Statsutskottets utlåtande Nr 220.
1
Nr 220.
Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familier
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit å driftbudgeten under femte huvudtiteln
(punkterna 19—22) samt å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder
och fonden för låneunderstöd (bilaga 3, punkterna 3, 4, 8 och 9)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1942/43 beräkna följande anslag, nämbgen
dels å driftbudgeten under femte huvudtiteln till Statens byggnadslånebyrå
ett förslagsanslag av 120,000 kronor, till Främjande av bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av 5,000,000
kronor, till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 5,000,000 kronor och till Bidrag till inrättande av pensionärshem
ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;
dels å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till Lånefonden för
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ett reservationsanslag
av 20,000,000 kronor och till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor;
dels ock å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd till Lån för
uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor och till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor.
Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 320, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 15 maj 1942,
föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för låneverksamheten
för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer;
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för bidrag
till inrättande av pensionärshem;
dels medgiva, att räntefoten för bostadsanskaffningslån, nybyggnadslån,
förbättringslån och lantarbetarbostadslån, vilka må komma att beviljas under
budgetåret 1942/43, bestämmes till 3.25 procent;
dels för budgetåret 1942/43 under femte huvudtiteln anvisa till Statens
byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag av 391,800 kronor, till Statens
byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag av 91,000 kronor,
till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika faBihang
till riksdagens protokoll 19i2. 6 sami. Nr 220. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
miljer ett förslagsanslag av 4,500,000 kronor, till Bidrag till främjande av
bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor
och till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
3,000,000 kronor;
dels ock för budgetåret 1942/43 under kapitalinvesteringar, statens utlåningsfonder
till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer anvisa ett reservationsanslag av 17,500,000 kronor.
I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I:
285) av herr I. Persson m. fl. och den andra inom andra kammaren (II: 421)
av herr S. B. Norup m. fl, i vilka hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret
1942/43 under femte huvudtiteln till bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor
och besluta, att av detta anslag skall utbetalas ett bidrag å 100,000 kronor
till lantbruksförbundets byggnadsförening för dess rådgivningsverksamhet,
ävensom i övrigt giva uttryck åt de synpunkter, som i motionen framförts;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I:
292) av herr E. Albertsson och den andra inom andra kammaren (II: 428) av
herr E. Gustafsson i Tenhult m. fl, i vilka hemställts, att riksdagen må uttala,
att intet hinder föreligger för beviljandet av statsbidrag antingen till partiell
ombyggnad eller också nybyggnad av ålderdomshem på sådant sätt att
del av detsamma inrättas till pensionärshem;
dels ock en inom andra kammaren av herr S. Janson i Frändesta väckt
motion (11:401), vari hemställts, att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring
i Kungl. Maj:ts förslag att lantbruksförbundets byggnadsförening för nästa
budgetår för sin kostnadsfria rådgivningsverksamhet och fullföljandet av sin
organisationsplan tillerkännes ett bidrag av 100,000 kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkanden, hänvisas
till motionerna I: 285, I: 292 och II: 401.
Bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. Efter att
ha lämnat en översikt av nuvarande bestämmelser har departementschefen
redogjort för de förslag, som i förevarande hänseende framförts av statens
byggnadslånebyrå och besparingsberedningen. I avseende härå må framhållas,
att besparingsberedningen i två till socialdepartementet under april 1942
inkomna promemorior behandlat dels låne- och bidragsgivningen för beredande
av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer, dels ock den
statliga låne- och understödsverksamheten för bostadsbyggande på landsbygden.
över berörda båda promemorior ha utlåtanden avgivits av statskontoret
och statens byggnadslånebyrå.
För egen del anför departementschefen följande.
De barnrika familjernas bostadsförsörjning är i nuvarande läge en angelägenhet
av stor vikt. Den allmänt utbredda bostadsbristen utgör i många
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
3
fall ett hinder för äktenskaps- och familjebildning; det förhållandet, att nedgången
i bostadsproduktionen på åtskilliga orter mest gått ut över de som
familjebostäder lämpliga lägenhetskategorierna är ur förevarande synpunkt
särskilt betänkligt. Att de mindre bemedlade, barnrika familjerna äro särskilt
tungt drabbade av det rådande krisläget torde vara ett känt faktum;
jämväl besparing.iberedningen vitsordar riktigheten härav.
Vägande sociala skäl kunna sålunda åberopas för ait den understödsverksamhet,
varom här är fråga, bedrives i någorlunda oförändrad omfattning.
Det synes vidare vara av vikt, att de mindre bemedlade barnrika familjerna
få behålla den förmånsställning i fråga om bostadskostnad, som de i enlighet
med statsmakternas beslut hittills åtnjutit.
Jag finner mig sålunda icke kunna i nuvarande läge biträda besparingsberedningens
förslag om en begränsning av långivningen till 10 miljoner kronor
per år. Enligt vad byggnadslånebyrån under hand meddelat uppgick reservationen
av medel, avsedda för bostadsanskaffningslån, den 30 april 1942
till inemot 4.4 miljoner kronor mot drygt 22 miljoner kronor den 1 november
1941; medelsefterfrågan har sålunda under det sistförflutna halvåret haft en
betydande omfattning. Då det med hänsyn till bostadsbristen finnes skäl antaga,
att efterfrågan även framdeles skall bli avsevärd, anser jag mig böra
föreslå, att jämväl för nästa budgetår ett belopp örn 20 miljoner kronor ställes
till förfogande för här ifrågavarande byggnadsverksamhet; av skäl som
jag i det följande ämnar utveckla bör dock icke hela detta belopp anvisas å
den för bostadsanskaffningslån avsedda lånefonden.
Det nuvarande bostadsmarknadsläget har föranlett Kungl. Majit att i proposition
till årets riksdag (nr 221) framlägga förslag örn en ökad statlig stödgivning
åt bostadsbyggandet i allmänhet. Åtgärderna syfta till att med bevarande
av hyresnivån för år 1939 nybyggda fastigheter åstadkomma en produktion
av bostäder, tillräcklig för att täcka del nödvändiga behovet härav;
för att nå detta syfte har subventionslinjen måst beträdas. Därest ifrågavarande
förslag vinna riksdagens bifall, kommer den hittillsvarande kapitalkostnadsmarginalen
mellan bostadsbyggandet i allmänhet och den speciella
bostadsproduktionen för de mindre bemedlade, barnrika familjerna att krympa;
dessa familjers förmånsställning i fråga örn bostadsförsörjningen blir
alltså relativt sett försämrad. Då en dylik utveckling — enligt vad jag i det
föregående anfört — bör motarbetas, finner jag mig icke kunna undgå att
framlägga förslag, som syfta till att bevara den kostnadsrelation, vilken
hittills rått mellan berörda båda arter av bostadsproduktion och vilken tagit
sig uttryck i låg standardhyra respektive låg årlig bostadskostnad.
