Statsutskottets utlåtande Nr 211.

3

Nr 211.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående
ändring av vissa bestämmelser i fcrigsavlöning
sreglementet.

(lia avd.)

I propositionen nr 350 Ilar Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 29 maj 1942, föreslagit
liksdagen bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga ändringar i krigsavlöningsieglementet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen
i berörda statsrådsprotokoll anförts.

Ändring av 12 § krigsavlöningsreglementet.

Enligt 12 § krigsavlöningsreglementet utgår, frånsett vissa undantagsfall,
vid tjänsteresa eller tjänsteförrättning utom den egentliga krigsförläggningsorten
ersättning enligt räkning, som godkännes av vederbörande chef, för resekostnader
samt för inkvarterings- och förplägnadskostnader. Ersättningen för
sistnämnda kostnader utgår med vissa angivna belopp, därvid dock skall iakttagas,
att ersättningen för enstaka måltider under ett dygn ej må utgå sammanlagt
med mera än för helt dygn angivet belopp.

• I proposition 1942: 130 har Kungl. Majit med hänsyn till den av krisläget
betingade prisstegringen framlagt förslag örn höjning av vissa i allmänna resereglementet
den 27 juni 1929 (nr 210) stadgade traktamentsbelopp. Enligt för
slaget skulle höjningen utgöra för traktamentsklass A 1 krona, att läggas till
dagtraktamentet, för klasserna B och C 2 kronor, därav 1 krona till dagtraktamentet
och 1 krona till nattraktamentet, samt för klasserna I)—E 3 kronor,
därav 2 kronor till dagtraktamentet och 1 krona till nattraktamentet. I utlåtande
1942: 104 har statsutskottet föreslagit en höjning av dagtraktamentena
i överensstämmelse med vad Kungl. Majit föreslagit men förordat, att höjningen
av nattraktamentena med 1 krona endast skall avse de tre lägre traktamentsklasserna,
D—E. Enligt skrivelse 1942: 217 har riksdagen beslutat i enlighet
med utskottets förslag. Andringarna skola träda i kraft den 1 juli 1942.

Svenska officemförbundet har hemställt, att liknande ändring av motsvarande
bestämmelser i krigsavlöningsreglementet måtte vidtagas. I anledning
härav har lönewämnden anfört, att nämnden med hänsyn till den
höjning av traktamentsersättningarna enligt allmänna resereglementet, som
fastställts av riksdagen, funné en höjning av den enligt 12 § krigsavlö -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

ningsreglementet medgivna gottgörelsen böla vidtagas från och nied den 1 juli
1942, då nämnda förhöjda traktamentsersättningar avsetts skola vinna tillämpning.
Vidare har nämnden yttrat bland annat följande:

Därest för de olika grupperna krigslönekl asser reduktion av förplägnadsersättningen
i förhållande till dagtraktamentet enligt allmänna resereglemente!
skulle ske efter samma grunder, som hittills tillämpats, komme gottgörelsen
enligt krigsavlöningsreglementet för personal i 9 och 10 krigslöneklasserna å
ena och personal i 11 krigslöneklassen å andra sidan, för vilka kategorier för
närvarande olika gottgörelsebelopp fastställts, att utgå med samma belopp
för båda grupperna eller med 7 kronor för inkvartering och 10 kronor för
förplägnad, allt för helt dygn räknat. Detta sammanhänger med att förplä#-nadsersättningen enligt krigsavlöningsreglementet successivt reduceras för
de högre krigslöneklasserna i förhållande till dagtraktamentsersättningen
enligt resereglementet.

Departementschefen har anfört följande.

Sedan traktamentsbeloppen i allmänna resereglementet blivit höjda på sätt
i det föregående angivits, torde jämväl motsvarande ersättningar i krigsavlöningsreglementet
böra undergå erforderliga jämkningar.

Beträffande höjningens storlek böra ändringarna i allmänna resereglementets
traktamentsbelopp i princip följas. Såsom lönenämnden framhållit
kommer emellertid vid konsekvent genomförande härav personal i 9 och 10
krigslöneklasserna, å ena, samt personal i 11 krigslöneklassen, å andra sidan,
att erhålla samma ersättningsbelopp, vilket onekligen förefaller mindre tillfredsställande.
För att undanröja denna följd av den förhållandevis stora
reducering, som förplägnadsersättningen för de tre högsta grupperna av krigslöneklasser
med hänsyn till förmånen av terminslön undergått, har lönenämnden
förordat, att förplägnadsersättningen för personal i 11, 12 och 13 samt
14—16 krigslöneklasserna fastställes för helt dygn till respektive 11, 12 och
13 kronor samt för middag och för annan måltid i proportion därtill. Alternativt
har lönenämnden förordat, att de förhöjda ersättningsbeloppen bestämmas
med tillämpning i princip av hittillsvarande grunder men med vidtagande
av en separat höjning av förplägnadsersättningen i 11 krigslöneklassen.

Det synes böra få ankomma på Kungl. Majit att taga ställning till de sålunda
framställda alternativa förslagen och till detaljutformningen i övrigt av
föreskrifterna i ämnet. Härtill torde riksdagens bemyndigande böra inhämtas.
De ändrade bestämmelserna böra liksom ändringarna i allmänna resereglementet
träda i kraft den 1 juli 1942.

Ändring av 5 § 7 inom. krigsavlöningsreglementet.

