Statsutskottets utlåtande Nr 52.
9
Kr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1942 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa ändringar av bestämmelserna rörande
rekreationsresor för personal vid försvarsväsendet med
tjänstgöringsort i Boden m. m.
(l:a avd.)
%
I propositionen nr 82 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 13 februari
1942, föreslagit riksdagen medgiva, att rätt till företagande av i berörda statsrådsprotokoll
omförmälda rekreationsresor mot nedsatt avgift må tillkomma
personal vid försvarsväsendet i den utsträckning, som av departementschefen
i samma statsrådsprotokoll angivits.
Till underlättande av rekryteringen av officers- och underofficerskårerna vid
i Boden förlagda truppförband ha meddelats bestämmelser bland annat
rörande rätt för vissa befattningshavare att jämte familjemedlemmar mot
nedsatt avgift företaga resor i rekreationssyfte till landets sydligare delar.
Bestämmelserna tillkommo år 1928. Från att från början ha gällt endast officerare
och underofficerare jämte vederlikar med beställning på aktiv stat vid
Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente och Norrbottens artillerikår
jämte deras hustrur och hemmavarande barn under 18 år ha bestämmelserna
successivt utsträckts till att omfatta personal å aktiv stat eller övergångsstat
vid samtliga staber, truppförband och anstalter i Boden (1929) samt
vissa ständigt tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän vid lantförsvaret ävensom
viss ständigt tjänstgörande kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal
(1931).
1 skrivelse den 5 juni 1937 har militärbefälhavaren för övre Norrland
gjort framställning örn att rätt till rekreationsresor mot nedsatt avgift måtte
tillerkännas dels sådana ordinarie befattningshavare med tjänstgöringsort i
Boden, vilkas avlöning visserligen utginge enligt den för avlöning av officerare
och underofficerare gällande kungörelsen men vilka dock enligt tjänstgöringsreglementet
för armén icke betraktades såsom officerares eller underofficerares
vederlikar, och dels pensionerad personal i arvodesbefattning vid
försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden.
Enligt militärbefälhavarens skrivelse utgöres den med framställningen avsedda
ordinarie personalen av — förutom övermaskinist och förste montör
vid Bodens fästning, vilka på grund av senare utfärdade bestämmelser äro
10
Statsutskottets utlåtande Nr 5:2.
att anse såsom underofficerares vederlikar — följande befattningshavare,
nämligen montör vid Bodens fästning och förrådsvaktmästare (innehava
enligt nu gällande bestämmelser tjänsteställning såsom furir), maskinist vid
garnisonssjukhuset i Boden eller vid regemente (kår) samt eldare av 1. klass
vid garnisonssjukhuset i Boden eller vid regemente (kår).
I skrivelse den 23 maj 1941, vid vilken fogats en skrivelse från kommendanten
i Bodens fästning, har vidare chefen för Övre Norrlands trupper
gjort framställning örn beredande av rätt till rekreationsresor åt i arvodesbefattning
i Boden tjänstgörande pensionerad personal samt därutöver hemställt
om ytterligare avgiftsnedsättning vid sådana resor.
I skrivelse den 11 november 1941 har flygförvaltningen erinrat, att 1941
års riksdag beslutat, att Norrbottens flygbaskår skulle uppsättas, varvid
huvuddelen av basorganisationen skulle förläggas centralt i närheten av Luleå
och tre övningsplatser anordnas å vissa andra platser i övre Nordland. Då i
huvudsak enahanda skäl som föranlett medgivandet om avgiftsnedsättning
för viss i Boden tjänstgörande personal syntes föreligga beträffande motsvarande
personal tillhörande Norrbottens flygbaskår, finge flygförvaltningen
hemställa, att Kungl. Maj:! måtte medgiva, att jämväl sistnämnda personal,
nämligen officerare, underofficerare och vederlikar på aktiv stat samt extra
ordinarie tjänstemän tillika med befattningshavarnas hustrur och sådana
hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år, måtte få komma i åtnjutande av
samma förmån.
Departementschefen, som redogjort för myndigheternas över ifrågavarande
framställningar avgivna utlåtanden, har för egen del i ärendet anfört följande.
Föreliggande framställningar avse dels ett utsträckande av rätten att företaga
rekreationsresor mot nedsatt avgift till vissa personalkategorier med
förläggningsort i Boden, vilka enligt nu gällande bestämmelser icke äro därtill
berättigade, dels beredande av likställighet i angivna avseende för befattningshavare
vid Norrbottens flygbaskår, dels ock vissa avgiftsnedsättningar
utöver vad som för närvarande medgives.