Enklast torde detta kunna ske genom att för bär ifrågavarande bostadsbyggnadsverksamhet
tillämpa subventionsregler, närmast motsvarande dem
som för hyreshus föreslagits genom prop. nr 221/1942. I enlighet härmed föreslår
jag, att kommun eller allmännyttigt bostadsföretag skall för uppförande
av hyreshus, avsett för barnrika familjer, kunna erhålla ett ränte- och
amorteringsfritt tilläggslån, som täcker den kostnadsstegring i avseende å
byggnadsföretaget, vilken kan antagas lia inträffat sedan krigsutbrottet. Till
säkerhet för detta tilläggslån bör Lämnas inteckning gällande omedelbart efter
den inteckning, som utgör pant för bostadsanskaffningslånet. Tilläggslånet
bör regelmässigt avskrivas sedan viss tid förflutit; de närmare reglerna
härom liksom rörande de förutsättningar, under vilka återbetalning av lånet
bör kunna krävas, torde få meddelas av Kungl. Majit.
I fråga örn egnahem, avsedda för barnrika familjer, förordar jag, att bostadsanskaffningslän
beräknas enligt nu gällande regler i förhållande till en
anskaffningskostnad, som nied tio procent understiger den faktiska, av byggnadslånebyrån
godkända anskaffningskostnaden, samt att därutöver må utgå
4
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
tilläggslån, uppgående till en tiondel av sistnämnda kostnad. Dessa tilläggslån
skola vara ränte- och amorteringsfria samt regelmässigt avskrivas sedan
viss tid förflutit. Den närmare utformningen av reglerna härom torde få
ankomma på Kungl. Majit.
Jag har i det föregående ansett mig böra räkna med att för nästa budgetår
ett sammanlagt belopp av 20 miljoner kronor ställes till förfogande för bär
ifrågavarande byggnadsverksamhet. Enligt upplysningar, som jag under
hand erhållit från byggnadslånebyrån, torde man kunna utgå från att vid
beviljande av bostadsanskaffningslån intill ett belopp av 17—18 miljoner kronor
det häremot svarande behovet av tilläggslån kommer att uppgå till mellan
2 och 3 miljoner kronor. För att kunna hålla verksamheten inom den angivna
ekonomiska ramen synes alltså det för nästa budgetår till bostadsanskaffningslån
erforderliga beloppet böra begränsas till 17.5 miljoner kronor; återstoden
ungefär 2.5 miljoner kronor bör belasta det anslag för tilläggslån, som
för nästa budgetår äskats i proposition nr 221. Vid en dylik extra belastning
lär emellertid detta anslag icke komma att förslå för sitt ursprungliga ändamål;
frågan örn anvisande av ytterligare medel till tilläggslån, avsedda att
täcka det genom bostadsanskaffningen för de barnrika familjerna ökade behovet,
får upptagas till prövning vid en senare tidpunkt, då behovet kan
klarare överblickas.
De sålunda förordade bestämmelserna böra avse företag, som påbörjas
efter den 1 juli 1942; vissa bestämmelser angående retroaktiv tillämpning
torde dock böra meddelas. Där så är av behovet påkallat, bör sålunda beträffande
påbörjade hyreshus, där slutligt beslut örn belåningen ej fattats
före nyssnämnda tidpunkt, byggnadslånebyrån kunna medgiva att jämväl
tilläggslån får utgå. I fråga örn bostadsanskaffningslån till egnahem, vilka
beviljats efter den 1 januari 1942, bör byggnadslånebyrån, där synnerliga skäl
tala härför, kunna, med tillämpning av de nya bestämmelserna, medgiva
ränte- och amorteringsfrihet för viss del av lånet.
Besparingsberedningen har framlagt förslag örn sänkning av standarden
inom byggnader av förevarande art. På närmare anförda skäl har byggnadslånebyrån
funnit dessa förslag olämpliga ur praktisk, teknisk och ekonomisk
synpunkt; enligt byråns uppfattning skulle förslagen vara ägnade att förstöra
bostadsförsörjningsverksamheten för barnrika familjer och icke ens ur
snävt ekonomiska synpunkter kunna försvaras. För egen del finner jag mig
icke kunna biträda besparingsberedningens förslag örn en nedskärning av
standarden, som skulle innebära en återgång till ett redan passerat tekniskt
utvecklingsstadium. De besparingar som härigenom kunna vinnas skulle köpas
alltför dyrt; en standardsänkning, som kan vara ägnad alt giva anstaltsprägel
åt »bamrikehusen» bör enligt min uppfattning bestämt avvisas. Däremot
är jag givetvis av den uppfattningen, att alla sådana förenklingar och
besparingar, som nied byggnadsteknikens utveckling kunna framkomma,
noggrant skola beaktas; enligt vad byggnadslånebyrån uppgivit har tillämpandet
av denna regel betraktats som en självklar sak. Såvitt jag kunnat finna
har någon försummelse i förevarande hänseende icke kunnat påvisas; besparingsberedningens
undersökning har snarast givit vid handen, att sparsamhetskravet
blivit väl tillgodosett. Det torde därför knappast föreligga några
skäl att giva byggnadslånebyrån nya direktiv rörande »barnrikehusens» standard
och lägenhetsutrustning.
Besparingsberedningen har påtalat det förhållandet, att bostadsanskaffningsiån
med subventionskaraktär kan utgå för byggande av flerfamiljshus,
som icke i sin helhet användes för mindre bemedlade, barnrika familjers bostadsförsörjning.
Staten bör enligt beredningens mening genom inskränkning
i långivningen lill att avse endast den del av fastigheten, som avses för bidrags
-
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
5
berättigade hyresgäster, hindra kommunerna att utnyttja de subventionerade
bostadsanskaffningslånen i den kommunala bostadspolitiken. Statskontoret
har i sitt utlåtande — under hänvisning till de praktiska svårigheterna att
finna en tillfredsställande norm för den ifrågasatta inskränkningen — i stället
föreslagit en höjning av räntan å bostadsanskaffningslånen till 3.6 procent.
Byggnadslånebyrån har avstyrkt beredningens förslag; enligt byråns
mening kan den föreslagna anordningen bland annat motverka strävandet
att genom en mera allsidig sammansättning av hyresgästklientelet förhindra
en alltför stark anhopning av flerbarnsfamiljer.
Givet är att sistnämnda argument måste tillmätas en ej ringa betydelse.
Det är vidare att märka att kommunerna äro förpliktade att gratis upplåta
tomtmark; i den kommun, där förekomsten av »barnrikehus» med blandat
hyresgästklientel är vanligast, nämligen Stockholm, innebär den fria
tomtupplåtelsen en betydande ekonomisk prestation. Enligt vad jag erfarit
från byggnadslånebyrån har för övrigt byrån för avsikt ali i fall, varom här
är fråga, begränsa långivningen; föreskrifterna rörande bostadsanskaffningslån
giva icke lånesökanden någon rätt att i varje fall erhålla ett lån motsvarande
95 procent av byggnadsvärdet utan endast en möjlighet att få lån
intill denna gräns. Ur de sålunda anförda synpunkterna finner jag det olämpligt
att genom några svårtillämpliga direktiv hindra byggnadslånebyråns
fria prövningsrätt; det torde liksom hittills få ankomma på byrån att från
fall till fall avgöra den lämpliga lånestoideken.
