Statsutskottets utlåtande Nr 221.
1
Nr 221.
Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1942i43 till åtgärder
för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna
16—18) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1942/43 beräkna till Statens arbetsmarknadskommission m. m.:
Avlöningar ett förslagsanslag av 3,750,000 kronor, till Statens arbetsmarknadskommission
m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av 2,100,000 kronor och
till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av
20,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 344, under åberopande aV
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 15 maj 1942,
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1942/43 under femte huvudtiteln anvisa,
till Statens arbetsmarknadskommission m. m.i Avlöningar ett förslagsanslag
av 4,600,000 kronor, till Statens arbetsmarknadskommission m. m.i Omkostnader
ett förslagsanslag av 2,250,000 kronor och till Åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m. ett reservationsanslag av 19,000,000 kronor.
I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I: 84)
av herr Gustaf Karlsson m. fl. och den andra inom andra kammaren (lii 134)
av herr E. V. Staxäng m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville till Kungl.
Majits förfogande ställa ett belopp av 25,000 kronor att användas i syfte att
effektivisera Bohusläns företagareförenings verksamhet med bemyndigande
för Kungl. Majit att utfärda närmare föreskrifter för medlens användning,
samt besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte
vidtaga åtgärder till främjande av näringslivet inom Bohusläns stenindustriområde;
dels
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I: 281)
av herrar R. Helgesson och A. Löfgren och den andra inom andra kammaren
(lii 414) av herrar O. Nilsson i Göteborg och S. Andersson i Göteborg, vari
hemställts, att riksdagen, med ändring av Kungl. Majits förslag, måtte för
budgetåret 1942/43 under femte huvudtiteln anvisa till Statens arbetsmarknadskommission
m. m.i Avlöningar ett förslagsanslag av 5,000,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 221—222.
1433 4S
2
Statsutskottets utlåtande Nr 221.
dels ock en inom andra kammaren väckt motion (II: 164) av herrar S. Persson
i Stockholm och H. Hagberg i Luleå, vari hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa, att arbetsmarknadskommissionen
ålägges att höja de nu tillämpade maximibeloppen för dagunderstöd och hyreshjälp
med 25 procent och att i fortsättningen kvartalsvis, med ledning av
socialstyrelsens levnadskostnadsundersökningar, verkställa sådana ändringar
i maximibeloppens storlek, att understödsbeloppens köpkraft ständigt bibehållas.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa yrkanden, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande hänvisa till motionerna
I: 281, II: 134 och II: 164.
Arbetslöshetsläget m. lii. I skrivelse den 23 april 1942 har statens arbetsmarknadskommission
avgivit verksamhetsberättelse för år 1941 samt första
kvartalet 1942 ävensom framlagt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet
för budgetåret 1942/43. Kommissionen har därvid bland annat framställt
förslag till ändrade bestämmelser rörande befogenheten att tillsätta
tjänster hos länsarbetsnämnderna.
I sistnämnda avseende gälla nu följande bestämmelser:
a) I fråga örn anstalternas personal beslutar, enligt 4 § kungörelsen örn
statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnden med
iakttagande av vad arbetsmarknadskommissionen därutinnan föreskrivit.
b) Direktörer förordnas av kommissionen enligt 10 § kungörelsen örn länsarbetsnämnder.
c) Övrig personal hos länsarbetsnämnd anställes enligt nämnda § av nämnden
med kommissionens medgivande.
Kommissionen anför följande.
Av dessa grupper var den under a) avsedda den största och ojämförligt
viktigaste i detta hänseende. Det förutsattes beträffande denna, att tjänstetillsättningen
skulle i huvudsak ske såsom hittills med ett ansökningsförfarande,
som stod öppet för envar. Kommissionens medverkan skulle framför
allt avse att tillskapa en förut icke befintlig kompetenskontroll, så att
oavsett lokala intressen befattningarna skulle tillsättas med de lämpligaste
sökandena.
