»Statsutskottets utlåtande Nr 76.

9

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
för budgetåret 1942/43 till bidrag till anordnande
av skolbarnsbespisning.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkten
153 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret
1942/43 till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning
ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 169, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
27 februari 1942, föreslagit riksdagen att till Folkskolor m. m.: Bidrag till
anordnande av skolbarnsbespisning för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.

Av sistnämnda statsrådsprotokoll inhämtas bland annat:

1. Gällande bestämmelser örn statsunderstödd skolbarnsbespisning.

Kungörelsen den 15 mars 1940 (nr 185) angående statsbidrag till anordnande
av skolbarnsbespisning innehåller bland annat följande bestämmelser:

§ I Skoldistrikt

å landsbygden, vilket anordnar skolbarnsbespisning, må kunna
erhålla statsbidrag till bestridande av kostnaderna härför, under förutsättning
dels att inom distriktet behov av sådan bespisning föreligger med hänsyn till
rådande arbetslöshet, antalet barnrika familjer med särskilt låg inkomst, antalet
barn med långa skolvägar eller annan därmed jämförlig omständighet, dels
ock att distriktet med hänsyn till det kommunala skattetrycket är i behov av
statsbidrag till bestridande av nämnda kostnader eller på grund av särskilda omständigheter
finnes böra erhålla sådant bidrag.

10 Statsutskottets utlåtande Nr 76.-

§ 2.

Statsbidrag må som regel utgå med högst 50 procent av skoldistriktets utav
\ ederborande länsstyrelse godkända verkliga kostnader för bespisningen. Där
säl skilda förhallanden därtill föranleda, må länsstyrelsen medgiva högre statsbidrag.
Bidraget må dock icke i något fall överstiga 80 procent av sagda
kostnader.

§ 6.

Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har att tillse,

a) att, därest för ett ändamålsenligt anordnande av skolbarnsbespisningen

mom länet eller eljest länsstyrelsen ej annorlunda föreskrivit eller medgivit,
samtliga barn vid skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning är anordnad,
med undantag av sådana barn, till vilkas inackordering i skolhem eller arbetsstuga
statsbidrag utgår, bliva i tillfälle att, såvitt särskilt hinder ej möter,
varje läsdag kostnadsfritt erhålla en måltid under den tid, bespisningen pågår
vid skolan, °

b) att bespisningen anordnas i överensstämmelse med de anvisningar i ämnet,
som i samråd med skolöverstyrelsen må utfärdas av medicinalstyrelsen, ävensom
i enlighet med de särskilda villkor och bestämmelser, som må varda meddelade
av länsstyrelsen, samt

c) att kostnaderna för bespisningen icke bliva större än som betingas av
gängse priser i orten och övriga omständigheter.

2. Utredning angående rationalisering av den statsunderstödda
skolbarnsbespisningen.

Anslaget till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning är för innevarande
budgetår uppfört med 400,000 kronor. Dessutom har för utdelning
av bidrag stått till förfogande en reservation på omkring 150,000 kronor.

Den 29 november 1941 anmodades undervisningsrådet J. Weijne att
inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning angående åtgärder
för rationalisering av den statsunderstödda skolbarnsbespisningen och därmed
sammanhängande frågor. Med skrivelse den 2 februari 1942 har Weijne
överlämnat en promemoria i ämnet, vari förordats vissa ändringar i gällande
statsbidragskungörelse. Häröver ha yttranden avgivits av vederbörande myndigheter.

Utredningsmannen har inledningsvis erinrat örn att departementschefen
i 1941 ars åttonde huvudtitel beträffande anslag för bidrag till anordnande
av skolbarnsbespisning framhållit bland annat, att erfarenheterna av den
hittillsvarande barnbespisningen ådagalagt, att en väsentlig höjning av den
statliga understödsverksamheten för detta ändamål mångenstädes vore
önskvärd. Särskilt gällde detta i fråga om västkustlänen och de nordliga
länen. Skolbarnsbespisningen hade medfört en glädjande förbättring av
skolbarnens allmänna hälsotillstånd och även av deras förmåga att tillgodogöra
sig undervisningen. De särskilt för barnen menliga följderna av sänkt
levnadsstandard och minskad tillgång på livsmedel hade motverkats. Den
fortgående rationaliseringen inom skolväsendet hade i vissa delar av landet

11

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

medfört en stark ökning av antalet barn, som måste dagligen äta ett mål i
skolan. Från läkarhåll hade allmänt vitsordats olämpligheten ur näringssynpunkt
av att barnen vore helt hänvisade till den kost, som de själva
medförde.