Besparingsberedningens av statskontoret tillstyrkta förslag om en sänkning
av familjebidragen för tre- och fyrabarnsfamiljerna har mött en bestämd
gensaga hos byggnadslånebyrån, som likaledes motsatt sig en reduktion av
det för närvarande utgående bränslebidraget. Byrån har till stöd för sin
uppfattning särskilt framhållit det betänkliga i att utsätta de barnrika familjerna
för en hyreshöjning vid en tidpunkt, då statsmakterna inrikta sig
på att söka bevax-a den i allmänhet rådande hyresnivån.
De procentsatser, varmed familjebidragen utgå för tre- och fyrabarnsfamiljerna,
ha gällt alltsedan nu ifrågavarande författningars tillkomst. Erfarenheten
synes tala för att bidragen varit i stort sett väl avvägda. Då tillförlitlig
utredning saknas rörande den effekt, som vid den ifrågasatta justeringen
av familjebidraget kan inträda för de därav berörda barnrika familjerna,
anser jag mig icke kunna förorda beredningens förslag; åtgärder av
denna art måste i nuvarande krisläge anses alltför experimentbetonade.
Vad härefter angår frågan örn bränslebidrag för ett kommande budgetår
torde ett dylikt bidrag — såsom även besparingsberedningen synes lia antagit
— även i fortsättningen komma att visa sig erforderligt. Om riksdagen ej
har något att däremot erinra torde detta bidrag liksom hittills få utgå av det
till familjebidrag anvisade anslaget. Några omständigheter som tala för en
ändring av de nu gällande bränslebidragsgrundema synas icke lia inträffat,
och jag anser mig därför böra i likhet med byggnadslånebyrån avvisa besparingsberedningens
förslag i detta hänseende.
Från Göteborgs bostadsföretag, stiftelse, har gjorts framställning rörande
viss uppmjukning i de bestämmelser, som gälla i fråga örn förutsättningarna
för att i hyreshus bosatta familjer skola anses som barnrika. Enligt nuvarande
bestämmelser anses barn, som ej fyllt 16 år, såsom minderårigt; dock
må jämväl äldre barn, vilket erhåller fortsatt utbildning eller eljest mera
stadigvarande är ulan arbetsförtjänst, efter prövning av kommunen eller
bostadsföretaget kunna medräknas. Stiftelsen bär nu hemställt att jämväl
barn över 16 ar med stadigvarande inkomst må kunna medräknas i sådana
fall där laniiljebidragets bortfallande skulle — med hänsyn lill den pä grund
av bostadsbristen rådande omöjligheten att finna annan billig lägenhet —
6
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
ställa familjen inför risken av husvillhet. Byggnadslånebyrån har i sitt utlåtande
över framställningen hemställt, att byrån måtte bemyndigas medgiva vederbörande
fastighetsförvaltande företag rätt att vid prövning av familjebidrag
i sådana fall, varom här är fråga, taga hänsyn icke endast till de i gällande
författning nämnda omständigheterna utan jämväl till möjligheten av
familjen att erhålla annan bostad och övriga med nuvarande försörjningsläge
sammanhängande omständigheter. Mot vad byrån sålunda föreslagit har jag
ej något att erinra; jag förordar alltså, att byrån erhåller det begärda bemyndigandet,
vilket ur rättvisesynpunkt bör avse jämväl sådana barnrika
familjer, som bebo egnahem.
Med stöd av bland annat de beräkningar, som utförts av besparingsberedningen,
anser jag, att det till familjebidrag under nästa budgetår erforderliga
beloppet kan skattas till 4.5 miljoner kronor; hänsyn har vid beräkningen tagits
till att jämväl bränslebidrag avses komma att utgå från ifrågavarande
anslag.
Till besparingsberedningens förslag rörande överflyttning till egnahemsstyrelsen
av viss del av förevarande verksamhet är jag för närvarande icke beredd
taga ställning. I händelse så skulle befinnas lämpligt torde emellertid
Kungl. Majit under nästa budgetår få upptaga detta organisationsspörsmål
till prövning samt vidtaga erforderliga åtgärder för en rationell fördelning
mellan byggnadslånebyrån och egnahemsstyrelsen av ifrågavarande ärenden.
Bostadsförbättringsvcrksamheten på landsbygden. I förevarande hänseende
har departementschefen först lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser
samt därefter meddelat en översikt av utvecklingen sedan år
1933. Efter att lia berört egnahemsstyrelsens anslagsäskanden för nästkommande
budgetår samt närmare redogjort för besparingsberedningens i en
av förenämnda promemorior framlagda synpunkter, varöver statskontoret
och egnahemsstyrelsen avgivit utlåtanden, anför departementschefen följande.
Bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden uppbäres av två motivkomplex,
ett bostadspolitiskt och ett arbetsmarknadspolitiskt. Det bostadspolitiska
syftemålet har trots avsevärd medelsanvisning för ändamålet långt
ifrån kunnat förverkligas; man har tvärtom anledning antaga att ur såväl
social som hygienisk synpunkt väl grundade anspråk på förbättring av
landsbygdens bostäder ännu under avsevärd tid framåt komma att göra sig
gällande. Örn sålunda de bostadspolitiska motiven kunna tills vidare betecknas
såsom den konstanta faktorn inom förevarande problem framträder däremot
det arbetsmarknadspolitiska motivkomplexet med varierande styrka.
I en promemoria rörande förevarande verksamhet har besparingsberedningen
såsom begränsande faktorer framhållit det nuvarande statsfinansiella
läget samt de rådande höga byggnadskostnaderna.
En omständighet som i detta sammanhang ytterligare måste beaktas är
materialtillgången.
Såsom jag nyss framhållit torde man kunna utgå från att berättigade krav
på förbättring av landsbygdens bostäder komma alt finnas under en ganska
lång tid framåt. Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande över besparingsberedningens
nyssberörda promemoria hävdat, att förbättringen av landsbygdens
bostäder utgör ett ändamål, som ur både sociala, befolkningspolitiska och
hygieniska synpunkter bör sättas mycket långt framme i raden av statliga åtgärder.
Till vad styrelsen sålunda uttalat kan jag ansluta mig. Jag kan för
övrigt knappast finna, att detta styrelsens uttalande står i strid med bespa
-
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
7
ringsberedningens medgivande, att bostadsstandarden å landsbygden bör
upphjälpas för dem som i detta hänseende ha det sämst ställt; det lär i varje
fall icke kunna existera annat än en gradskillnad mellan ifrågavarande båda
uttalanden.
