Statsutskottets utlåtande Nr 46.
1
Nr 46.
Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1942 kl. 6 e. na.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anslag till skolöverstyrelsen
för budgetåret 1942/43 jämte i ämnet
väckta motioner.
(2:a avd.)
[
l:o) Skolöverstyrelsen: Avlöningar. I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t
under åttonde huvudtiteln (punkt 115, sid. 281—295 av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1942) föreslagit
riksdagen att dels godkänna av chefen för ecklesiastikdepartementet
angiven personalförteckning för skolöverstyrelsen, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1942/43; dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för skolöverstyrelsen, att tillämpas från och med
budgetåret 1942/43, dels ock till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 833,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr R. Wagnsson (I: 120) och den andra inom andra kammaren av herrar
T. Ekdahl och C. Hoppe (II: 224), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i personalförteckningen för skolöverstyrelsen med uteslutande av befattningen
som förste bibliotekskonsulent i lönegraden A 26 uppföra ett
biblioteksråd i lönegraden A 30;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr R. Wagnsson (I: 121) och den andra inom andra kammaren av fröken
Kerstin Hesselgren m. fl. (II: 174), vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring av årets statsverksproposition, att den i personalförteckningen
för skolöverstyrelsen såsom tjänsteman å ordinarie stat uppförda
konsulenten för husligt arbete hänföres till lönegraden A 26 i stället för den
i propositionen föreslagna lönegraden A 24;
dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr L. Franzon (I: 131) och den andra inom andra kammaren av herr
.4. Andersson i Falkenberg (11:179), vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att den i avlöningsstaten för skolöverstyrelsen föreslagna avlöningsposten
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, 292,800 kronor,
måtte höjas med 4,000 kronor till 296,800 kronor och sålunda att till Skolöverstyrelsen:
Avlöningar för budgetåret 1942/1943 måtte anvisas ett med
4,000 kronor förhöjt förslagsanslag av 837,000 kronor.
Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 46.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,
hänvisas, i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen,
till motionerna I: 120, 121 och 131.
Kungl. Maj:ts förslag innebär i huvudsak följande organisationsändringar:
a) i samband med den av chefen för finansdepartementet angivna tjänsteförteckningsrevisionen
förordas följande ändringar, nämligen att förste
bibliotekskonsulenten uppflyttas från lönegraden A 26 till A 27,
att två sekreterare uppflyttas från lönegraden A 24 till A 26, att en
konsulent för husligt arbete i lönegraden A 24 (nu arvodesbefattning)
nyuppföres samt att i stället för en registrator och aktuarie i
lönegraden A 21 uppföres en registrator i lönegraden A 14;
b) på förslag av 1940 års skolutredning föreslås inrättande från och med
nästa budgetår av en befattning såsom skolöverläkare i lönegraden
C 6; såsom biträde åt denne förordas anvisande av medel till en amanuens;
c) ifråga om personalen i övrigt förordas minskning av antalet
kontorsbiträden på statistiska avdelningen från 4 till 3; vidare förordas
anvisande av 600 kronor för anordnande av inspektion av barnavårdsunder
-
visningen.
I anslagshänseende innebär Kungl. Maj:ts förslag en höjning med 26,100
kronor.
Beträffande förslaget örn inrättande av en tjänst som skolöverläkare
har departementschefen anfört:
Hos skolöverstyrelsen har tidigare funnits en sakkunnig för skolhygien.
Sedan denna befattning år 1923 av sparsamhetsskäl indragits, har frågan
örn skapande av en central ledning och övervakning av skolhalsovarden
ofta varit föremål för överväganden. Det framstår nu såsom ofrånkomligt,
att den centrala statliga skolmyndigheten utrustas med erforderlig sakkunskap
för att kunna rationellt övervaka och leda ungdomsskolornas medicinsk-hygieniska
verksamhet, en sida av undervisningsväsendet som hittills
varit relativt tillbakasatt men som särskilt under de senaste decennierna
alltmera framträtt såsom icke mindre betydelsefull än den rent pedagogiska
verksamheten. Härtill kommer, att det nuvarande krislaget givit ^ särskild
aktualitet åt förevarande spörsmål. Allt större krav måste stallas pa skolorna
såsom förmedlare av den betydelsefulla uppgiften, att förhindra att
bristerna i livsmedelsförsörjningen få alltför menliga följder for ungdomen.
Därmed ökas ytterligare behovet av en effektiv centrallednmg pa det skolhygieniska
området. Enligt min mening är tiden inne för realiserande av
den »amia tanken att anställa en för skolväsendet gemensam skoloverlakare,
och jag är därför beredd att i likhet med samtliga i ärendet horda myndigheter
tillstyrka 1940 års skolutrednings förslag i detta hänseende.