Emellertid har utvecklingen medfört, att kommissionens befattning med
tjänstetillsättningen icke kunnat stanna vid detta. Vid den expansion av
verksamheten som ägt rum har det blivit av synnerlig vikt att hushålla i stort
med den befintliga, alltför knappa tillgången på kvalificerad personal med
arbetsförmedlingsrutin, varför kommissionen ofta måst bedöma förekommande
tillsättningsfrågor ur en vidare synvinkel än länsarbetsnämnderna haft
möjlighet till. Det har då ofta icke varit möjligt för kommissionen att inskränka
sig till en kompetensprövning och överlämna själva avgörandena åt
var för sig arbetande nämnder. Där kommissionen exempelvis funnit, att ur
personalfördelningssynpunkt i stort sökanden A borde placeras i X län,
sökanden B i Y län, o. s. v., har kommissionen nödgats lämna sådana föreskrifter
för nämndernas beslut, att dessa i själva verket varit helt bundna.
Kommissionen har således bemyndigat nämnden i X län att på tjänsten förordna
sökanden A och ingen annan, o. s. v.
Statsutskottets utlåtande Nr 221.
3
Den kraftiga expansionen av verksamheten har även haft den följden,
att kommissionen i större omfattning än beräknat blivit nödsakad att kontrollera
nyrekryteringen av personal. Det har därvid visat sig, att kommissionens
kontroll måste sträcka sig även till okvalificerad och tillfällig personal,
enär rekryteringen till kvalificerade tjänster i stor utsträckning befunnits
gå till på det sättet, att aspiranter till dylika tjänster i väntan på tillfälle
att söka en sådan uppehålla okvalificerade befattningar eller taga tillfälligt
arbete inom organisationen.
Det har av dessa skäl kommit att framstå som alltmera oegentligt, att flertalet
tjänster formellt skola tillsättas av länsarbetsnämnderna enligt arbetsmarknadskommissionens
direktiv. I realiteten tillsättas tjänsterna merendels
av kommissionen, och det är önskvärt, att gällande författningsbestämmelser
även direkt utsäga detta.
Ej heller vad nu sagts gäller arbetsförmedlingsombuden utan endast
huvud- och avdelningskontorens personal.
Departementschefen har i frågan om omflyttning av arbetskraft och beträffande
arbetslöshetsläget m. m. anfört följande.
Verkningarna i stort å arbetsmarknaden av de rådande krisförhållandena
torde vara så allmänt kända, att det synes överflödigt att här redogöra för
arbetsmarknadens allmänna utveckling sedan tiden för stormaktskrigets utbrott.
Som bekant har huvudintresset så småningom kommit att samlas omkring
frågan örn vidtagande av åtgärder mot den inom viktiga arbetsområden
rådande bristen på arbetskraft.
Jag anser mig på grund härav till att börja med böra något uppehålla mig
vid frågan om omflyttning av arbetskraft. Sådan omflyttning har visat
sig erforderlig i första hand för tillgodoseende av arbetskraft till skogsbruket.
Den sammanlagda årsavverkningen har som bekant stigit till en kvantitet, som
väsentligt överstiger normal årsavverkning under fredstid, och den ordinarie
skogsarbetarstammen, decimerad genom inkallelser till beredskapstjänst, har
ej kunnat tillfredsställa efterfrågan på arbetskraft. De i anledning härav vidtagna
åtgärderna hava bestått i en intensifierad arbetsförmedling, propaganda
för skogsarbete, tillfälle till utbildning i yrket för den ovane och beredande
av vissa ekonomiska förmåner dels åt arbetaren själv under den första tiden
i skogen, dels ock åt den hemmavarande familjen. Av de regelbundet återkommande
inventeringar rörande skogsbrukets arbetskraftsbehov som statens
arbetsmarknadskommission företagit framgår, att antalet för vedavverkning
m. m. särskilt anställda arbetare Iros de skogsägare eller avverkare, som avgivit
rapporter, under avverkningssäsongen 1941/42 undergått en kraftig
stegring. Sålunda utgjorde detta antal i augusti i runt tal 39,000, i oktober
55,000, i november 75,000 och i december 81,000. I januari 1942 steg siffran
till i runt tal 109,000 för att under februari sjunka till 105,000, under mars till
omkring 89,000 och under april, då avverkningssäsongen avslutats i större
delen av landet, till omkring 45,000. Det redovisade ytterligare arbetskraftsbehovet
sjönk från den 22 oktober till den 31 december från 54,000 till 22,000
man. Härav skulle dock arbetsgivarna själva anskaffa ett ej obetydligt antal,
varför arbetsförmedlingens medverkan skulle erfordras för endast 11,000 man.
