Statsutskottets utlåtande Nr 74-
1
Nr 74.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1942 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående anslag
för budgetåret 1942/43 till undervisning i meteorologi
vid Stockholms högskola.
(2:a avd.)
I propositionen nr 99 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 27 februari
1942, föreslagit riksdagen att såsom Bidrag till undervisning i meteorologi
vid Stockholms högskola för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag av
8.000 kronor.
Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat:
I underdånig skrivelse den 15 februari 1941 anhöll styrelsen för Stockholms
högskola om rätt för högskolan att tills vidare till och med den 30 juni 1945
anställa filosofisk ämbetsexamen, filosofie kandidatexamen och statsvetenskaplig
examen i ämnet meteorologi, så länge docenten vid högskolan T. H. P.
Bergeron enligt honom vederbörligen meddelat förordnande såsom lärare vid
högskolan förestode den med nämnda examina förknippade undervisningsoch
examinationsskyldigheten i detta ämne.
Genom beslut den 5 september 1941 biföll Kungl. Maj:t efter vederbörandes
hörande den gjorda framställningen.
Sedermera har styrelsen för Stockholms högskola anhållit om statsbidrag
till undervisningen i meteorologi.
Till stöd för sin framställning om examensrätt i ämnet meteorologi anförde
styrelsen för Stockholms högskola:
Ämnet meteorologi hade under senare år tillvunnit sig allt större intresse
särskilt som följd av den civila luftfartens och det militära flygets mycket
snabba utveckling. Flygvapnet hade under nu pågående krig intagit en dominerande
ställning. För all flygning vore en tillförlitlig väderlekstjänst med
god prognostik en nödvändig förutsättning. Allmänt bekant vore också den
mycket stora uppmärksamhet, som de krigförande länderna ägnat denna del
av meteorologien och vilken utomordentlig betydelse den haft.
Vaderi eksläran framträdde som en del av meteorologien, som vore särskilt
viktig för vårt land med dess stora utsträckning i norr—söder. Ett omfattande
forskningsarbete krävdes för klarläggandet av vårt lands väderleksförhållanden,
förändringarna hos dessa och orsakerna därtill.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 74 — 77.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 74-
Lämpligaste platsen för undervisning och forskningsarbete av ifrågavarande
slag inom ämnet meteorologi med särskild hänsyn till väderleksläran
vore utan tvivel Stockholm och dess högskola, då direkt förbindelse fordrades
med den utrustning och erfarenhet, som funnes hos statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt och hos den militära väderlekscentralen, samt med
de dagliga arbeten, som där utfördes. För de elever, som för sitt blivande
kall som militärmeteorologer fordrade även annan utbildning, vore vistelse i
Stockholm också nödvändig.
Enligt vad högskolan inhämtat holle såväl vederbörande militära myndigheter
som statens meteorologisk-hydrografiska anstalt före, att det förelåge
ett ofrånkomligt behov av ökad undervisning i meteorologi och dess praktiska
tillämpning. Statsmeteorologen Bergeron, som sedan 1935 vore docent
i meteorologi vid Stockholms högskola, vore fullt kompetent för upprätthållande
av en lärartjänst i meteorologi, särskilt väderlekslära, och vore villig
ställa sig till förfogande.
Filosofiska fakultete7i och det större akademiska konsistoriet i Uppsala,
åberopade matematisk-naturvetenskapliga sektionens yttrande, vari sektionen
ansåg sig förhindrad biträda högskolestyrelsens framställning.
Sektionen underströk den växande betydelsen av ämnet meteorologi såväl
för vissa grenar av landets näringsliv som för det militära och civila flygväsendet.
Sektionen fann det vidare uppenbart, att tillgången till meteorologer
med grundlig utbildning i ämnet måste ökas för att tillgodose det växande
behovet av nya befattningar, som krävde meteorologisk utbildning, och
detta särskilt då det gällde väderlekstjänsten för det civila och framförallt
för det militära flygväsendet. Sektionen anförde vidare bland annat.
Då det sålunda här kunde anses föreligga ett statligt behov av största betydelse,
funne sektionen det synnerligen anmärkningsvärt, att i högskolestyrelsens
skrivelse, som tillkommit efter samråd med två statliga organ, meteorologisk-hydrografiska
anstalten och flygstaben, icke nämnts något örn de
möjligheter, som staten redan förfogade över för att tillgodose kraven på ett
ökat antal akademiskt utbildade meteorologer. Sektionen syftade härvid på
den vid Uppsala universitet sedan år 1878 befintliga professuren i meteorologi,
den enda i landet, och den till denna professur knutna institutionen.