1 fråga örn skolöverläkarens tjänste- och löneställning lia meningarna i
viss mån brutit sig. Såtillvida föreligger dock enighet, att alla ansett de
göromål, som böra åligga denne, komma att taga hans huvudsakliga tid
och krafter i anspråk. Jag delar för egen del denna uppfattning Den
skiljaktighet, som i remissyttrandena kommit till uttryck, avser särskilt den
löneställning, som bör tillkomma skolöverläkaren. Skolutredningen och
skolöverstyrelsen, vilka förordat inrättande av en ordinarie tjänst i lone
-
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
3
graden A 30 (grundlön 12,000 kronor, slutlön 13,500 kronor, jämte rörligt
tillägg och kristillägg), ha samtidigt uttalat sina tvivel, huruvida denna löneställning
vore tillräcklig för att locka väl kvalificerade sökande. I remissyttrandena
från allmänna lönenämnden, medicinalstyrelsen och befolkningsutredningen
lia även framförts förslag örn befattningens anordnande såsom
s. k. förordnandetjänst i lönegraden C 6 (lön 14,000 kronor jämte rörligt
tillägg och kristillägg). Vid mitt ställningstagande till denna fråga har
jag icke minst med hänsyn till den skiljaktighet i åsikter örn den lämpliga
lösningen av frågan, som sålunda gjort sig gällande, utgått ifrån, att
erfarenheten hör få utvisa, vilken lösning som må anses ändamålsenligast.
Det synes mig därför icke tillrådligt att redan nu fastlåsa tjänsten vid löneplanen
A i civila avlöningsreglementet. Löneplanen C, vilken förutsätter,
att tjänstinnehavarna tillsättas medelst förordnande för viss tid eller tills
vidare, synes vara att föredraga. Såsom ett alternativ erbjuder sig även
möjligheten att till en början inrätta en arvodestjänst med ett tillräckligt
högt arvode. Jag har efter samråd med chefen för finansdepartementet
funnit mig böra förorda en placering i lönegraden C 6, en löneställning som
gäller exempelvis för den i vissa hänseenden jämförliga befattningen såsom
inspektör för sinnessjukvården.
Beträffande skolöverläkarens åligganden har av skolutredningen förordats
följande:
Skolöverläkaren skulle ordna, leda och övervaka den skolhygieniska verksamheten
vid de under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalterna
samt i hithörande frågor taga initiativ och avgiva förslag. Han skulle befordra
regelbundet återkommande läkarundersökningar vid de skolor, där
sådana ej förekomme, befordra friluftsskolor samt klasser eller skolor för
svagsynta eller hörselsvaga lärjungar och främja åtgärder rörande uppfostran
och undervisning av lärjungar, som i psykiskt avseende avveke från de
normala. Han skulle planlägga, leda och övervaka en förebyggande, psykiskt
och fysiskt fostrande, skolhygienisk verksamhet bland vår ungdom
och därvid som en central uppgift fatta dess fostran till sunda levnadsvanor
samt därjämte befordra utvecklingen av undervisning av allmänt
medicinsk-hygienisk innebörd i olika skolformer och utöva en rådgivande
verksamhet ifråga örn anordningarna för undervisningen i gymnastik, lek
och idrott samt beträffande skolbad, skolbespisning och skollovskolonier.
Vidare skulle han inom skolöverstyrelsen biträda vid handläggningen av
ärenden rörande skolhygieniska frågor samt utöva en rådgivande verksamhet
från medicinsk synpunkt beträffande fördelningen och förläggningen av
lärjungarnas arbete och därvid ägna uppmärksamhet framför allt åt undervisning
av allmänt medicinsk-hygienisk innebörd, bland annat sexualundervisningen.
Han skulle jämväl inom överstyrelsen biträda vid granskning
av ritningar till skolbyggnader m. m. ävensom granska de av vederbörande
skolläkare ingivna berättelserna saint för inspektion besöka läroanstalterna.
Och slutligen skulle han söka anordna instruktionsmöten för lärarpersonalen
och föredrag för skolmyndigheter och föräldrar, utöva en rådgivande verksamhet
i fråga örn den del av den allmänna lärarutbildningen, som avsåge
frågor av speciell medicinsk-hygienisk innebörd samt befordra och eventuellt
organisera och leda fortbildningskurser i skolhygien för läkare.
I motionerna I: 120 och II: 224 yrkas, som nämnts, att befattningen som
förste bihliotekskonsulent måtte, i stället för att, såsom Kungl. Maj:t föreslagit,
uppflyttas från lönegraden A 26 lill lönegraden A 27, förändras till
4
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
befattning såsom biblioteksråd i lönegraden A 30. Till stöd härför har anförts
bland annat:
Redan i sitt yttrande 1924 över folkbildningssakkunnigas betänkande uttalade
skolöverstyrelsen som sin bestämda uppfattning, att folkbiblioteksverksamheten
hade nått den omfattning och den betydelse i vårt land, att förste
bibliotekskonsulenten borde erhålla lön i byråchefs grad. Sedan dess har överstyrelsen
i sina äskanden upprepade gånger återkommit med hemställan om
reglering av förste bibliotekskonsulentens löneförmåner, överstyrelsen har
därvid bland annat framhållit, att sedan 1924 kraven på förste bibliotekskonsulenten
i flera avseenden ytterligare skärpts och att han numera vöre chef
för en omfattande, i stort sett fristående avdelning inom skolöverstyrelsen.
Tjänsteförteckningssakkunniga, vilkas förslag ligger till grund för den i årets
statsverksproposition föreslagna uppflyttningen, lia som motivering för denna
likaså åberopat redan genomförd och alltjämt fortgående utbygggnad av
folkbiblioteksorganisationen och därav föranledd förändring till såväl art som
omfattning av förste bibliotekskonsulentens arbetsuppgifter.