Vid utgången av februari hade arbetskraftsbehovet ökat något, varför arbetsförmedlingens
medverkan erfordrades för omkring 12,000 man. Motsvarande
siffra för mars sjönk till omkring 11,000 för att under april stiga till omkring
18.000 man. De av arbetsgivarna lämnade uppgifterna rörande arbetskraftsbehovet
torde emellertid hava beräknats i överkant, vilket bekräftas av att det
hos arbetsförmedlingarna anmälda behovet vid 1941 års utgång föga översteg
2.000 vana arbetare. Sistnämnda siffra avviker icke nämnvärt från den under
4
Statsutskottets utlåtande Nr 221.
normala år för årstiden vanliga. Skogsbrukets arbetskraftsbehov synes sålunda
genom de vidtagna åtgärderna lia kunnat under år 1941 tillgodoses i
relativt tillfredsställande utsträckning. Detta förhållande undergick icke någon
förändring under januari och februari 1942. Under mars och april har
efterfrågan på arbetskraft hos den offentliga arbetsförmedlingen ökat till omkring
3,000 man.
För att göra det möjligt att till sådana områden, inom vilka det största
arbetskraftsbehovet förelåg, överflytta även ovan arbetskraft hava åtgärder
vidtagits för omskolning av arbetskraft. För utbildning av arbetare, som icke
ägde vana vid skogsavverkningar, hava anordnats s. k. huggarkurser. Under
tiden den 1 januari 1941—den 30 april 1942 deltogo i sådana kurser sammanlagt
13,900 personer. Härjämte hava för tillgodoseende av verkstadsindustrins
behov av arbetskraft anordnats beredskapskurser för utbildning främst till
mekaniker och svetsare. Till deltagande i beredskapskurserna hava inskrivits
6,265 elever.
Härutöver hava särskilda åtgärder vidtagits för utnyttjande av värnpliktig
arbetskraft under förstärkt försvarsberedskap. Den värnpliktige kan sålunda
för att tillgodose arbetsmarknadens behov under olika förutsättningar erhålla
mobiliseringsuppskov enligt uppskovskungörelsen, anstånd med inställelse
viss tid under beredskap eller hempermittering för längre eller kortare tid
respektive hemförlovning från pågående beredskapstjänstgöring.
Beträffande arbetslöshetsläget under det senast förflutna året kan
konstateras, att en viss återhämtning ägt rum inom de sysselsättningsområden,
som under det första året efter krigsutbrottet drabbades av kris, främst byggnadsverksamheten
och dess materialindustrier. Denna återhämtning återspeglas
i de till statens arbetsmarknadskommission inkommande rapporterna angående
nyanställningar och entlediganden under år 1941, varav framgår, att —
bortsett från gruppen malmbrytning och metallindustri, som redovisade en
ökning i antalet nyanställda med 7,861 — byggnadsverksamhet samt jord- och
stenindustri ökat mest eller med respektive 3,801 och 1,363 anställda. Minskning
i antalet sysselsatta redovisas endast för läder-, hår- och gummivaruindustri
med 696 anställda.
Antalet rapporterade hjälpsökande arbetslösa utgjorde under år 1941 i
genomsnitt 22,219 mot 13,367 år 1940. Den relativt höga siffran för år 1941 är
huvudsakligen bestämd av det under årets förra del ännu tämligen stora hjälpbehovet.
