Statsutskottets utlåtande Nr 78.

1

Nr 78.

.Vilkom till riksdagens kansli den 22 april 1942 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1942/43 till försäkringsrådet m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna
29 och 30, av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för
den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1942/43 såsom förslagsanslag beräkna till Försäkringsrådet:
Avlöningar 265,500 kronor och till Försäkringsrådet: Omkostnader
11,500 kronor. *

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 126, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 27 februari
1942, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för försäkringsrådet, att tillämpas lills vidare från och
med budgetåret 1942/43, dels ock för budgetåret 1942/43 såsom förslagsanslag
anvisa till Försäkringsrådet: Avlöningar 271,500 kronor och till Försäkringsrådet:
Omkostnader 11,600 kronor.

1 :o) Försäkringsrådet: Avlöningar. Anslaget är å gällande riksstat uppfört
med 265,500 kronor.

Med skrivelse den 13 januari 1942 har besparingsberedningen överlämnat
förslag till vissa ändringar med avseende å försäkringsrådets organisation
och verksamhetsformer.

Beredningen ifrågasätter sålunda, huruvida icke sådan ändring borde på
lämpligt sätt vidtagas i vad som för närvarande ansåges gälla att försäkringsrådet
i vissa fall finge möjlighet att taga ett sitt
tidigare beslut under förnyad omprövning. Beredningen
framhåller bland annat, att rådet med en sådan anordning skulle erhålla
något större möjlighet att lämpa kravet på utredning i vissa bagatellmål
efter praktiska hänsyn.

Beredningen framhåller, att en begränsning av antal et besvärsmål
hos försäkringsrådet givetvis skulle uppkomma, därest de skadade eller
andra parter i större utsträckning än som för närvarande ägde rum hänvände
sig direkt till vederbörande försäkringsinrättning för erhållande av rättelse
i dess beslut. Örn beslut av försäkringsinrättning icke finge överklagas
hos rådet, innan ändring sökts hos inrättningen, skulle denna begränsning
icke bliva obetydlig. Man vunne även, att utredningen i besvärsmålen bleve

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 78—80. 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

fullständigare redan då de inkomme till rådet och därmed en begränsning
jämväl i rådets utredande verksamhet. Beredningen har därför ansett sig böra
ifrågasätta, huruvida icke för det stora antalet mindre betydelsefulla fall en
bestämmelse borde införas därom, att ändring i försäkringsinrättnings beslut
i första hand borde sökas hos inrättningen.

Beredningen erinrar vidare hurusom i samband med år 1939 genomförd
omorganisation av rådet införts en ordning medförande minskning i arbetet
vid vissa helger ävensom i viss mån under sommaren. Beredningen
ifrågasätter, om denna ordning, som bland annat innebure, att under
två veckor vid påsk och tre veckor vid jul åstadkommes endast ungefär en
tiondel så mycket arbete som eljest under full arbetsvecka, kunde anses tillräckligt
motiverad.

Med avseende å arvodena till de ledamöter av rådet, som representera
arbetsgivarna eller arbetarna, uttalar beredningen, att de borde ställas i beroende
av omfattningen av ledamöternas tjänstgöring. Beredningen föreslår,
att ersättningen till dylik ledamot — liksom även till suppleant för sådan
ledamot — bestämmes till 30 kronor för varje arbetsvecka.

Rörande de besparingar, som skulle vinnas vid genomförande av beredningens
förslag, anför beredningen bland annat.

Ett genomförande av förslaget rörande regleringen av ledamotsarvodena
kunde beräknas medföra en besparing av lägst 8,240 kronor för år räknat.
Den besparing, som i övrigt skulle uppkomma, vore det synnerligen vanskligt
att yttra sig om. Med hänsyn till den häftiga stegring i antalet mål, som
gjort sig märkbar sedan ett år tillbaka och som torde i hög grad hänföra sig
till kristidsförhållandena, ansåge sig dock beredningen icke för närvarande
kunna föreslå någon ^knäppning i rådets organisation. Om de av beredningen
angivna möjligheterna för åstadkommande av arbetsbesparing tillvaratoges,
torde emellertid, i varje fall efter en återgång till normala förhållanden,
en icke oväsentlig begränsning i organisationen te sig möjlig att
genomföra.

I anledning av besparingsberedningens förslag hava yttranden avgivits av
försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, statskontoret, svenska arbetsgivarföreningen,
landssekretariatet och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens
förening.

Beträffande den närmare innebörden av beredningens förslag och innehållet
av berörda yttranden hänvisas till propositionen sid. 5—16.