Enligt 5 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet skall månadslön för den fast
anställda personalen utgå med belopp motsvarande en tolftedel av årslönen
enligt vederbörligt, för personal å aktiv stat gällande fredsavlöningsreglemente.
Lönen skall principiellt bestämmas efter den lönegrad, till vilken,
vederbörandes beställning å aktiv stat eller, för icke aktiv personal, den mot
beställningen svarande tjänstegraden (tjänsteklassen) är att hänföra.

I 5 § 7 mom. första stycket krigsavlöningsreglementet stadgas, att beställningshavare
på aktiv stat, över stat eller på reservstat, som innehar högre
tjänstegrad eller tillhör högre tjänsteklass än som motsvarar hans beställning,
vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. skall hänföras till lägsta löne -

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

5

klasson inom den mot den högre tjänstegraden (tjänsteklassen) svarande
lönegraden på aktiv stat, som för honom medför högre lön än den, vartill enligt
krigsavlöningsreglementet hans beställning berättigar honom. Yad sålunda
stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då fast anställd personal
för krigstjänstgöringstiden konstitueras i högre tjänstegrad (tjänsteklass) än
den han eljest innehar.

Jämlikt kungörelse den 28 juni 1940 (nr 689) angående tillägg till 1 § 1 mom.
kungörelsen den 3 september 1939 med tillämpningsföreskrifter till krigsavlöningsreglementet
skall beträffande beställningshavare å övergångsstat,
som innehar högre tjänstegrad (tjänsteklass) än som motsvarar hans beställning,
vad i 5 § 7 mom. första stycket krigsavlöningsreglementet stadgas äga
motsvarande tillämpning.

Sedan fråga uppkommit örn vissa ändringar i berörda bestämmelser, har
lönenämnden i utlåtande i ämnet erinrat, att stadgandet i 5 § 7 mom. krigsavlöningsreglementet
byggde på den grundsatsen, att lönen för den fast
anställda personalen borde anpassas efter det befäl, vederbörande på ett
stadigvarande sätt utövade. Härvid hade presumerats, att åt beställningshavare
på aktiv stat, över stat eller på reservstat, som tillagts högre tjänstegrad eller
tjänsteklass än som motsvarade hans beställning -— vare sig i regemente, kår
etc. eller i armén, marinen oller flygvapnet — anförtroddes ett befäl, som
svarade mot den högre tjänsteställningen. I fråga örn övriga befattningshavare,
som innehade högre tjänsteställning än som normalt vore förenad med
deras beställning, t. ex. en pensionerad kapten, som utnämnts till major i
armén, hade däremot icke utan vidare räknats med att de komme att anförtros
ett befäl, som motsvarade deras högre tjänsteställning. För att sistberörda
personal skulle erhålla lön enligt sin tjänsteställning, erfordrades konstitucring
för krigstjänstgöringstiden i den högre befattningen.

Enligt vad erfarenheten rörande verkningarna av krigsavlöningsreglementets
bestämmelser givit vid handen, hade ifrågavarande stadgande medfört
vissa ojämnheter i tillämpningen i så måtto, att den till grund för stadgandet
liggande principen, att beställningshavare, som tillagts högre tjänsteställning
än som motsvarade hans beställning, regelmässigt skulle anförtros ett mot
tjänsteställningen svarande befäl, icke i praktiken upprätthållits.

Med anledning av framställningar från arméförvaltningen och chefen för
marinen hade lönenämnden uttalat, att även lönenämnden funne det vara.
angeläget, att ifrågavarande stadgande erhölle en innebörd, som möjliggjorde
en jämnare tillämpning än för närvarande är fallet. T likhet med arméförvaltningen
och chefen för marinen hyste lönenämnden den uppfattningen, att
beställningshavare, vilken innehade högre tjänsteställning än som normalt
motsvarade hans beställning, icke borde komma i åtnjutande av den mot den
högre tjänsteställningen svarande månadslönen i andra fall än då mod beställ
ningen förenades arbetsuppgifter, som borde ankomma på beställningshavare
i den mot den högre tjänsteställningen svarande graden. Då emellertid innehavet
av högre tjänsteställning än som motsvarade innehavd beställning icke
i och för sig utgjorde garanti för att beställningshavaren under krigsförhållan -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

Utskottet.

deli tillädes ett mot den högre tjänsteställningen svarande befäl eller ansvar,
borde såsom förutsättning för åtnjutande av den högre månadslönen tillika
gälla, att beställningshavaren för krigstjänstgöringstiden konstituerades i den
mot hans befattning svarande tjänstegraden (tjänsteklassen).

Departementschefen har anslutit sig till de av lönenämnden anförda synpunkterna.
Endast den beställningshavare, vilken för krigstjänstgöringstiden
placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem som regelmässigt
ankomma på högre beställningshavare och vilken på grund härav för nämnda
tid konstitueras i den mot befattningen svarande högre tjänstegraden (tjänsteklassen),
bör således enligt departementschefens mening få åtnjuta den högre
månadslönen.

Det har synts departementschefen böra få tillkomma Kungl. Majit att meddela
närmare bestämmelser i ämnet ävensom att taga ställning till frågan om
ikraftträdandet av de ändrade bestämmelserna.

Utskottet har funnit vägande skäl förebragta för att ändringar vidtagas i
krigsavlöningsreglementet i de av departementschefen angivna avseenden.
Då departementschefens uttalanden i övrigt icke givit utskottet anledning till
erinran, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen ina bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga ändringar
i krigsavlöningsreglementet i huvudsaklig överensstämmelse med
vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 29 maj 1942 anförts.

Stockholm den 18 juni 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 210.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.