Arbetslösheten inom fackförbunden visar en lägre procentsiffra för
år 1941 än för år 1940 eller 11.3 mot 11.8. Vid utgången av mars månad 1942
utgjorde motsvarande tal 11.8 procent, vilket är den lägsta marssiffra, som
noterats efter 1920. Det förbättrade läget inom byggnadsindustrin återspeglas
jämväl i siffrorna från fackförbunden. Arbetslösheten inom byggnadsträarbetarförbundet
utgjorde i mars 1941 47.o mot 39.3 ett år senare. För murareförbundet
voro motsvarande siffror 58.5 och 48.3.
Liksom under år 1940 var även under år 1941 en mycket stor procent av de
arbetslösa att finna i storstäderna samt Göteborgs och Bohus och Västernorrlands
län. Av antalet hjälpsökande kommo under år 1941 45.2 procent på
städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta torde sammanhänga med att
de av krisen hårdast drabbade områdena äro koncentrerade till storstäderna
och att överflyttning av arbetskraft från storstäderna till bristområden medfört
större svårigheter än på andra håll. Den kvarstående arbetslösheten i storstäderna
torde till en mycket stor del omfatta byggnadsarbetare, varför åtgärder
för ökad byggnadsverksamhet torde komma att i hög grad minska den
för närvarande höga arbetslösheten i nämnda städer.
Vad angår den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden har statens
arbetsmarknadskommission givit uttryck för den uppfattningen, att i fortsätt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 221.
o
ningen av innevarande år arbetsmarknaden kan komma att i högre grad än
hittills präglas av brist på arbetskraft inom vissa områden. Sådan brist på
arbetskraft synes numera ha uppkommit inom skogsbruket. En viss konkurrens
om arbetskraften har uppstått särskilt mellan jordbruket och torvindustrin.
Då det här rör sig om för folkhushållct livsviktiga områden får man
vara beredd på att mera ingripande åtgärder än hittills måste företagas.
Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit viss ändring i de bestämmelser
angående statsbidrag till kommunernas utgifter för arbetslöshetshjälp, vilka
godkänts av 1941 års riksdag. Kommissionens förslag innebär, att i underlaget
för det s. k. årskostnadsbidraget — d. v. s. det statsbidrag, som fastställes
med ledning av kommunens efter kalenderårets slut framkomna totalkostnad
för under året bedriven hjälpverksamhet för arbetslösa — skola i vissa
fall få inräknas jämväl kostnader för ränta och amortering å lån upptagna för
utgifter, som belöpt å tiden före det de nu gällande bestämmelserna den 1
januari 1941 började tillämpas. Ett bifall till kommissionens förslag skulle
medföra, att högst 12 inom Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län
belägna kommuner skulle komma i åtnjutande av statsbidrag för berörda ränteoch
amorteringsutgifter. Statsbidrag till sådana utgifter har kommissionen
beräknat för år 1941 komma att utgå med högst 100,000 kronor.
Bestämmelserna hava avsetts skola så utformas, att dylikt bidrag tillfölle
kommun, som hade att dragas med utgifter för tidigare arbetslöshet och fortfarande
hade relativt sett betydande arbetslöshetskostnader.
Jag är efter övervägande av frågan beredd att förorda en ändring av statsbidragsgrunderna
i enlighet med kommissionens förslag.
Det synes icke nödvändigt att redan i detta sammanhang fatta slutlig ställning
till den av arbetsmarknadskommissionen föreslagna ändringen beträffande
tillsättning av tjänster hos länsarbetsnämnderna. Det förefaller mig
emellertid som om en överflyttning även formellt av beslutanderätten från
nämnderna till kommissionen vore motiverad åtminstone i fråga om dels mera
kvalificerade tjänster, dels ock tjänster, genom vilkas bestridande meritering
regelmässigt sker till befattningar av förstnämnda slag.