Nämnda uttalande hade, framhåller utredningsmannen, i nuvarande situation
fått ökad aktualitet. De ekonomiska förhållandena och läget beträffande
vår livsmedelsförsörjning hade kommit den statsunderstödda skolbarnsbespisningen
att alltmer framstå som ett av de viktigaste medlen att
genom statliga åtgärder söka förebygga de för barnen menliga följderna av
ökade försörjningssvårigheter. En av samhällets allra viktigaste uppgifter
måste nu vara att såvitt möjligt sörja för, att det uppväxande släktets
fysiska och psykiska hälsa icke undergrävdes genom rådande krisförhållanden.
En väsentlig höjning av statsanslaget till skolbarnsbespisning tedde sig
därför såsom ett angeläget önskemål.

Beträffande den statsunderstödda barnbespisningens hittillsvarande omfattning
kunde följande uppgifter lämnas.

För läsåret 1938/39 hade statsbidrag sökts med omkring 535,000 kronor,
för läsåret 1939/40 med omkring 700,000 kronor, för läsåret 1940/41 med
något över 1,000,000 kronor och för innevarande läsår med i runt tal
1,290,000 kronor. Antalet barn, för vilka den statsunderstödda barnbespisningen
beräknats, hade innevarande läsår ökats med omkring 2,300. En sammanställning
av ansökningarna och beviljade anslag för innevarande budgetar
visade följande: _

Län

Antal

skol-

di-

strikt

Kom-

munal-

skatt

(medel-

tal)

Beräk-

nat

antal

barn

Beräknat

antal

dagar

Beräknad

dagskost-nad per
barn

(medel tal),
öre

Beräknad

totalkost-

nad

Sökt

stats-

bidrag

Beviljat

bidrag

Stockholms ....

Gotlands.....

Södermanlands . .

Blekinge .....

Hallands.....

Göteborgs o. Bohus
Värmlands ....
Gävleborgs ....
Västernorrlands

i

i

1

3

1

13

6

1

14

2
12
20

12: 87
18: 70
7: 70
27:21
11:90
22:31
12: 85
13: 30
25:57
21: 16
19: 58
29:85

200

84

100

494

3

3,479

724

273

7,993

125

2,640

17,816

212

82

72

100-152

130

40-214

75-214

180

96-214

109-214

40-214

36—214

30

40

10

38

43

47

43

28

28

73

n 68

54

12,720

2,764

720

18,120

150

176,320

37,948

15,000

380,068

14,302

169,661

954,387

6,360

1,382

217

13,746

120

138,591

27,772

7,500

293,043

10,542

124,700

665,818

3.000

1.000

7.000

65.000

11.000

4.000
100,000

4,000

56,000

275,000

Västerbottens . . .
Norrbottens . .

Summa

75

—

33,931

36-214

42

1,782,160 | 1,289,791

526,000

I syfte att erhålla material för frågans bedömande hade från de länsstyrelser,
som haft befattning med frågan, samt från statens folkskolinspektörer inhämtats
vissa upplysningar, varjämte såväl ett 20-tal skoldistrikt, som nu
anordnade bespisning utan statsbidrag, som också ett 20-tal distrikt, vilka
åtnjöte statsbidrag för ändamålet, anmodats lämna mera summariska uppgifter.
Slutligen hade från ett mindre antal skoldistrikt erhållits närmare redovisning
för bespisningens organisation och kostnader.

*2 Statsutskottets utlåtande Nr 76.

Av folkskolinspektörerna hade icke mindre än 42 uttalat, att ett Ökat
behov av barnbespisning numera förefunnes, medan 7 inspektörer icke ansett
detta vara tallet mom vederbörande inspektionsområden. Två folkskolinspektör6!’
uttryckte sig mera tveksamt i frågan. Det förefölle av yttrandena som
om behovet av barnbespisnmg vore relativt ringa i de södra delarna av landet;
särskilt syntes detta gälla Småland, Skåne och Halland. Allmänt uppgaves
av inspektörerna, att barnen från jordbrukaren! icke vore ur näringssynpunkt
nämnvärt sämre ställda nu än tidigare, medan svårigheter i detta
avseende konstaterades i fråga om barnen i industrialiserade trakter och i
skogsbygder.