Vid bedömandet av den lämpliga omfattningen av den statsunderstödda
bostadsförbättringsverksamheten måste, såsom jag nyss påpekat, hänsyn tagas
till läget på arbetsmarknaden. Denna karakteriseras för närvarande av
en på många områden bekymmersam brist på arbetskraft. Det ställer sig naturligt
att avväga behovet av åtgärder för en fortsatt förbättring av landsbygdens
bostäder mot behovet av byggnadsarbeten på andra områden, i vilket
hänseende jag får hänvisa till den tidigare framlagda propositionen angående
åtgärder för främjande av ökad bostadsproduktion m. m Emellertid måste
ihågkommas vissa särskilda förhållanden, som påverka bostadsförbiittringsverksamheten
på landsbygden. Det gäller här ett stort antal spridda företag,
där de olika byggnadsarbetena i allmänhet icke kunna anses innebära mera
omfattande ny- eller ombyggnader. 1 regel avses bostadsförbättringar av den
omfattning och karaktär att det faller sig naturligt, att de handhavas i icke
ringa utsträckning av ägarna själva även om specialutbildad arbetskraft också
anlitas. När fråga är om jordbruk vars drift icke bereder brukaren full
sysselsättning kan hans arbetskraft i övrigt tänkas utnyttjad bland annat för
enklare byggnadsarbeten. Ett stort antal dylika brukare ingå bland bostadsförbättringsföretagens
klientel, vilket bland annat belyses därav att de till betydande
del äro att finna inom de norrländska länen och överhuvud taget
skogsbygderna. Av uppgifter, som egnahemsstyrelsen inhämtat från kommunerna,
framgår, att fullföljandet av planerade bostadsförbättringsarbeten endast
i ett förhållandevis mycket ringa antal fall ansetts böra uppskjutas på
grund av brist på arbetskraft. Med hänsyn till det nu anförda och till de
särskilda faktorer, som överhuvud taget råda med avseende å arbetsförhållandena
på landsbygden och beskaffenheten av de arbeten, som närmast
komma i fråga vid bostadsförbättringsverksamheten, finner jag läget på arbetsmarknaden
icke i och för sig utgöra hinder för att ifrågavarande verksamhet
även under nästa budgetår bedrives i en ganska betydande omfattning.
Besparingsberedningens farhågor att en fortsatt understödsverksamhet pa
förevarande område kan vara ägnad att konservera de rådande höga byggnadskostnaderna
kan jag icke dela, och jag måste i likhet med egnahemsstyrelsen
reservera mig mot beredningens uppfattning att man med hänsyn till
kostnadsläget bör inskränka stödgivningen. Om det visar sig, alt man till
följd av krisförhållandena tills vidare icke kan påräkna någon sänkning av
byggnadskostnaderna blir enligt mitt förmenande statens stödjande verksamhet
än mer betydelsefull.
Beträffande tillgången på byggnadsmaterial för ifrågavarande verksamhet
torde några allvarliga svårigheter knappast vara att emotse i fråga örn de
båda viktigaste materialen trävaror och cement. Då behovet av byggnadsjärn
är ganska ringa lär försörjningen även i detta avseende kunna tryggas;
däremot kan den knappa tillgången på bland annat rör i vissa fall utgöra ett
hinder för en eljest önskvärd byggnadsverksamhet. Företag, där behovet av
svåråtkomliga material är ringa, torde därför vid medelstilldelningen böra
givas ett visst företriide; det torde fa ankomma på egnahemsstyrelsen att i
samråd med statens industrikommission meddela erforderliga anvisningar i
detta hänseende.
Enligt uppgifter som egnahemsstyrelsen nyligen inhämtat från egnahemsnämnderna
och de kommunala myndigheterna uppgick i maj 1042 värdet av
de icke avslutade byggnadsarbeten för vilka medel beviljats eller kunna för
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
väntas bli beviljade före den 1 juli 1942, till ganska betydande belopp. Samtliga
nämnder samt cirka 1,800 kommuner redovisa sålunda sammanlagt dylika
arbeten till ett värde av inemot 47 miljoner kronor; härav hänföra sig
ungefär 14 miljoner kronor till företag för vilka bidrag eller lån beviljats redan
före den 1 juli 1941. Det totala antalet förelag uppgick till över 17,000;
av dessa hade drygt 13,000 arbeten ännu icke påbörjats. Ur arbetsmarknadspolitisk
synpunkt innebär detta, att en icke ringa reserv av arbeten finnes för
nästa budgetår. Med beaktande av denna omständighet samt med hänsyn
tagen till materialförsörjningsläget torde behovet av medel, som för nästa
budgetår böra stå till förfogande för bostadsförbättringsverksamhet, kunna
begränsas.
Vad först angår förbättringsbidragen har egnahemsstyrelsen uppgivit, att
av föregående års anslag en reservation å cirka 5 miljoner kronor torde förefinnas
vid budgetårets utgång. Utöver sålunda reserverade medel torde —
bland annat med hänsyn till att från förevarande anslag medel synas böra
utgå till vissa andra ändamål, till vilka jag återkommer i det följande — ett
belopp om ytterligare 5 miljoner kronor böra anvisas. — På de av egnahemsstyrelsen
anförda skälen förordar jag vidare, att bidragets maximibelopp
må höjas till 2,500 kronor respektive, då fråga är om vissa kronolägenheter,
till 3,000 kronor. Därest riksdagen icke motsätter sig den sålunda föreslagna
böjningen torde chefen för jordbruksdepartementet ha för avsikt föreslå
Kungl. Maj:t att vidtaga motsvarande justeringar i fråga om de bidrag, som
avses i kungörelsen angående statsbidrag för fiskarbostäder inom vissa områden
(472/1939).
För nybyggnadslån torde med hänsyn till föreliggande reservationer något
nytt anslag icke erfordras för budgetåret 1942/43.
Efterfrågan på förbättringslån har icke varit så stor som man räknat med.
Tillgängliga reservationer synas därför mer än väl förslå till täckande av medelsförbrukningen
under nästa budgetår.
Jämväl behovet a.v lantarbetarbostadslån enligt kungörelsen nr 465/1939
torde, enligt vad egnahemsstyrelsen uppgivit, kunna under nästa budgetår
tillgodoses genom anlitande av reservationer. Då något nytt anslag för ändamålet
alltså ej erfordras synas de för dylika lån gällande grunderna fortfarande
böra tillämpas; prövningen av vissa av besparingsberedningen framlagda
ändringsförslag lär med hänsyn härtill kunna anstå.