Komplettering av ofullständiga jordbruk. I skrivelse den 21 oktober 1941
har Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjort framställning
örn anvisande av ytterligare medel för fortsatt inventering av de ofullständiga
jordbruken i Blekinge län.
Härom anför departementschefen för egen del följande.
Som jag ovan framhållit var den inventering av de ofullständiga jordbruken
i Blekinge län, vartill medel första gången anvisades för budgetåret
1938/39, avsedd att pågå allenast två år. Jämlikt riksdagens medgivande hava
emellertid medel anvisats för inventeringens fortsättande till och med utgången
av innevarande budgetår. Blekinge läns hushållningssällskap har
hemställt, att medel måtte ställas till sällskapets förfogande för inventeringens
fortsättande jämväl under budgetåren 1942/43 och 1943/44.
Ifrågavarande inventeringsarbete har av skilda anledningar ej kunnat fortskrida
i den takt, som från början avsetts. En bidragande orsak härtill har
varit, att den jordbrukskonsulent, som närmast haft att ägna sig åt inventeringsarbetet,
delat sin tid mellan nämnda arbete och andra hushållningssällskapet
åvilande arbetsuppgifter. Någon säker uppfattning beträffande
värdet av inventeringen har därför ännu ej kunnat erhållas. Lantbruksstyrelsen
och egnahemsstyrelsen hava tillstyrkt, att bidrag av statsmedel beviljas
för inventeringens fortsättande under ytterligare två år, men därvid förutsatt
att konsulenten mera odelat än hittills ägnar sig åt inventeringsarbetet.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 221.
För ernående av avsett utbyte av ifrågavarande jordbruksinventering anser
jag mig böra tillstyrka framställningen om att densamma fortsättes under
ytterligare två budgetår. Jag förutsätter emellertid därvid, att inventeringsarbetet
fortskrider i raskare takt än hittills, och jag har för avsikt att, därest
medel beviljas för ändamålet, föreslå Kungl. Maj:t att såsom villkor för statsbidrag
föreskriva, att väsentligt längre tid än under sistförflutna budgetåret ägnas
åt inventeringsarbetet. Emot lantbruksstyrelsens beräkningar av medelsbehovet
för budgetåren 1942/43 och 1943/44, 5,000 respektive 10,000 kronor,
har jag intet att erinra. Det för nästa budgetår erforderliga beloppet torde
böra bestridas av de särskilda medlen till främjande av företagsamhet.
Företagarföreningar inom vissa län. Företagarföreningarna hava till uppgift
att befordra möjligheterna för lönande småföretagsamhet i vederbörande
län. Verksamheten omfattar dels långivning på fördelaktiga villkor samt i
vissa fall subvention, dels ock konsulentverksamhet av teknisk och kommersiell
natur.
Såsom bidrag till bestridande av de löpande kostnaderna för verksamheten
erhålla företagarföreningarna statsbidrag från anslag under tionde huvudtiteln,
som för budgetåret 1941/42 utgör 60,000 kronor. Anslaget har disponerats
på följande sätt:
Norrbottens småindustriförening u. p. a............................... kronor 9,500
Västerbottens företagareförening u. p. a............................... » 9,000
Jämtlands läns företagareförening u. p. a............................ » 8,000
Västernorrlands läns företagareförening u. p. a................... » 9,000
Gävleborgs läns företagareförening u. p. a............................ » 8,000
Värmlands läns företagareförening u. p. a............................ » 8,000
Bohusläns företagareförening u. p. a.................................. » 8,500
Summa kronor 60,000
Samtliga hittills bildade företagarföreningar hava av staten erhållit understöd
med inalles 1,689,500 kronor, därav 1,070,000 kronor såsom lån och
619,500 kronor såsom subvention.
Departementschefen anför för egen del följande.