Mot en uppflyttning av ifrågavarande tjänst till högre lönegrad har tidigare
anförts, att frågan synts böra lösas i samband med den vilande frågan örn
skolöverstyrelsens organisation. Häremot har skolöverstyrelsen vid upprepade
tillfällen gjort gällande, att befattningens inplacering i en lönegrad, som svarade
mot de redan förefintliga arbetsuppgifterna, borde ske oberoende av omorganisationen.
Kungl. Majit har i det föreliggande förslaget i fråga örn tidpunkten
för uppflyttningen följt överstyrelsens linje men, som framgår av
det föregående, ansett sig böra stanna vid en uppflyttning till allenast lönegrad
A 27. Mot den sålunda föreslagna placeringen kunna vägande erinringar
göras. Det bär redan framhållits, att förste bibliotekskonsulenten i realiteten
är chef för en i stort sett självständig avdelning inom skolöverstyrelsen.
De inom ecklesiastikdepartementet 1936 tillkallade sakkunniga angående
skolöverstyrelsens organisation, sorn i sitt år 1938 avgivna betänkande efter en
utförlig redogörelse för förste bibliotekskonsulentens arbetsuppgifter bland
annat framhålla, att de honom åliggande uppgifterna, som äro »av centralt
ledande art och därmed förenat ansvar», måste sägas fullt motsvara dem.
som falla inom någon av överstyrelsens rotlar sorterande under ett undervisningsråd.
Att befattningen även i lönehänseende bör jämställas med undervisningsrådstjänst
förefaller under sådana omständigheter uppenbart.
Till stöd för det i motionerna I: 121 och II: 114 gjorda yrkandet, att
befattningen såsom konsulent för husligt arbete måtte placeras i lönegraden
A 26 i stället för lönegraden A 24, har anförts bland annat:
Konsulenten för husligt arbete vid skolöverstyrelsen innehar för närvarande
en arvodesbefaltning, för vilken arvodet vid senaste lönereglering bestämdes
till 6,000 kronor för år, varjämte till den nuvarande innehavaren av
befattningen utgår ett personligt arvodestillägg å 1,500 kronor för år.
Då arvodesbefattning såsom konsulent för husligt arbete inom yrkesskolöverstyrelsen
år 1918 inrättades, framhöll statsutskottet — gentemot
ett motionsvis väckt yrkande örn en ordinarie ledainotstjänst, vars innehavare
skulle företräda det husliga arbetet — att konsulenten i fråga skulle
hava ställning som särskild föredragande, vilket innebure, att befattningshavaren
skulle komma att inom verket inträda såsom föredragande ledamot,
så ofta ärenden rörande det husliga arbetet förelåge till behandling,
vartill bomme inspektionsskyldighet i överensstämmelse med vad fallet skulle
bliva för de ordinarie ledamöterna. Vid ärendets behandling av 1918 års
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
5
riksdag anförde departementschefen, att förslaget örn en konsulent för
husligt arbete innebar en övergångsanordning, samt påpekade, att så snart
denna yrkesundervisning växt ut så, att det krävde en kvinnlig tjänsteman,
sorn helt ägnade sig åt ifrågavarande verksamhet, borde denna tjänst naturligtvis
också inrättas på ordinarie stat och utrustas med löneförmåner, som
i alla avseenden vore tillfredsställande.
De år 1936 tillkallade sakkunniga för utredning angående skolöverstyrelsens
organisation lia i sitt den 13 juni 1938 avgivna betänkande förklarat,
att konsulentens arbete inom överstyrelsen redan nu motsvarar ett undervisningsråds,
»varför inrättandet i stället för konsulentbefattningen av en
undervisningsrådstjänst för husligt arbete i själva verket allenast innebär en
formell bekräftelse på den betydelse ifrågavarande undervisning numera
måste anses äga». Dessa sakkunniga ha därför föreslagit, att en dylik tjänst
i lönegraden A 30 upprättas inom överstyrelsen.
1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, som i enlighet med för dem meddelade
direktiv måste förutsättas hava iakttagit största möjliga återhållsamhet
i fråga om inplaceringen av tjänster, ha ansett, att tjänsten såsom
konsulent i husligt arbete vid skolöverstyrelsen bör placeras i lönegrad A 26,
och skolöverstyrelsen har i sammanhang med sina anslagsäskanden för
nästa budgetår i anslutning till tjänsteförteckningssakkunnigas förslag hemställt,
att ifrågavarande arvodesbefattning måtte förändras till tjänst i lönegraden
A 26.
I motionerna I: 131 och II: 179 anföres bland annat:
Bland vårt lands praktiska yrken är det elektriska installatörsyrket ett av
de få yrken, som i övervägande grad är statligt reglerat, nämligen genom
kungörelsen den 2 juni 1939 angående behörighet att vid elektriska starkströmsanläggningar
utföra installationsarbete (nr 219). Denna kungörelse,
genom vilken installatörsförordningen av år 1919 (nr 755) upphävdes, trädde
i kraft den 1 juli 1939.
För rätt att utföra elektriskt installationsarbete erfordras att vederbörande
innehar behörighet såsom elektrisk installatör. I installatörskungörelsen
(nr 219) särskiljas tre olika slags behörigheter, nämligen behörighet såsom
elektrisk installatör av klass A, resp. klass B och klass C.