Liksom under föregående budgetår torde, under förutsättning att riksdagen
ej har något att däremot erinra, av de till bostadsförbättringsbidrag anslagna
medlen vissa belopp böra avses för särskilda ändamål. Jag anser sålunda,
att 300,000 kronor böra reserveras till förbättring av kronolägenheter inom de
sex nordligaste länen samt 100,000 kronor till iordningställande av fiskarbostäder
i enlighet med kungörelsen 472/1939. Det för lantarbetarbostadsbidrag
jämlikt kungörelsen nr 465/1939 erforderliga beloppet under nästa budgetår
kan likaledes skattas till 100,000 kronor.
Jämlikt riksdagens medgivande (skr. nr 448/1941) lia vidare under loppet
av detta budgetår vissa belopp av anslaget till bostadsförbättringsbidrag
använts för rådgivnings- och kontrollverksamhet. För bestridande av kostnader
för upporganiserande och drivande av rådgivningsverksamhet under
första halvåret 1942 lia sålunda egnahemsstyrelsen och lantbruksförbundets
bygnadsförening tillerkänts bidrag örn sammanlagt 175,000 kronor, varav
föreningen bekommit 100,000 kronor; till kontrollverksamhet har under
samma tid avsetls cirka 60,000 kronor. Då berörda summor inrymma vissa
engångskostnader — i fråga om de till byggnadsföreningen anslagna medlen
bär medelstilldelningen uttryckligen förklarats hänförlig till dylika kostnader
— är jag icke beredd att för rådgivnings- och kontrollverksamhet under
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
9
nästa budgetår förorda avsättande av så betydande belopp som egnahemsstyrelsen
föreslagit. För den rådgivningsverksamhet, som bedrives av lantbruksförbundets
byggnadsförening, får sålunda ett belopp av 50,000 kronor
anses tillräckligt; endast under förutsättning att ett fortsättande av föreningens
rådgivningsverksamhet skulle allvarligt äventyras bör enligt mitt förmenande
detta belopp kunna något ökas, dock högst till 75,000 kronor. För
att få komma i åtnjutande av understöd bör föreningen framlägga en fullständig
redogörelse för användningen av de hittills anvisade medlen ävensom
uppgifter angående sin nuvarande ekonomiska ställning. Rapporter rörande
rådgivningsverksamheten böra vidare periodiskt ingivas till Kungl.
Majit, varjämte statlig revision av föreningens till rådgivningen hänförliga
räkenskaper bör ske, förslagsvis genom egnahemsstyrelsens försorg. Under
dessa villkor anser jag mig kunna förorda, att föreningen jämväl för nästa
budgetår tiilerkännes bidrag med det belopp jag nyss angivit; jag förutsätter
givetvis att föreningen noggrant beaktar en mellan egnahemsstyrelsen och
föreningen i februari 1942 träffad överenskommelse rörande rådgivningsverksamheten.
Kostnaderna för den av egnahemsstyrelsen ledda rådgivnings- och kontrollverksamheten
under nästkommande budgetår har av styrelsen skattats
till 325,000 kronor, varav 175,000 kronor avsetts för rådgivningsverksamheten.
Sedan jag under hand anmodat styrelsen att söka åstadkomma besparingar
i sina till grund för framställningen liggande kalkyler har styrelsen
framlagt vissa förslag i detta syfte. I fråga om rådgivningen har styrelsen
sålunda efter nedskärningar av vissa arvodes- och resekostnadsposter ansett
sig kunna reducera medelsbehovet till 140,500 kronor; härav avses 17,700
kronor till vissa extra befattningshavare å styrelsens byggnadskontor, vilka
enligt styrelsens bestämda uppfattning måste anses såsom oumbärliga, därest
den lokala verksamheten skall kunna upprätthållas och samarbetet med
landsbygdens byggnadsförening fullföljas. — Beträffande kontrollverksamheten
har styrelsen föreslagit indragande av två kontrollantbefattningar för
södra och mellersta Sverige; medelsbehovet har härvid kunnat begränsas till
119,500 kronor. Tillhopa har alltså styrelsen till förevarande båda verksamhetsgrenar
äskat ett belopp om 260,000 kronor.
Då behovet av rådgivning och kontroll på förevarande område är mycket
stort och då de arbeten, som vänta på sitt utförande, representera betydande
värden anser jag mig — i händelse riksdagen ej framställer någon erinran
däremot —- böra föreslå Kungl. Maj:t, att det av styrelsen begärda beloppet
får utgå från det för nästa budgetår till förbättringsbidrag avsedda anslaget.
Jag förutsätter emellertid att de rådgivnings- och kontrollkostnader,
som efter utgången av budgetåret 1942/43 må kunna uppkomma, uppföras
å särskilda anslag; såsom statskontoret påpekat kan det med hänsyn till gällande
budgettekniska principer och i betraktande av storleken av ifrågakomna
medelsanvisningar icke anses lämpligt att för ändamålet taga i anspråk
femte huvudtitelns reservationsanslag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden. Såsom ett provisorium motiverat av att förevarande
verksamhetsgrenar ännu icke vunnit erforderlig organisatorisk stadga torde
(leii nuvarande anordningen dock kunna försvaras även under nästa budgetår.
Vad slutligen angår räntan å nybyggnadslån, förbättringslån och lantarbetarbostadslån,
som må komma atl beviljas under nästkommande budgetår,
förordar jag alt denna oförändrat bestämmes lill 3.25 procent.
Bidrag till inrättande av pensionärshem. Statsbidrag lill anordnande av
hem, avsedda för beredande av billiga hyresbostäder huvudsakligen åt mindre
10
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
bemedlade åldringar och invalider kunna på vissa villkor utgå till kommuner
eller kommunalförbund eller till för dylikt syfte godkända allmännyttiga
bostadsföretag.
I syfte att erhålla uppgifter angående pensionärshemmens årliga kostnader
ävensom kostnaderna för uppförande av dylika hem har inom socialdepartementet
verkställts vissa undersökningar. Dessa redovisas i bilaga till
propositionen.
Departementschefen anför för sin del följande.
Den speciella form för bostadsförsörjning ål åldringar, som representeras
av pensionärshemsbyggandet, har ännu icke definitivt slagit igenom. Sedan
verksamhetens början lia sålunda icke mera än omkring 90 ansökningar beviljats;
antalet avslagna ansökningar är obetydligt. De pensionärshemsbyggande
kommunerna äro främst att finna bland rikets större städer; endast
ett fåtal mindre städer och landskommuner lia velat engagera sig i bostadsbyggande
av förevarande art. Då denna återhållsamhet från kommunernas
sida delvis torde vara motiverad av en allmän osäkerhet rörande de för byggande
och drivande av pensionärshem erforderliga kostnaderna, har jag låtit
införskaffa vissa upplysningar härom. Dessa lia därefter varit föremål för
statistisk bearbetning, och materialet har sammanställts till de i bilaga A
återgivna tabellerna 1—8, till vilka jag torde få hänvisa.
