerna efter ansökning i varje särskilt fall skulle
föranleda avsevärd tidsutdräkt — av pensionsstyrelsen beräknad till 2 •—-2*/2 år — finner utskottet den av Kungl. Maj :t föreslagna utvägen vara den enda
som kan komma i fråga. De angivna reglerna för omräkningen synas emellertid
lämpligen böra komma till direkt uttryck i lagtexten, och utskottet får
därför föreslå att övergångsbestämmelserna till lagen örn ändring i folkpensioneringslagen
jämkas i anslutning härtill.
Då såsom nämnts till grund för den tekniska omräkningen skall läggas
den inkomst, som fastställts vid förmånens beviljande, kan vid omräkningen
hänsyn icke tagas till de föreslagna skärpta reglerna i 7 § tredje stycket folkpensioneringslagen
angående avkastningen å förmögenhet. Vid en efter omräkningen
skedd ansökning om jämkning av pension, exempelvis på grund
av inkomstminskning, böra däremot ifrågavarande regler i princip komma
till användning. På sätt socialvårdskommittén anfört (sid. 50 i propositionen)
kan det härvid tydligen inträffa, att den ökning, som inträder till följd av
minskad inkomst, är mindre än den minskning av pensionen, som föranledes
av de skärpta reglerna om beräkning av fastighets eller kapitals avkastning.
I syfte att i dylika fall förhindra en sänkning av den förut utgående förmånens
belopp vill utskottet föreslå, att i övergångsbestämmelserna till lagen
örn ändring i folkpensioneringslagen införes ett stadgande av innehåll, att
tilläggspension ej må sänkas endast på grund av att bestämmelserna om årsinkomstens
beräkning ändrats.
Enligt 13 § lagen om folkpensionering skall vid höjning av pension, som
sker utan ansökning, den kommun, varest pensionstagare!! vid ökningen är
mantalsskriven, påföras kommunandel för ökningen. Då pensionsstyrelsen
emellertid äger kännedom om vederbörandes mantalsskrivningsort endast vid
den tidpunkt, då frågan om pension för honom eller jämkning därav senast
varit föremål för behandling, skulle denna regel svårligen kunna tillämpas
vid den utan ansökning skeende tekniska omräkningen. Det synes av praktiska
skäl lämpligare att kommunandel för ökningen påföres den kommun,
som redan bidrager till kostnaderna för pensionen, eller, där flera kommuner
bidraga härtill, den kommun, för vilken bidragsskyldighet sist inträtt.
Utskottet får föreslå, att bestämmelse i anslutning till det nu anförda införes
i övergångsbestämmelserna.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna ändringen i lagen om barnbidrag bör
enligt utskottets mening genomföras. Därest de av utskottet förordade ändringarna
i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring av folkpensioneringslagen
godtagas, synas emellertid motsvarande övergångsbestämmelser
böra införas även beträffande ändringen i barnbidragslagen. Då skäl emellertid
saknas att beträffande barnbidrag, som utbetalas på helt annat sätt än
folkpensioner och invalidunderstöd, införa någon minimigräns till vilken
den av lagändringen föranledda ökningen skall uppgå för att jämkning av
barnbidraget skall vidtagas, torde dock undantag böra ske för det i detta
hänseende föreslagna stadgandet i övergångsbestämmelserna till lagen om
ändring i folkpensioneringslagen.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 25
I motionen II: 44 har hemställts om ändring i 7 § lagen om folkpensionering
av innebörd, att livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen i viss utsträckning
måtte hänföras till de privilegierade inkomstslag, som till viss gräns icke
räknas såsom inkomst. Anledningen till att i 7 § folkpensioneringslagen införts
de i utskottets redogörelse här ovan återgivna bestämmelserna om privilegierande
av viss inkomst, då fråga gäller fastställande av tiiläggspensions
belopp, har närmast varit, att man velat undanröja anmärkningen mot den
förutvarande pensionsförsäkringslagen, att dess bestämmelser rörande minskning
av pensionstillägget på grund av egen inkomst motverkat arbetsgivares
benägenhet att lämna pension eller understöd åt sina anställda. Samma synpunkter
hava lagts på enskild hjälpverksamhet genom fonder, donationer
och dylikt. Något liknande motiv för privilegierande av livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen
kan däremot icke sägas föreligga. Frågan huruvida det
ur andra synpunkter än de nu återgivna är påkallat att vidtaga en utvidgning
av de privilegierade inkomstslagen i den riktning motionärerna ifrågasatt
synes emellertid förtjänt av beaktande. Detta spörsmål torde dock ej
böra lösas fristående utan i ett vidare sammanhang i samband med en kommande
revision av folkpensioneringen. Med hänsyn härtill får utskottet hemställa,
att motionen för närvarande icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Socialvårdskommittén har i sin framställning till Kungl. Maj:t även berört
frågan örn ändring av gällande regler för uppskattning av naturaförmåner.