I skrivelse den 29 augusti 1941 har försäkringsrådet beräknat medelsbehovet
för nästa budgetår. Anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t och till avlöningar till icke-ordinarie
personal ha därvid uppräknats med respektive 3,000 kronor och 2.800
kronor.

Departementschefen har anfört följande:

Vad först angår de olika av besparingsberedningen ifrågasatta åtgärderna
anser jag mig icke kunna ansluta mig till förslaget om införande
av rätt för försäkringsrådet att till förnyad prövning
upptaga av rådet meddelade beslut. Ett bifall till

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

3

detta förslag skulle enligt min mening innebära ett betänkligt avsteg från regeln
att domstolarnas avgöranden skola vara slutgiltiga — en regel som måste
gälla ej blott de allmänna domstolarna utan även en domstol av försäkringsrådets
mera speciella karaktär. Därest försäkringsrådet skulle få möjlighet
att ändra sina beslut, kan det för övrigt antagas, att till rådet skulle komma
att ingivas ett betydande antal framställningar avseende ändring av dessa
beslut. Det är därför långt ifrån uteslutet, att ett genomförande av beredningens
förslag skulle — i stället för att minska rådets arbetsbörda — komma
att verka i rakt motsatt riktning.

Vidkommande härefter förslaget att den som är missnöjd
med beslut, som meddelats av riksförsäk ringsanstalten
eller ömsesidigt försäkringsbolag, i vissa fall
skulle hava att — i stället för att överklaga beslutet hos försäkringsrådet
— i första hand söka ändring hos den försäkringsinrättning,
som meddelat beslutet, är det givetvis
möjligt, att ett genomförande av detta förslag skulle medföra en viss minskning
av rådets arbete. Åtskilliga omständigheter tala emellertid mot ett realiserande
av förslaget. Sålunda kan det tänkas, att försäkringsinrättning kunde
förledas att eftersätta kraven på utredningens fullständighet, därest möjlighet
förelåge för vederbörande att, efter det inrättningen meddelat sitt beslut,
göra förnyad framställning i ämnet. Vidare är det uppenbart, att det föreslagna
förfarandet •— för det fall att försäkringsinrättning icke ändrar sitt
beslut, så att den klagande blir nöjd med detsamma — skulle bliva mera
omständligt och tidsödande än det nuvarande besvärsförfarandet. Jag vill
också fästa uppmärksamheten vid det förhållandet, att de av beredningen
åberopade procentsiffrorna rörande de beslut, som överklagats hos försäkringsrådet,
knappast äro rättvisande. Sålunda har beredningen framhållit,
att under år 1939 de beslut, som meddelats av de ömsesidiga försäkringsbolagen
och som överklagats hos försäkringsrådet, i 18 fall av 100 ändrats av
bolagen under remissbehandlingen på sådant sätt, som sedermera godtagits
av rådet, medan rådet i 13 fall av 100 ändrat de beslut, som slutligen meddelats
av bolagen. Av handlingarna i ärendet framgår, att örn man i stället
utgår från tidsperioden 1935—1937 motsvarande procenttal bliva 17 och 19.

På grund av det anförda och med hänsyn till vad i försäkringsrådets yttrande
framhållits anser jag, att, liksom hittills, besvär böra i samtliga fall få
anföras direkt hos försäkringsrådet. Därest det nuvarande besvärsförfarandet
bibehålies, bör det givetvis icke ifrågakomma, att beslut, som meddelats
i första instans, automatiskt underställas rådets prövning.

Beredningen har vidare beträffande arbetets omfattning under
vissa helger lii. m. i stort sett förordat en återgång till den ordning,
som gällde tills för några år sedan. Med hänsyn till vad rådet anfört i detta
ämne, anser jag mig icke kunna biträda beredningens förslag utan utgår
från att den nuvarande ordningen alltjämt skall tillämpas.

Vad angår arvodena till de efter förslag ulsedda ledamöterna av rådet
synes det mig lämpligt, att dessa ledamöter även i fortsättningen komma i
åtnjutande av för år bestämda arvoden. Någon anledning att ifrågasätta en
nedsättning av arvodesbeloppen synes icke föreligga. Jag grundar min ståndpunkt
i dessa frågor på de skäl, som åberopats av försäkringsrådet, arbetsgivareföreningen
och landssekretariatet. Ej heller anser jag mig böra förorda
någon ändring med avseende å de till suppleanterna för nämnda ledamöter utgående
arvodena.

Jag övergår härefter till en beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår
för avlöningar till försäkringsrådet.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Utskottet.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänst em ä n,
vilken post av försäkringsrådet föreslagits höjd från 96,000 kronor till 96,200
kronor, torde kunna bibehållas vid förstnämnda belopp.