Vid studium av berörda tabeller böra — såsom för övrigt framhållits i anmärkningar
till desamma — vissa omständigheter beaktas. För det första ha
sålunda avskrivningskostnader icke kunnat inkalkyleras bland de årliga kostnaderna
för pensionärshemmen. Vidare är att märka, hurusom ränteutgifterna
i vissa fall äro anmärkningsvärt låga eller helt saknas, beroende på att
vederbörande kommun kunnat avstå från att för täckande av byggnadskostnaderna
anlita lånevägen; byggnadskostnadema torde i dylika fall ha finansierats
med fondmedel (t. ex. donationer) eller genom direkt beskattning.
Kommunernas verkliga årskostnader för pensionärshemmen äro därför i regel
något högre än som framgår av utredningen. Av siffrorna i tabell 8 vill
det sålunda vid första påseendet förefalla, som om det i allmänhet skulle
ställa sig billigare för en kommun att bereda sina pensionärer bostäder inom
pensionärshem än genom utgivande av hyresbidrag. Att så icke torde vara
förhållandet framgår redan därav, att i själva verket blott ett fåtal kommuner
funnit det med sin fördel förenligt att inrätta pensionärshem. Det faktum
att de pensionärshemsbyggande kommunerna i allmänhet utmärka sig för
låg kommunal taxering samt den omständigheten att den i författningen
inrymda möjligheten att utgiva högre bidrag än normalt i ett par fall fått
utnyttjas, stärker ytterligare den uppfattning, vartill jag efter de gångna årens
erfarenheter kommit, nämligen att kommuner, vilka ha högre uttaxering eller
vilka icke ha tillgång till fondmedel, i allmänhet finna sig icke böra inrätta
pensionärshem.
Det torde sålunda kunna påstås, att redan under någorlunda normala förhållanden
de nu utgående statsbidragen äro otillräckliga för att framkalla
kommunala initiativ till lösande av pensionärernas bostadsförsörjning. Att
denna brist i reglernas utformning blivit mycket mera kännbar i nuvarande
byggnadskostnadsläge är uppenbart; örn någon ändring icke vidtages i
fråga om statsstödet tenderar pensionärshemmet att bli en institution, som
kan förekomma allenast inom kommuner med utpräglat solid ekonomi. Då
inrättandet av pensionärshem enligt min uppfattning är den bästa metoden
att komplettera folkpensioneringen och sålunda tillförsäkra de mindre bemedlade
åldringarna en dräglig tillvaro, anser jag det vara en angelägenhet av
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
11
stor vikt att befordra en allmän utbredning av pensionärshemsbyggandet;
för att nå detta mål lär en förbättring av statsstödet bli erforderlig. Den nuvarande
bostadsbristen, vilken på de flesta orter förhindrar utdömande av ur
hälsovårdssynpunkt mindervärdiga bostäder, bör i detta sammanhang jämväl
beaktas; erfarenheten har visat att dylika bostäder ofta bebos av åldringar,
som sakna möjligheter att med sina små resurser bekosta annat än
en dålig bostad.
Det synes sannolikt att en höjning i de nu utgående statsbidragen kominer
att medföra ett ökat pensionärshemsbyggande. En dylik höjning bör i stigande
skala komma de mera skattetyngda kommunerna tillgodo. Med hänsyn
härtill förordar jag, att den för statsbidrag nu gällande tabellen ändras
på följande sätt (med uttaxering förstås, liksom nu är fallet, den för en femårsperiod
genomsnittliga uttaxeringen av kommunal-, landstings- och vägskatt
efter avdrag av skatteutjämningsmedel):
Uttaxering |
S t a t s b |
idrag |
|
kronor |
% |
||
under 10 .................... |
15 till 25 |
||
10—10.99.................... |
............ » |
1 |
16 » 27 |
11—11.99.................... |
18 » 30 |
||
12—12.99.................... |
21 » 34 |
||
13—13.99.................... |
............ » |
25 » 40 |
|
14—14.99.................... |
............ » |
30 » 48 |
|
15—15.99.................... |
............ » |
36 > 57 |
|
16—16.99.................... |
» |
43 » 68 |
|
17 och däröver ............ |
> |
50 , 80 |
De sålunda förordade nya grunderna böra i likhet med tilläggslånen samt
den för bostadsanskaffningslån förordade subventionen kunna i vissa fall tilllämpas
retroaktivt. Jag anser sålunda, att om särskilda omständigheter tala
därför de nya bestämmelserna skola kunna tillämpas beträffande pensionärshem,
vars uppförande påbörjats efter den 1 januari 1942.
Vad slutligen angår det för nästa budgetår erforderliga medelsbehovet för
statsbidrag till inrättande av pensionärshem vill jag först upplysa, att under
tiden 1 juli 1941—15 maj 1942 bidrag beviljats till ett sammanlagt belopp
av omkring 1.65 miljoner kronor. Det kan således antagas, att vid budgetårets
utgång en reservation å anslaget kommer att föreligga, uppgående till minst
1 miljon kronor. Därest statsbidraget höjes på sätt jag nyss förordat torde
emellertid medelsåtgången under nästa budgetår komma att avsevärt stiga;
jag anser därför, att för budgetåret 1942/43 ett belopp av 3 miljoner kronor
bör anvisas till bidrag till inrättande av pensionärshem.
Statens byggnadslåncbyrå. Utgifterna för byggnadslånebyråns verksamhet
bestridas från ett under femte huvudtiteln upptaget förslagsanslag.
Rörande medelsbehovet för nästa budgetår samt därmed sammanhängande
spörsmål anför departementschefen i huvudsak följande.
Med stöd av riksdagens i skrivelse nr 448/1941 lämnade bemyndigande
har Kungl. Majit vid skilda tillfällen under innevarande budgetår inrättat
nya befattningar inom statens byggnadslåncbyrå samt givit byrån bemyndigande
alt anställa nya befattningshavare m. m. Del för budgetåret 1941/42
anvisade anslaget för byråns verksamhet kommer därför — såsom förutsågs
redan i propositionen nr 251 till föregående års riksdag — att överskridas
med betydande belopp. Den omständigheten att byrån uppskattar kost
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
naderna för sin verksamhet under nästa budgetår till ett belopp, som flerdubbelt
överstiger tidigare anvisade anslag är med hänsyn härtill icke anmärkningsvärt;
jag vill i detta sammanhang påpeka, att byggnadslånebyrån
har att handlägga låne- och bidragsverksamhet, för vilken den totala medelsanvisningen
under innevarande budgetår uppgår till över 93 miljoner kronor.