I fråga örn teoretisk utbildning fordras:
För behörighet av klass A:
Ingenjörsmässig utbildning motsvarande minst de kunskaper, som meddelas
vid statens tekniska gymnasier, elektroteknisk linje, eller statens elektrotekniska
fackskola i Västerås;
För behörighet av klass B:
Godkänt avgångsbetyg från statsunderstödd yrkeskurs för elektriska installatörer
örn minst 600 timmars undervisningstid eller godkänt betyg över
däremot svarande kunskapsprov vid sådan kurs; samt
För behörighet av klass C:
Förtrogenhet med för ''elektriska starkströinsanläggningar gällande föreskrifter
och deras tillämpning å anläggningar av det slag behörigheten skall
avse jämte kännedom örn elektroteknikens enklare grundbegrepp, allt styrkt
genom godkänt betyg vid examensprov, avlagt i den ordning kommerskollegium
bestämmer.
Ansökning örn vinnande av behörighet såsom installatör skall göras skriftligen
hos kommerskollegium.
Behörighet av klass B är erforderlig för sådana yrkesmän, vilka vilja
utöva elektrisk installationsverksamhet i mindre omfattning inom släder,
köpingar och municipalsamhällen.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
Behörighet av klass C erfordras för sådana yrkesmän, vilka vilja utöva
elektrisk installationsverksamhet på landsbygden antingen såsom innehavare
av någon elektrisk installationsfirma eller såsom ansvariga montörer
hos elektriska distributionsföreningar och liknande kraftdistributionsföretag.
För arbeten vid de elektriska anläggningarna inom industrier, verkstäder,
sjukhus och liknande inrättningar erfordras personer med ävenledes behörighet
av klass C, s. k. verkmontörer.
Inom hela vårt land äro för närvarande verksamma sammanlagt omkring
3 700 behöriga installatörer av klass B och klass C.
De brister, som vidlåda installatörsutbildningens nuvarande organisation,
hava närmare angivits i »Betänkande angående behörighet att utföra elektriskt
installationsarbete m. m.», avgivet den 23 oktober 1935 av sakkunniga
för elektriska kontrollväsendet.
Här må särskilt understrykas vikten av att en sakkunnig och enhetligt
ordnad inspektion av undervisningen snarast kommer till stånd. Det torde
vara uppenbart att enhetlig kontroll och ledning är nödvändig i fråga om
en undervisning, som bedrives av lärare, vilka merendels sakna pedagogisk
skolning och erfarenhet och som endast tillfälligtvis och vid sidan av sina
egentliga yrken bedriva undervisningsverksamhet. Den kontroll över undervisningsresultaten,
som för närvarande utövas genom de tillfälliga, oavlönade
examensombuden, torde hava mycket litet praktiskt värde. På grund av att
medel till ombudens avlöning och resekostnader saknas torde denna kontroll
för övrigt icke längre kunna vidmakthållas.
En annan iögonenfallande brist i den nuvarande organisationen är det av
de sakkunniga påtalade förhållandet att. oaktat staten uppställer obligatoriska
krav i fråga om teoretisk utbildning för installatörerna, behovet av
lämpligt ordnade och belägna undervisningsanstalter ännu icke har blivit
tillgodosett.
I avvaktan på denna frågas definitiva lösning synes det därför vara angeläget
och väl motiverat, att ett tillfälligt anslag upptages för kontroll av den
elektriska installatörsutbildningen, examensombud m. m. och att för detta
ändamål upptages ett anslag av 4,000 kronor i enlighet med vad skolöverstyrelsen
föreslagit i utlåtande den 11 januari 1936 över ovannämnda sakkunnigebetänkande,
och att sålunda anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal i skolöverstyrelsen höjes med nämnda belopp 4,000
kronor.
Med ett dylikt anslag skulle åtminstone kunna vidtagas de första åtgärderna
för en rationell organisation och övervakning av den elektriska installatörsutbildningen.
Att denna ur det allmännas synpunkt så viktiga undervisning
hittills i så hög grad försummats synes vara betänkligt och desto
mer anmärkningsvärt, då staten ju eljest ägnar annan utbildningsverksamhet
så stort intresse och årligen anslår stora belopp för såväl allmän teoretisk
utbildning som praktisk yrkesutbildning.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionerna
I: 131 och II: 179 av kommerskollegium och skolöverstyrelsen.
Kommerskollegium har anfört:
Sedan år 1919, då den första författningen berörande det elektriska instaliatörsväsendet
utkom (S. F. S. 1919: 755), hade för rätten att utöva installatörsyrket
gällt särskilda kompetenskrav, däribland innehav av viss teoretisk
utbildning. Med hänsyn härtill syntes det angeläget att de, som avsåge att
ägna sig åt det elektriska installatörsyrket, kunde skaffa sig ifrågavarande
utbildning utan allt för stora svårigheter. Så kunde emellertid icke anses vara
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
fallet. Trots att den statliga regleringen av installalörsyrket varit i kraft i c:a
22 år saknade installatörsutbildningen nämligen alltjämt en fast organisation
och vore behäftad med allvarliga hrisler, vilka närmare hade utvecklats i sakkunnigas
för elektriska kontrollväsendet betänkande den 23 oktober 1935
(statens off. utredn. nr 53), i vilket riktlinjer för en rationalisering av installatörsundervisningen
uppdraga. Kollegium, å vars elektriska byrå enligt
gällande instruktion skulle handläggas bland annat ärenden angående behörighet
att utföra elektriskt installationsarbete samt yrkesutbildningen på området,
hade i utlåtanden till Kungl. Maj:t den 24 januari 1936 och den 31
oktober 1938 i huvudsak anslutit sig till de av de sakkunniga anförda synpunkterna.