Sistnämnda förhållande sammanhängde med, att, enligt vad inspektörerna
uppgivit, den främsta anledningen till det ökade behovet av skolbespisning
vöre ransoneringen av viktiga livsmedel. Särskilt framhölles, att brist på bröd
och matfett ofta gjorde det svårt för hem, där en eller flera vuxna familjemedlemmar
skulle utrustas med matsäck, att få tillräckligt av dessa livsmedel
också lör skolbarnen. Den allmänna prisfördyringen på matvaror angaves
järnvä]^ som orsak till ökat behov av skolbespisning. Folkskolinspektorerna,
framför allt i Norrland, pekade i förevarande sammanhang även på
dfn okade centraliseringen av folkskoleväsendet och de långa skolvägarna.
Slutligen framhölles i vissa fall, att inkallelser till militärtjänst och arbetslöshet
medfört ett ökat hjälpbehov.

• Pa ^nslaget för statsbidrag till skolbarnsbespisning, som framginge av den
i det föregående lämnade sammanställningen, redan nu vöre synnerligen
knappt, torde det ökade behovet icke kunna mötas utan en väsentlig hornlim
av anslaget. °

Mot bakgrunden av nu anförda förhållanden framstode, yttrar utredningsmannen,
en avsevärd anslagshöjning från statens sida till skolbarnsbespisningen
såsom ofrånkomlig. Ett anslag för budgetåret 1942/43 örn
1,000,000 kronor syntes sålunda kunna ifrågasättas. Örn icke det statsfinansiella
läget ansåges utgöra ett bestämt hinder, torde än högre anslag
vara motiverat.

Emellertid vore det samtidigt, med hänsyn till rådande läge, av största
vikt, att anslagsmedlen komme till en så rationell användning som möjligt.
Det gällde med andra ord att med begränsade medel nå största effektivitet.
I detta hänseende uppställde sig fragan, huruvida nu gällande grunder för
statsbidraget vore ägnade att garantera ett ur skilda synpunkter lämpligt utnyttjande
av bidragsmedlen.

D e allm ännu villkor en (§ 1). Utredningsmannen har erinrat, att
statsbidragskungörelsen först och främst uppställde vissa allmänna förutsättningar,
vilka ett skoldistrikt mäste uppfylla för att komma i åtnjutande av
statsbidrag till skolbarnsbespisning. Sålunda kunde bidrag exempelvis endast
utgå till skoldistrikt på landsbygden. I fråga örn nämnda förutsättningar,
framhåller utredningsmannen, syntes någon ändring för närvarande
icke påkallad. Bestämmelserna syntes lämna erforderliga möjligheter
till hänsynstagande till omständigheterna i de särskilda fallen.

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

13

De speciella villkoren (§6). Såsom villkor för åtnjutande av
statsbidrag gäller i princip, att samtliga barn vid skola, där statsunderstödd
barnbespisning är anordnad, skola bliva i tillfälle att — såvitt särskilt hinder
ej möter — varje läsdag kostnadsfritt erhålla en måltid under den tid bespisningen
vid skolan pågår. Där så påkallas för ett ändamålsenligt anordnande
av skolbarnsbespisningen inom länet eller eljest, må dock länsstyrelsen föreskriva
eller medgiva undantag från den nämnda principen.

Länsstyrelserna kunde sålunda, framhåller utredningsmannen, dispensera
från föreskriften, att samtliga barn skulle få tillfälle att deltaga i bespisningen.
Sådan dispens hade även i ett fåtal fall lämnats. I 1941 års åttonde huvudtitel
hade departementschefen framhållit lämpligheten av att det tillsåges,
att ytterligare garantier skapades för att anslagsmedlen komme just
de skolbarn till godo, som bäst behövde utspisning i skolan. Riksdagen hade
emellertid framhållit, att den ändring, som år 1940 efter riksdagens hörande
vidtagits i berörda bestämmelser, enligt riksdagens mening redan i tillräcklig
utsträckning tillgodosåge ifrågavarande syfte, och hade därför icke funnit
skäl föreligga till en ytterligare uppmjukning av statsbidragsvillkoren.

Delade meningar kunde, framhåller utredningsmannen, göra sig gällande
rörande principfrågan örn en social välfärdsanordning av här förevarande
slag borde kostnadsfritt stå öppen för alla barn, alltså även för sådana från
relativt välbärgade hem. På grund av det tryckta ekonomiska läget, som
tvingade såväl staten som kommunerna till den största sparsamhet, vore
emellertid problemställningen nu och för avsevärd framtid en annan. Då
medlen icke räckte till för en allmän bespisning, måste en fördelning göras.
I detta läge syntes det riktiga vara att disponera för ändamålet tillgängliga
anslag så, att det största behovet bleve tillfredsställt.