Företagarföreningarna hava visat sig fylla en betydelsefull uppgift för
befordrande av småföretagsamheten inom de län, där sådana föreningar
bildats. Jag anser därför nämnda föreningar vara förtjänta av fortsatt stöd
från statsmakternas sida i samma former som hittills. För nästa budgetår
torde ett lika stort belopp som det för innevarande budgetår beräknade, eller
500,000 kronor, vara erforderligt för ändamålet. Detta bör lämpligen —
liksom hittills huvudsakligen skett — anvisas från medlen till främjande av
företagsamhet.
Inköp av gatsten för statens räkning. I skrivelse den 13 november 1941
har statens steninköpskommitté gjort framställning örn anvisande av medel
för inköp av gatsten under nästa budgetår, varöver statens arbetsmarknadskommission
yttrat sig.
Departementschefen anför för egen del följande.
Statsutskottets utlåtande Nr 221.
7
Den nedgång i antalet inom stenindustrien sysselsatta arbetare, som ägt
rum under de senaste åren, har fortgått jämväl under år 1941. Under tiden
januari—september nämnda år voro i genomsnitt 1,600 arbetare sysselsatta
inom stenindustrien, varav 1,100 med beställningar för statens räkning. I
november 1941 beräknades arbetsstyrkan uppgå till endast omkring 1,400 man.
Denna reducering av antalet stenarbetare bär skett genom överflyttning av
arbetare till andra områden, varest brist på arbetskraft förelegat, främst viktiga
anläggningsarbeten. Då överföringen i första hand omfattat arbetare med
fullgod arbetsförmåga, företrädesvis yngre arbetare, torde en stor del av den
kvarvarande arbetarstammen icke kunna överföras till andra arbetsområden.
Då någon gatstensexport i större omfattning ej är att påräkna, torde större
delen av de kvarvarande stenarbetarna behöva sysselsättas med beställningar
av gatsten för statens räkning. Det för sådana beställningar för nästa budgetår
erforderliga beloppet har statens steninköpskommitté uppskattat till i runt
tal 3,000,000 kronor.
Som förut nämnts ha för de statliga steninköpen under de senaste budgetåren
anvisats ett särskilt anslag under sjätte huvudtiteln. Härjämte har riksdagen
bemyndigat Kungl. Maj:t, att, i den män det sålunda anvisade anslaget
skulle visa sig vara otillräckligt för att undvika arbetslöshet bland stenarbetarna,
för ändamålet disponera anslag som anvisats för arbetsmarknadens
reglering. Med hänsyn till smågatstenstillverkningens karaktär av hjälpverksamhet
anser jag i likhet med statens arbetsmarknadskommission det vara
lämpligast, att i den mån statsinköp sker av gatsten medel härför helt anvisas
under nyssnämnda anslag.
Arbetsmarknadskommissionen har vidare ifrågasatt, huruvida det under
nuvarande förhållanden kan anses erforderligt, att administrationen av de
statliga stenbeställningarna sker genom särskilt organ vid sidan av arbetsmarknadskommissionen.
För egen del finner jag tillräckliga skäl härför icke
längre föreligga utan förordar, att statens steninköpskommitté upphör med
utgången av innevarande budgetår och att dess uppgifter anförtros åt en särskild
delegation inom statens arbetsmarknadskommission.
Någon förändring i de principer för inköp av gatsten för statens räkning
som hittills tillämpats torde icke böra ske.
Medelsbehovet för budgetåret 1942/43. I anslagsfrågan anför departement.schefen
följande.
Statens arbetsmarknadskommission har uppskattat det under anslaget till
åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för nästa budgetår erforderliga
medelsbehovet till i runt tal 40,000,000 kronor. Då kommissionen emellertid
räknar med en reservation vid nästkommande budgetårsskifte av omkring
20,000,000 kronor, har kommissionen föreslagit, att anslaget för budgetåret
1942/43 upptages till 20,000,000 kronor. Kommissionen har emellertid härvid
framhållit, att nu icke förutsebara faktorer kunna radikalt förändra förutsättningarna
för en reglering av arbetsmarknaden och medföra kostnader, som
väsentligt överstiga de beräknade.