Frågan om den elektriska installatörsutbildningens rationella ordnande
vore dock alltjämt olöst. För att ytterligare understryka behövligheten
av att nämnda fråga snarast måtte lösas, ville kollegium under hänvisning till
nu gällande installatörsförordning (S. F. S. 1939: 219) i detta sammanhang
här nedan påvisa en del av bristerna i den nuvarande elektriska installatörsutbildningen.
Den av de sakkunniga föreslagna planen för installatörskursernas förläggning
till vissa i de sakkunnigas betänkande angivna orter hade ännu ej kommit
till utförande. För närvarande avhölles på endast några få orter sådana
statsunderstödda yrkeskurser för elektriska installatörer, som meddelade teoretisk
utbildning för s. k. B-behörighet. I Stockholm och Malmö påginge visserligen
dylika kurser. Dessa vore emellertid ordnade som aftonkurser och
endast avsedda för elever, som vore bosatta inom respektive kommuner. Städerna
syntes överhuvud vara obenägna att anordna dylika kurser, beroende
på att kurserna i fråga icke ansetts vara av tillräcklig betydelse för kommunerna
själva. Kurser med dagundervisning — den enda form, som överhuvud
vore möjlig för landsortsbor — avhölles för närvarande endast på ett
ställe, nämligen vid tekniska skolan i Hässleholm, varet elever mottoges
från hela riket. Några statsunderstödda yrkeskurser, som meddelade sådan
teoretisk utbildning, vilken motsvarade i gällande installatörskungörelse för
s. k. C-behörighet föreskrivet kunskapsmått, avhölles, enligt vad kollegium
hade sig bekant, för närvarande ej. En dylik kurs vore dock planerad att
börja instundande sommar vid en praktisk skola i mellersta Sverige. För att
inom yrket verksamma personer på kortast möjliga tid (c:a 6 veckor) skulle
kunna skaffa sig för behörighet av klass C föreskriven teoretisk utbildning,
hade emellertid under kollegiets medverkan installatörskurser med dagundervisning
anordnats vid några privata tekniska institut. Två av dessa institut,
som bägge vore belägna i Stockholm, hade för närvarande sammanlagt 53
stycken elever i sina installatörskurser, C-kurser, med dagundervisning. Detta
torde klart visa behovet av sådana dagkurser.
Vid de olika läroanstalter, där statsunderstödda installatörskurser anordnades,
syntes vid dessa kurser sådana läroböcker komma till användning, som
de lokala skolstyrelserna bestämde. Kollegium hade sig bekant fall då dylika
läroböcker, i elektroteknik samt yrkes- och arbetarlagstiftning, innehölle
anvisningar, vilka strede mot bestämmelser i gällande författningar. Av lärarna
s jälva förtal lade kompendier, som i en del l all läge lill grund flir undervisningen,
hade ävenledes understundom visat sig ej vara tillförlitliga i
vissa avseenden. Läroböcker och kompendier, som användes vid ifrågavarande
installatörskurser, syntes därför böra underkastas en enhetlig granskning,
innan de finge användas vid installatörsundervisningen. Önskvärt vöre
att, vid en oell samma slags installatörskurs, enhetliga läroböcker och kompendier
användes inom hela riket.
Avgångsexamen vid de statsunderstödda elektriska installatörskurserna
kontrollerades för närvarande av tillfälliga, oavlönade examensombud. Den
8
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
kontroll, som dessa ombud kunde utöva, torde hava mycket litet praktiskt
värde. Det torde vara uppenbart att en enhetlig kontroll och ledning av undervisningen
vid de elektriska installatörskurserna vore nödvändig, då densamma
i många fall utövades av lärare, som endast tillfälligtvis vid sidan av
sin egentliga yrkesverksamhet bedreve undervisningsverksamhet.
Såsom bevis på innehav av sådan teoretisk kompetens, som erfordrades
för viss behörighet såsom elektrisk installatör, hade kollegium plägat godtaga
avgångsbetyg från elektrotekniska avdelningen vid en del tekniska läroanstalter,
som åtnjöte statsbidrag. Det syntes dock kollegium, som om i vissa
fall ifrågavarande läroanstalters undervisningsplaner, i vad desamma avsåge
det elektrotekniska facket, vore föråldrade och ej anpassade efter teknikens
utveckling. Såsom exempel kunde nämnas, att vid en dylik läroanstalt, där
det bland annat funnes en elektrisk avdelning med en högre och en lägre kurs,
fortginge undervisningen alltjämt efter ett reglemente med undervisningsplaner,
som fastställdes år 1923, och vid en annan läroanstalt, där nuvarande undervisningsplaner
fastställdes år 1928, meddelades enligt skolans senaste årsredogörelse
vid dess elektrotekniska avdelning fortfarande sådan teoretisk
utbildning, som enligt förordningen den 5 december 1919 (nr 755) angående
behörighet att utföra elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring
m. m. erfordrades för erhållande av viss behörighet såsom elektrisk installatör,
ehuru nämnda förordning den 1 juli 1939 upphörde att gälla och
ersattes med ny förordning, innehållande helt nya bestämmelser angående den
teoretiska kompetensen.