De av byrån nu framlagda kostnadsberäkningarna synas mig i stort sett
kunna godtagas. Mot den betydande avrundningen uppåt av posten till ersättningar
till kanslipersonal torde visserligen invändningar kunna riktas;
den mycket betydande ökning i byråns arbetsbörda, vilken sannolikt inträder,
därest de av Kungl. Majit genom prop. nr 221/1942 framlagda förslagen
antagas, motiverar dock enligt mitt förmenande byråns beräkningar. — I
fråga om övriga i statförslaget förekommande poster har jag ingen erinran
att göra. Med hänsyn till att kostnaderna för byråns verksamhet numera
kunna antagas bli så betydande anser jag det lämpligt, att från och med
nästa budgetår tvenne anslag uppföras för byråns verksamhet, det ena avsett
för avlöningar och det andra för omkostnader. Anslagen böra givetvis få
förslagsanslags karaktär.
Byggnadslånöbyråns beslutanderätt utövas enligt instruktionen av dess
ordförande och ledamöter vid sammanträde. För beslutförhet kräves i ärende
av större vikt samtliga sju ledamöters närvaro (eller vid förfall för en
ledamot sex ledamöters enhälliga beslut). Övriga ärenden kunna avgöras
i närvaro av ordföranden jämte en föredragande ledamot och en annan ledamot.
Den nu beskrivna anordningen är otillfredställande. Med hänsyn till
det mycket stora antal ärenden, som måste avgöras av byggnadslånebyrån,
samt det förhållandet att blott tre av byråns ledamöter ha sin verksamhet stadigvarande
förlagd till byrån, nämligen kanslichefen och de båda föredragande
ledamöterna, anser jag det lämpligt att nämnda tre ledamöter skola
kunna självständigt upptaga och avgöra alla vanligen förekommande ärenden.
Däremot böra ärenden av principiell betydelse liksom andra ärenden
av särskilt stor vikt icke få avgöras annat än på sammanträde, till vilket
alla ledamöter kallats.
Då det för närvarande ter sig mycket svårt att avgöra eller ens förutse
alla de frågor rörande byråns organisation och verksamhet, vilka kunna
uppkomma, torde Kungl. Majit, därest riksdagen ej har något att däremot
erinra, få jämväl under nästa budgetår fatta de beslut rörande byrån, som
befinnas erforderliga för att den på ett snabbt och effektivt sätt skall kunna
fullgöra sina ytterligare ökade arbetsuppgifter.
Den av svenska arkitekters riksförbund och svenska slöjdföreningen påbörjade
bostadsutredningen synes mig kunna bli till stort gagn för bostadsbyggnadsverksamhcten.
I likhet med byggnadslånebyrån anser jag därför
förbundets och föreningens hemställan örn statsbidrag böra i viss mån bifallas.
Under förutsättning att riksdagen ej har någon erinran att göra torde
alltså statsmedel intill ett belopp av högst 26,000 kronor få utgå för utredningens
slutförande. Då det bland byggnadslånebyråns arbetsuppgifter bör
ingå att vara tillsynsmyndighet för den rådgivande och upplysande verksamheten
på ifrågavarande område, torde nyssberörda belopp böra tillföras
byråns omkostnadsanslag för att av byrån i män av behov utbetalas till sökandena.
— I den mån utredningen kommer att beröra ämnen, som äro av
intresse ur folkhälsosynpunkt, bör samarbete äga rum med statens institut
för folkhälsan.
Då det med hänsyn till bostadsförsörjningens allmänna läge samt ovissheten
rörande åtskilliga på delta inverkande faktorer kan visa sig erforderligt
att specialutredningar skyndsamt kunna verkställas, torde, i händelse
riksdagen ej har något att däremot erinra, byggnadslånebyråns omkostnads
-
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
13
anslag böra efter Kungl. Majlis beprövande få tagas i anspråk för bestridande
av kostnaderna för dylika utredningar.
I enlighet med det anförda uppskattar departementschefen medelsbehovet
för avlöningar och omkostnader till statens byggnadslånebyrå under budgetåret
1942/43 till 391,800 respektive 91,000 kronor.
Liksom departementschefen anser utskottet att vägande sociala skäl kunna
åberopas för att understödsverksamheten beträffande bostadsförsörjning
för mindre bemedlade barnrika familjer bedrives i någorlunda oförändrad
omfattning, För att bevara den kostnadsrelation, vilken hittills rått mellan
bostadsbyggandet i allmänhet och den speciella bostadsproduktionen för
de mindre bemedlade, bamrika familjerna föreslås i propositionen, att kommun
eller allmännyttigt bostadsföretag skall för uppförande av hyreshus,
avsett för barnrika familjer, kunna erhålla ett ränte- och amorteringsfritt
tilläggslån, som täcker den kostnadsstegring i avseende å byggnadsföretaget,
vilken kan antagas ha inträffat sedan krigsutbrottet. I fråga om egnahem,
avsedda för barnrika familjer, föreslås, att tilläggslånets belopp skall bestämmas
till tio procent av den av byggnadslånebyrån godkända anskaffningskostnaden.
På det efter avdrag av tilläggslånets belopp återstående anskaffningsvärdet
skall sedan bostadsanskaffningslånet beräknas enligt nu
gällande grunder. Vad sålunda föreslagits föranleder icke någon erinran från
utskottets sida.
I propositionen bero res vidare frågan örn bränslebidrag. Utskottet finner
för sin del icke anledning ifrågasätta någon ändring av nu gällande bidragsgrunder.
Ej heller har utskottet något att erinra emot att familjebidragsanslaget
liksom hittills användes för bestridande av bränslebidragen.
De av departementschefen framlagda beräkningarna rörande medelsbehovet
för ifrågavarande bostadsförsörjningsverksamhet anser utskottet böra
godtagas. Utskottet tillstyrker alltså den av Kungl. Maj:t härutinnan för
nästa budgetår äskade medelsanvisningen.
Beträffande bostadsförbåttringsverksamheten på landsbygden har departementschefen
framhållit, att den uppbäres av två motivkomplex, ett bostadspolitiskt
och ett arbetsmarknadspolitiskt. I förstnämnda hänseende finner
departementschefen anledning antaga, att grundade anspråk på bostadsförbättring
komma att ur såväl social som hygienisk synpunkt under avsevärd
tid framåt göra sig gällande. Ifråga örn de arbetsmarknadspolitiska synpunkterna
åter anser departementschefen läget på arbetsmarknaden icke i
och för sig utgöra hinder för att bostadsförbättringsverksamheten även under
nästa budgetår bedrives i en ganska betydande omfattning. Vad departementschefen
sålunda uttalat kan utskottet ansluta sig till.
Utskottet tillstyrker, att förbättringsbidragens maximibelopp i enlighet med
departementschefens förslag höjas till 2,500 kronor respektive, då fråga är
örn vissa kronolägenheter, 3,000 kronor.
1 motionerna I: 285 och II: 421 har yrkats, att till förbättringsbidrag skall
beräknas 10,000,000 kronor eller 5,000,000 kronor mer än Kungl. Maj:t föreslagit.