I de till folkskolinspektörerna utsända frågeformulären hade spörsmålet
om den kostnadsfria skolbespisningens eventuella begränsning till vissa elevgrupper
upptagits till behandling. Av de insända, svaren franninge, att 34 inspektörer
ansåge att behovsprövning borde ske vid skolbarnsbespisning. Flera
inspektörer framhölle som skäl för denna uppfattning, att det ej torde bil
möjligt för det allmänna att inom avsevärd tid införa, en för alla kostnadsfri
skolbespisning. Mot behovsprövning uttalade sig 12 inspektörer, medan övriga
ej framlade någon bestämd uppfattning. .

I de inkomna yttrandena hade frågan, huruvida alla barn i vederbörande
skola borde erhålla rätt att deltaga i skolbespisningen, föranlett särskilda uttalanden
av tvenne folkskolinspektörer och ett skoldistrikt.

Folkskolinspektör en i Västerbottens mellersta inspektionsområde yttrade:
»Att barnbespisningen fått en ringa omfattning hör nämligen samman med,
att distrikten finna det mindre tilltalande att anordna bespisning vid några
skolor för alla barn oberoende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden,
medan ingen bespisning kan anordnas vid andra skolor av ekonomiska skäl,
oaktat många av barnen vid dessa äro minst lika behövande som de sämst
ställda i de förstnämnda skolorna.»

Folkskolinspektören i Västerbottens södra inspektionsområde aniorde: »i a
grund av författningens bestämmelser att alla barn skola ingå i bespisningsanordningen
ha skoldistrikten i allmänhet icke ordnat med bespisning. Då

14

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

statsbidrag utgått till jämförelsevis liten procent av kostnaderna, har det
bil vit för dyrt för skoldistrikten, om alla barn — alltså även till föräldrar,
som mycket väl skulle kunna och även vilja själva bekosta vad på dem skulle
ankomma — skulle erhålla bespisning. Därför har man föredragit att på egen
bekostnad anordna bespisning för att på sådant sätt kunna ge de behövande
hjälp. Men i de flesta fall har tanken icke förverkligats.»

0 Sävars skoldistrikt yttrade: »Många barn, som ha skolskjuts, i varje fall
sådana från fattiga hem, skulle nog behöva bespisning. I åtskilliga fall även
andra från fattiga eller vanskötta hem på längre avstånd från skolan. Troligen
skulle dessa redan ha erhållit bespisning, om ej villkoret för statsbidrag
varit, att edla barn i skolan skulle bespisas. Detta bör enligt skolstyrelsens
mening undanröjas och behovsprövning tillämpas. I Norrland, där bybebyggelse
är regel, ha ju många barn nära till skolan och kunna gå hem och äta
lrukost.»

1 detta sammanhang har utredningsmannen lämnat en redogörelse för
hur vissa skoldistrikt ordnat skolbarnsbespisning utan statsunderstöd. Redogörelse
har sålunda lämnats för skolbarnsbespisningen i Stockholm, Göteborg,
Borås, Eskilstuna, Sundbyberg och Nacka. Beträffande denna redogörelse
hänvisas till propositionen, sid. 11—13.

Sammanfattningsvis kunde sägas, framhåller utredningsmannen, att skoldistrikt,
som med kommunala medel anordnade bespisning för skolbarn,
praktiskt taget alltid förbehölle sig rätten att pröva de barns behov, som
anmält sig till bespisningen. Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke
i nuvarande statsfinansiella läge detsamma borde gälla även i de fall, där
statsbidrag utginge.

Det vore två olika men med varandra intimt sammanhängande spörsmål,
det i förevarande sammanhang gällde. Den första frågan avsåge, huruvida
som villkor för statsbidrag till skolbarnsbespisning borde även i fortsättningen
principiellt krävas, att samtliga barn vid den skola, där bespisning vore ordnad,
skulle lia rätt deltaga i skolmåltiden. Den andra frågan avsåge, om skolbespisning
borde tillhandahållas alla däri deltagande barn utan kostnad för
vederbörande målsman.

Beträffande det förstnämnda spörsmålet förefölle det ändamålsenligt, att
i författningen utsädes, för vilka grupper av barn statsbidraget ville garantera
skolbespisning. Därvid torde man ha god ledning av erfarenheten från
de skoldistrikt, vilka ordnat bespisning helt med kommunala medel. Främst
borde skolmåltiden stå öppen för alla barn från ekonomiskt svaga hem eller
där förhållandena i hemmet av andra skäl, exempelvis moderns sjukdom
eller förvärvsarbete utom hemmet, hindrade barnen att under frukostrasten
erhålla en ur näringssynpunkt fullgod måltid. Vidare syntes barn med långa
skolvägar — varvid som mätare på skolvägens längd borde gälla, huruvida
barnen under frukostrasten hunne besöka hemmet eller icke — böra ha tillgång
till skolmåltid. Slutligen borde denna givetvis stå öppen för klena och
sjuka barn, vare sig läkare konstaterat behovet av skolmåltid eller detta
behov utan vidare stöde klart även för lekmannen.