Det för arbetsmarknadsreglerande åtgärder för nästa budgetår erforderliga
beloppet kan givetvis nu endast approximativt beräknas. Bostadsbyggandets
omfattning kommer, såvitt nu kan bedömas, att bli ungefär dubbelt så stor
som år 1941. Arbetslösheten inom byggnadsindustrin, som hittills varit mycket
betydande, kommer alltså att väsentligen nedgå. Inom andra områden föreligger
ingen oroväckande arbetslöshet. Däremot finnas områden med påtaglig
brist på arbetskraft. Under sådana omständigheter synes anslagsberäkningen
böra grundas på en relativt optimistisk bedömning av läget. Med tanke på de
behov, som man vid rådande läge på arbetsmarknaden kan förutse, synes det
8
Statsutskottets utlåtande Nr 221.
Utskottet.
möjligt att reducera det av arbetsmarknadskommissionen beräknade beloppet
till 14 miljoner kronor. För att emellertid erhålla någon reserv, så att en
viss försämring i arbetsmarknadsläget skall kunna mötas, utan att därför tillläggsanslag
skall behöva äskas, föreslår jag, att anslaget bestämmes till
19,000,000 kronor. Jag vill erinra örn att eventuella statsinköp av gatsten
skola, i motsats till vad för närvarande är fallet, helt bestridas av förevarande
anslag. Av nyssnämnda belopp torde vidare cirka 2,000,000 kronor böra stå
till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av företagsamhet, bland annat
för att möjliggöra fortsatt stöd åt företagarföreningarna samt för inventering
av ofullständiga jordbruk i Blekinge län.
Jämväl kostnaderna för arbetsmarknadskommissionens centrala förvaltning,
länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna bliva beroende
av utvecklingen på arbetsmarknaden under nästa budgetår. De härutinnan
uppgjorda kostnadskalkylerna kunna därför endast bliva approximativa. En
höjning av avlönings- och omkostnadsanslagen i jämförelse med de av 1941 års
riksdag anvisade — 3,750,000 respektive 2,100,000 kronor — torde vara oundviklig
med hänsyn till att de arbetsmarknadsreglerande åtgärderna visat sig
kräva en större administrativ apparat än förut räknats med. Å andra sidan
torde den faktiska medelsförbrukningen under innevarande budgetår icke
böra vara uteslutande vägledande vid anslagsberäkningen. Med hänsyn till
svårigheterna att nu kunna bedöma utvecklingen synes nämligen anslagsberäkningen
böra grundas på antagandet att den nuvarande medelsförbrukningen
kan bringas att nedgå. Jag beräknar därför anslaget för nästa budgetår till
Statens arbetsmarknadskommission: Avlöningar till 4,600,000 kronor och till
Statens arbetsmarknadskommission: Omkostnader till 2,250,000 kronor.
Yad departementschefen anfört i fråga örn viss ändring i de bestämmelser
angående statsbidrag till kommunernas utgifter för arbetslöshetshjälp, vilka
godkänts av 1941 års riksdag, föranleder icke erinran från utskottets sida.
Yid prövningen av förslag till nya grunder för kontantunderstöden förutsatte
fjolårets riksdag, att de fastställda understödsbeloppen genom Kungl.
Maj:ts försorg komme att underkastas jämkningar såväl uppåt som nedåt efter
de förändringar, som levnadskostnaderna och andra på beloppens storlek inverkande
omständigheter undergå. I anslutning härtill har, såsom framgår av
den i propositionen å sid. 63 och 64 lämnade redogörelsen, de belopp, med
vilka dagunderstöd högst må utgå, från och med den 1 april 1942 genomgående
höjts, varjämte vissa förbättringar vidtagits beträffande hyreshjälpen. I motionen
II: 164 har föreslagits vissa höjningar utöver dem, som sålunda genomförts.
Utskottet anser icke närmare direktiv från riksdagens sida rörande
ifrågavarande belopp för närvarande påkallade, men förutsätter, att Kungl.