I förstnämnda hänseende har föreslagits, att rätt till ifrågavarande förmån
borde beredas dels pensionerad personal i arvodesbefattning vid försvarsväsendet
med tjänstgöringsort i Boden, dels sådana befattningshavare vid
försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden, som uppbära lön enligt det
för avlöning till officerare och underofficerare gällande reglementet men på
grund av bestämmelser i tjänstgöringsreglementet för armén ej äro att anse
såsom officers eller underofficers vederlike, och dels vissa civilmilitära bestå!
lningshavare med furirs tjänsteställning.
Frågan örn förstnämnda personalgrupps rätt till rekreationsresor mot nedsatt
avgift var, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, i anledning
av en proposition i ämnet — i vilken jämväl föreslogs att underbefäl under
vissa förutsättningar skulle beredas rätt till samma förmån — år 1932 föremål
för riksdagens prövning. Riksdagen framhöll därvid att förmånen ursprungligen
införts såsom ett led i åtgärderna att underlätta rekryteringen av officersoch
underofficerskårerna vid de i Boden förlagda trupperna men att riksdagen
icke kunnat undgå att finna, hurusom ifrågavarande förmån sedermera givits
en omfattning, som från början knappast varit avsedd eller med det åsyftade
ändamålet helt överensstämmande. Under åberopande bland annat härav förklarade
sig riksdagen icke kunna bifalla den framlagda propositionen.
Statsutskottets utlåtande Nr 52.
11
Ehuru riksdagen sålunda uttalat sig mot en utvidgning av rätten till rekreationsresor
till pensionerad personal i arvodesbefattning, torde dock med
hänsyn till de förhållanden, som numera råda i fråga örn rekryteringen av
personal i arvodesbefattningar, frågan därom böra upptagas till förnyad omprövning.
Medan ifrågavarande befattningar vid tiden för 1932 års riksdagsbeslut
på grund av tillgången på personal, som överförts å övergångsstat, i allmänhet
kunde relativt lätt besättas, har det på senare tid vid flera tillfällen visat
sig vara förenat med svårigheter att ersätta avgången personal i dylika befattningar.
Nämnas må att det för närvarande i vissa fall varit nödvändigt att
med pensionerade underofficerare besätta arvodesbefattningar, som enligt
gällande stater skola innehavas av pensionerade officerare. Det torde därför
vara erforderligt att för övervinnande av rekryteringssvårigheterna söka göra
ifrågavarande befattningar mera eftersträvansvärda. Då det icke torde kunna
komma i fråga att för ifrågavarande personalkategori införa någon särskild
förmån, som icke beretts annan personal med tjänstgöring i Boden, synes
nämnda syfte lämpligast kunna vinnas genom ett utsträckande av rätten till
rekreationsresor till nämnda personalkategorier. Ehuru en viss tvekan yppat
sig i de avgivna yttrandena, synes ingen av de hörda myndigheterna ha
något principiellt att erinra mot ett beslut i denna riktning. Nämnas må, att
ifrågavarande personal efter beslut av 1937 års riksdag äger att i likhet med
den aktiva personalen under vissa förutsättningar åtnjuta fri flyttning från
Boden till annan ort inom riket. Ett beslut om utvidgning av förmånen att
företaga rekreationsresor mot nedsatt avgift till denna personal torde
vara av ringa betydelse ur ekonomisk synpunkt. Enligt gällande personalstater
utgör nämligen antalet arvodesbefattningar för pensionerad personal
i Boden allenast ett 30-tal, av vilka några ännu uppehållas av personal å övergångsstat.
Jag anser mig av dessa skäl böra tillstyrka framställningarna om
rätt för pensionerad personal i arvodesbefattning med tjänstgöring i Boden
att företaga rekreationsresor mot nedsatt avgift enligt för annan personal
stadgade grunder.
Den ursprungliga avsikten med förmånen av rekreationsbiljetter har som
nämnts varit att stimulera rekryteringen av aktiv personal vid de till Boden
förlagda truppförbanden. Med hänsyn härtill kan det i och för sig synas tveksamt,
huruvida fog finnes för ett tillmötesgående av flygförvaltningens framställning
örn beredande av motsvarande förmån åt personalen vid Norrbottens
flygbaskår. Flygvapnets personal är nämligen uppförd på en gemensam stat
och placeras i tur och ordning vid baskåren för att efter några år omplaceras
till annat, sydligare beläget flygförband. Häremot kan emellertid invändas,
att även viss å gemensam stat uppförd personal vid arméns truppförband i
Boden för närvarande är berättigad till rekreationsresor, exempelvis ingenjörtruppernas
och intendenturkårens personal med placering i Boden, i därstädes
förlagda staber tjänstgörande generalstabsofficerare m. fl. På grund av vad
nu anförts och med beaktande av att tjänstgöringen vid flygbaskåren för ifrågavarande
personal ur flygvapnet sålunda i allmänhet icke grundar sig på frivilligt
åtagande vill jag icke motsätta mig bifall till flygförvaltningens framställning.