Starka skäl kunde även anföras för att bestämmelsen örn att skolmåltiden
alltid skulle vara kostnadsfri borde utgå ur kungörelsen. Liksom vid uttagningen
av barnen borde dock största möjliga frihet lämnas åt skoldistrikten
att ordna saken på i de enskilda fallen lämpligaste sätt. Sålunda torde
det ej sällan vara riktigast att icke uttaga någon avgift.

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

15

Utredningsmannen har även framlagt förslag till ändrad lydelse av § 6
i kungörelsen angående skolbarnsbespisning. Till jämförelse återgives här

även gällande lydelse:

Gällande lydelse:

§ 6

Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har
att tillse:

a) att, därest för ett ändamålsenligt ordnande
av skolbarnsbespisningen inom länet
eller eljest länsstyrelsen ej annorlunda föreskrivit
eller medgivit, samtliga barn vid
skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning
är anordnad, med undantag av sådana barn,
till vilkas inackordering i skolhem eller arbetsstuga
statsbidrag Utgår, bliva i tillfälle
att, såvitt särskilt hinder ej möter, varje läsdag
kostnadsfritt erhålla en måltid under den
tid, bespisningen pågår vid skolan,

b) att bespisningen---av länsstyrel sen,

samt

c) att kostnaderna--— övriga omstän digheter.

Utredningsmannens förslag:

§ 6

Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har
att tillse:

a) att barn med långa skolvägar, klena och
sjuka barn samt barn från hem med svag
ekonomisk ställning eller från hem, vars förhållanden
i övrigt icke medgiva tillhandahållande
under frukostrasten av en ur näringssynpunkt
fullgod måltid, i första hand beredas
tillfälle att, så vitt särskilt hinder ej möter,
varje läsdag erhålla en måltid under den
tid, bespisningen pågår vid skolan,

b) att de i skolmåltiden deltagande barnen
erhålla densamma kostnadsfritt eller, i den
mån skoldistrikt för vissa fall så bestämt,
mot en avgift, som icke må överstiga den
beräknade kostnaden,

c) = nuvarande punkt b),

d) = nuvarande punkt c).

3. Yttranden i anledning av utredningen.

Statskontoret har i princip icke funnit anledning till erinran mot ett genomförande
av de i promemorian framlagda förslagen i syfte att åstadkomma
en så rationell användning som möjligt av de relativt begränsade anslagsmedel,
som i nuvarande statsfinansiella läge kunna ställas till förfogande för
skolbarnsbespisningen.

Medicinalstyrelsen har, ehuru principiellt av den uppfattningen, att skolbespisningen
borde kostnadsfritt vara tillgänglig för alla barn, likväl tillstyrkt
utredningsmannens förslag.

Medicinalstyrelsen insåge, att största möjliga hänsyn måste tagas till
den statsfinansiella situationen och funne det därför motiverat att som
utredningsmannen föresloge ytterligare uppmjuka bestämmelsen, att samtliga
barn inom ett skoldistrikt skulle ha tillfälle till en skolmåltid, då
statsbidrag utginge. Av utredningen framginge, att uppenbarligen mångå
skoldistrikt på grund av denna bestämmelse infört skolbespisning. Trots möjligheten
att genom länsstyrelsens beslut befrias fran denna skyldighet, hade
förefintligheten i kungörelsen av denna bestämmelse inverkat hämmande, då
det gällde anordnandet av bespisning inom distrikt, där sadan verkligen vore

av nöden. ... . . , ,

För nedbringande av utgifterna för skolbarnsbespisningen ioresloge utredningsmannen
ävenledes, att för barn till ekonomiskt mera välbärgade personer
skulle kunna erläggas viss avgift, icke överstigande den beräknade kostnaden
för måltiden. Detta system hade visat sig fungera till belåtenhet i sta -

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

der, dar kommunal skolbarnsbespisning anordnats, och torde därför tills
vidare även böra tillämpas i fråga örn statligt understödda bespisningar, även
örn styrelsen vidhölle sin principiella ståndpunkt.