Denna fråga i vad angår värdet av bostadsförmån har även upptagits till behandling
i motionen II: 78, vari hemställts att i 7 § folkpensioneringslagen
måtte intagas bestämmelse av innebörd, att värdet av för eget behov avsedd
bostad, varav ingen annan inkomst erhölles eller kunde erhållas, under alla
förhållanden skulle uppskattas till visst i lagen angivet belopp, medan övriga
förmåner allt fortfarande skulle uppskattas efter av Kungl. Maj:t ensam fastställda
grunder. Föredragande departementschefen har i propositionen omnämnt,
att frågan om ändring av reglerna för uppskattning av naturaförmåner
vore föremål för Kungl. Maj:ts fortsatta överväganden. Utskottet förutsätter,
att de ändrade regler härutinnan, som befinnas erforderliga, snarast
skola utfärdas. Härvid synas jämväl de i motionen framförda synpunkterna
kunna bliva föremål för prövning. Med hänsyn härtill och då det icke synes
behövligt att i folkpensioneringslagen upptaga särskilda bestämmelser om
värdet av bostadsförmån, synes motionen icke böra föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Utskottet får härefter övergå till frågan om dyrtidstillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättningar under budgetåret
1942/43. Beträffande detta spörsmål vill utskottet till en början framhålla,
att det för utskottet framstår som en angelägenhet av synnerlig vikt
att tillse att de ifrågavarande understöden icke på grund av den skärpta dyrtiden
mista en avsevärd del av sitt värde. Då stegringen av levnadskostnaderna
från det nuvarande världskrigets utbrott vid början av år 1942 upp
-
26 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
gick till 341/4 procent, synes dyrtidskompensationen böra i stort sett ansluta
sig till nämnda procenttal.
Under den tid av den nuvarande krisen som dyrtidstillägg hittills lämnats
hava dessa utgått i form av extra månadsutbetalningar av vederbörande förmån.
Mot detta system med procentuella tillägg har huvudsakligen riktats
den anmärkningen, att, eftersom levnadskostnadsstegringen förmenades vara
i stort sett lika över hela landet, detsamma ställde förmånstagama i de lägre
dyrortsgrupperna i en relativt sämre ställning än förmånstagama i den högsta
dyrortsgruppen. I enlighet nied denna åsiktsriktning borde dyrtidskompensationen
utgå i form av fixa tillägg, lika i alla ortsgrupper och för alla förmånstagare.
Propositionen innebär i nu angivna hänseende en medelväg, i det
att enligt det därigenom framlagda förslaget under budgetåret 1942/43 skola
utgå dels två procentuella och dels två fixa tillägg, i fråga örn folkpension
och invalidunderstöd bestämda till 35 kronor. I motionerna 1:249, 11: 353
och II: 354 har däremot föreslagits, att i stället fyra fixa tillägg måtte utgå.
Utskottet delar den av föredragande departementschefen uttalade uppfattningen,
att — ehuru några säkra hållpunkter härför icke äro för handen —
vissa tecken dock tyda på, alt prisstegringarna å förnödenheter, som nyttjas
av folkpensionärer, till sina absoluta tal äro ganska lika i de olika dyrortsgrupperna,
varför de till sina belopp, i procent räknade, icke helt följa pensionstilläggens
eller inkomsternas storlek. Ett visst fog finnes med hänsyn
härtill för den uppfattningen, att dyrtidskompensationen för närvarande icke
bör lämnas uteslutande genom procentuella tillägg. Å andra sidan kan icke
bortses från att med fixa tillägg äro förbundna vissa betydande olägenheter.