Däremot kan jag icke förorda bifall till framställningen örn utsträckande av
ifrågavarande förmån jämväl till viss civil eller civilmilitär personal, som
enligt nu gällande bestämmelser saknar rätt till sådan förmån. Några svårigheter
i fråga örn rekryteringen av nu ifrågavarande personal, vilken efter egen
ansökan vinner anställning mod Boden såsom tjänstgöringsort, torde icke ha
förmärkts. Jag vill i detta sammanhang anmärka, att jag icke kan ansluta mig till
den av arméförvaltningens civila departement framförda meningen, att med
officerares och underofficerares vederlikar skulle avses jämväl civil personal.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 52.
Utskottet.
Det torde ha varit statsmakternas avsikt, att den civila personalen icke skulle
komma i åtnjutande av förmånen av ifrågavarande rekreationsresor i annan
mån än som i respektive beslut särskilt angivits.
Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen i sitt yttrande över chefens för
övre Norrlands trupper framställning anfört, anser jag mig icke heller kunna
tillstyrka berörda framställning, i vad den går ut på att avgiftsnedsättningen
skulle utsträckas att omfatta jämväl vissa tilläggsbiljetter och beräknas även
å familj ebilj etter.
Den av flygförvaltningen väckta frågan har såsom av den lämnade redogörelsen
framgår föranlett försvarsväsendets lönenämnd att ifrågasätta, örn
icke bestämmelserna rörande förevarande rekreationsresor borde givas en
sådan allmän avfattning, att desamma kunde avse all försvarsväsendets
personal, som stadigvarande förlagts till Boden samt platser belägna nordligare
eller östligare än Boden. Då det icke är otänkbart att vissa ytterligare
enheter ur armén kunna komma att förläggas till dessa trakter och
personal vid dessa enheter likaväl som flygbaskårens personal torde böra inbegripas
under bestämmelserna örn rekreationsresor, anser jag mig böra förorda
bifall till lönenämndens förslag. Härvid förutsättes dock självfallet, att endast
sådana personalkategorier komma i fråga, som nu äga åtnjuta denna förmån
eller i enlighet med vad av mig i det föregående anförts skulle bliva delaktiga
därav.
Ett bifall till föreliggande framställningar med här angivna begränsningar
har synts mig få så relativt begränsad ekonomisk betydelse, att jag icke
funnit skäl föreligga för verkställande av en utredning rörande den kostnadsökning
ett beslut i denna riktning skulle medföra för statens järnvägar. Med
hänsyn till innehållet i järnvägsstyrelsens yttrande över den av chefen för
övre Norrlands trupper gjorda framställningen anser jag icke heller anledning
för närvarande föreligga att upptaga till prövning den av järnvägsstyrelsen
tidigare väckta frågan örn ersättning av statsmedel till statens järnvägar folden
inkomstminskning, som genom här berörda avgiftsnedsättningar vållas
statens järnvägar.
Slutligen vill jag framhålla, att i och med genomförandet av de av mig
förordade utvidgningarna av nu gällande bestämmelser om rätt till rekreationsresor
hithörande befattningshavarekategoriers berättigade anspråk i förevarande
avseende måste anses hava blivit i skälig utsträckning tillgodosedda,
varför jag förutsätter, att ytterligare anspråk på förmånen i fråga icke skola
behöva framkomma.
Såsom departementschefen erinrat uttalade sig 1932 års riksdag mot en utvidgning
av rätten till rekreationsresor mot nedsatt avgift till pensionerad
personal i arvodesbefattning med förläggningsort i Boden. Med hänsyn till
att det på senare tid visat sig vara förenat med svårigheter att ersätta avgången
personal i dylika befattningar och''då det är angeläget att dessa svårigheter
övervinnas, vill utskottet icke motsätta sig ett utsträckande av rätten till dylika
rekreationsresor till nu nämnda personalkategorier. Departementschefens
förslag örn beredande av motsvarande förmån åt personal vid Norrbottens
flygbaskår finner sig utskottet på i ärendet anförda skäl böra tillstyrka. I
likhet med departementschefen anser utskottet lämpligt, att bestämmelserna
rörande förevarande rekreationsresor givas en sådan allmän avfattning, att
desamma kunna avse all försvarsväsendets nu ifrågavarande personal, som
stadigvarande förlagts till Boden samt platser belägna nordligare eller östligare
än Boden.
Statsutskottets utlåtande Nr 52. lä
Under åberopande av det anförda och då departementschefens förslag jämväl
i övrigt lämnats av utskottet utan erinran, får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att rätt till företagande av i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 13 februari 1942
omförmälda rekreationsresor mot nedsatt avgift må tillkomma
personal vid försvarsväsendet i den utsträckning, som av departementschefen
i berörda statsrådsprotokoll angivits.
Sockholm den 20 mars 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 50.