Skolöverstyrelsens majoritet (undervisningsråden Engvall, Falck och
Wagnsson samt t. f. undervisningsrådet Björkman) är av den principiella
uppfattningen, att en social hjälpverksamhet av här ifrågavarande slag borde
kostnadsfritt göras tillgänglig för alla barn.

Därest emellertid inför den rådande tryckta ekonomiska situationen en
ytterligare uppmjukning av gällande bestämmelser ansåges böra genomföras,
vartill dockQ 1941 års riksdag icke funnit skäl föreligga, syntes bestämmelserna
böra sa avfattas, att samtliga barn vid skola med barnbespisning
bereddes tillfälle deltaga däri, samt att prövningen endast skulle avse, huruvida
barnens målsmän skulle erlägga någon avgift eller ej. Avgiften borde
icke fa sättas högre, än vad som motsvarade kostnaden för födoämnen.
Ersättning för matens tillredning och servering borde icke utgå. Prövningen,
.. e omhänderhavas av folkskolestyrelsen eller någon av denna utsedd
nämnd, borde icke göras så rigorös, att den för målsmännen framstode
som likartad med den prövning, vilken skedde i ärenden av fattigvårds
karaktär. Skoldistrikt, som så önskade, borde äga rätt att införa fri skolmåltid
utan behovsprövning. En eventuell uppmjukning av nu gällande bestämmelser
borde betraktas som provisorisk och icke föregripa ett ställningstagande
till denna fråga i samband med de åtgärder, som under mera normala
statshnansiella förhållanden kunde vidtagas.

En minoritet inom överstyrelsen (generaldirektören Holmdahl och t. f.
undervisningsrådet Andersson) har framhållit att praktiska lämplighetshänsyn
talade till förmån för utredningsmannens förslag.

Länsstyi elserna ha i allmänhet anslutit sig till utredningsmannens förslag.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län har emellertid anfört bland annat:

Utredningsmannen hade icke föreslagit någon ändring i fråga om urvalet
aiV ^oldistrikt, vilka borde komma i åtnjutande av statsbidrag till
skolbarnsbespisning. Emellertid syntes böra övervägas, huruvida icke stadskommuner
borde kunna ifrågakomma till statsbidrag, därest de i 1 § av bidragskungörelsen
angivna förutsättningarna vore för handen. Vissa städer
syntes i nämnda avseende kunna jämföras med landsbygdsdistrikt, som fyllde
villkoren för statsbidrag.

Departementschefens yttrande.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande:

När jag i årets åttonde huvudtitel förordade, att anslaget till skolbarnsbespisning
for nästa budgetår skulle uppräknas från 400,000 kronor till
1,000,000 kronor, skedde detta i medvetande örn att de nuvarande försörjningssvårigheterna
ställde starkt ökade krav på statsmakternas medverkan
vid förebyggandet av menliga följder för skolungdomen av den inträdda
knappheten pa livsmedel. Jag tog emellertid även hänsyn till den snabbare
rationalisering av folkskoleväsendet, som blivit en nödvändig följd av minsk -

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

17

ningen av antalet barn i skolåldern och som gjorde en utvidgning av skolbarnsbespisningen
önskvärd. Den nu framlagda utredningen och däröver avgivna
yttranden ha bekräftat min uppfattning, att en väsentlig höjning av ifrågavarande
anslag torde vara ofrånkomlig. Jag är därför beredd att tillstyrka,
att ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor för nästa budgetår anvisas
till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning. Jag vill i detta sammanhang
förutskicka, att jag ämnar följa utvecklingen på detta område med
uppmärksamhet och att jag är beredd att, därest behov av ytterligare anslagsmedel
för nästa budgetår skulle uppstå, föreslå Kungl. Majit de åtgärder
för anslagets förstärkande, som kunna befinnas påkallade.

Då jag vid budgetbehandlingen förliden höst förutsåg nödvändigheten av
en väsentlig höjning av anslaget till förevarande ändamål, medan samtidigt
det statsfinansiella läget tvingade till största återhållsamhet, ansåg jag mig
böra föranstalta om en utredning rörande förutsättningarna för och möjligheterna
av en rationalisering av skolbarnsbespisningen i syfte att söka skapa
garantier för att de anslagsmedel, som kunde komma att ställas till förfogande
för ändamålet, skulle komma att utnyttjas på effektivaste sätt och användas
för att i första hand tillgodose det mest trängande behovet.
Den utredning, som nu framlagts av den av mig tillkallade utredningsmannen,
har utmynnat i förslag om att gällande statsbidragsbestämmelser skulle
undergå vissa modifikationer, vilka enligt utredningsmannens mening skulle
i icke oväsentlig grad främja en utvidgning och effekti visering av skolbarnsbespisningen
och sålunda medverka till att utvinna största möjliga resultat
av anslagsmedlen.