Enligt sektionens mening måste den akademiska undervisningen i meteorologi
läggas så, att lärarutbildningen och bibringandet av den nödvändiga
grunden för förutsättningslös vetenskaplig forskning icke bleve lidande, men
att å andra sidan icke heller undervisningen i väderlekslära för praktiska mål
åsidosattes. Detta innebure, att naturligtvis en i möjligaste mån allmän översikt
av alla meteorologiens delar måste inhämtas för de lägre examina i meteorologi.
Särskilt viktigt vore, att en säker teoretisk grund lades för fortsatta
studier och för förståelsen av de företeelser, som sammanfattades under benämningen
väderleken, eller med andra ord av väderleksläran, vilken över
huvud taget icke kunde studeras eller förstås utan denna grund.
De uppgifter, som en akademisk lärare i meteorologi hade att fylla, vore
alltså synnerligen fordrande och måste helt kräva sin man. Läraren måste
även till sin disposition lia resurser för sin undervisning, en institution, som
möjliggjorde en effektiv såväl praktisk som teoretisk utbildning av de inom
ämnet studerande. Till denna institution måste anslutas ett observatorium
så beläget, att i möjligaste mån lokala inflytanden icke gjorde sig gällande,
och att en direkt beröring med studerade problem ernåddes.
3
Statsutskottets utlåtande Nr 74-
Den meteorologiska institutionen i Uppsala vore sedan gammalt i stort sett
organiserad efter de principer, som enligt sektionens mening borde gälla för
den akademiska undervisningen i meteorologi. Sedan 1936 förelåge dessutom
förslag om en betydlig utvidgning och modernisering av denna institution.
Medel för det föreslagna nya observatoriet hade äskats på tilläggsstat för
budgetåret 1940/41 och den större med laboratorier och andra utrymmen
föreslagna institutionsbyggnaden hade sedan 1936 varje år uppförts på universitetets
budgetlista och tillstyrkts av universitetskanslern. Den utvidgning,
som föreslagits, vore av den art, att den förmådde möta även en mycket stor
tillströmning av studerande inom ämnet meteorologi. Redan nu syntes hinder
icke möta för utvidgning av undervisningen och hållandet av eventuellt
påtänkta kurser för utbildning av flygmeteorologer eller andra för praktisk
verksamhet avsedda meteorologer.
Ett realiserande av högskolestyrelsens förslag måste medföra dubbelkostnader
för staten, något som man avsett att undvika genom införande av riksgiltighet
för tentamensbetyg, eftersom det vid universitetet i Uppsala funnes
en meteorologisk institution, som hade möjlighet mottaga ett betydligt
ökat antal studerande för akademisk examen.
Sektionen ansåge det uteslutet, att en undervisning i meteorologi, som
skulle leda till akademisk examen, skulle på ett tillfredsställande sätt kunna
bestridas av en lärare, som därtill visserligen vore kvalificerad men som även
hade att uppehålla en annan enligt sektionens uppfattning synnerligen krävande
statsbefattning.
Med anledning av vad de akademiska myndigheterna i Uppsala sålunda
och i övrigt anfört framhöll högskolans styrelse i skrivelse den 18 juli 1941
till universitetskanslern bland annat.
Undervisningen i meteorologi med särskild vikt lagd på den synoptiska
delen av ämnet måste till en mycket väsentlig del grunda sig på det material
av svenska — och under fredstid internationella — observationer, som
dagligen komme statens meteorologisk-hydrografiska anstalt telegrafiskt tillhanda,
och som dessutom därstädes vore lätt och instruktivt tillgängligt i
form av analyserande väderlekskartor för löpande och gångna år. Likaså vöre
forskningen i synoptisk meteorologi till stor del beroende av detta material
och framförallt av de cirka 800 svenska stationernas originalobservationer,
vilka förvarades vid anstalten och ojämförligt lättast kunde utnyttjas där.
På grund av den framstående kompetens, som funnes vid anstalten och framförallt
på grund av nämnda där tillgängliga material, vöre det nödvändigt,
att ett intimt samarbete komme att äga rum med denna institution.
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt förordade livligt ifrågavarande
framställning och förklarade sig i alla delar instämma i de synpunkter, som
framförts av högskolestyrelsen.
Det vore för anstalten av största betydelse, att en undervisning i praktisk
meteorologi och särskilt i synoptisk meteorologi och väderlekslära komme till
stånd och att detta skedde i närmaste anslutning till anstaltens verksamhet.