Det syntes kollegium vara angeläget att, i avvaktan på den definitiva lösningen
rörande installatörsutbildningens rationella ordnande, sådana åtgärder
vidloges, att undervisningen vid varje statsunderstödd elektrisk installatörskurs
inspekterades under kursens lopp. Genom sådan inspektion, som
borde äga rum i början av var je kurs, skulle lärarna kunna erhålla direktiv
för undervisningens bedrivande. Avgångsexamen vid dylik kurs borde dessutom
stå under ledning och kontroll av ett verkligt sakkunnigt, för ändamålet
avlönat, examensombud. Kollegium ville även hänvisa till vad i verkstadsskoleutredningens
betänkande den 30 december 1938 (statens off. utredn. nr
54) i denna fråga anfördes.
I sitt utlåtande den 11 januari 1936 över sakkunnigas för elektriska kontrollväsendet
betänkande hade skolöverstyrelsen vitsordat behovet av skärpt
kontroll över installatörs undervisningen och sökt beräkna erforderliga kostnader
för övervakandet av denna genom en särskild inspektör samt ersättning
till examensombud och därvid stannat vid ett belopp av 4,000 kronor
årligen.
I sitt betänkande och förslag angående skolöverstyrelsens organisation, dagtecknat
den 13 juni 1938 (statens off. utredn. nr 14), framhölle ävenledes de
inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga behovet av inspektion
och kontroll av den elektrotekniska yrkesundervisningen samt föresloge, att
kostnaderna därför skulle bestridas från skolöverstyrelsens anslagspost till
inspektion och sakkunniga biträden.
Såsom av det anförda framginge hade kollegium funnit motionernas syfte
behjärtansvärt och ville för sin del förorda, att erforderliga medel för bestridande
av kostnaderna för kontroll av den elektriska installatörsutbildningen,
examensombud m. m., ställdes till skolöverstyrelsens förfogande.
Skolöverstyrelsen har yttrat:
I motionerna framhölles bland annat vikten av att en sakkunnig och enhetligt
ordnad inspektion av undervisningen snarast komme till stånd. I
likhet med motionärerna funne överstyrelsen det önskvärt, att medel ställ
-
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
9
des till förfogande för att möjliggöra dels att examensombuden erhölle någon
ersättning för sitt arbete dels anlitandet inom skolöverstyrelsen av speciell
sakkunskap i större utsträckning än hittills för en enhetlig vägledningsoch
inspektionsverksamhet för ifrågavarande undervisning. För närvarande
hade kontrollen av undervisningsresultaten vid de till kommunala anstalter
för yrkesundervisning förlagda installatörskurserna handhafts av de examensombud,
som av skolöverstyrelsen förordnats efter samråd med kommerskollegium.
Härvid hade överstyrelsen alltid förordnat de av kommerskollegium
föreslagna personerna, vilka av kostnadsskäl merendels måst väljas
bland på kursorten bosatta. Givetvis måste det vara av stor fördel, om examensombuden
kunde påräkna något arvode för sitt arbete med kontrollen
av undervisningen ävensom därav föranledda resekostnader. I detta sammanhang
finge överstyrelsen hänvisa till att en väsentlig förbättring av kontrollen
kunde vinnas därigenom, att de arvodesberättigade examensombuden
kunde förordnas redan vid kursernas början och sålunda hade möjlighet
att följa undervisningen och därvid lämnade lärarna erforderliga råd och
anvisningar.
överstyrelsen finge därför tillstyrka, att, på sätt i förevarande motioner
foresloges, i överstyrelsens stat ett belopp av 4,000''kronor inräknades för
kontroll av den elektriska installatörsutbildningen, examensombud m. m.
Det i motionen berörda förhållandet, att behovet av lämpligt ordnade och
belägna undervisningsanstalter för installatörsutbildningen ännu icke hade
blivit i behövlig utsträckning tillgodosett, sammanhängde med den omständigheten,
att avgörandet beträffande anordnande av kurser vid de kommunala
yrkesundervisningsanstalterna träffades av den kommunala skolstyrelsen,
vilken naturligtvis i första hand toge hänsyn till de lokala behoven av yrkesundervisning.
Vederbörande kommunala myndigheter ansåge sig knappast
hava något större intresse av att bidraga till lärarlöner och undervisningsmateriel
för installatörsundervisning för elever från andra kommuner. De
i motionerna särskilt nämnda skolorna torde huvudsakligen kunna finansiera
kurserna tack vare höga lärjungeavgifter. Överstyrelsen tilläte sig därför
i detta sammanhang hänvisa till vad föredragande departementschefen
anfort i 1941 års proposition nr 71 angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor
beträffande beredandet av särskilda förmåner åt lokal verkstadsskola,
som mottoge ungdom från andra kommuner (sid. 30). Även om yrkeskurserna
för elektriska installatörer icke kunde betraktas som verkstadsskolor,
syntes det överstyrelsen dock kunna ifrågasättas, om icke sådana
kommunala anstalter för yrkesundervisning, som anordnade elektriska installatörskurser
såsom fast institution med mera regelbundet återkommande
dagkurser och avsedda även för elever från andra kommuner, kunde beredas
bättre understödsmöjligheter. I likhet med vad överstyrelsen i skrivelse till
Kungl. Majit den 4 februari 1942 framhållit beträffande understöd åt kvarn.