Härutinnan må särskilt framhållas, att dessa tillägg av praktiska skäl måste
utgå med samma belopp, oavsett storleken av den förmån, varå dyrtidstilllägg
skall beräknas. Efter ingående överväganden av de olika skäl, som
kunna anföras till stöd för de skilda systemen för kompensation av dyrtiden,
har utskottet kommit till den uppfattningen, att den av Kungl. Majit
föreslagna medelvägen i huvudsak utgör en godtagbar lösning för budgetåret
1942/43. Såsom nedan anföres vill emellertid utskottet föreslå viss ändring
av det genom propositionen framlagda förslaget. Utskottet kan däremot
icke tillstyrka bifall till yrkandet i nyssnämnda motioner om uteslutande
fixa tillägg.
Av den förut lämnade redogörelsen framgår (se särskilt tabell 1 å sid. 19),
att för pensionstagare i dyrortsgrupp 3 utan egen inkomst eller med låg sådan
ett fixt tillägg å 35 kronor understiger en månadsutbetalning av pensionen.
I de fall grundpensionen överstiger 70 kronor kan samma förhållande även
inträffa för vissa pensionstagare i ortsgrupp 2. Ifrågavarande pensionstagare
komma alltså vid genomförande av Kungl. Maj:ts förslag i en sämre ställning
än vid en fortsatt tillämpning av systemet med enbart procentuella tilllägg;
utskottet förutsätter härvid, att mindre dyrtidskompensation än fyra
månadsutbetalningar för år med hänsyn till levnadskostnadernas höjd för
närvarande ej skulle kunna ifrågakomma. Denna följd av Kungl. Maj:ts för
slag skulle för dessa pensionstagare bliva så mycket mer framträdande som
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 27
det av praktiska skäl torde vara påkallat att båda de fixa tilläggen utbetalas
under första halvåret 1943, varför pensionstagarna under hela kalenderåret
1942 skulle få uppbära den högre dyrtidskompensation som innefattas i
fyra månadsutbetalningar. I motionerna I: 248 och II: 352 hava även nu
berörda förhållande påpekats. Enligt utskottets mening tala starka billighetsskäl
för, att ifrågavarande pensionstagare icke försättas i ett sämre läge än
det som skulle inträda vid en fortsatt tillämpning av hittills gällande regler
för dyrtidskompensationen. Det må framhållas, att för tilläggspensionärerna,
vilka i ekonomiskt hänseende tillhöra de sämst ställda grupperna av landets
befolkning, även ett jämförelsevis ringa belopp kan utgöra en värdefull hjälp.
Den i motionerna föreslagna utvägen för undvikande av ifrågavarande följd
av Kungl. Maj:ts förslag — att höja de fixa beloppen för samtliga pensionstagare
inom de tre ortsgrupperna — synes av statsfinansiella skäl icke kunna
godtagas. Däremot vill utskottet föreslå, att i de fall det fixa beloppet å 35
kronor är lägre än en månadsutbetalning i stället sistnämnda belopp skall
utgå som dyrtidstillägg. Motsvarande regel synes böra gälla även för invalidunderstöd
och barnbidrag.
Enligt vad utskottet inhämtat från pensionsstyrelsen skulle ett genomförande
av utskottets nu förordade förslag medföra en jämförelsevis obetydlig
kostnadsökning i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag, vilken ökning av styrelsen
uppskattats till 700,000 kronor beträffande folkpensioner och invalidunderstöd
samt 50,000 kronor i fråga om barnbidrag. Dessa belopp synas
icke vara av den storleksordning att de böra föranleda jämkning av den av
Kungl. Maj:t föreslagna regeln om fördelningen mellan staten å ena samt
kommuner och landsting å andra sidan av kostnaderna för dyrtidstilläggen
under första halvåret 1943. Anslagen för budgetåret 1942/43 till statsverkets
kostnader för dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd samt barnbidrag
torde alltså böra ökas med nämnda belopp eller för folkpensioner och
invalidunderstöd till 48,400,000 kronor samt för barnbidrag till 3,820,000
kronor.
Utskottet har icke förbisett, att enligt det av utskottet nu förordade förslaget
utbetalningen av dyrtidstillägg under första halvåret 1943 kan bliva förenad
med viss tidsspillan och besvär för postverket. Sålunda måste nämligen
i varje särskilt fall konstateras om en månadsutbetalning är högre än 35
kronor samt utbetalningen rättas därefter. Dessa praktiska olägenheter synas
emellertid icke vara av den betydelse att de böra förhindra genomförandet
av det utav utskottet av sakliga skäl förordade förslaget. Enligt vad utskottet
inhämtat torde ett godtagande av detta förslag medföra en kostnadsökning
för postverket av i runt tal 26,000 kronor. Anslaget till Ersättning till postverket
för pensionsutbetalningar för budgetåret 1942/43 torde böra ökas med
nämnda belopp till 1,450,000 kronor. I
I övrigt hava de genom propositionen framlagda förslagen icke givit anledning
till erinran från utskottets sida.