För att undervisningen skulle kunna ske i den samverkan med anstalten,
som vore nödvändig, vöre det ett ofrånkomligt villköl1 att undervisningen
förlädes till Stockholm. Detta krav hade efter samråd nied anstalten utförligt
motiverats av högskolestyrelsen. Nödvändigt vöre även, att ledaren av
denna undervisning ägde utbildning och tillräcklig erfarenhet i fråga örn prak
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 74.
fisk prognosverksamhet. Det gällde nämligen i fråga om denna undervisning
icke så mycket en utbildning för den »speciella akademiska forskning», angående
vilken matematisk-naturvetenskapliga sektionen syntes vara av den
uppfattningen, att den vore väsensskild från den vetenskapliga verksamhet
som anstalten bedreve, utan det gällde, från anstaltens synpunkt sett, främst
en utbildning för ett effektivt bedrivande just av anstaltens praktiska och
vetenskapliga uppgifter. Då den ojämförligt största delen av landets meteorologer
vore knuten till eller avsåges att knytas till anstalten, vore det av
vikt, att en på anstaltens uppgifter inriktad undervisning snarast kom me
till stånd. En sådan undervisning vore ett nödvändigt komplement till den
på »speciell akademisk forskning» inriktade undervisningen i Uppsala.
Skulle den föreslagna undervisningen icke komma till stånd, syntes anstalten
bli nödsakad att, såsom hittills i viss utsträckning skett, inom sig organisera
dylik undervisning, trots de svårigheter som därmed vore förbundna.
Endast på så sätt bleve det nämligen då möjligt för anstalten att på tillfredsställande
sätt fullgöra sina uppgifter. Det borde i detta sammanhang framhållas,
att någon för undervisning i praktisk väderlekslära med prognostik
fullt kompetent lärare icke stöde att erhålla inom landet utanför anstalten.
Universitetskanslern tillstyrkte framställningen.
Som nämnts har Kungl. Majit bifallit den av högskolans styrelse gjorda
ansökningen.
Högskolans styrelse har i underdånig skrivelse den 17 november 1941 hemställt,
att till styrelsens förfogande måtte ställas ett belopp av 9,000 kronor
per år för undervisningen i meteorologi vid högskolan.
Viss undervisning i meteorologi med särskild hänsyn till väderleksläran
hade från och med hösten 1937 upprätthållits vid högskolan av docenten
Bergeron med stöd av privata donationsmedel. Dessa medel möjliggjorde
även undervisning i enlighet med de fastställda fordringarna under läsåret
1941/42, men vid dettas slut hade de fem år, för vilka medel donerats, gått
till ända.
Under nu rådande förhållanden kunde enskilda medel icke anskaffas för
ifrågavarande behov. Upprätthållandet av dylik undervisning vore emellertid
såsom framginge av styrelsens ovan omförmälda skrivelser och statens
meteorologisk-hydrografiska anstalts yttrande samt av uttalanden särskilt
från flygvapnets representanter ett rent statsintresse, och initiativet i saken
hade också direkt utgått från militärt håll. Styrelsen finge därför hemställa,
att offentliga medel ställdes till dess förfogande för undervisningens upprätthållande
efter utgången av innevarande läsår.
Universitetskanslern har tillstyrkt, att statsmedel ställes till förfogande för
ifrågavarande ändamål. Kanslern, som i övrigt icke haft något att erinra emot
de begärda beloppen, har ansett, att anslagsmedlen kunde reduceras till
8.000 kronor.
Statskontoret har bestämt avstyrkt framställningen.
Spörsmålet örn ett understödjande med statsmedel av den vid Stockholms
högskola bedrivna verksamheten hade tidigare varit föremål för behandling
inom statskontoret. Ämbetsverket hade således den 2 december 1939 avgivit
utlåtande över en av högskolans styrelse gjord hemställan om ett årligt statsbidrag
å 300,000 kronor.
5
Statsutskottets utlåtande Nr 74-
Ämbetsverket ville ytterligare framhålla, att vägande principiella invändningar
— i all synnerhet under rådande exceptionella förhållanden —
måste riktas mot att staten på undervisningens område utökade sin ekonomiskt
understödjande verksamhet beträffande enskilda läroanstalter i sådana
fall, där statliga undervisningsmöjligheter vore tillfinnandes och utan allvarliga
olägenheter kunde utnyttjas.
I yttrande den 16 maj 1941 i fråga om examensrätt för Stockholms högskola
i ämnet meteorologi hade matematisk-naturveten skapliga sektionen vid
Uppsala universitet, vars yttrande åberopats av filosofiska fakulteten och
större akademiska konsistoriet, bland annat uttalat, att intet hinder syntes
möta för utvidgning av undervisningen i meteorologi och hållandet av eventuellt
påtänkta kurser för utbildning av flygmeteorologer eller andra för
praktisk verksamhet avsedda meteorologer.
Departementschefen har för egen del anfört:
Den snabba utveckling, som det civila och militära flygväsendet det senaste
decenniet genomgått och alltjämt genomgår, har givit väsentligt ökad betydelse
åt meteorologien såsom vetenskap och akademiskt läroämne. Framför
allt har den gren av meteorologien, som sammanfattas under benämningen
väderlekslära, trätt i förgrunden genom sin stora praktiska betydelse för flygväsendet.