Vidkommande posten till arvoden och särskilda ersättningar
torde den böra beräknas på av rådet föreslaget sätt och alltså upptagas
till 37,800 kronor.

Även med avseende å posten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal biträder jag rådets förslag. I enlighet härmed
upptages posten till 108,500 kronor.

För rörligt tillägg torde få avses ett belopp av 29,200 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för avlöningar till försäkringsrådet för
nästa budgetår skulle enligt dessa beräkningar bliva (96,000 + 37,800 +
108,500 + 29,200) 271,500 kronor.

I en till utskottet under hand ingiven, inom socialdepartementet upprättad
promemoria har anförts bland annat följande.

I sitt den 21 maj 1941 avgivna betänkande angående revision av tjänsteförteckningen
i vad avser allmänna civilförvaltningen Del I, lönegraderna
A 1—A 29 (SOU 1941: 17) hava 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uttalat,
att de kommit till den uppfattningen, att ställningen såsom ensam expeditionsvakt
respektive ensam ordinarie expeditionsvakt kunde giva ett sådant
innehåll åt arbetsuppgifterna, att en förbättrad löneställning i vissa fall vore
befogad beträffande icke alltför små ämbetsverk. I enlighet härmed hava de
sakkunniga föreslagit en uppflyttning av ett flertal expeditionsvaktbefattningar
från lönegraden A 5 till lönegraden A 6. Bland annat föreslås sådan uppflyttning
beträffande befattningen såsom ordinarie expeditionsvakt hos försäkringsrådet.

Vid behandling i 19A2 års statsverksproposition under utgifter å driftbudgeten,
för flera huvudtitlar gemensamma frågor, av spörsmålet om revision
av den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen har chefen
för finansdepartementet anfört, att vad nyssnämnda sakkunniga förordat i
fråga om vaktmästarpersonalens lönegradsplacering som regel ansetts böra
genomföras. Chefen för finansdepartementet har icke heller haft något att
erinra mot förslaget om uppflyttning av expeditionsvaktbefattningen hos försäkringsrådet
från lönegraden A 5 till lönegraden A 6.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit torde riksdagen böra i samband
med beviljande av anslag till försäkringsrådet för budgetåret 1942/43 besluta
om sådan ändring av personalförteckningen för rådet att den ordinarie
expeditionsvakttjänsten hos rådet upptages i lönegraden A 6.

Besparingsberedningen har föreslagit vissa åtgärder i syfte att nedbringa
arbetsbördan vid försäkringsrådet. Sålunda skulle rådet erhålla möjlighet
att till förnyad prövning upptaga av rådet meddelade beslut. Vidare skulle
viss ändring införas i besvärsordningen vid sökande av ändring i försäkringsinrättnings
beslut. Därutöver har beredningen beträffade den vid 1939 års
omorganisation genomförda minskningen i arbetet vid vissa helger m. m. förordat
en återgång i viss utsträckning till den tidigare i detta hänseende gällande
ordningen och beträffande arvodena till efter förslag utsedda ledamöter
föreslagit, att de skulle bestämmas att utgå med visst belopp per arbetsvecka
i stället för per kalenderår.

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

5

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag i dessa hänseenden,
vilket icke innebär ändring i nu rådande förhållanden.

Kungl. Maj :ts förslag har ej heller i övrigt givit utskottet anledning till
erinran.

Den i ovanberörda departementspromemoria omnämnda uppflyttningen av
den ordinarie expeditionsvakttjänsten från lönegraden A 5 till lönegraden A 6
torde i detta sammanhang böra vidtagas. Någon ändring i förslaget till avlöningsstat
på grund av nämnda uppflyttning synes icke pakallad.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t vidtaga sådan ändring i den för
försäkringsrådet gällande personalförteckningen, att den ordinarie
expeditionsvakttjänsten hos rådet från och med budgetåret
1942/43 upptages i lönegraden A 6;

b) godkänna följande avlöningsstat för försäkringsrådet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 96,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis . . » 37,800

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per ■

sonal .............................. * 108,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...... » 29,200

Summa förslagsanslag kronor 271,500;

c) till Försäkringsrådet: Avlöningar för budgetåret 1942/43
å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 271,500 kronor.

2:o) Försäkringsrådet: Omkostnader. Med tillstyrkande av bifall till
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 2), som innebär en anslagsökning med 100 kronor,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Försäkringsrådet: Omkostnader för
budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 11,600 kronor.

Stockholm den 21 april 1942.

På statsutskottets vägnar:
J. 13. JOHANSSON.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson,
Heiding, Andrén och Gustaf Iwar Anderson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i Doverstorp,
Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Lindberg i Umeå,
Isacsson, Andersson i Södergård, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.