Under hänvisning lill vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
28 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
A. att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts genom
förevarande proposition framlagda förslag till lag angående
ändrad lydelse av 6 § 2 mom. samt 7 och 31 §§ lagen den 28
juni 1935 (nr 434) om folkpensionering samt lag angående
ändrad lydelse av 5 § 2 mom. lagen den 18 juni 1937 (nr
382) örn barnbidrag ej kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till
lagar i ämnet:
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
l) Lag
angående ändrad lydelse av 6 § 2 morn. samt 7 och 31 §§ lagen den
28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering.
Härigenom förordnas, att 6 § 2 mom. samt 7 och 31 §§ lagen den 28 juni
1935 örn folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
6 §.
2 mom. Jämte grundpension utgår tilläggspension med följande belopp,
nämligen
i ortsgrupp 1.................................... 250 kronor,
» » 2.................................... 350 » ,
» » 3.................................... 450 »
med avdrag av fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst i vad
den må överstiga 200 kronor. Om jämkning av pensionsbelopp stadgas i 31 §
tredje stycket.
Indelningen i---medgiva undantag.
7 §•
Årsinkomst, som--- 400 kronor.
Där inkomst —--av Konungen.
Vid uppskattningen av fastighets eller kapitals avkastning skall denna
höjas med 4 procent av det belopp, varmed sammanlagda behållna värdet
av fastighet och kapital må överstiga 5,000 kronor, och med ytterligare 6
procent av det belopp, varmed samma värde må överstiga 10,000 kronor.
I fråga---ogift person.
31 §.
Finner pensionsstyrelsen den---styrelsen bestämma pensionsbe
loppet.
Finner pensionsstyrelsen i---pension, bestämma pensionsbeloppet. 1
1 Senaste lydelse av 6 § 2 mom. och 7 § se SFS 1937: 163.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 29
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Vid pensionens bestämmande må tilläggspensionens belopp höjas eller sänkas
med högst tre kronor så, att pensionen kan utbetalas månadsvis jämnt i
femtiotal ören. Där endast grundpension utgår, må dennas belopp höjas så,
att pensionen kan utbetalas kvartalsvis jämnt i femtiotal ören. Pensionsstyrelsen
utfärdar pensionsbrev, vilket genom pensionsnämndens försorg tillställes
den, som äger uppbära pensionen.
Örn pensionsstyrelsen---därom utfärdar.
Finner pensionsstyrelsen---nödig rättelse.
I behandling---till dom.
Vad angående---meddelat beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.
Där enligt omräkning av pension,
som skall verkställas med anledning
av bestämmelserna i denna lag, nu
utgående pension skulle ökas med
mindre belopp än tre kronor, skall
ändring av sådan pension icke vidtagas.
Tilläggspension, som någon åtnjuter
vid utgången av år 1942, skall av pensionsstyrelsen
utan ansökning höjas
i enlighet med bestämmelserna i denna
lag. Till grund för omräkningen
skall dock läggas det inkomstbelopp,
som fastställts vid pensionens beviljande.
Där enligt omräkningen nu utgående
pension skulle ökas med mindre
belopp än tre kronor, skall ändring
av sådan pension icke vidtagas.
Pension må ej i något fall sänkas
endast på grund av att bestämmelserna
örn årsinkomstens beräkning ändrats.
Beträffande skyldighet för kommun
att bidraga till kostnaden för höjning
av pension enligt denna lag skall så
anses som örn höjningen beviljats efter
ansökning hos pensionsnämnden
i den kommun, som bidrager till kostnaden
för pensionen, eller, där flera
kommuner bidraga härtill, hos pensionsnämnden
i den kommun, för vilken
bidragsskyldighet sist inträtt.
30 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
2) Lag
angående ändrad lydelse av 5 § 2
morn. lagen den 18 juni 1937 (nr 382)
om barnbidrag.