Utredningsmannen har till en början diskuterat de grundläggande allmänna
villkor, som ett skoldistrikt måste uppfylla för att komma i åtnjutande
av statsbidrag till skolbarnsbespisning, och ansett sig kunna konstatera att
behov icke förelåge av ändring i dessa villkor. Denna uppfattning har i stort
sett delats av samtliga i ärendet hörda myndigheter. Jag ansluter mig även
för egen del till denna mening. Jag är sålunda icke beredd att, på sätt en länsstyrelse
ifrågasatt, utsträcka möjligheterna att erhålla bidrag från förevarande
anslag även till städer.

Det största intresset knyter sig till utredningsmannens förslag om uppmjukning
av de såsom statsbidragsvillkor uppställda fordringarna på hur
skolbarnsbespisningen skall vara anordnad. För närvarande är stadgat, att
samtliga barn (utom i skolhem eller arbetsstuga inackorderade) vid skola,
där statsunderstödd skolbarnsbespisning är anordnad, skola få tillfälle att,
såvitt särskilt hinder ej möter, deltaga i skolmåltiden. Dispens från denna
regel kan icke givas annat än av vederbörande länsstyrelse. Vidare stadgas,
att måltiden skall vara kostnadsfri.

Utredningsmannen har — utan att ingå på en principdiskussion för eller
emot genomförande av en behovsprövning — med stöd av det vunna utredningsresultatet
och med hänsyn till det statsfinansiella läget funnit sig böra
förorda dels en uppmjukning av bestämmelserna örn samtliga barns deltagande
i bespisningen och dels medgivande av rätt för skoldistrikt att upptaga
avgift av de målsmän, som anses kunna på detta sätt bidraga till bestridande
av bespisningskostnaderna. Utredningsmannen har särskilt understrukit att
förslaget syftade till att möjliggöra, att allt flera barn kunde bli delaktiga
av ifrågavarande välfärdsanordning.

Det framlagda förslaget har i stort sett tillstyrkts av de i ärendet hörda

Bihang till riksdagens protokoll 19//Z. 6 sami. Nr 74 -77.

2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

myndigheterna, vilka därvid framhållit, att det statsfinansiella läget krävde
anslagsmedlens utnyttjande på sådant sätt att de komme till största möjliga
gagn. Vissa myndigheter — särskilt medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen
och länsstyrelsen i Norrbottens län — lia dock förklarat sig vara av
den åsikten, att barnbespisningen rent principiellt sett borde kostnadsfritt
komma samtliga barn till del. Skolöverstyrelsen har, ehuru icke enhälligt, på
dessa grunder uttalat sig mot förslaget; medicinalstyrelsen har däremot, trots
sin principiella inställning, tillstyrkt detsamma.

För egen del har jag ansett mig kunna i huvudsak biträda utredningsmannens
förslag, som jag funnit ägnat att främja en utvidgning och effektivisering
av skolbarnsbespisningen. Jag vill framhålla, att jag kommit till detta
resultat oavsett de principiella synpunkter, som kunna läggas på frågan om
en behovsprövnings berättigande eller icke. Jag har därför ej ansett, att det
uttalande, riksdagen gjorde i fjol i denna fråga, borde utgöra ett hinder för att
ånyo underställa densamma riksdagens prövning. Jag har i likhet med det
övervägande flertalet myndigheter funnit de av utredningsmannen anförda
praktiska och statsfinansiella synpunkterna i nuvarande läge i och för sig
tillräckligt vägande för att motivera ett genomförande av de framlagda förslagen.
Icke minst har jag uppmärksammat, att de nuvarande bestämmelserna
ansetts lia i åtskilliga fall verkat hämmande på det kommunala initiativet,
när fråga uppstått örn anordnande av skolbespisning. Erfarenheterna
från de orter, där skolbarnsbespisning anordnats med kommunala medel,
synas även väga särskilt tungt till förmån för utredningsmannens förslag.

Mot utredningsmannens förslag till ändrad lydelse av § 6 synes icke finnas
anledning till erinran i sak.