Utskottet delar motionärernas uppfattning örn behovet av förbätt
-
Utskottet.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
ringsarbeten på landsbygden. Med hänsyn till av departementschefen lämnade
uppgifter är det emellertid knappast troligt, att efterfrågan på förbättringsbidrag
skall komma att överstiga det av Kungl. Majit föreslagna beloppet.
Utskottet är därför icke berett att tillstyrka höjning av ifrågavarande
anslag. Skulle detta emellertid icke komma att förslå förutsätter utskottet,
att Kungl. Majit tager frågan örn anvisande av ytterligare medel för berörda
ändamål under övervägande och förelägger riksdagen de förslag i
ämnet vartill förhållandena må föranleda.
I berörda motioner ävensom i motionen lii 401 har yrkats att bidrag till
lantbruksförbundets byggnadsförening för den av förbundet bedrivna rådgivningsverksamheten
måtte utgå med 100,000 kronor. Departementschefen har
ansett ett belopp av 50,000 kronor vara tillräckligt; endast under förutsättning
att ett fortsättande av föreningens rådgivningsverksamhet skulle allvarligt
äventyras bör enligt departementschefens förmenande detta belopp
kunna något ökas, dock högst till 75,000 kronor. Utskottet delar motionärernas
uppfattning, att bidraget bör utgå med något högre belopp än de av departementschefen
angivna. En höjning med 25,000 kronor förefaller utskottet
emellertid tillräcklig. Härigenom skulle bidraget alltså bliva 75,000 kronor,
vilket belopp även skulle, under av departementschefen angivna förutsättningar,
kunna ökas, högst till 100,000 kronor. Vad departementschefen
anfört beträffande villkoren för åtnjutande av nämnda bidrag synes utskottet
välbetänkt.
För närvarande utgår bidrag till inrättande av pensionärshem enligt vissa
av riksdagen fastställda grunder. Såsom departementschefen framhåller, har
den speciella form för bostadsförsörjning åt åldringar, som representeras av
pensionärshemsbyggandet, ännu icke definitivt slagit igenom. Av statistisk utredning,
som departementschefen låtit verkställa, framgår, att kommuner,
vilka ha högre uttaxering eller vilka icke ha tillgång till fondmedel, i allmänhet
finna sig icke böra inrätta pensionärshem. Med hänsyn härtill föreslås
i propositionen ändrade grunder för bidrag till ifrågavarande verksamhet
i syfte att tillgodose de mera skattetyngda kommunerna. Vad sålunda
föreslagits anser sig utskottet böra tillstyrka. Utskottet har ej heller funnit
anledning till erinran mot att de nya grunderna i vissa fall tillämpas retroaktivt
liksom ej heller emot beräkningarna av medelsbehovet för nästa budgetår.
I motionerna I: 292 och lii 428 har föreslagits, att statsbidrag bör få utgå
jämväl till om- eller nybyggnad av ålderdomshem, som är avsett att delvis
inrättas till pensionärshem. I anledning av ett motsvarande förslag anförde
1939 års riksdag (skrivelsen nr 323), att riksdagen funne det ägnat att ingiva
betänkligheter att bereda möjlighet till statsbidrag i det fall, att endast en
del av visst ålderdomshem omändras till pensionärshem, medan återstående
del fortfarande användes för sitt ursprungliga ändamål. På de skäl, som sålunda
anförts av 1939 års riksdag, är utskottet icke berett att tillstyrka bifall
till de motioner, som nu väckts i frågan.
Utgifterna för statens byggnadslånebyrå bestridas för närvarande från
ett under femte huvudtiteln upptaget förslagsanslag. För nästa budgetår
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
15
föreslås, att tvenne anslag anvisas för byråns verksamhet, det ena avsett för
avlöningar och det andra för omkostnader. Kungl. Maj:ts förslag härutinnan
anser sig utskottet böra tillstyrka. Utskottet tillstyrker jämväl, att Kungl.
Maj :t även för nästa budgetår bemyndigas att fatta de beslut rörande byrån,
som befinnas erforderliga för att den på ett snabbt och effektivt sätt skall
kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
I avbidan på det förslag rörande byggnadslånebyråns och egnahemsstyrelsens
uppgifter, som utskottet förväntar skola föreläggas nästa riksdag, är
utskottet icke berett att taga ställning till den i motionerna I: 285 och II: 421
berörda frågan om överflyttning till egnahemsstyrelsen av stödverksamheten
för beredande av bostäder i egna hem åt mindre bemedlade barnrika familjer.
Under åberopande av det anförda och då vad i propositionen i övrigt i
här ej särskilt berörda hänseenden föreslagits ej föranleder någon erinran
från utskottets sida får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
A) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänna i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 15 maj 1942 förordade
ändrade grunder för låneverksamheten för främjande
av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer;
B) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionerna 1:292 och 11:428 godkänna i berörda statsrådsprotokoll
förordade ändrade grunder för bidrag till inrättande
av pensionärshem;
C) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgiva, att räntefoten
för bostadsanskaffningslån, nybyggnadslån, förbättringslån
och lantarbetarbostadslån, vilka må komma att beviljas
under budgetåret 1942/43, bestämmes till 3.25 procent;
D) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna 1:285 och 11:421 i anslagsfrågan
a) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte
huvudtiteln anvisa
1) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag
av 391,800 kronor;
2) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag
av 91,000 kronor;
3) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer ett förslagsanslag av 4,500,000
kronor;
4) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor;
5) till Bidrag till inrättande av pensionsnärshem ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor;
b) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrilca familjer för budgetåret 1942/43 å kapital
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 220.
budgeten under statens utlåningsfonder anvisa ett reservationsanslag
av 17,500,000 kronor;
II. att motionerna 1:285 och 11:421 i den mån de ej behandlats
under I här ovan samt motionen II: 401 må anses
besvarade genom vad utskottet anfört.
Stockholm den 18 juni 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Bäckström,
Sven Iarsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Carlström, Karl Andersson,
Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson och Persson i Skabersjö; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Ward,
Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Bergström, Mårtensson, Åqvist, Lindholm,
Lundberg i Hälsingborg, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.
Reservationer:
l:o) av herrar Heiding, Persson i Skabersjö, Andersson i Södergård, Pettersson
i Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka ansett, att utskottets yttrande
och hemställan bort hava följande lydelse:
»Liksom departementschefen anser---kronolägenheter, 3,000 kro
nor.
I motionerna I: 285 ---förbättringsarbeten på landsbygden. Utskot
tet
anser därför, att högre belopp än av Kungl. Maj:t föreslagits bör anvisas,
och tillstyrker därför bifall till ifrågavarande motioner i nu ifrågavarande
del.
I berörda motioner---får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
A) med bifall---till 3.25 procent;
D) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall i
anslagsfrågan till motionerna I: 285 och II: 421
a) för budgetåret---av 4,500,000 kronor;
4) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor;
5) till Bidrag---vad utskottet anfort.»;
J , ■ • < . .1 . .. rr. » x
2:o) av herr Carlström.
Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
422245