Härigenom förordnas, att 5 § 2
mom. lagen den 18 juni 1937 om barnbidrag
skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Utskottets förslag:)
2) Lag
angående ändrad lydelse av 5 § 2
morn. och 9 § 1 mom. lagen den
18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag.
Härigenom förordnas, att 5 § 2
mom. och 9 § 1 mom. lagen den 18
juni 1937 om barnbidrag skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
5 §•
2 mom. Barnbidrag enligt--—- 180 kronor.
Överstiger moderns eller den arbetsoförmögnes årsinkomst 750 kronor i
ortsgrupp 1, 1,000 kronor i ortsgrupp 2 och 1,250 kronor i ortsgrupp 3, eller
har den arbetsoförmögne, därest han är gift, tillsammans med sin hustru en
årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp 1, 1,200 kronor i ortsgrupp
2 och 1,500 kronor i ortsgrupp 3, minskas barnbidraget med sex tiondelar av
årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.
Barnbidrag, varom---medgiva undantag.
Vistas barn--— därtill nedsättas.
9 §■
1 morn. Ansökning örn barnbidrag
enligt 4 § 1 mom.---varit man
talsskriven.
Ansökning örn barnbidrag enligt
4 § 2 mom.---blivit mantals
skriven.
Finnes ej — — — stadigvarande
vistas.
Vid bestämmande av barnbidrags
belopp må detta höjas så, att barnbidrag
kan utbetalas månadsvis
jämnt i tiotal Ören.
örn ansökning ----beträffan
de
barnbidrag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.
7 lagen den angående
ändrad lydelse av 6 § 2 mom. sami
7 och 31 §§ lagen den 28 juni 1935
(nr 434) örn folkpensionering medde
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
31
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
lade övergångsbestämmelser skola i
tillämpliga delar äga motsvarande
giltighet beträffande barnbidrag. Ändring
av barnbidrag skall dock vidtagas
även då nu utgående barnbidrag
ökas med mindre belopp ån tre kronor.
B. att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts genom
propositionen framlagda förslag till lag om dyrtidstillägg
under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick
antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till lag i
ämnet:
Lag
om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som åtnjuter folkpension, vari
ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd
eller barnbidrag skall erhålla
dyrtidstillägg därå för vart och ett av
tredje och fjärde kvartalen 1942 med
belopp, motsvarande en tredjedel av
folkpensionens, invalidunderstödets
eller barnbidragets belopp för respektive
kvartal, samt för vart och ett av
första och andra kvartalen 1943 med
följande belopp, nämligen
i fråga örn folkpension eller
invalidunderstöd........ |
35 kronor, |
beträffande barnbidrag |
|
för ett barn 25 kronor, |
|
» två » 44 » , |
|
» tre » 62 » |
50 öre samt |
> varje barn |
|
däröver |
|
ytterligare 12 » |
50 » . |
Dyrtidstillägg utgår dock icke å pension,
understöd eller bidrag, som icke
1 §•
Den som åtnjuter folkpension, vari
ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd
eller barnbidrag skall erhålla
dyrtidstillägg därå för vart och ett av
tredje och fjärde kvartalen 1942 med
belopp, motsvarande en tredjedel av
folkpensionens, invalidunderstödets
eller barnbidragets belopp för respektive
kvartal, samt för vart och ett av
första och andra kvartalen 1943 med
följande belopp, nämligen
i fråga örn folkpension eller
invalidunderstöd........ 35 kronor,
beträffande barnbidrag
för ett barn 25 kronor,
» två »44 » ,
» tre »62 »50 öre samt
» varje barn
däröver
ytterligare 12 > 50 , .
Där sålunda för första eller andra
kvartalet 19å3 bestämt belopp under
-
32
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
(Utskottets förslag:)
stiger en tredjedel av folkpensionens,
invalidunderstödets eller barnbidragets
belopp för kvartalet, skall dock
dgrtidstillägg för kvartalet utgå med
en tredjedel av kvartalsbeloppet. Dyrtidstillägg
utgår icke å pension, understöd
eller bidrag, som icke uppgår till
12 kronor för år räknat. Dyrtidstillägg
å barnbidrag utgår å del barnbidragsbelopp,
som belöper å barnet, innan
avdrag för inkomst jämlikt 6 § 2
mom. andra stycket lagen om barnbidrag
verkställts.
Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under ett kvartals sista månad,
utgår med oförändrat belopp!, även om tilläggspensionen, invalidunderstödet
eller barnbidraget minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken
förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension, invalidunderstöd
eller barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest skulle
hava förfallit till betalning.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
uppgår till 12 kronor för år räknat.
Dyrtidstillägg å barnbidrag utgår å
det barnbidragsbelopp, som belöper å
barnet, innan avdrag för inkomst jämlikt
6 § 2 mom. andra stycket lagen
om barnbidrag verkställts.
2 §•
Till kostnaderna för i denna lag avsedda dyrtidstillägg bidraga kommuner
och landsting med belopp, beträffande tilläggen under tredje och fjärde kvartalen
1942 motsvarande en sjättedel av deras andelar i kostnaderna för under
år 1942 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, samt
i fråga om tilläggen under första och andra kvartalen 1943 motsvarande en
femtedel av deras andelar i kostnaderna för under år 1943 utanordnade tillläggspensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag.
Återstående kostnad bestrides av staten.
3 §•
Bestämmelserna i lagarna om folkpensionering och örn barnbidrag skola,
där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
beträffande dyrtidstillägg som avses i denna lag; dock äger Konungen
uppdraga åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även
postverket, åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela
de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga
för lagens tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
33
C. att riksdagen måtte antaga Kungl. Majlis genom propositionen
framlagda, nedan intagna förslag till
Förordning
om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å blindhetsersättningar.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som åtnjuter blindhetsersättning skall under budgetåret 1942/43 av
statsmedel erhålla dyrtidstillägg därå med belopp, motsvarande en tredjedel
av blindhetsersättningens belopp för budgetåret.
Dyrtidstillägg utbetalas kvartalsvis å den tid och i den ordning Konungen
bestämmer. Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under ett kalenderkvartals
sista månad, utgår med oförändrat belopp, även om blindhetsersättningen
upphör att utgå efter den månad, under vilken förfallotiden infaller.
Dyrtidstillägg utgår icke, där blindhetsersättning upphört att utgå, när
dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit till betalning.
2 §•
Bestämmelserna i förordningen om blindhetsersättning skola, där ej annat
följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägg;
dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen att meddela
de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, finnas
erforderliga för förordningens tillämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.
D. att riksdagen måtte
dels medgiva, att det för budgetåret 1942/43 anvisade förslagsanslaget
till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd
m. m. må tagas i anspråk till bestridande av kostnaderna
under första halvåret 1943 i anledning av de föreslagna
ändringarna i lagen örn folkpensionering,
dels medgiva, att det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget
till Barnbidrag må tagas i anspråk till bestridande
av kostnaderna under första halvåret 1943 i anledning av de
föreslagna ändringarna i lagen om barnbidrag,
dels medgiva, att anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal i den avlöningsstat för pensionsstyrelsen,
som av riksdagen godkänts att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1942/43, må — därest det skulle visa sig
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. 2 avd. Nr 2.
3
34 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
erforderligt att taga densamma i anspråk för bestridande av
kostnaderna för pensionsstyrelsens tekniska omräkning av
tilläggspensionärernas pensioner (invalidunderstöd) — för
samma budgetår överskridas med högst 25,000 kronor;
i‘> /•
E. att riksdagen måtte för budgetåret 1942/43 anvisa
till Bidrag till dgrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd
ett förslagsanslag av.......... kronor 48,400,000,
till Dgrtidstillägg å barnbidrag ett förslagsanslag
av .... ................................. kronor 3,820,000,
till Dgrtidstillägg å ersättning åt blinda ett förslagsanslag
av .................................... kronor 530,000,
samt till Ersättning till postverket för pensionsutbetalning
ar
ett förslagsanslag av ................kronor 1,450,000;
samt
F. att motionerna I: 103, I: 248, I: 249, II: 44, II: 78, II:
113, II: 352, II: 353 och II: 354, i den mån de icke kunna anses
besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 juni 1942.
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från statsutskottet: herrar Eriksson i Stockholm, Torsten Ström, Bernhard
Nilsson*, Bäckström, Gustaf Iwar Anderson, Persson i Tidaholm, fru Alvén och herr Pettersson
i Dahl;
från andra lagutskottet: herrar Norman, Tamm, Forslund, Holstenson, Hage,
fru Nordgren, herr Hagård och fröken Hesselgren.