Jag delar utredningsmannens uppfattning, att skoldistrikten böra beredas
största möjliga frihet att inom ramen för meddelade bestämmelser ordna
skolbespisningen så, som i de särskilda fallen befinnes lämpligast. Där bespisningen
icke ansetts böra stå öppen för alla barn, torde uttagningen av deltagarna
sålunda kunna ske genom skolstyrelse, Överlärare eller klasslärare.
Givet är, att samråd i största möjliga utsträckning bör äga rum med andra,
för ändamålet lämpade kommunala organ ävensom att den sakkunskap,
som skolläkare och skolsköterska representera, bör anlitas. I likhet med utredningsmannen
vill jag understryka, att prövningen ej bör vara ägnad att
framstå som en fattigvårdsangelägenhet. Beträffande den ifrågasatta avgiften
vill jag framhålla, att ett skoldistrikt bör lia frihet att besluta, huruvida
avgift skall uttagas eller icke, och att avgiften icke bör få sättas högre än
som motsvarar den beräknade självkostnaden. Det synes icke erforderligt
att, på sätt från något håll ifrågasatts, uppställa generella regler rörande vilka
kostnader som därvid må tagas i beaktande. Besluten rörande fastställande
av avgiften torde böra fattas av vederbörande skolstyrelse.

Medicinalstyrelsen har framställt ett förslag av innebörd, att statsbidrag
skulle få utgå även för barn i förskolåldern, därest skoldistrikt i trakter med
särskilt svåra förhållanden ifråga om livsmedelsförsörjningen anordnade bespisning
i skolan även för dem. Jag har för egen del icke funnit anledning till
erinran mot att så i undantagsfall må ske efter medgivande av vederbörande
länsstyrelse.

Departementschefen har vidare, i anledning av ett av utredningsmannen
i ämnet gjort uttalande, framhållit, att han förutsatte, att frågan om anord -

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

19

nande av lämpliga lokaler för skolbarnsbespisningen ägnades särskild uppmärksamhet
i samband med den fortsatta beredningen av folkskolans besparingssakkunnigas
förslag angående statsbidrag täll byggnader för folkskoleväsendet.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag örn anvisande för
nästa budgetår av ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor till bidrag till
skolbarnsbespisning, vilket innebär en anslagsökning med 600,000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har den av chefen för ecklesiastikdepartementet
tillkallade utredningsmannen ansett någon ändring icke
för närvarande påkallad beträffande de grundläggande allmänna villkoren,
som ett skoldistrikt måste uppfylla för att komma i åtnjutande av statsbidrag
till skolbarnsbespisning. Departementschefen har även anslutit sig
till denna mening och förklarat sig icke beredd att utsträcka möjligheterna
att erhålla bidrag från förevarande anslag även till städer. Utskottet får i
likhet med länsstyrelsen i Västernorrlands län framhålla, att det torde kunna
ifrågasättas, huruvida icke stadskommuner, som fylla de i bidragskungörelsen
angivna förutsättningarna, även borde kunna ifrågakomma till
statsbidrags erhållande. Utskottet anser sig emellertid på grund av rådande
statsfinansiella förhållanden icke böra för närvarande påyrka någon ändring
i fråga örn urvalet av till bidrag berättigade skoldistrikt, och ansluter
sig därför till den av departementschefen uttalade uppfattningen.

Utredningsmannen har vidare med stöd av det vunna utredningsresultatet
och med hänsyn till det statsfinansiella läget funnit sig böra förorda dels
en uppmjukning av bestämmelserna örn samtliga barns (utom i skolhem och
arbetsstuga inackorderade) deltagande i skolbarnsbespisningen, dels ock
medgivande av rätt för skoldistrikt att upptaga avgift av de målsmän, som
anses kunna på detta sätt bidraga till bestridande av bespisningskostnaderna.
Departementschefen tillstyrker vad utredningsmannen förordat såsom
ägnat att främja en utvidgning och effektivisering av skolbamsbespisningen.
Varken utredningsmannen eller departementschefen har ingått på
en principdiskussion för eller emot genomförande av en behovsprövning på
förevarande område, utan ansett den föreslagna uppmjukningen av gällande
bestämmelser böra komma till stånd på grund av statsfinansiella skäl och
för att möjliggöra att allt flera barn kunde bliva delaktiga av ifrågavarande
välfärdsanordning. Jämväl utskottet finner de sålunda åberopade skälen
tala för ett biträdande av förslaget och får alltså tillstyrka detsamma. Utskottet
har emellertid härmed givetvis icke tagit ställning till frågans principiella
innebörd.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då utskottet icke funnit
anledning till erinran mot vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang
anfört får utskottet hemställa,

Utskottet.

20

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

att riksdagen må till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande
av skolbarnsbespisning för budgetåret 1942/43 å
driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.

Stockholm den 21 april 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 74.

Reservationer

av herrar Gustaf Karlsson och Lindberg i Umeå.