Maj:t alltjämt följer utvecklingen av de förhållanden, vilka böra inverka på
beloppens storlek, och vidtager de jämkningar, som omständigheterna må
föranleda.
I anledning av vad departementschefen anfört i fråga örn befogenheten att
tillsätta tjänster hos länsarbetsnämnderna vill utskottet framhålla att denna
befogenhet enligt 4 § kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 329) örn statlig ledning
av den offentliga arbetsförmedlingen tillkommer länsarbetsnämnd. Vid meddelandet
av beslut örn anställning och beträffande anställningsvillkoren skall
nämnden jämväl iakttaga vad arbetsmarknadskommissionen därutinnan föreskriver.
Det förutsattes vid tillkomsten av nämnda bestämmelse, att kommis
-
Statsutskottets utlåtande Nr 221.
9
siemens medverkan framför allt skulle avse att tillskapa en förut icke befintlig
kompetenskontroll, så att oavsett lokala intressen befattningarna skulle
tillsättas med de lämpligaste sökandena. Utskottet är icke berett att utan närmare
utredning rörande organisationen av kommissionen och densamma
underlydande organ tillstyrka ändring i berörda, nu gällande föreskrifter i
ämnet.
I motionerna I: 281 och II: 414 har föreslagits, att personalen vid arbetsförmedlingsorganen
tillerkännes förbättring i avlöningsförmånerna med
anledning varav arbetsmarknadskommissionens avlöningsanslag borde höjas
med 400,000 kronor i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet är icke
berett att nu taga ställning till denna fråga och kan med hänsyn härtill icke
tillstyrka bifall till motionerna.
På sätt departementschefen förordat bör fortsatt stöd lämnas företagarföreningarna.
Det för ändamålet beräknade beloppet, 500,000 kronor, torde
böra godtagas. Under erinran örn att föreningarna därutöver erhålla stöd från
ett under tionde huvudtiteln för nästa budgetår beviljat anslag å 80,000 kronor
till upplysnings- och organisationsverksamhet ifråga om hantverk och småindustri
kan utskottet icke finna tillräckliga skäl föreligga att, på sätt i motionerna
I: 84 och II: 134 föreslagits, bevilja ett särskilt bidrag örn 25,000
kronor till Bohusläns företagarförening.
Utskottet ansluter sig till förslaget, att 3,000,000 kronor böra avses för
beställningar av gatsten för statens räkning. Icke heller har utskottet funnit
anledning till erinran mot att ifrågavarande utgifter nu överflyttas till anslaget
för arbetsmarknadens reglering och att verksamheten övertages av en
delegation inom arbetsmarknadskommissionen. Emellertid vill utskottet beträffande
sammansättningen av denna delegation, framhålla, att arbetsgivare
och arbetstagare böra vara representerade däri på motsvarande sätt som
hittills i statens steninköpskommitté, vars verksamhet är avsedd att upphöra.
I övrigt förutsätter utskottet, att denna verksamhet handhaves och bedrives
efter samma grunder som hittills.
Utskottet är icke berett att, såsom i motionerna I: 84 och II: 134 föreslagits,
tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan örn ytterligare åtgärder till
främjande av näringslivet inom Bohusläns stenindustriområde.
övriga, ovan ej behandlade delar av Kungl. Maj:ts förslag har utskottet
funnit sig böra tillstyrka.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionerna I: 84, I: 281, II: 134, II: 164 och II: 414,
för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa
a) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar
ett förslagsanslag av 4,600,000 kronor;
b) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkost-’
noder ett förslagsanslag av 2,250,000 kronor;
10
Statsutskottets utlåtande Nr 221.
c) till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett
reservationsanslag av 19,000,000 kronor.
Stockholm den 18 juni 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson,
Bäckström, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Carlström, Karl
Andersson, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson och Persson i Skabersjö; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol,
Ward, Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Bergström, Mårtensson, Åqvist,
Lindholm, Lundberg i Hälsingborg, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.
Reservation
av herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson och Mårtensson, vilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna I: 84 och U: 134.