Den civila och militära väderlekstjänstens centralorganisation är
den i Stockholm belägna meteorologisk-hydrografiska anstalten, som till sig
knutit den ojämförligt största delen av landets meteorologer. Anstalten har
med styrka hävdat, att utbildningen av meteorologer för praktisk tjänst borde
ske i närmaste anslutning till anstaltens verksamhet. Onekligen synas goda
skäl tala för denna ståndpunkt, och det är med hänsyn härtill naturligt, att
anstalten inlett samarbete med Stockholms högskola, då det gällt att tillfredsställa
det ökade behovet av utbildade meteorologer. Kungl. Majit har även
funnit skäl föreligga att tillerkänna högskolan viss examensrätt i ämnet
meteorologi. Å andra sidan kan icke heller den av universitetet i Uppsala
hävdade uppfattningen frånkännas betydelse. Från detta håll göres gällande,
att den meteorologiska institutionens i Uppsala examenskapacitet vore fullt
tillräcklig för att möta det ökade behovet av meteorologer, i vart fall efter
förverkligandet av föreliggande planer på utvidgning och modernisering av
Uppsalainstitutionen.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår har vid Stockholms högskola
från och med hösten 1937 med stöd av privata donationsmedel upprätthållits
viss undervisning i meteorologi med särskild hänsyn till väderleksläran.
Med utgången av innevarande läsår lia emellertid de fem år, för vilka
medel donerats, gått till ända, och högskolans styrelse har, då under nuvarande
förhållanden enskilda medel icke kunde anskaffas, hemställt, att ett
årligt anslag av 9,000 kronor måtte ställas till styrelsens förfogande för undervisningens
upprätthållande. Ansökningen har tillstyrkts av universitetskanslern
med den ändringen, att kanslern ansett anslaget böra bestämmas
till 8,000 kronor.
För egen del har jag icke funnit den föreliggande utredningen giva tillräckligt
underlag för ett definitivt ställningstagande till den föreliggande frågan,
huruvida staten bör för framtiden genom statsbidrag stödja undervisningen
i meteorologi vid Stockholms högskola. Härför erfordras enligt min mening
en mera ingående utredning av frågan, huru den akademiska undervisningen
i meteorologi lämpligen bör ordnas, än den som för närvarande föreligger. I
Utskottet.
6 Statsutskottets utlåtande Nr 7J+-
avvaktan på resultatet av en dylik utredning finner jag emellertid med hänsyn
till de särskilda krav på undervisning i ämnet, som det militära och civila
flygväsendets utveckling särskilt under nuvarande förhållanden ställer, önskvärt,
att undervisningen i meteorologi vid Stockholms högskola icke avbry -tes på grund av brist på medel. Jag är därför beredd att i anslutning till
kanslerns förslag tillstyrka, att för ändamålet ett anslag av 8,000 kronor
ställes till högskolestyrelsens förfogande för budgetåret 1942/43.
Då vad jag förordat sålunda är att anse såsom en tillfällig åtgärd, bör ett
bifall härtill givetvis icke tillmätas någon prejudicerande betydelse för bedömande
av den av statskontoret berörda frågan om statsbidrag till Stockholms
högskolas verksamhet i allmänhet, till vilken fråga jag icke är beredd att i
förevarande sammanhang taga ställning.
Utskottet är ense med departementschefen därom, att den i ärendet nu
förebragta utredningen icke giver tillräckligt underlag för bedömande av
frågan, huru den akademiska undervisningen i meteorologi lämpligen bör
ordnas. Utskottet finner önskvärt, att den av departementschefen i utsikt
ställda utredningen beträffande detta spörsmål bedrives så, att utredningens
resultat skall kunna underställas nästa års riksdag. På av departementschefen
anförda skäl tillstyrker utskottet, att ett anslag av 8.000 kronor
anvisas för budgetåret 1942/43 såsom bidrag till undervisning i meteorologi
vid Stockholms högskola. Utskottet vill liksom departementschefen
understryka, att denna medelsanvisning bör anses såsom en tillfällig åtgärd,
i syfte att undvika ett avbrytande under nuvarande förhållanden
av sagda undervisning vid högskolan, och icke får tillmätas någon prejudicerande
betydelse för bedömande av frågan om statsbidrag till högskolans
verksamhet i allmänhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom Bidrag till undervisning i meteorologi
vid Stockholms högskola för budgetåret 1942/43
å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag
av 8,000 kronor.
Stockholm den 21 april 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö, Oscar
Olsson, Pauli, Gränebo, Bernhard Nilsson, Lindström, Sven Larsson, Heiding, Andrén, Gustaf
Karlsson och Emil Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i Doverstorp,
Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Lindberg i Umeå, Isacsson,
Holmdahl, Andersson i Södergård och Pettersson i Dahl.