,a" 1 Manestad’ sy.ntes det överstyrelsen sålunda kunna ifrågasättas, örn
icke lör avlöning åt lärare i elektriska installatörskurser med heldagsundervisnmg
kunde utgå statsunderstöd till belopp, motsvarande hela lönekostnaden,
dock med högst V/2 gånger det belopp, som till nämnda ändamål
kunde utgå som understöd enligt för kommunala anstalter för yrkesundervisning
gällande författning, under villkor alt enligt närmare bestämmande
av skolöverstyrelsen visst antal elever från andra kommuner erhölle tillträde
till kurserna.
Med anledning av att i motionerna berörts dels det förhållandet alt kommerskollegium
flera gånger uttalat, att frågan örn insfallatörsutbildningens
rationella ordnande snarast måste lösas, dels eli utlåtande från kommerskollegium
i anledning av en framställning lill Kungl. Majit från svenska
Mimny lill riksdagens protokoll UH2. C, «nm,l. Nr lii. .,
10
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
Utskottet.
elektriska installatörsförbundet beträffande behörighet att vid elektriska
starkströmsanläggningar utföra installationsarbete tilläte sig överstyrelsen
erinra om det förhållandet, att de undervisningsplaner för installatörsutbildningen,
som tillämpades vid de under skolöverstyrelsens överinseende
stående yrkesundervisningsanstalterna, utarbetats av överstyrelsens sakkunniga
beträffande den elektrotekniska undervisningen, vilken såsom förste
byråingenjör hos kommerskollegium även komme i nära kontakt med installatörernas
behörighetsfrågor. Därest de nu förefintliga ekonomiska svårigheterna
för installatörsutbildningens utvidgande och effektiva kontroll kunde
på sätt ovan antvtts bliva undanröjda, torde sålunda nödiga förutsättningar
vara för handen för att förevarande angelägenhet skulle kunna tillfredsställande
ordnas.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot departementschefens förslag
att två sekreterartjänster hos skolöverstyrelsen uppflyttas från lönegraden
A 24 till lönegraden A 26, att i stället för en registrator och aktuarie
i lönegraden A 21 uppföres en registrator i lönegraden A 14 samt att antalet
kontorsbiträden på statistiska avdelningen minskas från 4 till 3.
Departementschefen har vidare föreslagit, att befattningen som konsulent
för husligt arbete, vilken nu är en arvodestjänst, omvandlas till en befattning
i lönegraden A 24. I motionerna I: 121 och II: 174 har yrkats att ifrågavarande
tjänst placeras i lönegraden A 26. Utskottet får erinra, att det i nämnda
motioner framställda förslaget överensstämmer med den ståndpunkt som
i ärendet intagits av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga. På grund av
arbetsuppgifternas bestående karaktär tillstyrker utskottet, att för ändamålet
inrättas en ordinarie befattning. Med hänsyn till göromålens art och omfattning
har utskottet emellertid funnit övervägande skäl tala för att befattningen
i enlighet med vad i berörda motioner föreslagits uppföres i lönegraden
A 26.
Vad beträffar förste bibliotekskonsulentens lönegradsplacering delar utskottet
departementschefens uppfattning, att tjänsten bör uppflyttas från
lönegraden A 26 till lönegraden A 27, vilket förslag jämväl framställts av
ovannämnda sakkunniga. En dylik lönegradsplacering står enligt utskottets
mening i god överensstämmelse med den löneställning, som av Kungl. Maj:t
föreslagits och av utskottet i annat sammanhang tillstyrkts för landsarkivarierna,
vilka i likhet med förste bibliotekskonsulenten innehava befattningar
med självständiga organisatoriska uppgifter. Utskottet kan alltså icke biträda
det i motionerna I: 120 och II: 224 gjorda yrkandet örn inrättandet av en
biblioteksrådsbefattning i lönegraden A 30, utan ställer sig avvisande till
i ! | |/i
detsamma.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört i fråga om inrättandet av en skolöverläkarbefattning hos skolöverstyrelsen,
biträder Kungl. Maj:ts förslag örn tjänstens uppförande i lönegraden
C 6 samt förordar jämväl att medel ställas till förfogande för anställande
av en amanuens såsom biträde åt skolöverläkaren.
Vad departementschefen i övrigt under denna punkt föreslagit har icke
föranlett något uttalande från utskottets sida.
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
11
Av motionerna I: 131 och II: 179 framgår, att utbildningen av elektriska
installatörer och särskilt av sådana med lägre kompetens för närvarande
vidlådes av åtskilliga brister. Detta förhållande har också starkt understrukits
i de av kommerskollegium och skolöverstyrelsen över motionerna avgivna
yttrandena. Utskottet finner det i hög grad önskvärt, att åtgärder snarast
vidtagas i syfte att åstadkomma mera tillfredsställande utbildningsmöjligheter
på detta område förslagsvis genom anordnande av systematiska kurser,
anknutna till yrkes- och lärlingsskolor eller de centrala verkstadsskolorna.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att taga detta spörsmål under
närmare övervägande. I avvaktan på att frågan om installatörsutbildningens
rationella ordnande vinner sin lösning anser utskottet liksom motionärerna
samt kommerskollegium och skolöverstyrelsen behovet av en skärpt
kontroll över den nuvarande installatörsutbildningen böra tillgodoses genom
anvisande av särskilda medel för ändamålet. Utskottet tillstyrker följaktligen
att i enlighet med motionärernas förslag ett belopp av 4,000 kronor ställes
till skolöverstyrelsens förfogande för bestridande av kostnaderna för inspektion
av ifrågavarande undervisning, ersättning till examensombud m. m.