Reservationer:
1) av herrar Bernhard Nilsson, Tamm och Hagård, vilka ansett att utskottet
bort, med bifall till propositionen, hemställa, under
B. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts genom propositionen framlagda
förslag till lag om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag; samt under
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
35
E. att riksdagen måtte för budgetåret 1942/43 anvisa
till Bidrag till dyrtidstillågg å folkpensioner och invalidunderstöd ett förslagsanslag
av .................................... kronor 47,700,000,
till Dyrtidstillågg å barnbidrag ett förslagsanslag av .... kronor 3,770,000,
till Dyrtidstillågg å ersättning åt blinda ett förslagsanslag
av .................................................. kronor 530,000,
samt till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ett förslags -
anslag av .......................................... kronor 1,424,000;
2) av herrar Pettersson i Dahl och Holstenson, vilka ansett att utskottets
utlåtande hort hava följande lydelse:
Genom den föreliggande propositionen framlägges---(lika med utskottet)
---fyra fixa tillägg måtte utgå.
Såvitt utskottet kunnat finna har emellertid levnadskostnadernas stegring,
för vilken dyrtidstilläggen skola utgöra kompensation, skett tämligen likformigt
över hela landet. Utskottet kan i detta avseende ansluta sig till departementschefens
yttrande i förevarande proposition, då han säger, »att såvitt
angår folkpensionärer synas vissa tecken tyda på, att prisstegringarna å av
deni nyttjade förnödenheter till sina absoluta tal äro ganska lika i de olika
dyrortsgrupperna, varför de till sina belopp, i procent räknade, icke följa
pensionstilläggens eller inkomsternas storlek».
Detta uttalande anser sig departementschefen kunna göra på grundval av
det material, som samlats av socialstyrelsen genom dess levnadskostnadsundersökningar.
Departementschefen anser dock att ifrågavarande material
icke lämnar fullt säkra hållpunkter, varför han icke vill taga avgörande hänsyn
till detsamma. Utskottet kan för sin del icke hysa samma tvekan som
departementschefen på denna punkt, då erfarenheten enligt utskottets mening
tydligt pekar i samma riktning som det av socialstyrelsen framlagda
siffermaterialet, där socialstyrelsen säger att »i regel bär prisstegringen varit
större inom de lägre ortsgrupperna än inom de övriga». Det synes därför
utskottet uppenbart, att levnadskostnadsstegringen fördelat sig så pass jämnt
över hela landet, att eventuella smärre avvikelser icke kunna motivera ett
bibehållande av systemet med dyrortsgradering av dyrtidstilläggen på folkpensioner
och med dessa jämställda förmåner.
Ett bibehållande av detta system skulle innebära, att pensionärerna inom
de båda lägsta dyrortsgrupperna alltjämt komme att missgynnas i jämförelse
med pensionärerna inom den högsta dyrortsgruppen. Särskilt starkt
skulle denna orättvisa framträda inom den lägsta dyrortsgruppen, emedan
de utgående pensionsbeloppen där äro lägst.
Med stöd av vad som ovan anförts anser utskottet det motiverat, att samtliga
dyrtidstillågg bliva fixa. Det i propositionen föreslagna beloppet av 35
kr. för varje fixt tillägg finner utskottet skäligt.
Utskottet vill därför hemställa,
A. ---(lika med utskottet);
B. att riksdagen, med förklarande ali Kungl. Maj:ts genom
36
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
propositionen framlagda förslag till lag om dyrtidstillägg
under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick
antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till lag
i ämnet.
Lag
om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalid*
understöd och barnbidrag.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,
skall erhålla dyrtidstillägg därå under budgetåret 1942/43 med 35 kr.
för varje kvartal. Den som åtnjuter barnbidrag skall erhålla dyrtidstillägg
därå under budgetåret 1942/43 med följande belopp för varje kvartal:
beträffande barnbidrag för ett barn......................... 25 kronor
» > » två » 44 »
» » »tre » 62 » 50 öre
» » » varje barn därutöver ytterligare.. 12 > 50 » .
Dyrtidstillägg utgår dock icke å pension, understöd eller bidrag, som icke
uppgår till 12 kronor för år räknat. Dyrtidstillägg å barnbidrag utgår å det
bambidragsbelopp, som belöper å barnet, innan avdrag för inkomst jämlikt
6 § 2 mom. andra stycket lagen örn barnbidrag verkställts.
Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under ett kvartals sista månad,
utgår med oförändrat belopp, även örn tilläggspensionen, invalidunderstödet
eller barnbidraget minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken
förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension, invalidunderstöd
eller barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest
skulle hava förfallit till betalning.
2 §.
Till kostnaderna för i denna lag avsedda dyrtidstillägg bidraga kommuner
och landsting med belopp, beträffande tilläggen under tredje och fjärde kvartalen
1942 motsvarande en sjättedel av deras andelar i kostnaderna för under
år 1942 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag,
samt i fråga örn tilläggen under första och andra kvartalen 1943 motsvarande
en sjättedel av deras andelar i kostnaderna för under år 1943 utanordnade
tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.
Återstående kostnad bestrides av staten.
3 §.
Bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och örn barnbidrag skola,
där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
37
beträffande dyrtidstillägg som avses i delina lag; dock äger Konungen uppdraga
åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,
åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela
de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga
för lagens tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.
C. ---(lika med utskottet);
D. ---(lika med utskottet);
E. att riksdagen måtte för budgetåret 1942/43 anvisa
till Bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd
ett förslagsanslag av .......... kronor 54,000,000,
till Dyrtidstillägg å barnbidrag ett förslagsanslag
av .................. kronor 3,940,000,
till Dyrtidstillägg d ersättning åt blinda ett förslagsanslag
av ................................ kronor 530,000,
samt till Ersättning till postverket för pensionsutbetalning
ar
ett förslagsanslag av................ kronor 1,459,000;
samt
F. att motionerna I: 103, I: 248, I; 249, II; 44, II: 78, II:
113, II: 352, II: 353 och II: 354, i den mån de icke kunna anses
besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd;
3) av herr Hage, vilken ansett, att 2 § i lagen om dyrtidstillägg under budgetåret
1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag bort hava
utformats så, att orden »en femtedel» utbytts mot orden »en sjättedel»;
4) av herr Bäckström, vilken instämt i den under 1) av herrar Bernhard
Nilsson, Tamm och Hagård anförda reservationen utom beträffande fördelningen
mellan staten samt kommuner och landsting av kostnaderna för i lagen
örn dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag avsedda dyrtidstillägg, i vilket hänseende han instämt
med vad herr Hage anfört i reservationen under 3);
5) av fröken Hesselgren, som ansett, att det stycke å sid. 26 i utskottets
utlåtande, som börjar med orden »Utskottet delar» och slutar med orden
»fixa tillägg», bort hava följande lydelse:
Utskottet delar den av föredragande departementschefen uttalade uppfattningen,
att vissa tecken tyda på, att prisstegringarna å förnödenheter, som
nyttjas av folkpensionärer, till sina absoluta tal äro ganska lika i de olika
dyrortsgrupperna, varför de till sina belopp, i procent räknade, icke helt
följa pensionstilläggens eller inkomsternas storlek. Fog finnes med hänsyn
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 0 sami. 2 aud. Nr 2.
4
38
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.
härtill för den uppfattningen, att dyrtidskompensationen för närvarande icke
bör lämnas uteslutande genom procentuella tillägg. Å andra sidan kan icke
bortses från att med fixa tillägg äro förbundna vissa betydande olägenheter.
Härutinnan må särskilt framhållas, att dessa tillägg av praktiska skäl måste
utgå med samma belopp, oavsett storleken av den förmån, varå dyrtidstillägg
skall beräknas. Efter ingående överväganden av skilda system för kompensation
av dyxtiden har utskottet kommit till den uppfattningen, att det av
Kungl. Maj:t föreslagna systemet såsom ett provisorium utgör en i huvudsak
godtagbar lösning för budgetåret 1942/43. Det utgör emellertid ej någon tillfredsställande
läsning, och torde övervägande av andra åtgärder, som mera
tillgodose behovet.av en verklig utjämning mellan dyrortsgrupperna, böra
till nästa budgetår övervägas. En ökning av de fixa tilläggens antal, som påyrkats
i nyssnämnda motioner, torde, som av utskottet ovan framhållits, ej
erbjuda någon tillfredsställande lösning. Utskottet kan därför ej tillstyrka
dessa motioner. Såsom nedan anföres vill emellertid utskottet såsom en tillfällig
åtgärd, för att möta en uppkommen svårighet, föreslå viss ändring av
det genom propositionen framlagda förslaget.
Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
42193» t c.