Vad utskottet sålunda här ovan förordat medför i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag följande ökningar i avlöningsstaten för skolöverstyrelsen: anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän med 1,000 kronor till
(405,000 + 1,000 =) 406,000 kronor, anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal med 4,000 kronor till (292,800 + 4,000 —) 296,800
kronor och avlöningsstatens slutsumma med 5,000 kronor till (833,000 +
5,000 =) 838,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna I: 121 och II: 174 samt I: 131 och
II: 179, ävensom med avslag å motionerna I: 120 och II: 224,
a) godkänna följande personalförteckning för skolöverstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör .............................. B 3
1 skolöverläkare .............................. C 6
14 ledamöter.................................... A 30
1 förste bibliotekskonsulent...................... A 27
2 sekreterare .................................. A 26
1 konsulent för husligt arbete.................... A 26
1 sekreterare .................................. A 24
1 andre bibliotekskonsulent...................... A 21
5 notarier .................................... A 21
12 Statsutskottets utlåtande Nr 46.
Befattning. Lönegrad.
1 registrator .................................. A 14
2 kansliskrivare .............................. A 11
1 förste expeditionsvakt ........................ A 7
5 kanslibiträden .............................. A 7
3 expeditionsvakter ............................ A 5
6 kontorsbiträde!! .............................. A 4
Skolöverstyrelsens statistiska avdelning:
Befattning. Lönegrad.
1 förste aktuarie, tillika chef .................... A 26
1 aktuarie .................................... A 21
2 kansliskrivare ................................ A 11
2 kanslibiträden................................ A 7
1 expeditionsvakt .............................. A 5
3 kontorsbiträden .............................. A 4
1 skrivbiträde.................................. A 2
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20:e.
1 förste gymn as tikkonsulent.................... Eo 26
1 förste byråingenjör .......................... Eo 24
1 andre gymnastikkonsulent .................... Eo 21
1 andre bibliotekskonsulent .................... Eo 21
1 notarie .................................... Eo 21;
b) godkänna följande avlöningsstat för skolöverstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och nied budgetåret 1942/43:
*
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis
.......................... kronor 406,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 35,800
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal
............................ » 296,800
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 99,400
Summa kronor 838,000;
c) till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1942/
43 anvisa ett förslagsanslag av 838,000 kronor.
2:o) Skolöverstyrelsen: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 116, sid. 295—297), vilket innebär en anslagsökning med 21,000
kronor, föranledd dels av att ökade medel erfordras till reseersättningar och
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
13
tjänstgöringstraktamenten samt till bränsle, lyse och vatten, dels ock av att
medel måste anvisas för anskaffande av möbler m. m. till skolöverläkarens
tjänstelokaler, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Skolöverstyrelsen: Omkostnader för
budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 146,500 kronor.
Stockholm den 13 mars 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli,
Torsten Ström, Lindström, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Carlström, Ekströmer,
Persson i Skabersjö och Emil Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol,
Holmdahl, Andersson i Södergård, Åqvist, Wallentheim, Viklund, Lindholm, Lundberg
i Hälsingborg, Pettersson i Dahl och Åkerström.
Reservation
vid punkten l:o) (Skolöverstyrelsen: Avlöningar) av herrar Oscar Olsson,
Pauli, Ekströmer, Emil Petersson och Holmdahl, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»Utskottet har icke —--lönegraden A 26.
Utskottet får i likhet med vad i motionerna I: 120 och II: 224 anförts framhålla,
att förste bibliotekskonsulenten hos skolöverstyrelsen är chef för en i
stort sett självständig avdelning inom ämbetsverket. I sådant avseende åvila
honom arbetsuppgifter, som till art och omfattning fullt låta sig jämställas
med de göromål, som ankomma på innehavare av tjänster i lönegraden A 30.
Utskottet har därför funnit sig böra, med tillstyrkade av det motionsvis
framställda yrkandet, förorda att förste bibliotekskonsulentbefattningen omvandlas
till en biblioteksrådstjänst med placering i lönegraden A 30.
Utskottet, som icke---till examensombud m. m.
Vad utskottet sålunda här ovan förordat medför i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag följande ökningar i avlöningsstaten för skolöverstyrelsen: anBihang
till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 46.
3
14
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
slagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän med 1,500 kronor till
(405,000 + 1,500 =) 406,500 kronor, anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal med 4,000 kronor till (292,800 + 4,000 =) 296,800
kronor och avlöningsstatens slutsumma med 5,500 kronor till (833,500 +
5,000 =) 838,500 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med bifall till motionerna I: 120 och II: 224, I: 121
och II: 174 samt I: 131 och II: 179,
a) godkänna följande---budgetåret 1942/43:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör —--14 ledamöter.......... A 30
1 biblioteksråd ................................ A 30
2 sekreterare —--1 notarie.................. Eo 21;
b) godkänna följande---budgetåret 1942/43:
Avlönings sta t.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis
.......................... kronor 406,500
2. -... » 35,800
3. __—............................ » 296,800
4. ... * 99,400
Summa kronor 838,500;
c) till Skolöverstyrelsen---av 838,500 kronor.»
Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
420973